Till sidinnehåll
Kunskapsbank för cancervården Till cancercentrum.se

Multidisciplinär konferens

Rekommendationer

Patienter med cancer i esofagus eller ventrikel bör diskuteras på multidisciplinär beslutskonferens (MDK).

För att höja kvalitet på beslut och öka kunskapen i behandlingsteamen så bör MDK för dessa ovanliga diagnoser samordnas regionalt och i vissa fall nationellt.

Vid MDK ska minst onkolog, kirurg, radiolog och kontaktsjuksköterska vara representerade. Andra specialiteter ska medverka när behov finns.

För att höja kvalitet på besluten och öka kunskapen i behandlingsteamen så bör MDK för dessa ovanliga diagnoser samordnas regionalt och i vissa fall nationellt. Det senare gäller framför allt patienter som omfattas av nationellt uppdrag (se även kapitel 15).

Fördelar med att diskutera patientens behandling i ett MDK format är bättre kommunikation mellan specialister [69], möjlighet till undervisning [70, 71] och mer jämlik bedömning inom regionen och nationellt. Arbetssättet underlättar även inkluderande av patienter i behandlingsstudier.

Tabell 3. Lämplig nivå för multidisciplinär konferens (MDK)

 

Lokal konferens (länssjukhus)

Regional konferens (regionsjukhus)

Nationell konferens (nationella centra)

Cervikal

esofaguscancer

 

 

Alla*

Thorakal
esophagus-, cardia- och ventrikelcancer

 

Tis -4

N 1–3

M 0–1

M1 hos Patienter som kan vara aktuella för oligometastas studie*.

Alla patienter som omfattas av nationellt uppdrag

Övrigt

Patienter med mycket lågt funktionsstatus där det är uppenbart att ingen aktiv behandling är aktuell, alla tumörstadier

 

Komplexa fall där man på regionalnivå vill diskutera handläggning vidare.

Second opinion

Rekonstruktioner med låga volymer nationellt (<5 per regionsjukhus årligen)

*Kontakta ÖGI beredskap KI Huddinge eller SUS Lund för information om nationell oligometastas-studie

Behandlingsbeslut grundar sig på kliniskt tumörstadium (cTNM), samsjuklighet, funktionsstatus och patientens önskemål. För detta krävs demonstration av adekvat radiologi, patologi och övrig utredning av betydelse för behandlingsbeslut, inklusive redogörelse för patientens allmänna hälsa och önskemål. Konsensus nås sedan i teamet efter presentation av olika behandlingsmöjligheter. Det är ovanligt och oftast inte möjligt att patienten själv deltar vid MDK, varför terapiförslaget får presenteras för patienten av ansvarig läkare. I detta möte fattas det slutgiltiga terapibeslutet [72].

lInförandet av MDK har skett utan randomiserade, kontrollerade studier och sådana är inte möjliga att genomföra idag, då MDK redan är rutin för handläggning av övre gastrointestinal cancer. Det finns publicerade studier som rapporterar att MDK är en kvalitetsindikator vid esofaguscancer kirurgi [73, 74] och att man med MDK får en bättre patientselektion inför kirurgi [75, 76].

I en publikation med huvudsakligen esofagus- och ventrikelcancerpatienter studerades andelen behandlingar som genomförs i enlighet med teamens beslut. Man fann att 15 % av besluten inte genomfördes enligt MDK-beslut [77] och att den viktigaste orsaken till detta var bristande information om samsjuklighet. För att förbättra bedömningen av samsjukligheten inför MDK kan man använda standardiserade instrument. Sådana finns beskrivna för huvud-halscancer [78].

För att stärka utbildningsaspekten kan MDK avslutas med en diskussion kring fallen med medlemmar under utbildning och uppgifter kan delas ut för analys och vetenskaplig bedömning till nästa gång [79].

Utbildning av MDK-grupper kan vara fördelaktigt för att uppnå och bibehålla expertis. I Storbritannien har ett nationellt utbildningsprogram introducerats och resulterat i en bestående kvalitetsförbättring [70]. 

Guidelines för optimering av MDK har publicerats [69, 80]. 

 

Nästa kapitel
11 Primär behandling