Bröstcancer /MG

I Min vårdplan får du information om din sjukdom, behandling och rehabilitering och dina rättigheter. Du får också individuellt anpassade råd om egenvård, alltså vad du kan göra själv för att må bättre och sådant som sjukvården överlåter åt dig att göra. Råden du får i Min vårdplan ska vara kopplade till den planering du och vårdpersonalen gör tillsammans, så att du själv kan medverka på bästa sätt i din rehabilitering. Det ska vara tydligt för dig vilken planering som gäller.

Min vårdplan ska bidra till att du

• känner dig trygg, informerad och delaktig
• har inflytande över det som är viktigt för dig
• förstår vad som händer i din vård och behandling
• vet hur du kan stärka din hälsa före, under, mellan och efter behandlingsperioderna.

Du och kontaktsjuksköterskan, eller annan vårdpersonal, uppdaterar Min vårdplan tillsammans när vården och behandlingen ändras på ett sätt som har betydelse för dig.

Vad innehåller Min vårdplan?

Innehållet i Min vårdplan anpassas efter dina behov och önskemål. Det betyder att alla patienter har olika Min vårdplan. Du kan också bidra själv genom att skatta hur du mår, kommunicera med vårdpersonalen och vara delaktig i planeringen. Viss information är dock alltid med, eftersom den gäller alla som behandlas för din typ av cancer.

Informationen i Min vårdplan går att läsa som en bok från början till slut. Men den är mer tänkt som ett uppslagsverk som du kan komma tillbaka till när planeringen eller förutsättningarna ändras, eller när du vill läsa på om någon del.

Vem tar fram Min vårdplan?

Min vårdplan tas fram av Regionala cancercentrum i samverkan, RCC. Innehållet kvalitetsgranskas och uppdateras regelbundet.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller annan vårdpersonal om du undrar över något i Min vårdplan.

Så kan du förbereda dig

Inför ditt besök kan du förbereda dig genom att skriva ner vad du vill berätta och fråga om. Du kan få fylla i ett formulär med frågor om hur du mår inför ditt besök.

Tänk igenom detta före besöket:

• Vilka är dina förväntningar på besöket?
• Är det något särskilt som besvärar dig?
• Vad är viktigt för dig just nu?
• Vilka frågor vill du ha svar på?

Du har rätt att förstå

När du besöker vården är det viktigt att du förstår vad som sägs och vad det innebär. Du har rätt att få information som är anpassad till dig. Du kan till exempel få hjälp av en tolk om du har nedsatt syn eller hörsel, eller om du har svårt att tala eller förstå svenska. Kontakta mottagningen före besöket och säg att du behöver en tolk. Om du har svårt att förstå information på grund av en funktionsnedsättning kan du ibland få hjälp av en arbetsterapeut.

Ha gärna med dig en närstående, som kan vara ett stöd och hjälpa till att komma ihåg vad som sägs. Det är alltid du som bestämmer om dina närstående ska få ta del av informationen. Personalen kommer att fråga vem de får lämna uppgifter till. Avsluta gärna mötet med att repetera vad du har uppfattat och stäm av att du har förstått rätt.

Om du har svårt att förstå informationen i Min vårdplan eller på andra webbsidor kan du använda ett verktyg i webbläsaren för att översätta det du ser på skärmen till ditt språk. Fråga vårdpersonalen hur du kan göra.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Tolkning till mitt språk eller Tolktjänster för dig som har en funktionsnedsättning.

Du kan erbjudas ett digitalt vårdmöte

Vissa mottagningar erbjuder digitala vårdmöten. Då kopplar du upp dig via telefon, surfplatta eller dator till ett videosamtal med vården. Ett digitalt vårdmöte fungerar som ett vanligt besök, men du behöver inte åka till sjukhuset för att träffa till exempel din kontaktsjuksköterska, läkare eller fysioterapeut.

Du kan behöva gå igenom undersökningar och provtagningar i anslutning till digitala vårdmöten. I så fall får du veta hur du ska göra.

Du har rätt att vara delaktig

Du har rätt att vara delaktig i din vård och få information om

• ditt hälsotillstånd
• vilka alternativ du har för undersökningar, vård och behandlingar
• vilka för- och nackdelar som finns med olika undersökningar och behandlingar
• när och hur du ska få svar på dina undersökningar och provtagningar
• när och hur du kan förvänta dig att få vård och hjälp vid biverkningar och symtom
• vart du ska vända dig om du blir sämre
• vilken vård du kan behöva efter behandlingen och hur uppföljningen ser ut
• vad du kan göra själv eller med hjälp av en närstående eller personlig assistent.

Genom att vara delaktig ökar du möjligheten att påverka och få det stöd du behöver.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Tips inför ditt besök i vården och Videosamtal med vården.

Var källkritisk

Det forskas mycket om cancer. Kunskapen om olika typer av cancer ökar därför snabbt, liksom tillgången på nya effektiva behandlingar. Men det krävs mycket kunskap för att tolka forskningsresultat. Därför återges slutsatserna från forskningen inte alltid helt korrekt i medierna. Ovetenskapliga och rent felaktiga uppgifter om cancer och cancerbehandlingar kan också få stor spridning i till exempel sociala medier. Det är därför viktigt att du tar ställning till om källan till informationen verkar trovärdig och pålitlig. Utvecklingen går också så snabbt att det är viktigt att ta reda på när informationen eller forskningen de hänvisar till publicerades.

Vilka informationskällor finns?

Vården i Sverige utgår från vårdprogram och nationella riktlinjer där aktuell och bästa tillgängliga kunskap finns samlad. Det du läser i Min vårdplan stämmer överens med vad som står i de nationella vårdprogrammen för cancersjukdomar och ska spegla den vård som ges vid svenska sjukhus. Dessutom är innehållet utvalt så att du bara får den information som är aktuell för dig.

Min vårdplan innehåller även länkar till andra webbplatser med innehåll som är kontrollerat och faktagranskat, till exempel 1177 och Livsmedelsverket.

Ibland vill du kanske läsa mer om sjukdomen. En del läser då direkt i vårdprogrammen eller i nationella kvalitetsregister. Det är viktigt att tänka på att informationen som står där är avsedd för vårdpersonal och beskriver hur det ser ut på gruppnivå. Information från register kan också behöva tolkas i ett sammanhang, till exempel när data samlades in.

Patientföreningarna kan vara en bra källa till information. Ibland kan man via deras webbplatser ställa frågor till en expert eller en chattbot, eller prata med andra som har samma sjukdom som du. Tänk på att den som svarar på frågorna inte har all information om just dig och din sjukdom och sällan kan ge exakta svar om din situation.

Fråga vårdpersonalen om du är osäker

Fråga gärna vårdpersonalen om du känner dig osäker på något du har läst om cancer, till exempel på internet.

Du och dina närstående kan även kontakta Cancerlinjen eller Cancerrådgivningen, där erfaren vårdpersonal svarar på allmänna frågor om cancer.

Cancerlinjen, Cancerfonden

> Webbplats: cancerfonden.se. Sök på Cancerlinjen.
> Telefon: 010-199 10 10

Cancerrådgivningen

> Webbplats med chatt: cancercentrum.se. Sök på Cancerrådgivningen.
> Telefon: 08-123 138 00

När du är inloggad på 1177 har du tillgång till tjänster som kompletterar informationen i Min vårdplan. Du kan till exempel

• se dina bokade tider, på de mottagningar som använder denna tjänst och som du eller vården lägger till under rubriken Mottagningar
• hantera dina läkarintyg och läkarutlåtanden 
• se och förnya dina recept om mottagningen är ansluten
• se hur långt du har kvar till frikort genom högkostnadsskyddet för läkemedel
• läsa delar av din journal.

Du väljer vilket innehåll du vill se

Du kommer aldrig direkt in i något av dessa system när du loggar in på 1177. Innehållet ligger dolt under olika ikoner eller flikar och du väljer aktivt vad du vill se.

Det varierar mellan olika regioner hur mycket och vilken information man kan se inloggad på 1177. Fråga vårdpersonalen om du undrar vilka tjänster som erbjuds. Vissa regioner använder andra appar och system som kan vara kopplade till 1177 eller användas fristående.

Viktigt att veta när du läser din journal

När du söker och får vård dokumenteras det i en journal. Syftet är att vårdpersonalen ska få tillräckligt med information om dig och din vård, så att vården blir så bra och säker som möjligt. Journalen är ett arbetsredskap för vårdpersonalen och kan därför vara svår att förstå.

När du öppnar Journalen i 1177 kan du välja att se även det nyaste innehållet som kanske inte har hunnit vidimeras, alltså kontrolleras, av den ansvariga vårdpersonalen. Den kan också innehålla ny information som du ännu inte har hunnit få höra av vårdpersonalen.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har frågor eller tankar om något du har läst i din journal.   

Som vårdnadshavare kan du vara ombud och läsa barnets journal tills barnet har fyllt 13 år. Därefter kan du få förlängd tillgång i samråd med vården. Ungdomar kan själva läsa sin journal från 16 års ålder.

> Läs mer på 1177.se. Sök på När du loggar in på 1177
> Läs mer på 1177.se. Sök på Så gör du för att boka, omboka eller avboka en tid och Läs din journal på 1177.

Allmänläkaren är specialist i allmänmedicin och arbetar på vårdcentralen. När du inte behöver specialiserad cancervård ska du få en remiss till din läkare på vårdcentralen. Allmänläkaren har det medicinska huvudansvaret för allt som inte rör cancersjukdomen eller annan specialiserad vård. Allmänläkaren kallas även distriktsläkare eller husläkare.

Arbetsterapeuten kan stödja dig i att hitta nya sätt att utföra aktiviteter i vardagen som du kan uppleva utmanade eller som du inte kan utföra. Det kan till exempel handla om anpassningar i hemmet, hjälpmedel för att underlätta eller strategier för att fördela din energi under dygnet.

AT-läkaren är en grundutbildad läkare som arbetar under handledning för att få sin läkarlegitimation.

BT-läkaren är en legitimerad läkare som är i början av sin specialistutbildning.

Dietisten är specialiserad på att ge råd och stöd om mat och näring. Dietisten kan även skriva ut kosttillägg när den vanliga maten inte räcker till.

Distriktssköterskan är en specialistsjuksköterska som du träffar på vårdcentralen, hälsocentralen eller hemma. Du kan få hjälp med bland annat sprutor, omläggning och provtagning. Distriktssköterskan kan även stödja dig att leva hälsosamt under och efter behandlingen.

Fysioterapeuten, även kallad sjukgymnasten, ger råd och stöd om fysisk aktivitet, balans, smärta och andningsbesvär. Fysioterapeuten kan också skapa träningsprogram som är anpassade till dig. Fysioterapeuter kan ha olika specialiteter, till exempel bäckenbottenbesvär. Vissa är även lymfterapeuter.

Kirurgen är en läkare som är specialiserad på operation och ansvarar för vården före och efter en operation. 

Klinisk apotekare eller klinisk farmaceut ger råd om ordinationer och hantering av läkemedel.

Kontaktsjuksköterskan har specialistkunskaper om cancervård. Hen stöttar dig och dina närstående med information, råd och samtal om din diagnos, behandling, rehabilitering och uppföljning. Du och din kontaktsjuksköterska går tillsammans igenom planeringen av din vård. Kontaktsjuksköterskan förmedlar kontakt med andra yrkesgrupper inom vården när det behövs, informerar om nästa steg och ansvarar för att lämna över information till andra vårdgivare du träffar, till exempel andra sjukhus, vårdcentraler eller hemtjänsten.

Du kan ha fler än en kontaktsjuksköterska om du får flera behandlingar för din sjukdom. Du kan även ha kontakt med behandlingsansvarig sjuksköterska, behandlingssjuksköterska och omvårdnadsansvarig sjuksköterska.

Kuratorn ger samtalsstöd och kan hjälpa dig och dina närstående att hantera situationen känslomässigt. Kuratorn kan även vägleda dig vidare om du behöver hjälp med ekonomin eller behöver komma i kontakt med myndigheter.

Lymfterapeuten ger råd om och behandlar lymfödem.

Läkaren är ytterst ansvarig för att planera utredningen, ställa diagnos och behandla sjukdomen och ska informera dig om varje steg. Läkaren kallas ibland för fast vårdkontakt eller PAL, patientansvarig läkare.

Narkosläkaren, även kallad anestesiologen, är specialiserad på att söva och övervaka dig under och efter en operation eller undersökning i narkos.

Onkologen är en läkare specialiserad på cancersjukdomar och arbetar med medicinsk behandling och strålbehandling.

Plastikkirurgen är specialiserad på bröstrekonstruktion, en operation för att skapa ett nytt bröst.

Psykologen och psykoterapeuten kan ge samtalsstöd och hjälper dig och dina närstående att hantera situationen känslomässigt.

Rehabiliteringskoordinatorn ger stöd för att du ska kunna återgå till eller påbörja arbete och studier.

Röntgenläkaren eller radiologen är specialiserad på att tolka röntgenbilder.

Sexologen eller sexualrådgivaren kan ge samtalsstöd och råd om sex och samlevnad och stödja sexuell rehabilitering.

Sjuksköterskan har specialistkompetens inom omvårdnad och arbetar med att förbättra, återställa och bevara god hälsa.

Specialistsjuksköterskan är en sjuksköterska med specialistkompetens inom ett område, till exempel onkologi eller kirurgi.

ST-läkaren gör sin specialisttjänstgöring, till exempel inom kirurgi eller onkologi.

Undersköterskan och vårdbiträdet ansvarar för praktisk omvårdnad, till exempel personlig hygien.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Kontaktsjuksköterskan – ditt stöd i vården vid cancer.

Ord	Förklaring
Adjuvant behandling	Tilläggsbehandling, t.ex. cytostatika efter operation.
Agraff	Klämma av metall för att stänga ett operationssår.
Anamnes	Sjukdomshistoria.
Andningstyrd strålbehandling	Innebär att patienten andas in och håller andan under tiden strålbehandlingen ges, Tiden man håller andan kan variera beroende på strålområde
Anestesi	Att inte känna. Ofta i betydelsen narkos, sövning.
Antikroppsbehandling	Samlingsnamn för en grupp läkemedel som kan blockera tillväxt hos vissa typer av cancerceller.
Axillutrymning	Operation där flera lymfkörtlar i armhålan tas bort.
Benign	Godartad, d.v.s. inte cancer.
BIA-ALCL	En ovanlig form av lymfom som kan uppstå efter operation av implantat.
Biopsi	Prov från organ eller vävnad som undersöks i mikroskop av en patolog.
BRCA1, BRCA2	Gener som om de är muterade innebär en ökad risk för att få bröstcancer och äggstockscancer.
Brytpunktssamtal	Samtal mellan patient, närstående och läkare när man övergår från botande och bromsande vård till palliativ vård i livets slutskede. Det kan finnas fler än ett brytpunktssamtal.
Bröstbevarande operation	Tumören tas bort tillsammans med en marginal av frisk vävnad. Bröstvävnaden som är kvar förs samman för att återställa bröstets form. Kallas även partiell mastektomi eller sektorresektion.
Bröstprotes	Personligt utprovat inlägg för behå och protesbehå.
Bröstrekonstruktion	Operation för att skapa eller återskapa ett bröst.
CA 15–3	Cancerantigen, så kallad tumörmarkör, som är mätbar i blodprov. Kan användas för att följa behandlingsresultat vid spridd bröstcancer.
CDK4/6 hämmare	Målriktad behandling som kan ges vid vissa former av bröstcancer, kombineras med antihormonell behandling
Central venkateter, CVK	Tunn slang i ett av kroppens större blodkärl på halsen eller under nyckelbenet. Används bl.a. för att kunna ge läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller ta blodprover.
Cytostatika, cellgifter eller kemoterapi	En grupp läkemedel som dödar cancerceller eller gör så att de slutar växa. Cellgifter är ett gammalt ord och används inte så ofta
Datortomografi, skiktröntgen, DT eller CT	Röntgenundersökning som skapar mycket detaljerade bilder av kroppens organ.
Differentieringsgrad	Anger hur mycket en tumör skiljer sig från den friska vävnaden. En låg differentieringsgrad betyder att tumören skiljer sig mycket från den friska vävnaden, medan en hög betyder att den skiljer sig lite.
Dränage	Tunn slang som leder bort vätska från t.ex. ett operationsområde.
Duktal cancer in situ, DCIS	En typ av förstadium till bröstcancer som är begränsad till enbart bröstet.
Egenvård	Sådant du kan göra själv eller med hjälp av en närstående eller personlig assistent. Det kan vara både saker du själv kan göra för att må så bra som möjligt, t.ex. att pröva avslappningsövningar mot sömnbesvär, och specifika uppgifter som sjukvården överlåter åt dig att göra, t.ex. ta blodförtunnande sprutor.
ER-positiv, östrogenreceptorpositiv bröstcancertumör	En tumör som är beroende av hormonet östrogen för att växa.
Estetisk platt stängning	Bröstkorgen görs slät efter att bröstet tagits bort
Fatigue	En särskild trötthet som du inte kan vila bort. Kan uppstå i samband med sjukdom och behandling.
Fertilitet	Förmågan att få biologiska barn.
Fjärrmetastaser	Metastaser i andra delar av kroppen. När bröstcancer ger fjärrmetastaser finns de oftast i skelettet, lungorna, levern eller hjärnan.
Genexpressionsanalys	En kompletterande analys av gener i tumören som kan göras i vissa fall för att fatta beslut om adjuvant behandling.
Genmutation	Förändring i en gen som kan leda till sjukdom
Gray, Gy	Enhet för att mäta strålningsdos.
Hereditet	Ärftlighet.
HER2	Ett protein som styr hur en cell växer och delar sig. Vid HER2-positiv bröstcancer har cancercellerna många fler sådana proteiner än normalt. Därför växer tumören snabbare.
Histologisk grad	En bedömning av hur avvikande cancercellerna är från normala celler i bröstet och hur de växer. Graderas 1–3, där ett högt värde innebär att cancercellerna avviker mycket från de normala cellerna i bröstet.
Hormonberoende bröstcancertumör	Tumör med receptorer för östrogen (ER-positiv) eller progesteron (PR-positiv) eller båda, och som är beroende av könshormoner för att växa. Kan behandlas med hormonell behandling.
Hormonell behandling, endokrin behandling eller antihormonell behandling	Behandling som påverkar könshormonerna. Rekommenderas vid vissa typer av cancer, t.ex. bröst- och prostatacancer.
Immunterapi	Läkemedel som aktiverar kroppens immunförsvar så att det angriper cancercellerna och gör så att de slutar växa.
Indikering, coil	Markering av tumören inför en operation.
Individuell patientöversikt, IPÖ	IPÖ är ett komplement till din journal. IPÖ ger en grafisk sammanställning av ditt sjukdomsförlopp och dina behandlingar på en tidslinje. Är under utveckling och finns i dag för vissa diagnoser i vissa verksamheter.
Inflammatorisk bröstcancer	När cancerceller blockerar lymfkärl i bröstet, vilket ger en inflammation och rodnad i huden.
In situ	”På plats”, förstadium till cancer som växer på en plats och inte sprider sig till andra delar av kroppen.
Intravenös	När till exempel läkemedel eller näring ges i ett blodkärl
Invasiv bröstcancer	Bröstcancer som växer ut i vävnad intill och kan sprida sig till lymfkörtlar och andra delar av kroppen.
Isotopinjektion	Spruta med radioaktivt spårämne som kan ges vid till exempel en skintigrafi eller operation för att kunna identifiera portvaktskörteln.
Kapselkontraktur	När den kapsel som bildas naturligt runt ett bröstimplantat blir tjock och drar ihop sig så att bröstet blir hårt.
Ki67	Ett mått på hur snabbt tumören växer.
Kirurgi	Operation.
Komplementär och integrativ medicin, KIM	Ett samlingsnamn för många olika metoder som oftast inte används i den vanliga hälso- och sjukvården. Kallades tidigare komplementär och alternativ medicin, KAM.
Kontrastmammografi, kontrastförstärkt mammografi	Röntgenundersökning som ger en ännu tydligare bild än vanlig mammografi.
Kurativ behandling	Behandling som syftar till att bota cancersjukdomen
Lobulär cancer	Bröstcancer som uppstår i mjölkkörtlarna.
Lokalt recidiv	Återfall på bröstkorgsväggen eller i det tidigare opererade bröstet.
Lokoregionalt recidiv	Återfall i bröstet eller bröstkorgsväggen med samtidig spridning till regionala lymfkörtlar.
Luminal bröstcancer	Cancer som är beroende av könshormoner för att växa. Luminal A utvecklas långsammare. Luminal B utvecklas snabbare.
Lymfkörtlar	Körtlar anslutna till lymfbanor längs blodkärlen
Lymfödem	Efter en skada på lymfsystemet samlas vätska i en kroppsdel, så att kroppsdelen svullnar
Magnetkameraundersökning, MR	Undersökning som ger detaljerade bilder av kroppens organ. Utförs med hjälp av ett magnetfält och radiovågor.
Malign	Elakartad. Maligna tumörer är det som i dagligt tal kallas cancer.
Malignitetsgrad, tumörgrad	Anger hur aggressiv en cancer är.
Mammografi	En röntgenundersökning av bröstet.
Mastektomi	Hela bröstet opereras bort.
Mastektomi med direktrekonstruktion	Hela bröstet opereras bort och ett nytt bröst skapas under samma operation.
Metastas	Cancerceller har spridit sig från modertumören till andra delar av kroppen
Multidisciplinär konferens, MDK	En konferens där olika professioner träffas, diskuterar och tar fram förslag på bästa behandling.
Målinriktad behandling, målstyrd behandling	Läkemedelsbehandling riktad direkt mot cancercellerna. Man utnyttjar till exempel antikroppars funktion att identifiera och koppla till antigener på cancercellen, eller proteinkinashämmare som kan påverka processer som är unika för en viss sorts cancerceller.
Neoadjuvant behandling	Förberedande behandling som ges före annan behandling. Det kan t.ex. vara cytostatikabehandling med målet att krympa tumören innan en operation.
Non-steroidal anti-inflammatory drugs, NSAID	Läkemedel som används för att behandla bl.a. smärta, inflammationer och feber. Kan innehålla verksamma ämnen som ibuprofen, naproxen, nabumeton och acetylsalicylsyra.
Ny medicinsk bedömning, second opinion	Sjukdomen bedöms av en annan specialist än den som gjort den första bedömningen.
Närstående	Person som du anser dig ha en nära relation till.
Onkoplastikkirurgi	Kombination av cancerkirurgi och plastikkirurgi för att bevara bröstets utseende.
Opioider	Receptbelagda läkemedel som bl.a. används för att behandla svår smärta.
Palliativ onkologisk behandling	Cancerbehandling som ges för att förlänga livet, bromsa sjukdomen, lindra symtom och besvär och förbättra livskvaliteten när sjukdomen inte går att bota.
Palliativ vård	Vård som ges för att lindra symtom och främja livskvaliteten vid livshotande sjukdom. Vården ska ta hänsyn till fysiska, psykiska, sociala och existentiella behov och erbjuda stöd till närstående.
Palpabel	Som går att känna med händer och fingrar.
Patologisk anatomisk diagnos, PAD	Sammanfattande iakttagelser utifrån en mikroskopisk undersökning av ett vävnadsprov.
PAM-50	En analys av gener i tumören för att bestämma dess egenskaper. Analysen är aktuell för kvinnor över 50 med bröstcancer som inte har spridit sig till lymfkörtlarna och är ER-positiv och HER2-negativ
PARP hämmare	Reparerar DNA vid bröstcancer
Perifer neuropati	Känselbortfall och stickningar i händer och fötter. Kan göra att du får svårare att röra händer och fötter.
Perifert inlagd central venkateter, PICC-line	En tunn slang som förs in i ett av kroppens större blodkärl via ett mindre kärl på överarmen. Används bl.a. för att kunna ge läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller ta blodprover.
Perifer venkateter, PVK	En tunn slang som läggs in i ett ytligt blodkärl. Används bl.a. för att kunna ge läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller ta blodprover.
Perkutan endoskopisk gastrostomi, PEG	En tunn slang som sitter genom huden på magen in i magsäcken. Används bl.a. för att ge näring och läkemedel.
PET-kameraundersökning, PET-DT eller PET-CT	En röntgenundersökning som med ett radioaktivt ämne gör att cancerceller och inflammatoriska celler syns tydligare.
Portvaktskörtel	Den lymfkörtel som cancerceller från tumören sprider sig till först, om sjukdomen sprider sig till lymfkörtlarna.
Postoperativ	Efter operation.
PR-positiv bröstcancertumör	En tumör som är beroende av hormonet progesteron för att växa.
Prehabilitering	Förebyggande insatser kring fysisk förmåga, näring, levnadsvanor och psykosocial situation.
Preoperativ	Före operation.
Primärtumör	Den ursprungliga tumören, där cancercellerna först uppstod.
Progress	Att cancern har ökat, till exempel att tumören blir större, att det finns fler cancerceller i blodet eller att cancern sprider sig.
Radikal operation	Operation där all cancer har tagits bort tillsammans med en viss del frisk vävnad
Recidiv	Återfall.
Regionala lymfkörtlar	Grupp av lymfkörtlar som har hand om lymfavflödet från ett tumörområde. För bröstcancer finns de regionala lymfkörtlarna i armhålan, längs bröstbenet och kring nyckelbenet.
Regionalt recidiv	Återfall i regionala lymfkörtlar.
Rehabilitering	Insatser som ska förebygga och minska biverkningar av sjukdom och behandling. Insatserna ska ge dig och dina närstående stöd och förutsättningar att leva ett så bra liv som möjligt.
Remission	Att cancern har minskat.
Sektorresektion	Ett annat ord för bröstbevarande operation.
Strålbehandling, radioterapi – yttre	Joniserande stålning som ges via en accelerator som riktar strålning mot tumören.
Subkutan venport, SVP	Liten dosa med en slang som opereras in under huden, under nyckelbenet och som har förbindelse med ett av kroppens större blodkärl. Används för att kunna ge bl.a. läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller ta blodprover. Kallas ibland port-a-cath.
Targeted axillary dissection, TAD	En riktad operation av lymfkörtlar i armhålan som har markerats ut före cytostatikabehandling.
Trippeldiagnostik	Utredning för att ställa diagnos vid symtom från bröstet med palpation, bilddiagnostik och cellprov eller biopsi.
Trippelnegativ bröstcancer, TNBC	En typ av bröstcancer som kännetecknas av att cancercellerna saknar receptorer på cellytan: östrogen, progesteron och HER2.
Tumör nod (lymfkörtel) metastas, TNM	Ett internationellt klassificeringssystem som sammanfattar tumörers storlek och om de har spridit sig till lymfkörtlar eller andra organ.   T anger primärtumörens utbredning och storlek.  N anger om det finns cancerceller i lymfkörtlarna.  M anger om det finns metastaser.
Ultraljud	Undersökning med ljudvågor som ger en bild av inre organ och vävnader.
Vårdcentral, hälsocentral, husläkarmottagning eller distriktsläkarmottagning	Mottagning inom primärvården.
Vårdprogram	Nationella riktlinjer som anger hur patienter med en viss sjukdom ska vårdas på bästa sätt. Riktlinjerna bygger på forskning, kunskap och samsyn inom hälso- och sjukvården.
Vävnad	Celler med liknande utseende och samma egenskaper som tillsammans bygger upp kroppens olika delar.

I IPÖ finns information om bland annat

• vårdkontakter, exempelvis besök och telefonsamtal
• undersökningar, exempelvis olika röntgenundersökningar
• behandlingar, exempelvis läkemedel, strålbehandling och operation
• analysresultat, exempelvis blodprover
• ifyllda enkäter, exempelvis svar på frågor om hur du mår.

Din läkare eller sjuksköterska kan skicka en kopia av din IPÖ till dig via 1177. Det du ser i 1177 uppdateras inte automatiskt när din IPÖ ändras. För att se nya uppgifter behöver du få en ny kopia.

Utredningen görs för att din läkare ska kunna ställa diagnos och rekommendera en behandling som passar dig. Den används också för att se vilka insatser du eller dina närstående behöver för att må så bra som möjligt under din behandling.

Vanliga undersökningar och provtagningar

Vid utredningen av bröstcancer är det vanligt att gå igenom några av följande undersökningar och provtagningar:

• Mammografi – en röntgenundersökning av bröstet.
• Ultraljud – en undersökning med ljudvågor som ger bilder av organ och vävnader.
• Vävnadsprover och cellprover – prover som analyseras i mikroskop för att upptäcka eventuella förändringar i vävnader och celler.

Ytterligare undersökningar och provtagningar du kan behöva göra:

• Datortomografi, DT, även kallad skiktröntgen eller CT – en röntgenundersökning som skapar mycket detaljerade bilder av kroppens organ.
• Galaktografi, duktografi – en röntgenundersökning av en mjölkgång i bröstet med hjälp av kontrastvätska.
• Magnetkameraundersökning, MR – en undersökning som ger detaljerade bilder av kroppens organ. Den utförs med hjälp av ett magnetfält och radiovågor.
• Kontrastmammografi, kontrastförstärkt mammografi – görs för att med röntgen få en ännu tydligare bild än med vanlig mammografi. Kontrastmedel sprutas in i ett kärl i armvecket. Om det finns en tumör i bröstet samlas kontrastmedlet i tumören.
• PET-DT – en bilddiagnostiskundersökning som använder ett radioaktivt ämne för att cancerceller ska synas tydligare.
• Skelettskintigrafi – bildtagning av skelettet med hjälp av en gammakamera och radioaktiva läkemedel.
• Ärftlighetsutredning – utförs om man misstänker att det finns en ärftlig orsak till bröstcancern.

Du kan behöva gå igenom fler undersökningar och provtagningar. Vilka som blir aktuella för dig beror på vilka symtom du har och resultatet av de undersökningar som har gjorts.

Du kan bli kallad till undersökningar och besök med kort varsel. Det är därför viktigt att du meddelar vården dina aktuella kontaktuppgifter.

Ärftlighet

Mellan 5 och 10 procent av all bröstcancer är ärftlig. Oftast går det inte att veta exakt hur den ärvs. Men ibland finns det en ärftlig förändring, en så kallad mutation, i någon av bröstcancergenerna.

Det kan handla om ärftlig bröstcancer om du har en nära släkting som har haft bröstcancer eller äggstockscancer, särskilt om de blev sjuka före 50 års ålder. Det gäller nära släktingar på både mammas och pappas sida. Om du får bröstcancer när du är under 40 år kan det också vara ärftligt, även om det inte finns släktingar till dig som har haft bröstcancer.

Om man misstänker ärftlig bröstcancer får du en remiss av din läkare för utredning.

Snabbspår av misstänkt ärftlig bröstcancer

Bröstcancer är oftast inte ärftlig. Men vissa har en medfödd genetisk förändring som kan öka risken att få bröstcancer. Syftet med att utreda i ett snabbspår för genetisk testning är att hitta personer med ärftlig ökad risk för bröstcancer. Detta påverkar vården under den första tiden, och även hur bröstcancern senare kommer att följas upp. Information om ärftlighet har betydelse för dig som testas, men kan också vara viktig för dina släktingar.

Om det finns anledning erbjuds du en analys av de gener som är kopplade till en ökad risk för bröstcancer. Analysen är frivillig och görs genom att du lämnar ett blodprov. Du kommer att få mer information av din läkare eller kontaktsjuksköterska.

Exempel på gener som kan ingå i analysen är BRCA1, BRCA2, PALB2, TP53, CHEK2, ATM, RAD51C, RAD51D och BARD1.

Om analysen inte visar en genetisk förändring, har vi inte hittat någon ärftlig orsak som har bidragit till att du har fått bröstcancer.

Om analysen visar en genetisk förändring, har vi hittat en ärftlig orsak som har bidragit till att du har fått bröstcancer. Du kommer att få besked om detta och om hur den planerade vården förändras. Du kommer också att remitteras till en cancergenetisk mottagning för mer information och familjeutredning.

Täta bröst

Bröst består av körtlar, bindväv och fettvävnad. Fördelningen av dessa vävnader avgör hur hög täthet brösten har. Ju högre andel fettvävnad, desto lägre täthet. Vanligen minskar tätheten med åldern. Det går inte själv att avgöra om man har täta bröst. Tätheten bedöms av mammografiläkare vid mammografiundersökning.

Att ha täta bröst kan öka risken att få bröstcancer. Det kan också göra det svårare att se en tumör på mammografibilder.

För det mesta går mammografibilder bra att bedöma även vid täta bröst, men ibland behöver man komplettera med andra undersökningar.

Forskning pågår för att i framtiden kunna mäta tätheten automatiskt.

Specialister diskuterar resultatet vid en konferens

När alla svar på dina undersökningar och provtagningar är klara, håller man ofta en multidisciplinär konferens, MDK. Där deltar flera olika specialister som kirurg, röntgenläkare, onkolog, patolog och kontaktsjuksköterska. De bedömer gemensamt resultatet av din utredning och diskuterar fram en rekommendation till nästa steg.

När får jag resultatet?

När utredningen börjar ska du få veta ungefär när du får resultatet av utredningen och den multidisciplinära konferensen. Resultatet får du vid ett läkarbesök, och du och läkaren diskuterar då gemensamt nästa steg.

Utredningen följer oftast ett standardiserat vårdförlopp

Utredningen av de flesta cancerdiagnoser ska följa ett standardiserat vårdförlopp, SVF. Det innebär att alla ska utredas och bedömas så lika som möjligt och utan onödig väntan. Vårdförloppet talar om vilka undersökningar som ingår i utredningen av en viss cancerdiagnos och hur lång tid utredningen bör ta.

Ett standardiserat vårdförlopp startar om det finns ett eller flera symtom och provsvar som klassas som välgrundad misstanke om någon cancerdiagnos. Vilka dessa symtom och provsvar är varierar mellan olika typer av cancer. Vårdförloppet avslutas när den första behandlingen startar, eller när cancer kan uteslutas.

Många som utreds enligt standardiserade vårdförlopp visar sig inte ha cancer, utan symtomen beror på något annat. Att utredas enligt ett standardiserat vårdförlopp är därför inte samma sak som att få en cancerdiagnos.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Bröstcancer, Datortomografi, Mammografi, PET-kameraundersökning, Att få vård enligt ett vårdförlopp, Undersökning med magnetkamera, Ultraljudsundersökning och Vävnadsprov från bröstet.
> Läs mer på brostcancerförbundet.se.
> Läs mer på cancerfonden.se. Sök på Cancer och ärftlighet.

En del personer har en ärftligt ökad risk att få cancer. Det beror på en medfödd genförändring. Gener är samma sak som arvsanlag. Alla har gener. Du har ärvt dina gener från de två personer som bidrog med ägget och spermien när du bildades. De är dina genetiska föräldrar.

Även om man har en ärftligt ökad risk är det inte säkert att man får cancer.

När görs en ärftlighetsutredning?

För att ta reda på om din cancer har en ärftlig orsak behövs en utredning. Det är frivilligt att delta i utredningen och att lämna blodprov, om du erbjuds att göra det.

Vid vissa cancerformer är det vanligare att det finns en ärftlig orsak.

Det är vårdpersonalen som bedömer om en ärftlighetsutredning behövs. Bedömningen kan gå till på olika sätt. Du kan få svara på frågor eller fylla i ett formulär, till exempel om vilka släktingar som har haft cancer. Ibland kan utredaren behöva ta del av dina släktingars journaler.

Så går det till

Utredningen görs på den klinik där du får behandling mot cancer, eller vid en cancergenetisk mottagning. Du får lämna ett särskilt blodprov som kallas anlagsbärartest. Blodprovet kan visa om det finns en ärftlig orsak till cancern.

Om man inte hittar någon genförändring

Det är ganska vanligt att det inte går att hitta någon genförändring. Det innebär oftast att du inte har någon ärftligt ökad risk för cancer.

Vad händer om jag har en ärftligt ökad risk för cancer?

Om du har en medfödd genförändring kan det påverka vilken cancerbehandling du får.

En del genförändringar ökar risken för mer än en sorts cancer. Beroende på vilken gen förändringen sitter i kommer du att få ett individuellt anpassat kontrollprogram.

En genförändring kan ha funnits i en släkt i flera generationer. Förändringen kan också uppstå hos en person som blir den första i sin släkt att kunna föra den vidare. Genförändringar kan föras vidare från föräldrar till barn. Men det är inte säkert att förändringen förs vidare till ett barn som ärver gener från dig.

En ärftligt ökad risk för cancer kan alltså ha betydelse inte bara för dig, utan även för dina genetiska släktingar. Du kommer att få hjälp av en cancergenetisk mottagning med hur du ska informera dina släktingar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Ärftligt ökad risk för cancer.

Medianåldern hos kvinnor vid diagnos är 64 år och 5 procent är under 40 år. Möjligheten att bli botad från bröstcancer ökar hela tiden och i dag överlever nära nio av tio kvinnor som fått bröstcancer.

Symtom på bröstcancer kan vara

• en knöl i bröstet eller armhålan
• förstorat eller hårt bröst
• rodnad hud
• apelsinhud
• indragningar i huden
• blod eller vätska från bröstvårtan.

Oftast går det inte att säga varför någon får cancer

Cancer uppstår på grund av en skada eller förändring i en eller flera celler. Cellen börjar sedan fungera alltmer annorlunda för varje celldelning och kan utvecklas till cancer.

Flera saker har betydelse för att cancer ska utvecklas. Det tar också olika lång tid för cancer att utvecklas. För det mesta är det omöjligt att säga varför någon får cancer.

Varför uppstår bröstcancer?

Det går aldrig att helt säkert säga varför en viss person får cancer, även om det finns faktorer som påverkar risken. Ärftlighet, hormonella faktorer, tät bröstvävnad och vissa levnadsvanor såsom alkoholkonsumtion kan ha betydelse. De kvinnliga könshormonerna östrogen och progesteron spelar en viktig roll för hur bröstcancer bildas. Tidigare strålbehandling mot bröstkorgen ökar också risken.

Att få mens tidigt och komma in i klimakteriet sent innebär att östrogen påverkar kroppen under längre tid, vilket kan öka risken för bröstcancer. Att behandlas med hormoner mot klimakteriebesvär mer än fem år kan också öka risken.

Cancer kan uppstå på olika ställen i bröstet

Bröstet består av bindväv, fettväv, mjölkkörtlar och mjölkgångar som mynnar ut i bröstvårtan.

Cancer kan uppstå på olika ställen i bröstet. Oftast uppstår bröstcancer i mjölkgångarna. Då kallas den duktal bröstcancer. Om den börjar i mjölkkörtlarna kallas den lobulär bröstcancer.

 

Bröstcancer upptäcks oftast tidigt

Ungefär 66 % av all bröstcancer upptäcks oftast i ett tidigt stadium, ofta vid mammografi. I cirka 15 procent av fallen har cancern spridit sig till lymfkörtlarna när den upptäcks.

Om cancerceller växer in i blodkärlen kan cancern sprida sig till andra delar av kroppen och bilda metastaser, även kallade dottertumörer. Metastaser kan finnas i till exempel skelettet, lungorna eller levern. Det är mycket ovanligt att bröstcancern har spridit sig till andra organ när den upptäcks.

Olika typer av bröstcancer behandlas olika

Det finns olika typer av bröstcancer. Typerna behandlas på olika sätt och har olika prognos.

Luminal bröstcancer

Luminal bröstcancer är den vanligaste typen och delas in i Luminal A och Luminal B.

Luminal A tumörer utgör ca 40% av all bröstcancer. Cancercellerna är hormonberoende och växer långsamt. Antihormonell behandling är vanlig men däremot behövs oftast inte cytostatika.

Luminal B tumörer utgör ca 35-40% av all bröstcancer. Cancercellerna är hormonberoende och växer snabbare. Antihormonell behandling är vanlig och ibland behövs cytostatika.

HER2-positiv bröstcancer

HER2-positiv bröstcancer utgör cirka 15 procent av all bröstcancer. HER2 är ett protein som styr hur en cell delar sig. Vid HER2-positiv bröstcancer har cancercellerna många fler sådana proteiner än normalt. Därför växer tumören snabbare.

Dessa tumörer behandlas med en antikropp mot HER2 tillsammans med cytostatika. HER2-positiv bröstcancer kan vara beroende eller oberoende av hormoner.

Trippelnegativ bröstcancer

Trippelnegativ bröstcancer utgör cirka 10 procent av all bröstcancer.

Den är oberoende av både hormoner och HER2. Dessa tumörer behandlas oftast med cytostatika och immunterapi som ges i kombination.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Bröstcancer.

Det vanligaste symtomet är en knöl i bröstet. Du kan även ha smärta eller indragningar i bröstet eller vätska från bröstvårtan.

Cancer beror på en cellförändring som gör att cellerna börjar dela sig onormalt fort. När det blir tillräckligt många onormala celler bildas en tumör.

Cancer kan uppstå på olika ställen i bröstet

Bröstet består av bindväv, fettväv, mjölkkörtlar och mjölkgångar som mynnar ut i bröstvårtan.

Cancer kan uppstå på olika ställen i bröstet. Oftast uppstår bröstcancer i mjölkgångarna. Då kallas den duktal bröstcancer. Om den börjar i mjölkkörtlarna kallas den lobulär bröstcancer.

 

Bröstcancer upptäcks ofta senare hos män än hos kvinnor

Bröstcancer hos män diagnostiseras oftare i ett senare stadium än hos kvinnor. Delvis beror detta på att män inte känner till att de kan få bröstcancer. Den bästa prognosen ses vid tidig upptäckt.

Varför uppstår bröstcancer?

Risken att få bröstcancer påverkas av kroppens egna könshormoner. Alkoholkonsumtion, övervikt och leversjukdom påverkar dina östrogennivåer och därmed risken för bröstcancer. Tidigare strålbehandling mot bröstkorgen ökar också risken.

En av fem män med bröstcancer har en nära släkting, man eller kvinna, med sjukdomen. Män med den ärftliga bröstcancergenen BRCA2 har en livstidsrisk att få bröstcancer på 6 procent. Ungefär lika förhöjd är risken för män som har en extra X-kromosom (Klinefelters syndrom).

Behandling du kan få

Behandlingsprinciperna vid bröstcancer hos män följer oftast de som finns för kvinnor.

Eftersom bröstcancer hos män är så pass ovanlig finns det få behandlingsstudier. Data talar dock för att män har en lika god effekt av onkologisk behandling som kvinnor.

Operation

Hos män opererar man ofta bort hela bröstet, mastektomi. För att undersöka om cancern har spridit sig till lymfkörtlarna i armhålan gör man samtidigt en så kallad portvaktskörtelbiopsi (sentinel node-biopsi). Då tar man ut den eller de första lymfkörtlarna i armhålan som tar emot lymfflödet från bröstet och gör en mikroskopisk analys. Om cancern har spridit sig till lymfkörtlarna görs en axillutrymning, när man tar bort ungefär 10–15 lymfkörtlar. 

Strålbehandling

Du får som regel också strålbehandling om cancern har spridit sig till armhålans lymfkörtlar, för att minska risken för återfall här.

Antihormonell behandling

Om din bröstcancer är hormonberoende får du antihormonell behandling med tamoxifen. Det minskar risken för spridd bröstcancer och ökar överlevnaden.

Aromatashämmare som är ett alternativ vid antihormonell behandling av kvinnor med bröstcancer, fungerar sämre hos män.

Cytostatika

Du får cytostatika när tumörens egenskaper visar en något högre risk för återfall, liksom oftast när cancern har spridit sig till armhålans lymfkörtlar. 

Olika typer av bröstcancer behandlas på olika sätt

Det finns olika typer av bröstcancer. Typerna behandlas på olika sätt och har olika prognos.

Luminal bröstcancer

Luminal bröstcancer är den vanligaste typen och delas in i Luminal A och Luminal B.

Luminal A tumörer utgör ca 40% av all bröstcancer. Cancercellerna är hormonberoende och växer långsamt. Antihormonellbehandling är vanlig men däremot behövs oftast inte cytostatika.

Luminal B tumörer utgör ca 35-40% av all bröstcancer. Cancercellerna är hormonberoende och växer snabbare. Antihormonellbehandling är vanlig och ibland behövs cytostatika.

HER2-positiv bröstcancer

HER2-positiv bröstcancer utgör cirka 15 procent av all bröstcancer. HER2 är ett protein som styr hur en cell delar sig. Vid HER2-positiv bröstcancer har cancercellerna många fler sådana proteiner än normalt. Därför växer tumören snabbare.

Dessa tumörer behandlas med en antikropp mot HER2 tillsammans med cytostatika. HER2-positiv bröstcancer kan vara beroende eller oberoende av hormoner.

Trippelnegativ bröstcancer

Trippelnegativ bröstcancer utgör cirka 10 procent av all bröstcancer.

Den är oberoende av både hormoner och HER2. Dessa tumörer behandlas oftast med cytostatika.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Bröstcancer.

Så uppstår metastaser

Metastaser uppstår genom att cancerceller invaderar närliggande vävnad, och sedan sprider sig genom blod- och lymfsystemet till andra delar av kroppen. Vanligast är att metastaser från bröstcancer uppstår i skelettet, lungorna, levern och hjärnan.

Behandlingar kan bromsa sjukdomen

Det finns behandling som kan bromsa sjukdomen och lindra besvären som orsakas av metastaserna. Tack vare effektiv bromsande behandling kan många leva länge med god livskvalitet.

Metastasen har inte alltid samma egenskaper som primärtumören. För att veta vilken behandling som är bäst för dig, görs en utredning av tumören i det organ dit cancern har spridit sig. Tumörens egenskaper avgör sedan vilken behandling som du kommer att erbjudas.

Annat som kan påverka behandlingsförslaget är hur du mår, och om du har andra sjukdomar och mediciner. Vad du själv vill och behöver vägs också in.

De behandlingar som kan bli aktuella är olika former av antihormonell behandling, cytostatika, antikroppar, immunterapi eller strålbehandling. Om cancern har spridit sig till skelettet, kan du få bisfosfonater som en tilläggsbehandling.

Behandlingarna och eventuella biverkningar följs upp regelbundet med röntgen, provtagning och kontakt med din läkare och kontaktsjuksköterska.

Prognosen varierar

Det går att bromsa spridd bröstcancer, men inte bota den. Framgångsrik forskning har gett oss nya behandlingar, vilket har lett till längre överlevnad. I perioder lever många utan tecken på sjukdom.

Sjukdomsutvecklingen vid spridd bröstcancer går olika fort. Spridd bröstcancer är inte en enda sjukdom utan många olika. Dessa skiljer sig åt i symtom, sjukdomsutveckling och behandling. Vissa kan leva länge, medan andra får ett snabbare sjukdomsförlopp.

Det är en invasiv cancer som växer in i andra vävnader i bröstet. Sjukdomen kan sprida sig genom lymfkärlen till lymfkörtlar i armhålan, och genom blodet till andra organ i kroppen, till exempel skelettet, lungorna och levern.

Upptäcks ofta genom mammografi eller symtom

Duktal bröstcancer upptäcks ofta med mammografi, men kan också upptäckas på grund av symtom från bröstet. Exempel på symtom:

• en knöl i bröstet
• svullnad i bröstet
• värk i bröstet
• indragning av bröstvårtan
• irritation och rodnad i huden.

Prognosen och behandlingen varierar

Prognosen och behandlingen varierar och beror bland annat på tumörens storlek, eventuell spridning till lymfkörtlarna och tumörens egenskaper. Exempel på egenskaper är om tumören är hormonberoende och dess histologiska grad, alltså hur mycket cancercellerna avviker från de normala cellerna.

Operation kombineras med andra behandlingar

Behandlingen som rekommenderas är ofta bröstbevarande operation eller mastektomi, där delar av eller hela bröstet tas bort.

Operationen kombineras med en eller flera andra behandlingar, som operation i armhålan, cytostatikabehandling, antikroppsbehandling, antihormonell behandling eller strålbehandling.

Ger sällan symtom

Vid DCIS fylls mjölkgångarna av cancerceller så att mjölkgångarna förkalkas. Förkalkningarna kallas mikrokalk och kan upptäckas med mammografi. Diagnosen ställs med ett vävnadsprov.

DCIS ger sällan några symtom och bildar vanligtvis inte knölar i bröstet.

 

DCIS kan växa om den inte behandlas

DCIS kräver inte snabba åtgärder, men om den lämnas obehandlad under lång tid kan den växa och breda ut sig i stora delar av bröstet. Det finns också en risk för att DCIS till slut utvecklas till invasiv bröstcancer som växer ut i den omgivande bröstvävnaden, eller sprider sig genom lymfkärlen till lymfkörtlar i armhålan eller genom blodet till andra organ i kroppen.

Operation kan kombineras med andra behandlingar

Behandlingen av DCIS är oftast bröstbevarande operation följt av strålbehandling. Vid mycket utbredd DCIS rekommenderas du oftast en operation där hela bröstet tas bort. Vanligen behövs ingen tilläggsbehandling efter en operation när hela bröstet har tagits bort.

Vid mycket utbredd DCIS eller om risken är hög för att du samtidigt har invasiv cancer, kombineras ibland bröstoperationen med en operation i armhålan. Om det är aktuellt för dig får du mer information om det.

Inflammatorisk bröstcancer är en relativt ovanlig typ av bröstcancer (ca 0.2-2%) som oftare drabbar yngre kvinnor. Den kan lätt förväxlas med en infektion i bröstet, vilket är betydligt vanligare.

Cancern är ofta utbredd vid diagnos

Vid diagnos finns ofta en utbredd cancerväxt i bröstet men ingen avgränsad knöl, och cancern har ofta redan spridit sig till lymfkörtlar i armhålan.

Operation kombineras med andra behandlingar

Behandlingen som rekommenderas är ofta att börja med cytostatika för att få inflammationen att gå tillbaka. Efter det opereras hela bröstet bort, och oftast även lymfkörtlarna i armhålan. Sedan får du strålbehandling för att minska risken för återfall. Om cancercellerna är hormonberoende, får du även antihormonell behandling. Det kan även bli aktuellt med annan medicinsk behandling efter operationen.

Det är en invasiv cancer som växer ut i den omgivande bröstvävnaden. Sjukdomen kan även sprida sig genom lymfkärlen till lymfkörtlar i armhålan, och genom blodet till andra organ i kroppen, till exempel skelettet, lungorna och levern.

Växtsättet kan göra cancern svårare att upptäcka

Lobulär bröstcancer har ett särskilt sätt att växa. Cancercellerna växer i enkla rader i bröstet snarare än som en avgränsad knöl. Detta gör det svårare att känna cancern i bröstet och den kan även vara svårare att se med mammografi och ultraljud.

 

Ofta hormonberoende

Lobulär bröstcancer är ofta hormonberoende (av östrogen eller progesteron eller båda) och HER2-negativ.

Något vanligare med sena återfall och spridning

Vid lobulär bröstcancer är sena återfall något vanligare än vid andra typer av bröstcancer. Ett sent återfall uppstår mer än 10 år efter diagnos och behandling.

Återfall med spridning utanför bröstet är också vanligare än vid andra typer av bröstcancer.

Operation kombineras med andra behandlingar

Behandlingen som rekommenderas är ofta bröstbevarande operation eller mastektomi, där delar av eller hela bröstet tas bort.

Operationen kombineras med en eller flera andra behandlingar, som operation i armhålan, cytostatika, antikroppar, antihormonell behandling eller strålbehandling. Antihormonell behandling är effektiv och mycket viktig vid lobulär bröstcancer.  

De flesta som får Pagets sjukdom är över 50 år.

Vanligt att ha annan bröstcancer samtidigt

Det är vanligt att ha en annan typ av bröstcancer samtidigt som man har Pagets sjukdom. Vanligast är att ha duktal cancer in situ, DCIS. Endast i sällsynta fall har man bara Pagets sjukdom.

Symtom och diagnos

Sjukdomen visar sig i form av utslag, flagning och irritation i huden vid bröstvårtan. Den kan lätt förväxlas med ett vanligt eksem eller någon annan godartad hudförändring. I början kan hudförändringarna komma och gå.

Ofta har symtomen funnits i flera månader när diagnosen ställs. För att ställa diagnosen tas ett vävnadsprov från bröstvårtan.

Operation är rekommenderad behandling

Behandlingen som rekommenderas är operation. Antingen mastektomi där hela bröstet opereras bort, eller en bröstbevarande operation där cancern i bröstet och hela bröstvårtan och vårtgården tas bort.

Knappt 10 procent av alla nya bröstcancerfall är trippelnegativa.

Ofta kombineras flera behandlingar

De behandlingar som rekommenderas är operation, cytostatika, immunterapi, målriktad behandling och strålbehandling. Ofta kombinerar man dessa. Trippelnegativ bröstcancer har cancerceller som ofta delar sig snabbare än hormonkänslig bröstcancer. När cancerceller delar sig snabbare är de mer känsliga för cytostatika så därav har cytostatika ofta bättre effekt än vid andra typer av bröstcancer. Ibland ges behandling före operationen och ibland efter.

Specialister ger förslag på en lämplig behandling

När utredningen är klar diskuteras ditt fall på en multidisciplinär konferens där olika specialister deltar. De kommer överens om ett förslag på lämplig behandling, enligt riktlinjerna i det nationella vårdprogrammet för din diagnos. Vårdprogrammet innehåller rekommendationer för sjukvården om hur cancern ska behandlas enligt bästa medicinska kunskap.

Samma cancerdiagnos kan behandlas olika beroende på att sjukdomens egenskaper varierar. Behandlingsförslaget ska ta hänsyn till just din situation och dina förutsättningar, men ska inte påverkas av var i landet du får vård.

Tumörer är känsliga för olika typer av behandling

Tumörer har olika egenskaper som bland annat påverkar hur snabbt de växer och vilken typ av behandling de är känsliga för. En tumör kan till exempel vara beroende av hormoner för att växa och då kan hormonell behandling ha effekt.

Annat som påverkar förslaget

Andra faktorer som kan påverka behandlingsförslaget är om cancercellerna har spridit sig till lymfkörtlarna, skelettet, levern eller andra delar av kroppen. Storleken på tumören kan också ha betydelse, liksom hur du mår och dina andra sjukdomar och läkemedel. Likaså om du är gravid eller ammar. Vad du själv vill och behöver vägs också in.

Ofta kombineras olika behandlingar

Cancer kan behandlas med operation, strålbehandling eller olika typer av läkemedel, till exempel cytostatika, målriktad behandling eller hormoner. Det är vanligt att få en kombination av dessa behandlingar.

Du diskuterar förslaget med din läkare

Du diskuterar behandlingsförslaget tillsammans med din läkare, och ni kommer överens om vilken behandling du ska få. Om du inte vill eller orkar vara med och bestämma kan du låta vårdpersonalen bestämma. Du har alltid rätt att tacka nej till behandling. Närstående har inte rätt att bestämma.

Om du inte är nöjd med behandlingsförslaget har du rätt till en ny medicinsk bedömning av en annan specialist.

Behandlingen kan ändras med tiden

Din behandling kan komma att ändras allteftersom den följs upp, och man ser hur sjukdomen svarar på behandlingen och hur du mår.

Vid behandling av bröstcancer används olika metoder. De vanligaste behandlingarna är

• operation
• strålbehandling
• behandling med läkemedel, till exempel cytostatikabehandling, antihormonell behandling, immunterapi och målriktad behandling.

Operation kan kombineras med andra behandlingar

Det är vanligast att behandlingen inleds med operation men ibland ger man läkemedel innan operationen. De behandlingar som kan bli aktuella i kombination med operation är olika former av antihormonell behandling, cytostatika, målriktad behandling, immunterapi, skelettstärkande mediciner eller strålbehandling. Kombinationen av behandlingar anpassas efter varje patient.

Det är viktigt att du och dina vårdgivare diskuterar din behandling.

Du får ett behandlingsförslag

Efter utredningen tar vården fram ett förslag till behandling utifrån sjukdomens egenskaper, dina förutsättningar och riktlinjerna i det nationella vårdprogrammet. Vilken eller vilka behandlingar som rekommenderas för just dig diskuteras på en multidisciplinär konferens, MDK.

Faktorer som kan påverka vilket behandlingsförslag du rekommenderas är

• om cancerceller har spridit sig till andra delar av kroppen eller inte
• om tumören är hormonberoende eller inte, ER-positiv, PR-positiv, ER-negativ eller PR-negativ
• om tumören är HER2-positiv eller HER2-negativ
• i vilken grad tumörens vävnad liknar den normala vävnaden
• hur snabbt tumören växer, vilket anges med måttet Ki67
• storleken på tumören
• hur du mår, och om du har andra sjukdomar och mediciner
• vad du själv vill och behöver.

Du diskuterar behandlingsförslaget med din läkare och ni kommer överens om vilken behandling du ska få. Du har alltid rätt att tacka nej till behandling. Närstående har inte rätt att bestämma.

Behandlingen kan behöva ändras

Din behandling kan komma att ändras allteftersom den följs upp, och man ser hur sjukdomen svarar på behandlingen och hur du mår.  

Behandlingen bromsar sjukdomen

Behandling av spridd bröstcancer kan pågå livet ut. Behandlingen bromsar sjukdomen och kan till och med stoppa utvecklingen en tid. I perioder lever många utan tecken på sjukdom.

Metastasens egenskaper avgör behandlingen

Det händer att metastasen inte har samma egenskaper som primärtumören. För att veta vilken behandling som är bäst för dig tas om möjligt ett vävnadsprov, en biopsi, från tumören i det organ dit cancern har spridit sig. Tumörens egenskaper avgör sedan vilken behandling som du kommer att erbjudas.

När en behandling ger för många biverkningar eller inte längre har effekt, finns flera andra behandlingar.

Behandlingar du kan erbjudas

Aktuella behandlingar kan vara

• cytostatika
• antihormonell behandling
• strålbehandling
• operation
• målriktad behandling
  • antikroppar
  • CDK 4/6-hämmare
  • immunterapi.

Om cancern har spridit sig till skelettet, får du ofta bisfosfonater som tilläggsbehandling. Syftet är att stärka ditt skelett.

Behandling vid spridd hormonberoende bröstcancer

De behandlingar som kan bli aktuella är olika former av antihormonell behandling, cytostatika, målriktad behandling, immunterapi, skelettstärkande mediciner och strålbehandling.

Grunden är antihormonell behandling. Den kan kombineras med ett läkemedel som kallas CDK 4/6-hämmare som förstärker effekten av den antihormonella behandlingen. Behandlingen kan ges under lång tid.

Andra typer av cytostatika kan också bli aktuella. Man strävar efter att ge behandlingen på ett sådant sätt att biverkningarna begränsas.

Cancerbehandling är även målriktat mot cancercellerna. Antihormonell behandling är målriktad mot mottagare för hormoner som kallas hormonreceptorer och cytostatikabehandling målriktad mot specifika cancercellers förmåga att fördubbla sitt DNA och dela sig.

Det finns många olika målriktade behandlingar. Vilken typ av målriktad behandling du får beror på egenskaper hos din tumör.

Det är viktigt att du och dina vårdgivare diskuterat målet med din behandling.

Strålbehandling ges till exempel för att lindra smärta eller minska metastasernas storlek.

Ibland kan det bli aktuellt att operera bort metastasen eller metastaserna.

Behandling vid spridd HER2-positiv bröstcancer

Grunden är målriktad behandling med antikroppar. Den kombineras vanligen med cytostatika, och i vissa fall antihormonell behandling. Behandlingen kan ges under lång tid.

När de första behandlingarna inte längre fungerar, finns det andra behandlingar. Det finns både sådana som är baserade på antikroppar och sådana som verkar på ett annat sätt.

Strålbehandling ges till exempel för att lindra smärta eller minska metastasernas storlek.

Ibland kan det bli aktuellt att operera bort metastasen eller metastaserna.

Behandling vid spridd trippelnegativ bröstcancer

Grunden är cytostatika. Cytostatikan ges på ett sådant sätt att biverkningarna begränsas. Detta kan göras genom att anpassa dosen eller intervallen mellan behandlingarna.

Immunterapi har visat sig ha god effekt i vissa fall.

Strålbehandling ges till exempel för att lindra smärta eller minska metastasernas storlek.

Ibland kan det bli aktuellt att operera bort metastasen eller metastaserna.

Behandling vid spridd BRCA-muterad bröstcancer

Behandlingsmöjligheterna vid ärftlig bröstcancer har förbättrats de senaste åren. Vissa cancertyper kan behandlas med målriktade behandlingar, så kallade PARP-hämmare. 

Proteinet PARP är viktigt för att reparera trasigt DNA och celldöd. PARP är också nödvändigt för att BRCA-muterad cancer ska överleva. Därför är BRCA-muterade tumörer mer känsliga för PARP-hämmare.  

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har frågor om dina möjligheter att få barn. Innan behandlingen börjar ska de berätta hur fertiliteten kan påverkas, och fungera som stöd om du behöver prata mer om detta. 

Fertilitet under och efter cytostatikabehandling och antihormonell behandling

Både cytostatikabehandling och behandling som påverkar kroppens hormoner kan minska din produktion av könshormoner. Det kan leda till att menstruationen eller spermieproduktionen upphör. Både kvinnor och män kan få liknande symtom som vid klimakteriet.

Det är svårt att säga i förväg om du kommer att bli infertil av behandlingen, men ju högre doser och ju äldre du är, desto större är risken. 

Fertilitet efter målriktad behandling

Det är ännu osäkert om och i så fall hur målriktade läkemedel påverkar din förmåga att få barn, på liknande sätt som cytostatika och hormonell behandling kan göra.

Det finns hjälp att få

Det går att frysa ner spermier, ägg, befruktade ägg och i vissa fall äggstocksvävnad, som senare kan användas till konstgjord befruktning. Detta kallas fertilitetsbevarande eller fertilitetsfrämjande åtgärder.

Regionerna har olika regler för vilken hjälp man kan få med konstgjord befruktning efter en cancerbehandling. Bland annat finns det åldersgränser och regler kring kostnader. Din läkare kan berätta vad som gäller i din region. Läkaren kan också skriva remiss till en reproduktionsmedicinsk mottagning om du behöver det. 

Att ha fått tillgång till fertilitetsbevarande åtgärder är ingen garanti för att kunna bli förälder. Men de flesta som vill få barn efter en cancerbehandling lyckas med det, ofta på naturlig väg.

Om du är eller blir infertil kan du få stöd för att hantera det känslomässigt. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare för att få hjälp.

Använd preventivmedel under och en tid efter behandlingen

För alla cancerläkemedel gäller att det är viktigt att du inte blir gravid eller gör någon gravid under behandlingen, eftersom läkemedlen kan påverka fostret. Vissa läkemedel kan påverka fostret i flera månader efter att behandlingen är slut.

Använd därför säkra preventivmedel, och rådgör med din läkare eller kontaktsjuksköterska om när det är lämpligt att försöka bli förälder. P-piller eller P-stav är inte lämpligt vid bröstcancer. Kondom, pessar eller kopparspiral rekommenderas i stället. Kondom skyddar även sköra slemhinnor.

Prata med din läkare om vilket preventivmedel som blir bäst för dig. Läkaren kan också svara på hur länge efter behandlingen du bör vänta med att försöka få barn.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Fertiliteten efter cancerbehandlingen.

Hänsyn tas till dig och barnet

Utredning och behandling av cancer är alltid skräddarsydd, men under graviditet tas hänsyn till både dig och ditt barn i magen. Utredningen och behandlingen följer de vanliga riktlinjerna för bröstcancer så långt som möjligt.

Samarbete mellan vårdteamet och specialistmödravården

Du kommer att ha ett vårdteam med personal från olika yrkesgrupper runt omkring dig. Du kommer också att ha kontakt med specialistmödravården som kan svara på frågor om din graviditet och förlossning. Det samarbetet möjliggör att du får den bästa behandlingen anpassad för dig och att ditt barn utsätts för minsta möjliga risk under graviditeten.

Din läkare och kontaktsjuksköterska kommer att berätta vad som gäller just för dig.

> Läs mer på cancercentrum.se. Sök på Cancer under graviditet.

Du kan få behandling före operationen

Ibland ges behandling med målet att krympa tumören inför en operation. Det ökar chansen att ta bort så mycket som möjligt av tumören. Detta kallas neoadjuvant eller preoperativ behandling.

Preoperativ behandling kan vara cytostatikabehandling, antihormonell behandling, immunterapi eller målriktad behandling.

Genom preoperativ behandling kan man följa effekten och byta behandling om det behövs. Behandlingen kan då bli bättre och mer effektiv.

Du kan få behandling efter operationen

När du har opererats för att ta bort en tumör, kan du få fortsatt behandling för att minska risken att cancern kommer tillbaka. Det kallas adjuvant behandling eller tilläggsbehandling.

Tilläggsbehandling kan vara antihormonell behandling, strålbehandling, cytostatikabehandling, immunterapi eller målriktad behandling.

Du kan få palliativ vård under lång tid, samtidigt som du får behandling som bromsar sjukdomen. Genom att tidigt uppmärksamma dina behov av palliativ vård ökar möjligheten till god livskvalitet. Målet med din vård och behandling ska vara tydligt för både dig, dina närstående och vårdpersonalen, och det är viktigt att lägga upp en plan för den fortsatta vården. Du kan till exempel få lindring av symtom som smärta, och stöd genom att prata om det som är viktigt för dig.

Vad är viktigt för mig?

Det är bra om du funderar över vad som är viktigt för dig och vilket stöd du behöver. Om du vill kan du göra det tillsammans med någon som står dig nära.

Du har rätt till samtal om din situation. Närstående kan vara med om du vill. Samtalen kan till exempel handla om följande:

• dina tidigare erfarenheter
• vad du vill och kan göra själv
• dina önskemål och prioriteringar
• din sjukdom och behandling.

Prata med din läkare, kontaktsjuksköterska och kurator om vad som är viktigt för dig. Tillsammans kan ni planera vården så att du känner dig trygg och får det stöd du behöver.

Vilken hjälp kan jag få?

Här är några exempel på hjälp och stöd:

• Du kan få lindring eller förebyggande hjälp mot till exempel smärta, illamående och trötthet.
• Du kan få stöd att hantera känslor som oro eller ångest, eller hantera tankar om livet och döden.
• Du kan få praktisk hjälp, till exempel med intyg eller ekonomisk vägledning så att du kan ordna vardagen på bästa sätt.
• Du kan få hjälpmedel som kan underlätta vardagen.

Tillsammans med vårdpersonalen får du regelbundet uppdatera din plan för vård och behandling utifrån dina behov.

Om det är något du funderar på, tveka inte att fråga din kontaktsjuksköterska eller annan vårdpersonal.

Var kan jag få palliativ vård?

Beroende på vilka behov du har, vad du vill och vad som är möjligt, kan du få palliativ vård till exempel hemma, på ett vård- och omsorgsboende eller på sjukhus. Dina behov och vad du vill kan också ändras när sjukdomen förändras. Till exempel kan du behöva vara en kortare tid på sjukhuset för att sedan vårdas hemma. Ibland kan du behöva få hjälp av flera olika vårdenheter.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Planerad vård hemma.

Film: Palliativ vård hjälper dig att leva så bra som möjligt med cancer

Cancerbehandling med bromsande och lindrande effekt

När det inte går att bli av med sjukdomen kan du få cancerbehandling med syfte att bromsa sjukdomen, förlänga livet och ge dig en så god livskvalitet som möjligt. Bromsande och symtomlindrande behandling har ofta god effekt på hur du mår och på sjukdomens utveckling och kan pågå så länge som den har önskad effekt. Om en bromsande behandling inte har önskad effekt kan man i många fall byta till en annan.

Med tiden kan effekten bli sämre

Med tiden är det vanligt att cancersjukdomen påverkar dig allt mer. Samtidigt kan cancerbehandlingen med tiden få sämre effekt och i stället ge fler och mer påtagliga biverkningar. Det kan nå en punkt där du inte längre har nytta av den. Tillsammans med din läkare behöver du då överväga om det är lämpligt att avbryta behandlingen.

I sådana situationer kommer du fortfarande att få palliativ vård, som syftar till att förebygga och lindra symtom som sjukdomen orsakar. Målet är att ge dig den bästa möjliga livskvaliteten och hjälpa dig att hantera sjukdomens påverkan på bästa sätt.

Vid palliativ vård i livets slutskede bedöms du ha kort tid kvar att leva, dagar eller veckor.

Det här kan vara tecken på att döden närmar sig:

• Du kan vara mer sängliggande.
• Du kan ha svårt att svälja.
• Du kan bara dricka små mängder vätska.
• Du kan ha sämre cirkulation och andning.
• Du kan ha sänkt medvetande eller vara förvirrad i perioder.

Vårdpersonalen tar hänsyn till vad du vill och behöver

Din läkare samtalar med dig och dina närstående om situationen. Ibland är även en sjuksköterska eller undersköterska med under samtalet. Även vårdteamet runt dig informeras om att du är döende.

Vårdpersonalen ska ta hänsyn till dina önskemål om vården i livets slut, och respektera dina andliga och existentiella behov.

Du ska få de läkemedel du behöver för att lindra besvärliga symtom.

Vårdpersonalen kommer att ta reda på hur du mår med jämna mellanrum. Om du inte kan berätta själv tittar man efter vissa tecken, till exempel ditt ansiktsuttryck, hur du andas och hur ditt hjärta slår. Vårdpersonalen kommer också att prata med dina närstående om hur du mår. 

Om du har särskilda behov kontaktar vårdteamet personal med rätt kompetens. Det kan vara till exempel ett smärtteam, en andlig företrädare eller en annan enhet på sjukhuset.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Vård i slutet av livet.
> Dina närstående kan läsa mer på narstaende.se.

 

Du rekommenderas behandling med läkemedel innan du ska opereras. Du kan få målriktad behandling, immunterapi, cytostatika och antihormonell behandling. Efter operationen kan du också få strålbehandling.

Vilken behandling du rekommenderas, hur ofta den ska ges och hur länge anpassas till dig.

Målriktad behandling

Om du får målriktad behandling kan den pågå under tiden du opereras och återhämtar dig efter operationen.

Cytostatika eller antihormonell behandling

Om du får cytostatika eller hormonell behandling görs ett uppehåll för operationen.

Efter operationen kan behandlingen fortsätta eller ändras

Efter operationen kan behandlingen fortsätta, eller så påbörjas behandling med andra läkemedel.

Du kan också få strålbehandling. Strålbehandlingen ges vanligen under 1–3 veckor.

Om du rekommenderas hormonell behandling är det vanligt att få behandling i 5–10 år.

Uppföljning

Du följs upp i 5–10 år. Uppföljningen baseras på vilken typ av bröstcancer du har haft, och ska följa rekommendationerna i det nationella vårdprogrammet. 

 

Du rekommenderas behandling med läkemedel efter att du har opererats. Du kommer att få cytostatikabehandling. Andra behandlingar du kan få är målriktad behandling, strålbehandling och antihormonell behandling.

Vilken behandling du rekommenderas, hur ofta den ska ges och hur länge anpassas till dig.

Cytostatika

Efter operationen får du cytostatika. Cytostatikabehandlingen eftersträvas att starta inom 3-4 veckor efter operationen.

Målriktad behandling

Du kan också rekommenderas målriktad behandling samtidigt som eller efter cytostatikabehandlingen.

Strålbehandling

Du kan också få strålbehandling efter cytostatikabehandlingen. Strålbehandlingen ges vanligen under 1–3 veckor.

Antihormonell behandling

Om du rekommenderas antihormonell behandling startar den efter cytostatikabehandlingen. Det är vanligt att få antihormonell behandling i 5–10 år.

Uppföljning

Du följs upp i 5–10 år. Uppföljningen baseras på vilken typ av bröstcancer du har haft, och ska följa rekommendationerna i det nationella vårdprogrammet.

 

Du rekommenderas strålbehandling efter att du har opererats. Du kan också rekommenderas antihormonell behandling.

Vilken behandling du rekommenderas, hur ofta den ska ges och hur länge anpassas till dig.

Strålbehandling

Efter operationen får du strålbehandling. Strålbehandlingen eftersträvas att starta inom 6 veckor efter operationen och pågår i 1–3 veckor.

Antihormonell behandling

Om du rekommenderas antihormonell behandling startar den samtidigt som eller efter strålbehandlingen. Det är vanligt att få hormonell behandling i 5–10 år.

Uppföljning

Du följs upp i 5–10 år. Uppföljningen baseras på vilken typ av bröstcancer du har haft, och ska följa rekommendationerna i det nationella vårdprogrammet.

Två olika operationsmetoder

Det finns två huvudsakliga operationsmetoder vid bröstcancer:

• Bröstbevarande operation, där en bit av bröstet tas bort. Kallas även partiell mastektomi eller sektorresektion.
• Mastektomi, där hela bröstet tas bort.

I de flesta fall opereras du även i armhålan för att man vill undersöka om cancern har spridit sig till lymfkörtlarna. Det kallas portvaktskörtelbiopsi.

Efter operationen analyseras tumören och lymfkörtlarna för att man ska kunna erbjuda rätt fortsatt behandling.

Faktorer som påverkar vilken metod som passar dig

Alla operationsmetoder passar inte för alla kvinnor. Du och din kirurg kommer överens om vilken metod som är bäst för dig.

Flera faktorer påverkar vilken metod du rekommenderas:

• Tumörens storlek i förhållande till bröstets storlek.
• Hur tumören växer.
• Hur många tumörer som finns i bröstet.
• Var i bröstet tumören sitter.
• Om du kan strålbehandlas.
• Dina önskemål.

Strålbehandling efter operationen

Vid bröstbevarande operation strålbehandlas nästan alltid bröstet efter operationen. För att styra strålbehandlingen till tumörområdet används små metallclips. Dessa placeras i bröstet under operationen.

Även vid mastektomi kan strålbehandling ibland rekommenderas.

Bröstets utseende efter operationen

Bröstet kan ändra utseende och form efter operationen.

Om du ska operera bort hela bröstet behöver du diskutera med läkaren om du vill ha en bröstrekonstruktion direkt vid operationen, senare eller inte alls.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Operation vid bröstcancer.  

Hälsosamma vanor kan göra stor skillnad på både kort och lite längre sikt. Om du opereras akut kan du ändå påverka resultatet genom att leva hälsosamt efter operationen.

Tobak och nikotin

Den som använder tobak får syrebrist i kroppens vävnader, och det är den vanligaste orsaken till komplikationer efter en operation. En annan effekt är att kroppen får sämre förmåga att bilda bindväv, vilket gör att sår läker sämre. Om du slutar att använda tobak minskar risken att få blodpropp, lunginflammation och sårinfektion efter operationen. Såret kommer också att läka bättre.

Tobak och nikotin finns i cigaretter, e-cigaretter, snus och upphettade tobaksprodukter. Du bör därför undvika alla produkter med tobak eller nikotin före och efter operationen.

Råd till dig som använder tobak och nikotin

Avstå från tobak och nikotin så långt före operationen som möjligt, minst 4 och gärna 8 veckor. Prata med vårdpersonalen för att få råd om hur du ska göra. Du kan också få hjälp och stöd av vårdcentralen.

Alkohol

Att dricka alkohol tiden före en operation ökar risken för sårinfektion, urinvägsinfektion och lunginflammation. Alkohol höjer även blodtrycket och ökar risken för blödning och hjärt- och kärlpåverkan. Genom att undvika alkohol så långt före operationen som möjligt kan din kropp återhämta sig från alkoholens negativa effekter.

Du kan få hjälp och stöd av vården med att sluta dricka alkohol.

Narkotika och andra droger

Berätta för din läkare om du använder narkotika eller andra droger innan du ska opereras. Det är säkrast för dig och du kan få hjälp att sluta. Läkaren har tystnadsplikt.

Fysisk aktivitet

Olika former av fysisk aktivitet och träning underlättar en snabb återhämtning och minskar risken för komplikationer efter operationen. En operation försämrar tillfälligt din fysiska förmåga. Om du tränar eller rör på dig extra mycket före operationen ökar blodets förmåga att ta upp syre och blodtrycket sänks. Genom att vara fysiskt aktiv innan du opereras kan du alltså ge hjärtat, kärlen och lungorna ett så bra utgångsläge som möjligt.

Råd om fysisk aktivitet

Hur mycket och hur intensiv fysisk aktivitet du klarar är individuellt, men all rörelse är bättre än ingen rörelse. Den allmänna rekommendationen är att röra på sig så att pulsen ökar och man blir varm och lätt andfådd 150–300 minuter i veckan, eller på en mer ansträngande nivå 75–150 minuter i veckan. Aktiviteten bör spridas över veckan. All rörelse räknas och det behöver inte vara organiserad träning. Om du kan får du gärna röra dig mer än rekommendationen.

Du kan behöva förebyggande andningsträning, om du har en lungsjukdom eller nedsatt fysisk funktion sedan tidigare. Den kan innebära träning av andningsmusklerna eller olika tekniker för att rensa uftvägarna från slem.

Kontakta en fysioterapeut om du behöver råd om fysisk aktivitet och träning inför operationen.

Matvanor

Hälsosamma matvanor och en normal vikt minskar risken för komplikationer såsom trycksår, infektion, dålig sårläkning, hjärtinfarkt och hjärtsvikt. Den stress som kroppen utsätts för under en operation gör att behovet av protein och energi ökar. Se till att få i dig tillräckligt med näring både före och efter operationen, så att du kan återhämta dig bättre.

Om du håller vikten och kan äta som vanligt, kan du följa de kostråd som rekommenderas för allmänheten. Det är bra om du även får i dig extra protein. Bra proteinrika livsmedel är till exempel fisk, kyckling, ägg, nötter, fröer, bönor, ärtor och linser, ost och andra mejeriprodukter.  

Om du har minskat i vikt eller har svårt att äta, kan du behöva kontakt med en dietist. Du kan då få kostråd och eventuellt särskilda kosttillägg.

Allmänna råd för hälsosamma matvanor

• Ät regelbundet och tillräckligt.
• Ät mycket grönsaker, frukt och bär.
• Ät mycket fullkorn.
• Ät fisk, bönor, ärtor och linser ofta, och kött ibland.
• Välj nyckelhålsmärkta mejeriprodukter och matfetter.
• Håll igen på det söta, salta och feta – läsk, sötsaker och snacks.

> Läs mer på livsmedelsverket.se. Sök på Kostråd för vuxna.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Levnadsvanor i samband med en operation.

I din kallelse får du detaljerad information om hur du ska förbereda dig. Här får du allmän information.

Inskrivning

Inför din operation har du ett inskrivningssamtal. Samtalet genomförs via telefon, video eller som ett besök på sjukhuset. Förbered dig genom att skriva ner dina frågor och ha gärna med en närstående till samtalet. Ibland sker samtalet när du kommer till sjukhuset för operationen.

Om du ska till sjukhuset på ett besök, ta med legitimation och eventuella läkemedel du behöver under dagen. Ta också med din läkemedelslista och eventuellt behandlingskort för blodförtunnande läkemedel. Om du tar naturläkemedel är det viktigt att du berättar det.

Provtagning

Du kan behöva lämna blodprover inför operationen. Antingen gör du det vid inskrivningen eller så får du en remiss för att lämna proverna på en vårdcentral eller ett laboratorium. Du får veta var du kan lämna proverna.

Läkemedel

Inför operationen kan du behöva göra uppehåll med de eventuella läkemedel och naturläkemedel du tar, eller ändra dosen. Du kan också behöva ta nya läkemedel inför operationen. Din läkare berättar vad som gäller för dig.

EKG – mätning av hjärtats aktivitet

Du kan behöva undersökas med EKG, som mäter hjärtats elektriska aktivitet. Det är läkaren som avgör om det behövs.

Duscha

Du ska duscha och tvätta kroppen inför operationen. Efter att du har duschat är det viktigt att du tar på dig rena kläder.

Fasta

Det är viktigt att du fastar före operationen, annars kan du kräkas och få ner maginnehåll i lungorna. Du får alltså inte äta eller dricka ett antal timmar innan du ska sövas. Följ instruktionerna du får.

Ta alltid med dig:

• legitimation
• telefonnummer till närstående
• läkemedel och läkemedelslista
• tidsfördriv, till exempel böcker
• egna anteckningar och frågor
• mobiltelefon, laddare med lång sladd och hörlurar
• sköna kläder som är enkla att ta på.

Ta med dig om du ska stanna över natten:

• inneskor som är stabila och lätta att ta av och på
• extra kläder
• hygienartiklar, till exempel tandborste, tandkräm och hudkräm.

Ta inte med dig:

• värdesaker
• stora summor pengar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Narkos – att bli sövd, EKG och Att lämna blodprov

I din kallelse får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå. Här får du allmän information.

Innan du ska sövas

På sjukhuset får du byta om till särskilda kläder och låsa in dina saker i ett skåp. Du får lägga dig i en säng eller sitta i en fåtölj när du väntar på din tur.

Du får en perifer venkateter, PVK, i ett blodkärl i handen eller armen. Venkatetern är en tunn plastslang som gör att du kan få läkemedel och dropp direkt i blodet.

Personalen följer dig till operationsavdelningen när det är dags för din undersökning eller operation.

Så går det till att sövas

När det är dags att sövas får du sömnmedel i venkatetern. Du får andas extra syrgas i en mask framför munnen och näsan.

När du är sövd övervakar narkospersonalen dig och ditt hjärtas och dina lungors funktion.

När du vaknar

När du vaknar har du redan förts till en uppvakningsavdelning. Personalen där tar hand om dig tills du kan komma till en vårdavdelning eller gå hem.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Narkos – att bli sövd och Venkateter i armen eller handen

Bröstbevarande operation med onkoplastikteknik

Om Operationen gör att bröstets form ändras mycket, kan man kan flytta bröstkörtelvävnad för att ändra formen. Ingreppet kallas onkoplastikkirurgi. Ibland opererar man även det andra bröstet för att brösten ska se lika ut. På bilderna nedan kan du se olika onkoplastiska tekniker.

 

Efter en bröstbevarande operation får du nästan alltid strålbehandling för att minska risken för återfall.

Tumören kan markeras

Ibland går det inte att känna var i bröstet tumören finns. Då kan man lokalisera den med ultraljud eller mammografi och märka den så att kirurgen ska veta var den finns. Det finns flera olika sätt att markera var tumören finns, till exempel metalltråd, kol, clips eller radioaktiva eller magnetiska korn.

Så går det till

Operationen tar 1–2 timmar, inklusive operation av lymfkörtlar i armhålan. I enstaka fall läggs ett dränage in under operationen för att leda bort sårvätska de första dagarna.

Hur mår jag efteråt?

Antingen kan du åka hem samma dag eller så får du stanna över natten.

Sjukskrivning

Du behöver vara sjukskriven 1–3 veckor, beroende på hur du mår och vad du arbetar med.

Ärr

Hur ärret ser ut varierar, bland annat beroende på var tumören sitter.

Ibland behövs ytterligare en operation

Du kan behöva ytterligare en operation om marginalerna till den friska vävnaden blir för små. Det händer vid ungefär var tionde operation.

Återbesök

Efter operationen gör du ett återbesök. Då får du information om du behöver någon ytterligare operation. Du får också svar på vävnadsanalyserna, det vill säga vilka egenskaper tumören har.

Bröstrekonstruktion direkt, senare eller inte alls

Du och din läkare diskuterar de alternativ du har inför en mastektomi. Till exempel om du vill ha och om det är lämpligt med en bröstrekonstruktion direkt vid operationen, senare eller inte alls.

Om du inte gör en bröstrekonstruktion i samband med operationen, erbjuds du en löstagbar bröstprotes av silikon som du kan lägga i en protesbehå eller fästa direkt på huden. Den kan du börja använda efter cirka en månad när såret är läkt. Direkt efter operationen kan om du vill använda en tillfällig så kallad läkningsprotes. Valet att använda bröstprotes är frivilligt och alla vill inte göra det.

Om du inte vill ha en bröstrekonstruktion görs en så kallad estetisk platt stängning. Det innebär att bröstkorgen blir så slät som möjligt efter operationen.

Så går det till

Operationen tar 1–2 timmar, inklusive operation av lymfkörtlar i armhålan.

Ibland läggs ett dränage in under operationen för att leda bort sårvätska de första dagarna.

Hur mår jag efteråt?

Antingen kan du åka hem samma dag eller så får du stanna över natten

Sjukskrivning

Du behöver vara sjukskriven 1–3 veckor, beroende på hur du mår och vad du arbetar med.

Ärr

Ärret efter en mastektomi är oftast horisontellt över bröstet.

Återbesök

Efter operationen gör du ett återbesök. Då får du veta om du behöver någon ytterligare operation. Du får också svar på vävnadsanalyserna, det vill säga vilka egenskaper tumören har.  

En rekonstruktion av bröstvårtan och vårtgården kan ibland göras vid ett senare tillfälle.

Så går det till

Operationen tar 1–2 timmar, inklusive operation av lymfkörtlar i armhålan.

Ibland läggs ett dränage in under operationen för att leda bort sårvätska de första dagarna.

Hur mår jag efteråt?

Antingen kan du åka hem samma dag eller så får du stanna över natten

Sjukskrivning

Du behöver vara sjukskriven 1–3 veckor, beroende på hur du mår och vad du arbetar med.

Ärr

Ärret efter en mastektomi är oftast horisontellt över bröstet.

Återbesök

Efter operationen gör du ett återbesök. Då får du veta om du behöver någon ytterligare operation. Du får också svar på vävnadsanalyserna, det vill säga vilka egenskaper tumören har.

Oftast undersöks den första lymfkörteln, den så kallade portvaktskörteln. Den heter på engelska ”sentinel node”, och därför kallas denna undersökning ofta sentinel node-biopsi. Om cancern har spridit sig till mer än två lymfkörtlar kan du behöva operera bort flera lymfkörtlar. Det kallas för axillutrymning.

Om du har metastaser, det vill säga dottertumörer, påverkar det vilken efterbehandling du rekommenderas.

Ett ämne sprutas in under huden

Före operationen sprutas ett ämne in under huden intill brösttumören eller i kanten av vårtgården. De vanligaste ämnena är radioaktiv isotop, magnetisk järnoxid eller blåfärg. De kan användas var för sig eller i kombination. Syftet är att hitta portvaktskörtlarna (1–3 stycken).

Så går det till

Operationen tar mellan 10 minuter och 1 timme.

Om flera lymfkörtlar måste tas bort kan du behöva ett dränage i såret. Det är en slang med en påse som sitter utanför kroppen, och som gör att sår- och lymfvätska kan rinna ut i stället för att samlas under huden.

Hur mår jag efteråt?

Antingen kan du åka hem samma dag eller så får du stanna över natten.

Den blå färgen färgar urinen och ibland avföringen blågrön 1–2 dygn efter operationen. På bröstet kan det bli en blå eller brun fläck som bleknar bort så småningom.

Om du har ett dränage tas det oftast bort efter ett dygn, men det kan sitta i upp till en vecka.

Sjukskrivning

Du behöver vara sjukskriven 1–3 veckor, beroende på hur du mår och vad du arbetar med.

Ärr

Du kan få ett ärr i armhålan.

Ibland behövs en ytterligare operation

Efter operationen undersöker man portvaktskörteln. Ibland upptäcks då att cancern har spridit sig till lymfkörtlarna. Det kan innebära att du måste opereras igen för att ta ut fler lymfkörtlar.

Vid operationen tas den märkta lymfkörteln bort tillsammans med portvaktskörteln eller portvaktskörtlarna.

Operationen kallas targeted axillary dissection, TAD.

Om alla lymfkörtlar är friska

Om alla lymfkörtlar är friska vid operationen behöver du ingen ytterligare operation i armhålan.

Om någon lymfkörtel innehåller rester av bröstcancer

Om någon av lymfkörtlarna innehåller rester av bröstcancer efter operationen kan du behöva en utvidgad operation i armhålan. Då tar man bort ett tiotal lymfkörtlar. Det kallas axillutrymning.

Bröstet kan återskapas med olika metoder:

• implantat
• implantat med vävnadsmatrix och nät
• kroppsegen vävnad.

Direkt eller senare

Rekonstruktionen av bröstet kan påbörjas samtidigt som bröstcancern opereras bort. Det kallas direktrekonstruktion. Det kan också utföras vid ett senare tillfälle. Det kallas senrekonstruktion.

Vid vissa rekonstruktioner kan bröstvårtan och vårtgården behållas. Om bröstvårtan måste tas bort kan oftast en rekonstruktion göras senare. Senrekonstruktionen kan tidigast påbörjas 1–2 år efter avslutad behandling.

Fördelen med att påbörja rekonstruktionen direkt är att man kan använda hud på bröstet. Du kan även minska antalet operationer och sjukskrivningsperioder. Det kan krävas flera operationer och i genomsnitt tar det cirka ett halvår upp till 1,5 år, inklusive tatuering av bröstvårta, innan en direktrekonstruktion är helt klar.

Att välja metod

Du diskuterar de olika metoderna med din läkare. Vilken metod som är lämplig för dig beror vilken sorts bröstcancer du har, din ålder, din kroppsbyggnad, hur du mår och vad du själv vill.

I vissa fall är det inte lämpligt att göra en bröstrekonstruktion, till exempel om du har mycket övervikt eller är rökare.

Vissa operationer görs inte på alla sjukhus, men du kan få en remiss av ditt hemsjukhus för att opereras på ett annat sjukhus.

Det nya bröstet kan se annorlunda ut

Ett återskapat bröst liknar inte alltid det ursprungliga bröstet. Det går aldrig att exakt återskapa det bröst som har tagits bort. Det är viktigt att du har realistiska förväntningar på hur dina bröst kommer att se ut efter operationen. I det nya bröstet kan det bli kraftiga ärr och känseln kan ofta bli nedsatt. Det kan finnas ojämnheter och tunnare eller stramare hudområden. Om du har fått ett implantat är det bröstet hårdare än det andra.

Ibland erbjuds du operation av den friska sidans bröst för att brösten ska bli mer lika. Operationen kan innebära lyft, förminskning eller förstoring.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Bröstrekonstruktion efter bröstcancer.

 

Rekonstruktion med implantat kan ibland vara en tillfällig lösning. Om det behövs kan de bytas till kroppens egen vävnad senare.

Det finns både fördelar och nackdelar med rekonstruktion med implantat jämfört med kroppens egen vävnad.

Fördelar

• Operationstiden och sjukskrivningen är kortare än vid operationer med kroppens egen vävnad.
• Du får inget ärr på övriga kroppen.
• Du har kvar viss känsel i bröstet.

Nackdelar

• Implantatet är inte lika mjukt som kroppens egen vävnad.
• De flesta patienter gör ett lyft på den friska sidan för att brösten ska bli mer lika.
• Det finns risk för kapselbildning som kan göra att du behöver opereras igen.

Så går det till

Operationen tar 1–2,5 timme beroende på om mastektomi görs samtidigt.

Implantatet läggs in under huden, antingen framför eller bakom bröstmuskeln.

Vid mindre bröst lägger man oftast in ett permanent implantat. Vid större bröst används ofta ett så kallat expanderimplantat.

Expanderimplantat

Expanderimplantat används när storleken på implantatet gör att bröstmuskeln och huden behöver tänjas ut successivt för att få plats med implantatet utan negativ påverkan på blodförsörjning till hud och bröstvårta. Expanderimplantatet kan liknas vid en uppblåsbar ballong med en ventil för att fylla på koksaltlösning. Implantatet fylls på efter att det har placerats.

Påfyllningen påbörjas under operationen och upprepas vid ett eller flera tillfällen tills bröstet har fått den storlek det ska ha. Påfyllningen görs genom en tunn slang genom huden. Det kan spänna lite i början.

Expanderimplantat kan opereras in i ett eller två steg beroende på typen av implantat. Vid två steg får du först ett tillfälligt expanderimplantat, som senare byts ut mot ett permanent implantat när bröstet har fått den storlek det ska ha.

Hur mår jag efteråt?

Vårdtiden varier beroende på vilken typ av bröstrekonstruktion som du har gjort, oftast behöver du sova en till två nätter på sjukhus.

Sjukskrivning

Du behöver vara sjukskriven 3–4 veckor, beroende på hur du mår och vad du arbetar med.

Ärr

Ärret varierar beroende på var tumören sitter och vilken teknik man väljer. Vanligast är ett horisontellt ärr mitt över bröstet eller ett vertikalt ärr samt ett ärr under bröstet.

 

Eventuella biverkningar och komplikationer

Ont i bröstmuskeln

Beroende på implantatets placering kan du få ont i bröstmuskeln. Smärtan kan kännas som en kraftig träningsvärk i upp till 1–2 veckor efter operationen. Du får olika smärtstillande läkemedel mot det.

Kapselbildning

Eftersom implantat är främmande för kroppen bildas naturligt en tunn kapsel runt alla bröstimplantat. I vissa fall blir denna kapsel tjock och drar ihop sig runt implantatet, vilket gör bröstet hårt. I svåra fall kan det även göra så att implantatet flyttas. Risken för kapselbildning är störst om du också strålbehandlas.

Om du får kapselbildning kan du behöva göra en ny operation.

Infektion

Om du får en infektion efter operationen kan det leda till att implantatet måste tas bort.

Bröstimplantatassocierat anaplastiskt storcellslymfom BIA-ALCL

 Idag finns cirka 650 fall rapporterade i världen, varav samtliga är associerade till texturerade implantat som lagts för antingen bröstrekonstruktion eller ren bröstförstoring. Med tanke på den stora mängden kvinnor med bröstimplantat är det en mycket ovanlig diagnos.  BIA-ALCL kan komma flera år efter operationen.

Det vanligaste symtomet är bröstet svullnar på en sida på grund av vätska runt implantatet, men det kan även finnas förhårdnader i bröstet och armhålan. Vid nytillkommen svullnad som uppstår ett år eller mer från implantatinläggning ska man söka vård för att göra ultraljud och provtagning på vätskan. Prognosen är god om det upptäcks i tid. Behandlingen innebär att implantatet och kapseln runt implantatet tas bort.

Vävnadsmatrix görs av till exempel gris eller kalv. Nätet är syntetiskt och resorberbart. Det kan användas i kombination med implantatet och sys då in som en förlängning av bröstmuskeln och täcker implantatets nedre del

Fördelar

• Operationstiden är relativt kort.
• Du har kvar viss känsel i bröstet.
• Du får inget ärr på övriga kroppen.
• Materialet är relativt mjukt och ger en naturlig bröstform.

Nackdelar

• Materialet är inte lika mjukt som kroppens egen vävnad.
• Du kan behöva ett dränage som leder bort blod- och sårvätska i upp till cirka 10 dagar.
• Vid implantat finns risk för kapselbildning.

Så går det till

Operationen tar cirka 1–1,5 timme.

Ibland läggs ett dränage in som leder bort sårvätska de första dagarna.

Sjukskrivning

Du behöver vara sjukskriven 3–4 veckor, beroende på hur du mår och vad du arbetar med.

Ärr

Ärret beror på bröstets storlek och form, och var tumören sitter. Vanligast är ett horisontellt ärr mitt över bröstet eller ett vertikalt ärr samt ett ärr under bröstet.

 

Med egen vävnad kan bröstet få en mer naturlig form. Det ger ett mjukare bröst som bättre följer kroppen om du går upp eller ner i vikt.

Här är några metoder för rekonstruktion med egen vävnad eller i kombination med implantat:

• Killambå: vävnad tas från sidan.
• Latissimus dorsi-lambå: vävnad tas från ryggen.
• DIEP-lambå: vävnad tas från magen.

Killambå 

Metoden går ut på att hud och vävnad tas från sidan av bröstkorgen och flyttas fram för att fylla ut med vävnad på yttre sidan av bröstet. Metoden används ofta i kombination med implantat.

Killambå kallas även thoracodorsal lambå, Göteborgslambå eller LICAP, lateral intercostal artery perforator

Fördelar

• Operationstiden är relativt kort.

Nackdelar

• Du får ett ärr på sidan.
• Om du får implantat finns risk för kapselbildning.

Så går det till

Operationen tar cirka 2 timmar.

Sjukskrivning

Du behöver vara sjukskriven 3–4 veckor, beroende på hur du mår och vad du arbetar med.

Ärr

Du får ärr på bröstet och sidan av bröstkorgen.

Komplikationer

Om metoden används tillsammans med implantat finns en risk för kapselbildning. Implantat är främmande för kroppen och det bildas naturligt en tunn kapsel runt alla bröstimplantat. I vissa fall blir denna kapsel tjock och drar ihop sig runt implantatet, vilket gör bröstet hårt. I svåra fall kan det även göra så att implantatet flyttas. Risken för kapselbildning är störst om du också strålbehandlas.

Om du får kapselbildning kan du behöva göra en ny operation.

Latissimus dorsi-lambå

Metoden innebär att en muskel flyttas från ryggen, med eller utan hud, till framsidan för att skapa ett nytt bröst.

Vävnaden har kvar sina ursprungliga blodkärl till skillnad från vid DIEP-lambå, se nästa operationsmetod.

Metoden kan kräva ett implantat eller kombineras med påfyllning av fett om inte ryggvävnaden räcker till.

Det nya bröstet kommer att kännas mjukare än enbart implantat.

Fördelar

• Man tillför vävnad som ger ett mjukare bröst.
• Metoden minskar de negativa effekter som strålbehandling har på en bröstrekonstruktion med implantat.

Nackdelar

• Du får ett ärr på ryggen.
• Du behöver träna efter operationen för att motverka svaghet i ryggen.

Om man använder hud från ryggen blir det inte perfekt matchning med bröstets hud.

• Om operationen kombineras med implantat finns risk för kapselbildning

Så går det till

Operationen tar 3–4 timmar.

Sjukskrivning

Du behöver vara sjukskriven 4–6 veckor, beroende på hur du mår och vad du arbetar med.

Ärr

Du får ärr på bröstet och ryggen.

 

Komplikationer

Eftersom en muskel från ryggen flyttas till bröstet finns en risk för att du blir svag i ryggen. Du kommer därför att få hjälp av en fysioterapeut för att träna ryggen efter operationen.

DIEP-lambå

Den vanligaste formen av rekonstruktion med kroppens egen vävnad är DIEP-lambå. Namnet kommer från det blod­kärl som försörjer denna vävnad som består av fett och hud från magen. Operationen görs med hjälp av mikroskop och metoden kallas därför även för mikrokirurgisk bröstrekonstruktion.

Ingreppet går till så att de ursprungliga blodkärlen friläggs och klipps av för att sys ihop med nya kärl på bröstet.

Vävnad kan också tas från andra delar av kroppen med samma teknik, till exempel rumpan eller lårens insida. Dessa alternativ är inte lika vanliga. DIEP ger mycket goda möjligheter till att fylla ut vävnad och matcha det friska bröstets konsistens. Till skillnad från rekonstruktioner med implantat åldras också DIEP-bröstet på ett mer naturligt sätt och följer till viss del kroppen om du går upp eller ner i vikt.

DIEP kan endast göras på dig som har tillräckligt mycket vävnad på magen. Eftersom det är en stor operation är den inte lämplig för dig som är äldre, kraftigt överviktig eller svårt sjuk.

Fördelar

Metoden ger mjukare bröst och en naturlig bröstform som till viss del följer kroppen vid viktförändringar och åldrande.

Nackdelar

Det är en stor operation.

Du får sämre känsel och ändrat utseende på magen.

Det finns risk att bukväggen (magen) blir svagare.

I cirka 1–2 procent av fallen fungerar det inte att flytta vävnaden på grund av problem med cirkulationen i de små kärlen. Detta märks i så fall under vårdtiden på avdelningen. Då kan delar av eller hela bröstet behöva tas bort.

Så går det till

Operationen tar 3–6 timmar.

Sjukskrivning

Du behöver vara sjukskriven 4–6 veckor, beroende på hur du mår och vad du arbetar med.

Ärr

Du får ärr på bröstet och från höft till höft på magen. 

 

Fettransplantation 

Fettransplantation kan användas för att göra bröstet jämnare efter bröstcanceroperationer och bröstrekonstruktioner. Fettransplantation kan även förbättra kvaliteten i strålbehandlad vävnad så att den blir mer elastisk och mjuk.

Tekniken innebär att man fettsuger där det finns överskott av underhudsfett, till exempel på magen eller höfterna. Fettet sprutas sedan in på den nya platsen med en tunn nål i flera skikt. Metoden behöver oftast upprepas 2–3 gånger för bäst effekt.

Om du har gjort en fettransplantation i bröstet ska du informera om det vid framtida undersökningar av bröstet.

Fördelar

Operationstiden är kort.

Metoden ger få komplikationer.

Metoden gör bröstet jämnare.

Nackdelar

Ofta krävs flera operationer.

Du kan få indragningar där man suger ut fettet.

Så går det till

Operationen tar 1 timme.

Du kan gå hem samma dag.

Sjukskrivning

Du behöver vara sjukskriven max 1 vecka.

Ärr

Ärren är minimala.

Det finns flera metoder för att rekonstruera bröstvårtan. Vanligast är att små hudflikar skärs upp på bröstet och sys ihop till en knopp. Man kan också flytta över en del av den motsatta bröstvårtan till det bröst som rekonstrueras.

Så går det till

Bröstvårtan rekonstrueras under lokalbedövning. Det tar cirka 20–30 minuter och du går hem samma dag. 

Vårtgården tatueras in cirka 2–3 månader efter att ärret har läkt. Det går till som vid en vanlig tatuering.

Såret läker ofta på 3–4 veckor, men kan vara svullet upp till 8 veckor.

Tejpa såret under 3–6 månader

Du bör tejpa såret med det som kontaktsjuksköteskan rekommenderar under 3–6 månader för att ärret ska synas så lite som möjligt. Ibland kan du bli rekommenderad att tejpa såret ännu längre.

Ingen tejp under strålbehandling

Om du ska strålbehandlas efter operationen, ska såret inte vara tejpat under tiden du får strålbehandling eller de närmsta veckorna efter. Det beror på att behandlingen ofta ger en efterreaktion på huden.

Råd om dusch och bad

Både tejpen och limmet tål vatten och du kan därför duscha och tvätta dig som vanligt efter 24 timmar efter operationen.

Du ska inte bada eller basta under de 4 första veckorna.

Om du har dränage ska du skydda stället där det går in.

Rengör såret och byt tejp en gång i veckan

Ta bort tejpen en gång i veckan och rengör såret med tvål och vatten. Torka såret med en ren handduk innan du sätter på en ny tejp.

Om huden blir irriterad av kirurgtejpen kan du använda silikontejp eller helt undvika tejpning.

Dränage

Om du har fått ett dränage och det sitter kvar när du åker hem, får du veta hur du ska hantera det.

Dränaget kan göra att du känner stick­ningar i såret. Tala om för vårdpersonalen om du har ont av dränaget, så får du smärtstillande medicin.

Stram ärrvävnad

Efter operationen bildas ärrvävnad i operationsområdet. Ärrvävnaden är ofta stram, vilket påverkar rörligheten och blodcirkulationen i axeln och skuldran. Strålbehandlingen kan göra vävnaden ännu stramare.

För att minska stramheten bör du ta ut rörligheten enligt träningsprogrammet i Min vårdplan. Om du har kraftigt nedsatt rörlighet eller har svårt att utföra övningarna, prata med din kontaktsjuksköterska eller fysioterapeut för råd och behandling.

Kontrollera regelbundet att vävnaden inte har blivit stram. Stramheten kan komma lång tid efter cancerbehandlingen.

Övriga råd

Undvik deodorant de första 14 dagarna om du har sår i armhålan.

Var extra försiktig om du vill raka bort hår i armhålan, om du har dålig känsel där efter operationen.

Sola alltid ärret och det strålbehandlade området med försiktighet.

Biverkningar

Påverkan på rörligheten i axeln

Efter operationen bildas ärrvävnad i operationsområdet. Ärrvävnaden är ofta stram, vilket påverkar rörligheten och blodcirkulationen i axeln och skuldran. Strålbehandling kan göra vävnaden ännu stramare.

För att få tillbaka rörligheten i axeln ska du göra ett träningsprogram som du får av din kontaktsjuksköterska eller fysioterapeut.

Påverkan på känseln

Vid operationen skadas ofta små nerver. Det kan ge symtom som känselbortfall, stickningar och sveda i det opererade området. Det kan kännas som om det finns en klump eller svullnad där, utan att det är det. Om du också är opererad i armhålan kan du även känna en trötthet och tyngdkänsla i skuldran och armen. Ta kontakt med din kontaktsjuksköterska för bedömning om du är osäker.

Känseln brukar komma tillbaka helt eller delvis, vanligtvis inom ett år. När du börjar få tillbaka känseln, kan du uppleva en brännande känsla med stickningar, hugg eller en ökad känsel i området. Även om känseln inte skulle komma tillbaka helt, påverkar det inte funktionen i armen.

De skadade nerverna kan också göra att du blir känsligare i det opererade området, som bröstkorgen, insidan av överarmen, runt armhålan och bakåt mot skulderbladet. Det kan vara obehagligt och göra ont. De här symtomen går nästan alltid över.

Lymfsträngar

Lymfsträngar kan uppstå efter en operation i armhå­lan. På grund av att lymfkärlet är skadat uppstår en propp och kärlet blir inflammerat och hårt. Det syns som en eller flera strängar i armhålan eller på överarmens undersida. Ibland gör de ont.

De försvinner oftast inom några månader efter operationen när nya lymfkärl har bildats, men de kan även dyka upp senare.

Svullnad i operationsområdet

Efter operationen är det normalt att få en svullnad i operationsområdet, ansträngande aktiviteter kan öka svullnaden. Det kan vara ett serom. Serom är en svullnad i det opererade området som orsakas av att sårvätska samlas där. Mindre serom går ofta över av sig själva, men ibland behöver vätskan tappas ut, kanske flera gånger. Detta görs av en sjuksköterska med hjälp av en nål. Serom kan försämra läkningen av bröstvävnaden och leda till rynkor och indragningar i huden.

Om du har ett implantat kan tappningen behöva göras med hjälp av ultraljud, så att man inte punkterar implantatet.

Komplikationer

Blödning

Efter operationen finns en liten risk för blödning i området. Det vanligaste tecknet är kraftig svullnad och kraftig smärta där. En blödning kommer oftast inom 6–24 timmar efter operationen och innebär ibland att man behöver tömma ut blodet ur bröstet.

Om du får dessa symtom ska du kontakta kliniken där du opererades. Håll dig fastande om du skulle behöva göra en operation till.

Lymfödem

När flera lymfkörtlar i armhålan har opererats bort, finns risk för en svullnad i armen. Det kallas lymfödem. Lymfödem kan även uppstå i bröstet, men det är mindre vanligt.

Lymfödem orsakas av att flödet av lymfvätska från armen och bröstkorgen försämras på den opererade sidan.

När man tar bort enstaka körtlar är risken för lymfödem liten.

Lymfödem kan komma snart efter operationen, eller flera år efteråt. Faktorer som ökar risken är stor operation, det vill säga att hela bröstet och lymfkörtlar i armhålan tas bort, strålbehandling mot armhålan, övervikt och inaktivitet, infektion i armen på den opererade sidan.

Det är viktigt att du kontaktar vården så fort du känner något annorlunda i armen, till exempel tyngdkänsla eller svullnad. Behandlingen ger bäst resultat om den påbörjas tidigt.

Blodprovstagning eller blodtrycksmätning i den drabbade armen ökar inte risken för lymfödem och förvärrar inte ett lymfödem som redan finns, enligt den forskning som finns. Prata med vårdpersonalen om du föredrar att inte ta blodprover eller mäta blodtrycket på den opererade sidan.

Infektion – rosfeber  

När flera lymfkörtlar i armhålan har opererats bort, finns en risk för rosfeber i huden i armen på den opererade sidan. Armen blir då röd, varm och svullen, och ofta får du feber. Det är viktigt att du då söker vård.

Gör så här för att minska risken för rosfeber:

Undvik att få småsår som kan ge infektion.

Använd handskar vid smutsigt arbete, till exempel trädgårdsarbete, och vid andra tillfällen när det finns risk att få småsår.

Om du får ett sår på handen eller armen, tvätta det med tvål och vatten ett par gånger om dagen.

Smörj in huden för att hålla den mjuk.

Vårda nagelbanden.

Undvik bygel-bh de första 2 månaderna efter operationen

Om hela ditt bröst är bortopererat och du har gjort en direktrekonstruktion, ska du ha en stadig bh dygnet runt de första 3 veckorna efter operationen. Du får mer information om det är aktuellt. Du kan också rekommenderas att använda ett elastiskt bröstband.

Bröstprotes

Du som har opererat bort hela bröstet och inte gör en direktrekonstruktion, kan om du vill få en bröstprotes som din region betalar.

Om du har opererat bort en del av bröstet och upplever skillnad i storlek, finns det olika delproteser att välja på.

Så går det till

Bröstprotesen kan provas ut 4–8 veckor efter operatio­nen, när svullnaden har minskat och såret har läkt. Ibland får du en tillfällig protes att använda till dess.

Du kan ofta välja mellan olika modeller, storlekar och fabrikat. Vid första utprovningen får du med dig en bröstprotes hem för att prova om den passar dig. Om det behövs får du byta.

Du kan använda din vanliga bh, men det finns också särskilda bh-ar med fickor för protesen som du kan köpa. Din utprovare kan hjälpa dig med vilken bh som kan vara lämplig för din bröstprotes.

Att byta protes

Om det inte fungerar bra med protesen du har valt, kan du oftast byta inom 2 veckor. Prata med utprovaren om du har frågor.

Efter en tids användning förändras och slits bröstprotesen och du får då byta ut den, vanligen varje år.

Du får information om vad som gäller i din region av din kontaktsjuksköterska.

Olika läkemedel verkar på olika sätt

Det finns flera olika typer av läkemedel för att behandla cancer och de fungerar på olika sätt:

• Cytostatika, eller cellgifter som det ibland kallas, är ett samlingsnamn för många olika läkemedel som hämmar celler på olika sätt.
• Målriktade läkemedel riktas mot specifika ämnen i cancercellerna.
• Immunterapi är olika läkemedel som stärker immunförsvaret så att det blir verksamt mot cancern.
• Läkemedel som påverkar kroppens hormoner används vid en del cancersjukdomar. Det kallas även för endokrin terapi, hormonell behandling eller antihormonell behandling, beroende på hur läkemedlet verkar i kroppen.

Ofta kombineras läkemedel som verkar på olika sätt. De kan ges samtidigt eller efter varandra.

Syftet kan variera

Behandlingen kan ha olika syften:

• bli av med sjukdomen
• hindra återfall, alltså att sjukdomen kommer tillbaka
• förlänga livet
• lindra symtom.

Du kan få läkemedlen på olika sätt

Läkemedlen kan ges som dropp eller spruta på sjukhuset, eller kapslar eller tabletter som du tar hemma.

Ibland ges läkemedlen kontinuerligt varje dag, och ibland i form av kurer som du får i omgångar.

Cytostatika kallas ibland för cellgifter eller kemoterapi. Läkemedlen är effektiva mot cancerceller men påverkar även friska celler i kroppen, till exempel hårceller och könsceller.

Nyare läkemedel kan vara en kombination av målriktade läkemedel och cytostatika. Dessa riktar in sig mer specifikt mot cancercellerna.

En cytostatikabehandling kan bestå av flera olika läkemedel. Du kan få cytostatika som enda behandling eller i kombination med andra behandlingar, till exempel före eller efter en operation.

Behandlingen ges ofta i omgångar, så kallade kurer, med viss tid emellan. Hur många kurer och hur höga doser du får anpassas efter dig.

Så går det till

Cytostatika får du direkt i blodet genom dropp, pump eller spruta, eller tar som tabletter eller kapslar.

Om du ska få cytostatika genom dropp, får du ofta en tunn slang i ett blodkärl som kan sitta kvar så länge du behöver den. Det kan vara till exempel en subkutan venport eller PICC-line.

Tabletter och kapslar med cytostatika tar du själv hemma.

Så hanterar du läkemedlet

• Förvara läkemedlet skyddat för barn och obehöriga.
• Tabletter får inte delas eller krossas. Kapslar får inte öppnas. Prata med din behandlingssjuksköterska, kontaktsjuksköterska eller apoteket om du har svårt att svälja tabletterna eller kapslarna.
• Använd sked eller handskar när du tar i tabletterna eller kapslarna. Diska skeden, släng handskarna och tvätta händerna direkt efteråt. Detta ska du göra för att skydda andra som kanske rör vid samma ytor som du. Det påverkar inte dig själv om du tar i tabletterna eller kapslarna.
• Tabletter och kapslar som du inte har använt ska du lämna tillbaka till ett apotek.

Vanligt att lämna blodprov

Behandlingen med cytostatika kan göra att du får sämre blodvärden. Det är därför vanligt att lämna blodprov i samband med behandlingen. Vilka prover och hur ofta de kontrolleras beror på vilken typ av behandling du får och hur du reagerar på den.

Du får veta om något behöver ändras

Om något behöver ändras kontaktas du. Om du inte hör något fortsätter du din behandling som planerat och lämnar blodprover enligt remissen.

I vissa regioner kan du se dina provsvar om du loggar in på 1177. Det är då viktigt att veta att dina värden kan avvika från normalvärdena för personer som inte behandlas mot cancer. Du behöver inte bli orolig om dina värden avviker, utan lita på att läkaren hör av sig om något behöver ändras.

Du kan få biverkningar

Cytostatika påverkar även friska celler, vilket kan ge olika biverkningar. Exempel på biverkningar av cytostatika är illamående, håravfall och ökad infektionskänslighet.

Vi människor reagerar olika på läkemedel. Därför går det inte alltid att säga vilka biverkningar du kommer att få. I beskrivningen av läkemedlet ser du vilka biverkningar din behandling kan ge. Det är olika hur länge man har biverkningar. För en del kan det ta flera år efter avslutad behandling innan biverkningarna försvinner helt.

Vissa biverkningar går att förebygga. Du kan därför ordineras ytterligare läkemedel mot till exempel illamående eller allergiska reaktioner.

Hantera kroppsvätskor säkert för att skydda andra

Kroppen gör sig av med resterna av cytostatikan genom olika kroppsvätskor, till exempel urin och avföring. Mängden cytostatika i kroppsvätskorna är störst direkt efter en kur. Olika läkemedel tar olika lång tid att få ur kroppen.

Generellt gäller att du bör vara försiktig med dina kroppsvätskor under behandlingen och de 7 första dygnen efter att behandlingen är slut, för att skydda personer i din omgivning. Du kan få andra råd från vårdpersonalen.

Tvätt och hygien

• Om någon annan hanterar dina kroppsvätskor ska hen alltid använda engångshandskar.
• Om du svettas så att kläder och lakan blir blöta bör du duscha och byta kläder och sängkläder.
• Tvätta kläder och tyger som har fått spill av kroppsvätskor direkt om det går, helst separat. Använd vanligt tvättmedel. Om du inte kan tvätta direkt, förvara dem i en sluten plastpåse så länge.
• Sitt ner på toaletten för att undvika att stänka urin. Fäll ner locket innan du spolar, och spola två gånger. Om du använder mulltoalett, utedass eller torrtoalett, strö kalk eller toalettströ efter besöket.
• Cytostatika kan även finnas i sperma, men man vet inte exakt hur länge det finns kvar. Rekommendationen är att du som är man använder kondom vid sex inom 72 timmar, alltså cirka 3 dygn, efter att du har fått behandling för att skydda din partner. Kondom ger också ett bra skydd mot infektioner.

Slänga avfall

• Torka upp spill av kroppsvätskor med papper eller en trasa som du kan kasta. Lägg avfallet i en plastpåse, knyt ihop den och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall. Tvätta ytan med rengöringsmedel och vatten.
• Lägg inkontinensskydd, blöjor och stomipåsar i en plastpåse och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall.
• Om du har urinkateter, byt påse istället för att tömma den. När du har kopplat bort den använda påsen, gör en knut på kopplingsslangen. Lägg kateterpåsen med slang i en plastpåse och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall.

Undvik graviditet och amning

Cytostatikan kan skada spermierna, eller fostret i magen om du blir gravid. Risken för graviditet finns även om du får behandling som kan påverka fertiliteten. Använd därför preventivmedel så länge cancerbehandlingen pågår och en tid efteråt. Ibland behövs dubbelt skydd, eftersom biverkningar som diarré eller direkt påverkan av cytostatikan kan göra att p-piller inte räcker som ensamt skydd. Ibland är p-piller inte heller lämpligt. Kondom kan rekommenderas både som preventivmedel och för att skydda sköra slemhinnor.

Prata med din läkare om vilket preventivmedel som blir bäst för dig. Läkaren kan också svara på hur länge efter behandlingen du bör vänta med att försöka få barn.

Cytostatikan kan gå över i bröstmjölk. Därför ska du inte amma under behandlingen och en tid efteråt. Hur lång tid beror på vilka läkemedel du får.

Andra läkemedel, naturläkemedel och kosttillskott

Du kan behöva göra uppehåll med dina vanliga läkemedel under cytostatikabehandlingen, eller ändra dosen. Du och din läkare pratar om det innan behandlingen startar. Din läkare behöver också veta om du ändrar något i din vanliga medicinering medan du får behandling mot cancer.

Viktigt att berätta vad du använder

Berätta om du tar naturläkemedel eller kosttillskott. Effekten av vissa cytostatika kan påverkas av vissa livsmedel och preparat, till exempel grapefrukt, grapefruktjuice, johannesört och granatäpplen. Effekten kan bli både förstärkt och försvagad och din läkare behöver därför veta vad du använder.

Sköt om din munhälsa

Det är viktigt att sköta om din munhälsa under tiden du behandlas med cytostatika. Använd en mjuk tandborste och mild tandkräm för att förebygga besvär.

Att gå till tandläkaren

Oftast går det bra att gå till tandläkaren för en vanlig kontroll under cytostatikabehandlingen. Men prata med din läkare före större ingrepp som att göra en rotfyllning eller dra ut en tand. Undvik att gå till tandhygienisten när du är som mest infektionskänslig. 

Prata med din läkare innan du går till tandläkaren och berätta för din tandläkare att du behandlas med cytostatika.

Övrigt att tänka på

• Om du behöver vaccinera dig, fråga din läkare om det går bra och i så fall när.
• Behandlingen är inget hinder för att få massage, men din sjukdom kan vara det. Prata med din läkare. Beröring och taktil massage går alltid bra.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Behandling med cytostatika vid cancer och Att lämna blodprov.

Om du är orolig för att må illa eller har besvärats av illamående tidigare, berätta det för din kontaktsjuksköterska så att din förebyggande behandling kan anpassas.

Det finns effektiva läkemedel

Följ den ordination av läkemedel som du får inför cytostatikabehandlingen, särskilt vid första behandlingstillfället.

Utöver förebyggande kan du också få extra läkemedel som du kan ta vid behov upp till en viss maxdos. Om ditt illamående förvärras av mat kan du få läkemedel att ta 20–30 minuter före huvudmåltiderna.

Berätta för din kontaktsjuksköterska om du inte kan ta läkemedlen eller om du mår illa trots att du har tagit dina ordinerade läkemedel.

Registrera hur du mår

Det är lätt att glömma hur man har mått om det har gått en tid mellan cytostatikabehandlingarna. Det kan då vara till hjälp att fylla i en illamåendedagbok. I samband med nästa behandling kan du tillsammans med vårdpersonalen utvärdera din behandling mot illamående. Om kontaktsjuksköterskan vet hur du har mått är det lättare att ge personliga råd eller justera behandlingen mot illamående. Dagboken går att få digitalt i Min vårdplan eller på papper.

Du kan också svara på frågor i Min vårdplan för att ta reda på om det finns något annat än cytostatikan som utlöser eller förvärrar ditt illamående och som du kan försöka undvika. Frågorna kan hjälpa dig att förstå vad som kan förebygga och lindra illamåendet.

Vad kan jag göra själv?

Du kan göra mycket själv för att förebygga eller lindra illamående. Det finns inte alltid tydliga bevis i forskningen för vad som hjälper, men metoderna som nämns här är ofarliga och kan göra att du mår bättre. Pröva dig fram för att se vad som passar dig.

Allmänna råd

• Fysisk aktivitet – ta till exempel en promenad.
• Frisk luft – var utomhus om du kan. Inför måltiderna kan det kännas skönt att vädra rummet.
• Avspänning – det finns olika program och tekniker du kan testa.
• Vila efter måltiderna, gärna med några extra kuddar under huvudet eller höjd huvudända.

Råd om mat och dryck

Även om läkemedlen är effektiva mot illamående kan du fortfarande ha nedsatt matlust på grund av smakförändringar och vara känsligare än vanligt för matens konsistens. Om du har svårt att äta kan du behöva anpassa maten efter dina egna förutsättningar och kan behöva hjälp av en dietist. Här är några allmänna råd som kan förebygga och lindra illamående:

Ät och drick ofta och i små mängder

• Drick klunkvis och ät små mängder vid många tillfällen under dagen.
• Vänta inte mer än två timmar mellan måltiderna.
• Vänta inte tills du blir hungrig, det kan förvärra illamående.

Se till att få i dig tillräckligt med vätska

• Det är viktigt att du får i dig tillräckligt med vätska, särskilt om du kräks eller är förstoppad. Annars kan du bli uttorkad och må dåligt av det.
• Klara drycker som vatten, mineralvatten, te, örtte, buljong och juice kan vara lättare att dricka.
• Det kan kännas bra att suga på isbitar.

Anpassa vad du äter

Många upplever att vissa typer av mat fungerar bättre när man mår illa. Pröva gärna

• kall mat, till exempel nyponsoppa, saftsoppa, kräm med mjölk, smoothies eller kalla kokta ägg
• salt mat, till exempel sill, ansjovis, oliver, kaviar, salta kex, popcorn, salta pinnar eller salta nötter
• lättare maträtter, till exempel soppa och smörgås, avokado med keso, kalla grönsaker eller fil eller yoghurt med flingor.

Anpassa dina vanor efter vad som känns bäst

• Om du mår illa när du vaknar, pröva att äta eller dricka något litet innan du stiger upp.
• Stekt mat ger matos som kan upplevas som obehagligt. Välj hellre kokt, ugnsstekt eller kall mat.
• Om det är möjligt, undvik att laga mat själv. Ha matlådor i frysen.
• Ät inte din favoritmat när du mår illa för att undvika att koppla ihop den med illamående i framtiden.

Alternativa behandlingsmetoder

Många undrar om alternativa behandlingsmetoder kan hjälpa dem. Den forskning som finns idag kan inte tydligt visa att dessa är effektiva mot cancerrelaterat illamående.

Kropp- och själmetoder som yoga och mindfulness och alternativa behandlingar som akupressur (åksjukeband) och akupunktur är inte skadliga och kan göra att du mår bättre, även om de inte har en bevisad effekt på illamående vid cytostatikabehandling.

Metoder som innehåller naturläkemedel, kosttillskott eller andra alternativa behandlingar ska du alltid diskutera med din läkare eftersom det kan påverka din behandling mot cancern.

Hur ska jag förbereda mig?

Ta gärna med något att läsa eller lyssna på, till exempel böcker, musik eller radioprogram.

Vanligtvis får närstående följa med, men tänk på att visa hänsyn till andra patienter. Närstående som känner sig sjuka ska stanna hemma. Ibland gäller särskilda restriktioner.

Både patienter och personal kan vara känsliga mot lukter. Ta därför inte med kryddstark mat eller doftande blommor och ha inte på dig parfym.

Prata med kontaktsjuksköterskan eller den behandlingsansvariga

sjuksköterskan om du har frågor om vad som gäller där du ska få behandling. 

Så går det till

Du kommer till sjukhuset samma dag som du ska få behandlingen.

Behandlingen ges på en avdelning där patienter med olika typer av cancer behandlas. En sjuksköterska ansvarar för dig och din behandling.

Läkemedlet ges som antingen spruta eller dropp. Droppet ges genom en slang eller dosa kopplad till ett blodkärl. Slangen eller dosan kallas infart.

Om du får dropp tar det allt mellan 10 minuter och några timmar, beroende på vilken behandling du får. Då får du en plats i en säng eller en bekväm stol. Det är bra att dricka extra vätska i samband med behandlingen.

Ibland behöver du få cytostatika under en längre tid och kan då få gå hem med dropp via en bärbar infusionspump, även kallad infusor. När pumpen ska tas bort får du hjälp av hemsjukvården eller på sjukhuset. Ibland kan du även få lära dig att koppla bort pumpen själv.

Hur mår jag efteråt?

De flesta som får behandling kan gå hem samma dag.

Efter vissa behandlingar är det viktigt med övervakning. Då kan du behöva stanna kvar på sjukhuset i något eller några dygn.

Du får inte gå från avdelningen förrän behandlingen och efterkontrollerna är klara.

Bra att veta

Vårdpersonalen följer skyddsföreskrifter under behandlingen. Till exempel använder de speciella skyddskläder när de hanterar cytostatika.

Antihormonell behandling kallas också endokrin behandling.

Behandlingen kan ges med olika syften:

• förebygga återfall efter en operation
• krympa en tumör före en operation
• bromsa tillväxten av en tumör om en operation inte är aktuell eller vid spridd sjukdom.

Du kan få behandlingen som enda behandling eller tillsammans med opera­tion, strålbehandling eller cytostatikabehandling.

Det är vanligt att behöva behandling i flera år.

Så går det till

Du får läkemedlet som en spruta eller som tabletter eller kapslar.  

Tabletterna får bara delas om de har en skåra. Kapslarna får inte delas eller krossas.

Tabletter och kapslar som du inte har använt ska du lämna tillbaka till ett apotek.

Du kan få biverkningar

Behandlingen kan ge biverkningar. Vilka biverkningar du kan få beror på varför du behöver behandlingen, och vilka hormoner som påverkas. I beskrivningen av läkemedlet ser du vilka biverkningar din behandling kan ge.

Berätta hur du mår för din kontaktsjuksköterska eller läkare. Då kan du få behandling och råd om vad du kan göra själv för att må bättre.

Andra läkemedel, naturläkemedel och kosttillskott

Du och din läkare pratar om vilka andra läkemedel du använder, innan behandlingen startar. Det är viktigt att du även berättar om du tar naturläkemedel eller kosttillskott.

Övrigt att tänka på

• Om du behöver vaccinera dig, fråga din läkare om det går bra och i så fall när.
• Behandlingen är inget hinder för att få massage, men din sjukdom kan vara det. Prata med din läkare. Beröring och taktil massage går alltid bra.

Så går det till

Du kommer till sjukhuset samma dag som du ska få behandlingen.

Behandlingen ges på en avdelning där patienter med olika typer av cancer behandlas. En sjuksköterska ger dig behandlingen och ser till att du har det bra.

Du får behandlingen som dropp direkt i blodet.

De flesta som får immunterapi kan gå hem samma dag.

Du får lämna prover under och efter behandlingen

Efter immunterapin blir immunförsvaret mer aktivt under en längre tid. Det kan påverka kroppen på flera sätt och bland annat ge inflammationer i exempelvis lungorna, tarmarna, huden och musklerna och påverka hormonerna. Dessa biverkningar kan bli allvarliga och kan även komma flera månader efter att behandlingen är slut. Därför kommer dina symtom att följas upp och du får även lämna blodprover regelbundet i minst sex månader efter behandlingen.

Du får veta om något behöver ändras

Om något behöver ändras kontaktas du. Om du inte hör något fortsätter du din behandling som planerat och lämnar blodprover enligt remissen.

I vissa regioner kan du se dina provsvar om du loggar in på 1177. Det är då viktigt att veta att dina värden kan avvika från normalvärdena för personer som inte behandlas mot cancer. Du behöver inte bli orolig om dina värden avviker, utan lita på att läkaren hör av sig om något behöver ändras.

Informera nya vårdkontakter om immunterapin

Det är viktigt att du informerar nya vårdkontakter om att du har fått immunterapi, även efter att behandlingen är slut.

Risken för att få blodpropp kan öka vid operationer, men även av cancersjukdomen i sig. Du kan få blodförtunnande läkemedel som förebyggande behandling om du har ökad risk för blodpropp. Blodförtunnande läkemedel används också som behandling om du redan har fått en blodpropp.

Du kan även behöva ta blodförtunnande läkemedel om du tidigare har haft förmaksflimmer, hjärtsvikt, högt blodtryck eller diabetes.

Olika typer av blodförtunnande läkemedel

Det finns olika typer av blodförtunnande läkemedel. Vilket du rekommenderas beror på vilken sjukdom du har och om du tar andra läkemedel. Du kan behöva använda flera blodförtunnande läkemedel samtidigt, eller olika läkemedel under olika faser av behandlingen.

Blodförtunnande läkemedel finns som sprutor, tabletter eller kapslar.

Berätta om du tar andra läkemedel och naturläkemedel

Vissa läkemedel som är avsedda för andra saker kan också ha en blodförtunnande effekt. Det gäller även receptfria läkemedel som vissa värktabletter. Därför ska du alltid berätta för läkaren om alla läkemedel och naturläkemedel du tar.

Vanliga biverkningar

Blodet koagulerar inte lika snabbt när du tar blodförtunnande läkemedel. Därför blöder du lättare om du till exempel får ett sår eller en skada. Här är exempel på vanliga biverkningar:

• näsblod
• blod i urinen
• blod i avföringen som gör den svart
• många eller stora blåmärken i huden.

Risken för allvarlig blödning minskar om du har ett normalt blodtryck.

Du kan tillfälligt behöva sluta ta det blodförtunnande läkemedlet eller ändra dosen, om du ska opereras, gå igenom olika undersökningar eller behandlas hos tandläkare.

Gör så här:

1. Tvätta händerna.
2. Ta ut sprutan ur förpackningen. Böj bort eventuellt stickskydd och ta bort nålskyddet.
3. Nyp om huden du ska sticka i så att du får ett hudveck mellan fingrarna. Stick in hela nålen i 45–90 graders vinkel i mitten av hudvecket.
4. Håll kvar greppet om huden och spruta långsamt in allt läkemedel som finns i sprutan.
5. Dra ut nålen till hälften och räkna till fem. Dra sedan ut sprutan helt.

Du kan få ett blåmärke efter att du har tagit sprutan. Det är normalt och ofarligt.

> Se en film om att ta sprutor själv på medicininstruktioner.se. Sök på namnet på det läkemedel du har blivit ordinerad.

Film: Tips och råd hur du injicerar dig själv

Utöver detta kan bisfosfonater ges som kompletterande behandling vid spridd bröstcancer (spridning till skelettet) som syftar till att stärka skelettet. Administreringen av behandlingen kan ske enligt olika tidsintervaller, beroende på individuella behov och behandlingsplaner.

 Bisfosfonater har en bestående effekt i skelettet upp till två år efter avslutat behandling.

Hur ska jag förbereda mig?

Innan du startar din första behandling kan det ibland vara aktuellt med en bedömning hos tandläkare. Orsaken är att det finns en liten risk för sämre blodförsörjning i käkbenet vid behandling med bisfosfonater. Om du har en infektion eller tandlossning behöver man därför åtgärda det. Prata med din kontaktsjusköterska vad som gäller för dig.

Cirka en vecka före varje behandling ska du lämna blodprover för att kontrollera njurfunktionen och kalkhalten i blodet. Remiss för proverna ordnar din kontaktsjuksköterska.

Det är viktigt att du dricker ordentligt före och efter behandlingen, så att du inte blir uttorkad.

Så går det till

Bisfosfonater får du som dropp direkt i blodet. Varje behandling tar cirka 30 minuter. Du får behandlingen på sjukhuset, och du får gå hem samma dag.

Behandlingen ges vanligtvis två gånger per år i förebyggande syfte.

Biverkningar

Bisfosfonater kan orsaka biverkningar, men alla behöver inte få dem. Du kan få huvudvärk och influensaliknande tillstånd med feber, värk i lederna, skelettet och musklerna. De flesta får lindriga biverkningar som försvinner efter några dagar.

Du kan lindra biverkningarna genom att ta paracetamol en stund före behandlingen. Du kan sedan fortsätta att äta paracetamol enligt anvisningarna på förpackningen så länge du behöver.

Bisfosfonater kan sänka halten av kalk och D-vitamin i blodet. Din läkare kan därför behöva skriva recept på kalcium och D-vitamin, beroende på dina värden.

Tänk på att hålla en god tandhygien. Meddela din kontaktsjuksköterska och tandläkare om du har besvär med tänderna. Berätta för din tandläkare inför tandbehandlingar att du behandlas med bisfosfonater.

Bra smärtlindring påverkar dig positivt både fysiskt och psykiskt. Det gör det lättare för dig att vara aktiv, vilket är viktigt för både cancerbehandlingen och livskvaliteten. Det kan också göra att du sover bättre och känner dig gladare. 

Att hitta rätt behandling

Smärtstillande läkemedel är en viktig del av behandlingen mot smärta. För att kunna ge bäst behandling behöver vårdpersonalen veta var och när du har ont, hur stark smärtan är och hur du upplever den. De behöver också veta hur mycket du blir hjälpt av de läkemedel du eventuellt redan tar. Det finns olika typer av smärta, och beroende på typen fungerar olika behandlingar olika bra. 

Om din smärta är svårbehandlad kan du få en remiss till en smärtklinik eller smärtspecialist. 

Råd vid regelbunden smärtstillande behandling

Ta dina läkemedel enligt ordination, för att hålla en jämn nivå och undvika plötslig smärta. Målet är att förebygga smärta.

När du börjar med ett nytt läkemedel eller ändrar dosen kan du behöva vara i kontakt med vården flera gånger för att hitta rätt dos. Berätta om du får biverkningar, så att du kan få hjälp att hantera dem. 

I början av en regelbunden smärtstillande behandling kan du känna dig tröttare än vanligt. Det går oftast över och beror på att kroppen slappnar av efter att ha varit spänd av smärtan.

Olika sorters läkemedel kan minska smärtan på olika sätt. Du kan behöva kombinera olika sorter för att få kontroll på smärtan. Här kan du läsa om de vanligaste sorterna. 

Paracetamol

Ofta får du börja med läkemedel som innehåller det verksamma ämnet paracetamol. Det kan räcka som behandling.

Biverkningar

Biverkningar är ovanliga om du använder paracetamol på rätt sätt och i rätt dos. 

Antiinflammatoriska läkemedel 

Antiinflammatoriska läkemedel innehåller verksamma ämnen som ibuprofen eller acetylsalicylsyra. De kallas också NSAID eller coxhämmare. De minskar smärta genom att dämpa inflammation i kroppen. 

Antiinflammatoriska läkemedel är i vissa fall inte bra att ta samtidigt som du behandlas med cytostatika. Prata därför med din läkare eller kontaktsjuksköterska innan du använder receptfria antiinflammatoriska läkemedel. 

Biverkningar

Antiinflammatoriska läkemedel kan ge magbesvär som illamående, ont i magen och diarré. De kan också öka risken för magsår. Du kan därför behöva läkemedel för att skydda magslemhinnan.

Andra biverkningar kan vara huvudvärk, utslag och yrsel. Läkemedlen kan även öka risken för hjärt- och kärlsjukdomar, som hjärtinfarkt och stroke.

En del biverkningar är gemensamma för alla antiinflammatoriska läkemedel, men risken för biverkningar kan vara olika stor.

Antiinflammatoriska läkemedel kan ha blodförtunnande effekt. Därför bör du diskutera med din läkare om du kan kombinera läkemedel mot smärta med eventuella blodförtunnande läkemedel som du också behöver ta. Din läkare bedömer vilket läkemedel som är bäst för dig.

Kortison 

Kortison kan ges för att minska smärta som orsakas av inflammation eller tryck från tumörer på nerver eller andra organ. Oftast ges kortisonet under en begränsad tid, som en kur.

När du ska sluta med läkemedlet behöver det minskas gradvis så att kroppen vänjer sig. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska göra. 

Biverkningar

Biverkningar du kan få är högt blodsocker, större aptit och svårt att sova. Vid längre tids användning kan du få tunnare hud och sämre sårläkning. Om du får höga doser kan kroppsfettet fördelas om så att du blir rundare i ansiktet och på bålen.

Kortison kan ge magbesvär och öka risken för magsår. Du kan därför behöva läkemedel för att skydda magslemhinnan.

En del biverkningar är gemensamma för alla antiinflammatoriska läkemedel, men risken för biverkningar kan vara olika stor. Din läkare bedömer vilket läkemedel som är bäst för dig.

Opioider

Opioider kan ges vid både plötslig och mer långvarig smärta. Läkemedlen kan ha olika namn och finns som till exempel tabletter, plåster och sprutor. Det verksamma ämnet kan vara till exempel oxikodon, fentanyl eller morfin. En del opioider är långtidsverkande, och tas regelbundet för att förebygga och minska smärta. Dessa kombineras ofta med snabbverkande opioider som du kan ta om du ändå får ont. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska ta läkemedlen.

Vissa är rädda för att bli beroende av opioider. Risken är liten om du håller dig inom den rekommenderade dosen. Det är smärtan som avgör vilken dos du behöver.

När du ska minska dosen eller sluta med läkemedlet behöver det ibland göras gradvis. Annars kan du få symtom på abstinens, till exempel rastlöshet, illamående och svettningar. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska göra. 

Biverkningar

Alla opioider har liknande biverkningar. Illamående och dåsighet är vanligt i början av behandlingen, men försvinner oftast efter någon vecka. Förstoppning eller problem med magen är också vanligt och brukar vara kvar under hela behandlingen. När du får opioider ska du därför också ta laxerande läkemedel. Andra vanliga biverkningar är muntorrhet, yrsel, förvirring, ont i magen och problem med att kissa.

Opioider kan påverka din reaktionsförmåga och vakenhet. Därför bör du vara försiktig i trafiken. Det är inte förbjudet att köra bil när du tar läkemedlen enligt ordination. Men du ska inte köra bil om du känner dig dåsig eller påverkad och inte heller om det gör ont att bromsa eller hantera bilen i de akuta situationer som kan uppstå i trafiken. Du är själv ansvarig för att bedöma om du kan köra bil eller inte.

> Läs mer om läkemedel och bilkörning på transportstyrelsen.se. Sök på Trafikfarliga läkemedel.

Antiepileptiska och antidepressiva läkemedel

Antiepileptiska och vissa antidepressiva läkemedel kan minska smärta som orsakas av skador på eller tryck mot nerverna. Det verksamma ämnet kan vara till exempel gabapentin, pregabalin eller amitriptylin. Du kan få bara detta läkemedel, eller så får du kombinera det med andra läkemedel. 

Först får du en låg dos, som sedan ökas gradvis. Det kan ta upp till några veckor.

När du ska minska dosen eller sluta med läkemedlet behöver det göras gradvis. Annars kan du få symtom på abstinens. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska göra.

Biverkningar

Om du får biverkningar är det vanligast i början eller när du ändrar dosen.

Vanliga biverkningar är yrsel, dåsighet, utmattning, feber och huvudvärk. Vissa biverkningar kan gå över när du har tagit läkemedlet ett tag, till exempel trötthet och illamående.

Behandlingen ges en gång om dagen, 5 dagar per vecka, under 1–3 veckor beroende på din ålder och typ av bröstcancer.

Det är viktigt att du inte röker under behandlingstiden. Det ökar chansen att behandlingen får avsedd effekt och minskar risken för biverkningar.

Förberedelser

Datortomografi

För att strålbehandlingen ska hamna på rätt område och ges på ett säkert sätt, behöver du först göra en datortomografi. Innan den undersökningen kommer du att få prova ut hur du ska ligga när du ska få din strålbehandling, så att du ligger på samma sätt under hela behandlingsperioden.

Utifrån bilderna bestämmer läkaren vilket område som ska behandlas, alltså var på kroppen du ska få din strålbehandling. Därefter görs en behandlingsplan med flera strålfält för att täcka in hela behandlingsområdet. När din behandlingsplan skapas så ingår det att säkerställa att det område som ska få hög dos strålbehandling får det och att omkringliggande frisk vävnad får så låg dos som möjligt. Det bidrar till att du får så få biverkningar som det bara är möjligt. Att skapa en behandlingsplan som är skräddarsydd till dig och som sedan kontrolleras av flera personer innan den är helt klar tar några dagar i anspråk. Det är därför det går lite tid mellan ditt första besök på strålbehandlingen till att behandlingen sedan startar.

Hur ska jag förbereda mig?

Undvik att använda parfym, deodorant och hudkräm minst 4 timmar före strålbehandlingen.

Så går det till

Det gör inte ont att få strålbehandling.  

Det är viktigt att du ligger så stilla du bara kan under hela behandlingen.  

Du behöver ta av dig kläderna på överkroppen under tiden du får strålbehandling. Du behöver också ta av eventuella smycken du har i det området som ska få strålbehandling.  

Sjuksköterskorna ställer in strålapparaten så att behandlingen riktas mot rätt område på kroppen. 

Under strålbehandlingen är du ensam i rummet. Behandlingen styrs från ett rum bredvid. Personalen ser och hör dig hela tiden med hjälp av kameraövervakning.  

Du får behandling från flera olika vinklar. När ett behandlingsfält är klart ändrar man läge på apparaten och strålar de andra fälten i tur och ordning.  
När apparaten slås av är strålningen borta. Ingen strålning blir kvar i kroppen efteråt

 

Första besöket tar längre tid för att det är lite mer kontroller som ska göras eftersom det är den första behandlingen. De kommande behandlingarna tar sedan lite kortare tid. Det kan vara svårt att säga exakt hur lång tid det tar eftersom det är viktigt att säkerställa att behandlingen hamnar på rätt ställe och på ett säkert vis. Det får ta den tid som behövs för att behandlingen ska bli bra. Tiden för själva behandlingen tar bara ett par minuter.

Ibland används en teknik där du får hålla andan, så kallad andningsstyrd strålbehandling.

Biverkningar

Biverkningar varierar mycket mellan olika personer. Oftast börjar du känna av biverkningarna 1–2 veckor efter att strålbehandlingen har börjat. Biverkningarna brukar vara kraftigast 1–2 veckor efter att hela behandlingsperioden är avslutad.

Ibland kan biverkningarna komma flera månader efter att behandlingen är slut. Det kallas sena biverkningar.

Berätta för personalen på strålbehandlingen eller din kontaktsjuksköterska om du får biverkningar. Då kan du få lindrande behandling och råd om egenvård.

Exempel på biverkningar

• Ibland kan det behandlade bröstet svullna efter några behandlingar. Det är helt normalt och brukar inte bli värre, utan snarare minska.
• Huden kan rodna, alltså bli röd. Rodnaden ökar en tid efter att behandlingen är slut, för att sedan sakta försvinna bort. Ibland kan en pigmentförändring bli kvar.
• Det är vanligt att huden blir torr och kliar. Ibland kan huden börja fjälla och du kan få små blåsor och sprickor.
• Huden som har strålats blir mer känslig för sol under behandlingen och sedan flera år framöver. Du bör därför skydda huden mot sol minst ett år efter behandlingen. Undvik att smörja med solskyddsfaktor i behandlingsområdet under själva strålbehandlingstiden.
• Det är vanligt att bli trött av strålbehandlingen.
• Om du får strålbehandlingen mot lymfkörtlar vid halsen, kan det påverka slemhinnan. Det kan kännas som en lättare förkylning eller en klump i halsen.
• Pneumonit är en inflammation i lungvävnaden som i sällsynta fall uppstår i anslutning till eller inom några månader efter avslutad behandling. Risken är att få pneumonit är liten och beror på hur stor stråldosen är. Symtomen är hosta, andfåddhet och feber. Pneumonit behandlas med kortison och vid behov med antibiotika. 
• Sena biverkningar i huden kan komma lång tid efter att behandlingen är slut. Huden i strålområdet kan bli stel och hård med synliga blodkärl. Det kallas fibros.

Egenvård

Huden

Smörj huden regelbundet med mjukgörande, metallfri kräm. Rådfråga på apoteket vilka produkter som är metallfria. Tvätta irriterad hud genom att badda med ljummet vatten och klapptorka. Gnugga inte. Skydda huden mot solen under och efter behandlingen.

• Skydda din hud med kläder och hatt, och vistas i skuggan.
• Efter strålbehandlingen kan du använda solskyddsmedel som komplement till kläder och skugga, men inte som enda solskydd.
• Undvik solen när den är som starkast, kl. 11–15 under vår och sommar i Sverige, längre tid ju närmare ekvatorn du befinner dig.
• Använd rakapparat i stället för hyvel för att undvika skärsår. Bär gärna löst sittande kläder.
• Bada helst inte under pågående behandling.
• Använd inte parfymerade produkter eller deodorant på området som strålbehandlas.

Att förebyggande smörja in det område som ska strålbehandlas med kortisonkräm kan lindra besvären. Undvik att smörja minst 4 timmar före behandlingen. Smörj inte i öppna sår.

Rökning

Det är viktigt att du inte röker under behandlingstiden. Det ökar chansen att behandlingen får avsedd effekt och minskar risken för biverkningar.

Graviditet och strålbehandling

Under pågående strålbehandling är det inte lämpligt att bli gravid, eftersom fostret kan ta skada i sin tidiga utveckling. Det är vanligt att behöva vänta med att bli gravid ett halvår till ett år efter cancerbehandling, men en del kan behöva vänta längre. Fråga din läkare vad som gäller för dig. Kroppen behöver all kraft för att återhämta sig efter sjukdomen och behandlingen. Använd därför säkra preventivmedel.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Strålbehandling, solråd.
> Se filmer på youtube.com. Sök på Strålbehandling vid bröstcancer, Strålbehandling – så går det till eller Andningsstyrd strålbehandling.

Det är vanligt att få en hög dos strålning vid enstaka tillfällen.

Hur länge effekten varar är olika och kan variera från månader till flera år.

Förberedelser

Ofta gör man först en röntgenundersökning för att strålbehandlingen ska kunna göras så exakt och säkert som möjligt.

Vid undersökningen gör vårdpersonalen ibland markeringar på din hud. Markeringarna används för att du ska kunna ligga på samma sätt på britsen under varje behandlingstillfälle. Då kan strålarna riktas mot samma ställe varje gång.

Efter undersökningen planeras strålbehandlingen. Det tar oftast några dagar.

Ta smärtstillande inför röntgenundersökningen och strålbehandlingen, om du har svårt att ligga stilla för att du har ont.

Så går det till

Du får ligga på en brits i ett behandlingsrum. Sjuksköterskorna ställer in apparaten så att strålningen riktas rätt. Du får veta hur du ska signalera om något känns konstigt. Sjuksköterskorna kan då avbryta behandlingen. Sedan går de till ett rum bredvid där de övervakar behandlingen via en tv-skärm. Oftast tar de först kontrollbilder och eventuellt justerar de britsen.

Det gör inte ont att få strålbehandling och själva behandlingen tar bara ett par minuter. Totalt blir tiden i behandlingsrummet cirka 10 minuter.

Biverkningar

Vilka biverkningar du får beror på vilket område som strålbehandlas.

Här är exempel på vanliga biverkningar:

• Trötthet.
• Om du strålbehandlas mot smärta, kan den förvärras de första dygnen efter behandlingen för att sedan minska.
• Om du strålas mot bäckenet, kan du behöva tömma urinblåsan och tarmen oftare.

Det finns goda möjligheter att förebygga och lindra biverkningar. Berätta för din behandlingssjuksköterska hur du mår, så att du kan få behandling och råd om vad du kan göra själv för att må bättre.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Strålbehandling.

Film: Ska du genomgå strålbehandling?

Film: Ska du genomgå andningsstyrd strålbehandling?

Lungorna är omgivna av varsin lungsäck, som även kallas pleura. Lungsäcken består av två tunna hinnor. Mellan hinnorna finns det lite vätska som gör att hinnorna kan glida mot varandra när du andas. Om mängden vätska ökar kan du bli andfådd, få ont i bröstet eller hosta. Då kan vätska behöva tappas ut genom en tunn slang som förs in i lungsäcken. Det kallas ett dränage.

Besvären brukar minska efter tappningen.

Hur ska jag förbereda mig?

Om du tar blodförtunnande läkemedel kan du behöva ändra dosen eller tillfälligt göra uppehåll. Vårdpersonalen berättar vad som gäller för dig.

Så går det till

Du får lokalbedövning.

Läkaren använder röntgenbilder och knackar på ryggen för att hitta det bästa stället att sticka. Ibland används även ultraljud. Stickstället rengörs. Läkaren sticker mellan två revben. Nålen tas sedan ut och kvar i lungan sitter en tunn slang. Den kopplas till en behållare där vätskan kan rinna ut.

Tappningen tar cirka 20 minuter. Läkaren bestämmer hur länge du behöver stanna kvar efteråt. Ibland görs en lungröntgen innan du går hem.

Tappningen ska inte göra ont, men kan ibland reta till hosta.

Du får ett förband över stickstället.

Om du har mycket vätska

Om det är mycket vätska i lungsäcken kan slangen behöva sitta kvar några dagar, så att vätskan kan fortsätta rinna ut. Du ligger på sjukhus under tiden. 

Om vätskan kommer tillbaka

Om du har återkommande besvär med vätska i lungsäcken kan du få ett kvarliggande dränage. Då kan du själv, dina närstående eller hemsjukvården tappa ut vätska vid behov.

Hur mår jag efteråt?

Du ska inte lyfta eller göra snabba rörelser samma dag som ingreppet.

Låt förbandet sitta kvar 2–3 dagar.

I sällsynta fall kan det läcka lite luft i lungsäcken genom det lilla hål som gjordes i lungan. Om man misstänker detta görs en lungröntgen för kontroll.

När får jag svaret?

Om man har tagit prover från vätskan berättar din läkare när du får svar på analysen.

Ascites är vätska som samlas runt organen i buken. Bukhinnan, peritoneum, är ett tunt membran som består av två blad, ett yttre som täcker bukväggens insida och ett inre som täcker en del organ. Det finns alltid lite vätska mellan bladen.

Vid din typ av cancer är det vanligt att det bildas mer vätska här. Då kan du få sämre aptit, större mage, må illa, känna smärta eller tryck i magen eller bli andfådd. I så fall kan vätskan behöva tappas ut genom att en slang sätts i magen.

Besvären brukar minska efter tappningen.

Hur ska jag förbereda mig?

Om du tar blodförtunnande läkemedel kan du behöva ändra dosen. Vårdpersonalen berättar vad som gäller för dig.

Så går det till

Du får lokalbedövning.

Läkaren känner på magen, tittar och tar ibland hjälp av ultraljud för att hitta det bästa stället att sticka. Stickstället rengörs. Läkaren sticker med en nål som sedan tas bort. Kvar sitter en tunn slang, ett dränage. Dränaget kopplas till en påse där vätskan samlas upp.

Tappningen tar oftast 15–20 minuter. Slangen kan sitta kvar alltifrån ett par timmar till längre perioder.

Ingreppet ska inte göra ont, men kan ibland upplevas som obehagligt.

Vätskan kan återkomma, och då kan tappningen behöva upprepas. Ett alternativ kan vara ett kvarliggande dränage. Med det kan du själv, dina närstående eller hemsjukvården tappa ut vätska vid behov.

Hur mår jag efteråt?

Efteråt kan du vara öm och ha ont i magen. Det går över.

Du ska inte lyfta eller göra snabba rörelser samma dag som ingreppet.

Ibland tar det tid för stickstället att läka, och det kan fortsätta att komma vätska när slangen är borta. Det är helt normalt. Om det kommer mycket vätska kan du behöva ha en stomipåse över stickstället. Annars räcker det med ett förband.

När får jag svaret?

Om det har tagits prover från vätskan berättar din läkare när du får svar på analysen.

När du behandlas för cancer ställs du och dina närmaste inför många frågor och val. Kanske funderar ni över vad ni själva kan göra som komplement till de behandlingar som planeras. Vissa prövar komplementära metoder för att hantera situationen och må så bra som möjligt.

Komplementär, alternativ och integrativ medicin är ett aktivt forskningsfält och det kommer hela tiden ny kunskap. En del av dessa metoder används inom hälso- och sjukvården, medan de flesta används utanför.

Möjligheter och risker

Att lägga till preparat eller behandlingar kan innebära både möjligheter och risker. Oftast får du betala en extra kostnad själv och den som erbjuder ett preparat eller behandling kan tjäna pengar på det.

Det är naturligt att du och dina närstående vill försöka klara av situationen med alla medel. Det är svårt att ge generella råd – oftast behöver de anpassas till vad som kan fungera i din situation.

Diskutera med vårdpersonalen

Börja gärna med att skaffa dig mer kunskap. Nedan finns förslag på webbsidor där du både kan hitta svar på många frågor och skriva ut vetenskapliga sammanfattningar att ta med till mötet med vården.

Prata sedan med din läkare eller annan legitimerad vårdpersonal om du har frågor eller vill pröva en komplementär metod.

Kropp-själ-metoder

Exempel på kropp-själ-metoder är meditation, mindfulness, akupunktur, avslappning och yoga. Dessa kan enligt aktuell forskning ge bättre livskvalitet och ha bra effekt vid stress, smärta, ångest, oro, depressiva symtom, cancerrelaterad trötthet, illamående och sömnbesvär. I källorna nedan kan du få reda på vilka metoder som i studier har visat sig effektiva för olika symtom.

Bara legitimerad vårdpersonal får behandla cancern

Det är bra att välja terapeut med omsorg, eftersom hälso- och sjukvårdslagen inte gäller när du söker vård hos någon som saknar yrkeslegitimation. Till exempel bör terapeuten berätta om mål, innehåll och förväntad behandlingstid. Kontrollera också gärna om terapeuten tillhör något yrkesförbund som har formulerat etiska riktlinjer och kvalitetskrav för sina medlemmar.

Inga andra än legitimerad personal får behandla själva cancersjukdomen, enligt patientsäkerhetslagen. Om någon lovar att kunna bota cancer bör du därför vara försiktig.

Naturpreparat

Naturpreparat är ett samlingsnamn för växtbaserade läkemedel, naturläkemedel, kosttillskott, vitaminer och mineraler. De innehåller ofta ämnen som både kan ha farmakologiska effekter och orsaka biverkningar. De kan innehålla ämnen i högkoncentrerad form och ska inte förväxlas med samma ämnen i maten.

Kontrollen av naturpreparat beror på hur de regleras. Växtbaserade läkemedel och naturläkemedel kontrolleras enligt lag avseende kvalitet och säkerhet, som övriga läkemedel. De behöver vara godkända av Läkemedelsverket innan de får säljas. Växtbaserade läkemedel kan till exempel vara johannesört och echinacea. Naturläkemedel kan vara till exempel mjölksyrabakterier och samarin.

För kosttillskott finns ingen motsvarande obligatorisk kontroll utan de får säljas fritt. Kosttillskott kan till exempel vara multivitamintabletter, omega-3, proteinpulver och antioxidanter.

Berätta för vårdpersonalen om du tar naturpreparat

Det är mycket viktigt att du talar om för vårdpersonalen om du använder naturpreparat av något slag, eftersom vissa naturpreparat kan förstärka eller försvaga effekterna av en cancerbehandling.

Läs mer

På följande webbsidor hittar du forskningsbaserad information om effekt och säkerhet för specifika metoder, preparat och symtom:

> Läs mer på cancercentrum.se. Sök på Komplementär och alternativ medicin.
> Läs mer på mpa.se. Sök på Växtbaserade läkemedel och naturläkemedel. 

Utländska webbsidor med information på engelska:

> Läs mer på cam-cancer.org. 
> Läs mer på mskcc.org. Sök på Search About herbs, Botanicals & other products eller About Mind-Body Therapies.
> Läs mer på cancer.gov. Sök på PDQ Integrative Therapies Summaries.

Central venkateter kallas också CVK.

En CVK används ibland för korttidsbehandling i högst två månader och sys då fast vid stickstället för att inte åka ut ur blodkärlet. Om CVK:n ska användas under längre tid opereras den fast under huden och leds ut en bit ifrån blodkärlet. Det kallas en tunnelerad CVK och den kan användas ett år eller längre.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får en kallelse med information om hur du ska förbereda dig.

Så går det till

Du får lokalbedövning i huden. Det kan göra att det svider i huden en stund.

Slangen förs in i ett blodkärl, antingen på halsen eller under nyckelbenet. Ibland används andra blodkärl.

Ingreppet gör inte ont, men du kan känna att någon rör det bedövade området.

Ingreppet tar oftast mindre än en timme.

Hur mår jag efteråt?

Efteråt får du stanna en stund på uppvakningsavdelningen. Där kontrolleras din puls, andning och ditt blodtryck regelbundet. Ditt sår kontrolleras också, eftersom det kan börja blöda de första timmarna efter operationen.

Bedövningen släpper efter cirka 3–4 timmar. Då kan det kännas ömt och göra ont i det opererade området. Du kan få smärtlindring om du har ont.

Innan du kommer till vårdavdelningen eller går hem gör man en kontrollröntgen.

Du kan oftast åka hem samma dag. Du kan äta och dricka som vanligt. De första dagarna efter operationen kan du känna ett visst obehag från CVK:n, men det brukar försvinna.

Att ha en CVK

Byt förband en gång i veckan

Förbandet ska bytas en gång i veckan. Om det kommer in fukt under förbandet eller om det börjar lossna, ska det bytas direkt. Du får hjälp av en distriktssköterska eller sjuksköterska från sjukhuset eller hemsjukvården.

Du kan duscha som vanligt med en CVK men du ska inte bada.

Om du har en långtids-CVK behövs inget förband när CVK:n har läkt fast i huden och stygnen har försvunnit.

Titta efter tecken på infektion

Det är bra om du regelbundet tittar på din CVK och huden runt omkring. Titta efter tecken på infektion, till exempel rodnad hud.

Sjuksköterskan kontrollerar CVK:n noga

Varje gång du ska få dropp eller lämna blodprov kontrollerar sjuksköterskan att CVK:n fungerar som den ska och att inte luft kommer in i slangen.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Central venkateter.

Perifert inlagd central venkateter kallas oftast PICC-line.

En PICC-line kan användas under lång tid, upp till flera månader.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får en kallelse med information om hur du ska förbereda dig.

Oftast kan du ta läkemedel och äta som vanligt.

Så går det till

PICC-line läggs oftast in av en sjuksköterska, ibland av en läkare, som använder ultraljud som stöd.

Du får först ett litet nålstick genom huden i överarmen. Det känns ungefär som att ta blodprov. Nålsticket görs för att placera en ledare som gör det möjligt att föra in slangen. Innan slangen sedan förs in i blodkärlet får du lokalbedövning.

Ingreppet tar mindre än en timme.

Ibland görs en röntgen efteråt för att kontrollera att din PICC-line ligger rätt och kan användas.

Hur mår jag efteråt?

Det kan blöda lite från stickstället första dygnet. Du behöver ett nytt förband om det blöder mycket. Kontakta då en vårdcentral, hemsjukvården eller den som har lagt in din PICC-line.

Undvik tunga lyft och tungt arbete med armen ovanför huvudet första dygnet efter inläggningen. Efter det kan du använda armen som vanligt, vara fysiskt aktiv och träna som du brukar.

Att ha en PICC-line

Vårdpersonal byter förband och spolar katetern

En gång i veckan behöver förbandet bytas och venkatetern spolas. Det görs antingen i samband med en behandling, på vårdcentralen eller av hemsjukvården.

Skydda förbandet när du duschar

Du kan duscha som vanligt, men undvik att bada och basta. När du duschar behöver du skydda förbandet så att det inte lossnar från huden. Om förbandet lossnar ökar risken för infektion. Duschskydd finns att köpa på apotek eller på nätet.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Perifert inlagd central venkateter - PICC-line.

Subkutan venport kallas också SVP.

Dosan under huden är cirka 2–3 centimeter i diameter.

En venport kan användas under lång tid, från några månader till flera år.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får en kallelse med information om hur du ska förbereda dig. 

Så går det till

Du får lokalbedövning.

Dosan opereras in under huden på bröstkorgen. Slangen läggs oftast in i något av de större blodkärlen.

Hur mår jag efteråt?

Bedövningen släpper efter cirka 3–4 timmar. Då kan det kännas ömt och göra ont i det opererade området. Du kan ta smärtstillande läkemedel.

Förbandet och eventuella stygn tas bort efter drygt en vecka. Du får hjälp med det av en sjuksköterska där du får behandling, eller på vårdcentralen eller i hemsjukvården.

Att ha en venport

Ha alltid med dig kortet med nummer och datum

Du får ett kort med venportens nummer och operationsdatum som du alltid ska ha med dig.

Dusch och skötsel

Du kan duscha som vanligt, men du ska inte bada eller basta innan såret är läkt eller när du har en nål i venporten.

När venporten inte används behöver du inte sköta om den på något särskilt sätt.

Skydda mot sol och skav

Skydda ärret mot solen det första året.

Om du åker bil kan bilbältet skava där venporten sitter. Du kan lägga en hopvikt handduk eller en liten kudde mellan bröstkorgen och bältet.

Du får en nål i venporten när den används

När du ska få behandling sätter en sjuksköterska en nål in i venporten. Nålen kan sitta i 5–7 dagar täckt av ett förband. Därefter byts nålen eller tas bort.

Sjuksköterskan kontrollerar venporten noga

Varje gång du ska få dropp eller lämna blodprov kontrollerar sjuksköterskan att venporten fungerar som den ska och att inte luft kommer in i slangen. 

Hur länge är venporten kvar?

Du och din läkare bestämmer tillsammans hur länge venporten ska sitta kvar. Den tas bort genom en liknande operation som när den sattes in.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Subkutan venport.

Vad är cancerrehabilitering?

Cancerrehabilitering är sådant du kan göra själv och stöd du kan få för att må så bra som möjligt och minska besvär av biverkningar eller andra problem som sjukdomen kan orsaka.

Rehabilitering kan också göra att behandlingen mot sjukdomen blir effektivare och att du hanterar biverkningarna bättre. Det är viktigt att du själv är engagerad och deltar aktivt för att rehabiliteringen ska ge resultat.

Försök att leva så hälsosamt du kan

Genom att ta hand om din fysiska och psykiska hälsa ökar du möjligheten att behandlingen får bästa möjliga resultat och att du mår bättre under behandlingen och efteråt. Använd därför tiden inför din behandling till att förbereda dig. Det gör skillnad att börja leva hälsosamt så snart som möjligt, även om du har kort tid på dig innan behandlingen ska starta. Ibland behöver behandlingen skjutas upp tills du har bättre förutsättningar att klara den.

Dina behov formar rehabiliteringen

Rehabiliteringen utformas utifrån dina aktuella behov. Det innebär att din rehabilitering kan vara annorlunda än någon annans. Vården ansvarar för att regelbundet bedöma dina behov och samordna det stöd du får. Prata med kontaktsjuksköterskan eller läkaren om du har egna förslag och tankar kring din rehabilitering.

Dina behov kan ändras över tid, beroende på vad som händer med sjukdomen och behandlingen. En del behöver rehabilitering en kort tid i samband med behandlingen. Andra behöver rehabilitering långt efter att behandlingen är slut.

Besvär som kommer efter lång tid kallas ibland sena effekter eller sena biverkningar. En del sena effekter kan förebyggas och de flesta går att lindra. 

Exempel på behov du kan ha

Hantera känslor och tankar

Att bli sjuk och behandlas för cancer kan leda till många känslor och tankar som du och dina närstående kan behöva stöd i att hantera.

Ta hand om kroppsliga symtom

Sjukdomen och behandlingen kan påverka kroppen på olika sätt. Rehabilitering kan förebygga eller lindra många besvär.

Förändra livsstilen

Levnadsvanor och egenvård är viktiga delar som kompletterar vårdens insatser och som du själv ansvarar för. Du kan få stöd av vårdpersonal om du behöver.

Så uppmärksammas dina behov

Kontaktsjuksköterskan eller annan vårdpersonal ger dig råd och stöd i din rehabilitering. Du kan få fylla i ett formulär som kartlägger vad du kan göra själv för att må bättre, och vad du behöver hjälp med. Kontaktsjuksköterskan eller annan vårdpersonal går igenom formuläret tillsammans med dig och planerar nästa steg. Ibland kan det räcka att få råd och stöd av kontaktsjuksköterskan. Det kan till exempel vara att komma igång med träning eller sova bättre.

Om du behöver mer specialiserat stöd, tar du och vården tillsammans fram en skriftlig rehabiliteringsplan. Där står vad vården ska göra, vad du ska göra själv och hur det ska följas upp. Ofta behöver du då hjälp av någon annan än kontaktsjuksköterskan, till exempel en fysioterapeut eller dietist. Rehabiliteringsplanen ska finnas i din journal och du ska få veta hur du hittar den.

Exempel på stöd du kan få

Vården ska erbjuda rehabilitering om du behöver. Rehabiliteringen kan erbjudas på olika sätt.

Viss rehabilitering ansvarar du för själv, till exempel att vara fysiskt aktiv. Ibland kan du behöva stöd av cancervården i din rehabilitering. Ibland kan primärvården ansvara för hela eller delar av rehabiliteringen.

Prata med kontaktsjuksköterskan eller läkaren om vad som kan vara lämpligt för dig och vilka möjligheter som finns för dina behov.

Om du har något specifikt behov kan du bli hänvisad till någon annan yrkesgrupp eller ett specialiserat team. Här är exempel på yrkesgrupper du kan träffa:

• en kurator för samtal eller råd om hur du ska hantera arbete och ekonomi under din sjukdom
• en psykolog för att hantera känslomässiga reaktioner
• en fysioterapeut för att få hjälp med fysisk aktivitet, träning och råd för att förbereda dig inför eller återhämta dig efter en operation eller annan behandling
• en dietist för att få anpassade råd om mat och näring
• en logoped för hjälp vid tal- och sväljsvårigheter
• en arbetsterapeut för att få stöd och råd kring att klara vardagen
• en uroterapeut eller sexolog för att få hjälp med sexuell rehabilitering.

Rehabilitering i grupp

Du kan bli erbjuden rehabilitering i grupp, fysiskt eller digitalt. Det kan innebära föreläsningar, samtal och praktiska övningar. Du kan också få stöd av att dela upplevelser med de andra i gruppen. Grupprehabiliteringen kan handla om olika saker. Här är några exempel:

• biverkningar av behandlingen och hur du kan lindra dem
• känslomässiga reaktioner
• träning
• mat
• vilket stöd du kan få av samhället i övrigt.

Grupperna leds av till exempel sjuksköterskor, kuratorer, fysioterapeuter eller arbetsterapeuter.

Rehabilitering utanför vården

Det finns stöd även utanför vården. Fritidsintressen och sociala aktiviteter både på arbetet och privat är ofta en viktig del av din rehabilitering. Det kan vara lika viktigt att stärka sådant du mår bra av som att förebygga och behandla besvär.

Patientföreningar ordnar både informella träffar, gruppaktiviteter och ibland kurser för att underlätta att leva ett så bra liv som möjligt under och efter behandlingen. Det kan vara till exempel samtalsgrupper, kurser i matlagning, yoga, stresshantering eller trädgårdsterapi.

I en del regioner finns mötesplatser där personer med cancer och deras närstående kan träffa andra personer med liknade erfarenheter. Det kan vara platser där olika aktiviteter och föreläsningar, stöd och information erbjuds parallellt med, stöd och information. Dessa mötesplatser kan vara samarbeten mellan regioner och ideella föreningar, eller drivas helt av en ideell förening.

Det finns också rehabiliteringsvistelser för personer med cancer och ibland för närstående. En vistelse är ofta 1–3 veckor. Då kan du erbjudas ett program med till exempel fysisk träning, utbildning och samtal. En del regioner betalar hela eller delar av vistelsen.

Fråga din kontaktsjuksköterska vilket rehabiliteringsutbud som finns tillgängligt för dig.

Du kan söka bidrag till rehabilitering

Det finns bidrag från olika fonder, stiftelser och patientföreningar som du kan söka för att kunna åka på en rehabiliteringsvistelse. Kuratorn kan berätta mer om var du kan söka bidragen.

Vill du ha en sammanfattning av budskapen i denna text?

> Se en film på Youtube.com. Sök på Viktigt att veta om cancerrehabilitering

Du bör följa de rekommendationer som gäller för befolkningen i stort. Under behandlingen kan du behöva anpassa dina matvanor och din fysiska aktivitet efter sjukdomen och eventuella biverkningar. Vad som fungerar bra för dig kan också förändras under behandlingens gång.

Din kontaktsjuksköterska eller läkare berättar om det är något särskilt du bör tänka på, och hjälper dig att få det stöd du behöver.

Matvanor

Att bli sjuk och få behandling kan göra dig osäker på vilken mat du kan äta. Det finns i dag inga belägg för att en viss diet eller vissa livsmedel kan bota cancer eller minska tumörens tillväxt. Men vi vet att hälsosamma matvanor, där du får i dig tillräckligt med energi och näring, ger kroppen bättre förutsättningar att klara av behandlingen och förbättrar sårläkningen.

Viss behandling vid cancer och sjukdomen i sig kan ge biverkningar som påverkar din aptit och förmåga att äta. Samtidigt behöver kroppen mer protein för att kunna reparera celler och behålla muskelmassa. Inför och under behandlingen kan du därför behöva ändra dina matvanor för att få tillräckligt med energi och näring och hålla en stabil vikt.

 Allmänna rekommendationer

• Ät regelbundet och tillräckligt.
• Ät mycket grönsaker, frukt och bär.
• Ät mycket fullkorn.
• Ät fisk, bönor, ärtor och linser ofta, och kött ibland.
• Välj nyckelhålsmärkta mejeriprodukter och matfetter.
• Håll igen på det söta, salta och feta – läsk, sötsaker och snacks.

Rekommendationer om du har svårt att äta eller går ner i vikt

• Välj mat som innehåller mycket energi (kalorier) och protein.
  • Energirika livsmedel är till exempel nötter, fröer och oljor.
  • Proteinrika livsmedel är till exempel fisk, kyckling, ägg, nötter, fröer, baljväxter, ost och andra mejeriprodukter.
• Du kan få hjälp av en dietist om du behöver. Om du inte kan få i dig tillräckligt med näring från vanlig mat kan dietisten skriva ut kosttillägg, till exempel näringsdrycker.

> Läs mer och se en film på 1177.se. Sök på Mat vid cancer.
> Läs mer på livsmedelsverket.se. Sök på Kostråd för vuxna.

Fysisk aktivitet

Fysisk aktivitet ger kroppen bättre förutsättningar att klara av behandlingen. Inför och under en cancerbehandling kan du följa de rekommendationer som gäller för befolkningen i stort, om det fungerar för dig. Du kan behöva anpassa hur du rör dig och tränar, utifrån vissa cancersjukdomar, biverkningar och andra samtidiga sjukdomar. Då kan du få hjälp av en fysioterapeut.

Det finns många fördelar med fysisk aktivitet:

• Blodets förmåga att ta upp syre blir bättre och blodtrycket sänks, vilket är bra för din återhämtning.
• Oro och nedstämdhet minskar.
• Smärta kan minska och sömnen bli bättre.
• Biverkningar som trötthet, fatigue, ledsmärta och illamående kan lindras och din livskvalitet förbättras.
• Risken för benskörhet minskar av styrketräning och fysisk aktivitet där du belastar skelettet med din egen vikt, till exempel att springa, hoppa eller dansa. Benskörhet är en vanlig biverkning av vissa behandlingar.
• Styrketräning förebygger att du tappar muskelmassa inför, under och efter behandlingen.
• Att regelbundet röra på sig förebygger hjärt- och kärlsjukdomar och många andra vanliga hälsoproblem som kan hända oavsett cancern.

Allmänna rekommendationer 

• All rörelse räknas: promenader, trädgårdsarbete och att ta trapporna i stället för hissen. Välj en aktivitet som du gillar och som känns meningsfull.
• Undvik att sitta stilla länge. Rör på dig regelbundet under dagen.
• Rör på dig så att pulsen ökar och du blir varm och lätt andfådd 150–300 minuter i veckan, eller på en mer ansträngande nivå 75–150 minuter i veckan. Sprid gärna ut aktiviteten över veckan. Om du kan får du gärna röra dig mer än rekommendationen.
• Träna de stora muskelgrupperna, till exempel ben, rumpa och axlar, minst två gånger i veckan.
• Om du är över 65 år bör du även träna balansen, till exempel i samband med styrkeövningar.

Att tänka på vid cancer

• Om du är van att träna kan du fortsätta med dina vanliga aktiviteter om det känns bra.
• Om du inte har tränat tidigare, börja försiktigt och öka gradvis. Du kan till exempel börja med 10–15 minuter per dag.
• Om du har skelettmetastaser eller benskörhet, kan du behöva anpassa din träning. Du kan få stöd av en fysioterapeut.
• Om du har en infektion, är mycket infektionskänslig eller har kraftig påverkan på dina blodvärden, undvik högintensiv fysisk aktivitet. Träna aldrig om du har feber.
• Om du har fått cytostatika i blodet bör du inte anstränga dig kraftigt de närmsta 24 timmarna. Lättare aktivitet som promenader går bra.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Fysisk aktivitet och träning eller FaR – fysisk aktivitet på recept.
> Läs mer på fyss.se. Sök på För vuxna, äldre och gravida.
> Se en film på 1177.se. Sök på Fysisk aktivitet och fysioterapi vid cancer.

Hälsosam vikt

Det är vanligt att antingen gå upp eller ner i vikt under en behandling. Det är bra att ha en hälsosam vikt, det vill säga varken väga för mycket eller för lite. Om du håller en stabil, hälsosam vikt vet du att du får i dig lagom med energi.

Rekommendationer

• Följ råden om hälsosamma matvanor och fysisk aktivitet.
• Väg dig regelbundet så att du tidigt kan upptäcka om du går upp eller ner i vikt.
• Undvik snabb viktminskning under eller strax efter behandling, då det kan minska kroppens reserver och försvåra återhämtning.
• Prata med din kontaktsjuksköterska om din vikt ändras.

Solvanor

Strålbehandling och vissa läkemedel gör huden känslig för solen, på både kort och lång sikt.

Rekommendationer

• Skydda huden mot solen under behandling.
• Skydda huden med kläder och hatt, och vistas i skuggan.
• Du kan använda solskyddsmedel som komplement, men inte som enda solskydd. Använd solskyddsmedel med hög solskyddsfaktor, minst SPF30. Välj en sort som skyddar mot både UVA- och UVB-strålning.
• Undvik solen när den är starkast, klockan 11–15 under vår och sommar i Sverige.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Så skyddar du dig mot solen.
> Läs mer på stralsakerhetsmyndigheten.se. Sök på Min soltid.

Alkohol

Genom att inte dricka alkohol ger du kroppen bättre förutsättningar att hantera sjukdomen och behandlingen, och minskar risken för biverkningar. Exempel vid olika slags behandlingar:

• Att inte dricka alkohol före och efter en operation minskar risken för sårinfektion, urinvägsinfektion och lunginflammation.
• Att inte dricka alkohol i samband med strålbehandling minskar risken för kraftiga biverkningar på slemhinnor i munnen och tarmarna.
• Att inte dricka alkohol under cytostatikabehandling minskar risken för infektioner och belastning på levern. Det tar också bort risken att alkoholen påverkar effekten av behandlingen.

Rekommendationer

• Avstå alkohol under cytostatika- och strålbehandling. Om du väljer att dricka alkohol, drick mer sällan och mindre per gång.
• Avstå alkohol minst 4 veckor innan en operation och en tid efter operationen, tills såret är läkt och du har återhämtat dig.

Prata med vårdpersonalen om du vill veta hur alkohol fungerar ihop med de läkemedel du tar eller om du behöver stöd att minska din alkoholkonsumtion.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Så kan du ändra dina alkoholvanor.
> Läs mer på alkoholhjalpen.se.

Tobak och nikotin

Genom att inte använda tobak och snus eller e-cigaretter med nikotin, ger du kroppen bättre förutsättningar att hantera sjukdomen och behandlingen. Rökstopp minskar risken för

• komplikationer efter en operation, till exempel lunginflammation, sårinfektion och blodpropp
• biverkningar av strålbehandling och läkemedelsbehandling, till exempel benskörhet, och förbättrar immunförsvaret
• biverkningar från hud och slemhinnor vid strålbehandling.

Forskning visar att rökning minskar effekten av både strålbehandling och läkemedelsbehandling mot cancer. Det finns också studier som tyder på att det även gäller andra former av nikotin, till exempel snus, e-cigaretter och nikotintuggummin. Det säkraste rådet är därför att undvika tobak och andra produkter med nikotin helt, men viktigast är att du inte röker.

Det är aldrig för sent att sluta. Även om du slutar röka under eller efter behandlingen ökar du dina chanser till en effektiv cancerbehandling.

Rekommendationer

• Sluta helt med tobak och nikotin om du kan.
• Rök inte under minst 4 veckor, helst 8 veckor, före och efter en operation.
• Rök inte under strålbehandling och cytostatikabehandling.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Hjälp att sluta röka eller Hjälp att sluta snusa.
> Läs mer på slutarokalinjen.se.
> Läs mer på UMO.se. Sök på Om rökning. Sidan riktar sig till ungdomar. 

Narkotika och andra droger

Genom att inte ta narkotika eller andra droger ger du kroppen bättre förutsättningar att hantera sjukdomen och behandlingen. Att använda narkotika eller droger kan påverka din hälsa, behandlingens effekt och förvärra biverkningar.

Det finns läkemedel som räknas som narkotika. Dessa ska du bara använda om du får dem utskrivna av en läkare. Annars är det olagligt och kan vara skadligt.

Berätta för din läkare om du använder narkotika eller andra droger innan din behandling startar. Det är säkrast för dig och du kan få hjälp att sluta. Läkaren har tystnadsplikt.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Beroende av droger eller läkemedel.
> Läs mer på droghjalpen.se, umo.se, drugsmart.se och nasverige.org

Film: Matvanor vid cancer

Film: Fysisk aktivitet

 

Risken för biverkningar och ny cancer minskar

Risken för besvärliga biverkningar minskar om du slutar röka inför, under eller efter din behandling. Du får också ett bättre resultat av behandlingen. Dessutom får du en rad andra hälsofördelar som bättre syresättning, lägre blodtryck, bättre kondition och bättre smak- och luktsinne. Risken att få ny cancer minskar också.

Det finns hjälp att få

Alla kan sluta röka. För vissa är det lätt, för andra är det svårare.

Det finns nikotinersättning om du har svårt att sluta röka. Det finns i olika former, exempelvis plåster, sprej och tuggummi. Apoteket kan ge råd om vilken dos du bör ta och vilken form som passar bäst. 

Vänd dig till din vårdcentral eller Sluta röka-linjen om du behöver hjälp.

Tips när du ska sluta röka

• Bestäm ett datum när du ska sluta röka. Sedan kan du förbereda dig i olika steg.
• Berätta för familj och vänner att du ska sluta. De kan då visa hänsyn genom att till exempel inte röka nära dig.
• Stärk din motivation att sluta röka. Samla ihop material och gör en lista över skäl för att sluta.
• Testa ditt röksug. Skriv ner varje cigarett du röker, vad du gör just då och betygsätt sedan hur viktig just den cigaretten är. Var det en nödvändig cigarett, en utsökt god cigarett eller en slentrianrökt, onödig cigarett? Håll gärna på minst en vecka. Då kan du se om du har rökt extra mycket vissa dagar och fundera över orsaken.
• Skapa rökfria zoner. Sluta röka helt och hållet på de ställen där du tillbringar din mesta tid.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Hjälp att sluta röka.
> Läs mer på slutarokalinjen.se.
> Läs mer på UMO.se. Sök på Om rökning. Sidan riktar sig till ungdomar. 

Medveten närvaro är en metod för att aktivera dina sinnen

Medveten närvaro kallas också mindfulness. Det går ut på att du fokuserar på nuet med hjälp av dina sinnen och din andning. Medveten närvaro är inte en avslappningsteknik utan en metod som syftar till att aktivera dina sinnen. Det går att träna upp förmågan till medveten närvaro.

Du övar dig på att vara medvetet närvarande, utan att värdera. Det som händer när du stannar upp och riktar uppmärksamheten inåt är att du kan bli medveten om sådant du annars missar. Du kan till exempel lägga märke till att du känner dig glad eller har ont i kroppen utan att samtidigt bedöma om det är bra eller dåligt.

Övningar i medveten närvaro kan användas i sjukvården som en del av en psykologisk behandling, men du kan också öva på metoden själv i din vardag för att minska stress. Avbryt övningarna om det inte känns bra.

Mediyoga är en forskningsbaserad yogaform som alla kan utöva

Mediyoga är en standardiserad variant av medicinsk yoga, en mjuk terapeutisk yogaform som har utvärderats vetenskapligt. Mediyoga är ett verktyg för att träna medveten närvaro. Metoden består av dessa delar:

• andningsövningar
• koncentrationstekniker
• djupavslappning
• meditation
• kroppsövningar som anpassas efter din förmåga.

Forskningen visar att mediyoga i samband med cancersjukdom kan förbättra livskvaliteten och hjälpa mot dessa besvär:

• fatigue, alltså cancerrelaterad trötthet
• oro, ångest och nedstämdhet
• sömnbesvär.

Mediyoga kan erbjudas som gruppträning inom vården i vissa regioner och leds då av legitimerad personal på plats eller digitalt. Mediyoga finns även i friskvården på olika träningsanläggningar. Du kan också utöva mediyoga ensam.

Du kan göra mediyoga sittande på en matta eller på en stol om du inte kan sitta på golvet. Lyssna på kroppen och avbryt om något gör ont eller känns obehagligt.

> Läs mer om medveten närvaro och få tips på övningar på 1177.se. Sök på Mindfulness – medveten närvaro.
> Läs mer om mediyoga på simy.se. Under fliken Övningar hittar du några prova-på-övningar.

Introduktion av Mediyogapasset

Hitta in i Mediandetaget 

Suficirklar Uppmjukande övning för bålen i sittande

Ryggflex Uppmjukande övning för ryggen

 Ryggvridning Uppmjukande övning för bröstryggen i sittande

Övningar för cirkulation och rörlighet

Första dagen efter operationen kan du börja med aktiva rörelser med axlar och armar, så att du inte stelnar till. Undvik att dra upp axeln eller spänna dig. För att underhålla cirkulationen kan du till exempel göra

• simrörelser (övning 1)
• töjning av bröstmuskeln (övning 2)
• ryggstärkande träning (övning 3).

Undvik att lyfta armbågen över axelhöjd under 5 dagar efter operationen. Därefter kan du börja med övning 4–6. Om du har gjort en bröstrekonstruktion med implantat bör du vänta 3 veckor med att röra armbågen över axelhöjd.

Det ska strama och dra i ärren och vävnaden när du gör övningarna, men det ska inte göra ont. Fortsätt med övningarna så länge du är stram i området. Målet är att få tillbaka samma rörlighet i axeln som du hade före operationen och behålla den under och efter en eventuell strålbehandling.

Försök att använda armen ungefär som vanligt, men undvik tyngre aktiviteter. Rådgör med din fysioterapeut. 

Efter 3–4 veckor (6 veckor vid rekonstruktion med implantat) kan du successivt börja återgå till dina vanliga aktiviteter och träning. Det går också bra att styrketräna överkroppen.

Sämre känsel i och runt armhålan

Vid en operation i armhålan skadas små nerver. Det ger symtom i form av sämre känsel, ofta i eller runt armhålan och på baksidan av överarmen. Området kan kännas svullet vilket beror på känselbortfallet. När nerverna läker kan det även sticka, hugga eller svida.

Besvären minskar med tiden och känseln brukar komma tillbaka helt eller delvis. Även om känseln inte skulle komma tillbaka helt, påverkar det inte funktionen i armen.

Symtom från lymfsystemet

Efter en operation när man har tagit bort lymfkörtlar i armhålan, är det normalt med svullnad i och runt armhålan i 1–2 månader. Ansträngande aktiviteter kan öka svullnaden, men den går vanligtvis tillbaka.

Ett par veckor efter operationen kan något som brukar beskrivas som en ”sträng” uppstå i armen. Detta är vanligt efter en operation i armhålan och beror på att lymfkärlet är skadat och att en propp har bildats. Det gör att kärlet blir inflammerat och hårt. Efterhand bildas nya lymfkärl. Besvären brukar minska successivt och försvinna inom några månader.

Att röra armar och axlar stimulerar lymfcirkulationen och hjälper till att minska besvären. Om du har ont kan du pröva att göra övning 5–6 med böjda armbågar. Det är viktigt att ta ut rörligheten i axlarna.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller fysioterapeut om besvären inte försvinner.

Uppföljning

På de flesta sjukhus får du några veckor efter operationen en kallelse för uppföljning hos en fysioterapeut eller lymfterapeut. Uppföljningen kan vara individuellt eller i grupp. Det är viktigt att du deltar, eftersom man då bedömer din rörlighet och eventuell svullnad. Du får även råd om aktiviteter och träning under eventuell strålbehandling, och information om lymfsystemet. 

Strålbehandling kan göra bröstet stramt

Strålbehandling ges vanligen mot bröstet, bröstkorgen och armhålan en tid efter operationen. Strålbehandlingen kan på sikt göra bröstmuskeln stram. Det är därför viktigt att du varje dag under strålbehandlingen och regelbundet upp till minst ett år efteråt kontrollerar rörligheten och töjer om det känns stramt i bröstet eller axeln.

Träningsprogram

Nedan finns exempel på övningar som hjälper dig att få tillbaka rörligheten. Din fysioterapeut ger råd om vilka övningar som är lämpliga för dig.

Gör gärna övningarna 2 gånger per dag

Övning 1, ökar cirkulationen

1. Gör 20 simtag med armarna i brösthöjd.
2. Tänk på att sänka axlarna så att nacken blir avspänd.

 

Övning 2, töjning

1. Ligg som på bilden med armarna avslappnat mot underlaget.
2. Håll 2 minuter.

 

Övning 3, ryggstärkande

1. Ligg med armarna längs kroppen.
2. Pressa handflatorna ner mot underlaget.
3. Håll 10 sekunder.
4. Upprepa 3 gånger.

 

Lägg till övningarna nedan efter 5 dagar (eller 3 veckor vid bröstrekonstruktion).

Övning 4, töjning

1. Lägg händerna under huvudet och armarna i ett avslappnat läge.
2. Håll 20–30 sekunder.
3. Upprepa 3 gånger.

 

Övning 5, töjning

1. Håll ihop händerna och sätt dem mot underlaget bakom huvudet.
2. Glid med händerna bakåt längs underlaget tills det stramar.
3. Håll 20–30 sekunder.
4. Fortsätt en bit till och håll 20–30 sekunder.
5. Upprepa 3 gånger.

 

Övning 6, töjning

1. Ligg med armarna längs kroppen med handflatorna vända uppåt.
2. Glid med armarna utåt sidorna tills det stramar och håll 20–30 sekunder.
3. Fortsätt en bit till och håll 20–30 sekunder.
4. Fortsätt ännu en bit till och håll ytterligare 20–30 sekunder.