Humant papillomvirus (HPV)
HPV-typer och cancerrisk
Det finns 12 HPV-typer som av WHO/IARC är fastställda som att de, i varierande grad, kan orsaka livmoderhalscancer (HPV 16, 18 31, 33, 35, 39, 45, 51, 52, 56, 58, och 59) och en HPV-typ klassas som att den troligen kan orsaka livmoderhalscancer (HPV 68). Paneler för HPV-screening brukar inkludera 14 HPV-typer där även HPV 66 är med. HPV 66 troddes förut vara cancerframkallande, men nyare forskning har visat att den inte är det.
HPV 16 och 18 ger upphov till ungefär 70 % av alla fall av livmoderhalscancer. Könsvårtor orsakas av HPV 6 och 11 som det inte screenas för 35. Närmare 90 % av alla HPV-infektioner är övergående och läker ut av sig själva inom två år 36.
I detta vårdprogram använder vi beteckningen ”HPV” för att mena ett onkogent HPV. Det mest onkogena är HPV typ 16, som ökar risken för cancer med cirka 50 gånger och som orsakar cirka 60 % av all cervixcancer. HPV 18 ökar risken för cancer med cirka 15 gånger och orsakar i synnerhet adenocarcinom. HPV 45 är nära släkt med HPV 18, det kan också orsaka adenocarcinon, men är inte lika onkogent. HPV 16, 18 och 45 benämns i detta vårdprogram högonkogena HPV-typer. I internationella datasammanställningar är det ytterligare fyra HPV-typer som orsakar > 2 % av all cervixcancer (HPV 31, 33, 52, 58) och benämns som medelonkogena HPV-typer. Slutligen finns flera HPV som kan orsaka cancer men är så sällsynta som cancerorsak att de orsakar < 2 % av all cervixcancer (HPV 35, 39, 51, 56, 59) (se kapitel 12 för närmare beskrivning). Dessa benämns här lågonkogena HPV. HPV 51 är en mycket vanlig infektion, varför screeningmetoder som inkluderar HPV 51 har lägre träffsäkerhet. Vissa HPV-tester innehåller också HPV 68 som är klassad som sannolikt onkogen (det vill säga att den har så låg risk att risken inte med säkerhet kunnat mätas) samt HPV 66 som inte orsakar cancer men som ändå finns med i vissa tester. HPV 58 är en ovanlig infektion i Sverige, men har i studier från Kina varit associerad med livmoderhalscancer, och vi har valt att följa den internationella klassningen i detta vårdprogram.
Överföring av HPV
Den huvudsakliga smittvägen för HPV är sexuell 11. Smitta från mor till barn finns beskriven 37, men verkar inte vara av betydelse för infektion under vuxen ålder eller risk för uppkomst av cancer 11.
Risken för smitta är mycket hög – i vissa sexuellt aktiva ungdomsgrupper kan risken för smitta med HPV 16 vara så hög som 8 % varje år, och en majoritet av icke-vaccinerade generationer har någon gång under livet haft en sexuellt överförd HPV-infektion 11. HPV kan överföras vid all slemhinnekontakt; det finns beskrivet att HPV kan överföras utan omslutande samlag 38, och en allmän rekommendation är att alla som har en livmoderhals bör låta testa sig för HPV om man blir kallad till organiserad screening.
Risk för infektion
Det finns över 200 typer av HPV där ungefär 40 typer överförs sexuellt 39. Risken för att få en HPV-infektion är som högst från sena tonåren, strax efter sexualdebuten och minskar i allmänhet med ökande ålder 40. Den huvudsakliga bakomliggande riskfaktorn är antalet partner men även dessa partners tidigare antal sexualpartner har betydelse.
Risk för persistens
Rökning 4142 kan öka risken för persistent infektion. Rökstopp har visats förbättra utläkning av dysplasi 4344. Även långvarig användning av p-piller 4045 ökar risken för persistent infektion. Fördelarna med användning av hormonell anti-konception anses dock uppväga nackdelarna. Det finns ingen evidens för att en HPV-infektion läker ut snabbare om användaren slutar med p-piller.