Till sidinnehåll

Palliativ vård och insatser

Många insatser inom palliativ vård är gemensamma för olika cancersjukdomar, se t ex. Nationellt vårdprogram för palliativ vård, Nationellt kunskapsstöd för god palliativ vård i livets slutskede, och SOSFS 2011:7 Livsuppehållande behandling. När den diagnosspecifika behandlingen sviktar och ingen ytterligare sådan behandling finns att erbjuda, ska patienten ges möjlighet att få information om sin situation och möjligheter för att kunna påverka och planera för den sista tiden i livet. Viktiga brytpunkter för detta bör identifieras. Vid dessa säkerställs att patienten och de närstående får adekvat information och att vården planeras tillsammans med patienten utifrån de nya förutsättningarna. Brytpunktssamtalet dokumenteras i journal. Patienten och närstående ska försäkras tillgång till psykologiskt och existentiellt stöd, tillgång till adekvat medicinsk symtomlindrande vård ex. via hemsjukvård eller hospice, tillgång till omvårdnadsstöd som hemtjänst, hjälpmedel och att få läkemedel utifrån behov, vilket också innebär att läkemedel regelbundet omprövas och sätts ut när de inte längre gagnar patienten. Specialiserad palliativvård kan om så behövas konsulteras.

17.1

Palliativ strålbehandling

Lokal strålbehandling kan ofta ge effektiv smärtlindring vid skelettdestruktioner och kan vara frakturförebyggande. Även sjukdom i mjukdelar kan lindras. Hänsyn bör tas till potentiella strålbiverkningar med avseende på strålfält. Det finns variationer mellan sjukhus i användningen av strålbehandling, beroende på lokala behandlingstraditioner m.m.

Efter ortopedisk stabilisering av patologiska frakturer är det väsentligt med god sjukdomskontroll, och myelombehandling bör ges systemiskt och/eller med strålning. Inga randomiserade jämförande studier eller andra studier finns som talar för att strålning är att föredra om systembehandlingen har god effekt. Förutom traditionella cytostatika kan som regel systemisk myelombehandling ges samtidigt som pågående strålning.

Rekommendationer

Strålbehandling 20 Gy med 4–5 Gy per fraktion och dag är en vanlig dos.

För patienter i dåligt allmäntillstånd eller förväntad överlevnad mindre än ett år rekommenderas i första hand engångsbestrålning med 8 Gy.