MÖTET MED VÅRDEN
Mötet med vården
Min vårdplan gör att du kan vara delaktig i din vård så mycket du vill och kan. Innehållet ska alltid utgå från dina behov och aktiveras tillsammans med dig. Syftet är att ge tydlig information och stöd till dig och dina närstående.
I Min vårdplan får du information om din sjukdom, behandling och rehabilitering och dina rättigheter. Du får också individuellt anpassade råd om egenvård, alltså vad du kan göra själv för att må bättre och sådant som sjukvården överlåter åt dig att göra. Råden du får i Min vårdplan ska vara kopplade till den planering du och vårdpersonalen gör tillsammans, så att du själv kan medverka på bästa sätt i din rehabilitering. Det ska vara tydligt för dig vilken planering som gäller.
Min vårdplan ska bidra till att du
- känner dig trygg, informerad och delaktig
- har inflytande över det som är viktigt för dig
- förstår vad som händer i din vård och behandling
- vet hur du kan stärka din hälsa före, under, mellan och efter behandlingsperioderna.
Du och kontaktsjuksköterskan, eller annan vårdpersonal, uppdaterar Min vårdplan tillsammans när vården och behandlingen ändras på ett sätt som har betydelse för dig.
Vad innehåller Min vårdplan?
Innehållet i Min vårdplan anpassas efter dina behov och önskemål. Det betyder att alla patienter har olika Min vårdplan. Du kan också bidra själv genom att skatta hur du mår, kommunicera med vårdpersonalen och vara delaktig i planeringen. Viss information är dock alltid med, eftersom den gäller alla som behandlas för din typ av cancer.
Informationen i Min vårdplan går att läsa som en bok från början till slut. Men den är mer tänkt som ett uppslagsverk som du kan komma tillbaka till när planeringen eller förutsättningarna ändras, eller när du vill läsa på om någon del.
Vem tar fram Min vårdplan?
Min vårdplan tas fram av Regionala cancercentrum i samverkan, RCC. Innehållet kvalitetsgranskas och uppdateras regelbundet.
Prata med din kontaktsjuksköterska eller annan vårdpersonal om du undrar över något i Min vårdplan.
Du har rätt att förstå informationen du får och vara delaktig i din vård. Inför besöket kan du skriva ner vad du vill berätta och fråga om. Du kan få hjälp av en tolk om du behöver. Du kan också ta med en närstående som stöd.
Så kan du förbereda dig
Inför ditt besök kan du förbereda dig genom att skriva ner vad du vill berätta och fråga om. Du kan få fylla i ett formulär med frågor om hur du mår inför ditt besök.
Tänk igenom detta före besöket:
- Vilka är dina förväntningar på besöket?
- Är det något särskilt som besvärar dig?
- Vad är viktigt för dig just nu?
- Vilka frågor vill du ha svar på?
Du har rätt att förstå
När du besöker vården är det viktigt att du förstår vad som sägs och vad det innebär. Du har rätt att få information som är anpassad till dig. Du kan till exempel få hjälp av en tolk om du har nedsatt syn eller hörsel, eller om du har svårt att tala eller förstå svenska. Kontakta mottagningen före besöket och säg att du behöver en tolk. Om du har svårt att förstå information på grund av en funktionsnedsättning kan du ibland få hjälp av en arbetsterapeut.
Ha gärna med dig en närstående, som kan vara ett stöd och hjälpa till att komma ihåg vad som sägs. Det är alltid du som bestämmer om dina närstående ska få ta del av informationen. Personalen kommer att fråga vem de får lämna uppgifter till. Avsluta gärna mötet med att repetera vad du har uppfattat och stäm av att du har förstått rätt.
Om du har svårt att förstå informationen i Min vårdplan eller på andra webbsidor kan du använda ett verktyg i webbläsaren för att översätta det du ser på skärmen till ditt språk. Fråga vårdpersonalen hur du kan göra.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Tolkning till mitt språk eller Tolktjänster för dig som har en funktionsnedsättning.
Du kan erbjudas ett digitalt vårdmöte
Vissa mottagningar erbjuder digitala vårdmöten. Då kopplar du upp dig via telefon, surfplatta eller dator till ett videosamtal med vården. Ett digitalt vårdmöte fungerar som ett vanligt besök, men du behöver inte åka till sjukhuset för att träffa till exempel din kontaktsjuksköterska, läkare eller fysioterapeut.
Du kan behöva gå igenom undersökningar och provtagningar i anslutning till digitala vårdmöten. I så fall får du veta hur du ska göra.
Du har rätt att vara delaktig
Du har rätt att vara delaktig i din vård och få information om
- ditt hälsotillstånd
- vilka alternativ du har för undersökningar, vård och behandlingar
- vilka för- och nackdelar som finns med olika undersökningar och behandlingar
- när och hur du ska få svar på dina undersökningar och provtagningar
- när och hur du kan förvänta dig att få vård och hjälp vid biverkningar och symtom
- vart du ska vända dig om du blir sämre
- vilken vård du kan behöva efter behandlingen och hur uppföljningen ser ut
- vad du kan göra själv eller med hjälp av en närstående eller personlig assistent.
Genom att vara delaktig ökar du möjligheten att påverka och få det stöd du behöver.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Tips inför ditt besök i vården och Videosamtal med vården.
I medier och på internet finns mycket information om cancer men den är inte alltid korrekt. Om du undrar över något du har läst kan du fråga vårdpersonalen. Det du läser i Min vårdplan följer aktuella riktlinjer för svensk cancervård. En annan bra källa till information är patientföreningar.
Var källkritisk
Det forskas mycket om cancer. Kunskapen om olika typer av cancer ökar därför snabbt, liksom tillgången på nya effektiva behandlingar. Men det krävs mycket kunskap för att tolka forskningsresultat. Därför återges slutsatserna från forskningen inte alltid helt korrekt i medierna. Ovetenskapliga och rent felaktiga uppgifter om cancer och cancerbehandlingar kan också få stor spridning i till exempel sociala medier. Det är därför viktigt att du tar ställning till om källan till informationen verkar trovärdig och pålitlig. Utvecklingen går också så snabbt att det är viktigt att ta reda på när informationen eller forskningen de hänvisar till publicerades.
Vilka informationskällor finns?
Vården i Sverige utgår från vårdprogram och nationella riktlinjer där aktuell och bästa tillgängliga kunskap finns samlad. Det du läser i Min vårdplan stämmer överens med vad som står i de nationella vårdprogrammen för cancersjukdomar och ska spegla den vård som ges vid svenska sjukhus. Dessutom är innehållet utvalt så att du bara får den information som är aktuell för dig.
Min vårdplan innehåller även länkar till andra webbplatser med innehåll som är kontrollerat och faktagranskat, till exempel 1177 och Livsmedelsverket.
Ibland vill du kanske läsa mer om sjukdomen. En del läser då direkt i vårdprogrammen eller i nationella kvalitetsregister. Det är viktigt att tänka på att informationen som står där är avsedd för vårdpersonal och beskriver hur det ser ut på gruppnivå. Information från register kan också behöva tolkas i ett sammanhang, till exempel när data samlades in.
Patientföreningarna kan vara en bra källa till information. Ibland kan man via deras webbplatser ställa frågor till en expert eller en chattbot, eller prata med andra som har samma sjukdom som du. Tänk på att den som svarar på frågorna inte har all information om just dig och din sjukdom och sällan kan ge exakta svar om din situation.
Fråga vårdpersonalen om du är osäker
Fråga gärna vårdpersonalen om du känner dig osäker på något du har läst om cancer, till exempel på internet.
Du och dina närstående kan även kontakta Cancerlinjen eller Cancerrådgivningen, där erfaren vårdpersonal svarar på allmänna frågor om cancer.
Cancerlinjen, Cancerfonden
> Webbplats: cancerfonden.se. Sök på Cancerlinjen.
> Telefon: 010-199 10 10
Cancerrådgivningen
> Webbplats med chatt: cancercentrum.se. Sök på Cancerrådgivningen.
> Telefon: 08-123 138 00
Min vårdplan är en del av e-tjänsterna på 1177. Där kan du också till exempel se dina bokade tider och läsa din journal. Du väljer själv vilket innehåll du vill se när du är inloggad. Innehållet kan också variera mellan olika regioner och mottagningar.
När du är inloggad på 1177 har du tillgång till tjänster som kompletterar informationen i Min vårdplan. Du kan till exempel
- se dina bokade tider, på de mottagningar som använder denna tjänst och som du eller vården lägger till under rubriken Mottagningar
- hantera dina läkarintyg och läkarutlåtanden
- se och förnya dina recept om mottagningen är ansluten
- se hur långt du har kvar till frikort genom högkostnadsskyddet för läkemedel
- läsa delar av din journal.
Du väljer vilket innehåll du vill se
Du kommer aldrig direkt in i något av dessa system när du loggar in på 1177. Innehållet ligger dolt under olika ikoner eller flikar och du väljer aktivt vad du vill se.
Det varierar mellan olika regioner hur mycket och vilken information man kan se inloggad på 1177. Fråga vårdpersonalen om du undrar vilka tjänster som erbjuds. Vissa regioner använder andra appar och system som kan vara kopplade till 1177 eller användas fristående.
Viktigt att veta när du läser din journal
När du söker och får vård dokumenteras det i en journal. Syftet är att vårdpersonalen ska få tillräckligt med information om dig och din vård, så att vården blir så bra och säker som möjligt. Journalen är ett arbetsredskap för vårdpersonalen och kan därför vara svår att förstå.
När du öppnar Journalen i 1177 kan du välja att se även det nyaste innehållet som kanske inte har hunnit vidimeras, alltså kontrolleras, av den ansvariga vårdpersonalen. Den kan också innehålla ny information som du ännu inte har hunnit få höra av vårdpersonalen.
Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har frågor eller tankar om något du har läst i din journal.
Som vårdnadshavare kan du vara ombud och läsa barnets journal tills barnet har fyllt 13 år. Därefter kan du få förlängd tillgång i samråd med vården. Ungdomar kan själva läsa sin journal från 16 års ålder.
> Läs mer på 1177.se. Sök på När du loggar in på 1177
> Läs mer på 1177.se. Sök på Så gör du för att boka, omboka eller avboka en tid och Läs din journal på 1177.
I vården kan du möta personal med många olika roller. Här kan du läsa om olika roller vårdpersonalen kan ha.
Allmänläkaren är specialist i allmänmedicin och arbetar på vårdcentralen. När du inte behöver specialiserad cancervård ska du få en remiss till din läkare på vårdcentralen. Allmänläkaren har det medicinska huvudansvaret för allt som inte rör cancersjukdomen eller annan specialiserad vård. Allmänläkaren kallas även distriktsläkare eller husläkare.
Arbetsterapeuten kan stödja dig i att hitta nya sätt att utföra aktiviteter i vardagen som du kan uppleva utmanade eller som du inte kan utföra. Det kan till exempel handla om anpassningar i hemmet, hjälpmedel för att underlätta eller strategier för att fördela din energi under dygnet.
AT-läkaren är en grundutbildad läkare som arbetar under handledning för att få sin läkarlegitimation.
BT-läkaren är en legitimerad läkare som är i början av sin specialistutbildning.
Dermatologen är en läkare som är specialiserad på hudsjukdomar och hudåkommor.
Dietisten är specialiserad på att ge råd och stöd om mat och näring. Dietisten kan även skriva ut kosttillägg när den vanliga maten inte räcker till.
Distriktssköterskan är en specialistsjuksköterska som du träffar på vårdcentralen, hälsocentralen eller hemma. Du kan få hjälp med bland annat sprutor, omläggningar och provtagning. Distriktssköterskan kan även stödja dig att leva hälsosamt under och efter behandlingen.
Fysioterapeuten, även kallad sjukgymnasten, ger råd och stöd om fysisk aktivitet, balans, smärta och andningsbesvär. Fysioterapeuten kan också skapa träningsprogram som är anpassade till dig. Fysioterapeuter kan ha olika specialiteter, till exempel bäckenbottenbesvär. Vissa är även lymfterapeuter.
Hematologen är en läkare som är specialiserad på att ställa diagnos och behandla olika typer av blod- och benmärgssjukdomar.
Kirurgen är en läkare som är specialiserad på operation och ansvarar för vården före och efter en operation.
Klinisk apotekare eller klinisk farmaceut ger råd om ordinationer och hantering av läkemedel.
Kontaktsjuksköterskan har specialistkunskaper om cancervård. Hen stöttar dig och dina närstående med information, råd och samtal om din diagnos, behandling, rehabilitering och uppföljning. Du och din kontaktsjuksköterska går tillsammans igenom planeringen av din vård. Kontaktsjuksköterskan förmedlar kontakt med andra yrkesgrupper inom vården när det behövs, informerar om nästa steg och ansvarar för att lämna över information till andra vårdgivare du träffar, till exempel andra sjukhus, vårdcentraler eller hemtjänsten.
Du kan ha fler än en kontaktsjuksköterska om du får flera behandlingar för din sjukdom. Du kan även ha kontakt med behandlingsansvarig sjuksköterska, behandlingssjuksköterska och omvårdnadsansvarig sjuksköterska.
Kuratorn ger samtalsstöd och kan hjälpa dig och dina närstående att hantera situationen känslomässigt. Kuratorn kan även vägleda dig vidare om du behöver hjälp med ekonomin eller behöver komma i kontakt med myndigheter.
Lymfterapeuten ger råd om och behandlar lymfödem.
Läkaren är ytterst ansvarig för att planera utredningen, ställa diagnos och behandla sjukdomen och ska informera dig om varje steg. Läkaren kallas ibland för fast vårdkontakt eller PAL, patientansvarig läkare.
Narkosläkaren, även kallad anestesiologen, är specialiserad på att söva och övervaka dig under och efter en operation eller undersökning i narkos.
Onkologen är specialiserad på cancersjukdomar och arbetar med medicinsk behandling och strålbehandling.
Patologen är specialiserad på att analysera vävnads- och cellprover.
Psykologen och psykoterapeuten kan ge samtalsstöd och hjälper dig och dina närstående att hantera situationen känslomässigt.
Rehabiliteringskoordinatorn ger stöd för att du ska kunna återgå till eller påbörja arbete och studier.
Röntgenläkaren eller radiologen är specialiserad på att tolka röntgenbilder.
Sexologen eller sexualrådgivaren kan ge samtalsstöd och råd om sex och samlevnad och stödja sexuell rehabilitering.
Sjuksköterskan har specialistkompetens inom omvårdnad och arbetar med att förbättra, återställa och bevara god hälsa.
Specialistsjuksköterskan är en sjuksköterska med specialistkompetens inom ett område, till exempel onkologi eller kirurgi.
ST-läkaren gör sin specialisttjänstgöring, till exempel inom kirurgi eller onkologi.
Tandhygienisten och tandläkaren arbetar med att förebygga och behandla sjukdomar eller besvär i munhålan.
Undersköterskan och vårdbiträdet ansvarar för praktisk omvårdnad, till exempel personlig hygien.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Kontaktsjuksköterskan – ditt stöd i vården vid cancer.
I vården kan du möta ord du inte känner igen. Här förklaras några av de vanligaste orden.
| Ord | Förklaring |
| Aggressiva lymfom | Lymfom som växer snabbt. De kallas också för högmaligna lymfom. |
| Allogen stamcellstransplantation | En behandling som innebär att en person får blodstamceller som har donerats av en annan person. |
| Anamnes | Sjukdomshistoria. |
| Anemi | Anemi är brist på röda blodkroppar eller hemoglobin, som gör att blodet får sämre förmåga att ta upp syre. Kallas också för blodbrist. |
| Antikroppsbehandling | Samlingsnamn för en grupp läkemedel som kan blockera tillväxt hos vissa typer av cancerceller. |
| Asymtomatisk | När en sjukdom eller ett tillstånd inte ger några symtom. |
| Autoimmun sjukdom | En sjukdom där immunförsvaret angriper kroppens egna vävnader eller organ. Exempel är reumatoid artrit, Sjögrens syndrom, SLE (systemisk lupus erythematosus) och MS (multipel skleros). |
| Autolog stamcellstransplantation | En behandling som innebär att en person får tillbaka sina egna blodstamceller efter cytostatikabehandling. |
| B-cell eller B-lymfocyt | En typ av vit blodkropp som kan bilda antikroppar som bekämpar främmande ämnen, till exempel bakterier. |
| Benign | Godartad, alltså inte cancer. |
| Benmärgsbiopsi | Ett vävnadsprov från benmärgen. Kallas också för benmärgsprov. |
| Biopsi | Prov från organ eller vävnad som undersöks i mikroskop av en patolog. |
| Biverkning | En skadlig eller oavsedd reaktion på ett läkemedel. |
| Blodkropp | Cell som finns i blodet och som bildas i benmärgen. Det finns tre huvudtyper: röda blodkroppar (erytrocyter), vita blodkroppar (leukocyter) och blodplättar (trombocyter). Alla har olika funktion. |
| Blodplättar | Även kallat trombocyter. Behövs för att blodet ska kunna koagulera så att en blödning stoppas. |
| Blodtransfusion | När en person får blod eller blodkomponenter överfört till sitt blodomlopp från en annan person. |
| Blödningsbenägenhet | Ökad blödningsbenägenhet innebär ökad risk för blödningar. Det kan bero på att du har för lite blodplättar (trombocyter), som behövs för att blodet ska kunna levra sig (koagulera). |
| Borreliainfektion | En bakteriesjukdom som sprids av fästingar. |
| Brytpunktssamtal | Samtal mellan patient, närstående och läkare när man övergår från botande och bromsande vård till palliativ vård i livets slutskede. |
| B-symtom | Symtom som kan uppstå vid lymfom: feber, nattliga svettningar och viktnedgång. |
| Cancerceller | De onormala celler som bildas när en tidigare frisk cell slutar att fungera som den ska och börjar dela sig okontrollerat. Cancercellerna blir då allt fler och allt mer förändrade. |
| Central venkateter, CVK | Tunn slang i ett av kroppens större blodkärl på halsen eller under nyckelbenet. Används bland annat för att kunna ge läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller ta blodprover. |
| Cytopeni | Brist på eller minskning av antalet blodkroppar. |
| Cytostatika, cellgifter eller kemoterapi | En grupp läkemedel som dödar cancerceller eller gör så att de slutar växa. |
| Datortomografi, skiktröntgen, DT eller CT | Röntgenundersökning som skapar mycket detaljerade bilder av kroppens organ. |
| Dränage | Tunn slang som leder bort vätska från till exempel ett operationsområde. |
| Egenvård | Sådant du kan göra själv eller med hjälp av en närstående eller personlig assistent. Det kan vara både saker du själv kan göra för att må så bra som möjligt, till exempel att pröva avslappningsövningar mot sömnbesvär, och specifika uppgifter som sjukvården överlåter åt dig att göra, till exempel ta blodförtunnande sprutor. |
| Erytrocyter, EPK | Annat ord för röda blodkroppar. De innehåller hemoglobin som sköter transporten av syre till kroppens organ. |
| Exspektans | Innebär att din läkare övervakar en sjukdom eller sjukdomsprocess i stället för att genast sätta in behandling. |
| Fatigue | En särskild trötthet som du inte kan vila bort. Kan uppstå i samband med sjukdom och behandling. |
| Fertilitet | Förmågan att få biologiska barn. |
| G-CSF, Granulocyte Colony Stimulating Factor | Tillväxtfaktorn G-CSF produceras naturligt i kroppen och finns också som läkemedel. Du får läkemedlet för att bli mindre infektionskänslig efter cytostatikabehandling, eller för att öka mängden stamceller i blodet inför skörd (insamling av celler). |
| Gy, Gray | Enhet för att mäta strålningsdos. |
| Hb, hemoglobin | Ett protein i de röda blodkropparna som transporterar syre till kroppens alla vävnader. |
| Hb-värde, blodvärde | Anger hur mycket hemoglobin som finns i blodet. |
| Hereditet | Ärftlighet. |
| Immunförsvaret | Skyddar kroppen från bakterier, virus och andra främmande ämnen. |
| Immunterapi | Läkemedel som aktiverar kroppens immunförsvar så att det angriper cancercellerna och gör så att de slutar växa. |
| Individuell patientöversikt, IPÖ | IPÖ är ett komplement till din journal. IPÖ ger en grafisk sammanställning av ditt sjukdomsförlopp och dina behandlingar på en tidslinje. Är under utveckling och finns i dag för vissa diagnoser i vissa verksamheter. |
| Indolent lymfom | Lymfom som växer långsamt. Kallas också för lågmalingt lymfom. |
| Intratekal injektion | Ett läkemedel injiceras mellan två kotor i nedre delen av ryggraden där det finns ryggmärgsvätska. |
| Intramuskulär injektion | Till exempel ett läkemedel injiceras i muskelvävnad. |
| Intravenös | När till exempel läkemedel, näring eller annan vätska ges i ett blodkärl. |
| Isotopinjektion | Spruta med radioaktivt ämne som kan ges vid till exempel. en skintigrafi eller operation för att kunna se eventuella metastaser. |
| Kirurgi | Operation. |
| Komplementär och integrativ medicin, KIM | Ett samlingsnamn för många olika metoder som oftast inte används inom den vanliga hälso- och sjukvården. |
| Kronisk sjukdom | En sjukdom som man oftast inte blir frisk från, utan behandlingen går ut på att lindra besvären. |
| Kurativ behandling | Botande behandling |
| Kutan | Ett medicinskt namn för hud. |
| Körtelkonglomerat | Lymfkörtlar som klumpat sig samman och bildat en tumör. |
| Leukocyter, LPK | Annat ord för vita blodkroppar. Deltar I kroppens försvar mot infektioner och läker skador. |
| Leukocytos | Förhöjt antal vita blodkroppar (leukocyter) i blodet. Kan ses vid infektion. |
| Leukopeni | Lågt antal vita blodkroppar (leukocyter) i blodet. |
| Lumbalpunktion | Prov som tas på vätskan som finns runt hjärnan och i ryggmärgen. Provet tas i ryggen. |
| Lymfkörtelstationer | Ansamling av flera lymfkörtlar, till exempel i armhålan, halsen eller ljumskarna. |
| Lymfkörtlar | Körtlar anslutna till lymfbanor längs blodkärlen och som är en del av kroppens immunförsvar. |
| Lymfvätska | Kallas även lymfa. Det är en genomskinlig vävnadsvätska som finns mellan cellerna. |
| Lymfödem | Lymfvätska som har samlats i en kroppsdel så att kroppsdelen svullnar. |
| Lymfkörtelextirpation | Ett kirurgiskt ingrepp för att ta bort en lymfkörtel eller flera, ofta för att kunna ställa diagnos. |
| Magnetkameraundersökning, MR | Undersökning som ger detaljerade bilder av kroppens organ. Utförs med hjälp av ett magnetfält och radiovågor. |
| Malign | Elakartad. Maligna tumörer är det som i dagligt tal kallas cancer. |
| Malignitetsgrad, tumörgrad | Anger hur aggressiv en cancer är. |
| Mediastinum | Nedre delen av bröstkorgen. |
| Multidisciplinär konferens, MDK | En konferens där olika professioner träffas, diskuterar och tar fram förslag på bästa behandling. |
| Mutation | En förändring i cellens genetiska material. Kallas också för patologisk variant. |
| Målinriktad behandling, målstyrd behandling | Läkemedelsbehandling riktad direkt mot cancercellerna. Man utnyttjar till exempel antikroppars funktion att identifiera och koppla till antigener på cancercellen, eller proteinkinashämmare som kan påverka processer som är unika för en viss sorts cancerceller. |
| Neutrofil granulocyter | Undergrupp av vita blodkroppar som är särskilt viktiga för att immunförsvaret ska kunna bekämpa bakteriella infektioner. |
| Neutropeni | För lågt antal vita blodkroppar (neutrofila) i blodet. Ger ökad infektionskänslighet. |
| Nodalt lymfom | Lymfom som finns i lymfkörtlar eller lymfknutor. |
| Non-steroidal anti-inflammatory drugs, NSAID | Läkemedel som används för att behandla bland annat. smärta, inflammationer och feber. Kan innehålla verksamma ämnen som ibuprofen, naproxen, nabumeton och acetylsalicylsyra. |
| Ny medicinsk bedömning, second opinion | Sjukdomen bedöms av en annan specialist än den som gjort den första bedömningen. |
| Närstående | Person som du anser dig ha en nära relation till. |
| Opioider | Receptbelagt läkemedel som bland annat används för att behandla svår smärta. |
| Osteoporos | Benskörhet |
| Palliativ onkologisk behandling | Cancerbehandling som ges för att förlänga livet, bromsa sjukdomen, lindra symtom och besvär och förbättra livskvaliteten när sjukdomen inte går att bota. |
| Palliativ vård | Vård som ges för att lindra symtom och främja livskvaliteten vid livshotande sjukdom. Vården ska ta hänsyn till fysiska, psykiska, sociala och existentiella behov och erbjuda stöd till närstående. |
| Palpabel | Som går att känna med händer och fingrar. |
| Pancytopeni | Brist på alla blodkroppar, alltså röda blodkroppar (erytrocyter), vita blodkroppar (leukocyter) och blodplättar (trombocyter). |
| Patologisk anatomisk diagnos, PAD | Sammanfattande iakttagelser utifrån en mikroskopisk undersökning av ett vävnadsprov. |
| Perifer neuropati | Känselbortfall och stickningar i händer och fötter. Kan göra att du får svårare att röra händer och fötter. |
| Perifer venkateter, PVK | En tunn slang som läggs in i ett ytligt blodkärl. Används bl.a. för att kunna ge läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller ta blodprover. |
| Perifert inlagd central venkateter, PICC-line | En tunn slang som förs in i ett av kroppens större blodkärl via ett mindre kärl på överarmen. Används bland annat. för att kunna ge läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller ta blodprover. |
| Perkutan endoskopisk gastrostomi, PEG | En tunn slang som sitter genom huden på magen in i magsäcken. Används bland annat. för att ge näring och läkemedel. |
| Peroral behandling | Läkemedlet tas genom munnen och sväljs. Kan vara fasta läkemedel som tabletter och kapslar men även läkemedel i flytande form. |
| PET-kameraundersökning, PET-DT eller PET-CT | En undersökning som med ett radioaktivt ämne gör att cancerceller och inflammatoriska celler syns tydligare. |
| Pneumocytis jirovecii | Svamporganism som kan orsaka en allvarlig form av lunginflammation hos personer med nedsatt immunförsvar. |
| Postoperativ | Efter operation. |
| Prehabilitering | Förebyggande insatser kring fysisk förmåga, näring, levnadsvanor och psykosocial situation. |
| Prognos | En bedömning av hur till exempel en sjukdom kommer att utvecklas. |
| Progress | Term som används när en cancersjukdom ökar i omfattning. |
| Preoperativ | Före operation. |
| Recidiv | Återfall. |
| Regress | Term som används när en cancersjukdom minskar i omfattning. |
| Rehabilitering | Insatser som ska förebygga och minska biverkningar av sjukdom och behandling. Insatserna ska ge dig och dina närstående stöd och förutsättningar att leva ett så bra liv som möjligt. |
| Remission | Inga sjuka celler kan upptäckas. |
| Röda blodkroppar | Även kallar erytrocyter. De innehåller hemoglobin som sköter transporten av syre till kroppens organ. |
| Splen | Mjälte. |
| Strålbehandling, radioterapi – yttre | Joniserande stålning som ges via en accelerator som riktar strålning mot tumören. |
| Stamcellstransplantation | En behandling där patienten får stamceller, från antingen sig själv eller en annan person. |
| Stansbiopsi | Ett vävnadsprov från huden. |
| Subkutan behandling | Läkemedel sprutas in i underhudsfettet, ofta på magen eller på lårets utsida. |
| Subkutan venport, SVP | Liten dosa med en slang som opereras in under huden, under nyckelbenet och som har förbindelse med ett av kroppens större blodkärl. Används för att kunna ge bland annat läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller ta blodprover. Kallas ibland port-a-cath. |
| Systembehandling | Behandling som kan påverka hela kroppen. Kallas även systemisk behandling. |
| T-cell eller T-lymfocyt | En typ av vita blodkroppar. En del kallas för mördarceller och kan till exempel döda cancerceller och celler som har infekterats av virus. |
| Transformation | Övergång från långsamt växande lymfom till aggressivt lymfom. |
| Transfusion | Blodprodukter från en person ges till en annan, som till exempel har brist på en viss typ av blodkroppar. Du kan till exempel få röda blodkroppar och blodplättar som transfusion. |
| Topikal behandling | Behandling med läkemedel som ges utvärtes, exempelvis på huden, på slemhinnan eller i ögonen. |
| Trombocyter, TPK | Annat ord för blodplättar. Behövs för att blodet ska kunna koagulera så att en blödning stoppas. |
| Trombocytopeni | Låga nivåer av blodplättar. Vid riktigt låga nivåer ökar risken för blödning. |
| Tumör | En knöl som beror på att celler börjat föröka sig. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). |
| Ultraljud | Undersökning med ljudvågor som ger en bild av inre organ och vävnader. |
| Vita blodkroppar | Även kallat leukocyter. Deltar I kroppens försvar mot infektioner och läker skador. |
| Vårdprogram | Nationella riktlinjer som anger hur patienter med en viss sjukdom ska vårdas på bästa sätt. Riktlinjerna bygger på forskning, kunskap och samsyn inom hälso- och sjukvården. |
| Vävnad | Celler med liknande utseende och samma egenskaper som tillsammans bygger upp kroppens olika delar. |
UTREDNING OCH DIAGNOS
Utredning
En cancerutredning innebär att du får gå igenom olika undersökningar och provtagningar. Resultatet av utredningen diskuteras av flera specialister. Därefter får du veta eventuell diagnos och rekommenderad behandling.
Utredningen görs för att din läkare ska kunna ställa diagnos och rekommendera en behandling som passar dig. Den används också för att se vilka insatser du eller dina närstående behöver för att må så bra som möjligt under din behandling.
Vanliga undersökningar och provtagningar
Vid en utredning är det vanligt att gå igenom några av följande undersökningar och provtagningar:
- klinisk undersökning, till exempel att läkaren lyssnar på hjärta och lungor, tittar på huden och känner på kroppen
- blodprover
- vävnadsprover till exempel operation av en lymfkörtel, benmärgsbiopsi, hudbiopsi
- ultraljud görs ibland i samband med vävnadsprover
- undersökningar, till exempel datortomografi, PET-kameraundersökning och magnetkameraundersökning.
Ibland görs lumbalpunktion, som innebär att man tar ett prov från din ryggvätska.
Du kan behöva gå igenom fler undersökningar och provtagningar. Vilka som blir aktuella för dig beror på vilka symtom du har och resultatet av de undersökningar som har gjorts.
Du kan bli kallad till undersökningar och besök med kort varsel. Det är därför viktigt att du meddelar vården dina aktuella kontaktuppgifter.
Specialister diskuterar resultatet vid en konferens
När alla undersökningar och provtagningar är klara, håller man ibland en terapikonferens. Där deltar flera olika specialister som tillsammans bedömer resultatet av din utredning och diskuterar fram en rekommendation till nästa steg. Inför terapikonferensen är det vanligt med en patologikonferens, där din läkare diskuterar dina vävnadsprover med en patolog. Vid ovanliga eller komplicerade fall av lymfom kan din läkare diskutera behandlingen med andra nationella experter på en så kallad nMDK, nationell multidisciplinär konferens.
När får jag resultatet?
När utredningen börjar ska du få veta ungefär när du får resultatet av utredningen och terapikonferensen. Du och din läkare kommer överens om hur du får resultatet, till exempel via ett telefonsamtal eller vid ett läkarbesök. Vid det tillfället diskuterar ni också vad nästa steg blir.
Utredningen följer oftast ett standardiserat vårdförlopp
Utredningen av de flesta cancerdiagnoser ska följa ett standardiserat vårdförlopp, SVF. Det innebär att alla ska utredas så lika som möjligt och utan onödig väntan. Vårdförloppet talar om vilka undersökningar som ingår i utredningen av en viss cancerdiagnos och hur lång tid utredningen bör ta.
Ett standardiserat vårdförlopp startar om det finns ett eller flera symtom och provsvar som klassas som välgrundad misstanke om någon cancerdiagnos. Vilka dessa symtom och provsvar är varierar mellan olika typer av cancer. Vårdförloppet avslutas när den första behandlingen startar, eller när cancer kan uteslutas.
Många som utreds enligt standardiserade vårdförlopp visar sig inte ha cancer, utan symtomen beror på något annat. Att utredas enligt ett standardiserat vårdförlopp är därför inte samma sak som att få en cancerdiagnos.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Att få vård enligt ett vårdförlopp.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Undersökning med PET-kamera.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Datortomografi.
> Läs mer på 1177.se. Sök på MR-undersökning med magnetkamera.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Benmärgsprov.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Vävnadsprov från huden – hudbiopsi.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Ryggvätskeprov – lumbalpunktion.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Undersökning med ultraljud.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Undersökning och behandling med endoskopi.
Diagnos
Lymfsystemet består av olika organ, som mjälten och brässen, och av lymfkärl som transporterar lymfvätska. Lymfsystemet är viktigt för kroppens försvar mot infektioner och behövs för att kroppen ska må bra.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Så fungerar lymfsystemet.
Lymfom eller lymfkörtelcancer är ett samlingsnamn på cancersjukdomar som uppstår i kroppens lymfsystem. Symtomen varierar men det är vanligt med svullna lymfkörtlar. Behandlingen kan behöva pågå från flera månader upp till flera år, men många blir av med sjukdomen.
Varje år får nästan 2 500 personer något lymfom, vilket gör att det är en av de vanligaste cancerformerna bland vuxna i Sverige. Lymfom förekommer i alla åldrar men blir vanligare med ökande ålder och är något vanligare bland män jämfört med kvinnor. Cancern uppstår i celler som kallas lymfocyter. Det finns två slags lymfocyter, B-lymfocyter och T-lymfocyter, som har olika roller i immunförsvaret.
Det finns många olika slags lymfom, men de kan grovt delas in i B-cellslymfom, T-cellslymfom och Hodgkins lymfom. De flesta T-cellslymfom är aggressiva, det vill säga snabbväxande. B-cellslymfomen kan vara både aggressiva och långsamväxande (indolenta). Hodgkins lymfom tillhör de snabbväxande lymfomen och är aggressiva.
Orsak
Det är till stor del oklart vad som orsakar lymfom, men risken ökar om man har hög ålder, nedsatt immunförsvar, reumatisk sjukdom eller annan inflammationssjukdom samt kommer i kontakt med vissa typer av lösningsmedel.
Symtom
Det vanligaste symtomet på lymfom är att en eller flera lymfkörtlar svullnar i kroppen, till exempel på halsen, i armhålan eller i ljumsken. Andra vanliga symtom är feber, nattliga svettningar och oförklarlig viktnedgång.
Ett vanligt symtom vid hudlymfom är röda och fjällande fläckar på huden.
Ärftlighet
Sjukdomen verkar inte vara tydligt ärftlig men kan vara lite vanligare i vissa familjer. Man gör ingen ärftlighetsutredning.
Prognos
Prognosen beror bland annat på vilken sorts lymfom du har och vilken effekt behandlingen har.
Behandlingen kan vara krävande och kan bli långvarig, från flera månader upp till flera år. Många blir dock av med sjukdomen även om den har spridit sig i kroppen.
Långsamt växande lymfom är svårare att bli av med men behöver oftast bara behandlas när du har symtom. De flesta kan leva ett bra liv under lång tid med sjukdomen.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Lymfom - lymfkörtelcancer.
Aggressiva B-cellslymfom är kopplade till lymfkärlen och kan uppstå var som helst i kroppen. Många söker vård för att de fått svullna lymfkörtlar, feber och nattliga svettningar, och för att de känner sig trötta och sjuka.
Aggressiva B-cellslymfom innebär att kroppens B-lymfocyter blir cancerceller. B-lymfocyterna är celler i kroppens lymfsystem, som består av organ, lymfkärl och lymfkörtlar. Det finns olika typer av aggressiva B-cellslymfom, exempelvis diffust storcelligt B-cellslymfom (DLBCL), primärt mediastinalt storcelligt B-cellslymfom (PMBCL), Burkittlymfom (BL) och primärt diffust storcelligt B-cellslymfom i CNS (PCNSL).
Orsak
I många fall är orsakerna okända men det finns några riskfaktorer:
- Olika immunbristsjukdomar och autoimmuna eller inflammatoriska sjukdomar ger en ökad risk. Detsamma gäller om man behandlas med immundämpande läkemedel, exempelvis efter en organtransplantation.
- Olika virussjukdomar ökar risken för att drabbas av aggressiva lymfom. Hivinfektion har ett tydligt samband med lymfom, och många som diagnostiseras med lymfom bär på Epstein-Barr-virus som orsakar körtelfeber.
När det gäller olika livsstilsfaktorer finns inga tydliga samband, men övervikt kan ge en viss ökad risk för att drabbas av DLBCL.
Symtom
Symtomen kommer ofta relativt snabbt, på några veckor eller månader. Vanliga symtom är
- förstorade lymfkörtlar
- trötthet
- allmän sjukdomskänsla
- ofrivillig viktnedgång
- feber
- nattliga svettningar.
Sjukdomen kan uppkomma som tumörer, främst i lymfkörtlar men även i exempelvis mjälten, levern, lungorna, njurarna och testiklarna.
Viktnedgång, feber och nattliga svettningar kallas för B-symtom och är något som din läkare kommer att fråga dig om.
Prognos
Prognosen kan variera beroende på om lymfomet finns i flera lymfkörtelstationer, om det har spridit sig till något organ i kroppen utöver lymfkörtlarna och om det finns i benmärgen eller inte. Din ålder och ditt allmäntillstånd kan också inverka. Fråga din läkare vad som gäller just för dig. Målet med behandlingen är i de flesta fall att man ska bli helt frisk, även om sjukdomen kommer tillbaka.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Lymfom - lymfkörtelcancer.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Hiv.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Körtelfeber.
Diffust storcelligt B-cellslymfom (DLBCL) är den vanligaste formen av lymfom och drabbar 500–600 personer årligen i Sverige. Ungefär vart fjärde lymfom är ett DLBCL.
DLBCL uppkommer främst hos personer över 60 år, och medianåldern för att insjukna är 70 år, men sjukdomen förekommer även hos yngre och hos barn. Den är lite vanligare hos män än kvinnor.
Lymfomtypens namn kommer från hur cellerna ser ut i mikroskop. Med hjälp av ny teknik går det att urskilja flera undertyper genom att identifiera olika genetiska förändringar i cellerna.
Primärt mediastinalt storcelligt B-cellslymfom (PMBCL) är en ovanlig form av aggressivt B-cellslymfom. Den drabbar ungefär 10 personer per år i Sverige.
Sjukdomen är vanligare hos kvinnor än män och drabbar oftare yngre personer. Medianåldern när man insjuknar är 35 år.
PMBCL finns oftast i lymfkörtlarna i bröstkorgen. Lymfomet kan växa över till lungsäckarna och hjärtsäcken. PMBCL sprider sig oftare till andra organ i kroppen jämfört med andra aggressiva B-cellslymfom. Det vanligaste är att lymfomet sprids till njurar och binjurar, men spridning till lever och bukspottskörtel förekommer också.
Burkittlymfom är en mycket aggressiv form av B-cellslymfom. Den är ovanlig och drabbar främst personer under 50 års ålder. Av de som drabbas är ungefär 75 % män.
I Sverige diagnostiseras cirka 15–20 vuxna per år med Burkittlymfom. Hos barn är Burkittlymfom den vanligaste lymfomtypen medan den hos vuxna står för ungefär 1 % av alla lymfom.
Symtomen är ofta desamma som vid andra aggressiva B-cellslymfom. Burkittlymfom är dock mycket snabbväxande. Tumörcellerna fördubblar sig på 24–48 timmar, vilket gör att symtomen i många fall kommer på bara några veckor. Hos de flesta finns lymfomet i magen.
Det finns flera undergrupper inom diagnosen.
Primärt diffust storcelligt B-cellslymfom i centrala nervsystemet (PCNSL) är en variant som exempelvis kan sitta i hjärnvävnaden, hjärnhinnorna, nerverna eller ryggmärgen.
I Sverige drabbas cirka 50–60 personer årligen av PCNSL. Medianåldern för att insjukna är cirka 65 år.
Symtom
Vid PCNSL är det vanligt med symtom från centrala nervsystemet, till exempel
- minnesstörningar
- personlighetsförändringar
- epileptiska anfall
- bortfall av känsel eller styrka i olika kroppsdelar.
Hodgkins lymfom är en cancersjukdom som uppstår i celler som tillhör lymfsystemet. I Sverige insjuknar cirka 200 personer årligen. De flesta är unga vuxna, men sjukdomen kan även drabba barn och äldre.
Orsak
Orsakerna till Hodgkins lymfom är till stor del okända, men nedsatt immunförsvar är en riskfaktor (på grund av en hivinfektion eller tidigare genomgången organtransplantation). En del reumatiska sjukdomar kan också öka risken något.
Det finns inga starka samband mellan livsstilsfaktorer och Hodgkins lymfom, förutom en något ökad risk hos tobaksrökare.
Symtom
Det vanligaste symtomet är att en eller flera lymfkörtlar svullnar upp, oftast på halsen eller i armhålorna. Andra vanliga debutsymtom är
- nattliga svettningar
- ofrivillig viktnedgång
- ihållande feber utan tydlig anledning
- trötthet och andfåddhet
- svår klåda.
Prognos
Utan behandling är Hodgkins lymfom en dödlig sjukdom, men med behandling är prognosen i allmänhet god och de flesta blir av med sjukdomen.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Lymfom - lymfkörtelcancer.
Hudlymfom, även kallade kutana lymfom, uppstår i lymfocyter som finns i huden. Symtomen varierar mycket men många får röda fläckar som fjällar eller kan bli såriga.
Hudlymfom är ovanligt; bara cirka 100 personer per år diagnostiseras i Sverige. Hudlymfom är ett samlingsnamn för en grupp av lymfom som uppstår i huden. De flesta hudlymfom är betydligt vanligare hos medelålders och äldre än hos yngre personer och barn, och de är något vanligare hos män än hos kvinnor. Hudlymfom kan likna andra vanligare hudsjukdomar såsom eksem eller psoriasis, och därför kan det ta lång tid innan diagnosen fastställs. För att ställa diagnosen krävs en hudbiopsi som också ger information om vilket slags hudlymfom du har. Ibland behövs flera hudbiopsier under en tidsperiod för att få en säker diagnos.
Hudlymfom indelas i två huvudgrupper beroende på om de uppstår i T-lymfocyter eller i B-lymfocyter:
- primära kutana T-cellslymfom (CTCL) som står för cirka 70 % av alla hudlymfom
- primära kutana B-cellslymfom (CBCL) med cirka 30 % av alla hudlymfom.
Orsak
Orsaken till uppkomsten av hudlymfom är oklar.
Symtom
Hudlymfom ger någon form av hudutslag eller knutor i huden. Ibland kan hudutslagen var tunna och likna eksem och ibland är de tjockare. Utslagen kan också vara utbredda eller begränsade till en liten del av huden.
En del hudlymfom ger klåda. Vissa former ger också förstorade lymfkörtlar och en generell rodnad av hela huden även om det är ovanligt. Symtom såsom feber, nattliga svettningar och viktnedgång är mycket ovanligt.
Prognos
Behandling och prognos varierar med typen, men de flesta hudlymfom utvecklas långsamt och har god prognos.
> Se en film om hudlymfom på youtube.com. Sök på Hudlymfom - Allmän information om vård och forskning.
Mycosis fungoides (MF) är det vanligaste hudlymfomet och tillhör gruppen primära kutana T-cellslymfom.
Symtom
MF kan ge flera olika förändringar i huden:
- Patches består av tunna, platta, röda och lätt fjällande fläckar.
- Plack består av tjockare, röda och ibland fjällande förändringar som tränger djupare in i huden.
- Tumörer består av upphöjda och ibland såriga hudförändringar.
Hudförändringarna kan komma var som helst på kroppen. Förändringarna behöver inte ge några besvär, men en del får klåda, sveda eller en brännande känsla i huden. Det allmänna hälsotillståndet är oftast inte påverkat.
Behandling
Behandlingen beror på sjukdomens stadium och syftar till att dämpa aktiviteten i sjukdomen och lindra symtom, till exempel klåda. Om du har tidig sjukdom räcker det ofta med utvärtes behandling direkt på huden med bland annat mjukgörande krämer, kortisonkrämer och ljusbehandling eller lokal strålbehandling. Om du har mer utbredd sjukdom eller tumörer kan du få så kallad systembehandling, som ges som tabletter, injektioner eller dropp direkt i blodet. Sådan behandling påverkar hela kroppen. Exempel på systembehandling är cytostatika- och antikroppsbehandling.
Prognos
MF är en kronisk cancersjukdom som oftast begränsar sig till huden, och det är sällsynt att den sprider sig till andra organ. Utvärtes behandling räcker i de flesta fall. Vid avancerad sjukdom ger systembehandling ofta god kontroll. Vissa med avancerad sjukdom kan bli botade med en allogen stamcellstransplantation, men det finns en del risker med den behandlingen. Prognosen är god för de flesta med MF i ett tidigt stadium.
> Se en film om hudlymfom på youtube.com. Sök på Hudlymfom - Mycosis fungoides.
Sézarys syndrom innebär att det finns avvikande T-lymfocyter i hud, blod, och lymfkörtlar. Sjukdomen är sällsynt och det är bara ett fåtal personer som insjuknar varje år i Sverige.
Symtom
Vid Sézarys syndrom är ofta hela huden röd och klåda är ett vanlig symtom. En del får förtjockad hud i handflator och fotsulor. Naglarna kan bli oregelbundna och håret tunt, och ögonlockskanterna kan bli tjocka och stela. Många får förstorade lymfkörtlar.
Behandling
Det finns olika behandlingar, och syftet är att dämpa aktiviteten i sjukdomen och lindra klåda och andra symtom. Huden kan exempelvis behandlas med mjukgörande krämer, kortisonkrämer och ljusbehandling.
Många får också så kallad systembehandling, som alltså påverkar hela kroppen. Exempel är cytostatika- och antikroppsbehandling, och i vissa fall strålbehandling. För vissa med avancerad sjukdom kan allogen stamcellstransplantation vara ett alternativ.
Prognos
Sézarys syndrom är en allvarlig sjukdom som kan vara svårbehandlad, men det finns flera olika behandlingar som kan dämpa sjukdomen och symtomen. Vissa med avancerad sjukdom kan bli botade av en allogen stamcellstransplantation, men det finns en del risker med den behandlingen.
> Se en film om hudlymfom på youtube.com. Sök på Om hudlymfom – Sézarys syndrom.
Primärt kutant anaplastiskt storcelligt T-cellslymfom (PC-ALCL) är ett ovanligt hudlymfom. Hudförändringarna kan försvinna av sig själva men de flesta behöver behandling.
Symtom
PC-ALCL ger röd-violetta knutor eller hudutslag som kan bilda sår. De kan vara helt besvärsfria, men ibland gör de ont eller kliar. Det händer att hudförändringarna läker spontant utan behandling.
Behandling
Vid begränsad sjukdom rekommenderas operation eller strålbehandling. Vid utbredd sjukdom kan man ge så kallad systemisk behandling, till exempel cytostatika- och antikroppsbehandling.
Prognos
Sjukdomen har ofta en god prognos, även vid återfall. Det förekommer att lymfomet försvinner spontant, och efter behandling kan det hålla sig borta under lång tid eller aldrig återkomma. Sjukdomen är i regel begränsad till huden och det är sällsynt att den sprider sig till lymfkörtlar.
> Se en film om hudlymfom på youtube.com. Sök på Om hudlymfom – Primära kutana CD30+ lymfoproliferativa sjukdomar.
Lymfomatoid papulos hör till gruppen T-cellslymfom och innebär att du får återkommande små hudutslag som oftast läker av sig själva. De flesta som diagnostiseras är vuxna, men kan drabba alla åldrar.
Symtom
Hudutslagen utvecklas och försvinner spontant inom 12 veckor, nya och gamla utslag brukar förekomma samtidigt. De börjar oftast som små röda hudutslag och ibland bildas sår. Utslagen kan uppstå var som helst på huden men sitter oftast på bålen, armarna och benen. En del får klåda även om det är ovanligt.
Behandling
Sjukdomen är godartad och oftast behövs ingen behandling. Om du får klåda eller något annat symtom kan du få kortisonkräm. Vid mer besvärande sjukdom kan du få ljusbehandling eller systembehandling med cytostatika.
Prognos
Lymfomatoid papulos har god prognos och det förekommer att sjukdomen försvinner spontant. Du kommer rekommenderas regelbundna kontroller av din läkare.
> Se en film om hudlymfom på youtube.com. Sök på Om hudlymfom – Primära kutana CD30+ lymfoproliferativa sjukdomar.
Primära kutana B-cellslymfom uppstår i hudens B-lymfocyter. Det finns tre varianter med olika symtom och prognos.
De tre varianterna är:
- primärt kutant marginalzonlymfom (PCMZL)
- primärt kutant follikelcenterlymfom (PCFCL)
- primärt kutant diffust storcelligt B-cellslymfom av leg-typ (PCLBCL-LT).
Symtom
PCMZL och PCFCL yttrar sig ofta som en långsamväxande rödaktig knuta eller ett hudutslag, oftast på övre delen av kroppen och är något vanligare hos män.
Vid PCLBCL-LT uppstår snabbväxande tumörer i huden, oftast på benen. Sjukdomen drabbar främst äldre kvinnor.
Behandling
Vid konstaterad PCMZL och PCFCL är operation eller strålbehandling bra behandlingsalternativ. Sjukdomarna kan också läka spontant. Om utslagen eller knutorna är mer utbredda kan man ge antikroppsbehandling. Vid dessa sjukdomar finns en viss koppling med bakterien borrelia beskriven och därför kontrolleras ofta ett blodprov för att se om det finns tecken på borreliainfektion och vid behov ges antibiotika mot borrelia.
Vid PCLBCL-LT rekommenderas i första hand antikroppsbehandling tillsammans med cytostatikabehandling, och ibland ges även strålbehandling.
Prognos
PCMZL och PCFCL har mycket god prognos. I vissa fall återkommer hudbesvären och då kan behandlingen upprepas. PCLBCL-LT är en allvarlig sjukdom med sämre prognos.
> Se en film om hudlymfom på youtube.com. Sök på Hudlymfom - Primära Kutana B-cellslymfom.
Gruppen indolenta B-cellslymfom inkluderar flera cancersjukdomar som utvecklas långsamt. En del behöver ingen behandling alls. Det är främst äldre som drabbas.
De vanligaste sjukdomarna i gruppen är follikulärt lymfom, hårcellsleukemi, spleniskt marginalzonslymfom, nodalt marginalzonslymfom, extranodalt marginalzonslymfom och Waldenströms lymfom.
I Sverige insjuknar drygt 250 personer årligen i follikulärt lymfom, och ytterligare 200–400 personer i något annat indolent B-cellslymfom. Inte alla patienter med dessa sjukdomar behöver behandling vid diagnos och en del patienter behöver aldrig behandlas. Vissa kan dock få en mer aggressiv variant.
Sjukdomarna drabbar främst medelålders och äldre personer. I Sverige är medianåldern vid diagnos 60 år för hårcellsleukemi och 65 år för de övriga.
Follikulärt lymfom drabbar kvinnor och män lika ofta medan till exempel hårcellsleukemi är 4–5 gånger vanligare hos män än kvinnor.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Lymfom - lymfkörtelcancer.
Follikulärt lymfom är det vanligaste i gruppen indolenta B-cellslymfom. Sjukdomen brukar utvecklas långsamt och många klarar sig utan behandling i flera år.
Orsak
Risken för att få follikulärt lymfom ökar något om du har någon autoimmun sjukdom, tobaksrökare eller arbetar med lösningsmedel.
Symtom
Symtomen kommer ofta smygande. Det är vanligt med
- förstorade lymfkörtlar
- trötthet
- ofrivillig viktnedgång
- nattliga svettningar
- utdragna eller fler infektioner än vanligt
Prognos
Follikulärt lymfom betraktas som en obotlig sjukdom, men de flesta kan leva i många år utan behandling eller få en längre besvärsfri period efter en behandling. Sjukdomen kan transformera till ett aggressivt lymfom, oftast ett storcelligt B-cellslymfom. Detta gäller alla indolenta B-cellslymfom men transformation är vanligast vid follikulärt lymfom.
Spleniskt marginalzonslymfom är ett av de indolenta B-cellslymfomen. Sjukdomen är ovanlig och drabbar främst äldre.
Diagnosen är ovanlig och står för mindre än 2 % av alla lymfom. Medianåldern vid insjuknandet är 69 år.
Orsak
Kronisk infektion med hepatit C kan vara en orsak till att man utvecklar sjukdomen.
Symtom
Det vanligaste symtomet är förstorad mjälte. Andra symtom är anemi och autoimmun trombocytopeni.
Prognos
Sjukdomen utvecklas oftast långsamt, men ålder och allmäntillstånd har betydelse för prognosen. Ibland transformerar sjukdomen till ett diffust storcelligt B-cellslymfom.
Nodalt marginalzonslymfom är ett av de indolenta B-cellslymfomen. Sjukdomen är ovanlig och står för mindre än 2 % av alla lymfom.
Orsak
Sjukdomen anses bero på en autoimmun sjukdom eller en kronisk inflammation på grund av mikroorganismer (bakterier, virus eller svamp).
Symtom
De vanligaste symtomen är förstorade körtlar i bröstkorgen och buken. Det är mindre vanligt med så kallade B-symtom såsom förstorade lymfkörtlar, ofrivillig viktnedgång, nattliga svettningar och långdragna infektioner samt cytopeni, det vill säga generellt låga blodvärden.
Prognos
Prognosen är ganska god, men sjukdomen kan transformera till en mer aggressiv form av lymfom som då behöver mer intensiv behandling.
Extranodalt marginalzonslymfom (MALT) är ett av de indolenta B-cellslymfomen. Den drabbar främst äldre personer, och medianåldern vid insjuknandet är cirka 60–70 år.
Orsak
Sjukdomen orsakas av en autoimmun sjukdom eller en kronisk inflammation, som i sin tur kan vara orsakad av mikroorganismer (bakterier, svamp eller virus).
Symtom
Buksmärtor är det vanligaste symtomet. Det är mycket ovanligt med så kallade B-symtom.
Prognos
Sjukdomen utvecklas långsamt och prognosen är god. MALT kan dock transformeras till ett aggressivt lymfom och behöver då mer intensiv behandling.
Hårcellsleukemi är ett av de indolenta B-cellslymfomen och är en mycket ovanlig sjukdom.
Det är främst män som drabbas. Medianåldern vid insjuknande är drygt 60 år.
Orsak
Sjukdomen beror på en förändring i B-cellerna. Orsaken till förändringen är oklar.
Symtom
De vanligaste symtomen är
- återkommande eller allvarliga infektioner
- förstorad mjälte
- cytopeni, det vill säga generellt låga blodvärden.
Prognos
Sjukdomen har en god prognos. Det är mycket ovanligt att sjukdomen transformerar till ett aggressivt lymfom.
Mantelcellslymfom är en ovanlig sjukdom som främst drabbar äldre personer och män.
I Sverige insjuknar cirka 100 personer per år och medelåldern vid diagnos är 68 år. Sjukdomen är mer än dubbelt så vanlig hos män som hos kvinnor.
Orsak
Orsaken till mantelcellslymfom är okänd.
Symtom
Mantelcellslymfom finns i olika varianter. En del lymfom växer långsamt och ger få symtom medan andra utvecklas snabbt och ger uttalade besvär. Vanliga symtom är
- trötthet
- nedsatt fysisk ork
- nattliga svettningar
- långdragen feber
- ofrivillig viktminskning.
När sjukdomen upptäcks är den ofta spridd till olika delar av kroppen.
Prognos
Mantelcellslymfom räknas som en kronisk sjukdom även om dagens behandlingar ger bättre resultat. Efter behandlingen kan du vara sjukdomsfri under en lång period, men det finns en tydlig risk för återfall. Utan behandling har sjukdomen oftast ett snabbt förlopp, men en del behöver ingen behandling eftersom lymfomet utvecklas så långsamt.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Lymfom - lymfkörtelcancer.
De flesta typer av T-cellslymfom är aggressiva och symtomen kommer snabbt. Många får svullna lymfkörtlar, feber och nattliga svettningar, och känner sig trötta och sjuka.
T-cellslymfom utgår från immunsystemets T-lymfocyter. I Sverige insjuknar cirka 100 personer per år i något T-cellslymfom, vilket motsvarar 4 % av alla lymfom. Fler män än kvinnor drabbas. Enstaka typer kännetecknas av långsam, indolent tillväxt, men de flesta är aggressiva. Behandlingen beror på vilken typ du har, så din läkare kan berätta vad som gäller för just dig.
Orsak
Det är till stor del okänt varför T-cellslymfom uppstår, men vissa typer kan delvis orsakas av autoimmuna sjukdomar och virusinfektioner.
Symtom
Symtomen vid aggressiva T-cellslymfom uppkommer oftast snabbt, på några veckor eller månader. Sjukdomen kan uppträda som tumörer, främst i lymfkörtlarna. Hudengagemang som till exempel hudutslag eller hudtumörer är något vanligare vid T-cellslymfom än B-cellslymfom. Både aggressiva och indolenta T-cellslymfom kan ge benmärgspåverkan dvs. blodkropparna produceras inte och då uppstår problem i form av blodbrist.
Vanliga debutsymtom är:
- förstorade lymfkörtlar
- sjukdomskänsla
- ofrivillig viktnedgång
- nattliga svettningar
- feber
Prognos
Prognosen beror på vilken typ av T-cellslymfom du har, men för många varianter är chansen till bot sämre än för de flesta andra lymfomsjukdomar. Prognosen är också sämre om du är äldre.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Lymfom - lymfkörtelcancer.
Waldenströms makroglobulinemi (WM) är en ovanlig sjukdom som gör att blodet blir tjockare och kan ge sämre immunförsvar. Den främst drabbar äldre och män.
Cirka 100 personer per år insjuknar i WM, varav de flesta finns i norra Sverige. Medianåldern vid insjuknande är cirka 70 år och ungefär två tredjedelar är män.
WM innebär att B-lymfocyterna producerar ett onormalt stort protein som kallas IgM, och som gör blodet tjockare så att blodflödet till olika organ störs. Immunförsvaret kan också bli sämre. Sjukdomen utvecklas ofta långsamt och behandlas endast när den ger symtom.
Orsak
Orsaken är okänd, men patienter med immunbristsjukdomar och reumatiska sjukdomar löper en ökad risk för att utveckla sjukdomen. Det gäller även patienter med infektioner såsom hepatit och hiv.
Symtom
Vanliga symtom är
- trötthet
- blödning
- ökad infektionskänslighet
- känselbortfall i händer och fötter
- andnöd
- förvirring
- synförändringar.
En del får dock inga symtom alls.
Prognos
Prognosen beror på bland annat allmän hälsa, sjukdomsstadium och behandlingssvaret.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Lymfom - lymfkörtelcancer.
BEHANDLING
Behandling
Utredningen visar bland annat vilken sorts cancer du har och om cancern har spridit sig. Med den informationen kan din läkare prata med sina kollegor om vad som är en lämplig behandling, och sedan diskutera förslaget med dig. Om du inte är nöjd med förslaget har du rätt till en ny medicinsk bedömning.
Specialister ger förslag på en lämplig behandling
När utredningen är klar diskuteras ditt fall ibland på en terapikonferens där olika specialister deltar. De kommer överens om ett förslag på lämplig behandling, enligt riktlinjerna i det nationella vårdprogrammet för din diagnos. Vårdprogrammet innehåller rekommendationer för sjukvården om hur cancern ska behandlas enligt bästa medicinska kunskap.
Behandlingsförslaget ska ta hänsyn till just din situation och dina förutsättningar, men ska inte påverkas av var i landet du får vård.
Lymfomtypen och andra faktorer påverkar
Det är inte säkert att du rekommenderas samma behandling som andra med samma cancerdiagnos, eftersom valet styrs av vilken lymfomtyp du har och hur utbredd sjukdomen är. Dessutom inverkar andra faktorer såsom resultat från blodprover, din ålder, ditt allmäntillstånd och eventuella andra sjukdomar och läkemedel samt om du är gravid eller ammar. Dina egna önskemål vägs också in.
Du diskuterar förslaget med din läkare
Lymfom kan behandlas med strålbehandling eller med olika typer av läkemedel, till exempel cytostatika eller målriktad behandling. Troligen rekommenderas du en kombination av dessa behandlingar.
Du diskuterar behandlingsförslaget tillsammans med din läkare, och ni kommer överens om vilken behandling du ska få. Om du inte är nöjd med förslaget har du rätt till en ny medicinsk bedömning. Du har alltid rätt att tacka nej till behandling, och dina närstående har inte rätt att bestämma.
Din behandling kan komma att ändras när man ser hur sjukdomen svarar på behandlingen och hur du mår.
Lymfom kan behandlas med till exempel:
- kortisonbehandling
- cytostatikabehandling
- målriktade läkemedel
- immunterapi
- strålbehandling
- ljusterapi
Operation förekommer, men det är sällsynt.
Behandlingarna kan både kombineras och upprepas, och de utgår från nationella vårdprogram för lymfom. Det är också möjligt att du inte får någon behandling direkt om man i stället väljer att följa sjukdomsförloppet regelbundet.
Både cancersjukdomen och behandlingen kan ge sämre fertilitet, alltså göra det svårare att få biologiska barn. Ibland kommer fertiliteten tillbaka när behandlingen är avslutad. Du kan också få hjälp med konstgjord befruktning.
Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har frågor om dina möjligheter att få barn. Innan behandlingen börjar ska de berätta hur fertiliteten kan påverkas, och fungera som stöd om du behöver prata mer om detta.
Fertilitet under och efter cytostatikabehandling och hormonell behandling
Både cytostatikabehandling och behandling som påverkar kroppens hormoner kan minska din produktion av könshormoner. Det kan leda till att menstruationen eller spermieproduktionen upphör. Både kvinnor och män kan få liknande symtom som vid klimakteriet.
Det är svårt att säga i förväg om du kommer att bli infertil av behandlingen, men ju högre doser och ju äldre du är, desto större är risken.
Fertilitet efter målriktad behandling
Det är ännu osäkert om och i så fall hur målriktade läkemedel påverkar din förmåga att få barn, på liknande sätt som cytostatika och hormonell behandling kan göra.
Fertilitet efter strålbehandling
Strålbehandling kan påverka fertiliteten om strålarna riktas direkt mot könsorganen eller mot hjärnan, som styr produktionen av hormoner.
Vid strålbehandling är förhållandet mellan dos och biverkning tydligare än vid cytostatikabehandling. Därför går det oftast att säga vilka doser som kan göra dig infertil.
Det finns hjälp att få
Det går att frysa ner spermier, ägg, befruktade ägg och i vissa fall äggstocksvävnad, som senare kan användas till konstgjord befruktning. Detta kallas fertilitetsbevarande eller fertilitetsfrämjande åtgärder.
Regionerna har olika regler för vilken hjälp man kan få med konstgjord befruktning efter en cancerbehandling. Bland annat finns det åldersgränser och regler kring kostnader. Din läkare kan berätta vad som gäller i din region. Läkaren kan också skriva remiss till en reproduktionsmedicinsk mottagning om du behöver det.
Att ha fått tillgång till fertilitetsbevarande åtgärder är ingen garanti för att kunna bli förälder. Men de flesta som vill få barn efter en cancerbehandling lyckas med det, ofta på naturlig väg.
Om du är eller blir infertil kan du få stöd för att hantera det känslomässigt. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare för att få hjälp.
Använd preventivmedel under och en tid efter behandlingen
Alla cancerläkemedel och även strålbehandling kan skada spermierna, eller fostret i magen om du blir gravid. Risken för graviditet finns även om du får behandling som kan påverka fertiliteten. Använd därför preventivmedel så länge cancerbehandlingen pågår och en tid efteråt. Ibland behövs dubbelt skydd, eftersom biverkningar som diarré eller direkt påverkan av cancerläkemedel kan göra att p-piller inte räcker som ensamt skydd. Ibland är p-piller inte heller lämpligt. Kondom kan rekommenderas både som preventivmedel och för att skydda sköra slemhinnor.
Prata med din läkare om vilket preventivmedel som blir bäst för dig med tanke på vilken behandling du har. Läkaren kan också svara på hur länge efter behandlingen du bör vänta med att försöka få barn.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Fertiliteten efter cancerbehandlingen.
Målet med min behandling
Målet med din behandling är att du ska bli frisk från cancern. Undersökningar och prover visar om behandlingen fungerar. Du kan behöva byta behandling eller få flera olika behandlingar.
Behandling med botande syfte kallas också kurativ behandling. Vissa lymfom går att bota. Andra finns kvar, men med moderna behandlingar kan du få en lång sjukdomsfri period.
Behandlingen följs upp och kan behöva bytas
Behandlingen följer nationella riktlinjer. Den följs upp med regelbundna kontroller med till exempel datortomografi, blodprov och/eller läkarundersökningar. Resultaten används för att planera resten av behandlingen, och du kan behöva byta behandling om sjukdomen inte svarar på önskat sätt. Du får information om det av din läkare vid ett besök.
Du kan få flera behandlingar
Du kan rekommenderas flera olika behandlingar. De kan pågå samtidigt eller efter varandra.
Du kan få cytostatika med tillägg av exempelvis antikroppar eller strålbehandling.
Målet med behandlingen kan ändras
Målet med behandlingen kan ändras efter att den har startat. En behandling med botande syfte som inte har botande effekt kan ändras till att ha som mål att lindra symtom och bromsa sjukdomen.
Exspektans är en metod för att följa sjukdomens utveckling när det inte är nödvändigt med behandling.
Exspektans betyder att du inte får aktiv behandling utan följs enligt rekommendationer i nationella vårdprogram. Du kan komma att kallas till regelbundna undersökningar och besök där läkaren gör en klinisk bedömning. Vid besöket beslutar läkaren och du gemensamt om det är lämpligt med fortsatt exspektans eller om du ska få mer aktiv behandling.
Palliativ vård handlar om att du ska ha ett så bra och meningsfullt liv som möjligt, trots en allvarlig sjukdom. Du kan få palliativ vård oberoende av var du bor. Palliativ vård kan starta tidigt i sjukdomsförloppet och pågå parallellt med övrig vård.
Du kan få palliativ vård under lång tid, samtidigt som du får behandling som bromsar sjukdomen. Genom att tidigt uppmärksamma dina behov av palliativ vård ökar möjligheten till god livskvalitet. Målet med din vård och behandling ska vara tydligt för både dig, dina närstående och vårdpersonalen, och det är viktigt att lägga upp en plan för den fortsatta vården. Du kan till exempel få lindring av symtom som smärta, och stöd genom att prata om det som är viktigt för dig.
Vad är viktigt för mig?
Det är bra om du funderar över vad som är viktigt för dig och vilket stöd du behöver. Om du vill kan du göra det tillsammans med någon som står dig nära.
Du har rätt till samtal om din situation. Närstående kan vara med om du vill. Samtalen kan till exempel handla om följande:
- dina tidigare erfarenheter
- vad du vill och kan göra själv
- dina önskemål och prioriteringar
- din sjukdom och behandling.
Prata med din läkare, kontaktsjuksköterska och kurator om vad som är viktigt för dig. Tillsammans kan ni planera vården så att du känner dig trygg och får det stöd du behöver.
Vilken hjälp kan jag få?
Här är några exempel på hjälp och stöd:
- Du kan få lindring eller förebyggande hjälp mot till exempel smärta, illamående och trötthet.
- Du kan få stöd att hantera känslor som oro eller ångest, eller hantera tankar om livet och döden.
- Du kan få praktisk hjälp, till exempel med intyg eller ekonomisk vägledning så att du kan ordna vardagen på bästa sätt.
- Du kan få hjälpmedel som kan underlätta vardagen.
Tillsammans med vårdpersonalen får du regelbundet uppdatera din plan för vård och behandling utifrån dina behov.
Om det är något du funderar på, tveka inte att fråga din kontaktsjuksköterska eller annan vårdpersonal.
Var kan jag få palliativ vård?
Beroende på vilka behov du har, vad du vill och vad som är möjligt, kan du få palliativ vård till exempel hemma, på ett vård- och omsorgsboende eller på sjukhus. Dina behov och vad du vill kan också ändras när sjukdomen förändras. Till exempel kan du behöva vara en kortare tid på sjukhuset för att sedan vårdas hemma. Ibland kan du behöva få hjälp av flera olika vårdenheter.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Planerad vård hemma.
Film: Palliativ vård hjälper dig att leva så bra som möjligt med cancer
Du kan få behandling för att bromsa sjukdomen och lindra symtom även om det inte går att bli av med cancern. Du och din läkare beslutar hur länge behandlingen ska fortsätta. Du kommer fortsatt att få palliativ vård för att du ska må så bra som möjligt.
Cancerbehandling med bromsande och lindrande effekt
När det inte går att bli av med sjukdomen kan du få cancerbehandling med syfte att bromsa sjukdomen, förlänga livet och ge dig en så god livskvalitet som möjligt. Bromsande och symtomlindrande behandling har ofta god effekt på hur du mår och på sjukdomens utveckling och kan pågå så länge som den har önskad effekt. Om en bromsande behandling inte har önskad effekt kan man i många fall byta till en annan.
Med tiden kan effekten bli sämre
Med tiden är det vanligt att cancersjukdomen påverkar dig allt mer. Samtidigt kan cancerbehandlingen med tiden få sämre effekt och i stället ge fler och mer påtagliga biverkningar. Det kan nå en punkt där du inte längre har nytta av den. Tillsammans med din läkare behöver du då överväga om det är lämpligt att avbryta behandlingen.
I sådana situationer kommer du fortfarande att få palliativ vård, som syftar till att förebygga och lindra symtom som sjukdomen orsakar. Målet är att ge dig den bästa möjliga livskvaliteten och hjälpa dig att hantera sjukdomens påverkan på bästa sätt.
I livets slut är vården inriktad på att du ska ha det så bra som möjligt trots att döden närmar sig. Du och dina närstående pratar med läkaren om vad du vill och behöver. Vårdpersonalen tar också regelbundet reda på hur du mår för att kunna ta hand om dig på bästa sätt.
Vid palliativ vård i livets slutskede bedöms du ha kort tid kvar att leva, dagar eller veckor.
Det här kan vara tecken på att döden närmar sig:
- Du kan vara mer sängliggande.
- Du kan ha svårt att svälja.
- Du kan bara dricka små mängder vätska.
- Du kan ha sämre cirkulation och andning.
- Du kan ha sänkt medvetande eller vara förvirrad i perioder.
Vårdpersonalen tar hänsyn till vad du vill och behöver
Din läkare samtalar med dig och dina närstående om situationen. Ibland är även en sjuksköterska eller undersköterska med under samtalet. Även vårdteamet runt dig informeras om att du är döende.
Vårdpersonalen ska ta hänsyn till dina önskemål om vården i livets slut, och respektera dina andliga och existentiella behov.
Du ska få de läkemedel du behöver för att lindra besvärliga symtom.
Vårdpersonalen kommer att ta reda på hur du mår med jämna mellanrum. Om du inte kan berätta själv tittar man efter vissa tecken, till exempel ditt ansiktsuttryck, hur du andas och hur ditt hjärta slår. Vårdpersonalen kommer också att prata med dina närstående om hur du mår.
Om du har särskilda behov kontaktar vårdteamet personal med rätt kompetens. Det kan vara till exempel ett smärtteam, en andlig företrädare eller en annan enhet på sjukhuset.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Vård i slutet av livet.
> Dina närstående kan läsa mer på narstaende.se.
Operation
Du ska opereras i narkos, vilket innebär att du är sövd under operationen. Inför narkosen behöver du duscha och tvätta dig noga, och du får inte äta eller dricka något i ett antal timmar före.
I din kallelse får du detaljerad information om hur du ska förbereda dig. Här får du allmän information.
Inskrivning
Inför din operation har du ett inskrivningssamtal. Samtalet genomförs via telefon, video eller som ett besök på sjukhuset. Förbered dig genom att skriva ner dina frågor och ha gärna med en närstående till samtalet. Ibland sker samtalet när du kommer till sjukhuset för operationen.
Om du ska till sjukhuset på ett besök, ta med legitimation och eventuella läkemedel du behöver under dagen. Ta också med din läkemedelslista och eventuellt behandlingskort för blodförtunnande läkemedel. Om du tar naturläkemedel är det viktigt att du berättar det.
Provtagning
Du kan behöva lämna blodprover inför operationen. Antingen gör du det vid inskrivningen eller så får du en remiss för att lämna proverna på en vårdcentral eller ett laboratorium. Du får veta var du kan lämna proverna.
Läkemedel
Inför operationen kan du behöva göra uppehåll med de eventuella läkemedel och naturläkemedel du tar, eller ändra dosen. Du kan också behöva ta nya läkemedel inför operationen. Din läkare berättar vad som gäller för dig.
EKG – mätning av hjärtats aktivitet
Du kan behöva undersökas med EKG, som mäter hjärtats elektriska aktivitet. Det är läkaren som avgör om det behövs.
Duscha
Du ska duscha och tvätta kroppen inför operationen. Efter att du har duschat är det viktigt att du tar på dig rena kläder.
Fasta
Det är viktigt att du fastar före operationen, annars kan du kräkas och få ner maginnehåll i lungorna. Du får alltså inte äta eller dricka ett antal timmar innan du ska sövas. Följ instruktionerna du får.
Ta alltid med dig:
- legitimation
- telefonnummer till närstående
- läkemedel och läkemedelslista
- tidsfördriv, till exempel böcker
- egna anteckningar och frågor
- mobiltelefon, laddare med lång sladd och hörlurar
- sköna kläder som är enkla att ta på.
Ta med dig om du ska stanna över natten:
- inneskor som är stabila och lätta att ta av och på
- extra kläder
- hygienartiklar, till exempel tandborste, tandkräm och hudkräm.
Ta inte med dig:
- värdesaker
- stora summor pengar.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Narkos – att bli sövd, EKG och Att lämna blodprov
Du ska gå igenom en undersökning eller operation där du ska vara sövd. Du får sömnmedel genom en tunn slang i ett blodkärl och får andas syrgas i en mask. När du vaknar är du på en uppvakningsavdelning.
I din kallelse får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå. Här får du allmän information.
Innan du ska sövas
På sjukhuset får du byta om till särskilda kläder och låsa in dina saker i ett skåp. Du får lägga dig i en säng eller sitta i en fåtölj när du väntar på din tur.
Du får en perifer venkateter, PVK, i ett blodkärl i handen eller armen. Venkatetern är en tunn plastslang som gör att du kan få läkemedel och dropp direkt i blodet.
Personalen följer dig till operationsavdelningen när det är dags för din undersökning eller operation.
Så går det till att sövas
När det är dags att sövas får du sömnmedel i venkatetern. Du får andas extra syrgas i en mask framför munnen och näsan.
När du är sövd övervakar narkospersonalen dig och ditt hjärtas och dina lungors funktion.
När du vaknar
När du vaknar har du redan förts till en uppvakningsavdelning. Personalen där tar hand om dig tills du kan komma till en vårdavdelning eller gå hem.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Narkos – att bli sövd och Venkateter i armen eller handen
Ryggbedövning används för att smärtlindra eller helt bedöva underkroppen. Du får bedövningsmedlet i ryggen genom en spruta eller en tunn slang. Du kan behöva en urinkateter tills bedövningen har släppt.
Det finns två metoder för ryggbedövning: epiduralbedövning och spinalbedövning. Det som skiljer dem är hur långt in i ryggraden bedövningsmedlet sprutas.
Hur ska jag förbereda mig?
I kallelsen får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå.
Så går det till
Du får antingen sitta eller ligga ner när du ska få ryggbedövningen.
Innan du får själva ryggbedövningen kan du få lokalbedövning i huden.
Du kan få ryggbedövningen med en spruta som en engångsdos.
Om du behöver en bedövning som man kan fylla på, lägger man in en kateter som man antingen kan ge flera doser i, eller koppla till en läkemedelspump. Katetern är en tunn plastslang som inte brukar kännas. Denna typ av bedövning kan också användas som smärtlindring efter operationen.
Vid ryggbedövning bedövas nerverna som styr urinblåsan. Därför kan du få en urinkateter som du har kvar tills bedövningen har släppt.
Hur mår jag efteråt?
- Blodtrycket kan sjunka när bedövningen verkar, därför kontrolleras det regelbundet.
- Du kan vara öm i ryggen, ha klåda och få ett blåmärke vid stickstället. Det brukar gå över inom några dagar.
- Om du har varit helt bedövad är det vanligt att skaka och huttra en stund efter operationen.
- Om du har svårt att kissa efter att bedövningen har släppt, kontakta vården.
- Det kan hända att du får huvudvärk efter en ryggbedövning, även om det är ovanligt. Då är det bra att dricka mycket och ta värktabletter. Om det inte går över efter 1–3 dygn kan du få annan behandling.
- Allvarliga och bestående nervskador efter en ryggbedövning är mycket ovanligt.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Ryggbedövning vid operation.
Du har rekommenderats en operation för att utreda, behandla eller lindra din cancer.
Hur ska jag förbereda mig?
I kallelsen får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå.
Så går det till
Under operationen är du sövd eller bedövad med ryggbedövning. Ibland både och.
Du får ligga ner på en brits.
Kirurgen gör ett snitt och tar ut den vävnad som planerats att avlägsna exempelvis en lymfkörtel. Vävnaden skickas sedan till ett laboratorium för analys.
Snittet stängs med metallklämmor, så kallade agraffer, eller med stygn.
Du får ibland en kateter i urinblåsan som samlar upp din urin.
Eventuellt får du en slang i sårområdet för att leda bort sårvätska. Det kallas dränage.
Operationen kan ta olika lång tid. Du får veta vad som gäller för dig.
Hur mår jag efteråt?
Du får börja äta och dricka igen när du vaknar upp och mår tillräckligt bra.
Du får hjälp av vårdpersonalen att komma upp ur sängen och röra på dig så snart som möjligt efter operationen.
Du får smärtstillande läkemedel om du har ont.
Om du har fått en kateter tas den bort när du kan gå på toaletten själv, oftast inom ett dygn. Om du har katetern kvar när du lämnar sjukhuset, får du veta hur du sköter den.
Dränaget tas oftast bort innan du lämnar sjukhuset. Annars får du veta hur du sköter det.
Du kan behöva ta blodförtunnande läkemedel efter operationen. Då får du lära dig hur du gör innan du lämnar sjukhuset.
Du stannar oftast på sjukhuset 1–3 dygn, beroende på hur stor operationen var. Vid mindre operationer kan du få gå hem samma dag om du mår bra. Du får också veta när och var agrafferna eller stygnen ska tas bort.
Sjukskrivning
Hur länge du behöver vara sjukskriven beror på vad du arbetar med och hur du mår. Det är vanligt att vara sjukskriven 1–2 veckor.
Återbesök
Du kommer att kallas till ett återbesök någon vecka efter operationen. Återbesöket kan vara på sjukhuset eller via telefon eller videosamtal. Du får då veta resultatet av eventuella vävnadsprover. Läkaren följer också upp hur du mår och ni diskuterar nästa steg.