Till sidinnehåll
Kunskapsbank för cancervården Till cancercentrum.se

D-vitaminbrist

8.1

Viktigt att veta

  • Strålning och vissa läkemedel kan orsaka D-vitaminbrist (Mottacki et al., 2016; Muls, 2014).
  • D-vitaminbrist kan förorsaka benskörhet och därmed risk för frakturer.
8.2

Bakgrund och orsaker

D-vitamin spelar en väsentlig roll i kroppens kalcium- och fosforbalans, benmineralisering samt skelettillväxt. Vitamin D3 bildas i huden med hjälp av ultraviolett ljus samt tillförs i samband med kostintag. D-vitamin lagras i kroppen och har en halveringstid på 2 månader (Holick, 2007).

Orsaker till D-vitaminbrist kan vara:

  • Fettmalabsorption orsakad av strålbehandling mot bäckenregionen, glutenintolerans eller Crohns sjukdom
  • Minskad produktion i huden som vid solskyddsanvändning och stigande ålder
  • Användning av läkemedel som minskar kolesteroltillgängligheten
  • Inaktivering av aktivt D-vitamin av läkemedel såsom Epanutin, Tegretol och glukokortikoider
  • Minskad bildning av kalcidiol (25OHD) såsom leverinsufficiens, kronisk njursvikt och hypertyreos.
8.3

Översikt

8.4

Symtom

  • Koncentrationssvårigheter
  • Nedstämdhet och irritabilitet
  • Skelettvärk
  • Muskelsvaghet
  • Frakturer
  • Parestesier
  • Muskelkramp
8.5

Utredning

D-vitaminbrist eller kalciumbrist kan misstänkas hos patienter som tidigare fått strålbehandling mot bäckenet och har kvarstående mag-tarmsymtom efter avslutad behandling (Mottacki et al., 2016; Muls, 2014). Laboratorieprover som rekommenderas är:

  • S-25OHD
  • Kalciumjonaktivitet (Ca-jonakt)

D-vitaminstatus bestäms efter mätning av kalcidiol (25OHD) i blodet. Värdet varierar med årstid och kostintag. Det finns ingen konsensus kring optimalt D-vitaminstatus. Brist definieras som kalcidiol (25OHD) koncentration < 25 nmol/l i serum. Koncentrationer i intervallet 25–50 nmol/l räknas som otillräckliga.

Riktlinjer för D-vitaminstatus

< 25 nmol/l  D-vitaminbrist
25–50 nmol/l Otillräckliga nivåer
> 50 nmol/l Tillräckliga nivåer
75 nmol/l Optimal nivå
 > 125 nmol/l  Potentiellt farlig nivå
> 250 nmol/l  Potentiellt toxisk nivå

Remiss till endokrinmedicinsk specialist för bedömning om 25OHD < 25 nmol/l är kvarstående lågt efter försök med vanlig D-vitaminsubstitution.

8.6

Behandling

D-vitaminbrist substitueras med vitamin D3 som mäts i internationella enheter (IE), där 1 µg motsvarar 40 IE (Glerup et al., 2000; Godar et al., 2012). Rekommenderade dygnsdoser från Livsmedelsverket är:

  • 10 µg (400 IU) för vuxna
  • 20 µg (800 IU) för personer över 75 år.

Kost som är rik på D-vitamin är fet fisk, mjölk, margarin, ägg och kött. En person som exponerar ansikte, armar och händer för solljus i 15 min under en dag syntetiserar ca 1 000 IE vitamin D3.

Vid D-vitaminbrist rekommenderas kontinuerlig substitution.

Dagligt intag bör inte överstiga 100 µg (4 000 IU) för vuxna.

Hos vuxna med lättare D-vitaminbrist (< 50 nmol/l):

  • D-vitamin Olja ACO 80 IE/droppe, 10 droppar/dag (receptfritt)
  • T Devitre 400 IE 1–2 tuggtabletter/dag (recept)
  • Nya prover efter ca 3–6 månader.

Vid svårare D-vitamin- eller kalciumbrist (< 25 nmol/l):

  • D-vitamin Olja ACO, 80 IE/droppe, 0,6–1 ml/dag
  • Nya prover efter ca 3–6 månader.

Vid samtidig kalciumbrist:

  • Kalcipos-D eller Calcichew-D3 1–2 tabletter 2–4 ggr/dygn.

Vitamin D ska inte användas i kombination med kalcium till patienter med gravt nedsatt njurfunktion.

Alfakalcidol (Etalpha) kan ges för snabbare symtomlindring och ska då skötas av specialist inom området (endokrinmedicin, njurmedicin).

8.6.1

Intoxikation

Intoxikation med D-vitamin är mycket ovanligt. För höga D-vitamindoser kan leda till hyperkalcemi, kalciuminlagring i njurarna och njursvikt. Intoxikation med D-vitamin kan ge symtom som svaghet, illamående, aptitlöshet, huvudvärk, kramper och kräkningar.

Nästa kapitel
9 Graft-versus-host-sjukdom