Till sidinnehåll

Multidisciplinär konferens

Rekommendationer 

Patienter med cancer i esofagus eller ventrikel bör diskuteras på multidisciplinär konferens (MDK) innan behandlingsrekommendation diskuteras med patienten. 

För att höja kvalitet på beslut och öka kunskapen i behandlingsteamen så bör MDK för dessa ovanliga diagnoser samordnas regionalt och i utvalda fall nationellt. 

Vid MDK ska minst en i ämnet kunnig onkolog, kirurg, radiolog samt kontaktsjuksköterska vara representerade. Andra specialiteter medverkar när behov finns. 

För att höja kvalitet på besluten och öka kunskapen i behandlingsteamen så bör MDK för dessa ovanliga diagnoser samordnas regionalt och i utvalda fall nationellt. Det senare gäller framför allt patienter som omfattas av nationellt uppdrag (se även kapitel 15). 

Fördelar med att diskutera patientens behandling i ett MDK format är bättre kommunikation mellan specialister (63), möjlighet till undervisning (64, 65) och mer jämlik bedömning inom regionen och nationellt. Arbetssättet underlättar även inkluderande av patienter i behandlingsstudier. 

Tabell 3. Lämplig nivå för multidisciplinär konferens (MDK)

 Lokal konferens (länssjukhus) 

Regional konferens (regionsjukhus) 

Nationell konferens (nationella centra) 

Cervikal 

esofaguscancer 

Alla* 

Thorakal esophagus-, cardia- och ventrikelcancer 

Tis -4 

N 1–3 

M 0–1 

M1 hos Patienter som kan vara aktuella för behandlingsstudie*. 

Alla patienter som omfattas av nationellt uppdrag 

Övrigt 

Patienter med mycket lågt funktionsstatus där det är uppenbart att ingen aktiv behandling är aktuell, oavsett tumörstadie – val av nivå på MDK (lokal eller regional) beror på regionens rutiner. 

Komplexa fall där man på regionalnivå vill diskutera handläggning vidare. 

Second opinion 

Rekonstruktioner med låga volymer nationellt (<5 per regionsjukhus årligen) 

*Kontakta ÖGI beredskap ME Övre buk Karolinska Huddinge eller SUS Lund för information om nationell behandlingsstudie

Behandlingsbeslut grundar sig på kliniskt tumörstadium (cTNM), samsjuklighet, funktionsstatus och patientens önskemål. För detta krävs demonstration av adekvat radiologi, patologi och övrig utredning av betydelse för behandlingsbeslut inklusive redogörelse för patientens allmänna hälsa och önskemål. Konsensus nås sedan i teamet efter presentation av olika behandlingsmöjligheter. Det är ovanligt och oftast inte möjligt att patienten själv deltar vid MDK, varför terapiförslaget får presenteras för patienten av ansvarig läkare. I detta möte fattas det slutgiltiga terapibeslutet (66). 

Införandet av MDK har skett utan randomiserade, kontrollerade studier och sådana är inte möjliga att genomföra idag, då MDK redan är rutin för handläggning av övre gastrointestinal cancer. Det finns publicerade studier som rapporterar att MDK är en kvalitetsindikator vid esofaguscancer kirurgi (67, 68) och att man med MDK får en bättre patientselektion inför kirurgi (69, 70). 

I en publikation med huvudsakligen esofagus- och ventrikelcancerpatienter studerades andelen behandlingar som genomförs i enlighet med teamens rekommendation. Man fann att 15 % av besluten inte genomfördes enligt MDK-rekommendation (71) och att den viktigaste orsaken till detta var bristande information om samsjuklighet. För att förbättra bedömningen av samsjukligheten inför MDK kan man använda standardiserade instrument. (72). 

Utbildning av MDK-grupper kan vara fördelaktigt för att uppnå och bibehålla expertis. I Storbritannien har ett nationellt utbildningsprogram introducerats och resulterat i en bestående kvalitetsförbättring (64).Guidelines för optimering av MDK har publicerats (63, 73).