Till sidinnehåll
Kunskapsbank för cancervården Till cancercentrum.se

Omvårdnad

Rekommendation

  • Varje patient med cancer bör från diagnos till avslutad uppföljning ha en namngiven sjuksköterska.
  • En individuell skriftlig vårdplan, kallad Min vårdplan, bör tas fram för varje patient med cancer.
  • Alla överlämningar mellan vårdenheter bör vara aktiva.
  • Vid all behandling bör patienten ges stöd till rökstopp.
  • Andningsbesvär är vanligt hos lungcancerpatienter och bör behandlas individualiserat.
16.1

Behov av omvårdnad

Omvårdnad innebär att allmänmänskliga och personliga behov tillgodoses, att individens egna resurser tillvaratas för att bevara eller återvinna optimal hälsa och att behov av vård tillgodoses i livets slutskede. För att stärka patientens upplevelse av en god och trygg vård med hög kvalitet krävs inte enbart medicinska insatser utan också adekvata omvårdnadsinsatser, såväl allmänna som specifika. Den allmänna omvårdnaden är oberoende av sjukdom och medicinsk behandling, medan den specifika omvårdnaden är knuten till och kräver kunskap om den aktuella sjukdomen och dess behandling.

Lungcancer är den cancersjukdom som bäst skulle kunna bekämpas genom effektiva förebyggande åtgärder, fr.a. rökprevention i samhället. Studier har visat att ju tidigare man börjar röka, desto större är risken att drabbas av lungcancer. Om man slutar röka, minskar risken att drabbas av lungcancer avsevärt redan efter några år. Tyvärr utvecklar rökare genskador som innebär en bestående riskökning att få lungcancer jämfört med en person som aldrig har rökt.

Behovet av omvårdnadsinsatser för patienter med lungcancer ter sig olika under sjukdomens olika faser och behandlingar samt varierar självklart från person till person. Detta kräver stort kunnande, flexibilitet och lyhördhet av den personal som vårdar patienten. Varje situation ska bygga på omtanke och respekt för patientens integritet och självbestämmande.

16.2

Kontaktsjuksköterska

Den nationella cancerstrategin styrker att varje patient ska erbjudas en kontaktperson på den cancervårdande kliniken med syfte att förbättra informationen och kommunikationen mellan patienten och vårdenheten och stärka patientens möjligheter till delaktighet i vården (SOU 2009:11). Sedan 2010 finns en lagstadgad rätt till fast vårdkontakt i patientlagen (2014:821).

Staten och Sveriges Kommuner och Regioner har enats om en gemensam generell beskrivning av kontaktsjuksköterskans roll och funktion. 

Att patienten har erbjudits en namngiven kontaktsjuksköterska ska dokumenteras i patientens journal och om möjligt registreras i kvalitetsregister.

16.3

Min vårdplan

En individuell skriftlig vårdplan, kallad Min vårdplan, ska tas fram för varje patient med cancer. Det framgår i den nationella cancerstrategin för framtiden (SOU 2009:11) och i de patientcentrerade kriterierna som ska utmärka ett regionalt cancercentrum (Socialdepartementet: 2011). 

16.4

Aktiva överlämningar

Under patientens tid i cancervården förekommer ofta överlämningar mellan olika vårdgivare. För att skapa en sammanhållen vårdkedja för patienten och de närstående ska alla överlämningar vara ”aktiva”.

Aktiv överlämning innebär att den som har ansvaret för patienten tar kontakt, muntligt och skriftligt, med nästa instans. Den som aktivt överlämnat har fortsatt ansvar till dess att mottagande instans bekräftat att de tagit kontakt med patienten. Uppstartade åtgärder och insatser inom omvårdnad, palliation och cancerrehabilitering ska följas upp, utvärderas och dokumenteras i Min vårdplan.

16.5

Information om diagnosen

När patienten fått information om sin lungcancerdiagnos får hon/han vanligen någon form av krisreaktion. Vårdpersonalens uppgift är att stödja patienten i denna reaktion genom att finnas tillgänglig, lyssna, samtala och ge adekvat information. Under hela vårdprocessen är kontaktsjuksköterskans uppgift att identifiera var patienten befinner sig och dennes behov. Därefter ska kontaktsjuksköterskan stötta, åtgärda eller ge förslag på lämplig åtgärd för att patienten ska ges möjlighet att bättre hantera det dagliga livet. Det är också viktigt att förmedla kontakt med kurator, psykolog och sjukhuspräst om så önskas.

16.6

Skuld

Många cancerpatienter söker efter en anledning till att just de drabbats. När det gäller patienter med lungcancer kan upplevelsen av skuld bli extra påtaglig om patienten är eller har varit rökare. Som vårdpersonal är det viktigt att bemöta patienten på ett sådant sätt att känslan av skuld och skam inte förstärks. Vid palliativ vård bör behovet av nikotin betraktas som ett av patientens andra behov som ska tillgodoses, vilket också anhöriga bör bli informerade om. Detta ökar förutsättningarna för att patienten ska kunna uppleva en så god livskvalitet som möjligt.

16.7

Information till barn

Fråga patienten om det finns barn i familjen och vad som sagts till barnen. Barnet bör informeras om förälderns sjukdom så tidigt och så ärligt som möjligt. De flesta frågor går att hantera inom familjen, men om barnen har större behov har man möjlighet att prata med kuratorn på sjukhuset.

Kanske vill man skydda barnet genom att inte tala om det svåra, men en önskan att skona barnen får oftast en motsatt effekt. De lämnas med en känsla av utanförskap. Vuxnas starka känslor kan möjligen vara hemska, men det gör mera ont att lämnas utanför än att få vara med och dela smärtsamma känslor. Att ha barnen med sig på sjukhuset kan vara ett bra sätt att göra dem delaktiga i det som sker. Det kan också göra det hela mer konkret och begripligt. Delaktiga barn klarar sorgen bättre. Ett barn som löpande (åldersanpassat) fått veta hur det står till med föräldrarna blir inte fullkomligt överrumplat om mamman eller pappan dör. Barnet har redan då hunnit börja sin sorgebearbetning.

16.8

Rökningens roll vid behandling

Rökare har generellt sämre syresättning i kroppen, i jämförelse med icke-rökare, vilket kan vara något negativt under strålbehandlingsperioden. Tumörhypoxi har beskrivits som orsaken till att strålbehandlingen har sämre effekt hos rökande patienter, då syrefattiga celler är relativt resistenta mot strålbehandling. Att sluta röka ger stora hälsovinster och påverkar resultatet av strålbehandlingen.

Vid kurativt syftande strålbehandling av lungcancer ökar risker för biverkningar vid fortsatt rökning såsom hosta och slem, sämre lokal kontroll, större risk för återfall och förkortad överlevnad. Patienter som ska få strålbehandling bör informeras om detta. Vid cytostatikabehandling har man också sett att patienter som är rökfria får bättre behandlingsresultat och längre överlevnad. Även vid behandling med EGFR-hämmare minskar effekten av läkemedlet hos dem som fortsätter röka, då rökningen medför en lägre koncentration av läkemedlet i kroppen.

När patienten som får palliativ behandling och befinner sig i en mycket svår situation informeras om att ett rökstopp kan vara en vinst bör det ske på ett varsamt sätt. Svårt sjuka patienter som röker bör få information om att rökstopp t.ex. kan ge förbättrad lungfunktion, aptit, smak och livskvalitet. Man bör erbjuda läkemedelshjälp med t.ex. vareniklin eller nikotinersättningsmedel. De patienter som fortsätter att röka efter sin cancerdiagnos eller försöker sluta behöver stöd och uppmuntran att lyckas sluta röka. Sjuksköterskor som träffar patienterna ofta och bygger upp en relation har ett gyllene tillfälle att stötta patienten i denna process.

16.9

Andningsproblem – omvårdnadsåtgärder

Symtom som kan uppkomma från andningsvägarna är oftast mycket ångestframkallande och skrämmande för patienten. Rädslan för att kvävas till döds är vanlig hos patienter med lungcancer. För att kunna hjälpa patienten i ett så tidigt stadium som möjligt är det viktigt att få en bild av de problem som patienten upplever, genom en noggrann omvårdnadsanamnes av patientens andningsproblem:

  • Vilka faktorer utlöser problemen?
  • Hur har patienten tidigare hanterat dessa problem?
  • Vad har fungerat? Vad har inte fungerat?
  • Hur har andningsproblemen påverkat patientens dagliga liv?

Under ett inledande samtal med patienten är det viktigt att ge utrymme för alla de frågor och funderingar som patienten kan ha. Att ge patienten och anhöriga kunskap om och förståelse för vad som händer ger i sin tur trygghet.

16.9.1

Samtalsdyspné

Samtalsdyspné är ett av de andningsproblem som kan förekomma. För att lindra detta problem är det viktigt att ge patienten tid att tala och att undvika stress. Ett tips inför längre samtal, exempelvis vårdplanering och läkarsamtal, är att patienten skriver ner de frågor och funderingar som hon/han har.

16.9.2

Miljöfaktorer

För patienter med andningsproblem är miljön viktig. Patientrummet ska vädras ofta. Det är också viktigt att man undviker faktorer som kan framkalla andningsproblem såsom starka dofter, parfym och blommor.

Fysioterapeuten är en stor tillgång i vården för de patienter som är i behov av andningsgymnastik och slemmobilisering. Hon/han kan också hjälpa dessa patienter att hitta viloställningar som kan underlätta andningen.

För hypoxiska patienter kan syrgasbehandling i hemmet bli aktuell (se avsnitt 16.10 Palliativ vård och vård i livets slutskede). Placeboeffekten är dock stor, och en del patienter utan hypoxi upplever också lindring av syrgasbehandling, vilket inte ökar indikationen i dessa fall. Ofta kan dyspnékänslan dämpas effektivt med opioider och/eller bensodiazepiner.

16.9.3

Måltider

För en del patienter kan måltiden vara så ansträngande att de får andningsproblem. Det är viktigt att ge patienten möjlighet till vila innan måltid. Eventuell medicinering som kan underlätta måltiden bör ges i god tid. Det är bra om måltiden består av mindre portioner så att patienten orkar äta upp. Kosttillägg kan erbjudas, då en del patienter tycker att det är jobbigt att äta.

16.9.4

Elimination

För patienten kan toalettbesök vara mycket ansträngande. Erbjud de hjälpmedel som finns att tillgå, t.ex. toastol vid sängen och urinflaska.

16.9.5

Aktivitet

Andningspåverkade patienter kan ha svårt att utföra vardagsaktiviteter. Det finns många hjälpmedel att tillgå som kan underlätta det vardagliga livet för patienten. Arbetsterapeuten kan hjälpa till att tillgodose patientens behov av hjälpmedel. Fysioterapeuten kan också tillsammans med patienten hitta ett rörelsemönster som är så energibesparande som möjligt. Målet är att patienten ska kunna leva ett så självständigt liv som möjligt utifrån sina egna önskemål. Det är viktigt att hemsituationen diskuteras. Behöver patienten hjälp i hemmet? Om så är fallet rekommenderas att man gör en vårdplanering med kommunen. Detta kan göras på avdelningen eller i patientens hem.

16.9.6

Sömn

Nattetid är den tid på dygnet då ångest och oro kan kännas mer påtagligt. Viloställningen ska vara sådan att den underlättar andningen, t.ex. höjd huvudände. Patienten bör ha lämpliga läkemedel att tillgå för att få en så bra nattsömn som möjligt.

16.9.7

Smärta

Det är oerhört viktigt att patienten är ordentlig smärtlindrad då smärta kan leda till ökade andningsproblem.

16.10

Palliativ vård och vård i livets slutskede

En stor del av patienterna med lungcancer har en spridning av sin sjukdom vid diagnos. Den aktiva behandlingen för majoriteten av lungcancerpatienter är palliativt syftande.

WHO (2002) definierar palliativ vård enligt följande: ”Palliativ vård bygger på ett förhållningssätt som syftar till att förbättra livskvaliteten för patienter och familjer som drabbas av problem som kan uppstå vid livshotande sjukdom”. Palliativ vård kan därför ses som ett medvetet förhållningssätt i omhändertagandet av både patient och närstående. För fördjupning inom detta område hänvisas till nationellt vårdprogram för palliativ vård.

Palliativ vård och vård i livets slutskede ska vara inriktad på livskvalitet och symtomlindring. Patienten ska ges möjlighet att uttrycka sin vilja och delta i beslut om vårdens innehåll. När patienten befinner sig i livets slutskede bör patient och anhöriga göras medvetna om det. I livets slutskede bör patienten ha stående ordination på läkemedel i injektionsform mot smärta, dyspné, rosslighet, illamående och ångest. Det är viktigt att patienten kan få tillgång till icke-farmakologisk behandling såsom fläkt mot dyspné, fysioterapeutisk behandling för god palliation och hjälpmedel såsom höjbar säng för att åstadkomma så god kroppsställning som möjligt för patienten och möjliggöra god omvårdnad av patienten.

Svenska Palliativregistret är ett nationellt kvalitetsregister som på patientnivå mäter i vilken grad personen som avlidit fått del av den palliativa vårdens innehåll, till exempel avseende brytpunktsamtal, smärtskattning, munhälsobedömning och – vid behov – ordination för viktiga symtom såsom smärta och ångest.

Nästa kapitel
17 Andra intrathorakala tumörer