Livmoderhals- och vaginalcancer/SE

I den här vårdplanen står det genomgående om livmoderhalscancer. Samma information gäller oftast även för dig som har fått vaginalcancer, eftersom dessa sjukdomar till stor del är varianter av samma sjukdom. Du kan läsa ett eget avsnitt om vaginalcancer längre fram i vårdplanen.

I Min vårdplan får du information om din sjukdom, behandling och rehabilitering och dina rättigheter. Du får också individuellt anpassade råd om egenvård, alltså vad du kan göra själv för att må bättre och sådant som sjukvården överlåter åt dig att göra. Råden du får i Min vårdplan ska vara kopplade till den planering du och vårdpersonalen gör tillsammans, så att du själv kan medverka på bästa sätt i din rehabilitering. Det ska vara tydligt för dig vilken planering som gäller.

Min vårdplan ska bidra till att du

• känner dig trygg, informerad och delaktig
• har inflytande över det som är viktigt för dig
• förstår vad som händer i din vård och behandling
• vet hur du kan stärka din hälsa före, under, mellan och efter behandlingsperioderna.

Du och kontaktsjuksköterskan, eller annan vårdpersonal, uppdaterar Min vårdplan tillsammans när vården och behandlingen ändras på ett sätt som har betydelse för dig.

Vad innehåller Min vårdplan?

Innehållet i Min vårdplan anpassas efter dina behov och önskemål. Det betyder att alla patienter har olika Min vårdplan. Du kan också bidra själv genom att skatta hur du mår, kommunicera med vårdpersonalen och vara delaktig i planeringen. Viss information är dock alltid med, eftersom den gäller alla som behandlas för din typ av cancer.

Informationen i Min vårdplan går att läsa som en bok från början till slut. Men den är mer tänkt som ett uppslagsverk som du kan komma tillbaka till när planeringen eller förutsättningarna ändras, eller när du vill läsa på om någon del.

Vem tar fram Min vårdplan?

Min vårdplan tas fram av Regionala cancercentrum i samverkan, RCC. Innehållet kvalitetsgranskas och uppdateras regelbundet.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller annan vårdpersonal om du undrar över något i Min vårdplan.

Så kan du förbereda dig

Inför ditt besök kan du förbereda dig genom att skriva ner vad du vill berätta och fråga om. Du kan få fylla i ett formulär med frågor om hur du mår inför ditt besök.

Tänk igenom detta före besöket:

• Vilka är dina förväntningar på besöket?
• Är det något särskilt som besvärar dig?
• Vad är viktigt för dig just nu?
• Vilka frågor vill du ha svar på?

Du har rätt att förstå

När du besöker vården är det viktigt att du förstår vad som sägs och vad det innebär. Du har rätt att få information som är anpassad till dig. Du kan till exempel få hjälp av en tolk om du har nedsatt syn eller hörsel, eller om du har svårt att tala eller förstå svenska. Kontakta mottagningen före besöket och säg att du behöver en tolk. Om du har svårt att förstå information på grund av en funktionsnedsättning kan du ibland få hjälp av en arbetsterapeut.

Ha gärna med dig en närstående, som kan vara ett stöd och hjälpa till att komma ihåg vad som sägs. Det är alltid du som bestämmer om dina närstående ska få ta del av informationen. Personalen kommer att fråga vem de får lämna uppgifter till. Avsluta gärna mötet med att repetera vad du har uppfattat och stäm av att du har förstått rätt.

Om du har svårt att förstå informationen i Min vårdplan eller på andra webbsidor kan du använda ett verktyg i webbläsaren för att översätta det du ser på skärmen till ditt språk. Fråga vårdpersonalen hur du kan göra.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Tolkning till mitt språk eller Tolktjänster för dig som har en funktionsnedsättning.

Du kan erbjudas ett digitalt vårdmöte

Vissa mottagningar erbjuder digitala vårdmöten. Då kopplar du upp dig via telefon, surfplatta eller dator till ett videosamtal med vården. Ett digitalt vårdmöte fungerar som ett vanligt besök, men du behöver inte åka till sjukhuset för att träffa till exempel din kontaktsjuksköterska, läkare eller fysioterapeut.

Du kan behöva gå igenom undersökningar och provtagningar i anslutning till digitala vårdmöten. I så fall får du veta hur du ska göra.

Du har rätt att vara delaktig

Du har rätt att vara delaktig i din vård och få information om

• ditt hälsotillstånd
• vilka alternativ du har för undersökningar, vård och behandlingar
• vilka för- och nackdelar som finns med olika undersökningar och behandlingar
• när och hur du ska få svar på dina undersökningar och provtagningar
• när och hur du kan förvänta dig att få vård och hjälp vid biverkningar och symtom
• vart du ska vända dig om du blir sämre
• vilken vård du kan behöva efter behandlingen och hur uppföljningen ser ut
• vad du kan göra själv eller med hjälp av en närstående eller personlig assistent.

Genom att vara delaktig ökar du möjligheten att påverka och få det stöd du behöver.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Tips inför ditt besök i vården och Videosamtal med vården.

Var källkritisk

Det forskas mycket om cancer. Kunskapen om olika typer av cancer ökar därför snabbt, liksom tillgången på nya effektiva behandlingar. Men det krävs mycket kunskap för att tolka forskningsresultat. Därför återges slutsatserna från forskningen inte alltid helt korrekt i medierna. Ovetenskapliga och rent felaktiga uppgifter om cancer och cancerbehandlingar kan också få stor spridning i till exempel sociala medier. Det är därför viktigt att du tar ställning till om källan till informationen verkar trovärdig och pålitlig. Utvecklingen går också så snabbt att det är viktigt att ta reda på när informationen eller forskningen de hänvisar till publicerades.

Vilka informationskällor finns?

Vården i Sverige utgår från vårdprogram och nationella riktlinjer där aktuell och bästa tillgängliga kunskap finns samlad. Det du läser i Min vårdplan stämmer överens med vad som står i de nationella vårdprogrammen för cancersjukdomar och ska spegla den vård som ges vid svenska sjukhus. Dessutom är innehållet utvalt så att du bara får den information som är aktuell för dig.

Min vårdplan innehåller även länkar till andra webbplatser med innehåll som är kontrollerat och faktagranskat, till exempel 1177 och Livsmedelsverket.

Ibland vill du kanske läsa mer om sjukdomen. En del läser då direkt i vårdprogrammen eller i nationella kvalitetsregister. Det är viktigt att tänka på att informationen som står där är avsedd för vårdpersonal och beskriver hur det ser ut på gruppnivå. Information från register kan också behöva tolkas i ett sammanhang, till exempel när data samlades in.

Patientföreningarna kan vara en bra källa till information. Ibland kan man via deras webbplatser ställa frågor till en expert eller en chattbot, eller prata med andra som har samma sjukdom som du. Tänk på att den som svarar på frågorna inte har all information om just dig och din sjukdom och sällan kan ge exakta svar om din situation.

Fråga vårdpersonalen om du är osäker

Fråga gärna vårdpersonalen om du känner dig osäker på något du har läst om cancer, till exempel på internet.

Du och dina närstående kan även kontakta Cancerlinjen eller Cancerrådgivningen, där erfaren vårdpersonal svarar på allmänna frågor om cancer.

Cancerlinjen, Cancerfonden

> Webbplats: cancerfonden.se. Sök på Cancerlinjen.
> Telefon: 010-199 10 10

Cancerrådgivningen

> Webbplats med chatt: cancercentrum.se. Sök på Cancerrådgivningen.
> Telefon: 08-123 138 00

När du är inloggad på 1177 har du tillgång till tjänster som kompletterar informationen i Min vårdplan. Du kan till exempel

• se dina bokade tider, på de mottagningar som använder denna tjänst och som du eller vården lägger till under rubriken Mottagningar
• hantera dina läkarintyg och läkarutlåtanden 
• se och förnya dina recept om mottagningen är ansluten
• se hur långt du har kvar till frikort genom högkostnadsskyddet för läkemedel
• läsa delar av din journal.

Du väljer vilket innehåll du vill se

Du kommer aldrig direkt in i något av dessa system när du loggar in på 1177. Innehållet ligger dolt under olika ikoner eller flikar och du väljer aktivt vad du vill se.

Det varierar mellan olika regioner hur mycket och vilken information man kan se inloggad på 1177. Fråga vårdpersonalen om du undrar vilka tjänster som erbjuds. Vissa regioner använder andra appar och system som kan vara kopplade till 1177 eller användas fristående.

Viktigt att veta när du läser din journal

När du söker och får vård dokumenteras det i en journal. Syftet är att vårdpersonalen ska få tillräckligt med information om dig och din vård, så att vården blir så bra och säker som möjligt. Journalen är ett arbetsredskap för vårdpersonalen och kan därför vara svår att förstå.

När du öppnar Journalen i 1177 kan du välja att se även det nyaste innehållet som kanske inte har hunnit vidimeras, alltså kontrolleras, av den ansvariga vårdpersonalen. Den kan också innehålla ny information som du ännu inte har hunnit få höra av vårdpersonalen.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har frågor eller tankar om något du har läst i din journal.   

Som vårdnadshavare kan du vara ombud och läsa barnets journal tills barnet har fyllt 13 år. Därefter kan du få förlängd tillgång i samråd med vården. Ungdomar kan själva läsa sin journal från 16 års ålder.

> Läs mer på 1177.se. Sök på När du loggar in på 1177
> Läs mer på 1177.se. Sök på Så gör du för att boka, omboka eller avboka en tid och Läs din journal på 1177.

Allmänläkaren är specialist i allmänmedicin och arbetar på vårdcentralen. När du inte behöver specialiserad cancervård ska du få en remiss till din läkare på vårdcentralen. Allmänläkaren har det medicinska huvudansvaret för allt som inte rör cancersjukdomen eller annan specialiserad vård. Allmänläkaren kallas även distriktsläkare eller husläkare.

Arbetsterapeuten kan stödja dig i att hitta nya sätt att göra saker i vardagen som du tycker är svåra. Det kan till exempel handla om anpassningar hemma, hjälpmedel för att underlätta eller strategier för att fördela din energi under dygnet.

AT-läkaren är en grundutbildad läkare som arbetar under handledning för att få sin läkarlegitimation.

Barnmorskan är specialiserad på sexuell och reproduktiv hälsa. Barnmorskan arbetar på en gynmottagning eller gynavdelning.

BT-läkaren är en legitimerad läkare som är i början av sin specialistutbildning.

Cytodiagnostikern undersöker cellprover.

Dietisten är specialiserad på att ge råd och stöd om mat och näring. Dietisten kan även skriva ut kosttillägg när den vanliga maten inte räcker till.

Distriktssköterskan är en specialistsjuksköterska som du träffar på vårdcentralen, hälsocentralen eller hemma. Du kan få hjälp med bland annat sprutor, omläggning och provtagning. Distriktssköterskan kan även stödja dig i att leva hälsosamt under och efter behandlingen.

Fysioterapeuten, även kallad sjukgymnasten, ger råd och stöd om fysisk aktivitet, balans, smärta och andningsbesvär. Fysioterapeuten kan också skapa träningsprogram som är anpassade till dig. Fysioterapeuter kan ha olika specialiteter, till exempel bäckenbottenbesvär. Vissa är även lymfterapeuter.

Gynekologen är en läkare som är specialiserad på sjukdomar i kvinnans könsorgan. 

Gynonkologen är en läkare som är specialiserad på medicinsk behandling och strålbehandling av cancer i kvinnans könsorgan. 

Gynekologiska tumörkirurgen är en läkare som är specialiserad på operation av cancer i kvinnans könsorgan. 

Kirurgen är en läkare som är specialiserad på operation och ansvarar för vården före och efter en operation. 

Klinisk apotekare eller klinisk farmaceut ger råd om ordinationer och hantering av läkemedel.

Kontaktsjuksköterskan har specialistkunskaper om cancervård. Hen stöttar dig och dina närstående med information, råd och samtal om din diagnos, behandling, rehabilitering och uppföljning. Du och din kontaktsjuksköterska går tillsammans igenom planeringen av din vård. Kontaktsjuksköterskan förmedlar kontakt med andra yrkesgrupper inom vården när det behövs, informerar om nästa steg och ansvarar för att lämna över information till andra vårdgivare du träffar, till exempel andra sjukhus, vårdcentralen eller hemtjänsten.

Du kan ha fler än en kontaktsjuksköterska om du får flera behandlingar för din sjukdom. Du kan även ha kontakt med behandlingsansvarig sjuksköterska, behandlingssjuksköterska och omvårdnadsansvarig sjuksköterska.

Kuratorn ger samtalsstöd och kan hjälpa dig och dina närstående att hantera situationen känslomässigt. Kuratorn kan även vägleda dig vidare om du behöver hjälp med ekonomin eller behöver komma i kontakt med myndigheter.

Lymfterapeuten (medicinsk lymfterapeut) ger råd om och behandlar lymfödem.

Läkaren är ytterst ansvarig för att planera utredningen, ställa diagnos och behandla sjukdomen och ska informera dig om varje steg. Läkaren kallas ibland för fast vårdkontakt eller PAL, patientansvarig läkare.

Narkosläkaren, även kallad anestesiologen, är specialiserad på att söva och övervaka dig under och efter en operation eller undersökning i narkos.

Narkossjuksköterskan har specialistkompetens inom narkos och förbereder dig inför och övervakar dig under och efter en operation.

Onkologen är en läkare som är specialiserad på cancersjukdomar och arbetar med medicinsk behandling och strålbehandling.

Operationskoordinatorn planerar och samordnar operationer.

Patologen är en specialistutbildad läkare som studerar och analyserar förändringar i kroppens vävnader, celler och vätskor för att diagnostisera sjukdomar.

Psykologen och psykoterapeuten kan ge samtalsstöd och hjälper dig och dina närstående att hantera situationen känslomässigt.

Rehabiliteringskoordinatorn ger stöd för att du ska kunna börja arbeta eller studera efter sjukdom och behandling.

Röntgenläkaren eller radiologen är specialiserad på att tolka röntgenbilder.

Sexologen eller sexualrådgivaren kan ge samtalsstöd och råd om sex och samlevnad och stödja sexuell rehabilitering.

Sjukhusfysikern arbetar med strålbehandling av cancer och bilddiagnostik.

Sjuksköterskan har specialistkompetens inom omvårdnad och arbetar med att förbättra, återställa och bevara god hälsa.

Specialistsjuksköterskan är en sjuksköterska med specialistkompetens inom ytterligare område(n) utöver omvårdnad, till exempel onkologi eller kirurgi.

ST-läkaren gör sin specialisttjänstgöring, till exempel inom onkologi eller kirurgi.

SVF-koordinatorn underlättar sjukvårdens arbete med standardiserade vårdförlopp (SVF) genom att samordna utredningen av patienter med välgrundad misstanke om cancer.

Stomiterapeuten är en sjuksköterska specialiserad inom stomivård som kan ge dig information och praktiskt stöd i att hantera en stomi.

Undersköterskan och vårdbiträdet ansvarar för praktisk omvårdnad, till exempel personlig hygien.

Underläkaren kan vara en läkarstudent i slutet av sin utbildning eller en legitimerad läkare som inte har utbildat sig inom någon specialitet.

Uroterapeuten utreder och behandlar personer med urinläckage, urinträngningar, smärta i underlivet, svårigheter att tömma urinblåsan eller svag bäckenbotten. 

> Läs mer på 1177.se. Sök på Kontaktsjuksköterskan – ditt stöd i vården vid cancer.
> Se filmen Kontaktsjuksköterskan - din fasta punkt i cancerrehabiliteringen, Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

I IPÖ finns information om bland annat

• vårdkontakter, exempelvis besök och telefonsamtal
• undersökningar, exempelvis olika röntgenundersökningar
• behandlingar, exempelvis läkemedel, strålbehandling och operation
• analysresultat, exempelvis blodprover
• ifyllda enkäter, exempelvis svar på frågor om hur du mår.

Din läkare eller sjuksköterska kan skicka en kopia av din IPÖ till dig via 1177. Det du ser i 1177 uppdateras inte automatiskt när din IPÖ ändras. För att se nya uppgifter behöver du få en ny kopia.

Utredningen görs för att din läkare ska kunna ställa diagnos och rekommendera en behandling som passar dig. Den används också för att se vilka insatser du eller dina närstående behöver för att må så bra som möjligt under din behandling.

Vanliga undersökningar och provtagningar

Vid utredningen är det vanligt att gå igenom några av följande undersökningar och provtagningar:

Gynekologisk undersökning – gynekologen tittar, känner och tar eventuellt prover via slidan. 

Gynekologiskt ultraljud – kan göras i samband med den gynekologiska undersökningen. Med hjälp av ljudvågor ser man organ och vävnader i lilla bäckenet. 

Datortomografi, DT, även kallat skiktröntgen eller CT – en röntgenundersökning som skapar detaljerade bilder av kroppens organ.

Magnetkameraundersökning, MR – en undersökning som ger detaljerade bilder av kroppens organ. Görs med hjälp av ett magnetfält och radiovågor.

PET-DT – en undersökning som görs med radioaktiva spårämnen och kan visa var eventuella tumörer och metastaser sitter i kroppen.

Blodprover.

Vävnadsprover och cellprover – analyseras i mikroskop av patologer för att upptäcka eventuella förändringar i vävnader och celler.

PIN (palpation i narkos) eller UIN (undersökning i narkos) – gynekologisk undersökning där du är sövd.

Du kan behöva gå igenom fler undersökningar och provtagningar. Vilka som blir aktuella för dig beror på vilka symtom du har och resultatet av de undersökningar som har gjorts.

Du kan bli kallad till undersökningar och besök med kort varsel. Det är därför viktigt att du meddelar vården dina aktuella kontaktuppgifter.

Specialister diskuterar resultatet vid en konferens

När alla svar på dina undersökningar och provtagningar är klara, håller man ofta en multidisciplinär konferens, MDK. Där deltar flera olika specialister som kirurg, röntgenläkare, onkolog, patolog och kontaktsjuksköterska. De bedömer gemensamt resultatet av din utredning och diskuterar fram en rekommendation till nästa steg.

När får jag resultatet?

När utredningen börjar ska du få veta ungefär när du får resultatet av utredningen och den multidisciplinära konferensen. Resultatet får du vid ett läkarbesök, och du och läkaren diskuterar då gemensamt nästa steg.

Utredningen följer oftast ett standardiserat vårdförlopp

Utredningen av livmoderhalscancer följer ett standardiserat vårdförlopp, SVF. Det innebär att alla som utreds för livmoderhalscancer i Sverige bör handläggas så lika som möjligt. Vårdförloppet startar vid en välgrundad (stark) misstanke om cancer, och avslutas när den första behandlingen startar eller när misstanken om cancer avskrivs.

Många som utreds enligt standardiserade vårdförlopp visar sig inte ha cancer, utan symtomen beror på något annat. Att utredas enligt ett standardiserat vårdförlopp är därför inte samma sak som att få en cancerdiagnos.

enligt ett standardiserat vårdförlopp är därför inte samma sak som att få en cancerdiagnos.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Att få vård enligt ett vårdförlopp

Stadieindelningen beskriver hur stor tumören är, om och hur den växer in i andra vävnader och om den har bildat metastaser som har spridit sig till andra delar av kroppen.

Livmoderhalscancer stadieindelas enligt systemen FIGO (International Federation of Gynecology and Obstetrics) eller TNM (tumör, nod (lymfkörtel), metastas). 

Om du har frågor om stadieindelningen, prata med din läkare eller kontaktsjuksköterska.

Det kan behövas många undersökningar för att ställa diagnos

För att kunna ge bästa behandling är det viktigt med en korrekt diagnos. Ibland är det svårt att hitta rätt diagnos och man behöver göra flera undersökningar. Det kan också ta olika lång tid innan svaren på undersökningarna kommer. Vissa prover eller undersökningar kan även behöva kompletteras eller göras om för att få ett tydligt svar. Hur många undersökningar du behöver genomgå och hur lång tid utredningen tar säger ingenting om hur sjuk du är eller hur allvarlig cancerformen som misstänks är.

Om undersökningarna visar andra sjukdomar än cancer kommer vården att följa upp det också.

Vårdförloppet anger vad du kan förvänta dig av vården

Utredningen följer ett standardiserat vårdförlopp. Syftet med vårdförloppet är att det ska bli tydligt för dig vad du kan förvänta dig av vården i olika steg av utredningen.

Det standardiserade vårdförloppet anger också hur lång tid du som mest ska behöva vänta på diagnos och behandling. Tiden är olika beroende på vilken diagnos det är som misstänks.

När diagnosen är fastställd planerar och beslutar du tillsammans med din läkare när behandlingen ska påbörjas. Hur länge du får vänta på behandling ska avgöras av sjukdomen och vad som är den bästa behandlingen av den.

Om det tar längre tid eller om dina symtom blir värre

Om du har symtom som ändras eller blir värre eller om du får nya symtom, hör av dig till din kontaktsjuksköterska eller annan fast vårdkontakt.

Om behandlingen inte startar inom utlovad tid eller om du upplever att det tar för lång tid, vänd dig i första hand till din kontaktsjuksköterska. Läs mer om hur du gör när du inte är nöjd med vården i kapitlet Mina rättigheter som patient.

Utredningen kan väcka oro

När du utreds för en allvarlig sjukdom är det normalt att känna oro och få tankar och känslor kring liv och död. Det kan vara många funderingar som väcks. Det kan också vara praktiska saker som oroar, som ekonomin eller vem som tar hand om det du brukar göra om du inte orkar. En del känner också oro kring att behöva gå igenom olika undersökningar och behandlingar. Oron kan göra att du sover sämre eller får svårare att koncentrera dig eller minnas saker. Aptiten kan också bli annorlunda.

Detta brukar kallas en krisreaktion. Den kan ge olika symtom och vara olika svår att ta sig igenom. Under tiden finns det saker du kan göra för att må bättre. 

Vad kan jag göra själv?

• Fortsätt med dina vanliga rutiner och aktiviteter så mycket du kan och orkar.
• Fysisk aktivitet, att vara utomhus och att äta bra mat kan göra dig lugnare och ge bättre sömn. Det är dessutom bra förberedelser för en eventuell kommande behandling.
• Fundera på vad som är viktigt för dig och ger dig lugn och kraft, och försök att göra mer av det.
• Om du oroar dig mycket, gör något för att bryta oron. Du kan till exempel läsa en bok, ringa en vän eller gå en promenad.
• Prata med någon du känner som du har förtroende för. Om du hellre vill prata med någon utomstående, fråga din kontaktsjuksköterska som kan hjälpa dig att få samtalsstöd.
• Om dina närstående får veta att du utreds för en allvarlig sjukdom kan de stödja dig bättre. Om du är osäker på vad du ska berätta, fråga vårdpersonalen om råd. De kan också prata med och ge stöd till dina närstående.
• Tänk på att vården ofta ringer från dolt nummer och att du kan bli kallad till undersökningar och provtagningar med kort varsel. Se därför till att du har lämnat aktuella kontaktuppgifter och att du har aktiverat aviseringar i 1177 eller andra digitala tjänster som vården använder.

Skaffa dig den kunskap du behöver

Det finns mycket information om cancer och andra sjukdomar på internet. Pålitlig information finns bland annat här i Min vårdplan och på 1177. Fråga gärna vårdpersonalen om du har frågor om sådant du läser på nätet. Läs mer i modulen Mötet med vården under rubriken Källkritik.

Om du har frågor om cancer, prata gärna med till exempel Cancerrådgivningen eller Cancerlinjen. Hit kan både du som är patient och dina närstående ringa för information och stöd från legitimerad personal med lång erfarenhet.

Fundera på om du vill läsa på mer om sjukdomen som du kanske har, eller om du mår bättre av att låta bli. Är du en person som blir lugnare eller mer orolig av information?

> Läs mer på 1177.se. Sök på Att känna oro inför ett vårdbesök.
> Läs mer på 1177.se Sök på att vara orolig och Att hamna i kris.

Stödlinjer

> Webbplats: cancerfonden.se. Sök på Cancerlinjen.
> Telefon: 010-199 10 10
> Webbplats med chatt: cancercentrum.se. Sök på Cancerrådgivningen.
> Telefon: 08-123 138 00

Vad bör jag vara försiktig med?

• Om du funderar på att pröva alternativa behandlingar, berätta alltid detta för din kontaktsjuksköterska eller annan vårdkontakt. Vissa naturläkemedel kan påverka både sjukdomen, resultatet av prover och undersökningar, och effekten av behandlingen. Läs mer om alternativa metoder i modulen Behandling, under rubriken Komplementär, alternativ och integrativ medicin.
• Använd inte nikotin, tobak, alkohol eller andra droger för att lindra oro. Detta påverkar din hälsa negativt och kan på sikt öka oro och ångest istället för att lindra.

Datortomografi kallas också för DT, skiktröntgen eller CT, från engelskans computed tomography.

Om du har frågor, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

Du får ligga på en brits som åker in i en röntgenapparat.

Ofta används kontrastmedel som du dricker eller får direkt i blodet. Det ger ännu tydligare bilder.

Undersökningen går mycket snabbt. Själva bildtagningen tar inte mer än högst 15–20 sekunder.

För att bilderna ska bli skarpa är det viktigt att du ligger helt stilla under bildtagningen.

Hur mår jag efteråt?

Oftast mår du som vanligt efter undersökningen. Om du har druckit kontrastmedel kan du bli lite orolig i magen. Om du har fått kontrastmedel i blodet är det bra att dricka mycket under det första dygnet, för att få ut kontrastmedlet ur kroppen genom urinen.

Om du har fått lugnande eller läkemedel som påverkar ögonen, får du inte köra bil efteråt.

Om du får utslag eller andra tecken på allergisk reaktion, hör av dig till röntgenavdelningen eller ring telefonnummer 1177 för att få råd.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Datortomografi.

Om du har frågor eller känner dig orolig inför att ligga länge i apparaten, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Du får inte ha några metallföremål på dig när undersökningen görs.

Innan undersökningen görs får du svara på frågor om ifall du har opererats i hjärtat eller huvudet. Om du till exempel har en pacemaker inopererad får du särskild information om vad som gäller.

Så går det till

Du får ligga på en brits som åker in i en så kallad magnettunnel.

Ibland används kontrastmedel som du dricker eller får direkt i blodet. Det ger ännu tydligare bilder.

Undersökningen tar 20–45 minuter och du måste ligga helt stilla. Du kan hela tiden kommunicera med en sjuksköterska.

Det hörs ett ganska kraftigt knackande och surrande ljud när magnetkameran tar bilderna. Därför får du ha hörselskydd eller hörlurar på.

Hur mår jag efteråt?

Oftast mår du som vanligt efter undersökningen. Om du har druckit kontrastmedel kan du bli lite orolig i magen. Om du har fått kontrastmedel i blodet är det bra att dricka mycket under det första dygnet, för att få ut kontrastmedlet ur kroppen genom urinen.

Om du har fått lugnande eller läkemedel som påverkar ögonen, får du inte köra bil efteråt.

Om du får utslag eller andra tecken på allergisk reaktion, hör av dig till röntgenavdelningen eller ring telefonnummer 1177 för att få råd.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Undersökning med magnetkamera.

PET är en förkortning av positronemissionstomografi. PET-kameraundersökning görs oftast tillsammans med datortomografi och kallas då PET-DT eller PET-CT.

Om du har frågor, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

Innan undersökningen får du en biologisk substans, exempelvis glukos, direkt i blodet. Substansen är bunden till ett radioaktivt ämne som gör att cancerceller och inflammatoriska celler syns tydligare på bilderna. Det radioaktiva ämnet ger en dos som motsvarar några års bakgrundsstrålning från naturliga källor som luft och mark.

Under undersökningen får du ligga på en brits som åker in i en kamera. Kameran har formen av en stor ring. Ringen är öppen på bägge sidorna.

Bildtagningen tar cirka 20–30 minuter. Det är viktigt att du ligger stilla så att bilderna blir skarpa. Du kan hela tiden kommunicera med en sjuksköterska.

Totalt tar undersökningen cirka 2 timmar eftersom du behöver vila både före och efter bildtagningen.

Hur mår jag efteråt?

Du mår som vanligt efter undersökningen. Det är bra att dricka mycket under det första dygnet, eftersom det radioaktiva ämnet lämnar kroppen genom urinen.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Undersökning med PET-kamera.

Om du har frågor, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

Inför undersökningen får du ett radioaktivt läkemedel direkt i blodet. Läkemedlet ger en dos som motsvarar några års bakgrundsstrålning från naturliga källor som luft och mark.

Det behöver gå 2–4 timmar från att du får läkemedlet i blodet till dess att bilderna tas. Då hinner läkemedlet spridas till hela skelettet. Under tiden ska du dricka ungefär en halv liter.

Bilderna tas sedan med en gammakamera som visar hur läkemedlet har fördelats i kroppen.

Bildtagningen tar 30–60 minuter.

Skelettskintigrafin kombineras ofta med en datortomografi.

Hur mår jag efteråt?

Du mår som vanligt efter undersökningen.

Det är bra att dricka mycket under det första dygnet, eftersom det radioaktiva ämnet lämnar kroppen genom urinen.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

Om du har frågor, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

Ultraljud görs med hjälp av en givare som skickar in svaga ljudvågor i kroppen. Ljudvågorna reflekteras tillbaka och omvandlas till rörliga bilder som kan sparas. Under undersökningen kan läkaren ta prover av vävnader, om det behövs.

En ultraljudsundersökning kan göras utanpå eller inuti kroppen, beroende på vilken del av kroppen som ska undersökas.

Ultraljud utanpå kroppen

Du får gel på huden ovanför det område som ska undersökas. Gelen gör att bilden blir skarpare. Gelen torkas bort direkt efter undersökningen.

Ultraljud inuti kroppen

Man använder givare som är utformade på olika sätt beroende på vad som ska undersökas. Undersökningar av matstrupen görs genom munnen, av prostatan genom ändtarmen och av livmodern eller äggstockarna genom slidan.

En del upplever det som obehagligt, men det brukar inte göra ont. Om det behövs kan du få lugnande eller smärtstillande läkemedel.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Undersökning med ultraljud

Hur ska jag förbereda mig?

När du ska bli sövd är det viktigt att vara fastande. Annars riskerar du att kräkas och få ner maginnehåll i lungorna under sövningen. I vissa fall ska du också ta laxerande läkemedel kvällen innan. Du kommer att få veta vad som gäller för dig.

Du ska duscha kvällen innan eller på undersökningsdagens morgon och tvätta dig med vanlig tvål och schampo. Ta bort nagellack. Använd inte smink på undersökningsdagen. Ta av eventuella smycken och lämna dessa hemma.

Ta med legitimation och dina läkemedel.

Så går det till

Du kommer in till sjukhuset samma dag på morgonen eller kvällen innan. Då får du byta om till operationskläder.

Sjuksköterskan sätter en PVK, en tunn slang, i din arm. Den gör att du kan få dropp eller läkemedel direkt i blodet.

När du är sövd genomförs den gynekologiska undersökningen. Ofta gör kirurgen en skrapning av livmoderns slemhinna, en så kallad abrasio. Då används ett instrument som liknar en liten skrapa. Kirurgen för in instrumentet genom slidan och livmoderhalsen in till livmodern där provet tas. I vissa fall undersöker kirurgen livmodern med en kamera. Den undersökningen kallas hysteroskopi.

Ibland undersöks även urinblåsan. Det förekommer även att kirurgen känner igenom brösten och armhålorna för att upptäcka eventuella tumörer eller förstorade lymfkörtlar.

Narkospersonalen övervakar dig under hela undersökningen.

Hur mår jag efteråt?

Du kommer att övervakas någon till några timmar efter undersökningen. Sedan kan du gå hem.

Du kan ha värk som påminner om mensvärk.

Du ska inte köra bil samma dag som undersökningen.

Det är vanligt att ha en liten blödning från slidan några dagar efter. Så länge du blöder bör du undvika tampong och menskopp och i stället använda binda. Du bör inte heller ha vaginalt samlag eller bada, eftersom det finns risk för infektion så länge du blöder.

När får jag svaret?

Svar på undersökningen får du antingen direkt eller vid överenskommen tid.

Cellprov

Cellprov tar man för att analysera cellernas uppbyggnad och innehåll. Det tas med hjälp av en nål, plastspatel eller borste beroende på vilka celler som ska undersökas. Provtagningen tar ett par minuter. Ibland kan man få lokalbedövning innan. Provet analyseras därefter i mikroskop.

Vävnadsprov – biopsi

Vävnadsprov, även kallat biopsi, innebär att man tar en bit av en vävnad för att analysera den. Större bitar kan tas i samband med en operation, och för mindre prov används ofta nål- eller stansbiopsi. Ibland kan man få lokalbedövning inför provtagningen. Provet analyseras därefter i mikroskop.

När får jag provsvaret?

Du kommer överens med din läkare/sjuksköterska om hur du får svaret och du får även veta ungefär hur lång tid det kan ta innan svaret kommer.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Vävnadsprov och cellprov.

Hur ska jag förbereda mig?

Du kommer att få veta vad som gäller för dig.

Informera vården om du använder blodförtunnande medicin. Du kan behöva göra uppehåll med medicinen eller ändra dosen.

Så går det till

Du kommer till sjukhuset för att göra undersökningen.

En läkare använder ultraljud för att hitta ett säkert ställe att sticka i tumören, genom antingen magen eller slidan.

Om man sticker genom huden på magen rengörs stickstället, och du får lokalbedövning. Efteråt får du ett förband på huden. Du kan låta förbandet sitta 1–2 dagar, om det sitter bra och inte har blött igenom. Om det har blött igenom kan du byta till ett nytt.

Om man sticker via slidan rengörs stickstället med en bomullsboll. Efteråt trycker läkaren med en bomullsboll över stickstället. Ibland lägger man in en tamponad (en typ av kompress) av biologiskt material som stöts ut av sig själv.

Läkaren tar oftast 2–3 prover från tumören. Proverna skickas sedan till ett laboratorium för analys.

Hela undersökningen tar en halvtimme, men själva provtagningen tar bara några sekunder. Oftast stannar du på sjukhuset cirka 20–30 minuter efteråt. I vissa fall kan du behöva stanna några timmar för observation.

Hur mår jag efteråt?

Du ska inte göra tunga lyft, till exempel lyfta matkassar eller göra snabba rörelser samma dag som undersökningen.

Det är normalt att blöda lite om man har stuckit genom slidan, men det brukar sluta inom några timmar.

När får jag svaret?

Din läkare berättar hur lång tid det tar att få svar från din provtagning.

Benmärgsprov tas ibland för att bekräfta diagnosen men oftare inför behandlingsstart och om du får sämre blodvärden.  

I benmärgsprovet ser man bland annat hur den normala produktionen av blodkroppar ser ut, och om du har stor mängd avvikande cancerceller Ofta undersöker man också om benmärgsprovet har kromosomavvikelser som är vanliga vid lymfom. Det är inte avgörande för att ställa diagnosen, men kan påverka vilken behandling man väljer.  

Så går det till 

Provet tas oftast från höftbenet på ryggsidan. Du får ligga ner på en brits. Läkaren rengör och bedövar stället där provet ska tas. Först får du

bedövning i huden, sedan i benhinnan. Det kan svida en stund.

Läkaren suger sedan ut lite benmärgsvätska (aspirat) eller tar en bit benmärg (biopsi), eller båda. Detta kan kännas obehagligt eller göra ont, men går oftast över fort. Du kan ta smärtstillande tabletter före provtagningen för att lindra eventuell smärta. 

Vad händer efteråt? 

Du kan vara öm i området i ett par dagar.  

När får jag svaret? 

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar. 

> Läs mer på 1177.se. Sök på Benmärgsprov.

Lumbalpunktion kallas också LP eller ryggvätskeprov. Ryggvätska är den vätska som finns i hjärnans och ryggmärgens hålrum.  

Inför ett ryggvätskeprov 

Du kan ta med en närstående som stöd under provtagningen om du känner dig orolig.  

Det är bra om du kan hitta en skön och avslappnad ställning så att du klarar att ligga eller sitta still under hela undersökningen. Det finns till exempel avslappningsövningar och andningstekniker som du kan lyssna på hemma som förberedelse. 

Prata med läkaren om du är orolig. Läkaren kan förklara allt som ska hända.  

Så går det till 

Du kan ligga ner eller sitta upp när ryggvätskeprovet tas. Läkaren kommer att be dig att böja eller kuta på ryggen så mycket du kan. Det underlättar för läkaren, eftersom det då blir större mellanrum mellan kotorna. Du kan också få hålla en kudde i knäet om du ska sitta när provet tas.  

Provet tas vanligtvis mitt i ländryggen. Läkaren känner på ryggen och höfterna för att hitta rätt plats för sticket, och tvättar med sprit där provet ska tas. Du kan få lokalbedövning om du vill, men det lindrar inte helt utan du kan ändå känna ett tryck. Utan lokalbedövning känner du själva sticket genom huden under några sekunder. 

När nålen har gått igenom huden förs den in till den så kallade spinalkanalen, eller ryggradskanalen, som innehåller ryggvätska. 

När nålen är på plats får ryggvätska droppa ner och ut i ett provrör.

Totalt brukar hela undersökningen ta ungefär 30 minuter. Den tar så lång tid för att ryggvätskan rinner långsamt, en droppe i taget. Ibland behöver läkaren mäta trycket i din hjärna genom att koppla på ett tunn slang till ryggvätskenålen. Exakt hur lång tid provtagningen tar beror på hur mycket ryggvätska som behövs, och det beror i sin tur på varför provet tas. Ofta behövs 5–25 milliliter. Ryggvätskan nybildas och tas upp kontinuerligt, du får ingen brist av ryggvätska efter provtagningen. 

Provtagningen gör vanligtvis inte ont eftersom du har fått bedövning. Efter provet kan du få ligga ner och vila en stund, vanligtvis 15–30 minuter. 

Hur mår jag efteråt? 

De flesta mår som vanligt efter provtagningen men en del får ont i huvudet. Besvären kommer efter ett par timmar och kan finnas kvar i flera dagar. 

Huvudvärken kan vara besvärlig, men det betyder inte att något är fel. Vanliga receptfria smärtstillande läkemedel hjälper oftast inte helt men det kan hjälpa att ligga ner. Ligg gärna utan kudde så att huvudet är i höjd med ryggraden. Det spelar ingen roll om du väljer att ligga på rygg, sida eller mage. 

För att lindra huvudvärken kan du också pröva att dricka kaffe eller ta koffeintabletter som finns att köpa receptfritt på apoteket.  

 Komplikationer 

Det är mycket ovanligt med allvarliga komplikationer efter ett ryggvätskeprov. 
Sök vård om du efter ett ryggvätskeprov får: 

• feber utan tydlig orsak 
• svaghet eller känselnedsättning i benen. 

Ring till din kontaktsjuksköterska eller till mottagningen eller avdelningen där du gjorde provet. Då kan du få hjälp med att bedöma dina symtom eller få veta var du kan söka vård. 

> Läs mer på 1177.se. Sök på Ryggvätskeprov – lumbalpunktion.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Avslappning genom andning.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Lokalbedövning. 

Cancersjukdomar har olika symtom och behandlas på olika sätt

Cancer uppstår på grund av en skada eller förändring i en eller flera celler. Cellen börjar sedan fungera allt mer annorlunda för varje celldelning och kan utvecklas till cancer. Cancer kan uppstå på olika ställen i kroppen och olika cancersjukdomar har olika symtom och behandlas på olika sätt. Chanserna att bli av med cancern varierar också mellan olika cancersjukdomar.   

Oftast går det inte att säga varför någon får cancer

Flera saker har betydelse för att cancer ska utvecklas. Många cancerformer är vanligare vid högre ålder. Det tar också olika lång tid för cancer att utvecklas. För det mesta är det omöjligt att säga varför en enskild person får cancer.

Cancer är vanligt

Mer än 60 000 svenskar får någon form av cancer varje år. Av dessa är cirka 40 procent under 65 år. I dag finns det runt 500 000 människor i Sverige som antingen har eller tidigare har haft cancer. Att fler och fler personer får en cancerdiagnos nu beror dels på att befolkningen blir äldre och dels på att sjukvården har blivit bättre på att hitta cancer.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Vad är cancer?

I Sverige får varje år omkring 500 personer diagnosen livmoderhalscancer. Cancern utvecklas oftast långsamt under många år.

Livmoderhalscancer kallas även cervixcancer.

HPV är den vanligaste orsaken

Den vanligaste orsaken till livmoderhalscancer är ett sexuellt överförbart virus som heter HPV, humant papillomvirus. Det finns många olika typer av HPV, men det är endast några få som orsakar cancer.

Livmoderhalsen och livmodertappen är täckta av två olika celltyper som möts i ett område på livmodertappen. Området där de möts är extra känsligt för HPV-virus som kan skada cellerna. Detta kan leda till cellförändringar, som obehandlade kan utvecklas till cancer.

Cellprovtagning och vaccin gör att färre får sjukdomen

Genom regelbundna screeningkontroller kan cellförändringar upptäckas och tas bort i tid.

Gynekologisk cellprovtagning infördes i Sverige i mitten av 1960-talet. Efter det har antalet personer som får livmoderhalscancer halverats.

I dag erbjuds alla barn, både flickor och pojkar, vaccin mot högrisktyper av HPV inom det allmänna barnvaccinationsprogrammet. Det kommer att leda till att färre får livmoderhalscancer i framtiden.

Symtomen varierar med sjukdomens stadium

Livmoderhalscancer ger få eller inga symtom i tidiga stadier.

I senare stadier kan symtomen vara blodblandade flytningar, blödningar mellan menstruationer, blödningar och ibland smärta under samlag eller blödningar efter klimakteriet.

Flera behandlingar finns

Livmoderhalscancer behandlas med operation, strålbehandling, cytostatika eller immunterapi, eller med en kombination av dessa.

Ingen ärftlighet

Livmoderhalscancer är inte ärftlig.

Prognos

Prognosen är oftast god och de flesta botas efter behandling.

Andelen som lever minst fem år (femårsöverlevnaden) är drygt 70 procent, alla stadier inkluderade. Om cancern upptäcks tidigt är femårsöverlevnaden över 90 procent.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Livmoderhalscancer, Vad är cancer? och Så fungerar det kvinnliga könsorganet.

 Vaginalcancer, cancer i slidan, är en ovanlig cancer som mest drabbar äldre kvinnor. I Sverige får varje år ungefär 30–40 personer diagnosen vaginalcancer.

HPV är den vanligaste orsaken

Den vanligaste orsaken till vaginalcancer är ett sexuellt överförbart virus som heter HPV, humant papillomvirus. Det finns många olika typer av HPV, men det är endast några få som orsakar cancer.

Symtomen varierar med sjukdomens stadium

Symtom på vaginalcancer är blödningar eller flytningar från slidan, blödningar vid samlag, klåda och svullna lymfkörtlar i ljumskarna.

I tidiga stadier av sjukdomen är det vanligt att inte ha några symtom. Då upptäcks sjukdomen ofta vid en rutinundersökning eller cellprovtagning.

I senare stadier av sjukdomen beror symtomen på var i slidan tumören sitter. Symtomen kan då vara smärta, svullnad i båda benen, tyngdkänsla och besvär från tarmarna eller urinblåsan.

Behandlingen är oftast strålning och cytostatika

Vaginalcancer behandlas oftast med strålbehandling i kombination med cytostatika.

Ingen ärftlighet

Vaginalcancer är inte ärftligt.

Prognosen beror på när sjukdomen upptäcks

Prognosen vid vaginalcancer beror på i vilket stadium sjukdomen är när den upptäcks. I tidiga stadier är överlevnaden högre än i senare stadier. Andelen som lever minst fem år (femårsöverlevnaden) är 53 procent. Överlevnaden har ökat de senaste decennierna, och allt fler lever nu allt längre med vaginalcancer.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Livmoderhalscancer, Vad är cancer? och Så fungerar det kvinnliga könsorganet.

HPV kan orsaka cellförändringar

HPV kan infektera slemhinnan i livmoderhalsen, slidan, vulvan, ändtarmsöppningen, svalget och på penisen. De flesta får inga symtom, och kroppens immunförsvar kan självt göra sig av med viruset. I några enstaka fall kan kroppen inte läka ut infektionen själv. Då kan viruset orsaka skador i cellerna, så kallade cellförändringar. Cellförändringarna kan utvecklas till cancer. Detta tar ofta många år.

De flesta smittas någon gång av HPV

HPV är världens vanligaste sexuellt överförda infektion. De flesta sexuellt aktiva kommer någon gång att infekteras av HPV. De flesta läker ut infektionen inom 1–2 år.

Du får en HPV-infektion genom att ha sex oralt, vaginalt eller analt med en person som är infekterad. Risken för HPV-smitta ökar med ökat antal sexpartner. Men även om du har haft få eller en sexpartner kan du ha smittats.

HPV-relaterad cancer kan utvecklas många år efter att du har haft sex med någon som smittade dig med viruset. Oftast vet du inte om att du har en HPV-infektion, vilket gör det svårt att veta när och av vem du blev infekterad eller vem du har infekterat. HPV smittar inte genom till exempel kramar och pussar.

Infektionen läker oftast ut av sig själv

I dag finns ingen behandling mot HPV, men de allra flesta läker själva ut infektionen och har inga symtom.

Vaccin skyddar mot smitta men läker inte ut infektion

I dag erbjuds alla barn, både flickor och pojkar, i årskurs 5 vaccin mot de allvarligaste typerna av HPV som en del i det allmänna vaccinationsprogrammet.

Du som är under 27 år rekommenderas att vaccinera dig om du inte har gjort det. I vissa regioner kan vaccin erbjudas kostnadsfritt men det kan vara olika beroende på var i landet du bor. Fråga gärna din läkare om vad som gäller dig.

Vaccinet ger över 90 procents skydd mot de HPV-typer vaccinerna innehåller, om man inte har blivit smittad innan man blev vaccinerad. Vaccinerna läker inte en befintlig infektion eller cellförändring.

Ingen ökad risk för partner

Om du har fått reda på att din cancer är orsakad av HPV kan du undra hur det påverkar ditt sexliv. Det är sannolikt att även din eller dina sexpartner har eller har haft en HPV-infektion. Ni måste därför inte ändra ert sexliv. Risken att även din eller dina partner får HPV-relaterad cancer är mycket liten, eftersom de allra flesta läker ut en eventuell infektion själva. Risken att din eller dina partner ska få HPV-relaterad cancer ökar alltså inte av att ha sex med dig. De kan kontakta sin vårdcentral om de är oroliga för något symtom.

> Läs mer på 1177.se. Sök på HPV och vaccination mot HPV.

Livmoderhalscancer behandlas med operation, strålbehandling, cytostatika, målinriktad behandling, immunterapi, eller en kombination av dessa.

Detta påverkar behandlingsförslaget

Faktorer som kan påverka behandlingsförslaget är om cancerceller har spridit sig till andra delar av kroppen eller inte, det vill säga vilket stadium sjukdomen är i. Storleken på tumören kan också ha betydelse, liksom hur du mår, om du har andra sjukdomar och vilka läkemedel du äter. Likaså om du är gravid eller ammar. Vad du själv vill och behöver vägs också in.

Du diskuterar förslaget med din läkare

Du diskuterar behandlingsförslaget tillsammans med din läkare, och ni kommer överens om vilken behandling du ska få. Du har alltid rätt att tacka nej till behandling. Närstående har inte rätt att bestämma.

Din behandling kan komma att ändras allteftersom din behandling följs upp, och utifrån hur sjukdomen svarar på behandlingen och hur du mår.

Fertilitet efter operation

Vid behandling av livmoderhalscancer är det vanligt att livmodern och ibland även äggstockarna opereras bort. Detta påverkar hur och om du kan få barn i framtiden. Om livmodern opereras bort kan du inte bli gravid.

Om du vill få barn i framtiden och cancern upptäcks i ett tidigt skede, kan det ibland räcka att operera bort en liten del av livmoderhalsen (så kallad trakelektomi) och på så sätt bevara fertiliteten. 

Fertilitet under och efter cytostatika  

Om du behandlas med cytostatika kan fertiliteten påverkas även om du har livmodern och äggstockarna kvar. Cytostatika kan göra att mensen upphör under behandlingen. Du kan få tillbaka mensen efter behandlingen, om du har kvar din livmoder.

Äggstockarna är känsliga för vissa cytostatika. Yngre personer har ofta många ägg i sina äggstockar, vilket ökar chansen att fler ägg klarar sig oskadda. Om du är äldre ökar risken att du kommer in i klimakteriet av behandlingen.

Det är viktigt att du inte blir gravid under cytostatikabehandlingen. Cytostatika är skadligt för fostret under den första tredjedelen av graviditeten. Använd därför säkra preventivmedel. Ibland behövs dubbelt skydd, eftersom biverkningar som diarré eller direkt påverkan av cytostatikan kan göra att p-piller inte räcker som ensamt skydd.

Fertilitet efter strålbehandling 

Strålbehandling orsakar infertilitet om äggstockarna är inom området som strålas. Även livmodern påverkas. Muskelvävnaden kan bli mindre elastisk och de celler som bygger upp livmoderslemhinnan skadas. Detta gör att ett befruktat ägg inte får fäste.

Vad gäller för mig?

Din läkare ska berätta om cancerbehandlingen kan påverka din fertilitet och vilka alternativ som finns för dig. I vissa fall kan du få fertilitetsbevarande behandling, som att frysa ner obefruktade ägg, befruktade ägg (embryon) eller äggstocksvävnad och försöka bli gravid senare med hjälp av IVF.

Du kan avrådas från fertilitetsbevarande behandling om det innebär att din cancerbehandling försenas eller om din sjukdom gör det olämpligt. För att ta ut ägg eller embryon krävs en behandling med hormoner. Det tar tid och är i vissa fall inte lämpligt med tanke på sjukdomen. 

För att få fertilitetsbevarande behandling måste du också ha en livmoder som fungerar.

Surrogatmoderskap är inte lagligt i Sverige. Det innebär även att du inte kan ta med dina egna ägg till ett land där det är lagligt, för att hitta en surrogatmamma.

Om du har fryst in embryon tillsammans med en partner ”äger” ni embryot tillsammans, och du får inte sätta in embryot på egen hand.

Även om fertilitetsbevarande åtgärder inte är aktuella för dig, kan det kännas bra att få diskutera med en fertilitetsklinik innan din behandling påbörjas.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Fertiliteten efter cancerbehandlingen.

Utredning och behandling anpassas

Om du är gravid när du får livmoderhalscancer kommer du att remitteras till en specialistklinik. Du utreds och får behandling för livmoderhalscancer, men undersökningarna och behandlingarna kan behöva anpassas. Till exempel kan röntgenundersökningar behöva göras på ett annat sätt.

Ett team av läkare med olika specialistkompetenser bedömer vilken behandling som är lämplig för dig. I teamet ingår ofta tumörkirurg, gynekolog, förlossningsläkare, radiolog, patolog och neonatolog (specialist på vård av för tidigt födda barn). Varje steg i utredningen och behandlingen ska diskuteras med dig.

Faktorer som man tar ställning till är

• hur långt in i graviditeten du är
• vilken typ av cancerceller som tumören har
• var tumören sitter och hur stor den är
• om tumören har spridit sig till lymfkörtlar eller andra delar av kroppen.

Du rekommenderas en behandling, och ni diskuterar också om graviditeten bör avbrytas eller inte. Det är du som bestämmer detta. Du har rätt till information och stöd för att fatta beslutet. 

Det finns operationer och cytostatikabehandling som kan utföras utan att avbryta graviditeten. Operationer kan utföras även tidigt i graviditeten. Behandling med cytostatika kan ges efter den första tredjedelen av graviditeten.

Strålbehandling ges inte vid livmoderhalscancer under graviditet, eftersom fostret skadas.

Förlossning sker genom planerat kejsarsnitt.

Påverkan på amning och fertilitet

Det är bra att tänka på amning i god tid före förlossningen. Cytostatika och vissa andra läkemedel går över i bröstmjölken och kan påverka barnet. Om du inte ska amma finns det sätt att hindra bröstmjölken att produceras.

Cancerbehandlingen kan påverka fertiliteten, så att din förmåga att bli gravid igen minskar eller upphör. Under en graviditet går det inte att ta ut ägg för att använda senare, eftersom det inte mognar några nya ägg under graviditeten. Det kan finnas andra sätt att bevara fertiliteten. Prata med din läkare och be att få kontakt med en fertilitetsklinik, så att du får veta vad som kan fungera för dig.

Rätt till information och delaktighet

Du ska få all information och allt stöd du behöver för att kunna vara med och påverka din vård. Det kan till exempel vara att få veta vilka behandlingsalternativ som finns och vilka risker de innebär för dig eller barnet.

Du har rätt att få information på ditt eget språk om du inte talar svenska. Du har även rätt till tolk om du har en hörselnedsättning.

Nedan finns en bild som översiktligt visar vilka olika behandlingsalternativ som finns.

Ett team av läkare och annan vårdpersonal kommer att sätta sig in i ditt fall och rekommendera en behandling. Beroende på vilket stadium tumören är i rekommenderas du antingen att opereras, eventuellt följt av strålbehandling och cytostatika, eller att direkt få strålbehandling och cytostatika. Om du direkt får strålbehandling och cytostatika kan du i vissa fall även rekommenderas tillägg av immunterapi, under och efter avslutad strålbehandling.

Om tumören är i stadium IVB får du en individuell behandlingsplan som kan inkludera strålbehandling, cytostatika och målinriktad behandling.

Efter behandlingen följs du upp enligt riktlinjerna i det nationella vårdprogrammet.

Prata med din läkare eller kontaktsjuksköterska om du har frågor om din behandling.

Behandlingen är individuell och beskrivningen nedan ger en översikt över olika behandlingsalternativ.

Ett team av läkare och annan vårdpersonal kommer att sätta sig in i ditt fall och rekommendera en behandling.

Om cancern är i bäckenet väljs behandling utifrån hur du har behandlats tidigare. Om du tidigare enbart har opererats, rekommenderas du oftast strålbehandling och eventuellt cytostatika. Om du tidigare har fått strålbehandling mot bäckenet rekommenderas du oftast cytostatika med eventuellt tillägg av immunterapi och/eller målinriktad behandling. Operation kan i vissa fall vara en möjlighet utifrån en individuell bedömning.

Om cancern är på ett annat ställe än i bäckenet kan du erbjudas både operation, cytostatika, immunterapi, målinriktad behandling och strålbehandling.

Efter behandlingen följs du upp enligt riktlinjerna i det nationella vårdprogrammet och dina behov.

Prata med din läkare eller kontaktsjuksköterska om du har frågor om din behandling.

Behandling med botande syfte kallas också kurativ behandling.

Behandlingen följs upp och kan behöva bytas

Behandlingen följer nationella riktlinjer. Den följs upp med regelbundna kontroller med till exempel datortomografi, blodprov eller läkarundersökningar. Utifrån kontrollerna planeras behandlingen vidare och du kan behöva byta behandling. Du får information av din läkare eller kontaktsjuksköterska via besök, telefon eller brev.

Du kan få flera behandlingar

Du kan rekommenderas flera olika behandlingar. De kan pågå samtidigt eller efter varandra.

Om du får en behandling inför en annan kallas det neoadjuvant behandling. Till exempel kan du behandlas med cytostatika inför en operation. Målet är då att krympa tumören, så att så mycket som möjligt av den kan tas bort under operationen.

Du kan också få en behandling efter en annan, till exempel cytostatika efter en operation. Det kallas tilläggsbehandling eller adjuvant behandling.

Neoadjuvant och adjuvant behandling kan också vara annan behandling, till exempel målriktad behandling, hormonell behandling och strålbehandling.

Målet med behandlingen kan ändras

Målet med behandlingen kan ändras efter att den har startat. En behandling med botande syfte som inte har botande effekt kan ändras till att ha som mål att lindra symtom och bromsa sjukdomen.

Du kan få palliativ vård under lång tid, samtidigt som du får behandling som bromsar sjukdomen. Genom att tidigt uppmärksamma dina behov av palliativ vård ökar möjligheten till god livskvalitet. Målet med din vård och behandling ska vara tydligt för både dig, dina närstående och vårdpersonalen, och det är viktigt att lägga upp en plan för den fortsatta vården. Du kan till exempel få lindring av symtom som smärta, och stöd genom att prata om det som är viktigt för dig.

Vad är viktigt för mig?

Det är bra om du funderar över vad som är viktigt för dig och vilket stöd du behöver. Om du vill kan du göra det tillsammans med någon som står dig nära.

Du har rätt till samtal om din situation. Närstående kan vara med om du vill. Samtalen kan till exempel handla om följande:

• dina tidigare erfarenheter
• vad du vill och kan göra själv
• dina önskemål och prioriteringar
• din sjukdom och behandling.

Prata med din läkare, kontaktsjuksköterska och kurator om vad som är viktigt för dig. Tillsammans kan ni planera vården så att du känner dig trygg och får det stöd du behöver.

Vilken hjälp kan jag få?

Här är några exempel på hjälp och stöd:

• Du kan få lindring eller förebyggande hjälp mot till exempel smärta, illamående och trötthet.
• Du kan få stöd att hantera känslor som oro eller ångest, eller hantera tankar om livet och döden.
• Du kan få praktisk hjälp, till exempel med intyg eller ekonomisk vägledning så att du kan ordna vardagen på bästa sätt.
• Du kan få hjälpmedel som kan underlätta vardagen.

Tillsammans med vårdpersonalen får du regelbundet uppdatera din plan för vård och behandling utifrån dina behov.

Om det är något du funderar på, tveka inte att fråga din kontaktsjuksköterska eller annan vårdpersonal.

Var kan jag få palliativ vård?

Beroende på vilka behov du har, vad du vill och vad som är möjligt, kan du få palliativ vård till exempel hemma, på ett vård- och omsorgsboende eller på sjukhus. Dina behov och vad du vill kan också ändras när sjukdomen förändras. Till exempel kan du behöva vara en kortare tid på sjukhuset för att sedan vårdas hemma. Ibland kan du behöva få hjälp av flera olika vårdenheter.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Planerad vård hemma.

Film: Palliativ vård hjälper dig att leva så bra som möjligt med cancer

Cancerbehandling med bromsande och lindrande effekt

När det inte går att bli av med sjukdomen kan du få cancerbehandling med syfte att bromsa sjukdomen, förlänga livet och ge dig en så god livskvalitet som möjligt. Bromsande och symtomlindrande behandling har ofta god effekt på hur du mår och på sjukdomens utveckling och kan pågå så länge som den har önskad effekt. Om en bromsande behandling inte har önskad effekt kan man i många fall byta till en annan.

Med tiden kan effekten bli sämre

Med tiden är det vanligt att cancersjukdomen påverkar dig allt mer. Samtidigt kan cancerbehandlingen med tiden få sämre effekt och i stället ge fler och mer påtagliga biverkningar. Det kan nå en punkt där du inte längre har nytta av den. Tillsammans med din läkare behöver du då överväga om det är lämpligt att avbryta behandlingen.

I sådana situationer kommer du fortfarande att få palliativ vård, som syftar till att förebygga och lindra symtom som sjukdomen orsakar. Målet är att ge dig den bästa möjliga livskvaliteten och hjälpa dig att hantera sjukdomens påverkan på bästa sätt.

Vid palliativ vård i livets slutskede bedöms du ha kort tid kvar att leva, dagar eller veckor.

Det här kan vara tecken på att döden närmar sig:

• Du kan vara mer sängliggande.
• Du kan ha svårt att svälja.
• Du kan bara dricka små mängder vätska.
• Du kan ha sämre cirkulation och andning.
• Du kan ha sänkt medvetande eller vara förvirrad i perioder.

Vårdpersonalen tar hänsyn till vad du vill och behöver

Din läkare samtalar med dig och dina närstående om situationen. Ibland är även en sjuksköterska eller undersköterska med under samtalet. Även vårdteamet runt dig informeras om att du är döende.

Vårdpersonalen ska ta hänsyn till dina önskemål om vården i livets slut, och respektera dina andliga och existentiella behov.

Du ska få de läkemedel du behöver för att lindra besvärliga symtom.

Vårdpersonalen kommer att ta reda på hur du mår med jämna mellanrum. Om du inte kan berätta själv tittar man efter vissa tecken, till exempel ditt ansiktsuttryck, hur du andas och hur ditt hjärta slår. Vårdpersonalen kommer också att prata med dina närstående om hur du mår. 

Om du har särskilda behov kontaktar vårdteamet personal med rätt kompetens. Det kan vara till exempel ett smärtteam, en andlig företrädare eller en annan enhet på sjukhuset.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Vård i slutet av livet.
> Dina närstående kan läsa mer på narstaende.se.

Hälsosamma vanor kan göra stor skillnad på både kort och lite längre sikt. Om du opereras akut kan du ändå påverka resultatet genom att leva hälsosamt efter operationen.

Tobak och nikotin 

Den som använder tobak får syrebrist i kroppens vävnader, och det är den vanligaste orsaken till komplikationer efter en operation. En annan effekt är att kroppen får sämre förmåga att bilda bindväv, vilket gör att sår läker sämre. Om du slutar att använda tobak minskar risken att få blodpropp, lunginflammation och sårinfektion efter operationen. Såret kommer också att läka bättre. 

Tobak och nikotin finns i cigaretter, e-cigaretter, snus och upphettade tobaksprodukter. Du bör därför undvika alla produkter med tobak eller nikotin före och efter operationen. 

Råd till dig som använder tobak och nikotin 

Avstå från tobak och nikotin så långt före operationen som möjligt, minst 4 och gärna 8 veckor. Prata med vårdpersonalen för att få råd om hur du ska göra. Du kan också få hjälp och stöd av vårdcentralen. 

Alkohol

Att dricka alkohol tiden före en operation ökar risken för sårinfektion, urinvägsinfektion och lunginflammation. Alkohol höjer även blodtrycket och ökar risken för blödning och påverkan på hjärtat och kärlen. Genom att undvika alkohol så långt före operationen som möjligt kan din kropp återhämta sig från alkoholens negativa effekter. 

Du kan få hjälp och stöd av vården med att sluta dricka alkohol.

Narkotika och andra droger

Om du använder narkotika eller andra droger, berätta det för din läkare innan du ska opereras. Det är säkrast för dig och du kan få hjälp att sluta. Läkaren har tystnadsplikt.

Fysisk aktivitet

Olika former av fysisk aktivitet underlättar en snabb återhämtning och minskar risken för komplikationer efter operationen. En operation försämrar tillfälligt din fysiska förmåga. Om du rör på dig extra mycket före operationen ökar blodets förmåga att ta upp syre och blodtrycket sänks. Genom att vara fysiskt aktiv innan du opereras kan du alltså ge hjärtat, kärlen och lungorna ett så bra utgångsläge som möjligt. 

Råd om fysisk aktivitet

Hur mycket och hur intensiv fysisk aktivitet du klarar är individuellt, men all rörelse är bättre än ingen rörelse. Den allmänna rekommendationen är att röra på sig så att pulsen ökar och man blir varm och lätt andfådd 150–300 minuter i veckan, eller på en mer ansträngande nivå 75–150 minuter i veckan. Aktiviteten bör spridas över veckan. All rörelse räknas och det behöver inte vara organiserad träning. Om du kan får du gärna röra dig mer än rekommendationen.

Du kan behöva förebyggande andningsträning, om du har en lungsjukdom eller nedsatt fysisk funktion sedan tidigare. Det kan innebära träning av andningsmusklerna eller olika tekniker för att rengöra luftvägarna från slem.

Kontakta en fysioterapeut om du behöver råd om fysisk aktivitet och träning inför operationen. 

Matvanor

Försök att äta regelbundet för att öka chansen att du får i dig den mat du behöver. Du bör äta frukost, lunch och middag samt 2–3 mellanmål.

Välj mat med mycket proteiner. Bra proteinkällor är ägg, mejeriprodukter, bönor och linser, nötter och frön, kött, fisk, fågel och sojaprodukter som tofu. Kroppens celler använder proteinerna till att reparera och bygga nytt.

Förslag på proteinrika pålägg på en smörgås

• Keso
• Makrill i tomatsås
• Ägg
• Hummus (kikärtsröra)
• Ost
• Jordnötssmör eller annat nötsmör
• Leverpastej
• Tonfisk i vatten eller olja

Förslag på proteinrika mellanmål

• Fruktsallad med vaniljkesella
• Keso med bär
• Äggröra
• Salta kex med en dessertost
• Smoothie gjord på mjölk, kvarg och banan. Mixa 1 deciliter mjölk med 1 deciliter smaksatt kvarg och en banan.

Om du har sämre aptit och riskerar att gå ner i vikt, bör du välja mat som innehåller mycket kalorier. Eftersom fett är en viktig energikälla kan du gärna äta mer fett. Välj gärna fetter med hög andel omättat fett. Det finns till exempel i oljor, mjuka och flytande margariner, nötter, frön, mandel, avokado, oliver och fet fisk som lax, sill, strömming, makrill och sardiner. Du behöver dock inte helt utesluta livsmedel med mättat fett. Det finns framför allt i fett kött, feta charkprodukter, feta mejerivaror som grädde, smör och ost, och i kokos. Berätta för din kontaktsjuksköterska om du har gått ner i vikt eller har svårt att äta. Du kan då få kontakt med en dietist och även få kosttillägg i form av kaloririka näringsdrycker.

I din kallelse får du detaljerad information om hur du ska förbereda dig. Här får du allmän information.

Inskrivning

Inför din operation har du ett inskrivningssamtal. Samtalet genomförs via telefon, video eller som ett besök på sjukhuset. Förbered dig genom att skriva ner dina frågor och ha gärna med en närstående till samtalet. Ibland sker samtalet när du kommer till sjukhuset för operationen.

Om du ska till sjukhuset på ett besök, ta med legitimation och eventuella läkemedel du behöver under dagen. Ta också med din läkemedelslista och eventuellt behandlingskort för blodförtunnande läkemedel. Om du tar naturläkemedel är det viktigt att du berättar det.

Provtagning

Du kan behöva lämna blodprover inför operationen. Antingen gör du det vid inskrivningen eller så får du en remiss för att lämna proverna på en vårdcentral eller ett laboratorium. Du får veta var du kan lämna proverna.

Läkemedel

Inför operationen kan du behöva göra uppehåll med de eventuella läkemedel och naturläkemedel du tar, eller ändra dosen. Du kan också behöva ta nya läkemedel inför operationen. Din läkare berättar vad som gäller för dig.

EKG – mätning av hjärtats aktivitet

Du kan behöva undersökas med EKG, som mäter hjärtats elektriska aktivitet. Det är läkaren som avgör om det behövs.

Duscha

Du ska duscha och tvätta kroppen inför operationen. Efter att du har duschat är det viktigt att du tar på dig rena kläder.

Fasta

Det är viktigt att du fastar före operationen, annars kan du kräkas och få ner maginnehåll i lungorna. Du får alltså inte äta eller dricka ett antal timmar innan du ska sövas. Följ instruktionerna du får.

Ta alltid med dig:

• legitimation
• telefonnummer till närstående
• läkemedel och läkemedelslista
• tidsfördriv, till exempel böcker
• egna anteckningar och frågor
• mobiltelefon, laddare med lång sladd och hörlurar
• sköna kläder som är enkla att ta på.

Ta med dig om du ska stanna över natten:

• inneskor som är stabila och lätta att ta av och på
• extra kläder
• hygienartiklar, till exempel tandborste, tandkräm och hudkräm.

Ta inte med dig:

• värdesaker
• stora summor pengar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Narkos – att bli sövd, EKG och Att lämna blodprov

I din kallelse får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå. Här får du allmän information.

Innan du ska sövas

På sjukhuset får du byta om till särskilda kläder och låsa in dina saker i ett skåp. Du får lägga dig i en säng eller sitta i en fåtölj när du väntar på din tur.

Du får en perifer venkateter, PVK, i ett blodkärl i handen eller armen. Venkatetern är en tunn plastslang som gör att du kan få läkemedel och dropp direkt i blodet.

Personalen följer dig till operationsavdelningen när det är dags för din undersökning eller operation.

Så går det till att sövas

När det är dags att sövas får du sömnmedel i venkatetern. Du får andas extra syrgas i en mask framför munnen och näsan.

När du är sövd övervakar narkospersonalen dig och ditt hjärtas och dina lungors funktion.

När du vaknar

När du vaknar har du redan förts till en uppvakningsavdelning. Personalen där tar hand om dig tills du kan komma till en vårdavdelning eller gå hem.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Narkos – att bli sövd och Venkateter i armen eller handen

Det finns två metoder för ryggbedövning: epiduralbedövning och spinalbedövning. Det som skiljer dem är hur långt in i ryggraden bedövningsmedlet sprutas.

Hur ska jag förbereda mig?

I kallelsen får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå.

Så går det till

Du får antingen sitta eller ligga ner när du ska få ryggbedövningen.

Innan du får själva ryggbedövningen kan du få lokalbedövning i huden.

Du kan få ryggbedövningen med en spruta som en engångsdos.

Om du behöver en bedövning som man kan fylla på, lägger man in en kateter som man antingen kan ge flera doser i, eller koppla till en läkemedelspump. Katetern är en tunn plastslang som inte brukar kännas. Denna typ av bedövning kan också användas som smärtlindring efter operationen.

Vid ryggbedövning bedövas nerverna som styr urinblåsan. Därför kan du få en urinkateter som du har kvar tills bedövningen har släppt.

Hur mår jag efteråt?

• Blodtrycket kan sjunka när bedövningen verkar, därför kontrolleras det regelbundet.
• Du kan vara öm i ryggen, ha klåda och få ett blåmärke vid stickstället. Det brukar gå över inom några dagar.
• Om du har varit helt bedövad är det vanligt att skaka och huttra en stund efter operationen.
• Om du har svårt att kissa efter att bedövningen har släppt, kontakta vården.
• Det kan hända att du får huvudvärk efter en ryggbedövning, även om det är ovanligt. Då är det bra att dricka mycket och ta värktabletter. Om det inte går över efter 1–3 dygn kan du få annan behandling.
• Allvarliga och bestående nervskador efter en ryggbedövning är mycket ovanligt.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Ryggbedövning vid operation.