Min vårdplan - Livmoderkroppscancer

___________________________________________________________

___________________________________________________________

___________________________________________________________

___________________________________________________________

___________________________________________________________

___________________________________________________________

___________________________________________________________

___________________________________________________________

___________________________________________________________

Min vårdplan får du information om din sjukdom, behandling och rehabilitering och dina rättigheter. Du får också individuellt anpassade råd om egenvård, alltså vad du kan göra själv för att må bättre och sådant som sjukvården överlåter åt dig att göra. Råden du får i Min vårdplan ska vara kopplade till den planering du och vårdpersonalen gör tillsammans, så att du själv kan medverka på bästa sätt i din rehabilitering. Det ska vara tydligt för dig vilken planering som gäller.

Min vårdplan ska bidra till att du

• känner dig trygg, informerad och delaktig
• har inflytande över det som är viktigt för dig 
• förstår vad som händer i din vård och behandling
• vet hur du kan stärka din hälsa före, under, mellan och efter behandlingsperioderna.

Du och kontaktsjuksköterskan, eller annan vårdpersonal, uppdaterar Min vårdplan tillsammans när vården och behandlingen ändras på ett sätt som har betydelse för dig.

Du aktiverar innehåll till Min vårdplan och planerar vården tillsammans med din kontaktsjuksköterska eller annan vårdpersonal.

Vad innehåller Min vårdplan?

Innehållet i Min vårdplan anpassas efter dina behov och önskemål. Det betyder att alla patienter har olika Min vårdplan. Du kan också bidra själv genom att skatta hur du mår, kommunicera med vårdpersonalen och vara delaktig i planeringen. Viss information är dock alltid med, eftersom den gäller alla som behandlas för din typ av cancer.

Informationen i Min vårdplan går att läsa som en bok från början till slut. Men den är mer tänkt som ett uppslagsverk som du kan komma tillbaka till när planeringen eller förutsättningarna ändras, eller när du vill läsa på om någon del.

Vem tar fram Min vårdplan?

Min vårdplan tas fram av Regionala cancercentrum i samverkan, RCC. Innehållet kvalitetsgranskas och uppdateras regelbundet.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller annan vårdpersonal om du undrar över något i Min vårdplan.

Så kan du förbereda dig

Inför ditt besök kan du förbereda dig genom att skriva ner vad du vill berätta och fråga om. Du kan få fylla i ett formulär med frågor om hur du mår inför ditt besök.

Tänk igenom detta före besöket:

• Vilka är dina förväntningar på besöket?
• Är det något särskilt som besvärar dig?
• Vad är viktigt för dig just nu?
• Vilka frågor vill du ha svar på?

Du har rätt att förstå

När du besöker vården är det viktigt att du förstår vad som sägs och vad det innebär. Du har rätt att få information som är anpassad till dig. Du kan till exempel få hjälp av en tolk om du har nedsatt syn eller hörsel, eller om du har svårt att tala eller förstå svenska. Kontakta mottagningen före besöket och säg att du behöver en tolk. Om du har svårt att förstå information på grund av en funktionsnedsättning kan du ibland få hjälp av en arbetsterapeut.

Ha gärna med dig en närstående, som kan vara ett stöd och hjälpa till att komma ihåg vad som sägs. Det är alltid du som bestämmer om dina närstående ska få ta del av informationen. Personalen kommer att fråga vem de får lämna uppgifter till. Avsluta gärna mötet med att repetera vad du har uppfattat och stäm av att du har förstått rätt.

Om du har svårt att förstå informationen i Min vårdplan eller på andra webbsidor kan du använda ett verktyg i webbläsaren för att översätta det du ser på skärmen till ditt språk. Fråga vårdpersonalen hur du kan göra.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Tolkning till mitt språk eller Tolktjänster för dig som har en funktionsnedsättning.

Du kan erbjudas ett digitalt vårdmöte

Vissa mottagningar erbjuder digitala vårdmöten. Då kopplar du upp dig via telefon, surfplatta eller dator till ett videosamtal med vården. Ett digitalt vårdmöte fungerar som ett vanligt besök, men du behöver inte åka till sjukhuset för att träffa till exempel din kontaktsjuksköterska, läkare eller fysioterapeut.

Du kan behöva gå igenom undersökningar och provtagningar i anslutning till digitala vårdmöten. I så fall får du veta hur du ska göra.

Du har rätt att vara delaktig

Du har rätt att vara delaktig i din vård och få information om

• ditt hälsotillstånd
• vilka alternativ du har för undersökningar, vård och behandlingar
• vilka för- och nackdelar som finns med olika undersökningar och behandlingar
• när och hur du ska få svar på dina undersökningar och provtagningar
• när och hur du kan förvänta dig att få vård och hjälp vid biverkningar och symtom
• vart du ska vända dig om du blir sämre
• vilken vård du kan behöva efter behandlingen och hur uppföljningen ser ut
• vad du kan göra själv eller med hjälp av en närstående eller personlig assistent.

Genom att vara delaktig ökar du möjligheten att påverka och få det stöd du behöver.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Tips inför ditt besök i vården och Videosamtal med vården.

Var källkritisk

Det forskas mycket om cancer. Kunskapen om olika typer av cancer ökar därför snabbt, liksom tillgången på nya effektiva behandlingar. Men det krävs mycket kunskap för att tolka forskningsresultat. Därför återges slutsatserna från forskningen inte alltid helt korrekt i medierna. Ovetenskapliga och rent felaktiga uppgifter om cancer och cancerbehandlingar kan också få stor spridning i till exempel sociala medier. Det är därför viktigt att du tar ställning till om källan till informationen verkar trovärdig och pålitlig. Utvecklingen går också så snabbt att det är viktigt att ta reda på när informationen eller forskningen de hänvisar till publicerades.

Vilka informationskällor finns?

Vården i Sverige utgår från vårdprogram och nationella riktlinjer där aktuell och bästa tillgängliga kunskap finns samlad. Det du läser i Min vårdplan stämmer överens med vad som står i de nationella vårdprogrammen för cancersjukdomar och ska spegla den vård som ges vid svenska sjukhus. Dessutom är innehållet utvalt så att du bara får den information som är aktuell för dig.

Min vårdplan innehåller även länkar till andra webbplatser med innehåll som är kontrollerat och faktagranskat, till exempel 1177 och Livsmedelsverket.

Ibland vill du kanske läsa mer om sjukdomen. En del läser då direkt i vårdprogrammen eller i nationella kvalitetsregister. Det är viktigt att tänka på att informationen som står där är avsedd för vårdpersonal och beskriver hur det ser ut på gruppnivå. Information från register kan också behöva tolkas i ett sammanhang, till exempel när data samlades in.

Patientföreningarna kan vara en bra källa till information. Ibland kan man via deras webbplatser ställa frågor till en expert eller en chattbot, eller prata med andra som har samma sjukdom som du. Tänk på att den som svarar på frågorna inte har all information om just dig och din sjukdom och sällan kan ge exakta svar om din situation.

Fråga vårdpersonalen om du är osäker

Fråga gärna vårdpersonalen om du känner dig osäker på något du har läst om cancer, till exempel på internet.

Du och dina närstående kan även kontakta Cancerlinjen eller Cancerrådgivningen, där erfaren vårdpersonal svarar på allmänna frågor om cancer.

Cancerlinjen, Cancerfonden

> Webbplats: cancerfonden.se. Sök på Cancerlinjen.
> Telefon: 010-199 10 10

Cancerrådgivningen

> Webbplats med chatt: cancercentrum.se. Sök på Cancerrådgivningen.
> Telefon: 08-123 138 00

När du är inloggad på 1177 har du tillgång till tjänster som kompletterar informationen i Min vårdplan. Du kan till exempel

• se dina bokade tider, på de mottagningar som använder denna tjänst och som du eller vården lägger till under rubriken Mottagningar
• hantera dina läkarintyg och läkarutlåtanden 
• se och förnya dina recept om mottagningen är ansluten
• se hur långt du har kvar till frikort genom högkostnadsskyddet för läkemedel
• läsa delar av din journal.

Du väljer vilket innehåll du vill se

Du kommer aldrig direkt in i något av dessa system när du loggar in på 1177. Innehållet ligger dolt under olika ikoner eller flikar och du väljer aktivt vad du vill se.

Det varierar mellan olika regioner hur mycket och vilken information man kan se inloggad på 1177. Fråga vårdpersonalen om du undrar vilka tjänster som erbjuds. Vissa regioner använder andra appar och system som kan vara kopplade till 1177 eller användas fristående.

Viktigt att veta när du läser din journal

När du söker och får vård dokumenteras det i en journal. Syftet är att vårdpersonalen ska få tillräckligt med information om dig och din vård, så att vården blir så bra och säker som möjligt. Journalen är ett arbetsredskap för vårdpersonalen och kan därför vara svår att förstå.

När du öppnar Journalen i 1177 kan du välja att se även det nyaste innehållet som kanske inte har hunnit vidimeras, alltså kontrolleras, av den ansvariga vårdpersonalen. Den kan också innehålla ny information som du ännu inte har hunnit få höra av vårdpersonalen.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har frågor eller tankar om något du har läst i din journal.   

Som vårdnadshavare kan du vara ombud och läsa barnets journal tills barnet har fyllt 13 år. Därefter kan du få förlängd tillgång i samråd med vården. Ungdomar kan själva läsa sin journal från 16 års ålder.

> Läs mer på 1177.se. Sök på När du loggar in på 1177

> Läs mer på 1177.se. Sök på Så gör du för att boka, omboka eller avboka en tid och Läs din journal på 1177.

Allmänläkaren är specialist i allmänmedicin och arbetar på vårdcentralen. När du inte behöver specialiserad cancervård ska du få en remiss till din läkare på vårdcentralen. Allmänläkaren har det medicinska huvudansvaret för allt som inte rör cancersjukdomen eller annan specialiserad vård. Allmänläkaren kallas även distriktsläkare eller husläkare.

Arbetsterapeuten kan stödja dig i att hitta nya sätt att göra saker i vardagen som du tycker är svåra. Det kan till exempel handla om anpassningar hemma, hjälpmedel för att underlätta eller strategier för att fördela din energi under dygnet.

AT-läkaren är en grundutbildad läkare som arbetar under handledning för att få sin läkarlegitimation.

Barnmorskan är specialiserad på sexuell och reproduktiv hälsa. Barnmorskan arbetar på en gynmottagning eller gynavdelning.

BT-läkaren är en legitimerad läkare som är i början av sin specialistutbildning.

Cytodiagnostikern undersöker cellprover.

Dietisten är specialiserad på att ge råd och stöd om mat och näring. Dietisten kan även skriva ut kosttillägg när den vanliga maten inte räcker till.

Distriktssköterskan är en specialistsjuksköterska som du träffar på vårdcentralen, hälsocentralen eller hemma. Du kan få hjälp med bland annat sprutor, omläggning och provtagning. Distriktssköterskan kan även stödja dig i att leva hälsosamt under och efter behandlingen.

Fysioterapeuten, även kallad sjukgymnasten, ger råd och stöd om fysisk aktivitet, balans, smärta och andningsbesvär. Fysioterapeuten kan också skapa träningsprogram som är anpassade till dig. Fysioterapeuter kan ha olika specialiteter, till exempel bäckenbottenbesvär. Vissa är även lymfterapeuter.

Gynekologen är en läkare som är specialiserad på sjukdomar i kvinnans könsorgan. 

Gynonkologen är en läkare som är specialiserad på medicinsk behandling och strålbehandling av cancer i kvinnans könsorgan. 

Gynekologiska tumörkirurgen är en läkare som är specialiserad på operation av cancer i kvinnans könsorgan. 

Kirurgen är en läkare som är specialiserad på operation och ansvarar för vården före och efter en operation. 

Klinisk apotekare eller klinisk farmaceut ger råd om ordinationer och hantering av läkemedel.

Kontaktsjuksköterskan har specialistkunskaper om cancervård. Hen stöttar dig och dina närstående med information, råd och samtal om din diagnos, behandling, rehabilitering och uppföljning. Du och din kontaktsjuksköterska går tillsammans igenom planeringen av din vård. Kontaktsjuksköterskan förmedlar kontakt med andra yrkesgrupper inom vården när det behövs, informerar om nästa steg och ansvarar för att lämna över information till andra vårdgivare du träffar, till exempel andra sjukhus, vårdcentralen eller hemtjänsten.

Du kan ha fler än en kontaktsjuksköterska om du får flera behandlingar för din sjukdom. Du kan även ha kontakt med behandlingsansvarig sjuksköterska, behandlingssjuksköterska och omvårdnadsansvarig sjuksköterska.

Kuratorn ger samtalsstöd och kan hjälpa dig och dina närstående att hantera situationen känslomässigt. Kuratorn kan även vägleda dig vidare om du behöver hjälp med ekonomin eller behöver komma i kontakt med myndigheter.

Lymfterapeuten (medicinsk lymfterapeut) ger råd om och behandlar lymfödem.

Läkaren är ytterst ansvarig för att planera utredningen, ställa diagnos och behandla sjukdomen och ska informera dig om varje steg. Läkaren kallas ibland för fast vårdkontakt eller PAL, patientansvarig läkare.

Narkosläkaren, även kallad anestesiologen, är specialiserad på att söva och övervaka dig under och efter en operation eller undersökning i narkos.

Narkossjuksköterskan har specialistkompetens inom narkos och förbereder dig inför och övervakar dig under och efter en operation.

Onkologen är en läkare som är specialiserad på cancersjukdomar och arbetar med medicinsk behandling och strålbehandling.

Operationskoordinatorn planerar och samordnar operationer.

Patologen är en specialistutbildad läkare som studerar och analyserar förändringar i kroppens vävnader, celler och vätskor för att diagnostisera sjukdomar.

Psykologen och psykoterapeuten kan ge samtalsstöd och hjälper dig och dina närstående att hantera situationen känslomässigt.

Rehabiliteringskoordinatorn ger stöd för att du ska kunna börja arbeta eller studera efter sjukdom och behandling.

Röntgenläkaren eller radiologen är specialiserad på att tolka röntgenbilder.

Sexologen eller sexualrådgivaren kan ge samtalsstöd och råd om sex och samlevnad och stödja sexuell rehabilitering.

Sjukhusfysikern arbetar med strålbehandling av cancer och bilddiagnostik.

Sjuksköterskan har specialistkompetens inom omvårdnad och arbetar med att förbättra, återställa och bevara god hälsa.

Specialistsjuksköterskan är en sjuksköterska med specialistkompetens inom ytterligare område(n) utöver omvårdnad, till exempel onkologi eller kirurgi.

ST-läkaren gör sin specialisttjänstgöring, till exempel inom onkologi eller kirurgi.

SVF-koordinatorn underlättar sjukvårdens arbete med standardiserade vårdförlopp (SVF) genom att samordna utredningen av patienter med välgrundad misstanke om cancer.

Stomiterapeuten är en sjuksköterska specialiserad inom stomivård som kan ge dig information och praktiskt stöd i att hantera en stomi.

Undersköterskan och vårdbiträdet ansvarar för praktisk omvårdnad, till exempel personlig hygien.

Underläkaren kan vara en läkarstudent i slutet av sin utbildning eller en legitimerad läkare som inte har utbildat sig inom någon specialitet.

Uroterapeuten utreder och behandlar personer med urinläckage, urinträngningar, smärta i underlivet, svårigheter att tömma urinblåsan eller svag bäckenbotten. 

> Läs mer på 1177.se. Sök på Kontaktsjuksköterskan – ditt stöd i vården vid cancer.

> Se filmen Kontaktsjuksköterskan - din fasta punkt i cancerrehabiliteringen, Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Scanna QR-koden för att komma till filmen.

I IPÖ finns information om bland annat

• vårdkontakter, exempelvis besök och telefonsamtal
• undersökningar, exempelvis olika röntgenundersökningar
• behandlingar, exempelvis läkemedel, strålbehandling och operation
• analysresultat, exempelvis blodprover

ifyllda enkäter, exempelvis svar på frågor om hur du mår.

Din läkare eller sjuksköterska kan skicka en kopia av din IPÖ till dig via 1177. Det du ser i 1177 uppdateras inte automatiskt när din IPÖ ändras. För att se nya uppgifter behöver du få en ny kopia.

Datum:

Detta är viktigt för mig:   

Under utredningen undersöker vårdpersonalen också hur du mår. Du kan erbjudas olika insatser för att du ska må så bra som möjligt.

Vanliga undersökningar och provtagningar

Gynekologisk undersökning – gynekologen tittar, känner och tar eventuellt prover via slidan. 

Gynekologiskt ultraljud – kan göras i samband med den gynekologiska undersökningen. Med hjälp av ljudvågor syns organ och vävnader i lilla bäckenet. 

Datortomografi, DT, även kallat skiktröntgen eller CT – en röntgenundersökning som skapar detaljerade bilder av kroppens organ. 

Lungröntgen – ibland görs en röntgen av lungorna.

Magnetkameraundersökning, MR – en undersökning som ger detaljerade bilder av kroppens organ. Görs med hjälp av ett magnetfält och radiovågor. 

PET-DT – en undersökning som görs med radioaktiva spårämnen och kan visa var eventuella tumörer och metastaser sitter i kroppen. 

Blodprover. 

Vävnadsprover och cellprover – analyseras i mikroskop av patologer för att upptäcka eventuella förändringar i vävnader och celler. Prov från livmoderslemhinnan kallas endometriebiopsi.

PIN (palpation i narkos) eller UIN (undersökning i narkos) – gynekologisk undersökning där du är sövd. 

Abrasio – skrapning av livmodern för att ta vävnadsprover. Operationen utförs oftast på en operationsavdelning och du kan antingen få lokalbedövning eller bli sövd. Vid fraktionerad abrasio skrapas både livmodern och livmoderhalsen. 

Hysteroskopi – livmoderns insida undersöks med hjälp av ett instrument som förs in genom slidan. Prover kan tas från livmoderslemhinnan via instrumentet. Du kan antingen få lokalbedövning eller bli sövd.

Du kan behöva gå igenom ytterligare undersökningar och provtagningar. Det beror på vilka symtom du har och resultatet av de undersökningar som har gjorts. Du kan bli kallad till undersökningar och besök med kort varsel. Det är därför viktigt att du meddelar vården dina aktuella kontaktuppgifter.

Utredningen följer ett standardiserat vårdförlopp

Utredningen av livmoderkroppscancer följer ett standardiserat vårdförlopp, SVF. Det innebär att alla som utreds för livmoderkroppscancer i Sverige bör handläggas så lika som möjligt. Vårdförloppet startar vid en välgrundad (stark) misstanke om cancer, och avslutas när den första behandlingen startar eller när misstanken om cancer avskrivs. 

Många som utreds enligt standardiserade vårdförlopp visar sig inte ha cancer, utan symtomen beror på något annat. Att utredas enligt ett standardiserat vårdförlopp är därför inte samma sak som att få en cancerdiagnos.

Ibland diskuteras resultatet vid en konferens

När svaren på dina undersökningar och provtagningar är klara, genomförs ibland en multidisciplinär konferens, MDK. Där deltar flera olika specialister, till exempel gynekologisk tumörkirurg, röntgenläkare, gynonkolog, patolog och kontaktsjuksköterska. De bedömer resultatet av din utredning och tar fram ett gemensamt behandlingsförslag.

Vid livmoderkroppscancer behövs inte alltid en MDK utan behandlingen styrs av det nationella vårdprogrammet för livmoderkroppscancer.

När får jag resultatet av utredningen? 

När utredningen startar ska du få veta ungefär när du kommer att få resultatet. Din läkare kommer att gå igenom resultatet tillsammans med dig och ni diskuterar då nästa steg.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Gynekologisk undersökning.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Att lämna blodprov.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Standardiserat vårdförlopp.

Genförändringar kan påverka valet av behandling

Cancer i livmoderkroppen kan vara kopplad till olika genetiska förändringar. Det är viktigt att få reda på om din cancer är kopplad till någon av de genförändringar som vi känner till idag, eftersom det kan påverka vilken behandling du får. Därför tas ett vävnadsprov av tumören som skickas för analys. Ofta görs detta under utredningen eller i samband med operation.

Om det inte finns någon genförändring i tumörvävnaden behövs oftast ingen ytterligare genetisk utredning.

Om det finns en genförändring i tumörvävnaden, kan den antingen ha uppkommit i tumören som en del av cancersjukdomen eller vara ärftlig. För att avgöra om genförändringen finns i alla kroppens celler och är ärftlig behövs ytterligare utredning med blodprov. Blodprovet visar om du har genförändringen i alla celler. 

Ärftlighet är ovanligt

Ärftlighet vid livmoderkroppscancer är ovanligt. Men om du förutom genförändringar har en släkthistoria med flera fall av cancer eller om du är yngre än 50 år, bör en genetisk utredning startas. Din läkare kommer därför att fråga om det finns flera cancerfall i din släkt.

Lynchs syndrom ger ökad risk att få livmoderkroppscancer men även andra cancerformer som tjocktarmscancer, ändtarmscancer och äggstockscancer.

Om blodprovet visar ärftliga genförändringar

Om blodprovet visar att du har genförändringar som är ärftliga kommer du att erbjudas remiss till en mottagning för ärftlig cancer, en så kallad cancergenetisk mottagning. Dessa mottagningar finns vid universitetssjukhusen i Sverige. Där får du information om din genförändring. Du kommer också att få information om dina släktingars risker att bära på samma genförändring och om de behöver få möjlighet till genetisk testning.

Du kommer att få hjälp av den cancergenetiska mottagningen med hur du ska informera dina släktingar.

De som har en ärftlig förändring som ger ökad risk för olika cancersjukdomar rekommenderas regelbundna skräddarsydda kontroller. Ibland rekommenderas förebyggande operation efter att man har fött barn.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Ärftligt ökad risk för cancer

En del personer har en ärftligt ökad risk att få cancer. Det beror på en medfödd genförändring. Gener är samma sak som arvsanlag. Alla har gener. Du har ärvt dina gener från de två personer som bidrog med ägget och spermien när du bildades. De är dina genetiska föräldrar.

Även om man har en ärftligt ökad risk är det inte säkert att man får cancer.

När görs en ärftlighetsutredning?

För att ta reda på om din cancer har en ärftlig orsak behövs en utredning. Det är frivilligt att delta i utredningen och att lämna blodprov, om du erbjuds att göra det.

Vid vissa cancerformer är det vanligare att det finns en ärftlig orsak.

Det är vårdpersonalen som bedömer om en ärftlighetsutredning behövs. Bedömningen kan gå till på olika sätt. Du kan få svara på frågor eller fylla i ett formulär, till exempel om vilka släktingar som har haft cancer. Ibland kan utredaren behöva ta del av dina släktingars journaler.

Så går det till

Utredningen görs på den klinik där du får behandling mot cancer, eller vid en cancergenetisk mottagning. Du får lämna ett särskilt blodprov som kallas anlagsbärartest. Blodprovet kan visa om det finns en ärftlig orsak till cancern.

Om man inte hittar någon genförändring

Det är ganska vanligt att det inte går att hitta någon genförändring. Det innebär oftast att du inte har någon ärftligt ökad risk för cancer.

Vad händer om jag har en ärftligt ökad risk för cancer?

Om du har en medfödd genförändring kan det påverka vilken cancerbehandling du får.

En del genförändringar ökar risken för mer än en sorts cancer. Beroende på vilken gen förändringen sitter i kommer du att få ett individuellt anpassat kontrollprogram.

En genförändring kan ha funnits i en släkt i flera generationer. Förändringen kan också uppstå hos en person som blir den första i sin släkt att kunna föra den vidare. Genförändringar kan föras vidare från föräldrar till barn. Men det är inte säkert att förändringen förs vidare till ett barn som ärver gener från dig.

En ärftligt ökad risk för cancer kan alltså ha betydelse inte bara för dig, utan även för dina genetiska släktingar. Du kommer att få hjälp av en cancergenetisk mottagning med hur du ska informera dina släktingar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Ärftligt ökad risk för cancer

Det kan behövas många undersökningar för att ställa diagnos

För att kunna ge bästa behandling är det viktigt med en korrekt diagnos. Ibland är det svårt att hitta rätt diagnos och man behöver göra flera undersökningar. Det kan också ta olika lång tid innan svaren på undersökningarna kommer. Vissa prover eller undersökningar kan även behöva kompletteras eller göras om för att få ett tydligt svar. Hur många undersökningar du behöver genomgå och hur lång tid utredningen tar säger ingenting om hur sjuk du är eller hur allvarlig cancerformen som misstänks är.

Om undersökningarna visar andra sjukdomar än cancer kommer vården att följa upp det också.

Vårdförloppet anger vad du kan förvänta dig av vården

Utredningen följer ett standardiserat vårdförlopp. Syftet med vårdförloppet är att det ska bli tydligt för dig vad du kan förvänta dig av vården i olika steg av utredningen.

Det standardiserade vårdförloppet anger också hur lång tid du som mest ska behöva vänta på diagnos och behandling. Tiden är olika beroende på vilken diagnos det är som misstänks.

När diagnosen är fastställd planerar och beslutar du tillsammans med din läkare när behandlingen ska påbörjas. Hur länge du får vänta på behandling ska avgöras av sjukdomen och vad som är den bästa behandlingen av den.

Om det tar längre tid eller om dina symtom blir värre

Om du har symtom som ändras eller blir värre eller om du får nya symtom, hör av dig till din kontaktsjuksköterska eller annan fast vårdkontakt.

Om behandlingen inte startar inom utlovad tid eller om du upplever att det tar för lång tid, vänd dig i första hand till din kontaktsjuksköterska. Läs mer om hur du gör när du inte är nöjd med vården i kapitlet Mina rättigheter som patient.

Utredningen kan väcka oro

När du utreds för en allvarlig sjukdom är det normalt att känna oro och få tankar och känslor kring liv och död. Det kan vara många funderingar som väcks. Det kan också vara praktiska saker som oroar, som ekonomin eller vem som tar hand om det du brukar göra om du inte orkar. En del känner också oro kring att behöva gå igenom olika undersökningar och behandlingar. Oron kan göra att du sover sämre eller får svårare att koncentrera dig eller minnas saker. Aptiten kan också bli annorlunda.

Detta brukar kallas en krisreaktion. Den kan ge olika symtom och vara olika svår att ta sig igenom. Under tiden finns det saker du kan göra för att må bättre. 

Vad kan jag göra själv?

• Fortsätt med dina vanliga rutiner och aktiviteter så mycket du kan och orkar.
• Fysisk aktivitet, att vara utomhus och att äta bra mat kan göra dig lugnare och ge bättre sömn. Det är dessutom bra förberedelser för en eventuell kommande behandling.
• Fundera på vad som är viktigt för dig och ger dig lugn och kraft, och försök att göra mer av det.
• Om du oroar dig mycket, gör något för att bryta oron. Du kan till exempel läsa en bok, ringa en vän eller gå en promenad.
• Prata med någon du känner som du har förtroende för. Om du hellre vill prata med någon utomstående, fråga din kontaktsjuksköterska som kan hjälpa dig att få samtalsstöd.
• Om dina närstående får veta att du utreds för en allvarlig sjukdom kan de stödja dig bättre. Om du är osäker på vad du ska berätta, fråga vårdpersonalen om råd. De kan också prata med och ge stöd till dina närstående.
• Tänk på att vården ofta ringer från dolt nummer och att du kan bli kallad till undersökningar och provtagningar med kort varsel. Se därför till att du har lämnat aktuella kontaktuppgifter och att du har aktiverat aviseringar i 1177 eller andra digitala tjänster som vården använder.

Skaffa dig den kunskap du behöver

Det finns mycket information om cancer och andra sjukdomar på internet. Pålitlig information finns bland annat här i Min vårdplan och på 1177. Fråga gärna vårdpersonalen om du har frågor om sådant du läser på nätet. Läs mer i modulen Mötet med vården under rubriken Källkritik.

Om du har frågor om cancer, prata gärna med till exempel Cancerrådgivningen eller Cancerlinjen. Hit kan både du som är patient och dina närstående ringa för information och stöd från legitimerad personal med lång erfarenhet.

Fundera på om du vill läsa på mer om sjukdomen som du kanske har, eller om du mår bättre av att låta bli. Är du en person som blir lugnare eller mer orolig av information?

> Läs mer på 1177.se. Sök på Att känna oro inför ett vårdbesök.
> Läs mer på 1177.se Sök på att vara orolig och Att hamna i kris.

Stödlinjer

• Webbplats: cancerfonden.se. Sök på Cancerlinjen.
• Telefon: 010-199 10 10

• Webbplats med chatt: cancercentrum.se. Sök på Cancerrådgivningen.
• Telefon: 08-123 138 00

Vad bör jag vara försiktig med?

• Om du funderar på att pröva alternativa behandlingar, berätta alltid detta för din kontaktsjuksköterska eller annan vårdkontakt. Vissa naturläkemedel kan påverka både sjukdomen, resultatet av prover och undersökningar, och effekten av behandlingen. Läs mer om alternativa metoder i modulen Behandling, under rubriken Komplementär, alternativ och integrativ medicin.
• Använd inte nikotin, tobak, alkohol eller andra droger för att lindra oro. Detta påverkar din hälsa negativt och kan på sikt öka oro och ångest istället för att lindra.

Datortomografi kallas också för DT, skiktröntgen eller CT, från engelskans computed tomography.

Om du har frågor, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

• Du får ligga på en brits som åker in i en röntgenapparat.
• Ofta används kontrastmedel som du dricker eller får direkt i blodet. Det ger ännu tydligare bilder.

Undersökningen går mycket snabbt. Själva bildtagningen tar inte mer än högst 15–20 sekunder.

För att bilderna ska bli skarpa är det viktigt att du ligger helt stilla under bildtagningen.

Vid en undersökning med datortomografi ligger du på en brits som åker in i en cirkelformad röntgenapparat.

Hur mår jag efteråt?

Oftast mår du som vanligt efter undersökningen. Om du har druckit kontrastmedel kan du bli lite orolig i magen. Om du har fått kontrastmedel i blodet är det bra att dricka mycket under det första dygnet, för att få ut kontrastmedlet ur kroppen genom urinen.

Om du har fått lugnande eller läkemedel som påverkar ögonen, får du inte köra bil efteråt.

Om du får utslag eller andra tecken på allergisk reaktion, hör av dig till röntgenavdelningen eller ring telefonnummer 1177 för att få råd.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Datortomografi.

Om du har frågor eller känner dig orolig inför att ligga länge i apparaten, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Du får inte ha några metallföremål på dig när undersökningen görs.

Innan undersökningen görs får du svara på frågor om ifall du har opererats i hjärtat eller huvudet. Om du till exempel har en pacemaker inopererad får du särskild information om vad som gäller.

Så går det till

Du får ligga på en brits som åker in i en så kallad magnettunnel.

• Ibland används kontrastmedel som du dricker eller får direkt i blodet. Det ger ännu tydligare bilder.
• Undersökningen tar 20–45 minuter och du måste ligga helt stilla. Du kan hela tiden kommunicera med en sjuksköterska.
• Det hörs ett ganska kraftigt knackande och surrande ljud när magnetkameran tar bilderna. Därför får du ha hörselskydd eller hörlurar på.

Vid en undersökning med magnetkamera ligger du på en brits som åker in i en magnettunnel.

Hur mår jag efteråt?

Oftast mår du som vanligt efter undersökningen. Om du har druckit kontrastmedel kan du bli lite orolig i magen. Om du har fått kontrastmedel i blodet är det bra att dricka mycket under det första dygnet, för att få ut kontrastmedlet ur kroppen genom urinen.

Om du har fått lugnande eller läkemedel som påverkar ögonen, får du inte köra bil efteråt.

Om du får utslag eller andra tecken på allergisk reaktion, hör av dig till röntgenavdelningen eller ring telefonnummer 1177 för att få råd.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Undersökning med magnetkamera.

PET är en förkortning av positronemissionstomografi. PET-kameraundersökning görs oftast tillsammans med datortomografi och kallas då PET-DT eller PET-CT.

Om du har frågor, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

Innan undersökningen får du en biologisk substans, exempelvis glukos, direkt i blodet. Substansen är bunden till ett radioaktivt ämne som gör att cancerceller och inflammatoriska celler syns tydligare på bilderna. Det radioaktiva ämnet ger en dos som motsvarar några års bakgrundsstrålning från naturliga källor som luft och mark.

Under undersökningen får du ligga på en brits som åker in i en kamera. Kameran har formen av en stor ring. Ringen är öppen på bägge sidorna.

Bildtagningen tar cirka 20–30 minuter. Det är viktigt att du ligger stilla så att bilderna blir skarpa. Du kan hela tiden kommunicera med en sjuksköterska.

Totalt tar undersökningen cirka 2 timmar eftersom du behöver vila både före och efter bildtagningen.

Hur mår jag efteråt?

Du mår som vanligt efter undersökningen. Det är bra att dricka mycket under det första dygnet, eftersom det radioaktiva ämnet lämnar kroppen genom urinen.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på PET-kameraundersökning.

Om du har frågor, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

Inför undersökningen får du ett radioaktivt läkemedel direkt i blodet. Läkemedlet ger en dos som motsvarar några års bakgrundsstrålning från naturliga källor som luft och mark.

Det behöver gå 2–4 timmar från att du får läkemedlet i blodet till dess att bilderna tas. Då hinner läkemedlet spridas till hela skelettet. Under tiden ska du dricka ungefär en halv liter.

Bilderna tas sedan med en gammakamera som visar hur läkemedlet har fördelats i kroppen.

Bildtagningen tar 30–60 minuter.

Skelettskintigrafin kombineras ofta med en datortomografi.

Hur mår jag efteråt?

Du mår som vanligt efter undersökningen.

Det är bra att dricka mycket under det första dygnet, eftersom det radioaktiva ämnet lämnar kroppen genom urinen.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

Om du har frågor, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

Ultraljud görs med hjälp av en givare som skickar in svaga ljudvågor i kroppen. Ljudvågorna reflekteras tillbaka och omvandlas till rörliga bilder som kan sparas. Under undersökningen kan läkaren ta prover av vävnader, om det behövs.

En ultraljudsundersökning kan göras utanpå eller inuti kroppen, beroende på vilken del av kroppen som ska undersökas.

Ultraljud utanpå kroppen

Du får gel på huden ovanför det område som ska undersökas. Gelen gör att bilden blir skarpare. Gelen torkas bort direkt efter undersökningen.

Ultraljud inuti kroppen

Man använder givare som är utformade på olika sätt beroende på vad som ska undersökas. Undersökningar av matstrupen görs genom munnen, av prostatan genom ändtarmen och av livmodern eller äggstockarna genom slidan.

En del upplever det som obehagligt, men det brukar inte göra ont. Om det behövs kan du få lugnande eller smärtstillande läkemedel.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Ultraljudsundersökning.

Hur ska jag förbereda mig?

När du ska bli sövd är det viktigt att vara fastande. Annars riskerar du att kräkas och få ner maginnehåll i lungorna under sövningen. I vissa fall ska du också ta laxerande läkemedel kvällen innan. Du kommer att få veta vad som gäller för dig.

Du ska duscha kvällen innan eller på undersökningsdagens morgon och tvätta dig med vanlig tvål och schampo. Ta bort nagellack. Använd inte smink på undersökningsdagen. Ta av eventuella smycken och lämna dessa hemma.

Ta med legitimation och dina läkemedel.

Så går det till

Du kommer in till sjukhuset samma dag på morgonen eller kvällen innan. Då får du byta om till operationskläder.

Sjuksköterskan sätter en PVK, en tunn slang, i din arm. Den gör att du kan få dropp eller läkemedel direkt i blodet.

När du är sövd genomförs den gynekologiska undersökningen. Ofta gör kirurgen en skrapning av livmoderns slemhinna, en så kallad abrasio. Då används ett instrument som liknar en liten skrapa. Kirurgen för in instrumentet genom slidan och livmoderhalsen in till livmodern där provet tas. I vissa fall undersöker kirurgen livmodern med en kamera. Den undersökningen kallas hysteroskopi.

Ibland undersöks även urinblåsan. Det förekommer även att kirurgen känner igenom brösten och armhålorna för att upptäcka eventuella tumörer eller förstorade lymfkörtlar.

Narkospersonalen övervakar dig under hela undersökningen.

Hur mår jag efteråt?

Du kommer att övervakas någon till några timmar efter undersökningen. Sedan kan du gå hem.

Du kan ha värk som påminner om mensvärk.

Du ska inte köra bil samma dag som undersökningen.

Det är vanligt att ha en liten blödning från slidan några dagar efter. Så länge du blöder bör du undvika tampong och menskopp och i stället använda binda. Du bör inte heller ha vaginalt samlag eller bada, eftersom det finns risk för infektion så länge du blöder.

När får jag svaret?

Svar på undersökningen får du antingen direkt eller vid överenskommen tid.

För att ställa rätt diagnos tas oftast ett cell- eller vävnadsprov, eller båda.

Cellprov

Cellprov tar man för att analysera cellernas uppbyggnad och innehåll. Det tas med hjälp av en nål, plastspatel eller borste beroende på vilka celler som ska undersökas. Provtagningen tar ett par minuter. Ibland kan man få lokalbedövning innan. Provet analyseras därefter i mikroskop.

Vävnadsprov – biopsi

Vävnadsprov, även kallat biopsi, innebär att man tar en bit av en vävnad för att analysera den. Större bitar kan tas i samband med en operation, och för mindre prov används ofta nål- eller stansbiopsi. Ibland kan man få lokalbedövning inför provtagningen. Provet analyseras därefter i mikroskop.

När får jag provsvaret?

Du kommer överens med din läkare/sjuksköterska om hur du får svaret och du får även veta ungefär hur lång tid det kan ta innan svaret kommer.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Vävnadsprov och cellprov.

Hur ska jag förbereda mig?

Du kommer att få veta vad som gäller för dig.

Informera vården om du använder blodförtunnande medicin. Du kan behöva göra uppehåll med medicinen eller ändra dosen.

Så går det till

Du kommer till sjukhuset för att göra undersökningen.

En läkare använder ultraljud för att hitta ett säkert ställe att sticka i tumören, genom antingen magen eller slidan.

Om man sticker genom huden på magen rengörs stickstället, och du får lokalbedövning. Efteråt får du ett förband på huden. Du kan låta förbandet sitta 1–2 dagar, om det sitter bra och inte har blött igenom. Om det har blött igenom kan du byta till ett nytt.

Om man sticker via slidan rengörs stickstället med en bomullsboll. Efteråt trycker läkaren med en bomullsboll över stickstället. Ibland lägger man in en tamponad (en typ av kompress) av biologiskt material som stöts ut av sig själv.

Läkaren tar oftast 2–3 prover från tumören. Proverna skickas sedan till ett laboratorium för analys.

Hela undersökningen tar en halvtimme, men själva provtagningen tar bara några sekunder. Oftast stannar du på sjukhuset cirka 20–30 minuter efteråt. I vissa fall kan du behöva stanna några timmar för observation.

Hur mår jag efteråt?

Du ska inte göra tunga lyft, till exempel lyfta matkassar eller göra snabba rörelser samma dag som undersökningen.

Det är normalt att blöda lite om man har stuckit genom slidan, men det brukar sluta inom några timmar.

När får jag svaret?

Din läkare berättar hur lång tid det tar att få svar från din provtagning.

Benmärgsprov tas ibland för att bekräfta diagnosen men oftare inför behandlingsstart och om du får sämre blodvärden.  

I benmärgsprovet ser man bland annat hur den normala produktionen av blodkroppar ser ut, och om du har stor mängd avvikande cancerceller Ofta undersöker man också om benmärgsprovet har kromosomavvikelser som är vanliga vid lymfom. Det är inte avgörande för att ställa diagnosen, men kan påverka vilken behandling man väljer.  

Så går det till 

Provet tas oftast från höftbenet på ryggsidan. Du får ligga ner på en brits. Läkaren rengör och bedövar stället där provet ska tas. Först får du bedövning i huden, sedan i benhinnan. Det kan svida en stund.

Benmärgsprov tas med en nål från höftbenet. 

Läkaren suger sedan ut lite benmärgsvätska (aspirat) eller tar en bit benmärg (biopsi), eller båda. Detta kan kännas obehagligt eller göra ont, men går oftast över fort. Du kan ta smärtstillande tabletter före provtagningen för att lindra eventuell smärta. 

Vad händer efteråt? 

Du kan vara öm i området i ett par dagar.  

När får jag svaret? 

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar. 

> Läs mer på 1177.se. Sök på Benmärgsprov. 

Lumbalpunktion kallas också LP eller ryggvätskeprov. Ryggvätska är den vätska som finns i hjärnans och ryggmärgens hålrum.  

Inför ett ryggvätskeprov 

Du kan ta med en närstående som stöd under provtagningen om du känner dig orolig.  

Det är bra om du kan hitta en skön och avslappnad ställning så att du klarar att ligga eller sitta still under hela undersökningen. Det finns till exempel avslappningsövningar och andningstekniker som du kan lyssna på hemma som förberedelse. 

Prata med läkaren om du är orolig. Läkaren kan förklara allt som ska hända.  

Så går det till 

Du kan ligga ner eller sitta upp när ryggvätskeprovet tas. Läkaren kommer att be dig att böja eller kuta på ryggen så mycket du kan. Det underlättar för läkaren, eftersom det då blir större mellanrum mellan kotorna. Du kan också få hålla en kudde i knäet om du ska sitta när provet tas.  

Provet tas vanligtvis mitt i ländryggen. Läkaren känner på ryggen och höfterna för att hitta rätt plats för sticket, och tvättar med sprit där provet ska tas. Du kan få lokalbedövning om du vill, men det lindrar inte helt utan du kan ändå känna ett tryck. Utan lokalbedövning känner du själva sticket genom huden under några sekunder. 

När nålen har gått igenom huden förs den in till den så kallade spinalkanalen, eller ryggradskanalen, som innehåller ryggvätska. 

När nålen är på plats får ryggvätska droppa ner och ut i ett provrör. 

Totalt brukar hela undersökningen ta ungefär 30 minuter. Den tar så lång tid för att ryggvätskan rinner långsamt, en droppe i taget. Ibland behöver läkaren mäta trycket i din hjärna genom att koppla på ett tunn slang till ryggvätskenålen. Exakt hur lång tid provtagningen tar beror på hur mycket ryggvätska som behövs, och det beror i sin tur på varför provet tas. Ofta behövs 5–25 milliliter. Ryggvätskan nybildas och tas upp kontinuerligt, du får ingen brist av ryggvätska efter provtagningen. 

Provtagningen gör vanligtvis inte ont eftersom du har fått bedövning. Efter provet kan du få ligga ner och vila en stund, vanligtvis 15–30 minuter. 

Ryggvätskeprov tas med en nål, oftast mitt i ländryggen. 

Hur mår jag efteråt? 

De flesta mår som vanligt efter provtagningen men en del får ont i huvudet. Besvären kommer efter ett par timmar och kan finnas kvar i flera dagar. 

Huvudvärken kan vara besvärlig, men det betyder inte att något är fel. Vanliga receptfria smärtstillande läkemedel hjälper oftast inte helt men det kan hjälpa att ligga ner. Ligg gärna utan kudde så att huvudet är i höjd med ryggraden. Det spelar ingen roll om du väljer att ligga på rygg, sida eller mage. 

För att lindra huvudvärken kan du också pröva att dricka kaffe eller ta koffeintabletter som finns att köpa receptfritt på apoteket.  

 Komplikationer 

Det är mycket ovanligt med allvarliga komplikationer efter ett ryggvätskeprov. 

Sök vård om du efter ett ryggvätskeprov får: 

• feber utan tydlig orsak 
• svaghet eller känselnedsättning i benen. 

Ring till din kontaktsjuksköterska eller till mottagningen eller avdelningen där du gjorde provet. Då kan du få hjälp med att bedöma dina symtom eller få veta var du kan söka vård. 

> Läs mer på 1177.se. Sök på Ryggvätskeprov – lumbalpunktion.
>Läs mer på 1177.se. Sök på Avslappning genom andning.
>Läs mer på 1177.se. Sök på Lokalbedövning. 

Cancersjukdomar har olika symtom och behandlas på olika sätt

Cancer uppstår på grund av en skada eller förändring i en eller flera celler. Cellen börjar sedan fungera allt mer annorlunda för varje celldelning och kan utvecklas till cancer. Cancer kan uppstå på olika ställen i kroppen och olika cancersjukdomar har olika symtom och behandlas på olika sätt. Chanserna att bli av med cancern varierar också mellan olika cancersjukdomar.   

Oftast går det inte att säga varför någon får cancer

Flera saker har betydelse för att cancer ska utvecklas. Många cancerformer är vanligare vid högre ålder. Det tar också olika lång tid för cancer att utvecklas. För det mesta är det omöjligt att säga varför en enskild person får cancer.

Cancer är vanligt

Mer än 60 000 svenskar får någon form av cancer varje år. Av dessa är cirka 40 procent under 65 år. I dag finns det runt 500 000 människor i Sverige som antingen har eller tidigare har haft cancer. Att fler och fler personer får en cancerdiagnos nu beror dels på att befolkningen blir äldre och dels på att sjukvården har blivit bättre på att hitta cancer.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Vad är cancer?

Slemhinnan i livmodern byggs upp av hormonet östrogen som stimulerar till celldelning. Livmoderkroppscancer kan uppstå om något blir fel i celldelningen.

Varje år får cirka 1 400 kvinnor i Sverige sjukdomen. De flesta har passerat klimakteriet.

Livmoderkroppscancer kallas också livmodercancer, endometriecancer eller corpuscancer.

Orsaken varierar men hormoner har ofta betydelse

Det går inte att säga exakt varför någon får livmoderkroppscancer, men hormonerna östrogen och gulkroppshormon (progesteron) har ofta betydelse. Östrogen och gulkroppshormon styr menscykeln genom att påverka slemhinnan i livmodern på olika sätt. Östrogen bygger upp slemhinnan och gulkroppshormon avbryter uppbyggnaden. Risken för livmoderkroppscancer ökar om östrogen kan verka utan att balanseras av gulkroppshormon.

Andra riskfaktorer är övervikt, diabetes, ökande ålder och viss ärftlighet. 

Bäckenet i genomskärning. Livmoderkroppscancer uppstår inuti livmodern.

Livmoderkroppscancer uppstår i slemhinnan inuti livmodern. Ibland växer tumören in i livmoderväggen.

De flesta blir av med sjukdomen

Livmoderkroppscancer upptäcks ofta tidigt, eftersom det ger symtom i form av vaginala blödningar efter klimakteriet eller blödningsrubbningar innan klimakteriet. De flesta som får livmoderkroppscancer blir av med sjukdomen efter behandling.

Behandlingen är oftast operation

Livmoderkroppscancer behandlas vanligen med operation. Ibland ges även strålbehandling eller cytostatika eller en kombination av dessa. Immunterapi kan också förekomma, alltså läkemedel som stärker kroppens immunförsvar mot cancern. I vissa fall ges bara hormonell behandling.

Ärftlighet är ovanligt

Livmoderkroppscancer är sällan ärftlig. Mindre än 5 procent av all livmoderkroppscancer är ärftlig och beror då på förändringar i de så kallade Lynchgenerna. En sådan förändring ökar även risken för bland annat tjocktarmscancer och ändtarmscancer.

Du kan få en remiss till en cancergenetisk mottagning om du har nära biologiska släktingar som har haft livmoderkroppscancer, tjocktarmscancer eller ändtarmscancer och som har blivit sjuka innan 50 års ålder.

• > Läs mer på 1177.se. Sök på Livmoderkroppscancer.
• > Läs mer på 1177.se. Sök på Ärftligt ökad risk för cancer.

Livmoderkroppscancer behandlas oftast med operation. Även strålbehandling, cytostatika, immunterapi, målriktad behandling eller en kombination av dessa kan användas. I vissa fall ges bara hormonell behandling. Det kan också ges som tillägg till annan behandling.

Detta påverkar behandlingsförslaget 

Faktorer som kan påverka behandlingsförslaget är om cancerceller har spridit sig till andra delar av kroppen eller inte, det vill säga vilket stadium sjukdomen är i. Storleken på tumören kan också ha betydelse, liksom hur du mår, om du har andra sjukdomar och vilka läkemedel du tar. Vad du själv vill och behöver vägs också in. 

Du diskuterar förslaget med din läkare

Du diskuterar behandlingsförslaget tillsammans med din läkare, och ni kommer överens om vilken behandling du ska få. Om du inte är nöjd med förslaget har du rätt till en ny medicinsk bedömning. Du har alltid rätt att tacka nej till behandling. Närstående har inte rätt att bestämma. 

Din behandling kan komma att ändras allteftersom den följs upp, och utifrån hur sjukdomen svarar på behandlingen och hur du mår.

Fertiliteten är kroppens förmåga att få biologiska barn. Din läkare ska berätta hur behandlingen påverkar din fertilitet och vilka alternativ som finns för dig.

Även om fertilitetsbevarande åtgärder inte är aktuella för dig, kan det kännas bra att få diskutera med en fertilitetsklinik innan din behandling börjar.

Livmodern kan gå att bevara en viss tid

Livmoderbevarande behandling kan i sällsynta fall vara möjlig. Det beror på hur och var tumören växer samt stadium, men är alltid ett frånsteg från den rekommenderade cancerbehandlingen.

En livmoderbevarande behandling innebär att man väntar med att ta bort livmodern till efter en eventuell graviditet. I stället utförs en operation där inte livmodern tas bort utan bara slemhinnan i livmodern. Därefter får du behandling med hormoner under 6 månader upp till ett år. Du följs var 6:e månad med nya prover från livmodern. Du bör försöka bli gravid så snart som möjligt efter att hormonbehandlingen har avslutats, förutsatt att den har haft effekt. Om du inte har blivit gravid inom ytterligare ett år bör en ny diskussion hållas mellan dig, din läkare och en reproduktionsmedicinsk specialist.

Om livmodern opereras bort

Om din livmoder har opererats bort spelar det ingen roll om du har sparat ägg, äggstocksvävnad eller embryon, eftersom surrogatmödraskap inte är lagligt i Sverige. Det innebär även att du inte kan ta med dina egna ägg till ett land där det är lagligt, för att hitta en surrogatmamma.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Fertilitet efter cancerbehandlingen.

Nedan finns en bild som översiktligt visar vilka olika behandlingsalternativ som finns. 

Ett team av läkare och annan vårdpersonal kommer att sätta sig in i ditt fall och rekommendera en behandling. Operation är det vanligaste alternativet.

Olika faktorer avgör om du därefter kommer att rekommenderas mer behandling eller inte. Det kan då vara cytostatikabehandling, ibland med tillägg av immunterapi, och eventuellt också strålbehandling.

Om det inte går att operera kommer du att få en individuell behandlingsplan. Du kan då rekommenderas cytostatikabehandling, ibland med tillägg av immunterapi, strålbehandling eller hormonbehandling.

Efter behandlingen följs du upp enligt riktlinjerna i det nationella vårdprogrammet.

Prata med din läkare eller kontaktsjuksköterska om du har frågor om din behandling. 

Bilden visar de olika stegen vid behandlingen av livmoderkroppscancer. Vilken behandling just du får baseras på en individuell bedömning.

Behandlingen är individuell och bilden nedan ger en översikt över olika behandlingsalternativ.  

Ett team av läkare och annan vårdpersonal kommer att sätta sig in i ditt fall och rekommendera en behandling. Faktorer som påverkar valet av behandling är exempelvis om det är en enstaka förändring (metastas) och var den sitter eller om det är en spridd sjukdom, och vilken behandling du har fått tidigare. De behandlingar som kan vara aktuella är cytostatika, immunterapi, målriktad behandling och strålbehandling. Du kan få en av dessa eller en kombination av flera. Även operation kan vara aktuellt.

Efter behandlingen följs du upp enligt riktlinjerna i det nationella vårdprogrammet och dina behov. 

Prata med din läkare eller kontaktsjuksköterska om du har frågor om din behandling.

Bilden visar de olika stegen i behandlingen vid återfall av livmoderkroppscancer. Vilken behandling just du får baseras på en individuell bedömning

Behandling med botande syfte kallas också kurativ behandling.

Behandlingen följs upp och kan behöva bytas

Behandlingen följer nationella riktlinjer. Den följs upp med regelbundna kontroller med till exempel datortomografi, blodprov eller läkarundersökningar. Utifrån kontrollerna planeras behandlingen vidare och du kan behöva byta behandling. Du får information av din läkare eller kontaktsjuksköterska via besök, telefon eller brev.

Du kan få flera behandlingar

Du kan rekommenderas flera olika behandlingar. De kan pågå samtidigt eller efter varandra.

Om du får en behandling inför en annan kallas det neoadjuvant behandling. Till exempel kan du behandlas med cytostatika inför en operation. Målet är då att krympa tumören, så att så mycket som möjligt av den kan tas bort under operationen.

Du kan också få en behandling efter en annan, till exempel cytostatika efter en operation. Det kallas tilläggsbehandling eller adjuvant behandling.

Neoadjuvant och adjuvant behandling kan också vara annan behandling, till exempel målriktad behandling, hormonell behandling och strålbehandling.

Målet med behandlingen kan ändras

Målet med behandlingen kan ändras efter att den har startat. En behandling med botande syfte som inte har botande effekt kan ändras till att ha som mål att lindra symtom och bromsa sjukdomen.

Du kan få palliativ vård under lång tid, samtidigt som du får behandling som bromsar sjukdomen. Genom att tidigt uppmärksamma dina behov av palliativ vård ökar möjligheten till god livskvalitet. Målet med din vård och behandling ska vara tydligt för både dig, dina närstående och vårdpersonalen, och det är viktigt att lägga upp en plan för den fortsatta vården. Du kan till exempel få lindring av symtom som smärta, och stöd genom att prata om det som är viktigt för dig.

Vad är viktigt för mig?

Det är bra om du funderar över vad som är viktigt för dig och vilket stöd du behöver. Om du vill kan du göra det tillsammans med någon som står dig nära.

Du har rätt till samtal om din situation. Närstående kan vara med om du vill. Samtalen kan till exempel handla om följande:

• dina tidigare erfarenheter
• vad du vill och kan göra själv
• dina önskemål och prioriteringar
• din sjukdom och behandling.

Prata med din läkare, kontaktsjuksköterska och kurator om vad som är viktigt för dig. Tillsammans kan ni planera vården så att du känner dig trygg och får det stöd du behöver.

Vilken hjälp kan jag få?

Här är några exempel på hjälp och stöd:

• Du kan få lindring eller förebyggande hjälp mot till exempel smärta, illamående och trötthet.
• Du kan få stöd att hantera känslor som oro eller ångest, eller hantera tankar om livet och döden.
• Du kan få praktisk hjälp, till exempel med intyg eller ekonomisk vägledning så att du kan ordna vardagen på bästa sätt.
• Du kan få hjälpmedel som kan underlätta vardagen.

Tillsammans med vårdpersonalen får du regelbundet uppdatera din plan för vård och behandling utifrån dina behov.

Om det är något du funderar på, tveka inte att fråga din kontaktsjuksköterska eller annan vårdpersonal.

Var kan jag få palliativ vård?

Beroende på vilka behov du har, vad du vill och vad som är möjligt, kan du få palliativ vård till exempel hemma, på ett vård- och omsorgsboende eller på sjukhus. Dina behov och vad du vill kan också ändras när sjukdomen förändras. Till exempel kan du behöva vara en kortare tid på sjukhuset för att sedan vårdas hemma. Ibland kan du behöva få hjälp av flera olika vårdenheter.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Palliativ vård och Planerad vård hemma

Cancerbehandling med bromsande och lindrande effekt

När det inte går att bli av med sjukdomen kan du få cancerbehandling med syfte att bromsa sjukdomen, förlänga livet och ge dig en så god livskvalitet som möjligt. Bromsande och symtomlindrande behandling har ofta god effekt på hur du mår och på sjukdomens utveckling och kan pågå så länge som den har önskad effekt. Om en bromsande behandling inte har önskad effekt kan man i många fall byta till en annan.

Med tiden kan effekten bli sämre

Med tiden är det vanligt att cancersjukdomen påverkar dig allt mer. Samtidigt kan cancerbehandlingen med tiden få sämre effekt och i stället ge fler och mer påtagliga biverkningar. Det kan nå en punkt där du inte längre har nytta av den. Tillsammans med din läkare behöver du då överväga om det är lämpligt att avbryta behandlingen.

I sådana situationer kommer du fortfarande att få palliativ vård, som syftar till att förebygga och lindra symtom som sjukdomen orsakar. Målet är att ge dig den bästa möjliga livskvaliteten och hjälpa dig att hantera sjukdomens påverkan på bästa sätt.

Vid palliativ vård i livets slutskede bedöms du ha kort tid kvar att leva, dagar eller veckor.

Det här kan vara tecken på att döden närmar sig:

• Du kan vara mer sängliggande.
• Du kan ha svårt att svälja.
• Du kan bara dricka små mängder vätska.
• Du kan ha sämre cirkulation och andning.
• Du kan ha sänkt medvetande eller vara förvirrad i perioder.

Vårdpersonalen tar hänsyn till vad du vill och behöver

Din läkare samtalar med dig och dina närstående om situationen. Ibland är även en sjuksköterska eller undersköterska med under samtalet. Även vårdteamet runt dig informeras om att du är döende.

Vårdpersonalen ska ta hänsyn till dina önskemål om vården i livets slut, och respektera dina andliga och existentiella behov.

Du ska få de läkemedel du behöver för att lindra besvärliga symtom.

Vårdpersonalen kommer att ta reda på hur du mår med jämna mellanrum. Om du inte kan berätta själv tittar man efter vissa tecken, till exempel ditt ansiktsuttryck, hur du andas och hur ditt hjärta slår. Vårdpersonalen kommer också att prata med dina närstående om hur du mår. 

Om du har särskilda behov kontaktar vårdteamet personal med rätt kompetens. Det kan vara till exempel ett smärtteam, en andlig företrädare eller en annan enhet på sjukhuset.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Palliativ vård och Vård i slutet av livet.
> Dina närstående kan läsa mer på narstaende.se.

Hälsosamma vanor kan göra stor skillnad på både kort och lite längre sikt. Om du opereras akut kan du ändå påverka resultatet genom att leva hälsosamt efter operationen.

Tobak och nikotin 

Den som använder tobak får syrebrist i kroppens vävnader, och det är den vanligaste orsaken till komplikationer efter en operation. En annan effekt är att kroppen får sämre förmåga att bilda bindväv, vilket gör att sår läker sämre. Om du slutar att använda tobak minskar risken att få blodpropp, lunginflammation och sårinfektion efter operationen. Såret kommer också att läka bättre. 

Tobak och nikotin finns i cigaretter, e-cigaretter, snus och upphettade tobaksprodukter. Du bör därför undvika alla produkter med tobak eller nikotin före och efter operationen. 

Råd till dig som använder tobak och nikotin 

Avstå från tobak och nikotin så långt före operationen som möjligt, minst 4 och gärna 8 veckor. Prata med vårdpersonalen för att få råd om hur du ska göra. Du kan också få hjälp och stöd av vårdcentralen. 

Alkohol

Att dricka alkohol tiden före en operation ökar risken för sårinfektion, urinvägsinfektion och lunginflammation. Alkohol höjer även blodtrycket och ökar risken för blödning och påverkan på hjärtat och kärlen. Genom att undvika alkohol så långt före operationen som möjligt kan din kropp återhämta sig från alkoholens negativa effekter. 

Du kan få hjälp och stöd av vården med att sluta dricka alkohol.

Narkotika och andra droger

Om du använder narkotika eller andra droger, berätta det för din läkare innan du ska opereras. Det är säkrast för dig och du kan få hjälp att sluta. Läkaren har tystnadsplikt.

Fysisk aktivitet

Olika former av fysisk aktivitet underlättar en snabb återhämtning och minskar risken för komplikationer efter operationen. En operation försämrar tillfälligt din fysiska förmåga. Om du rör på dig extra mycket före operationen ökar blodets förmåga att ta upp syre och blodtrycket sänks. Genom att vara fysiskt aktiv innan du opereras kan du alltså ge hjärtat, kärlen och lungorna ett så bra utgångsläge som möjligt. 

Råd om fysisk aktivitet

Hur mycket och hur intensiv fysisk aktivitet du klarar är individuellt, men all rörelse är bättre än ingen rörelse. Den allmänna rekommendationen är att röra på sig så att pulsen ökar och man blir varm och lätt andfådd 150–300 minuter i veckan, eller på en mer ansträngande nivå 75–150 minuter i veckan. Aktiviteten bör spridas över veckan. All rörelse räknas och det behöver inte vara organiserad träning. Om du kan får du gärna röra dig mer än rekommendationen.

Du kan behöva förebyggande andningsträning, om du har en lungsjukdom eller nedsatt fysisk funktion sedan tidigare. Det kan innebära träning av andningsmusklerna eller olika tekniker för att rengöra luftvägarna från slem.

Kontakta en fysioterapeut om du behöver råd om fysisk aktivitet och träning inför operationen. 

Matvanor

Försök att äta regelbundet för att öka chansen att du får i dig den mat du behöver. Du bör äta frukost, lunch och middag samt 2–3 mellanmål.

Välj mat med mycket proteiner. Bra proteinkällor är ägg, mejeriprodukter, bönor och linser, nötter och frön, kött, fisk, fågel och sojaprodukter som tofu. Kroppens celler använder proteinerna till att reparera och bygga nytt.

Det är viktigt att äta näringsrikt inför en operation.

Förslag på proteinrika pålägg på en smörgås

• Keso
• Makrill i tomatsås
• Ägg
• Hummus (kikärtsröra)
• Ost
• Jordnötssmör eller annat nötsmör
• Leverpastej
• Tonfisk i vatten eller olja

Förslag på proteinrika mellanmål

• Fruktsallad med vaniljkesella
• Keso med bär
• Äggröra
• Salta kex med en dessertost
• Smoothie gjord på mjölk, kvarg och banan. Mixa 1 deciliter mjölk med 1 deciliter smaksatt kvarg och en banan.

Om du har sämre aptit och riskerar att gå ner i vikt, bör du välja mat som innehåller mycket kalorier. Eftersom fett är en viktig energikälla kan du gärna äta mer fett. Välj gärna fetter med hög andel omättat fett. Det finns till exempel i oljor, mjuka och flytande margariner, nötter, frön, mandel, avokado, oliver och fet fisk som lax, sill, strömming, makrill och sardiner. Du behöver dock inte helt utesluta livsmedel med mättat fett. Det finns framför allt i fett kött, feta charkprodukter, feta mejerivaror som grädde, smör och ost, och i kokos. Berätta för din kontaktsjuksköterska om du har gått ner i vikt eller har svårt att äta. Du kan då få kontakt med en dietist och även få kosttillägg i form av kaloririka näringsdrycker.

I din kallelse får du detaljerad information om hur du ska förbereda dig. Här får du allmän information.

Inskrivning

Inför din operation har du ett inskrivningssamtal. Samtalet genomförs via telefon, video eller som ett besök på sjukhuset. Förbered dig genom att skriva ner dina frågor och ha gärna med en närstående till samtalet. Ibland sker samtalet när du kommer till sjukhuset för operationen.

Om du ska till sjukhuset på ett besök, ta med legitimation och eventuella läkemedel du behöver under dagen. Ta också med din läkemedelslista och eventuellt behandlingskort för blodförtunnande läkemedel. Om du tar naturläkemedel är det viktigt att du berättar det.

Provtagning

Du kan behöva lämna blodprover inför operationen. Antingen gör du det vid inskrivningen eller så får du en remiss för att lämna proverna på en vårdcentral eller ett laboratorium. Du får veta var du kan lämna proverna.

Läkemedel

Inför operationen kan du behöva göra uppehåll med de eventuella läkemedel och naturläkemedel du tar, eller ändra dosen. Du kan också behöva ta nya läkemedel inför operationen. Din läkare berättar vad som gäller för dig.

EKG – mätning av hjärtats aktivitet

Du kan behöva undersökas med EKG, som mäter hjärtats elektriska aktivitet. Det är läkaren som avgör om det behövs.

Duscha

Du ska duscha och tvätta kroppen inför operationen. Efter att du har duschat är det viktigt att du tar på dig rena kläder.

Fasta

Det är viktigt att du fastar före operationen, annars kan du kräkas och få ner maginnehåll i lungorna. Du får alltså inte äta eller dricka ett antal timmar innan du ska sövas. Följ instruktionerna du får.

Ta alltid med dig:

• legitimation
• telefonnummer till närstående
• läkemedel och läkemedelslista
• tidsfördriv, till exempel böcker
• egna anteckningar och frågor
• mobiltelefon, laddare med lång sladd och hörlurar
• sköna kläder som är enkla att ta på.

Ta med dig om du ska stanna över natten:

• inneskor som är stabila och lätta att ta av och på
• extra kläder
• hygienartiklar, till exempel tandborste, tandkräm och hudkräm.

Ta inte med dig:

• värdesaker
• stora summor pengar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Narkos – att bli sövd, EKG och Att lämna blodprov.

I din kallelse får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå. Här får du allmän information.

Innan du ska sövas

På sjukhuset får du byta om till särskilda kläder och låsa in dina saker i ett skåp. Du får lägga dig i en säng eller sitta i en fåtölj när du väntar på din tur.

Du får en perifer venkateter, PVK, i ett blodkärl i handen eller armen. Venkatetern är en tunn plastslang som gör att du kan få läkemedel och dropp direkt i blodet.

Personalen följer dig till operationsavdelningen när det är dags för din undersökning eller operation.

Så går det till att sövas

När det är dags att sövas får du sömnmedel i venkatetern. Du får andas extra syrgas i en mask framför munnen och nästan.

När du är sövd övervakar narkospersonalen dig och ditt hjärtas och dina lungors funktion.

När du vaknar

När du vaknar har du redan förts till en uppvakningsavdelning. Personalen där tar hand om dig tills du kan komma till en vårdavdelning eller gå hem.

I samband med en operation i narkos kan du få dropp och ibland urinkateter.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Narkos och Venkateter i armen eller handen.

Det finns två metoder för ryggbedövning: epiduralbedövning och spinalbedövning. Det som skiljer dem är hur långt in i ryggraden bedövningsmedlet sprutas.

Hur ska jag förbereda mig?

I kallelsen får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå.

Så går det till

Du får antingen sitta eller ligga ner när du ska få ryggbedövningen.

Innan du får själva ryggbedövningen kan du få lokalbedövning i huden.

Du kan få ryggbedövningen med en spruta som en engångsdos.

Om du behöver en bedövning som man kan fylla på, lägger man in en kateter som man antingen kan ge flera doser i, eller koppla till en läkemedelspump. Katetern är en tunn plastslang som inte brukar kännas. Denna typ av bedövning kan också användas som smärtlindring efter operationen.

Vid ryggbedövning bedövas nerverna som styr urinblåsan. Därför kan du få en urinkateter som du har kvar tills bedövningen har släppt.

Ryggbedövning kan ges genom en kateter, en tunn slang i ryggen

Hur mår jag efteråt?

• Blodtrycket kan sjunka när bedövningen verkar, därför kontrolleras det regelbundet.
• Du kan vara öm i ryggen, ha klåda och få ett blåmärke vid stickstället. Det brukar gå över inom några dagar.
• Om du har varit helt bedövad är det vanligt att skaka och huttra en stund efter operationen.
• Om du har svårt att kissa efter att bedövningen har släppt, kontakta vården.
• Det kan hända att du får huvudvärk efter en ryggbedövning, även om det är ovanligt. Då är det bra att dricka mycket och ta värktabletter. Om det inte går över efter 1–3 dygn kan du få annan behandling.
• Allvarliga och bestående nervskador efter en ryggbedövning är mycket ovanligt.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Ryggbedövning vid operation

Du kanske behöver komma till sjukhuset dagen före operationen, eller så räcker det att du kommer dit samma morgon. Detta påverkar vilka förberedelser du behöver göra själv och vad du kan göra ihop med vårdpersonalen.

Lev hälsosamt före och efter operationen

När du opereras utsätts din kropp för påfrestning och stress. Genom att leva hälsosamt hjälper du kroppen att återhämta sig, läka sår och hantera infektioner och blödningar.

Du bör äta näringsrikt och inte banta inför operationen. Det är viktigt att du meddelar vårdpersonalen om du går ner i vikt eller har svårt att äta.

Fysisk aktivitet gör kroppen bättre förberedd för operationen. Om du tränar nu så fortsätt med det. Om du inte tränar kan du börja försiktigt och öka successivt. En kort promenad är mycket bättre än ingen alls.

Du bör inte dricka alkohol eller röka 4–8 veckor före och efter operationen. Om du ska opereras med kort varsel är det bra att du avstår så länge som möjligt före operationen.

Om din läkare bedömer att du riskerar komplikationer på grund av dina levnadsvanor, kan du få stöd för att ändra dem inför operationen.

Ibland kan du behöva stöd eller behandling för att må bättre och bli starkare. Då kan operationen skjutas upp tills du har bättre förutsättningar att klara den. 

Det är bra att vara fysiskt aktiv inför operation.

Inskrivning

Ofta har du ett inskrivningsbesök några dagar eller veckor före operationen. Då får du träffa en läkare och sjuksköterska och lämna blodprover. Du kan också få träffa till exempel en fysioterapeut eller en narkosläkare. Om det behövs kommer du att gå igenom fler undersökningar.

Ta gärna med en närstående till besöket. Förbered dig genom att läsa igenom den information du har fått i kallelsen. Fyll också i hälsodeklarationen om du har fått en sådan.

Ta också med

• lista på dina läkemedel
• legitimation
• telefonnummer till närstående
• läkemedel som du kan behöva ta under dagen
• papper och penna så att du kan skriva ner frågor du har och svar på dem. 

Läkemedel

Inför operationen kan du behöva göra uppehåll med eller ändra dosen av dina läkemedel. Din läkare kommer att berätta vad som gäller för dig.

Veckan före operationen ska du inte ta värktabletter som innehåller acetylsalicylsyra. Undvik även tabletter med ibuprofen dagarna före operationen. Om du behöver, ta i stället tabletter som innehåller paracetamol. Fråga din kontaktsjuksköterska vad som är bäst för dig.

Du kan behöva sluta med vissa blodförtunnande läkemedel. Du kan också behöva ta blodförtunnande som en spruta för att förebygga blodpropp. Din läkare berättar vad som gäller för dig.

Du kommer också att få en dos antibiotika före operationen för att förebygga infektion.

Naturläkemedel

Inför operationen kan du behöva göra uppehåll med naturläkemedel. Berätta för din läkare vilka naturläkemedel du använder.

Tvätta dig enligt anvisningarna före operationen.

Hygien

Kvällen före operationen ska du duscha hela kroppen och tvätta håret. På operationsdagens morgon ska du endast tvätta kroppen. Det är viktigt att du rengör naveln ordentligt med en bomullspinne. Ibland behöver du köpa en särskild tvål på apoteket. Efter att du har duschat ska du ta på dig rena kläder. På kvällen före operationen ska du även bädda med rena lakan.

Du kommer att få detaljerad information av vårdpersonalen om hur du ska tvätta dig före operationen.

Efter att du har duschat ska du inte använda

• kräm eller lotion
• hårbalsam
• parfym
• nagellack
• smink
• smycken eller klocka
• piercing.

Du ska inte heller raka underlivet.

Fasta

Du är sövd under operationen. Därför är det viktigt att du inte äter fast föda en viss tid före operationen. Annars kan du kräkas under operationen och få ner maginnehåll i lungorna. Du får mer information om vad som gäller för dig.

Om du blir sjuk före operationen

Om du skulle bli förkyld, få feber eller känna dig sjuk, ring din kontaktsjuksköterska eller avdelningen och meddela detta.

Kontakta vården om du känner dig sjuk.

Bra att ha med till sjukhuset

Ta gärna med följande till sjukhuset:

• Legitimation.
• Telefonnummer till närstående.
• Läkemedel och läkemedelslista.
• Stadiga inneskor som är lätta att ta på utan att behöva böja sig.
• Hygienartiklar.
• Tidsfördriv, till exempel böcker och tidningar.
• Egna anteckningar och frågor.
• Mobiltelefon, hörlurar och laddare (helst med en lång sladd).
• Sköna byxor som är vida i midjan, alternativt klänning eller tunika. Du kan vara svullen över magen efter operationen.

Ta inte med dig värdesaker (till exempel smycken) eller stora summor pengar.

Planera för när du kommer hem

Det är bra att redan före din operation planera för när du kommer hem. Om du inte har närstående som kan hjälpa dig, är det bra att i god tid kontakta kommunens hemtjänst. Det kan kännas bra att de första dagarna få hjälp med att handla, laga mat, städa och kanske ta en promenad.

Ibland kan du blöda från slidan efter operationen, så ha gärna bindor hemma.

> Se en film om Behandling vid livmoderkroppscancer med operation

Scanna QR-koden för att komma till filmen.

Så går det till

Operationen görs i narkos. Det betyder att du sover och inte känner smärta. I vissa fall får du en spruta med bedövningsmedel i ryggen innan du sövs.

När du sover tippas britsen så att du ligger med huvudet lite nedåt.

Kirurgen gör 4–5 hål i huden, så kallade porthål, för att kunna föra in operationsinstrumenten. Via porthålen fylls också din buk med gas. Gasen spänner upp buken så att kirurgen lättare ser och kommer åt.

Instrumenten styrs av kirurgen eller så använder kirurgen en robot för att styra instrumenten, en så kallad robotassisterad titthålsoperation. Ett av instrumenten är en kamera som gör att kirurgen kan se ingreppet på en bildskärm och förstora bilden för att se små vävnadsstrukturer.

Vanligtvis tas din livmoder, äggstockar, äggledare och eventuellt portvaktskörtlar ut genom slidan. Vid enstaka tillfällen kan ett lite större snitt behöva göras för att få ut allt.

Kirurgen gör flera små hål på magen.

Äggstockarna kan lämnas kvar, speciellt om du inte har kommit i klimakteriet, men äggledarna brukar tas bort.

Vid robotassisterad titthålsoperation styr kirurgen instrumenten med en robot.

Du får en kateter i urinblåsan. Katetern tas oftast bort inom ett dygn efter operationen.

Såren sys ihop med en särskild tråd som försvinner av sig själv eller stängs med metallklamrar, så kallade agraffer. Du får även ett förband.

Operationen tar 1–3 timmar. Innan du väcks får du läkemedel för att minska illamående och smärta.

Efter operationen skickas de bortopererade organen till patologen för en mikroskopisk undersökning.

Vad händer efteråt?

När operationen är klar körs du till en uppvakningsavdelning där personal håller koll på hur du mår. Där får du vara några timmar, beroende på operationens längd och omfattning. Därefter körs du till en vårdavdelning.

Efter operationen har du ett ökat behov av vätska och näring. För att främja återhämtning och läkning är det därför bra om du kommer i gång med att dricka och äta. Du får börja äta och dricka igen när du vaknar och mår tillräckligt bra, om du inte har fått andra instruktioner. Ibland får du näringsdryck för att få tillräckligt med näring. Målet är att du ska dricka minst 1,5 liter per dygn inklusive näringsdryck.

Aktivitet på sjukhuset

Målet är att du ska komma upp från sängen redan på operationsdagens kväll. Personalen visar hur du bäst tar dig upp och rör dig för att inte belasta operationssåret. Du kommer att vara uppe så mycket du orkar och äta dina måltider sittande.

Exempel på ett träningsprogram:

• Gå i korridoren minst 4 gånger under dagen.
• Var uppe ur sängen 6–8 timmar fördelat över dygnet.  

Trampa med fötterna om du ligger mycket i sängen.

Ett gåbord kan ge stöd när du är uppe och går.

Om du är mycket sängliggande efter en operation, bör du trampa med fötterna fram och tillbaka. Det ökar blodcirkulationen och minskar risken för till exempel blodpropp.

Andningsövningar

För att minska risken för komplikationer i lungorna, till exempel lunginflammation, är det viktigt med andningsövningar. Om det behövs kan du få blåsa mot motstånd med hjälp av en PEP-pipa. Du får information och hjälpmedel av avdelningens fysioterapeut.

Du kan behöva träna andningen med en PEP-pipa.

Hur mår jag efteråt?

Det är normalt att ha lite lätt förhöjd kroppstemperatur men du ska inte ha feber. Det är vanligt att ha en liten blödning eller flytning från slidan de första dagarna efter operationen. Använd binda, inte tampong. Tampong kan öka risken för infektion och smärta i operationsområdet längst upp i vaginan. En vecka till tio dagar efter operationen är det vanligt att få en mörk eller färsk blödning från vagina. Det är normalt och beror på att sårskorpan från operationssåret i vaginaltoppen lossnar. 

Smärta och illamående

Du kan uppleva ett obehag i halsen efter operationen. Detta orsakas av andningsslangen som du har haft i din hals under operationen.

Du kan också må illa. Det finns medicin som lindrar besvären

Du kan känna smärta i axlarna eller över bröstet. Det beror på att din kropp har legat lutad med huvudet nedåt och buken varit fylld med gas under operationen.

Du kommer att vara öm i magen de första veckorna efter operationen.

Smärtlindring är viktigt för din återhämtning. Det gör att du sover bättre, kan röra dig mer och andas lättare. Det är därför viktigt att du berättar för personalen om du har ont. Du kommer att få svara på hur ont du har på en skala från 0 till 10 vid flera tillfällen. 

Du får säga hur ont du har på en skala från 0 till 10.

Den vanligaste smärtlindringen är tabletter som grund. Vilken smärtlindring du får utöver tabletterna kommer läkaren att bestämma tillsammans med dig.

Det är viktigt att du tar den smärtstillande läkemedlen enligt ordination om du har ont. Du blir inte beroende av dessa läkemedel under den korta period som du behöver den.

Du får en läkemedelslista med dig när du skrivs ut.

Minskade tarmrörelser

Efter en operation minskar rörelserna i tarmen, och de första dagarna efter operationen har du vanligtvis inte avföring. Det bästa sättet att få i gång tarmen är att äta, dricka och vara i rörelse. Om det behövs får du läkemedel som stimulerar tarmfunktionen.

Blodförtunnande läkemedel

Du kommer att behandlas med blodförtunnande läkemedel efter operationen, ofta via sprutor i huden på magen eller låret. Du får lära dig hur du tar läkemedlet innan du lämnar sjukhuset. För att förhindra blodproppar behöver du ta det blodförtunnande läkemedlet varje dag i några veckor efter operationen.

Återhämtning och sjukskrivning

Det är vanligt att stanna på sjukhuset i 1–2 dygn efter operationen. Det är vanligt att vara sjukskriven i 2–4 veckor efter operationen.

Du får räkna med att det tar några veckor innan du har fått tillbaka din energi. Mycket av din energi går åt till läkningen, så din uthållighet kommer att vara begränsad under en period. Du kan känna dig trött, vara yr och känna smärta eller annat obehag.

Aktivitet hemma

När du har lämnat sjukhuset kan du gradvis öka din aktivitet.

De första 3–4 veckorna bör du undvika

• att bära tungt, till exempel tunga väskor
• aktiviteter som du upplever ansträngande, till exempel sitta på huk eller stå med kroppen framåtböjd
• hård träning som löpning, styrketräning eller gympa. Tänk på att även tyngre arm- och benträning påverkar bukväggen.
• ansträngande arbete, till exempel klippa gräs, tvätta fönster och skotta snö.

Gör gärna pulshöjande aktiviteter som inte påverkar magmusklerna, till exempel promenera och gå i trappor. När din styrka och kondition förbättras kan du öka intensiteten i dina aktiviteter.

Vänta med att ha penetrerande sex i 8–10 veckor efter operationen.

Uppföljning

Du kommer att ha kontakt med vården efter din operation, så att de kan följa upp hur du mår. Du och din läkare bestämmer hur och när uppföljningen ska göras och hur du får svaret på den mikroskopiska analysen

Du kanske behöver komma till sjukhuset dagen före operationen, eller så räcker det att du kommer dit samma morgon. Detta påverkar vilka förberedelser du behöver göra själv och vad du kan göra ihop med vårdpersonalen.

Många verksamheter arbetar enligt en metod som kallas ERAS (enhanced recovery after surgery). Syftet är att du ska återhämta dig så fort som möjligt efter operationen och minska risken för komplikationer. Du kommer att få veta vad som gäller för dig.

Lev hälsosamt före och efter operationen

När du opereras utsätts din kropp för påfrestning och stress. Genom att leva hälsosamt hjälper du kroppen att återhämta sig, läka sår och hantera infektioner och blödningar.

Du bör äta näringsrikt och inte banta inför operationen. Det är viktigt att du meddelar vårdpersonalen om du går ner i vikt eller har svårt att äta.

Fysisk aktivitet gör kroppen bättre förberedd för operationen. Om du tränar nu så fortsätt med det. Om du inte tränar kan du börja försiktigt och öka successivt. En kort promenad är bättre än ingen alls.

Du bör inte dricka alkohol eller röka 4–8 veckor före och efter operationen. Om du ska opereras med kort varsel är det bra att du avstår så länge som möjligt före operationen.

Om din läkare bedömer att du riskerar komplikationer på grund av dina levnadsvanor, kan du få stöd för att ändra dem inför operationen.

Ibland kan du behöva stöd eller behandling för att må bättre och bli starkare. Då kan operationen skjutas upp tills du har bättre förutsättningar att klara den. 

Det är bra att vara fysiskt aktiv inför operationen.

Inskrivning

Ofta har du ett inskrivningsbesök några dagar eller veckor före operationen. Då får du träffa en läkare och sjuksköterska och lämna blodprover. Du kan också få träffa en fysioterapeut eller en narkosläkare. Om det behövs kommer du att gå igenom fler undersökningar.

Ta gärna med en närstående till besöket. Förbered dig genom att läsa igenom den information du har fått i kallelsen. Fyll också i hälsodeklarationen om du har fått en sådan.

Ta också med

• lista på dina läkemedel
• legitimation
• telefonnummer till närstående
• läkemedel som du kan behöva ta under dagen
• papper och penna så att du kan skriva ner frågor du har och svar på dem. 

Läkemedel

Inför operationen kan du behöva göra uppehåll med eller ändra dosen av dina läkemedel. Din läkare berättar vad som gäller för dig.

Veckan före operationen ska du inte ta värktabletter som innehåller acetylsalicylsyra. Undvik även tabletter med ibuprofen dagarna före operationen. Om du behöver, ta i stället tabletter som innehåller paracetamol. Fråga din kontaktsjuksköterska vad som är bäst för dig.

Du kan behöva sluta med vissa blodförtunnande läkemedel. Du kan också behöva ta blodförtunnande som en spruta för att förebygga blodpropp.

Du kommer också att få en dos antibiotika för att förebygga infektion. Din läkare berättar vad som gäller för dig.

Naturläkemedel

Inför operationen kan du behöva göra uppehåll med naturläkemedel. Berätta för din läkare vilka naturläkemedel du använder.

Hygien

Kvällen före operationen ska du duscha hela kroppen och tvätta håret. På operationsdagens morgon ska du endast tvätta kroppen. Det är viktigt att du rengör naveln ordentligt med en bomullspinne. Ibland behöver du köpa en särskild tvål på apoteket. Efter att du har duschat ska du ta på dig rena kläder. På kvällen före operationen ska du också bädda med rena lakan.

Du kommer att få detaljerad information av vårdpersonalen om hur du ska tvätta dig före operationen.

Tvätta dig enligt anvisningarna före operationen.

Efter att du har duschat ska du inte använda

• kräm eller lotion
• hårbalsam
• parfym
• nagellack eller smink
• smycken eller klocka
• piercing.

Du ska inte heller raka underlivet.

Fasta

Du är sövd under operationen. Därför är det viktigt att du inte äter fast föda en viss tid före operationen. Annars kan du kräkas under operationen och få ner maginnehåll i lungorna. Du får mer information om vad som gäller för dig.

Näringsdrycker

Du kan behöva dricka speciella näringsdrycker kvällen innan och cirka 2 timmar före operationen. Syftet är att du ska må så bra som möjligt, må mindre illa och få en snabbare återhämtning.

Kontakta vården om du känner dig sjuk.

Om du blir sjuk före operationen

Om du skulle bli förkyld, få feber eller känna dig sjuk, ring din kontaktsjuksköterska eller avdelningen och meddela detta.

Bra att ha med till sjukhuset

Ta gärna med följande till sjukhuset:

• Legitimation.
• Telefonnummer till närstående.
• Läkemedel och läkemedelslista.
• Stadiga inneskor som är lätta att ta på utan att böja sig.
• Hygienartiklar.
• Tidsfördriv, till exempel böcker och tidningar.
• Egna anteckningar och frågor.
• Mobiltelefon, hörlurar och laddare (helst med en lång sladd).
• Sköna byxor som är vida i midjan, alternativt klänning eller tunika. Du kan vara svullen över magen efter operationen.

Ta inte med dig värdesaker (till exempel smycken) eller stora summor pengar.

Planera för när du kommer hem

Det är bra att redan före din operation planera för när du kommer hem. Om du inte har närstående som kan hjälpa dig, är det bra att i god tid kontakta kommunens hemtjänst. Det kan kännas bra att de första dagarna få hjälp med att handla, laga mat, städa och kanske ta en promenad.

Ibland kan du blöda från slidan efter operationen, så ha gärna bindor hemma.

> Se en film om Behandling vid livmoderkroppscancer med operation

Scanna QR-koden för att komma till filmen.

Så går det till

Du får en ryggbedövning med antingen en spruta eller en tunn slang i ryggen. Slangen kopplas till en pump som ger kontinuerlig smärtlindring, en så kallad epidural. Sedan sövs du.

När du sover gör kirurgen ett snitt mitt på magen. Kirurgen tar bort livmodern, äggledarna, äggstockarna samt lymfkörtlar i bäckenet och längs kroppspulsådern.

Kirurgen gör ett snitt mitt på magen.

Du får en kateter i urinblåsan. Du har oftast kvar katetern i ett dygn eller längre om du har fått en epidural.

Ibland lägger kirurgen in ett dränage i operationsområdet under operationen. Dränaget är en slang som ligger inne i buken för att leda bort sårvätska från det opererade området. Sårvätskan rinner genom slangen och samlas upp i en påse. Vanligtvis sitter dränaget kvar ett par dygn efter operationen. Kirurgen bestämmer när dränaget ska tas bort.

Såret sys ihop med en särskild tråd som försvinner av sig själv eller stängs med metallklamrar, så kallade agraffer. Du får även ett förband.

Operationen tar 2–5 timmar. Innan du väcks får du läkemedel som minskar illamående och smärta.

Efter operationen skickas de bortopererade organen till patologen för en mikroskopisk undersökning.

Vad händer efteråt?

När operationen är klar körs du till en uppvakningsavdelning där personal håller koll på hur du mår. Du får vara där från 2 timmar upp till ett dygn, beroende på operationens längd och omfattning. Därefter körs du till en vårdavdelning.

Efter operationen behöver du mycket vätska och näring för att främja återhämtning och läkning. Därför är det bra om du kommer i gång med att äta och dricka. Du får börja äta och dricka igen när du vaknar och mår tillräckligt bra, om du inte har fått andra instruktioner. Ibland får du näringsdryck för att få tillräckligt med näring. Målet är att du ska dricka minst 1,5 liter per dygn inklusive näringsdryck.

Aktivitet på sjukhuset

Målet är att du ska komma upp från sängen redan på operationsdagens kväll. Personalen visar hur du bäst tar dig upp och rör dig för att inte belasta operationssåret. Du kommer att vara uppe så mycket du orkar och äta dina måltider sittande.

Exempel på ett träningsprogram:

• Gå i korridoren minst 4 gånger under dagen.
• Var uppe ur sängen 6–8 timmar fördelat över dygnet.

Trampa med fötterna om du ligger mycket i sängen. 

Ett gåbord kan ge stöd när du är uppe och går.

Om du är ligger mycket i sängen efter en operation, bör du trampa med fötterna fram och tillbaka. Det ökar blodcirkulationen och minskar risken för till exempel blodpropp.

Andningsövningar

Det är viktigt med andningsövningar för att minska risken för komplikationer i lungorna, till exempel lunginflammation. Du övar genom att blåsa mot motstånd med hjälp av en PEP-pipa. Du får information och hjälpmedel av avdelningens fysioterapeut.  

Du får träna andningen med en PEP-pipa.

Hur mår jag efteråt?

Det är normalt att ha lätt förhöjd kroppstemperatur, men du ska inte ha feber.

Det är vanligt att ha en liten blödning eller flytning från slidan de första dagarna efter operationen. Använd binda, inte tampong eller menskopp. Det kan öka risken för infektion och smärta i operationsområdet längst upp i slidan.

En vecka till tio dagar efter operationen är det vanligt att få en mörk eller färsk blödning från slidan. Det är normalt och beror på att sårskorpan från operationssåret i slidan lossnar.

Smärta och illamående

Det kan kännas obehagligt i halsen efter operationen. Detta orsakas av andningsslangen som du har haft i halsen under operationen.

Du kan också må illa. Det finns läkemedel som lindrar besvären.

Du kommer att vara öm i magen de första veckorna efter operationen. Smärtlindring är viktig för din återhämtning – det gör att du kan sova bättre, röra på dig mer och andas lättare. Det är viktigt att du säger till vårdpersonalen om du har ont. Du kommer att få svara på hur ont du har på en skala från 0 till 10 vid flera tillfällen.

Du får säga hur ont du har på en skala från 0 till 10.

Den vanligaste smärtlindringen är värktabletter, ofta i kombination med ryggbedövning. Vilken smärtlindring just du får kommer läkaren att bestämma i samråd med dig. Här är tre vanliga alternativ:

• Epiduralbedövning ges i ryggen genom en tunn slang som är kopplad till en pump. Slangen sätter narkosläkaren in i samband med operationen. Pumpen ger dig kontinuerlig smärtlindring som kan höjas och sänkas vid behov. Slangen tas vanligtvis bort efter 3 dagar och ersätts med tabletter.
• Spinalbedövning ges med en spruta i ryggen innan du sövs inför operationen och ger smärtlindring i 24 timmar.
• Opioider är morfinliknande preparat och ges ofta vid smärta, antingen som tabletter eller intravenöst, som komplement till annan smärtbehandling.

Det är viktigt att du tar de smärtstillande läkemedlen enligt ordination om du har ont. Du blir inte beroende av läkemedlen under den korta period du behöver dem.

Du får en läkemedelslista med dig när du skrivs ut.

Minskade tarmrörelser

Efter en operation minskar rörelserna i tarmen, och de första dagarna har du vanligtvis inte avföring. Det bästa sättet att få i gång tarmen är att äta, dricka och röra på dig. Om det behövs kommer du att få läkemedel som stimulerar tarmfunktionen.

Blodförtunnande läkemedel

Du kommer att behandlas med blodförtunnande läkemedel efter operationen, ofta som en spruta. Du får lära dig hur du tar läkemedlet innan du lämnar sjukhuset. Du behöver ta läkemedlet varje dag i några veckor för att förhindra blodproppar.

Du kan också behöva använda stödstrumpor den första tiden.

Återhämtning och sjukskrivning

Det är vanligt att stanna på sjukhuset i 2–5 dygn.

Du kan behöva vara sjukskriven i 3–6 veckor beroende på vilken operation du har genomgått och vilket arbete du har. Om du ska få mer behandling är du ofta sjukskriven även under den tiden.

Du får räkna med att det tar några veckor innan du har fått tillbaka din energi. Mycket av energin går åt till läkningen, så din uthållighet kommer att vara begränsad under en period. Du kan känna dig trött, vara yr och känna smärta eller annat obehag.

I vissa regioner kan du åka till en rehabiliteringsklinik för att återhämta dig innan du kommer hem. Det innebär att du är på en plats där man fokuserar på fysioterapi, mat och allmän återhämtning. Prata med din kontaktsjuksköterska om vad som gäller i din region.

Aktivitet och begränsningar

Efter operationen är bukväggen vid ärret försvagad. Det kan leda till att du får ett ärrbråck om du tar i för kraftigt för tidigt. Ett ärrbråck syns som en buktning vid ärret.

De första 6–8 veckorna bör du undvika följande:

• Att bära mer än 5 kilo, till exempel tunga väskor.
• Aktiviteter som kan vara ansträngande för magmusklerna, till exempel sitta på huk eller stå med kroppen framåtböjd.
• Hård träning som löpning, styrketräning och gympa. Tänk på att även tyngre arm- och benträning påverkar bukväggen.
• Ansträngande arbete, till exempel klippa gräs, tvätta fönster och skotta snö.

Gör gärna pulshöjande aktiviteter som inte påverkar magmusklerna, till exempel promenera och gå i trappor. När din styrka och kondition förbättras kan du öka intensiteten i dina aktiviteter.

Vänta med att ha vaginalt samlag i 8–10 veckor efter operationen.

Uppföljning

Du kommer att ha kontakt med vården efter din operation så att de kan följa upp hur du mår. Du och din läkare bestämmer hur och när uppföljningen ska göras och hur du får svaret på den mikroskopiska analysen.

Ibland är portvakten inte en utan ett par stycken körtlar. Körteln eller körtlarna tas bort och skickas för mikroskopisk undersökning.

Portvaktskörteln heter på engelska sentinel node och därför kallas denna undersökning oftast ”sentinel node”.

Du kan bli svullen efteråt

Att ta bort portvaktskörteln ger normalt färre besvär i form av lymfödem än om många lymfkörtlar tas bort. I vissa fall kan du ändå bli svullen i underlivet eller på övre lårets insida. 

Kontakta vården om du fortfarande är svullen i underlivet eller det ena eller båda benen efter cirka 2 månader.

Operationen är en öppen operation, det vill säga att kirurgen gör ett snitt i magen.

Kirurgen använder en bit av tunntarmen och fäster urinledarna till den ena ändan av tarmbiten. På den andra ändan av tarmbiten görs en stomi, så att urinen kan ledas ut genom bukväggen den vägen.

Det innebär att du får en påse på magen där urin samlas upp, en så kallad urostomi. Urinen i en urostomi är ofta flockig eller grumlig. Det beror på att tarmludd från den tarm som bildar stomin sköljs med ut.

Du kommer att få träffa en stomiterapeut innan operationen. Stomiterapeuten markerar var på magen stomin ska sitta. Det ska vara på ett ställe som känns bra och passar din kropp.

Kirurgen gör ett snitt mitt på magen.

Urinen leds genom huden på magen till en påse.

Så går det till

Du får ryggbedövning med en tunn slang i ryggen. Slangen kopplas till en pump som ger kontinuerlig smärtlindring, en så kallad epidural. Sedan sövs du.

Medan du är sövd gör kirurgen ett snitt mitt på magen, Kirurgen tar sedan bort slidan, livmodertappen, livmodern, äggledarna, äggstockarna och urinblåsan.

Operationssåret på magen sys ihop med en särskild tråd som försvinner av sig själv eller med metallklamrar, så kallade agraffer. Du får även ett förband. Operationssåret i underlivet sys ihop med en särskild tråd som vanligtvis försvinner av sig själv, men kan ibland behöva tas bort av en läkare efter cirka 14 dagar.

Ibland lägger kirurgen in ett dränage under operationen. Det är en slang som ligger inne i magen för att leda bort sårvätska från det opererade området. Sårvätskan rinner genom slangen och samlas upp i en påse. Vanligtvis sitter dränaget kvar ett par dygn efter operationen. Kirurgen bestämmer när dränaget ska tas bort.

Efter operationen skickas de bortopererade organen till patologen för en mikroskopisk analys.

Vad händer efteråt?

När operationen är klar körs du till en uppvakningsavdelning där vårdpersonalen övervakar hur du mår. Du får vara där från 2 timmar upp till ett dygn, beroende på operationens längd och omfattning.

Du får börja äta och dricka igen när du vaknar och mår tillräckligt bra, om du inte har fått andra instruktioner. Ibland får du näringsdryck för att få tillräckligt med näring. Målet är att du ska dricka minst 1,5 liter per dygn inklusive näringsdrycker.

Aktivitet på sjukhuset

Målet är att du ska komma upp från sängen redan på operationsdagen. Personalen visar dig hur du bäst tar dig upp och rör dig för att inte belasta operationssåret. Det är bra om du är uppe så mycket du orkar.

Exempel på ett träningsprogram:

• Gå i korridoren minst 4 gånger under dagen.
• Var uppe ur sängen 6–8 timmar fördelat över dygnet.

Om du ligger mycket i sängen bör du trampa med fötterna fram och tillbaka. Det ökar blodcirkulationen och minskar risken för till exempel blodpropp.

Trampa med fötterna om du ligger mycket i sängen.

Ett gåbord kan ge stöd när du är uppe och går.

Du får inte sitta den första tiden, upp till 14 dagar, för att såret ska läka. Du kommer därför att behöva stå när du äter.

Andningsövningar

Det är viktigt med andningsövningar för att minska risken för komplikationer i lungorna, till exempel lunginflammation. Du övar genom att blåsa mot motstånd med hjälp av en PEP-pipa. Du får information och hjälpmedel av avdelningens fysioterapeut.

Hur mår jag efteråt?

Du kan uppleva att det stramar i operationsområdena. Det är normalt att ha lätt förhöjd kroppstemperatur men du ska inte ha feber.

Smärta och illamående

Det kan kännas obehagligt i halsen. Detta orsakas av andningsslangen som du har haft i din hals under operationen.

Du kan också må illa. Det finns läkemedel som lindrar det.

Du kommer att vara öm i magen de första veckorna. Smärtlindring är viktigt för din återhämtning – det gör att du kan sova bättre, röra på dig mer och andas lättare. Det är viktigt att du säger till vårdpersonalen om du har ont. Du kommer att få svara på hur ont du har på en skala från 0 till 10 vid flera tillfällen.

Du får säga hur ont du har på en skala från 0 till 10.

Den vanligaste smärtlindringen är värktabletter, ofta i kombination med ryggbedövning. Vilken smärtlindring du får kommer läkaren att bestämma tillsammans med dig. Vanliga alternativ är epiduralbedövning och opioider:

• Epiduralbedövning ges i ryggen genom en tunn slang som är kopplad till en pump. Slangen sätter narkosläkaren in vid operationen. Pumpen ger dig kontinuerlig smärtlindring som kan höjas och sänkas vid behov. Slangen tas vanligtvis bort efter 3 dagar och ersätts med tabletter.
• Opioider är morfinliknande preparat och ges som tabletter eller dropp, som komplement till annan smärtbehandling.

Det är viktigt att du tar de smärtstillande läkemedlen enligt ordination om du har ont. Du blir inte beroende av läkemedlen under den korta period du behöver dem.

Du får en läkemedelslista med dig när du skrivs ut.

Minskade tarmrörelser

Efter en operation minskar rörelserna i tarmen, och de första dagarna efteråt har du vanligtvis inte avföring. Det bästa sättet att få i gång tarmen är att äta, dricka och röra på dig. Om det behövs kommer du att få läkemedel som stimulerar tarmfunktionen.

Blodförtunnande läkemedel

Du kommer att behandlas med blodförtunnande läkemedel, ofta som en spruta. Du får lära dig hur du gör innan du lämnar sjukhuset. För att förhindra blodproppar kommer du att behöva ta läkemedlet varje dag i några veckor efter operationen.

Du kan också behöva använda stödstrumpor den första tiden.

Återhämtning och sjukskrivning

Det är vanligt att stanna på sjukhuset i 10–14 dygn.

I vissa regioner kan du åka till en rehabiliteringsklinik för att återhämta dig innan du kommer hem. Det innebär att du är på en plats där man fokuserar på fysioterapi, mat och allmän återhämtning. Prata med din kontaktsjuksköterska om vad som gäller i din region.

Du kan behöva vara sjukskriven cirka 4–8 veckor beroende på hur stor operationen var och vad du arbetar med. Om du ska få mer behandling är du ofta sjukskriven även under den tiden.

Du får räkna med att det tar några veckor innan du har fått tillbaka din energi. Mycket av energin går åt till läkningen, så din uthållighet kommer att vara begränsad under en period. Du kan känna dig trött, vara yr, ha ont eller känna annat obehag.

Aktivitet och begränsningar

Efter operationen är bukväggen vid ärret försvagad. Det kan leda till att du får ett ärrbråck om du tar i för kraftigt för tidigt. Ett ärrbråck syns som en buktning vid ärret.

De första 6–8 veckorna bör du undvika följande:

• Att bära tungt, till exempel tunga väskor.
• Aktiviteter som du upplever ansträngande, till exempel sitta på huk eller stå framåtböjd.
• Hård träning som löpning, styrketräning eller gympa. Tänk på att även tyngre arm- och benträning påverkar bukväggen.
• Ansträngande arbete, till exempel klippa gräs, tvätta fönster och skotta snö.

Undvik också att bada tills såren är läkta.

Gör gärna pulshöjande aktiviteter som inte påverkar magmusklerna, till exempel promenera och gå i trappor. Allt eftersom din styrka och kondition förbättras kan du öka intensiteten i dina aktiviteter.

Sårvård

Det är viktigt att du spolar av underlivet med ljummet vatten minst morgon och kväll tills såret är läkt. Gärna också efter avföring för att minska risken för infektion.

Det är bra om du tittar hur du ser ut i underlivet med hjälp av en spegel. Då kan du följa hur ditt sår läker och se om något förändras i såret eller huden runt om.

Det kan hända att stygnen går upp. Det är inte farligt men det är bra om du meddelar vården. Såret sys inte igen utan det får då läka av sig självt.

Du kan följa hur såret läker med en spegel.

Uppföljning

Du kommer att ha kontakt med vården efter din operation så att de kan följa upp hur du mår. Du och din läkare beslutar hur och när uppföljningen ska göras och hur du får svaret på den mikroskopiska analysen.

Operationen är en öppen operation, det vill säga att kirurgen gör ett snitt i magen. 

Kirurgen kommer att sy ihop ändtarmen. Det innebär att du får en påse på magen där avföring samlas upp, en så kallad kolostomi. Kirurgen använder en bit av tjocktarmen och lägger ut på magen. 

Du kommer att få träffa en stomiterapeut innan operationen. Stomiterapeuten markerar var på magen stomin ska sitta. Det ska vara på ett ställe som känns bra och passar din kropp. 

Så går det till 

Du får ryggbedövning med en tunn slang i ryggen. Slangen kopplas till en pump som ger kontinuerlig smärtlindring, en så kallad epidural. Sedan sövs du.  

När du sover gör kirurgen ett snitt mitt på magen.

Kirurgen gör ett snitt mitt på magen.

Du får en påse på magen där avföringen samlas.

Du får en kateter i urinblåsan. Du får antingen katetern genom urinröret eller huden, eller båda. Du har kvar katetern i 3–6 dygn. Kirurgen avgör hur lång tid du ska ha din kateter kvar. 

Operationssåret på magen sys ihop med en särskild tråd som försvinner av sig själv eller med metallklamrar, så kallade agraffer. Du får även ett förband. Operationssåret i underlivet sys ihop med en särskild tråd som vanligtvis försvinner av sig själv, men kan ibland behöva tas bort av en kirurg efter cirka 14 dagar.  

Ibland lägger kirurgen in ett dränage under operationen. Det är en slang som ligger inne i magen för att leda bort sårvätska från det opererade området. Sårvätskan rinner genom slangen och samlas upp i en påse. Vanligtvis sitter dränaget kvar ett par dygn efter operationen. Kirurgen bestämmer när dränaget ska tas bort. 

Efter operationen skickas de bortopererade organen till patologen för en mikroskopisk analys.  

Vad händer efteråt? 

När operationen är klar körs du till en uppvakningsavdelning där vårdpersonalen håller koll på hur du mår. Du får vara där från 2 timmar upp till ett dygn, beroende på operationens längd och omfattning. 

Du får börja äta och dricka igen när du vaknar och mår tillräckligt bra, om du inte har fått andra instruktioner. Ibland får du näringsdryck för att få tillräckligt med näring. Målet är att du ska dricka minst 1,5 liter per dygn inklusive näringsdrycker.  

Aktivitet på sjukhuset 

Målet är att du ska komma upp från sängen redan på operationsdagen. Personalen visar dig hur du bäst tar dig upp och rör dig för att inte belasta operationssåret. Det är bra om du är uppe så mycket du orkar. 

Exempel på ett träningsprogram: 

• Gå i korridoren minst 4 gånger under dagen.  
• Var uppe ur sängen 6–8 timmar fördelat över dygnet. 

Om du ligger mycket i sängen bör du trampa med fötterna fram och tillbaka. Det ökar blodcirkulationen och minskar risken för till exempel blodpropp.

Trampa med fötterna om du ligger mycket i sängen.

Ett gåbord kan ge stöd när du är uppe och går.

Du får inte sitta den första tiden, upp till 14 dagar, för att såret ska läka. Du kommer därför att behöva stå när du äter. 

Andningsövningar

Det är viktigt med andningsövningar för att minska risken för komplikationer i lungorna, till exempel lunginflammation. Du övar genom att blåsa mot motstånd med hjälp av en PEP-pipa. Du får information och hjälpmedel av avdelningens fysioterapeut.

Du får träna andningen med en PEP-pipa.

Hur mår jag efteråt?  

Du kan uppleva att det stramar i operationsområdena.  

Det är normalt att ha lätt förhöjd kroppstemperatur men du ska inte ha feber.    

Smärta och illamående

Det kan kännas obehagligt i halsen. Detta orsakas av andningsslangen som du har haft i din hals under operationen.  

Du kan också må illa. Det finns läkemedel som lindrar det.  

Du kommer att vara öm i magen de första veckorna. Smärtlindring är viktigt för din återhämtning – det gör att du kan sova bättre, röra på dig mer och andas lättare. Det är viktigt att du säger till vårdpersonalen om du har ont. Du kommer att få svara på hur ont du har på en skala från 0 till 10 vid flera tillfällen.  

Du får säga hur ont du har på en skala från 0 till 10.

Den vanligaste smärtlindringen är värktabletter som paracetamol och ibuprofen, ofta i kombination med ryggbedövning. Vilken smärtlindring du får kommer läkaren att bestämma tillsammans med dig. Vanliga alternativ är epiduralbedövning och opioider:  

• Epiduralbedövning ges i ryggen genom en tunn slang som är kopplad till en pump. Slangen sätter narkosläkaren in vid operationen. Pumpen ger dig kontinuerlig smärtlindring som kan höjas och sänkas vid behov. Slangen tas vanligtvis bort efter 3 dagar och ersätts med tabletter.  
• Opioider är morfinliknande preparat och ges som tabletter eller dropp, som komplement till annan smärtbehandling.  

Det är viktigt att du tar de smärtstillande läkemedlen enligt ordination om du har ont. Du blir inte beroende av läkemedlen under den korta period du behöver dem. 

Du får en läkemedelslista med dig när du skrivs ut. 

Minskade tarmrörelser

Efter en operation minskar rörelserna i tarmen, och de första dagarna har du vanligtvis inte avföring. Det bästa sättet att få i gång tarmen är att äta, dricka och röra på dig. Om det behövs kommer du att få läkemedel som stimulerar tarmfunktionen. 

Blodförtunnande läkemedel 

Du kommer att behandlas med blodförtunnande läkemedel, ofta som en spruta. Du får lära dig hur du gör innan du lämnar sjukhuset. För att förhindra blodproppar kommer du att behöva ta läkemedlet varje dag i några veckor efter operationen.

Du kan också behöva använda stödstrumpor den första tiden.  

Återhämtning och sjukskrivning 

Det är vanligt att stanna på sjukhuset i 10–14 dygn.

I vissa regioner kan du åka till en rehabiliteringsklinik för att återhämta dig innan du kommer hem. Det innebär att du är på en plats där man fokuserar på fysioterapi, mat och allmän återhämtning. Prata med din kontaktsjuksköterska om vad som gäller i din region.

Du kan behöva vara sjukskriven cirka 4–8 veckor, beroende på hur stor operationen var och vad du arbetar med. Om du ska få mer behandling är du ofta sjukskriven även under den tiden. 

Du får räkna med att det tar några veckor innan du har fått tillbaka din energi. Mycket av energin går åt till läkningen, så din uthållighet kommer att vara begränsad under en period. Du kan känna dig trött, vara yr, ha ont eller känna annat obehag.  

Aktivitet och begränsningar

Efter operationen är bukväggen vid ärret försvagad. Det kan leda till att du får ett ärrbråck om du tar i för kraftigt för tidigt. Ett ärrbråck syns som en buktning vid ärret.  

De första 6–8 veckorna bör du undvika följande: 

• Att bära tungt, till exempel tunga väskor. 
• Aktiviteter som du upplever ansträngande, till exempel sitta på huk eller stå framåtböjd. 
• Hård träning som löpning, styrketräning eller gympa. Tänk på att även tyngre arm- och benträning påverkar bukväggen. 
• Ansträngande arbete, till exempel klippa gräs, tvätta fönster och skotta snö. 

De första 8 veckorna bör du även undvika att ha vaginalt samlag, bada och använda tampong.  

Gör gärna pulshöjande aktiviteter som inte påverkar magmusklerna, till exempel promenera och gå i trappor. Allt eftersom din styrka och kondition förbättras kan du öka intensiteten i dina aktiviteter. 

Sårvård

Det är viktigt att du spolar av underlivet med ljummet vatten minst morgon och kväll tills såret är läkt.

Det är bra om du tittar hur du ser ut i underlivet med hjälp av en spegel. Då kan du följa hur ditt sår läker och se om något förändras i såret eller huden runt om. 

Det kan hända att stygnen går upp. Det är inte farligt men det är bra om du meddelar vården. Såret sys inte igen utan det får då läka av sig självt. 

Du kan följa hur såret läker med en spegel.

Uppföljning 

Du kommer att ha kontakt med vården efter din operation så att de kan följa upp hur du mår. Du och din läkare beslutar hur och när uppföljningen ska göras och hur du får svaret på den mikroskopiska analysen.

Operationen är en öppen operation, det vill säga att kirurgen gör ett snitt i magen. 

Kirurgen kommer att sy ihop från vulvan till ändtarmen. Det innebär att du får två påsar på magen för att samla upp urin och avföring.

Påsen som samlar upp urin kallas urostomi. Kirurgen använder en bit av tunntarmen och fäster urinledarna till den ena ändan av tarmbiten. På den andra ändan av tarmbiten görs en stomi, så att urinen kan ledas ut genom bukväggen den vägen. Urinen i en urostomi är ofta flockig eller grumlig. Det beror på att tarmludd från den tarm som bildar stomin sköljs med ut.

Påsen som samlar upp avföring kallas kolostomi. Kirurgen använder en bit av tjocktarmen och lägger ut på magen.

Du kommer att få träffa en stomiterapeut innan operationen. Stomiterapeuten markerar var på magen stomierna ska sitta. Det ska vara på ett ställe som känns bra och passar din kropp.

Så går det till

Du får en ryggbedövning med en tunn slang i ryggen. Slangen kopplas till en pump som ger kontinuerlig smärtlindring, en så kallad epidural. Sedan sövs du.

När du sover gör kirurgen ett snitt mitt på magen. 

Kirurgen gör ett snitt mitt på magen.

Du får två påsar på magen där urinen och avföringen samlas.

Operationssåret på magen sys ihop med en särskild tråd som försvinner av sig själv eller med metallklamrar, så kallade agraffer. Du får även ett förband. Operationssåret i underlivet sys ihop med en särskild tråd som vanligtvis försvinner av sig själv, men som ibland kan behöva tas bort av en kirurg efter cirka 14 dagar.

Ibland lägger kirurgen in ett dränage under operationen. Det är en slang som ligger inne i magen för att leda bort sårvätska från det opererade området. Sårvätskan rinner genom slangen och samlas upp i en påse. Vanligtvis sitter dränaget kvar ett par dygn efter operationen. Kirurgen bestämmer när dränaget ska tas bort.

Efter operationen skickas de bortopererade organen till patologen för en mikroskopisk analys.

Vad händer efteråt?

När operationen är klar flyttas du till en uppvakningsavdelning där vårdpersonalen övervakar hur du mår. Du får vara där från 2 timmar upp till ett dygn, beroende på operationens längd och omfattning.

Du får börja äta och dricka igen när du vaknar och mår tillräckligt bra, om du inte har fått andra instruktioner. Ibland får du näringsdryck för att få tillräckligt med näring. Målet är att du ska dricka minst 1,5 liter per dygn, inklusive näringsdrycker.

Aktivitet på sjukhuset

Målet är att du ska komma upp från sängen redan på operationsdagen. Personalen visar dig hur du bäst tar dig upp och rör dig för att inte belasta operationssåret. Det är bra om du är uppe så mycket du orkar.

Ett gåbord kan ge stöd när du är uppe och går.

Exempel på ett träningsprogram:

• Gå i korridoren minst 4 gånger under dagen.
• Var uppe ur sängen 6–8 timmar fördelat över dygnet.

Om du ligger mycket i sängen bör du trampa med fötterna fram och tillbaka. Det ökar blodcirkulationen och minskar risken för till exempel blodpropp.

Trampa med fötterna om du ligger mycket i sängen.

Du får inte sitta den första tiden, upp till 14 dagar, för att såret ska läka. Du kommer därför att behöva stå när du äter.

Andningsövningar

Det är viktigt med andningsövningar för att minska risken för komplikationer i lungorna, till exempel lunginflammation. Du övar genom att blåsa mot motstånd med hjälp av en PEP-pipa. Du får information och hjälpmedel av avdelningens fysioterapeut.

Du får träna andningen med en PEP-pipa.

Hur mår jag efteråt?

Du kan uppleva att det stramar i operationsområdena.

Det är normalt att ha lätt förhöjd kroppstemperatur men du ska inte ha feber.   

Smärta och illamående

Det kan kännas obehagligt i halsen. Det beror på att du har haft en slang i halsen under operationen.

Du kan också må illa. Det finns läkemedel som lindrar det.

Du kommer att vara öm i magen de första veckorna. Smärtlindring är viktigt för din återhämtning – det gör att du kan sova bättre, röra på dig mer och andas lättare. Det är viktigt att du säger till vårdpersonalen om du har ont. Du kommer att få svara på hur ont du har på en skala från 0 till 10 vid flera tillfällen. 

Du får säga hur ont du har på en skala från 0 till 10.

Den vanligaste smärtlindringen är värktabletter, ofta i kombination med ryggbedövning. Vilken smärtlindring du får kommer läkaren att bestämma tillsammans med dig. Vanliga alternativ är epiduralbedövning och opioider:

• Epiduralbedövning ges i ryggen genom en tunn slang som är kopplad till en pump. Slangen sätter narkosläkaren in i samband med operationen. Pumpen ger dig kontinuerlig smärtlindring som kan höjas och sänkas vid behov. Slangen tas vanligtvis bort efter 3 dagar och ersätts med tabletter.
• Opioider är morfinliknande preparat och ges som tabletter eller dropp, som komplement till annan smärtbehandling.

Det är viktigt att du tar de smärtstillande läkemedlen enligt ordination om du har ont. Du blir inte beroende av läkemedlen under den korta period du behöver dem.

Du får en läkemedelslista med dig när du skrivs ut.

Minskade tarmrörelser

Efter en operation minskar rörelserna i tarmen, och de första dagarna efter operationen har du vanligtvis inte avföring. Det bästa sättet att få i gång tarmen är att äta, dricka och röra på dig. Om det behövs kommer du att få läkemedel som stimulerar tarmfunktionen.

Blodförtunnande läkemedel

Du kommer att behandlas med blodförtunnande läkemedel, ofta som en spruta. Du får lära dig hur du gör innan du lämnar sjukhuset. För att förhindra blodproppar kommer du att behöva ta läkemedlet varje dag i några veckor efter operationen.

Du kan också behöva använda lårhöga stödstrumpor den första tiden.

Återhämtning och sjukskrivning

Det är vanligt att stanna på sjukhuset i 10–14 dygn.

I vissa regioner kan du åka till en rehabiliteringsklinik för att återhämta dig innan du kommer hem. Det innebär att du är på en plats där man fokuserar på fysioterapi, mat och allmän återhämtning. Prata med din kontaktsjuksköterska om vad som gäller i din region. 

Du kan behöva vara sjukskriven i cirka 10 veckor, beroende på vad du arbetar med. Om du ska få ytterligare behandling är du ofta sjukskriven även under den tiden.

Du får räkna med att det tar några veckor innan du har fått tillbaka din energi. Mycket av energin går åt till läkningen, så din uthållighet kommer att vara begränsad under en period. Du kan känna dig trött, vara yr, ha ont eller känna annat obehag.

Aktivitet och begränsningar

De första 2 veckorna bör du undvika att sitta längre stunder än 20 minuter åt gången.

Efter operationen är bukväggen vid ärret försvagad. Det kan leda till att du får ett ärrbråck om du tar i för kraftigt för tidigt. Ett ärrbråck syns som en buktning vid ärret.

De första 6–8 veckorna bör du undvika följande:

• Att bära tungt, till exempel matkassar och tunga väskor.
• Aktiviteter som du upplever ansträngande, till exempel sitta på huk eller stå framåtböjd.
• Hård träning som löpning, styrketräning eller gympa. Tänk på att även tyngre arm- och benträning påverkar bukväggen.
• Ansträngande arbete, till exempel klippa gräs, tvätta fönster och skotta snö.

Undvik också att bada tills såret är läkt.

Gör gärna pulshöjande aktiviteter som inte påverkar magmusklerna, till exempel promenera och gå i trappor. Allt eftersom din styrka och kondition förbättras kan du öka intensiteten i dina aktiviteter.

Sårvård

Det är viktigt att du spolar av underlivet med ljummet vatten minst morgon och kväll tills såret är läkt.

Det är bra om du tittar hur du ser ut i underlivet med hjälp av en spegel. Då kan du följa hur ditt sår läker och se om något förändras i såret eller huden runt om.

Det kan hända att stygnen går upp. Det är inte farligt men det är bra om du meddelar vården. Såret sys inte igen utan det får då läka av sig självt.

Du kan följa hur såret läker med en spegel.

Uppföljning

Du kommer att ha kontakt med vården efter din operation så att de kan följa upp hur du mår. Du och din läkare beslutar hur och när uppföljningen ska göras och hur du får svaret på den mikroskopiska analysen.

När operationsområdet är stort och inte går att sy ihop lägger man en lambå. Det innebär att operationssåret täcks med hud från en annan del av din kropp som ofta sitter nära operationsområdet. Låret är det vanligaste stället. I många fall är en plastikkirurg med vid operationen.

Hur mår jag efteråt?

Första tiden efter att du har fått en lambå bör du inte sitta. Du rekommenderas att stå eller ligga för att avlasta lambån.

Ofta får du ett dränage som sitter i cirka en vecka efter operationen. Det är en slang som leder bort sårvätska från det opererade området i vulva.

Såret vid tagstället kontrolleras dagligen när du är kvar på sjukhuset.

Det är viktigt att vara observant på tecken på infektion, som att såret är rött, svullet, varmt, gör ont eller att du har feber.

Ring din kontaktsjuksköterska om du känner dig osäker när du har skrivits ut från sjukhuset.