Till sidinnehåll

Underlag för nivåstrukturering

Melanom handläggs vanligen både inom öppen- och primärvård samt inom den specialiserade sjukhusvården. Handläggningen av patienter med melanom sker ofta i nära samarbete mellan flera specialiteter, såsom primärvårdsspecialister, dermatologer, kirurger, onkologer, patologer och röntgenologer. Annan specialiserad personal såsom sjuksköterskor, undersköterskor, kuratorer, dietister och fysioterapeuter bör vara delaktiga i hela vårdkedjan och väl insatta i den rekommenderade behandlingen och dess risk för komplikationer. En väl fungerande kommunikation mellan universitetssjukhuset, länssjukhuset och primärvården bör finnas, eftersom den är väsentlig inom alla vårdkategorier för att optimera omhändertagandet av patienten med melanom. Forskning och utveckling bör vara etablerad och aktiv. Vanligen sker detta från universitetssjukhusen ut mot länssjukhusen och öppenvården.

Diagnostisk excision av misstänkta melanom för diagnos kan ske inom primärvården, gärna efter konsultation med dermatolog via teledermatoskopiremiss om den möjligheten finns tillgänglig. Patienten bör omgående remitteras till en specialistklinik för bedömning och operation om diagnostisk excision inte är möjlig vid den sjukvårdsenhet där misstanke om melanom väcks.

Utvidgad excision +/- portvaktskörtelbiopsi bör ske inom specialistsjukvården, se även avsnitt 10.2.1. Rekommendation om kirurgi vid stadium III och IV bör föregås av diskussion på MDK. Inguinala och iliakala utrymningar bör centraliseras åtminstone till regional nivå. Lymfkörtelutrymningar inom huvud-halsregionen är redan centraliserat till universitetssjukhusen. Isolerad hyperterm perfusion är centraliserat till en vårdgivare, se avsnitt 10.3.4 om ILI/ILP.

De centrum och kirurger som utför portvaktskörtelbiopsi bör uppnå kriterierna att varje centrum ska ha utfört > 30 fall med portvaktskörtelbiopsi för melanom med > 85 % precision, och att varje enskild kirurg ska ha utfört > 15 portvaktskörtelbiopsier för melanom. Det är av yttersta vikt att varje enhet som utför portvaktskörtelbiopsier för melanom aktivt följer sina resultat avseende hela vårdkedjan för att säkerställa god kvalitet.

Den histopatologiska bedömningen vid melanomutredning inklusive undersökning av lymfkörtelpreparat bör göras av en melanominriktad patolog, eftersom diagnostiken kan vara komplicerad och ligger till grund för prognosbedömningen och den fortsatta behandlingen.

Avancerad behandling av metastaserat melanom bör bedrivas vid specialiserade kliniker, där det finns tillräckliga kunskaper och resurser för att hantera de svåra överväganden och komplikationer som kan uppstå. Det är viktigt att ge patienterna möjlighet att ingå i kliniska behandlingsstudier, se kapitel 11 Systemisk behandling.

Handläggningen och behandlingen av melanom med okänd primärtumör liksom av melanom i slemhinnor eller öga bör ske inom specialistvården från start.