Huvud- och halscancer /MG

I Min vårdplan får du information om din sjukdom, behandling och rehabilitering och dina rättigheter. Du får också individuellt anpassade råd om egenvård, alltså vad du kan göra själv för att må bättre och sådant som sjukvården överlåter åt dig att göra. Råden du får i Min vårdplan ska vara kopplade till den planering du och vårdpersonalen gör tillsammans, så att du själv kan medverka på bästa sätt i din rehabilitering. Det ska vara tydligt för dig vilken planering som gäller.

Min vårdplan ska bidra till att du

• känner dig trygg, informerad och delaktig
• har inflytande över det som är viktigt för dig
• förstår vad som händer i din vård och behandling
• vet hur du kan stärka din hälsa före, under, mellan och efter behandlingsperioderna.

Du och kontaktsjuksköterskan, eller annan vårdpersonal, uppdaterar Min vårdplan tillsammans när vården och behandlingen ändras på ett sätt som har betydelse för dig.

Vad innehåller Min vårdplan?

Innehållet i Min vårdplan anpassas efter dina behov och önskemål. Det betyder att alla patienter har olika Min vårdplan. Du kan också bidra själv genom att skatta hur du mår, kommunicera med vårdpersonalen och vara delaktig i planeringen. Viss information är dock alltid med, eftersom den gäller alla som behandlas för din typ av cancer.

Informationen i Min vårdplan går att läsa som en bok från början till slut. Men den är mer tänkt som ett uppslagsverk som du kan komma tillbaka till när planeringen eller förutsättningarna ändras, eller när du vill läsa på om någon del.

Vem tar fram Min vårdplan?

Min vårdplan tas fram av Regionala cancercentrum i samverkan, RCC. Innehållet kvalitetsgranskas och uppdateras regelbundet.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller annan vårdpersonal om du undrar över något i Min vårdplan.

Så kan du förbereda dig

Inför ditt besök kan du förbereda dig genom att skriva ner vad du vill berätta och fråga om. Du kan få fylla i ett formulär med frågor om hur du mår inför ditt besök.

Tänk igenom detta före besöket:

• Vilka är dina förväntningar på besöket?
• Är det något särskilt som besvärar dig?
• Vad är viktigt för dig just nu?
• Vilka frågor vill du ha svar på?

Du har rätt att förstå

När du besöker vården är det viktigt att du förstår vad som sägs och vad det innebär. Du har rätt att få information som är anpassad till dig. Du kan till exempel få hjälp av en tolk om du har nedsatt syn eller hörsel, eller om du har svårt att tala eller förstå svenska. Kontakta mottagningen före besöket och säg att du behöver en tolk. Om du har svårt att förstå information på grund av en funktionsnedsättning kan du ibland få hjälp av en arbetsterapeut.

Ha gärna med dig en närstående, som kan vara ett stöd och hjälpa till att komma ihåg vad som sägs. Det är alltid du som bestämmer om dina närstående ska få ta del av informationen. Personalen kommer att fråga vem de får lämna uppgifter till. Avsluta gärna mötet med att repetera vad du har uppfattat och stäm av att du har förstått rätt.

Om du har svårt att förstå informationen i Min vårdplan eller på andra webbsidor kan du använda ett verktyg i webbläsaren för att översätta det du ser på skärmen till ditt språk. Fråga vårdpersonalen hur du kan göra.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Tolkning till mitt språk eller Tolktjänster för dig som har en funktionsnedsättning.

Du kan erbjudas ett digitalt vårdmöte

Vissa mottagningar erbjuder digitala vårdmöten. Då kopplar du upp dig via telefon, surfplatta eller dator till ett videosamtal med vården. Ett digitalt vårdmöte fungerar som ett vanligt besök, men du behöver inte åka till sjukhuset för att träffa till exempel din kontaktsjuksköterska, läkare eller fysioterapeut.

Du kan behöva gå igenom undersökningar och provtagningar i anslutning till digitala vårdmöten. I så fall får du veta hur du ska göra.

Du har rätt att vara delaktig

Du har rätt att vara delaktig i din vård och få information om

• ditt hälsotillstånd
• vilka alternativ du har för undersökningar, vård och behandlingar
• vilka för- och nackdelar som finns med olika undersökningar och behandlingar
• när och hur du ska få svar på dina undersökningar och provtagningar
• när och hur du kan förvänta dig att få vård och hjälp vid biverkningar och symtom
• vart du ska vända dig om du blir sämre
• vilken vård du kan behöva efter behandlingen och hur uppföljningen ser ut
• vad du kan göra själv eller med hjälp av en närstående eller personlig assistent.

Genom att vara delaktig ökar du möjligheten att påverka och få det stöd du behöver.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Tips inför ditt besök i vården och Videosamtal med vården.

Var källkritisk

Det forskas mycket om cancer. Kunskapen om olika typer av cancer ökar därför snabbt, liksom tillgången på nya effektiva behandlingar. Men det krävs mycket kunskap för att tolka forskningsresultat. Därför återges slutsatserna från forskningen inte alltid helt korrekt i medierna. Ovetenskapliga och rent felaktiga uppgifter om cancer och cancerbehandlingar kan också få stor spridning i till exempel sociala medier. Det är därför viktigt att du tar ställning till om källan till informationen verkar trovärdig och pålitlig. Utvecklingen går också så snabbt att det är viktigt att ta reda på när informationen eller forskningen de hänvisar till publicerades.

Vilka informationskällor finns?

Vården i Sverige utgår från vårdprogram och nationella riktlinjer där aktuell och bästa tillgängliga kunskap finns samlad. Det du läser i Min vårdplan stämmer överens med vad som står i de nationella vårdprogrammen för cancersjukdomar och ska spegla den vård som ges vid svenska sjukhus. Dessutom är innehållet utvalt så att du bara får den information som är aktuell för dig.

Min vårdplan innehåller även länkar till andra webbplatser med innehåll som är kontrollerat och faktagranskat, till exempel 1177 och Livsmedelsverket.

Ibland vill du kanske läsa mer om sjukdomen. En del läser då direkt i vårdprogrammen eller i nationella kvalitetsregister. Det är viktigt att tänka på att informationen som står där är avsedd för vårdpersonal och beskriver hur det ser ut på gruppnivå. Information från register kan också behöva tolkas i ett sammanhang, till exempel när data samlades in.

Patientföreningarna kan vara en bra källa till information. Ibland kan man via deras webbplatser ställa frågor till en expert eller en chattbot, eller prata med andra som har samma sjukdom som du. Tänk på att den som svarar på frågorna inte har all information om just dig och din sjukdom och sällan kan ge exakta svar om din situation.

Fråga vårdpersonalen om du är osäker

Fråga gärna vårdpersonalen om du känner dig osäker på något du har läst om cancer, till exempel på internet.

Du och dina närstående kan även kontakta Cancerlinjen eller Cancerrådgivningen, där erfaren vårdpersonal svarar på allmänna frågor om cancer.

Cancerlinjen, Cancerfonden

> Webbplats: cancerfonden.se. Sök på Cancerlinjen.
> Telefon: 010-199 10 10

Cancerrådgivningen

> Webbplats med chatt: cancercentrum.se. Sök på Cancerrådgivningen.
> Telefon: 08-123 138 00

När du är inloggad på 1177 har du tillgång till tjänster som kompletterar informationen i Min vårdplan. Du kan till exempel

• se dina bokade tider, på de mottagningar som använder denna tjänst och som du eller vården lägger till under rubriken Mottagningar
• hantera dina läkarintyg och läkarutlåtanden 
• se och förnya dina recept om mottagningen är ansluten
• se hur långt du har kvar till frikort genom högkostnadsskyddet för läkemedel
• läsa delar av din journal.

Du väljer vilket innehåll du vill se

Du kommer aldrig direkt in i något av dessa system när du loggar in på 1177. Innehållet ligger dolt under olika ikoner eller flikar och du väljer aktivt vad du vill se.

Det varierar mellan olika regioner hur mycket och vilken information man kan se inloggad på 1177. Fråga vårdpersonalen om du undrar vilka tjänster som erbjuds. Vissa regioner använder andra appar och system som kan vara kopplade till 1177 eller användas fristående.

Viktigt att veta när du läser din journal

När du söker och får vård dokumenteras det i en journal. Syftet är att vårdpersonalen ska få tillräckligt med information om dig och din vård, så att vården blir så bra och säker som möjligt. Journalen är ett arbetsredskap för vårdpersonalen och kan därför vara svår att förstå.

När du öppnar Journalen i 1177 kan du välja att se även det nyaste innehållet som kanske inte har hunnit vidimeras, alltså kontrolleras, av den ansvariga vårdpersonalen. Den kan också innehålla ny information som du ännu inte har hunnit få höra av vårdpersonalen.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har frågor eller tankar om något du har läst i din journal.   

Som vårdnadshavare kan du vara ombud och läsa barnets journal tills barnet har fyllt 13 år. Därefter kan du få förlängd tillgång i samråd med vården. Ungdomar kan själva läsa sin journal från 16 års ålder.

> Läs mer på 1177.se. Sök på När du loggar in på 1177
> Läs mer på 1177.se. Sök på Så gör du för att boka, omboka eller avboka en tid och Läs din journal på 1177.

Allmänläkaren är specialist i allmänmedicin och arbetar på vårdcentralen. När du inte behöver specialiserad cancervård ska du få en remiss till din läkare på vårdcentralen. Allmänläkaren har det medicinska huvudansvaret för allt som inte rör cancersjukdomen eller annan specialiserad vård. Allmänläkaren kallas även distriktsläkare eller husläkare.

Arbetsterapeuten kan stödja dig i att hitta nya sätt att utföra aktiviteter i vardagen som du kan uppleva utmanade eller som du inte kan utföra. Det kan till exempel handla om anpassningar i hemmet, hjälpmedel för att underlätta eller strategier för att fördela din energi under dygnet.

AT-läkaren är en grundutbildad läkare som arbetar under handledning för att få sin läkarlegitimation.

BT-läkaren är en legitimerad läkare som är i början av sin specialistutbildning.

Dietisten är specialiserad på att ge råd och stöd om mat och näring. Dietisten kan även skriva ut kosttillägg när den vanliga maten inte räcker till.

Distriktssköterskan är en specialistsjuksköterska som du träffar på vårdcentralen, hälsocentralen eller hemma. Du kan få hjälp med bland annat sprutor, omläggning och provtagning. Distriktssköterskan kan även stödja dig att leva hälsosamt under och efter behandlingen.

Fysioterapeuten, även kallad sjukgymnasten, ger råd och stöd om fysisk aktivitet, balans, smärta och andningsbesvär. Fysioterapeuten kan också skapa träningsprogram som är anpassade till dig. Fysioterapeuter kan ha olika specialiteter, till exempel bäckenbottenbesvär. Vissa är även lymfterapeuter.

Kirurgen är en läkare som är specialiserad på operation och ansvarar för vården före och efter en operation. 

Klinisk apotekare eller klinisk farmaceut ger råd om ordinationer och hantering av läkemedel.

Kontaktsjuksköterskan har specialistkunskaper om cancervård. Hen stöttar dig och dina närstående med information, råd och samtal om din diagnos, behandling, rehabilitering och uppföljning. Du och din kontaktsjuksköterska går tillsammans igenom planeringen av din vård. Kontaktsjuksköterskan förmedlar kontakt med andra yrkesgrupper inom vården när det behövs, informerar om nästa steg och ansvarar för att lämna över information till andra vårdgivare du träffar, till exempel andra sjukhus, vårdcentraler eller hemtjänsten.

Du kan ha fler än en kontaktsjuksköterska om du får flera behandlingar för din sjukdom. Du kan även ha kontakt med behandlingsansvarig sjuksköterska, behandlingssjuksköterska och omvårdnadsansvarig sjuksköterska.

Kuratorn ger samtalsstöd och kan hjälpa dig och dina närstående att hantera situationen känslomässigt. Kuratorn kan även vägleda dig vidare om du behöver hjälp med ekonomin eller behöver komma i kontakt med myndigheter.

Logopeden utreder och behandlar sväljsvårigheter och besvär med språk, tal och röst.

Lymfterapeuten ger råd om och behandlar lymfödem.

Läkaren är ytterst ansvarig för att planera utredningen, ställa diagnos och behandla sjukdomen och ska informera dig om varje steg. Läkaren kallas ibland för fast vårdkontakt eller PAL, patientansvarig läkare.

Narkosläkaren, även kallad anestesiologen, är specialiserad på att söva och övervaka dig under och efter en operation eller undersökning i narkos.

Onkologen är en läkare specialiserad på cancersjukdomar och arbetar med medicinsk behandling och strålbehandling.

Psykologen och psykoterapeuten kan ge samtalsstöd och hjälper dig och dina närstående att hantera situationen känslomässigt.

Rehabiliteringskoordinatorn ger stöd för att du ska kunna återgå till eller påbörja arbete och studier.

Röntgenläkaren eller radiologen är specialiserad på att tolka röntgenbilder.

Sexologen eller sexualrådgivaren kan ge samtalsstöd och råd om sex och samlevnad och stödja sexuell rehabilitering.

Sjuksköterskan har specialistkompetens inom omvårdnad och arbetar med att förbättra, återställa och bevara god hälsa.

Specialistsjuksköterskan är en sjuksköterska med specialistkompetens inom ett område, till exempel onkologi eller kirurgi.

ST-läkaren gör sin specialisttjänstgöring, till exempel inom kirurgi eller onkologi.

Tandläkaren och tandhygienisten ger råd och behandling för en god munhälsa.

Undersköterskan och vårdbiträdet ansvarar för praktisk omvårdnad, till exempel personlig hygien.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Kontaktsjuksköterskan – ditt stöd i vården vid cancer. 
> Se filmen Kontaktsjuksköterskan - din fasta punkt i cancerrehabiliteringen, Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

En utredning av cancer syftar till att ställa diagnos och rekommendera nästa steg. Under utredningen undersöker man också hur du mår. Vid behov sätter man in prehabiliterande och rehabiliterande insatser, så att du ska må så bra som möjligt under behandlingen.

Vanliga undersökningar och provtagningar

Vid utredning av huvud- och halscancer är det vanligt att göra följande undersökningar och provtagningar:

• Klinisk undersökning – en undersökning av området med hjälp av till exempel fiberendoskopi, spegling och att läkaren undersöker med sina händer.
• Cell och vävnadsprover – som analyseras i mikroskop. Vävnadsprover kan tas under lokalbedövning eller vid en operation.
• Röntgenundersökningar – som kan skapa detaljerade bilder av kroppens organ, med till exempel en datortomograf, magnetkamera och ibland en PET-kamera.
• Ultraljud – en undersökning med ljudvågor som omvandlas till bilder av kroppen. Undersökningen kan göras utanpå eller inuti kroppen.

Det är också vanligt att göra en undersökning för att bedöma din tandstatus. Det kallas fokalutredning.

Du kan behöva gå igenom fler undersökningar och provtagningar. Vilka som blir aktuella för dig beror på vilka symtom du har och resultatet av de undersökningar som har gjorts.

Du kan bli kallad till undersökningar och besök med kort varsel. Det är därför viktigt att du meddelar vården dina aktuella kontaktuppgifter.

Multidisciplinär konferens, MDK

När alla svar på dina undersökningar och provtagningar är klara, genomförs ofta en multidisciplinär konferens, MDK, vid ett universitetssjukhus. Vid konferensen deltar flera olika specialister som kirurg, röntgenläkare, onkolog, patolog och kontaktsjuksköterska. De bedömer gemensamt resultatet av din utredning och diskuterar fram en rekommendation till nästa steg.

När får jag reda på resultatet av utredningen?

När utredningen börjar ska du få veta ungefär när du får reda på resultatet av utredningen och konferensen. Du får antingen delta vid konferensen eller så får du information om diagnos och rekommenderad behandling efteråt. Det kan du få genom ett fysiskt besök eller telefon.

Standardiserade vårdförlopp

Utredningen av de flesta cancerdiagnoser ska följa ett standardiserat vårdförlopp, SVF. Det innebär att alla ska utredas och bedömas så lika som möjligt och utan onödig väntan. Vårdförloppet talar om vilka undersökningar som ingår i utredningen av en viss cancerdiagnos och hur lång tid utredningen bör ta.

Ett standardiserat vårdförlopp startar om det finns ett eller flera symtom och provsvar som klassas som välgrundad misstanke om cancer. Vilka dessa symtom och provsvar är varierar mellan olika typer av cancer. Vårdförloppet avslutas när den första behandlingen startar, eller när man kan utesluta cancer.

Många som utreds enligt standardiserade vårdförlopp visar sig inte ha cancer, utan symtomen beror på något annat. Att utredas enligt ett standardiserat vårdförlopp är därför inte samma sak som att få en cancerdiagnos.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Att få vård enligt ett vårdförlopp.

Cancersjukdomar har olika symtom och behandlas på olika sätt

Cancer uppstår på grund av en skada eller förändring i en eller flera celler. Cellen börjar sedan fungera allt mer annorlunda för varje celldelning och kan utvecklas till cancer. Cancer kan uppstå på olika ställen i kroppen och olika cancersjukdomar har olika symtom och behandlas på olika sätt. Chanserna att bli av med cancern varierar också mellan olika cancersjukdomar.   

Oftast går det inte att säga varför någon får cancer

Flera saker har betydelse för att cancer ska utvecklas. Många cancerformer är vanligare vid högre ålder. Det tar också olika lång tid för cancer att utvecklas. För det mesta är det omöjligt att säga varför en enskild person får cancer.

Cancer är vanligt

Mer än 60 000 svenskar får någon form av cancer varje år. Av dessa är cirka 40 procent under 65 år. I dag finns det runt 500 000 människor i Sverige som antingen har eller tidigare har haft cancer. Att fler och fler personer får en cancerdiagnos nu beror dels på att befolkningen blir äldre och dels på att sjukvården har blivit bättre på att hitta cancer.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Vad är cancer?

Cancer är en vanlig sjukdom i Sverige i dag. Mer än 60 000 svenskar får cancer varje år. Av dessa är cirka 40 procent under 65 år. I dag finns det nära 500 000 människor i Sverige som antingen har eller tidigare har haft cancer.

Cancer uppstår på grund av en skada eller förändring i en eller flera celler. Cellen börjar sedan fungera alltmer annorlunda för varje celldelning och kan utvecklas till cancer. Flera saker har betydelse för att cancer ska utvecklas. Det tar också olika lång tid för cancer att utvecklas. För det mesta är det omöjligt att säga varför någon får cancer. Cancer kan uppstå på olika ställen i kroppen, och olika cancersjukdomar har olika symtom, prognos och behandling. 

Huvud- och halscancer

Huvud- och halscancer utgör 2,6 procent av all cancer i Sverige. Fler män än kvinnor får sjukdomen. Sjukdomen är vanligast hos äldre, men förekommer även hos yngre.

Varje år diagnostiseras omkring 1 700 fall av huvud- och halscancer i Sverige. Vanligast är cancer i mellansvalget och munhålan med cirka 510 respektive 480 fall per år. Ungefär 180 personer diagnostiseras med cancer i struphuvudet per år.

Orsaker

Orsakerna till huvud- och halscancer är inte fullständigt kartlagda, men man har identifierat flera riskfaktorer. Rökning och alkohol, framför allt i kombination men även var för sig, ökar risken att drabbas av cancer i munhålan, svalget eller struphuvudet. Tidigare genomgången infektion av humant papillomvirus, HPV, är en riskfaktor för cancer i halsmandlarna och tungroten. Viruset Epstein-Barr, EBV, kan orsaka cancer i nässvalget.

Man har även funnit ett samband mellan kronisk inflammation i munhålan, svalget, strupen eller näsan och cancer i dessa delar av kroppen.

Vanliga symtom

Symtomen av huvud- och halscancer beror på var tumören sitter. Vanliga symtom är

• nytillkommen förstorad knöl /knuta på halsen utan infektion eller annan förklaring
• knöl i näsan, munnen, svalget eller spottkörteln, eller irritation eller sår som inte försvinner
• rösten är hes i mer än 3 veckor utan förklaring eller förbättring
• besvär med att svälja eller känsla av klump i halsen med smärta upp mot öronen
• obehag eller smärta i ena sidan av halsen utan infektion eller annan förklaring
• långvarig nästäppa på en sida eller snor med blodiga strimmor
• värk eller känsla av lock i ena örat utan annan förklaring.
  
  

> Läs mer på 1177.se. Sök på Vad är cancer och Huvud- och halscancer.
> Läs mer på mhcforbundet.se.  

Läppcancer är cancer som utgår från det läppröda, som börjar vid övergången från hudkanten och slutar där slemhinnan börjar på insidan av läppen. Läppcancer börjar vanligen i slem­hinnan och är av typen skivepitelcancer.

Läppcancer kan spridas till närliggande lymfkörtlar under hakan och på halsen.

Varje år upptäcks ungefär 149 nya fall av läppcancer i Sverige. Det är lite vanligare bland män än kvinnor. Men cancerformen minskar bland män och ökar bland kvinnor. Medianåldern vid diagnos är 75 år för män och 76 år för kvinnor.

Riskfaktorer

Risken att drabbas av läppcancer ökar om du har använt tobak eller varit mycket i solen. Ofta vet man inte varför någon drabbas.

Symtom

Läppcancer visar sig som ett sår eller en knöl på läppen.

Behandling av läppcancer

Operation är den vanligaste behandlingen vid läppcancer. Strålbehandling kan också rekommenderas vid större tumörer.

Om cancern har spridits till halsens lymfkörtlar opereras även dessa bort med efterföljande strålbehandling.

Cancer i munhålan är en av de vanligaste cancerformerna i huvud- och halsområdet. Varje år får cirka 480 personer i Sverige cancer i munhålan. Det är lite vanligare bland män än kvinnor. Medianåldern vid diagnos är 68 år för män och 72 år för kvinnor. 

Olika grupper av cancer i munhålan

Cancer i munhålan delas in i olika grupper beroende på var tumören sitter:

• tungcancer
• cancer i tandköttet (gingivalcancer)
• munbottencancer
• cancer i kindslemhinnan (buccalcancer)
• gomcancer.

Ibland kan tumören växa i flera av dessa områden. Det vanligaste är att tumören sitter i tungan. Tumörer i munhålan kan spridas till lymfkörtlar under hakan eller på halsen.

Cancer i munhålan börjar vanligen i slem­hinnan och är oftast av typen skivepitelcancer.

Tungcancer

Tungcancer bildas i den rörliga delen av tungan. Tumören syns ofta som en svullnad eller förtjockning på tungan, eller som ett sår som inte läker.

Tungcancer är den vanligaste sortens cancer i munhålan. Varje år diagnostiseras cirka 175 fall av tungcancer i Sverige.

Cancer i tandköttet (gingivalcancer)

Gingivan är tandköttet.

Den vanligaste formen av gingivalcancer är skivepitelcancer. Dessa tumörer kan växa ytligt, bara i gingivan, eller växa in i det underliggande benet, kinden eller munbotten.

Varje år diagnostiseras cirka 115 fall av gingivalcancer i Sverige.

Munbottencancer

Munbotten är området under tungan.

Varje år diagnostiseras cirka 50 fall av munbottencancer i Sverige.

Cancer i kindslemhinnan (buccalcancer)

Buccan är läpparnas och kindens insida.

Varje år diagnostiseras cirka 50 fall av buccalcancer i Sverige.

Gomcancer – cancer i hårda gommen

Cancer i hårda gommen är ovanlig. Varje år diagnostiseras cirka 10–20 fall i Sverige.

Övrig cancer i munhålan

Om en tumör i munhålan inte stämmer med någon av beskrivningarna ovan kallas det övrig cancer i munhålan. Det vanligaste är då att tumören växer på flera ställen i munhålan, eller att man inte vet var tumören började växa.

Övrig cancer i munhålan utgör cirka 20 fall per år.

Symtomet är ofta ett sår som inte läker

Första tecknet på en tumör i munhålan är ofta ett svårläkt sår.

Riskfaktorer

Risken att drabbas av cancer i munhålan ökar om du röker, dricker mycket alkohol eller har dålig munhälsa. Forskning har inte kunnat visa att snus ökar risken. Ofta vet man inte varför någon drabbas.

Behandling

Cancer i munhålan behandlas oftast med operation. Ibland rekommenderas också strålbehandling.

För att säkert veta om cancern har spridit sig till halsens lymfkörtlar, är det vanligt att man vid operationen även tar bort lymfkörtlar för mikroskopisk undersökning. Om cancern har spridit sig kan även lymfkörtlarna på halsen behöva opereras och/eller strålbehandlas.

Mellansvalget omfattar mjuka gommen och främre gombågarna, och sträcker sig ner till tungbenet. Mellansvalget kallas också orofarynx.

Cancer i mellansvalget börjar vanligen i slem­hinnan och är av typen skivepitelcancer.

Cancer i mellansvalget är en av de vanligaste cancerformerna inom huvud- och halsområdet. I Sverige diagnostiseras cirka 510 fall per år. Det är vanligare hos män än kvinnor, drygt två tredjedelar är män. Medianåldern vid diagnos är 63 år.

Riskfaktorer

Den vanligaste orsaken till cancer i mellansvalget är att du tidigare har haft en infektion i svalget med humant papillomvirus, HPV. Det kan gå 25 år eller mer från HPV-infektionen till att tumören uppstår.

Andra kända riskfaktorer är att röka och dricka mycket alkohol.

Ofta vet man inte varför någon drabbas.

Symtom

Tidiga symtom kan vara att du känner ett obehag från halsen, har svårt att svälja, har en knöl på halsen eller har ont i halsen som strålar ut mot örat.

Behandling

Den vanligaste behandlingen är strålbehandling. I vissa fall kan även behandling med cytostatika och operation eller en kombination av dessa rekommenderas.

Om det finns lymfkörtelmetastaser kvar efter strålbehandlingen kan du behöva en operation för att ta bort halsens lymfkörtlar.

Cancer i nässvalget innebär en tumör i bakre näsöppningen. Det vanligaste symtomet är en förstorad körtel på halsen. Cancern behandlas oftast med strålbehandling.

Cancer i nässvalget börjar oftast i slemhinnan i nässvalget. Området kallas också nasofarynx.

I Sverige diagnostiseras drygt 30 fall av cancer i nässvalget per år. Det är vanligare hos män än kvinnor. Medianåldern vid diagnos är 59 år.

Vid cancer i nässvalget har du en tumör i bakre näsöppningen.

Riskfaktorer

Risken för cancer i nässvalget ökar om du röker, dricker mycket alkohol eller har haft en infektion med Epstein-Barr-virus (EBV-infektion). Vissa har också en genetiskt ökad risk. Ofta vet man inte varför någon drabbas.

Symtom

Det vanligaste symtomet är en förstorad körtel på halsen. Andra symtom är att du har ont i öronen, hör sämre på ett öra, blöder från näsan eller är täppt i näsan.

Behandling

Den vanligaste behandlingen är strålbehandling. Ibland får du också cytostatika.

Om det finns lymfkörtelmetastaser kvar efter strålbehandlingen kan du behöva en operation för att ta bort halsens lymfkörtlar.

Den nedre delen av svalget kallas hypofarynx. Området börjar i höjd med tungbenet och sträcker sig ner till matstrupen.

De flesta fall av cancer i nedre svalget är av typen skivepitelcancer.

I Sverige diagnostiseras cirka 60 fall av cancer i nedre svalget per år. Det är mycket vanligare hos män än hos kvinnor.

Vid cancer i nedre svalget har du en tumör mellan tungbenet och matstrupen.

Riskfaktorer

Att röka och dricka mycket alkohol ökar risken att få cancer i nedre svalget, och risken blir högre om du både rökt och druckit mycket alkohol. Ofta vet man inte varför någon drabbas.

Symtom

De vanligaste symtomen är att ha ont på en sida av halsen, att det känns obehagligt att svälja eller ha svårt att svälja. Du kan också ha en förstorad lymfkörtel på halsen eller vara hes. Att ha svårt att svälja leder ofta till att du går ner i vikt.

Behandling

Strålbehandling är den huvudsakliga behandlingen, men cancer i nedre svalget kan även behandlas med cytostatika och operation eller en kombination av dessa.

Om det finns lymfkörtelmetastaser kvar efter strålbehandlingen kan du behöva en operation för att ta bort halsens lymfkörtlar.

Struphuvudet kallas även larynx. Det sitter i halsen och består av struplocket och stämbanden. Struplocket finns för att vi ska skydda luftvägen när vi sväljer. Stämbanden har två funktioner, dels skydda luftstrupen vid sväljning, dels bilda röst.

Cancer i struphuvudet delas in i undergrupper beroende på var tumören sitter, och är vanligast på stämbanden.

Den vanligaste tumörformen vid cancer i struphuvudet är skivepitelcancer.

I Sverige diagnostiseras cirka 180 fall av cancer i struphuvudet per år. Det är vanligare bland män än kvinnor. Medianåldern vid diagnos är 69 år.

Riskfaktorer

Att röka och dricka mycket alkohol är kända riskfaktorer för att få cancer i struphuvudet, och risken blir högre om du både rökt och druckit mycket. Ofta vet man inte varför någon drabbas.

Symtom

Vid cancer i struphuvudet är det vanligaste symtomet att vara hes. Andra symtom är att ha svårt att svälja, svälja fel, gå ner i vikt, ha svårt att andas, ha en knöl på halsen eller att rösten påverkas på annat sätt än att vara hes.

Behandling

Om tumören är begränsad till stämbanden kan den behandlas med strålbehandling eller operation, i vissa fall med laseroperation. Om tumören även växer i mjukvävnaden utanför stämbanden får du strålbehandling.  

En tumör som sitter ovanför stämbanden behandlas oftast med strålbehandling, i vissa fall i kombination med cytostatika. Om strålbehandlingen inte ger önskad effekt kan du behöva opereras.

En tumör som sitter nedanför stämbanden behandlas oftast med strålbehandling.

Under behandlingen påverkas ofta rösten eller så kan du bli mer hes. Du kan även få svårare att svälja.

För tumörer som har växt in i struphuvudets brosk rekommenderas en operation där hela eller delar av struphuvudet tas bort. En sådan operation kallas laryngektomi. En laryngektomi påverkar talet och innebär att din förmåga att bilda röst försvinner. Du kommer att få ett nytt sätt att bilda röst och kommer att få rehabilitering hos en logoped.

Spottkörtlarnas uppgift är att producera saliv.

I Sverige diagnostiseras cirka 110 fall av spottkörtelcancer varje år. Medianåldern vid diagnos är 68 år, men det förekommer även hos unga och barn.

Olika typer av cancer i spottkörtlarna

Det finns många olika typer av spottkörtelcancer. Det finns cirka 20 olika undergrupper med varierande svårighetsgrad.

Det är vanligast få cancer i öronspottkörteln (glandula parotis) eller i någon av de större spottkörtlarna under käken (glandula submandibularis) eller under tungan (glandula sublingualis). Även mycket små spottkörtlar som finns utspridda i munhålan kan drabbas av cancer, men det är ovanligare.

Riskfaktorer

Man vet inte varför vissa får spottkörtelcancer, men tidigare strålbehandling mot området ökar risken.

Symtom

Det vanligaste symtomet är en knöl i en spottkörtel.

Behandling

Operation är den vanligaste behandlingen, ibland i kombination med strålbehandling. Ofta opererar man också bort lymfkörtlar på halsen.

Näshålan är en kanal precis innanför näsan, där luften du andas in passerar på vägen till lungorna.

Bihålorna är små hålrum vid sidan av näshålan. De är klädda av celler som kan bilda slem som gör att näsan inte torkar ut. Bihålorna fungerar också som resonansrum så att talet låter normalt.

I Sverige diagnostiseras varje år cirka 67 fall av cancer i näsan eller bihålorna. Det är vanligare bland män än kvinnor. Medianåldern vid diagnos är 69 år.

De flesta tumörer utgår från näshålan och startar oftast i de slembildande cellerna på insidan av näsan och bihålorna.

Riskfaktorer

Att röka ökar risken för näs- och bihålecancer.

Ofta vet man inte varför någon drabbas.

Symtom

Cancer i näsan eller bihålorna kan först visa sig som långvarig nästäppa på en sida eller snor med blodiga strimmor. Symtom som kommer senare är ha ont i en sida av ansiktet, lock för ena örat, tänder som plötsligt blir lösa och dubbelseende.

Behandling

Små tumörer behandlas med operation. Större tumörer behandlas ofta med operation och efterföljande strålbehandling, ibland i kombination med cytostatika. I enstaka fall kan det behövas en mer omfattande operation.  

Okänd primärtumör innebär att du har fått en huvud- och halscancer där man inte hittar primärtumören, utan en lymfkörtelmetastas på halsen. Trots utförlig utredning vet man alltså inte säkert var primärtumören sitter.

Varje år diagnostiseras cirka 57 fall av okänd primärtumör i huvud- och halsområdet. Medianåldern för diagnos är 65 år för män och 68 år för kvinnor.

Behandling

Du kommer att få veta vilken behandling som är aktuell för dig. Strålbehandling är vanligast, ibland i kombination med cytostatika eller operation.

Strålbehandlingen ges oftast mot svalget och lymfkörtlarna på halsen.

Om du blir opererad är det oftast lymfkörtelmetastasen som tas bort.  

Cancer i den yttre hörselgången är en ovanlig cancerform. De flesta som får sjukdomen är äldre. Sjukdomen börjar ofta i hörselgångens hud.

Symtom

Cancern kan misstolkas som en besvärlig och långvarig hörselgångsinfektion, och du kan därför ha haft besvär under en längre tid innan du får diagnosen. Symtomen kan vara att det kliar, gör ont och att du har lock för örat. Det kan också rinna från örat. Det som kan skilja cancer från en hörselgångsinfektion är att blodtillblandad vätska kan sippra ut från örat vid cancer.

Eftersom cancern ofta upptäcks sent har den ofta redan spridit sig till närliggande ben och mjukvävnaderna runt hörselgången, in mot trumhinnan, till mellanörat eller till lymfkörtlar på halsen. Det gör att behandlingen ofta kommer i gång sent.

Behandling

Behandlingen är ofta en kombination av operation och efterföljande strålbehandling. Bara strålbehandling räcker sällan.

Hur orsakar HPV huvud- och halscancer?

Humant papillomvirus (HPV) kan infektera slemhinnan i svalget, halsen, könsorganen och analöppningen. De flesta får inga symtom av infektionen och kroppens immunförsvar kan själv göra sig av med viruset. 

I enstaka fall kan kroppen inte läka ut infektionen. Delar av virusets arvsmassa kan då stanna kvar i slemhinnans celler, vilket kan leda till cancerutveckling. Detta tar ofta många år.

Det blir allt vanligare att huvud- och halscancer har samband med HPV, framför allt cancer i halsmandlarna och tungroten. Övriga former av huvud- och halscancer har en liten eller ingen koppling till HPV, vad vi vet i dag.

När du utreds för huvud- och halscancer tar man reda på om tumören är HPV-orsakad genom att ta ett vävnadsprov.

Spridning av HPV

De flesta har i ungdomen varit infekterade med HPV men läkt ut infektionen. Vi vet i nuläget inte varför vissa personer får en kvarstående infektion och varför några av dem dessutom utvecklar cancer.

HPV-infektionen smittar genom nära kontakt. Denna kan vara både sexuell och icke-sexuell. Vid HPV-orsakad cancer i svalget är det vanligare att smittan har spridits genom icke-sexuell nära kontakt än vid HPV-orsakad cancer i könsorganen och analöppningen.

Den som har fått en HPV-orsakad cancer har ingen produktion av virus och kan alltså inte smitta någon annan med viruset. Cancern kan inte heller spridas till någon annan.

Påverkan på cancerbehandlingen

Personer som har en HPV-orsakad cancer i halsmandlarna eller tungroten har bättre effekt av behandlingen än personer med motsvarande cancer som inte är HPV-orsakad.

Oavsett om cancern är HPV-orsakad eller inte behandlas du på samma sätt. Behandlingen väljs alltså utifrån var tumören sitter och hur stor den är, vilket stadium cancern är i och din allmänna hälsa.

> Läs mer på 1177.se. Sök på HPV och Vaccination mot HPV.  

Efter utredningen tar vården fram ett behandlingsförslag baserat på riktlinjerna i det nationella vårdprogrammet för din diagnos. Vårdprogrammet innehåller rekommendationer för vården om hur cancern ska behandlas enligt bästa medicinska kunskap. Samma cancerdiagnos kan behandlas olika beroende på att sjukdomens egenskaper varierar.

Behandlingsförslaget ska ta hänsyn till just din situation och dina förutsättningar, men ska inte påverkas av var i landet du får vård. Vilken eller vilka behandlingar som rekommenderas för dig diskuteras ofta på en multidisciplinär konferens (MDK) vid ett universitetssjukhus.

Tumörer är känsliga för olika typer av behandling

Tumörer har olika egenskaper som bland annat påverkar hur snabbt de växer och vilken typ av behandling de är känsliga för.

Andra faktorer som påverkar

Andra faktorer som kan påverka behandlingsförslaget är om cancercellerna har spridit sig till lymfkörtlar, lungorna eller andra delar av kroppen. Storleken på tumören kan också ha betydelse, liksom hur du mår och dina andra sjukdomar och läkemedel. Likaså om du är gravid eller ammar. Vad du själv vill och behöver vägs också in.

Du kan rekommenderas en eller flera behandlingar

Det finns tre behandlingsformer för cancer i huvud- och halsområdet:

• operation
• strålbehandling
• medicinsk behandling, till exempel cytostatika.

Du rekommenderas antingen en av behandlingsformerna eller en kombination av flera. Operation och strålbehandling är de vanligaste behandlingsformerna vid tumörer i huvud- och halsområdet. Operation är vanligare vid läppcancer och cancer i munhålan, medan strålbehandling är vanligare vid cancer i svalget.

Valet av behandling styrs av flera faktorer. Om du har en mindre tumör behandlas du oftast med antingen operation eller strålbehandling. Om du har en mer avancerad tumör får du oftast både operation och strålbehandling. Avancerade tumörer som inte går att operera behandlas med strålbehandling, ibland i kombination med medicinsk behandling.

Vid operation av större tumörer kan man behöva tillföra vävnad, en så kallad lambå, genom en rekonstruktion som oftast görs av en plastikkirurg. Det kan göras vid samma tillfälle som tumören tas bort.

Oftast syftar behandlingen till att bota sjukdomen, och de flesta blir friska efter att ha behandlats. Om tumören har varit stor eller suttit på ett svåråtkomligt ställe, kan du i vissa fall få varaktiga problem, till exempel svårt att svälja eller tala. 

Du diskuterar förslaget med din läkare

Du diskuterar behandlingsförslaget tillsammans med din läkare, och ni kommer överens om vilken behandling du ska få. Om du inte är nöjd med förslaget har du rätt till en ny medicinsk bedömning. Du har alltid rätt att tacka nej till behandling. Närstående har inte rätt att bestämma.

Din behandling kan komma att ändras allteftersom den följs upp, och man ser hur sjukdomen svarar på behandlingen och hur du mår.

Fertiliteten är kroppens förmåga att få biologiska barn. Den kan försämras av både cancersjukdomen och behandlingen. Ibland kommer fertiliteten tillbaka när behandlingen är avslutad.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har frågor om dina möjligheter att få barn. Innan behandlingen börjar ska de berätta hur fertiliteten kan påverkas, och fungera som stöd om du behöver prata mer om detta. 

Fertilitet vid cytostatikabehandling

Både cytostatikabehandling kan minska din produktion av könshormoner. Det kan leda till att menstruationen eller spermieproduktionen upphör. Kvinnor kan få liknande symtom som vid klimakteriet.

Det är svårt att säga i förväg om du kommer att bli infertil av behandlingen, men ju högre doser och ju äldre du är, desto större är risken. 

Fertilitet vid målriktad behandling

Det är ännu osäkert om och i så fall hur målriktade läkemedel påverkar din framtida förmåga att få barn på liknande sätt som cytostatikabehandling kan göra.

Graviditet

För alla cancerläkemedel gäller att det är viktigt att du inte blir gravid eller gör någon gravid under behandlingen, eftersom läkemedlen kan påverka fostret. Vissa läkemedel kan påverka fostret i flera månader efter avslutad behandling. Använd därför säkra preventivmedel, och rådgör med din läkare om när det är lämpligt att försöka bli förälder.

Ibland behövs dubbelt skydd, eftersom biverkningar som diarré eller direkt påverkan av cancerläkemedlet kan göra att p-piller inte räcker som ensamt skydd. Ibland är p-piller inte heller lämpligt. Kondom kan rekommenderas både som preventivmedel och för att skydda sköra slemhinnor.  

Behandling med botande syfte kallas också kurativ behandling.

Behandlingen följs upp och kan behöva bytas

Behandlingen följer nationella riktlinjer. Den följs upp med regelbundna kontroller med till exempel datortomografi, blodprov eller läkarundersökningar. Utifrån kontrollerna planeras behandlingen vidare och du kan behöva byta behandling. Du får information av din läkare eller kontaktsjuksköterska via besök, telefon eller brev.

Du kan få flera behandlingar

Du kan rekommenderas flera olika behandlingar. De kan pågå samtidigt eller efter varandra.

Om du får en behandling inför en annan kallas det neoadjuvant behandling. Till exempel kan du behandlas med cytostatika inför en operation. Målet är då att krympa tumören, så att så mycket som möjligt av den kan tas bort under operationen.

Du kan också få en behandling efter en annan, till exempel cytostatika efter en operation. Det kallas tilläggsbehandling eller adjuvant behandling.

Neoadjuvant och adjuvant behandling kan också vara annan behandling, till exempel målriktad behandling, hormonell behandling och strålbehandling.

Målet med behandlingen kan ändras

Målet med behandlingen kan ändras efter att den har startat. En behandling med botande syfte som inte har botande effekt kan ändras till att ha som mål att lindra symtom och bromsa sjukdomen.

Du kan få palliativ vård under lång tid, samtidigt som du får behandling som bromsar sjukdomen. Genom att tidigt uppmärksamma dina behov av palliativ vård ökar möjligheten till god livskvalitet. Målet med din vård och behandling ska vara tydligt för både dig, dina närstående och vårdpersonalen, och det är viktigt att lägga upp en plan för den fortsatta vården. Du kan till exempel få lindring av symtom som smärta, och stöd genom att prata om det som är viktigt för dig.

Vad är viktigt för mig?

Det är bra om du funderar över vad som är viktigt för dig och vilket stöd du behöver. Om du vill kan du göra det tillsammans med någon som står dig nära.

Du har rätt till samtal om din situation. Närstående kan vara med om du vill. Samtalen kan till exempel handla om följande:

• dina tidigare erfarenheter
• vad du vill och kan göra själv
• dina önskemål och prioriteringar
• din sjukdom och behandling.

Prata med din läkare, kontaktsjuksköterska och kurator om vad som är viktigt för dig. Tillsammans kan ni planera vården så att du känner dig trygg och får det stöd du behöver.

Vilken hjälp kan jag få?

Här är några exempel på hjälp och stöd:

• Du kan få lindring eller förebyggande hjälp mot till exempel smärta, illamående och trötthet.
• Du kan få stöd att hantera känslor som oro eller ångest, eller hantera tankar om livet och döden.
• Du kan få praktisk hjälp, till exempel med intyg eller ekonomisk vägledning så att du kan ordna vardagen på bästa sätt.
• Du kan få hjälpmedel som kan underlätta vardagen.

Tillsammans med vårdpersonalen får du regelbundet uppdatera din plan för vård och behandling utifrån dina behov.

Om det är något du funderar på, tveka inte att fråga din kontaktsjuksköterska eller annan vårdpersonal.

Var kan jag få palliativ vård?

Beroende på vilka behov du har, vad du vill och vad som är möjligt, kan du få palliativ vård till exempel hemma, på ett vård- och omsorgsboende eller på sjukhus. Dina behov och vad du vill kan också ändras när sjukdomen förändras. Till exempel kan du behöva vara en kortare tid på sjukhuset för att sedan vårdas hemma. Ibland kan du behöva få hjälp av flera olika vårdenheter.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Planerad vård hemma.

Film: Palliativ vård hjälper dig att leva så bra som möjligt med cancer

Cancerbehandling med bromsande och lindrande effekt

När det inte går att bli av med sjukdomen kan du få cancerbehandling med syfte att bromsa sjukdomen, förlänga livet och ge dig en så god livskvalitet som möjligt. Bromsande och symtomlindrande behandling har ofta god effekt på hur du mår och på sjukdomens utveckling och kan pågå så länge som den har önskad effekt. Om en bromsande behandling inte har önskad effekt kan man i många fall byta till en annan.

Med tiden kan effekten bli sämre

Med tiden är det vanligt att cancersjukdomen påverkar dig allt mer. Samtidigt kan cancerbehandlingen med tiden få sämre effekt och i stället ge fler och mer påtagliga biverkningar. Det kan nå en punkt där du inte längre har nytta av den. Tillsammans med din läkare behöver du då överväga om det är lämpligt att avbryta behandlingen.

I sådana situationer kommer du fortfarande att få palliativ vård, som syftar till att förebygga och lindra symtom som sjukdomen orsakar. Målet är att ge dig den bästa möjliga livskvaliteten och hjälpa dig att hantera sjukdomens påverkan på bästa sätt.

Vid palliativ vård i livets slutskede bedöms du ha kort tid kvar att leva, dagar eller veckor.

Det här kan vara tecken på att döden närmar sig:

• Du kan vara mer sängliggande.
• Du kan ha svårt att svälja.
• Du kan bara dricka små mängder vätska.
• Du kan ha sämre cirkulation och andning.
• Du kan ha sänkt medvetande eller vara förvirrad i perioder.

Vårdpersonalen tar hänsyn till vad du vill och behöver

Din läkare samtalar med dig och dina närstående om situationen. Ibland är även en sjuksköterska eller undersköterska med under samtalet. Även vårdteamet runt dig informeras om att du är döende.

Vårdpersonalen ska ta hänsyn till dina önskemål om vården i livets slut, och respektera dina andliga och existentiella behov.

Du ska få de läkemedel du behöver för att lindra besvärliga symtom.

Vårdpersonalen kommer att ta reda på hur du mår med jämna mellanrum. Om du inte kan berätta själv tittar man efter vissa tecken, till exempel ditt ansiktsuttryck, hur du andas och hur ditt hjärta slår. Vårdpersonalen kommer också att prata med dina närstående om hur du mår. 

Om du har särskilda behov kontaktar vårdteamet personal med rätt kompetens. Det kan vara till exempel ett smärtteam, en andlig företrädare eller en annan enhet på sjukhuset.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Vård i slutet av livet.
> Dina närstående kan läsa mer på narstaende.se.

Hälsosamma vanor kan göra stor skillnad på både kort och lite längre sikt. Om du opereras akut kan du ändå påverka resultatet genom att leva hälsosamt efter operationen.

Tobak och nikotin

Den som använder tobak får syrebrist i kroppens vävnader, och det är den vanligaste orsaken till komplikationer efter en operation. En annan effekt är att kroppen får sämre förmåga att bilda bindväv, vilket gör att sår läker sämre. Om du slutar att använda tobak minskar risken att få blodpropp, lunginflammation och sårinfektion efter operationen. Såret kommer också att läka bättre.

Tobak och nikotin finns i cigaretter, e-cigaretter, snus och upphettade tobaksprodukter. Du bör därför undvika alla produkter med tobak eller nikotin före och efter operationen.

Råd till dig som använder tobak och nikotin

Avstå från tobak och nikotin så långt före operationen som möjligt, minst 4 och gärna 8 veckor. Prata med vårdpersonalen för att få råd om hur du ska göra. Du kan också få hjälp och stöd av vårdcentralen.

Alkohol

Att dricka alkohol tiden före en operation ökar risken för sårinfektion, urinvägsinfektion och lunginflammation. Alkohol höjer även blodtrycket och ökar risken för blödning och hjärt- och kärlpåverkan. Genom att undvika alkohol så långt före operationen som möjligt kan din kropp återhämta sig från alkoholens negativa effekter.

Du kan få hjälp och stöd av vården med att sluta dricka alkohol.

Narkotika och andra droger

Berätta för din läkare om du använder narkotika eller andra droger innan du ska opereras. Det är säkrast för dig och du kan få hjälp att sluta. Läkaren har tystnadsplikt.

Fysisk aktivitet

Olika former av fysisk aktivitet och träning underlättar en snabb återhämtning och minskar risken för komplikationer efter operationen. En operation försämrar tillfälligt din fysiska förmåga. Om du tränar eller rör på dig extra mycket före operationen ökar blodets förmåga att ta upp syre och blodtrycket sänks. Genom att vara fysiskt aktiv innan du opereras kan du alltså ge hjärtat, kärlen och lungorna ett så bra utgångsläge som möjligt.

Råd om fysisk aktivitet

Hur mycket och hur intensiv fysisk aktivitet du klarar är individuellt, men all rörelse är bättre än ingen rörelse. Den allmänna rekommendationen är att röra på sig så att pulsen ökar och man blir varm och lätt andfådd 150–300 minuter i veckan, eller på en mer ansträngande nivå 75–150 minuter i veckan. Aktiviteten bör spridas över veckan. All rörelse räknas och det behöver inte vara organiserad träning. Om du kan får du gärna röra dig mer än rekommendationen.

Du kan behöva förebyggande andningsträning, om du har en lungsjukdom eller nedsatt fysisk funktion sedan tidigare. Den kan innebära träning av andningsmusklerna eller olika tekniker för att rensa uftvägarna från slem.

Kontakta en fysioterapeut om du behöver råd om fysisk aktivitet och träning inför operationen.

Matvanor

Hälsosamma matvanor och en normal vikt minskar risken för komplikationer såsom trycksår, infektion, dålig sårläkning, hjärtinfarkt och hjärtsvikt. Den stress som kroppen utsätts för under en operation gör att behovet av protein och energi ökar. Se till att få i dig tillräckligt med näring både före och efter operationen, så att du kan återhämta dig bättre.

Om du håller vikten och kan äta som vanligt, kan du följa de kostråd som rekommenderas för allmänheten. Det är bra om du även får i dig extra protein. Bra proteinrika livsmedel är till exempel fisk, kyckling, ägg, nötter, fröer, bönor, ärtor och linser, ost och andra mejeriprodukter.  

Om du har minskat i vikt eller har svårt att äta, kan du behöva kontakt med en dietist. Du kan då få kostråd och eventuellt särskilda kosttillägg.

Allmänna råd för hälsosamma matvanor

• Ät regelbundet och tillräckligt.
• Ät mycket grönsaker, frukt och bär.
• Ät mycket fullkorn.
• Ät fisk, bönor, ärtor och linser ofta, och kött ibland.
• Välj nyckelhålsmärkta mejeriprodukter och matfetter.
• Håll igen på det söta, salta och feta – läsk, sötsaker och snacks.

> Läs mer på livsmedelsverket.se. Sök på Kostråd för vuxna.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Levnadsvanor i samband med en operation.

I din kallelse får du detaljerad information om hur du ska förbereda dig. Här får du allmän information.

Inskrivning

Inför din operation har du ett inskrivningssamtal. Samtalet genomförs via telefon, video eller som ett besök på sjukhuset. Förbered dig genom att skriva ner dina frågor och ha gärna med en närstående till samtalet. Ibland sker samtalet när du kommer till sjukhuset för operationen.

Om du ska till sjukhuset på ett besök, ta med legitimation och eventuella läkemedel du behöver under dagen. Ta också med din läkemedelslista och eventuellt behandlingskort för blodförtunnande läkemedel. Om du tar naturläkemedel är det viktigt att du berättar det.

Provtagning

Du kan behöva lämna blodprover inför operationen. Antingen gör du det vid inskrivningen eller så får du en remiss för att lämna proverna på en vårdcentral eller ett laboratorium. Du får veta var du kan lämna proverna.

Läkemedel

Inför operationen kan du behöva göra uppehåll med de eventuella läkemedel och naturläkemedel du tar, eller ändra dosen. Du kan också behöva ta nya läkemedel inför operationen. Din läkare berättar vad som gäller för dig.

EKG – mätning av hjärtats aktivitet

Du kan behöva undersökas med EKG, som mäter hjärtats elektriska aktivitet. Det är läkaren som avgör om det behövs.

Duscha

Du ska duscha och tvätta kroppen inför operationen. Efter att du har duschat är det viktigt att du tar på dig rena kläder.

Fasta

Det är viktigt att du fastar före operationen, annars kan du kräkas och få ner maginnehåll i lungorna. Du får alltså inte äta eller dricka ett antal timmar innan du ska sövas. Följ instruktionerna du får.

Ta alltid med dig:

• legitimation
• telefonnummer till närstående
• läkemedel och läkemedelslista
• tidsfördriv, till exempel böcker
• egna anteckningar och frågor
• mobiltelefon, laddare med lång sladd och hörlurar
• sköna kläder som är enkla att ta på.

Ta med dig om du ska stanna över natten:

• inneskor som är stabila och lätta att ta av och på
• extra kläder
• hygienartiklar, till exempel tandborste, tandkräm och hudkräm.

Ta inte med dig:

• värdesaker
• stora summor pengar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Narkos – att bli sövd, EKG och Att lämna blodprov

I din kallelse får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå. Här får du allmän information.

Innan du ska sövas

På sjukhuset får du byta om till särskilda kläder och låsa in dina saker i ett skåp. Du får lägga dig i en säng eller sitta i en fåtölj när du väntar på din tur.

Du får en perifer venkateter, PVK, i ett blodkärl i handen eller armen. Venkatetern är en tunn plastslang som gör att du kan få läkemedel och dropp direkt i blodet.

Personalen följer dig till operationsavdelningen när det är dags för din undersökning eller operation.

Så går det till att sövas

När det är dags att sövas får du sömnmedel i venkatetern. Du får andas extra syrgas i en mask framför munnen och näsan.

När du är sövd övervakar narkospersonalen dig och ditt hjärtas och dina lungors funktion.

När du vaknar

När du vaknar har du redan förts till en uppvakningsavdelning. Personalen där tar hand om dig tills du kan komma till en vårdavdelning eller gå hem.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Narkos – att bli sövd och Venkateter i armen eller handen

Det finns två metoder för ryggbedövning: epiduralbedövning och spinalbedövning. Det som skiljer dem är hur långt in i ryggraden bedövningsmedlet sprutas.

Hur ska jag förbereda mig?

I kallelsen får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå.

Så går det till

Du får antingen sitta eller ligga ner när du ska få ryggbedövningen.

Innan du får själva ryggbedövningen kan du få lokalbedövning i huden.

Du kan få ryggbedövningen med en spruta som en engångsdos.

Om du behöver en bedövning som man kan fylla på, lägger man in en kateter som man antingen kan ge flera doser i, eller koppla till en läkemedelspump. Katetern är en tunn plastslang som inte brukar kännas. Denna typ av bedövning kan också användas som smärtlindring efter operationen.

Vid ryggbedövning bedövas nerverna som styr urinblåsan. Därför kan du få en urinkateter som du har kvar tills bedövningen har släppt.

Hur mår jag efteråt?

• Blodtrycket kan sjunka när bedövningen verkar, därför kontrolleras det regelbundet.
• Du kan vara öm i ryggen, ha klåda och få ett blåmärke vid stickstället. Det brukar gå över inom några dagar.
• Om du har varit helt bedövad är det vanligt att skaka och huttra en stund efter operationen.
• Om du har svårt att kissa efter att bedövningen har släppt, kontakta vården.
• Det kan hända att du får huvudvärk efter en ryggbedövning, även om det är ovanligt. Då är det bra att dricka mycket och ta värktabletter. Om det inte går över efter 1–3 dygn kan du få annan behandling.
• Allvarliga och bestående nervskador efter en ryggbedövning är mycket ovanligt.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Ryggbedövning vid operation.

Du rekommenderas en operation för att behandla din läppcancer. Målet med operationen är att ta bort hela tumören, bevara så mycket funktion som möjligt och återställa utseendet.

Hur ska jag förbereda mig?

I kallelsen får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå.

Så går det till

Du opereras i lokalbedövning eller narkos. Narkos innebär att du sover och inte känner smärta.

Kirurgen tar bort den del av läppen där tumören sitter med en marginal av frisk vävnad runtom. Oftast tas förändringen bort som en kil och läppen sys ihop. Om förändringen är lite större kan man använda en lambå för att rekonstruera och täcka det som är borttaget.

Om man misstänker att cancern har spridit sig till halsens lymfkörtlar opererar man dem samtidigt, med antingen halskörtelutrymning eller portvaktskörtelbiopsi (sentinel node-biopsi).

Hur mår jag efteråt?

Vid lokalbedövning åker du oftast hem samma dag. Vid en lite större operation kan du bli kvar en till några dagar. Din kirurg berättar vad som gäller för dig.

Vårdpersonalen inspekterar operationsområdet för att kontrollera att det läker som det ska.

Det är normalt att ha ont i operationsområdet. Det gör mest ont första dygnet. De följande 3–4 dagarna minskar smärtan successivt. Du kan lindra smärtan genom att regelbundet ta smärtstillande medicin.

Du kan få svårt att gapa tillräckligt för att äta fast mat under det första dygnet eller dygnen. Flytande mat som soppor och drycker brukar fungera bra.

Stygnen är ibland av en typ som försvinner av sig själva och inte behöver tas bort. Om du har stygn som behöver tas bort får du veta var och när.

I sällsynta fall kan du få en infektion eller blödning efter operationen. Hör då av dig till kontaktsjuksköterskan eller sjukvårdsupplysningen 1177.

Du kan känna domningar i området under flera månader efter operationen.

Sjukskrivning

Du rekommenderas att vara sjukskriven några dagar upp till en vecka, beroende på vad du jobbar med.

Återbesök

Du kallas till ett återbesök cirka 2–3 veckor efter operationen. Återbesöket kan vara på sjukhuset, eller via telefon eller videosamtal. Du får då veta resultatet av eventuella vävnadsprover som togs under operationen, prata om hur du mår och diskutera nästa steg.

Om du behöver träffa vårdpersonal före återbesöket, får du veta det när du skrivs ut från sjukhuset.

Om du har frågor före återbesöket, prata med din kontaktsjuksköterska.

Du rekommenderas en operation för att behandla din tungcancer. Målet med operationen är att ta bort hela tumören och bevara så mycket funktion som möjligt.

Hur ska jag förbereda mig?

I kallelsen får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå.

Så går det till

Du opereras i narkos. Det innebär att du sover och inte känner smärta.

Operationen tar oftast 2–4 timmar.

När du sover tar kirurgen bort den del av tungan där tumören sitter med en marginal av frisk vävnad runtom. Det kan innebära att även vävnad under tungan måste tas bort.

Det opererade området lämnas ofta att läka självt. Ibland sätts några stygn.

Om utredningen har visat att tumören har spridit sig till lymfkörtlar på halsen, gör man även en halskörtelutrymning genom ett snitt på halsen. Om utredningen inte har visat några tecken till spridning, kan det ändå bli aktuellt att operera lymfkörtlarna för att ställa diagnos. Det görs med antingen en begränsad halskörtelutrymning eller en portvaktskörtelbiopsi (sentinel node-biopsi). Din kirurg berättar vad som rekommenderas för dig.

Du kan också få en sond, alltså en slang till magsäcken. Den används till att ge mat de första dagarna efter operationen.

Du kan även få en kvarliggande kateter i urinblåsan. Den tas oftast bort samma dag eller dagen efter.

Hur mår jag efteråt?

Du får oftast stanna på sjukhuset några dagar till en vecka.

Vårdpersonalen inspekterar regelbundet operationsområdet för att kontrollera att det läker som det ska.

Ät mjuk och lättuggad mat och undvik alltför varm mat och dryck de första veckorna. Även starkt kryddad mat kan göra att det svider i operationsområdet. Du får veta vad som gäller för dig.

Undvik hård ansträngning och tunga lyft de första veckorna efter operationen.

Stygn i munnen är oftast av en typ som försvinner av sig själva. De behöver inte tas bort om de inte ger problem.

Sjukskrivning

Du blir sjukskriven åtminstone 2–3 veckor efter operationen. Det kan också bli längre, beroende på hur stor operationen var och om du behöver mer behandling.

Återbesök

Du kallas till ett återbesök cirka 2–3 veckor efter operationen. Återbesöket kan vara på sjukhuset, eller via telefon eller videosamtal. Du får då veta resultatet av vävnadsprover som togs under operationen, prata om hur du mår och diskutera nästa steg.

Om du har frågor före återbesöket, prata med din kontaktsjuksköterska.  

Du rekommenderas en operation för att behandla din tungcancer. Målet med operationen är att ta bort hela tumören, bevara så mycket funktion som möjligt och återställa utseendet.

Hur ska jag förbereda mig?

I kallelsen får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå.

Så går det till

Du opereras i narkos. Det innebär att du sover och inte känner smärta.

Operationen pågår vanligen under en hel dag. Vid operationen deltar specialister i öron, näsa och hals och plastikkirurgi.

Tumören med omgivande vävnader kan vanligen opereras genom munnen, utan att man behöver göra några snitt i ansiktet. När du sover tar kirurgen bort tumören med en marginal av frisk vävnad runtom. Det kan innebära att även vävnad under tungan i munbotten eller mot tungroten måste tas bort.

Kirurgen gör också en halskörtelutrymning genom ett snitt på halsen för att ta bort eventuell spridning till lymfkörtlar. Även om utredningen inte har kunnat visa någon säker spridning, görs en halskörtelutrymning för att ställa diagnos och för att man vid rekonstruktionen behöver tillgång till halsens blodkärl.

Den del av tungan som opereras bort, rekonstrueras med vävnad som hämtas någon annanstans på kroppen, vanligen från låret eller underarmen. Det kallas fri lambå. Lambån anpassas i munhålan och ansluts till blodkärl på halsen.

Det är vanligt att man gör en trakeostomi vid operationen. Det är en öppning på halsen där ett rör sätts i luftstrupen för att underlätta andningen. Röret kallas trakealkanyl. Det tas bort när risken för svullnad i operationsområdet har minskat.

Det är vanligt att man sätter ett dränage i såret. Det är en tunn slang som leder bort vätska.

Du får också en sond, alltså en slang till magsäcken. Den används till att ge mat de första dagarna efter operationen.

Du får även en kvarliggande kateter i urinblåsan.

Hur mår jag efteråt?

Du får oftast stanna på sjukhuset 2–3 veckor.

Blodförsörjningen till lambån måste noggrant övervakas under cirka en vecka. Den första natten vårdas du oftast på en intensivvårdsavdelning och är vanligen fortsatt sövd.

Sedan får du flytta till en vårdavdelning. Där får du sakta börja röra dig och äta först flytande och sedan fast mat. Personalen kontrollerar noggrant hur lambån läker.

Dränaget tas normalt bort cirka 2 dagar efter operationen.

Urinkatetern tas oftast bort några dagar till cirka en vecka efter operationen.

Den första veckan har du begränsningar i hur du får röra dig och vad du kan äta och dricka. Din kirurg berättar vad som gäller för dig.

Du ska inte röka, snusa, använda nikotinersättning eller dricka drycker med koffein. Det kan försämra blodförsörjningen till lambån och göra att vävnaden i lambån dör.

Du får hjälp med munhygien och vid behov sjukgymnastik. Du får träffa en logoped som ger råd om hur du ska träna på att svälja, tala och röra munnen. En dietist kan ge råd om hur du ska äta.

Om du har fått en fri lambå, får du äta blodförtunnande läkemedel under en månad.

Stygn i munnen är vanligen av en typ som försvinner av sig själva. De behöver inte tas bort om de inte ger problem.

Du kan också få stygn som ska tas bort. Ibland tas de bort innan du lämnar sjukhuset. Om du lämnar sjukhuset innan stygnen har tagits bort, får du veta när och var de ska tas bort.

Stället man har tagit lambån ifrån, till exempel underarmen eller benet, kan ibland sys ihop. Men ofta behöver det täckas med ett hudtransplantat från ytterligare en plats på kroppen, ofta från överarmen, ljumsken eller låret. Detta operationssår eller hudtransplantat behöver läggas om efter att du har kommit hem. Du får veta vad som gäller för dig innan du lämnar sjukhuset.

Om du har fått en trakeostomi

När du har en trakeostomi är det svårare att bilda röst, men med en talventil kan du oftast prata. I annat fall kan du kommunicera via tecken, skrift eller platta. Trakeostomin tas vanligen bort efter cirka en vecka.

Sjukskrivning

Du blir sjukskriven åtminstone 2–3 veckor efter operationen. Det kan också bli längre, beroende på hur omfattande operationen var och om du behöver mer behandling. Din läkare talar om vad som gäller för dig.

Återbesök

Du kallas till ett återbesök cirka 2–3 veckor efter operationen. Återbesöket kan vara på sjukhuset, eller via telefon eller videosamtal. Du får då veta resultatet av eventuella vävnadsprover som togs under operationen, prata om hur du mår och diskutera nästa steg.

Om du behöver träffa vårdpersonal före återbesöket, får du veta det när du skrivs ut från sjukhuset.

Om du har frågor före återbesöket, prata med din kontaktsjuksköterska.

Du rekommenderas en operation för att behandla din cancersjukdom. Målet med operationen är att ta bort hela tumören, bevara så mycket funktion som möjligt och återställa utseendet.

Hur ska jag förbereda mig?

I kallelsen får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå.

Så går det till

Du opereras oftast i narkos. Det innebär att du sover och inte känner smärta.

Kirurgen tar bort tumören med en marginal av frisk vävnad runtom. Det kan innebära att tänder i området och en del av käkbenet måste tas bort. Vanligen kan man täcka det hålrum som uppstår med lokala lambåer. Det innebär att man flyttar vävnader från munhålan för att rekonstruera käkbenet.

Om man misstänker att cancern har spridit sig till halsens lymfkörtlar opererar man dem samtidigt, med antingen halskörtelutrymning eller portvaktskörtelbiopsi (sentinel node-biopsi).

Du kan få en nasogastrisk sond, alltså en slang genom näsan till magsäcken. Den används för att ge mat de första dagarna efter operationen.

Du kan också få en kvarliggande kateter i urinblåsan. Den tas oftast bort samma dag eller dagen efter.

Hur mår jag efteråt?

Du får oftast stanna på sjukhuset några dagar till en vecka. Din kirurg berättar vad som gäller för dig.

Stygn i munnen är vanligen av en typ som försvinner av sig själva. De behöver inte tas bort om de inte ger problem.

Du kan också få stygn som ska tas bort. Om du lämnar sjukhuset innan de har tagits bort, får du veta när och var de ska tas bort.

Sjukskrivning

Du blir sjukskriven åtminstone 2–3 veckor efter operationen.

Återbesök

Du kallas till ett återbesök cirka 2–3 veckor efter operationen. Återbesöket kan vara på sjukhuset, eller via telefon eller videosamtal. Du får då veta resultatet av eventuella vävnadsprover som togs under operationen, prata om hur du mår och diskutera nästa steg.

Om du behöver träffa vårdpersonal före återbesöket, får du veta det när du skrivs ut från sjukhuset.

Om du har frågor före återbesöket, prata med din kontaktsjuksköterska.

Du rekommenderas en operation för att behandla din cancersjukdom. Målet med operationen är att ta bort hela tumören, bevara så mycket funktion som möjligt och återställa utseendet.

Hur ska jag förbereda mig?

I kallelsen får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå.

Så går det till

Du opereras i narkos. Det innebär att du sover och inte känner smärta.

Operationen pågår vanligen under en hel dag.

Om tumören har vuxit in i käkbenet måste det tas bort. Många gånger kan tumören och käkbenet opereras genom munnen, men ofta behövs också en operation genom halsens hud för att ta bort lymfkörtlar och rekonstruera käkben och mjukdelar. Då deltar vanligen specialister i öron, näsa och hals, plastikkirurgi och käkkirurgi.

Rekonstruktion av käkbenet görs ofta med vävnad som tas från någon annan del av kroppen, en så kallad fri lambå. Om man behöver ben tar man vanligen det från underbenet eller skulderbladet. Om man bara behöver hud och muskler tar man vanligen det från låret. Käkbenet fixeras med titanplattor, och lambån sys in mot blodkärl på halsen.

Det är vanligt att man gör en trakeostomi vid operationen. Det är en öppning på halsen där ett rör sätts i luftstrupen för att underlätta andningen. Röret kallas trakealkanyl. Det tas bort när risken för svullnad i operationsområdet har minskat.

Det är också vanligt att man sätter ett dränage i såret. Det är en tunn slang som leder bort vätska.

Du får även en sond, alltså en slang till magsäcken. Den används till att ge mat de första dagarna efter operationen.

Du får också en kvarliggande kateter i urinblåsan.

Hur mår jag efteråt?

Du får oftast stanna på sjukhuset minst 2 veckor. Din kirurg berättar vad som gäller för dig.

Blodförsörjningen till lambån måste övervakas noggrant under cirka en vecka. Den första natten vårdas du på en intensivvårdsavdelning och är vanligen fortsatt sövd.

Sedan får du flytta till en vårdavdelning. Där får du sakta börja röra dig och äta först flytande och sedan fast mat. Personalen kontrollerar noggrant hur lambån läker.

Dränaget tas normalt bort cirka 2 dagar efter operationen.

Urinkatetern tas oftast bort några dagar till cirka en vecka efter operationen.

Den första veckan har du begränsningar i hur du får röra dig och vad du kan äta och dricka. Din kirurg berättar vad som gäller för dig.

Du ska inte röka, snusa, använda nikotinersättning eller dricka drycker med koffein. Det kan försämra blodförsörjningen till lambån och göra att vävnaden i lambån dör.

Du får hjälp med munhygien och vid behov sjukgymnastik. Du får träffa en logoped som ger råd om hur du ska träna på att svälja, tala och röra munnen. En dietist kan ge råd om hur du ska äta.

Du får äta blodförtunnande läkemedel under en månad.

Stygn i munnen är vanligen av en typ som försvinner av sig själva. De behöver inte tas bort om de inte ger problem.

Du kan också få stygn som ska tas bort. Ibland tas de bort innan du skrivs ut, och ibland får du beställa tid hos en distriktssköterska för det.

Stället man har tagit lambån ifrån, till exempel underarmen eller benet, kan ibland sys ihop. Men ofta behöver det täckas med ett hudtransplantat från ytterligare en plats på kroppen, ofta från överarmen, ljumsken eller låret. Detta operationssår eller hudtransplantat behöver läggas om efter att du har kommit hem. Du får veta vad som gäller för dig innan du lämnar sjukhuset.

I ett senare skede kan man diskutera dental rehabilitering, alltså vilket som är det bästa sättet att återställa funktionen i tänder, bett och tuggning. Det kan till exempel göras med specialgjorda proteser eller tandimplantat.

Om du har fått en trakeostomi

När du har en trakeostomi är det svårare att bilda röst, men med en talventil kan du oftast prata. I annat fall kan du kommunicera via tecken, skrift eller platta. Trakeostomin tas vanligen bort efter cirka en vecka.

Sjukskrivning

Du blir sjukskriven åtminstone 2–3 veckor efter operationen. Det kan också bli längre, beroende på hur stor operationen var och om du behöver mer behandling.

Återbesök

Du kallas till ett återbesök cirka 2–3 veckor efter operationen. Återbesöket kan vara på sjukhuset, eller via telefon eller videosamtal. Du får då veta resultatet av eventuella vävnadsprover som togs under operationen, prata om hur du mår och diskutera nästa steg.

Om du behöver träffa vårdpersonal före återbesöket, får du veta det när du skrivs ut från sjukhuset.

Om du har frågor före återbesöket, prata med din kontaktsjuksköterska.

Du rekommenderas en operation för att behandla din cancersjukdom. Målet med operationen är att ta bort hela tumören, bevara så mycket funktion som möjligt och återställa utseendet.

Hur ska jag förbereda mig?

I kallelsen får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå.

Så går det till

Du opereras i narkos. Det innebär att du sover och inte känner smärta.

Kirurgen tar bort tumören med en marginal av frisk vävnad runtom. Det kan innebära att tänder i området och en del av käkbenet måste tas bort. Ibland kan hålrummet som uppstår täckas genom att man flyttar vävnad från en annan del av kroppen.

Om man misstänker att cancern har spridit sig till halsens lymfkörtlar opererar man dem samtidigt, med antingen halskörtelutrymning eller portvaktskörtelbiopsi (sentinel node-biopsi).

Du kan få en nasogastrisk sond, alltså en slang genom näsan till magsäcken. Den används för att ge mat de första dagarna efter operationen.

Du kan också få en kvarliggande kateter i urinblåsan. Den tas oftast bort samma dag eller dagen efter.

Hur mår jag efteråt?

Du får oftast stanna på sjukhuset några dagar till en vecka. Din kirurg berättar vad som gäller för dig.

Stygn i munnen är vanligen av en typ som försvinner av sig själva. De behöver inte tas bort om de inte ger problem.

Du kan också få stygn som ska tas bort. Om du lämnar sjukhuset innan de har tagits bort, får du veta när och var de ska tas bort.

Sjukskrivning

Du blir sjukskriven åtminstone 2–3 veckor efter operationen.

Återbesök

Du kallas till ett återbesök cirka 2–3 veckor efter operationen. Återbesöket kan vara på sjukhuset, eller via telefon eller videosamtal. Du får då veta resultatet av eventuella vävnadsprover som togs under operationen, prata om hur du mår och diskutera nästa steg.

Om du behöver träffa vårdpersonal före återbesöket, får du veta det när du skrivs ut från sjukhuset.

Om du har frågor före återbesöket, prata med din kontaktsjuksköterska.

Du rekommenderas en operation för att behandla din cancersjukdom. Målet med operationen är att ta bort hela tumören, bevara så mycket funktion som möjligt och återställa utseendet.

Hur ska jag förbereda mig?

I kallelsen får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå.

Så går det till

Du opereras i narkos. Det innebär att du sover och inte känner smärta.

Operationen pågår vanligen under en hel dag.

Om tumören har vuxit in i käkbenet måste det tas bort. Det blir då öppet mot bihålan eller näsan. Operationen kan oftast göras genom munnen, men ibland kan man behöva göra snitt i ansiktet.

Om man misstänker att cancern har spridit sig till halsens lymfkörtlar opererar man dem samtidigt, med antingen halskörtelutrymning eller portvaktskörtelbiopsi (sentinel node-biopsi).

Operationsområdet och öppningen till bihålan och näsan kan täckas med olika tekniker. Ett sätt är att tillverka en protes (obturator) som du kan ta ut för kontroller och daglig rengöring. Ibland vill man täcka öppningen kirurgiskt. Det kan göras med en så kallad fri lambå, när man tar vävnad från en annan del av kroppen för att rekonstruera överkäken. Man kan till exempel använda en del av skulderbladet eller underbenet, och man fixerar då benet i överkäken med titanplattor. Om man bedömer att muskler och hud är tillräckligt för att överkäken ska kunna fungera bra, hämtas vanligen vävnad från låret. Din kirurg kan svara på vad som gäller för dig. Vid operationen deltar specialister i öron, näsa och hals, plastikkirurgi och käkkirurgi.

Det är vanligt att man gör en trakeostomi vid operationen. Det är en öppning på halsen där ett rör sätts i luftstrupen för att underlätta andningen. Röret kallas trakealkanyl. Det tas bort när risken för svullnad i operationsområdet har minskat.

Det är vanligt att man sätter ett dränage i såret. Det är en tunn slang som leder bort vätska.

Du får också en sond, alltså en slang till magsäcken. Den används till att ge mat de första dagarna efter operationen.

Du får även en kvarliggande kateter i urinblåsan.

Hur mår jag efteråt?

Du stannar oftast på sjukhuset cirka 2 veckor. Din kirurg berättar vad som gäller för dig.

Dränaget tas normalt bort cirka 2 dagar efter operationen.

Urinkatetern tas oftast bort några dagar till cirka en vecka efter operationen.

Den första veckan har du begränsningar i hur du får röra dig och vad du kan äta och dricka. Din kirurg berättar vad som gäller för dig.

Du får hjälp med munhygien och vid behov sjukgymnastik. Du får träffa en logoped för att träna på att tala. En dietist kan ge råd om hur du ska äta.

Det är normalt att ha ont i operationsområdet. Det gör mest ont första dygnet. De följande 3–4 dagarna minskar smärtan successivt. Du kan lindra smärtan genom att regelbundet ta smärtstillande medicin.

Du kan känna domningar i området under flera månader efter operationen.

I ett senare skede kan man diskutera dental rehabilitering, alltså vilket som är det bästa sättet att återställa funktionen i tänder, bett och tuggning. Det kan till exempel göras med specialgjorda proteser eller tandimplantat.

Om du har fått en lambå

Blodförsörjningen till lambån måste noggrant övervakas under cirka en vecka. Den första natten vårdas du på en intensivvårdsavdelning och är vanligen fortsatt sövd.

Sedan får du flytta till en vårdavdelning. Där får du sakta börja röra dig och äta först flytande och sedan fast mat. Personalen kontrollerar noggrant hur lambån läker.

Stället man har tagit lambån ifrån, till exempel underarmen eller benet, kan ibland sys ihop. Men ofta behöver det täckas med ett hudtransplantat från ytterligare en plats på kroppen, ofta från överarmen, ljumsken eller låret. Detta operationssår eller hudtransplantat behöver läggas om efter att du kommit hem. Du får veta vad som gäller för dig innan du lämnar sjukhuset.

Du ska inte röka, snusa, använda nikotinersättning eller dricka drycker med koffein. Det kan försämra blodförsörjningen till lambån och göra att vävnaden i lambån dör.

Du får äta blodförtunnande läkemedel under en månad.

Om du har fått en trakeostomi

När du har en trakeostomi är det svårare att bilda röst, men med en talventil kan du oftast prata. I annat fall kan du kommunicera via tecken, skrift eller platta. Trakeostomin tas vanligen bort efter cirka en vecka.

Sjukskrivning

Du blir sjukskriven åtminstone 2–3 veckor efter operationen. Det kan också bli längre, beroende på hur stor operationen var och om du behöver mer behandling.

Återbesök

Du kallas till ett återbesök cirka 2–3 veckor efter operationen. Återbesöket kan vara på sjukhuset, eller via telefon eller videosamtal. Du får då veta resultatet av eventuella vävnadsprover som togs under operationen, prata om hur du mår och diskutera nästa steg.

Om du behöver träffa vårdpersonal före återbesöket, får du veta det när du skrivs ut från sjukhuset.

Om du har frågor före återbesöket, prata med din kontaktsjuksköterska.

Du rekommenderas en operation för att behandla din cancersjukdom. Målet med operationen är att ta bort hela tumören, bevara så mycket funktion som möjligt och återställa utseendet.

Hur ska jag förbereda mig?

I kallelsen får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå.

Så går det till

Du opereras i lokalbedövning eller narkos. Narkos innebär att du sover och inte känner smärta.

När du är bedövad eller sover tar kirurgen bort tumören med en marginal av frisk vävnad runtom. Eventuellt täcker man området med en lokal lambå. Det betyder att man använder vävnad från ett annat ställe i munhålan för att täcka det opererade området.

Om man misstänker att cancern har spridit sig till halsens lymfkörtlar opererar man dem samtidigt, med antingen halskörtelutrymning eller portvaktskörtelbiopsi (sentinel node-biopsi).

Du kan även behöva en nasogastrisk sond, alltså en slang genom näsan till magsäcken. Den används till att ge mat de första dagarna efter operationen.

Du kan också få en kvarliggande kateter i urinblåsan. Den tas oftast bort samma dag eller dagen efter.

Hur mår jag efteråt?

Du får oftast stanna på sjukhuset i 1–4 dagar. Din kirurg berättar vad som gäller för dig.

Det är normalt att ha ont i operationsområdet. Det gör mest ont första dygnet. Dygnen därefter minskar smärtan. Du kan lindra smärtan genom att regelbundet ta smärtstillande medicin.

Du får börja äta flytande mat på sjukhuset.

Stygn i munnen är vanligen av en typ som försvinner av sig själva. De behöver inte tas bort om de inte ger problem.

Du kan också få stygn som ska tas bort. Om du lämnar sjukhuset innan de har tagits bort, får du veta när och var de ska tas bort.

Du kan känna domningar i operationsområdet under flera månader efter operationen.

Sjukskrivning

Du blir sjukskriven cirka 1–2 veckor efter operationen.

Återbesök

Du kallas till ett återbesök cirka 2–3 veckor efter operationen. Återbesöket kan vara på sjukhuset, eller via telefon eller videosamtal. Du får då veta resultatet av eventuella vävnadsprover som togs under operationen, prata om hur du mår och diskutera nästa steg.

Om du behöver träffa vårdpersonal före återbesöket, får du veta det när du skrivs ut från sjukhuset.

Om du har frågor före återbesöket, prata med din kontaktsjuksköterska.

Du rekommenderas en operation för att behandla din cancersjukdom. Målet med operationen är att ta bort hela tumören, bevara så mycket funktion som möjligt och återställa utseendet.

Hur ska jag förbereda mig?

I kallelsen får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå.

Så går det till

Du opereras i narkos. Det innebär att du sover och inte känner smärta.

Operationen pågår vanligen från några timmar till en hel dag.

När du sover tar kirurgen bort tumören med en marginal av frisk vävnad runtom. Om tumören har vuxit in i andra vävnader kan hålrummet som uppstår behöva täckas med en lambå som tas från en annan del av kroppen. Många gånger kan tumören opereras genom munnen. Vid operationen deltar specialister i öron, näsa och hals och plastikkirurgi.

Om man misstänker att cancern har spridit sig till halsens lymfkörtlar opererar man dem samtidigt, med antingen halskörtelutrymning eller portvaktskörtelbiopsi (sentinel node-biopsi).

Det är vanligt att man gör en trakeostomi vid operationen. Det är en öppning på halsen där ett rör sätts i luftstrupen för att underlätta andningen. Röret kallas trakealkanyl. Det tas bort när risken för svullnad i operationsområdet har minskat.

Det är vanligt att man sätter ett dränage i såret. Det är en tunn slang som leder bort vätska.

Du får också en sond, alltså en slang till magsäcken. Den används till att ge mat de första dagarna efter operationen.

Du får även en kvarliggande kateter i urinblåsan.

Hur mår jag efteråt?

Du stannar oftast på sjukhuset cirka 1–2 veckor. Din kirurg berättar vad som gäller för dig.

Dränaget tas normalt bort cirka 2 dagar efter operationen.

Urinkatetern tas oftast bort några dagar till cirka en vecka efter operationen.

Stygn i munnen är vanligen av en typ som försvinner av sig själva. De behöver inte tas bort om de inte ger problem.

Du kan också få stygn som ska tas bort. Ibland tas de bort innan du skrivs ut, och ibland får du beställa tid hos en distriktssköterska för det.

Om du har fått en lambå

Blodförsörjningen till lambån måste noggrant övervakas under cirka en vecka. Den första natten vårdas du på en intensivvårdsavdelning och ibland är du fortsatt sövd.

Sedan får du flytta till en vårdavdelning. Där får du sakta börja röra dig och äta först flytande och sedan fast mat. Personalen kontrollerar noggrant hur lambån läker.

Den första veckan har du begränsningar i hur du får röra dig och vad du kan äta och dricka. Din kirurg berättar vad som gäller för dig.

Du ska inte röka, snusa, använda nikotinersättning eller dricka drycker med koffein. Det kan försämra blodförsörjningen till lambån och göra att vävnaden i lambån dör.

Du får hjälp med munhygien och vid behov sjukgymnastik. Du får träffa en logoped som ger råd om hur du ska träna på att svälja, tala och röra munnen. En dietist kan ge råd om hur du ska äta.

Du får äta blodförtunnande läkemedel under en månad.

Stället man har tagit lambån ifrån, till exempel underarmen eller benet, kan ibland sys ihop. Men ofta behöver det täckas med ett hudtransplantat från ytterligare en plats på kroppen, ofta från överarmen, ljumsken eller låret. Detta operationssår eller hudtransplantat behöver läggas om efter att du har kommit hem. Du får veta vad som gäller för dig innan du lämnar sjukhuset.

Om du har fått en trakeostomi

När du har en trakeostomi är det svårare att bilda röst, men med en talventil kan du oftast prata. I annat fall kan du kommunicera via tecken, skrift eller platta. Trakeostomin tas vanligen bort efter cirka en vecka.

Sjukskrivning

Du blir sjukskriven åtminstone 2–3 veckor efter operationen. Det kan också bli längre, beroende på hur stor operationen var och om du behöver mer behandling.

Återbesök

Du kallas till ett återbesök cirka 2–3 veckor efter operationen. Återbesöket kan vara på sjukhuset, eller via telefon eller videosamtal. Du får då veta resultatet av eventuella vävnadsprover som togs under operationen, prata om hur du mår och diskutera nästa steg.

Om du behöver träffa vårdpersonal före återbesöket, får du veta det när du skrivs ut från sjukhuset.

Om du har frågor före återbesöket, prata med din kontaktsjuksköterska.

Du rekommenderas en operation för att utreda eller behandla cancer i halsmandlarna.

Hur ska jag förbereda mig?

I kallelsen får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå.

Så går det till

Du opereras i narkos. Det innebär att du sover och inte känner smärta.

Halsmandlarna som består av lymfvävnad tas bort. Kvar blir ett sår som får självläka.

Operationstiden är cirka 30 minuter.

Hur mår jag efteråt?

Oftast behöver du inte sova över på sjukhuset, utan kan gå hem samma dag. Ibland kan du behöva stanna en natt på sjukhuset. Din kirurg berättar vad som gäller för dig.

Det är naturligt att det gör ont i halsen efter operationen. Smärtan kan stråla ut mot öronen. Du får recept på smärtstillande medicin. Det är viktigt att du tar den regelbundet de första dagarna, även om det inte gör särskilt ont. Smärtan är oftast värst tredje och fjärde dagen efter operationen.

Du kan ha svårt att äta vanlig mat. Men det är viktigt att du så snart som möjligt börjar dricka. Kalla drycker, isglass och saftsoppa brukar fungera bra. Efter 1–2 dagar kan du börja äta lite mjukare eller mosad mat.

Efter operationen bildas gulvita beläggningar där halsmandlarna satt. Dessa blir till sårskorpor som lossnar efter 5–10 dagar.

Det är vanligt att ha dålig andedräkt några veckor efter operationen. 

Det är ovanligt med komplikationer. I sällsynta fall kan du få blödningar, som i mycket sällsynta fall kan bli allvarliga och kräva sjukhusvård. Risken för blödning är störst första dygnet och efter 5–10 dagar. Det är dock normalt att det blöder lite när sårskorporna ramlar bort efter 5–10 dagar.

Undvik tung fysisk aktivitet de första 3 veckorna efter operationen, på grund av blödningsrisken.

Det finns en risk för infektion i operationsområdet. Tecken på infektion är feber, rodnad eller ökande smärta. Kontakta vården om du får feber över 38 grader andra dagen efter operationen, eller ökande smärta efter 5 dygn trots att du har följt råden om smärtlindring.

Sjukskrivning

Du blir sjukskriven cirka 1–2 veckor efter operationen.

Återbesök

Du kallas till ett återbesök cirka 2–3 veckor efter operationen. Återbesöket kan vara på sjukhuset, eller via telefon eller videosamtal. Du får då veta resultatet av eventuella vävnadsprover som togs under operationen, prata om hur du mår och diskutera nästa steg.

Om du behöver träffa vårdpersonal före återbesöket, får du veta det när du skrivs ut från sjukhuset.

Om du har frågor före återbesöket, prata med din kontaktsjuksköterska.  

Du rekommenderas en operation för att behandla din cancer i struphuvudet. Målet med operationen är att ta bort hela tumören och bevara så mycket funktion som möjligt.

Hur ska jag förbereda mig?

I kallelsen får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå.

Så går det till

Du opereras i narkos. Det innebär att du sover och inte känner smärta.

När du är sövd förs ett instrument som heter laryngoskop in genom munnen. Då kan man tydligt se stämbanden och komma åt att göra operationen. Vid operationen använder man även mikroskop, kamera, specialinstrument och ibland laser.

Kirurgen tar bort tumören med en marginal av frisk vävnad runtom.

Hur mår jag efteråt?

Oftast behöver du inte sova över på sjukhuset, utan kan gå hem samma dag. Din kirurg berättar vad som gäller för dig.

De flesta rekommenderas att vila rösten, hur länge bedöms individuellt. Det innebär att du får tala i tyst miljö, men bör begränsa mängden prat. Det ska inte kännas ansträngt i halsen. Undvik att höja rösten, ha livliga diskussioner, prata i telefon och tala i bullriga miljöer. Undvik också att hosta och harkla. Rök inte. I vissa fall kan du bli ordinerad absolut röstvila, vilket innebär att du ska vara helt tyst. I så fall får du kommunicera med till exempel lappar och sms.

Det är vanligt att det gör ont i halsen i några dagar efter operationen, ungefär som vid en halsinfektion. Det beror på att instrumenten man använder under operationen trycker på bakre delen av tungan. Du kan lindra smärtan genom att regelbundet ta smärtstillande medicin.

Du bör inte anstränga dig kraftigt fysiskt under 10 dagar efter operationen. Promenader och lugn cykling går bra.

I sällsynta fall kan du få en infektion eller blödning efter operationen. Hör då av dig till kontaktsjuksköterskan eller sjukvårdsupplysningen 1177.

Sjukskrivning

Du rekommenderas att vara sjukskriven några dagar upp till 2 veckor, beroende på vad du jobbar med.

Återbesök

Du kallas till ett återbesök efter operationen. När det blir beslutas av din kirurg. Återbesöket kan vara på sjukhuset, eller via telefon eller videosamtal. Du får då veta resultatet av vävnadsproverna som togs under operationen, prata om hur du mår och diskutera nästa steg.

Om du behöver träffa vårdpersonal före återbesöket, får du veta det när du skrivs ut från sjukhuset.

Om du har frågor före återbesöket, prata med din kontaktsjuksköterska.

Du rekommenderas en operation för att behandla din cancer i struphuvudet. Målet med operationen är att ta bort hela tumören och bevara så mycket funktion som möjligt.

Operationen innebär att hela struphuvudet opereras bort, en så kallad laryngektomi.

Efter en laryngektomi

• andas du genom en öppning i halsen i stället för med näsan och munnen
• kan du inte prata som innan
• förändras lukt- och smaksinnet.

Hur ska jag förbereda mig?

I kallelsen får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå.

Inför operationen får du träffa en logoped som förklarar vad som kommer att hända med tal, röst och lukt och hur du kommer att kunna prata efter operationen. Ibland kan du få möjlighet att träffa en person som har gjort en laryngektomi för att bättre förstå hur det kommer att vara när du har blivit laryngektomerad.

Så går det till

Du opereras i narkos. Det innebär att du sover och inte känner smärta.

Operationen tar vanligen 4–6 timmar.

När du sover tar kirurgen bort hela struphuvudet tillsammans med vävnad runtom. Strupen sys sedan ihop så att du kan äta och dricka när vävnaden har läkt, vilket oftast tar 10–14 dagar.

Under operationen leder man luftstrupen att mynna ut i en öppning i halsgropen. Du andas genom den öppningen. Ofta placeras en röstventil mellan luftstrupen och matstrupen, som du senare kan börja träna med för att kunna bilda röst.

Man sätter ett dränage i såret. Det är en tunn slang som leder bort vätska.

I vissa fall görs även en halskörtelutrymning genom ett snitt på halsen.

Du får också en sond, alltså en slang till magsäcken. Den används till att ge mat de första dagarna efter operationen.

Du får även en kvarliggande kateter i urinblåsan.

Hur mår jag efteråt?

Du stannar oftast på sjukhuset 8–10 dygn.

Urinkatetern tas oftast bort en till några dagar efter operationen.

Cirka en vecka efter operationen kontrolleras om du kan svälja och att vävnaderna har läkt ihop. Detta kan till exempel göras via en röntgenundersökning. Om det ser bra ut kan du börja dricka och så småningom äta. Då kan du också börja träna på att bilda röst med din redan inopererade röstventil eller en elektronisk röstgenerator. Du kommer att ha täta uppföljningar med logopeden för att komma i gång med din nya röst.

Innan du får lämna sjukhuset får du

• veta när och var stygnen ska tas bort
• en sug och eventuellt en inhalator och information om hur du använder dem hemma
• lära dig att sköta röstventilen själv
• lära dig att sköta din larytube, som används de första månaderna i öppningen på halsen (stomat).

Öppningen på halsen gör också att du måste lära dig att anpassa dig vid till exempel dusch, bad och kyla.

Sjukskrivning

Hur länge du behöver vara sjukskriven beror på vad du arbetar med och hur du mår.

Återbesök

Du kallas till ett återbesök cirka 2–3 veckor efter operationen. Återbesöket kan vara på sjukhuset, eller via telefon eller videosamtal. Du får då veta resultatet av eventuella vävnadsprover som togs under operationen, prata om hur du mår och diskutera nästa steg.

Om du behöver träffa vårdpersonal före återbesöket, får du veta det när du skrivs ut från sjukhuset.

Om du har frågor före återbesöket, prata med din kontaktsjuksköterska.

Du rekommenderas en operation av öronspottkörteln, glandula parotis.

Den vanligaste anledningen till att operera öronspottkörteln är en knöl, alltså en tumör. Denna är oftast godartad, men den kan också vara elakartad och är då cancer. Man kan inte vara helt säker på vilken typ av tumör det är innan den är helt bortopererad och undersökt med mikroskop.

Hur ska jag förbereda mig?

Ofta tas ett cellprov eller vävnadsprov (biopsi) från tumören före operationen. Det kan ge viss information om vad det är för slags tumör, och är viktigt för att vårdpersonalen ska kunna planera operationen. För att ställa en säker diagnos behöver man oftast genomföra operationen.

I kallelsen får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå.

Så går det till

Du opereras i narkos. Det innebär att du sover och inte känner smärta.

Operationen tar vanligen 1,5–3 timmar, beroende på hur ansiktsnerven ligger i förhållande till tumören.

När du sover opererar kirurgen bort hela eller delar av den yttre halvan av öronspottkörteln. Kirurgen är mycket noggrann för att undvika att skada ansiktsnerven som går genom körteln. Om tumören går genom nerven så den måste offras hjälper en plastikkirurg ofta till med rekonstruktion.

Det är vanligt att man sätter ett dränage i såret. Det är en tunn slang som leder bort vätska.

Du kan också få en kvarliggande kateter i urinblåsan. Den tas oftast bort samma dag eller dagen efter.

Om utredningen har visat att tumören har spridit sig till lymfkörtlar på halsen, gör man även en halskörtelutrymning genom ett snitt på halsen.

Hur mår jag efteråt?

Du stannar oftast på sjukhuset några dagar. Din kirurg berättar vad som gäller för dig.

Dränaget tas normalt bort cirka 2 dagar efter operationen.

Efter operationen kontrolleras hur nerverna i ditt ansikte fungerar.

Du får äta som vanligt efteråt.

Kinden kan vara lite röd och svullen. Det beror oftast på att kroppen även efter operationen fortsätter att producera saliv i området. Efter ett tag slutar kroppen att producera saliv i det opererade området och rodnaden och svullnaden försvinner.

Du bör inte anstränga dig fysiskt genom att till exempel motionera eller bära tungt den första tiden. Promenader och lugn cykling går bra.

Om du har stygn som behöver tas bort görs det efter cirka 10 dagar. Du får veta vart du vänder dig för att ta bort dem.

Det är normalt att ha ont i operationsområdet. Det gör mest ont första dygnet. De följande 3–4 dagarna minskar smärtan successivt. Du kan lindra smärtan genom att regelbundet ta smärtstillande medicin.

Du kan känna domningar i området under flera månader efter operationen.

Det finns en risk för infektion i operationsområdet. Tecken på infektion är feber, hudrodnad eller ökande smärta. Kontakta vården om du får feber över 38 grader andra dagen efter operationen, eller ökande smärta efter 5 dygn trots att du har följt råden om smärtlindring.

Nervpåverkan

Ansiktsnerven går genom öronspottkörteln och kan påverkas under operationen. Vanligast är en tillfällig svaghet i den opererade ansiktshalvan, som beror på bedövningsmedel och irritation av operationen. I ytterst sällsynta fall kan svagheten bli livslång. Ansiktsträning hjälper ofta.

En nerv som ger känsel över örsnibben och huden nedanför och bakom örsnibben påverkas ofta av operationen. Det ger nedsatt eller avvikande känsel över dessa områden, som ofta blir kvar.

Svettning på kinden och halsen

Ibland kan du svettas på kinden och halsen på den opererade sidan när du äter. Det orsakas av en felläkning av nerverna som tidigare har styrt salivproduktionen. Denna biverkning kommer ofta flera månader eller år efter operationen och kan behandlas.

Sjukskrivning

Du blir sjukskriven 1–2 veckor beroende på vad du jobbar med.

Återbesök

Du kallas till ett återbesök cirka 2–3 veckor efter operationen. Återbesöket kan vara på sjukhuset, eller via telefon eller videosamtal. Du får då veta resultatet av eventuella vävnadsprover som togs under operationen, prata om hur du mår och diskutera nästa steg.

Om du behöver träffa vårdpersonal före återbesöket, får du veta det när du skrivs ut från sjukhuset.

Om du har frågor före återbesöket, prata med din kontaktsjuksköterska.

Du rekommenderas en operation av underkäksspottkörteln, glandula submandibularis.

Den vanligaste anledningen till att operera underkäksspottkörteln är en knöl, alltså en tumör. Denna är i de flesta fall godartad, men den kan också vara elakartad och är då cancer. Man kan inte vara helt säker på vilken typ av tumör det är innan den är helt bortopererad och undersökt med mikroskop.

Hur ska jag förbereda mig?

Ofta tas ett prov (biopsi) från tumören före operationen. Det kan ge viss information om vad det är för slags tumör, och är viktigt för att vårdpersonalen ska kunna planera operationen. För att ställa en säker diagnos behöver man oftast genomföra operationen.

I kallelsen får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå.

Så går det till

Du opereras i narkos. Det innebär att du sover och inte känner smärta.

När du sover tar kirurgen bort tumören med en marginal av frisk vävnad runtom.

Det är vanligt att man sätter ett dränage i såret. Det är en tunn slang som leder bort vätska.

Du kan också få en kvarliggande kateter i urinblåsan. Den tas oftast bort samma dag eller dagen efter.

Hur mår jag efteråt?

Du stannar oftast kvar på sjukhuset första natten efter operationen.

Dränaget tas normalt bort cirka 2 dagar efter operationen.

Du får äta som vanligt.

Det är normalt att ha ont i operationsområdet. Det gör mest ont första dygnet. De följande 3–4 dagarna minskar smärtan successivt. Du kan lindra smärtan genom att regelbundet ta smärtstillande medicin. Kontakta sjukhuset om smärtan ökar eller om du får feber.

Du kan känna domningar i området under flera månader efter operationen.

Du bör inte anstränga dig fysiskt genom att till exempel motionera eller bära tungt de första 10 dagarna. Promenader och lugn cykling går bra.

Nära underkäksspottkörteln finns tre viktiga nerver som oftast inte påverkas av operationen. Dessa är känselnerven till tungan, rörelsenerven till tungan och rörelsenerven till mungipan. Ibland kan de påverkas tillfälligt. Du kan till exempel känna domningar eller sämre motorik i tungan eller mungipan. 

Om du har stygn som behöver tas bort görs det efter cirka 10 dagar. Innan du lämnar sjukhuset får du veta när och var de tas bort.

Det finns en liten risk för infektion i operationsområdet. Tecken på infektion är feber eller ökande smärta. Kontakta vården om du får feber över 38 grader andra dagen efter operationen, eller ökande smärta efter 5 dygn trots att du har följt råden om smärtlindring.

Sjukskrivning

Du blir sjukskriven 1–2 veckor beroende på vad du jobbar med.

Återbesök

Du kallas till ett återbesök cirka 2–3 veckor efter operationen. Återbesöket kan vara på sjukhuset, eller via telefon eller videosamtal. Du får då veta resultatet av eventuella vävnadsprover som togs under operationen, prata om hur du mår och diskutera nästa steg.

Om du behöver träffa vårdpersonal före återbesöket, får du veta det när du skrivs ut från sjukhuset.

Om du har frågor före återbesöket, prata med din kontaktsjuksköterska.

Du rekommenderas en operation för att behandla din cancersjukdom. Målet med operationen är att ta bort hela tumören, bevara så mycket funktion som möjligt och återställa utseendet.

Hur ska jag förbereda mig?

I kallelsen får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå.

Så går det till

Du opereras oftast i narkos. Det innebär att du sover och inte känner smärta.

Före operationen sprejas näsan med avsvällande medicin.

Operationen görs med en typ av titthålskirurgi som kallas FESS, functional endoscopic sinus surgery. Instrumenten förs in genom näsborrarna. På så sätt kan tumörer i näsan och bihålorna tas bort utan snitt eller sår i huden.

I slutet av operationen brukar man sätta in en eller två tamponader i näsan för att förebygga blödning. Tamponaden är oftast en avlång skumgummibit med ett snöre i framkanten.

Du kan också få en kvarliggande kateter i urinblåsan. Den tas oftast bort samma dag eller dagen efter.

Hur mår jag efteråt?

Du stannar oftast på sjukhuset en till några dagar. Din kirurg berättar vad som gäller för dig.

Om du har tamponader kan de oftast tas bort innan du går hem. Ofta får du ett näsförband efter att tamponaderna har tagits bort, eftersom det kan droppa vätska och blod från näsan dagarna efter operationen. Ibland kan blödningen bli större och då kan du få ha tamponaden kvar i näsan flera dagar.

Bihålorna ligger mycket nära ögonhålorna. Benet mellan näsan och ögonhålorna är tunt. Därför kan du bli svullen runt ögat efter operationen.

Bihålorna ligger också nära skallbasen, alltså benet mot hjärnhinnorna. I sällsynta fall kan du få en spricka i det benet. Då får man täta sprickan.

Det är viktigt att du sköljer näsan med koksaltlösning minst två gånger per dag. Man kan säga att sköljningen är en del av behandlingen, som har gjorts möjlig av operationen. Du får veta hur du ska göra.

Tänk på

• Om du får feber över 38 grader, en större blödning, svullnad eller smärta runt ögat, kontakta öron-, näs- och halsmottagningen.
• Det är viktigt att du inte gör någon tyngre fysisk aktivitet eller lyfter tungt upp till 2 veckor efter operationen. Det går bra att promenera och bära lättare matkassar upp till cirka 5 kg.
• Undvik att snyta dig kraftigt de första 10 dagarna efter operationen. Att kraftigt andas ut genom näsan är dock oftast riskfritt, om du inte har fått andra instruktioner av kirurgen.

Sjukskrivning

Du rekommenderas att vara sjukskriven 1–2 veckor beroende på vad du jobbar med.

Återbesök

Du kallas till ett återbesök cirka 2–3 veckor efter operationen. Återbesöket kan vara på sjukhuset, eller via telefon eller videosamtal. Du får då veta resultatet av eventuella vävnadsprover som togs under operationen, prata om hur du mår och diskutera nästa steg.

Om du behöver träffa vårdpersonal före återbesöket, får du veta det när du skrivs ut från sjukhuset. 

Om du har frågor före återbesöket, prata med din kontaktsjuksköterska.

Du rekommenderas en operation för att behandla din cancersjukdom. Målet med operationen är att ta bort hela tumören, bevara så mycket funktion som möjligt och återställa utseendet.

Hur ska jag förbereda mig?

I kallelsen får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå.

Så går det till

Du opereras i narkos. Det innebär att du sover och inte känner smärta.

Före operationen sprejas näsan med avsvällande medicin.

Operationen görs med en typ av titthålskirurgi som kallas FESS, functional endoscopic sinus surgery, eller med öppen kirurgi.

Hur stor operationen blir och vad som behöver opereras bort beror på hur tumören sitter.

Om tumören är begränsad till käkhålans botten och överkäksslemhinnan, kan man ta bort tumören genom att ta bort en liten del av överkäken.

Om tumören växer in i övriga benväggar tar man bort halva eller hela överkäken. Då medverkar oftast en käkkirurg. Eventuellt täcks området med en lambå. Det betyder att man använder vävnad från ett annat ställe på kroppen.

Om tumören växer in i ögonhålans benvägg tas det benet bort och rekonstrueras vid behov. I vissa fall behöver man göra en så kallad total utrymning av ögonhålan, vilket innebär att hela ögat tas bort. Området täcks sedan av en lambå. Om man behöver göra en total utrymning av ögonhålan medverkar ibland en plastikkirurg.

Om tumören växer in i skallbenet kan en del av det tas bort och rekonstrueras vid behov. Då medverkar en neurokirurg och eventuellt en plastikkirurg.

Om tumören växer nära eller genom huden på näsan måste man operera bort en del av näsan. Den ersätts senare med en epites (ansiktsprotes) eller genom ett plastikkirurgiskt ingrepp.

I slutet av operationen brukar man sätta in en eller två tamponader i näsan för att förebygga blödning. Tamponaden är oftast en avlång skumgummibit med ett snöre i framkanten.

Om cancern har spridit sig till halsens lymfkörtlar opererar man dem samtidigt, med en halskörtelutrymning.

Du får också en kvarliggande kateter i urinblåsan.

Vad händer efteråt?

Du stannar oftast på sjukhuset 1–2 veckor. Din kirurg berättar vad som gäller för dig.

Ett dygn efter operationen kan du själv dra ut tamponaderna. De har svällt och gör lite motstånd, men du behöver inte vara orolig för att skada det opererade området.

Ofta får du ett näsförband efter att tamponaderna har tagits bort, eftersom det kan droppa vätska och blod från näsan dagarna efter operationen. Ibland kan blödningen bli större och då kan du få ha tamponaden kvar i näsan flera dagar.

Urinkatetern tas oftast bort några dagar till cirka en vecka efter operationen.

Det är vanligt att det bildas sårskorpor i näsan som kan behöva tas bort av en läkare. Ibland görs detta när du är kvar på sjukhuset, ibland flera veckor senare. 

Bihålorna ligger mycket nära ögonhålorna. Benet mellan näsan och ögonhålorna är tunt. Därför kan du bli svullen runt ögat efter operationen.

Bihålorna ligger också nära skallbasen, alltså benet mot hjärnhinnorna. I sällsynta fall kan du få en spricka i det benet. Då får man täta sprickan.

Det är viktigt att du sköljer näsan med koksaltlösning minst två gånger per dag. Du får veta hur du ska göra.

Tänk på

• Om du får feber över 38 grader, en större blödning, svullnad eller smärta runt ögat, kontakta öron-, näs- och halsmottagningen.
• Det är viktigt att du inte gör någon tyngre fysisk aktivitet eller lyfter tungt upp till 2 veckor efter operationen. Det går bra att promenera och bära lättare matkassar upp till cirka 5 kg.
• Undvik att snyta dig kraftigt de första 10 dagarna efter operationen. Att kraftigt andas ut genom näsan är dock oftast riskfritt, om du inte har fått andra instruktioner av kirurgen.

Sjukskrivning

Du blir sjukskriven åtminstone 2–3 veckor efter operationen. Det kan också bli längre, beroende på hur stor operationen var och om du behöver mer behandling.

Återbesök

Du kallas till ett återbesök cirka 2–3 veckor efter operationen. Återbesöket kan vara på sjukhuset, eller via telefon eller videosamtal. Du får då veta resultatet av eventuella vävnadsprover som togs under operationen, prata om hur du mår och diskutera nästa steg.

Om du behöver träffa vårdpersonal före återbesöket, får du veta det när du skrivs ut från sjukhuset. 

Om du har frågor före återbesöket, prata med din kontaktsjuksköterska.

Cancer i huvud- och halsområdet kan sprida sig, i första hand till lymfkörtlar på halsen. När man opererar bort primärtumören tar man oftast även bort lymfkörtlarna. Det kan vara för att man vet att cancern har spridit sig, eller för att man vill utesluta spridning som inte har synts på röntgen eller ultraljud.

Hur ska jag förbereda mig?

I kallelsen får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå.

Så går det till

Du opereras i narkos. Det innebär att du sover och inte känner smärta.

När du sover tar kirurgen bort lymfkörtlarna på halsen. Även andra vävnader kan behöva tas bort, till exempel den sneda halsmuskeln, spottkörtlar, den stora halsvenen, nerven som går till axeln, känselnerven till tungan och rörelsenerven till tungan. Din kirurg berättar vad som gäller för dig.

Det är vanligt att man sätter ett dränage i såret. Det är en tunn slang som leder bort vätska.

Vad händer efteråt?

Oftast stannar du på sjukhuset i några dagar efter operationen. Din kirurg berättar vad som gäller för dig.

Dränaget tas normalt bort cirka 2 dagar efter operationen.

Det är normalt att ha ont i operationsområdet efteråt. Det gör mest ont första dygnet. De följande 3–4 dagarna minskar smärtan successivt. Du kan lindra smärtan genom att regelbundet ta smärtstillande medicin.

Stygnen tas bort 10–12 dagar efter operationen. Innan du lämnar sjukhuset får du veta vart du vänder dig för att ta bort stygnen.

Du kan känna domningar i området under flera månader efter operationen.

Du kan få lymfödem på halsen. Det är en svullnad som kan uppstå efter att lymfkörtlar har tagits bort.

Operationen innebär inte att du blir mer infektionskänslig, eftersom du har många andra lymfkörtlar som deltar i immunförsvaret.

Om du får feber över 38 grader, en större blödning, svullnad eller smärta, kontakta vården.

Sjukskrivning

Du rekommenderas att vara sjukskriven 1–2 veckor beroende på vad du jobbar med.

Återbesök

Du kallas till ett återbesök cirka 2–3 veckor efter operationen. Återbesöket kan vara på sjukhuset, eller via telefon eller videosamtal. Du får då veta resultatet av eventuella vävnadsprover som togs under operationen, prata om hur du mår och diskutera nästa steg.

Om du behöver träffa vårdpersonal före återbesöket, får du veta det när du skrivs ut från sjukhuset. 

Om du har frågor före återbesöket, prata med din kontaktsjuksköterska.

Du har en cancertumör i huvud- och halsområdet i ett tidigt skede. Man har inte hittat några tecken på dottertumörer, så kallade metastaser, i halsens lymfkörtlar. Ändå kan cancerceller ha spridit sig till lymfkörtlarna. För att noggrannare utreda det kan du erbjudas en portvaktskörtelbiopsi i samband med operationen av primärtumören.

Hur lymfbanorna på halsen går varierar mellan olika personer. Därför skiljer det sig vilken lymfkörtel som först tar emot lymfvätska från ett specifikt område. Den första körteln som tar emot lymfvätska kallas portvaktskörtel eller sentinel node.

Vad är en portvaktskörtelbiopsi?

En portvaktskörtelbiopsi är ett ingrepp där man tar ut en eller flera portvaktskörtlar för att noggrant undersöka dem i mikroskop och få reda på om de innehåller cancerceller.

Om man inte hittar några cancerceller i portvaktskörteln talar det för att cancern inte har spridit sig till lymfkörtlarna.

Om man hittar cancerceller i portvaktskörteln talar det för att cancern kan ha spridit sig även till andra lymfkörtlar. Det ger också möjlighet att gradera tumören noggrannare och bättre planera din behandling. Om portvaktskörteln innehåller cancerceller kan det innebära att du bland annat rekommenderas en fullständig halskörtelutrymning inom någon till några veckor.

Hur ska jag förbereda mig?

I kallelsen får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå.

Vad sker innan operationen?

För att kirurgen ska hitta portvaktskörteln får du en spruta med en liten mängd, ofarlig radioaktiv isotop. Man avbildar sedan halsen med röntgenundersökningen SPECT-CT för att hitta portvaktskörteln. Detta görs dagen före operationen eller samma dag.

Så går det till

Du opereras i narkos. Det innebär att du sover och inte känner smärta.

Under operationen sprutas ett färgat ämne in kring tumören. Färgen gör att kirurgen kan se portvaktskörteln med en särskild apparat och en kamera.

Kirurgen tar bort en eller flera portvaktskörtlar.

Körtlarna skickas sedan på analys för att se om de innehåller cancerceller.

Det är vanligt att man sätter ett dränage i såret. Det är en tunn slang som leder bort vätska.

Vad händer efteråt?

Oftast stannar du på sjukhuset i några dagar efter operationen. Om du i samband med operationen har gjort någon ytterligare operation kan det bli längre. Din kirurg berättar vad som gäller för dig.

Dränaget tas normalt bort cirka 2 dagar efter operationen.

Det är normalt att ha ont i operationsområdet efteråt. Det gör mest ont första dygnet. De följande 3–4 dagarna minskar smärtan successivt. Du kan lindra smärtan genom att regelbundet ta smärtstillande medicin.

Stygnen tas bort 10–12 dagar efter operationen. Innan du lämnar sjukhuset får du veta vart du vänder dig för att ta bort stygnen.

Du kan känna domningar i området under flera månader efter operationen.

Operationen innebär inte att du blir mer infektionskänslig, eftersom du har många andra lymfkörtlar som deltar i immunförsvaret.

Om du får feber över 38 grader, en större blödning, svullnad eller smärta, ta kontakt med sjukvården.

Sjukskrivning

Du rekommenderas att vara sjukskriven 1–2 veckor beroende på vad du jobbar med.

Återbesök

Du kallas till ett återbesök cirka 2–3 veckor efter operationen. Återbesöket kan vara på sjukhuset, eller via telefon eller videosamtal. Du får då veta resultatet av proverna som togs under operationen, prata om hur du mår och diskutera nästa steg.

Om du behöver träffa vårdpersonal före återbesöket, får du veta det när du skrivs ut från sjukhuset. 

Om du har frågor före återbesöket, prata med din kontaktsjuksköterska.

Du rekommenderas en operation för att behandla din cancer i hörselgången. Operationen kallas lateral temporalbensresektion.

Vid operationen samarbetar kirurger specialiserade på öron- och tumörkirurgi samt plastikkirurger.

För att vara säker på att man har fått bort hela tumören med marginal, opererar man ofta bort delar av eller hela ytterörat, benet runt hörselgången, trumhinnan och hörselbenen. Ofta opererar man även öronspottkörteln och de övre lymfkörtlarna på halsen.

Om tumören har växt mot käkleden eller innerörat kan man även behöva ta bort dessa.

Om tumören växer så att den skadar ansiktsnerven, behöver även den tas bort. Ansiktsnerven går genom tinningbenet i mellanörat och nära hörselgången. Den styr musklerna i ansiktet. Oftast vet man att ansiktsnerven är påverkad före operationen genom att du har svårt att röra ansiktet. Men ibland ser man inte att ansiktsnerven är skadad förrän under operationen.

Om tumören upptäcks i ett tidigt skede blir operationen inte så omfattande.

Hur ska jag förbereda mig?

I kallelsen får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska vara på sjukhuset och vart du ska gå.

Så går det till

Du opereras i narkos. Det innebär att du sover och inte känner smärta.

Operationen pågår vanligen under en hel dag.

När du sover tar kirurgen bort tumören och andra eventuella vävnader.

Operationsområdet behöver vanligen rekonstrueras med plastikkirurgi. Ibland kan man täcka området med lokala lambåer. Då flyttas vävnader från skalpen eller halsen för att täcka såret. Men ofta är såret större och mer vävnad behövs. Då gör man en fri lambå. Det innebär att man tar vävnad någon annanstans på kroppen, vanligen låret, och syr in mot blodkärl på halsen. Hörselgången sys vanligen igen i samband med rekonstruktionen.

Du får en kvarliggande kateter i urinblåsan.

Vad händer efteråt?

Du stannar oftast på sjukhuset 1–2 veckor.

Efter en rekonstruktion med fri lambå måste blodförsörjningen till lambån övervakas noggrant under cirka en vecka.

Den första veckan har du begränsningar i hur du får röra dig och vad du kan äta och dricka. Din kirurg berättar vad som gäller för dig.

Urinkatetern tas bort några dagar till cirka en vecka efter operationen.

Du ska inte röka, snusa, använda nikotinersättning eller dricka drycker med koffein.

Du får äta blodförtunnande läkemedel under en månad.

När du lämnar sjukhuset får du veta när och var stygnen tas bort.

Du bör inte anstränga dig fysiskt genom att till exempel motionera eller bära tungt den första tiden efter operationen. Promenader och lugn cykling går bra.

Biverkningar och komplikationer

Nedsatt rörlighet i ansiktet eller ansiktsförlamning

Det är låg risk att man oavsiktligt skadar ansiktsnerven under operationen.

Om ansiktsnerven har tagits bort, blir du förlamad i halva ansiktet. Oftast försöker man återskapa viss funktion. Du kan också behöva fler operationer senare.

Om du har nedsatt rörlighet i ansiktet, är det mycket viktigt att du skyddar ögat mot att torka ut med hjälp av tejp eller ögonförband. Annars kan hornhinnan skadas och synen bli sämre.

Nedsatt hörsel eller dövhet

Det är låg risk att man oavsiktligt skadar innerörat under operationen.

Om innerörats strukturer har kunnat sparas blir du inte helt döv på örat, utan får ett så kallat ledningshinder. Beroende på hur din hörsel var innan operationen kan du få hörhjälpmedel senare, till exempel en benförankrad hörapparat.

Domningar

Du kan känna domningar i området under flera månader efter operationen.

Sjukskrivning

Du blir sjukskriven åtminstone 2 veckor efter operationen.

Återbesök

Oftast kallas du till ett återbesök på din öron-, näs- och halsmottagning cirka 3 veckor efter operationen. Då kontrollerar man hur du mår och planerar för nästa steg.

Under din operation kan man behöva skapa en säker luftväg. Detta görs genom att du får en trakeostomi. Vissa behöver bara ha trakeostomin en begränsad tid. Andra behöver den livet ut.

Så går det till

Kirurgen gör en öppning på framsidan av halsen. I öppningen sätter man ett plaströr, en så kallad trakealkanyl, som förs ner i luftstrupen. Röret kan kopplas till en respirator eller syrgas. För att det ska bli tätt har röret en liten ballong, en så kallad kuff. Den blåses upp inne i luftstrupen under operationen.

När operationen är över släpps luften ut ur ballongen och en ventil fästs på Trakealkanylen. Om du då andas bra går det också bra att prata.

Trakealkanylen tas bort när du kan andas som vanligt. Hålet kommer att läka och behöver inte sys ihop.

Vad händer efteråt?

När du har en trakeostomi använder du inte munnen och näsan för att andas. Därför fuktas inte luften på ett naturligt sätt, utan blir torr. Den torra luften kan göra att du får intorkat slem i kanylen. Det kan orsaka stopp. Därför sätts en fukt- och värmeväxlare på trakeostomin, en slags konstgjord näsa. Den filtrerar också luften från damm och partiklar. Det är väldigt viktigt att använda fukt- och värmeväxlaren för att skydda din luftväg. Fukt- och värmeväxlaren ska bytas minst en gång per dygn. Du kommer att få lära dig att göra det själv.

Biverkningar och komplikationer

Blödning

Det finns en risk för blödning under de första timmarna med en trakeostomi. Du kommer därför att övervakas noga.

Hosta

När du har en trakeostomi kan du få svårare att hosta. Det kan bero på att muskelstyrkan försämras eller att du har ont. Detta kan ge problem med slem i halsen.

För att hosta kraftfullare kan du göra så här:

1. Andas in.
2. Sätt ett kortvarigt tryck med fingrarna på trakealkanylens öppning medan trycket i luftvägarna byggs upp.
3. Hosta och släpp samtidigt trycket i samband med hostningen.

Du kan också få hjälp att suga upp slemmet. Du kan även få andas in medicin.

Infektionsrisk

Trakeostomin ökar risken för infektion. Håll därför trakeostomin och huden omkring ren och torr.

Talsvårigheter och talventil

När du har en trakeostomi är det svårare att bilda röst men med en talventil på trakealkanylens öppning kan du oftast få röst och prata.

Talsvårigheter kan göra att du känner att du har svårt att göra dig förstådd. Du kan få träffa en logoped som är specialiserad på kommunikation och talsvårigheter för att underlätta för dig

För att kommunicera kan du också ha hjälp av till exempel appar i en läsplatta, whiteboard, alfabetstavla, pekbok med mera.

Talventilen kan göra det mer ansträngande att andas. Den bör därför sättas på enligt de instruktioner du har fått.

Talventilens filter ska bytas varje dag. Du kommer att få lära dig att göra det själv.

Talventilen ska rengöras varje dag och bytas var 14:e dag.

Du ska inte ha talventilen på dig när du sover.

Mat

Om du har fått din trakeostomi i samband med en operation av en tumör, kan du behöva få vätska och näring genom en slang genom näsan till magsäcken. Det kallas nasogastrisk sond.

Om du har fått en trakeostomi av andra skäl får du börja äta så snart som möjligt. Du kan dock uppleva att det är svårt att äta och svälja, och att det är lätt att svälja fel. Det beror på att trakealkanylen ger sämre känsel i struphuvudet. Vårdpersonalen kommer därför att observera när du äter och dricker första gången efter operationen.

Att ha en trakeostomi ger sämre luktsinne och ändrad smakupplevelse.

Biverkningar

Trötthet

Det är vanligt att känna sig trött efter en operation. Du kan vara trött i flera veckor, eftersom kroppens återhämtning tar mycket energi.

Försök att vara så fysiskt aktiv som du kan utifrån dina förutsättningar.

Du ska inte köra bil eller något annat fordon det första dygnet, om du har varit sövd eller fått lugnande läkemedel. 

Illamående

Du kan må illa efter att ha varit sövd. Illamåendet går oftast över inom några timmar. Tala om för vårdpersonalen om du mår illa så att du kan få behandling som hjälper mot illamåendet.

Smärta

Smärta efter en operation behandlas med läkemedel, antingen som tabletter eller direkt i blodet. Det är viktigt att du är väl smärtlindrad för att kunna återhämta dig snabbt.

Svårt att kissa

Det kan vara svårt att kissa efter operationen. Detta beror på de läkemedel du får under och efter operationen. Bedövningsmedel och smärtstillande kan göra så att musklerna i urinblåsan och kring urinrörsöppningen inte fungerar. Urinblåsan kan vara överfull och extra svår att tömma på grund av att du har fått dropp under operationen.

För att förebygga besvär får du gå på toaletten och försöka kissa så sent som möjligt före operationen.

Efter operationen kommer man att kontrollera med en ultraljudsapparat (blåsscanner) att du kan kissa ordentligt.

Det är viktigt att du sitter när du kissar så att du kan slappna av och tar god tid på dig. Om det behövs kan du få en engångskateter.

Förstoppning

Förstoppning kan orsakas av att tarmarnas naturliga rytm störs av operationen och av vissa smärtstillande läkemedel. Förstoppning kan leda till illamående, magknip och spänd mage. Besvären brukar försvinna när tarmarna kommer igång igen efter några dagar. Du kan få läkemedel om du har stora besvär.

Besvär i halsen

Det kan skava i halsen om du har haft en slang i den under operationen. Det går oftast över inom några dagar. Slemmet i halsen kan vara segt och svårt att få upp. Att ligga eller sitta mycket kan förvärra besvären.

För att göra det lättare att hosta upp slemmet ska du göra andningsövningar som vidgar lungorna. Andas 10 djupa andetag i följd en gång i timmen under dagen.

Att dricka mycket gör också att slemmet blir lättare att hosta upp.

Komplikationer

Komplikationer efter en operation är ovanliga, men de kan vara allvarliga. Det är därför viktigt att du är uppmärksam på symtom och följer de råd du får om sårvård, hygien och fysisk aktivitet.

Exempel på komplikationer är infektion i såret, blodpropp och lunginflammation.

Fysisk aktivitet efter en operation bidrar till att

• få i gång blodcirkulationen, vilket förbättrar sårläkningen och minskar risken för lunginflammation och blodpropp i benen
• få i gång tarmarna och minska risken för förstoppning och illamående
• förbättra lungfunktionen, vilket minskar risken för lunginflammation och slem i lungorna
• minska risken för stela leder och svaga muskler.

Du bör komma igång och röra på dig så snart som möjligt efter operationen. Personalen visar dig hur du bäst tar dig upp och rör dig utan att belasta operationssåret. Det är oftast bra att vara uppe så mycket du orkar och att sitta upp när du äter.

Om du ligger ner mycket bör du röra på fötterna fram och tillbaka. Det ökar blodcirkulationen och minskar risken för till exempel blodpropp.

Efter operationen, på sjukhuset

Efter operationen bör du ligga i sängen så lite som möjligt och vara fysiskt aktiv så snart du kan. Efter större operationer är det vanligt att behöva ligga i sängen en kortare eller längre period. Men du återhämtar dig snabbare och får färre komplikationer om denna period blir så kort som möjligt. Att sitta upp i sängen eller på en stol, stå och gå förbättrar många av kroppens funktioner. All rörelse är betydelsefull.

Andningsträning

Att sitta upp och vara fysiskt aktiv minskar risken för komplikationer som lunginflammation, men ibland behövs också andningsträning. I så fall kan du rekommenderas olika andningsövningar med eller utan hjälpmedel. Du bör träna ofta eftersom effekten är kort. Rekommendationen är varje vaken timme under den första tiden efter operationen. Träna enligt de instruktioner du får av vårdpersonalen.

Efter utskrivning

Målet är att du ska återgå till din vanliga eller en högre funktionsnivå än före operationen. Under tiden såret läker, vanligtvis 6–8 veckor, kan du behöva undvika tyngre belastning som styrketräning och tunga lyft, men oftast går det bra med lättare fysisk aktivitet. Fysisk aktivitet kan leda till snabbare återhämtning och läkning. Hur lång tid det tar innan operationssåret är läkt beror bland annat på vilken operationsteknik som använts.

Starta med lugnare aktiviteter som promenader, cykling eller lättare övningar och öka på belastningen allteftersom. Det är vanligt att vara trött, men försök ändå att vara så aktiv du kan.

Råd om fysisk aktivitet kan du få från en fysioterapeut och annan vårdpersonal. Du kan också få fysisk aktivitet på recept, FaR.

> Läs mer på 1177.se. Sök på FaR - fysisk aktivitet på recept

Berätta för din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har ont, så att du kan få behandling och råd om egenvård.

Sårvård

Förband

Ofta täcks såret av ett förband. Om såret fuktar igenom förbandet under det första dygnet, kan du förstärka det med en torr kompress. Om såret vätskar så att förbandet är helt genomblött, bör du byta det. Det är viktigt att vara noga med hygienen när du byter förband. Tvätta händerna med tvål och vatten innan. Du behöver inte använda handskar.

Dusch och bad

Något eller några dygn efter operationen kan du duscha med ljummet vatten och eventuellt oparfymerad tvål på såret. Det gäller även om såret skulle vara infekterat. Sårtejp och sårlim tål vatten och ska sitta kvar. Om du har ett större förband ska du ta bort det innan du duschar. Sätt sedan på ett nytt förband om det behövs.

Undvik att bada och basta tills huden är hel.

Du får veta vad som gäller för dig.

Stygn och agraffer

Stygnen eller agrafferna tas oftast bort 7–14 dagar efter operationen, om såret inte har sytts med stygn som löser upp sig själva eller limmats med sårlim. När du skrivs ut från sjukhuset kommer du att få veta vad som gäller för dig.

Infektion i såret

Det händer att såret blir infekterat. En infektion uppstår vanligtvis tidigast 3 dagar efter operationen. Tecken på infektion är feber, ökande smärta och växande svullnad och rodnad kring såret. Om det händer ska du kontakta mottagningen där du opererades. Några millimeters rodnad kring såret och stygnen är normalt.

Ärr

När stygnen eller agrafferna är borta har huden läkt ihop så att den håller för påfrestningar, men det tar många månader innan ärret får sitt slutliga utseende. Ärr kan bli röda, hårda, upphöjda och klia, men med tiden bleknar de, sjunker ihop och blir mjuka.

Massera gärna huden kring ärret så länge det är rött, så kommer ärret att synas mindre. Det finns också salvor och plåster med silikon som kan vara effektiva för läkningen av ärr.

Sämre känsel

Det är normalt att ha sämre känsel kring ärret. Känseln kommer oftast tillbaka, men det kan ta flera månader.

Skydda ärret mot sol

Skydda ärret mot sol under minst ett år. Då undviker du att få pigmentförändringar som inte försvinner. För att skydda ärret kan du behöva använda hudvänlig tejp. Du får veta vad som gäller för dig.

> Läs mer på 1177.se Sök på Sår efter operation.

Olika läkemedel verkar på olika sätt

Det finns flera olika typer av läkemedel för att behandla cancer och de fungerar på olika sätt:

• Cytostatika, eller cellgifter som det ibland kallas, är ett samlingsnamn för många olika läkemedel som hämmar celler på olika sätt.
• Målriktade läkemedel riktas mot specifika ämnen i cancercellerna.
• Immunterapi är olika läkemedel som stärker immunförsvaret så att det blir verksamt mot cancern.
• Läkemedel som påverkar kroppens hormoner används vid en del cancersjukdomar. Det kallas även för endokrin terapi, hormonell behandling eller antihormonell behandling, beroende på hur läkemedlet verkar i kroppen.

Ofta kombineras läkemedel som verkar på olika sätt. De kan ges samtidigt eller efter varandra.

Syftet kan variera

Behandlingen kan ha olika syften:

• bli av med sjukdomen
• hindra återfall, alltså att sjukdomen kommer tillbaka
• förlänga livet
• lindra symtom.

Du kan få läkemedlen på olika sätt

Läkemedlen kan ges som dropp eller spruta på sjukhuset, eller kapslar eller tabletter som du tar hemma.

Ibland ges läkemedlen kontinuerligt varje dag, och ibland i form av kurer som du får i omgångar.

Cytostatika kallas ibland för cellgifter eller kemoterapi. Läkemedlen är effektiva mot cancerceller men påverkar även friska celler i kroppen, till exempel hårceller och könsceller.

Nyare läkemedel kan vara en kombination av målriktade läkemedel och cytostatika. Dessa riktar in sig mer specifikt mot cancercellerna.

En cytostatikabehandling kan bestå av flera olika läkemedel. Du kan få cytostatika som enda behandling eller i kombination med andra behandlingar, till exempel före eller efter en operation.

Behandlingen ges ofta i omgångar, så kallade kurer, med viss tid emellan. Hur många kurer och hur höga doser du får anpassas efter dig.

Så går det till

Cytostatika får du direkt i blodet genom dropp, pump eller spruta, eller tar som tabletter eller kapslar.

Om du ska få cytostatika genom dropp, får du ofta en tunn slang i ett blodkärl som kan sitta kvar så länge du behöver den. Det kan vara till exempel en subkutan venport eller PICC-line.

Tabletter och kapslar med cytostatika tar du själv hemma.

Så hanterar du läkemedlet

• Förvara läkemedlet skyddat för barn och obehöriga.
• Tabletter får inte delas eller krossas. Kapslar får inte öppnas. Prata med din behandlingssjuksköterska, kontaktsjuksköterska eller apoteket om du har svårt att svälja tabletterna eller kapslarna.
• Använd sked eller handskar när du tar i tabletterna eller kapslarna. Diska skeden, släng handskarna och tvätta händerna direkt efteråt. Detta ska du göra för att skydda andra som kanske rör vid samma ytor som du. Det påverkar inte dig själv om du tar i tabletterna eller kapslarna.
• Tabletter och kapslar som du inte har använt ska du lämna tillbaka till ett apotek.

Vanligt att lämna blodprov

Behandlingen med cytostatika kan göra att du får sämre blodvärden. Det är därför vanligt att lämna blodprov i samband med behandlingen. Vilka prover och hur ofta de kontrolleras beror på vilken typ av behandling du får och hur du reagerar på den.

Du får veta om något behöver ändras

Om något behöver ändras kontaktas du. Om du inte hör något fortsätter du din behandling som planerat och lämnar blodprover enligt remissen.

I vissa regioner kan du se dina provsvar om du loggar in på 1177. Det är då viktigt att veta att dina värden kan avvika från normalvärdena för personer som inte behandlas mot cancer. Du behöver inte bli orolig om dina värden avviker, utan lita på att läkaren hör av sig om något behöver ändras.

Du kan få biverkningar

Cytostatika påverkar även friska celler, vilket kan ge olika biverkningar. Exempel på biverkningar av cytostatika är illamående, håravfall och ökad infektionskänslighet.

Vi människor reagerar olika på läkemedel. Därför går det inte alltid att säga vilka biverkningar du kommer att få. I beskrivningen av läkemedlet ser du vilka biverkningar din behandling kan ge. Det är olika hur länge man har biverkningar. För en del kan det ta flera år efter avslutad behandling innan biverkningarna försvinner helt.

Vissa biverkningar går att förebygga. Du kan därför ordineras ytterligare läkemedel mot till exempel illamående eller allergiska reaktioner.

Hantera kroppsvätskor säkert för att skydda andra

Kroppen gör sig av med resterna av cytostatikan genom olika kroppsvätskor, till exempel urin och avföring. Mängden cytostatika i kroppsvätskorna är störst direkt efter en kur. Olika läkemedel tar olika lång tid att få ur kroppen.

Generellt gäller att du bör vara försiktig med dina kroppsvätskor under behandlingen och de 7 första dygnen efter att behandlingen är slut, för att skydda personer i din omgivning. Du kan få andra råd från vårdpersonalen.

Tvätt och hygien

• Om någon annan hanterar dina kroppsvätskor ska hen alltid använda engångshandskar.
• Om du svettas så att kläder och lakan blir blöta bör du duscha och byta kläder och sängkläder.
• Tvätta kläder och tyger som har fått spill av kroppsvätskor direkt om det går, helst separat. Använd vanligt tvättmedel. Om du inte kan tvätta direkt, förvara dem i en sluten plastpåse så länge.
• Sitt ner på toaletten för att undvika att stänka urin. Fäll ner locket innan du spolar, och spola två gånger. Om du använder mulltoalett, utedass eller torrtoalett, strö kalk eller toalettströ efter besöket.
• Cytostatika kan även finnas i sperma, men man vet inte exakt hur länge det finns kvar. Rekommendationen är att du som är man använder kondom vid sex inom 72 timmar, alltså cirka 3 dygn, efter att du har fått behandling för att skydda din partner. Kondom ger också ett bra skydd mot infektioner.

Slänga avfall

• Torka upp spill av kroppsvätskor med papper eller en trasa som du kan kasta. Lägg avfallet i en plastpåse, knyt ihop den och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall. Tvätta ytan med rengöringsmedel och vatten.
• Lägg inkontinensskydd, blöjor och stomipåsar i en plastpåse och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall.
• Om du har urinkateter, byt påse istället för att tömma den. När du har kopplat bort den använda påsen, gör en knut på kopplingsslangen. Lägg kateterpåsen med slang i en plastpåse och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall.

Undvik graviditet och amning

Cytostatikan kan skada spermierna, eller fostret i magen om du blir gravid. Risken för graviditet finns även om du får behandling som kan påverka fertiliteten. Använd därför preventivmedel så länge cancerbehandlingen pågår och en tid efteråt. Ibland behövs dubbelt skydd, eftersom biverkningar som diarré eller direkt påverkan av cytostatikan kan göra att p-piller inte räcker som ensamt skydd. Ibland är p-piller inte heller lämpligt. Kondom kan rekommenderas både som preventivmedel och för att skydda sköra slemhinnor.

Prata med din läkare om vilket preventivmedel som blir bäst för dig. Läkaren kan också svara på hur länge efter behandlingen du bör vänta med att försöka få barn.

Cytostatikan kan gå över i bröstmjölk. Därför ska du inte amma under behandlingen och en tid efteråt. Hur lång tid beror på vilka läkemedel du får.

Andra läkemedel, naturläkemedel och kosttillskott

Du kan behöva göra uppehåll med dina vanliga läkemedel under cytostatikabehandlingen, eller ändra dosen. Du och din läkare pratar om det innan behandlingen startar. Din läkare behöver också veta om du ändrar något i din vanliga medicinering medan du får behandling mot cancer.

Viktigt att berätta vad du använder

Berätta om du tar naturläkemedel eller kosttillskott. Effekten av vissa cytostatika kan påverkas av vissa livsmedel och preparat, till exempel grapefrukt, grapefruktjuice, johannesört och granatäpplen. Effekten kan bli både förstärkt och försvagad och din läkare behöver därför veta vad du använder.

Sköt om din munhälsa

Det är viktigt att sköta om din munhälsa under tiden du behandlas med cytostatika. Använd en mjuk tandborste och mild tandkräm för att förebygga besvär.

Att gå till tandläkaren

Oftast går det bra att gå till tandläkaren för en vanlig kontroll under cytostatikabehandlingen. Men prata med din läkare före större ingrepp som att göra en rotfyllning eller dra ut en tand. Undvik att gå till tandhygienisten när du är som mest infektionskänslig. 

Prata med din läkare innan du går till tandläkaren och berätta för din tandläkare att du behandlas med cytostatika.

Övrigt att tänka på

• Om du behöver vaccinera dig, fråga din läkare om det går bra och i så fall när.
• Behandlingen är inget hinder för att få massage, men din sjukdom kan vara det. Prata med din läkare. Beröring och taktil massage går alltid bra.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Behandling med cytostatika vid cancer och Att lämna blodprov.

Om du är orolig för att må illa eller har besvärats av illamående tidigare, berätta det för din kontaktsjuksköterska så att din förebyggande behandling kan anpassas.

Det finns effektiva läkemedel

Följ den ordination av läkemedel som du får inför cytostatikabehandlingen, särskilt vid första behandlingstillfället.

Utöver förebyggande kan du också få extra läkemedel som du kan ta vid behov upp till en viss maxdos. Om ditt illamående förvärras av mat kan du få läkemedel att ta 20–30 minuter före huvudmåltiderna.

Berätta för din kontaktsjuksköterska om du inte kan ta läkemedlen eller om du mår illa trots att du har tagit dina ordinerade läkemedel.

Registrera hur du mår

Det är lätt att glömma hur man har mått om det har gått en tid mellan cytostatikabehandlingarna. Det kan då vara till hjälp att fylla i en illamåendedagbok. I samband med nästa behandling kan du tillsammans med vårdpersonalen utvärdera din behandling mot illamående. Om kontaktsjuksköterskan vet hur du har mått är det lättare att ge personliga råd eller justera behandlingen mot illamående. Dagboken går att få digitalt i Min vårdplan eller på papper.

Du kan också svara på frågor i Min vårdplan för att ta reda på om det finns något annat än cytostatikan som utlöser eller förvärrar ditt illamående och som du kan försöka undvika. Frågorna kan hjälpa dig att förstå vad som kan förebygga och lindra illamåendet.

Vad kan jag göra själv?

Du kan göra mycket själv för att förebygga eller lindra illamående. Det finns inte alltid tydliga bevis i forskningen för vad som hjälper, men metoderna som nämns här är ofarliga och kan göra att du mår bättre. Pröva dig fram för att se vad som passar dig.

Allmänna råd

• Fysisk aktivitet – ta till exempel en promenad.
• Frisk luft – var utomhus om du kan. Inför måltiderna kan det kännas skönt att vädra rummet.
• Avspänning – det finns olika program och tekniker du kan testa.
• Vila efter måltiderna, gärna med några extra kuddar under huvudet eller höjd huvudända.

Råd om mat och dryck

Även om läkemedlen är effektiva mot illamående kan du fortfarande ha nedsatt matlust på grund av smakförändringar och vara känsligare än vanligt för matens konsistens. Om du har svårt att äta kan du behöva anpassa maten efter dina egna förutsättningar och kan behöva hjälp av en dietist. Här är några allmänna råd som kan förebygga och lindra illamående:

Ät och drick ofta och i små mängder

• Drick klunkvis och ät små mängder vid många tillfällen under dagen.
• Vänta inte mer än två timmar mellan måltiderna.
• Vänta inte tills du blir hungrig, det kan förvärra illamående.

Se till att få i dig tillräckligt med vätska

• Det är viktigt att du får i dig tillräckligt med vätska, särskilt om du kräks eller är förstoppad. Annars kan du bli uttorkad och må dåligt av det.
• Klara drycker som vatten, mineralvatten, te, örtte, buljong och juice kan vara lättare att dricka.
• Det kan kännas bra att suga på isbitar.

Anpassa vad du äter

Många upplever att vissa typer av mat fungerar bättre när man mår illa. Pröva gärna

• kall mat, till exempel nyponsoppa, saftsoppa, kräm med mjölk, smoothies eller kalla kokta ägg
• salt mat, till exempel sill, ansjovis, oliver, kaviar, salta kex, popcorn, salta pinnar eller salta nötter
• lättare maträtter, till exempel soppa och smörgås, avokado med keso, kalla grönsaker eller fil eller yoghurt med flingor.

Anpassa dina vanor efter vad som känns bäst

• Om du mår illa när du vaknar, pröva att äta eller dricka något litet innan du stiger upp.
• Stekt mat ger matos som kan upplevas som obehagligt. Välj hellre kokt, ugnsstekt eller kall mat.
• Om det är möjligt, undvik att laga mat själv. Ha matlådor i frysen.
• Ät inte din favoritmat när du mår illa för att undvika att koppla ihop den med illamående i framtiden.

Alternativa behandlingsmetoder

Många undrar om alternativa behandlingsmetoder kan hjälpa dem. Den forskning som finns idag kan inte tydligt visa att dessa är effektiva mot cancerrelaterat illamående.

Kropp- och själmetoder som yoga och mindfulness och alternativa behandlingar som akupressur (åksjukeband) och akupunktur är inte skadliga och kan göra att du mår bättre, även om de inte har en bevisad effekt på illamående vid cytostatikabehandling.

Metoder som innehåller naturläkemedel, kosttillskott eller andra alternativa behandlingar ska du alltid diskutera med din läkare eftersom det kan påverka din behandling mot cancern.

Hur ska jag förbereda mig?

Ta gärna med något att läsa eller lyssna på, till exempel böcker, musik eller radioprogram.

Vanligtvis får närstående följa med, men tänk på att visa hänsyn till andra patienter. Närstående som känner sig sjuka ska stanna hemma. Ibland gäller särskilda restriktioner.

Både patienter och personal kan vara känsliga mot lukter. Ta därför inte med kryddstark mat eller doftande blommor och ha inte på dig parfym.

Prata med kontaktsjuksköterskan eller den behandlingsansvariga

sjuksköterskan om du har frågor om vad som gäller där du ska få behandling. 

Så går det till

Du kommer till sjukhuset samma dag som du ska få behandlingen.

Behandlingen ges på en avdelning där patienter med olika typer av cancer behandlas. En sjuksköterska ansvarar för dig och din behandling.

Läkemedlet ges som antingen spruta eller dropp. Droppet ges genom en slang eller dosa kopplad till ett blodkärl. Slangen eller dosan kallas infart.

Om du får dropp tar det allt mellan 10 minuter och några timmar, beroende på vilken behandling du får. Då får du en plats i en säng eller en bekväm stol. Det är bra att dricka extra vätska i samband med behandlingen.

Ibland behöver du få cytostatika under en längre tid och kan då få gå hem med dropp via en bärbar infusionspump, även kallad infusor. När pumpen ska tas bort får du hjälp av hemsjukvården eller på sjukhuset. Ibland kan du även få lära dig att koppla bort pumpen själv.

Hur mår jag efteråt?

De flesta som får behandling kan gå hem samma dag.

Efter vissa behandlingar är det viktigt med övervakning. Då kan du behöva stanna kvar på sjukhuset i något eller några dygn.

Du får inte gå från avdelningen förrän behandlingen och efterkontrollerna är klara.

Bra att veta

Vårdpersonalen följer skyddsföreskrifter under behandlingen. Till exempel använder de speciella skyddskläder när de hanterar cytostatika.

Det finns många olika målriktade behandlingar. Vilken typ av målriktad behandling du får beror på egenskaper hos tumören. Din läkare berättar vad som gäller för dig.

Här är några exempel på vad målriktad behandling kan vara:

• Angiogeneshämmare: Påverkar cancertumörens blodkärl så att det blir svårare för cancercellerna att växa till och sprida sig.
• Parphämmare: Påverkar cancercellens förmåga att laga de DNA-skador som ofta uppstår i friska och sjuka celler. Det gör att cancercellerna till slut dör.
• Proteinkinashämmare: Blockerar ämnen som stimulerar cancercellens tillväxt och delning. Det leder till sämre tillväxt av tumören.
• Antikroppar: Kallas också biologiska läkemedel. De söker upp och hämmar en viss sorts proteiner i kroppen. Det försvårar cancerns tillväxt, eller stärker immunförsvaret mot cancern. 

Så går det till

Läkemedlet får du direkt i blodet som spruta eller dropp, eller tar som tabletter eller kapslar.

Tabletter och kapslar tar du själv hemma.

Så hanterar du läkemedlet

• Förvara läkemedlet skyddat för barn och obehöriga.
• Tabletterna får inte delas eller krossas. Kapslar får inte öppnas. Prata med din behandlingssjuksköterska, kontaktsjuksköterska eller apoteket om du har svårt att svälja dem.
• Använd sked eller handskar när du tar i tabletterna eller kapslarna. Diska skeden, släng handskarna och tvätta händerna direkt efteråt. Detta ska du göra för att skydda andra som kanske rör vid samma ytor som du. Det påverkar inte dig själv om du tar i tabletterna eller kapslarna.
• Tabletter och kapslar som du inte har använt ska hanteras som riskavfall. Fråga ditt apotek om de kan ta emot dem. Annars kan du lämna tillbaka dem till sjukhuset.

Vanligt att lämna blodprov

Behandlingen kan göra att du får sämre blodvärden. Det är därför vanligt att lämna blodprov i samband med behandlingen. Vilka prover och hur ofta de kontrolleras beror på vilken typ av behandling du får och hur du reagerar på den.

Du får veta om något behöver ändras

Om något behöver ändras kontaktas du. Om du inte hör något fortsätter du din behandling som planerat och lämnar blodprover enligt remissen.

I vissa regioner kan du se dina provsvar om du loggar in på 1177. Det är då viktigt att veta att dina värden kan avvika från normalvärdena för personer som inte behandlas mot cancer. Du behöver inte bli orolig om dina värden avviker, utan lita på att läkaren hör av sig om något behöver ändras.

Du kan få biverkningar

Vilka biverkningar du får beror på vilket läkemedel du får, hur stor dosen är och om du får annan behandling samtidigt. I beskrivningen av läkemedlet ser du vilka biverkningar din behandling kan ge. Biverkningar som kan förekomma är bland annat illamående och allergiska reaktioner.

Berätta hur du mår för din kontaktsjuksköterska eller läkare. Då kan du få behandling och råd om vad du kan göra själv för att må bättre.

Du kan ordineras ytterligare läkemedel för att förebygga biverkningar.

Hantera kroppsvätskor säkert för att skydda andra

Kroppen bryter ner målriktade läkemedel till vattenlösliga ämnen och gör sig av med dem genom olika kroppsvätskor, till exempel urin, avföring och kräkningar. Det kan därför finnas risker när du hanterar kroppsvätskor efter att ha tagit vissa målriktade läkemedel som tabletter och kapslar. Antikroppar kan hanteras som vanliga läkemedel och kräver inga särskilda skyddsåtgärder.

Om du har omsorgspersonal hemma, informera dem om att du behandlas med målriktade läkemedel mot cancer.

Följ dessa råd:

Tvätt och hygien

• Om någon annan hanterar dina kroppsvätskor bör hen alltid använda engångshandskar.
• Tvätta textilier som har fått spill av kroppsvätskor direkt om det går, helst skilt från annan tvätt. Använd vanligt tvättmedel. Om du inte kan tvätta direkt, förvara dem i en sluten plastpåse så länge.
• Sitt ner på toaletten för att undvika att stänka urin. Fäll ner locket innan du spolar, och spola två gånger. Om du använder mulltoalett, utedass eller torrtoalett, strö kalk eller toalettströ efter besöket.

Slänga avfall

• Torka upp spill av kroppsvätskor med papper eller en trasa som du kan kasta. Lägg avfallet i en plastpåse, knyt ihop den och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall. Tvätta ytan med rengöringsmedel och vatten.
• Lägg inkontinensskydd, blöjor och stomipåsar i en plastpåse och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall.
• Om du har urinkateter, töm påsen själv i toaletten om du kan. Om du behöver hjälp att tömma påsen, sätt på en knut på kopplingsslangen. Lägg engångspåsen med slang i en plastpåse och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall.

Undvik graviditet och amning

Målriktade läkemedel kan påverka spermierna, eller fostret i magen om du blir gravid. Man vet ännu för lite om riskerna för att kunna ge exakta råd. Risken för graviditet finns även om du får behandling som kan påverka fertiliteten. Använd därför preventivmedel så länge cancerbehandlingen pågår och en tid efteråt. Ibland behövs dubbelt skydd, eftersom biverkningar som diarré eller direkt påverkan av läkemedlet kan göra att p-piller inte räcker som ensamt skydd. Ibland är p-piller inte heller lämpligt. Kondom kan rekommenderas både som preventivmedel och för att skydda sköra slemhinnor.

Prata med din läkare om vilket preventivmedel som blir bäst för dig. Din läkare kan också svara på hur länge efter behandlingen du bör vänta med att försöka få barn.

De flesta målriktade läkemedel går över i bröstmjölk, och man vet för lite om riskerna för barnet vid amning. Därför bör du inte amma i samband med behandlingen.

Andra läkemedel, naturläkemedel och kosttillskott

Du kan behöva göra uppehåll med dina vanliga läkemedel under behandlingen, eller ändra dosen. Du och din läkare pratar om det innan behandlingen startar. Din läkare behöver också veta om du ändrar något i din vanliga medicinering under tiden du får behandling mot cancer.

Viktigt att berätta vad du använder

Berätta om du tar naturläkemedel eller kosttillskott. Effekten av vissa målriktade läkemedel kan påverkas av vissa livsmedel och preparat, till exempel grapefrukt, grapefruktjuice, johannesört och granatäpplen. Effekten kan bli både förstärkt och försvagad och din läkare behöver därför veta vad du använder.

Övrigt att tänka på

• Om du behöver vaccinera dig, fråga din läkare om det går bra och i så fall när.
• Behandlingen är inget hinder för att få massage, men din sjukdom kan vara det. Prata med din läkare. Beröring och taktil massage går alltid bra.

Risken för att få blodpropp kan öka vid operationer, men även av cancersjukdomen i sig. Du kan få blodförtunnande läkemedel som förebyggande behandling om du har ökad risk för blodpropp. Blodförtunnande läkemedel används också som behandling om du redan har fått en blodpropp.

Du kan även behöva ta blodförtunnande läkemedel om du tidigare har haft förmaksflimmer, hjärtsvikt, högt blodtryck eller diabetes.

Olika typer av blodförtunnande läkemedel

Det finns olika typer av blodförtunnande läkemedel. Vilket du rekommenderas beror på vilken sjukdom du har och om du tar andra läkemedel. Du kan behöva använda flera blodförtunnande läkemedel samtidigt, eller olika läkemedel under olika faser av behandlingen.

Blodförtunnande läkemedel finns som sprutor, tabletter eller kapslar.

Berätta om du tar andra läkemedel och naturläkemedel

Vissa läkemedel som är avsedda för andra saker kan också ha en blodförtunnande effekt. Det gäller även receptfria läkemedel som vissa värktabletter. Därför ska du alltid berätta för läkaren om alla läkemedel och naturläkemedel du tar.

Vanliga biverkningar

Blodet koagulerar inte lika snabbt när du tar blodförtunnande läkemedel. Därför blöder du lättare om du till exempel får ett sår eller en skada. Här är exempel på vanliga biverkningar:

• näsblod
• blod i urinen
• blod i avföringen som gör den svart
• många eller stora blåmärken i huden.

Risken för allvarlig blödning minskar om du har ett normalt blodtryck.

Du kan tillfälligt behöva sluta ta det blodförtunnande läkemedlet eller ändra dosen, om du ska opereras, gå igenom olika undersökningar eller behandlas hos tandläkare.

Gör så här:

1. Tvätta händerna.
2. Ta ut sprutan ur förpackningen. Böj bort eventuellt stickskydd och ta bort nålskyddet.
3. Nyp om huden du ska sticka i så att du får ett hudveck mellan fingrarna. Stick in hela nålen i 45–90 graders vinkel i mitten av hudvecket.
4. Håll kvar greppet om huden och spruta långsamt in allt läkemedel som finns i sprutan.
5. Dra ut nålen till hälften och räkna till fem. Dra sedan ut sprutan helt.

Du kan få ett blåmärke efter att du har tagit sprutan. Det är normalt och ofarligt.

> Se en film om att ta sprutor själv på medicininstruktioner.se. Sök på namnet på det läkemedel du har blivit ordinerad.

Film: Tips och råd hur du injicerar dig själv

Kortison är vanligt som en del av behandlingen mot cancer. Det används också för att lindra biverkningar av annan behandling, till exempel illamående. Kortison kan också vara smärtstillande genom att minska svullnaden omkring en tumör så att den trycker mindre på vävnaden och nerverna intill.

Det är vanligt att få större aptit och känna sig piggare när man får kortison.

Tabletter eller direkt i blodet

Ofta ges kortisonet som tabletter eller direkt i blodet.

Kortisondosen behöver ökas och minskas i lagom takt så att kroppen vänjer sig. Om du tar tabletter är det därför viktigt att du följer schemat du får.

Biverkningar

Det är individuellt vilka biverkningar du får av behandlingen. Kortare behandlingar på några dagar upp till ett par veckor ger ofta färre och mindre allvarliga biverkningar än längre behandlingar. Kortison kan ge magbesvär och öka risken för magsår. Du kan därför behöva läkemedel för att skydda magslemhinnan under hela tiden som du tar kortison.

Tillsammans med din läkare väger du risken för biverkningar mot fördelarna med behandlingen.

Vanliga biverkningar på kort sikt

Dessa biverkningar kan komma ganska snabbt:

• Du kan få svårt att sova.
• Du kan känna dig rastlös och ”uppvarvad”.
• Du kan få högre blodsocker.
• Du kan få högre blodtryck.

Vanliga biverkningar vid längre användning

Dessa biverkningar kan komma lite senare:

• Du kan bli svullen i ansiktet och på bålen.
• Huden kan bli tunnare och rödare.
• Du kan få benskörhet.
• Musklerna kan bli svagare.
• Sår kan läka sämre.
• Du kan få sämre försvar mot infektioner.

Bra smärtlindring påverkar dig positivt både fysiskt och psykiskt. Det gör det lättare för dig att vara aktiv, vilket är viktigt för både cancerbehandlingen och livskvaliteten. Det kan också göra att du sover bättre och känner dig gladare. 

Att hitta rätt behandling

Smärtstillande läkemedel är en viktig del av behandlingen mot smärta. För att kunna ge bäst behandling behöver vårdpersonalen veta var och när du har ont, hur stark smärtan är och hur du upplever den. De behöver också veta hur mycket du blir hjälpt av de läkemedel du eventuellt redan tar. Det finns olika typer av smärta, och beroende på typen fungerar olika behandlingar olika bra. 

Om din smärta är svårbehandlad kan du få en remiss till en smärtklinik eller smärtspecialist. 

Råd vid regelbunden smärtstillande behandling

Ta dina läkemedel enligt ordination, för att hålla en jämn nivå och undvika plötslig smärta. Målet är att förebygga smärta.

När du börjar med ett nytt läkemedel eller ändrar dosen kan du behöva vara i kontakt med vården flera gånger för att hitta rätt dos. Berätta om du får biverkningar, så att du kan få hjälp att hantera dem. 

I början av en regelbunden smärtstillande behandling kan du känna dig tröttare än vanligt. Det går oftast över och beror på att kroppen slappnar av efter att ha varit spänd av smärtan.

Olika sorters läkemedel kan minska smärtan på olika sätt. Du kan behöva kombinera olika sorter för att få kontroll på smärtan. Här kan du läsa om de vanligaste sorterna. 

Paracetamol

Ofta får du börja med läkemedel som innehåller det verksamma ämnet paracetamol. Det kan räcka som behandling.

Biverkningar

Biverkningar är ovanliga om du använder paracetamol på rätt sätt och i rätt dos. 

Antiinflammatoriska läkemedel 

Antiinflammatoriska läkemedel innehåller verksamma ämnen som ibuprofen eller acetylsalicylsyra. De kallas också NSAID eller coxhämmare. De minskar smärta genom att dämpa inflammation i kroppen. 

Antiinflammatoriska läkemedel är i vissa fall inte bra att ta samtidigt som du behandlas med cytostatika. Prata därför med din läkare eller kontaktsjuksköterska innan du använder receptfria antiinflammatoriska läkemedel. 

Biverkningar

Antiinflammatoriska läkemedel kan ge magbesvär som illamående, ont i magen och diarré. De kan också öka risken för magsår. Du kan därför behöva läkemedel för att skydda magslemhinnan.

Andra biverkningar kan vara huvudvärk, utslag och yrsel. Läkemedlen kan även öka risken för hjärt- och kärlsjukdomar, som hjärtinfarkt och stroke.

En del biverkningar är gemensamma för alla antiinflammatoriska läkemedel, men risken för biverkningar kan vara olika stor.

Antiinflammatoriska läkemedel kan ha blodförtunnande effekt. Därför bör du diskutera med din läkare om du kan kombinera läkemedel mot smärta med eventuella blodförtunnande läkemedel som du också behöver ta. Din läkare bedömer vilket läkemedel som är bäst för dig.

Kortison 

Kortison kan ges för att minska smärta som orsakas av inflammation eller tryck från tumörer på nerver eller andra organ. Oftast ges kortisonet under en begränsad tid, som en kur.

När du ska sluta med läkemedlet behöver det minskas gradvis så att kroppen vänjer sig. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska göra. 

Biverkningar

Biverkningar du kan få är högt blodsocker, större aptit och svårt att sova. Vid längre tids användning kan du få tunnare hud och sämre sårläkning. Om du får höga doser kan kroppsfettet fördelas om så att du blir rundare i ansiktet och på bålen.

Kortison kan ge magbesvär och öka risken för magsår. Du kan därför behöva läkemedel för att skydda magslemhinnan.

En del biverkningar är gemensamma för alla antiinflammatoriska läkemedel, men risken för biverkningar kan vara olika stor. Din läkare bedömer vilket läkemedel som är bäst för dig.

Opioider

Opioider kan ges vid både plötslig och mer långvarig smärta. Läkemedlen kan ha olika namn och finns som till exempel tabletter, plåster och sprutor. Det verksamma ämnet kan vara till exempel oxikodon, fentanyl eller morfin. En del opioider är långtidsverkande, och tas regelbundet för att förebygga och minska smärta. Dessa kombineras ofta med snabbverkande opioider som du kan ta om du ändå får ont. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska ta läkemedlen.

Vissa är rädda för att bli beroende av opioider. Risken är liten om du håller dig inom den rekommenderade dosen. Det är smärtan som avgör vilken dos du behöver.

När du ska minska dosen eller sluta med läkemedlet behöver det ibland göras gradvis. Annars kan du få symtom på abstinens, till exempel rastlöshet, illamående och svettningar. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska göra. 

Biverkningar

Alla opioider har liknande biverkningar. Illamående och dåsighet är vanligt i början av behandlingen, men försvinner oftast efter någon vecka. Förstoppning eller problem med magen är också vanligt och brukar vara kvar under hela behandlingen. När du får opioider ska du därför också ta laxerande läkemedel. Andra vanliga biverkningar är muntorrhet, yrsel, förvirring, ont i magen och problem med att kissa.

Opioider kan påverka din reaktionsförmåga och vakenhet. Därför bör du vara försiktig i trafiken. Det är inte förbjudet att köra bil när du tar läkemedlen enligt ordination. Men du ska inte köra bil om du känner dig dåsig eller påverkad och inte heller om det gör ont att bromsa eller hantera bilen i de akuta situationer som kan uppstå i trafiken. Du är själv ansvarig för att bedöma om du kan köra bil eller inte.

> Läs mer om läkemedel och bilkörning på transportstyrelsen.se. Sök på Trafikfarliga läkemedel.

Antiepileptiska och antidepressiva läkemedel

Antiepileptiska och vissa antidepressiva läkemedel kan minska smärta som orsakas av skador på eller tryck mot nerverna. Det verksamma ämnet kan vara till exempel gabapentin, pregabalin eller amitriptylin. Du kan få bara detta läkemedel, eller så får du kombinera det med andra läkemedel. 

Först får du en låg dos, som sedan ökas gradvis. Det kan ta upp till några veckor.

När du ska minska dosen eller sluta med läkemedlet behöver det göras gradvis. Annars kan du få symtom på abstinens. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska göra.

Biverkningar

Om du får biverkningar är det vanligast i början eller när du ändrar dosen.

Vanliga biverkningar är yrsel, dåsighet, utmattning, feber och huvudvärk. Vissa biverkningar kan gå över när du har tagit läkemedlet ett tag, till exempel trötthet och illamående.

Strålbehandling är en vanlig form av behandling vid cancer. Den används för att bota sjukdomen, förebygga återfall och lindra symtom.

Du får strålningen på ett begränsat område på kroppen, i området där tumören finns.

Yttre strålbehandling är vanligast. Det innebär att strålningen kommer från en strålapparat placerad en bit från kroppen.

Vid behandling av cancer används så kallad joniserande strålning. Strålningen har hög energi och överförs till vävnaderna i det strålbehandlade området. Detta påverkar cellernas förmåga att dela sig. Cancerceller är mer känsliga för strålning än frisk vävnad. Det gör att strålningen dödar cancercellerna, men att den friska vävnaden till stor del återhämtar sig. Den totala stråldosen ges uppdelad i mindre doser, så att den friska vävnaden kan återhämta sig.

Förberedelser

Möte med tandvården

Att få strålbehandling mot käken kan ge komplikationer och biverkningar under lång tid, ibland resten av livet. Därför får du träffa en tandläkare innan strålbehandlingen börjar. Tandvården hjälper till med att få tänderna och munhålan i gott skick. Det minskar risken för komplikationer.

Sluta röka

Du som röker rekommenderas att sluta. Det minskar risken för skador i käkbenen, så kallad osteoradionekros. Det finns även forskning som visar att strålbehandling har sämre effekt om man röker.

Kontakta din kontaktsjuksköterska eller läkare om du röker och vill ha hjälp att sluta.

Planering av området som ska strålbehandlas

Inför strålbehandlingen får du prova ut en behandlingsmask. Masken hjälper dig att ligga i exakt samma position varje gång du strålbehandlas.

Vissa behöver också en så kallad munöppnare eller andra stöd för att kunna ha samma position varje gång.

Du kommer att göra en datortomografiundersökning, även kallad skiktröntgen, med behandlingsmasken på dig. Undersökningen görs för att kunna planera exakt vilket område som ska behandlas.

Positionen dokumenteras genom att linjer ritas på din behandlingsmask och foton tas. Ett foto tas även på dig som en extra identitetskontroll. Ibland ritas även linjer på kroppen. Du kan också undersökas med magnetkamera eller PET-kamera.

Dosplanering

Sjuksköterskor, läkare och fysiker gör en så kallad dosplanering, med hjälp av datorbaserade beräkningar. Dosplaneringen är en uträkning av var du ska strålas och med vilken styrka. Dosplaneringen görs mycket noggrant och tar ungefär 4–5 dagar.

Så går det till

Oftast får du strålbehandlingen en gång per dag 5 dagar i veckan i 6–7 veckor.

Du får ligga på en brits i ett behandlingsrum. Sjuksköterskorna ställer in strålapparaten så att behandlingen riktas mot rätt område på kroppen. Sedan går de till ett rum bredvid där de övervakar behandlingen via en tv-skärm. Du får veta hur du ska signalera om något känns konstigt. De kan då avbryta behandlingen.

Det gör inte ont att få strålningen, och själva behandlingen tar bara ett par minuter. Tillsammans med förberedel­serna blir tiden i behandlingsrummet cirka 10–20 minuter.

Vid dina första behandlingar tas kontrollbilder för att se att behandlingen stämmer med planeringen, och att du ligger i samma position som du gjorde vid förberedelserna. Kontrollerna upprepas under behandlingsperioden.

Uppföljning

En läkare eller sjuksköterska kontrollerar regelbundet om du har biverkningar, och ger dig råd och hjälp för att minska dem. Du träffar kanske också

• dietist för råd om mat och näring
• fysioterapeut för att träna gap och rörelse
• logoped som kan bedöma sväljning
• tandhygienist för hjälp med munvård.

Dessa besök samordnas ofta med strålbehandlingen.

Efter avslutad behandling följs du upp i 5 år enligt ett särskilt schema. Se separat information.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Strålbehandling.
> Se filmer på youtube.com. Sök på Strålbehandling – så går det till eller Andningsstyrd strålbehandling.

Det är vanligt att få en hög dos strålning vid enstaka tillfällen.

Hur länge effekten varar är olika och kan variera från månader till flera år.

Förberedelser

Ofta gör man först en röntgenundersökning för att strålbehandlingen ska kunna göras så exakt och säkert som möjligt.

Vid undersökningen gör vårdpersonalen ibland markeringar på din hud. Markeringarna används för att du ska kunna ligga på samma sätt på britsen under varje behandlingstillfälle. Då kan strålarna riktas mot samma ställe varje gång.

Efter undersökningen planeras strålbehandlingen. Det tar oftast några dagar.

Ta smärtstillande inför röntgenundersökningen och strålbehandlingen, om du har svårt att ligga stilla för att du har ont.

Så går det till

Du får ligga på en brits i ett behandlingsrum. Sjuksköterskorna ställer in apparaten så att strålningen riktas rätt. Du får veta hur du ska signalera om något känns konstigt. Sjuksköterskorna kan då avbryta behandlingen. Sedan går de till ett rum bredvid där de övervakar behandlingen via en tv-skärm. Oftast tar de först kontrollbilder och eventuellt justerar de britsen.

Det gör inte ont att få strålbehandling och själva behandlingen tar bara ett par minuter. Totalt blir tiden i behandlingsrummet cirka 10 minuter.

Biverkningar

Vilka biverkningar du får beror på vilket område som strålbehandlas.

Här är exempel på vanliga biverkningar:

• Trötthet.
• Om du strålbehandlas mot smärta, kan den förvärras de första dygnen efter behandlingen för att sedan minska.
• Om du strålas mot bäckenet, kan du behöva tömma urinblåsan och tarmen oftare.

Det finns goda möjligheter att förebygga och lindra biverkningar. Berätta för din behandlingssjuksköterska hur du mår, så att du kan få behandling och råd om vad du kan göra själv för att må bättre.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Strålbehandling.

Film: Ska du genomgå strålbehandling?

Film: Ska du genomgå andningsstyrd strålbehandling?

Inre strålbehandling innebär att en strålkälla placeras inuti eller nära det område som ska behandlas. Det kallas även brachyterapi.

Metoden gör det möjligt att ge en mycket hög och avgränsad dos strålning riktad direkt mot tumören. Den friska vävnaden omkring påverkas så lite som möjligt.

Brachyterapi kan vara enda behandling vid mindre tumörer, exempelvis läppcancer. Den kan också vara ett tillägg till yttre strålbehandling vid stora tumörer.

En del patienter kan få sin brachyterapi i anslutning till en operation, vilket kan förkorta behandlingstiden. Den totala behandlingstiden blir också kortare med brachyterapi än med yttre strålbehandling.

Förberedelser

Du får mer information om vad som gäller dig i din kallelse och när du kommer till sjukhuset.

Sluta röka

Du som röker bör sluta, för att få bästa möjliga effekt av behandlingen. Att sluta röka minskar risken att få skador i käkbenen, så kallad osteoradionekros.

Operation av katetrar som används under behandlingen

Brachyterapi ges genom katetrar som opereras in under narkos eller lokalbedövning innan behandlingen startar.

Röntgenundersökning för att planera behandlingen

Samma dag eller dagen efter att katetrarna har opererats in, görs en röntgenundersökning för att planera behandlingen.

Så går det till

Brachyterapi kan ges på olika sätt. Vissa får behandling i 10–20 minuter varje till varannan timme i 1–6 dygn. Behandlingspulserna kan också ges i upp till 45 minuter, beroende på hur stort område som ska behandlas. Andra får färre stråldoser med mer strålning i varje dos. Du får veta vad som gäller för dig. 

Strålningen kommer från ett litet radioaktivt preparat som heter iridium. Preparatet är 2 millimeter stort och transporteras genom kablar till katetrarna som har opererats in före behandlingen.

Behandlingspulserna känns inte, men de inopererade katetrarna orsakar obehag och ibland smärta i munnen och svalget. Om du har ont får du smärtstillande medicin.

När du ska få strålbehandlingen är du ensam i ett strålskyddat rum med stängd dörr. Mellan behandlingspulserna och efteråt finns det ingen radioaktivitet kvar, vare sig i kroppen eller i rummet. Mellan behandlingspulserna kan du röra dig på avdelningen och ta emot besök. Du kan även gå utanför avdelningen enligt överenskommelse. Eftersom behandlingen ges dygnet runt kommer din sömn att störas under behandlingen.

Om du har svårt att äta kan du få näring genom en nasogastrisk sond, alltså en slang genom näsan till magsäcken. Den sätts oftast in på operationsdagen.

Vad händer efteråt?

Efter behandlingen tas katetrarna bort. Du stannar kvar några timmar för kontroll efteråt.

Fördelen med brachyterapi är att biverkningar begränsas till området där katetrarna sitter. Det kan bli rött, ömt och ibland flagna. Besvären brukar försvinna 2–3 veckor efter behandlingen.

Inom 2–4 veckor efter behandlingen görs en efterkontroll.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Strålbehandling.

Biverkningar av strålbehandling kommer mestadels i det område som strålas. Det är individuellt vilka biverkningar du får och hur du upplever dem.

Vissa biverkningar kommer under pågående behandling. De brukar kännas som mest 1–2 veckor efter behandlingen. De kallas akuta biverkningar. Vissa biverkningar kan vara både akuta och långvariga, alltså fortsätta en längre tid efter att behandlingen har avslutats.

Andra biverkningar kommer senare, flera månader eller år efter behandlingen. De kallas sena biverkningar.

Det kan ta lång tid innan du känner dig som vanligt efter strålbehandlingen. Återhämtningen kan ta flera månader, ibland längre, och det är vanligt att känna sig trött.

Att få strålbehandling mot käken innebär en livslång risk för komplikationer. Efter strålbehandlingen kan du därför få Socialstyrelsens intyg för särskilt tandvårdsbidrag.

Berätta för din läkare eller kontaktsjuksköterska om du får biverkningar. Då kan du få behandling och råd om egenvård.

Akuta biverkningar

Inflammerad munslemhinna

Vanliga symtom på en inflammerad munslemhinna är vita beläggningar och rodnad, och att det svider och bränner i munnen. Inflammationen kan även leda till smärtsamma sår, lättblödande slemhinna och blåsor. Inflammerad munslemhinna gör att du får svårt att svälja och inte känner smak som vanligt. Du kan också få en svampinfektion i munnen.  

Symtomen kommer cirka 2–3 veckor efter påbörjad strålbehandling. De brukar vara som värst i slutet av behandlingen. Ofta minskar besvären 4–6 veckor efter behandlingen och de följande veckorna.

Hudreaktioner

Mer än 8 av 10 får hudreaktioner i samband med strålbehandling. Det vanligaste är att huden i det strålade området blir rött, så kallat erytem. Du kan också få torr hud eller pigmentfläckar.

Sår

Upp till en tredjedel av de som strålbehandlas i huvud- och halsområdet får torra eller vätskande sår. Ibland kan såren vara svårläkta. Såren läker efter behandlingen.

Biverkningar som kan vara både akuta och långvariga

Muntorrhet

Muntorrhet är ett vanligt problem under och efter strålbehandling av spottkörtlarna eller vävnader omkring dem.

Det kan komma tidigt under strålbehandlingen, eller någon månad efteråt. Muntorrheten kan sakta förbättras under flera års tid, men du kan också få kvarstående problem.

Muntorrhet kan göra det svårare att svälja och ökar risken för karies. Det bildas slem som kan bli segt och svårt att harkla eller hosta upp när du är torr i munnen och svalget. Det är därför viktigt att du är mycket noggrann med munvård och följer instruktionerna du får av vården.

Svullnad och lock för örat

Om örat är inom det strålade området kan vävnaden svullna och ge en känsla av lock för örat. Besvären kan vara kvar några månader efter behandlingen, eller komma ett tag efter att behandlingen är avslutad.

Påverkan på tal och röst

Talet och rösten kan påverkas. Du kan till exempel få svårt att prata, svagare röst och ändrat tonläge. Om du får påverkan på tal och röst kan du få träffa en logoped.

Talsvårigheterna går ofta över, men kan ibland bli långvariga eller återkomma som en sen biverkning.

Vid strålbehandling av struphuvudet kan du bli hes. Rösten förbättras oftast under första halvåret efter behandlingen. Tänk på att du anstränger rösten mer om du viskar.

Svårt att gapa – trismus

Strålbehandling i munnen kan leda till att du får svårt att gapa, även kallat trismus. Det kan orsaka smärta och göra det svårt att äta och sköta munhygienen. Gapsvårigheter behandlas med träning med tänjande instrument.

Svårt att svälja

Du kan få svårt att svälja ett par veckor in i behandlingen. Det kan bero på smärta eller svullnad. Oftast försvinner besvären några månader efter behandlingen, men för vissa blir det långvarigt.

Ändrad smak och lukt

Ändrad smak och lukt är vanligt. Det kan göra att du får i dig mindre mat, näring och energi. Besvären kan vara kvar lång tid efter behandlingen. Du kan få träffa en dietist om du har svårt att få i dig tillräckligt med näring.

Håravfall och sämre hårtillväxt

Strålbehandling kan påverka hårtillväxten inom det område som strålas. Om håret påverkas brukar det märkas efter några veckors behandling. Hög stråldos kan göra att håret försvinner helt och inte växer ut igen.

Sena biverkningar

Sena biverkningar kan komma några månader, ibland till och med år efter behandlingen.

Osteoradionekros

Osteoradionekros är en ovanlig men svår biverkning efter strålbehandling mot huvud- och halsområdet. Det innebär att cellerna i det strålade benet dör på grund av dålig blodförsörjning. Benet kan då bli synligt genom huden eller slemhinnan. Underkäken har större risk än överkäken att drabbas.

Osteoradionekros kan behandlas på olika sätt, till exempel med operation och antibiotika.

Symtom på osteoradionekros kan vara sår, infektioner, smärta och gapsvårigheter.

Hudproblem

Du kan få torr hud eller pigmentfläckar i området där du har fått strålbehandling.

Lymfödem

Efter yttre strålbehandling mot halsen bildas ofta ett ödem, alltså en svullnad. Det kan sitta under hakan, på halsen eller i ansiktet, men även inne i halsen. Denna typ av ödem minskar några månader efter strålbehandlingen, men kan då övergå till att bli ett lymfödem. Beroende på var lymfödemet sitter kan det ge olika besvär.

Ett yttre lymfödem syns utanpå kroppen. Det kan också vara ett tecken på att du har ett inre lymfödem, alltså en svullnad på insidan av kroppen.

Ett inre lymfödem kan göra att det blir svårt att svälja, göra dig hes, påverka talet och öka risken för infektion. Ibland kan det också påverka musklerna och nerverna.

Om du får ett lymfödem bör du få träffa en lymfterapeut som kan bedöma och behandla ödemet. Det är oftast en fysioterapeut eller arbetsterapeut med utbildning inom lymfödembehandling.

Påverkan på sköldkörteln och hypofysen

Strålbehandling av sköldkörteln kan orsaka hypotyreos, alltså underproduktion av sköldkörtelhormon. Problemen kommer vanligen tidigast efter ett år och kommer oftast smygande under en tid. Risken för hypotyreos är livslång och därför ska sköldkörtelfunktionen kontrolleras varje år.

Efter strålbehandling av den bakre näsöppningen kan hypofysens funktion försämras, även lång tid efter behandlingen. I hypofysen bildas bland annat hormoner som stimulerar sköldkörteln, binjurebarken, äggstockarna, testiklarna och tillväxten, och koncentrerar urinen.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Strålbehandling.
> Se en film om yttre strålbehandling på youtube.com. Sök på Extern strålbehandling.

Strålbehandlingen ges på en särskild avdelning. Du får behandling ungefär 34 gånger, under 6–7 veckor, oftast en gång per dag, men i vissa fall kan man ge två gånger per dag, en dag i veckan.

Symtomkontroller genomförs regelbundet, då bedöms vilka symtom och biverkningar du har, och du får behandling och råd för att underlätta för dig.

Efter behandlingen går du på uppföljning under en tid.

Strålbehandlingen ges på en särskild avdelning. Du får behandling ungefär 34 gånger, under 6–7 veckor, oftast en gång per dag, men i vissa fall kan man ge två gånger per dag, en dag i veckan.

Symtomkontroller genomförs regelbundet, då bedöms vilka symtom och biverkningar du har, och du får behandling och råd för att underlätta för dig.

Efter behandlingen går du på uppföljning under en tid.

Strålbehandlingen ges på en särskild avdelning. Du får behandling ungefär 34 gånger, under 6–7 veckor, oftast en gång per dag, men i vissa fall kan man ge två gånger per dag, en dag i veckan.

Symtomkontroller genomförs regelbundet, då bedöms vilka symtom och biverkningar du har, och du får behandling och råd för att underlätta för dig.

Cytostatika- eller antikroppsbehandling ges också på sjukhuset. En gång per vecka får du alltså både strålbehandling och cytostatika- eller antikroppsbehandling samma dag.

Efter behandlingen går du på uppföljning under en tid.

Lungorna är omgivna av varsin lungsäck, som även kallas pleura. Lungsäcken består av två tunna hinnor. Mellan hinnorna finns det lite vätska som gör att hinnorna kan glida mot varandra när du andas. Om mängden vätska ökar kan du bli andfådd, få ont i bröstet eller hosta. Då kan vätska behöva tappas ut genom en tunn slang som förs in i lungsäcken. Det kallas ett dränage.

Besvären brukar minska efter tappningen.

Hur ska jag förbereda mig?

Om du tar blodförtunnande läkemedel kan du behöva ändra dosen eller tillfälligt göra uppehåll. Vårdpersonalen berättar vad som gäller för dig.

Så går det till

Du får lokalbedövning.

Läkaren använder röntgenbilder och knackar på ryggen för att hitta det bästa stället att sticka. Ibland används även ultraljud. Stickstället rengörs. Läkaren sticker mellan två revben. Nålen tas sedan ut och kvar i lungan sitter en tunn slang. Den kopplas till en behållare där vätskan kan rinna ut.

Tappningen tar cirka 20 minuter. Läkaren bestämmer hur länge du behöver stanna kvar efteråt. Ibland görs en lungröntgen innan du går hem.

Tappningen ska inte göra ont, men kan ibland reta till hosta.

Du får ett förband över stickstället.

Om du har mycket vätska

Om det är mycket vätska i lungsäcken kan slangen behöva sitta kvar några dagar, så att vätskan kan fortsätta rinna ut. Du ligger på sjukhus under tiden. 

Om vätskan kommer tillbaka

Om du har återkommande besvär med vätska i lungsäcken kan du få ett kvarliggande dränage. Då kan du själv, dina närstående eller hemsjukvården tappa ut vätska vid behov.

Hur mår jag efteråt?

Du ska inte lyfta eller göra snabba rörelser samma dag som ingreppet.

Låt förbandet sitta kvar 2–3 dagar.

I sällsynta fall kan det läcka lite luft i lungsäcken genom det lilla hål som gjordes i lungan. Om man misstänker detta görs en lungröntgen för kontroll.

När får jag svaret?

Om man har tagit prover från vätskan berättar din läkare när du får svar på analysen.

Ascites är vätska som samlas runt organen i buken. Bukhinnan, peritoneum, är ett tunt membran som består av två blad, ett yttre som täcker bukväggens insida och ett inre som täcker en del organ. Det finns alltid lite vätska mellan bladen.

Vid din typ av cancer är det vanligt att det bildas mer vätska här. Då kan du få sämre aptit, större mage, må illa, känna smärta eller tryck i magen eller bli andfådd. I så fall kan vätskan behöva tappas ut genom att en slang sätts i magen.

Besvären brukar minska efter tappningen.

Hur ska jag förbereda mig?

Om du tar blodförtunnande läkemedel kan du behöva ändra dosen. Vårdpersonalen berättar vad som gäller för dig.

Så går det till

Du får lokalbedövning.

Läkaren känner på magen, tittar och tar ibland hjälp av ultraljud för att hitta det bästa stället att sticka. Stickstället rengörs. Läkaren sticker med en nål som sedan tas bort. Kvar sitter en tunn slang, ett dränage. Dränaget kopplas till en påse där vätskan samlas upp.

Tappningen tar oftast 15–20 minuter. Slangen kan sitta kvar alltifrån ett par timmar till längre perioder.

Ingreppet ska inte göra ont, men kan ibland upplevas som obehagligt.

Vätskan kan återkomma, och då kan tappningen behöva upprepas. Ett alternativ kan vara ett kvarliggande dränage. Med det kan du själv, dina närstående eller hemsjukvården tappa ut vätska vid behov.

Hur mår jag efteråt?

Efteråt kan du vara öm och ha ont i magen. Det går över.

Du ska inte lyfta eller göra snabba rörelser samma dag som ingreppet.

Ibland tar det tid för stickstället att läka, och det kan fortsätta att komma vätska när slangen är borta. Det är helt normalt. Om det kommer mycket vätska kan du behöva ha en stomipåse över stickstället. Annars räcker det med ett förband.

När får jag svaret?

Om det har tagits prover från vätskan berättar din läkare när du får svar på analysen.

När du behandlas för cancer ställs du och dina närmaste inför många frågor och val. Kanske funderar ni över vad ni själva kan göra som komplement till de behandlingar som planeras. Vissa prövar komplementära metoder för att hantera situationen och må så bra som möjligt.

Komplementär, alternativ och integrativ medicin är ett aktivt forskningsfält och det kommer hela tiden ny kunskap. En del av dessa metoder används inom hälso- och sjukvården, medan de flesta används utanför.

Möjligheter och risker

Att lägga till preparat eller behandlingar kan innebära både möjligheter och risker. Oftast får du betala en extra kostnad själv och den som erbjuder ett preparat eller behandling kan tjäna pengar på det.

Det är naturligt att du och dina närstående vill försöka klara av situationen med alla medel. Det är svårt att ge generella råd – oftast behöver de anpassas till vad som kan fungera i din situation.

Diskutera med vårdpersonalen

Börja gärna med att skaffa dig mer kunskap. Nedan finns förslag på webbsidor där du både kan hitta svar på många frågor och skriva ut vetenskapliga sammanfattningar att ta med till mötet med vården.

Prata sedan med din läkare eller annan legitimerad vårdpersonal om du har frågor eller vill pröva en komplementär metod.

Kropp-själ-metoder

Exempel på kropp-själ-metoder är meditation, mindfulness, akupunktur, avslappning och yoga. Dessa kan enligt aktuell forskning ge bättre livskvalitet och ha bra effekt vid stress, smärta, ångest, oro, depressiva symtom, cancerrelaterad trötthet, illamående och sömnbesvär. I källorna nedan kan du få reda på vilka metoder som i studier har visat sig effektiva för olika symtom.

Bara legitimerad vårdpersonal får behandla cancern

Det är bra att välja terapeut med omsorg, eftersom hälso- och sjukvårdslagen inte gäller när du söker vård hos någon som saknar yrkeslegitimation. Till exempel bör terapeuten berätta om mål, innehåll och förväntad behandlingstid. Kontrollera också gärna om terapeuten tillhör något yrkesförbund som har formulerat etiska riktlinjer och kvalitetskrav för sina medlemmar.

Inga andra än legitimerad personal får behandla själva cancersjukdomen, enligt patientsäkerhetslagen. Om någon lovar att kunna bota cancer bör du därför vara försiktig.

Naturpreparat

Naturpreparat är ett samlingsnamn för växtbaserade läkemedel, naturläkemedel, kosttillskott, vitaminer och mineraler. De innehåller ofta ämnen som både kan ha farmakologiska effekter och orsaka biverkningar. De kan innehålla ämnen i högkoncentrerad form och ska inte förväxlas med samma ämnen i maten.

Kontrollen av naturpreparat beror på hur de regleras. Växtbaserade läkemedel och naturläkemedel kontrolleras enligt lag avseende kvalitet och säkerhet, som övriga läkemedel. De behöver vara godkända av Läkemedelsverket innan de får säljas. Växtbaserade läkemedel kan till exempel vara johannesört och echinacea. Naturläkemedel kan vara till exempel mjölksyrabakterier och samarin.

För kosttillskott finns ingen motsvarande obligatorisk kontroll utan de får säljas fritt. Kosttillskott kan till exempel vara multivitamintabletter, omega-3, proteinpulver och antioxidanter.

Berätta för vårdpersonalen om du tar naturpreparat

Det är mycket viktigt att du talar om för vårdpersonalen om du använder naturpreparat av något slag, eftersom vissa naturpreparat kan förstärka eller försvaga effekterna av en cancerbehandling.

Läs mer

På följande webbsidor hittar du forskningsbaserad information om effekt och säkerhet för specifika metoder, preparat och symtom:

> Läs mer på cancercentrum.se. Sök på Komplementär och alternativ medicin.
> Läs mer på mpa.se. Sök på Växtbaserade läkemedel och naturläkemedel. 

Utländska webbsidor med information på engelska:

> Läs mer på cam-cancer.org. 
> Läs mer på mskcc.org. Sök på Search About herbs, Botanicals & other products eller About Mind-Body Therapies.
> Läs mer på cancer.gov. Sök på PDQ Integrative Therapies Summaries.

Central venkateter kallas också CVK.

En CVK används ibland för korttidsbehandling i högst två månader och sys då fast vid stickstället för att inte åka ut ur blodkärlet. Om CVK:n ska användas under längre tid opereras den fast under huden och leds ut en bit ifrån blodkärlet. Det kallas en tunnelerad CVK och den kan användas ett år eller längre.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får en kallelse med information om hur du ska förbereda dig.

Så går det till

Du får lokalbedövning i huden. Det kan göra att det svider i huden en stund.

Slangen förs in i ett blodkärl, antingen på halsen eller under nyckelbenet. Ibland används andra blodkärl.

Ingreppet gör inte ont, men du kan känna att någon rör det bedövade området.

Ingreppet tar oftast mindre än en timme.

Hur mår jag efteråt?

Efteråt får du stanna en stund på uppvakningsavdelningen. Där kontrolleras din puls, andning och ditt blodtryck regelbundet. Ditt sår kontrolleras också, eftersom det kan börja blöda de första timmarna efter operationen.

Bedövningen släpper efter cirka 3–4 timmar. Då kan det kännas ömt och göra ont i det opererade området. Du kan få smärtlindring om du har ont.

Innan du kommer till vårdavdelningen eller går hem gör man en kontrollröntgen.

Du kan oftast åka hem samma dag. Du kan äta och dricka som vanligt. De första dagarna efter operationen kan du känna ett visst obehag från CVK:n, men det brukar försvinna.

Att ha en CVK

Byt förband en gång i veckan

Förbandet ska bytas en gång i veckan. Om det kommer in fukt under förbandet eller om det börjar lossna, ska det bytas direkt. Du får hjälp av en distriktssköterska eller sjuksköterska från sjukhuset eller hemsjukvården.

Du kan duscha som vanligt med en CVK men du ska inte bada.

Om du har en långtids-CVK behövs inget förband när CVK:n har läkt fast i huden och stygnen har försvunnit.

Titta efter tecken på infektion

Det är bra om du regelbundet tittar på din CVK och huden runt omkring. Titta efter tecken på infektion, till exempel rodnad hud.

Sjuksköterskan kontrollerar CVK:n noga

Varje gång du ska få dropp eller lämna blodprov kontrollerar sjuksköterskan att CVK:n fungerar som den ska och att inte luft kommer in i slangen.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Central venkateter.

Perifert inlagd central venkateter kallas oftast PICC-line.

En PICC-line kan användas under lång tid, upp till flera månader.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får en kallelse med information om hur du ska förbereda dig.

Oftast kan du ta läkemedel och äta som vanligt.

Så går det till

PICC-line läggs oftast in av en sjuksköterska, ibland av en läkare, som använder ultraljud som stöd.

Du får först ett litet nålstick genom huden i överarmen. Det känns ungefär som att ta blodprov. Nålsticket görs för att placera en ledare som gör det möjligt att föra in slangen. Innan slangen sedan förs in i blodkärlet får du lokalbedövning.

Ingreppet tar mindre än en timme.

Ibland görs en röntgen efteråt för att kontrollera att din PICC-line ligger rätt och kan användas.

Hur mår jag efteråt?

Det kan blöda lite från stickstället första dygnet. Du behöver ett nytt förband om det blöder mycket. Kontakta då en vårdcentral, hemsjukvården eller den som har lagt in din PICC-line.

Undvik tunga lyft och tungt arbete med armen ovanför huvudet första dygnet efter inläggningen. Efter det kan du använda armen som vanligt, vara fysiskt aktiv och träna som du brukar.

Att ha en PICC-line

Vårdpersonal byter förband och spolar katetern

En gång i veckan behöver förbandet bytas och venkatetern spolas. Det görs antingen i samband med en behandling, på vårdcentralen eller av hemsjukvården.

Skydda förbandet när du duschar

Du kan duscha som vanligt, men undvik att bada och basta. När du duschar behöver du skydda förbandet så att det inte lossnar från huden. Om förbandet lossnar ökar risken för infektion. Duschskydd finns att köpa på apotek eller på nätet.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Perifert inlagd central venkateter - PICC-line.

Subkutan venport kallas också SVP.

Dosan under huden är cirka 2–3 centimeter i diameter.

En venport kan användas under lång tid, från några månader till flera år.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får en kallelse med information om hur du ska förbereda dig. 

Så går det till

Du får lokalbedövning.

Dosan opereras in under huden på bröstkorgen. Slangen läggs oftast in i något av de större blodkärlen.

Hur mår jag efteråt?

Bedövningen släpper efter cirka 3–4 timmar. Då kan det kännas ömt och göra ont i det opererade området. Du kan ta smärtstillande läkemedel.

Förbandet och eventuella stygn tas bort efter drygt en vecka. Du får hjälp med det av en sjuksköterska där du får behandling, eller på vårdcentralen eller i hemsjukvården.

Att ha en venport

Ha alltid med dig kortet med nummer och datum

Du får ett kort med venportens nummer och operationsdatum som du alltid ska ha med dig.

Dusch och skötsel

Du kan duscha som vanligt, men du ska inte bada eller basta innan såret är läkt eller när du har en nål i venporten.

När venporten inte används behöver du inte sköta om den på något särskilt sätt.

Skydda mot sol och skav

Skydda ärret mot solen det första året.

Om du åker bil kan bilbältet skava där venporten sitter. Du kan lägga en hopvikt handduk eller en liten kudde mellan bröstkorgen och bältet.

Du får en nål i venporten när den används

När du ska få behandling sätter en sjuksköterska en nål in i venporten. Nålen kan sitta i 5–7 dagar täckt av ett förband. Därefter byts nålen eller tas bort.

Sjuksköterskan kontrollerar venporten noga

Varje gång du ska få dropp eller lämna blodprov kontrollerar sjuksköterskan att venporten fungerar som den ska och att inte luft kommer in i slangen. 

Hur länge är venporten kvar?

Du och din läkare bestämmer tillsammans hur länge venporten ska sitta kvar. Den tas bort genom en liknande operation som när den sattes in.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Subkutan venport.

En kvarliggande kateter är antingen stängd med en propp eller klämma som du öppnar när du ska tömma blåsan, eller så rinner urinen ut i en påse som du byter eller tömmer vid behov.

Hur ska jag förbereda mig?

Du ska tvätta eller duscha underlivet med tvål och vatten. Det går också bra att använda ett bakteriedödande medel.

Så går det till

Katetern sätts ofta in av en sjuksköterska eller undersköterska.

Du får ta av kläderna på underkroppen. Du får oftast ligga ner.

Du får bedövning med en gel som sprutas in i urinröret. Det kan kännas lite kallt, men det gör inte ont. Bedövningen verkar efter 2–3 minuter.

Slangen förs in genom urinröret. Du kan känna ett lätt obehag, men det gör inte ont. Slangen hålls på plats av en liten ballong, en kuff.

Hur mår jag efteråt?

Bedövningen verkar i ungefär en timme.

Innan du åker hem ska vårdpersonalen se till att allt fungerar och att du har det material som behövs. Du får veta hur du sköter katetern, när du ska besöka vården nästa gång och vem du ska kontakta om du får problem med katetern.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Kvarliggande kateter i urinblåsan.  

> Läs mer på kateterfakta.nu.

Stängd kateter

Om du har en stängd kateter tömmer du urinblåsan när du är kissnödig, eller minst var 4:e timme. Töm katetern genom att öppna slangen och tömma ut urinen i toaletten.

Påse som samlar upp urinen

Tömbar påse

Om du använder en påse som går att tömma, tömmer du urinen i toaletten när påsen börjar bli full. Byt påse var 5–7:e dag eller oftare om den blir smutsig eller luktar illa.

Inför natten kan du koppla en påse för engångsbruk till den påse du redan har. Då behöver du inte gå upp på natten för att tömma påsen. På morgonen klipper du upp engångspåsen och tömmer urinen i toaletten. Kasta påsen i soporna.

Engångspåse

Om du använder en påse för engångsbruk, klipper du upp påsen när den är nästan full och tömmer urinen i toaletten. Kasta påsen i soporna. Sätt en ny påse på plats.

Vänta inte för länge med att tömma en engångspåse. Det kan stänka urin när du klipper upp en full påse.

Att tänka på när du har en kateter

Katetern behöver bytas varannan till var tredje månad

Om du ska ha katetern under en längre tid, behöver den bytas av vårdpersonal varannan till var tredje månad.

Drick mycket

• Att dricka mycket sänker halten av bakterier i urinen. Drick gärna 1,5–2 liter per dygn. Detta gäller inte om du har hjärtsvikt eller njursvikt som innebär att du får dricka en begränsad mängd per dygn.
• Om urinen i påsen blir något blodig ska du dricka mer.

Ha en god hygien

• Duscha och tvätta underlivet regelbundet med en tvål för intimhygien. Du som är man drar tillbaka förhuden, tvättar ollonet och torkar torrt. För sedan fram förhuden.
• Tvätta även katetern varje dag med tvål och vatten. Den sitter stadigt fäst i urinblåsan, så du behöver inte vara orolig för att den ska åka ut.

Sex

• Om du vill och har lust kan du ha sex när du har en kateter. Katetern kan dock göra det svårare att känna njutning vid samlag. För en kvinna med kateter kan samlag göra ont när penis trycker mot urinröret. 
• Du som är man kan tejpa fast kateterslangen längs sidan av penis och använda en kondom över.
• Utforska gärna andra sätt än samlag att ha sex. Prata med din kontaktsjuksköterska, behandlingssjuksköterska eller läkare om hur du kan göra.
• Det går bra att onanera när du har kateter, både för kvinnor och män. Sperman hittar ut även om katetern är lite i vägen.

Biverkningar och komplikationer

Katetern kan ge irritation i urinröret och urinblåsan, och orsaka sveda och trängningar.

Det är vanligt att det rinner lite vätska vid sidan om katetern. Det kan även komma lite blod och urin, framför allt om du krystar när du tömmer tarmen. Så länge det rör sig om små mängder behöver du inte vara orolig.

Det kan vara stopp i katetern, om det inte kommer någon urin i påsen eller om det läcker stora mängder urin bredvid katetern. Kontrollera att slangen inte är vikt på något ställe. Kontakta din distriktssköterska om det är stopp i katetern. Den kan behöva spolas igenom eller bytas.

När katetern har tagits bort

Den första tiden kan det svida i urinröret och du kan behöva gå på toaletten ofta. Det beror på att urinblåsan fortfarande är irriterad. Det är också vanligt att urinstrålen har varierad styrka och du kan ha svårt att hålla tätt. Du som är man kan också ha ont mellan pungen och ändtarmen.

Du bör träna upp musklerna i din bäckenbotten för att minska besvären med läckage. Du får veta hur du ska göra.

Blåsträning

Det är viktigt att blåsan kommer igång efter att du har haft en kateter. Samma dag som katetern har tagits bort ska du kissa när du känner dig kissnödig, inte skjuta upp toalettbesöket. Men efter hand är det bra att träna blåsan genom att försöka skjuta upp toalettbesöket. Det är normalt att det går 3–4 timmar mellan toalettbesöken. Om blåsan vänjs vid att tömmas på små volymer protesterar den kraftigt när volymen ökar. Gå därför inte på toaletten i förebyggande syfte.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Kvarliggande kateter i urinblåsan.  

> Läs mer på kateterfakta.nu.

Om du har svårt att äta och få i dig tillräckligt med energi och näring, kan du få en nasogastrisk sond. Det är en tunn och mjuk slang som går in genom ena näsborren, via halsen, och in i magsäcken. Genom slangen kan du få flytande mat.

Så går det till

Sonden sätts på plats av en läkare eller sjuksköterska. Du får gel med lokalbedövning i ena näsborren innan slangen förs ner. Gelen bedövar och gör så att slangen glider lättare genom näsan och svalget. När sonden förs in kan du känna ett visst obehag, men det går över.

För att slangen ska vara stilla brukar den tejpas fast på näsan. Det finns även andra sätt att fästa den på.

Vad händer efteråt?

Vårdpersonalen kontrollerar att sonden fungerar och att du har det material du behöver. Du får veta hur du sköter sonden, när du ska besöka vården nästa gång och vart du vänder dig om du får problem.

Att tänka på när du har en nasogastrisk sond

• Byt ut tejpen (eller motsvarande) som håller sonden på plats vid behov.
• Rengör näsborren där sonden sitter varje dag, genom att tvätta näsborren med en tops med ljummet vatten eller koksaltlösning. Smörj med olja efteråt.
• Träna på att svälja. Du får veta hur du ska göra.
• Borsta tänderna som vanligt och använd då gärna en mjuk tandborste och mild tandkräm.

Om du har svårt att äta och få i dig tillräckligt med energi och näring, kan du få en PEG. Det är en slang som går genom huden direkt in i magsäcken. Genom slangen kan du få flytande mat.

En PEG är enkel att sköta. Du kan ha en PEG kvar så länge du behöver den, men den behöver bytas med jämna mellanrum. Din läkare kan berätta vad som gäller för dig.

Med en PEG kan du få mat i en slang genom huden till magsäcken.

Hur ska jag förbereda mig?

I din kallelse får du veta hur du ska förbereda dig. Bland annat hur du ska tvätta dig, hur länge du ska fasta och om du behöver ändra dosen på dina mediciner eller ta några andra mediciner.

Så går det till

PEG:en sätts in med hjälp av ultraljud eller vid en gastroskopiundersökning. Det innebär att en slang med kamera förs ner genom munnen till magsäcken.

Du får lugnande medicin och lokalbedövning. Sedan görs ett litet snitt i magen. Genom snittet förs slangen ut från magsäcken.

Det är vanligt att slangen hålls på plats av en liten gummikudde på insidan av magsäcken och en stopplatta närmast huden på utsidan.

Ingreppet tar ungefär 30 minuter.

Vad händer efteråt?

Vårdpersonalen kontrollerar att allt fungerar och att du har det material du behöver. Du får veta hur du sköter PEG:en, när du ska besöka vården nästa gång och vart du vänder dig om du får problem.

Det är viktigt att du tränar på att svälja. Du får veta hur du ska göra.

Att tänka på när du har en PEG

Hygien

Du kan duscha och bada som vanligt, men byt eventuella förband efteråt. Efter bad utomhus ska du tvätta noga runt PEG:en med tvål och vatten.

Tvätta huden under plattan varje dag med tvål och ljummet vatten, gärna när du duschar eller badar. När du tvättar huden under plattan ska du vrida PEG:en ett kvarts varv. Torka torrt med en mjuk handduk, kompress eller tops närmast PEG:en.

Om huden är röd, tvätta den, torka torrt och lägg ett torrt förband över. Du kan även behöva använda en barriärkräm som skyddar huden mot skav.

Kontrollera plattan varje dag

Plattan ska sitta så att slangen inte kan glida in och ut för mycket. Det kan göra att det läcker. Plattan ska inte heller sitta för hårt. Det kan ge tryckskador.

Du kan ändra läget på plattan genom att dra i den.

Om PEG:en åker ut

Om PEG:en åker ut ska du samma dag föra in en bit av slangen i hålet igen. Ta sedan kontakt med vården för att få en ny insatt. Hålet kan annars växa igen inom 24 timmar.

Om du har svårt att äta och få i dig tillräckligt med energi och näring, kan du få en gastroknapp. Det är en slang som går genom huden direkt in i din magsäck.

Gastroknappen är enkel att sköta. Du kan ha den så länge du behöver. Den behöver dock bytas var 3–4:e månad.

Hur ska jag förbereda mig?

I kallelsen får du veta hur du ska förbereda dig. Bland annat hur du ska tvätta dig, hur länge du ska fasta och om du behöver ändra dosen på dina mediciner eller ta några andra mediciner.

Så går det till

Gastroknappen sätts in med hjälp av röntgen. Du får lugnande medicin och lokalbedövning. Sedan görs ett litet snitt i magen. Genom snittet förs slangen ut från magsäcken.

Om du har haft en PEG innan, sätts knappen i samma hål. Då behövs ingen röntgen eller bedövning.

Slangen är ofta 1,2–4,5 centimeter lång och tillverkad av silikon. I ena änden finns en ballong som fylls med lite vatten. Det hindrar att knappen glider ur magsäcken. I andra änden finns en yttre platta. Dit kopplar du matningsslangen. Plattan är märkt med siffror som markerar hur grov och lång slangen är.

Ingreppet tar ungefär 30 minuter.

Vad händer efteråt?

Vårdpersonalen kontrollerar att allt fungerar och att du har det material du behöver. Du får veta hur du sköter gastroknappen, när du ska besöka vården nästa gång och vart du vänder dig när du behöver nya matningsslangar eller får problem med knappen.

Att tänka på när du har en gastroknapp

Hygien

Du kan duscha och bada som vanligt, men byt eventuella förband efteråt. Efter bad utomhus ska du tvätta noga runt knappen med tvål och vatten.

Tvätta huden under plattan varje dag med tvål och ljummet vatten, gärna när du duschar eller badar. När du tvättar huden under plattan ska du vrida knappen ett kvarts varv. Torka torrt med en mjuk handduk, kompress eller tops närmast knappen.

Om huden är röd, tvätta den, torka torrt och lägg ett torrt förband över. Du kan även behöva använda en barriärkräm som skyddar huden mot skav.

Att ge mat i en gastroknapp

1. Tryck in matningsslangens kopplingsdel i knappens platta och vrid ett kvarts varv. Svart markering på matningsslangen ska passa mot svart markering på plattan.
2. Efter matningen, koppla bort matningsslangen. Skölj den först med kallt vatten. Skölj den sedan med varmt vatten och lite diskmedel. Skölj sedan noggrant tills den ser helt ren ut och låt den lufttorka.
3. Förvara matningsslangen i en ren plastpåse i kylskåpet mellan matningarna.

Kontrollera ballongvolymen

Vattnet i ballongen kan sippra ut. Du eller någon vårdpersonal behöver därför fylla på vatten varannan vecka eller vid behov.

Obs! Fyll aldrig ballongen med luft. Luften läcker snabbt ut ur ballongen, och sonden stannar då inte på plats.

Om knappen åker ut

Om knappen åker ut ska du antingen sätta in en ny direkt eller sätta in den gamla i hålet igen. Hålet växer annars igen inom 24 timmar.

Byt knappen

Knappen kan användas tills det blir så mycket beläggningar på insidan att det går trögt att ge mat, tills den åker ut eller som längst 3–4 månader.

Första gången får du hjälp med att byta den. Efter det kan du byta själv eller fortsätta få hjälp.

Du får veta vart du ska vända dig för att få hjälp att byta knappen.

Sondmat, även kallad sondnäring, innehåller all energi och näring du behöver. Sondmat är ofta bättre än näring genom blodet, eftersom det stimulerar tarmslemhinnan och tarmfloran och bevarar naturliga tarmrörelser precis som vanlig mat.

Sondmat kan ges genom en nasogastrisk sond, PEG eller gastroknapp. Du får information och material för att själv kunna ge mat i din sond.

Bra att tänka på

• Tvätta alltid händerna innan du tar i sonden.
• Spola sonden med minst 50 milliliter vatten före och efter varje matning.
• Byt droppaggregat efter varje matning.
• För att undvika uppstötningar och kräkningar bör huvudet vara upphöjt i minst 30 graders vinkel. Om du ligger ner bör du lägga en rejäl kudde under huvudet.
• Sondmaten bör vara rumstempererad.

Hastighet

För att magen ska vänja sig ska du ge sondmaten i en låg hastighet i början. Sedan kan du trappa upp enligt ett schema.

Om du har haft sondmat förut kan du börja i samma hastighet som då.

Mängd sondmat och vätska

En dietist ordinerar mängden sondmat till dig baserat på din vikt, längd och hur mycket du rör dig. Ni bestämmer tillsammans vilken sondmat och hur många måltider per dag som passar dig. Om du behöver ändra sort och mängd, prata med din dietist.

Du bör få i dig cirka 1,5–2 liter vätska per dag. Om du inte får i dig tillräckligt genom matningen, bör du tillföra eller dricka extra vätska. Du behöver också tillföra extra vätska om du har fler än tre lösa avföringar per dygn.

Ta medicin genom sonden

Du får veta vilka mediciner du ska ta genom sonden. Innan du tar tabletter i sonden måste de krossas noga och spädas med vatten. Det finns tablettkrossare på apotek, men du kan också använda en mortel. Vissa mycket trögflytande mediciner måste spädas ut.

Om det går trögt att ge mat i sonden

Om det går trögt att ge mat kan det ha blivit beläggningar i sonden. De kan lösas upp om du spolar sonden med vichyvatten i stället för vanligt vatten efter matningen. Hjälper inte detta kan du spruta in 5 milliliter ananasjuice och låta detta stå i sonden i 1–2 timmar. Spola sedan med 50 milliliter kranvatten.

Om du har en gastroknapp kan du ta ut den och rengöra den i ljummet vatten.

Förvara sondmat

Du får veta hur du ska förvara sondmaten. Vissa sorter kan förvaras i rumstemperatur, andra ska stå kylt.

Beställa sondmat

Du får ett elektroniskt recept på sondmaten. Du beställer den via 1177 Vårdguiden (Övriga tjänster – Hjälpmedel) eller beställningscentralen i din region. Du kan få den levererad hem eller till ett utlämningsställe.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller dietist för mer information.

Äta vanlig mat

Om du kan äta vanlig mat går det bra. Du får veta om det finns mat eller vätska du ska undvika. Om du har svårt att svälja eller inte kan svälja alls är det viktigt att du får träffa en logoped. Logopeden kan bedöma din sväljningsförmåga och ge råd om hur du kan fortsätta att äta genom munnen.

Du ska inte ta vanlig mat genom sonden, eftersom det kan bli stopp. Kaffe, te, buljong eller annan dryck utan klumpar i går bra.

Besvär med matsmältningen

Ofta beror besvären på att du ger sondmaten för snabbt eller att den är för kall eller varm.

Råd:

• Ge sondmaten långsammare eller vid fler tillfällen:
  • Sänk hastigheten som du ger maten i.
  • Testa att använda en sondpump för att ge maten i ett jämnare flöde under hela dagen eller natten.
  • Fördela mängden sondmat på flera måltider under dagen.
• Ändra temperaturen på maten. Den bör vara rumstempererad. Om du behöver värma sondmaten, gör det i ett vattenbad, inte i mikrovågsugn.
• Om du har ont i magen för att du är förstoppad, kan du behöva ta laxerande medicin.
• Om du har diarré kan du testa att ta probiotika. Det kan hjälpa tarmen att återställa bakteriefloran. Fråga på apotek efter ett alternativ som passar dig.

Om besvären ändå inte går över, kan du behöva byta sondmat. Prata med en dietist.

Besvär i munnen

När du inte kan äta eller dricka normalt minskar salivproduktionen. Det gör att slemhinnorna i munnen och svalget kan bli sköra, vilket ökar risken för karies och svamp. Därför är det extra viktigt med god munhygien.

Råd:

• Borsta tänderna och tungan med en mjuk tandborste flera gånger om dagen.
• Skölj munnen ofta med vatten.
• Använd salivstimulerande preparat som finns receptfritt på apotek.
• Om du har en tandprotes, ta ut den minst 2 gånger om dagen för rengöring. Undvik att ha protesen på natten.

Vad är cancerrehabilitering?

Cancerrehabilitering är sådant du kan göra själv och stöd du kan få för att må så bra som möjligt och minska besvär av biverkningar eller andra problem som sjukdomen kan orsaka.

Rehabilitering kan också göra att behandlingen mot sjukdomen blir effektivare och att du hanterar biverkningarna bättre. Det är viktigt att du själv är engagerad och deltar aktivt för att rehabiliteringen ska ge resultat.

Försök att leva så hälsosamt du kan

Genom att ta hand om din fysiska och psykiska hälsa ökar du möjligheten att behandlingen får bästa möjliga resultat och att du mår bättre under behandlingen och efteråt. Använd därför tiden inför din behandling till att förbereda dig. Det gör skillnad att börja leva hälsosamt så snart som möjligt, även om du har kort tid på dig innan behandlingen ska starta. Ibland behöver behandlingen skjutas upp tills du har bättre förutsättningar att klara den.

Dina behov formar rehabiliteringen

Rehabiliteringen utformas utifrån dina aktuella behov. Det innebär att din rehabilitering kan vara annorlunda än någon annans. Vården ansvarar för att regelbundet bedöma dina behov och samordna det stöd du får. Prata med kontaktsjuksköterskan eller läkaren om du har egna förslag och tankar kring din rehabilitering.

Dina behov kan ändras över tid, beroende på vad som händer med sjukdomen och behandlingen. En del behöver rehabilitering en kort tid i samband med behandlingen. Andra behöver rehabilitering långt efter att behandlingen är slut.

Besvär som kommer efter lång tid kallas ibland sena effekter eller sena biverkningar. En del sena effekter kan förebyggas och de flesta går att lindra. 

Exempel på behov du kan ha

Hantera känslor och tankar

Att bli sjuk och behandlas för cancer kan leda till många känslor och tankar som du och dina närstående kan behöva stöd i att hantera.

Ta hand om kroppsliga symtom

Sjukdomen och behandlingen kan påverka kroppen på olika sätt. Rehabilitering kan förebygga eller lindra många besvär.

Förändra livsstilen

Levnadsvanor och egenvård är viktiga delar som kompletterar vårdens insatser och som du själv ansvarar för. Du kan få stöd av vårdpersonal om du behöver.

Så uppmärksammas dina behov

Kontaktsjuksköterskan eller annan vårdpersonal ger dig råd och stöd i din rehabilitering. Du kan få fylla i ett formulär som kartlägger vad du kan göra själv för att må bättre, och vad du behöver hjälp med. Kontaktsjuksköterskan eller annan vårdpersonal går igenom formuläret tillsammans med dig och planerar nästa steg. Ibland kan det räcka att få råd och stöd av kontaktsjuksköterskan. Det kan till exempel vara att komma igång med träning eller sova bättre.

Om du behöver mer specialiserat stöd, tar du och vården tillsammans fram en skriftlig rehabiliteringsplan. Där står vad vården ska göra, vad du ska göra själv och hur det ska följas upp. Ofta behöver du då hjälp av någon annan än kontaktsjuksköterskan, till exempel en fysioterapeut eller dietist. Rehabiliteringsplanen ska finnas i din journal och du ska få veta hur du hittar den.

Exempel på stöd du kan få

Vården ska erbjuda rehabilitering om du behöver. Rehabiliteringen kan erbjudas på olika sätt.

Viss rehabilitering ansvarar du för själv, till exempel att vara fysiskt aktiv. Ibland kan du behöva stöd av cancervården i din rehabilitering. Ibland kan primärvården ansvara för hela eller delar av rehabiliteringen.

Prata med kontaktsjuksköterskan eller läkaren om vad som kan vara lämpligt för dig och vilka möjligheter som finns för dina behov.

Om du har något specifikt behov kan du bli hänvisad till någon annan yrkesgrupp eller ett specialiserat team. Här är exempel på yrkesgrupper du kan träffa:

• en kurator för samtal eller råd om hur du ska hantera arbete och ekonomi under din sjukdom
• en psykolog för att hantera känslomässiga reaktioner
• en fysioterapeut för att få hjälp med fysisk aktivitet, träning och råd för att förbereda dig inför eller återhämta dig efter en operation eller annan behandling
• en dietist för att få anpassade råd om mat och näring
• en logoped för hjälp vid tal- och sväljsvårigheter
• en arbetsterapeut för att få stöd och råd kring att klara vardagen
• en uroterapeut eller sexolog för att få hjälp med sexuell rehabilitering.

Rehabilitering i grupp

Du kan bli erbjuden rehabilitering i grupp, fysiskt eller digitalt. Det kan innebära föreläsningar, samtal och praktiska övningar. Du kan också få stöd av att dela upplevelser med de andra i gruppen. Grupprehabiliteringen kan handla om olika saker. Här är några exempel:

• biverkningar av behandlingen och hur du kan lindra dem
• känslomässiga reaktioner
• träning
• mat
• vilket stöd du kan få av samhället i övrigt.

Grupperna leds av till exempel sjuksköterskor, kuratorer, fysioterapeuter eller arbetsterapeuter.

Rehabilitering utanför vården

Det finns stöd även utanför vården. Fritidsintressen och sociala aktiviteter både på arbetet och privat är ofta en viktig del av din rehabilitering. Det kan vara lika viktigt att stärka sådant du mår bra av som att förebygga och behandla besvär.

Patientföreningar ordnar både informella träffar, gruppaktiviteter och ibland kurser för att underlätta att leva ett så bra liv som möjligt under och efter behandlingen. Det kan vara till exempel samtalsgrupper, kurser i matlagning, yoga, stresshantering eller trädgårdsterapi.

I en del regioner finns mötesplatser där personer med cancer och deras närstående kan träffa andra personer med liknade erfarenheter. Det kan vara platser där olika aktiviteter och föreläsningar, stöd och information erbjuds parallellt med, stöd och information. Dessa mötesplatser kan vara samarbeten mellan regioner och ideella föreningar, eller drivas helt av en ideell förening.

Det finns också rehabiliteringsvistelser för personer med cancer och ibland för närstående. En vistelse är ofta 1–3 veckor. Då kan du erbjudas ett program med till exempel fysisk träning, utbildning och samtal. En del regioner betalar hela eller delar av vistelsen.

Fråga din kontaktsjuksköterska vilket rehabiliteringsutbud som finns tillgängligt för dig.

Du kan söka bidrag till rehabilitering

Det finns bidrag från olika fonder, stiftelser och patientföreningar som du kan söka för att kunna åka på en rehabiliteringsvistelse. Kuratorn kan berätta mer om var du kan söka bidragen.

Vill du ha en sammanfattning av budskapen i denna text?

> Se en film på Youtube.com. Sök på Viktigt att veta om cancerrehabilitering

Du bör följa de rekommendationer som gäller för befolkningen i stort. Under behandlingen kan du behöva anpassa dina matvanor och din fysiska aktivitet efter sjukdomen och eventuella biverkningar. Vad som fungerar bra för dig kan också förändras under behandlingens gång.

Din kontaktsjuksköterska eller läkare berättar om det är något särskilt du bör tänka på, och hjälper dig att få det stöd du behöver.

Matvanor

Att bli sjuk och få behandling kan göra dig osäker på vilken mat du kan äta. Det finns i dag inga belägg för att en viss diet eller vissa livsmedel kan bota cancer eller minska tumörens tillväxt. Men vi vet att hälsosamma matvanor, där du får i dig tillräckligt med energi och näring, ger kroppen bättre förutsättningar att klara av behandlingen och förbättrar sårläkningen.

Viss behandling vid cancer och sjukdomen i sig kan ge biverkningar som påverkar din aptit och förmåga att äta. Samtidigt behöver kroppen mer protein för att kunna reparera celler och behålla muskelmassa. Inför och under behandlingen kan du därför behöva ändra dina matvanor för att få tillräckligt med energi och näring och hålla en stabil vikt.

 Allmänna rekommendationer

• Ät regelbundet och tillräckligt.
• Ät mycket grönsaker, frukt och bär.
• Ät mycket fullkorn.
• Ät fisk, bönor, ärtor och linser ofta, och kött ibland.
• Välj nyckelhålsmärkta mejeriprodukter och matfetter.
• Håll igen på det söta, salta och feta – läsk, sötsaker och snacks.

Rekommendationer om du har svårt att äta eller går ner i vikt

• Välj mat som innehåller mycket energi (kalorier) och protein.
  • Energirika livsmedel är till exempel nötter, fröer och oljor.
  • Proteinrika livsmedel är till exempel fisk, kyckling, ägg, nötter, fröer, baljväxter, ost och andra mejeriprodukter.
• Du kan få hjälp av en dietist om du behöver. Om du inte kan få i dig tillräckligt med näring från vanlig mat kan dietisten skriva ut kosttillägg, till exempel näringsdrycker.

> Läs mer och se en film på 1177.se. Sök på Mat vid cancer.
> Läs mer på livsmedelsverket.se. Sök på Kostråd för vuxna.

Fysisk aktivitet

Fysisk aktivitet ger kroppen bättre förutsättningar att klara av behandlingen. Inför och under en cancerbehandling kan du följa de rekommendationer som gäller för befolkningen i stort, om det fungerar för dig. Du kan behöva anpassa hur du rör dig och tränar, utifrån vissa cancersjukdomar, biverkningar och andra samtidiga sjukdomar. Då kan du få hjälp av en fysioterapeut.

Det finns många fördelar med fysisk aktivitet:

• Blodets förmåga att ta upp syre blir bättre och blodtrycket sänks, vilket är bra för din återhämtning.
• Oro och nedstämdhet minskar.
• Smärta kan minska och sömnen bli bättre.
• Biverkningar som trötthet, fatigue, ledsmärta och illamående kan lindras och din livskvalitet förbättras.
• Risken för benskörhet minskar av styrketräning och fysisk aktivitet där du belastar skelettet med din egen vikt, till exempel att springa, hoppa eller dansa. Benskörhet är en vanlig biverkning av vissa behandlingar.
• Styrketräning förebygger att du tappar muskelmassa inför, under och efter behandlingen.
• Att regelbundet röra på sig förebygger hjärt- och kärlsjukdomar och många andra vanliga hälsoproblem som kan hända oavsett cancern.

Allmänna rekommendationer 

• All rörelse räknas: promenader, trädgårdsarbete och att ta trapporna i stället för hissen. Välj en aktivitet som du gillar och som känns meningsfull.
• Undvik att sitta stilla länge. Rör på dig regelbundet under dagen.
• Rör på dig så att pulsen ökar och du blir varm och lätt andfådd 150–300 minuter i veckan, eller på en mer ansträngande nivå 75–150 minuter i veckan. Sprid gärna ut aktiviteten över veckan. Om du kan får du gärna röra dig mer än rekommendationen.
• Träna de stora muskelgrupperna, till exempel ben, rumpa och axlar, minst två gånger i veckan.
• Om du är över 65 år bör du även träna balansen, till exempel i samband med styrkeövningar.

Att tänka på vid cancer

• Om du är van att träna kan du fortsätta med dina vanliga aktiviteter om det känns bra.
• Om du inte har tränat tidigare, börja försiktigt och öka gradvis. Du kan till exempel börja med 10–15 minuter per dag.
• Om du har skelettmetastaser eller benskörhet, kan du behöva anpassa din träning. Du kan få stöd av en fysioterapeut.
• Om du har en infektion, är mycket infektionskänslig eller har kraftig påverkan på dina blodvärden, undvik högintensiv fysisk aktivitet. Träna aldrig om du har feber.
• Om du har fått cytostatika i blodet bör du inte anstränga dig kraftigt de närmsta 24 timmarna. Lättare aktivitet som promenader går bra.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Fysisk aktivitet och träning eller FaR – fysisk aktivitet på recept.
> Läs mer på fyss.se. Sök på För vuxna, äldre och gravida.
> Se en film på 1177.se. Sök på Fysisk aktivitet och fysioterapi vid cancer.

Hälsosam vikt

Det är vanligt att antingen gå upp eller ner i vikt under en behandling. Det är bra att ha en hälsosam vikt, det vill säga varken väga för mycket eller för lite. Om du håller en stabil, hälsosam vikt vet du att du får i dig lagom med energi.

Rekommendationer

• Följ råden om hälsosamma matvanor och fysisk aktivitet.
• Väg dig regelbundet så att du tidigt kan upptäcka om du går upp eller ner i vikt.
• Undvik snabb viktminskning under eller strax efter behandling, då det kan minska kroppens reserver och försvåra återhämtning.
• Prata med din kontaktsjuksköterska om din vikt ändras.

Solvanor

Strålbehandling och vissa läkemedel gör huden känslig för solen, på både kort och lång sikt.

Rekommendationer

• Skydda huden mot solen under behandling.
• Skydda huden med kläder och hatt, och vistas i skuggan.
• Du kan använda solskyddsmedel som komplement, men inte som enda solskydd. Använd solskyddsmedel med hög solskyddsfaktor, minst SPF30. Välj en sort som skyddar mot både UVA- och UVB-strålning.
• Undvik solen när den är starkast, klockan 11–15 under vår och sommar i Sverige.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Så skyddar du dig mot solen.
> Läs mer på stralsakerhetsmyndigheten.se. Sök på Min soltid.

Alkohol

Genom att inte dricka alkohol ger du kroppen bättre förutsättningar att hantera sjukdomen och behandlingen, och minskar risken för biverkningar. Exempel vid olika slags behandlingar:

• Att inte dricka alkohol före och efter en operation minskar risken för sårinfektion, urinvägsinfektion och lunginflammation.
• Att inte dricka alkohol i samband med strålbehandling minskar risken för kraftiga biverkningar på slemhinnor i munnen och tarmarna.
• Att inte dricka alkohol under cytostatikabehandling minskar risken för infektioner och belastning på levern. Det tar också bort risken att alkoholen påverkar effekten av behandlingen.

Rekommendationer

• Avstå alkohol under cytostatika- och strålbehandling. Om du väljer att dricka alkohol, drick mer sällan och mindre per gång.
• Avstå alkohol minst 4 veckor innan en operation och en tid efter operationen, tills såret är läkt och du har återhämtat dig.

Prata med vårdpersonalen om du vill veta hur alkohol fungerar ihop med de läkemedel du tar eller om du behöver stöd att minska din alkoholkonsumtion.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Så kan du ändra dina alkoholvanor.
> Läs mer på alkoholhjalpen.se.

Tobak och nikotin

Genom att inte använda tobak och snus eller e-cigaretter med nikotin, ger du kroppen bättre förutsättningar att hantera sjukdomen och behandlingen. Rökstopp minskar risken för

• komplikationer efter en operation, till exempel lunginflammation, sårinfektion och blodpropp
• biverkningar av strålbehandling och läkemedelsbehandling, till exempel benskörhet, och förbättrar immunförsvaret
• biverkningar från hud och slemhinnor vid strålbehandling.

Forskning visar att rökning minskar effekten av både strålbehandling och läkemedelsbehandling mot cancer. Det finns också studier som tyder på att det även gäller andra former av nikotin, till exempel snus, e-cigaretter och nikotintuggummin. Det säkraste rådet är därför att undvika tobak och andra produkter med nikotin helt, men viktigast är att du inte röker.

Det är aldrig för sent att sluta. Även om du slutar röka under eller efter behandlingen ökar du dina chanser till en effektiv cancerbehandling.

Rekommendationer

• Sluta helt med tobak och nikotin om du kan.
• Rök inte under minst 4 veckor, helst 8 veckor, före och efter en operation.
• Rök inte under strålbehandling och cytostatikabehandling.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Hjälp att sluta röka eller Hjälp att sluta snusa.
> Läs mer på slutarokalinjen.se.
> Läs mer på UMO.se. Sök på Om rökning. Sidan riktar sig till ungdomar. 

Narkotika och andra droger

Genom att inte ta narkotika eller andra droger ger du kroppen bättre förutsättningar att hantera sjukdomen och behandlingen. Att använda narkotika eller droger kan påverka din hälsa, behandlingens effekt och förvärra biverkningar.

Det finns läkemedel som räknas som narkotika. Dessa ska du bara använda om du får dem utskrivna av en läkare. Annars är det olagligt och kan vara skadligt.

Berätta för din läkare om du använder narkotika eller andra droger innan din behandling startar. Det är säkrast för dig och du kan få hjälp att sluta. Läkaren har tystnadsplikt.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Beroende av droger eller läkemedel.
> Läs mer på droghjalpen.se, umo.se, drugsmart.se och nasverige.org

Film: Matvanor vid cancer

Film: Fysisk aktivitet

Risken för biverkningar och ny cancer minskar

Risken för besvärliga biverkningar minskar om du slutar röka inför, under eller efter din behandling. Du får också ett bättre resultat av behandlingen. Dessutom får du en rad andra hälsofördelar som bättre syresättning, lägre blodtryck, bättre kondition och bättre smak- och luktsinne. Risken att få ny cancer minskar också.

Det finns hjälp att få

Alla kan sluta röka. För vissa är det lätt, för andra är det svårare.

Det finns nikotinersättning om du har svårt att sluta röka. Det finns i olika former, exempelvis plåster, sprej och tuggummi. Apoteket kan ge råd om vilken dos du bör ta och vilken form som passar bäst. 

Vänd dig till din vårdcentral eller Sluta röka-linjen om du behöver hjälp.

Tips när du ska sluta röka

• Bestäm ett datum när du ska sluta röka. Sedan kan du förbereda dig i olika steg.
• Berätta för familj och vänner att du ska sluta. De kan då visa hänsyn genom att till exempel inte röka nära dig.
• Stärk din motivation att sluta röka. Samla ihop material och gör en lista över skäl för att sluta.
• Testa ditt röksug. Skriv ner varje cigarett du röker, vad du gör just då och betygsätt sedan hur viktig just den cigaretten är. Var det en nödvändig cigarett, en utsökt god cigarett eller en slentrianrökt, onödig cigarett? Håll gärna på minst en vecka. Då kan du se om du har rökt extra mycket vissa dagar och fundera över orsaken.
• Skapa rökfria zoner. Sluta röka helt och hållet på de ställen där du tillbringar din mesta tid.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Hjälp att sluta röka.
> Läs mer på slutarokalinjen.se.
> Läs mer på UMO.se. Sök på Om rökning. Sidan riktar sig till ungdomar. 

Optimalt är att du redan inför start av behandling får träffa en fysioterapeut. Hen kan ge dig information om hur du genom egna åtgärder kan minska risken för komplikationer och biverkningar.

Sämre rörlighet och styrka i nacke och axlar

Att bli opererad i huvud- och halsområdet kan göra det svårare att vrida och böja på huvudet. Även muskler till axlarna kan påverkas, så att du får svårare att till exempel lyfta armen rakt utåt och uppåt. Du bör i så fall efter operationen och inför eventuell strålbehandling få träffa en fysioterapeut som kan hjälpa till med bedömning och träning som är anpassad efter dina behov.

Operation och strålbehandling kan göra att vävnaden blir svullen och stram. En lymfterapeut kan då behandla och ge råd om egenvård när det gäller svullnaden. En fysioterapeut kan hjälpa dig med råd och ge dig övningar för att minska stramheten.

Läkningen kan ta lång tid, men det är viktigt att du fortsätter med din träning.

Det är också viktigt att du tar kontakt med vården om du får nya besvär. Det gäller även efter att din behandling är avslutad.

Svårt att gapa – trismus

Behandling av huvud- och halscancer kan göra att du får svårt att gapa, även kallat trismus. Det drabbar drygt 3 av 10 som får strålbehandling mot tumörer i svalget, munhålan eller halsen. Gapförmågan försämras oftast de första månaderna efter strålbehandlingen. Detta innebär att det blir svårare att äta och sköta tänderna.

Din läkare, tandläkare eller kontaktsjuksköterska mäter ditt gap vid flera tillfällen. Det är viktigt att du tränar gapförmågan för att behålla den. Börja med det så tidigt som möjligt under din behandling. Det finns hjälpmedel för det.

Vid gapsvårigheter finns det specialistvård du bör erbjudas för behandling och uppföljning. Din öron-, näs- och halsläkare, onkolog eller kontaktsjuksköterska kan skicka en remiss.

Medveten närvaro är en metod för att aktivera dina sinnen

Medveten närvaro kallas också mindfulness. Det går ut på att du fokuserar på nuet med hjälp av dina sinnen och din andning. Medveten närvaro är inte en avslappningsteknik utan en metod som syftar till att aktivera dina sinnen. Det går att träna upp förmågan till medveten närvaro.

Du övar dig på att vara medvetet närvarande, utan att värdera. Det som händer när du stannar upp och riktar uppmärksamheten inåt är att du kan bli medveten om sådant du annars missar. Du kan till exempel lägga märke till att du känner dig glad eller har ont i kroppen utan att samtidigt bedöma om det är bra eller dåligt.

Övningar i medveten närvaro kan användas i sjukvården som en del av en psykologisk behandling, men du kan också öva på metoden själv i din vardag för att minska stress. Avbryt övningarna om det inte känns bra.

Mediyoga är en forskningsbaserad yogaform som alla kan utöva

Mediyoga är en standardiserad variant av medicinsk yoga, en mjuk terapeutisk yogaform som har utvärderats vetenskapligt. Mediyoga är ett verktyg för att träna medveten närvaro. Metoden består av dessa delar:

• andningsövningar
• koncentrationstekniker
• djupavslappning
• meditation
• kroppsövningar som anpassas efter din förmåga.

Forskningen visar att mediyoga i samband med cancersjukdom kan förbättra livskvaliteten och hjälpa mot dessa besvär:

• fatigue, alltså cancerrelaterad trötthet
• oro, ångest och nedstämdhet
• sömnbesvär.

Mediyoga kan erbjudas som gruppträning inom vården i vissa regioner och leds då av legitimerad personal på plats eller digitalt. Mediyoga finns även i friskvården på olika träningsanläggningar. Du kan också utöva mediyoga ensam.

Du kan göra mediyoga sittande på en matta eller på en stol om du inte kan sitta på golvet. Lyssna på kroppen och avbryt om något gör ont eller känns obehagligt.

> Läs mer om medveten närvaro och få tips på övningar på 1177.se. Sök på Mindfulness – medveten närvaro.
> Läs mer om mediyoga på simy.se. Under fliken Övningar hittar du några prova-på-övningar.

Introduktion av Mediyogapasset

Hitta in i Mediandetaget 

Suficirklar Uppmjukande övning för bålen i sittande

Ryggflex Uppmjukande övning för ryggen

 Ryggvridning Uppmjukande övning för bröstryggen i sittande

Behovet av sjukskrivning varierar

En del kan arbeta eller studera som vanligt i samband med sin cancersjukdom. Andra kan arbeta eller studera vissa perioder eller enstaka dagar. En del kan inte göra det alls.  

Dina möjligheter att arbeta beror på flera saker:

• hur sjukdomen och behandlingen påverkar dig 
• hur du kan genomföra dina arbetsuppgifter 
• de krav som finns i ditt arbete.  

Fördelar med att arbeta eller studera

Det finns fördelar med att arbeta eller studera, även om det bara är några timmar om dagen. Det kan hjälpa dig att ha rutiner i vardagen, vara aktiv och hålla kontakten med arbetskamrater eller studiekamrater. En längre tids sjukskrivning kan leda till att du blir isolerad. Du kan också oroa dig för hur det ska gå att komma tillbaka till jobbet eller studierna.

Ersättning från Försäkringskassan

Om du är sjukskriven kan du få ersättning från Försäkringskassan. Det finns olika ersättningar som kan passa just dig beroende på din situation.

Om du planerar att arbeta till viss del när du är sjukskriven tar du först upp den frågan med din arbetsgivare. Om du börjar arbeta ska du meddela Försäkringskassan eftersom det kan påverka din ersättning därifrån. 

> Läs mer på forsakringskassan.se. Sök på Sjukpenning, Förebyggande sjukpenning och Särskilt högriskskydd.

Tips för bättre återhämtning när du är sjukskriven

• Försök att komma upp i tid på morgonen.
• Ät frukost, lunch och middag på vanliga tider.  
• Försök att komma ut en stund varje dag.   
• Ta hand om dig och gör sådant du tycker om och mår bra av. Det kan vara din hobby eller att prata med någon som är viktig för dig.   
• Var fysiskt aktiv i den mån du kan. Det hjälper mot stress, sömnproblem och nedstämdhet.  
• Håll kontakten med nära vänner och arbetskamrater eller studiekamrater. Om det är svårt i kontakten med arbetsplatsen, be vården, facket, skyddsombudet eller närstående om hjälp.
• Jämför dig inte med andra. Ta hänsyn till vad du orkar.  

Plan för att gå tillbaka till arbetet eller studierna

Du som är anställd

Din arbetsgivare är skyldig att ta fram en plan för att du ska börja arbeta igen, när du har varit sjukskriven 60 dagar eller mer eller ska gå upp i arbetstid. Detta gäller även om du har tidsbegränsad anställning eller arbetar deltid. Arbetsgivaren ska bland annat se över hur arbetstid och arbetsuppgifter kan anpassas.

Du som är student

Det är utbildningssamordnaren vid ditt lärosäte som ansvarar för att planera för hur du ska komma tillbaka till studierna.

Vårdens ansvar

Vården är skyldig att vid behov erbjuda koordineringsinsatser för att du ska kunna börja arbeta eller studera. Prata med din kontaktsjuksköterska om du behöver stöd. Du kan då få kontakt med till exempel en arbetsterapeut eller rehabiliteringskoordinator. De kan till exempel hjälpa till med följande:

• tillsammans med dig planera för hur du ska kunna börja arbeta eller studera
• kartlägga ditt rehabiliteringsbehov och samordna insatser inom vården
• vara ett stöd i kontakten med exempelvis Försäkringskassan, arbetsgivaren eller lärosätet och Arbetsförmedlingen.

Du har rätt att ha med en stödperson på möten

Vid avstämningsmöten och rehabmöten har du rätt att ta med dig en stödperson. Det kan vara ditt skyddsombud, en facklig företrädare eller en närstående.

Om du är anställd kan du också ta hjälp av ditt skyddsombud i dialogen med din chef om arbetsanpassning. 

Försäkringskassan har samordningsansvar

Om du är sjukskriven och upplever svårigheter i samordningen mellan olika aktörer eller brister i arbetsanpassning hos din arbetsgivare kan du vända dig till Försäkringskassan. Försäkringskassan har ett samordningsansvar som exempelvis kan innebära att de informerar din arbetsgivare om hens ansvar att utreda behovet av arbetsanpassningar.

Be vården kontakta din handläggare om du har försörjningsstöd

Om du har försörjningsstöd är det bättre att sjukvården har direktkontakt med din handläggare hos kommunen, än att du blir sjukskriven. Det beror på att kommunen ofta erbjuder aktiviteter för dig som har försörjningsstöd som du kan bli utan om du är sjukskriven.

Många känslor kan komma upp vid ett cancerbesked, till exempel oro och känsla av overklighet. Oron kan vara allt från mild och hanterbar till stark och svår att stå ut med. Hur man upplever det kan vara väldigt olika. Det finns inget rätt eller fel, det viktiga är hur du upplever din situation.

Det finns hjälp att få

När du har fått en cancerdiagnos ska en kontaktsjuksköterska höra av sig till dig. Du och dina närstående har enligt lagen rätt till psykosocialt stöd utifrån era behov. Det kan vara att få information och råd, hjälp med att ansöka om färdtjänst, god man eller omvårdnadsbidrag eller söka pengar ur fonder. En annan viktig del är stödjande samtal.

Stödjande samtal kan hjälpa dig och dina närstående att sätta ord på tankar och känslor. Kontaktsjuksköterskan kan ge er information, råd och stöd och förmedla kontakt med en kurator. Kuratorn kan erbjuda samtal för att hjälpa er att hantera en förändrad livssituation. Många kuratorer har utbildning i psykoterapi. Kuratorn kan också ge råd om andra resurser, till exempel patientföreningar och anhörigkonsulenter.

Olika sätt att hantera cancerbeskedet

Vissa känner sig hjälpta av mindfulness och meditation. Andra behöver dela sina upplevelser med någon i en liknande situation. För de flesta cancerdiagnoser finns det patientföreningar. Dit kan du vända dig och få stöd från andra med liknande erfarenheter.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Att få ett cancerbesked, Att hamna i kris, Hjälp med tankar och känslor vid cancer och Mindfulness – medveten närvaro.

Det kan vara svårt att stötta den som är sjuk när den närstående själv känner en stark oro. Det kan också kännas svårt att veta på vilket sätt man bäst stöttar. Närstående kan behöva visa förståelse och omtanke, men också ställa krav och kanske uppmuntra den som är sjuk att söka hjälp. Att stå bredvid och inte veta vad man ska göra kan ge en känsla av maktlöshet.

Prata med dina närstående

Du som är sjuk kan underlätta för dina närstående att ge dig stöd genom att prata med dem om hur du känner. Du kan också låta dem följa med på besök till psykolog, kurator, kontaktsjuksköterska eller läkare, om det känns bra för dig och för dina närstående.

Det kan vara komplicerat

Du som är sjuk kan känna oro för dina närstående och vilja ta hand om och skydda dem, men det är viktigt att du inte lägger det ansvaret på dig. Det kan även hända att relationen till dina närstående och era roller förändras och blir mer komplicerade av det ni går igenom. Personer i din närhet kan också reagera på olika sätt.

Om du tycker att det är svårt att samtala med en närstående om din sjukdom eller behandling kan du eller ni få stöd i detta av exempelvis en kurator.

Det finns hjälp att få

Det finns patient- och närståendeföreningar där närstående kan söka stöd och prata med andra som har liknande erfarenheter. Närstående kan också träffa en kurator själv via sin vårdcentral eller söka anhörigstöd i sin kommun. På vissa ställen erbjuder vården stödgrupper eller enskilda kuratorssamtal till närstående.

Anhörigstöd i kommunen

När en person är långvarigt sjuk står närstående ofta för en stor del av vården och omsorgen. De närstående hjälper säkert gärna den som är sjuk och ser det kanske som självklart. Men de kan även behöva stöd för egen del. De flesta kommuner erbjuder anhörigstöd som närstående kan söka. En biståndshandläggare kan berätta hur närstående söker stöd och om kommunen behöver göra en utredning.

Det varierar vilket stöd som finns att få, till exempel:

• Samtalsstöd. Det kan ske individuellt eller i grupp med andra närstående.
• Avlösning. Den som är sjuk bor under en period i särskilt boende eller äldreboende.
• Växelvård. Den som är sjuk växlar regelbundet mellan att bo hemma och i särskilt boende.
• Hemtjänsten tar över vården en del av dygnet.
• Dagverksamheter av olika slag.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Du som är närstående i vården eller Anhörigstöd – för dig som vårdar eller stödjer en närstående.
> Se en film på 1177.se. Sök på Vara nära någon som är cancersjuk.
> Läs mer på anhorigasriksforbund.se.

Cancerkompisar

Organisation som ger närstående från 13 år möjlighet att få kontakt med andra i samma situation. 

> Webbplats: cancerkompisar.se

Cancerlinjen, Cancerfonden

Cancerlinjen finns för dig som är berörd av cancer, oavsett var du bor och vem du är. De som svarar på dina frågor är legitimerade sjuksköterskor med lång erfarenhet av cancervård. Hos Cancerlinjen får du stöd och vägledning i din situation.

> Webbplats med chatt: cancerfonden.se. Sök på Cancerlinjen.
> Telefon: 010-199 10 10, eller boka telefontid på webbplatsen.
> E-post: cancerlinjen@cancerfonden.se

Cancerrådgivningen

Erbjuder stöd av specialistsjuksköterskor inom onkologi utbildade i samtalsstöd. De kan svara på frågor om bland annat symtom, behandlingar och biverkningar.

> Webbplats med chatt: cancercentrum.se. Sök på Cancerrådgivningen.
> Telefon: 08-123 138 00

Kurator eller psykolog

Prata med din kontaktsjuksköterska eller kontakta din vårdcentral för att få stöd, vägledning och remiss till kurator eller psykolog.

Nära Cancer

Webbplats för dig som är ung och står nära någon som har cancer. Här möter du andra unga i samma situation och kan få svar på dina frågor av sjukvårdspersonal.

> Webbplats: naracancer.se
> E-post: kontakt@naracancer.se

Sjukhuskyrkan

Finns på nästan alla sjukhus och ger stöd på olika sätt. Flera församlingar inom Svenska kyrkan har samtalskontakter. De kan även förmedla kontakt med andra samfund. Du behöver inte vara kristen eller troende för att söka stöd genom sjukhuskyrkan.

Ung Cancer

Ideell organisation för cancerberörda och närstående unga vuxna i åldern 16–35 år. Ung Cancer erbjuder kontakt med andra unga vuxna i samma situation, både digitalt och genom fysiska mötesplatser runt om i landet, rehabiliteringsinsatser och digitala kurser.

> Webbplats: ungcancer.se
> E-post: info@ungcancer.se

> Läs mer på 1177.se. Sök på Råd och stöd vid cancer.

Mun- & Halscancerförbundet

> Webbplats: mhcforbundet.se
> Telefon: 08-655 83 10
> E-post: info@mhcforbundet.se

Svenska ödemförbundet

För personer med lymfödem, lipödem och lymfatiska sjukdomar och komplikationer.

> Webbplats: svenskaodemforbundet.se
> E-post: info@svenskaodemforbundet.se

Verksamheten är ett resultat av ett samarbete mellan cancerberörda och olika samhällsaktörer. Den startade i Borås 2018 och finns idag även i Stockholm, Göteborg, på Gotland och i Jämtland-Härjedalen. Sedan februari 2026 finns Kraftens hus digitalt som erbjuder stöd cancerberörda oavsett var i landet man befinner sig.

Möjlighet att träffa andra och delta i aktiviteter

Kraftens hus är en mötesplats för gemenskap, lärande och stöd för cancerberörda. Cancerberörda är de som har fått en cancerdiagnos eller lever med en cancersjukdom, och de som är närstående eller har förlorat någon i cancer, i alla åldrar.

Kraftens hus erbjuder stöd, kunskap och gemenskap till cancerberörda. Här kan man träffa andra i liknande situation och med liknande erfarenheter och få möjlighet att utbyta tankar och känslor. På Kraftens hus kan man delta i samtalsgrupper, kreativa och fysiska aktiviteter och ta del av föreläsningar. Aktiviteterna är framtagna i samarbete med cancerberörda och utgår från deras behov och önskemål. Kraftens hus digitalt erbjuder aktiviteter som man kan delta i online men även annat digitalt material finns att ta del av.

Ett stöd utanför vården

Kraftens hus kompletterar vårdens cancerrehabilitering i syfte att hitta och stärka friskfaktorer.

Verksamheten drivs som ideella föreningar med en riksförening, Kraftens hus Sverige. Basfinansieringen kommer från regionerna och Regionala cancercentrum. Även näringslivet kan bidra med resurser.

> Läs mer på kraftenshus.se.

Barn behöver vara delaktiga

Barn märker att något inte är som det brukar vara, och om de inte får tydlig information kan fantasin ta över. Fantasierna är ofta värre än verkligheten. Barn och unga mår bättre om det som händer omkring dem känns begripligt. Genom att prata öppet om din sjukdom och det som händer blir barnen delaktiga och kan förstå varför det inte är som vanligt. Det visar också att du litar på barnet och barnet känner sig tryggt och får en stärkt självkänsla. Då får de lättare att hantera situationen. 

Var noga med att låta barn och unga ta del av både positiva och negativa besked. Om de känner sig trygga i att få veta när något händer, kan oron för dig som är sjuk minska.

Barn har rätt till information, råd och stöd

Barnkonventionen och flera andra svenska lagar säger att barn har rätt att bli informerade, och få råd och stöd när en närstående person har en allvarlig sjukdom. Vårdpersonalen ska informera om detta och vart barnet och föräldrarna kan vända sig för att få stöd. 

Fråga kontaktsjuksköterskan eller kuratorn om tips på böcker om cancer att läsa tillsammans med barn.

Råd för att prata med barn

• Börja gärna med att fråga vad barnet redan vet om det som har hänt.
• För ett litet barn kan det räcka att du berättar att du är sjuk och ska få behandling.
• Tala om för barnet att sjukdomen heter cancer och vad som nu kommer att hända, både för dig som är sjuk och hur det kommer att påverka barnets vardag.
• Berätta att cancer inte smittar och att det inte är barnets fel att du är sjuk.
• Berätta lite i taget. Se till att barnet har förstått genom att fråga.
• Berätta om något ändras.
• Svara ärligt på barnets frågor när de kommer. Om du inte vet, säg det. Barn frågar om sådant som de klarar av att få veta.
• Undvik omskrivningar. Säg till exempel ”dö” i stället för ”somna in” eller ”gå bort”. Barn kan annars bli rädda när de ska sova eller om någon ska gå iväg.
• Prata om hur vardagen kommer att bli framöver, till exempel vem som ska skjutsa till träningar. Förklara att mycket fortfarande kommer att vara som vanligt.
• Prata om dina känslor och bekräfta barnets känslor. Fråga barnet hur hen känner och hjälp gärna till att sätta ord på känslorna.
• Var uppmärksam på om barnet vill prata om något annat. Ta då en paus och fortsätt senare.

Barn kan reagera olika beroende på ålder

Barnet reagerar kanske inte som du förväntar dig. En del barn kan verka oberörda till en början och behöver tid för att förstå. Särskilt mindre barn kan ha svårt att förstå allvaret. Kanske vågar barnet inte visa sina känslor eller så är hen ledsen en stund för att sedan återgå till lek. Barn går lättare in och ut ur känslorna.

Tonåringar har lärt sig att hålla ihop sig på ett annat sätt än vad yngre barn har. Därför visar de ofta inte för sina föräldrar hur de påverkas av situationen.

Råd för att stötta barn

• Se till att du som vuxen får stöd för att må så bra som möjligt. Skaffa gärna någon att prata med om det som känns svårt. Ta gärna hjälp med till exempel städning och handling.
• Se till att barnet får stöd genom att få träffa en annan stödjande vuxen utöver föräldrarna, eller få träffa andra barn i samma situation. Kontakta de stödorganisationer som finns.
• Behåll rutiner hemma, och med skola och fritid i den mån det går. Gör det möjligt för barnet att leka med kompisar.
• Avlasta barnet från ansvar och låt barnet vara barn. Undvik att föra över din egen oro för behandlingar, ekonomi och vuxenproblem på barnet.
• Försök att fira födelsedagar och andra händelser, även om det är svårt med tid och ork.
• Låt ditt barn följa med till sjukhuset ibland.
• Prata med förskola, skola och fritids om att du är sjuk.

Barn och vuxna kan prata med BRIS

Om barnet eller ungdomen vill prata med någon vuxen utanför familjen kan hen kontakta Barnens rätt i samhället, BRIS. Alla som arbetar på BRIS är utbildade kuratorer med stor erfarenhet av samtal med barn.

Vuxna kan vända sig till BRIS vuxentelefon – om barn. Där kan du få råd och stöd i hur du pratar med barn om en cancerdiagnos. Bris vuxenstöd utgår alltid från barnets perspektiv och rättigheter.

• Läs mer på bris.se. Sök på För vuxna.
• Telefonnumret till BRIS stödtelefon för barn är 116 111.
• Telefonnumret till BRIS vuxentelefon – om barn är 077-150 50 50

> Läs mer på cancerfonden.se. Sök på Prata med barn om cancer.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Att prata med barn när en förälder är allvarligt sjuk. 
> Läs mer på naracancer.se. Sök på Stötta unga närstående.

Barnens rätt i samhället, BRIS

Barn och ungdomar under 18 år kan vända sig till BRIS för att få stöd av kuratorer via telefon, chatt eller mejl. I Umeå, Stockholm, Linköping, Göteborg och Malmö finns det Brismottagningar. Där kan du som är under 18 år träffa en kurator för att prata om det som är viktigt för dig.

> Webbplats: bris.se
> Telefon: 116 111

Cancerkompisar

Ger närstående från 13 år möjlighet att få kontakt med andra i samma situation. 

> Webbplats: cancerkompisar.se

Jourhavande kompis, Röda korset

Barn, ungdomar och unga vuxna under 25 år kan chatta anonymt med Jourhavande kompis, Röda Korsets Ungdomsförbund.

> Webbplats: jourhavandekompis.se

Nationellt kompetenscentrum anhöriga

Här finns information om stöd till barn och unga vars föräldrar eller andra närstående har fysisk eller psykisk sjukdom eller funktionsnedsättning, skadligt bruk av till exempel alkohol eller droger, eller avlider.

> Webbplats: anhoriga.se. Välj Barn som anhöriga.

Nära Cancer

Webbplats för dig som är ung och står nära någon som har cancer. Här möter du andra unga i samma situation och kan få svar på dina frågor av sjukvårdspersonal.

> Webbplats: naracancer.se
> E-post: kontakt@naracancer.se

Skolsköterska eller skolans kurator eller psykolog

Om du går i skolan kan du prata med skolsköterskan eller be att få kontakt med skolans kurator eller psykolog.

Ung Cancer

Ideell organisation för cancerberörda och närstående unga vuxna i åldern 16–35 år. Genom Ung Cancer kan du få kontakt med andra i samma situation, både digitalt och genom fysiska mötesplatser runt om i landet, ta del av rehabiliteringsinsatser och digitala kurser.

> Webbplats: ungcancer.se
> E-post: info@ungcancer.se

UMO

Webbplats för alla som är 13–25 år. På UMO kan du hitta svar på frågor om sex, hälsa och relationer. Där finns också en sökmotor där du kan hitta din närmaste ungdomsmottagning. Tonåringar kan söka samtalsstöd på ungdomsmottagningen. Samtalen på ungdomsmottagningen kan handla om andra saker än kärlek och sex, till exempel psykisk hälsa, sorg, oro och nedstämdhet.

> Webbplats: umo.se

Flera faktorer kan öka risken för att få blodproppar:

• tumören i sig
• mindre fysisk aktivitet efter en operation
• infarter i centrala blodkärl, såsom PICC-line eller venport
• cytostatikabehandling och viss annan behandling
• tidigare blodproppar.

Olika typer av blodproppar

Blodpropp i armen eller benet – trombos

Blodproppar kan uppstå i armen eller benet. De kallas då trombos eller

djup ventrombos, DVT. Tecken på blodpropp kan vara att kroppsdelen blir öm, svullen, röd och varm. Om proppen sitter i armen kan även halsen bli påverkad.

Blodpropp i lungan – lungemboli

Blodproppar kan vandra i kroppen genom blodomloppet. Om de kommer till lungorna kallas det lungemboli. Blodproppar i lungorna kan i enstaka fall vara livshotande. De måste därför alltid behandlas så fort som möjligt. Tecken på blodpropp i lungorna kan vara andnöd, hosta, håll i sidan som gör ont när du andas in, plötslig smärta i bröstet eller ryggen, trötthet, dålig ork och feber.

En blodpropp kan i sällsynta fall också uppstå på andra ställen i kroppen.

Råd för att minska risken för blodproppar

• Rör på dig regelbundet utifrån din förmåga och undvik att sitta stilla länge.
• Om du ligger mycket i sängen kan du trampa med fötterna och röra benen regelbundet.
• Du kan bli rekommenderad att använda stödstrumpor eller få blodförtunnande läkemedel.
• Om du röker bör du sluta.

Berätta att du behandlas med cancerläkemedel när du söker vård eller går till tandläkaren.

Råd vid ökad blödningsrisk

• Var noga med munhygienen och använd en mjuk tandborste när du borstar tänderna.
• Om du har svårt att borsta tänderna noggrant, använd munvatten med fluorid som komplement.
• Var försiktig när du använder tandtråd och tandpetare.
• Var försiktig när du snyter dig.
• Om du får näsblod kan du stoppa blödningen genom att klämma runt näsans mjuka delar i 10 minuter och luta dig framåt.
• Vissa värktabletter innehåller ämnen som kan göra att du blöder mer. Prata med din läkare om du behöver ta värktabletter.
• Prata med din läkare om du tar naturläkemedel, eftersom de kan göra att du blöder mer. Exempel på sådana är omega-3, fiskolja, linfrön och linfröolja, jättenattljusolja, vitamin E, hajbroskpreparat och melatonin.
• Undvik att bli förstoppad eftersom det ökar risken för hemorrojder. Behandla hemorrojderna om de redan har uppstått. Prata med din läkare om receptfria läkemedel inte hjälper.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Blödningar.

Det finns många möjliga orsaker till diarré. Den kan till exempel orsakas av något du har ätit, vissa läkemedel och behandlingar eller att du är förstoppad.

Besvären kan lindras med egenvård och ibland behandling med läkemedel. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare för att få råd.

Råd vid diarré

• Drick mindre kaffe.
• Var noga med att du får i dig vätska. Om du har många eller stora diarréer behöver du dricka extra vatten för att ersätta förlorad vätska. Några glas mer än vanligt räcker oftast. 
• Var noga med att du får i dig salter. Använd vätskeersättning om du har upprepade diarréer, för att ersätta förlorade salter. Det finns att köpa receptfritt på apoteket.
• Om du har långvarig diarré kan tarmen få svårt att bryta ner laktos, alltså mjölksocker. Prova då att äta laktosfria mjölkprodukter.
• Ät långsamt och tugga maten noga, så att den är bearbetad när den når mag- och tarmkanalen.
• Ät mindre av svårsmälta livsmedel, till exempel baljväxter, fruktskal, frukthinnor och hela korn och frön. Ät i stället kokta grönsaker, skalad frukt eller fruktmos.
• Undvik fet och starkt kryddad mat.
• Undvik produkter som innehåller sötningsmedel, till exempel maltitol och xylitol som finns i sockerfria tuggummin och halstabletter.
• Välj vitt ris och mat gjord på vitt mjöl, som pasta och ljust bröd, i stället för fullkornsprodukter. 
• Det finns läkemedel för att stoppa diarrén tillfälligt, till exempel inför en flygresa. Prata med din läkare innan du tar ett sådant läkemedel.

Om det svider eller gör ont i ändtarmen kan du prova dessa råd:

• Använd mjukt toalettpapper eller duscha efter toalettbesök i stället för att torka med papper.
• Torka dig efter duschen genom att klappa med handduken i stället för att gnida.
• Smörj dig regelbundet runt ändtarmsöppningen med en fet kräm eller salva.

Hur ofta man har avföring är individuellt. En del har avföring ett par gånger i veckan, andra flera gånger per dag.

Med förstoppning menas att du har svårt att tömma tarmen trots att du vill och att avföringen är hård och trög. Du kan även ha ont och ibland blöda i ändtarmsöppningen när du tömmer tarmen. Det kan också kännas som om tarmen inte tömmer sig ordentligt fast du försöker. Du kan få lös avföring, ont i magen och magen kan kännas utspänd. Du kan också må illa och tappa aptiten.

Förstoppning kan ha olika orsaker

Det kan finnas flera orsaker till förstoppning. Ka

nske gör din sjukdom att du sitter mer stilla, äter annorlunda och dricker mindre, vil

ket kan bidra till förstoppning. Vissa cancersjukdomar och behandlingar påverkar också tarmarna så att de inte fungerar som vanligt. Även vissa läkemedel kan orsaka förstoppning. Exempel på sådana är opioider, läkemedel mot illamående och vissa blodtryckssänkande läkemedel. Du får veta vad som gäller dig.

Råd för att undvika och lindra förstoppning

• Drick mer, gärna vatten.
• Byt vitt ris och mat med mycket vitt mjöl, som pasta och ljust bröd, mot fullkornsprodukter.
• Rör på dig varje dag. Fysisk aktivitet hjälper tarmarna att arbeta.
• Hur du sitter på toaletten är viktigt. Prova att höja fötterna genom att använda en pall.

Ät gärna fiberrik mat. Det här är exempel på livsmedel som innehåller fibrer:

• grönsaker, till exempel morötter, broccoli, blomkål, bönor och ärtor
• frukt, till exempel kiwi och päron
• torkad frukt, till exempel katrinplommon, fikon och aprikoser 
• fullkornsprodukter, till exempel fullkornspasta, grovt bröd och grova gryner som havre och vetekli.

Om besvären inte minskar finns det läkemedel som kan hjälpa. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare för att få råd.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Förstoppning.

Råd vid gaser och bullrig mage

• Ät i lugn och ro. Tugga maten noga.
• Drick mindre av kolsyrade drycker.
• Ät mindre av gasbildande livsmedel, till exempel ärtor, bönor, linser, alla sorter av lök, kål och paprika, frukt med skal, grovt bröd med hela korn samt fiberrika flingor och müsli.
• Frukter och grönsaker kan ge mindre besvär om de är skalade, mixade eller tillagade. Det gäller också bröd bakat på finmalt fullkornsmjöl såsom knäckebröd, och flingor såsom havregryn.
• Undvik tuggummi, brustabletter, smågodis och halstabletter. De kan göra att du sväljer luft. Ofta innehåller de också en typ av sötningsmedel som kallas sockeralkoholer som kan ge gaser och diarré.
• Det finns receptfria läkemedel som kan hjälpa, främst om du får ont i magen av gaserna. Fråga din läkare, kontaktsjuksköterska eller personalen på ett apotek.

Din behandling kan påverka huden, framför allt på handflator och fotsulor, men hela kroppens hud kan påverkas. Detta kallas hand- och fotsyndrom, HFS, eller hand-foot-skin reaction, HFSR. En del behandlingar kan också ge besvär med naglarna, på både fingrar och tår. Symtomen kan se olika ut och vara lindriga till svåra.

Du kommer att ha regelbunden kontakt med din kontaktsjuksköterska för att följa upp symtomen. Du kan behöva göra ett kortare uppehåll eller minska dosen av läkemedlet för att symtomen ska minska.

Vad beror det på?

Orsaken till biverkningarna är inte helt klarlagd. Man tror att läckage av cancerläkemedel från kapillärer (kroppens minsta blodkärl) kan orsaka skador i vävnader och nervfibrer. Den snabba celldelningen på händer och fötter gör också att huden där blir extra känslig när rester av läkemedel samlas i huden.

Symtom du kan ha

Från huden kan du ha dessa symtom:

• torr, fjällig eller ”glasig” röd hud
• rodnad, svullnad
• hudsprickor, förhårdnader
• blåsor, utslag
• sår, infektioner
• brännande känsla eller smärta
• pigmentering
• ”svallkött”, alltså överskott av vävnad när ett sår läker.

Från naglarna kan du ha dessa symtom:

• sprödhet, naglar som skivar sig
• ändrad form, struktur och färg
• Beaus linjer (Beau’s lines), alltså tvärgående fördjupningar
• blödning undertill
• ömhet
• naglar som lossnar
• infektion i nagelbädd eller nagelband
• nageltrång som kan bli infekterat
• ökad hornbildning under nageln så att den ser tjock ut och lyfter sig
• vätska under nageln (oftast har en blåsa bildats som sedan går sönder).

Förebygg och lindra symtomen

För att klara av din behandling är det viktigt att du förebygger symtom på HFS och lindrar dem så gott det går om de uppstår. Du kan förebygga och delvis förhindra HFS genom att vara försiktig med tryck, friktion och värme i händer och fötter i upp till 3 dagar efter att du fått cytostatika i blodet.

Vad kan jag göra?

• Inspektera hud och naglar för att tidigt upptäcka symtom på HFS. Berätta för din sjuksköterska eller läkare om du får symtom.
• Tvätta huden varsamt med oparfymerad tvål eller babyolja. Undvik varmt vatten.
• Smörj in huden med mjukgörande kräm direkt efter dusch och innan du går till sängs, gärna med en kräm som innehåller karbamid. Karbamid binder fukt och kan hjälpa mot torr hud.
• Skydda händerna med gummihandskar vid allt smutsigt arbete och i kontakt med vatten. Använd bomullsvantar inuti gummihandskarna för att undvika att det blir varmt och fuktigt.
• Håll naglarna rena och kortklippta och fila bort ojämnheter. Använd gärna nagelolja närmast nagelbanden.
• Använd rymliga skor med mjuk sula för att minska trycket. Du kan också använda fotbäddar (individuella sulor) för att jämna ut trycket.
• Använd gärna strumpor av ylle eller bomull med lös resår och utan sömmar för att minska trycket. Tips: Dubbla strumpor minskar friktionen.

Vad ska jag undvika?

• Ökat tryck på händer och fötter, till exempel att använda redskap som skruvmejslar och annat där du får friktion mot huden. Även att knappa på tangentbord och mobil ger ett tryck som öppnar kärlen. Tips: Använd en mobilpenna i stället.
• Att vara i direkt solljus och stark värme.
• Hård fysisk aktivitet som långa promenader och löpning. Tårna och huden belastas då extra, vilket ökar läckaget av cytostatika genom tryck, friktion och höjd temperatur.

När går det över?

Efter behandlingen kan det ta upp till 5 veckor för symtomen att avta. Det kan dröja upp till 6 månader för fingernaglar och 1 år för tånaglar att bli återställda.

Vid varje ny kur kan det ta längre tid för symtomen att avta.

Vid målriktad behandling kan symtomen komma 2 veckor till 2 månader efter att behandlingen har startat.

Hur svåra biverkningar du får beror på hur många behandlingar du har fått och hur stor den totala dosen är. Ju fler behandlingar och högre dos, desto större är risken för svåra biverkningar.

Strålbehandling påverkar huden och slemhinnorna på den kroppsdel som strålbehandlas. Cytostatikabehandling kan påverka huden och slemhinnorna på hela kroppen. Även behandling som påverkar könshormonerna och långtidsbehandling med kortison kan ge torr hud och sköra slemhinnor.

Råd för att förebygga och lindra besvär med hud och slemhinnor

Huden

• Smörj huden ofta med mjukgörande kräm, vid behov flera gånger om dagen.
• Tvätta huden med ljummet vatten och tvättolja eller mild tvål.
• Torka blöt hud genom att klappa den med en handduk. Gnugga inte.
• Använd rakapparat i stället för hyvel för att undvika skärsår.
• Bär gärna löst sittande kläder.
• Använd handskar vid arbete som är smutsigt eller sliter på händerna.
• Vid strålbehandling, använd inte parfymerade produkter eller deodorant på området som strålbehandlas.

Skydda huden mot solen under och efter behandlingen, en vecka efter avslutad cytostatikabehandling, och ett år efter avslutad strålbehandling. Så här skyddar du dig mot solen:

• Använd heltäckande kläder och hatt, och vistas i skuggan.
• Du kan använda solskyddsmedel som komplement till kläder och skugga, men inte som enda solskydd.
• Undvik solen när den är som starkast. Det är klockan 11–15 under vår och sommar i Sverige, och längre tid ju närmare ekvatorn du är.

Munnen

• Var noga med munhygienen och använd en mjuk tandborste och mild tandkräm.
• Var försiktig när du använder tandtråd och tandpetare.

Så här kan du lindra muntorrhet och förebygga munsvamp:

• Använd salivstimulerande medel i form av exempelvis sugtabletter, tuggummi, munsprej och gel. Det kan köpas på apotek.
• Skölj munnen med mineralvatten som innehåller natriumbikarbonat, till exempel vichyvatten.

Näsan och ögonen

• Använd nässprej med olja eller koksaltlösning om du har torr näsa. Det kan köpas på apotek.
• Använd smörjande ögondroppar om du har torra ögon. Det kan köpas på apotek.
• Undvik kontaktlinser om du har besvär med ögonen.

Vid strålbehandling tappar du håret på den kroppsdel som strålbehandlas. Vissa cytostatika och andra cancerläkemedel kan göra att håret tunnas ut eller faller av på hela kroppen.

Råd vid håravfall

• Tvätta håret med milt schampo och använd en mjuk hårborste.
• Undvik att permanenta, färga eller bleka håret eller tatuera ögonbrynen.
• Smörj huden på huvudet med mjukgörande kräm.
• Skydda huvudet mot sol och kyla.
• Ta smärtstillande, till exempel paracetamol, innan du ska ligga ner om du är mycket öm i hårbotten.
• Använd ett skydd i avloppet i duschen för att undvika stopp, till exempel en kompress.
• Använd tejp eller klädroller för att få upp hår från till exempel huvudkudden och möblerna.

Rätten till peruk

Om du tappar håret kan du få ersättning för att skaffa en peruk. Om du skaffar peruken innan du har tappat håret är det lättare för perukmakaren att efterlikna din vanliga frisyr.

Vissa regioner erbjuder även ersättning för tupé och möjlighet att lära sig olika sätt att knyta sjalar.

Din kontaktsjuksköterska berättar hur du skaffar peruk eller andra hårersättningar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Praktiskt stöd vid cancer.

Illamående är ett komplext symtom som kan ha både fysiska och psykiska orsaker. Det kan till exempel utlösas av läkemedel, mat, starka dofter, rörelse (åksjuka), kraftig ansträngning (fysisk eller psykisk), eller minnen av illamående. Illamående hänger också ihop med andra vanliga symtom som smärta, oro, trötthet och förstoppning.

Illamående är obehagligt och kan göra att du får i dig mindre mat och dryck än du behöver. Obehandlat illamående kan därför leda till att du blir tröttare, går ner i vikt eller blir uttorkad.

Om du har besvär kan du få svara på frågor i Min vårdplan. Att kartlägga och förstå mer om vad som utlöser eller påverkar illamåendet hjälper dig att tillsammans med vårdpersonalen förebygga och behandla det på bästa sätt.

Så behandlas illamående

Det finns många effektiva läkemedel som förebygger och lindrar illamående, oavsett om det är kortvarigt eller långvarigt. Vid långvarigt illamående kan man behöva ta läkemedel kontinuerligt.

Följ den ordination du får om läkemedel mot illamående. Fråga din kontaktsjuksköterska eller läkare om du undrar över något.

Vad kan jag göra själv?

Du kan göra mycket själv för att förebygga eller lindra illamående. Det finns inte alltid tydliga bevis i forskningen för vad som hjälper, men metoderna som nämns här är ofarliga och kan göra att du mår bättre. Pröva dig fram för att se vad som passar dig.

Allmänna råd

• Fysisk aktivitet – ta till exempel en promenad.
• Frisk luft – var utomhus om du kan. Inför måltiderna kan det kännas skönt att vädra rummet.
• Avspänning – det finns olika program och tekniker du kan testa.
• Vila efter måltiderna, gärna med några extra kuddar under huvudet eller höjd huvudända.
• Om det går, försök att undvika saker som du vet utlöser eller förvärrar ditt illamående.

Råd om mat och dryck

Även om läkemedlen är effektiva mot illamående kan du fortfarande ha nedsatt matlust på grund av smakförändringar och vara känsligare än vanligt för matens konsistens. Om du har svårt att äta kan du behöva anpassa maten efter dina egna förutsättningar och kan behöva hjälp av en dietist. Här är några allmänna råd som kan förebygga och lindra illamående:

Ät och drick ofta och i små mängder

• Drick klunkvis och ät små mängder vid många tillfällen under dagen.
• Vänta inte mer än två timmar mellan måltiderna.
• Vänta inte tills du blir hungrig, det kan förvärra illamående.

Se till att få i dig tillräckligt med vätska

• Det är viktigt att du får i dig tillräckligt med vätska, särskilt om du kräks eller är förstoppad. Annars kan du bli uttorkad och må dåligt av det.
• Klara drycker som vatten, mineralvatten, te, örtte, buljong och juice kan vara lättare att dricka.
• Det kan kännas bra att suga på isbitar.

Anpassa vad du äter

Många upplever att vissa typer av mat fungerar bättre när man mår illa. Pröva gärna

• kall mat, till exempel nyponsoppa, saftsoppa, kräm med mjölk, smoothies eller kalla kokta ägg
• salt mat, till exempel sill, ansjovis, oliver, kaviar, salta kex, popcorn, salta pinnar eller salta nötter
• lättare maträtter, till exempel soppa och smörgås, avokado med keso, kalla grönsaker eller fil eller yoghurt med flingor.

Anpassa dina vanor efter vad som känns bäst

• Om du mår illa när du vaknar, pröva att äta eller dricka något litet innan du stiger upp.
• Stekt mat ger matos som kan upplevas som obehagligt. Välj hellre kokt, ugnsstekt eller kall mat.
• Om det är möjligt, undvik att laga mat själv. Ha matlådor i frysen.
• Ät inte din favoritmat när du mår illa för att undvika att koppla ihop den med illamående i framtiden.

Alternativa behandlingsmetoder

Många undrar om alternativa behandlingsmetoder kan hjälpa dem. Den forskning som finns idag kan inte tydligt visa att dessa är effektiva mot cancerrelaterat illamående.

Kropp- och själmetoder som yoga och mindfulness och alternativa behandlingar som akupressur (åksjukeband) och akupunktur är inte skadliga och kan göra att du mår bättre, även om de inte har en bevisad effekt på illamående vid cancersjukdom och cancerbehandling.

Metoder som innehåller naturläkemedel, kosttillskott eller andra alternativa behandlingar ska du alltid diskutera med din läkare eftersom det kan påverka din behandling mot cancern.

Mer om vad illamående är

Illamående uppstår i det autonoma (icke viljestyrda) nervsystemet som en del av kroppens inbyggda försvarssystem mot gifter och andra faror. När vi möts av något som hjärnan tolkar som giftigt eller farligt reagerar nervsystemet med en känsla av obehag, olust eller äckel. Ibland får man även blodtrycksfall och svimningskänsla. Det är vanligt att mag-tarmkanalen reagerar med att vilja göra sig av med det farliga innehållet genom kräkningar eller diarré.

Illamående kommer ofta plötsligt, men i samband med cancersjukdom kan man ibland ha ett mer långvarigt och lågintensivt illamående utan att kräkas. Om du får cytostatika eller andra läkemedel som ger illamående får du information om hur detta kan förebyggas och behandlas, i behandlingskapitlet här i Min vårdplan. 

> Läs mer om cancerrelaterat illamående på cancerfonden.se. Sök på Illamående.

> Läs mer om olika sorters illamående på ki.se. Sök på Illamående.

Vissa läkemedel påverkar de vita blodkropparna, alltså de celler i benmärgen som försvarar kroppen mot infektioner. Det kan innebära att antalet celler sjunker men också att deras funktion påverkas. Då försvagas ditt immunförsvar. Detta påverkar kroppens förmåga att hantera bakterier och virus, men inte förmågan att bekämpa cancerceller. Olika behandlingar påverkar immunförsvaret olika mycket.

Immunförsvaret återhämtar sig oftast mellan kurerna. Oftast är du som mest infektionskänslig 7–14 dagar efter en kur. Fråga din läkare om vad som gäller för dig.

Lev så vanligt som möjligt

Även om du har något större risk att få en infektion, ska du leva så vanligt som möjligt. Om du skulle smittas är det oftast av en bakterie som du själv har i munnen, på huden eller i tarmen. Dessa bakterier finns alltid där. Du behöver inte isolera dig eller undvika att till exempel åka buss, gå till affären eller vara ute. Däremot kan det vara bra att inte träffa någon som är sjuk.

Du kan vara extra känslig för vissa bakterier 

Under en cancerbehandling kan immunförsvaret påverkas så att du blir sjuk av smittoämnen som i sällsynta fall finns i vår omgivning och som kroppen normalt klarar av. Det gäller till exempel bakterierna legionella som kan finnas i vattenledningar och listeria och salmonella som kan finnas i mat. 

Dina värden följs

Dina värden kontrolleras regelbundet. Om något värde är för lågt kan behandlingen behöva skjutas upp allt från någon dag till några veckor, eller så kan du få en lägre dos. Om du har mycket låga värden kommer vårdpersonalen att kontakta dig med särskilda råd. Här får du allmänna råd. Fråga din läkare om vad som gäller för dig.

Råd vid infektionskänslighet

• Var uppmärksam på hur du mår. Se till att du har en fungerande febertermometer hemma.
• Tvätta händerna ofta med tvål och vatten, framför allt före måltider, efter toalettbesök, när du har varit utomhus och när du har tagit andra i hand.
• Använd gärna handsprit.
• Undvik att bita på naglarna.
• Ha en god munhygien.
• I duschen hemma: Byt duschslang och duschmunstycke regelbundet. Spola igenom duschen med hett vatten om den har stått oanvänd en tid. Se till att varmvattenberedaren värmer vattnet till minst 60 grader i tanken och minst 50 grader i kranen.
• Om du badar i pool, bubbelpool eller badtunna, kontrollera att den är noggrant rengjord. Pool innebär mindre infektionsrisk än bubbelpool och badtunna. 
• Undvik att vara nära personer som är förkylda eller magsjuka.
• Undvik folksamlingar inomhus under de dagar du är som mest infektionskänslig.
• Använd handskar när du arbetar i trädgården eller hanterar jord, för att undvika små sår och stick. Det finns mycket bakterier i jord som kan orsaka infektioner i småsår i huden. Undvik även att andas in damm från påsar med jord när du öppnar dem. Tvätta händerna efter trädgårdsarbete.
• Tvätta händerna efter kontakt med husdjur. Hantera inte djuravföring. Du kan behöva undvika närkontakt med husdjur om det finns risk att bli slickad, klöst eller biten eller om djuret har fästingar.  
• Rådfråga din läkare om vaccinationer. 

Råd om livsmedel och mat 

• Du eller den som lagar mat åt dig ska ha en god hygien i köket. Tvätta händerna innan du   hanterar mat och diska skärbrädor och redskap i hett vatten.   
• Ät helst mat som är nylagad och ordentligt varm. Undvik mat som har stått framme. 
• Tvätta frukt och grönsaker noga.  
• För att minska risken för listeriainfektion bör du följa samma kostråd som gravida och undvika livsmedel som gravade och rökta fiskprodukter och charkuterier nära utgångsdatum, liksom vissa ostar och produkter gjorda på opastöriserad mjölk. Undvik även färdigförpackade sallader, smörgåsar och röror. 

> Läs mer på livsmedelsverket.se. Sök på Salmonella och Listeria.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Legionella.

Kognition handlar om hjärnans förmåga att hantera information och kunskap. Kognitiva förändringar kan till exempel göra att du får svårt med dessa saker:

• Fokusera din uppmärksamhet och följa en instruktion för hur något ska utföras.
• Organisera, planera och genomföra aktiviteter.
• Komma ihåg vad som är planerat.
• Hitta till platser och saker.
• Lösa problem som plötsligt uppstår och bestämma dig för vad som bör göras och hur.

Kognitiva förändringar är naturligt när du lever med en sjukdom. Det är en normal reaktion på oro och kris, men det kan även vara en biverkning av behandlingen.

Förändringarna kan påverka din vardag och förmåga att arbeta, studera och vara social. Besvären minskar eller försvinner ofta en tid efter att behandlingen är slut, men en del har kvar besvären en längre tid.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare

Kognitiva förändringar kan vara psykiskt påfrestande. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du eller dina närstående märker att det påverkar din vardag eller din arbetsförmåga. En arbetsterapeut eller en rehabiliteringskoordinator kan ge dig råd för att hantera vardagen och hitta en bra balans mellan aktivitet och vila.

Råd vid kognitiva förändringar

• Var så fysiskt aktiv som du orkar. Det förbättrar minnet och din kognitiva förmåga.
• Prioritera det som är viktigast för dig. Gör en sak i taget.
• Planera veckan så att du inte bokar in för mycket åt gången.
• Planera in vilopauser och undvik att ta ut dig. Ta paus innan du blir för trött, med mikropauser eller en vilostund.
• Testa olika andningstekniker och avslappningsövningar.
• Undvik stressande situationer och miljöer.
• Räkna med att saker tar längre tid att göra än tidigare.
• Undvik sådant som kan distrahera dig, till exempel att ha radion på samtidigt som du läser.
• Använd gärna hörselskydd på platser med höga ljud.
• Upprepa och skriv ner information du får.
• Be vårdpersonalen att sammanfatta information skriftligt och använda funktionerna i Min vårdplan eller 1177 som komplement till samtal när de kommunicerar med dig.
• Skriv minneslistor och använd en kalender.
• Använd påminnelse-appar i telefonen.
• Lägg dina saker på bestämda platser, så att du lättare kommer ihåg var de finns.
• Förenkla vardagsarbetet. Till exempel kan du köpa färdiga matkassar med recept, göra matlådor som du kan värma när du är trött och sortera bort en del ”måsten”.
• Berätta för dina närstående, vänner och arbetskamrater om dina svårigheter, så att de förstår dig bättre.

Känselrubbningar är symtom från de långa nervbanorna som styr nervfunktionen i händerna och fötterna, samt munnen och svalget. Du kan få stickningar, domningar och känselbortfall i händerna, fingrarna, fötterna, tårna och munnen, så kallad perifer neuropati. Händerna och fötterna kan också kännas svaga eller göra ont. Besvären kan leda till problem med att röra dig och hålla i saker. Kyla och kontakt med kalla föremål samt lätt beröring kan ibland utlösa känselrubbningar såsom brännande eller stickande smärta.

Om känselrubbningar uppstår på flera ställen i kroppen kallas det polyneuropati.

När kan det komma och när går det över?

Ibland kan du känna känselrubbningar redan inom några timmar efter första behandlingstillfället.

Symtomen går ofta över men för vissa kan det ta lång tid, månader till år, och hos vissa kvarstår symtomen livet ut.

Berätta så fort du får besvär

Berätta för din kontaktsjuksköterska eller läkare så fort du får någon form av känselrubbning under pågående behandling. De kan då bedöma om behandlingen behöver ändras.

Fysisk aktivitet kan lindra

Försök att vara fysiskt aktiv. Fysisk aktivitet ökar blodcirkulationen och förbättrar styrka och balans, vilket kan lindra symtomen.

Försök att hitta den träning som passar dig. För att minska besvären är det bra att kombinera pulshöjande träning med styrketräning och balansträning, gärna med kropp-själmetoder som till exempel yoga eller tai-chi. Träning i bassäng kan göra att det gör mindre ont. Använd gärna gåstavar om du promenerar utomhus för en säkrare balans.

Om du känner dig osäker, ta kontakt med en fysioterapeut för att få hjälp med träningsprogram.

Råd vid känselrubbningar

• Håll fötterna varma om du upplever en känsla av kyla.
• Du kan ha svårt att känna om vattnet är för varmt eller kallt, så var försiktig och använd gärna gummihandskar vid hushållsarbete.
• Ha vantar på dig när det är kallt ute eller om du ska hålla i något kallt eller varmt.
• Använd halkmatta i dusch och badkar om balansen är påverkad.
• Ta det lugnt när du ställer dig upp. Ta bort mattor du kan snubbla på.
• Använd bekväma skor som inte klämmer åt eller ger skoskav, gärna med en formad innersula som ger en jämn belastning för foten.
• Använd stödstrumpor om fötterna känns svullna. 
• Kontrollera dagligen händerna och fötterna för att upptäcka om det finns skador på huden eller naglarna, eftersom du kanske inte känner att du har en skada. Smörj gärna in huden med mjukgörande kräm för att minska risken för hudsprickor och småsår.
• Olika typer av stimulering mot huden kan lindra, till exempel mjuk massage eller ”taggbollar”.

Om du har mycket besvär

Om du har följt råden och ändå har mycket besvär kan du få hjälp av en fysioterapeut med träning för att förebygga och lindra symtom. Om din balans är mycket påverkad kan du få prova ut gånghjälpmedel. Fysioterapeuten kan också ge behandlingar som TENS och akupunktur, som kan ha viss effekt.

En arbetsterapeut kan ge råd och stöd i vardagen, till exempel hjälpmedel med bra handgrepp och hur du kan träna finmotoriken och styrkan i händerna.

Remiss till fotsjukvård kan behövas om du har både nedsatt känsel i fötterna och påverkan på hud och naglar där.

Du kan behöva prata med en kurator om du är mycket påverkad av känselrubbningarna och blir nedstämd eller oroar dig för att inte kunna arbeta eller sköta dina dagliga sysslor.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Fysisk aktivitet och fysioterapi vid cancer

Symtomen av lymfödemet varierar beroende på var det sitter. Vanliga symtom i huvud- och halsområdet:

• Det kan kännas svullet.
• Du kan vara hes.
• Det kan kännas som en klump i halsen.

En del besväras också av ett förändrat utseende.

Behandling av lymfödem

Forskningen om behandling av lymfödem i huvud- och halsområdet är begränsad. Den vanligaste rekommendationen är egenvård i form av lätt ansiktsmassage, så kallat manuellt lymfdränage. Lymfdränage kan även utföras inne i munnen om du är svullen i tungan eller munhålan.

I vissa fall kan svullnaden förbättras med hjälp av kompression i form av en ansiktsmask. Den måste då utprovas och utvärderas av en person med specifik kompetens inom lymfödembehandling. Det beror på att en yttre svullnad ibland kan ”vandra inåt” och ge ett inre lymfödem som kan påverka exempelvis sväljning och tal.

Det är också viktigt för lymfvätskans cirkulation att tugga, svälja och tala. Ett lymfödem i ansiktet och svalget förbättras ofta av sig självt om du efter operationen eller strålbehandlingen kommer i gång med att tugga och svälja.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du får symtom på lymfödem. Du kan då hänvisas till någon som kan bedöma och behandla lymfödemet, en så kallad lymfterapeut. Det är ofta en fysioterapeut eller arbetsterapeut med utbildning inom lymfödembehandling.

Råd om du har lymfödem

Håll huden ren och mjuk så att du inte får sprickor eller infektioner. Smörj huden med en mjukgörande kräm.

Om en kroppsdel blir röd, varm och svullen, och om du får feber, kan du ha fått rosfeber. Då är det viktigt att du söker vård.

Rör gärna på dig. Fysisk aktivitet kan lindra lymfödemet. En fysioterapeut kan hjälpa dig att hitta en aktivitet och nivå som fungerar för dig.

Besvären kan vara muntorrhet som sedan leder till andra besvär, som risk för karies, sår, blödningar och infektioner. Du kan få ont i munnen eller inflammerad munslemhinna, så kallad oral mukosit.

Om du har ont i munnen finns det medicin som kan hjälpa. Prata med din kontaktsjuksköterska.

Råd för att förebygga och lindra besvär i munnen

• Skölj munnen med vatten efter måltider.
• Använd en extra mjuk tandborste som är varsam mot tandköttet, med litet borsthuvud så att du lätt kommer åt överallt.
• Muntorrhet bidrar till att det fastnar mat mellan tänderna. Var därför noga med att också göra rent mellan tänderna med tandsticka, tandtråd eller mellanrumsborste. Var dock extra försiktig och använd gärna en lite mindre tandsticka eller mellanrumsborste.
• Använd en mild fluortandkräm. Tandvårdspersonal kan ge dig råd om en lämplig sort.
• Använd extra fluor för att skydda tandemaljen.
• Använd inte munskölj med alkohol, eftersom det kan svida och skapa irritation i slemhinnan.
• Det finns receptfria salivstimulerande tabletter, sprej, olja och gel att köpa på apotek.
• Om du besväras av torr mun på natten, kan du smörja i munnen med lite matolja med neutral smak innan du går och lägger dig. Olika saliversättningsmedel kan också hjälpa inför natten och finns att köpa receptfritt på apoteket.
• Om du har seg saliv kan du skölja med koksaltlösning.
• Använd mycket sås till maten. Välj mjuk mat, och doppa smörgåsen i kaffe eller te.
• Om det gör för ont att skölja med fluor, skölj med kolsyrat vatten eller koksaltlösning. Skölj munnen och spotta ut. Upprepa vid behov eller var 30:e minut.

Recept på koksaltlösning

1. Koka en liter vatten med en tesked salt.
2. Blanda en tesked matolja per deciliter koksaltlösning, gärna med neutral smak.
3. Koksaltlösningen kan förvaras en vecka i kylskåpet.

Du kommer också att få kontakt med tandvården som kan hjälpa dig med munhygien.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Muntorrhet.

Det är vanligt att ha funderingar kring sexualitet när man är sjuk. Oavsett var du befinner dig i livet och dina erfarenheter har du rätt till stöd. Du kan ha en partner eller leva ensam, vara sexuellt erfaren eller oerfaren. Om du inte tidigare har erfarenhet av sexuella relationer kan det kännas svårt att inleda en sådan när du är sjuk.

Förmågan och lusten kan ändras

Det finns oftast inga medicinska hinder för att ha sex med sig själv (onani) eller med andra, men många upplever ett sämre sexliv under och efter en cancerbehandling.

Behandlingen kan påverka nerverna till och från könsorganen. Det kan påverka förmågan att ha sex och att njuta av det. Vissa cancerbehandlingar kan minska känsligheten för smekningar och beröring, eller göra att det svider och gör ont vid beröring och samlag.

Att vara sjuk och få behandling kan också ge oro och ängslan, kroppsliga förändringar, ändrad självbild, sämre ork, biverkningar av behandlingen eller allmänt sämre välbefinnande.

Allt detta kan påverka lusten och förmågan att ha sex. Periodvis kan du känna mindre lust, men lusten kan också öka.

Prata med din partner

Om du har en partner, prata om hur ni ska vårda och hantera sexualiteten. Berätta om dina känslor inför din kropp och dina funderingar kring närhet och sex. Lyssna även på din partners upplevelse. Tillåt er att känna sorg över att det kanske inte fungerar som ni är vana vid, men se det inte som att sexuallivet är skadat för all framtid.

Det finns hjälp att få

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har funderingar eller besvär. Då kan du få stöd, råd och eventuell behandling, till exempel mot orgasmsvårigheter, torra slemhinnor och erektionsproblem. Du kan också få hjälp att komma i kontakt med en sexolog eller kurator.

Råd om närhet och sexualitet

• Avstå från sex om det känns bäst för dig. Njut av närheten till varandra utan att det måste leda till sex. Om din partner blir upphetsad, se det inte som ett krav på sex utan som ett tecken på att du är sexuellt attraktiv.
• Tvinga dig inte till något som gör ont. Lusten kan minska om sex förknippas med smärta och obehag. Glidmedel och alternativa samlagsställningar kan hjälpa.
• Om du har nedsatt känsel och svårt att få orgasm kan en vibrator med frekvens 80–120 Hz vara till hjälp. För kvinnor finns också apparater som ändrar lufttrycket och hålls mot klitoris. De brukar också kunna vara effektiva vid nedsatt förmåga att få orgasm.
• Cancer smittar inte, inte heller när man har sex. Däremot är det viktigt att använda säkra preventivmedel för att undvika graviditet. Kondom är ett bra alternativ eftersom den dessutom skyddar mot infektion och mot att spår av läkemedel förs över genom kroppsvätskor.

Så här kan du hitta tillbaka till din lust:

• Försök att minnas positiva sexuella upplevelser du har haft. Gå igenom upplevelsen steg för steg och försök att minnas hur det kändes att ha lust.
• Hitta dina erogena zoner, det vill säga områden som ger njutning när de smeks. Armvecken, knävecken, insidan av låret och nacken kan vara sådana områden.
• Lusten till sex väcks oftast av att vara fysiskt nära en partner. Beröring utlöser hormonet oxytocin, som ger välbefinnande.
• Pröva dig eller er fram och känn efter vad som kan väcka lusten. Tillåt dig eller er att söka nya vägar till njutning. Var tydlig med hur du känner och visa hur du vill ha det.
• Tillåt dig själv att känna lust och njutning. Berör dig själv och unna dig till exempel massage. Tillfredsställ dig själv om det känns bra.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Cancer och sexualitet.

> Läs mer på Cancerfonden.se. Sök på Sex och cancer.

> Läs mer på Ungcancer.se. Sök på Sex. Sidan vänder sig till dig som är ung och har erfarenhet av cancer.

> Läs mer på UMO.se. Sök på Sex. Sidan vänder sig till dig som är ung och innehåller information om sex i allmänhet.

Berätta för din kontaktsjuksköterska, läkare eller en annan vårdkontakt om du känner oro eller ångest. Berätta också om du tidigare har haft problem med ångest.

Det finns inget rätt eller fel i hur du känner, det viktiga är hur du upplever din situation.

Så kan ångest kännas

Stark oro kan leda till ångest, med en intensiv känsla av obehag. Du kan känna ett tryck över bröstet eller att hjärtat slår snabbt eller hårt. Du kan också bli torr i munnen, få en klump i magen eller känna dig yr eller svag.

Ångest beror på att kroppen reagerar på att något verkar hotfullt. Kroppen gör sig då redo att hantera situationen genom att öka mängden adrenalin och andra stresshormoner i blodet. Musklerna spänns, hjärtat börjar slå snabbare och andningen blir intensivare.

Ångesten går oftast över efter en stund.

Du kan känna oro och ångest lång tid efter behandlingen

Under tiden behandlingen pågår är du ofta upptagen av praktiska saker. Då kanske inte ångesten är så tydlig. Det är viktigt att både du och dina närstående vet att det är vanligt och normalt att oro och ångest ökar när det mest akuta skedet är över. Du kan känna oro och ångest även lång tid efter behandlingen, till exempel medan du väntar på ett röntgensvar vid ett uppföljningsbesök.

Råd vid oro och ångest

• Försök att andas lugnt. Sätt dig ner, lägg en hand på magen och känn andningen. Det finns också andningsövningar som kan hjälpa.
• Tillåt dig att känna det du känner. Försök att beskriva känslan för dig själv.
• Rör på dig, gärna så att din puls ökar så att du blir lite varm och svettig. Du kan till exempel träna, promenera eller dansa. Träning gör det lättare att slappna av och sova bra.
• Gör något för att byta sinnesstämning. Ta till exempel en promenad, läs en bok, se på tv, lyssna på musik eller en podd, lös korsord eller prata med någon som får dig att tänka på något annat.
• Försök att vila och få tillräckligt med sömn. Om du har svårt att sova är det bra om du ändå kan vila ibland.
• Testa avslappningsövningar. En del tycker att mindfulness hjälper.
• Undvik alkohol, kaffe, energidrycker och tobak.
• Försök att äta varierat så att du får den näring du behöver.

Behandling kan vara samtal, läkemedel eller båda

Oro och ångest kan behandlas med stödjande samtal, läkemedel eller både och.

I ett stödjande samtal kan du få hjälp att sätta ord på och bearbeta dina tankar och känslor, vilket kan vara bra. Du kan också få hjälp att hitta strategier för att hantera din oro och ångest.

Det finns också flera appar som kan få dig att både lindra och förstå din ångest.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Ångest, Hjälp med tankar och känslor vid cancer och Mindfulness – medveten närvaro.

Råd vid smärta

• Ta läkemedlen regelbundet enligt din läkares ordination. Vänta inte tills du får för ont. Då kan smärtan bli svårare att behandla.
• Kombinera inte läkemedel på egen hand. Det kan vara farligt.
• Om du håller dig inom den rekommenderade dosen av läkemedlet, är det inte farligt och du blir inte beroende. Det är smärtan som styr vilken dos du behöver.
• Viss smärtbehandling behöver avslutas stegvis, enligt läkarens ordination.
• Skriv gärna dagbok där du noterar när, var och hur smärtan känns. Det kan hjälpa din läkare att anpassa behandlingen efter dina behov. Det kan också göra vardagen mer förutsägbar för dig.
• Fysisk aktivitet kan lindra smärta. När du rör dig frigörs många hormoner och andra ämnen som har en smärtlindrande effekt. Du kan öka dessa ämnen i din kropp genom att anstränga dig så att du blir andfådd och svettig.
• Rörlighetsträning och stretch kan minska smärta genom att spända muskler slappnar av.
• En värmekudde kan vara skönt.
• Andra behandlingar som kan hjälpa är akupunktur, TENS (transkutan elektrisk nervstimulering), akupressur, andningsövningar, avspänning och meditation.

Att hantera smärta

Vid långvarig smärta och när läkemedel inte räcker kan du behöva lära dig mer om att hantera smärta, till exempel genom kognitiv beteendeterapi, KBT. Att hantera smärtan handlar om att ta kontrollen och hitta sätt att leva ditt liv, trots smärtan.

Nedstämdhet, oro och stress kan göra att smärtan blir svårare att hantera. Lyssna på din kropp och anpassa ditt liv efter hur du mår. Försök att minska stressen i ditt liv och gör sådant du mår bra av. Du kan få samtalsstöd av din kontaktsjuksköterska eller en kurator.

> Läs mer på cancerfonden.se. Sök på Smärtbehandling vid cancer.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Långvarig smärta.

Det här är exempel på vanliga sömnsvårigheter:

• ha svårt att somna
• vakna efter att ha somnat och ha svårt att somna om
• vakna för tidigt på morgonen.

Vad beror det på?

Sömnsvårigheterna kan bero på oro och ångest över att du har fått en sjukdom, och funderingar över hur behandlingen ska gå och hur din framtid kommer att se ut. Kanske oroar du dig för sjukhusvistelsen, ekonomin eller familjen.

Sömnen kan även störas av biverkningar av din sjukdom och behandling, till exempel smärta, illamående, trötthet, ändrad hormonbalans, täta toalettbesök eller inkontinens. Sömnen kan också påverkas av vad du äter och dricker, balansen mellan vila och aktivitet, nikotin, alkohol och läkemedel.

Berätta om besvären för din kontaktsjuksköterska

God sömn är viktigt för din hälsa, livskvalitet och förmåga att prestera och fungera.

Om sömnbesvären påverkar din vardag är det viktigt att du berättar det för din kontaktsjuksköterska, så att du kan få hjälp. I första hand behandlas sömnsvårigheter med egenvård.

Råd vid sömnsvårigheter

• Regelbunden fysisk aktivitet kan göra att du sover bättre.
• Försök att varva ner en stund innan du ska gå och lägga dig.
• Försök att ha regelbundna vanor.
• Se till att ha det lugnt, mörkt och svalt i sovrummet.
• Undvik ljus sent på kvällen. Även ljuset från en mobilskärm, datorskärm eller liknande kan motverka sömnen. 
• Hitta en balans mellan aktivitet, vila och sömn som fungerar för dig.
• Drick inte kaffe sent på dagen.
• Om du behöver vila, undvik att sova middag för sent på dagen och helst inte längre än 30 minuter.
• Pröva avslappningsövningar, lugn musik, meditation och mindfulness. Ett tyngdtäcke kan också hjälpa dig att slappna av i sängen.
• Vissa kan få hjälp genom att gå sömnskola eller få behandling med kognitiv beteendeterapi, KBT. Fråga din läkare eller kontakta din vårdcentral om du vill veta mer.

Behandling med läkemedel

Om du har problem med sömnen kan du behandlas med insomningstabletter eller sömntabletter. Läkemedlen är ofta receptbelagda. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har besvär.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Sömnsvårigheter och Mindfulness – medveten närvaro.

Fatigue är en psykisk, fysisk och social trötthet. Den liknar inte vanlig trötthet och går inte att vila eller sova bort. Många upplever fatigue som total energilöshet, och den kan komma även om du inte anstränger dig. Din förmåga att minnas, koncentrera dig och lösa problem kan bli sämre. Tröttheten kan också leda till uppgivenhet, stress, oro och depression.

Det är individuellt hur svåra besvär du upplever och hur länge det håller i sig. Du kan vara trött lång tid efter att en behandling har avslutats.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har besvär.

Orsaker till fatigue

• Sjukdomen påverkar din ämnesomsättning. Det gör att energin i maten förbränns snabbare eller inte kan tas upp helt av kroppen.
• Sjukdomen och behandlingen kan ge biverkningar och oro som påverkar din sömn och hur du äter. Svårigheterna att sova och äta kan göra dig kraftlös.
• Du rör på dig mindre än du brukar på grund av sjukdomen och behandlingen.
• Cancercellerna skapar en obalans i kroppens immunförsvar.
• Sjukdomen och behandlingen kan orsaka blodbrist som gör dig tröttare.
• Olika former av psykisk påverkan.

Råd vid fatigue

• Rör gärna på dig. Fysisk aktivitet hjälper mot fatigue.
• Uppmärksamma vilken tid på dygnet du är som piggast, så att du kan planera in aktiviteter när du har som mest energi. Prioritera det som du tycker är roligt och viktigt.
• Försök att göra saker du tycker om och som ger energi och avkoppling. Försök att ha ett socialt liv och träffa människor du tycker om.
• Berätta om din sjukdom och fatigue. Ökad förståelse från andra kan leda till ett ökat stöd och en större flexibilitet. Det kan minska stressen för dig och därmed ge dig mer ork.
• En fysioterapeut kan ta fram ett träningsprogram för dig.
• En arbetsterapeut kan ge dig fler råd och strategier för att hantera fatigue i vardagen, på arbetet och på fritiden.

> Läs mer på cancerfonden.se. Sök på Fatigue.
> Läs mer på eftercancern.se. Se Symtom – Fatigue
> Se en film om Trötthet vid cancersjukdom

Film: Fysisk aktivitet vid cancer

Under strålbehandling får du ofta anpassa maten mer ju längre behandlingen pågår och ju mer biverkningar du får. Mjuk och mild mat brukar kännas bäst. Om biverkningarna blir ännu jobbigare är det oftast bättre att äta flytande mat en period. Om du äter mjuk och flytande mat behöver du oftast komplettera med näringsdrycker för att få i dig tillräckligt med energi och näring.

Du kan behöva få mat genom en nasogasrisk sond om du har mycket svårt att tugga och svälja. Det är en slang genom näsan till magsäcken.

Förslag på mjuk mat

Vid behov kan du finfördela maten med en matberedare eller mixer, eller mosa den med en gaffel.

Frukost och kvällsmat

• Havregrynsgröt, risgrynsgröt och mannagrynsgröt.
• Välling gjord på mjölk eller växtbaserad mjölkdryck.
• Flingor och havrefras som först får bli mjuka i yoghurt eller fil.
• Ägg med kaviar eller mosat ägg med smör.
• Omelett och äggröra.
• Smörgås med bredbara pålägg, exempelvis mjukost, leverpastej och nötsmör. Doppa smörgåsen i dryck för att göra den ännu mjukare.

Lunch och middag

• Fiskrätter, exempelvis fiskgratäng, fiskbullar, varmrökt lax, fiskpaté och stekt eller kokt fisk.
• Köttfärsrätter, exempelvis köttbullar, köttfärslimpa och köttfärssås.
• Korvrätter, exempelvis korvstroganoff, ugnsgratinerad korv och korv med mos.
• Omelett med olika stuvningar.
• Rätter med färs av soja, tofu eller quorn.
• Stuvade makaroner, potatismos eller pressad potatis.
• Grönsaksrätter och tillbehör, exempelvis gratänger, grytor, avokado och mixade baljväxter som ärtpesto och kikärtshummus.
• Använd mycket sås till maten.

Efterrätter och mellanmål

• Konserverad frukt med glass.
• Ostkaka, rispudding eller ris à la Malta.
• Delikatessyoghurt eller turkisk yoghurt med valfri smaksättning.
• Smoothies och milkshakes på glass, grädde, frukt och bär.

Förslag på flytande mat

Frukost och kvällsmat

• Välling.
• Drickyoghurt eller drickkvarg.
• Yoghurt, gärna vanilj eller naturell eftersom fruktyoghurt kan svida.
• Smoothies eller milkshakes.
• Näringsdryck.
• Fruktsoppa med vispgrädde.
• Varm choklad med vispgrädde.

Lunch och middag

• Du kan göra egna soppor och mixa dem helt släta, exempelvis köttfärssoppa, fisksoppa och skaldjurssoppa.
• Det finns många färdiga soppor att köpa. Vissa är redan släta, medan andra kan behöva mixas till rätt konsistens.
• Berika sopporna genom att tillsätta olja, flytande margarin, crème fraiche, grädde, uppvispad äggula, mjukost eller kokosmjölk.
• Toppa gärna soppan ytterligare med crème fraiche, majonnäs eller aioli.
• Avsluta gärna måltiden med exempelvis glass eller efterrättssoppa.

Näring och energi från mat och dryck hjälper din kropp att orka med behandlingar, förbättrar sårläkning, bidrar till snabbare återhämtning och motverkar förlust av muskelmassa.

Om du går ner i vikt betyder det att du får i dig för lite energi. Ju tidigare du märker att du går ner i vikt, desto lättare är det att motverka det. Du kan behöva äta annorlunda för att inte gå ner för mycket i vikt. Om du skulle äta lite mindre nyttigt under en kortare period, har det ingen betydelse för hälsan under resten av livet.

Berätta om du går ner i vikt eller får en vit beläggning i munnen

Berätta för din kontaktsjuksköterska eller läkare om du går ner i vikt eller om du får i dig för lite mat och vätska. Du kan få råd av en dietist som även kan skriva ut kosttillägg.

Berätta även om du får en vit beläggning på tungan eller i gommen. Det kan vara munsvamp som kan påverka aptiten. Det behöver ofta behandlas med receptbelagda läkemedel.

Råd vid dålig aptit och ändrad smak

• Ät små mål ofta. Du kan behöva äta 6–8 gånger per dag. Försök att äta något litet även om du inte känner dig hungrig. Det ökar aptiten.
• Ät det du tycker om. Prova att tillsätta kryddor och smakförhöjare, till exempel sky, soja eller sylt. Om du föredrar mat som inte smakar så mycket, välj mild mat som potatis, pasta eller gröt.
• Se till att du får i dig tillräckligt med vätska, särskilt om du mår illa och kräks. Drick ofta och lite per gång. Prova att suga på isbitar. Drick klara drycker som vatten, te eller buljong.
• Var ute i friska luften och rör på dig för att öka aptiten.
• Försök att göra det trivsamt när du ska äta. Du kan till exempel duka fint.

Om du har besvär med dålig aptit kan du prova följande:

• Ät kall mat, eller låt maten svalna innan du äter.
• Ät mjuk mat som är lätt att tugga.
• Ta färdiglagad mat om du besväras av os.
• Ät kokt eller ugnsbakad mat i stället för stekt mat.

Om du har besvär med dålig smak i munnen kan du prova följande:

• Borsta tänderna innan du äter.
• Sug på sockerfria tabletter (men tänk på att sötningsmedel kan ge diarré).
• Drick mer vatten till måltiderna.

Tips på hur du kan få i dig mer energi och protein

• Välj livsmedel med hög fetthalt eller tillsätt extra fett i maten, till exempel olja, grädde eller kokosmjölk.
• Ät något proteinrikt varje måltid, som fisk, kött, ägg, ost, kvarg, quorn, sojaprodukter, bönor eller linser.
• Lägg gärna till en förrätt eller efterrätt till din måltid.
• Drick drycker som innehåller energi, till exempel fruktsoppa eller smoothies, både till och mellan måltiderna.
• Ät gärna energirika mellanmål, till exempel ägg eller smörgås med ost, nötsmör, avokado eller makrill. Ät gärna snacks som nötter, oliver och grönsaker med dip-såser.
• Du kan behöva kosttillskott, till exempel näringsdrycker.