Till sidinnehåll
Kunskapsbank för cancervården Till cancercentrum.se

Sexuell och reproduktiv hälsa

Rekommendationer

  • Patientens läkare och kontaktsjuksköterska bör under hela cancervårdförloppet informera om sjukdomens och behandlingens potentiella påverkan på den sexuella och reproduktiva hälsan och i dialog med patienten uppmärksamma behov av rehabilitering.
  • Varje verksamhetsområde bör ha kompetens för denna dialog och ha riktlinjer för diagnostik samt hur kontakt vid behov etableras med en sexolog eller annan expert.
11.1

Sexuell hälsa

Sexuell och reproduktiv hälsa definieras som ett tillstånd av fysiskt, känslomässigt, psykiskt och socialt välbefinnande i förhållande till alla aspekter av sexualitet och reproduktion (Folkhälsomyndigheten/ Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter). Läs vidare i Vägledning för bäckencancerrehabilitering. WHO menar i sin vidgade definition av sexualitet att sexualitet är en del av att vara människa och är ett grundbehov och en aspekt av att vara mänsklig, som inte kan skiljas från andra livsaspekter. Det handlar inte bara om avsaknad av sjukdom, dysfunktion eller skada och är därför inte synonymt med sex. Det handlar inte heller om huruvida personen kan få orgasm eller inte. Sexualitet är mycket mer: den finns i energin som driver människor att söka kärlek, kontakt, värme och närhet; den uttrycks i känslor, rörelse och beröring. Sexualiteten påverkar tankar, känslor, handlingar och gensvar och genom detta den psykiska och fysiska hälsan (WHO/Sexual and reproductive health). Därför bör ett positivt förhållningssätt till sexualitet och reproduktion bekräfta den roll njutbara sexuella relationer, förtroende och kommunikation har för självkänsla och allmänt välbefinnande. Alla har rätt att fatta beslut om sina egna kroppar och ha tillgång till hälso- och sjukvård och andra hälsofrämjande insatser som stödjer den rätten.

Närhet är ett av våra grundläggande behov och i samband med allvarlig sjukdom som cancer kan behovet av såväl psykisk som fysisk närhet öka eller förändras. Fysisk närhet kan vara av sexuell och icke-sexuell karaktär. Sexuell närhet kan vara smekningar, fysisk närhet eller ord. Patienter och deras närstående berättar att det inte är ovanligt att avståndet i relationen ökar (Rasmusson, 2008). Det kan finnas flera orsaker till detta, t.ex. svårigheter att kommunicera, farhågor och missriktad hänsyn (Rasmusson et al., 2013).

Alla teammedlemmar bör ha grundläggande kunskap om hur cancersjukdomen och dess behandling kan påverka sexuella funktioner och den sexuella och reproduktiva hälsan för att kunna ge individanpassad information, råd och stöd på ett strukturerat sätt. Den teammedlem som enligt verksamhetsområdets rutin samtalar med patienten om sexuell hälsa, sexualitet och relationer bör tänka på att:

  • erbjuda muntlig och skriftlig information (Rasmusson et al., 2013); se även Cancerfonden/Sex och cancer, 1177/Reportage: Sexualiteten efter cancerbehandlingen.
  • bjuda in till dialog tidigt i kontakten och därefter återkommande efter individuell bedömning
  • erbjuda alla patienter dialog oavsett ålder, kön, partnerstatus, ursprungsland etc.
  • välja ord och termer som patienten önskar använda
  • erbjuda patienten och eventuell partner samtal med kurator, psykolog, läkare eller sexolog efter behov enligt patientens önskemål.

Se även checklista för sexuell hälsa vid cancersjukdom utformad av RCC.

 

All cancer och cancerbehandling kan påverka den sexuella hälsan och det är sjukvårdens ansvar att ta upp ämnet sexuell hälsa med patienten. Det är viktigt att prata och informera om hur olika behandlingar kan påverka sexuell funktion och vilka åtgärder som finns att tillgå för att kompensera för eventuella funktionsbortfall och svårigheter. Om patienten har en partner bör denna med patientens medgivande erbjudas att delta i samtalen. Alla teammedlemmar bör ha grundläggande kunskap om hur cancersjukdomen och dess behandling kan påverka sexuella funktioner och den sexuella hälsan för att kunna ge individanpassad information, råd och stöd på ett strukturerat sätt. Som stöd i samtal om sexualitet kan PLISSIT-modellen användas. Modellen förtydligar och konkretiserar den professionella hållningen till frågor som rör sexualitet och sexuell hälsa och beskriver olika nivåer för behandling av sexuella problem. PLISSIT står för: P – permission - tillåtelse (nivå 1), LI – limited information - begränsad information (nivå 2), SS – specific suggestions - specifika förslag (nivå 3), IT – intensive therapy - intensiv terapi (nivå 4) (de Almeida et al., 2020).

11.2

Fertilitet och reproduktion

Rekommendationer

  • Varje region bör utforma riktlinjer för fertilitetsfrågor vid cancer.
  • I samband med operation, strålbehandling eller cytostatikabehandling med läkemedel som kan påverka fertiliteten bör patienter i fertil ålder erbjudas rådgivning hos en reproduktionsmedicinsk specialist för ställningstagande till vilka fertilitetsbevarande åtgärder som är möjliga.
  • Kvinnor bör om det är medicinskt möjligt erbjudas kryoförvaring av oocyter, embryon eller ovarialvävnad eller behandling som skyddar äggstockarna.
  • Män bör om det är medicinskt möjligt erbjudas spermienedfrysning före behandlingsstart.

Förlust av fertiliteten kan påverka identiteten och självbilden, även hos personer som inte planerat (fler) barn. Information om risken för infertilitet är därför betydelsefull och bör upprepas under processen. Alla patienter och eventuella partner som är aktuella i sammanhanget bör ges möjlighet att diskutera fertilitetsbevarande tekniker, även när möjligheterna är begränsade. Samtalet bör kompletteras med skriftligt material och material på internet.

På 1177:s webbplats finns uppdaterad information som vänder sig till patienter och närstående, Fertiliteten efter cancerbehandlingen, på Vävnadsrådets webbplats finns filmer som vänder sig till unga och på en webbplats som ägs av Göteborgs universitet, www.eftercancern.se, finns information och erbjudande om chatt med kompentent personal.

Nästa kapitel
12 Aktiviteter i det dagliga livet