Bukspottkörtelcancer /MG

I Min vårdplan får du information om din sjukdom, behandling och rehabilitering och dina rättigheter. Du får också individuellt anpassade råd om egenvård, alltså vad du kan göra själv för att må bättre och sådant som sjukvården överlåter åt dig att göra. Råden du får i Min vårdplan ska vara kopplade till den planering du och vårdpersonalen gör tillsammans, så att du själv kan medverka på bästa sätt i din rehabilitering. Det ska vara tydligt för dig vilken planering som gäller.

Min vårdplan ska bidra till att du

• känner dig trygg, informerad och delaktig
• har inflytande över det som är viktigt för dig
• förstår vad som händer i din vård och behandling
• vet hur du kan stärka din hälsa före, under, mellan och efter behandlingsperioderna.

Du och kontaktsjuksköterskan, eller annan vårdpersonal, uppdaterar Min vårdplan tillsammans när vården och behandlingen ändras på ett sätt som har betydelse för dig.

Vad innehåller Min vårdplan?

Innehållet i Min vårdplan anpassas efter dina behov och önskemål. Det betyder att alla patienter har olika Min vårdplan. Du kan också bidra själv genom att skatta hur du mår, kommunicera med vårdpersonalen och vara delaktig i planeringen. Viss information är dock alltid med, eftersom den gäller alla som behandlas för din typ av cancer.

Informationen i Min vårdplan går att läsa som en bok från början till slut. Men den är mer tänkt som ett uppslagsverk som du kan komma tillbaka till när planeringen eller förutsättningarna ändras, eller när du vill läsa på om någon del.

Vem tar fram Min vårdplan?

Min vårdplan tas fram av Regionala cancercentrum i samverkan, RCC. Innehållet kvalitetsgranskas och uppdateras regelbundet.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller annan vårdpersonal om du undrar över något i Min vårdplan.

Så kan du förbereda dig

Inför ditt besök kan du förbereda dig genom att skriva ner vad du vill berätta och fråga om. Du kan få fylla i ett formulär med frågor om hur du mår inför ditt besök.

Tänk igenom detta före besöket:

• Vilka är dina förväntningar på besöket?
• Är det något särskilt som besvärar dig?
• Vad är viktigt för dig just nu?
• Vilka frågor vill du ha svar på?

Du har rätt att förstå

När du besöker vården är det viktigt att du förstår vad som sägs och vad det innebär. Du har rätt att få information som är anpassad till dig. Du kan till exempel få hjälp av en tolk om du har nedsatt syn eller hörsel, eller om du har svårt att tala eller förstå svenska. Kontakta mottagningen före besöket och säg att du behöver en tolk. Om du har svårt att förstå information på grund av en funktionsnedsättning kan du ibland få hjälp av en arbetsterapeut.

Ha gärna med dig en närstående, som kan vara ett stöd och hjälpa till att komma ihåg vad som sägs. Det är alltid du som bestämmer om dina närstående ska få ta del av informationen. Personalen kommer att fråga vem de får lämna uppgifter till. Avsluta gärna mötet med att repetera vad du har uppfattat och stäm av att du har förstått rätt.

Om du har svårt att förstå informationen i Min vårdplan eller på andra webbsidor kan du använda ett verktyg i webbläsaren för att översätta det du ser på skärmen till ditt språk. Fråga vårdpersonalen hur du kan göra.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Tolkning till mitt språk eller Tolktjänster för dig som har en funktionsnedsättning.

Du kan erbjudas ett digitalt vårdmöte

Vissa mottagningar erbjuder digitala vårdmöten. Då kopplar du upp dig via telefon, surfplatta eller dator till ett videosamtal med vården. Ett digitalt vårdmöte fungerar som ett vanligt besök, men du behöver inte åka till sjukhuset för att träffa till exempel din kontaktsjuksköterska, läkare eller fysioterapeut.

Du kan behöva gå igenom undersökningar och provtagningar i anslutning till digitala vårdmöten. I så fall får du veta hur du ska göra.

Du har rätt att vara delaktig

Du har rätt att vara delaktig i din vård och få information om

• ditt hälsotillstånd
• vilka alternativ du har för undersökningar, vård och behandlingar
• vilka för- och nackdelar som finns med olika undersökningar och behandlingar
• när och hur du ska få svar på dina undersökningar och provtagningar
• när och hur du kan förvänta dig att få vård och hjälp vid biverkningar och symtom
• vart du ska vända dig om du blir sämre
• vilken vård du kan behöva efter behandlingen och hur uppföljningen ser ut
• vad du kan göra själv eller med hjälp av en närstående eller personlig assistent.

Genom att vara delaktig ökar du möjligheten att påverka och få det stöd du behöver.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Tips inför ditt besök i vården och Videosamtal med vården.

Var källkritisk

Det forskas mycket om cancer. Kunskapen om olika typer av cancer ökar därför snabbt, liksom tillgången på nya effektiva behandlingar. Men det krävs mycket kunskap för att tolka forskningsresultat. Därför återges slutsatserna från forskningen inte alltid helt korrekt i medierna. Ovetenskapliga och rent felaktiga uppgifter om cancer och cancerbehandlingar kan också få stor spridning i till exempel sociala medier. Det är därför viktigt att du tar ställning till om källan till informationen verkar trovärdig och pålitlig. Utvecklingen går också så snabbt att det är viktigt att ta reda på när informationen eller forskningen de hänvisar till publicerades.

Vilka informationskällor finns?

Vården i Sverige utgår från vårdprogram och nationella riktlinjer där aktuell och bästa tillgängliga kunskap finns samlad. Det du läser i Min vårdplan stämmer överens med vad som står i de nationella vårdprogrammen för cancersjukdomar och ska spegla den vård som ges vid svenska sjukhus. Dessutom är innehållet utvalt så att du bara får den information som är aktuell för dig.

Min vårdplan innehåller även länkar till andra webbplatser med innehåll som är kontrollerat och faktagranskat, till exempel 1177 och Livsmedelsverket.

Ibland vill du kanske läsa mer om sjukdomen. En del läser då direkt i vårdprogrammen eller i nationella kvalitetsregister. Det är viktigt att tänka på att informationen som står där är avsedd för vårdpersonal och beskriver hur det ser ut på gruppnivå. Information från register kan också behöva tolkas i ett sammanhang, till exempel när data samlades in.

Patientföreningarna kan vara en bra källa till information. Ibland kan man via deras webbplatser ställa frågor till en expert eller en chattbot, eller prata med andra som har samma sjukdom som du. Tänk på att den som svarar på frågorna inte har all information om just dig och din sjukdom och sällan kan ge exakta svar om din situation.

Fråga vårdpersonalen om du är osäker

Fråga gärna vårdpersonalen om du känner dig osäker på något du har läst om cancer, till exempel på internet.

Du och dina närstående kan även kontakta Cancerlinjen eller Cancerrådgivningen, där erfaren vårdpersonal svarar på allmänna frågor om cancer.

Cancerlinjen, Cancerfonden

> Webbplats: cancerfonden.se. Sök på Cancerlinjen.
> Telefon: 010-199 10 10

Cancerrådgivningen

> Webbplats med chatt: cancercentrum.se. Sök på Cancerrådgivningen.
> Telefon: 08-123 138 00

När du är inloggad på 1177 har du tillgång till tjänster som kompletterar informationen i Min vårdplan. Du kan till exempel

• se dina bokade tider, på de mottagningar som använder denna tjänst och som du eller vården lägger till under rubriken Mottagningar
• hantera dina läkarintyg och läkarutlåtanden 
• se och förnya dina recept om mottagningen är ansluten
• se hur långt du har kvar till frikort genom högkostnadsskyddet för läkemedel
• läsa delar av din journal.

Du väljer vilket innehåll du vill se

Du kommer aldrig direkt in i något av dessa system när du loggar in på 1177. Innehållet ligger dolt under olika ikoner eller flikar och du väljer aktivt vad du vill se.

Det varierar mellan olika regioner hur mycket och vilken information man kan se inloggad på 1177. Fråga vårdpersonalen om du undrar vilka tjänster som erbjuds. Vissa regioner använder andra appar och system som kan vara kopplade till 1177 eller användas fristående.

Viktigt att veta när du läser din journal

När du söker och får vård dokumenteras det i en journal. Syftet är att vårdpersonalen ska få tillräckligt med information om dig och din vård, så att vården blir så bra och säker som möjligt. Journalen är ett arbetsredskap för vårdpersonalen och kan därför vara svår att förstå.

När du öppnar Journalen i 1177 kan du välja att se även det nyaste innehållet som kanske inte har hunnit vidimeras, alltså kontrolleras, av den ansvariga vårdpersonalen. Den kan också innehålla ny information som du ännu inte har hunnit få höra av vårdpersonalen.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har frågor eller tankar om något du har läst i din journal.   

Som vårdnadshavare kan du vara ombud och läsa barnets journal tills barnet har fyllt 13 år. Därefter kan du få förlängd tillgång i samråd med vården. Ungdomar kan själva läsa sin journal från 16 års ålder.

> Läs mer på 1177.se. Sök på När du loggar in på 1177
> Läs mer på 1177.se. Sök på Så gör du för att boka, omboka eller avboka en tid och Läs din journal på 1177.

Allmänläkaren arbetar på vårdcentralen. När du inte längre behöver specialiserad cancervård remitteras du åter till din läkare på vårdcentralen.

Arbetsterapeuten kan stödja dig i att hitta nya sätt att utföra aktiviteter i vardagen som du kan uppleva utmanade eller som du inte kan utföra. Det kan till exempel handla om anpassningar i hemmet, hjälpmedel för att underlätta eller strategier för att fördela din energi under dygnet.

Dietisten är specialiserad på att ge råd och stöd om mat och näring. Dietisten kan även skriva ut näringstillskott när den vanliga maten inte räcker till.

Distriktssköterskan är en specialistsjuksköterska som du träffar på vårdcentralen, hälsocentralen eller hemma. Du kan få hjälp med bland annat sprutor, omläggningar och provtagning. Distriktssköterskan kan även stödja dig att leva hälsosamt under och efter behandlingen.

Endokrinologen är en läkare specialiserad på medicinska sjukdomar och behandlingar i de hormonproducerande organen.

Fysioterapeuten, även kallad sjukgymnasten, ger råd och stöd om fysisk aktivitet, balans, smärta och andningsbesvär. Fysioterapeuten kan också skapa träningsprogram som är anpassade till dig. Fysioterapeuter kan ha olika specialiteter, till exempel bäckenbottenbesvär. Vissa är även lymfterapeuter.

Kirurgen med specialisering inom bukspottkörtelkirurgi ansvarar för hela processen, det vill säga utredningen innan operation, vården i samband med operation och uppföljningen efter operation.

Klinisk apotekare eller klinisk farmaceut ger råd om ordinationer och hantering av läkemedel.

Kontaktsjuksköterskan har specialistkunskaper om cancervård. Hen stöttar dig och dina närstående med information, råd och samtal om din diagnos, behandling, rehabilitering och uppföljning. Du och din kontaktsjuksköterska går tillsammans igenom planeringen av din vård. Kontaktsjuksköterskan förmedlar kontakt med andra yrkesgrupper inom vården när det behövs, informerar om nästa steg och ansvarar för att lämna över information till andra vårdgivare du träffar, till exempel andra sjukhus, vårdcentraler eller hemtjänsten.

Du kan ha fler än en kontaktsjuksköterska om du får flera behandlingar för din sjukdom. Du kan även ha kontakt med behandlingsansvarig sjuksköterska, behandlingssjuksköterska och omvårdnadsansvarig sjuksköterska.

Kuratorn ger samtalsstöd och kan hjälpa dig och dina närstående att hantera situationen känslomässigt. Kuratorn kan även vägleda dig vidare om du behöver hjälp med ekonomin eller behöver komma i kontakt med myndigheter.

Lymfterapeuten ger råd om och behandlar lymfödem.

Läkaren är ytterst ansvarig för att planera utredningen, ställa diagnos och behandla sjukdomen och ska informera dig om varje steg. Läkaren kallas ibland för PAL (patientansvarig läkare) eller fast vårdkontakt.

Narkosläkaren, även kallad anestesiologen, är specialiserad på att söva och övervaka dig under och efter en operation eller undersökning i narkos.

Onkologen är specialiserad på tumörsjukdomar och arbetar med medicinsk behandling och strålbehandling.

Patologen är en läkare specialiserad på att undersöka vävnader för att identifiera sjukdomstillstånd.

Psykologen och psykoterapeuten kan ge samtalsstöd och hjälper dig och dina närstående att hantera situationen känslomässigt.

Rehabiliteringskoordinatorn ger stöd för att du ska kunna återgå till eller påbörja arbetsliv och studier.

Röntgenläkaren eller radiologen är specialiserad på att tolka röntgenbilder.

Sexologen eller sexualrådgivaren kan ge samtalsstöd och råd om sex och samlevnad och stödja sexuell rehabilitering.

Sjuksköterskan har specialistkompetens inom omvårdnad och arbetar med att förbättra, återställa och bevara god hälsa.

Specialistsjuksköterskan är en sjuksköterska med specialistkompetens inom ett område, till exempel onkologi eller kirurgi.

ST-läkaren gör sin specialisttjänstgöring, till exempel inom kirurgi eller onkologi.

Undersköterskan och vårdbiträdet ansvarar för praktisk omvårdnad, till exempel personlig hygien.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Kontaktsjuksköterskan.

Ord	Förklaring
Adenokarcinom	Cancerceller som är bildade av epitelceller. Bildar körtelformade tumörer.
Adjuvant behandling	Tilläggsbehandling, t.ex. cytostatika efter operation.
Agraff	Klämma av metall för att stänga ett operationssår.
Anamnes	Sjukdomshistoria.
Anastomos	Koppling mellan tarmändar eller olika organ.
Anestesi	Att inte känna. Ofta i betydelsen narkos, sövning.
Antikroppsbehandling	Samlingsnamn för en grupp läkemedel som kan blockera tillväxt hos vissa typer av cancerceller.
Arbets-EKG, elektrokardiogram	Registrering av hjärtats elektriska aktivitet under arbetsbelastning.
Benign	Godartad, d.v.s. inte cancer.
Biopsi	Prov från organ eller vävnad som undersöks i mikroskop av en patolog.
Brytpunktssamtal	Samtal mellan patient, närstående och läkare när man övergår från botande och bromsande vård till palliativ vård i livets slutskede.
CA 19-9, cancerassocierat antigen	Substans i blodet som kan vara förhöjd vid bukspottkörtelcancer. Kallas ibland för tumörmarkör.
Caput pankreas	Höger delen av bukspottkörteln, ”huvudet”.
Cauda pankreas	Yttersta vänstra delen av bukspottkörteln, ”svansen”.
Central venkateter, CVK	Tunn slang i ett av kroppens större blodkärl på halsen eller under nyckelbenet. Används bl.a. för att kunna ge läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller ta blodprover.
Corpus pankreas	Mellersta delen av bukspottkörteln, ”kroppen”.
Cysta	Vätskefylld blåsa.
Cytostatika, cellgifter eller kemoterapi	En grupp läkemedel som dödar cancerceller eller gör så att de slutar växa.
Datortomografi, skiktröntgen, DT eller CT	Röntgenundersökning som skapar mycket detaljerade bilder av kroppens organ.
Differentieringsgrad	Anger hur mycket en tumör skiljer sig från den friska ursprungsvävnaden. En låg differentieringsgrad betyder att tumören skiljer sig mycket från ursprungsvävnaden, medan en hög betyder att den skiljer sig lite.
Dränage	Tunn slang som leder bort vätska från t.ex. ett operationsområde.
Duodenum	Tolvfingertarmen, början av tunntarmen.
Egenvård	ådant du kan göra själv eller med hjälp av en närstående eller personlig assistent. Det kan vara både saker du själv kan göra för att må så bra som möjligt, t.ex. att pröva avslappningsövningar mot sömnbesvär, och specifika uppgifter som sjukvården överlåter åt dig att göra, t.ex. ta blodförtunnande sprutor.
Endoskopi	Undersökning av mag- och tarmkanalen med en mjuk slang via munnen eller ändtarmsöppningen.
ERCP, endoskopisk retrograd kolangio-pankreatografi	Undersökning av gallgångarna och bukspottkörtelgången med en mjuk slang, som förs via munnen genom matstrupen och magsäcken till tolvfingertarmen.
EUS, endoskopiskt ultraljud	Undersökning med en mjuk slang via munnen med möjlighet till ultraljud och provtagning.
Fatigue	En särskild trötthet som du inte kan vila bort. Kan uppstå i samband med sjukdom och behandling.
Fertilitet	Förmågan att få biologiska barn.
Gallträd	Samlingsnamn för gallgångarnas utbredning.
Gray, Gy	Enhet för att mäta strålningsdos.
Hepatikojejunostomi	Sammankoppling mellan gallgång och tunntarm.
Hereditet	Ärftlighet.
Immunterapi	Läkemedel som aktiverar kroppens immunförsvar så att det angriper cancercellerna och gör så att de slutar att växa.
Individuell patientöversikt, IPÖ	IPÖ är ett komplement till din patientjournal. IPÖ ger en grafisk sammanställning av informationen om ditt sjukdomsförlopp och dina behandlingar, presenterade på en tidslinje. Är under utveckling och finns idag för vissa diagnoser i vissa verksamheter.
Intravenös	När t.ex. läkemedel, näring eller annan vätska ges i ett blodkärl.
IPMN, intraduktal papillär mucinös neoplasi	Slemproducerande cystor i bukspottkörteln.
Jejunum	Övre delen av tunntarmen.
Jejunostomi	Tunn slang som går genom bukväggen in till tunntarmen. Används för att ge näring.
Kirurgi	Operation.
Komplementär och integrativ medicin, KIM	Ett samlingsnamn för många olika metoder som oftast inte används inom den vanliga hälso- och sjukvården.
Laparoskopi	Operation med titthålsteknik.
Lymfkörtlar	Körtlar anslutna till lymfbanor längs blodkärlen och som är en del av kroppens immunförsvar.
Lymfödem	Lymfvätska som har samlats i en kroppsdel så att kroppsdelen svullnar.
Magnetkameraundersökning, MR	Undersökning som ger detaljerade bilder av kroppens organ. Utförs med hjälp av ett magnetfält och radiovågor.
Malign	Elakartad. Maligna tumörer är det som i dagligt tal kallas cancer.
Malignitetsgrad, tumörgrad	Anger hur aggressiv en cancer är.
Metastas, dottertumör	Tumör som bildats efter spridning från den första tumören.
Multidisciplinär konferens, MDK	En konferens där olika professioner träffas, diskuterar och tar fram förslag på bästa behandling.
Neoadjuvant behandling	Förberedande behandling som ges före annan behandling. Det kan t.ex. vara cytostatikabehandling med målet att krympa tumören innan en operation.
Non-steroidal anti-inflammatory drugs, NSAID	Läkemedel som används vid behandling av bl.a. smärta, inflammationer och feber. Kan innehålla verksamma ämnen som ibuprofen, naproxen, nabumeton och acetylsalicylsyra.
Ny medicinsk bedömning, second opinion	Sjukdomen bedöms av en annan specialist än den som gjort den första bedömningen.
Närstående	Person som du anser dig ha en nära relation till.
Opioider	Receptbelagt läkemedel som bl.a. används för att behandla svår smärta
Palliativ onkologisk behandling	Cancerbehandling som ges för att förlänga livet, bromsa sjukdomen, lindra symtom och besvär och förbättra livskvaliteten när sjukdomen inte går att bota.
Palliativ vård	Vård som ges för att lindra symtom och främja livskvaliteten vid livshotande sjukdom. Vården ska ta hänsyn till fysiska, psykiska, sociala och existentiella behov och erbjuda stöd till närstående.
Palpabel	Som går att känna med händer och fingrar.
Pankreas	Bukspottkörteln.
Pankreatojejunostomi	Sammankoppling mellan bukspottkörtel och tunntarm.
Papilla Vateri	Gall- och bukspottkörtelgångens mynning i tolvfingertarmen.
Patologisk anatomisk diagnos, PAD	Sammanfattande iakttagelser utifrån en mikroskopisk undersökning av ett vävnadsprov.
Perifer neuropati	Känselbortfall och stickningar i händer och fötter. Kan göra att du får svårare att röra händer och fötter.
Perifer venkateter, PVK	En tunn slang som läggs in i ett ytligt blodkärl. Används bl.a. för att kunna ge läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller ta blodprover.
Perifert inlagd central venkateter, PICC-line	En tunn slang som förs in i ett av kroppens större blodkärl via ett mindre kärl på överarmen. Används bl.a. för att kunna ge läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller ta blodprover.
Perkutan endoskopisk gastrostomi, PEG	En tunn slang som sitter genom huden på magen in i magsäcken. Används bl.a. för att ge näring och läkemedel.
Perkutan transhepatisk endoprotes	Ett rör, så kallad stent, som används för att minska en förträngning i gallgången.
Perkutant transhepatiskt dränage	Slang som leder galla ut ur kroppen genom huden.
PET-kameraundersökning, PET-DT eller PET-CT	En röntgenundersökning som med ett radioaktivt ämne gör att cancerceller och inflammatoriska celler syns tydligare.
Portvaktskörtel	Den lymfkörtel som cancerceller från tumören sprider sig till först, om sjukdomen sprider sig till lymfkörtlarna
Postoperativ	Efter operation.
PPPD, pylorusbevarande pankreatoduodenektomi	En metod för att operera bukspottkörtelcancer.
Prehabilitering	Förebyggande insatser kring fysisk förmåga, näring, levnadsvanor och psykosocial situation.
Preoperativ	Före operation.
Primärtumör	Den ursprungliga tumören, där cancercellerna först uppstod.
PTC, perkutan transhepatisk kolangiografi	Röntgenundersökning av gallgångarna.
Recidiv	Återfall.
Rehabilitering	Insatser som ska förebygga och minska biverkningar av sjukdom och behandling. Insatserna ska ge dig och dina närstående stöd och förutsättningar att leva ett så bra liv som möjligt.
Resektion	Att ta bort delar av ett organ eller kroppsdel genom operation.
Steatorré	Fettrik avföring som kan vara svår att spola ner.
Stent	Ett rör som sätts in i till exempel en artär eller gallgång för att minska en förträngning. Kan vara gjort av metall eller plast.
Strålbehandling, radioterapi - yttre	Joniserande stålning som ges via en accelerator som riktar strålning mot tumören.
Subkutan venport, SVP	Liten dosa med en slang som opereras in under huden, under nyckelbenet och som har förbindelse med ett av kroppens större blodkärl. Används för att kunna ge bl.a. läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller ta blodprover. Kallas ibland port-a-cath.
Tumör	En knöl som beror på att celler börjat föröka sig. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna).
Tumör nod (lymfkörtel) metastas, TNM	Ett internationellt klassificeringssystem som sammanfattar tumörers storlek och om de har spridit sig till lymfkörtlar eller andra organ. T anger primärtumörens utbredning och storlek. N anger om det finns cancerceller i lymfkörtlarna. M anger om det finns metastaser.
Ultraljud	Undersökning med ljudvågor som ger en bild av inre organ och vävnader.
Vårdcentral, hälsocentral, husläkarmottagning eller distriktsläkarmottagning	Mottagning inom primärvården.
Vårdprogram	Nationella riktlinjer som anger hur patienter med en viss sjukdom ska vårdas på bästa sätt. Riktlinjerna bygger på forskning, kunskap och samsyn inom hälso- och sjukvården.
Vävnad	Celler med liknande utseende och samma egenskaper som tillsammans bygger upp kroppens olika delar.

I IPÖ finns information om bland annat

• vårdkontakter, exempelvis besök och telefonsamtal
• undersökningar, exempelvis olika röntgenundersökningar
• behandlingar, exempelvis läkemedel, strålbehandling och operation
• analysresultat, exempelvis blodprover
• ifyllda enkäter, exempelvis svar på frågor om hur du mår.

Din läkare eller sjuksköterska kan skicka en kopia av din IPÖ till dig via 1177. Det du ser i 1177 uppdateras inte automatiskt när din IPÖ ändras. För att se nya uppgifter behöver du få en ny kopia.

Standardiserade vårdförlopp, SVF

Utredningen av de flesta cancerdiagnoser ska följa ett standardiserat vårdförlopp. Det innebär att alla som utreds i Sverige ska bedömas så lika som möjligt. Vårdförloppet slår fast vilka undersökningar som ingår i utredningen och hur lång tid den bör ta.

Det standardiserade vårdförloppet startar vid en välgrundad misstanke om cancer. Vilka symtom och provsvar som klassas som välgrundad misstanke är fastställt för varje cancerdiagnos. Vårdförloppet avslutas när den första behandlingen startar.

Undersökningar och provtagningar

I början av utredningen görs en röntgenundersökning. Den visar om det finns en synlig tumör, om det finns tecken på spridning (metastaser) och hur tumören förhåller sig mot de djupa, viktiga blodkärlen i magen. För att bedöma vilken behandling som är lämpligast och inte alltför påfrestande för dig, diskuterar man hur du mår och vad du klarar av. Dessutom behöver man göra någon eller några av dessa undersökningar och provtagningar:

• Blodprover
• Datortomografi, DT
• Elektrokardiogram, EKG
• Endoskopiskt ultraljud, EUS
• Endoskopisk retrograd kolangiopankreatografi, ERCP
• Lungfunktionstest, spirometri
• Magnetkameraundersökning
• Ultraljud av buken
• Ultraljud av hjärtat, ekokardiografi
• Vävnadsprover

Man kan också behöva göra ytterligare undersökningar.

Multidisciplinär konferens, MDK

När alla svar på dina undersökningar och provtagningar är klara, genomförs en multidisciplinär konferens, MDK. Vid en MDK deltar flera olika specialister som kirurg, röntgenläkare, onkolog, patolog och kontaktsjuksköterska. De bedömer gemensamt resultatet av din utredning och diskuterar fram en rekommendation till nästa steg. Det finns både en nationell och regional MDK.

När får jag resultatet av utredningen?

När utredningen börjar ska du få veta ungefär när du får reda på resultatet av utredningen och den multidisciplinära konferensen. Resultatet får du vid ett läkarbesök, och du och läkaren diskuterar då gemensamt nästa steg.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Standardiserade vårdförlopp, Undersökning och behandling av gallvägarna och Lungfunktionstest.

Cancersjukdomar har olika symtom och behandlas på olika sätt

Cancer uppstår på grund av en skada eller förändring i en eller flera celler. Cellen börjar sedan fungera allt mer annorlunda för varje celldelning och kan utvecklas till cancer. Cancer kan uppstå på olika ställen i kroppen och olika cancersjukdomar har olika symtom och behandlas på olika sätt. Chanserna att bli av med cancern varierar också mellan olika cancersjukdomar.   

Oftast går det inte att säga varför någon får cancer

Flera saker har betydelse för att cancer ska utvecklas. Många cancerformer är vanligare vid högre ålder. Det tar också olika lång tid för cancer att utvecklas. För det mesta är det omöjligt att säga varför en enskild person får cancer.

Cancer är vanligt

Mer än 60 000 svenskar får någon form av cancer varje år. Av dessa är cirka 40 procent under 65 år. I dag finns det runt 500 000 människor i Sverige som antingen har eller tidigare har haft cancer. Att fler och fler personer får en cancerdiagnos nu beror dels på att befolkningen blir äldre och dels på att sjukvården har blivit bättre på att hitta cancer.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Vad är cancer?

Bukspottkörteln

Bukspottkörteln ligger bakom magsäcken, mellan tolvfingertarmen och mjälten. Bukspottkörteln har flera funktioner. Bland annat kontrollerar den blodsockernivån genom att producera exakt den mängd insulin som behövs för att optimera halten socker i blodet.

Bukspottkörteln har även en avgörande betydelse för matsmältningen genom att utsöndra en vätska (bukspott) som innehåller enzymer. Enzymerna hjälper till att bryta ner maten så att näringsämnen kan tas upp av tarmen.

(Bild på periampullära området)

Cancer i bukspottkörteln

Cancer i bukspottkörteln eller det periampullära området drabbar varje år cirka 1 900 personer i Sverige. Det är lika vanligt bland kvinnor och män. Det finns olika typer av cancer i detta område, beroende på hur cancercellerna ser ut och hur de växer.

Den vanligaste cancertypen sitter i gångarna i bukspottkörteln och kallas duktalt adenokarcinom. Det kan gå att operera bort bukspottkörtelcancer om den inte hunnit sprida sig. Det är en stor och krävande operation. Om cancern har spridit sig kan sjukdomen inte botas, men cytostatikabehandling kan ibland erbjudas för att bromsa sjukdomsförloppet.

I bukspottkörtelns huvudgång och sidogångar kan det finnas en speciell typ av cystor som kallas IPMN. IPMN som finns i huvudgången har en hög risk att utvecklas till cancer, medan IPMN som finns i sidogångarna har en låg risk. Om IPMN behöver opereras görs det med samma operation som vid bukspottkörtelcancer.

 

 

Vilken behandling du rekommenderas beror på vilken typ av cancerceller du har, var tumören sitter, om cancern har spridit sig (dottertumörer eller metastaser) och hur du mår.

Du diskuterar behandlingsförslaget tillsammans med din läkare och ni kommer överens om vilken behandling du ska få. Du har alltid rätt att tacka nej till behandling. Närstående har inte rätt att bestämma.

Din behandling kan komma att ändras allteftersom den följs upp och man ser hur sjukdomen svarar på behandlingen och hur du mår.

Operation

Det finns tre metoder för att operera bukspottkörtelcancer:

• Pankreatoduodenektomi (Whipple eller PPPD).
• Distal pankreasresektion med eller utan borttagande av mjälten.
• Total pankreatektomi med eller utan borttagande av mjälten.

Ofta får du även cytostatika.

 

Cytostatikabehandling

Du kan få cytostatikabehandling före eller efter operation.

Om du inte kan opereras kan du få cytostatika för att lindra symtom och förlänga livet.

Strålbehandling

Om du inte kan opereras kan du få strålbehandling för att lindra symtom.

 

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har frågor om dina möjligheter att få barn. Innan behandlingen börjar ska de berätta hur fertiliteten kan påverkas, och fungera som stöd om du behöver prata mer om detta. 

Fertilitet under och efter cytostatikabehandling och hormonell behandling

Både cytostatikabehandling och behandling som påverkar kroppens hormoner kan minska din produktion av könshormoner. Det kan leda till att menstruationen eller spermieproduktionen upphör. Både kvinnor och män kan få liknande symtom som vid klimakteriet.

Det är svårt att säga i förväg om du kommer att bli infertil av behandlingen, men ju högre doser och ju äldre du är, desto större är risken. 

Fertilitet efter målriktad behandling

Det är ännu osäkert om och i så fall hur målriktade läkemedel påverkar din förmåga att få barn, på liknande sätt som cytostatika och hormonell behandling kan göra.

Fertilitet efter strålbehandling

Strålbehandling kan påverka fertiliteten om strålarna riktas direkt mot könsorganen eller mot hjärnan, som styr produktionen av hormoner.

Vid strålbehandling är förhållandet mellan dos och biverkning tydligare än vid cytostatikabehandling. Därför går det oftast att säga vilka doser som kan göra dig infertil.

Fertilitet efter operation

En operation kan påverka fertiliteten beroende på vilket område som opereras och hur stor ärrbildningen blir. Om livmodern, äggstockarna eller testiklarna tas bort blir du infertil. Det gäller också operationer som gör livmodertappen för kort för att livmodern ska kunna bära ett foster. Om du är i fertil ålder väljs operationstekniker som försöker bevara fertiliteten så långt det är möjligt.

Det finns hjälp att få

Det går att frysa ner spermier, ägg, befruktade ägg och i vissa fall äggstocksvävnad, som senare kan användas till konstgjord befruktning. Detta kallas fertilitetsbevarande eller fertilitetsfrämjande åtgärder.

Regionerna har olika regler för vilken hjälp man kan få med konstgjord befruktning efter en cancerbehandling. Bland annat finns det åldersgränser och regler kring kostnader. Din läkare kan berätta vad som gäller i din region. Läkaren kan också skriva remiss till en reproduktionsmedicinsk mottagning om du behöver det. 

Att ha fått tillgång till fertilitetsbevarande åtgärder är ingen garanti för att kunna bli förälder. Men de flesta som vill få barn efter en cancerbehandling lyckas med det, ofta på naturlig väg.

Om du är eller blir infertil kan du få stöd för att hantera det känslomässigt. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare för att få hjälp.

Använd preventivmedel under och en tid efter behandlingen

Alla cancerläkemedel och även strålbehandling kan skada spermierna, eller fostret i magen om du blir gravid. Risken för graviditet finns även om du får behandling som kan påverka fertiliteten. Använd därför preventivmedel så länge cancerbehandlingen pågår och en tid efteråt. Ibland behövs dubbelt skydd, eftersom biverkningar som diarré eller direkt påverkan av cancerläkemedel kan göra att p-piller inte räcker som ensamt skydd. Ibland är p-piller inte heller lämpligt. Kondom kan rekommenderas både som preventivmedel och för att skydda sköra slemhinnor.

Prata med din läkare om vilket preventivmedel som blir bäst för dig. Läkaren kan också svara på hur länge efter behandlingen du bör vänta med att försöka få barn.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Fertiliteten och cancerbehandlingen.

Behandlingen följs upp och kan behöva bytas

Behandlingen följer nationella riktlinjer. Den följs upp med regelbundna kontroller med till exempel datortomografi, blodprov eller läkarundersökningar. Utifrån kontrollerna planeras behandlingen vidare och du kan behöva byta behandling. Du får information av din läkare eller kontaktsjuksköterska via besök, telefon eller brev.

Du kan få flera behandlingar

Ibland rekommenderas du flera olika behandlingar. De kan pågå samtidigt eller efter varandra.

Om du får en behandling inför en annan kallas det neoadjuvant behandling. Till exempel kan du behandlas med cytostatika inför en operation. Målet är då att krympa tumören, så att så mycket som möjligt av den kan tas bort under operationen.

Du kan också få en behandling efter en annan, till exempel cytostatika efter en operation. Det kallas tilläggsbehandling eller adjuvant behandling.

Målet med behandlingen kan ändras

Målet med behandlingen kan ändras efter att den har startat. En botande behandling som inte har botande effekt kan ändras till att ha som mål att lindra symtom och bromsa sjukdomen.

Du kan få palliativ vård under lång tid, samtidigt som du får behandling som bromsar sjukdomen. Genom att tidigt uppmärksamma dina behov av palliativ vård ökar möjligheten till god livskvalitet. Målet med din vård och behandling ska vara tydligt för både dig, dina närstående och vårdpersonalen, och det är viktigt att lägga upp en plan för den fortsatta vården. Du kan till exempel få lindring av symtom som smärta, och stöd genom att prata om det som är viktigt för dig.

Vad är viktigt för mig?

Det är bra om du funderar över vad som är viktigt för dig och vilket stöd du behöver. Om du vill kan du göra det tillsammans med någon som står dig nära.

Du har rätt till samtal om din situation. Närstående kan vara med om du vill. Samtalen kan till exempel handla om följande:

• dina tidigare erfarenheter
• vad du vill och kan göra själv
• dina önskemål och prioriteringar
• din sjukdom och behandling.

Prata med din läkare, kontaktsjuksköterska och kurator om vad som är viktigt för dig. Tillsammans kan ni planera vården så att du känner dig trygg och får det stöd du behöver.

Vilken hjälp kan jag få?

Här är några exempel på hjälp och stöd:

• Du kan få lindring eller förebyggande hjälp mot till exempel smärta, illamående och trötthet.
• Du kan få stöd att hantera känslor som oro eller ångest, eller hantera tankar om livet och döden.
• Du kan få praktisk hjälp, till exempel med intyg eller ekonomisk vägledning så att du kan ordna vardagen på bästa sätt.
• Du kan få hjälpmedel som kan underlätta vardagen.

Tillsammans med vårdpersonalen får du regelbundet uppdatera din plan för vård och behandling utifrån dina behov.

Om det är något du funderar på, tveka inte att fråga din kontaktsjuksköterska eller annan vårdpersonal.

Var kan jag få palliativ vård?

Beroende på vilka behov du har, vad du vill och vad som är möjligt, kan du få palliativ vård till exempel hemma, på ett vård- och omsorgsboende eller på sjukhus. Dina behov och vad du vill kan också ändras när sjukdomen förändras. Till exempel kan du behöva vara en kortare tid på sjukhuset för att sedan vårdas hemma. Ibland kan du behöva få hjälp av flera olika vårdenheter.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Planerad vård hemma.

Film: Palliativ vård hjälper dig att leva så bra som möjligt med cancer

Cancerbehandling med bromsande och lindrande effekt

När det inte går att bli av med sjukdomen kan du få cancerbehandling med syfte att bromsa sjukdomen, förlänga livet och ge dig en så god livskvalitet som möjligt. Bromsande och symtomlindrande behandling har ofta god effekt på hur du mår och på sjukdomens utveckling och kan pågå så länge som den har önskad effekt. Om en bromsande behandling inte har önskad effekt kan man i många fall byta till en annan.

Med tiden kan effekten bli sämre

Med tiden är det vanligt att cancersjukdomen påverkar dig allt mer. Samtidigt kan cancerbehandlingen med tiden få sämre effekt och i stället ge fler och mer påtagliga biverkningar. Det kan nå en punkt där du inte längre har nytta av den. Tillsammans med din läkare behöver du då överväga om det är lämpligt att avbryta behandlingen.

I sådana situationer kommer du fortfarande att få palliativ vård, som syftar till att förebygga och lindra symtom som sjukdomen orsakar. Målet är att ge dig den bästa möjliga livskvaliteten och hjälpa dig att hantera sjukdomens påverkan på bästa sätt.

I din kallelse får du detaljerad information om hur du ska förbereda dig. Här får du allmän information.

Inskrivning

Inför din operation har du ett inskrivningssamtal. Samtalet genomförs via telefon, video eller som ett besök på sjukhuset. Förbered dig genom att skriva ner dina frågor och ha gärna med en närstående till samtalet. Ibland sker samtalet när du kommer till sjukhuset för operationen.

Om du ska till sjukhuset på ett besök, ta med legitimation och eventuella läkemedel du behöver under dagen. Ta också med din läkemedelslista och eventuellt behandlingskort för blodförtunnande läkemedel. Om du tar naturläkemedel är det viktigt att du berättar det.

Provtagning

Du kan behöva lämna blodprover inför operationen. Antingen gör du det vid inskrivningen eller så får du en remiss för att lämna proverna på en vårdcentral eller ett laboratorium. Du får veta var du kan lämna proverna.

Läkemedel

Inför operationen kan du behöva göra uppehåll med de eventuella läkemedel och naturläkemedel du tar, eller ändra dosen. Du kan också behöva ta nya läkemedel inför operationen. Din läkare berättar vad som gäller för dig.

EKG – mätning av hjärtats aktivitet

Du kan behöva undersökas med EKG, som mäter hjärtats elektriska aktivitet. Det är läkaren som avgör om det behövs.

Duscha

Du ska duscha och tvätta kroppen inför operationen. Efter att du har duschat är det viktigt att du tar på dig rena kläder.

Fasta

Det är viktigt att du fastar före operationen, annars kan du kräkas och få ner maginnehåll i lungorna. Du får alltså inte äta eller dricka ett antal timmar innan du ska sövas. Följ instruktionerna du får.

Ta alltid med dig:

• legitimation
• telefonnummer till närstående
• läkemedel och läkemedelslista
• tidsfördriv, till exempel böcker
• egna anteckningar och frågor
• mobiltelefon, laddare med lång sladd och hörlurar
• sköna kläder som är enkla att ta på.

Ta med dig om du ska stanna över natten:

• inneskor som är stabila och lätta att ta av och på
• extra kläder
• hygienartiklar, till exempel tandborste, tandkräm och hudkräm.

Ta inte med dig:

• värdesaker
• stora summor pengar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Narkos – att bli sövd, EKG och Att lämna blodprov

I din kallelse får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå. Här får du allmän information.

Innan du ska sövas

På sjukhuset får du byta om till särskilda kläder och låsa in dina saker i ett skåp. Du får lägga dig i en säng eller sitta i en fåtölj när du väntar på din tur.

Du får en perifer venkateter, PVK, i ett blodkärl i handen eller armen. Venkatetern är en tunn plastslang som gör att du kan få läkemedel och dropp direkt i blodet.

Personalen följer dig till operationsavdelningen när det är dags för din undersökning eller operation.

Så går det till att sövas

När det är dags att sövas får du sömnmedel i venkatetern. Du får andas extra syrgas i en mask framför munnen och näsan.

När du är sövd övervakar narkospersonalen dig och ditt hjärtas och dina lungors funktion.

När du vaknar

När du vaknar har du redan förts till en uppvakningsavdelning. Personalen där tar hand om dig tills du kan komma till en vårdavdelning eller gå hem.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Narkos – att bli sövd och Venkateter i armen eller handen

Operationen kan rekommenderas om du har förändringar i bukspottkörtelns huvud, nära tolvfingertarmen, eller i det närliggande området.

Så går det till

Du är sövd under operationen.

Operationen kan göras via snitt i magen, så kallad öppen operation, eller med titthålsteknik.

Under operationen tas bukspottkörtelns högra del bort. Beroende på var förändringen sitter kan också mittendelen av bukspottkörteln behöva tas bort. Dessutom tas tolvfingertarmen, en liten bit av tunntarmen, gallblåsan och en del av gallgången bort. Även lymfkörtlar och lymfkärl närmast bukspottkörteln opereras bort. Ibland behöver även en del av stora blodkärl opereras bort.

Vid Whipples operation tas även nedre delen av magsäcken och nedre magmunnen bort.

 

Därefter kopplas bukspottkörteln, den kvarvarande gallgången och magsäcken ihop med tunntarmen. Då kan mat, bukspott och galla flyta i en fungerande mag- och tarmkanal. Sammankopplingarna kallas anastomoser.

Så går det till

Du är sövd under operationen.

Operationen kan göras via snitt i magen, så kallad öppen operation, eller med titthålsteknik.

Under operationen delar läkaren på bukspottkörteln och tar bort den vänstra delen. Ofta behöver man även ta bort mjälten, eftersom blodkärlen till mjälten ligger nära bukspottkörteln.

 

Vårdpersonalen övervakar dig och tar kontroller och prover för att upptäcka komplikationer i tid. Det är därför viktigt att du berättar för personalen om du börjar må sämre. Det är också viktigt att du följer de råd du får för att minska risken och lindra besvär.

Blödning

En tidig blödning i operationsområdet kan komma första dygnet. Den behöver oftast behandlas genom en ny operation.

En blödning i operationsområdet kan också komma senare efter operationen. Sådana blödningar behandlas oftast med hjälp av olika åtgärder via röntgen.

Blodpropp

Att opereras ökar risken för blodpropp. Därför kommer du att få behandling med blodförtunnande medicin.

Läckage

Efter en operation finns en risk att det läcker bukspott från bukspottkörteln till bukhålan. Bukspottet bryter normalt ner proteiner, fett och kolhydrater i maten. Insidan av tarmen tål detta. Det gör däremot inte vävnaden utanför tarmen. Läckage till bukhålan innebär därför att det blir inflammation och risk för infektion. Denna risk finns inte om du tagit bort hela bukspottkörteln, eftersom det då inte produceras något bukspott.

Vid alla operationer i bukspottkörteln kan skarvarna mot gallgångarna läcka, men det är sällsynt. Galla som kommer ut i bukhålan ger inflammation. Det är en komplikation, men oftast inte lika allvarlig som läckage av bukspott.

För att kunna leda bort vätska från operationsområdet och ta prover, läggs ofta ett dränage. Det är en mjuk slang som ligger kvar en tid efter operationen. Enstaka patienter får så mycket läckage att en ytterligare operation krävs. Ibland kan dränaget behöva sitta en längre period, vilket innebär att du åker hem med det. Du får då veta hur du ska hantera dränaget.

Även lymfvätska kan läcka. Det märks genom att en gräddaktig vätska rinner ut från dränaget.

Ibland kan det samlas vätska kring operationsområdet. Det kan behöva tömmas med nya dränage.

Påverkan på hjärta och lungor

Att opereras ökar risken för att hjärta och lungor påverkas. Därför utreds ditt allmäntillstånd inför operationen.

Besvär och slem i halsen

Du kan få besvär och irritation i halsen efter att du varit sövd. Det går oftast över inom några dagar.

Slemmet i halsen kan bli segt och vara svårt att få upp. Att vara uppe och röra på sig och att göra andningsövningar kan göra att det är lättare att hosta upp slemmet. Att dricka mycket gör också att slemmet blir lättare att hosta upp.

Förstoppning

Förstoppning kan orsakas av att tarmarnas naturliga rytm störs av operationen och vissa smärtstillande mediciner. Förstoppning kan leda till illamående, magknip och spänd mage. Detta brukar försvinna när tarmarna kommer igång igen efter några dagar. Du kan få medicin om du har stora besvär.

Försenad magsäckstömning (delayed gastric emptying, DGE)

Inflammationen kring bukspottkörteln kan ibland påverka magsäcken så att den töms långsammare än normalt. Detta kallas försenad magsäckstömning, men ofta används det engelska uttrycket delayed gastric emptying eller DGE.

Försenad magsäckstömning leder till illamående och kräkningar. Besvären kan gå över av sig själva, eller så kan en slang sättas via näsan till magsäcken för att tömma den. Slangen kan sitta i ett par dagar. Du får då vätska och näring direkt i blodet. Dessutom kan du få medicin som gör att magen och tarmen töms snabbare.

Illamående

Det är vanligt att må illa efter en operation av bukspottkörteln. Illamående som beror på sövningen går oftast över inom några timmar. Du kan få medicin om det är besvärligt. Du kan också börja må illa efter några dagar, vilket då kan bero på försenad magsäckstömning.

Infektion

Att opereras ökar risken för infektion, till exempel i ditt operationssår.

Smärta

Vilken smärtlindring som är lämplig för dig diskuterar du med narkosläkaren innan din operation. Det vanligaste är epiduralanalgesi (EDA), en form av ryggbedövning där även magen bedövas. Ryggbedövningen ges genom en tunn slang i ryggen. Ryggbedövningen utvärderas dagligen och avslutas när du har börjat ta smärtlindrande tabletter. Du kan också behöva smärtlindring direkt i blodet.

Smärtan utvärderas dagligen genom att du får skatta den från 0 till 10. Det är viktigt att du säger till om smärtlindringen inte räcker. Du kan även vara hjälpt av alternativa metoder för att behandla smärta.

Prata med din läkare eller sjuksköterska om du har ont.  

Näring och mat

En operation är påfrestande för kroppen. För att orka behöver den extra energi och näring, alltså mat och dryck. Det behövs för att kroppen ska bli så stark och motståndskraftig som möjligt. Det hjälper även kroppen att förebygga infektioner och trycksår, bygga upp förlorad vävnad, läka sår och få tillbaka krafterna.

Det är vanligt att ha sämre aptit, må illa och ha ändrad smak den första tiden efter operationen. Det är ändå viktigt att du äter, eftersom kroppen behöver energi och näring för att återhämta sig.

Om du har opererat magsäcken kan du behöva ändra dina matvanor.

Rekommendationer

• Öka aptiten genom att äta regelbundet. Vänta inte på att bli hungrig.
• Ät lite och ofta, varannan till var tredje timme dagtid.
• Ät protein till alla måltider.
• Tugga maten väl och ät långsamt för att underlätta matsmältningen.
• Drick drycker som ger energi, som mjölk, yoghurt, saft, juice eller en kopp choklad.
• Du kan få näringsdrycker och andra kosttillägg på sjukhuset. Du kan också behöva det när du kommit hem.
• Väg dig regelbundet. Ju tidigare du märker att du går ner i vikt, desto lättare är det att göra något åt det.

Prata med din läkare eller kontaktsjuksköterska om du har mag- och tarmbesvär, går ner i vikt eller behöver kontakt med en dietist.

Diabetes

Insulin är ett hormon som produceras i bukspottkörteln och är viktigt för att reglera blodsockernivån. Efter pankreatoduodenektomi eller distal pankreasresektion kan insulinproduktionen bli otillräcklig och ibland leda till att diabetes utvecklas. Sådan diabetes heter sekundär diabetes men kallas ofta diabetes typ 3c. Under vårdtiden på sjukhuset, under en eventuell rehabiliteringsvistelse och vid återbesök på sjukhuset kontrolleras därför alltid blodsockret. Du som utvecklar diabetes kan behöva behandling med blodsockersänkande tabletter eller sprutor med insulin. Om du dagligen behöver insulin får du även träna på att mäta blodsocker och ta insulin själv.

Vid en total pankreatektomi tas hela bukspottkörteln bort, vilket innebär att kroppen inte kan producera insulin. Därmed får du sekundär diabetes, även kallad diabetes typ 3c. Detta betyder att du behöver ta sprutor med insulin hela livet. Du har inte heller någon produktion av glukagon, det hormon som behövs för att frisätta glukos från levern vid lågt blodsocker. Ett normalt blodsocker är 4–6 millimol per liter (mmol/L), men efter en total pankreatektomi brukar man acceptera ett högre värde, 8–10 mmol/L. Du får alltid komma till en diabetesläkare (endokrinolog) och diabetessjuksköterska för behandling och uppföljning.

Om du har fått diabetes på grund av din operation behöver du särskilda kostråd i stället för de generella kostråden vid diabetes. Du ska inte äta mindre för att hålla nere blodsockret. Kolhydrater finns i nästan alla livsmedel och det är inte meningen att du ska undvika dessa. Din kropp behöver energi och näring.

För att få råd om mat och medicin, prata med din kontaktsjuksköterska, dietist eller diabetessjuksköterska.

Diarré

Bukspottkörteln producerar bukspott. Bukspottet innehåller enzymer som hjälper till att bryta ner fett, kolhydrater och protein i maten. Efter en operation av bukspottkörteln minskar bukspottet och du behöver därför äta en medicin som innehåller dessa enzymer. Om du får i dig för lite enzymer får du diarré. Den typen av diarré kallas steatorré. Den är ofta illaluktande, har ljus färg och grötlik konsistens med oljig yta och är svår att spola ner.

Du kan få diarré av andra orsaker än brist på enzymer.

Prata med din läkare eller kontaktsjuksköterska om du besväras av diarré. Dosen på medicinen kan behöva ändras och du kan få råd om egenvård som kan lindra besvären.

Trötthet – fatigue

Du kan vara trött i flera veckor och ibland månader efter operationen, eftersom kroppens återhämtning tar mycket energi. Att vara uppe och gå och röra sig kan hjälpa mot trötthet och göra det lättare att behålla dygnsrytmen. 

Infektionskänslighet om mjälten tagits bort

Mjälten är en del av vårt immunförsvar. Om din mjälte tagits bort blir du mer infektionskänslig. Du erbjuds därför vaccination.

Vid kontakt med sjukvården och tandvården är det viktigt att berätta att du saknar mjälte.

Bilkörning

Du kan börja köra bil igen när du inte längre äter smärtstillande morfinpreparat, och det inte gör ont att bromsa eller hantera bilen i de akuta situationer som kan uppstå i trafiken.

Alkohol

Du bör inte dricka alkohol under minst 4 veckor efter operationen, eftersom bukspottkörteln behöver återhämta sig. Alkohol ökar även risken för komplikationer såsom sårläkningsproblem, blödningar och påverkan på hjärtat och kärlen.

Tobak

Du bör inte använda tobak under minst 4 veckor efter operationen, eftersom tobak ökar risken för komplikationer.

Eventuell sjukskrivning

Om och hur länge du behöver vara sjukskriven beror på hur du mår, vilken operation du har genomgått och vad du jobbar med. Prata med den läkare som skriver ut dig från sjukhuset.

Återbesök

Några veckor efter operationen kallas du till ett återbesök, fysiskt eller via telefon. Då diskuterar ni resultatet av operationen och om du behöver någon ytterligare behandling.

Näring och mat

En operation är påfrestande för kroppen. För att orka behöver den extra energi och näring, alltså mat och dryck. Det behövs för att kroppen ska bli så stark och motståndskraftig som möjligt. Det hjälper även kroppen att förebygga infektioner och trycksår, bygga upp förlorad vävnad, läka sår och få tillbaka krafterna.

Det är vanligt att ha sämre aptit, må illa och ha ändrad smak den första tiden efter operationen. Det är ändå viktigt att du äter, eftersom kroppen behöver energi och näring för att återhämta sig.

Om du har opererat magsäcken kan du behöva ändra dina matvanor.

Rekommendationer

• Öka aptiten genom att äta regelbundet. Vänta inte på att bli hungrig.
• Ät lite och ofta, varannan till var tredje timme dagtid.
• Ät protein till alla måltider.
• Tugga maten väl och ät långsamt för att underlätta matsmältningen.
• Drick drycker som ger energi, som mjölk, yoghurt, saft, juice eller en kopp choklad.
• Du kan få näringsdrycker och andra kosttillägg på sjukhuset. Du kan också behöva det när du kommit hem.
• Väg dig regelbundet. Ju tidigare du märker att du går ner i vikt, desto lättare är det att göra något åt det.

Prata med din läkare eller kontaktsjuksköterska om du har mag- och tarmbesvär, går ner i vikt eller behöver kontakt med en dietist.

Diabetes

Insulin är ett hormon som produceras i bukspottkörteln och är viktigt för att reglera blodsockernivån. Efter pankreatoduodenektomi eller distal pankreasresektion kan insulinproduktionen bli otillräcklig och ibland leda till att diabetes utvecklas. Sådan diabetes heter sekundär diabetes men kallas ofta diabetes typ 3c. Under vårdtiden på sjukhuset, under en eventuell rehabiliteringsvistelse och vid återbesök på sjukhuset kontrolleras därför alltid blodsockret. Du som utvecklar diabetes kan behöva behandling med blodsockersänkande tabletter eller sprutor med insulin. Om du dagligen behöver insulin får du även träna på att mäta blodsocker och ta insulin själv.

Vid en total pankreatektomi tas hela bukspottkörteln bort, vilket innebär att kroppen inte kan producera insulin. Därmed får du sekundär diabetes, även kallad diabetes typ 3c. Detta betyder att du behöver ta sprutor med insulin hela livet. Du har inte heller någon produktion av glukagon, det hormon som behövs för att frisätta glukos från levern vid lågt blodsocker. Ett normalt blodsocker är 4–6 millimol per liter (mmol/L), men efter en total pankreatektomi brukar man acceptera ett högre värde, 8–10 mmol/L. Du får alltid komma till en diabetesläkare (endokrinolog) och diabetessjuksköterska för behandling och uppföljning.

Om du har fått diabetes på grund av din operation behöver du särskilda kostråd i stället för de generella kostråden vid diabetes. Du ska inte äta mindre för att hålla nere blodsockret. Kolhydrater finns i nästan alla livsmedel och det är inte meningen att du ska undvika dessa. Din kropp behöver energi och näring.

För att få råd om mat och medicin, prata med din kontaktsjuksköterska, dietist eller diabetessjuksköterska.

Diarré

Bukspottkörteln producerar bukspott. Bukspottet innehåller enzymer som hjälper till att bryta ner fett, kolhydrater och protein i maten. Efter en operation av bukspottkörteln minskar bukspottet och du behöver därför äta en medicin som innehåller dessa enzymer. Om du får i dig för lite enzymer får du diarré. Den typen av diarré kallas steatorré. Den är ofta illaluktande, har ljus färg och grötlik konsistens med oljig yta och är svår att spola ner.

Du kan få diarré av andra orsaker än brist på enzymer.

Prata med din läkare eller kontaktsjuksköterska om du besväras av diarré. Dosen på medicinen kan behöva ändras och du kan få råd om egenvård som kan lindra besvären.

Trötthet - fatigue

Du kan vara trött i flera veckor och ibland månader efter operationen, eftersom kroppens återhämtning tar mycket energi. Att vara uppe och gå och röra sig kan hjälpa mot trötthet och göra det lättare att behålla dygnsrytmen. 

Infektionskänslighet om mjälten tagits bort

Mjälten är en del av vårt immunförsvar. Om din mjälte tagits bort blir du mer infektionskänslig. Du erbjuds därför vaccination.

Vid kontakt med sjukvården och tandvården är det viktigt att berätta att du saknar mjälte.

Bilkörning

Du kan börja köra bil igen när du inte längre äter smärtstillande morfinpreparat, och det inte gör ont att bromsa eller hantera bilen i de akuta situationer som kan uppstå i trafiken.

Alkohol

Du bör inte dricka alkohol under minst 4 veckor efter operationen, eftersom bukspottkörteln behöver återhämta sig. Alkohol ökar även risken för komplikationer såsom sårläkningsproblem, blödningar och påverkan på hjärtat och kärlen.

Tobak

Du bör inte använda tobak under minst 4 veckor efter operationen, eftersom tobak ökar risken för komplikationer.

Eventuell sjukskrivning

Om och hur länge du behöver vara sjukskriven beror på hur du mår, vilken operation du har genomgått och vad du jobbar med. Prata med den läkare som skriver ut dig från sjukhuset.

Återbesök

Några veckor efter operationen kallas du till ett återbesök, fysiskt eller via telefon. Då diskuterar ni resultatet av operationen och om du behöver någon ytterligare behandling.

 

Gör så här:

1. Böj benen.

2. Lägg dig på sidan.

3. För ut benen över sängkanten. Tryck dig upp till sittande med hjälp av dina armar.

4. För att lägga dig ner, följ bilderna i omvänd ordning.

Berätta för din läkare eller kontaktsjuksköterska om du har ont, så att du kan få behandling och råd om egenvård.

Skötsel av sår och dusch

Såret är stängt med agraffer (metallklämmor) eller stygn som ska tas bort hos en distriktssköterska efter 10–14 dagar. Det kan även sitta stygn lite djupare, som försvinner av sig själva. 

Du får veta hur såret ska skötas och hur du ska duscha på sjukhuset och hemma. Du ska däremot inte bada tills såret är läkt och agrafferna eller stygnen är borttagna.

Sårinfektion

Det händer att såret blir infekterat. En infektion uppstår oftast tidigast 3 dagar efter operationen. Tecken på infektion är feber, ökad smärta och växande svullnad och rodnad kring såret. Några millimeters rodnad kring sårkanter och stygn är normalt.

Ärr

När agrafferna tas bort har huden läkt ihop så att den håller för påfrestningar, men det tar många månader innan ärret får sitt slutliga utseende. Ärr kan bli röda, hårda, upphöjda och klia, men med tiden bleknar de, sjunker ihop och blir mjuka. Massera gärna huden kring ärret så länge det är rött, så kommer ärret att synas mindre.

Skydda ärret mot sol under minst ett år, så undviker du att få pigmentförändringar. Ärret kan behöva tejpas en period. Du får veta vad som gäller för dig.

Det är normalt att ha sämre känsel kring ärret. Känseln kommer oftast tillbaka, men det kan ta flera månader.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Operationssår.

Cytostatika kallas ibland för cellgifter eller kemoterapi. Läkemedlen är effektiva mot cancerceller men påverkar även friska celler i kroppen, till exempel hårceller och könsceller.

Nyare läkemedel kan vara en kombination av målriktade läkemedel och cytostatika. Dessa riktar in sig mer specifikt mot cancercellerna.

En cytostatikabehandling kan bestå av flera olika läkemedel. Du kan få cytostatika som enda behandling eller i kombination med andra behandlingar, till exempel före eller efter en operation.

Behandlingen ges ofta i omgångar, så kallade kurer, med viss tid emellan. Hur många kurer och hur höga doser du får anpassas efter dig.

Så går det till

Cytostatika får du direkt i blodet genom dropp, pump eller spruta, eller tar som tabletter eller kapslar.

Om du ska få cytostatika genom dropp, får du ofta en tunn slang i ett blodkärl som kan sitta kvar så länge du behöver den. Det kan vara till exempel en subkutan venport eller PICC-line.

Tabletter och kapslar med cytostatika tar du själv hemma.

Så hanterar du läkemedlet

• Förvara läkemedlet skyddat för barn och obehöriga.
• Tabletter får inte delas eller krossas. Kapslar får inte öppnas. Prata med din behandlingssjuksköterska, kontaktsjuksköterska eller apoteket om du har svårt att svälja tabletterna eller kapslarna.
• Använd sked eller handskar när du tar i tabletterna eller kapslarna. Diska skeden, släng handskarna och tvätta händerna direkt efteråt. Detta ska du göra för att skydda andra som kanske rör vid samma ytor som du. Det påverkar inte dig själv om du tar i tabletterna eller kapslarna.
• Tabletter och kapslar som du inte har använt ska du lämna tillbaka till ett apotek.

Vanligt att lämna blodprov

Behandlingen med cytostatika kan göra att du får sämre blodvärden. Det är därför vanligt att lämna blodprov i samband med behandlingen. Vilka prover och hur ofta de kontrolleras beror på vilken typ av behandling du får och hur du reagerar på den.

Du får veta om något behöver ändras

Om något behöver ändras kontaktas du. Om du inte hör något fortsätter du din behandling som planerat och lämnar blodprover enligt remissen.

I vissa regioner kan du se dina provsvar om du loggar in på 1177. Det är då viktigt att veta att dina värden kan avvika från normalvärdena för personer som inte behandlas mot cancer. Du behöver inte bli orolig om dina värden avviker, utan lita på att läkaren hör av sig om något behöver ändras.

Du kan få biverkningar

Cytostatika påverkar även friska celler, vilket kan ge olika biverkningar. Exempel på biverkningar av cytostatika är illamående, håravfall och ökad infektionskänslighet.

Vi människor reagerar olika på läkemedel. Därför går det inte alltid att säga vilka biverkningar du kommer att få. I beskrivningen av läkemedlet ser du vilka biverkningar din behandling kan ge. Det är olika hur länge man har biverkningar. För en del kan det ta flera år efter avslutad behandling innan biverkningarna försvinner helt.

Vissa biverkningar går att förebygga. Du kan därför ordineras ytterligare läkemedel mot till exempel illamående eller allergiska reaktioner.

Hantera kroppsvätskor säkert för att skydda andra

Kroppen gör sig av med resterna av cytostatikan genom olika kroppsvätskor, till exempel urin och avföring. Mängden cytostatika i kroppsvätskorna är störst direkt efter en kur. Olika läkemedel tar olika lång tid att få ur kroppen.

Generellt gäller att du bör vara försiktig med dina kroppsvätskor under behandlingen och de 7 första dygnen efter att behandlingen är slut, för att skydda personer i din omgivning. Du kan få andra råd från vårdpersonalen.

Tvätt och hygien

• Om någon annan hanterar dina kroppsvätskor ska hen alltid använda engångshandskar.
• Om du svettas så att kläder och lakan blir blöta bör du duscha och byta kläder och sängkläder.
• Tvätta kläder och tyger som har fått spill av kroppsvätskor direkt om det går, helst separat. Använd vanligt tvättmedel. Om du inte kan tvätta direkt, förvara dem i en sluten plastpåse så länge.
• Sitt ner på toaletten för att undvika att stänka urin. Fäll ner locket innan du spolar, och spola två gånger. Om du använder mulltoalett, utedass eller torrtoalett, strö kalk eller toalettströ efter besöket.
• Cytostatika kan även finnas i sperma, men man vet inte exakt hur länge det finns kvar. Rekommendationen är att du som är man använder kondom vid sex inom 72 timmar, alltså cirka 3 dygn, efter att du har fått behandling för att skydda din partner. Kondom ger också ett bra skydd mot infektioner.

Slänga avfall

• Torka upp spill av kroppsvätskor med papper eller en trasa som du kan kasta. Lägg avfallet i en plastpåse, knyt ihop den och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall. Tvätta ytan med rengöringsmedel och vatten.
• Lägg inkontinensskydd, blöjor och stomipåsar i en plastpåse och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall.
• Om du har urinkateter, byt påse istället för att tömma den. När du har kopplat bort den använda påsen, gör en knut på kopplingsslangen. Lägg kateterpåsen med slang i en plastpåse och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall.

Undvik graviditet och amning

Cytostatikan kan skada spermierna, eller fostret i magen om du blir gravid. Risken för graviditet finns även om du får behandling som kan påverka fertiliteten. Använd därför preventivmedel så länge cancerbehandlingen pågår och en tid efteråt. Ibland behövs dubbelt skydd, eftersom biverkningar som diarré eller direkt påverkan av cytostatikan kan göra att p-piller inte räcker som ensamt skydd. Ibland är p-piller inte heller lämpligt. Kondom kan rekommenderas både som preventivmedel och för att skydda sköra slemhinnor.

Prata med din läkare om vilket preventivmedel som blir bäst för dig. Läkaren kan också svara på hur länge efter behandlingen du bör vänta med att försöka få barn.

Cytostatikan kan gå över i bröstmjölk. Därför ska du inte amma under behandlingen och en tid efteråt. Hur lång tid beror på vilka läkemedel du får.

Andra läkemedel, naturläkemedel och kosttillskott

Du kan behöva göra uppehåll med dina vanliga läkemedel under cytostatikabehandlingen, eller ändra dosen. Du och din läkare pratar om det innan behandlingen startar. Din läkare behöver också veta om du ändrar något i din vanliga medicinering medan du får behandling mot cancer.

Viktigt att berätta vad du använder

Berätta om du tar naturläkemedel eller kosttillskott. Effekten av vissa cytostatika kan påverkas av vissa livsmedel och preparat, till exempel grapefrukt, grapefruktjuice, johannesört och granatäpplen. Effekten kan bli både förstärkt och försvagad och din läkare behöver därför veta vad du använder.

Sköt om din munhälsa

Det är viktigt att sköta om din munhälsa under tiden du behandlas med cytostatika. Använd en mjuk tandborste och mild tandkräm för att förebygga besvär.

Att gå till tandläkaren

Oftast går det bra att gå till tandläkaren för en vanlig kontroll under cytostatikabehandlingen. Men prata med din läkare före större ingrepp som att göra en rotfyllning eller dra ut en tand. Undvik att gå till tandhygienisten när du är som mest infektionskänslig. 

Prata med din läkare innan du går till tandläkaren och berätta för din tandläkare att du behandlas med cytostatika.

Övrigt att tänka på

• Om du behöver vaccinera dig, fråga din läkare om det går bra och i så fall när.
• Behandlingen är inget hinder för att få massage, men din sjukdom kan vara det. Prata med din läkare. Beröring och taktil massage går alltid bra.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Behandling med cytostatika vid cancer och Att lämna blodprov.

Om du är orolig för att må illa eller har besvärats av illamående tidigare, berätta det för din kontaktsjuksköterska så att din förebyggande behandling kan anpassas.

Det finns effektiva läkemedel

Följ den ordination av läkemedel som du får inför cytostatikabehandlingen, särskilt vid första behandlingstillfället.

Utöver förebyggande kan du också få extra läkemedel som du kan ta vid behov upp till en viss maxdos. Om ditt illamående förvärras av mat kan du få läkemedel att ta 20–30 minuter före huvudmåltiderna.

Berätta för din kontaktsjuksköterska om du inte kan ta läkemedlen eller om du mår illa trots att du har tagit dina ordinerade läkemedel.

Registrera hur du mår

Det är lätt att glömma hur man har mått om det har gått en tid mellan cytostatikabehandlingarna. Det kan då vara till hjälp att fylla i en illamåendedagbok. I samband med nästa behandling kan du tillsammans med vårdpersonalen utvärdera din behandling mot illamående. Om kontaktsjuksköterskan vet hur du har mått är det lättare att ge personliga råd eller justera behandlingen mot illamående. Dagboken går att få digitalt i Min vårdplan eller på papper.

Du kan också svara på frågor i Min vårdplan för att ta reda på om det finns något annat än cytostatikan som utlöser eller förvärrar ditt illamående och som du kan försöka undvika. Frågorna kan hjälpa dig att förstå vad som kan förebygga och lindra illamåendet.

Vad kan jag göra själv?

Du kan göra mycket själv för att förebygga eller lindra illamående. Det finns inte alltid tydliga bevis i forskningen för vad som hjälper, men metoderna som nämns här är ofarliga och kan göra att du mår bättre. Pröva dig fram för att se vad som passar dig.

Allmänna råd

• Fysisk aktivitet – ta till exempel en promenad.
• Frisk luft – var utomhus om du kan. Inför måltiderna kan det kännas skönt att vädra rummet.
• Avspänning – det finns olika program och tekniker du kan testa.
• Vila efter måltiderna, gärna med några extra kuddar under huvudet eller höjd huvudända.

Råd om mat och dryck

Även om läkemedlen är effektiva mot illamående kan du fortfarande ha nedsatt matlust på grund av smakförändringar och vara känsligare än vanligt för matens konsistens. Om du har svårt att äta kan du behöva anpassa maten efter dina egna förutsättningar och kan behöva hjälp av en dietist. Här är några allmänna råd som kan förebygga och lindra illamående:

Ät och drick ofta och i små mängder

• Drick klunkvis och ät små mängder vid många tillfällen under dagen.
• Vänta inte mer än två timmar mellan måltiderna.
• Vänta inte tills du blir hungrig, det kan förvärra illamående.

Se till att få i dig tillräckligt med vätska

• Det är viktigt att du får i dig tillräckligt med vätska, särskilt om du kräks eller är förstoppad. Annars kan du bli uttorkad och må dåligt av det.
• Klara drycker som vatten, mineralvatten, te, örtte, buljong och juice kan vara lättare att dricka.
• Det kan kännas bra att suga på isbitar.

Anpassa vad du äter

Många upplever att vissa typer av mat fungerar bättre när man mår illa. Pröva gärna

• kall mat, till exempel nyponsoppa, saftsoppa, kräm med mjölk, smoothies eller kalla kokta ägg
• salt mat, till exempel sill, ansjovis, oliver, kaviar, salta kex, popcorn, salta pinnar eller salta nötter
• lättare maträtter, till exempel soppa och smörgås, avokado med keso, kalla grönsaker eller fil eller yoghurt med flingor.

Anpassa dina vanor efter vad som känns bäst

• Om du mår illa när du vaknar, pröva att äta eller dricka något litet innan du stiger upp.
• Stekt mat ger matos som kan upplevas som obehagligt. Välj hellre kokt, ugnsstekt eller kall mat.
• Om det är möjligt, undvik att laga mat själv. Ha matlådor i frysen.
• Ät inte din favoritmat när du mår illa för att undvika att koppla ihop den med illamående i framtiden.

Alternativa behandlingsmetoder

Många undrar om alternativa behandlingsmetoder kan hjälpa dem. Den forskning som finns idag kan inte tydligt visa att dessa är effektiva mot cancerrelaterat illamående.

Kropp- och själmetoder som yoga och mindfulness och alternativa behandlingar som akupressur (åksjukeband) och akupunktur är inte skadliga och kan göra att du mår bättre, även om de inte har en bevisad effekt på illamående vid cytostatikabehandling.

Metoder som innehåller naturläkemedel, kosttillskott eller andra alternativa behandlingar ska du alltid diskutera med din läkare eftersom det kan påverka din behandling mot cancern.

Hur ska jag förbereda mig?

Ta gärna med något att läsa eller lyssna på, till exempel böcker, musik eller radioprogram.

Vanligtvis får närstående följa med, men tänk på att visa hänsyn till andra patienter. Närstående som känner sig sjuka ska stanna hemma. Ibland gäller särskilda restriktioner.

Både patienter och personal kan vara känsliga mot lukter. Ta därför inte med kryddstark mat eller doftande blommor och ha inte på dig parfym.

Prata med kontaktsjuksköterskan eller den behandlingsansvariga

sjuksköterskan om du har frågor om vad som gäller där du ska få behandling. 

Så går det till

Du kommer till sjukhuset samma dag som du ska få behandlingen.

Behandlingen ges på en avdelning där patienter med olika typer av cancer behandlas. En sjuksköterska ansvarar för dig och din behandling.

Läkemedlet ges som antingen spruta eller dropp. Droppet ges genom en slang eller dosa kopplad till ett blodkärl. Slangen eller dosan kallas infart.

Om du får dropp tar det allt mellan 10 minuter och några timmar, beroende på vilken behandling du får. Då får du en plats i en säng eller en bekväm stol. Det är bra att dricka extra vätska i samband med behandlingen.

Ibland behöver du få cytostatika under en längre tid och kan då få gå hem med dropp via en bärbar infusionspump, även kallad infusor. När pumpen ska tas bort får du hjälp av hemsjukvården eller på sjukhuset. Ibland kan du även få lära dig att koppla bort pumpen själv.

Hur mår jag efteråt?

De flesta som får behandling kan gå hem samma dag.

Efter vissa behandlingar är det viktigt med övervakning. Då kan du behöva stanna kvar på sjukhuset i något eller några dygn.

Du får inte gå från avdelningen förrän behandlingen och efterkontrollerna är klara.

Bra att veta

Vårdpersonalen följer skyddsföreskrifter under behandlingen. Till exempel använder de speciella skyddskläder när de hanterar cytostatika.

Risken för att få blodpropp kan öka vid operationer, men även av cancersjukdomen i sig. Du kan få blodförtunnande läkemedel som förebyggande behandling om du har ökad risk för blodpropp. Blodförtunnande läkemedel används också som behandling om du redan har fått en blodpropp.

Du kan även behöva ta blodförtunnande läkemedel om du tidigare har haft förmaksflimmer, hjärtsvikt, högt blodtryck eller diabetes.

Olika typer av blodförtunnande läkemedel

Det finns olika typer av blodförtunnande läkemedel. Vilket du rekommenderas beror på vilken sjukdom du har och om du tar andra läkemedel. Du kan behöva använda flera blodförtunnande läkemedel samtidigt, eller olika läkemedel under olika faser av behandlingen.

Blodförtunnande läkemedel finns som sprutor, tabletter eller kapslar.

Berätta om du tar andra läkemedel och naturläkemedel

Vissa läkemedel som är avsedda för andra saker kan också ha en blodförtunnande effekt. Det gäller även receptfria läkemedel som vissa värktabletter. Därför ska du alltid berätta för läkaren om alla läkemedel och naturläkemedel du tar.

Vanliga biverkningar

Blodet koagulerar inte lika snabbt när du tar blodförtunnande läkemedel. Därför blöder du lättare om du till exempel får ett sår eller en skada. Här är exempel på vanliga biverkningar:

• näsblod
• blod i urinen
• blod i avföringen som gör den svart
• många eller stora blåmärken i huden.

Risken för allvarlig blödning minskar om du har ett normalt blodtryck.

Du kan tillfälligt behöva sluta ta det blodförtunnande läkemedlet eller ändra dosen, om du ska opereras, gå igenom olika undersökningar eller behandlas hos tandläkare.

Gör så här:

1. Tvätta händerna.
2. Ta ut sprutan ur förpackningen. Böj bort eventuellt stickskydd och ta bort nålskyddet.
3. Nyp om huden du ska sticka i så att du får ett hudveck mellan fingrarna. Stick in hela nålen i 45–90 graders vinkel i mitten av hudvecket.
4. Håll kvar greppet om huden och spruta långsamt in allt läkemedel som finns i sprutan.
5. Dra ut nålen till hälften och räkna till fem. Dra sedan ut sprutan helt.

Du kan få ett blåmärke efter att du har tagit sprutan. Det är normalt och ofarligt.

> Se en film om att ta sprutor själv på medicininstruktioner.se. Sök på namnet på det läkemedel du har blivit ordinerad.

Film: Tips och råd hur du injicerar dig själv

Kortison är vanligt som en del av behandlingen mot cancer. Det används också för att lindra biverkningar av annan behandling, till exempel illamående. Kortison kan också vara smärtstillande genom att minska svullnaden omkring en tumör så att den trycker mindre på vävnaden och nerverna intill.

Det är vanligt att få större aptit och känna sig piggare när man får kortison.

Tabletter eller direkt i blodet

Ofta ges kortisonet som tabletter eller direkt i blodet.

Kortisondosen behöver ökas och minskas i lagom takt så att kroppen vänjer sig. Om du tar tabletter är det därför viktigt att du följer schemat du får.

Biverkningar

Det är individuellt vilka biverkningar du får av behandlingen. Kortare behandlingar på några dagar upp till ett par veckor ger ofta färre och mindre allvarliga biverkningar än längre behandlingar. Kortison kan ge magbesvär och öka risken för magsår. Du kan därför behöva läkemedel för att skydda magslemhinnan under hela tiden som du tar kortison.

Tillsammans med din läkare väger du risken för biverkningar mot fördelarna med behandlingen.

Vanliga biverkningar på kort sikt

Dessa biverkningar kan komma ganska snabbt:

• Du kan få svårt att sova.
• Du kan känna dig rastlös och ”uppvarvad”.
• Du kan få högre blodsocker.
• Du kan få högre blodtryck.

Vanliga biverkningar vid längre användning

Dessa biverkningar kan komma lite senare:

• Du kan bli svullen i ansiktet och på bålen.
• Huden kan bli tunnare och rödare.
• Du kan få benskörhet.
• Musklerna kan bli svagare.
• Sår kan läka sämre.
• Du kan få sämre försvar mot infektioner.

Symtomen på brist kommer oftast strax efter att du ätit. Vanliga symtom är uppblåsthet, magknip och diarré. Den typen av diarré kallas steatorré. Den är ofta illaluktande, har ljus färg och grötlik konsistens med oljig yta och är svår att spola ner. Du kan då gå ner i vikt trots att du äter.

Det finns kapslar som innehåller dessa enzymer. Kapslarna heter Creon. Genom att ta dem kan du öka näringsupptaget och minska symtomen eller helt slippa besvären.

Hur tar jag kapslarna?

Det är viktigt att ta kapslarna på rätt sätt. Dosen kan behöva justeras, beroende på hur mycket du äter, hur fettrik maten är och hur din bukspottkörtel fungerar. Kontakta din kontaktsjuksköterska, läkare eller dietist om du har frågor.

• Det är mycket viktigt att ta kapslarna tillsammans med mat. De ska blandas med maten i tarmen.
• En bra riktlinje är att ta första kapseln efter första tuggan. Om du tar flera kapslar, fördela dem under måltiden.
• Svälj helst kapslarna hela. Om du har svårt att svälja dem kan du öppna dem försiktigt och blanda kornen med en liten mängd av något syrligt, till exempel fil, yoghurt eller apelsinjuice. Du bör inte tugga kornen, eftersom enzymerna då fungerar sämre.
• Det är inte farligt att ta för mycket Creon, men för höga doser under lång tid kan ge förstoppning. Du ska fortsätta ta kapslarna även om du är förstoppad.

 

Effekten kommer vanligtvis successivt veckorna efter att strålbehandlingen är slut. Hur länge effekten varar är olika. Om du har smärtor av metastaser brukar smärtan minska eller försvinna.

Förberedelser

Du får strålningen på ett begränsat område på kroppen. För att strålbehandlingen ska kunna göras så exakt och säkert som möjligt, behöver du göra en datortomografi och ibland en magnetkameraundersökning. Undersökningarna brukar ta cirka 30 minuter vardera. Vid undersökningarna tatueras små prickar in på huden. Markeringarna behövs för att kunna rikta strålarna. Planeringen efter undersökningarna tar oftast några dagar.

Om du har svårt att ligga stilla på grund av smärta, bör du ta smärtstillande inför undersökningarna och strålbehandlingen.

Så går det till

Vid lindrande strålbehandling är det vanligt att få en hög dos strålning vid enstaka tillfällen.

När du ska få strålbehandlingen får du ligga på en brits i ett behandlingsrum. Sjuksköterskorna ställer in apparaten så att strålningen riktas rätt. Du får veta hur du ska signalera om något känns konstigt. Sjuksköterskorna kan då avbryta behandlingen. Sedan går de till ett rum bredvid där de övervakar behandlingen via en tv-skärm. Oftast tar de först kontrollbilder och eventuellt justerar de britsen.

Det gör inte ont att få strålbehandling och själva behandlingen tar bara ett par minuter. Totalt blir tiden i behandlingsrummet cirka 10 minuter.

Biverkningar

Vilka biverkningar du får beror på vilket område som strålas.

Vanliga biverkningar:

• Trötthet.
• Om du strålbehandlas mot smärta, kan den förvärras de första dygnen efter behandlingen för att sedan minska.
• Om du strålas mot bäckenet, kan du behöva tömma urinblåsan och tarmen oftare.
• Hudreaktioner som torr och rodnad hud.

Det finns goda möjligheter att lindra och förebygga biverkningar. Berätta för din behandlingssjuksköterska hur du mår, så att du kan få behandling och råd om egenvård.

När du behandlas för cancer ställs du och dina närmaste inför många frågor och val. Kanske funderar ni över vad ni själva kan göra som komplement till de behandlingar som planeras. Vissa prövar komplementära metoder för att hantera situationen och må så bra som möjligt.

Komplementär, alternativ och integrativ medicin är ett aktivt forskningsfält och det kommer hela tiden ny kunskap. En del av dessa metoder används inom hälso- och sjukvården, medan de flesta används utanför.

Möjligheter och risker

Att lägga till preparat eller behandlingar kan innebära både möjligheter och risker. Oftast får du betala en extra kostnad själv och den som erbjuder ett preparat eller behandling kan tjäna pengar på det.

Det är naturligt att du och dina närstående vill försöka klara av situationen med alla medel. Det är svårt att ge generella råd – oftast behöver de anpassas till vad som kan fungera i din situation.

Diskutera med vårdpersonalen

Börja gärna med att skaffa dig mer kunskap. Nedan finns förslag på webbsidor där du både kan hitta svar på många frågor och skriva ut vetenskapliga sammanfattningar att ta med till mötet med vården.

Prata sedan med din läkare eller annan legitimerad vårdpersonal om du har frågor eller vill pröva en komplementär metod.

Kropp-själ-metoder

Exempel på kropp-själ-metoder är meditation, mindfulness, akupunktur, avslappning och yoga. Dessa kan enligt aktuell forskning ge bättre livskvalitet och ha bra effekt vid stress, smärta, ångest, oro, depressiva symtom, cancerrelaterad trötthet, illamående och sömnbesvär. I källorna nedan kan du få reda på vilka metoder som i studier har visat sig effektiva för olika symtom.

Bara legitimerad vårdpersonal får behandla cancern

Det är bra att välja terapeut med omsorg, eftersom hälso- och sjukvårdslagen inte gäller när du söker vård hos någon som saknar yrkeslegitimation. Till exempel bör terapeuten berätta om mål, innehåll och förväntad behandlingstid. Kontrollera också gärna om terapeuten tillhör något yrkesförbund som har formulerat etiska riktlinjer och kvalitetskrav för sina medlemmar.

Inga andra än legitimerad personal får behandla själva cancersjukdomen, enligt patientsäkerhetslagen. Om någon lovar att kunna bota cancer bör du därför vara försiktig.

Naturpreparat

Naturpreparat är ett samlingsnamn för växtbaserade läkemedel, naturläkemedel, kosttillskott, vitaminer och mineraler. De innehåller ofta ämnen som både kan ha farmakologiska effekter och orsaka biverkningar. De kan innehålla ämnen i högkoncentrerad form och ska inte förväxlas med samma ämnen i maten.

Kontrollen av naturpreparat beror på hur de regleras. Växtbaserade läkemedel och naturläkemedel kontrolleras enligt lag avseende kvalitet och säkerhet, som övriga läkemedel. De behöver vara godkända av Läkemedelsverket innan de får säljas. Växtbaserade läkemedel kan till exempel vara johannesört och echinacea. Naturläkemedel kan vara till exempel mjölksyrabakterier och samarin.

För kosttillskott finns ingen motsvarande obligatorisk kontroll utan de får säljas fritt. Kosttillskott kan till exempel vara multivitamintabletter, omega-3, proteinpulver och antioxidanter.

Berätta för vårdpersonalen om du tar naturpreparat

Det är mycket viktigt att du talar om för vårdpersonalen om du använder naturpreparat av något slag, eftersom vissa naturpreparat kan förstärka eller försvaga effekterna av en cancerbehandling.

Läs mer

På följande webbsidor hittar du forskningsbaserad information om effekt och säkerhet för specifika metoder, preparat och symtom:

> Läs mer på cancercentrum.se. Sök på Komplementär och alternativ medicin.
> Läs mer på mpa.se. Sök på Växtbaserade läkemedel och naturläkemedel. 

Utländska webbsidor med information på engelska:

> Läs mer på cam-cancer.org. 
> Läs mer på mskcc.org. Sök på Search About herbs, Botanicals & other products eller About Mind-Body Therapies.
> Läs mer på cancer.gov. Sök på PDQ Integrative Therapies Summaries.

Central venkateter kallas också CVK.

En CVK används ibland för korttidsbehandling i högst två månader och sys då fast vid stickstället för att inte åka ut ur blodkärlet. Om CVK:n ska användas under längre tid opereras den fast under huden och leds ut en bit ifrån blodkärlet. Det kallas en tunnelerad CVK och den kan användas ett år eller längre.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får en kallelse med information om hur du ska förbereda dig.

Så går det till

Du får lokalbedövning i huden. Det kan göra att det svider i huden en stund.

Slangen förs in i ett blodkärl, antingen på halsen eller under nyckelbenet. Ibland används andra blodkärl.

Ingreppet gör inte ont, men du kan känna att någon rör det bedövade området.

Ingreppet tar oftast mindre än en timme.

Hur mår jag efteråt?

Efteråt får du stanna en stund på uppvakningsavdelningen. Där kontrolleras din puls, andning och ditt blodtryck regelbundet. Ditt sår kontrolleras också, eftersom det kan börja blöda de första timmarna efter operationen.

Bedövningen släpper efter cirka 3–4 timmar. Då kan det kännas ömt och göra ont i det opererade området. Du kan få smärtlindring om du har ont.

Innan du kommer till vårdavdelningen eller går hem gör man en kontrollröntgen.

Du kan oftast åka hem samma dag. Du kan äta och dricka som vanligt. De första dagarna efter operationen kan du känna ett visst obehag från CVK:n, men det brukar försvinna.

Att ha en CVK

Byt förband en gång i veckan

Förbandet ska bytas en gång i veckan. Om det kommer in fukt under förbandet eller om det börjar lossna, ska det bytas direkt. Du får hjälp av en distriktssköterska eller sjuksköterska från sjukhuset eller hemsjukvården.

Du kan duscha som vanligt med en CVK men du ska inte bada.

Om du har en långtids-CVK behövs inget förband när CVK:n har läkt fast i huden och stygnen har försvunnit.

Titta efter tecken på infektion

Det är bra om du regelbundet tittar på din CVK och huden runt omkring. Titta efter tecken på infektion, till exempel rodnad hud.

Sjuksköterskan kontrollerar CVK:n noga

Varje gång du ska få dropp eller lämna blodprov kontrollerar sjuksköterskan att CVK:n fungerar som den ska och att inte luft kommer in i slangen.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Central venkateter.

Perifert inlagd central venkateter kallas oftast PICC-line.

En PICC-line kan användas under lång tid, upp till flera månader.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får en kallelse med information om hur du ska förbereda dig.

Oftast kan du ta läkemedel och äta som vanligt.

Så går det till

PICC-line läggs oftast in av en sjuksköterska, ibland av en läkare, som använder ultraljud som stöd.

Du får först ett litet nålstick genom huden i överarmen. Det känns ungefär som att ta blodprov. Nålsticket görs för att placera en ledare som gör det möjligt att föra in slangen. Innan slangen sedan förs in i blodkärlet får du lokalbedövning.

Ingreppet tar mindre än en timme.

Ibland görs en röntgen efteråt för att kontrollera att din PICC-line ligger rätt och kan användas.

Hur mår jag efteråt?

Det kan blöda lite från stickstället första dygnet. Du behöver ett nytt förband om det blöder mycket. Kontakta då en vårdcentral, hemsjukvården eller den som har lagt in din PICC-line.

Undvik tunga lyft och tungt arbete med armen ovanför huvudet första dygnet efter inläggningen. Efter det kan du använda armen som vanligt, vara fysiskt aktiv och träna som du brukar.

Att ha en PICC-line

Vårdpersonal byter förband och spolar katetern

En gång i veckan behöver förbandet bytas och venkatetern spolas. Det görs antingen i samband med en behandling, på vårdcentralen eller av hemsjukvården.

Skydda förbandet när du duschar

Du kan duscha som vanligt, men undvik att bada och basta. När du duschar behöver du skydda förbandet så att det inte lossnar från huden. Om förbandet lossnar ökar risken för infektion. Duschskydd finns att köpa på apotek eller på nätet.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Perifert inlagd central venkateter - PICC-line.

Subkutan venport kallas också SVP.

Dosan under huden är cirka 2–3 centimeter i diameter.

En venport kan användas under lång tid, från några månader till flera år.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får en kallelse med information om hur du ska förbereda dig. 

Så går det till

Du får lokalbedövning.

Dosan opereras in under huden på bröstkorgen. Slangen läggs oftast in i något av de större blodkärlen.

Hur mår jag efteråt?

Bedövningen släpper efter cirka 3–4 timmar. Då kan det kännas ömt och göra ont i det opererade området. Du kan ta smärtstillande läkemedel.

Förbandet och eventuella stygn tas bort efter drygt en vecka. Du får hjälp med det av en sjuksköterska där du får behandling, eller på vårdcentralen eller i hemsjukvården.

Att ha en venport

Ha alltid med dig kortet med nummer och datum

Du får ett kort med venportens nummer och operationsdatum som du alltid ska ha med dig.

Dusch och skötsel

Du kan duscha som vanligt, men du ska inte bada eller basta innan såret är läkt eller när du har en nål i venporten.

När venporten inte används behöver du inte sköta om den på något särskilt sätt.

Skydda mot sol och skav

Skydda ärret mot solen det första året.

Om du åker bil kan bilbältet skava där venporten sitter. Du kan lägga en hopvikt handduk eller en liten kudde mellan bröstkorgen och bältet.

Du får en nål i venporten när den används

När du ska få behandling sätter en sjuksköterska en nål in i venporten. Nålen kan sitta i 5–7 dagar täckt av ett förband. Därefter byts nålen eller tas bort.

Sjuksköterskan kontrollerar venporten noga

Varje gång du ska få dropp eller lämna blodprov kontrollerar sjuksköterskan att venporten fungerar som den ska och att inte luft kommer in i slangen. 

Hur länge är venporten kvar?

Du och din läkare bestämmer tillsammans hur länge venporten ska sitta kvar. Den tas bort genom en liknande operation som när den sattes in.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Subkutan venport.

 

Om du behöver gå hem med ett dränage kvar i kroppen, får du veta hur du ska sköta det och vad du ska vara uppmärksam på. Generellt gäller nedanstående.

Att åka hem med ett dränage

Förbandet runt dränaget ska bytas 1–2 gånger per vecka och om det blivit blött. Ibland behöver dränaget spolas. Innan du åker hem får du eller en närstående veta hur dränaget ska skötas.

Det är bra om du regelbundet tittar på huden runt förbandet och är observant på tecken på infektion, till exempel rodnad hud. Titta även på vätskan som rinner ut från dränaget, om den bytt färg, hur mycket som rinner ut eller om det helt slutar rinna.

Du kan duscha som vanligt om dränaget är täckt med förband, men du ska inte bada.

Tänk på att dränaget och slangen till påsen inte får vikas eller klämmas, och att påsen alltid ska hänga längre ner än dränagets insticksställe.

 

Vad är cancerrehabilitering?

Cancerrehabilitering är sådant du kan göra själv och stöd du kan få för att må så bra som möjligt och minska besvär av biverkningar eller andra problem som sjukdomen kan orsaka.

Rehabilitering kan också göra att behandlingen mot sjukdomen blir effektivare och att du hanterar biverkningarna bättre. Det är viktigt att du själv är engagerad och deltar aktivt för att rehabiliteringen ska ge resultat.

Försök att leva så hälsosamt du kan

Genom att ta hand om din fysiska och psykiska hälsa ökar du möjligheten att behandlingen får bästa möjliga resultat och att du mår bättre under behandlingen och efteråt. Använd därför tiden inför din behandling till att förbereda dig. Det gör skillnad att börja leva hälsosamt så snart som möjligt, även om du har kort tid på dig innan behandlingen ska starta. Ibland behöver behandlingen skjutas upp tills du har bättre förutsättningar att klara den.

Dina behov formar rehabiliteringen

Rehabiliteringen utformas utifrån dina aktuella behov. Det innebär att din rehabilitering kan vara annorlunda än någon annans. Vården ansvarar för att regelbundet bedöma dina behov och samordna det stöd du får. Prata med kontaktsjuksköterskan eller läkaren om du har egna förslag och tankar kring din rehabilitering.

Dina behov kan ändras över tid, beroende på vad som händer med sjukdomen och behandlingen. En del behöver rehabilitering en kort tid i samband med behandlingen. Andra behöver rehabilitering långt efter att behandlingen är slut.

Besvär som kommer efter lång tid kallas ibland sena effekter eller sena biverkningar. En del sena effekter kan förebyggas och de flesta går att lindra. 

Exempel på behov du kan ha

Hantera känslor och tankar

Att bli sjuk och behandlas för cancer kan leda till många känslor och tankar som du och dina närstående kan behöva stöd i att hantera.

Ta hand om kroppsliga symtom

Sjukdomen och behandlingen kan påverka kroppen på olika sätt. Rehabilitering kan förebygga eller lindra många besvär.

Förändra livsstilen

Levnadsvanor och egenvård är viktiga delar som kompletterar vårdens insatser och som du själv ansvarar för. Du kan få stöd av vårdpersonal om du behöver.

Så uppmärksammas dina behov

Kontaktsjuksköterskan eller annan vårdpersonal ger dig råd och stöd i din rehabilitering. Du kan få fylla i ett formulär som kartlägger vad du kan göra själv för att må bättre, och vad du behöver hjälp med. Kontaktsjuksköterskan eller annan vårdpersonal går igenom formuläret tillsammans med dig och planerar nästa steg. Ibland kan det räcka att få råd och stöd av kontaktsjuksköterskan. Det kan till exempel vara att komma igång med träning eller sova bättre.

Om du behöver mer specialiserat stöd, tar du och vården tillsammans fram en skriftlig rehabiliteringsplan. Där står vad vården ska göra, vad du ska göra själv och hur det ska följas upp. Ofta behöver du då hjälp av någon annan än kontaktsjuksköterskan, till exempel en fysioterapeut eller dietist. Rehabiliteringsplanen ska finnas i din journal och du ska få veta hur du hittar den.

Exempel på stöd du kan få

Vården ska erbjuda rehabilitering om du behöver. Rehabiliteringen kan erbjudas på olika sätt.

Viss rehabilitering ansvarar du för själv, till exempel att vara fysiskt aktiv. Ibland kan du behöva stöd av cancervården i din rehabilitering. Ibland kan primärvården ansvara för hela eller delar av rehabiliteringen.

Prata med kontaktsjuksköterskan eller läkaren om vad som kan vara lämpligt för dig och vilka möjligheter som finns för dina behov.

Om du har något specifikt behov kan du bli hänvisad till någon annan yrkesgrupp eller ett specialiserat team. Här är exempel på yrkesgrupper du kan träffa:

• en kurator för samtal eller råd om hur du ska hantera arbete och ekonomi under din sjukdom
• en psykolog för att hantera känslomässiga reaktioner
• en fysioterapeut för att få hjälp med fysisk aktivitet, träning och råd för att förbereda dig inför eller återhämta dig efter en operation eller annan behandling
• en dietist för att få anpassade råd om mat och näring
• en logoped för hjälp vid tal- och sväljsvårigheter
• en arbetsterapeut för att få stöd och råd kring att klara vardagen
• en uroterapeut eller sexolog för att få hjälp med sexuell rehabilitering.

Rehabilitering i grupp

Du kan bli erbjuden rehabilitering i grupp, fysiskt eller digitalt. Det kan innebära föreläsningar, samtal och praktiska övningar. Du kan också få stöd av att dela upplevelser med de andra i gruppen. Grupprehabiliteringen kan handla om olika saker. Här är några exempel:

• biverkningar av behandlingen och hur du kan lindra dem
• känslomässiga reaktioner
• träning
• mat
• vilket stöd du kan få av samhället i övrigt.

Grupperna leds av till exempel sjuksköterskor, kuratorer, fysioterapeuter eller arbetsterapeuter.

Rehabilitering utanför vården

Det finns stöd även utanför vården. Fritidsintressen och sociala aktiviteter både på arbetet och privat är ofta en viktig del av din rehabilitering. Det kan vara lika viktigt att stärka sådant du mår bra av som att förebygga och behandla besvär.

Patientföreningar ordnar både informella träffar, gruppaktiviteter och ibland kurser för att underlätta att leva ett så bra liv som möjligt under och efter behandlingen. Det kan vara till exempel samtalsgrupper, kurser i matlagning, yoga, stresshantering eller trädgårdsterapi.

I en del regioner finns mötesplatser där personer med cancer och deras närstående kan träffa andra personer med liknade erfarenheter. Det kan vara platser där olika aktiviteter och föreläsningar, stöd och information erbjuds parallellt med, stöd och information. Dessa mötesplatser kan vara samarbeten mellan regioner och ideella föreningar, eller drivas helt av en ideell förening.

Det finns också rehabiliteringsvistelser för personer med cancer och ibland för närstående. En vistelse är ofta 1–3 veckor. Då kan du erbjudas ett program med till exempel fysisk träning, utbildning och samtal. En del regioner betalar hela eller delar av vistelsen.

Fråga din kontaktsjuksköterska vilket rehabiliteringsutbud som finns tillgängligt för dig.

Du kan söka bidrag till rehabilitering

Det finns bidrag från olika fonder, stiftelser och patientföreningar som du kan söka för att kunna åka på en rehabiliteringsvistelse. Kuratorn kan berätta mer om var du kan söka bidragen.

Vill du ha en sammanfattning av budskapen i denna text?

> Se en film på Youtube.com. Sök på Viktigt att veta om cancerrehabilitering

Under behandlingen kan du dock behöva anpassa dina matvanor och din fysiska aktivitet efter sjukdomen och eventuella biverkningar. Vad som fungerar för dig kan också förändras under behandlingens gång. Din kontaktsjuksköterska eller läkare berättar om det är något särskilt du bör tänka på, och hjälper dig att få det stöd du behöver.

Mat

Det vi äter kan påverka risken att drabbas av olika cancerformer. Det finns däremot inga bevis för att viss mat kan bota cancer eller minska tumören.

Hälsosamma matvanor ger kroppen bättre förutsättningar att klara av behandlingen och förbättrar sårläkningen. Vad som är mest hälsosamt för just dig styrs av din aptit och förmåga att äta.

Vid cancer i bukspottkörteln är det vanligt att ha svårt att äta och gå ner i vikt. Inför och under behandlingen kan du därför behöva ändra dina matvanor, för du ska få tillräckligt med energi och näring och hålla en stabil vikt. När du är sjuk ökar också kroppens behov av protein för att kunna reparera celler och behålla muskelmassa.

Det är viktigt att du väljer mat som innehåller mycket energi (kalorier) och protein. Livsmedel som är energirika är till exempel nötter, fröer och olja. Livsmedel som är proteinrika är mejeriprodukter, ägg, fisk, fågel, kött, linser och bönor.

Om du har svårt att äta och går ner i vikt kan du behöva äta på ett annat sätt. Ta hjälp av en dietist för att få råd.

Om du har god aptit och stabil vikt rekommenderas du att

• äta regelbundet
• äta mer grönsaker, frukt, fisk, skaldjur, bär och nötter
• välja fullkornsprodukter, magra mejeriprodukter och växtbaserade fetter och oljor
• äta mindre socker, salt, rött kött (från ko, gris, lamm och vilt) och charkprodukter.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Mat vid cancer.
> Läs mer på livsmedelsverket.se. Sök på Kostråd för vuxna.
> Läs mer på cancerfonden.se. Välj Om cancer – Leva med cancer – Mat vid cancer.

Vikt

Viktnedgång är ett vanligt symtom när man upptäcker bukspottkörtelcancer. Det är också vanligt att gå ner i vikt under behandlingen.

Under behandlingen bör du inte gå ner i vikt, eftersom du då kan förlora muskelmassa. Om du håller en stabil vikt är det ett tecken på att du får i dig tillräckligt med energi.

Väg dig regelbundet, så att du tidigt kan upptäcka om du går upp eller ner i vikt. Om du har problem med att hålla vikten stabil kan en dietist hjälpa dig. Prata med din kontaktsjuksköterska om vikten förändras.

Fysisk aktivitet

Att bli sjuk och få behandling kan göra dig osäker på vad kroppen klarar. Det kan påverka hur mycket du rör på dig. Utgå från dig själv och hitta ett sätt att vara fysiskt aktiv som fungerar för dig. Om du är osäker, prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare. Att vara fysiskt aktiv inför och under din behandling har många fördelar. När du rör på dig ökar till exempel syreupptagningen i blodet och blodtrycket sänks, vilket är bra för din återhämtning. Det minskar också oro, nedstämdhet och trötthet, och kan ge minskad smärta och bättre sömn. Motion minskar även risken för benskörhet, som är en vanlig biverkning av vissa behandlingar.

Rekommendationer

• All rörelse räknas: promenader, trädgårdsarbete och att ta trapporna i stället för hissen.
• Undvik att sitta stilla länge. Rör på dig regelbundet under dagen.
• Om du kan, rör på dig så att pulsen ökar och du blir andfådd, minst 2,5 timmar i veckan fördelat på flera tillfällen.
• Träna de stora muskelgrupperna, till exempel ben, rumpa och axelparti, minst 2 gånger i veckan.
• Träna efter din förmåga och lyssna på din kropp. Om du inte har tränat tidigare, börja försiktigt och öka gradvis. Du kan till exempel börja med 10–15 minuter per dag.
• Är du över 65 år bör du träna balansen varje vecka.

 

Om du är mycket infektionskänslig eller har en pågående infektion, ska du inte träna. Vissa biverkningar kan göra att du behöver anpassa hur du rör dig och tränar. Då kan du få hjälp av en fysioterapeut.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Fysisk aktivitet och träning eller FaR – fysisk aktivitet på recept.
> Läs mer på fyss.se. Sök på All rörelse räknas.
> Se en film på youtube.com. Sök på Fysisk aktivitet och träning under cancerbehandling.

Solvanor

Strålbehandling och vissa läkemedel gör huden känslig för solen, på både kort och lång sikt.

Rekommendationer

• Skydda huden mot solen under behandling.
• Skydda huden med kläder och hatt, och vistas i skuggan.
• Du kan använda solskyddsmedel som komplement, men inte som enda solskydd. Använd solskyddsmedel med hög solskyddsfaktor.
• Undvik solen när den är som starkast, klockan 11–15 under vår och sommar i Sverige

> Läs mer på 1177.se. Sök på Så skyddar du dig mot solen.
> Läs mer på stralsakerhetsmyndigheten.se. Sök på Min soltid.

Alkohol

Genom att inte dricka alkohol ger du kroppen bättre förutsättningar att hantera sjukdomen och behandlingen, och minskar risken för biverkningar. Exempel vid olika slags behandlingar:

• Att inte dricka alkohol före och efter en operation minskar risken för sårinfektion, urinvägsinfektion och lunginflammation.
• Att inte dricka alkohol i samband med strålbehandling minskar risken för kraftiga biverkningar på slemhinnor i munnen och tarmarna.
• Att inte dricka alkohol under cytostatikabehandling minskar risken för infektioner och belastning på levern. Det tar också bort risken att alkoholen påverkar effekten av behandlingen.

Rekommendationer

• Drick inte alkohol under cancerbehandling.
• Drick inte alkohol under minst 4 veckor före och 4 veckor efter en operation.
• Om du opereras akut är det bra att avstå alkohol så långt före operationen som möjligt.

Om du väljer att dricka alkohol, drick mer sällan och mindre per gång. Du kan också välja drycker med lägre alkoholhalt.

Prata med vårdpersonalen om du vill veta hur alkohol fungerar ihop med de läkemedel du tar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Så kan du ändra dina alkoholvanor.
> Läs mer på alkoholhjalpen.se.

Tobak och nikotin

Genom att inte använda tobak och snus och e-cigaretter med nikotin, ger du kroppen bättre förutsättningar att hantera sjukdomen och behandlingen. Rökstopp minskar risken för

• komplikationer efter en operation, till exempel lunginflammation, sårinfektion och blodpropp
• biverkningar av strålbehandling och läkemedelsbehandling, till exempel benskörhet, och förbättrar immunförsvaret
• biverkningar från hud och slemhinnor vid strålbehandling.

Forskning visar att rökning minskar effekten av både strålbehandling och läkemedelsbehandling mot cancer. Det finns också studier som tyder på att det även gäller andra former av nikotin (snus, e-cigaretter eller nikotintuggummin). Det säkraste rådet är därför att undvika tobak och andra produkter med nikotin helt, men viktigast är att du inte röker.

Rekommendationer

• Använd inte nikotin före och under din behandling.
• Rök inte under minst 4 veckor, helst 8, före och efter en operation.
• Rök inte under strålbehandling och cytostatikabehandling.

Det är aldrig för sent att sluta. Även om du slutar röka under eller efter behandlingen ökar du dina chanser till en effektiv cancerbehandling. Prata med din kontaktsjuksköterska, läkare eller vårdcentral för stöd.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Hjälp att sluta röka.

Narkotika och andra droger

Genom att inte ta droger eller narkotika ger du kroppen bättre förutsättningar att hantera sjukdomen och behandlingen. Att använda droger eller narkotika kan påverka din hälsa, behandlingens effekt och förvärra biverkningar.

Det finns läkemedel som räknas som narkotika. Dessa ska du bara använda om du får dem utskrivna av en läkare. Annars är det olagligt och kan vara skadligt.

Berätta för din läkare om du använder narkotika eller andra droger innan din behandling startar. Det är säkrast för dig och du kan få hjälp att sluta. Läkaren har tystnadsplikt.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Beroende av droger.
> Läs mer på droghjalpen.se, drugsmart.se och nasverige.org.

 

Risken för biverkningar och ny cancer minskar

Risken för besvärliga biverkningar minskar om du slutar röka inför, under eller efter din behandling. Du får också ett bättre resultat av behandlingen. Dessutom får du en rad andra hälsofördelar som bättre syresättning, lägre blodtryck, bättre kondition och bättre smak- och luktsinne. Risken att få ny cancer minskar också.

Det finns hjälp att få

Alla kan sluta röka. För vissa är det lätt, för andra är det svårare.

Det finns nikotinersättning om du har svårt att sluta röka. Det finns i olika former, exempelvis plåster, sprej och tuggummi. Apoteket kan ge råd om vilken dos du bör ta och vilken form som passar bäst. 

Vänd dig till din vårdcentral eller Sluta röka-linjen om du behöver hjälp.

Tips när du ska sluta röka

• Bestäm ett datum när du ska sluta röka. Sedan kan du förbereda dig i olika steg.
• Berätta för familj och vänner att du ska sluta. De kan då visa hänsyn genom att till exempel inte röka nära dig.
• Stärk din motivation att sluta röka. Samla ihop material och gör en lista över skäl för att sluta.
• Testa ditt röksug. Skriv ner varje cigarett du röker, vad du gör just då och betygsätt sedan hur viktig just den cigaretten är. Var det en nödvändig cigarett, en utsökt god cigarett eller en slentrianrökt, onödig cigarett? Håll gärna på minst en vecka. Då kan du se om du har rökt extra mycket vissa dagar och fundera över orsaken.
• Skapa rökfria zoner. Sluta röka helt och hållet på de ställen där du tillbringar din mesta tid.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Hjälp att sluta röka.
> Läs mer på slutarokalinjen.se.
> Läs mer på UMO.se. Sök på Om rökning. Sidan riktar sig till ungdomar.