Till sidinnehåll
Kunskapsbank för cancervården Till cancercentrum.se

Multiprofessionella team och handledning inom palliativ vård

  • Ett team med olika professioner och kompetenser behövs för att ge god palliativ vård och tillgodose patienternas och de närståendes komplexa, multidimensionella behov.
  • Ett minsta team lämpat för allmän palliativ vård, bör bestå av läkare, sjuksköterska och omsorgspersonal, kompletterad med paramedicinsk kompetens.
  • Ett specialiserat palliativt team ska minst innehålla läkare och sjuksköterska med palliativ specialistkompetens, psykosocial kompetens samt ha tillgång till paramedicinsk kompetens.
  • All personal som arbetar med obotligt sjuka och döende, oavsett typ av vårdenhet, bör erbjudas regelbunden möjlighet till reflektion/handledning.
10.1

Teamens sammansättning och organisering

Hur ett team sätts samman på den enskilda enheten beror på ändamålet med verksamheten, men också på till exempel geografiska förutsättningar och möjligheter att samverka med andra vårdgivare. Ett minsta team, lämpat för allmän palliativ vård, kan bestå av distriktsläkare, distriktssköterska och omvårdnadspersonal från hemtjänst, som vid behov kompletteras med paramedicinsk kompetens. Andra gånger kan personer av olika professioner från sjukhuset på ett naturligt sätt ingå i teamet. Beroende på patientens och de närståendes behov kan teamet kompletteras med till exempel onkolog, smärtläkare, dietist eller andlig företrädare. I fall med mer komplexa behov rekommenderas en kombination av olika kompetenser, där personer med expertkunskap från ett multiprofessionellt specialiserat palliativt team ingår.

Oberoende av typen av team är det viktigt med en öppen kommunikation mellan teamets medlemmar om rollfördelning, maktstrukturer och kompetens (Salas et al., 2013). Teamet ska arbeta tillsammans mot ett gemensamt mål som är identifierat, accepterat och förstått (D. Doyle, et al, 1996). Därför behöver varje medlem i teamet vara medveten om sin specifika roll så att det inte blir förvirring i stället för effektivitet (B. Beck-Friis, Strang, P., 2005).

Specialiserade palliativa team kan se ut på många olika sätt (Reeves et al., 2018), men  ska innehålla en sjuksköterska och en läkare. Dessutom ska en person med psykosocial kompetens ingå, med fördel en kurator. kirurger, psykiater och smärtspecialister (B. Beck-Friis, Strang, P., 2005). Det behövs även tillgång till och samarbete med andra specialiteter, exempelvis kardiologi, neurologi, ortopedi, geriatrik och pediatrik beroende på patientens sjukdom och behov (Riolfi et al., 2014). Ett specialiserat palliativt team bör ha expertkompetens inom symtomlindring, kommunikation, teamarbete och närståendestöd för att kunna utföra sitt uppdrag (Gamondi et al., 2013). Tvärprofessionellt samarbete innebär att olika professioner och yrken samarbetar, och ofta är dessa samarbeten teambaserade (Thylefors, 2013). En grundläggande tanke är att kombinationer av professioner och kompetenser ska resultera i samlad kunskap för att lösa komplexa problem, nå högre effektivitet med nöjdare patienter och närstående och få ett ökat lärande och bättre arbetstillfredsställelse.

Arbete i team kan organiseras på olika sätt, exempelvis med olika grader av integration mellan medarbetare i det dagliga arbetet (Berlin et al., 2012). Ett multiprofessionellt arbetssätt karakteriseras av att medlemmar självständigt arbetar sida vid sida och delar med sig av vad som gjorts, medan ett interprofessionellt arbetssätt i högre grad förutsätter gemensamma arbetsprocesser för att planera, genomföra och utvärdera vård och behandling. Vid ett transprofessionellt arbetssätt kan medlemmar i teamet röra sig friare mellan professionsgränserna och göra arbetsuppgifter eller uppdrag som traditionellt hör till en annan profession, till exempel kan en fysioterapeut samla information om smärtupplevelser och läkemedel hos patienter och sedan föra det vidare till teamet för planering, åtgärd och utvärdering. Teammedlemmar som arbetar ihop lär ofta med och av varandra, vilket resulterar i att kompetensen i teamet höjs. Det specialiserade palliativa teamet består av en fast grupp personer som arbetar tillsammans med patienter i palliativt skede. Ett team kan också ha en konsultfunktion utan eget patientansvar. Ett välfungerande team uppmärksammar tidigt förändringarna i patientens tillstånd, som ofta kommer snabbt, och vägleder både patienten, de närstående och eventuell övrig vårdpersonal i processen att förbereda sig och anpassa sig och vården till förändringen i sjukdomsförloppet (B. Beck-Friis, Strang, P., 2005). Teamets uppgift är även att stötta patienten och de närstående i deras mentala och funktionella anpassning till ändrade sjukdomsförhållanden. För att optimera vården kan det vara aktuellt med handledning och instruktioner till närstående, hemtjänst och grupper av personliga assistenter. Teamet ska även erbjuda uppföljande samtal och stöd till efterlevande.

10.1.1

Handledning och reflektion

All personal som arbetar med obotligt sjuka och döende, oavsett typ av vårdenhet (sjukhusavdelning, kommunal vårdform eller specialiserad palliativ enhet) bör erbjudas regelbunden möjlighet till handledning (Epner et al., 2012; Socialstyrelsen, 2013b). Det finns olika former av reflektions-, handlednings- och samtalsgrupper, och syftet, formerna och kravet på ledarens kompetens varierar (Inger Benkel et al., 2016). Personalens behov och tillgänglig handledningskompetens bör styra utformningen.

Dessa grupper är i första hand ett emotionellt stöd för personal som hanterar många känslomässigt tunga situationer i sitt arbete. Det är därför en nödvändig personalvårdande insats, inte minst för att förebygga arbetsrelaterad stress. Handledning och reflektion främjar ett kontinuerligt lärande, utvecklar det professionella förhållningssättet och gynnar samarbetet i teamet (Pertoft et al., 2016). Det finns flera olika typer av grupper för handledning/reflektion. Här nedan följer några exempel:

10.1.1.1

Handledning, syfte och behov

Handledning går ut på att erbjuda en både skyddande och tillåtande miljö så att deltagaren genom samtal och reflektioner från handledare och andra, kan få möta sin egen och andras sårbarhet, få distans till sitt arbete och öka sin kunskap och förståelse. Handledning ger kontinuerlig feedback på det egna arbetet, på arbetssättet och på sig själv som en personlig resurs i arbetet. Handledning kan ske både i grupp och enskilt, och ramarna för handledningsträffarna ska vara uppgjorda på förhand.

Metodiken för handledningsgruppen kan variera beroende på inriktning. En metodhandledning innebär att tala om de metoder som man använder i arbetet och om nya metoder som man eventuellt kan utveckla i sitt arbete. Processhandledning fokuserar på de processer som personalen går igenom i mötet med patienter och närstående.

Handledning i grupp innebär en sluten reflektionsgrupp, som leds av en utbildad handledare med ett bestämt antal deltagare. Gruppen träffas under lång tid, i cirka 1,5–2 år, och 1–2 gånger per månad.

10.1.1.2

Kontinuerlig reflektionsgrupp, syfte och behov

Genom en kontinuerlig reflektionsgrupp får deltagarna möjlighet att samtala och reflektera över något som är aktuellt för dagen, något som nyligen har hänt eller något som man talade om på en tidigare träff. Reflektionsgruppen kan också gå ut på att samtala och reflektera om ett särskilt ämne som är uppgjort på förhand. Reflektionerna från deltagarna kan ge underlag för en diskussion om sätt att hantera vissa situationer som man som personal kan ställas inför i framtiden. Diskussionen blir ett lärande om hur patienter och närstående agerar, men också om hur man själv uppfattar det som sker. Den som ska leda en reflektionsgrupp bör ha grundläggande kunskap om gruppteori och kunna identifiera grupprocesser där deltagarna kan inta olika roller och mönster, som kan medföra att en gruppverksamhet blir positiv eller går över styr. Ledaren bör också ha kännedom om verksamhetens art och syfte, och om olika tekniker som kan användas för att uppfylla syftet med gruppsamtalet. Gruppen träffas på arbetsplatsen, på en förbestämd tid och med en uppgjord tidsram, till exempel varje eller varannan vecka. Träffarna ska vara återkommande med ett inte alltför långt mellanrum. En reflektionsgrupp är öppen så att de som kan och vill deltar. Om något särskilt hänt som upplevs svårt kan man ha en akut reflektionsgrupp, eller om tiden i den ordinarie reflektionsgruppen inte räckt till.

10.1.1.3

Spegling, syfte och behov

Syftet med spegling är att summera hur arbetspasset har varit, för att kunna avlasta personalen. Deltagarna ska känna att de avslutar sitt arbete för dagen. Spegling är en form av kollegialt stöd där man tillsammans samtalar och reflekterar över det som känns viktigt.

Det finns ingen definierad ledare utan den som ser behovet tar initiativet. Man gör upp om att arbetsgruppen samlas 10–15 minuter innan arbetspassets slut. Ordet kan vara fritt så att den som vill säger något, eller så går man laget runt så att alla får säga någonting. Man kan tillsammans komma överens om en fråga som alla svarar på, exempelvis: ”Hur har din dag varit i dag? Vad har varit bra och vad har varit dåligt?”.

10.1.1.4

Allmänna ramar för gruppträffar

Det är viktigt med tydliga ramar för en samtals- och reflektionsgrupp, så alla vet vad som gäller. I början kan man bestämma följande:

  • Hur länge och när? 30–90 minuter. Bestäm tider för när gruppen ska samlas. Gärna med god framförhållning.
  • Hur ofta? Styrs av syftet med gruppen. Spegling = varje dag, Kontinuerlig reflektionsgrupp= varje eller varannan vecka. Handledning sker vanligen varannan vecka.
  • Störningar under träffen? Bestäm vem som svarar på ringningar, larm, telefon osv. under träffarna.
  • Vilka är inbjudna? Yrkeskategorier, enheter med mera.
  • Arvode? Eventuell betalning om personal kommer in på ledig dag. Deltagande i gruppen jämställs med arbete.
  • Var? En uppgjord plats som alla känner till.
  • Tystnadsplikt? Kom tydligt överens om att det råder tystnadsplikt för allt som sägs under gruppträffen.

Träffen ska också sanktioneras av den berörda chefen.

I gruppen bör man även klargöra följande:

  • Syfte och målsättning, till exempel om samtalen främst eller enbart ska handla om arbetet med patienter och närstående, gruppens interna arbete och/eller externt samarbete.
  • Definition av ledares ansvar och kompetens.
  • Definition av deltagares ansvar (tystnadsplikt och närvaro)
  • Om chefen ska ingå eller inte

Generellt bör ledaren ha tillräcklig kompetens för att vara förberedd om svårigheter uppstår i gruppen. Det kan vara att hantera konflikter mellan gruppmedlemmar, bestämma hur olika synsätt i gruppen framförs och kunna avgränsa när diskussionen bör föras i annat sammanhang. Frågan om chefen ska ingå i gruppen måste avgöras innan start. Är chefen med måste det finnas en medvetenhet hos chefen om att det kan vara känsligt för medarbetaren.

10.1.2

Etisk reflektion

Palliativ vård bör organiseras så att de regelbundna teamronderna har utrymme för etisk reflektion. Det bör också finnas möjlighet att då och då samla all personal till en separat dialog med mer omfattande etisk analys.

Förutom medicinska frågor och omvårdnadsfrågor omfattar palliativ vård också många etiska aspekter, till exempel. vilken vårdåtgärd som är den bästa för patienten, hur man gör när respekt för patientens självbestämmande hamnar i konflikt med de närståendes önskan och vilja, hur stora resurser vården av en enskild patient bör få ta i anspråk med mera. Det kan vara utmanande för personalen att hantera dessa etiska problem, och för att undvika etisk stress är det viktigt att teamet kring patienterna skapar både förutsättningar och utrymme för gemensam etisk reflektion. Den kan gälla både aktuella patientfall och principiella etiska frågor. Det är bra att avsätta tid för etisk reflektion i samband med teamronderna inom det ansvariga vårdteamet, där man fokuserar på enskilda patienter eller närstående och försöker lyfta fram både medicinska fakta och olika värderingar. Genom att regelbundet lyfta etiska frågor i de aktuella patientfallen kan teamdeltagarna bli mer uppmärksamma på att alla har olika syn på vad som är gott, viktigt och betydelsefullt, och flera perspektiv kan framkomma. Denna gemensamma reflektion, där teamets olika kompetenser kompletterar varandra, kan i slutändan bidra till att personalen blir tryggare, samtidigt som vården blir mer personcentrerad och patientsäker.

Vid särskilt svåra etiska problem, som kanske dessutom väcker starka känslor i teamet, kan det vara en fördel att avsätta tid för en fördjupad etisk analys. Ibland finns det möjlighet att bjuda in en särskilt utbildad diskussionsledare som moderator vid analysen. Det finns olika metoder att använda vid etiska analyser, till exempel aktörsmodellen, etikfallsrond och dilemmametoden. Vid analysen förtydligas värdekonflikter som kan uppstå mellan patienten, de närstående och vårdpersonalen, men även inom organisationen av vården. Huvudsyftet är att förebygga, upptäcka och lösa konflikter.

För att lyfta etiska frågor i teamet kan man också samlas för regelbunden etisk reflektion om principiella etiska frågor, gärna ihop med fika, till exempel ett etikcafé. Diskussionen kan gärna handla om vardagliga ämnen såsom prioritering till vårdplats, krav från patienter, bemötande och beslut om vårdinnehåll. Genom att gemensamt öva på etisk reflektion blir deltagarna vana vid att sätta ord på etiska problem, identifiera etiska värderingar och finna sätt att hantera olika uppfattningar i teamet. Detta kan förbättra förutsättningarna för att hantera framtida verkliga problem. Hänvisning till kapitel 5 .

Nästa kapitel
11 Kvalitetsindikatorer och kvalitetsregister