Primär prevention
Levnadsvanor
Alla verksamheter inom hälso- och sjukvården bör kunna hantera frågor som gäller levnadsvanor. Arbetet bör bygga på Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för prevention och behandling vid ohälsosamma levnadsvanor.
Som stöd vid samtal hänvisas till broschyren ”Samtal om hälsofrämjande levnadsvanor vid cancer” utgiven av Svensk sjuksköterskeförening och Sjuksköterskor i cancervård. https://www.swenurse.se/publikationer/halsoframjande-levnadsvanor-vid-cancer---ett-kunskapsunderlag-for-teamet
Patientens levnadsvanor (tobaksbruk, alkoholbruk, fysisk aktivitet och matvanor) samt nutritionsstatus bör identifieras och bedömas regelbundet från diagnosbeskedet till uppföljning.
I varje fall bör ställning tas till om ohälsosamma levnadsvanor har betydelse för behandling exempelvis negativ effekt eller interaktion med medicinsk eller kirurgisk behandling. Ställning bör också tas till om stöd att förändra levnadsvanorna bör utgöra en del av behandling, rehabilitering eller risk för återinsjuknande eller insjuknande i andra sjukdomar.
Patientens levnadsvanor och åtgärder vid ohälsosamma levnadsvanor bör dokumenteras i patientens journal enligt gällande rutin för dokumentation av levnadsvanor i respektive region.
I kapitlet om prehabilitering i det Nationella vårdprogrammet för cancerrehabilitering finns det mer information om levnadsvanornas betydelse i det prehabiliterande skedet av cancerbehandling.
För praktiskt kliniskt stöd i arbetet med levnadsvanor hänvisas till Nationellt vårdprogram vid ohälsosamma levnadsvanor – prevention och behandling samt Nationellt kliniskt kunskapsstöd (nationelltklinisktkunskapsstod.se)
Generellt finns inga starka samband mellan levnadsvanor och insjuknande i lymfom.
Rökning förefaller inte öka risken för insjuknande i aggressiva lymfom 9.
Måttlig alkoholkonsumtion förefaller minska risken att insjukna i de flesta lymfomtyper, men data är för närvarande osäkra 10.
Övervikt har i flera studier visat ge en viss ökad risk för insjuknande i DLBCL 1112.
HIV-infektion utan adekvat behandling innebär en klart ökad risk för DLBCL, PCNSL och Burkittlymfom.