Livmoderhals- och vaginalcancer/SE

I den här vårdplanen står det genomgående om livmoderhalscancer. Samma information gäller oftast även för dig som har fått vaginalcancer, eftersom dessa sjukdomar till stor del är varianter av samma sjukdom. Du kan läsa ett eget avsnitt om vaginalcancer längre fram i vårdplanen.

I Min vårdplan får du information om din sjukdom, behandling och rehabilitering och dina rättigheter. Du får också individuellt anpassade råd om egenvård, alltså vad du kan göra själv för att må bättre och sådant som sjukvården överlåter åt dig att göra. Råden du får i Min vårdplan ska vara kopplade till den planering du och vårdpersonalen gör tillsammans, så att du själv kan medverka på bästa sätt i din rehabilitering. Det ska vara tydligt för dig vilken planering som gäller.

Min vårdplan ska bidra till att du

• känner dig trygg, informerad och delaktig
• har inflytande över det som är viktigt för dig
• förstår vad som händer i din vård och behandling
• vet hur du kan stärka din hälsa före, under, mellan och efter behandlingsperioderna.

Du och kontaktsjuksköterskan, eller annan vårdpersonal, uppdaterar Min vårdplan tillsammans när vården och behandlingen ändras på ett sätt som har betydelse för dig.

Vad innehåller Min vårdplan?

Innehållet i Min vårdplan anpassas efter dina behov och önskemål. Det betyder att alla patienter har olika Min vårdplan. Du kan också bidra själv genom att skatta hur du mår, kommunicera med vårdpersonalen och vara delaktig i planeringen. Viss information är dock alltid med, eftersom den gäller alla som behandlas för din typ av cancer.

Informationen i Min vårdplan går att läsa som en bok från början till slut. Men den är mer tänkt som ett uppslagsverk som du kan komma tillbaka till när planeringen eller förutsättningarna ändras, eller när du vill läsa på om någon del.

Vem tar fram Min vårdplan?

Min vårdplan tas fram av Regionala cancercentrum i samverkan, RCC. Innehållet kvalitetsgranskas och uppdateras regelbundet.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller annan vårdpersonal om du undrar över något i Min vårdplan.

Så kan du förbereda dig

Inför ditt besök kan du förbereda dig genom att skriva ner vad du vill berätta och fråga om. Du kan få fylla i ett formulär med frågor om hur du mår inför ditt besök.

Tänk igenom detta före besöket:

• Vilka är dina förväntningar på besöket?
• Är det något särskilt som besvärar dig?
• Vad är viktigt för dig just nu?
• Vilka frågor vill du ha svar på?

Du har rätt att förstå

När du besöker vården är det viktigt att du förstår vad som sägs och vad det innebär. Du har rätt att få information som är anpassad till dig. Du kan till exempel få hjälp av en tolk om du har nedsatt syn eller hörsel, eller om du har svårt att tala eller förstå svenska. Kontakta mottagningen före besöket och säg att du behöver en tolk. Om du har svårt att förstå information på grund av en funktionsnedsättning kan du ibland få hjälp av en arbetsterapeut.

Ha gärna med dig en närstående, som kan vara ett stöd och hjälpa till att komma ihåg vad som sägs. Det är alltid du som bestämmer om dina närstående ska få ta del av informationen. Personalen kommer att fråga vem de får lämna uppgifter till. Avsluta gärna mötet med att repetera vad du har uppfattat och stäm av att du har förstått rätt.

Om du har svårt att förstå informationen i Min vårdplan eller på andra webbsidor kan du använda ett verktyg i webbläsaren för att översätta det du ser på skärmen till ditt språk. Fråga vårdpersonalen hur du kan göra.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Tolkning till mitt språk eller Tolktjänster för dig som har en funktionsnedsättning.

Du kan erbjudas ett digitalt vårdmöte

Vissa mottagningar erbjuder digitala vårdmöten. Då kopplar du upp dig via telefon, surfplatta eller dator till ett videosamtal med vården. Ett digitalt vårdmöte fungerar som ett vanligt besök, men du behöver inte åka till sjukhuset för att träffa till exempel din kontaktsjuksköterska, läkare eller fysioterapeut.

Du kan behöva gå igenom undersökningar och provtagningar i anslutning till digitala vårdmöten. I så fall får du veta hur du ska göra.

Du har rätt att vara delaktig

Du har rätt att vara delaktig i din vård och få information om

• ditt hälsotillstånd
• vilka alternativ du har för undersökningar, vård och behandlingar
• vilka för- och nackdelar som finns med olika undersökningar och behandlingar
• när och hur du ska få svar på dina undersökningar och provtagningar
• när och hur du kan förvänta dig att få vård och hjälp vid biverkningar och symtom
• vart du ska vända dig om du blir sämre
• vilken vård du kan behöva efter behandlingen och hur uppföljningen ser ut
• vad du kan göra själv eller med hjälp av en närstående eller personlig assistent.

Genom att vara delaktig ökar du möjligheten att påverka och få det stöd du behöver.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Tips inför ditt besök i vården och Videosamtal med vården.

Var källkritisk

Det forskas mycket om cancer. Kunskapen om olika typer av cancer ökar därför snabbt, liksom tillgången på nya effektiva behandlingar. Men det krävs mycket kunskap för att tolka forskningsresultat. Därför återges slutsatserna från forskningen inte alltid helt korrekt i medierna. Ovetenskapliga och rent felaktiga uppgifter om cancer och cancerbehandlingar kan också få stor spridning i till exempel sociala medier. Det är därför viktigt att du tar ställning till om källan till informationen verkar trovärdig och pålitlig. Utvecklingen går också så snabbt att det är viktigt att ta reda på när informationen eller forskningen de hänvisar till publicerades.

Vilka informationskällor finns?

Vården i Sverige utgår från vårdprogram och nationella riktlinjer där aktuell och bästa tillgängliga kunskap finns samlad. Det du läser i Min vårdplan stämmer överens med vad som står i de nationella vårdprogrammen för cancersjukdomar och ska spegla den vård som ges vid svenska sjukhus. Dessutom är innehållet utvalt så att du bara får den information som är aktuell för dig.

Min vårdplan innehåller även länkar till andra webbplatser med innehåll som är kontrollerat och faktagranskat, till exempel 1177 och Livsmedelsverket.

Ibland vill du kanske läsa mer om sjukdomen. En del läser då direkt i vårdprogrammen eller i nationella kvalitetsregister. Det är viktigt att tänka på att informationen som står där är avsedd för vårdpersonal och beskriver hur det ser ut på gruppnivå. Information från register kan också behöva tolkas i ett sammanhang, till exempel när data samlades in.

Patientföreningarna kan vara en bra källa till information. Ibland kan man via deras webbplatser ställa frågor till en expert eller en chattbot, eller prata med andra som har samma sjukdom som du. Tänk på att den som svarar på frågorna inte har all information om just dig och din sjukdom och sällan kan ge exakta svar om din situation.

Fråga vårdpersonalen om du är osäker

Fråga gärna vårdpersonalen om du känner dig osäker på något du har läst om cancer, till exempel på internet.

Du och dina närstående kan även kontakta Cancerlinjen eller Cancerrådgivningen, där erfaren vårdpersonal svarar på allmänna frågor om cancer.

Cancerlinjen, Cancerfonden

> Webbplats: cancerfonden.se. Sök på Cancerlinjen.
> Telefon: 010-199 10 10

Cancerrådgivningen

> Webbplats med chatt: cancercentrum.se. Sök på Cancerrådgivningen.
> Telefon: 08-123 138 00

När du är inloggad på 1177 har du tillgång till tjänster som kompletterar informationen i Min vårdplan. Du kan till exempel

• se dina bokade tider, på de mottagningar som använder denna tjänst och som du eller vården lägger till under rubriken Mottagningar
• hantera dina läkarintyg och läkarutlåtanden 
• se och förnya dina recept om mottagningen är ansluten
• se hur långt du har kvar till frikort genom högkostnadsskyddet för läkemedel
• läsa delar av din journal.

Du väljer vilket innehåll du vill se

Du kommer aldrig direkt in i något av dessa system när du loggar in på 1177. Innehållet ligger dolt under olika ikoner eller flikar och du väljer aktivt vad du vill se.

Det varierar mellan olika regioner hur mycket och vilken information man kan se inloggad på 1177. Fråga vårdpersonalen om du undrar vilka tjänster som erbjuds. Vissa regioner använder andra appar och system som kan vara kopplade till 1177 eller användas fristående.

Viktigt att veta när du läser din journal

När du söker och får vård dokumenteras det i en journal. Syftet är att vårdpersonalen ska få tillräckligt med information om dig och din vård, så att vården blir så bra och säker som möjligt. Journalen är ett arbetsredskap för vårdpersonalen och kan därför vara svår att förstå.

När du öppnar Journalen i 1177 kan du välja att se även det nyaste innehållet som kanske inte har hunnit vidimeras, alltså kontrolleras, av den ansvariga vårdpersonalen. Den kan också innehålla ny information som du ännu inte har hunnit få höra av vårdpersonalen.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har frågor eller tankar om något du har läst i din journal.   

Som vårdnadshavare kan du vara ombud och läsa barnets journal tills barnet har fyllt 13 år. Därefter kan du få förlängd tillgång i samråd med vården. Ungdomar kan själva läsa sin journal från 16 års ålder.

> Läs mer på 1177.se. Sök på När du loggar in på 1177
> Läs mer på 1177.se. Sök på Så gör du för att boka, omboka eller avboka en tid och Läs din journal på 1177.

Allmänläkaren är specialist i allmänmedicin och arbetar på vårdcentralen. När du inte behöver specialiserad cancervård ska du få en remiss till din läkare på vårdcentralen. Allmänläkaren har det medicinska huvudansvaret för allt som inte rör cancersjukdomen eller annan specialiserad vård. Allmänläkaren kallas även distriktsläkare eller husläkare.

Arbetsterapeuten kan stödja dig i att hitta nya sätt att göra saker i vardagen som du tycker är svåra. Det kan till exempel handla om anpassningar hemma, hjälpmedel för att underlätta eller strategier för att fördela din energi under dygnet.

AT-läkaren är en grundutbildad läkare som arbetar under handledning för att få sin läkarlegitimation.

Barnmorskan är specialiserad på sexuell och reproduktiv hälsa. Barnmorskan arbetar på en gynmottagning eller gynavdelning.

BT-läkaren är en legitimerad läkare som är i början av sin specialistutbildning.

Cytodiagnostikern undersöker cellprover.

Dietisten är specialiserad på att ge råd och stöd om mat och näring. Dietisten kan även skriva ut kosttillägg när den vanliga maten inte räcker till.

Distriktssköterskan är en specialistsjuksköterska som du träffar på vårdcentralen, hälsocentralen eller hemma. Du kan få hjälp med bland annat sprutor, omläggning och provtagning. Distriktssköterskan kan även stödja dig i att leva hälsosamt under och efter behandlingen.

Fysioterapeuten, även kallad sjukgymnasten, ger råd och stöd om fysisk aktivitet, balans, smärta och andningsbesvär. Fysioterapeuten kan också skapa träningsprogram som är anpassade till dig. Fysioterapeuter kan ha olika specialiteter, till exempel bäckenbottenbesvär. Vissa är även lymfterapeuter.

Gynekologen är en läkare som är specialiserad på sjukdomar i kvinnans könsorgan. 

Gynonkologen är en läkare som är specialiserad på medicinsk behandling och strålbehandling av cancer i kvinnans könsorgan. 

Gynekologiska tumörkirurgen är en läkare som är specialiserad på operation av cancer i kvinnans könsorgan. 

Kirurgen är en läkare som är specialiserad på operation och ansvarar för vården före och efter en operation. 

Klinisk apotekare eller klinisk farmaceut ger råd om ordinationer och hantering av läkemedel.

Kontaktsjuksköterskan har specialistkunskaper om cancervård. Hen stöttar dig och dina närstående med information, råd och samtal om din diagnos, behandling, rehabilitering och uppföljning. Du och din kontaktsjuksköterska går tillsammans igenom planeringen av din vård. Kontaktsjuksköterskan förmedlar kontakt med andra yrkesgrupper inom vården när det behövs, informerar om nästa steg och ansvarar för att lämna över information till andra vårdgivare du träffar, till exempel andra sjukhus, vårdcentralen eller hemtjänsten.

Du kan ha fler än en kontaktsjuksköterska om du får flera behandlingar för din sjukdom. Du kan även ha kontakt med behandlingsansvarig sjuksköterska, behandlingssjuksköterska och omvårdnadsansvarig sjuksköterska.

Kuratorn ger samtalsstöd och kan hjälpa dig och dina närstående att hantera situationen känslomässigt. Kuratorn kan även vägleda dig vidare om du behöver hjälp med ekonomin eller behöver komma i kontakt med myndigheter.

Lymfterapeuten (medicinsk lymfterapeut) ger råd om och behandlar lymfödem.

Läkaren är ytterst ansvarig för att planera utredningen, ställa diagnos och behandla sjukdomen och ska informera dig om varje steg. Läkaren kallas ibland för fast vårdkontakt eller PAL, patientansvarig läkare.

Narkosläkaren, även kallad anestesiologen, är specialiserad på att söva och övervaka dig under och efter en operation eller undersökning i narkos.

Narkossjuksköterskan har specialistkompetens inom narkos och förbereder dig inför och övervakar dig under och efter en operation.

Onkologen är en läkare som är specialiserad på cancersjukdomar och arbetar med medicinsk behandling och strålbehandling.

Operationskoordinatorn planerar och samordnar operationer.

Patologen är en specialistutbildad läkare som studerar och analyserar förändringar i kroppens vävnader, celler och vätskor för att diagnostisera sjukdomar.

Psykologen och psykoterapeuten kan ge samtalsstöd och hjälper dig och dina närstående att hantera situationen känslomässigt.

Rehabiliteringskoordinatorn ger stöd för att du ska kunna börja arbeta eller studera efter sjukdom och behandling.

Röntgenläkaren eller radiologen är specialiserad på att tolka röntgenbilder.

Sexologen eller sexualrådgivaren kan ge samtalsstöd och råd om sex och samlevnad och stödja sexuell rehabilitering.

Sjukhusfysikern arbetar med strålbehandling av cancer och bilddiagnostik.

Sjuksköterskan har specialistkompetens inom omvårdnad och arbetar med att förbättra, återställa och bevara god hälsa.

Specialistsjuksköterskan är en sjuksköterska med specialistkompetens inom ytterligare område(n) utöver omvårdnad, till exempel onkologi eller kirurgi.

ST-läkaren gör sin specialisttjänstgöring, till exempel inom onkologi eller kirurgi.

SVF-koordinatorn underlättar sjukvårdens arbete med standardiserade vårdförlopp (SVF) genom att samordna utredningen av patienter med välgrundad misstanke om cancer.

Stomiterapeuten är en sjuksköterska specialiserad inom stomivård som kan ge dig information och praktiskt stöd i att hantera en stomi.

Undersköterskan och vårdbiträdet ansvarar för praktisk omvårdnad, till exempel personlig hygien.

Underläkaren kan vara en läkarstudent i slutet av sin utbildning eller en legitimerad läkare som inte har utbildat sig inom någon specialitet.

Uroterapeuten utreder och behandlar personer med urinläckage, urinträngningar, smärta i underlivet, svårigheter att tömma urinblåsan eller svag bäckenbotten. 

> Läs mer på 1177.se. Sök på Kontaktsjuksköterskan – ditt stöd i vården vid cancer.
> Se filmen Kontaktsjuksköterskan - din fasta punkt i cancerrehabiliteringen, Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

I IPÖ finns information om bland annat

• vårdkontakter, exempelvis besök och telefonsamtal
• undersökningar, exempelvis olika röntgenundersökningar
• behandlingar, exempelvis läkemedel, strålbehandling och operation
• analysresultat, exempelvis blodprover
• ifyllda enkäter, exempelvis svar på frågor om hur du mår.

Din läkare eller sjuksköterska kan skicka en kopia av din IPÖ till dig via 1177. Det du ser i 1177 uppdateras inte automatiskt när din IPÖ ändras. För att se nya uppgifter behöver du få en ny kopia.

Utredningen görs för att din läkare ska kunna ställa diagnos och rekommendera en behandling som passar dig. Den används också för att se vilka insatser du eller dina närstående behöver för att må så bra som möjligt under din behandling.

Vanliga undersökningar och provtagningar

Vid utredningen är det vanligt att gå igenom några av följande undersökningar och provtagningar:

Gynekologisk undersökning – gynekologen tittar, känner och tar eventuellt prover via slidan. 

Gynekologiskt ultraljud – kan göras i samband med den gynekologiska undersökningen. Med hjälp av ljudvågor ser man organ och vävnader i lilla bäckenet. 

Datortomografi, DT, även kallat skiktröntgen eller CT – en röntgenundersökning som skapar detaljerade bilder av kroppens organ.

Magnetkameraundersökning, MR – en undersökning som ger detaljerade bilder av kroppens organ. Görs med hjälp av ett magnetfält och radiovågor.

PET-DT – en undersökning som görs med radioaktiva spårämnen och kan visa var eventuella tumörer och metastaser sitter i kroppen.

Blodprover.

Vävnadsprover och cellprover – analyseras i mikroskop av patologer för att upptäcka eventuella förändringar i vävnader och celler.

PIN (palpation i narkos) eller UIN (undersökning i narkos) – gynekologisk undersökning där du är sövd.

Du kan behöva gå igenom fler undersökningar och provtagningar. Vilka som blir aktuella för dig beror på vilka symtom du har och resultatet av de undersökningar som har gjorts.

Du kan bli kallad till undersökningar och besök med kort varsel. Det är därför viktigt att du meddelar vården dina aktuella kontaktuppgifter.

Specialister diskuterar resultatet vid en konferens

När alla svar på dina undersökningar och provtagningar är klara, håller man ofta en multidisciplinär konferens, MDK. Där deltar flera olika specialister som kirurg, röntgenläkare, onkolog, patolog och kontaktsjuksköterska. De bedömer gemensamt resultatet av din utredning och diskuterar fram en rekommendation till nästa steg.

När får jag resultatet?

När utredningen börjar ska du få veta ungefär när du får resultatet av utredningen och den multidisciplinära konferensen. Resultatet får du vid ett läkarbesök, och du och läkaren diskuterar då gemensamt nästa steg.

Utredningen följer oftast ett standardiserat vårdförlopp

Utredningen av livmoderhalscancer följer ett standardiserat vårdförlopp, SVF. Det innebär att alla som utreds för livmoderhalscancer i Sverige bör handläggas så lika som möjligt. Vårdförloppet startar vid en välgrundad (stark) misstanke om cancer, och avslutas när den första behandlingen startar eller när misstanken om cancer avskrivs.

Många som utreds enligt standardiserade vårdförlopp visar sig inte ha cancer, utan symtomen beror på något annat. Att utredas enligt ett standardiserat vårdförlopp är därför inte samma sak som att få en cancerdiagnos.

enligt ett standardiserat vårdförlopp är därför inte samma sak som att få en cancerdiagnos.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Att få vård enligt ett vårdförlopp

Stadieindelningen beskriver hur stor tumören är, om och hur den växer in i andra vävnader och om den har bildat metastaser som har spridit sig till andra delar av kroppen.

Livmoderhalscancer stadieindelas enligt systemen FIGO (International Federation of Gynecology and Obstetrics) eller TNM (tumör, nod (lymfkörtel), metastas). 

Om du har frågor om stadieindelningen, prata med din läkare eller kontaktsjuksköterska.

Det kan behövas många undersökningar för att ställa diagnos

För att kunna ge bästa behandling är det viktigt med en korrekt diagnos. Ibland är det svårt att hitta rätt diagnos och man behöver göra flera undersökningar. Det kan också ta olika lång tid innan svaren på undersökningarna kommer. Vissa prover eller undersökningar kan även behöva kompletteras eller göras om för att få ett tydligt svar. Hur många undersökningar du behöver genomgå och hur lång tid utredningen tar säger ingenting om hur sjuk du är eller hur allvarlig cancerformen som misstänks är.

Om undersökningarna visar andra sjukdomar än cancer kommer vården att följa upp det också.

Vårdförloppet anger vad du kan förvänta dig av vården

Utredningen följer ett standardiserat vårdförlopp. Syftet med vårdförloppet är att det ska bli tydligt för dig vad du kan förvänta dig av vården i olika steg av utredningen.

Det standardiserade vårdförloppet anger också hur lång tid du som mest ska behöva vänta på diagnos och behandling. Tiden är olika beroende på vilken diagnos det är som misstänks.

När diagnosen är fastställd planerar och beslutar du tillsammans med din läkare när behandlingen ska påbörjas. Hur länge du får vänta på behandling ska avgöras av sjukdomen och vad som är den bästa behandlingen av den.

Om det tar längre tid eller om dina symtom blir värre

Om du har symtom som ändras eller blir värre eller om du får nya symtom, hör av dig till din kontaktsjuksköterska eller annan fast vårdkontakt.

Om behandlingen inte startar inom utlovad tid eller om du upplever att det tar för lång tid, vänd dig i första hand till din kontaktsjuksköterska. Läs mer om hur du gör när du inte är nöjd med vården i kapitlet Mina rättigheter som patient.

Utredningen kan väcka oro

När du utreds för en allvarlig sjukdom är det normalt att känna oro och få tankar och känslor kring liv och död. Det kan vara många funderingar som väcks. Det kan också vara praktiska saker som oroar, som ekonomin eller vem som tar hand om det du brukar göra om du inte orkar. En del känner också oro kring att behöva gå igenom olika undersökningar och behandlingar. Oron kan göra att du sover sämre eller får svårare att koncentrera dig eller minnas saker. Aptiten kan också bli annorlunda.

Detta brukar kallas en krisreaktion. Den kan ge olika symtom och vara olika svår att ta sig igenom. Under tiden finns det saker du kan göra för att må bättre. 

Vad kan jag göra själv?

• Fortsätt med dina vanliga rutiner och aktiviteter så mycket du kan och orkar.
• Fysisk aktivitet, att vara utomhus och att äta bra mat kan göra dig lugnare och ge bättre sömn. Det är dessutom bra förberedelser för en eventuell kommande behandling.
• Fundera på vad som är viktigt för dig och ger dig lugn och kraft, och försök att göra mer av det.
• Om du oroar dig mycket, gör något för att bryta oron. Du kan till exempel läsa en bok, ringa en vän eller gå en promenad.
• Prata med någon du känner som du har förtroende för. Om du hellre vill prata med någon utomstående, fråga din kontaktsjuksköterska som kan hjälpa dig att få samtalsstöd.
• Om dina närstående får veta att du utreds för en allvarlig sjukdom kan de stödja dig bättre. Om du är osäker på vad du ska berätta, fråga vårdpersonalen om råd. De kan också prata med och ge stöd till dina närstående.
• Tänk på att vården ofta ringer från dolt nummer och att du kan bli kallad till undersökningar och provtagningar med kort varsel. Se därför till att du har lämnat aktuella kontaktuppgifter och att du har aktiverat aviseringar i 1177 eller andra digitala tjänster som vården använder.

Skaffa dig den kunskap du behöver

Det finns mycket information om cancer och andra sjukdomar på internet. Pålitlig information finns bland annat här i Min vårdplan och på 1177. Fråga gärna vårdpersonalen om du har frågor om sådant du läser på nätet. Läs mer i modulen Mötet med vården under rubriken Källkritik.

Om du har frågor om cancer, prata gärna med till exempel Cancerrådgivningen eller Cancerlinjen. Hit kan både du som är patient och dina närstående ringa för information och stöd från legitimerad personal med lång erfarenhet.

Fundera på om du vill läsa på mer om sjukdomen som du kanske har, eller om du mår bättre av att låta bli. Är du en person som blir lugnare eller mer orolig av information?

> Läs mer på 1177.se. Sök på Att känna oro inför ett vårdbesök.
> Läs mer på 1177.se Sök på att vara orolig och Att hamna i kris.

Stödlinjer

> Webbplats: cancerfonden.se. Sök på Cancerlinjen.
> Telefon: 010-199 10 10
> Webbplats med chatt: cancercentrum.se. Sök på Cancerrådgivningen.
> Telefon: 08-123 138 00

Vad bör jag vara försiktig med?

• Om du funderar på att pröva alternativa behandlingar, berätta alltid detta för din kontaktsjuksköterska eller annan vårdkontakt. Vissa naturläkemedel kan påverka både sjukdomen, resultatet av prover och undersökningar, och effekten av behandlingen. Läs mer om alternativa metoder i modulen Behandling, under rubriken Komplementär, alternativ och integrativ medicin.
• Använd inte nikotin, tobak, alkohol eller andra droger för att lindra oro. Detta påverkar din hälsa negativt och kan på sikt öka oro och ångest istället för att lindra.

Datortomografi kallas också för DT, skiktröntgen eller CT, från engelskans computed tomography.

Om du har frågor, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

Du får ligga på en brits som åker in i en röntgenapparat.

Ofta används kontrastmedel som du dricker eller får direkt i blodet. Det ger ännu tydligare bilder.

Undersökningen går mycket snabbt. Själva bildtagningen tar inte mer än högst 15–20 sekunder.

För att bilderna ska bli skarpa är det viktigt att du ligger helt stilla under bildtagningen.

Hur mår jag efteråt?

Oftast mår du som vanligt efter undersökningen. Om du har druckit kontrastmedel kan du bli lite orolig i magen. Om du har fått kontrastmedel i blodet är det bra att dricka mycket under det första dygnet, för att få ut kontrastmedlet ur kroppen genom urinen.

Om du har fått lugnande eller läkemedel som påverkar ögonen, får du inte köra bil efteråt.

Om du får utslag eller andra tecken på allergisk reaktion, hör av dig till röntgenavdelningen eller ring telefonnummer 1177 för att få råd.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Datortomografi.

Om du har frågor eller känner dig orolig inför att ligga länge i apparaten, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Du får inte ha några metallföremål på dig när undersökningen görs.

Innan undersökningen görs får du svara på frågor om ifall du har opererats i hjärtat eller huvudet. Om du till exempel har en pacemaker inopererad får du särskild information om vad som gäller.

Så går det till

Du får ligga på en brits som åker in i en så kallad magnettunnel.

Ibland används kontrastmedel som du dricker eller får direkt i blodet. Det ger ännu tydligare bilder.

Undersökningen tar 20–45 minuter och du måste ligga helt stilla. Du kan hela tiden kommunicera med en sjuksköterska.

Det hörs ett ganska kraftigt knackande och surrande ljud när magnetkameran tar bilderna. Därför får du ha hörselskydd eller hörlurar på.

Hur mår jag efteråt?

Oftast mår du som vanligt efter undersökningen. Om du har druckit kontrastmedel kan du bli lite orolig i magen. Om du har fått kontrastmedel i blodet är det bra att dricka mycket under det första dygnet, för att få ut kontrastmedlet ur kroppen genom urinen.

Om du har fått lugnande eller läkemedel som påverkar ögonen, får du inte köra bil efteråt.

Om du får utslag eller andra tecken på allergisk reaktion, hör av dig till röntgenavdelningen eller ring telefonnummer 1177 för att få råd.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Undersökning med magnetkamera.

PET är en förkortning av positronemissionstomografi. PET-kameraundersökning görs oftast tillsammans med datortomografi och kallas då PET-DT eller PET-CT.

Om du har frågor, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

Innan undersökningen får du en biologisk substans, exempelvis glukos, direkt i blodet. Substansen är bunden till ett radioaktivt ämne som gör att cancerceller och inflammatoriska celler syns tydligare på bilderna. Det radioaktiva ämnet ger en dos som motsvarar några års bakgrundsstrålning från naturliga källor som luft och mark.

Under undersökningen får du ligga på en brits som åker in i en kamera. Kameran har formen av en stor ring. Ringen är öppen på bägge sidorna.

Bildtagningen tar cirka 20–30 minuter. Det är viktigt att du ligger stilla så att bilderna blir skarpa. Du kan hela tiden kommunicera med en sjuksköterska.

Totalt tar undersökningen cirka 2 timmar eftersom du behöver vila både före och efter bildtagningen.

Hur mår jag efteråt?

Du mår som vanligt efter undersökningen. Det är bra att dricka mycket under det första dygnet, eftersom det radioaktiva ämnet lämnar kroppen genom urinen.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Undersökning med PET-kamera.

Om du har frågor, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

Inför undersökningen får du ett radioaktivt läkemedel direkt i blodet. Läkemedlet ger en dos som motsvarar några års bakgrundsstrålning från naturliga källor som luft och mark.

Det behöver gå 2–4 timmar från att du får läkemedlet i blodet till dess att bilderna tas. Då hinner läkemedlet spridas till hela skelettet. Under tiden ska du dricka ungefär en halv liter.

Bilderna tas sedan med en gammakamera som visar hur läkemedlet har fördelats i kroppen.

Bildtagningen tar 30–60 minuter.

Skelettskintigrafin kombineras ofta med en datortomografi.

Hur mår jag efteråt?

Du mår som vanligt efter undersökningen.

Det är bra att dricka mycket under det första dygnet, eftersom det radioaktiva ämnet lämnar kroppen genom urinen.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

Om du har frågor, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

Ultraljud görs med hjälp av en givare som skickar in svaga ljudvågor i kroppen. Ljudvågorna reflekteras tillbaka och omvandlas till rörliga bilder som kan sparas. Under undersökningen kan läkaren ta prover av vävnader, om det behövs.

En ultraljudsundersökning kan göras utanpå eller inuti kroppen, beroende på vilken del av kroppen som ska undersökas.

Ultraljud utanpå kroppen

Du får gel på huden ovanför det område som ska undersökas. Gelen gör att bilden blir skarpare. Gelen torkas bort direkt efter undersökningen.

Ultraljud inuti kroppen

Man använder givare som är utformade på olika sätt beroende på vad som ska undersökas. Undersökningar av matstrupen görs genom munnen, av prostatan genom ändtarmen och av livmodern eller äggstockarna genom slidan.

En del upplever det som obehagligt, men det brukar inte göra ont. Om det behövs kan du få lugnande eller smärtstillande läkemedel.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Undersökning med ultraljud

Hur ska jag förbereda mig?

När du ska bli sövd är det viktigt att vara fastande. Annars riskerar du att kräkas och få ner maginnehåll i lungorna under sövningen. I vissa fall ska du också ta laxerande läkemedel kvällen innan. Du kommer att få veta vad som gäller för dig.

Du ska duscha kvällen innan eller på undersökningsdagens morgon och tvätta dig med vanlig tvål och schampo. Ta bort nagellack. Använd inte smink på undersökningsdagen. Ta av eventuella smycken och lämna dessa hemma.

Ta med legitimation och dina läkemedel.

Så går det till

Du kommer in till sjukhuset samma dag på morgonen eller kvällen innan. Då får du byta om till operationskläder.

Sjuksköterskan sätter en PVK, en tunn slang, i din arm. Den gör att du kan få dropp eller läkemedel direkt i blodet.

När du är sövd genomförs den gynekologiska undersökningen. Ofta gör kirurgen en skrapning av livmoderns slemhinna, en så kallad abrasio. Då används ett instrument som liknar en liten skrapa. Kirurgen för in instrumentet genom slidan och livmoderhalsen in till livmodern där provet tas. I vissa fall undersöker kirurgen livmodern med en kamera. Den undersökningen kallas hysteroskopi.

Ibland undersöks även urinblåsan. Det förekommer även att kirurgen känner igenom brösten och armhålorna för att upptäcka eventuella tumörer eller förstorade lymfkörtlar.

Narkospersonalen övervakar dig under hela undersökningen.

Hur mår jag efteråt?

Du kommer att övervakas någon till några timmar efter undersökningen. Sedan kan du gå hem.

Du kan ha värk som påminner om mensvärk.

Du ska inte köra bil samma dag som undersökningen.

Det är vanligt att ha en liten blödning från slidan några dagar efter. Så länge du blöder bör du undvika tampong och menskopp och i stället använda binda. Du bör inte heller ha vaginalt samlag eller bada, eftersom det finns risk för infektion så länge du blöder.

När får jag svaret?

Svar på undersökningen får du antingen direkt eller vid överenskommen tid.

Cellprov

Cellprov tar man för att analysera cellernas uppbyggnad och innehåll. Det tas med hjälp av en nål, plastspatel eller borste beroende på vilka celler som ska undersökas. Provtagningen tar ett par minuter. Ibland kan man få lokalbedövning innan. Provet analyseras därefter i mikroskop.

Vävnadsprov – biopsi

Vävnadsprov, även kallat biopsi, innebär att man tar en bit av en vävnad för att analysera den. Större bitar kan tas i samband med en operation, och för mindre prov används ofta nål- eller stansbiopsi. Ibland kan man få lokalbedövning inför provtagningen. Provet analyseras därefter i mikroskop.

När får jag provsvaret?

Du kommer överens med din läkare/sjuksköterska om hur du får svaret och du får även veta ungefär hur lång tid det kan ta innan svaret kommer.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Vävnadsprov och cellprov.

Hur ska jag förbereda mig?

Du kommer att få veta vad som gäller för dig.

Informera vården om du använder blodförtunnande medicin. Du kan behöva göra uppehåll med medicinen eller ändra dosen.

Så går det till

Du kommer till sjukhuset för att göra undersökningen.

En läkare använder ultraljud för att hitta ett säkert ställe att sticka i tumören, genom antingen magen eller slidan.

Om man sticker genom huden på magen rengörs stickstället, och du får lokalbedövning. Efteråt får du ett förband på huden. Du kan låta förbandet sitta 1–2 dagar, om det sitter bra och inte har blött igenom. Om det har blött igenom kan du byta till ett nytt.

Om man sticker via slidan rengörs stickstället med en bomullsboll. Efteråt trycker läkaren med en bomullsboll över stickstället. Ibland lägger man in en tamponad (en typ av kompress) av biologiskt material som stöts ut av sig själv.

Läkaren tar oftast 2–3 prover från tumören. Proverna skickas sedan till ett laboratorium för analys.

Hela undersökningen tar en halvtimme, men själva provtagningen tar bara några sekunder. Oftast stannar du på sjukhuset cirka 20–30 minuter efteråt. I vissa fall kan du behöva stanna några timmar för observation.

Hur mår jag efteråt?

Du ska inte göra tunga lyft, till exempel lyfta matkassar eller göra snabba rörelser samma dag som undersökningen.

Det är normalt att blöda lite om man har stuckit genom slidan, men det brukar sluta inom några timmar.

När får jag svaret?

Din läkare berättar hur lång tid det tar att få svar från din provtagning.

Benmärgsprov tas ibland för att bekräfta diagnosen men oftare inför behandlingsstart och om du får sämre blodvärden.  

I benmärgsprovet ser man bland annat hur den normala produktionen av blodkroppar ser ut, och om du har stor mängd avvikande cancerceller Ofta undersöker man också om benmärgsprovet har kromosomavvikelser som är vanliga vid lymfom. Det är inte avgörande för att ställa diagnosen, men kan påverka vilken behandling man väljer.  

Så går det till 

Provet tas oftast från höftbenet på ryggsidan. Du får ligga ner på en brits. Läkaren rengör och bedövar stället där provet ska tas. Först får du

bedövning i huden, sedan i benhinnan. Det kan svida en stund.

Läkaren suger sedan ut lite benmärgsvätska (aspirat) eller tar en bit benmärg (biopsi), eller båda. Detta kan kännas obehagligt eller göra ont, men går oftast över fort. Du kan ta smärtstillande tabletter före provtagningen för att lindra eventuell smärta. 

Vad händer efteråt? 

Du kan vara öm i området i ett par dagar.  

När får jag svaret? 

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar. 

> Läs mer på 1177.se. Sök på Benmärgsprov.

Lumbalpunktion kallas också LP eller ryggvätskeprov. Ryggvätska är den vätska som finns i hjärnans och ryggmärgens hålrum.  

Inför ett ryggvätskeprov 

Du kan ta med en närstående som stöd under provtagningen om du känner dig orolig.  

Det är bra om du kan hitta en skön och avslappnad ställning så att du klarar att ligga eller sitta still under hela undersökningen. Det finns till exempel avslappningsövningar och andningstekniker som du kan lyssna på hemma som förberedelse. 

Prata med läkaren om du är orolig. Läkaren kan förklara allt som ska hända.  

Så går det till 

Du kan ligga ner eller sitta upp när ryggvätskeprovet tas. Läkaren kommer att be dig att böja eller kuta på ryggen så mycket du kan. Det underlättar för läkaren, eftersom det då blir större mellanrum mellan kotorna. Du kan också få hålla en kudde i knäet om du ska sitta när provet tas.  

Provet tas vanligtvis mitt i ländryggen. Läkaren känner på ryggen och höfterna för att hitta rätt plats för sticket, och tvättar med sprit där provet ska tas. Du kan få lokalbedövning om du vill, men det lindrar inte helt utan du kan ändå känna ett tryck. Utan lokalbedövning känner du själva sticket genom huden under några sekunder. 

När nålen har gått igenom huden förs den in till den så kallade spinalkanalen, eller ryggradskanalen, som innehåller ryggvätska. 

När nålen är på plats får ryggvätska droppa ner och ut i ett provrör.

Totalt brukar hela undersökningen ta ungefär 30 minuter. Den tar så lång tid för att ryggvätskan rinner långsamt, en droppe i taget. Ibland behöver läkaren mäta trycket i din hjärna genom att koppla på ett tunn slang till ryggvätskenålen. Exakt hur lång tid provtagningen tar beror på hur mycket ryggvätska som behövs, och det beror i sin tur på varför provet tas. Ofta behövs 5–25 milliliter. Ryggvätskan nybildas och tas upp kontinuerligt, du får ingen brist av ryggvätska efter provtagningen. 

Provtagningen gör vanligtvis inte ont eftersom du har fått bedövning. Efter provet kan du få ligga ner och vila en stund, vanligtvis 15–30 minuter. 

Hur mår jag efteråt? 

De flesta mår som vanligt efter provtagningen men en del får ont i huvudet. Besvären kommer efter ett par timmar och kan finnas kvar i flera dagar. 

Huvudvärken kan vara besvärlig, men det betyder inte att något är fel. Vanliga receptfria smärtstillande läkemedel hjälper oftast inte helt men det kan hjälpa att ligga ner. Ligg gärna utan kudde så att huvudet är i höjd med ryggraden. Det spelar ingen roll om du väljer att ligga på rygg, sida eller mage. 

För att lindra huvudvärken kan du också pröva att dricka kaffe eller ta koffeintabletter som finns att köpa receptfritt på apoteket.  

 Komplikationer 

Det är mycket ovanligt med allvarliga komplikationer efter ett ryggvätskeprov. 
Sök vård om du efter ett ryggvätskeprov får: 

• feber utan tydlig orsak 
• svaghet eller känselnedsättning i benen. 

Ring till din kontaktsjuksköterska eller till mottagningen eller avdelningen där du gjorde provet. Då kan du få hjälp med att bedöma dina symtom eller få veta var du kan söka vård. 

> Läs mer på 1177.se. Sök på Ryggvätskeprov – lumbalpunktion.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Avslappning genom andning.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Lokalbedövning. 

Cancersjukdomar har olika symtom och behandlas på olika sätt

Cancer uppstår på grund av en skada eller förändring i en eller flera celler. Cellen börjar sedan fungera allt mer annorlunda för varje celldelning och kan utvecklas till cancer. Cancer kan uppstå på olika ställen i kroppen och olika cancersjukdomar har olika symtom och behandlas på olika sätt. Chanserna att bli av med cancern varierar också mellan olika cancersjukdomar.   

Oftast går det inte att säga varför någon får cancer

Flera saker har betydelse för att cancer ska utvecklas. Många cancerformer är vanligare vid högre ålder. Det tar också olika lång tid för cancer att utvecklas. För det mesta är det omöjligt att säga varför en enskild person får cancer.

Cancer är vanligt

Mer än 60 000 svenskar får någon form av cancer varje år. Av dessa är cirka 40 procent under 65 år. I dag finns det runt 500 000 människor i Sverige som antingen har eller tidigare har haft cancer. Att fler och fler personer får en cancerdiagnos nu beror dels på att befolkningen blir äldre och dels på att sjukvården har blivit bättre på att hitta cancer.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Vad är cancer?

I Sverige får varje år omkring 500 personer diagnosen livmoderhalscancer. Cancern utvecklas oftast långsamt under många år.

Livmoderhalscancer kallas även cervixcancer.

HPV är den vanligaste orsaken

Den vanligaste orsaken till livmoderhalscancer är ett sexuellt överförbart virus som heter HPV, humant papillomvirus. Det finns många olika typer av HPV, men det är endast några få som orsakar cancer.

Livmoderhalsen och livmodertappen är täckta av två olika celltyper som möts i ett område på livmodertappen. Området där de möts är extra känsligt för HPV-virus som kan skada cellerna. Detta kan leda till cellförändringar, som obehandlade kan utvecklas till cancer.

Cellprovtagning och vaccin gör att färre får sjukdomen

Genom regelbundna screeningkontroller kan cellförändringar upptäckas och tas bort i tid.

Gynekologisk cellprovtagning infördes i Sverige i mitten av 1960-talet. Efter det har antalet personer som får livmoderhalscancer halverats.

I dag erbjuds alla barn, både flickor och pojkar, vaccin mot högrisktyper av HPV inom det allmänna barnvaccinationsprogrammet. Det kommer att leda till att färre får livmoderhalscancer i framtiden.

Symtomen varierar med sjukdomens stadium

Livmoderhalscancer ger få eller inga symtom i tidiga stadier.

I senare stadier kan symtomen vara blodblandade flytningar, blödningar mellan menstruationer, blödningar och ibland smärta under samlag eller blödningar efter klimakteriet.

Flera behandlingar finns

Livmoderhalscancer behandlas med operation, strålbehandling, cytostatika eller immunterapi, eller med en kombination av dessa.

Ingen ärftlighet

Livmoderhalscancer är inte ärftlig.

Prognos

Prognosen är oftast god och de flesta botas efter behandling.

Andelen som lever minst fem år (femårsöverlevnaden) är drygt 70 procent, alla stadier inkluderade. Om cancern upptäcks tidigt är femårsöverlevnaden över 90 procent.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Livmoderhalscancer, Vad är cancer? och Så fungerar det kvinnliga könsorganet.

 Vaginalcancer, cancer i slidan, är en ovanlig cancer som mest drabbar äldre kvinnor. I Sverige får varje år ungefär 30–40 personer diagnosen vaginalcancer.

HPV är den vanligaste orsaken

Den vanligaste orsaken till vaginalcancer är ett sexuellt överförbart virus som heter HPV, humant papillomvirus. Det finns många olika typer av HPV, men det är endast några få som orsakar cancer.

Symtomen varierar med sjukdomens stadium

Symtom på vaginalcancer är blödningar eller flytningar från slidan, blödningar vid samlag, klåda och svullna lymfkörtlar i ljumskarna.

I tidiga stadier av sjukdomen är det vanligt att inte ha några symtom. Då upptäcks sjukdomen ofta vid en rutinundersökning eller cellprovtagning.

I senare stadier av sjukdomen beror symtomen på var i slidan tumören sitter. Symtomen kan då vara smärta, svullnad i båda benen, tyngdkänsla och besvär från tarmarna eller urinblåsan.

Behandlingen är oftast strålning och cytostatika

Vaginalcancer behandlas oftast med strålbehandling i kombination med cytostatika.

Ingen ärftlighet

Vaginalcancer är inte ärftligt.

Prognosen beror på när sjukdomen upptäcks

Prognosen vid vaginalcancer beror på i vilket stadium sjukdomen är när den upptäcks. I tidiga stadier är överlevnaden högre än i senare stadier. Andelen som lever minst fem år (femårsöverlevnaden) är 53 procent. Överlevnaden har ökat de senaste decennierna, och allt fler lever nu allt längre med vaginalcancer.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Livmoderhalscancer, Vad är cancer? och Så fungerar det kvinnliga könsorganet.

HPV kan orsaka cellförändringar

HPV kan infektera slemhinnan i livmoderhalsen, slidan, vulvan, ändtarmsöppningen, svalget och på penisen. De flesta får inga symtom, och kroppens immunförsvar kan självt göra sig av med viruset. I några enstaka fall kan kroppen inte läka ut infektionen själv. Då kan viruset orsaka skador i cellerna, så kallade cellförändringar. Cellförändringarna kan utvecklas till cancer. Detta tar ofta många år.

De flesta smittas någon gång av HPV

HPV är världens vanligaste sexuellt överförda infektion. De flesta sexuellt aktiva kommer någon gång att infekteras av HPV. De flesta läker ut infektionen inom 1–2 år.

Du får en HPV-infektion genom att ha sex oralt, vaginalt eller analt med en person som är infekterad. Risken för HPV-smitta ökar med ökat antal sexpartner. Men även om du har haft få eller en sexpartner kan du ha smittats.

HPV-relaterad cancer kan utvecklas många år efter att du har haft sex med någon som smittade dig med viruset. Oftast vet du inte om att du har en HPV-infektion, vilket gör det svårt att veta när och av vem du blev infekterad eller vem du har infekterat. HPV smittar inte genom till exempel kramar och pussar.

Infektionen läker oftast ut av sig själv

I dag finns ingen behandling mot HPV, men de allra flesta läker själva ut infektionen och har inga symtom.

Vaccin skyddar mot smitta men läker inte ut infektion

I dag erbjuds alla barn, både flickor och pojkar, i årskurs 5 vaccin mot de allvarligaste typerna av HPV som en del i det allmänna vaccinationsprogrammet.

Du som är under 27 år rekommenderas att vaccinera dig om du inte har gjort det. I vissa regioner kan vaccin erbjudas kostnadsfritt men det kan vara olika beroende på var i landet du bor. Fråga gärna din läkare om vad som gäller dig.

Vaccinet ger över 90 procents skydd mot de HPV-typer vaccinerna innehåller, om man inte har blivit smittad innan man blev vaccinerad. Vaccinerna läker inte en befintlig infektion eller cellförändring.

Ingen ökad risk för partner

Om du har fått reda på att din cancer är orsakad av HPV kan du undra hur det påverkar ditt sexliv. Det är sannolikt att även din eller dina sexpartner har eller har haft en HPV-infektion. Ni måste därför inte ändra ert sexliv. Risken att även din eller dina partner får HPV-relaterad cancer är mycket liten, eftersom de allra flesta läker ut en eventuell infektion själva. Risken att din eller dina partner ska få HPV-relaterad cancer ökar alltså inte av att ha sex med dig. De kan kontakta sin vårdcentral om de är oroliga för något symtom.

> Läs mer på 1177.se. Sök på HPV och vaccination mot HPV.

Livmoderhalscancer behandlas med operation, strålbehandling, cytostatika, målinriktad behandling, immunterapi, eller en kombination av dessa.

Detta påverkar behandlingsförslaget

Faktorer som kan påverka behandlingsförslaget är om cancerceller har spridit sig till andra delar av kroppen eller inte, det vill säga vilket stadium sjukdomen är i. Storleken på tumören kan också ha betydelse, liksom hur du mår, om du har andra sjukdomar och vilka läkemedel du äter. Likaså om du är gravid eller ammar. Vad du själv vill och behöver vägs också in.

Du diskuterar förslaget med din läkare

Du diskuterar behandlingsförslaget tillsammans med din läkare, och ni kommer överens om vilken behandling du ska få. Du har alltid rätt att tacka nej till behandling. Närstående har inte rätt att bestämma.

Din behandling kan komma att ändras allteftersom din behandling följs upp, och utifrån hur sjukdomen svarar på behandlingen och hur du mår.

Fertilitet efter operation

Vid behandling av livmoderhalscancer är det vanligt att livmodern och ibland även äggstockarna opereras bort. Detta påverkar hur och om du kan få barn i framtiden. Om livmodern opereras bort kan du inte bli gravid.

Om du vill få barn i framtiden och cancern upptäcks i ett tidigt skede, kan det ibland räcka att operera bort en liten del av livmoderhalsen (så kallad trakelektomi) och på så sätt bevara fertiliteten. 

Fertilitet under och efter cytostatika  

Om du behandlas med cytostatika kan fertiliteten påverkas även om du har livmodern och äggstockarna kvar. Cytostatika kan göra att mensen upphör under behandlingen. Du kan få tillbaka mensen efter behandlingen, om du har kvar din livmoder.

Äggstockarna är känsliga för vissa cytostatika. Yngre personer har ofta många ägg i sina äggstockar, vilket ökar chansen att fler ägg klarar sig oskadda. Om du är äldre ökar risken att du kommer in i klimakteriet av behandlingen.

Det är viktigt att du inte blir gravid under cytostatikabehandlingen. Cytostatika är skadligt för fostret under den första tredjedelen av graviditeten. Använd därför säkra preventivmedel. Ibland behövs dubbelt skydd, eftersom biverkningar som diarré eller direkt påverkan av cytostatikan kan göra att p-piller inte räcker som ensamt skydd.

Fertilitet efter strålbehandling 

Strålbehandling orsakar infertilitet om äggstockarna är inom området som strålas. Även livmodern påverkas. Muskelvävnaden kan bli mindre elastisk och de celler som bygger upp livmoderslemhinnan skadas. Detta gör att ett befruktat ägg inte får fäste.

Vad gäller för mig?

Din läkare ska berätta om cancerbehandlingen kan påverka din fertilitet och vilka alternativ som finns för dig. I vissa fall kan du få fertilitetsbevarande behandling, som att frysa ner obefruktade ägg, befruktade ägg (embryon) eller äggstocksvävnad och försöka bli gravid senare med hjälp av IVF.

Du kan avrådas från fertilitetsbevarande behandling om det innebär att din cancerbehandling försenas eller om din sjukdom gör det olämpligt. För att ta ut ägg eller embryon krävs en behandling med hormoner. Det tar tid och är i vissa fall inte lämpligt med tanke på sjukdomen. 

För att få fertilitetsbevarande behandling måste du också ha en livmoder som fungerar.

Surrogatmoderskap är inte lagligt i Sverige. Det innebär även att du inte kan ta med dina egna ägg till ett land där det är lagligt, för att hitta en surrogatmamma.

Om du har fryst in embryon tillsammans med en partner ”äger” ni embryot tillsammans, och du får inte sätta in embryot på egen hand.

Även om fertilitetsbevarande åtgärder inte är aktuella för dig, kan det kännas bra att få diskutera med en fertilitetsklinik innan din behandling påbörjas.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Fertiliteten efter cancerbehandlingen.

Utredning och behandling anpassas

Om du är gravid när du får livmoderhalscancer kommer du att remitteras till en specialistklinik. Du utreds och får behandling för livmoderhalscancer, men undersökningarna och behandlingarna kan behöva anpassas. Till exempel kan röntgenundersökningar behöva göras på ett annat sätt.

Ett team av läkare med olika specialistkompetenser bedömer vilken behandling som är lämplig för dig. I teamet ingår ofta tumörkirurg, gynekolog, förlossningsläkare, radiolog, patolog och neonatolog (specialist på vård av för tidigt födda barn). Varje steg i utredningen och behandlingen ska diskuteras med dig.

Faktorer som man tar ställning till är

• hur långt in i graviditeten du är
• vilken typ av cancerceller som tumören har
• var tumören sitter och hur stor den är
• om tumören har spridit sig till lymfkörtlar eller andra delar av kroppen.

Du rekommenderas en behandling, och ni diskuterar också om graviditeten bör avbrytas eller inte. Det är du som bestämmer detta. Du har rätt till information och stöd för att fatta beslutet. 

Det finns operationer och cytostatikabehandling som kan utföras utan att avbryta graviditeten. Operationer kan utföras även tidigt i graviditeten. Behandling med cytostatika kan ges efter den första tredjedelen av graviditeten.

Strålbehandling ges inte vid livmoderhalscancer under graviditet, eftersom fostret skadas.

Förlossning sker genom planerat kejsarsnitt.

Påverkan på amning och fertilitet

Det är bra att tänka på amning i god tid före förlossningen. Cytostatika och vissa andra läkemedel går över i bröstmjölken och kan påverka barnet. Om du inte ska amma finns det sätt att hindra bröstmjölken att produceras.

Cancerbehandlingen kan påverka fertiliteten, så att din förmåga att bli gravid igen minskar eller upphör. Under en graviditet går det inte att ta ut ägg för att använda senare, eftersom det inte mognar några nya ägg under graviditeten. Det kan finnas andra sätt att bevara fertiliteten. Prata med din läkare och be att få kontakt med en fertilitetsklinik, så att du får veta vad som kan fungera för dig.

Rätt till information och delaktighet

Du ska få all information och allt stöd du behöver för att kunna vara med och påverka din vård. Det kan till exempel vara att få veta vilka behandlingsalternativ som finns och vilka risker de innebär för dig eller barnet.

Du har rätt att få information på ditt eget språk om du inte talar svenska. Du har även rätt till tolk om du har en hörselnedsättning.

Nedan finns en bild som översiktligt visar vilka olika behandlingsalternativ som finns.

Ett team av läkare och annan vårdpersonal kommer att sätta sig in i ditt fall och rekommendera en behandling. Beroende på vilket stadium tumören är i rekommenderas du antingen att opereras, eventuellt följt av strålbehandling och cytostatika, eller att direkt få strålbehandling och cytostatika. Om du direkt får strålbehandling och cytostatika kan du i vissa fall även rekommenderas tillägg av immunterapi, under och efter avslutad strålbehandling.

Om tumören är i stadium IVB får du en individuell behandlingsplan som kan inkludera strålbehandling, cytostatika och målinriktad behandling.

Efter behandlingen följs du upp enligt riktlinjerna i det nationella vårdprogrammet.

Prata med din läkare eller kontaktsjuksköterska om du har frågor om din behandling.

Behandlingen är individuell och beskrivningen nedan ger en översikt över olika behandlingsalternativ.

Ett team av läkare och annan vårdpersonal kommer att sätta sig in i ditt fall och rekommendera en behandling.

Om cancern är i bäckenet väljs behandling utifrån hur du har behandlats tidigare. Om du tidigare enbart har opererats, rekommenderas du oftast strålbehandling och eventuellt cytostatika. Om du tidigare har fått strålbehandling mot bäckenet rekommenderas du oftast cytostatika med eventuellt tillägg av immunterapi och/eller målinriktad behandling. Operation kan i vissa fall vara en möjlighet utifrån en individuell bedömning.

Om cancern är på ett annat ställe än i bäckenet kan du erbjudas både operation, cytostatika, immunterapi, målinriktad behandling och strålbehandling.

Efter behandlingen följs du upp enligt riktlinjerna i det nationella vårdprogrammet och dina behov.

Prata med din läkare eller kontaktsjuksköterska om du har frågor om din behandling.

Behandling med botande syfte kallas också kurativ behandling.

Behandlingen följs upp och kan behöva bytas

Behandlingen följer nationella riktlinjer. Den följs upp med regelbundna kontroller med till exempel datortomografi, blodprov eller läkarundersökningar. Utifrån kontrollerna planeras behandlingen vidare och du kan behöva byta behandling. Du får information av din läkare eller kontaktsjuksköterska via besök, telefon eller brev.

Du kan få flera behandlingar

Du kan rekommenderas flera olika behandlingar. De kan pågå samtidigt eller efter varandra.

Om du får en behandling inför en annan kallas det neoadjuvant behandling. Till exempel kan du behandlas med cytostatika inför en operation. Målet är då att krympa tumören, så att så mycket som möjligt av den kan tas bort under operationen.

Du kan också få en behandling efter en annan, till exempel cytostatika efter en operation. Det kallas tilläggsbehandling eller adjuvant behandling.

Neoadjuvant och adjuvant behandling kan också vara annan behandling, till exempel målriktad behandling, hormonell behandling och strålbehandling.

Målet med behandlingen kan ändras

Målet med behandlingen kan ändras efter att den har startat. En behandling med botande syfte som inte har botande effekt kan ändras till att ha som mål att lindra symtom och bromsa sjukdomen.

Du kan få palliativ vård under lång tid, samtidigt som du får behandling som bromsar sjukdomen. Genom att tidigt uppmärksamma dina behov av palliativ vård ökar möjligheten till god livskvalitet. Målet med din vård och behandling ska vara tydligt för både dig, dina närstående och vårdpersonalen, och det är viktigt att lägga upp en plan för den fortsatta vården. Du kan till exempel få lindring av symtom som smärta, och stöd genom att prata om det som är viktigt för dig.

Vad är viktigt för mig?

Det är bra om du funderar över vad som är viktigt för dig och vilket stöd du behöver. Om du vill kan du göra det tillsammans med någon som står dig nära.

Du har rätt till samtal om din situation. Närstående kan vara med om du vill. Samtalen kan till exempel handla om följande:

• dina tidigare erfarenheter
• vad du vill och kan göra själv
• dina önskemål och prioriteringar
• din sjukdom och behandling.

Prata med din läkare, kontaktsjuksköterska och kurator om vad som är viktigt för dig. Tillsammans kan ni planera vården så att du känner dig trygg och får det stöd du behöver.

Vilken hjälp kan jag få?

Här är några exempel på hjälp och stöd:

• Du kan få lindring eller förebyggande hjälp mot till exempel smärta, illamående och trötthet.
• Du kan få stöd att hantera känslor som oro eller ångest, eller hantera tankar om livet och döden.
• Du kan få praktisk hjälp, till exempel med intyg eller ekonomisk vägledning så att du kan ordna vardagen på bästa sätt.
• Du kan få hjälpmedel som kan underlätta vardagen.

Tillsammans med vårdpersonalen får du regelbundet uppdatera din plan för vård och behandling utifrån dina behov.

Om det är något du funderar på, tveka inte att fråga din kontaktsjuksköterska eller annan vårdpersonal.

Var kan jag få palliativ vård?

Beroende på vilka behov du har, vad du vill och vad som är möjligt, kan du få palliativ vård till exempel hemma, på ett vård- och omsorgsboende eller på sjukhus. Dina behov och vad du vill kan också ändras när sjukdomen förändras. Till exempel kan du behöva vara en kortare tid på sjukhuset för att sedan vårdas hemma. Ibland kan du behöva få hjälp av flera olika vårdenheter.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Planerad vård hemma.

Film: Palliativ vård hjälper dig att leva så bra som möjligt med cancer

Cancerbehandling med bromsande och lindrande effekt

När det inte går att bli av med sjukdomen kan du få cancerbehandling med syfte att bromsa sjukdomen, förlänga livet och ge dig en så god livskvalitet som möjligt. Bromsande och symtomlindrande behandling har ofta god effekt på hur du mår och på sjukdomens utveckling och kan pågå så länge som den har önskad effekt. Om en bromsande behandling inte har önskad effekt kan man i många fall byta till en annan.

Med tiden kan effekten bli sämre

Med tiden är det vanligt att cancersjukdomen påverkar dig allt mer. Samtidigt kan cancerbehandlingen med tiden få sämre effekt och i stället ge fler och mer påtagliga biverkningar. Det kan nå en punkt där du inte längre har nytta av den. Tillsammans med din läkare behöver du då överväga om det är lämpligt att avbryta behandlingen.

I sådana situationer kommer du fortfarande att få palliativ vård, som syftar till att förebygga och lindra symtom som sjukdomen orsakar. Målet är att ge dig den bästa möjliga livskvaliteten och hjälpa dig att hantera sjukdomens påverkan på bästa sätt.

Vid palliativ vård i livets slutskede bedöms du ha kort tid kvar att leva, dagar eller veckor.

Det här kan vara tecken på att döden närmar sig:

• Du kan vara mer sängliggande.
• Du kan ha svårt att svälja.
• Du kan bara dricka små mängder vätska.
• Du kan ha sämre cirkulation och andning.
• Du kan ha sänkt medvetande eller vara förvirrad i perioder.

Vårdpersonalen tar hänsyn till vad du vill och behöver

Din läkare samtalar med dig och dina närstående om situationen. Ibland är även en sjuksköterska eller undersköterska med under samtalet. Även vårdteamet runt dig informeras om att du är döende.

Vårdpersonalen ska ta hänsyn till dina önskemål om vården i livets slut, och respektera dina andliga och existentiella behov.

Du ska få de läkemedel du behöver för att lindra besvärliga symtom.

Vårdpersonalen kommer att ta reda på hur du mår med jämna mellanrum. Om du inte kan berätta själv tittar man efter vissa tecken, till exempel ditt ansiktsuttryck, hur du andas och hur ditt hjärta slår. Vårdpersonalen kommer också att prata med dina närstående om hur du mår. 

Om du har särskilda behov kontaktar vårdteamet personal med rätt kompetens. Det kan vara till exempel ett smärtteam, en andlig företrädare eller en annan enhet på sjukhuset.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Vård i slutet av livet.
> Dina närstående kan läsa mer på narstaende.se.

Hälsosamma vanor kan göra stor skillnad på både kort och lite längre sikt. Om du opereras akut kan du ändå påverka resultatet genom att leva hälsosamt efter operationen.

Tobak och nikotin 

Den som använder tobak får syrebrist i kroppens vävnader, och det är den vanligaste orsaken till komplikationer efter en operation. En annan effekt är att kroppen får sämre förmåga att bilda bindväv, vilket gör att sår läker sämre. Om du slutar att använda tobak minskar risken att få blodpropp, lunginflammation och sårinfektion efter operationen. Såret kommer också att läka bättre. 

Tobak och nikotin finns i cigaretter, e-cigaretter, snus och upphettade tobaksprodukter. Du bör därför undvika alla produkter med tobak eller nikotin före och efter operationen. 

Råd till dig som använder tobak och nikotin 

Avstå från tobak och nikotin så långt före operationen som möjligt, minst 4 och gärna 8 veckor. Prata med vårdpersonalen för att få råd om hur du ska göra. Du kan också få hjälp och stöd av vårdcentralen. 

Alkohol

Att dricka alkohol tiden före en operation ökar risken för sårinfektion, urinvägsinfektion och lunginflammation. Alkohol höjer även blodtrycket och ökar risken för blödning och påverkan på hjärtat och kärlen. Genom att undvika alkohol så långt före operationen som möjligt kan din kropp återhämta sig från alkoholens negativa effekter. 

Du kan få hjälp och stöd av vården med att sluta dricka alkohol.

Narkotika och andra droger

Om du använder narkotika eller andra droger, berätta det för din läkare innan du ska opereras. Det är säkrast för dig och du kan få hjälp att sluta. Läkaren har tystnadsplikt.

Fysisk aktivitet

Olika former av fysisk aktivitet underlättar en snabb återhämtning och minskar risken för komplikationer efter operationen. En operation försämrar tillfälligt din fysiska förmåga. Om du rör på dig extra mycket före operationen ökar blodets förmåga att ta upp syre och blodtrycket sänks. Genom att vara fysiskt aktiv innan du opereras kan du alltså ge hjärtat, kärlen och lungorna ett så bra utgångsläge som möjligt. 

Råd om fysisk aktivitet

Hur mycket och hur intensiv fysisk aktivitet du klarar är individuellt, men all rörelse är bättre än ingen rörelse. Den allmänna rekommendationen är att röra på sig så att pulsen ökar och man blir varm och lätt andfådd 150–300 minuter i veckan, eller på en mer ansträngande nivå 75–150 minuter i veckan. Aktiviteten bör spridas över veckan. All rörelse räknas och det behöver inte vara organiserad träning. Om du kan får du gärna röra dig mer än rekommendationen.

Du kan behöva förebyggande andningsträning, om du har en lungsjukdom eller nedsatt fysisk funktion sedan tidigare. Det kan innebära träning av andningsmusklerna eller olika tekniker för att rengöra luftvägarna från slem.

Kontakta en fysioterapeut om du behöver råd om fysisk aktivitet och träning inför operationen. 

Matvanor

Försök att äta regelbundet för att öka chansen att du får i dig den mat du behöver. Du bör äta frukost, lunch och middag samt 2–3 mellanmål.

Välj mat med mycket proteiner. Bra proteinkällor är ägg, mejeriprodukter, bönor och linser, nötter och frön, kött, fisk, fågel och sojaprodukter som tofu. Kroppens celler använder proteinerna till att reparera och bygga nytt.

Förslag på proteinrika pålägg på en smörgås

• Keso
• Makrill i tomatsås
• Ägg
• Hummus (kikärtsröra)
• Ost
• Jordnötssmör eller annat nötsmör
• Leverpastej
• Tonfisk i vatten eller olja

Förslag på proteinrika mellanmål

• Fruktsallad med vaniljkesella
• Keso med bär
• Äggröra
• Salta kex med en dessertost
• Smoothie gjord på mjölk, kvarg och banan. Mixa 1 deciliter mjölk med 1 deciliter smaksatt kvarg och en banan.

Om du har sämre aptit och riskerar att gå ner i vikt, bör du välja mat som innehåller mycket kalorier. Eftersom fett är en viktig energikälla kan du gärna äta mer fett. Välj gärna fetter med hög andel omättat fett. Det finns till exempel i oljor, mjuka och flytande margariner, nötter, frön, mandel, avokado, oliver och fet fisk som lax, sill, strömming, makrill och sardiner. Du behöver dock inte helt utesluta livsmedel med mättat fett. Det finns framför allt i fett kött, feta charkprodukter, feta mejerivaror som grädde, smör och ost, och i kokos. Berätta för din kontaktsjuksköterska om du har gått ner i vikt eller har svårt att äta. Du kan då få kontakt med en dietist och även få kosttillägg i form av kaloririka näringsdrycker.

I din kallelse får du detaljerad information om hur du ska förbereda dig. Här får du allmän information.

Inskrivning

Inför din operation har du ett inskrivningssamtal. Samtalet genomförs via telefon, video eller som ett besök på sjukhuset. Förbered dig genom att skriva ner dina frågor och ha gärna med en närstående till samtalet. Ibland sker samtalet när du kommer till sjukhuset för operationen.

Om du ska till sjukhuset på ett besök, ta med legitimation och eventuella läkemedel du behöver under dagen. Ta också med din läkemedelslista och eventuellt behandlingskort för blodförtunnande läkemedel. Om du tar naturläkemedel är det viktigt att du berättar det.

Provtagning

Du kan behöva lämna blodprover inför operationen. Antingen gör du det vid inskrivningen eller så får du en remiss för att lämna proverna på en vårdcentral eller ett laboratorium. Du får veta var du kan lämna proverna.

Läkemedel

Inför operationen kan du behöva göra uppehåll med de eventuella läkemedel och naturläkemedel du tar, eller ändra dosen. Du kan också behöva ta nya läkemedel inför operationen. Din läkare berättar vad som gäller för dig.

EKG – mätning av hjärtats aktivitet

Du kan behöva undersökas med EKG, som mäter hjärtats elektriska aktivitet. Det är läkaren som avgör om det behövs.

Duscha

Du ska duscha och tvätta kroppen inför operationen. Efter att du har duschat är det viktigt att du tar på dig rena kläder.

Fasta

Det är viktigt att du fastar före operationen, annars kan du kräkas och få ner maginnehåll i lungorna. Du får alltså inte äta eller dricka ett antal timmar innan du ska sövas. Följ instruktionerna du får.

Ta alltid med dig:

• legitimation
• telefonnummer till närstående
• läkemedel och läkemedelslista
• tidsfördriv, till exempel böcker
• egna anteckningar och frågor
• mobiltelefon, laddare med lång sladd och hörlurar
• sköna kläder som är enkla att ta på.

Ta med dig om du ska stanna över natten:

• inneskor som är stabila och lätta att ta av och på
• extra kläder
• hygienartiklar, till exempel tandborste, tandkräm och hudkräm.

Ta inte med dig:

• värdesaker
• stora summor pengar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Narkos – att bli sövd, EKG och Att lämna blodprov

I din kallelse får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå. Här får du allmän information.

Innan du ska sövas

På sjukhuset får du byta om till särskilda kläder och låsa in dina saker i ett skåp. Du får lägga dig i en säng eller sitta i en fåtölj när du väntar på din tur.

Du får en perifer venkateter, PVK, i ett blodkärl i handen eller armen. Venkatetern är en tunn plastslang som gör att du kan få läkemedel och dropp direkt i blodet.

Personalen följer dig till operationsavdelningen när det är dags för din undersökning eller operation.

Så går det till att sövas

När det är dags att sövas får du sömnmedel i venkatetern. Du får andas extra syrgas i en mask framför munnen och näsan.

När du är sövd övervakar narkospersonalen dig och ditt hjärtas och dina lungors funktion.

När du vaknar

När du vaknar har du redan förts till en uppvakningsavdelning. Personalen där tar hand om dig tills du kan komma till en vårdavdelning eller gå hem.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Narkos – att bli sövd och Venkateter i armen eller handen

Det finns två metoder för ryggbedövning: epiduralbedövning och spinalbedövning. Det som skiljer dem är hur långt in i ryggraden bedövningsmedlet sprutas.

Hur ska jag förbereda mig?

I kallelsen får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå.

Så går det till

Du får antingen sitta eller ligga ner när du ska få ryggbedövningen.

Innan du får själva ryggbedövningen kan du få lokalbedövning i huden.

Du kan få ryggbedövningen med en spruta som en engångsdos.

Om du behöver en bedövning som man kan fylla på, lägger man in en kateter som man antingen kan ge flera doser i, eller koppla till en läkemedelspump. Katetern är en tunn plastslang som inte brukar kännas. Denna typ av bedövning kan också användas som smärtlindring efter operationen.

Vid ryggbedövning bedövas nerverna som styr urinblåsan. Därför kan du få en urinkateter som du har kvar tills bedövningen har släppt.

Hur mår jag efteråt?

• Blodtrycket kan sjunka när bedövningen verkar, därför kontrolleras det regelbundet.
• Du kan vara öm i ryggen, ha klåda och få ett blåmärke vid stickstället. Det brukar gå över inom några dagar.
• Om du har varit helt bedövad är det vanligt att skaka och huttra en stund efter operationen.
• Om du har svårt att kissa efter att bedövningen har släppt, kontakta vården.
• Det kan hända att du får huvudvärk efter en ryggbedövning, även om det är ovanligt. Då är det bra att dricka mycket och ta värktabletter. Om det inte går över efter 1–3 dygn kan du få annan behandling.
• Allvarliga och bestående nervskador efter en ryggbedövning är mycket ovanligt.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Ryggbedövning vid operation.

Du kanske behöver komma till sjukhuset dagen före operationen, eller så räcker det att du kommer dit samma morgon. Detta påverkar vilka förberedelser du behöver göra själv och vad du kan göra ihop med vårdpersonalen.

Lev hälsosamt före och efter operationen

När du opereras utsätts din kropp för påfrestning och stress. Genom att leva hälsosamt hjälper du kroppen att återhämta sig, läka sår och hantera infektioner och blödningar.

Du bör äta näringsrikt och inte banta inför operationen. Det är viktigt att du meddelar vårdpersonalen om du går ner i vikt eller har svårt att äta.

Fysisk aktivitet gör kroppen bättre förberedd för operationen. Om du tränar nu så fortsätt med det. Om du inte tränar kan du börja försiktigt och öka successivt. En kort promenad är mycket bättre än ingen alls.

Du bör inte dricka alkohol eller röka 4–8 veckor före och efter operationen. Om du ska opereras med kort varsel är det bra att du avstår så länge som möjligt före operationen.

Om din läkare bedömer att du riskerar komplikationer på grund av dina levnadsvanor, kan du få stöd för att ändra dem inför operationen.

Ibland kan du behöva stöd eller behandling för att må bättre och bli starkare. Då kan operationen skjutas upp tills du har bättre förutsättningar att klara den.

Inskrivning

Ofta har du ett inskrivningsbesök några dagar eller veckor före operationen. Då får du träffa en läkare och sjuksköterska och lämna blodprover. Du kan också få träffa till exempel en fysioterapeut eller en narkosläkare. Om det behövs kommer du att gå igenom fler undersökningar.

Ta gärna med en närstående till besöket. Förbered dig genom att läsa igenom den information du har fått i kallelsen. Fyll också i hälsodeklarationen om du har fått en sådan.

Ta också med

• lista på dina läkemedel
• legitimation
• telefonnummer till närstående
• läkemedel som du kan behöva ta under dagen
• papper och penna så att du kan skriva ner frågor du har och svar på dem. 

Läkemedel

Inför operationen kan du behöva göra uppehåll med eller ändra dosen av dina läkemedel. Din läkare kommer att berätta vad som gäller för dig.

Veckan före operationen ska du inte ta värktabletter som innehåller acetylsalicylsyra. Undvik även tabletter med ibuprofen dagarna före operationen. Om du behöver, ta i stället tabletter som innehåller paracetamol. Fråga din kontaktsjuksköterska vad som är bäst för dig.

Du kan behöva sluta med vissa blodförtunnande läkemedel. Du kan också behöva ta blodförtunnande som en spruta för att förebygga blodpropp. Din läkare berättar vad som gäller för dig.

Du kommer också att få en dos antibiotika före operationen för att förebygga infektion.

Naturläkemedel

Inför operationen kan du behöva göra uppehåll med naturläkemedel. Berätta för din läkare vilka naturläkemedel du använder.

Hygien

Kvällen före operationen ska du duscha hela kroppen och tvätta håret. På operationsdagens morgon ska du endast tvätta kroppen. Det är viktigt att du rengör naveln ordentligt med en bomullspinne. Ibland behöver du köpa en särskild tvål på apoteket. Efter att du har duschat ska du ta på dig rena kläder. På kvällen före operationen ska du även bädda med rena lakan.

Du kommer att få detaljerad information av vårdpersonalen om hur du ska tvätta dig före operationen.

Efter att du har duschat ska du inte använda

• kräm eller lotion
• hårbalsam
• parfym
• nagellack
• smink
• smycken eller klocka
• piercing.

Du ska inte heller raka underlivet.

Fasta

Du är sövd under operationen. Därför är det viktigt att du inte äter fast föda en viss tid före operationen. Annars kan du kräkas under operationen och få ner maginnehåll i lungorna. Du får mer information om vad som gäller för dig.

Om du blir sjuk före operationen

Om du skulle bli förkyld, få feber eller känna dig sjuk, ring din kontaktsjuksköterska eller avdelningen och meddela detta.

Bra att ha med till sjukhuset

Ta gärna med följande till sjukhuset:

• Legitimation.
• Telefonnummer till närstående.
• Läkemedel och läkemedelslista.
• Stadiga inneskor som är lätta att ta på utan att behöva böja sig.
• Hygienartiklar.
• Tidsfördriv, till exempel böcker och tidningar.
• Egna anteckningar och frågor.
• Mobiltelefon, hörlurar och laddare (helst med en lång sladd).
• Sköna byxor som är vida i midjan, alternativt klänning eller tunika. Du kan vara svullen över magen efter operationen.

Ta inte med dig värdesaker (till exempel smycken) eller stora summor pengar.

Planera för när du kommer hem

Det är bra att redan före din operation planera för när du kommer hem. Om du inte har närstående som kan hjälpa dig, är det bra att i god tid kontakta kommunens hemtjänst. Det kan kännas bra att de första dagarna få hjälp med att handla, laga mat, städa och kanske ta en promenad.

Film: Behandling vid livmoderhalscancer med operation

Eller scanna QR-koden för att komma till filmen.

Film: Behandling vid livmoderhalscancer – tiden efter operation 

Eller scanna QR-koden för att komma till filmen.

Så går det till

Operationen görs i narkos. Det betyder att du sover och inte känner smärta. I vissa fall får du en spruta med bedövningsmedel i ryggen innan du sövs.

När du sover tippas britsen så att du ligger med huvudet lite nedåt.

Kirurgen gör 4–5 hål i huden, så kallade porthål, för att kunna föra in operationsinstrumenten. Via porthålen fylls också din buk med gas. Gasen spänner upp buken så att kirurgen lättare ser och kommer åt.

Instrumenten styrs av kirurgen eller så använder kirurgen en robot för att styra instrumenten, en så kallad robotassisterad titthålsoperation. Ett av instrumenten är en kamera som gör att kirurgen kan se ingreppet på en bildskärm och förstora bilden för att se små vävnadsstrukturer.

Vanligtvis tas livmodern, äggledarna och lymfkörtlarna inklusive portvaktskörtlarna ut genom slidan. Ibland tas även äggstockarna bort. Vid enstaka tillfällen kan ett lite större snitt behöva göras för att få ut allt.

Äggstockarna kan lämnas kvar, speciellt om du inte har kommit i klimakteriet, men äggledarna brukar tas bort.

Du får en kateter i urinblåsan. Katetern tas oftast bort inom ett dygn efter operationen.

Såren sys ihop med en särskild tråd som försvinner av sig själv eller stängs med metallklamrar, så kallade agraffer. Du får även ett förband.

Operationen tar 1–3 timmar. Innan du väcks får du läkemedel för att minska illamående och smärta.

Efter operationen skickas de bortopererade organen till patologen för en mikroskopisk undersökning.

Vad händer efteråt?

När operationen är klar körs du till en uppvakningsavdelning där personal håller koll på hur du mår. Där får du vara några timmar, beroende på operationens längd och omfattning. Därefter körs du till en vårdavdelning.

Efter operationen behöver du mycket vätska och näring för att främja återhämtning och läkning. Därför är det bra om du kommer i gång med att äta och dricka. Du får börja äta och dricka igen när du vaknar och mår tillräckligt bra, om du inte har fått andra instruktioner. Ibland får du näringsdryck för att få tillräckligt med näring. Målet är att du ska dricka minst 1,5 liter per dygn inklusive näringsdryck.

Aktivitet på sjukhuset

Målet är att du ska komma upp från sängen redan på operationsdagens kväll. Personalen visar hur du bäst tar dig upp och rör dig för att inte belasta operationssåret. Du kommer att vara uppe så mycket du orkar och äta dina måltider sittande.

Exempel på ett träningsprogram:

• Gå i korridoren minst 4 gånger under dagen.
• Var uppe ur sängen 6–8 timmar fördelat över dygnet.    

Aktivitet hemma

När du har lämnat sjukhuset kan du gradvis öka din aktivitet.

De första 3–4 veckorna bör du undvika följande:

• Att bära tungt, till exempel tunga väskor.
• Aktiviteter som du upplever ansträngande, till exempel sitta på huk eller stå med kroppen framåtböjd.
• Hård träning som löpning, styrketräning eller gympa. Tänk på att även tyngre arm- och benträning påverkar bukväggen.
• Ansträngande arbete, till exempel klippa gräs, tvätta fönster och skotta snö.

Gör gärna pulshöjande aktiviteter som inte påverkar magmusklerna, till exempel promenera och gå i trappor. När din styrka och kondition förbättras kan du öka intensiteten i dina aktiviteter.

Vänta med att ha vaginalt samlag i 8–10 veckor efter operationen.

Uppföljning

Du kommer att ha kontakt med vården efter din operation, så att de kan följa upp hur du mår. Du och din läkare bestämmer hur och när uppföljningen ska göras och hur du får svaret på den mikroskopiska analysen.

Du kanske behöver komma till sjukhuset dagen före operationen, eller så räcker det att du kommer dit samma morgon. Detta påverkar vilka förberedelser du behöver göra själv och vad du kan göra ihop med vårdpersonalen.

Många verksamheter arbetar enligt en metod som kallas ERAS (enhanced recovery after surgery). Syftet är att du ska återhämta dig så fort som möjligt efter operationen och minska risken för komplikationer. Du kommer att få veta vad som gäller för dig.

Lev hälsosamt före och efter operationen

När du opereras utsätts din kropp för påfrestning och stress. Genom att leva hälsosamt hjälper du kroppen att återhämta sig, läka sår och hantera infektioner och blödningar.

Du bör äta näringsrikt och inte banta inför operationen. Det är viktigt att du meddelar vårdpersonalen om du går ner i vikt eller har svårt att äta.

Fysisk aktivitet gör kroppen bättre förberedd för operationen. Om du tränar nu så fortsätt med det. Om du inte tränar kan du börja försiktigt och öka successivt. En kort promenad är bättre än ingen alls.

Du bör inte dricka alkohol eller röka 4–8 veckor före och efter operationen. Om du ska opereras med kort varsel är det bra att du avstår så länge som möjligt före operationen.

Om din läkare bedömer att du riskerar komplikationer på grund av dina levnadsvanor, kan du få stöd för att ändra dem inför operationen.

Ibland kan du behöva stöd eller behandling för att må bättre och bli starkare. Då kan operationen skjutas upp tills du har bättre förutsättningar att klara den.

Inskrivning

Ofta har du ett inskrivningsbesök några dagar eller veckor före operationen. Då får du träffa en läkare och sjuksköterska och lämna blodprover. Du kan också få träffa en fysioterapeut eller en narkosläkare. Om det behövs kommer du att gå igenom fler undersökningar.

Ta gärna med en närstående till besöket. Förbered dig genom att läsa igenom den information du har fått i kallelsen. Fyll också i hälsodeklarationen om du har fått en sådan.

Ta också med

• lista på dina läkemedel
• legitimation
• telefonnummer till närstående
• läkemedel som du kan behöva ta under dagen
• papper och penna så att du kan skriva ner frågor du har och svar på dem.

Läkemedel

Inför operationen kan du behöva göra uppehåll med eller ändra dosen av dina läkemedel. Din läkare berättar vad som gäller för dig.

Veckan före operationen ska du inte ta värktabletter som innehåller acetylsalicylsyra. Undvik även tabletter med ibuprofen dagarna före operationen. Om du behöver, ta i stället tabletter som innehåller paracetamol. Fråga din kontaktsjuksköterska vad som är bäst för dig.

Du kan behöva sluta med vissa blodförtunnande läkemedel. Du kan också behöva ta blodförtunnande som en spruta för att förebygga blodpropp.

Du kommer också att få en dos antibiotika för att förebygga infektion. Din läkare berättar vad som gäller för dig.

Naturläkemedel

Inför operationen kan du behöva göra uppehåll med naturläkemedel. Berätta för din läkare vilka naturläkemedel du använder.

Hygien

Kvällen före operationen ska du duscha hela kroppen och tvätta håret. På operationsdagens morgon ska du endast tvätta kroppen. Det är viktigt att du rengör naveln ordentligt med en bomullspinne. Ibland behöver du köpa en särskild tvål på apoteket. Efter att du har duschat ska du ta på dig rena kläder. På kvällen före operationen ska du också bädda med rena lakan.

Du kommer att få detaljerad information av vårdpersonalen om hur du ska tvätta dig före operationen.

Efter att du har duschat ska du inte använda

• kräm eller lotion
• hårbalsam
• parfym
• nagellack eller smink
• smycken eller klocka
• piercing.

Du ska inte heller raka underlivet.

Fasta

Du är sövd under operationen. Därför är det viktigt att du inte äter fast föda en viss tid före operationen. Annars kan du kräkas under operationen och få ner maginnehåll i lungorna. Du får mer information om vad som gäller för dig.

Näringsdrycker

Du kan behöva dricka speciella näringsdrycker kvällen innan och cirka 2 timmar före operationen. Syftet är att du ska må så bra som möjligt, må mindre illa och få en snabbare återhämtning.

Om du blir sjuk före operationen

Om du skulle bli förkyld, få feber eller känna dig sjuk, ring din kontaktsjuksköterska eller avdelningen och meddela detta.

Bra att ha med till sjukhuset

Ta gärna med följande till sjukhuset:

• Legitimation.
• Telefonnummer till närstående.
• Läkemedel och läkemedelslista.
• Stadiga inneskor som är lätta att ta på utan att böja sig.
• Hygienartiklar.
• Tidsfördriv, till exempel böcker och tidningar.
• Egna anteckningar och frågor.
• Mobiltelefon, hörlurar och laddare (helst med en lång sladd).
• Sköna byxor som är vida i midjan, alternativt klänning eller tunika. Du kan vara svullen över magen efter operationen.

Ta inte med dig värdesaker (till exempel smycken) eller stora summor pengar.

Planera för när du kommer hem

Det är bra att redan före din operation planera för när du kommer hem. Om du inte har närstående som kan hjälpa dig, är det bra att i god tid kontakta kommunens hemtjänst. Det kan kännas bra att de första dagarna få hjälp med att handla, laga mat, städa och kanske ta en promenad.

Ibland kan du blöda från slidan efter operationen, så ha gärna bindor hemma.

Film: Behandling vid livmoderhalscancer med operation

Eller scanna QR-koden för att komma till filmen.

Film: Behandling vid livmoderhalscancer – tiden efter operation 

Eller scanna QR-koden för att komma till filmen.

Så går det till 

Du får en ryggbedövning med antingen en spruta eller en tunn slang i ryggen. Slangen kopplas till en pump som ger kontinuerlig smärtlindring, en så kallad epidural. Sedan sövs du.  

När du sover gör kirurgen ett snitt mitt på magen. Kirurgen tar bort livmodern, äggledarna, samt lymfkörtlar i bäckenet och längs kroppspulsådern. Ibland tas även äggstockarna bort.

Du får en kateter i urinblåsan. Du har oftast kvar katetern i ett dygn eller längre om du har fått en epidural.  

Ibland lägger kirurgen in ett dränage under operationen. Dränaget är en slang som ligger inne i buken för att leda bort sårvätska från det opererade området. Sårvätskan rinner genom slangen och samlas upp i en påse. Vanligtvis sitter dränaget kvar ett par dygn efter operationen. Kirurgen bestämmer när dränaget ska tas bort. 

Såret sys ihop med en särskild tråd som försvinner av sig själv eller stängs med metallklamrar, så kallade agraffer. Du får även ett förband.  

Operationen tar 2–5 timmar. Innan du väcks får du läkemedel som minskar illamående och smärta. 

Efter operationen skickas de bortopererade organen till patologen för en mikroskopisk undersökning. 

Vad händer efteråt? 

När operationen är klar körs du till en uppvakningsavdelning där personal håller koll på hur du mår. Du får vara där från 2 timmar upp till ett dygn, beroende på operationens längd och omfattning. Därefter körs du till en vårdavdelning. 

Efter operationen har du ett ökat behov av vätska och näring för att främja återhämtning och läkning. Därför är det bra om du kommer i gång med att äta och dricka. Du får börja äta och dricka igen när du vaknar och mår tillräckligt bra, om du inte har fått andra instruktioner. Ibland får du näringsdryck för att få tillräckligt med näring. Målet är att du ska dricka minst 1,5 liter per dygn inklusive näringsdryck.  

Aktivitet på sjukhuset

Målet är att du ska komma upp från sängen redan på operationsdagens kväll. Personalen visar hur du bäst tar dig upp och rör dig för att inte belasta operationssåret. Du kommer att vara uppe så mycket du orkar och äta dina måltider sittande.  

Exempel på ett träningsprogram: 

• Gå i korridoren minst 4 gånger under dagen.  
• Var uppe ur sängen 6–8 timmar fördelat över dygnet. 

Om du ligger mycket i sängen bör du trampa med fötterna fram och tillbaka. Det ökar blodcirkulationen och minskar risken för till exempel blodpropp.  

Andningsövningar

Det är viktigt med andningsövningar för att minska risken för komplikationer i lungorna, till exempel lunginflammation. Du övar genom att blåsa mot motstånd med hjälp av en PEP-pipa. Du får information och hjälpmedel av avdelningens fysioterapeut.

Hur mår jag efteråt?  

Det är normalt att ha lätt förhöjd kroppstemperatur, men du ska inte ha feber.  

Det är vanligt att ha en liten blödning eller flytning från slidan de första dagarna efter operationen. Använd binda, inte tampong eller menskopp. Det kan öka risken för infektion och smärta i operationsområdet längst upp i slidan.  

En vecka till tio dagar efter operationen är det vanligt att få en mörk eller färsk blödning från slidan. Det är normalt och beror på att sårskorpan från operationssåret i toppen av slidan lossnar. 

Smärta och illamående 

Det kan kännas obehagligt i halsen. Detta orsakas av andningsslangen som du har haft i halsen under operationen.  

Du kan också må illa. Det finns läkemedel som lindrar det.  

Du kommer att vara öm i magen de första veckorna efter operationen.

Smärtlindring är viktigt för din återhämtning – det gör att du kan sova bättre, röra på dig mer och andas lättare. Det är viktigt att du säger till vårdpersonalen om du har ont. Du kommer att få svara på hur ont du har på en skala från 0 till 10 vid flera tillfällen. 

Den vanligaste smärtlindringen är värktabletter, ofta i kombination med ryggbedövning. Vilken smärtlindring just du får kommer läkaren att bestämma tillsammans med dig. Här är tre vanliga alternativ:  

• Epiduralbedövning ges i ryggen genom en tunn slang som är kopplad till en pump. Slangen sätter narkosläkaren in i samband med operationen. Pumpen ger dig kontinuerlig smärtlindring som kan höjas och sänkas vid behov. Slangen tas vanligtvis bort efter 3 dagar och ersätts med tabletter.  
• Spinalbedövning ges med en spruta i ryggen innan du sövs inför operationen och ger smärtlindring i 24 timmar.  
• Opioider är morfinliknande preparat och ges som tabletter eller intravenöst, som komplement till annan smärtbehandling.  

Det är viktigt att du tar de smärtstillande läkemedlen enligt ordination om du har ont. Du blir inte beroende av läkemedlen under den korta period du behöver dem. 

Du får en läkemedelslista med dig när du skrivs ut. 

Minskade tarmrörelser

Efter en operation minskar rörelserna i tarmen, och de första dagarna har du vanligtvis inte avföring. Det bästa sättet att få i gång tarmen är att äta, dricka och röra på dig. Om det behövs får du läkemedel som stimulerar tarmfunktionen. 

Blodförtunnande läkemedel

Du kommer att behandlas med blodförtunnande läkemedel, ofta som en spruta. Du får lära dig hur du tar läkemedlet innan du lämnar sjukhuset. Du behöver ta läkemedlet varje dag i några veckor för att förhindra blodproppar.

Du kan också behöva använda stödstrumpor den första tiden. 

Återhämtning och sjukskrivning 

Det är vanligt att stanna på sjukhuset i 2–5 dygn.

Du kan behöva vara sjukskriven i 3–6 veckor beroende på vilken operation du har genomgått och vilket arbete du har. Om du ska få mer behandling är du ofta sjukskriven även under den tiden. 

Du får räkna med att det tar några veckor innan du har fått tillbaka din energi. Mycket av energin går åt till läkningen, så din uthållighet kommer att vara begränsad under en period. Du kan känna dig trött, vara yr och känna smärta eller annat obehag. 

I vissa regioner kan du åka till en rehabiliteringsklinik för att återhämta dig innan du kommer hem. Det innebär att du är på en plats där man fokuserar på fysioterapi, mat och allmän återhämtning. Prata med din kontaktsjuksköterska om vad som gäller i din region. 

Aktivitet och begränsningar

Efter operationen är bukväggen vid ärret försvagad. Det kan leda till att du får ett ärrbråck om du tar i för kraftigt för tidigt. Ett ärrbråck syns som en buktning vid ärret.  

De första 6–8 veckorna bör du undvika följande: 

• Att bära mer än 5 kilo, till exempel tunga väskor. 
• Aktiviteter som kan vara ansträngande för magmusklerna, till exempel sitta på huk eller stå med kroppen framåtböjd. 
• Hård träning som löpning, styrketräning och gympa. Tänk på att även tyngre arm- och benträning påverkar bukväggen. 
• Ansträngande arbete, till exempel klippa gräs, tvätta fönster och skotta snö. 

Gör gärna pulshöjande aktiviteter som inte påverkar magmusklerna, till exempel promenera och gå i trappor. När din styrka och kondition förbättras kan du öka intensiteten i dina aktiviteter. 

Vänta med att ha vaginalt samlag i 8–10 veckor efter operationen. 

Uppföljning 

Du kommer att ha kontakt med vården efter din operation så att de kan följa upp hur du mår. Du och din läkare bestämmer hur och när uppföljningen ska göras och hur du får svaret på den mikroskopiska analysen. 

Konisering kan ha olika syften:

• ställa diagnos
• ta bort cellförändringar med god marginal
• bevara fertiliteten eftersom man inte opererar bort livmodern.

Hur ska jag förbereda mig?   

Du kommer att få veta hur du ska förbereda dig i en kallelse eller vid ett vårdbesök före operationen. Om operationen ska göras under narkos behöver du fasta innan.

Ofta räcker det med att du kommer till sjukhuset på morgonen samma dag som operationen.

Så går det till 

Du får först lokalbedövning eller blir sövd med narkos. Operationen genomförs genom slidan. Kirurgen skär eller bränner bort en konformad bit av den yttersta delen av livmodertappen. Ibland syr kirurgen något stygn efteråt för att det inte ska blöda. Stygnet sys med tråd som försvinner av sig själv.

Den vävnad som kirurgen har tagit bort skickas i väg för analys. Analysen ger information om graden av cellförändring och om det finns goda marginaler till frisk vävnad.

Operationen tar i de flesta fall ungefär 20–30 minuter.

Vad händer efteråt?   

Du kan gå hem samma dag, så fort du mår bra igen. Om du har blivit sövd behöver du stanna några timmar efteråt för observation.

Du ska inte köra bil hem efter en konisering.

Hur mår jag efteråt?

De första dagarna efter operationen kan du känna en mensliknande smärta. Det är också normalt med en blödning. Använd binda, inte tampong. Tampong kan öka risken för infektion och smärta i operationsområdet längst upp i slidan.

Sårytan brukar lossna efter cirka tio dagar och då kan det blöda mer. Du kan alltså ha blödningar och flytningar i ett par veckor efter ingreppet. Om du har gjort ett större ingrepp kan det blöda under ännu längre tid. Hård träning under de första veckorna kan leda till att det blöder mer, så ta det lite lugnt i början.

Så länge du blöder finns det en infektionsrisk och därför bör du inte använda tampong eller ha samlag. Du bör heller inte bada, utan duscha i stället.

Du ska vara observant på infektionstecken de första dagarna efter operationen, till exempel om du får ont i magen, feber eller en flytning eller blödning som luktar illa.

Hur ska jag förbereda mig? 

Det krävs en del förberedelser inför operationen. Du kommer att få veta hur du ska förbereda dig i en kallelse, vid inskrivningen eller vid ett vårdbesök före operationen.

Du kanske behöver komma till sjukhuset dagen före operationen, eller så räcker det att du kommer dit samma morgon. Detta påverkar vilka förberedelser du behöver göra själv och vad du kan göra ihop med vårdpersonalen.

Så går det till 

Operationen görs i narkos. Det betyder att du sover och inte känner smärta. I vissa fall får du en spruta med bedövningsmedel i ryggen innan du sövs. När du sover tippas britsen du ligger på med huvudändan nedåt.

Kirurgen gör 4–6 hål i huden, så kallade porthål, för att kunna föra in operationsinstrumenten. Via porthålen fylls också din buk med gas. Gasen spänner upp buken så att kirurgen lättare ser och kommer åt. Instrumenten styrs av kirurgen eller så styr kirurgen instrumenten med hjälp av en robot, en så kallad robotassisterad titthålsoperation. Ett av instrumenten är en kamera som gör att kirurgen kan se ingreppet på en bildskärm och förstora bilden för att se små vävnadsstrukturer.

Kirurgen tar bort en del av livmoderhalsen med kringliggande vävnad och lymfkörtlar i bäckenet. Den övre delen av livmoderhalsen och livmodern bevaras. Den kvarvarande delen av livmoderhalsen sys mot övre delen av slidan. Du får också ett band kring den del av livmoderhalsen som lämnas kvar, ett så kallat cerklage. Bandet gör att livmoderhalsen håller ihop och att risken för missfall minskar.

Du får en kateter i urinblåsan som samlar upp din urin. 

Vävnadsprover tas från tumören eller kringliggande organ. Proverna skickas till ett laboratorium för analys. 

Snitten stängs med stygn eller metallklamrar, så kallade agraffer.

Operationen tar 2–4 timmar. 

Vad händer efteråt? 

När operationen är klar körs du till en uppvakningsavdelning där personal håller koll på hur du mår. Där får du vara några timmar, beroende på operationens längd och omfattning. Därefter körs du till en vårdavdelning. 

Efter operationen behöver du mycket vätska och näring för att främja återhämtning och läkning. Därför är det bra om du kommer i gång med att äta och dricka. Du får börja äta och dricka igen när du vaknar och mår tillräckligt bra, om du inte har fått andra instruktioner. Ibland får du näringsdryck för att få tillräckligt med näring. Målet är att du ska dricka minst 1,5 liter per dygn inklusive näringsdryck.  

Aktivitet på sjukhuset

Målet är att du ska komma upp från sängen redan på operationsdagens kväll. Personalen visar hur du bäst tar dig upp och rör dig för att inte belasta operationssåret. Du kommer att vara uppe så mycket du orkar och äta dina måltider sittande.  

Exempel på ett träningsprogram: 

• Gå i korridoren minst 4 gånger under dagen.  
• Var uppe ur sängen 6–8 timmar fördelat över dygnet.

Aktivitet hemma

När du har lämnat sjukhuset kan du gradvis öka din aktivitet. 

De första 3–4 veckorna bör du undvika följande:

• Att bära tungt, till exempel tunga väskor. 
• Aktiviteter som du upplever ansträngande, till exempel sitta på huk eller stå med kroppen framåtböjd. 
• Hård träning som löpning, styrketräning eller gympa. Tänk på att även tyngre arm- och benträning påverkar bukväggen. 
• Ansträngande arbete, till exempel klippa gräs, tvätta fönster och skotta snö. 

Gör gärna pulshöjande aktiviteter som inte påverkar magmusklerna, till exempel promenera och gå i trappor. När din styrka och kondition förbättras kan du öka intensiteten i dina aktiviteter. 

Vänta med att ha vaginalt samlag i 8–10 veckor efter operationen. 

Uppföljning

Du kommer att kallas till ett återbesök 2–6 veckor efter operationen. Återbesöket kan vara på sjukhuset, via telefon eller videosamtal. Du får då veta resultatet av eventuella vävnadsprover som togs under operationen. Läkaren följer också upp hur du mår och ni diskuterar nästa steg.

Ibland är portvakten inte en utan ett par stycken körtlar. Körteln eller körtlarna tas bort och skickas för mikroskopisk undersökning.

Portvaktskörteln heter på engelska sentinel node och därför kallas denna undersökning oftast ”sentinel node”.

Du kan bli svullen efteråt

Att ta bort portvaktskörteln ger normalt färre besvär i form av lymfödem än om många lymfkörtlar tas bort. I vissa fall kan du ändå bli svullen i underlivet eller på övre lårets insida. 

Kontakta vården om du fortfarande är svullen i underlivet eller det ena eller båda benen efter cirka 2 månader.

Operationen är en öppen operation, det vill säga att kirurgen gör ett snitt i magen.

Kirurgen använder en bit av tunntarmen och fäster urinledarna till den ena ändan av tarmbiten. På den andra ändan av tarmbiten görs en stomi, så att urinen kan ledas ut genom bukväggen den vägen.

Det innebär att du får en påse på magen där urin samlas upp, en så kallad urostomi. Urinen i en urostomi är ofta flockig eller grumlig. Det beror på att tarmludd från den tarm som bildar stomin sköljs med ut.

Du kommer att få träffa en stomiterapeut innan operationen. Stomiterapeuten markerar var på magen stomin ska sitta. Det ska vara på ett ställe som känns bra och passar din kropp.

Så går det till

Du får ryggbedövning med en tunn slang i ryggen. Slangen kopplas till en pump som ger kontinuerlig smärtlindring, en så kallad epidural. Sedan sövs du.

Medan du är sövd gör kirurgen ett snitt mitt på magen, Kirurgen tar sedan bort slidan, livmodertappen, livmodern, äggledarna, äggstockarna och urinblåsan.

Operationssåret på magen sys ihop med en särskild tråd som försvinner av sig själv eller med metallklamrar, så kallade agraffer. Du får även ett förband. Operationssåret i underlivet sys ihop med en särskild tråd som vanligtvis försvinner av sig själv, men kan ibland behöva tas bort av en läkare efter cirka 14 dagar.

Ibland lägger kirurgen in ett dränage under operationen. Det är en slang som ligger inne i magen för att leda bort sårvätska från det opererade området. Sårvätskan rinner genom slangen och samlas upp i en påse. Vanligtvis sitter dränaget kvar ett par dygn efter operationen. Kirurgen bestämmer när dränaget ska tas bort.

Efter operationen skickas de bortopererade organen till patologen för en mikroskopisk analys.

Vad händer efteråt?

När operationen är klar körs du till en uppvakningsavdelning där vårdpersonalen övervakar hur du mår. Du får vara där från 2 timmar upp till ett dygn, beroende på operationens längd och omfattning.

Du får börja äta och dricka igen när du vaknar och mår tillräckligt bra, om du inte har fått andra instruktioner. Ibland får du näringsdryck för att få tillräckligt med näring. Målet är att du ska dricka minst 1,5 liter per dygn inklusive näringsdrycker.

Aktivitet på sjukhuset

Målet är att du ska komma upp från sängen redan på operationsdagen. Personalen visar dig hur du bäst tar dig upp och rör dig för att inte belasta operationssåret. Det är bra om du är uppe så mycket du orkar.

Exempel på ett träningsprogram:

• Gå i korridoren minst 4 gånger under dagen.
• Var uppe ur sängen 6–8 timmar fördelat över dygnet.

Om du ligger mycket i sängen bör du trampa med fötterna fram och tillbaka. Det ökar blodcirkulationen och minskar risken för till exempel blodpropp.

Du får inte sitta den första tiden, upp till 14 dagar, för att såret ska läka. Du kommer därför att behöva stå när du äter.

Andningsövningar

Det är viktigt med andningsövningar för att minska risken för komplikationer i lungorna, till exempel lunginflammation. Du övar genom att blåsa mot motstånd med hjälp av en PEP-pipa. Du får information och hjälpmedel av avdelningens fysioterapeut.

Hur mår jag efteråt? 

Du kan uppleva att det stramar i operationsområdena. Det är normalt att ha lätt förhöjd kroppstemperatur men du ska inte ha feber.

Smärta och illamående

Det kan kännas obehagligt i halsen. Detta orsakas av andningsslangen som du har haft i din hals under operationen.

Du kan också må illa. Det finns läkemedel som lindrar det.

Du kommer att vara öm i magen de första veckorna. Smärtlindring är viktigt för din återhämtning – det gör att du kan sova bättre, röra på dig mer och andas lättare. Det är viktigt att du säger till vårdpersonalen om du har ont. Du kommer att få svara på hur ont du har på en skala från 0 till 10 vid flera tillfällen.

Den vanligaste smärtlindringen är värktabletter, ofta i kombination med ryggbedövning. Vilken smärtlindring du får kommer läkaren att bestämma tillsammans med dig. Vanliga alternativ är epiduralbedövning och opioider:

• Epiduralbedövning ges i ryggen genom en tunn slang som är kopplad till en pump. Slangen sätter narkosläkaren in vid operationen. Pumpen ger dig kontinuerlig smärtlindring som kan höjas och sänkas vid behov. Slangen tas vanligtvis bort efter 3 dagar och ersätts med tabletter.
• Opioider är morfinliknande preparat och ges som tabletter eller dropp, som komplement till annan smärtbehandling.

Det är viktigt att du tar de smärtstillande läkemedlen enligt ordination om du har ont. Du blir inte beroende av läkemedlen under den korta period du behöver dem.

Du får en läkemedelslista med dig när du skrivs ut.

Minskade tarmrörelser

Efter en operation minskar rörelserna i tarmen, och de första dagarna efteråt har du vanligtvis inte avföring. Det bästa sättet att få i gång tarmen är att äta, dricka och röra på dig. Om det behövs kommer du att få läkemedel som stimulerar tarmfunktionen.

Blodförtunnande läkemedel

Du kommer att behandlas med blodförtunnande läkemedel, ofta som en spruta. Du får lära dig hur du gör innan du lämnar sjukhuset. För att förhindra blodproppar kommer du att behöva ta läkemedlet varje dag i några veckor efter operationen.

Du kan också behöva använda stödstrumpor den första tiden.

Återhämtning och sjukskrivning

Det är vanligt att stanna på sjukhuset i 10–14 dygn.

I vissa regioner kan du åka till en rehabiliteringsklinik för att återhämta dig innan du kommer hem. Det innebär att du är på en plats där man fokuserar på fysioterapi, mat och allmän återhämtning. Prata med din kontaktsjuksköterska om vad som gäller i din region.

Du kan behöva vara sjukskriven cirka 4–8 veckor beroende på hur stor operationen var och vad du arbetar med. Om du ska få mer behandling är du ofta sjukskriven även under den tiden.

Du får räkna med att det tar några veckor innan du har fått tillbaka din energi. Mycket av energin går åt till läkningen, så din uthållighet kommer att vara begränsad under en period. Du kan känna dig trött, vara yr, ha ont eller känna annat obehag.

Aktivitet och begränsningar

Efter operationen är bukväggen vid ärret försvagad. Det kan leda till att du får ett ärrbråck om du tar i för kraftigt för tidigt. Ett ärrbråck syns som en buktning vid ärret.

De första 6–8 veckorna bör du undvika följande:

• Att bära tungt, till exempel tunga väskor.
• Aktiviteter som du upplever ansträngande, till exempel sitta på huk eller stå framåtböjd.
• Hård träning som löpning, styrketräning eller gympa. Tänk på att även tyngre arm- och benträning påverkar bukväggen.
• Ansträngande arbete, till exempel klippa gräs, tvätta fönster och skotta snö.

Undvik också att bada tills såren är läkta.

Gör gärna pulshöjande aktiviteter som inte påverkar magmusklerna, till exempel promenera och gå i trappor. Allt eftersom din styrka och kondition förbättras kan du öka intensiteten i dina aktiviteter.

Sårvård

Det är viktigt att du spolar av underlivet med ljummet vatten minst morgon och kväll tills såret är läkt. Gärna också efter avföring för att minska risken för infektion.

Det är bra om du tittar hur du ser ut i underlivet med hjälp av en spegel. Då kan du följa hur ditt sår läker och se om något förändras i såret eller huden runt om.

Det kan hända att stygnen går upp. Det är inte farligt men det är bra om du meddelar vården. Såret sys inte igen utan det får då läka av sig självt.

Uppföljning

Du kommer att ha kontakt med vården efter din operation så att de kan följa upp hur du mår. Du och din läkare beslutar hur och när uppföljningen ska göras och hur du får svaret på den mikroskopiska analysen.

Operationen är en öppen operation, det vill säga att kirurgen gör ett snitt i magen. 

Kirurgen kommer att sy ihop ändtarmen. Det innebär att du får en påse på magen där avföring samlas upp, en så kallad kolostomi. Kirurgen använder en bit av tjocktarmen och lägger ut på magen. 

Du kommer att få träffa en stomiterapeut innan operationen. Stomiterapeuten markerar var på magen stomin ska sitta. Det ska vara på ett ställe som känns bra och passar din kropp. 

Så går det till 

Du får ryggbedövning med en tunn slang i ryggen. Slangen kopplas till en pump som ger kontinuerlig smärtlindring, en så kallad epidural. Sedan sövs du.  

När du sover gör kirurgen ett snitt mitt på magen.

Du får en kateter i urinblåsan. Du får antingen katetern genom urinröret eller huden, eller båda. Du har kvar katetern i 3–6 dygn. Kirurgen avgör hur lång tid du ska ha din kateter kvar. 

Operationssåret på magen sys ihop med en särskild tråd som försvinner av sig själv eller med metallklamrar, så kallade agraffer. Du får även ett förband. Operationssåret i underlivet sys ihop med en särskild tråd som vanligtvis försvinner av sig själv, men kan ibland behöva tas bort av en kirurg efter cirka 14 dagar.  

Ibland lägger kirurgen in ett dränage under operationen. Det är en slang som ligger inne i magen för att leda bort sårvätska från det opererade området. Sårvätskan rinner genom slangen och samlas upp i en påse. Vanligtvis sitter dränaget kvar ett par dygn efter operationen. Kirurgen bestämmer när dränaget ska tas bort. 

Efter operationen skickas de bortopererade organen till patologen för en mikroskopisk analys.  

Vad händer efteråt? 

När operationen är klar körs du till en uppvakningsavdelning där vårdpersonalen håller koll på hur du mår. Du får vara där från 2 timmar upp till ett dygn, beroende på operationens längd och omfattning. 

Du får börja äta och dricka igen när du vaknar och mår tillräckligt bra, om du inte har fått andra instruktioner. Ibland får du näringsdryck för att få tillräckligt med näring. Målet är att du ska dricka minst 1,5 liter per dygn inklusive näringsdrycker.  

Aktivitet på sjukhuset 

Målet är att du ska komma upp från sängen redan på operationsdagen. Personalen visar dig hur du bäst tar dig upp och rör dig för att inte belasta operationssåret. Det är bra om du är uppe så mycket du orkar. 

Exempel på ett träningsprogram: 

• Gå i korridoren minst 4 gånger under dagen.  
• Var uppe ur sängen 6–8 timmar fördelat över dygnet. 

Om du ligger mycket i sängen bör du trampa med fötterna fram och tillbaka. Det ökar blodcirkulationen och minskar risken för till exempel blodpropp.

Du får inte sitta den första tiden, upp till 14 dagar, för att såret ska läka. Du kommer därför att behöva stå när du äter. 

Andningsövningar

Det är viktigt med andningsövningar för att minska risken för komplikationer i lungorna, till exempel lunginflammation. Du övar genom att blåsa mot motstånd med hjälp av en PEP-pipa. Du får information och hjälpmedel av avdelningens fysioterapeut.  

Hur mår jag efteråt?  

Du kan uppleva att det stramar i operationsområdena.  

Det är normalt att ha lätt förhöjd kroppstemperatur men du ska inte ha feber.    

Smärta och illamående

Det kan kännas obehagligt i halsen. Detta orsakas av andningsslangen som du har haft i din hals under operationen.  

Du kan också må illa. Det finns läkemedel som lindrar det.  

Du kommer att vara öm i magen de första veckorna. Smärtlindring är viktigt för din återhämtning – det gör att du kan sova bättre, röra på dig mer och andas lättare. Det är viktigt att du säger till vårdpersonalen om du har ont. Du kommer att få svara på hur ont du har på en skala från 0 till 10 vid flera tillfällen.

Den vanligaste smärtlindringen är värktabletter som paracetamol och ibuprofen, ofta i kombination med ryggbedövning. Vilken smärtlindring du får kommer läkaren att bestämma tillsammans med dig. Vanliga alternativ är epiduralbedövning och opioider:  

• Epiduralbedövning ges i ryggen genom en tunn slang som är kopplad till en pump. Slangen sätter narkosläkaren in vid operationen. Pumpen ger dig kontinuerlig smärtlindring som kan höjas och sänkas vid behov. Slangen tas vanligtvis bort efter 3 dagar och ersätts med tabletter.  
• Opioider är morfinliknande preparat och ges som tabletter eller dropp, som komplement till annan smärtbehandling.  

Det är viktigt att du tar de smärtstillande läkemedlen enligt ordination om du har ont. Du blir inte beroende av läkemedlen under den korta period du behöver dem. 

Du får en läkemedelslista med dig när du skrivs ut. 

Minskade tarmrörelser

Efter en operation minskar rörelserna i tarmen, och de första dagarna har du vanligtvis inte avföring. Det bästa sättet att få i gång tarmen är att äta, dricka och röra på dig. Om det behövs kommer du att få läkemedel som stimulerar tarmfunktionen. 

Blodförtunnande läkemedel 

Du kommer att behandlas med blodförtunnande läkemedel, ofta som en spruta. Du får lära dig hur du gör innan du lämnar sjukhuset. För att förhindra blodproppar kommer du att behöva ta läkemedlet varje dag i några veckor efter operationen.

Du kan också behöva använda stödstrumpor den första tiden.  

Återhämtning och sjukskrivning 

Det är vanligt att stanna på sjukhuset i 10–14 dygn.

I vissa regioner kan du åka till en rehabiliteringsklinik för att återhämta dig innan du kommer hem. Det innebär att du är på en plats där man fokuserar på fysioterapi, mat och allmän återhämtning. Prata med din kontaktsjuksköterska om vad som gäller i din region.

Du kan behöva vara sjukskriven cirka 4–8 veckor, beroende på hur stor operationen var och vad du arbetar med. Om du ska få mer behandling är du ofta sjukskriven även under den tiden. 

Du får räkna med att det tar några veckor innan du har fått tillbaka din energi. Mycket av energin går åt till läkningen, så din uthållighet kommer att vara begränsad under en period. Du kan känna dig trött, vara yr, ha ont eller känna annat obehag.  

Aktivitet och begränsningar

Efter operationen är bukväggen vid ärret försvagad. Det kan leda till att du får ett ärrbråck om du tar i för kraftigt för tidigt. Ett ärrbråck syns som en buktning vid ärret.  

De första 6–8 veckorna bör du undvika följande: 

• Att bära tungt, till exempel tunga väskor. 
• Aktiviteter som du upplever ansträngande, till exempel sitta på huk eller stå framåtböjd. 
• Hård träning som löpning, styrketräning eller gympa. Tänk på att även tyngre arm- och benträning påverkar bukväggen. 
• Ansträngande arbete, till exempel klippa gräs, tvätta fönster och skotta snö. 

De första 8 veckorna bör du även undvika att ha vaginalt samlag, bada och använda tampong.  

Gör gärna pulshöjande aktiviteter som inte påverkar magmusklerna, till exempel promenera och gå i trappor. Allt eftersom din styrka och kondition förbättras kan du öka intensiteten i dina aktiviteter. 

Sårvård

Det är viktigt att du spolar av underlivet med ljummet vatten minst morgon och kväll tills såret är läkt.

Det är bra om du tittar hur du ser ut i underlivet med hjälp av en spegel. Då kan du följa hur ditt sår läker och se om något förändras i såret eller huden runt om. 

Det kan hända att stygnen går upp. Det är inte farligt men det är bra om du meddelar vården. Såret sys inte igen utan det får då läka av sig självt. 

Uppföljning 

Du kommer att ha kontakt med vården efter din operation så att de kan följa upp hur du mår. Du och din läkare beslutar hur och när uppföljningen ska göras och hur du får svaret på den mikroskopiska analysen.

Operationen är en öppen operation, det vill säga att kirurgen gör ett snitt i magen. 

Kirurgen kommer att sy ihop från vulvan till ändtarmen. Det innebär att du får två påsar på magen för att samla upp urin och avföring.

Påsen som samlar upp urin kallas urostomi. Kirurgen använder en bit av tunntarmen och fäster urinledarna till den ena ändan av tarmbiten. På den andra ändan av tarmbiten görs en stomi, så att urinen kan ledas ut genom bukväggen den vägen. Urinen i en urostomi är ofta flockig eller grumlig. Det beror på att tarmludd från den tarm som bildar stomin sköljs med ut.

Påsen som samlar upp avföring kallas kolostomi. Kirurgen använder en bit av tjocktarmen och lägger ut på magen.

Du kommer att få träffa en stomiterapeut innan operationen. Stomiterapeuten markerar var på magen stomierna ska sitta. Det ska vara på ett ställe som känns bra och passar din kropp.

Så går det till

Du får en ryggbedövning med en tunn slang i ryggen. Slangen kopplas till en pump som ger kontinuerlig smärtlindring, en så kallad epidural. Sedan sövs du.

När du sover gör kirurgen ett snitt mitt på magen.

Operationssåret på magen sys ihop med en särskild tråd som försvinner av sig själv eller med metallklamrar, så kallade agraffer. Du får även ett förband. Operationssåret i underlivet sys ihop med en särskild tråd som vanligtvis försvinner av sig själv, men som ibland kan behöva tas bort av en kirurg efter cirka 14 dagar.

Ibland lägger kirurgen in ett dränage under operationen. Det är en slang som ligger inne i magen för att leda bort sårvätska från det opererade området. Sårvätskan rinner genom slangen och samlas upp i en påse. Vanligtvis sitter dränaget kvar ett par dygn efter operationen. Kirurgen bestämmer när dränaget ska tas bort.

Efter operationen skickas de bortopererade organen till patologen för en mikroskopisk analys.

Vad händer efteråt?

När operationen är klar flyttas du till en uppvakningsavdelning där vårdpersonalen övervakar hur du mår. Du får vara där från 2 timmar upp till ett dygn, beroende på operationens längd och omfattning.

Du får börja äta och dricka igen när du vaknar och mår tillräckligt bra, om du inte har fått andra instruktioner. Ibland får du näringsdryck för att få tillräckligt med näring. Målet är att du ska dricka minst 1,5 liter per dygn, inklusive näringsdrycker.

Aktivitet på sjukhuset

Målet är att du ska komma upp från sängen redan på operationsdagen. Personalen visar dig hur du bäst tar dig upp och rör dig för att inte belasta operationssåret. Det är bra om du är uppe så mycket du orkar.

Exempel på ett träningsprogram:

• Gå i korridoren minst 4 gånger under dagen.
• Var uppe ur sängen 6–8 timmar fördelat över dygnet.

Om du ligger mycket i sängen bör du trampa med fötterna fram och tillbaka. Det ökar blodcirkulationen och minskar risken för till exempel blodpropp.

Du får inte sitta den första tiden, upp till 14 dagar, för att såret ska läka. Du kommer därför att behöva stå när du äter.

Andningsövningar

Det är viktigt med andningsövningar för att minska risken för komplikationer i lungorna, till exempel lunginflammation. Du övar genom att blåsa mot motstånd med hjälp av en PEP-pipa. Du får information och hjälpmedel av avdelningens fysioterapeut.

Hur mår jag efteråt?

Du kan uppleva att det stramar i operationsområdena.

Det är normalt att ha lätt förhöjd kroppstemperatur men du ska inte ha feber.   

Smärta och illamående

Det kan kännas obehagligt i halsen. Det beror på att du har haft en slang i halsen under operationen.

Du kan också må illa. Det finns läkemedel som lindrar det.

Du kommer att vara öm i magen de första veckorna. Smärtlindring är viktigt för din återhämtning – det gör att du kan sova bättre, röra på dig mer och andas lättare. Det är viktigt att du säger till vårdpersonalen om du har ont. Du kommer att få svara på hur ont du har på en skala från 0 till 10 vid flera tillfällen.

Den vanligaste smärtlindringen är värktabletter, ofta i kombination med ryggbedövning. Vilken smärtlindring du får kommer läkaren att bestämma tillsammans med dig. Vanliga alternativ är epiduralbedövning och opioider:

• Epiduralbedövning ges i ryggen genom en tunn slang som är kopplad till en pump. Slangen sätter narkosläkaren in i samband med operationen. Pumpen ger dig kontinuerlig smärtlindring som kan höjas och sänkas vid behov. Slangen tas vanligtvis bort efter 3 dagar och ersätts med tabletter.
• Opioider är morfinliknande preparat och ges som tabletter eller dropp, som komplement till annan smärtbehandling.

Det är viktigt att du tar de smärtstillande läkemedlen enligt ordination om du har ont. Du blir inte beroende av läkemedlen under den korta period du behöver dem.

Du får en läkemedelslista med dig när du skrivs ut.

Minskade tarmrörelser

Efter en operation minskar rörelserna i tarmen, och de första dagarna efter operationen har du vanligtvis inte avföring. Det bästa sättet att få i gång tarmen är att äta, dricka och röra på dig. Om det behövs kommer du att få läkemedel som stimulerar tarmfunktionen.

Blodförtunnande läkemedel

Du kommer att behandlas med blodförtunnande läkemedel, ofta som en spruta. Du får lära dig hur du gör innan du lämnar sjukhuset. För att förhindra blodproppar kommer du att behöva ta läkemedlet varje dag i några veckor efter operationen.

Du kan också behöva använda lårhöga stödstrumpor den första tiden.

Återhämtning och sjukskrivning

Det är vanligt att stanna på sjukhuset i 10–14 dygn.

I vissa regioner kan du åka till en rehabiliteringsklinik för att återhämta dig innan du kommer hem. Det innebär att du är på en plats där man fokuserar på fysioterapi, mat och allmän återhämtning. Prata med din kontaktsjuksköterska om vad som gäller i din region. 

Du kan behöva vara sjukskriven i cirka 10 veckor, beroende på vad du arbetar med. Om du ska få ytterligare behandling är du ofta sjukskriven även under den tiden.

Du får räkna med att det tar några veckor innan du har fått tillbaka din energi. Mycket av energin går åt till läkningen, så din uthållighet kommer att vara begränsad under en period. Du kan känna dig trött, vara yr, ha ont eller känna annat obehag.

Aktivitet och begränsningar

De första 2 veckorna bör du undvika att sitta längre stunder än 20 minuter åt gången.

Efter operationen är bukväggen vid ärret försvagad. Det kan leda till att du får ett ärrbråck om du tar i för kraftigt för tidigt. Ett ärrbråck syns som en buktning vid ärret.

De första 6–8 veckorna bör du undvika följande:

• Att bära tungt, till exempel matkassar och tunga väskor.
• Aktiviteter som du upplever ansträngande, till exempel sitta på huk eller stå framåtböjd.
• Hård träning som löpning, styrketräning eller gympa. Tänk på att även tyngre arm- och benträning påverkar bukväggen.
• Ansträngande arbete, till exempel klippa gräs, tvätta fönster och skotta snö.

Undvik också att bada tills såret är läkt.

Gör gärna pulshöjande aktiviteter som inte påverkar magmusklerna, till exempel promenera och gå i trappor. Allt eftersom din styrka och kondition förbättras kan du öka intensiteten i dina aktiviteter.

Sårvård

Det är viktigt att du spolar av underlivet med ljummet vatten minst morgon och kväll tills såret är läkt.

Det är bra om du tittar hur du ser ut i underlivet med hjälp av en spegel. Då kan du följa hur ditt sår läker och se om något förändras i såret eller huden runt om.

Det kan hända att stygnen går upp. Det är inte farligt men det är bra om du meddelar vården. Såret sys inte igen utan det får då läka av sig självt.

Uppföljning

Du kommer att ha kontakt med vården efter din operation så att de kan följa upp hur du mår. Du och din läkare beslutar hur och när uppföljningen ska göras och hur du får svaret på den mikroskopiska analysen.

När operationsområdet är stort och inte går att sy ihop lägger man en lambå. Det innebär att operationssåret täcks med hud från en annan del av din kropp som ofta sitter nära operationsområdet. Låret är det vanligaste stället. I många fall är en plastikkirurg med vid operationen.

Hur mår jag efteråt?

Första tiden efter att du har fått en lambå bör du inte sitta. Du rekommenderas att stå eller ligga för att avlasta lambån.

Ofta får du ett dränage som sitter i cirka en vecka efter operationen. Det är en slang som leder bort sårvätska från det opererade området i vulva.

Såret vid tagstället kontrolleras dagligen när du är kvar på sjukhuset.

Det är viktigt att vara observant på tecken på infektion, som att såret är rött, svullet, varmt, gör ont eller att du har feber.

Ring din kontaktsjuksköterska om du känner dig osäker när du har skrivits ut från sjukhuset.

Vad händer när lymfkörtlar tas bort?

Under en operation tar man bort lymfkörtlar i bäckenet, magen eller ljumsken. Det är individuellt hur detta påverkar cirkulationen av lymfvätska. Kroppen kan vanligen delvis kompensera genom att bilda nya förgreningar till andra lymfkärl eller vener.

En svullnad som beror på att lymfkörtlar har tagits bort eller lymfkärl har skadats kallas för lymfödem.

När lymfkörtlar i ljumsken har tagits bort ökar risken att få lymfödem i benet på den opererade sidan. När lymfkörtlar i bäckenet har tagits bort ökar risken att få lymfödem i benen och underlivet. Trötthet, tyngdkänsla och svullnad i det ena eller båda benen kan vara ett tecken på att lymfsystemet är överbelastat.

Risk för infektion

Att lymfkörtlar har tagits bort innebär en viss ökad risk för infektion i kroppsdelen. Du bör vara uppmärksam på tecken på infektion i lymfsystemet, så kallad rosfeber. Då kan benet eller underlivet bli svullet, rött, varmt och göra ont. Oftast får du även feber.

Vid tecken på infektion ska du genast kontakta vården för bedömning och eventuell antibiotikabehandling.

Efter operationen

Svullnad

Den första tiden efter operationen är det normalt med en svullnad i nedre delen av magen, underlivet och benen.

Om det blir svullet, varmt och gör ont i bara det ena benet kan det vara en blodpropp. Kontakta då vården.

Om du är svullen i underlivet eller blygdläpparna kan du lägga extra tryck med till exempel en binda i en tajt trosa.

Lymfläckage

Sårvätska är en blandning av blod och lymfvätska. Den samlas ofta upp i ett så kallat dränage, en slang från operationsområdet. Ren lymfvätska är genomskinlig eller svagt gul. Det är normalt att sårvätska eller ren lymfvätska kan läcka från operationssåret eller från slidan. Ibland kan du behöva använda inkontinensskydd den första tiden efter operationen.

Om du har stora besvär

Om du har stora besvär med svullnad och lymfläckage kan du kontakta din kontaktsjuksköterska för rådgivning. Hen kan också remittera dig till en lymfterapeut om du fortfarande är svullen efter 2 månader.

Råd

• Fysisk aktivitet är bra för att förbättra blodcirkulationen och läkningen. Följ dock de restriktioner som du fick efter operationen.
• Håll din vikt inom normala gränser.
• Håll huden hel och mjuk. Smörj med hudlotion vid behov.
• Rengör småsår noggrant.

Biverkningar

Trötthet

Det är vanligt att du känner dig trött efter en operation. Om du har varit sövd eller fått lugnande läkemedel ska du inte köra bil eller något annat fordon det första dygnet. Du kan vara trött i flera veckor och ibland månader efter operationen, eftersom kroppens återhämtning tar mycket energi.

Illamående

Du kan må illa efter att ha varit sövd. Det går oftast över inom några timmar. Du kan få läkemedel om du har stora besvär.

Smärta

Att ha ont efter en operation är vanligt. Smärtan behandlas med läkemedel. Det är viktigt att du är väl smärtlindrad för att kunna återhämta dig snabbt.

Förstoppning

Förstoppning kan orsakas av att tarmarnas naturliga rörelser störs av operationen och av vissa smärtstillande läkemedel. Förstoppning kan leda till illamående, magknip och spänd mage. Besvären brukar försvinna efter några dagar. Du kan få läkemedel om du har stora besvär.

Problem med att kissa

Det är ibland svårt att kissa efter operationen. Ta kontakt med din kontaktsjuksköterska om det skulle inträffa. Om du inte kan kissa alls, sök vård akut.

Besvär i halsen

Om du har varit sövd under operationen kan du känna obehag i halsen. Det beror på att du har haft en slang där. Besvären går oftast över inom några dagar.

Slemmet i halsen kan bli segt och vara svårt att hosta upp. Undvik att ligga eller sitta mycket för att lindra besvären. Drick mycket för att göra det lättare att hosta upp slemmet.

Du kan också göra andningsövningar som vidgar lungorna. Andas 10 djupa andetag i följd en gång i timmen under dagen.

Lymfödem

Lymfödem kan uppstå efter några månader eller flera år efter en operation. Tidiga tecken på lymfödem är svullnad, domningar eller en känsla av tyngd eller spänningar i nedre delen av magen, underlivet, höfterna, rumpan eller benen. Ta kontakt med din kontaktsjuksköterska om du har något av dessa besvär.

Sårinfektion

I vissa fall kan det uppstå en infektion i operationssåret som behöver behandlas med antibiotika. Kontakta vården om du har ett eller flera av dessa symtom:

• rodnad
• svullnad
• ökad smärta
• såret vätskar
• huden vid såret känns varmare än huden runt omkring
• feber.

Blodpropp

Risken för blodpropp ökar efter en operation. Därför får du läkemedel för att minska risken. Du kommer att få veta hur du ska ta läkemedlet och hur länge du behöver ta det.

Urinvägsinfektion

Det finns flera tecken på urinvägsinfektion. Du kan ha ett eller flera av dessa symtom:

• behöva kissa ofta
• känna att det svider när du kissar och precis efteråt
• ha ont i nedre delen av magen över urinblåsan
• känna dig småfrusen
• se blod i urinen.

Postoperativ svullnad

Om lymfkörtlar har tagits bort finns en risk att lymfvätska samlas. Det kan leda till att du blir svullen över nedre delen av magen, underlivet och låren. Detta är inte lymfödem, utan kallas postoperativ svullnad. Oftast försvinner svullnaden inom 2–3 månader. Svullnaden behöver inte innebära att du har större risk att utveckla lymfödem.

Råd vid svullnad i blygdläpparna:

• Lägg en binda i tajta trosor, baddräkt eller liknande. Detta kan minska obehaget.
• Lägg bäckenet högt med till exempel kuddar under, eller tippa sängen något bakåt (om du är på vårdavdelningen). Tryck samtidigt på blygdläpparna med handen.

Råd vid svullnad i underlivet eller över blygdbenet:

• Lägg en binda i tajta trosor, baddräkt eller liknande.
• Om det inte räcker kan du lägga extra tryck med till exempel en bit skumgummi.
• Använd cykelbyxor med kompression.

Vid svullnad i benen kan du prova ut lårhöga stödstrumpor. Använd dem dagtid tills svullnaden har försvunnit.

Komplikationer

Komplikationer efter en operation är ovanliga, men de kan vara allvarliga. En komplikation kan leda till att vårdtiden förlängs. Det är viktigt att du är uppmärksam på symtom och följer de råd du får om sårvård, hygien och fysisk aktivitet.

Fysisk aktivitet efter en operation bidrar till att

• få i gång blodcirkulationen, vilket förbättrar sårläkningen och minskar risken för lunginflammation och blodpropp i benen
• få i gång tarmarna och minska risken för förstoppning och illamående
• förbättra lungfunktionen, vilket minskar risken för lunginflammation och slem i lungorna
• minska risken för stela leder och svaga muskler. 

Aktivitet på sjukhuset

Du bör ligga i sängen så lite som möjligt och vara fysiskt aktiv så snart du kan efter operationen. Personalen visar dig hur du bäst tar dig upp och rör dig utan att belasta operationssåret.

Efter större operationer är det vanligt att behöva ligga i sängen en kortare eller längre period. Men du återhämtar dig snabbare och får färre komplikationer om denna period blir så kort som möjligt. Att sitta upp i sängen eller på en stol, stå och gå förbättrar många av kroppens funktioner. All rörelse är betydelsefull.

Om du ligger ner mycket bör du röra på fötterna fram och tillbaka. Det ökar blodcirkulationen och minskar risken för till exempel blodpropp.

Andningsträning

Att sitta upp och vara fysiskt aktiv minskar risken för komplikationer som lunginflammation, men ibland behövs också andningsträning. I så fall kan du rekommenderas olika andningsövningar med eller utan hjälpmedel. Du bör träna ofta eftersom effekten är kort. Rekommendationen är varje vaken timme under den första tiden efter operationen. Träna enligt de instruktioner du får av vårdpersonalen.

Aktivitet när du har kommit hem

Målet är att du ska återgå till din vanliga eller en högre funktionsnivå än före operationen. Under tiden såret läker, vanligtvis 6–8 veckor, kan du behöva undvika tyngre belastning som styrketräning och tunga lyft. Oftast går det ändå bra med lättare fysisk aktivitet. Att röra på dig kan leda till snabbare återhämtning och läkning.

Starta med lugnare aktiviteter som promenader eller lättare övningar och öka på belastningen allteftersom. Det är vanligt att vara trött, men försök ändå att vara så aktiv du kan.

Råd om fysisk aktivitet kan du få från en fysioterapeut och annan vårdpersonal. Du kan också få fysisk aktivitet på recept, FaR.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Fysisk aktivitet på recept

Lymfödem beror på att lymfvätska inte flödar som det ska genom lymfsystemet. I stället kan lymfvätskan samlas i en kroppsdel som då blir svullen.

De flesta lymfödem uppstår under första året efter en operation eller strålbehandling. Lymfödem kan också uppstå efter några månader eller flera år.

Tidiga tecken på lymfödem är att en kroppsdel svullnar, domnar eller känns tung och spänd.

Råd till dig som har risk att utveckla lymfödem

• Kontakta vården om en kroppsdel svullnar eller känns tung och spänd. Det är viktigt att du söker hjälp så tidigt som möjligt. Lymfödem är lättare att behandla i ett tidigt skede.
• Fysisk aktivitet är viktigt för din hälsa och för att förebygga lymfödem. Mycket stillasittande ökar risken för lymfödem, men det gör inte träning. Om du är otränad bör du börja träna försiktigt och öka långsamt. All rörelse räknas.
• Övervikt kan öka risken för lymfödem. Försök därför att ha en hälsosam vikt.
• Håll huden ren och mjuk, så att du inte får sprickor, sår och infektioner. Smörj huden med en mjukgörande kräm. Raka inte benen.
• Om en kroppsdel blir röd, varm och svullen, och om du får hög feber, kan du ha fått rosfeber. Då är det viktigt att du söker vård snabbt och får antibiotika.

Gör så här:

1. Böj benen.

2. Lägg dig på sidan.

3. För ut benen över sängkanten. Tryck dig upp till sittande med hjälp av dina armar.

4. För att lägga dig ner, följ bilderna i omvänd ordning.

1. Böj benen. 

2. Lägg dig på sidan. 

3. För ut benen över sängkanten. Res dig upp med hjälp av dina armar. 

4. För att lägga dig ner, följ bilderna i omvänd ordning.

Berätta för din läkare eller kontaktsjuksköterska om du har ont, så att du kan få behandling och råd om egenvård. 

Såret på magen 

Huden i operationsområdet läker på cirka 7–14 dagar beroende på typen av operation.  

Muskler och hinnor i operationsområdet läker på cirka 3 månader.  

Du kan ha sämre känsel vid ärret. Känseln kommer oftast tillbaka efter 3–6 månader. 

Såret på magen täcks av ett förband. Om såret fuktar igenom förbandet under de första dygnen, får du hjälp av personalen på sjukhuset att förstärka det med en torr kompress. Om du har lämnat sjukhuset och såret vätskar så att förbandet är helt genomblött, ska du byta det. Tvätta alltid händerna noga innan du byter förbandet.  

Förbandet kan oftast tas bort efter 3 dagar, men ibland behöver det sitta längre. Du får veta vad som gäller för dig. Därefter behövs sällan något förband. Om du vill kan du ha en kirurgtejp på såret. Tejpen bör bytas två gånger per vecka.  

Stygnen eller agrafferna tas oftast bort efter cirka 7–14 dagar, beroende på om du har opererats med titthålsteknik eller öppen teknik. När du skrivs ut från sjukhuset får du veta vad som gäller för dig och var de ska tas bort. 

När livmodern har tagits bort 

När livmodern har tagits bort har du ett sår i toppen av slidan. Såret läker efter 6–8 veckor. Du behöver inte tvätta dig på något speciellt sätt.  

Efter de första dagarnas blödning efter operationen, är det normalt att ha en brun eller blodblandad flytning under tiden såret läker. Efter cirka 10 dagar kan det komma en liten blödning i samband med att såret läker. Du ska inte använda en tampong eller menskopp, utan i stället en binda. 

Sex och samliv  

Vänta med att ha vaginalt samlag i 8–10 veckor efter operationen. Då går det bra, under förutsättning att du har slutat blöda. Syftet med att vänta är att minska risken för infektion och andra komplikationer. 

Sex utan penetration går bra efter någon vecka. Följ de anvisningar du får av din läkare eller sjuksköterska. 

Det är vanligt att känna obehag vid samlag under en begränsad tid efter operationen. Om det fortsätter göra ont att ha vaginalt samlag eller annan form av penetrerande sex är det viktigt att du söker hjälp. Det finns oftast en förklaring och möjlighet att få hjälp med problemen. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare. 

Dusch och bad 

De flesta förband tål att duschas på. Följ de anvisningar du får innan du åker hem. När du har tagit bort förbandet kan du duscha som vanligt, men du ska inte gnugga på såret de första 2 veckorna. Det går bra att duscha även om såret är infekterat.

Undvik att bada och basta tills såret är läkt och du inte längre blöder från slidan. 

Sårinfektion 

Några millimeters rodnad kring sårkanter och stygn är normalt, men det händer att operationssåret blir infekterat. En infektion uppstår vanligtvis tidigast 3 dagar efter operationen. Tecken på infektion är feber, ökande smärta och en växande svullnad och rodnad kring såret.  

Om detta inträffar ska du kontakta mottagningen där du blev opererad eller din kontaktsjuksköterska. 

Ärr 

När stygnen tas bort har huden läkt ihop så att den håller för påfrestningar, men det tar många månader innan ärret får sitt slutliga utseende. Ärr kan bli röda, hårda, upphöjda och klia, men med tiden bleknar de, sjunker ihop och blir mjuka.  

Du kan använda hudvänlig kirurgtejp över såret. Kirurgtejpen stimulerar till läkning och ger ett finare ärr om den används under en längre period.  

Skydda ärret mot sol under minst ett år så undviker du att få bestående ändring av hudens färg. 

Det är normalt med sämre känsel kring ärret. Känseln återkommer oftast tillbaka, men det kan ta flera månader. 

> Läs mer på 1177.se. Sök på Operationssår. 

Olika läkemedel verkar på olika sätt

Det finns flera olika typer av läkemedel för att behandla cancer och de fungerar på olika sätt:

• Cytostatika, eller cellgifter som det ibland kallas, är ett samlingsnamn för många olika läkemedel som hämmar celler på olika sätt.
• Målriktade läkemedel riktas mot specifika ämnen i cancercellerna.
• Immunterapi är olika läkemedel som stärker immunförsvaret så att det blir verksamt mot cancern.
• Läkemedel som påverkar kroppens hormoner används vid en del cancersjukdomar. Det kallas även för endokrin terapi, hormonell behandling eller antihormonell behandling, beroende på hur läkemedlet verkar i kroppen.

Ofta kombineras läkemedel som verkar på olika sätt. De kan ges samtidigt eller efter varandra.

Syftet kan variera

Behandlingen kan ha olika syften:

• bli av med sjukdomen
• hindra återfall, alltså att sjukdomen kommer tillbaka
• förlänga livet
• lindra symtom.

Du kan få läkemedlen på olika sätt

Läkemedlen kan ges som dropp eller spruta på sjukhuset, eller kapslar eller tabletter som du tar hemma.

Ibland ges läkemedlen kontinuerligt varje dag, och ibland i form av kurer som du får i omgångar.

Cytostatika kallas ibland för cellgifter eller kemoterapi. Läkemedlen är effektiva mot cancerceller men påverkar även friska celler i kroppen, till exempel hårceller och könsceller.

Nyare läkemedel kan vara en kombination av cytostatika och målriktade läkemedel. Dessa riktar in sig mer specifikt mot cancercellerna.

En cytostatikabehandling kan bestå av flera olika läkemedel. Du kan få cytostatika som enda behandling eller i kombination med andra behandlingar, till exempel före eller efter en operation.

Behandlingen ges ofta i omgångar, så kallade kurer, med viss tid emellan. Hur många kurer och hur höga doser du får anpassas efter dig.

Så går det till

Cytostatika får du direkt i blodet genom dropp, pump eller spruta, eller tar som tabletter eller kapslar.

Om du ska få cytostatika genom dropp, får du ofta en tunn slang i ett blodkärl som kan sitta kvar så länge du behöver den. Det kan vara till exempel en subkutan venport eller PICC-line.

Tabletter och kapslar med cytostatika tar du själv hemma.

Så hanterar du läkemedlet

• Förvara läkemedlet skyddat för barn och obehöriga.
• Tabletter får inte delas eller krossas. Kapslar får inte öppnas. Prata med din behandlingssjuksköterska, kontaktsjuksköterska eller apoteket om du har svårt att svälja tabletterna eller kapslarna.
• Använd sked eller handskar när du tar i tabletterna eller kapslarna. Diska skeden, släng handskarna och tvätta händerna direkt efteråt. Detta ska du göra för att skydda andra som kanske rör vid samma ytor som du. Det påverkar inte dig själv om du tar i tabletterna eller kapslarna.
• Tabletter och kapslar som du inte har använt ska du lämna tillbaka till ett apotek.

Vanligt att lämna blodprov

Behandlingen med cytostatika kan göra att du får sämre blodvärden. Det är därför vanligt att lämna blodprov i samband med behandlingen. Vilka prover och hur ofta de kontrolleras beror på vilken typ av behandling du får och hur du reagerar på den.

Du får veta om något behöver ändras

Om något behöver ändras kontaktas du. Om du inte hör något fortsätter du din behandling som planerat och lämnar blodprover enligt remissen.

I vissa regioner kan du se dina provsvar om du loggar in på 1177. Det är då viktigt att veta att dina värden kan avvika från normalvärdena för personer som inte behandlas mot cancer. Du behöver inte bli orolig om dina värden avviker, utan lita på att läkaren hör av sig om något behöver ändras.

Du kan få biverkningar

Cytostatika påverkar även friska celler, vilket kan ge olika biverkningar. Exempel på biverkningar av cytostatika är illamående, håravfall och ökad infektionskänslighet.

Vi människor reagerar olika på läkemedel. Därför går det inte alltid att säga vilka biverkningar du kommer att få. I beskrivningen av läkemedlet ser du vilka biverkningar din behandling kan ge. Det är olika hur länge man har biverkningar. För en del kan det ta flera år efter avslutad behandling innan biverkningarna försvinner helt.

Vissa biverkningar går att förebygga. Du kan därför ordineras ytterligare läkemedel mot till exempel illamående eller allergiska reaktioner.

Hantera kroppsvätskor säkert för att skydda andra

Kroppen gör sig av med resterna av cytostatikan genom olika kroppsvätskor, till exempel urin och avföring. Mängden cytostatika i kroppsvätskorna är störst direkt efter en kur. Olika läkemedel tar olika lång tid att få ur kroppen.

Generellt gäller att du bör vara försiktig med dina kroppsvätskor under behandlingen och de 7 första dygnen efter att behandlingen är slut, för att skydda personer i din omgivning. Du kan få andra råd från vårdpersonalen.

Tvätt och hygien

• Om någon annan hanterar dina kroppsvätskor ska hen alltid använda engångshandskar.
• Om du svettas så att kläder och lakan blir blöta bör du duscha och byta kläder och sängkläder.
• Tvätta kläder och tyger som har fått spill av kroppsvätskor direkt om det går, helst separat. Använd vanligt tvättmedel. Om du inte kan tvätta direkt, förvara dem i en sluten plastpåse så länge.
• Sitt ner på toaletten för att undvika att stänka urin. Fäll ner locket innan du spolar, och spola två gånger. Om du använder mulltoalett, utedass eller torrtoalett, strö kalk eller toalettströ efter besöket.

Slänga avfall

• Torka upp spill av kroppsvätskor med papper eller en trasa som du kan kasta. Lägg avfallet i en plastpåse, knyt ihop den och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall. Tvätta ytan med rengöringsmedel och vatten.
• Lägg inkontinensskydd, blöjor och stomipåsar i en plastpåse och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall.
• Om du har urinkateter, byt påse istället för att tömma den. När du har kopplat bort den använda påsen, gör en knut på kopplingsslangen. Lägg kateterpåsen med slang i en plastpåse och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall.

Om du ammar

Cytostatikan kan gå över i bröstmjölk. Därför ska du inte amma under behandlingen och en tid efteråt. Hur lång tid beror på vilka läkemedel du får.

Andra läkemedel, naturläkemedel och kosttillskott

Du kan behöva göra uppehåll med dina vanliga läkemedel under cytostatikabehandlingen, eller ändra dosen. Du och din läkare pratar om det innan behandlingen startar. Din läkare behöver också veta om du ändrar något i din vanliga medicinering medan du får behandling mot cancer.

Viktigt att berätta vad du använder

Berätta om du tar naturläkemedel eller kosttillskott. Effekten av vissa cytostatika kan påverkas av vissa livsmedel och preparat, till exempel grapefrukt, grapefruktjuice, johannesört och granatäpplen. Effekten kan bli både förstärkt och försvagad och din läkare behöver därför veta vad du använder.

Sköt om din munhälsa

Det är viktigt att sköta om din munhälsa under tiden du behandlas med cytostatika. Använd en mjuk tandborste och mild tandkräm för att förebygga besvär.

Att gå till tandläkaren

Undvik att gå till tandläkaren eller tandhygienisten under cytostatikabehandlingen, eftersom du är infektionskänslig.

Prata med din läkare om du behöver gå till tandläkaren och berätta för din tandläkare att du behandlas med cytostatika.

Övrigt att tänka på

• Om du behöver vaccinera dig, fråga din läkare om det går bra och i så fall när.
• Behandlingen är inget hinder för att få massage, men din sjukdom kan vara det. Prata med din läkare. Beröring och taktil massage går alltid bra.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Behandling med cytostatika vid cancer och Att lämna blodprov.

Film: Behandling vid livmoderhalscancer – om onkologisk behandling

Eller scanna QR-koden för att komma till filmen.

Film: Behandling vid livmoderhalscancer med cytostatika

Eller scanna QR-koden för att komma till filmen.

Det är viktigt att du följer ordinationen om förebyggande läkemedel du får inför behandlingen. Om du ändå mår illa, kontakta vården så att du kan få hjälp. Det kan finnas andra sätt att ta läkemedlen på eller andra saker att tänka på så att du inte fortsätter att må illa. Vissa läkemedel mot illamående kan till exempel ge förstoppning som i sin tur kan förstärka illamåendet.

Det finns också mycket du kan göra själv för att minska illamående, aptitlöshet och smakförändringar. Prata med din kontaktsjuksköterska för att få råd om vad du kan göra.

Du kan svara på frågor för att få hjälp

Genom att berätta för vården hur du har mått kan du få bästa möjliga behandling i fortsättningen. Det kan vara bra om du kan beskriva bland annat:

• hur du har upplevt illamåendet
• vilken tid på dygnet du har mått illa
• om du har kräkts
• om du har gått ner i vikt.

Ibland ombeds du fylla i ett formulär för att beskriva ditt illamående.

Hur ska jag förbereda mig?

Ta gärna med något att läsa eller lyssna på, till exempel böcker, musik eller radioprogram.

Vanligtvis får närstående följa med, men tänk på att visa hänsyn till andra patienter. Närstående som känner sig sjuka ska stanna hemma. Ibland gäller särskilda restriktioner.

Både patienter och personal kan vara känsliga mot lukter. Ta därför inte med kryddstark mat eller doftande blommor och ha inte på dig parfym.

Prata med kontaktsjuksköterskan eller den behandlingsansvariga

sjuksköterskan om du har frågor om vad som gäller där du ska få behandling. 

Så går det till

Du kommer till sjukhuset samma dag som du ska få behandlingen.

Behandlingen ges på en avdelning där patienter med olika typer av cancer behandlas. En sjuksköterska ansvarar för dig och din behandling.

Läkemedlet ges som antingen spruta eller dropp. Droppet ges genom en slang eller dosa kopplad till ett blodkärl. Slangen eller dosan kallas infart.

Om du får dropp tar det allt mellan 10 minuter och några timmar, beroende på vilken behandling du får. Då får du en plats i en säng eller en bekväm stol. Det är bra att dricka extra vätska i samband med behandlingen.

Ibland behöver du få cytostatika under en längre tid och kan då få gå hem med dropp via en bärbar infusionspump, även kallad infusor. När pumpen ska tas bort får du hjälp av hemsjukvården eller på sjukhuset. Ibland kan du även få lära dig att koppla bort pumpen själv.

Hur mår jag efteråt?

De flesta som får behandling kan gå hem samma dag.

Efter vissa behandlingar är det viktigt med övervakning. Då kan du behöva stanna kvar på sjukhuset i något eller några dygn.

Du får inte gå från avdelningen förrän behandlingen och efterkontrollerna är klara.

Bra att veta

Vårdpersonalen följer skyddsföreskrifter under behandlingen. Till exempel använder de speciella skyddskläder när de hanterar cytostatika.

Det finns många olika målriktade behandlingar. Vilken typ av målriktad behandling du får beror på egenskaper hos tumören. Din läkare berättar vad som gäller för dig.

Här är några exempel på vad målriktad behandling kan vara:

• Angiogeneshämmare: Påverkar cancertumörens blodkärl så att det blir svårare för cancercellerna att växa till och sprida sig.
• Parphämmare: Påverkar cancercellens förmåga att laga de DNA-skador som ofta uppstår i friska och sjuka celler. Det gör att cancercellerna till slut dör.
• Proteinkinashämmare: Blockerar ämnen som stimulerar cancercellens tillväxt och delning. Det leder till sämre tillväxt av tumören.
• Antikroppar: Kallas också biologiska läkemedel. De söker upp och hämmar en viss sorts proteiner i kroppen. Det försvårar cancerns tillväxt, eller stärker immunförsvaret mot cancern. 

Så går det till

Läkemedlet får du direkt i blodet som spruta eller dropp, eller tar som tabletter eller kapslar.

Tabletter och kapslar tar du själv hemma.

Så hanterar du läkemedlet

• Förvara läkemedlet skyddat för barn och obehöriga.
• Tabletterna får inte delas eller krossas. Kapslar får inte öppnas. Prata med din behandlingssjuksköterska, kontaktsjuksköterska eller apoteket om du har svårt att svälja dem.
• Använd sked eller handskar när du tar i tabletterna eller kapslarna. Diska skeden, släng handskarna och tvätta händerna direkt efteråt. Detta ska du göra för att skydda andra som kanske rör vid samma ytor som du. Det påverkar inte dig själv om du tar i tabletterna eller kapslarna.
• Tabletter och kapslar som du inte har använt ska hanteras som riskavfall. Fråga ditt apotek om de kan ta emot dem. Annars kan du lämna tillbaka dem till sjukhuset.

Vanligt att lämna blodprov

Behandlingen kan göra att du får sämre blodvärden. Det är därför vanligt att lämna blodprov i samband med behandlingen. Vilka prover och hur ofta de kontrolleras beror på vilken typ av behandling du får och hur du reagerar på den.

Du får veta om något behöver ändras

Om något behöver ändras kontaktas du. Om du inte hör något fortsätter du din behandling som planerat och lämnar blodprover enligt remissen.

I vissa regioner kan du se dina provsvar om du loggar in på 1177. Det är då viktigt att veta att dina värden kan avvika från normalvärdena för personer som inte behandlas mot cancer. Du behöver inte bli orolig om dina värden avviker, utan lita på att läkaren hör av sig om något behöver ändras.

Du kan få biverkningar

Vilka biverkningar du får beror på vilket läkemedel du får, hur stor dosen är och om du får annan behandling samtidigt. I beskrivningen av läkemedlet ser du vilka biverkningar din behandling kan ge. Biverkningar som kan förekomma är bland annat illamående och allergiska reaktioner.

Berätta hur du mår för din kontaktsjuksköterska eller läkare. Då kan du få behandling och råd om vad du kan göra själv för att må bättre.

Du kan ordineras ytterligare läkemedel för att förebygga biverkningar.

Hantera kroppsvätskor säkert för att skydda andra

Kroppen bryter ner målriktade läkemedel till vattenlösliga ämnen och gör sig av med dem genom olika kroppsvätskor, till exempel urin, avföring och kräkningar. Det kan därför finnas risker när du hanterar kroppsvätskor efter att ha tagit vissa målriktade läkemedel som tabletter och kapslar. Antikroppar kan hanteras som vanliga läkemedel och kräver inga särskilda skyddsåtgärder.

Om du har omsorgspersonal hemma, informera dem om att du behandlas med målriktade läkemedel mot cancer.

Följ dessa råd:

Tvätt och hygien

• Om någon annan hanterar dina kroppsvätskor bör hen alltid använda engångshandskar.
• Tvätta textilier som har fått spill av kroppsvätskor direkt om det går, helst skilt från annan tvätt. Använd vanligt tvättmedel. Om du inte kan tvätta direkt, förvara dem i en sluten plastpåse så länge.
• Sitt ner på toaletten för att undvika att stänka urin. Fäll ner locket innan du spolar, och spola två gånger. Om du använder mulltoalett, utedass eller torrtoalett, strö kalk eller toalettströ efter besöket.

Slänga avfall

• Torka upp spill av kroppsvätskor med papper eller en trasa som du kan kasta. Lägg avfallet i en plastpåse, knyt ihop den och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall. Tvätta ytan med rengöringsmedel och vatten.
• Lägg inkontinensskydd, blöjor och stomipåsar i en plastpåse och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall.
• Om du har urinkateter, töm påsen själv i toaletten om du kan. Om du behöver hjälp att tömma påsen, sätt på en knut på kopplingsslangen. Lägg engångspåsen med slang i en plastpåse och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall.

Undvik graviditet och amning

Målriktade läkemedel kan påverka spermierna, eller fostret i magen om du blir gravid. Man vet ännu för lite om riskerna för att kunna ge exakta råd. Risken för graviditet finns även om du får behandling som kan påverka fertiliteten. Använd därför preventivmedel så länge cancerbehandlingen pågår och en tid efteråt. Ibland behövs dubbelt skydd, eftersom biverkningar som diarré eller direkt påverkan av läkemedlet kan göra att p-piller inte räcker som ensamt skydd. Ibland är p-piller inte heller lämpligt. Kondom kan rekommenderas både som preventivmedel och för att skydda sköra slemhinnor.

Prata med din läkare om vilket preventivmedel som blir bäst för dig. Din läkare kan också svara på hur länge efter behandlingen du bör vänta med att försöka få barn.

De flesta målriktade läkemedel går över i bröstmjölk, och man vet för lite om riskerna för barnet vid amning. Därför bör du inte amma i samband med behandlingen.

Andra läkemedel, naturläkemedel och kosttillskott

Du kan behöva göra uppehåll med dina vanliga läkemedel under behandlingen, eller ändra dosen. Du och din läkare pratar om det innan behandlingen startar. Din läkare behöver också veta om du ändrar något i din vanliga medicinering under tiden du får behandling mot cancer.

Viktigt att berätta vad du använder

Berätta om du tar naturläkemedel eller kosttillskott. Effekten av vissa målriktade läkemedel kan påverkas av vissa livsmedel och preparat, till exempel grapefrukt, grapefruktjuice, johannesört och granatäpplen. Effekten kan bli både förstärkt och försvagad och din läkare behöver därför veta vad du använder.

Övrigt att tänka på

• Om du behöver vaccinera dig, fråga din läkare om det går bra och i så fall när.
• Behandlingen är inget hinder för att få massage, men din sjukdom kan vara det. Prata med din läkare. Beröring och taktil massage går alltid bra.

Så går det till

Du kommer till sjukhuset samma dag som du ska få behandlingen.

Behandlingen ges på en avdelning där patienter med olika typer av cancer behandlas. En sjuksköterska ger dig behandlingen och ser till att du har det bra.

Du får behandlingen som dropp direkt i blodet.

De flesta som får immunterapi kan gå hem samma dag.

Du får lämna prover under och efter behandlingen

Efter immunterapin blir immunförsvaret mer aktivt under en längre tid. Det kan påverka kroppen på flera sätt och bland annat ge inflammationer i exempelvis lungorna, tarmarna, huden och musklerna och påverka hormonerna. Dessa biverkningar kan bli allvarliga och kan även komma flera månader efter att behandlingen är slut. Därför kommer dina symtom att följas upp och du får även lämna blodprover regelbundet i minst sex månader efter behandlingen.

Du får veta om något behöver ändras

Om något behöver ändras kontaktas du. Om du inte hör något fortsätter du din behandling som planerat och lämnar blodprover enligt remissen.

I vissa regioner kan du se dina provsvar om du loggar in på 1177. Det är då viktigt att veta att dina värden kan avvika från normalvärdena för personer som inte behandlas mot cancer. Du behöver inte bli orolig om dina värden avviker, utan lita på att läkaren hör av sig om något behöver ändras.

Informera nya vårdkontakter om immunterapin

Det är viktigt att du informerar nya vårdkontakter om att du har fått immunterapi, även efter att behandlingen är slut.

Risken för att få blodpropp kan öka vid operationer, men även av cancersjukdomen i sig. Du kan få blodförtunnande läkemedel som förebyggande behandling om du har ökad risk för blodpropp. Blodförtunnande läkemedel används också som behandling om du redan har fått en blodpropp.

Du kan även behöva ta blodförtunnande läkemedel om du tidigare har haft förmaksflimmer, hjärtsvikt, högt blodtryck eller diabetes.

Olika typer av blodförtunnande läkemedel

Det finns olika typer av blodförtunnande läkemedel. Vilket du rekommenderas beror på vilken sjukdom du har och om du tar andra läkemedel. Du kan behöva använda flera blodförtunnande läkemedel samtidigt, eller olika läkemedel under olika faser av behandlingen.

Blodförtunnande läkemedel finns som sprutor, tabletter eller kapslar.

Berätta om du tar andra läkemedel och naturläkemedel

Vissa läkemedel som är avsedda för andra saker kan också ha en blodförtunnande effekt. Det gäller även receptfria läkemedel som vissa värktabletter. Därför ska du alltid berätta för läkaren om alla läkemedel och naturläkemedel du tar.

Vanliga biverkningar

Blodet koagulerar inte lika snabbt när du tar blodförtunnande läkemedel. Därför blöder du lättare om du till exempel får ett sår eller en skada. Här är exempel på vanliga biverkningar:

• näsblod
• blod i urinen
• blod i avföringen som gör den svart
• många eller stora blåmärken i huden.

Risken för allvarlig blödning minskar om du har ett normalt blodtryck.

Du kan tillfälligt behöva sluta ta det blodförtunnande läkemedlet eller ändra dosen, om du ska opereras, gå igenom olika undersökningar eller behandlas hos tandläkare.

Gör så här:

1. Tvätta händerna.
2. Ta ut sprutan ur förpackningen. Böj bort eventuellt stickskydd och ta bort nålskyddet.
3. Nyp om huden du ska sticka i så att du får ett hudveck mellan fingrarna. Stick in hela nålen i 45–90 graders vinkel i mitten av hudvecket.
4. Håll kvar greppet om huden och spruta långsamt in allt läkemedel som finns i sprutan.
5. Dra ut nålen till hälften och räkna till fem. Dra sedan ut sprutan helt.

Du kan få ett blåmärke efter att du har tagit sprutan. Det är normalt och ofarligt.

> Se en film om att ta sprutor själv på medicininstruktioner.se. Sök på namnet på det läkemedel du har blivit ordinerad.

Film: Tips och råd hur du injicerar dig själv

Kortison är vanligt som en del av behandlingen mot cancer. Det används också för att lindra biverkningar av annan behandling, till exempel illamående. Kortison kan också vara smärtstillande genom att minska svullnaden omkring en tumör så att den trycker mindre på vävnaden och nerverna intill.

Det är vanligt att få större aptit och känna sig piggare när man får kortison.

Tabletter eller direkt i blodet

Ofta ges kortisonet som tabletter eller direkt i blodet.

Kortisondosen behöver ökas och minskas i lagom takt så att kroppen vänjer sig. Om du tar tabletter är det därför viktigt att du följer schemat du får.

Biverkningar

Det är individuellt vilka biverkningar du får av behandlingen. Kortare behandlingar på några dagar upp till ett par veckor ger ofta färre och mindre allvarliga biverkningar än längre behandlingar. Kortison kan ge magbesvär och öka risken för magsår. Du kan därför behöva läkemedel för att skydda magslemhinnan under hela tiden som du tar kortison.

Tillsammans med din läkare väger du risken för biverkningar mot fördelarna med behandlingen.

Vanliga biverkningar på kort sikt

Dessa biverkningar kan komma ganska snabbt:

• Du kan få svårt att sova.
• Du kan känna dig rastlös och ”uppvarvad”.
• Du kan få högre blodsocker.
• Du kan få högre blodtryck.

Vanliga biverkningar vid längre användning

Dessa biverkningar kan komma lite senare:

• Du kan bli svullen i ansiktet och på bålen.
• Huden kan bli tunnare och rödare.
• Du kan få benskörhet.
• Musklerna kan bli svagare.
• Sår kan läka sämre.
• Du kan få sämre försvar mot infektioner.

Bra smärtlindring påverkar dig positivt både fysiskt och psykiskt. Det gör det lättare för dig att vara aktiv, vilket är viktigt för både cancerbehandlingen och livskvaliteten. Det kan också göra att du sover bättre och känner dig gladare. 

Att hitta rätt behandling

Smärtstillande läkemedel är en viktig del av behandlingen mot smärta. För att kunna ge bäst behandling behöver vårdpersonalen veta var och när du har ont, hur stark smärtan är och hur du upplever den. De behöver också veta hur mycket du blir hjälpt av de läkemedel du eventuellt redan tar. Det finns olika typer av smärta, och beroende på typen fungerar olika behandlingar olika bra. 

Om din smärta är svårbehandlad kan du få en remiss till en smärtklinik eller smärtspecialist. 

Råd vid regelbunden smärtstillande behandling

Ta dina läkemedel enligt ordination, för att hålla en jämn nivå och undvika plötslig smärta. Målet är att förebygga smärta.

När du börjar med ett nytt läkemedel eller ändrar dosen kan du behöva vara i kontakt med vården flera gånger för att hitta rätt dos. Berätta om du får biverkningar, så att du kan få hjälp att hantera dem. 

I början av en regelbunden smärtstillande behandling kan du känna dig tröttare än vanligt. Det går oftast över och beror på att kroppen slappnar av efter att ha varit spänd av smärtan.

Olika sorters läkemedel kan minska smärtan på olika sätt. Du kan behöva kombinera olika sorter för att få kontroll på smärtan. Här kan du läsa om de vanligaste sorterna. 

Paracetamol

Ofta får du börja med läkemedel som innehåller det verksamma ämnet paracetamol. Det kan räcka som behandling.

Biverkningar

Biverkningar är ovanliga om du använder paracetamol på rätt sätt och i rätt dos. 

Antiinflammatoriska läkemedel 

Antiinflammatoriska läkemedel innehåller verksamma ämnen som ibuprofen eller acetylsalicylsyra. De kallas också NSAID eller coxhämmare. De minskar smärta genom att dämpa inflammation i kroppen. 

Antiinflammatoriska läkemedel är i vissa fall inte bra att ta samtidigt som du behandlas med cytostatika. Prata därför med din läkare eller kontaktsjuksköterska innan du använder receptfria antiinflammatoriska läkemedel. 

Biverkningar

Antiinflammatoriska läkemedel kan ge magbesvär som illamående, ont i magen och diarré. De kan också öka risken för magsår. Du kan därför behöva läkemedel för att skydda magslemhinnan.

Andra biverkningar kan vara huvudvärk, utslag och yrsel. Läkemedlen kan även öka risken för hjärt- och kärlsjukdomar, som hjärtinfarkt och stroke.

En del biverkningar är gemensamma för alla antiinflammatoriska läkemedel, men risken för biverkningar kan vara olika stor.

Antiinflammatoriska läkemedel kan ha blodförtunnande effekt. Därför bör du diskutera med din läkare om du kan kombinera läkemedel mot smärta med eventuella blodförtunnande läkemedel som du också behöver ta. Din läkare bedömer vilket läkemedel som är bäst för dig.

Kortison 

Kortison kan ges för att minska smärta som orsakas av inflammation eller tryck från tumörer på nerver eller andra organ. Oftast ges kortisonet under en begränsad tid, som en kur.

När du ska sluta med läkemedlet behöver det minskas gradvis så att kroppen vänjer sig. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska göra. 

Biverkningar

Biverkningar du kan få är högt blodsocker, större aptit och svårt att sova. Vid längre tids användning kan du få tunnare hud och sämre sårläkning. Om du får höga doser kan kroppsfettet fördelas om så att du blir rundare i ansiktet och på bålen.

Kortison kan ge magbesvär och öka risken för magsår. Du kan därför behöva läkemedel för att skydda magslemhinnan.

En del biverkningar är gemensamma för alla antiinflammatoriska läkemedel, men risken för biverkningar kan vara olika stor. Din läkare bedömer vilket läkemedel som är bäst för dig.

Opioider

Opioider kan ges vid både plötslig och mer långvarig smärta. Läkemedlen kan ha olika namn och finns som till exempel tabletter, plåster och sprutor. Det verksamma ämnet kan vara till exempel oxikodon, fentanyl eller morfin. En del opioider är långtidsverkande, och tas regelbundet för att förebygga och minska smärta. Dessa kombineras ofta med snabbverkande opioider som du kan ta om du ändå får ont. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska ta läkemedlen.

Vissa är rädda för att bli beroende av opioider. Risken är liten om du håller dig inom den rekommenderade dosen. Det är smärtan som avgör vilken dos du behöver.

När du ska minska dosen eller sluta med läkemedlet behöver det ibland göras gradvis. Annars kan du få symtom på abstinens, till exempel rastlöshet, illamående och svettningar. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska göra. 

Biverkningar

Alla opioider har liknande biverkningar. Illamående och dåsighet är vanligt i början av behandlingen, men försvinner oftast efter någon vecka. Förstoppning eller problem med magen är också vanligt och brukar vara kvar under hela behandlingen. När du får opioider ska du därför också ta laxerande läkemedel. Andra vanliga biverkningar är muntorrhet, yrsel, förvirring, ont i magen och problem med att kissa.

Opioider kan påverka din reaktionsförmåga och vakenhet. Därför bör du vara försiktig i trafiken. Det är inte förbjudet att köra bil när du tar läkemedlen enligt ordination. Men du ska inte köra bil om du känner dig dåsig eller påverkad och inte heller om det gör ont att bromsa eller hantera bilen i de akuta situationer som kan uppstå i trafiken. Du är själv ansvarig för att bedöma om du kan köra bil eller inte.

> Läs mer om läkemedel och bilkörning på transportstyrelsen.se. Sök på Trafikfarliga läkemedel.

Antiepileptiska och antidepressiva läkemedel

Antiepileptiska och vissa antidepressiva läkemedel kan minska smärta som orsakas av skador på eller tryck mot nerverna. Det verksamma ämnet kan vara till exempel gabapentin, pregabalin eller amitriptylin. Du kan få bara detta läkemedel, eller så får du kombinera det med andra läkemedel. 

Först får du en låg dos, som sedan ökas gradvis. Det kan ta upp till några veckor.

När du ska minska dosen eller sluta med läkemedlet behöver det göras gradvis. Annars kan du få symtom på abstinens. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska göra.

Biverkningar

Om du får biverkningar är det vanligast i början eller när du ändrar dosen.

Vanliga biverkningar är yrsel, dåsighet, utmattning, feber och huvudvärk. Vissa biverkningar kan gå över när du har tagit läkemedlet ett tag, till exempel trötthet och illamående.

Strålbehandling är en vanlig form av behandling vid cancer. Den används för att bota sjukdomen, förebygga återfall, lindra symtom och förlänga överlevnaden. Strålbehandlingen skadar cancercellerna så att de har svårt att reparera sig. Även de friska cellerna skadas, men de har lättare att reparera sig.

Du strålbehandlas på ett begränsat område på kroppen, precis där tumören finns. Strålningen är vanligen av samma typ som vid röntgenundersökningar, men med mycket högre energiinnehåll. Strålbehandling kan även kombineras med andra behandlingar.

Förberedelser

Inför den yttre strålbehandlingen får du genomgå en eller flera röntgenundersökningar. De ligger till grund för planeringen av området som ska strålbehandlas.

Det är viktigt att strålningen kommer på exakt samma område vid varje behandling. Därför får du vid röntgenundersökningen ligga på rygg med ett speciellt stöd för benen. Du ligger sedan på exakt samma sätt vid varje behandling. Eventuellt får du också markeringar på huden för att säkerställa att strålområdet är på samma ställe vid varje behandling.

Efter undersökningarna tar det cirka 1–3 veckor innan behandlingen kan starta.

Så går det till

Strålbehandling ges på en särskild strålbehandlingsavdelning. Första gången får du träffa en sjuksköterska för att få information. Du får veta mer om hur behandlingen går till, vilka biverkningar som är vanliga och vad man kan göra för att minska dessa.

Strålbehandlingen ges sedan en gång per dag, måndag till fredag, under 5–7 veckor.

Vid behandlingen ligger du på en brits med benen i benstöd, utan kläder på underkroppen. Personalen ställer in strålapparaten så att den riktas mot rätt område på kroppen. Sedan går de till ett rum bredvid där de övervakar behandlingen via en skärm. Du får veta hur du ska signalera om något känns konstigt. Då kan de avbryta behandlingen. Det är viktigt att du ligger stilla under strålbehandlingen.

Själva strålbehandlingen tar bara några minuter, men tiden du är på behandlingsrummet blir sammanlagt cirka 15–20 minuter.

Strålbehandling gör inte ont.

Uppföljning

När behandlingen avslutas träffar du en läkare för att prata om hur du mår, eventuella biverkningar och planen framåt.

Efter cirka 6–10 veckor har du kontakt med en läkare eller sjuksköterska igen. Då pratar ni om hur du mår, om du fortfarande har biverkningar och hur du kan få hjälp att lindra dessa.

Det går inte att utvärdera effekten av strålbehandlingen förrän 3–6 månader efter avslutad behandling. Då får du genomgå en röntgenundersökning och en gynekologisk undersökning.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Strålbehandling.

Film: Om yttre strålbehandling

Film: Behandling vid livmoderhalscancer med cytostatika

Film: Behandling vid livmoderhalscancer med strålning

Eller scanna QR-koden för att komma till filmen.

Strålbehandling är en vanlig form av behandling vid cancer. Den används för att bota sjukdomen, förebygga återfall, lindra symtom och förlänga överlevnaden. Strålbehandlingen skadar cancercellerna så att de har svårt att reparera sig. Även de friska cellerna skadas, men de har lättare att reparera sig.

Du strålbehandlas på ett begränsat område på kroppen, precis där tumören finns. Strålningen är vanligen av samma typ som vid röntgenundersökningar, men med mycket högre energiinnehåll. Strålbehandling kan även kombineras med andra behandlingar.

Cytostatika är ett samlingsnamn för en typ av läkemedel som används för att ta bort cancersjukdomen, hindra återfall och lindra symtom. Läkemedlen kallas ibland även för cellgifter eller kemoterapi. Cytostatika skadar cancercellernas DNA och hindrar dem från att växa, dela sig och bli fler. I ditt fall ges cisplatin för att göra cancercellerna mer känsliga för strålbehandlingen. Cisplatin får du direkt i blodet genom dropp.

Förberedelser

Yttre strålbehandling

Inför strålbehandlingen får du genomgå en eller flera röntgenundersökningar. De ligger till grund för planeringen av området som ska strålbehandlas.

Det är viktigt att strålningen kommer på exakt samma område vid varje behandling. Därför får du vid röntgenundersökningen ligga på rygg med ett speciellt stöd för benen. Du ligger sedan på exakt samma sätt vid varje behandling. Eventuellt får du också markeringar på huden för att säkerställa att strålområdet är på samma ställe vid varje behandling.

Efter undersökningarna tar det cirka 1–3 veckor innan behandlingen kan starta.

Cytostatikabehandling

Du får lämna blodprover inför varje cytostatikabehandling.

Så går det till

Yttre strålbehandling

Strålbehandling ges på en särskild strålbehandlingsavdelning. Första gången får du träffa en sjuksköterska för att få information. Du får veta mer om hur behandlingen går till, vilka biverkningar som är vanliga och vad man kan göra för att minska dessa. Strålbehandlingen ges sedan en gång per dag, måndag till fredag, under 5–7 veckor.

Vid behandlingen ligger du på en brits med benen i benstöd, utan kläder på underkroppen. Personalen ställer in strålapparaten så att den riktas mot rätt område på kroppen. Sedan går de till ett rum bredvid där de övervakar behandlingen via en skärm. Du får veta hur du ska signalera om något känns konstigt. Då kan de avbryta behandlingen. Det är viktigt att du ligger stilla under strålbehandlingen.

Själva strålbehandlingen tar bara några minuter, men tiden du är på behandlingsrummet blir sammanlagt cirka 15–20 minuter.

Strålbehandling gör inte ont.

Cytostatikabehandling

Cytostatikabehandlingen ges en gång per vecka under strålbehandlingsperioden, högst sex gånger. En dag i veckan får du alltså både strålbehandling och cytostatika samma dag.

Inför start av behandlingen får du information om hur den går till samt om biverkningar och hur dessa behandlas. Du tappar inte håret av behandlingen.

Uppföljning

När behandlingen avslutas träffar du en läkare för att prata om hur du mår, eventuella biverkningar och planen framåt.

Efter cirka 6–10 veckor har du kontakt med en läkare eller sjuksköterska igen. Då pratar ni om hur du mår, om du fortfarande har biverkningar och hur du kan få hjälp att lindra dessa.

Det går inte att utvärdera effekten av strålbehandlingen förrän 3–6 månader efter avslutad behandling. Då får du genomgå en röntgenundersökning och en gynekologisk undersökning.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Strålbehandling.

Film: Om yttre strålbehandling

Film: Behandling vid livmoderhalscancer med cytostatika

Film: Behandling vid livmoderhalscancer med strålning

Eller scanna QR-koden för att komma till filmen.

Strålbehandling är en vanlig form av behandling vid cancer. Den används för att bota sjukdomen, förebygga återfall, lindra symtom och förlänga överlevnaden. Strålbehandlingen skadar cancercellerna så att de har svårt att reparera sig. Även de friska cellerna skadas, men de har lättare att reparera sig.

Du strålbehandlas på ett begränsat område på kroppen, precis där tumören finns. Strålningen är vanligen av samma typ som vid röntgenundersökningar, men med mycket högre energiinnehåll. Strålbehandling kan även kombineras med andra behandlingar.

Inre strålbehandling innebär att en strålkälla placeras inuti kroppen, i eller nära det område som ska behandlas. Då kan en mycket hög och avgränsad dos ges direkt riktat mot tumören, med så lite påverkan som möjligt på den friska vävnaden intill. Inre strålbehandling kallas även brachyterapi.

Förberedelser

Yttre strålbehandling

Inför behandlingen får du genomgå en eller flera röntgenundersökningar. De ligger till grund för planeringen av området som ska strålbehandlas.

Det är viktigt att strålningen kommer på exakt samma område vid varje behandling. Därför får du vid röntgenundersökningen ligga på rygg med ett speciellt stöd för benen. Du ligger sedan på exakt samma sätt vid varje behandling. Eventuellt får du också markeringar på huden för att säkerställa att strålområdet är på samma ställe vid varje behandling.

Efter undersökningarna tar det cirka 1–3 veckor innan behandlingen kan starta.

Inre strålbehandling

Inför behandlingen får du träffa läkare och sjuksköterska. Du får veta hur du ska förbereda dig inför dina behandlingar, till exempel om du ska fasta eller ta laxerande läkemedel. Du får också lämna blodprov.

Oftast görs en förberedande gynekologisk undersökning där du sövs. Läkaren bestämmer då vilka instrument som ska användas under behandlingen. Därefter görs en röntgen, oftast magnetröntgen. Läkaren och en strålfysiker tittar sedan på röntgenbilderna och planerar din behandling.

Så går det till

Yttre strålbehandling

Strålbehandling ges på en särskild strålbehandlingsavdelning. Första gången får du träffa en sjuksköterska för att få information. Du får veta mer om hur behandlingen går till, vilka biverkningar som är vanliga och vad man kan göra för att minska dessa. Strålbehandlingen ges sedan en gång per dag, måndag till fredag, under 5–7 veckor.

Vid behandlingen ligger du på en brits med benen i benstöd, utan kläder på underkroppen. Personalen ställer in strålapparaten så att den riktas mot rätt område på kroppen. Sedan går de till ett rum bredvid där de övervakar behandlingen via en skärm. Du får veta hur du ska signalera om något känns konstigt. Då kan de avbryta behandlingen. Det är viktigt att du ligger stilla under strålbehandlingen.

Själva strålbehandlingen tar bara några minuter, men tiden du är på behandlingsrummet blir sammanlagt cirka 15–20 minuter.

Strålbehandling gör inte ont.

Inre strålbehandling

Den inre strålbehandlingen ges oftast vid 2–5 tillfällen med några dagars mellanrum, under senare delen av perioden med yttre strålbehandling. Hur behandlingen ges, vilket instrument som används och hur många behandlingar du ska ha anpassas efter dig och din sjukdom.

Behandlingen ges på en särskild strålbehandlingsavdelning. Ofta får du komma till sjukhuset dagen innan eller tidigt på behandlingsdagens morgon.

Du sövs eller får ryggbedövning. Du får sedan en kateter i urinblåsan och eventuellt ett mjukt instrument i nedersta delen av ändtarmen. Därefter sätts behandlingsinstrumentet, som kallas applikator, på plats i slidan. Sedan väcks du ur narkosen om du har varit sövd. Efter detta görs en röntgen för att se att applikatorn sitter där det ska. Sedan leds strålkällan in i applikatorn genom en vajer. Strålkällan är bara några millimeter lång och avger strålning vid tumören.

Själva strålbehandlingen tar oftast cirka 10–15 minuter, men tiden du är på behandlingsavdelningen kan vara upp till flera timmar eftersom planeringen tar lång tid. När behandlingen är klar tar man oftast bort behandlingsinstrumentet och katetern. Ibland behöver du ha kvar dessa över natten för att kunna få en ny behandling dagen efter.

Efter behandlingen övervakas du några timmar på uppvakningsavdelningen, innan du får gå tillbaka till vårdavdelningen eller gå hem.

Det finns också en variant av inre strålbehandling där du har instrumenten kvar under en längre tid och är kopplad till strålkällan hela tiden. Strålbehandlingen ges i så kallade ”pulsar”. Det innebär att du får korta intervaller av strålbehandling under några minuter vilket sedan upprepas under flera timmar. Om detta är aktuellt för dig kommer din läkare och kontaktsjuksköterska att berätta mer.

Uppföljning

När behandlingen avslutas träffar du en läkare för att prata om hur du mår, eventuella biverkningar och planen framåt.

Efter cirka 6–10 veckor har du kontakt med en läkare eller sjuksköterska igen. Då pratar ni om hur du mår, om du fortfarande har biverkningar och hur du kan få hjälp att lindra dessa.

Det går inte att utvärdera effekten av strålbehandlingen förrän 3–6 månader efter avslutad behandling. Då får du genomgå en röntgenundersökning och en gynekologisk undersökning.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Strålbehandling.

Film: Om yttre strålbehandling 

Film: Behandling vid livmoderhalscancer med cytostatika

Film: Behandling vid livmoderhalscancer med strålning

Eller scanna QR-koden för att komma till filmen.

Strålbehandling är en vanlig form av behandling vid cancer. Den används för att bota sjukdomen, förebygga återfall, lindra symtom och förlänga överlevnaden. Strålbehandlingen skadar cancercellerna så att de har svårt att reparera sig. Även de friska cellerna skadas, men de har lättare att reparera sig.

Du strålbehandlas på ett begränsat område på kroppen, precis där tumören finns. Strålningen är vanligen av samma typ som vid röntgenundersökningar, men med mycket högre energiinnehåll. Strålbehandling kan även kombineras med andra behandlingar.

Inre strålbehandling innebär att en strålkälla placeras inuti kroppen, i eller nära det område som ska behandlas. Då kan en mycket hög och avgränsad dos ges direkt riktat mot tumören, med så lite påverkan som möjligt på den friska vävnaden intill. Inre strålbehandling kallas även brachyterapi.

Cytostatika är ett samlingsnamn för en typ av läkemedel som används för att ta bort cancersjukdomen, hindra återfall och lindra symtom. Läkemedlen kallas ibland även för cellgifter eller kemoterapi. Cytostatika skadar cancercellernas DNA och hindrar dem att växa, dela sig och bli fler. I ditt fall ges cisplatin för att göra cancercellerna mer känsliga för strålbehandlingen. Cisplatin får du direkt i blodet genom dropp.

Förberedelser

Yttre strålbehandling

Inför behandlingen får du genomgå en eller flera röntgenundersökningar. De ligger till grund för planeringen av området som ska strålbehandlas.

Det är viktigt att strålningen kommer på exakt samma område vid varje behandling. Därför får du vid röntgenundersökningen ligga på rygg med ett speciellt stöd för benen. Du ligger sedan på exakt samma sätt vid varje behandling. Eventuellt får du också markeringar på huden för att säkerställa att strålområdet är på samma ställe vid varje behandling.

Efter undersökningarna tar det cirka 1–3 veckor innan behandlingen kan starta.

Inre strålbehandling

Inför behandlingen får du träffa läkare och sjuksköterska. Du får veta hur du ska förbereda dig inför dina behandlingar, till exempel om du ska fasta eller ta laxerande läkemedel. Du får också lämna blodprov.

Oftast görs en förberedande gynekologisk undersökning där du sövs. Läkaren bestämmer då vilka instrument som ska användas under behandlingen. Därefter görs en röntgen, oftast magnetröntgen. Läkaren och en strålfysiker tittar sedan på röntgenbilderna och planerar din behandling.

Cytostatikabehandling

Du får lämna blodprover inför varje cytostatikabehandling.

Så går det till

Yttre strålbehandling

Strålbehandling ges på en särskild strålbehandlingsavdelning. Första gången får du träffa en sjuksköterska för att få information. Du får veta mer om hur behandlingen går till, vilka biverkningar som är vanliga och vad man kan göra för att minska dessa. Strålbehandlingen ges sedan en gång per dag, måndag till fredag, under 5–7 veckor.

Vid behandlingen ligger du på en brits med benen i benstöd, utan kläder på underkroppen. Personalen ställer in strålapparaten så att den riktas mot rätt område på kroppen. Sedan går de till ett rum bredvid där de övervakar behandlingen via en skärm. Du får veta hur du ska signalera om något känns konstigt. Då kan de avbryta behandlingen. Det är viktigt att du ligger stilla under strålbehandlingen.

Själva strålbehandlingen tar bara några minuter, men tiden du är på behandlingsrummet blir sammanlagt cirka 15–20 minuter.

Strålbehandling gör inte ont.

Cytostatikabehandling

Cytostatikabehandlingen ges en gång per vecka under strålbehandlingsperioden, högst sex gånger. En dag i veckan får du alltså både strålbehandling och cytostatika samma dag.

Inför start av behandlingen får du information om hur den går till samt om biverkningar och hur dessa behandlas. Du tappar inte håret av behandlingen.

> Läs mer om behandlingen på regimbiblioteket.se.

Inre strålbehandling

Den inre strålbehandlingen ges oftast vid 2–5 tillfällen med några dagars mellanrum, under senare delen av perioden med yttre strålbehandling. Hur behandlingen ges, vilket instrument som används och hur många behandlingar du ska ha anpassas efter dig och din sjukdom.

Behandlingen ges på en särskild strålbehandlingsavdelning. Ofta får du komma till sjukhuset dagen innan eller tidigt på behandlingsdagens morgon.

Du sövs eller får ryggbedövning. Du får sedan en kateter i urinblåsan och eventuellt ett mjukt instrument i nedersta delen av ändtarmen. Därefter sätts behandlingsinstrumentet, som kallas applikator, på plats i slidan. Sedan väcks du ur narkosen om du har varit sövd. Efter detta görs en röntgen för att se att instrumentet sitter där de ska. Sedan leds strålkällan in i applikatorn genom en vajer. Strålkällan är bara några millimeter lång och avger strålning vid tumören.

Själva strålbehandlingen tar oftast cirka 10–15 minuter, men tiden du är på behandlingsavdelningen kan ofta vara upp till flera timmar eftersom planeringen tar lång tid. När behandlingen är klar tar man oftast bort behandlingsinstrumentet och katetern. Ibland behöver du ha kvar dessa över natten för att kunna få en ny behandling dagen efter.

Efter behandlingen övervakas du några timmar på uppvakningsavdelningen, innan du får gå tillbaka till vårdavdelningen eller gå hem.

Det finns också en variant av inre strålbehandling där du har instrumenten kvar under en längre tid och är kopplad till strålkällan hela tiden. Strålbehandlingen ges då i så kallade ”pulsar”. Det innebär att du får korta intervaller av strålbehandling under några minuter vilket sedan upprepas under flera timmar. Om detta är aktuellt för dig kommer din läkare och kontaktsjuksköterska att berätta mer.

Uppföljning

När behandlingen avslutas träffar du en läkare för att prata om hur du mår, eventuella biverkningar och planen framåt.

Efter cirka 6–10 veckor har du kontakt med en läkare eller sjuksköterska igen. Då pratar ni om hur du mår, om du fortfarande har biverkningar och hur du kan få hjälp att lindra dessa.

Det går inte att utvärdera effekten av strålbehandlingen förrän 3–6 månader efter avslutad behandling. Då får du genomgå en röntgenundersökning och en gynekologisk undersökning.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Strålbehandling.

Film: Om yttre strålbehandling 

Film: Behandling vid livmoderhalscancer med cytostatika

Film: Behandling vid livmoderhalscancer med strålning

Eller scanna QR-koden för att komma till filmen.

Strålbehandling är en vanlig form av behandling vid cancer. Den används för att bota sjukdomen, förebygga återfall, lindra symtom och förlänga överlevnaden. Strålbehandlingen skadar cancercellerna så att de har svårt att reparera sig. Även de friska cellerna skadas, men de har lättare att reparera sig.

Du strålbehandlas på ett begränsat område på kroppen, precis där tumören finns. Strålningen är vanligen av samma typ som vid röntgenundersökningar, men med mycket högre energiinnehåll. Strålbehandling kan även kombineras med andra behandlingar.

Inre strålbehandling innebär att en strålkälla placeras inuti kroppen, i eller nära det område som ska behandlas. Då kan en mycket hög och avgränsad dos ges direkt riktat mot tumören, med så lite påverkan som möjligt på den friska vävnaden intill. Inre strålbehandling kallas även brachyterapi.

Cytostatika är ett samlingsnamn för en typ av läkemedel som används för att ta bort cancersjukdomen, hindra återfall och lindra symtom. Läkemedlen kallas ibland även för cellgifter eller kemoterapi. Cytostatika skadar cancercellernas DNA och hindrar dem att växa, dela sig och bli fler. I ditt fall ges cisplatin för att göra cancercellerna mer känsliga för strålbehandlingen. Cisplatin får du direkt i blodet genom dropp.

Immunterapi är behandling med läkemedel som stärker kroppens förmåga att angripa cancercellerna i hela kroppen. Du kommer att få ett preparat som heter Pembrolizumab. Detta ges i blodet genom dropp.

Förberedelser

Yttre strålbehandling

Inför behandlingen får du genomgå en eller flera röntgenundersökningar. De ligger till grund för planeringen av området som ska strålbehandlas.

Det är viktigt att strålningen kommer på exakt samma område vid varje behandling. Därför får du vid röntgenundersökningen ligga på rygg med ett speciellt stöd för benen. Du ligger sedan på exakt samma sätt vid varje behandling. Eventuellt får du också markeringar på huden för att säkerställa att strålområdet är på samma ställe vid varje behandling.

Efter undersökningarna tar det cirka 1–3 veckor innan behandlingen kan starta.

Inre strålbehandling

Inför behandlingen får du träffa läkare och sjuksköterska. Du får veta hur du ska förbereda dig inför dina behandlingar, till exempel om du ska fasta eller ta laxerande läkemedel. Du får också lämna blodprov.

Oftast görs en förberedande gynekologisk undersökning där du sövs. Läkaren bestämmer då vilka instrument som ska användas under behandlingen. Därefter görs en röntgen, oftast magnetröntgen. Läkaren och en strålfysiker tittar sedan på röntgenbilderna och planerar din behandling.

Cytostatikabehandling och immunterapi

Du får lämna blodprover inför varje behandling.

Så går det till

Yttre strålbehandling

Strålbehandling ges på en särskild strålbehandlingsavdelning. Första gången får du träffa en sjuksköterska för att få information. Du får veta mer om hur behandlingen går till, vilka biverkningar som är vanliga och vad man kan göra för att minska dessa. Strålbehandlingen ges sedan en gång per dag, måndag till fredag, under 5–7 veckor.

Vid behandlingen ligger du på en brits med benen i benstöd, utan kläder på underkroppen. Personalen ställer in strålapparaten så att den riktas mot rätt område på kroppen. Sedan går de till ett rum bredvid där de övervakar behandlingen via en skärm. Du får veta hur du ska signalera om något känns konstigt. Då kan de avbryta behandlingen. Det är viktigt att du ligger stilla under strålbehandlingen.

Själva strålbehandlingen tar bara några minuter, men tiden du är på behandlingsrummet blir sammanlagt cirka 15–20 minuter.

Strålbehandling gör inte ont.

Cytostatikabehandling

Cytostatikabehandlingen ges en gång per vecka under strålbehandlingsperioden, högst sex gånger. En dag i veckan får du alltså både strålbehandling och cytostatika samma dag.

Inför start av behandlingen får du information om hur den går till samt om biverkningar och hur dessa behandlas. Du tappar inte håret av behandlingen.

Immunterapi

Immunterapin ges var 3:e vecka de första 5 gångerna. Från 6:e kuren ökas dosen och ges då istället var 6:e vecka. Det innebär att du inledningsvis kommer att få immunterapin samtidigt som du från din cytostatika- och strålbehandling för att sedan fortsätta med immunterapin efter att strålbehandlingen är avslutad. Totalt planeras för 20 kurer med immunterapi.

Inför start av behandlingen får du information om hur den går till samt om biverkningar och vad du ska vara uppmärksam på.

Inre strålbehandling

Den inre strålbehandlingen ges oftast vid 2–5 tillfällen med några dagars mellanrum, under senare delen av perioden med yttre strålbehandling. Hur behandlingen ges, vilket instrument som används och hur många behandlingar du ska ha anpassas efter dig och din sjukdom.

Behandlingen ges på en särskild strålbehandlingsavdelning. Ofta får du komma till sjukhuset dagen innan eller tidigt på behandlingsdagens morgon.

Du sövs eller får ryggbedövning. Du får sedan en kateter i urinblåsan och eventuellt ett mjukt instrument i nedersta delen av ändtarmen. Därefter sätts behandlingsinstrumentet, som kallas applikator, på plats i slidan. Sedan väcks du ur narkosen om du har varit sövd. Efter detta görs en röntgen för att se att instrumentet sitter där de ska. Sedan leds strålkällan in i applikatorn genom en vajer. Strålkällan är bara några millimeter lång och avger strålning vid tumören.

Själva strålbehandlingen tar oftast cirka 10–15 minuter, men tiden du är på behandlingsavdelningen kan ofta vara upp till flera timmar eftersom planeringen tar lång tid. När behandlingen är klar tar man oftast bort behandlingsinstrumentet och katetern. Ibland behöver du ha kvar dessa över natten för att kunna få en ny behandling dagen efter.

Efter behandlingen övervakas du några timmar på uppvakningsavdelningen, innan du får gå tillbaka till vårdavdelningen eller gå hem.

Det finns också en variant av inre strålbehandling där du har instrumenten kvar under en längre tid och är kopplad till strålkällan hela tiden. Strålbehandlingen ges då i så kallade ”pulsar”. Det innebär att du får korta intervaller av strålbehandling under några minuter vilket sedan upprepas under flera timmar. Om detta är aktuellt för dig kommer din läkare och kontaktsjuksköterska att berätta mer.

Uppföljning

När strålbehandlingen avslutas träffar du en läkare för att prata om hur du mår, eventuella biverkningar och planen framåt.

Efter cirka 6–10 veckor har du kontakt med en läkare eller sjuksköterska igen. Då pratar ni om hur du mår, om du fortfarande har biverkningar och hur du kan få hjälp att lindra dessa.

Det går inte att utvärdera effekten av strålbehandlingen förrän 3–6 månader efter avslutad behandling. Då får du genomgå en röntgenundersökning och en gynekologisk undersökning.

Under immunterapin kommer du sedan att fortsätta att göra röntgen och träffa läkare regelbundet för att utvärdera din behandling.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Strålbehandling.

Film: Om yttre strålbehandling 

Film: Behandling vid livmoderhalscancer med cytostatika

Film: Behandling vid livmoderhalscancer med strålning

Eller scanna QR-koden för att komma till filmen.

Akuta biverkningar

Oftast börjar du känna av biverkningarna 1–2 veckor efter att strålbehandlingen har börjat. De brukar kännas som mest 1–2 veckor efter att hela behandlingsperioden är slut.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare så att du kan få behandling och råd om egenvård för att förebygga och lindra biverkningar.

Vanliga biverkningar:

• Trötthet.
• Urinträngningar eller en känsla av att behöva tömma blåsan oftare. Det är viktigt att du säger till om du får detta. Då kan en urinodling tas för att utesluta urinvägsinfektion.
• Tarmen påverkas ofta med mer gaser, tätare tömningar och diarré. En del mår illa. Du får råd om kost som kan minska besvären. Du får också råd om och eventuellt recept på läkemedel som du ska ta om du får diarré eller mår illa.
• Hud och slemhinnor i underlivet kan bli irriterade. Du får råd om skötsel och salvor för att lindra detta.

Du kommer att träffa vårdpersonal på strålbehandlingen varje dag. Du kan då säga till om du har besvär.

Sena biverkningar

Sena biverkningar uppkommer senare än 3 månader efter avslutad behandling.

Exempel på sena biverkningar:

• påverkan på tarmen med ändrade avföringsvanor
• påverkan på urinblåsan med urinträngningar eller svårigheter att tömma blåsan
• stelhet och smärta i bäckenet.

Kontakta din mottagning om du har besvär för att få råd om hur du kan hantera detta.

> Se en film om Tarmproblem vid strålbehandling mot bäckenområdet - Sahlgrenska Universitetssjukhuset

Eller scanna QR-koden för att komma till filmen.

Det är vanligt att få en hög dos strålning vid enstaka tillfällen.

Hur länge effekten varar är olika och kan variera från månader till flera år.

Förberedelser

Ofta gör man först en röntgenundersökning för att strålbehandlingen ska kunna göras så exakt och säkert som möjligt.

Smärtlindring

Om du har ont och har svårt att ligga stilla är det viktigt att du innan förberedelserna pratar med din kontaktsjuksköterska eller läkare. Då kan du få hjälp att se över din smärtlindring och vad du behöver ta vid röntgenundersökning och strålbehandling.

Fixation

Det är viktigt att strålningen kommer på exakt samma område vid varje behandling. Vid röntgenundersökningen tillverkas därför en personlig fixation. Fixationen är ett hjälpmedel som provas ut eller specialtillverkas utifrån din kropp, för att du ska kunna ligga i exakt samma position varje gång. Berätta för vårdpersonalen om du har ont så att de kan ta hänsyn till det vid utprovningen.

Vid röntgenundersökningen gör vårdpersonalen ibland även markeringar på din hud. Markeringarna används för att säkerställa att strålområdet är samma vid varje behandling.

Planering

Efter röntgenundersökningen planeras strålbehandlingen. Det tar oftast några dagar.

Så går det till

Du får ligga på en brits i ett behandlingsrum. Sjuksköterskorna ställer in apparaten så att strålningen riktas rätt. Du får veta hur du ska signalera om något känns konstigt. Sjuksköterskorna kan då avbryta behandlingen. Sedan går de till ett rum bredvid där de övervakar behandlingen via en tv-skärm. Oftast tar de först kontrollbilder och eventuellt justerar de britsen.

Det gör inte ont att få strålbehandling och själva behandlingen tar bara ett par minuter. Totalt blir tiden i behandlingsrummet cirka 10 minuter.

Biverkningar

Vilka biverkningar du får beror på vilket område som strålbehandlas.

Här är exempel på vanliga biverkningar:

• Trötthet.
• Om du får strålbehandling mot smärta kan den förvärras de första dygnen efter behandlingen för att sedan minska.
• Om du får strålbehandling mot bäckenet kan du behöva tömma urinblåsan och tarmen oftare.
• Om du får strålbehandling mot huvudet kan du få huvudvärk eller illamående.

Det finns goda möjligheter att förebygga och lindra biverkningar. Berätta för din behandlingssjuksköterska hur du mår, så att du kan få behandling och råd om vad du kan göra själv för att må bättre.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Strålbehandling.

Film: Ska du genomgå en andningsstyrd strålbehandling?

Film: Om strålbehandling

Så går det till 

Innan du får en blodtransfusion får du lämna ett blodprov för att ta reda på din blodgrupp. Då kontrolleras även att din och blodgivarens blodgrupp passar ihop. Blodet består av flera delar, bland annat röda blodkroppar, blodplättar och blodplasma. Vid en blodtransfusion kan du få en eller flera av dessa. Vilka du får beror på anledningen till att du behöver en blodtransfusion. 

Blodet leds in i kroppen genom ett blodkärl via en venkateter. Hur lång tid en blodtransfusion tar beror på vilka delar av blodet som du får. 

Hur mår jag efteråt?

Efter en blodtransfusion är det vanligt att du känner dig piggare och har mer ork. 

Komplikationer 

Det är ovanligt med komplikationer efter en blodtransfusion. 

Den vanligaste komplikationen är en överkänslighetsreaktion. Det innebär att du kan få lindriga symtom som lindriga hudutslag eller illamående, eller svårare reaktioner som andningsbesvär. Reaktionen kommer oftast under transfusionen eller minuterna efter. 

> Läs mer på 1177.se. Sök på Blodtransfusion.

Lungorna är omgivna av varsin lungsäck, som även kallas pleura. Lungsäcken består av två tunna hinnor. Mellan hinnorna finns det lite vätska som gör att hinnorna kan glida mot varandra när du andas. Om mängden vätska ökar kan du bli andfådd, få ont i bröstet eller hosta. Då kan vätska behöva tappas ut genom en tunn slang som förs in i lungsäcken. Det kallas ett dränage.

Besvären brukar minska efter tappningen.

Hur ska jag förbereda mig?

Om du tar blodförtunnande läkemedel kan du behöva ändra dosen eller tillfälligt göra uppehåll. Vårdpersonalen berättar vad som gäller för dig.

Så går det till

Du får lokalbedövning.

Läkaren använder röntgenbilder och knackar på ryggen för att hitta det bästa stället att sticka. Ibland används även ultraljud. Stickstället rengörs. Läkaren sticker mellan två revben. Nålen tas sedan ut och kvar i lungan sitter en tunn slang. Den kopplas till en behållare där vätskan kan rinna ut.

Tappningen tar cirka 20 minuter. Läkaren bestämmer hur länge du behöver stanna kvar efteråt. Ibland görs en lungröntgen innan du går hem.

Tappningen ska inte göra ont, men kan ibland reta till hosta.

Du får ett förband över stickstället.

Om du har mycket vätska

Om det är mycket vätska i lungsäcken kan slangen behöva sitta kvar några dagar, så att vätskan kan fortsätta rinna ut. Du ligger på sjukhus under tiden. 

Om vätskan kommer tillbaka

Om du har återkommande besvär med vätska i lungsäcken kan du få ett kvarliggande dränage. Då kan du själv, dina närstående eller hemsjukvården tappa ut vätska vid behov.

Hur mår jag efteråt?

Du ska inte lyfta eller göra snabba rörelser samma dag som ingreppet.

Låt förbandet sitta kvar 2–3 dagar.

I sällsynta fall kan det läcka lite luft i lungsäcken genom det lilla hål som gjordes i lungan. Om man misstänker detta görs en lungröntgen för kontroll.

När får jag svaret?

Om man har tagit prover från vätskan berättar din läkare när du får svar på analysen.

Ascites är vätska som samlas runt organen i buken. Bukhinnan, peritoneum, är ett tunt membran som består av två blad, ett yttre som täcker bukväggens insida och ett inre som täcker en del organ. Det finns alltid lite vätska mellan bladen.

Vid din typ av cancer är det vanligt att det bildas mer vätska här. Då kan du få sämre aptit, större mage, må illa, känna smärta eller tryck i magen eller bli andfådd. I så fall kan vätskan behöva tappas ut genom att en slang sätts i magen.

Besvären brukar minska efter tappningen.

Hur ska jag förbereda mig?

Om du tar blodförtunnande läkemedel kan du behöva ändra dosen. Vårdpersonalen berättar vad som gäller för dig.

Så går det till

Du får lokalbedövning.

Läkaren känner på magen, tittar och tar ibland hjälp av ultraljud för att hitta det bästa stället att sticka. Stickstället rengörs. Läkaren sticker med en nål som sedan tas bort. Kvar sitter en tunn slang, ett dränage. Dränaget kopplas till en påse där vätskan samlas upp.

Tappningen tar oftast 15–20 minuter. Slangen kan sitta kvar alltifrån ett par timmar till längre perioder.

Ingreppet ska inte göra ont, men kan ibland upplevas som obehagligt.

Vätskan kan återkomma, och då kan tappningen behöva upprepas. Ett alternativ kan vara ett kvarliggande dränage. Med det kan du själv, dina närstående eller hemsjukvården tappa ut vätska vid behov.

Hur mår jag efteråt?

Efteråt kan du vara öm och ha ont i magen. Det går över.

Du ska inte lyfta eller göra snabba rörelser samma dag som ingreppet.

Ibland tar det tid för stickstället att läka, och det kan fortsätta att komma vätska när slangen är borta. Det är helt normalt. Om det kommer mycket vätska kan du behöva ha en stomipåse över stickstället. Annars räcker det med ett förband.

När får jag svaret?

Om det har tagits prover från vätskan berättar din läkare när du får svar på analysen.

När du behandlas för cancer ställs du och dina närmaste inför många frågor och val. Kanske funderar ni över vad ni själva kan göra som komplement till de behandlingar som planeras. Vissa prövar komplementära metoder för att hantera situationen och må så bra som möjligt.

Komplementär, alternativ och integrativ medicin är ett aktivt forskningsfält och det kommer hela tiden ny kunskap. En del av dessa metoder används inom hälso- och sjukvården, medan de flesta används utanför.

Möjligheter och risker

Att lägga till preparat eller behandlingar kan innebära både möjligheter och risker. Oftast får du betala en extra kostnad själv och den som erbjuder ett preparat eller behandling kan tjäna pengar på det.

Det är naturligt att du och dina närstående vill försöka klara av situationen med alla medel. Det är svårt att ge generella råd – oftast behöver de anpassas till vad som kan fungera i din situation.

Diskutera med vårdpersonalen

Börja gärna med att skaffa dig mer kunskap. Nedan finns förslag på webbsidor där du både kan hitta svar på många frågor och skriva ut vetenskapliga sammanfattningar att ta med till mötet med vården.

Prata sedan med din läkare eller annan legitimerad vårdpersonal om du har frågor eller vill pröva en komplementär metod.

Kropp-själ-metoder

Exempel på kropp-själ-metoder är meditation, mindfulness, akupunktur, avslappning och yoga. Dessa kan enligt aktuell forskning ge bättre livskvalitet och ha bra effekt vid stress, smärta, ångest, oro, depressiva symtom, cancerrelaterad trötthet, illamående och sömnbesvär. I källorna nedan kan du få reda på vilka metoder som i studier har visat sig effektiva för olika symtom.

Bara legitimerad vårdpersonal får behandla cancern

Det är bra att välja terapeut med omsorg, eftersom hälso- och sjukvårdslagen inte gäller när du söker vård hos någon som saknar yrkeslegitimation. Till exempel bör terapeuten berätta om mål, innehåll och förväntad behandlingstid. Kontrollera också gärna om terapeuten tillhör något yrkesförbund som har formulerat etiska riktlinjer och kvalitetskrav för sina medlemmar.

Inga andra än legitimerad personal får behandla själva cancersjukdomen, enligt patientsäkerhetslagen. Om någon lovar att kunna bota cancer bör du därför vara försiktig.

Naturpreparat

Naturpreparat är ett samlingsnamn för växtbaserade läkemedel, naturläkemedel, kosttillskott, vitaminer och mineraler. De innehåller ofta ämnen som både kan ha farmakologiska effekter och orsaka biverkningar. De kan innehålla ämnen i högkoncentrerad form och ska inte förväxlas med samma ämnen i maten.

Kontrollen av naturpreparat beror på hur de regleras. Växtbaserade läkemedel och naturläkemedel kontrolleras enligt lag avseende kvalitet och säkerhet, som övriga läkemedel. De behöver vara godkända av Läkemedelsverket innan de får säljas. Växtbaserade läkemedel kan till exempel vara johannesört och echinacea. Naturläkemedel kan vara till exempel mjölksyrabakterier och samarin.

För kosttillskott finns ingen motsvarande obligatorisk kontroll utan de får säljas fritt. Kosttillskott kan till exempel vara multivitamintabletter, omega-3, proteinpulver och antioxidanter.

Berätta för vårdpersonalen om du tar naturpreparat

Det är mycket viktigt att du talar om för vårdpersonalen om du använder naturpreparat av något slag, eftersom vissa naturpreparat kan förstärka eller försvaga effekterna av en cancerbehandling.

Läs mer

På följande webbsidor hittar du forskningsbaserad information om effekt och säkerhet för specifika metoder, preparat och symtom:

> Läs mer på cancercentrum.se. Sök på Komplementär och alternativ medicin.
> Läs mer på mpa.se. Sök på Växtbaserade läkemedel och naturläkemedel. 

Utländska webbsidor med information på engelska:

> Läs mer på cam-cancer.org. 
> Läs mer på mskcc.org. Sök på Search About herbs, Botanicals & other products eller About Mind-Body Therapies.
> Läs mer på cancer.gov. Sök på PDQ Integrative Therapies Summaries.

Central venkateter kallas också CVK.

En CVK används ibland för korttidsbehandling i högst två månader och sys då fast vid stickstället för att inte åka ut ur blodkärlet. Om CVK:n ska användas under längre tid opereras den fast under huden och leds ut en bit ifrån blodkärlet. Det kallas en tunnelerad CVK och den kan användas ett år eller längre.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får en kallelse med information om hur du ska förbereda dig.

Så går det till

Du får lokalbedövning i huden. Det kan göra att det svider i huden en stund.

Slangen förs in i ett blodkärl, antingen på halsen eller under nyckelbenet. Ibland används andra blodkärl.

Ingreppet gör inte ont, men du kan känna att någon rör det bedövade området.

Ingreppet tar oftast mindre än en timme.

Hur mår jag efteråt?

Efteråt får du stanna en stund på uppvakningsavdelningen. Där kontrolleras din puls, andning och ditt blodtryck regelbundet. Ditt sår kontrolleras också, eftersom det kan börja blöda de första timmarna efter operationen.

Bedövningen släpper efter cirka 3–4 timmar. Då kan det kännas ömt och göra ont i det opererade området. Du kan få smärtlindring om du har ont.

Innan du kommer till vårdavdelningen eller går hem gör man en kontrollröntgen.

Du kan oftast åka hem samma dag. Du kan äta och dricka som vanligt. De första dagarna efter operationen kan du känna ett visst obehag från CVK:n, men det brukar försvinna.

Att ha en CVK

Byt förband en gång i veckan

Förbandet ska bytas en gång i veckan. Om det kommer in fukt under förbandet eller om det börjar lossna, ska det bytas direkt. Du får hjälp av en distriktssköterska eller sjuksköterska från sjukhuset eller hemsjukvården.

Du kan duscha som vanligt med en CVK men du ska inte bada.

Om du har en långtids-CVK behövs inget förband när CVK:n har läkt fast i huden och stygnen har försvunnit.

Titta efter tecken på infektion

Det är bra om du regelbundet tittar på din CVK och huden runt omkring. Titta efter tecken på infektion, till exempel rodnad hud.

Sjuksköterskan kontrollerar CVK:n noga

Varje gång du ska få dropp eller lämna blodprov kontrollerar sjuksköterskan att CVK:n fungerar som den ska och att inte luft kommer in i slangen.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Central venkateter.

Perifert inlagd central venkateter kallas oftast PICC-line.

En PICC-line kan användas under lång tid, upp till flera månader.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får en kallelse med information om hur du ska förbereda dig.

Oftast kan du ta läkemedel och äta som vanligt.

Så går det till

PICC-line läggs oftast in av en sjuksköterska, ibland av en läkare, som använder ultraljud som stöd.

Du får först ett litet nålstick genom huden i överarmen. Det känns ungefär som att ta blodprov. Nålsticket görs för att placera en ledare som gör det möjligt att föra in slangen. Innan slangen sedan förs in i blodkärlet får du lokalbedövning.

Ingreppet tar mindre än en timme.

Ibland görs en röntgen efteråt för att kontrollera att din PICC-line ligger rätt och kan användas.

Hur mår jag efteråt?

Det kan blöda lite från stickstället första dygnet. Du behöver ett nytt förband om det blöder mycket. Kontakta då en vårdcentral, hemsjukvården eller den som har lagt in din PICC-line.

Undvik tunga lyft och tungt arbete med armen ovanför huvudet första dygnet efter inläggningen. Efter det kan du använda armen som vanligt, vara fysiskt aktiv och träna som du brukar.

Att ha en PICC-line

Vårdpersonal byter förband och spolar katetern

En gång i veckan behöver förbandet bytas och venkatetern spolas. Det görs antingen i samband med en behandling, på vårdcentralen eller av hemsjukvården.

Skydda förbandet när du duschar

Du kan duscha som vanligt, men undvik att bada och basta. När du duschar behöver du skydda förbandet så att det inte lossnar från huden. Om förbandet lossnar ökar risken för infektion. Duschskydd finns att köpa på apotek eller på nätet.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Perifert inlagd central venkateter - PICC-line.

Subkutan venport kallas också SVP.

Dosan under huden är cirka 2–3 centimeter i diameter.

En venport kan användas under lång tid, från några månader till flera år.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får en kallelse med information om hur du ska förbereda dig. 

Så går det till

Du får lokalbedövning.

Dosan opereras in under huden på bröstkorgen. Slangen läggs oftast in i något av de större blodkärlen.

Hur mår jag efteråt?

Bedövningen släpper efter cirka 3–4 timmar. Då kan det kännas ömt och göra ont i det opererade området. Du kan ta smärtstillande läkemedel.

Förbandet och eventuella stygn tas bort efter drygt en vecka. Du får hjälp med det av en sjuksköterska där du får behandling, eller på vårdcentralen eller i hemsjukvården.

Att ha en venport

Ha alltid med dig kortet med nummer och datum

Du får ett kort med venportens nummer och operationsdatum som du alltid ska ha med dig.

Dusch och skötsel

Du kan duscha som vanligt, men du ska inte bada eller basta innan såret är läkt eller när du har en nål i venporten.

När venporten inte används behöver du inte sköta om den på något särskilt sätt.

Skydda mot sol och skav

Skydda ärret mot solen det första året.

Om du åker bil kan bilbältet skava där venporten sitter. Du kan lägga en hopvikt handduk eller en liten kudde mellan bröstkorgen och bältet.

Du får en nål i venporten när den används

När du ska få behandling sätter en sjuksköterska en nål in i venporten. Nålen kan sitta i 5–7 dagar täckt av ett förband. Därefter byts nålen eller tas bort.

Sjuksköterskan kontrollerar venporten noga

Varje gång du ska få dropp eller lämna blodprov kontrollerar sjuksköterskan att venporten fungerar som den ska och att inte luft kommer in i slangen. 

Hur länge är venporten kvar?

Du och din läkare bestämmer tillsammans hur länge venporten ska sitta kvar. Den tas bort genom en liknande operation som när den sattes in.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Subkutan venport.

Katetern kan antingen vara stängd med en propp eller klämma som du öppnar när du ska tömma blåsan, eller så rinner urinen direkt ut i en uppsamlingspåse som du tömmer eller byter vid behov.

Hur ska jag förbereda mig?

Innan katetern sätts in ska du tvätta underlivet med tvål och vatten eller ett bakteriedödande medel. För dig som ska genomgå en operation görs detta i samband med operationen.

Så går det till 

Katetern sätts ofta in av en sjuksköterska eller undersköterska.

Du tar av dig kläderna på underkroppen och får lägga dig ner. Du får bedövning genom en gel som sprutas in i urinröret, vilket kan kännas kallt men inte gör ont. Bedövningen verkar efter 2–3 minuter, och katetern förs sedan in genom urinröret. Du kan känna ett lätt obehag, men det gör inte ont. Katetern hålls på plats med en uppblåsbar liten ballong som kallas kuff. 

Vad händer efteråt?

Bedövningen varar i ungefär en timme. Om du åker hem med en kateter kontrollerar personalen att allt fungerar och att du har det material som behövs. Du får veta hur du sköter katetern, när du ska besöka sjukvården nästa gång och vem du ska kontakta om du får problem med katetern. 

Om du har opererats tas katetern vanligtvis ut innan du åker hem.  

Så sköter du katetern 

Om du använder en uppsamlingspåse tömmer du den när den börjar bli full. För att slippa tömma påsen på natten kan du koppla en engångspåse till den ordinarie påsen. 

Byt påsen var 5–7:e dag, eller oftare om den blir smutsig eller luktar illa.

Har du ingen uppsamlingspåse tömmer du blåsan med jämna mellanrum genom att öppna proppen och tömma i toaletten.

Att tänka på när du har en kateter 

Drick mycket

När du har en kateter är det bra om du dricker mycket för att sänka halten av bakterier i urinen. Drick gärna upp till 1,5–2 liter vätska per dygn. Detta gäller inte om du har hjärtsvikt eller njursvikt som innebär att du får dricka en begränsad mängd vätska per dygn. 

Om urinen i påsen blir något blodig ska du dricka mer. Om urinen är kraftigt blodfärgad ska du kontakta mottagningen på dagtid och 1177 på kvällstid. 

Håll god hygien

Det är viktigt att hålla god hygien. Duscha regelbundet med tvål som är anpassad för intimhygien, och tvätta även katetern dagligen. Katetern sitter stadigt i urinblåsan, så du behöver inte vara orolig för att den ska åka ut. 

Sex

• Om du vill och har lust kan du ha sex när du har en kateter. Katetern kan dock göra det svårare att känna njutning vid samlag. Med kateter kan samlag göra ont när penis trycker mot urinröret. 
• Utforska gärna andra sätt än samlag att ha sex. Prata med din kontaktsjuksköterska, behandlingssjuksköterska eller läkare om hur du kan göra.
• Det går bra att onanera när du har kateter.

Biverkningar och komplikationer 

Katetern kan ge irritation och orsaka sveda och trängningar i urinröret och urinblåsan.

Det är vanligt att det rinner lite sekret vid katetern. Ibland kan det även komma lite blod, särskilt om du krystar när du tömmer tarmen.

Kontrollera att katetern inte är blockerad om ingen urin rinner ut eller om det läcker stora mängder urin.

Kontakta vårdpersonal om du har problem. 

När katetern tas bort 

Efter att katetern har tagits bort kan det svida i urinröret och du kan behöva kissa ofta. Det är också vanligt att urinstrålen har varierad styrka och att ha svårt att hålla tätt. Du får information om bäckenbottenträning för att minska dessa besvär. 

Blåsträning 

Det är viktigt att blåsan kommer igång efter att du har haft en kateter. Samma dag som katetern har tagits bort ska du kissa när du känner dig kissnödig, inte skjuta upp toalettbesöket. Efter hand är det bra att träna blåsan genom att försöka skjuta upp toalettbesöket. Det är normalt att det går 3–4 timmar mellan toalettbesöken. Om blåsan vänjs vid att tömmas på små volymer protesterar den kraftigt när volymen ökar. Gå därför inte på toaletten i förebyggande syfte. 

> Läs mer på 1177.se. Sök på Kateter i urinblåsan.
> Läs mer på kateterfakta.nu.

Njurarna har två huvuduppgifter: avlägsna slaggprodukter ur blodet och reglera balansen mellan salt och vatten i kroppen. Det som inte går tillbaka till blodet utsöndrar njurarna i form av urin. Urinen leds normalt genom urinledarna, de så kallade uretärerna. Det går en från varje njure ner till urinblåsan.

En nefrostomi används när urinavledningen från njurarna inte fungerar som den ska. Det är en tunn mjuk slang som leder ut urinen från njuren genom huden. Urinen samlas upp i en påse. Nefrostomi kallas ibland också för pyelostomi.

Nefrostomin tas bort när den inte längre behövs, men i vissa fall är behovet permanent.

Hur ska jag förbereda mig?

Innan du ska få en nefrostomi behöver du fasta i 4 timmar. Det innebär att du inte får äta eller dricka något under den tiden.

Om du tar till exempel blodförtunnande läkemedel kan dosen tillfälligt behöva ändras. Din läkare berättar i så fall hur du ska göra.

Du får även lämna blodprover och eventuellt ett urinprov.

Så går det till

Du får lokalbedövning. Du kan även få smärtlindrande eller lugnande läkemedel om du behöver.

Nefrostomin läggs in av en röntgenläkare som med hjälp av röntgen, ultraljud och en nål placerar in slangen i njuren. Slangen förs oftast in i sidan bak mot ryggen, nedanför revbenen. Slangen kopplas sedan till en tömbar påse där urinen samlas.

Hur mår jag efteråt?

Du bör ligga ner i cirka 2 timmar efter ingreppet för att minska risken för blödning.

Det är vanligt att urinen innehåller blod de första dygnen. Det är därför viktigt att du dricker mycket, för att öka urinflödet och minska risken för stopp i nefrostomin.

Så sköter du nefrostomin

Du kan leva som vanligt med en nefrostomi. Du bör dock undvika att bada för att inte riskera att få en infektion. När du duschar bör du vara försiktig med förbandet.

Var noga med att ha slangen och påsen fixerad vid huden, för att undvika att slangen dras ut eller byter läge. Kontrollera dagligen förbandet där slangen går in.

En nefrostomi är inget hinder för att ha sex, men det kan vara bra att fixera slangen och koppla loss påsen under tiden. Det är bara att prova sig fram.

Påsen byter du en gång per vecka eller oftare vid behov. Till natten kan du koppla på en extra påse som du sedan tar bort på morgonen.

Byte av förbandet och nefrostomin

Förbandet ska bytas olika ofta beroende på vilken typ det är. Innan du lämnar sjukhuset får du veta hur nefrostomin ska läggas om. Oftast görs detta på din vårdcentral.

Nefrostomin byts med jämna mellanrum, vanligen var tredje månad, ibland oftare.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Så fungerar njurar och urinvägar.

Uretärkateter kallas också uretärstent, uretärslang, splint, dubbel-J-kateter eller pigtailkateter.

Katetern syns inte på utsidan av kroppen. Om du har fått en utdragningstråd kommer den att sticka ut ur urinröret.

Hur förbereder jag mig?

Om ingreppet ska göras i lokalbedövning behöver du inte förbereda dig på något särskilt sätt.

Om ingreppet ska göras i narkos får du veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

Katetern sätts på plats i lokalbedövning eller narkos.

Katetern förs in genom urinröret och urinblåsan, med hjälp av ett cystoskop. Det är ett smalt rör som fungerar ungefär som en kikare med belysning.

När katetern är på plats i urinledaren får den en knorr i vardera änden så att den inte kan flytta sig. Det är väldigt ovanligt att katetern åker ut.

Hur mår jag efteråt?

Efter behandlingen är det viktigt att du har ett bra urinflöde genom urinvägarna. Därför ska du dricka minst 1,5 liter per dag.

Oftast kan du arbeta som vanligt. Fråga din läkare om du är osäker.

Biverkningar

Det kan komma blod i urinen. Det är normalt och försvinner eller minskar om du dricker mer.

Många känner inte alls av katetern, men det är vanligt att känna obehag när man kissar. Det brukar försvinna efter några dagar.

Vissa är kissnödiga oftare än tidigare. En del känner också ett tryck mot underlivet, men det brukar minska efter en tid när kroppen har vant sig vid katetern.

Fysisk aktivitet

Det går bra med lugnare motionsträning. Du ska undvika sporter med kroppskontakt eller större kroppsrörelser eftersom katetern kan rubbas. Det är särskilt viktigt att tänka på om du har en synlig utdragningstråd.

Sex

Att ha en uretärkateter är inget hinder för att ha samlag. Om du har en synlig utdragningstråd är det viktigt att skydda den.

När tas katetern bort?

Innan du lämnar sjukhuset får du veta ungefär hur länge du ska ha kvar katetern. Tiden beror på orsaken till behandlingen. Många har katetern bara en kort tid, medan andra behöver den en längre tid.

Hur länge du kan ha samma kateter beror på vilket material den är gjord av. Vissa katetertyper kan sitta kvar upp till 6 månader, andra ännu längre. Om katetern behövs längre måste den bytas. Katetern byts på samma sätt som när du fick den första katetern.

Oftast tas katetern bort med cystoskop. Ingreppet går fort och görs i lokalbedövning. Om du har en utdragningstråd kan katetern dras ut med hjälp av den.

Katetern kan användas om du ska ha en kateter en längre tid eller om du har fått skador på bäckenet eller urinröret.

Hur ska jag förbereda mig?

Du behöver inte förbereda någonting själv. Det är bra om urinblåsan är fylld vid insättningen. Då går slangen lättare in.

Så går det till

Katetern sätts in av en läkare. Ofta finns en sjuksköterska eller undersköterska med.

Du får ligga ner. Huden på magen tvättas med ett bakteriedödande medel, och en steril duk läggs på magen för att hålla rent vid insticket. Du får ett bedövningsmedel en bit nedanför naveln. Det kan svida lite när bedövningen sprutas in. Bedövningen verkar efter ett par minuter.

Läkaren gör ett litet snitt genom huden och för in slangen. Slangen är oftast 4 millimeter i diameter. Ibland kan slangen sättas på plats med hjälp av röntgen eller ultraljud. Det kan svida lite när katetern förs genom bukväggen in i urinblåsan, men det brukar snabbt gå över.

Den ände av katetern som förs in i urinblåsan har en uppblåsbar ballong som kallas kuff. Ballongen fylls med lite sterilt vatten när den är på plats. När ballongen vidgas hindrar den katetern från att glida ut.

Ibland kan läkaren sy fast katetern med ett eller ett par stygn i huden i det bedövade området, så att den sitter fast.

Insättningen tar oftast 5–10 minuter.

Hur mår jag efteråt?

Efter insättningen kan det svida och ibland blöda lite i såret på huden. Det brukar sluta blöda av sig självt inom några minuter efter att slangen har förts in. Om du får en kraftigare blödning eller om den pågår en längre tid, behöver en läkare undersöka dig för att ta reda på vad det beror på. Det görs medan du är kvar på sjukhuset.

Du får hjälp med hur kateterpåsen kan fästas. Den ska sitta på ett sätt som passar dig och är bekvämt. Till exempel kan den sitta fast på låret i en benficka.

Innan du åker hem ser personalen till att allt fungerar och att du har det material som behövs. Du får också veta hur du sköter katetern, till exempel hur du byter påse och hur du beställer material. Du får också veta när du ska komma tillbaka för att byta katetern och vem du ska kontakta om du får problem med den.

Katetern är inget hinder för att ha sex, men det kan vara bra att fixera slangen och koppla loss urinpåsen under tiden. Det är bara att prova sig fram.

Inför operationen kommer du att få mer information om

• vad en stomi är
• hur stomin ska skötas
• hur tarmarna eller urinvägarna kommer att fungera efter operationen
• vad som kommer att hända efter operationen
• hur det är att ha en stomi och hur det kan påverka det dagliga livet.

Stomins placering anpassas efter din kropp

Före operationen får du en markering på din mage som visar var stomin kommer att placeras. När du får markeringen får du ligga på rygg, sitta och stå upp, så att stomin placeras på ett ställe som känns bra. Det viktigaste är att stomin sitter på ett ställe där du ser den. Placeringen ska även anpassas efter magens utseende.

Vad händer efter operationen?

Du får börja lära dig att sköta din stomi på sjukhuset efter operationen. Hemtjänsten eller hemsjukvården kan hjälpa dig när du är hemma, om du inte hinner bli trygg med stomin på sjukhuset.

Du får information om hjälpmedel som du behöver

Innan du lämnar sjukhuset får du veta hur du får de hjälpmedel som du behöver för att sköta stomin. En stomiterapeut skriver recept på hjälpmedlen.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Vad kostar läkemedel på recept?

Återbesök på en stomimottagning

Du träffar din stomiterapeut eller annan lämplig vårdpersonal regelbundet det första året efter operationen. Då får du råd och får lära dig mer om hur du ska ta hand om din stomi. Du får också prova ut vilken modell av stomipåse som passar dig bäst. Det kan ibland ta tid att hitta en påse som du trivs med.

Hur mycket hjälpmedel du behöver till stomin kan variera över tid. Du kan också komma på frågor när du har haft stomin ett tag. Därför är det viktigt att du håller kontakten med stomimottagningen så länge som du har en stomi.

Att leva med stomi

Det är olika från person till person hur man anpassar sig till att leva med en stomi. De flesta anpassar sig till den nya situationen och fortsätter att leva som tidigare. Det är viktigt att komma ihåg att en magoperation kan ta många månader att hämta sig från. På stomimottagningen kan du prata med en stomiterapeut om det som känns svårt.

Att vara närstående till någon med stomi

Prata med dina närstående om vad det innebär att leva med stomi, för att underlätta för dem att ge dig stöd. Berätta gärna om hur stomin fungerar och hur den ska skötas. Om du vill kan en närstående vara med när du ska träffa stomiterapeuten.

Komplikationer är oftast hudproblem

Den vanligaste komplikationen är hudproblem runt stomin, under påsens häftplatta. Det kan gå över, men ibland kan du behöva få hjälp på en stomimottagning. Kontakta din stomiterapeut om dina hudbesvär inte läker efter några dagar. Då kan stomibandagen behöva kompletteras eller bytas ut.

Andra komplikationer kan vara förstoppning, bråck runt stomin eller mycket innehåll (höga flöden) i stomin.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Stomi.
> Läs mer på ILCO.nu.
> Läs mer på magotarm.se.

En tunntarmsstomi kallas även ileostomi eller loopileostomi.

Stomin placeras vanligen på höger sida av din mage.

Avföring som kommer från tunntarmen har en lösare konsistens och är inte finfördelad. Gaser som kommer från tunntarmen luktar annorlunda än de som har transporterats genom hela mag-tarmkanalen.

Töm påsen i toaletten

Töm påsens innehåll i toaletten 4–7 gånger per dygn. Många tömmer påsen samtidigt som de kissar.

Mängden som behöver tömmas under ett dygn brukar vara 0,5–1 liter. Det varierar från person till person och beror på vad du har ätit och druckit.

Byt påsen en gång per dygn.

Symtom på uttorkning

Det är viktigt att du är uppmärksam på symtom som är vanliga vid uttorkning:

• yrsel
• muntorrhet
• ökad törst
• minskad svettning
• liten mängd urin
• mörk urin
• muskelkramper
• huvudvärk.

Höga stomiflöden

Tarminnehållet från en tunntarmsstomi är naturligt tunnflytande. Var uppmärksam på om mängden och konsistensen på tarminnehållet ändras, till exempel om du får tömma stomipåsen oftare eller om tarminnehållet blir tunt som vatten.

Försök att uppskatta hur mycket du har tömt ur stomipåsen under ett dygn. En halvfull stomipåse innehåller cirka 200 milliliter. Om du förlorar mer än 1 500 milliliter per dygn kan det snabbt leda till uttorkning om det inte behandlas.

Väg dig regelbundet och var uppmärksam på om du börjar gå ner i vikt. Det är vanligt vid höga stomiflöden.

Förhindra uttorkning

Du bör själv försöka kompensera förlusterna av vätska och salt samt minska stomiflödet, för att förhindra att situationen blir så allvarlig att du behöver sjukhusvård med dropp.

Om du blir törstig:

• Drick inte mer än 5 deciliter av drycker utan salt, eftersom det leder till högre flöden i stomin.
• Använd i stället vätskeersättning som du blandar själv eller köper på apoteket.
• Försök att dricka 1 liter vätskeersättning per dygn jämnt fördelat över dagen.
• Drick inte större mängder på en gång utan drick klunkvis.
• Undvik att dricka i samband med måltider, eftersom det kan öka stomiflödet.

Recept på vätskeersättning

• 1 liter vatten
• 6 teskedar strösocker
• 0,5 tesked salt

Blanda vatten, socker och salt tills allt har löst upp sig.

Du kan smaksätta vätskeersättningen med några droppar citron eller 2 teskedar koncentrerad fruktjuice. Vätskeersättningen kan förvaras högst ett dygn i kylskåp.

Om egenvård inte hjälper, prata med din stomiterapeut, dietist eller kontaktsjuksköterska. Det finns till exempel receptbelagd vätskeersättning.

Läkemedel mot höga stomiflöden

Du kommer att få recept på tabletter mot diarré som du kan ta vid behov mot höga stomiflöden. Tabletterna kan ha olika namn men innehåller den aktiva substansen loperamid. De går också att köpa receptfritt. Ta tabletten 30–60 minuter före en måltid för bästa effekt. Maxdosen är vanligen 2 tabletter 4 gånger dagligen (max 8 tabletter per dygn). När du har en tunntarmsstomi är det vanligt att behöva ta maxdosen.

Även tarmreglerande läkemedel som bulkmedel kan ge minskade stomiflöden genom att göra tarminnehållet mindre tunnflytande. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare för att få råd. Använd tarmreglerande läkemedel om du har blivit rekommenderad det.

Använd inte laxerande läkemedel när du har en tunntarmsstomi. Det kan orsaka svår uttorkning.

Stomibandaget kan läcka

Om du har höga stomiflöden riskerar bandaget att läcka. Det finns flera olika lösningar vid läckage, till exempel tätningspasta eller hudskyddsringar som gör att förbandet sluter tätt mot huden. Det finns också stora stomipåsar som rymmer mer tarminnehåll, samt buktade stomiplattor som minskar läckagerisken genom att trycka ner huden runt stomin.

Ett annat tips är att byta stomibandaget före en måltid, gärna på morgonen när tarmen är som minst aktiv. Glöm inte att tömma stomipåsen ofta.

Var också noggrann med hudvården för att förebygga hudskador runt stomin.

Prata med din stomiterapeut om de alternativ som finns, så att stomibandaget anpassas efter dina behov.

Stopp i tarmen – tarmvred

Med tarmvred menas att det har blivit stopp i tarmen, på grund av ett hinder eller att tarmrörelserna tillfälligt har stannat av. Det är ett allvarligt tillstånd som kan kräva sjukhusvård.

Vanliga symtom på tarmvred:

• kraftig magsmärta som ofta kommer och går
• illamående med eller utan kräkningar
• att det inte kommer något i stomin
• att magen blir utspänd.

Den första tiden efter operationen kan du vara känslig för trådig och svårsmält mat, till exempel svamp, majs och broccolistjälkar. Det kan därför vara bra att inte äta sådan mat ungefär 4–6 veckor efter operationen.

Kroppen förlorar mer vätska och salt med avföringen genom en stomi på tunntarmen. Det beror på att avföringen inte passerar genom tjocktarmen, där vätska och salt annars sugs upp. Tänk därför på att dricka mer och att salta extra på maten. Detta är särskilt viktigt under varma dagar och om du anstränger kroppen mycket.

Följ dessa råd

• Ät långsamt och tugga maten väl.
• Tugga med stängd mun. Försök att inte svälja luft eftersom det kan orsaka gaser.
• Ät gärna fler mindre måltider i stället för få och stora måltider.
• Försök att äta på regelbundna tider varje dag.
• Försök att äta allsidigt och varierat.
• Salta extra på maten för att kompensera saltförluster.
• Undvik att dricka vid måltiderna eftersom det kan öka stomiflödet. Drick i stället mellan måltiderna.
• Drick cirka 2 liter per dygn. Vid höga stomiflöden gäller dock speciella regler för vad du bör dricka. Se avsnittet om vanliga komplikationer vid tunntarmsstomi.

Du kan få fler kostråd av din stomiterapeut eller en dietist.

Livsmedel du kan behöva undvika

Gaser i tarmen är inte farligt men kan vara obehagligt. Om du har besvär med gaser kan det vara bra att undvika gasbildande livsmedel.

Olika sorters mat kan påverka konsistensen på tarminnehållet.

Stomi på tjocktarmen kallas även kolostomi.

Kolostomin placeras på vänster sida av din mage.

Avföringens konsistens är som den var före operationen. Även gaser bildas som tidigare.

Du behöver byta påse

Den vanligaste påsen som används vid kolostomi är en så kallad sluten modell. Det betyder att påsen inte går att tömma. Du byter i stället hela påsen när det behövs.

Oftast byter du påsen 1–3 gånger per dygn, men det varierar från person till person.

Kostråd

Du kan uppleva besvär med ljudet från gaser om du har en stomi på tjocktarmen. Du kan då försöka att äta mindre av mat som är gasbildande. Exempel på sådan mat är lök, ägg, bönor och mat som innehåller sötningsmedlet sorbitol.

Prata med din stomiterapeut eller en dietist för att få fler kostråd.

Stopp i tarmen – tarmvred

Med tarmvred menas att det har blivit stopp i tarmen, på grund av ett hinder eller att tarmrörelserna tillfälligt har stannat av. Det är ett allvarligt tillstånd som kan kräva sjukhusvård.

Vanliga symtom på tarmvred:

• kraftig magsmärta som ofta kommer och går
• illamående med eller utan kräkningar
• att det varken kommer avföring eller gaser
• att magen blir utspänd.

Om du är förstoppad

• Drick mycket.
• Motionera regelbundet.
• Ät lösande mat, till exempel mat med mycket fibrer, grönsaker, frukt och katrinplommon.
• Använd tarmreglerande läkemedel om du har blivit rekommenderad det.

Bråck

Ibland kan det uppstå ett bråck vid stomin. Då buktar huden ut runt stomin och det kan bli svårt att fästa stomibandaget. Det kan göra ont och kännas tungt runt utbuktningen.

Kontakta en läkare eller din stomiterapeut om du misstänker att du har bråck. Ibland kan du behöva använda en speciell gördel som stomiterapeuten kan hjälpa dig att prova ut. I vissa fall behöver bråcket opereras.

Innan operationen får du göra en datortomografi där kontrastmedel sprutas in i stomin. Det görs för att se att det inte finns något läckage eller stopp i tarmen utan att kontrastmedlet passerar ner till ändtarmen utan problem.

Så går det till

Du är sövd under operationen eller så får du en ryggbedövning.

Operationen börjar med ett försök att lägga ner stomin genom att bara öppna där stomin sitter. Stomin läggs ner, tarmändarna sys ihop och öppningen i magen stängs. En mindre öppning kan finnas kvar som tar tid att läka. Därifrån kan det läcka vätska och du kan behöva ha ett förband över det.

I undantagsfall, om det finns mycket sammanväxningar i buken, kan magen behöva öppnas med ett snitt uppifrån och ner.

Hur mår jag efteråt?

Du stannar oftast på sjukhuset 1–3 dagar. Om det har behövts ett större snitt kan du bli kvar några fler dagar på sjukhuset.

Innan du går hem får du veta hur du ska sköta om såret.

När tarmen kommer i gång igen kommer du att märka att den fungerar annorlunda än tidigare. Det kommer att påverka ditt liv och din vardag, speciellt i början efter operationen. Det blir bättre med tiden och det finns hjälp att få mot tarmproblemen.

Tjocktarmens uppgift är att suga upp vätska från avföringen. Eftersom tjocktarmen inte har varit i gång så tar det lite tid innan den börjar fungera, och avföringen kommer vara mer tunnflytande än den var innan du fick din stomi.

Du får ett recept på tarmreglerande läkemedel innan du går hem. Följ de instruktioner du får när du skrivs ut från sjukhuset.

För att skydda huden runt ändtarmen kan du använda hudskyddande salva (barriärsalva) och bomullskompresser. Använd mjukt toalettpapper när du torkar dig, och använd gärna oljebaserad tvål som inte torkar ut huden.

Ha gärna inkontinensskydd, hudskyddande salva och läkemedel mot diarré hemma.

Vänd dig till din kontaktsjuksköterska om du behöver fler råd.

Uppföljning

Efter operationen följs du upp. Du kommer att få mer information om hur uppföljningen går till.

En urostomi görs när urinblåsan måste opereras bort. Urostomin leder ut urinen ur kroppen och samlar upp den i en påse. Urostomin placeras på höger sida av din mage.

Ibland kallas urostomi för Bricker.

Kirurgen använder en bit av tunntarmen och fäster urinledarna till den ena ändan av tarmbiten. På den andra ändan av tarmbiten görs en stomi, så att urinen kan ledas ut den vägen.

Eftersom stomin är gjord av en bit tunntarm kommer det att finnas tarmludd (tarmslem) i urinen. Det är normalt.

Tunntarmens funktion påverkas inte av att en bit tas bort.

Töm påsens innehåll i toaletten

Stomipåsarna har en liten kran för tömning. De har också en backventil för att urinen inte ska kunna rinna upp mot stomin när du ligger ner. Töm innehållet i toaletten flera gånger om dagen. Byt påsen en gång per dygn.

Påsen kan kopplas till en större uppsamlingspåse när du ska sova. Den har en lång slang och kan läggas på golvet eller hängas på sängkanten. Då slipper du gå upp för att tömma påsen under natten.

Kostråd

Du kan äta som vanligt, men drick gärna mycket.

Urinvägsinfektion

Om urinen är grumlig och du har feber eller frossa ska du kontakta vården. Om det behövs en urinodling är det viktigt att den tas direkt från urostomin med hjälp av en tunn slang.

Blodprover

Blodprover ska tas för att kontrollera hur njurarna fungerar. Du får mer information om provtagningen av din läkare.

Vad är cancerrehabilitering?

Cancerrehabilitering är sådant du kan göra själv och stöd du kan få för att må så bra som möjligt och minska besvär av biverkningar eller andra problem som sjukdomen kan orsaka.

Genom att ta hand om din fysiska och psykiska hälsa ökar du möjligheten att behandlingen får bästa möjliga resultat och att du mår bättre under behandlingen och efteråt. Det kan också göra att behandlingen mot sjukdomen blir effektivare och att du hanterar biverkningarna bättre. Vården finns för att stötta dig och det är viktigt att du själv är engagerad och deltar aktivt för att rehabiliteringen ska ge resultat.

Dina behov formar rehabiliteringen

Rehabiliteringen utformas utifrån dina aktuella behov. Det innebär att din rehabilitering kan vara annorlunda än någon annans. Vården ansvarar för att regelbundet bedöma dina behov och samordna det stöd du får. Prata med kontaktsjuksköterskan eller läkaren om du har egna förslag och tankar kring din rehabilitering.

Dina behov kan ändras över tid, beroende på vad som händer med sjukdomen och behandlingen. En del behöver rehabilitering en kort tid i samband med behandlingen. Andra behöver rehabilitering långt efter att behandlingen är slut.

Besvär som kommer efter lång tid kallas ibland sena effekter eller sena biverkningar. En del sena effekter kan förebyggas och de flesta går att lindra. 

Exempel på behov du kan ha

Hantera känslor och tankar

Att bli sjuk och behandlas för cancer kan leda till många känslor och tankar som du och dina närstående kan behöva stöd i att hantera.

Ta hand om kroppsliga symtom

Sjukdomen och behandlingen kan påverka kroppen på olika sätt. Rehabilitering kan förebygga eller lindra många besvär.

Förändra livsstilen

Levnadsvanor och egenvård är viktiga delar som kompletterar vårdens insatser och som du själv ansvarar för. Du kan få stöd av vårdpersonal om du behöver.

Så uppmärksammas dina behov

Kontaktsjuksköterskan eller annan vårdpersonal ger dig råd och stöd i din rehabilitering. Du kan få fylla i ett formulär som kartlägger vad du kan göra själv för att må bättre, och vad du behöver hjälp med. Kontaktsjuksköterskan eller annan vårdpersonal går igenom formuläret tillsammans med dig och planerar nästa steg. Ibland kan det räcka att få råd och stöd av kontaktsjuksköterskan. Det kan till exempel vara att komma igång med träning eller sova bättre.

Om du behöver mer specialiserat stöd, tar du och vården tillsammans fram en skriftlig rehabiliteringsplan. Där står vad vården ska göra, vad du ska göra själv och hur det ska följas upp. Ofta behöver du då hjälp av någon annan än kontaktsjuksköterskan, till exempel en fysioterapeut eller dietist. Rehabiliteringsplanen ska finnas i din journal och du ska få veta hur du hittar den.

Exempel på stöd du kan få

Vården ska erbjuda rehabilitering om du behöver. Rehabiliteringen kan erbjudas på olika sätt.

Viss rehabilitering ansvarar du för själv, till exempel att träna. Ibland kan du behöva stöd av cancervården i din rehabilitering. Ibland kan primärvården ansvara för hela eller delar av rehabiliteringen.

Prata med kontaktsjuksköterskan eller läkaren om vad som kan vara lämpligt för dig och vilka möjligheter som finns för dina behov.

Om du har något specifikt behov kan du bli hänvisad till en annan yrkesgrupp eller ett specialiserat team. Här är exempel på yrkesgrupper du kan träffa:

• en kurator för samtal eller råd om hur du ska hantera arbete och ekonomi under din sjukdom
• en fysioterapeut för att få hjälp med anpassad träning och råd för att återhämta dig efter en operation
• en arbetsterapeut för att få stöd och råd kring att klara vardagen
• en dietist för att få stöd och råd kring mat och näring
• en uroterapeut eller sexolog för att få hjälp med sexuell rehabilitering
• en lymfterapeut för att få råd och behandling vid lymfödem.

Rehabilitering vid bäckencancer

I vissa regioner finns särskilda rehabiliteringscentrum för bäckencancer. Dessa är till för patienter som har problem med tarmfunktion, urinvägar, sexualitet eller annat i bäckenområdet efter cancerbehandling.

I vissa regioner finns andra mottagningar eller team som kan erbjuda rehabilitering vid bäckencancer, oftast via en fysioterapeut med specifik kompetens om detta. Prata med din kontaktsjuksköterska om vart du kan vända dig.

Rehabilitering i grupp

• Du kan bli erbjuden rehabilitering i grupp. Det kan innebära föreläsningar, samtal och praktiska övningar. Du kan också få stöd av att dela upplevelser med de andra i gruppen. Grupprehabiliteringen kan handla om olika saker. Här är några exempel:
• biverkningar av behandlingen och hur du kan lindra dem
• känslomässiga reaktioner
• träning
• mat
• vilket stöd du kan få av samhället i övrigt.

Grupperna leds av till exempel sjuksköterskor, kuratorer, fysioterapeuter eller arbetsterapeuter.

Rehabilitering utanför vården

Det finns stöd även utanför vården. Fritidsintressen och sociala aktiviteter både på arbetet och privat är ofta en viktig del av din rehabilitering. Det kan vara lika viktigt att stärka sådant du mår bra av som att förebygga och behandla besvär.

Patientföreningar ordnar både informella träffar, gruppaktiviteter och ibland kurser för att underlätta att leva ett så bra liv som möjligt under och efter behandlingen. Det kan vara till exempel samtalsgrupper, kurser i matlagning, yoga, stresshantering eller trädgårdsterapi.

I en del regioner finns mötesplatser där personer med cancer och deras närstående kan träffa andra personer med liknade erfarenheter. Det kan vara platser där olika aktiviteter och föreläsningar, stöd och information erbjuds parallellt med, stöd och information. Ett exempel är Kraftens hus som finns på några orter och är ett samarbete mellan regionen och en ideell förening.

Det finns också kursgårdar för personer med cancer och ibland för närstående. En vistelse är ofta 1–3 veckor. Då kan du erbjudas ett program med till exempel fysisk träning, utbildning och samtal. En del regioner betalar hela eller delar av vistelsen.

Du kan söka bidrag till rehabilitering

Det finns bidrag från olika fonder, stiftelser och patientföreningar som du kan söka för att kunna åka på en rehabiliteringsvecka. Kuratorn kan berätta mer om var du kan söka bidragen.

Vill du ha en sammanfattning av budskapen i denna text?

Film: Viktigt att veta om cancerrehabilitering

Du bör följa de rekommendationer som gäller för befolkningen i stort. Under behandlingen kan du behöva anpassa dina matvanor och din fysiska aktivitet efter sjukdomen och eventuella biverkningar. Vad som fungerar bra för dig kan också förändras under behandlingens gång.

Din kontaktsjuksköterska eller läkare berättar om det är något särskilt du bör tänka på, och hjälper dig att få det stöd du behöver.

Matvanor

Att bli sjuk och få behandling kan göra dig osäker på vilken mat du kan äta. Det finns i dag inga belägg för att en viss diet eller vissa livsmedel kan bota cancer eller minska tumörens tillväxt. Men vi vet att hälsosamma matvanor, där du får i dig tillräckligt med energi och näring, ger kroppen bättre förutsättningar att klara av behandlingen och förbättrar sårläkningen.

Viss behandling vid cancer och sjukdomen i sig kan ge biverkningar som påverkar din aptit och förmåga att äta. Samtidigt behöver kroppen mer protein för att kunna reparera celler och behålla muskelmassa. Inför och under behandlingen kan du därför behöva ändra dina matvanor för att få tillräckligt med energi och näring och hålla en stabil vikt.

 Allmänna rekommendationer

• Ät regelbundet och tillräckligt.
• Ät mycket grönsaker, frukt och bär.
• Ät mycket fullkorn.
• Ät fisk, bönor, ärtor och linser ofta, och kött ibland.
• Välj nyckelhålsmärkta mejeriprodukter och matfetter.
• Håll igen på det söta, salta och feta – läsk, sötsaker och snacks.

Rekommendationer om du har svårt att äta eller går ner i vikt

• Välj mat som innehåller mycket energi (kalorier) och protein.
  • Energirika livsmedel är till exempel nötter, fröer och oljor.
  • Proteinrika livsmedel är till exempel fisk, kyckling, ägg, nötter, fröer, baljväxter, ost och andra mejeriprodukter.
• Du kan få hjälp av en dietist om du behöver. Om du inte kan få i dig tillräckligt med näring från vanlig mat kan dietisten skriva ut kosttillägg, till exempel näringsdrycker.

> Läs mer och se en film på 1177.se. Sök på Mat vid cancer.
> Läs mer på livsmedelsverket.se. Sök på Kostråd för vuxna.

Fysisk aktivitet

Fysisk aktivitet ger kroppen bättre förutsättningar att klara av behandlingen. Inför och under en cancerbehandling kan du följa de rekommendationer som gäller för befolkningen i stort, om det fungerar för dig. Du kan behöva anpassa hur du rör dig och tränar, utifrån vissa cancersjukdomar, biverkningar och andra samtidiga sjukdomar. Då kan du få hjälp av en fysioterapeut.

Det finns många fördelar med fysisk aktivitet:

• Blodets förmåga att ta upp syre blir bättre och blodtrycket sänks, vilket är bra för din återhämtning.
• Oro och nedstämdhet minskar.
• Smärta kan minska och sömnen bli bättre.
• Biverkningar som trötthet, fatigue, ledsmärta och illamående kan lindras och din livskvalitet förbättras.
• Risken för benskörhet minskar av styrketräning och fysisk aktivitet där du belastar skelettet med din egen vikt, till exempel att springa, hoppa eller dansa. Benskörhet är en vanlig biverkning av vissa behandlingar.
• Styrketräning förebygger att du tappar muskelmassa inför, under och efter behandlingen.
• Att regelbundet röra på sig förebygger hjärt- och kärlsjukdomar och många andra vanliga hälsoproblem som kan hända oavsett cancern.

Allmänna rekommendationer 

• All rörelse räknas: promenader, trädgårdsarbete och att ta trapporna i stället för hissen. Välj en aktivitet som du gillar och som känns meningsfull.
• Undvik att sitta stilla länge. Rör på dig regelbundet under dagen.
• Rör på dig så att pulsen ökar och du blir varm och lätt andfådd 150–300 minuter i veckan, eller på en mer ansträngande nivå 75–150 minuter i veckan. Sprid gärna ut aktiviteten över veckan. Om du kan får du gärna röra dig mer än rekommendationen.
• Träna de stora muskelgrupperna, till exempel ben, rumpa och axlar, minst två gånger i veckan.
• Om du är över 65 år bör du även träna balansen, till exempel i samband med styrkeövningar.

Att tänka på vid cancer

• Om du är van att träna kan du fortsätta med dina vanliga aktiviteter om det känns bra.
• Om du inte har tränat tidigare, börja försiktigt och öka gradvis. Du kan till exempel börja med 10–15 minuter per dag.
• Om du har skelettmetastaser eller benskörhet, kan du behöva anpassa din träning. Du kan få stöd av en fysioterapeut.
• Om du har en infektion, är mycket infektionskänslig eller har kraftig påverkan på dina blodvärden, undvik högintensiv fysisk aktivitet. Träna aldrig om du har feber.
• Om du har fått cytostatika i blodet bör du inte anstränga dig kraftigt de närmsta 24 timmarna. Lättare aktivitet som promenader går bra.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Fysisk aktivitet och träning eller FaR – fysisk aktivitet på recept.
> Läs mer på fyss.se. Sök på För vuxna, äldre och gravida.
> Se en film på 1177.se. Sök på Fysisk aktivitet och fysioterapi vid cancer.

Hälsosam vikt

Det är vanligt att antingen gå upp eller ner i vikt under en behandling. Det är bra att ha en hälsosam vikt, det vill säga varken väga för mycket eller för lite. Om du håller en stabil, hälsosam vikt vet du att du får i dig lagom med energi.

Rekommendationer

• Följ råden om hälsosamma matvanor och fysisk aktivitet.
• Väg dig regelbundet så att du tidigt kan upptäcka om du går upp eller ner i vikt.
• Undvik snabb viktminskning under eller strax efter behandling, då det kan minska kroppens reserver och försvåra återhämtning.
• Prata med din kontaktsjuksköterska om din vikt ändras.

Solvanor

Strålbehandling och vissa läkemedel gör huden känslig för solen, på både kort och lång sikt.

Rekommendationer

• Skydda huden mot solen under behandling.
• Skydda huden med kläder och hatt, och vistas i skuggan.
• Du kan använda solskyddsmedel som komplement, men inte som enda solskydd. Använd solskyddsmedel med hög solskyddsfaktor, minst SPF30. Välj en sort som skyddar mot både UVA- och UVB-strålning.
• Undvik solen när den är starkast, klockan 11–15 under vår och sommar i Sverige.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Så skyddar du dig mot solen.
> Läs mer på stralsakerhetsmyndigheten.se. Sök på Min soltid.

Alkohol

Genom att inte dricka alkohol ger du kroppen bättre förutsättningar att hantera sjukdomen och behandlingen, och minskar risken för biverkningar. Exempel vid olika slags behandlingar:

• Att inte dricka alkohol före och efter en operation minskar risken för sårinfektion, urinvägsinfektion och lunginflammation.
• Att inte dricka alkohol i samband med strålbehandling minskar risken för kraftiga biverkningar på slemhinnor i munnen och tarmarna.
• Att inte dricka alkohol under cytostatikabehandling minskar risken för infektioner och belastning på levern. Det tar också bort risken att alkoholen påverkar effekten av behandlingen.

Rekommendationer

• Avstå alkohol under cytostatika- och strålbehandling. Om du väljer att dricka alkohol, drick mer sällan och mindre per gång.
• Avstå alkohol minst 4 veckor innan en operation och en tid efter operationen, tills såret är läkt och du har återhämtat dig.

Prata med vårdpersonalen om du vill veta hur alkohol fungerar ihop med de läkemedel du tar eller om du behöver stöd att minska din alkoholkonsumtion.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Så kan du ändra dina alkoholvanor.
> Läs mer på alkoholhjalpen.se.

Tobak och nikotin

Genom att inte använda tobak och snus eller e-cigaretter med nikotin, ger du kroppen bättre förutsättningar att hantera sjukdomen och behandlingen. Rökstopp minskar risken för

• komplikationer efter en operation, till exempel lunginflammation, sårinfektion och blodpropp
• biverkningar av strålbehandling och läkemedelsbehandling, till exempel benskörhet, och förbättrar immunförsvaret
• biverkningar från hud och slemhinnor vid strålbehandling.

Forskning visar att rökning minskar effekten av både strålbehandling och läkemedelsbehandling mot cancer. Det finns också studier som tyder på att det även gäller andra former av nikotin, till exempel snus, e-cigaretter och nikotintuggummin. Det säkraste rådet är därför att undvika tobak och andra produkter med nikotin helt, men viktigast är att du inte röker.

Det är aldrig för sent att sluta. Även om du slutar röka under eller efter behandlingen ökar du dina chanser till en effektiv cancerbehandling.

Rekommendationer

• Sluta helt med tobak och nikotin om du kan.
• Rök inte under minst 4 veckor, helst 8 veckor, före och efter en operation.
• Rök inte under strålbehandling och cytostatikabehandling.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Hjälp att sluta röka eller Hjälp att sluta snusa.
> Läs mer på slutarokalinjen.se.
> Läs mer på UMO.se. Sök på Om rökning. Sidan riktar sig till ungdomar. 

Narkotika och andra droger

Genom att inte ta narkotika eller andra droger ger du kroppen bättre förutsättningar att hantera sjukdomen och behandlingen. Att använda narkotika eller droger kan påverka din hälsa, behandlingens effekt och förvärra biverkningar.

Det finns läkemedel som räknas som narkotika. Dessa ska du bara använda om du får dem utskrivna av en läkare. Annars är det olagligt och kan vara skadligt.

Berätta för din läkare om du använder narkotika eller andra droger innan din behandling startar. Det är säkrast för dig och du kan få hjälp att sluta. Läkaren har tystnadsplikt.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Beroende av droger eller läkemedel.
> Läs mer på droghjalpen.se, umo.se, drugsmart.se och nasverige.org

Film: Matvanor vid cancer

Film: Fysisk aktivitet

Bäckenbotten består av muskler och bindväv som utgör ”golvet” i buken. Den sträcker sig från blygdbenet till svanskotan och fäster även på sittbensknölarna. Bäckenbotten omsluter ändtarmsöppningen, urinröret och slidan. Musklernas funktion är bland annat att reglera gaser, avföring och urin.

Träningen börjar med så kallad identifieringsträning, som hjälper dig att hitta, stärka och slappna av i dina bäckenbottenmuskler. Dessa övningar kan du göra när som helst under förloppet. Efter en operation i bäckenbotten finns bland annat risk för läckage, och därför är det viktigt att du tränar musklerna i bäckenbotten. Det är också vanligt att vara för spänd i dessa muskler. Både styrketräning och avslappningsövningar är därför viktiga.

Steg 1: Avslappning och identifieringsträning

Avslappning för bäckenbotten

1. Ligg på rygg, med böjda ben.
2. Tänk dig att du ska släppa gas, låt underlivet sjunka ner och bli mer ”rymligt”.
3. Håll kvar avspänningen i 10 sekunder.
4. Upprepa gärna övningen några gånger. Försök även hitta avslappningen när du sitter och står.

Identifieringsträning

1. Ligg på rygg med böjda ben eller sitt på en stol.
2. Spänn musklerna runt ändtarmsöppningen, som om du höll på att släppa gas men inte får.
3. Spänn musklerna runt urinröret, som om du var kissnödig och behöver hålla dig.
4. Håll kvar spänningen i 2 sekunder.
5. Slappna av helt i minst 2 sekunder.
6. Upprepa 5–10 gånger.

Andas lugnt, in genom näsan och ut genom munnen, under alla övningar. Börja knipet på en utandning.

Spänn inte magen, skinkorna eller lårens insidor. Om du tycker det är svårt att inte spänna dig – försök göra ett lättare knip. Fokusera på känslan att stoppa gas eller hålla kiss.

Gör gärna identifieringsträningen flera gånger varje dag.

Det ska inte göra ont eller vara obehagligt att träna. Avbryt träningen om du får ont.

Identifieringsträning ökar även cirkulationen i underlivet, förbättrar motoriken och ger snabbt knip, vilket är viktigt när du nyser eller hostar.

Efter att du har gjort identifieringsträningen under 1–2 veckor och känner att du behärskar tekniken, ska du börja styrketräna din bäckenbotten.

Steg 2: Styrketräning

1. Spänn bäckenbottenmusklerna i 5 sekunder.
2. Vila i 5 sekunder.
3. Upprepa tills du inte orkar flera 5-sekundersknip. Målet är 30 knip per dag för att öka styrkan.

Kombinera gärna styrketräningen med några korta snabba knip.

När du känner att du behärskar tekniken kan du börja träna bäckenbotten mer funktionellt.

Steg 3: Funktionell träning och uthållighetsträning

• Knip på samma sätt som i steg 1 i styrketräningen, men knip fast och bestämt så länge du kan.
• Gör bäckenbottenträning, både korta knip, styrkeknip och uthållighetsträning, i olika kroppsställningar. När du sitter, står och går.
• När du går, träna på att hålla ett lätt knip i omkring 10 sekunder eller 10 steg.
• Pröva att knipa samtidigt som du reser dig från sittande, eller när du lyfter något tungt.
• Träna på att knipa samtidigt som du hostar.

Fortsätt att träna din bäckenbotten varje dag i 6 månader även efter det att du har blivit helt fri från läckage. Därefter kan du glesa ut träningen.

Det finns hjälp att få

Om du tycker att det är svårt att hitta musklerna i din bäckenbotten, ta kontakt med en fysioterapeut som har specialiserat sig inom detta.

> Läs mer på nikola.nu och tät.nu.

Om du har fått strålbehandling mot bäckenet kan det ha gjort att slemhinnan i slidan har blivit inflammerad. Då finns en risk att slidväggarna, som ligger mot varandra, växer samman. I början går sammanväxningarna lätt att lösa upp. Men om man inte behandlar dem finns en risk för att slidan blir helt sammanväxt. Då är det svårt att genomföra en gynekologisk undersökning och att ha vaginalt samlag.

Användning av vaginalstav efter strålbehandling

För att förebygga och förhindra att slidan växer samman kan du använda en vaginalstav. Du ska få prova ut en sådan i samband med att du avslutar din strålbehandling. En vaginalstav är en stav som du för in i slidan. Det finns olika varianter av vaginalstavar, en del är i plast och en del i silikon.

Du kan börja med staven cirka 4–6 veckor efter avslutad strålbehandling.

Det är viktigt att du också använder oparfymerat glidmedel eller olja när du använder vaginalstaven.

Gör så här

För in staven långsamt i slidan, så långt in du kan komma utan att forcera. Det ska inte göra ont. Håll staven på plats med lätt till måttligt tryck under 5–10 minuter. Rör staven försiktigt uppåt, nedåt och åt sidorna. Om den skulle åka ut, tryck försiktigt in den igen.

Tvätta vaginalstaven med tvål och vatten efteråt. Skölj noga och torka av den eller låt lufttorka.

Använd staven varje dag under den första månaden. Sedan brukar det räcka med 2–3 gånger per vecka. Du kan dock behöva fortsätta använda staven regelbundet i 2–3 år för bra effekt.

Normalt med mindre blödningar

Det är vanligt med mindre blödningar eller blodblandade flytningar efter att du har använt vaginalstaven. Det beror på att du löser upp tunna sammanväxningar. Detta är helt normalt.

Användning av vaginalstav efter annan behandling

Du kan också bli rekommenderad att använda en vaginalstav av andra anledningar än strålbehandling. En anledning kan vara svårigheter eller oro inför att ta upp samliv efter din behandling. En vaginalstav kan då vara en hjälp att prova sig fram på egen hand för att förstå vilka vinklar och ställningar som kan fungera vid vaginalt samlag.

Hur du ska använda staven avgör du tillsammans med din läkare, kontaktsjuksköterska eller en annan person med sexologisk kompetens.

Risken för biverkningar och ny cancer minskar

Risken för besvärliga biverkningar minskar om du slutar röka inför, under eller efter din behandling. Du får också ett bättre resultat av behandlingen. Dessutom får du en rad andra hälsofördelar som bättre syresättning, lägre blodtryck, bättre kondition och bättre smak- och luktsinne. Risken att få ny cancer minskar också.

Det finns hjälp att få

Alla kan sluta röka. För vissa är det lätt, för andra är det svårare.

Det finns nikotinersättning om du har svårt att sluta röka. Det finns i olika former, exempelvis plåster, sprej och tuggummi. Apoteket kan ge råd om vilken dos du bör ta och vilken form som passar bäst. 

Vänd dig till din vårdcentral eller Sluta röka-linjen om du behöver hjälp.

Tips när du ska sluta röka

• Bestäm ett datum när du ska sluta röka. Sedan kan du förbereda dig i olika steg.
• Berätta för familj och vänner att du ska sluta. De kan då visa hänsyn genom att till exempel inte röka nära dig.
• Stärk din motivation att sluta röka. Samla ihop material och gör en lista över skäl för att sluta.
• Testa ditt röksug. Skriv ner varje cigarett du röker, vad du gör just då och betygsätt sedan hur viktig just den cigaretten är. Var det en nödvändig cigarett, en utsökt god cigarett eller en slentrianrökt, onödig cigarett? Håll gärna på minst en vecka. Då kan du se om du har rökt extra mycket vissa dagar och fundera över orsaken.
• Skapa rökfria zoner. Sluta röka helt och hållet på de ställen där du tillbringar din mesta tid.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Hjälp att sluta röka.
> Läs mer på slutarokalinjen.se.
> Läs mer på UMO.se. Sök på Om rökning. Sidan riktar sig till ungdomar. 

Medveten närvaro är en metod för att aktivera dina sinnen

Medveten närvaro kallas också mindfulness. Det går ut på att du fokuserar på nuet med hjälp av dina sinnen och din andning. Medveten närvaro är inte en avslappningsteknik utan en metod som syftar till att aktivera dina sinnen. Det går att träna upp förmågan till medveten närvaro.

Du övar dig på att vara medvetet närvarande, utan att värdera. Det som händer när du stannar upp och riktar uppmärksamheten inåt är att du kan bli medveten om sådant du annars missar. Du kan till exempel lägga märke till att du känner dig glad eller har ont i kroppen utan att samtidigt bedöma om det är bra eller dåligt.

Övningar i medveten närvaro kan användas i sjukvården som en del av en psykologisk behandling, men du kan också öva på metoden själv i din vardag för att minska stress. Avbryt övningarna om det inte känns bra.

Mediyoga är en forskningsbaserad yogaform som alla kan utöva

Mediyoga är en standardiserad variant av medicinsk yoga, en mjuk terapeutisk yogaform som har utvärderats vetenskapligt. Mediyoga är ett verktyg för att träna medveten närvaro. Metoden består av dessa delar:

• andningsövningar
• koncentrationstekniker
• djupavslappning
• meditation
• kroppsövningar som anpassas efter din förmåga.

Forskningen visar att mediyoga i samband med cancersjukdom kan förbättra livskvaliteten och hjälpa mot dessa besvär:

• fatigue, alltså cancerrelaterad trötthet
• oro, ångest och nedstämdhet
• sömnbesvär.

Mediyoga kan erbjudas som gruppträning inom vården i vissa regioner och leds då av legitimerad personal på plats eller digitalt. Mediyoga finns även i friskvården på olika träningsanläggningar. Du kan också utöva mediyoga ensam.

Du kan göra mediyoga sittande på en matta eller på en stol om du inte kan sitta på golvet. Lyssna på kroppen och avbryt om något gör ont eller känns obehagligt.

> Läs mer om medveten närvaro och få tips på övningar på 1177.se. Sök på Mindfulness – medveten närvaro.
> Läs mer om mediyoga på simy.se. Under fliken Övningar hittar du några prova-på-övningar.

Introduktion av Mediyogapasset

Hitta in i Mediandetaget 

Suficirklar Uppmjukande övning för bålen i sittande

Ryggflex Uppmjukande övning för ryggen

 Ryggvridning Uppmjukande övning för bröstryggen i sittande

Vad är Livsstilsverktyget?

Livsstilsverktyget är ett digitalt verktyg som kan ge stöd att hantera stress och ensamhet, relationer och konflikter, mat och motion, och att se hälsan i ett större sammanhang.

Att använda Livsstilsverktyget kan förbättra hälsan och ge nya sätt att

• må bättre
• hantera livets upp- och nedgångar
• förebygga eller hantera livsstilssjukdomar.

I en utvärdering vid svenska universitet fick de som använder verktyget bland annat lägre blodtryck, vikt och blodsocker och mådde allmänt bättre.

Hur fungerar det?

Du använder Livsstilsverktyget på egen hand för att få stöd och inspiration till att må bra och påbörja och behålla hälsosamma vanor. 

Livsstilsverktyget innehåller texter, aktiviteter och frågor för att motivera dig att använda den senaste kunskapen och prioritera hälsa i din vardag.

Du väljer själv vilka delar du använder.

Vad innebär det för mig att delta i studien?

Livsstilsverktyget är tillgängligt via en forskningsstudie. Det innebär att vissa personer blir lottade till en kontrollgrupp och inte får tillgång till verktyget.

> På livsstilsverktyget.se finns information om studien och hur du kan få tillgång till verktyget. 

Behovet av sjukskrivning varierar

En del kan arbeta eller studera som vanligt i samband med sin cancersjukdom. Andra kan arbeta eller studera vissa perioder eller enstaka dagar. En del kan inte göra det alls.  

Dina möjligheter att arbeta beror på flera saker:

• hur sjukdomen och behandlingen påverkar dig 
• hur du kan genomföra dina arbetsuppgifter 
• de krav som finns i ditt arbete.  

Fördelar med att arbeta eller studera

Det finns fördelar med att arbeta eller studera, även om det bara är några timmar om dagen. Det kan hjälpa dig att ha rutiner i vardagen, vara aktiv och hålla kontakten med arbetskamrater eller studiekamrater. En längre tids sjukskrivning kan leda till att du blir isolerad. Du kan också oroa dig för hur det ska gå att komma tillbaka till jobbet eller studierna.

Ersättning från Försäkringskassan

Om du är sjukskriven kan du få ersättning från Försäkringskassan. Det finns olika ersättningar som kan passa just dig beroende på din situation.

Om du planerar att arbeta till viss del när du är sjukskriven tar du först upp den frågan med din arbetsgivare. Om du börjar arbeta ska du meddela Försäkringskassan eftersom det kan påverka din ersättning därifrån. 

> Läs mer på forsakringskassan.se. Sök på Sjukpenning, Förebyggande sjukpenning och Särskilt högriskskydd.

Tips för bättre återhämtning när du är sjukskriven

• Försök att komma upp i tid på morgonen.
• Ät frukost, lunch och middag på vanliga tider.  
• Försök att komma ut en stund varje dag.   
• Ta hand om dig och gör sådant du tycker om och mår bra av. Det kan vara din hobby eller att prata med någon som är viktig för dig.   
• Var fysiskt aktiv i den mån du kan. Det hjälper mot stress, sömnproblem och nedstämdhet.  
• Håll kontakten med nära vänner och arbetskamrater eller studiekamrater. Om det är svårt i kontakten med arbetsplatsen, be vården, facket, skyddsombudet eller närstående om hjälp.
• Jämför dig inte med andra. Ta hänsyn till vad du orkar.  

Plan för att gå tillbaka till arbetet eller studierna

Du som är anställd

Din arbetsgivare är skyldig att ta fram en plan för att du ska börja arbeta igen, när du har varit sjukskriven 60 dagar eller mer eller ska gå upp i arbetstid. Detta gäller även om du har tidsbegränsad anställning eller arbetar deltid. Arbetsgivaren ska bland annat se över hur arbetstid och arbetsuppgifter kan anpassas.

Du som är student

Det är utbildningssamordnaren vid ditt lärosäte som ansvarar för att planera för hur du ska komma tillbaka till studierna.

Vårdens ansvar

Vården är skyldig att vid behov erbjuda koordineringsinsatser för att du ska kunna börja arbeta eller studera. Prata med din kontaktsjuksköterska om du behöver stöd. Du kan då få kontakt med till exempel en arbetsterapeut eller rehabiliteringskoordinator. De kan till exempel hjälpa till med följande:

• tillsammans med dig planera för hur du ska kunna börja arbeta eller studera
• kartlägga ditt rehabiliteringsbehov och samordna insatser inom vården
• vara ett stöd i kontakten med exempelvis Försäkringskassan, arbetsgivaren eller lärosätet och Arbetsförmedlingen.

Du har rätt att ha med en stödperson på möten

Vid avstämningsmöten och rehabmöten har du rätt att ta med dig en stödperson. Det kan vara ditt skyddsombud, en facklig företrädare eller en närstående.

Om du är anställd kan du också ta hjälp av ditt skyddsombud i dialogen med din chef om arbetsanpassning. 

Försäkringskassan har samordningsansvar

Om du är sjukskriven och upplever svårigheter i samordningen mellan olika aktörer eller brister i arbetsanpassning hos din arbetsgivare kan du vända dig till Försäkringskassan. Försäkringskassan har ett samordningsansvar som exempelvis kan innebära att de informerar din arbetsgivare om hens ansvar att utreda behovet av arbetsanpassningar.

Be vården kontakta din handläggare om du har försörjningsstöd

Om du har försörjningsstöd är det bättre att sjukvården har direktkontakt med din handläggare hos kommunen, än att du blir sjukskriven. Det beror på att kommunen ofta erbjuder aktiviteter för dig som har försörjningsstöd som du kan bli utan om du är sjukskriven.