Till sidinnehåll
Kunskapsbank för cancervården Till cancercentrum.se

Min vårdplan och rehabiliteringsplan

6.1

Individanpassad information, dialog och samråd

Rekommendationer

  • Verksamhetschefen ansvarar för att dialogen mellan läkaren/vårdteamet och patienten har rätt förutsättningar.
  • Den person som från sjukvården lämnar information ska utforma den så att det är uppenbart att patienten förstår.
  • Informationen bör ges både muntligt och skriftligt.
  • Patienten ska erbjudas Min vårdplan där en plan för cancerrehabilitering ingår.

En individuell skriftlig vårdplan, kallad Min vårdplan, ska tas fram för varje patient med cancer. Det framgår i den nationella cancerstrategin för framtiden (SOU 2009:11) och i kriterierna som ska utmärka ett regionalt cancercentrum (Socialdepartementet 2011). Läs mer på http://cancercentrum.se/samverkan/patient-och-narstaende/min-vardplan/.

Det finns forskning som beskriver vikten av god information inom cancervården (Street et al., 2009). Delaktighet och samråd så som det formuleras i patientlagen förutsätter att patienten ges tillfälle att ta del av all sjukdomsinformation och att den är så begriplig som möjligt. Den ska vara utformad utifrån patientens förutsättningar och utgör en viktig del i att möjliggöra och stärka patientens delaktighet. Förutom teoretisk utbildning är det viktigt att läkaren under handledning har tränat på att lämna nödvändig information om cancer och cancerbehandling samt svåra besked om prognos, risker och behandlingsalternativ (Bousquet et al., 2015; Fujimori et al., 2014; Moore et al., 2013). Motsvarande kompetens bör finnas hos alla teammedlemmar. Förutom professionell samtalsmetodik (se Palliativt utvecklingscentrum – De nödvändiga samtalen) fordras tid, avskildhet, erbjudande om närståendes deltagande och erbjudande om kontaktsjuksköterskans deltagande, vilket bidrar till att ge förutsättningar för ett bra samtal. Dialogen ska utmynna i en sammanfattning som lämnas muntligt och skriftligt – Min vårdplan (se ovan).

Regioner och kommuner ska ansvara för att det upprättas en individuell plan för rehabilitering för de som har behov av det (SFS 2017-30). En rehabiliteringsplan som upprättas på ett personcentrerat sätt, tillsammans med patient och närstående, kan ge kännedom om patientens individuella situation och önskemål. Rehabiliteringsplanen kan upprättas och revideras med hjälp av en generell mall, med fördel utifrån terminologin i ICF, klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa och definitioner för rehabilitering. Se även kapitel 4 Definitioner.

Rehabilitering vid cancer skiljer sig inte från rehabilitering vid andra tillstånd mer än att specifika åtgärder krävs utifrån individuella behov, liksom vid andra tillstånd. För en personcentrerad rehabilitering kan samma modell för rehabiliteringsplan användas för olika tillstånd och behov.

Det är avgörande inom cancerrehabilitering att alla inblandade parter har adekvat information om patientens sjukdom, dess behandling, behandlingens biverkningar, behandlingsmålen och prognosen. Inom cancervården används en lång rad facktermer och förkortningar. Men i kommunikation med patienten och de närstående, andra vårdkontakter och aktörer utanför sjukvården såsom arbetsgivare och Försäkringskassan är det synnerligen viktigt att språket som används är begripligt för mottagaren. I intyg är uppgifter om sjukdomens inverkan på arbetsförmåga och dagligt liv viktiga.

Den som från sjukvården lämnar information ska utforma den så att det är uppenbart att patienten förstår (patientlagen (2014:821)). Min vårdplan syftar bland annat till att stödja denna ambition.

Den som har i uppdrag att säkerställa patientens delaktighet i vården bör känna till innehållet i patientlagen (2014:821). Där anges t.ex. att patienten ska få information om biverkningar och att patienten har rätt att få en ny medicinsk bedömning.

Nästa kapitel
7 Nivåstruktur och teamarbete