Matstrups- och magsäckscancer/MG

I Min vårdplan får du information om din sjukdom, behandling och rehabilitering och dina rättigheter. Du får också individuellt anpassade råd om egenvård, alltså vad du kan göra själv för att må bättre och sådant som sjukvården överlåter åt dig att göra. Råden du får i Min vårdplan ska vara kopplade till den planering du och vårdpersonalen gör tillsammans, så att du själv kan medverka på bästa sätt i din rehabilitering. Det ska vara tydligt för dig vilken planering som gäller.

Min vårdplan ska bidra till att du

• känner dig trygg, informerad och delaktig
• har inflytande över det som är viktigt för dig
• förstår vad som händer i din vård och behandling
• vet hur du kan stärka din hälsa före, under, mellan och efter behandlingsperioderna.

Du och kontaktsjuksköterskan, eller annan vårdpersonal, uppdaterar Min vårdplan tillsammans när vården och behandlingen ändras på ett sätt som har betydelse för dig.

Vad innehåller Min vårdplan?

Innehållet i Min vårdplan anpassas efter dina behov och önskemål. Det betyder att alla patienter har olika Min vårdplan. Du kan också bidra själv genom att skatta hur du mår, kommunicera med vårdpersonalen och vara delaktig i planeringen. Viss information är dock alltid med, eftersom den gäller alla som behandlas för din typ av cancer.

Informationen i Min vårdplan går att läsa som en bok från början till slut. Men den är mer tänkt som ett uppslagsverk som du kan komma tillbaka till när planeringen eller förutsättningarna ändras, eller när du vill läsa på om någon del.

Vem tar fram Min vårdplan?

Min vårdplan tas fram av Regionala cancercentrum i samverkan, RCC. Innehållet kvalitetsgranskas och uppdateras regelbundet.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller annan vårdpersonal om du undrar över något i Min vårdplan.

Så kan du förbereda dig

Inför ditt besök kan du förbereda dig genom att skriva ner vad du vill berätta och fråga om. Du kan få fylla i ett formulär med frågor om hur du mår inför ditt besök.

Tänk igenom detta före besöket:

• Vilka är dina förväntningar på besöket?
• Är det något särskilt som besvärar dig?
• Vad är viktigt för dig just nu?
• Vilka frågor vill du ha svar på?

Du har rätt att förstå

När du besöker vården är det viktigt att du förstår vad som sägs och vad det innebär. Du har rätt att få information som är anpassad till dig. Du kan till exempel få hjälp av en tolk om du har nedsatt syn eller hörsel, eller om du har svårt att tala eller förstå svenska. Kontakta mottagningen före besöket och säg att du behöver en tolk. Om du har svårt att förstå information på grund av en funktionsnedsättning kan du ibland få hjälp av en arbetsterapeut.

Ha gärna med dig en närstående, som kan vara ett stöd och hjälpa till att komma ihåg vad som sägs. Det är alltid du som bestämmer om dina närstående ska få ta del av informationen. Personalen kommer att fråga vem de får lämna uppgifter till. Avsluta gärna mötet med att repetera vad du har uppfattat och stäm av att du har förstått rätt.

Om du har svårt att förstå informationen i Min vårdplan eller på andra webbsidor kan du använda ett verktyg i webbläsaren för att översätta det du ser på skärmen till ditt språk. Fråga vårdpersonalen hur du kan göra.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Tolkning till mitt språk eller Tolktjänster för dig som har en funktionsnedsättning.

Du kan erbjudas ett digitalt vårdmöte

Vissa mottagningar erbjuder digitala vårdmöten. Då kopplar du upp dig via telefon, surfplatta eller dator till ett videosamtal med vården. Ett digitalt vårdmöte fungerar som ett vanligt besök, men du behöver inte åka till sjukhuset för att träffa till exempel din kontaktsjuksköterska, läkare eller fysioterapeut.

Du kan behöva gå igenom undersökningar och provtagningar i anslutning till digitala vårdmöten. I så fall får du veta hur du ska göra.

Du har rätt att vara delaktig

Du har rätt att vara delaktig i din vård och få information om

• ditt hälsotillstånd
• vilka alternativ du har för undersökningar, vård och behandlingar
• vilka för- och nackdelar som finns med olika undersökningar och behandlingar
• när och hur du ska få svar på dina undersökningar och provtagningar
• när och hur du kan förvänta dig att få vård och hjälp vid biverkningar och symtom
• vart du ska vända dig om du blir sämre
• vilken vård du kan behöva efter behandlingen och hur uppföljningen ser ut
• vad du kan göra själv eller med hjälp av en närstående eller personlig assistent.

Genom att vara delaktig ökar du möjligheten att påverka och få det stöd du behöver.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Tips inför ditt besök i vården och Videosamtal med vården.

Var källkritisk

Det forskas mycket om cancer. Kunskapen om olika typer av cancer ökar därför snabbt, liksom tillgången på nya effektiva behandlingar. Men det krävs mycket kunskap för att tolka forskningsresultat. Därför återges slutsatserna från forskningen inte alltid helt korrekt i medierna. Ovetenskapliga och rent felaktiga uppgifter om cancer och cancerbehandlingar kan också få stor spridning i till exempel sociala medier. Det är därför viktigt att du tar ställning till om källan till informationen verkar trovärdig och pålitlig. Utvecklingen går också så snabbt att det är viktigt att ta reda på när informationen eller forskningen de hänvisar till publicerades.

Vilka informationskällor finns?

Vården i Sverige utgår från vårdprogram och nationella riktlinjer där aktuell och bästa tillgängliga kunskap finns samlad. Det du läser i Min vårdplan stämmer överens med vad som står i de nationella vårdprogrammen för cancersjukdomar och ska spegla den vård som ges vid svenska sjukhus. Dessutom är innehållet utvalt så att du bara får den information som är aktuell för dig.

Min vårdplan innehåller även länkar till andra webbplatser med innehåll som är kontrollerat och faktagranskat, till exempel 1177 och Livsmedelsverket.

Ibland vill du kanske läsa mer om sjukdomen. En del läser då direkt i vårdprogrammen eller i nationella kvalitetsregister. Det är viktigt att tänka på att informationen som står där är avsedd för vårdpersonal och beskriver hur det ser ut på gruppnivå. Information från register kan också behöva tolkas i ett sammanhang, till exempel när data samlades in.

Patientföreningarna kan vara en bra källa till information. Ibland kan man via deras webbplatser ställa frågor till en expert eller en chattbot, eller prata med andra som har samma sjukdom som du. Tänk på att den som svarar på frågorna inte har all information om just dig och din sjukdom och sällan kan ge exakta svar om din situation.

Fråga vårdpersonalen om du är osäker

Fråga gärna vårdpersonalen om du känner dig osäker på något du har läst om cancer, till exempel på internet.

Du och dina närstående kan även kontakta Cancerlinjen eller Cancerrådgivningen, där erfaren vårdpersonal svarar på allmänna frågor om cancer.

Cancerlinjen, Cancerfonden

> Webbplats: cancerfonden.se. Sök på Cancerlinjen.
> Telefon: 010-199 10 10

Cancerrådgivningen

> Webbplats med chatt: cancercentrum.se. Sök på Cancerrådgivningen.
> Telefon: 08-123 138 00

När du är inloggad på 1177 har du tillgång till tjänster som kompletterar informationen i Min vårdplan. Du kan till exempel

• se dina bokade tider, på de mottagningar som använder denna tjänst och som du eller vården lägger till under rubriken Mottagningar
• hantera dina läkarintyg och läkarutlåtanden 
• se och förnya dina recept om mottagningen är ansluten
• se hur långt du har kvar till frikort genom högkostnadsskyddet för läkemedel
• läsa delar av din journal.

Du väljer vilket innehåll du vill se

Du kommer aldrig direkt in i något av dessa system när du loggar in på 1177. Innehållet ligger dolt under olika ikoner eller flikar och du väljer aktivt vad du vill se.

Det varierar mellan olika regioner hur mycket och vilken information man kan se inloggad på 1177. Fråga vårdpersonalen om du undrar vilka tjänster som erbjuds. Vissa regioner använder andra appar och system som kan vara kopplade till 1177 eller användas fristående.

Viktigt att veta när du läser din journal

När du söker och får vård dokumenteras det i en journal. Syftet är att vårdpersonalen ska få tillräckligt med information om dig och din vård, så att vården blir så bra och säker som möjligt. Journalen är ett arbetsredskap för vårdpersonalen och kan därför vara svår att förstå.

När du öppnar Journalen i 1177 kan du välja att se även det nyaste innehållet som kanske inte har hunnit vidimeras, alltså kontrolleras, av den ansvariga vårdpersonalen. Den kan också innehålla ny information som du ännu inte har hunnit få höra av vårdpersonalen.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har frågor eller tankar om något du har läst i din journal.   

Som vårdnadshavare kan du vara ombud och läsa barnets journal tills barnet har fyllt 13 år. Därefter kan du få förlängd tillgång i samråd med vården. Ungdomar kan själva läsa sin journal från 16 års ålder.

> Läs mer på 1177.se. Sök på När du loggar in på 1177
> Läs mer på 1177.se. Sök på Så gör du för att boka, omboka eller avboka en tid och Läs din journal på 1177.

Allmänläkaren är specialist i allmänmedicin och arbetar på vårdcentralen. När du inte behöver specialiserad cancervård ska du få en remiss till din läkare på vårdcentralen. Allmänläkaren har det medicinska huvudansvaret för allt som inte rör cancersjukdomen eller annan specialiserad vård. Allmänläkaren kallas även distriktsläkare eller husläkare.

Arbetsterapeuten kan stödja dig i att hitta nya sätt att utföra aktiviteter i vardagen som känns utmanade eller som du inte kan utföra. Det kan till exempel handla om anpassningar i hemmet, hjälpmedel för att underlätta eller strategier för att fördela din energi under dygnet.

AT-läkaren är en grundutbildad läkare som arbetar under handledning för att få sin läkarlegitimation.

BT-läkaren är en legitimerad läkare som är i början av sin specialistutbildning.

Dietisten är specialiserad på att ge råd och stöd om mat och näring. Dietisten kan även skriva ut kosttillägg när den vanliga maten inte räcker till.

Distriktssjuksköterskan är en specialistsjuksköterska som du träffar på vårdcentralen, hälsocentralen eller hemma. Du kan få hjälp med bland annat sprutor, omläggningar och provtagningar. Distriktssköterskan kan även stödja dig att leva hälsosamt under och efter behandlingen.

Fysioterapeuten, även kallad sjukgymnasten, ger råd och stöd om fysisk aktivitet, balans, smärta och andningsbesvär. Fysioterapeuten kan också skapa träningsprogram som är anpassade till dig. Fysioterapeuter kan ha olika specialiteter, till exempel bäckenbottenbesvär. Vissa är även lymfterapeuter.

Kirurgen är en läkare som är specialiserad på operation. Kirurgen ansvarar för vården före och efter en operation. 

Klinisk apotekare eller klinisk farmaceut ger råd om ordinationer och hantering av läkemedel.

Kontaktsjuksköterskan har specialistkunskaper om cancervård. Hen stöttar dig och dina närstående med information, råd och samtal om din diagnos, behandling, rehabilitering och uppföljning. Du och din kontaktsjuksköterska går tillsammans igenom planeringen av din vård. Kontaktsjuksköterskan förmedlar kontakt med andra yrkesgrupper inom vården när det behövs, informerar om nästa steg och ansvarar för att lämna över information till andra vårdgivare du träffar, till exempel andra sjukhus, vårdcentraler eller hemtjänsten.

Du kan ha fler än en kontaktsjuksköterska om du får flera behandlingar för din sjukdom. Du kan även ha kontakt med behandlingsansvarig sjuksköterska, behandlingssjuksköterska och omvårdnadsansvarig sjuksköterska.

Kuratorn ger samtalsstöd och kan hjälpa dig och dina närstående att hantera era känslor i den här situationen. Kuratorn kan även vägleda dig vidare om du behöver hjälp med ekonomin eller behöver komma i kontakt med myndigheter.

Logopeden är specialist på språk, tal, sväljsvårigheter och röstbesvär.

Läkaren är ytterst ansvarig för att planera utredningen, ställa diagnos och behandla sjukdomen och ska informera dig om varje steg. Läkaren kallas ibland för fast vårdkontakt eller PAL, patientansvarig läkare.

Narkosläkaren, även kallad anestesiologen, är specialiserad på att söva och övervaka dig under och efter en operation eller en undersökning i narkos.

Onkologen är en läkare som är specialiserad på tumörsjukdomar och arbetar med medicinsk behandling och strålbehandling.

Psykologen och psykoterapeuten kan ge samtalsstöd och hjälper dig och dina närstående att hantera era känslor i den här situationen.

Rehabiliteringskoordinatorn ger stöd för att du ska kunna återgå till eller påbörja arbete och studier.

Röntgenläkaren eller radiologen är specialiserad på att tolka röntgenbilder.

Sexologen eller sexualrådgivaren kan ge samtalsstöd och råd om sex och samlevnad, och stödja sexuell rehabilitering.

Sjuksköterskan har specialistkompetens inom omvårdnad och arbetar med att patienter ska få bättre hälsa och kunna bevara god hälsa.

Specialistsjuksköterskan är en sjuksköterska med specialistkompetens inom ett område, till exempel onkologi eller kirurgi.

ST-läkaren håller på att utbilda sig till specialist, till exempel inom kirurgi eller onkologi.

Undersköterskan och vårdbiträdet ansvarar för praktisk omvårdnad, till exempel personlig hygien.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Kontaktsjuksköterskan – ditt stöd i vården vid cancer.

> Se filmen Kontaktsjuksköterskan - din fasta punkt i cancerrehabiliteringen, Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

  

Ord	Förklaring
Adjuvant behandling	Tilläggsbehandling, t.ex. cytostatika efter operation.
Agraff	Klämma av metall för att stänga ett operationssår.
Anamnes	Sjukdomshistoria.
Anastomos	Kirurgiskt anlagd koppling mellan tarmändar eller olika organ.
Anestesi	Ordet betyder ”att inte känna”. Ofta används det om narkos och sövning.
Antikroppsbehandling	Samlingsnamn för en grupp läkemedel som kan blockera tillväxt hos vissa typer av cancerceller.
Arbets-EKG, elektrokardiogram	Undersökning för att registrera hjärtats elektriska aktivitet under arbetsbelastning. Kallas även arbetsprov.
Benign	Godartad, alltså inte cancer.
Biopsi	Prov från organ eller vävnad som undersöks i mikroskop av en läkare som kallas patolog.
Central venkateter, CVK	Tunn slang i ett av kroppens större blodkärl på halsen eller under nyckelbenet. Används bland annat för att ge läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller för att ta blodprover.
Cytostatika, cellgifter eller kemoterapi	En grupp läkemedel som dödar cancerceller eller gör så att de slutar växa.
Diagnostisk laparoskopi	Undersökning där kirurgen arbetar med titthålsinstrument genom små hål i magen. Du är sövd under tiden.
Datortomografi, skiktröntgen, DT eller CT	Röntgenundersökning som skapar mycket detaljerade bilder av kroppens organ.
Differentieringsgrad	Anger hur mycket en tumör skiljer sig från den friska vävnaden. En låg differentieringsgrad betyder att tumören skiljer sig mycket från den friska vävnaden, medan en hög grad betyder att den skiljer sig lite.
Dränage	Tunn slang som leder bort vätska från till exempel ett operationsområde.
Dysfagi	Svårigheter att svälja
Dysplasi	Cellförändringar, där cellerna i en vävnad får förändrat utseende eller växtsätt. Det är ibland ett förstadium till cancer.
Egenvård	Sådant du kan göra själv eller med hjälp av en närstående eller personlig assistent. Det kan vara saker som du kan göra för att må så bra som möjligt, till exempel pröva avslappningsövningar mot sömnbesvär, och specifika uppgifter som sjukvården låter dig göra själv, till exempel ta blodförtunnande sprutor.
Endoskopi	Undersökning av mag- och tarmkanalen med en mjuk slang via munnen eller ändtarmsöppningen.
Esofagus	Matstrupe.
Fatigue	En särskild trötthet som du inte kan vila bort. Kan uppstå i samband med sjukdom och behandling.
Fertilitet	Förmågan att få biologiska barn.
Gastrektomi	Operation där man tar bort magsäcken.
Gastroskopi	Undersökning som innebär att en mjuk, smal slang förs in i munnen och vidare ner till matstrupen, magsäcken och tarmen. Slangen kallas gastroskop. Med hjälp av gastroskopet går det att undersöka, och ta bilder och prover. Det går också att få behandling.
Gray, Gy	Enhet för att mäta strålningsdos.
Hereditet	Ärftlighet.
Immunterapi	Läkemedel som aktiverar kroppens immunförsvar så att det angriper cancercellerna och gör så att de slutar växa.
Intravenös	När till exempel läkemedel, näring eller annan vätska ges i ett blodkärl.
Individuell patientöversikt, IPÖ	IPÖ är ett komplement till din journal som visar ditt sjukdomsförlopp och dina behandlingar på en tidslinje. I dag finns IPÖ för vissa diagnoser i vissa verksamheter, men håller på att utvecklas för fler
Isotopinjektion	Spruta med radioaktivt ämne som kan ges vid till exempel en skintigrafi eller operation för att se eventuella metastaser.
Jejunostomi	Tunn slang som går genom bukväggen in till tunntarmen. Används för att ge näring.
Komplementär och integrativ medicin, KIM	Ett samlingsnamn för många olika metoder som oftast inte används inom den vanliga hälso- och sjukvården.
Kirurgi	Operation.
Lymfkörtlar	Körtlar som är anslutna till lymfbanor längs blodkärlen och ingår i kroppens immunförsvar.
Magnetkameraundersökning, MR, MRI, MRT	Undersökning som ger detaljerade bilder av kroppens organ. Utförs med hjälp av ett magnetfält och radiovågor.
Malign	Elakartad. Maligna tumörer är det som i dagligt tal kallas cancer.
Metastas, dottertumör	Tumör som bildats efter spridning från den första tumören.
Multidisciplinär konferens, MDK	En konferens där olika professioner träffas för att diskutera och ta fram förslag på bästa behandling.
Målriktad behandling	Läkemedelsbehandling som riktas direkt mot cancercellerna. Man utnyttjar till exempel antikroppars funktion att identifiera och koppla sig till antigener på cancercellen, eller proteinkinashämmare som kan påverka processer som är unika för en viss sorts cancerceller. Kallas ibland målinriktad eller målstyrd behandling
Neoadjuvant behandling	Förberedande behandling som ges före annan behandling. Det kan till exempel vara cytostatikabehandling för att krympa tumören inför en operation.
Non-steroidal anti-inflammatory drugs, NSAID	Läkemedel som används för att behandla bland annat smärta, inflammationer och feber. Kan innehålla verksamma ämnen som ibuprofen, naproxen, nabumeton och acetylsalicylsyra.
Ny medicinsk bedömning, second opinion	Sjukdomen bedöms av en annan specialist än den som gjort den första bedömningen.
Närstående	Person som du anser dig ha en nära relation till.
Opioider	Receptbelagt läkemedel som bland annat används för att behandla svår smärta.
Patologisk anatomisk diagnos, PAD	Sammanfattande iakttagelser utifrån en mikroskopisk undersökning av ett vävnadsprov.
Palliativ onkologisk behandling	Cancerbehandling som ges för att förlänga livet, bromsa sjukdomen, lindra symtom och besvär och förbättra livskvaliteten när sjukdomen inte går att bota.
Palliativ vård	Vård som ges för att lindra symtom och främja livskvaliteten vid livshotande sjukdom. Vården ska ta hänsyn till fysiska, psykiska, sociala och existentiella behov och erbjuda stöd till närstående.
Palpabel	Som går att känna med händer och fingrar.
Perifer neuropati	Känselbortfall och stickningar i händer och fötter. Kan göra att du får svårare att röra händer och fötter.
Perifert inlagd central venkateter, PICC-line	En tunn slang som förs in i ett av kroppens större blodkärl via ett mindre kärl på överarmen. Används bland annat för att ge läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller för att ta blodprover.
Perifer venkateter, PVK	En tunn slang som läggs in i ett ytligt blodkärl. Används bland annat för att ge läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller för att ta blodprover.
Perkutan endoskopisk gastrostomi, PEG	En tunn slang som sitter genom huden på magen in i magsäcken. Används bland annat för att ge näring och läkemedel.
PET-kameraundersökning, PET-DT eller PET-CT	En undersökning som med ett radioaktivt ämne gör att cancerceller och inflammatoriska celler syns tydligare.
Postoperativ	Efter operation.
Prehabilitering	Förebyggande insatser kring fysisk förmåga, näring, levnadsvanor och psykosocial situation.
Preoperativ	Före operation.
Primärtumör	Den ursprungliga tumören, där cancercellerna först uppstod.
Recidiv	Återfall av tumörsjukdom
Rehabilitering	Insatser som ska förebygga och minska biverkningar av sjukdom och behandling. Insatserna ska ge dig och dina närstående stöd och förutsättningar att leva ett så bra liv som möjligt.
Rekonstruktion	Att återställa förlorade eller skadade kroppsdelar eller vävnader.
Resektion	Att ta bort delar av ett organ eller en kroppsdel genom operation.
Spirometri	Test av lungfunktionen.
Stent	Ett rör som sätts in i till exempel i matstrupen för att få bättre passage. Kan vara gjort av metall eller plast.
Strålbehandling, radioterapi – yttre	Behandling som ges via en accelerator, en apparat som riktar strålning mot tumören.
Subkutan venport, SVP	Liten dosa med en slang som opereras in under huden, under nyckelbenet, och som har förbindelse med ett av kroppens större blodkärl. Används för att ge bland annat läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller för att ta blodprover. Kallas ibland ”port-a-cath”.
Tumör	En knöl som beror på att celler börjat föröka sig. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna).
Tumör, nod (lymfkörtel) och metastas, TNM	Ett internationellt klassificeringssystem för att ange hur stora tumörer är och om de har spridit sig till lymfkörtlar eller andra organ. Kan i dagligt tal kallas tumörstadier. T anger primärtumörens utbredning och storlek. N anger om det finns cancerceller i lymfkörtlarna. M anger om det finns metastaser.
Ultraljud	Undersökning med ljudvågor som ger en bild av inre organ och vävnader.
Ventrikel	Magsäck.
Vårdcentral, hälsocentral, husläkarmottagning eller distriktsläkarmottagning	Mottagning inom primärvården.
Vårdprogram	Nationella riktlinjer som anger hur patienter med en viss sjukdom ska vårdas på bästa sätt. Riktlinjerna bygger på forskning, kunskap och samsyn inom hälso- och sjukvården.
Vävnad	Celler med liknande utseende och samma egenskaper som tillsammans bygger upp kroppens olika delar.
Vävnadsprov	Prov från organ eller vävnad som undersöks i mikroskop av en patolog. Även kallat biopsi.

I IPÖ finns information om bland annat

• vårdkontakter, exempelvis besök och telefonsamtal
• undersökningar, exempelvis olika röntgenundersökningar
• behandlingar, exempelvis läkemedel, strålbehandling och operation
• analysresultat, exempelvis blodprover
• ifyllda enkäter, exempelvis svar på frågor om hur du mår.

Din läkare eller sjuksköterska kan skicka en kopia av din IPÖ till dig via 1177. Det du ser i 1177 uppdateras inte automatiskt när din IPÖ ändras. För att se nya uppgifter behöver du få en ny kopia.

Utredningen följer oftast ett standardiserat vårdförlopp

Utredningen av de flesta cancerdiagnoser ska följa ett standardiserat vårdförlopp, SVF. Det innebär att alla ska utredas och bedömas så lika som möjligt och utan onödig väntan. Vårdförloppet talar om vilka undersökningar som ingår i utredningen av en viss cancerdiagnos och hur lång tid utredningen bör ta.

Ett standardiserat vårdförlopp startar om det finns ett eller flera symtom och provsvar som ger så kallad välgrundad misstanke om någon cancerdiagnos. Vilka dessa symtom och provsvar är beror på cancertypen. Vårdförloppet avslutas när den första behandlingen startar, eller när man ser att det inte gäller cancer.

Många som utreds enligt standardiserade vårdförlopp visar sig inte ha cancer, utan symtomen beror på något annat. Att utredas enligt ett standardiserat vårdförlopp är därför inte samma sak som att få en cancerdiagnos.

Flera olika undersökningar och provtagningar kan ingå i utredningen

Under utredningen kan du få gå igenom någon eller några av följande undersökningar och provtagningar:

• gastroskopi inklusive vävnadsprover
• klinisk undersökning, till exempel att läkaren lyssnar på hjärta och lungor, tittar på huden och känner på kroppen
• blodprover
• vävnadsprover
• ultraljud
• röntgenundersökningar, till exempel datortomografi, magnetkameraundersökning och PET-kameraundersökning
• spirometri
• arbets-EKG
• diagnostisk laparoskopi.

Det finns också andra undersökningar och provtagningar som kan bli aktuella, beroende på dina symtom och resultatet av de undersökningar som har gjorts. Du kan bli kallad till undersökningar och besök med kort varsel, så det är viktigt att vården har ditt telefonnummer och att du har aviseringar påslagna i 1177.

Specialister diskuterar resultatet på en multidisciplinär konferens

När alla svar på dina undersökningar och provtagningar är klara, håller man ofta en multidisciplinär konferens, MDK. Där deltar flera olika specialister som kirurg, röntgenläkare, onkolog, patolog och kontaktsjuksköterska. De diskuterar resultatet av din utredning och tar fram ett förslag på lämplig behandling.

När får jag resultatet av utredningen?

När utredningen börjar ska du få veta ungefär när resultatet av utredningen och den multidisciplinära konferensen kommer. Resultatet får du vid ett läkarbesök, och du och läkaren diskuterar då gemensamt nästa steg.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Att få vård enligt ett vårdförlopp.

Patientrapport

En patientrapport har tagits fram av den nationella styrgruppen för kvalitetsregistret för matstrups -och magsäckscancer, NREV, i samarbete med Regionalt cancercentrum. Rapporten belyser bland annat antal personer som drabbas av denna cancerform och behandlingsmål, kvalitetsmått som rapporterats in från hälso- och sjukvården. Den innehåller även patientrapporterade mått av hur patienter mår och hur de upplever vården. Via länken kan du hitta en rapport som du själv läser, det finns även en inspelad version där hälso -och sjukvårdspersonal berättar om innehållet i patientrapporten.

> Läs mer på cancercentrum.se. Sök på Patientrapport.

 

En del personer har en ärftligt ökad risk att få cancer. Det beror på en medfödd genförändring. Gener är samma sak som arvsanlag. Alla har gener. Du har ärvt dina gener från de två personer som bidrog med ägget och spermien när du bildades. De är dina genetiska föräldrar.

Även om man har en ärftligt ökad risk är det inte säkert att man får cancer.

När görs en ärftlighetsutredning?

För att ta reda på om din cancer har en ärftlig orsak behövs en utredning. Det är frivilligt att delta i utredningen och att lämna blodprov, om du erbjuds att göra det.

Vid vissa cancerformer är det vanligare att det finns en ärftlig orsak.

Det är vårdpersonalen som bedömer om en ärftlighetsutredning behövs. Bedömningen kan gå till på olika sätt. Du kan få svara på frågor eller fylla i ett formulär, till exempel om vilka släktingar som har haft cancer. Ibland kan utredaren behöva ta del av dina släktingars journaler.

Så går det till

Utredningen görs på den klinik där du får behandling mot cancer, eller vid en cancergenetisk mottagning. Du får lämna ett särskilt blodprov som kallas anlagsbärartest. Blodprovet kan visa om det finns en ärftlig orsak till cancern.

Om man inte hittar någon genförändring

Det är ganska vanligt att det inte går att hitta någon genförändring. Det innebär oftast att du inte har någon ärftligt ökad risk för cancer.

Vad händer om jag har en ärftligt ökad risk för cancer?

Om du har en medfödd genförändring kan det påverka vilken cancerbehandling du får.

En del genförändringar ökar risken för mer än en sorts cancer. Beroende på vilken gen förändringen sitter i kommer du att få ett individuellt anpassat kontrollprogram.

En genförändring kan ha funnits i en släkt i flera generationer. Förändringen kan också uppstå hos en person som blir den första i sin släkt att kunna föra den vidare. Genförändringar kan föras vidare från föräldrar till barn. Men det är inte säkert att förändringen förs vidare till ett barn som ärver gener från dig.

En ärftligt ökad risk för cancer kan alltså ha betydelse inte bara för dig, utan även för dina genetiska släktingar. Du kommer att få hjälp av en cancergenetisk mottagning med hur du ska informera dina släktingar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Ärftligt ökad risk för cancer.

Cancersjukdomar har olika symtom och behandlas på olika sätt

Cancer uppstår på grund av en skada eller förändring i en eller flera celler. Cellen börjar sedan fungera allt mer annorlunda för varje celldelning och kan utvecklas till cancer. Cancer kan uppstå på olika ställen i kroppen och olika cancersjukdomar har olika symtom och behandlas på olika sätt. Chanserna att bli av med cancern varierar också mellan olika cancersjukdomar.   

Oftast går det inte att säga varför någon får cancer

Flera saker har betydelse för att cancer ska utvecklas. Många cancerformer är vanligare vid högre ålder. Det tar också olika lång tid för cancer att utvecklas. För det mesta är det omöjligt att säga varför en enskild person får cancer.

Cancer är vanligt

Mer än 60 000 svenskar får någon form av cancer varje år. Av dessa är cirka 40 procent under 65 år. I dag finns det runt 500 000 människor i Sverige som antingen har eller tidigare har haft cancer. Att fler och fler personer får en cancerdiagnos nu beror dels på att befolkningen blir äldre och dels på att sjukvården har blivit bättre på att hitta cancer.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Vad är cancer?

Svårigheter att svälja är ofta första symtomet

Det vanligaste första symtomet vid matstrupscancer är dysfagi, alltså svårigheter att svälja. Då kan det kännas som att maten fastnar eller hakar upp sig på väg från munnen till magsäcken. I början kan den känslan komma när du äter mat som är svårtuggad, men så småningom kan det till och med bli svårt att dricka.

Varför uppstår cancer i matstrupen?

När det gäller skivepitelcancer ökar risken om man röker eller dricker mycket alkohol, och särskilt om man både röker och har hög alkoholkonsumtion. För adenokarcinom i matstrupen är de främsta riskfaktorerna att vara överviktig och ha långvarig refluxsjukdom (magsyra läcker upp i matstrupen och skadar dess celler).

 

Symtomen är oftast oklara

Symtom vid magsäckscancer är oftast diffusa. Du kan få ont och känna obehag i magen, gå ner i vikt, snabbt känna dig mätt, få svårt att svälja eller uppleva att maten fastnar när du äter. Du kan också bli illamående, kräkas eller blöda från magtarmkanalen. Då kan avföringen bli svart eller innehålla synligt blod.

Varför uppstår cancer i magsäcken?

Cancer i magsäcken beror ofta på flera samverkande faktorer och risken ökar med ålder. Infektion av bakterien Helicobacter pylori dubblerar risken för att utveckla cancer i magsäcken. Cirka 10–20 procent av fallen beror på en ärftlig ökad risk för att utveckla cancer i magsäcken.

Specialister ger förslag på en lämplig behandling

När utredningen är klar diskuteras ditt fall på en multidisciplinär konferens där olika specialister deltar: onkolog, kirurg, radiolog och kontaktsjuksköterska. De kommer överens om ett förslag på lämplig behandling, enligt riktlinjer i det nationella vårdprogrammet för just din diagnos. Behandlingsförslaget ska ta hänsyn till sjukdomens egenskaper och dina förutsättningar, men ska inte påverkas av var i landet du får vård.

Cancer kan behandlas med operation, strålbehandling eller läkemedel, till exempel cytostatika, målriktad behandling eller hormoner. Ofta väljer man en kombination av dessa behandlingar.

Tumörer är känsliga för olika typer av behandling

Tumörer har olika egenskaper som bland annat påverkar hur snabbt de växer och vilken typ av behandling de reagerar på. En tumör kan till exempel vara beroende av hormoner för att växa, och då kan hormonell behandling ha effekt.

Andra faktorer som påverkar

Behandlingsförslaget tar också hänsyn till om cancercellerna har spridit sig till lymfkörtlar, skelett, lever eller andra delar av kroppen. Storleken på tumören kan också ha betydelse, liksom hur du mår, om du har andra sjukdomar och läkemedel, och om du är gravid eller ammar.

Du diskuterar förslaget med din läkare

Du diskuterar behandlingsförslaget tillsammans med din läkare, och ni kommer överens om vilken behandling du ska få. Om du inte är nöjd med förslaget har du rätt till en ny medicinsk bedömning. Du har alltid rätt att tacka nej till behandling. Närstående har inte rätt att bestämma.

Din behandling kan komma att ändras när man ser hur sjukdomen svarar på behandlingen och hur du mår.

Botande behandling är i första hand operation

För att bota cancer i matstrupen behöver tumören oftast opereras bort. Inför operationen kan man behandla med både cytostatika och strålning för att krympa tumören, och cytostatika ges ibland även efter operationen för att minska risken för återfall. Ytliga tumörer går i vissa fall att skära eller bränna bort inifrån matstrupen, så kallad endoskopisk resektion.

Om tumören sitter högt upp i matstrupen försöker man undvika kirurgi eftersom det får stor påverkan på livskvaliteten, och det kan i stället vara lämpligt med en kombination av cytostatika och strålbehandling. Ibland använder man enbart cytostatika.

Icke botande behandling handlar om att bromsa och lindra

Icke botande behandling går ut på att bromsa sjukdomen och lindra symtomen. Behandlingen kan innefatta cytostatika, strålning, immunterapi och antikroppsbehandling, men också kirurgi för att vidga matstrupen om den blir för trång.

Botande behandling är i första hand operation

För att bota cancer i magsäcken behöver tumören oftast opereras bort, och det innebär att hela eller en del av magsäcken tas bort. Det är vanligt att behandla med cytostatika både före och efter operationen. Behandlingen kan även involvera målriktade läkemedel och strålbehandling. Ytliga tumörer går i vissa fall att skära bort inifrån magsäcken, så kallad endoskopisk resektion.

Icke botande behandling handlar om att bromsa och lindra

Icke botande behandling går ut på att bromsa sjukdomen och lindra symtomen. Behandlingen kan innefatta cytostatika, strålning, immunterapi och antikroppsbehandling, men också kirurgi för att lindra symtomen.  

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har frågor om dina möjligheter att få barn. Innan behandlingen börjar ska de berätta hur fertiliteten kan påverkas, och fungera som stöd om du behöver prata mer om detta. 

Fertilitet under och efter cytostatikabehandling och hormonell behandling

Både cytostatikabehandling och behandling som påverkar kroppens hormoner kan minska din produktion av könshormoner. Det kan leda till att menstruationen eller spermieproduktionen upphör. Både kvinnor och män kan få liknande symtom som vid klimakteriet.

Det är svårt att säga i förväg om du kommer att bli infertil av behandlingen, men ju högre doser och ju äldre du är, desto större är risken. 

Fertilitet efter målriktad behandling

Det är ännu osäkert om och i så fall hur målriktade läkemedel påverkar din förmåga att få barn, på liknande sätt som cytostatika och hormonell behandling kan göra.

Fertilitet efter strålbehandling

Strålbehandling kan påverka fertiliteten om strålarna riktas direkt mot könsorganen eller mot hjärnan, som styr produktionen av hormoner.

Vid strålbehandling är förhållandet mellan dos och biverkning tydligare än vid cytostatikabehandling. Därför går det oftast att säga vilka doser som kan göra dig infertil.

Fertilitet efter operation

En operation kan påverka fertiliteten beroende på vilket område som opereras och hur stor ärrbildningen blir. Om livmodern, äggstockarna eller testiklarna tas bort blir du infertil. Det gäller också operationer som gör livmodertappen för kort för att livmodern ska kunna bära ett foster. Om du är i fertil ålder väljs operationstekniker som försöker bevara fertiliteten så långt det är möjligt.

Det finns hjälp att få

Det går att frysa ner spermier, ägg, befruktade ägg och i vissa fall äggstocksvävnad, som senare kan användas till konstgjord befruktning. Detta kallas fertilitetsbevarande eller fertilitetsfrämjande åtgärder.

Regionerna har olika regler för vilken hjälp man kan få med konstgjord befruktning efter en cancerbehandling. Bland annat finns det åldersgränser och regler kring kostnader. Din läkare kan berätta vad som gäller i din region. Läkaren kan också skriva remiss till en reproduktionsmedicinsk mottagning om du behöver det. 

Att ha fått tillgång till fertilitetsbevarande åtgärder är ingen garanti för att kunna bli förälder. Men de flesta som vill få barn efter en cancerbehandling lyckas med det, ofta på naturlig väg.

Om du är eller blir infertil kan du få stöd för att hantera det känslomässigt. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare för att få hjälp.

Använd preventivmedel under och en tid efter behandlingen

Alla cancerläkemedel och även strålbehandling kan skada spermierna, eller fostret i magen om du blir gravid. Risken för graviditet finns även om du får behandling som kan påverka fertiliteten. Använd därför preventivmedel så länge cancerbehandlingen pågår och en tid efteråt. Ibland behövs dubbelt skydd, eftersom biverkningar som diarré eller direkt påverkan av cancerläkemedel kan göra att p-piller inte räcker som ensamt skydd. Ibland är p-piller inte heller lämpligt. Kondom kan rekommenderas både som preventivmedel och för att skydda sköra slemhinnor.

Prata med din läkare om vilket preventivmedel som blir bäst för dig. Läkaren kan också svara på hur länge efter behandlingen du bör vänta med att försöka få barn.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Fertiliteten och cancerbehandlingen.

Behandling med botande syfte kallas också kurativ behandling.

Behandlingen följs upp och kan behöva bytas

Behandlingen följer nationella riktlinjer. Den följs upp med regelbundna kontroller med till exempel datortomografi, blodprov eller läkarundersökningar. Utifrån kontrollerna planeras behandlingen vidare och du kan behöva byta behandling. Du får information av din läkare eller kontaktsjuksköterska via besök, telefon eller brev.

Du kan få flera behandlingar

Du kan rekommenderas flera olika behandlingar. De kan pågå samtidigt eller efter varandra.

Om du får en behandling inför en annan kallas det neoadjuvant behandling. Till exempel kan du behandlas med cytostatika inför en operation. Målet är då att krympa tumören, så att så mycket som möjligt av den kan tas bort under operationen.

Du kan också få en behandling efter en annan, till exempel cytostatika efter en operation. Det kallas tilläggsbehandling eller adjuvant behandling.

Neoadjuvant och adjuvant behandling kan också vara annan behandling, till exempel målriktad behandling, hormonell behandling och strålbehandling.

Målet med behandlingen kan ändras

Målet med behandlingen kan ändras efter att den har startat. En behandling med botande syfte som inte har botande effekt kan ändras till att ha som mål att lindra symtom och bromsa sjukdomen.

Du kan få palliativ vård under lång tid, samtidigt som du får behandling som bromsar sjukdomen. Genom att tidigt uppmärksamma dina behov av palliativ vård ökar möjligheten till god livskvalitet. Målet med din vård och behandling ska vara tydligt för både dig, dina närstående och vårdpersonalen, och det är viktigt att lägga upp en plan för den fortsatta vården. Du kan till exempel få lindring av symtom som smärta, och stöd genom att prata om det som är viktigt för dig.

Vad är viktigt för mig?

Det är bra om du funderar över vad som är viktigt för dig och vilket stöd du behöver. Om du vill kan du göra det tillsammans med någon som står dig nära.

Du har rätt till samtal om din situation. Närstående kan vara med om du vill. Samtalen kan till exempel handla om följande:

• dina tidigare erfarenheter
• vad du vill och kan göra själv
• dina önskemål och prioriteringar
• din sjukdom och behandling.

Prata med din läkare, kontaktsjuksköterska och kurator om vad som är viktigt för dig. Tillsammans kan ni planera vården så att du känner dig trygg och får det stöd du behöver.

Vilken hjälp kan jag få?

Här är några exempel på hjälp och stöd:

• Du kan få lindring eller förebyggande hjälp mot till exempel smärta, illamående och trötthet.
• Du kan få stöd att hantera känslor som oro eller ångest, eller hantera tankar om livet och döden.
• Du kan få praktisk hjälp, till exempel med intyg eller ekonomisk vägledning så att du kan ordna vardagen på bästa sätt.
• Du kan få hjälpmedel som kan underlätta vardagen.

Tillsammans med vårdpersonalen får du regelbundet uppdatera din plan för vård och behandling utifrån dina behov.

Om det är något du funderar på, tveka inte att fråga din kontaktsjuksköterska eller annan vårdpersonal.

Var kan jag få palliativ vård?

Beroende på vilka behov du har, vad du vill och vad som är möjligt, kan du få palliativ vård till exempel hemma, på ett vård- och omsorgsboende eller på sjukhus. Dina behov och vad du vill kan också ändras när sjukdomen förändras. Till exempel kan du behöva vara en kortare tid på sjukhuset för att sedan vårdas hemma. Ibland kan du behöva få hjälp av flera olika vårdenheter.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Planerad vård hemma.

Film: Palliativ vård hjälper dig att leva så bra som möjligt med cancer

Cancerbehandling med bromsande och lindrande effekt

När det inte går att bli av med sjukdomen kan du få cancerbehandling med syfte att bromsa sjukdomen, förlänga livet och ge dig en så god livskvalitet som möjligt. Bromsande och symtomlindrande behandling har ofta god effekt på hur du mår och på sjukdomens utveckling och kan pågå så länge som den har önskad effekt. Om en bromsande behandling inte har önskad effekt kan man i många fall byta till en annan.

Med tiden kan effekten bli sämre

Med tiden är det vanligt att cancersjukdomen påverkar dig allt mer. Samtidigt kan cancerbehandlingen med tiden få sämre effekt och i stället ge fler och mer påtagliga biverkningar. Det kan nå en punkt där du inte längre har nytta av den. Tillsammans med din läkare behöver du då överväga om det är lämpligt att avbryta behandlingen.

I sådana situationer kommer du fortfarande att få palliativ vård, som syftar till att förebygga och lindra symtom som sjukdomen orsakar. Målet är att ge dig den bästa möjliga livskvaliteten och hjälpa dig att hantera sjukdomens påverkan på bästa sätt.

Hälsosamma vanor kan göra stor skillnad på både kort och lite längre sikt. Om du opereras akut kan du ändå påverka resultatet genom att leva hälsosamt efter operationen.

Tobak och nikotin

Den som använder tobak får syrebrist i kroppens vävnader, och det är den vanligaste orsaken till komplikationer efter en operation. En annan effekt är att kroppen får sämre förmåga att bilda bindväv, vilket gör att sår läker sämre. Om du slutar att använda tobak minskar risken att få blodpropp, lunginflammation och sårinfektion efter operationen. Såret kommer också att läka bättre.

Tobak och nikotin finns i cigaretter, e-cigaretter, snus och upphettade tobaksprodukter. Du bör därför undvika alla produkter med tobak eller nikotin före och efter operationen.

Råd till dig som använder tobak och nikotin

Avstå från tobak och nikotin så långt före operationen som möjligt, minst 4 och gärna 8 veckor. Prata med vårdpersonalen för att få råd om hur du ska göra. Du kan också få hjälp och stöd av vårdcentralen.

Alkohol

Att dricka alkohol tiden före en operation ökar risken för sårinfektion, urinvägsinfektion och lunginflammation. Alkohol höjer även blodtrycket och ökar risken för blödning och hjärt- och kärlpåverkan. Genom att undvika alkohol så långt före operationen som möjligt kan din kropp återhämta sig från alkoholens negativa effekter.

Du kan få hjälp och stöd av vården med att sluta dricka alkohol.

Narkotika och andra droger

Berätta för din läkare om du använder narkotika eller andra droger innan du ska opereras. Det är säkrast för dig och du kan få hjälp att sluta. Läkaren har tystnadsplikt.

Fysisk aktivitet

Olika former av fysisk aktivitet och träning underlättar en snabb återhämtning och minskar risken för komplikationer efter operationen. En operation försämrar tillfälligt din fysiska förmåga. Om du tränar eller rör på dig extra mycket före operationen ökar blodets förmåga att ta upp syre och blodtrycket sänks. Genom att vara fysiskt aktiv innan du opereras kan du alltså ge hjärtat, kärlen och lungorna ett så bra utgångsläge som möjligt.

Råd om fysisk aktivitet

Hur mycket och hur intensiv fysisk aktivitet du klarar är individuellt, men all rörelse är bättre än ingen rörelse. Den allmänna rekommendationen är att röra på sig så att pulsen ökar och man blir varm och lätt andfådd 150–300 minuter i veckan, eller på en mer ansträngande nivå 75–150 minuter i veckan. Aktiviteten bör spridas över veckan. All rörelse räknas och det behöver inte vara organiserad träning. Om du kan får du gärna röra dig mer än rekommendationen.

Du kan behöva förebyggande andningsträning, om du har en lungsjukdom eller nedsatt fysisk funktion sedan tidigare. Den kan innebära träning av andningsmusklerna eller olika tekniker för att rensa uftvägarna från slem.

Kontakta en fysioterapeut om du behöver råd om fysisk aktivitet och träning inför operationen.

Matvanor

Hälsosamma matvanor och en normal vikt minskar risken för komplikationer såsom trycksår, infektion, dålig sårläkning, hjärtinfarkt och hjärtsvikt. Den stress som kroppen utsätts för under en operation gör att behovet av protein och energi ökar. Se till att få i dig tillräckligt med näring både före och efter operationen, så att du kan återhämta dig bättre.

Om du håller vikten och kan äta som vanligt, kan du följa de kostråd som rekommenderas för allmänheten. Det är bra om du även får i dig extra protein. Bra proteinrika livsmedel är till exempel fisk, kyckling, ägg, nötter, fröer, bönor, ärtor och linser, ost och andra mejeriprodukter.  

Om du har minskat i vikt eller har svårt att äta, kan du behöva kontakt med en dietist. Du kan då få kostråd och eventuellt särskilda kosttillägg.

Allmänna råd för hälsosamma matvanor

• Ät regelbundet och tillräckligt.
• Ät mycket grönsaker, frukt och bär.
• Ät mycket fullkorn.
• Ät fisk, bönor, ärtor och linser ofta, och kött ibland.
• Välj nyckelhålsmärkta mejeriprodukter och matfetter.
• Håll igen på det söta, salta och feta – läsk, sötsaker och snacks.

> Läs mer på livsmedelsverket.se. Sök på Kostråd för vuxna.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Levnadsvanor i samband med en operation.

I din kallelse får du detaljerad information om hur du ska förbereda dig. Här får du allmän information.

Inskrivning

Inför din operation har du ett inskrivningssamtal. Samtalet genomförs via telefon, video eller som ett besök på sjukhuset. Förbered dig genom att skriva ner dina frågor och ha gärna med en närstående till samtalet. Ibland sker samtalet när du kommer till sjukhuset för operationen.

Om du ska till sjukhuset på ett besök, ta med legitimation och eventuella läkemedel du behöver under dagen. Ta också med din läkemedelslista och eventuellt behandlingskort för blodförtunnande läkemedel. Om du tar naturläkemedel är det viktigt att du berättar det.

Provtagning

Du kan behöva lämna blodprover inför operationen. Antingen gör du det vid inskrivningen eller så får du en remiss för att lämna proverna på en vårdcentral eller ett laboratorium. Du får veta var du kan lämna proverna.

Läkemedel

Inför operationen kan du behöva göra uppehåll med de eventuella läkemedel och naturläkemedel du tar, eller ändra dosen. Du kan också behöva ta nya läkemedel inför operationen. Din läkare berättar vad som gäller för dig.

EKG – mätning av hjärtats aktivitet

Du kan behöva undersökas med EKG, som mäter hjärtats elektriska aktivitet. Det är läkaren som avgör om det behövs.

Duscha

Du ska duscha och tvätta kroppen inför operationen. Efter att du har duschat är det viktigt att du tar på dig rena kläder.

Fasta

Det är viktigt att du fastar före operationen, annars kan du kräkas och få ner maginnehåll i lungorna. Du får alltså inte äta eller dricka ett antal timmar innan du ska sövas. Följ instruktionerna du får.

Ta alltid med dig:

• legitimation
• telefonnummer till närstående
• läkemedel och läkemedelslista
• tidsfördriv, till exempel böcker
• egna anteckningar och frågor
• mobiltelefon, laddare med lång sladd och hörlurar
• sköna kläder som är enkla att ta på.

Ta med dig om du ska stanna över natten:

• inneskor som är stabila och lätta att ta av och på
• extra kläder
• hygienartiklar, till exempel tandborste, tandkräm och hudkräm.

Ta inte med dig:

• värdesaker
• stora summor pengar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Narkos – att bli sövd, EKG och Att lämna blodprov

I din kallelse får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå. Här får du allmän information.

Innan du ska sövas

På sjukhuset får du byta om till särskilda kläder och låsa in dina saker i ett skåp. Du får lägga dig i en säng eller sitta i en fåtölj när du väntar på din tur.

Du får en perifer venkateter, PVK, i ett blodkärl i handen eller armen. Venkatetern är en tunn plastslang som gör att du kan få läkemedel och dropp direkt i blodet.

Personalen följer dig till operationsavdelningen när det är dags för din undersökning eller operation.

Så går det till att sövas

När det är dags att sövas får du sömnmedel i venkatetern. Du får andas extra syrgas i en mask framför munnen och näsan.

När du är sövd övervakar narkospersonalen dig och ditt hjärtas och dina lungors funktion.

När du vaknar

När du vaknar har du redan förts till en uppvakningsavdelning. Personalen där tar hand om dig tills du kan komma till en vårdavdelning eller gå hem.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Narkos – att bli sövd och Venkateter i armen eller handen

Hur ska jag förbereda mig?

I kallelsen får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå.

Så går det till

Ibland ges ryggbedövningen när du sitter. Ibland får du ligga ner.

Du kan få lokalbedövning i huden, före själva ryggbedövningen.

Du kan få bedövningen med en spruta vid ett enstaka tillfälle.

Behöver du en bedövning man kan fylla på, lägger man in en kateter som man antingen kan ge flera doser i, eller koppla till en läkemedelspump. Katetern är en tunn plastslang som inte brukar kännas. Denna typ av bedövning kan också användas som smärtlindring efter operationen.

Hur mår jag efteråt?

• Blodtrycket kan sjunka när bedövningen verkar, så personalen kontrollerar det regelbundet.
• Du kan vara öm i ryggen, och det kan klia och bli ett blåmärke vid insticksstället. Det brukar gå över inom några dagar.
• Du kan skaka och huttra efter operationen. Det brukar gå över efter några timmar. Om du har svårt att kissa, prata med vårdpersonalen.
• Det kan hända att du får få huvudvärk efter en ryggbedövning, även om det är ovanligt. Då är det bra att dricka mycket och ta värktabletter. Om det inte går över efter 1–3 dygn kan du få annan behandling.
• Allvarliga och bestående nervskador efter en ryggbedövning är mycket ovanligt.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Ryggbedövning.

Hur ska jag förbereda mig?

I kallelsen får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå.

Så går operationen till

Du åker till operationsavdelningen i din säng. Där får du vissa läkemedel och ryggbedövning.

Du opereras i narkos, vilket innebär att du sover och inte känner någon smärta.

Kirurgen tar bort tumören och gör en ny matstrupe

När du sover tar kirurgen bort tumören samt vävnad och lymfkörtlar runt tumören. För att koppla ihop kvarvarande organ används oftast magsäcken som ny matstrupe. Även tjocktarm och tunntarm kan användas för att ersätta den borttagna matstrupen, men det är mindre vanligt.

Operationen innebär vanligtvis att du får några snitt i magen och bröstkorgen, och ibland också på halsen, beroende på var tumören sitter.

 

Operationen kan göras med öppen teknik eller titthålsteknik. Öppen operation innebär att kirurgen gör längre, öppna snitt. Med titthålsteknik gör kirurgen i stället flera små snitt för att kunna föra in kirurgiska instrument. Ett av instrumenten är en kamera som gör att kirurgen kan se ingreppet på en bildskärm. Ibland använder man en kombination av öppen teknik och titthålsteknik.

De delar som opereras bort skickas på mikroskopisk undersökning, där man bedömer tumörens typ och utbredning. Det ingår i utredningen för att kunna fatta beslut om din fortsatta behandling. Operationen avslutas med att snitten försluts med metallklamrar, så kallade agraffer, eller med stygn, och förband läggs ovanpå.

Operationen kan ta olika lång tid, och information om det får du av den ansvariga kirurgen.

Du får flera slangar i kroppen

Under operationen får du antagligen flera slangar i kroppen, som sitter kvar när du vaknar. Det kan exempelvis vara de här:

• Central venkateter (CVK): en slang som sitter på halsen och går in i ett blodkärl för att ge läkemedel, dropp och ta blodprover.
• Perifer venkateter (PVK): en slang i ett blodkärl i armen eller handen för att ge läkemedel och dropp.
• Sond: en slang som går via ena näsborren ner i matstrupen eller magsäcken, för att leda bort vätska och avlasta magsäcken eller matstrupen efter operationen.
• Syrgas: via en slang i näsborrarna eller en mask över näsa och mun för att syresätta blodet tillräckligt.
• Ryggbedövning: en slang som går in i ryggen för att ge smärtlindring.
• Urinkateter (KAD): en slang som ligger i urinblåsan genom urinröret.
• Thoraxdränage: en slang i lungsäcken för att dränera ut vätska och luft. Dränaget är kopplat till en sug som kan brusa lite.
• Jejunostomi: en slang som går genom bukväggen in i tunntarmen för att kunna ge näring, så kallad sondnäring.

Efter operationen

Efter operationen flyttas du till uppvakningsavdelningen eller intensivvårdsavdelningen för övervakning och fortsatt vård.

Du är sedan kvar på sjukhuset i minst en vecka, ibland längre beroende på typen av operation och hur du mår.

Det är viktigt att du tidigt börjar röra dig

Du får hjälp av personalen att komma upp ur sängen och röra på dig så snart som möjligt efter operationen. Du kommer att få instruktioner i hur du ska förflytta dig och stöd av personalen för att det ska gå så smidigt som möjligt. Det är också viktigt med tidig andningsträning, så personalen kommer att visa hur du ska göra andningsövningar med motstånd, så kallad PEP-pipa. De här rutinerna är viktiga för att minska risken för komplikationer och för att du ska återhämta dig ordentligt och inte behöva stanna på sjukhuset längre än nödvändigt.

 

Du får inte dricka eller äta direkt efter en matstrupsoperation, men det är viktigt att hålla munnen fuktig och borsta tänderna som vanligt för att undvika infektion i munnen. Efter operationen är det vanligt med regelbunden kontakt med dietist. Du kommer att få information om när och vad du får äta och dricka.

Du får mer information innan du skrivs ut från sjukhuset

Innan du lämnar sjukhuset gör vårdpersonalen en plan för hur du ska:

• få i dig näring, vilket ofta innebär sondnäring som komplement till vanlig mat
• sköta sondnäring och jejunostomi
• få smärtlindring
• ta bort dina agraffer eller stygn
• ta sprutor för att förebygga blodproppar.

Sjukskrivning

Hur länge du behöver vara sjukskriven beror på vad du arbetar med och hur du mår.

Återbesök

Vid utskrivningen från avdelningen får du telefonnummer till avdelningen och kontaktsjuksköterskan, och information om vart du ska vända dig med frågor. Din kontaktsjuksköterska kan ge stöd efter utskrivningen, och det är viktigt att du hör av dig om du har frågor eller får problem med något. Kontaktsjuksköterskan kan även förmedla kontakten med läkare, dietist och andra professioner.

De flesta kallas till återbesök ungefär en månad efter operationen. Återbesöket kan vara på sjukhuset, men det går också att ta via telefon eller videosamtal. Då får du veta resultatet av eventuella vävnadsprover som togs under operationen, berätta hur du mår och diskutera nästa steg.

Sedan varierar det hur ofta och hur länge du behöver göra återbesök. Det beror bland annat på vilken typ av tumör som har opererats bort och hur du mår. Ibland rekommenderas cytostatika som efterbehandling.  

 

 

Hur ska jag förbereda mig?

I kallelsen får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå.

Så går operationen till

Du åker till operationsavdelningen i din säng. Där får du vissa läkemedel och eventuellt ryggbedövning.

Du opereras i narkos, vilket innebär att du sover och inte känner någon smärta.

Kirurgen tar bort hela magsäcken eller delar av den

När du sover tar kirurgen bort hela eller delar av magsäcken, beroende på var tumören sitter. För att ersätta den del av magsäcken som tas bort använder man oftast tunntarmen för att koppla ihop kvarvarande organ.

 

Operationen kan göras med öppen teknik eller titthålsteknik. Öppen teknik innebär att kirurgen gör längre, öppna snitt. Med titthålsteknik gör kirurgen i stället flera små snitt för att kunna föra in kirurgiska instrument. Ett av instrumenten är en kamera som gör att kirurgen kan se ingreppet på en bildskärm.

De delar som opereras bort skickas på mikroskopisk undersökning, där man bedömer tumörens typ och utbredning. Det ingår i utredningen för att kunna fatta beslut om din fortsatta behandling. Operationen avslutas med att snitten försluts med metallklamrar, så kallade agraffer, eller med stygn, och förband läggs ovanpå.

Operationen kan ta olika lång tid beroende på omfattningen, och information om det får du av den ansvariga kirurgen.

Du får flera slangar i kroppen

Under operationen får du antagligen flera slangar i kroppen, som sitter kvar när du vaknar. Det kan exempelvis vara de här:

• Central venkateter (CVK): en slang som sitter på halsen och går in i ett blodkärl för att kunna ge läkemedel, dropp och ta blodprover.
• Perifer venkateter (PVK): en slang i ett blodkärl i armen eller handen för att ge läkemedel och dropp.
• Sond: en slang som går via ena näsborren ner i matstrupen eller magsäcken för att leda bort vätska och avlasta magsäcken eller matstrupen efter operationen
• Syrgas: via en slang i näsborrarna eller en mask över näsa och mun för att syresätta blodet
  tillräckligt.
• Ryggbedövning: en slang som går in i ryggen för att ge smärtlindring.
• Urinkateter (KAD): en slang som ligger i urinblåsan genom urinröret.

Efter operationen

Efter operationen flyttas du till uppvakningsavdelningen för övervakning och fortsatt vård.

Du är sedan kvar på sjukhuset några dagar, beroende på typen av operation och hur du mår. Ibland kan du behöva vara på sjukhuset mer än en vecka.

Det är viktigt att du tidigt börjar röra dig

  Du får hjälp av personalen att komma upp ur sängen och röra på dig så snart som möjligt efter operationen. Du kommer att få instruktioner i hur du ska förflytta dig och stöd av personalen för att det ska gå så smidigt som möjligt. Det är också viktigt med tidig andningsträning, så personalen kommer att visa hur du ska göra andningsövningar med motstånd, så kallad PEP-pipa. De här rutinerna är viktiga för att minska risken för komplikationer och för att du ska återhämta dig ordentligt och inte behöva stanna på sjukhuset längre än nödvändigt.

 

Efter operation i magsäcken kan det variera hur mycket du får dricka och äta. Det är vanligt med regelbunden kontakt med dietist. Du kommer att få information om när och vad du får äta och dricka.

Du får mer information innan du skrivs ut från sjukhuset

Innan du lämnar sjukhuset gör vårdpersonalen en plan för hur du ska:

• få i dig näring
• få smärtlindring
• ta bort dina agraffer eller stygn
• ta sprutor för att förebygga blodproppar.

Sjukskrivning

Hur länge du behöver vara sjukskriven beror på vad du arbetar med och hur du mår.

Återbesök och uppföljning

Vid utskrivningen från avdelningen får du telefonnummer till avdelningen och kontaktsjuksköterskan, och information om vart du ska vända dig med frågor. Din kontaktsjuksköterska kan ge stöd efter utskrivningen, och det är viktigt att du hör av dig om du har frågor eller får problem med något. Kontaktsjuksköterskan kan även förmedla kontakten med läkare, dietist och andra professioner.

De flesta kallas till återbesök ungefär en månad efter operationen. Återbesöket kan vara på sjukhuset, men det går också att ta via telefon eller videosamtal. Då får du veta resultatet av eventuella vävnadsprover som togs under operationen, berätta hur du mår och diskutera nästa steg.

Sedan varierar det hur ofta och hur länge du behöver göra återbesök. Det beror bland annat på vilken typ av tumör som har opererats bort och hur du mår. Ibland rekommenderas cytostatika som efterbehandling.

 

Det kan kännas obehagligt och göra ont efteråt

Efter en endoskopisk behandling kan du känna smärta och obehag bakom bröstbenet och i svalget under den första tiden, ofta när du äter eller dricker något.

Första veckan efter undersökningen bör du inte dricka alkohol, bada bastu, lyfta något tungt eller träna hårt.

Välj mjuk mat efter ingreppet

Efter ingreppet är matstrupen eller magsäcken svullen och sårig. Därför bör du välja mjuk mat under de första två veckorna efteråt, till exempel:

• finfördelat kött
• fisk
• korvrätter (utan skinn)
• äggrätter
• potatismos
• välkokta grönsaker
• extra sås till maten.

Undvik mat som är trådig, senig och klibbig.

Det finns risk för komplikationer

Endoskopisk behandling är lindrigare än en stor operation, men det finns ändå risk för komplikationer, till exempel:

• hål på matstrupen eller magsäcken
• blödning
• infektion
• förträngning vid sårområdet på grund av ärr.

När analyserna av den borttagna slemhinnan är färdiga utvärderas behandlingens resultat. Då beslutas på en multidisciplinär konferens om du behöver någon mer behandling och hur uppföljningen kommer att gå till.

Olika träningssätt

Det finns olika sätt att träna andningen:

• Andning med motstånd, exempelvis med en pep-ventil. Ofta är målet att blåsa 10 andetag efter varandra i tre omgångar med en kort paus emellan, varje vaken timme.
• Olika former av aktivitet, exempelvis att sitta uppe och gå promenader.
• CPAP – en maskin som blåser in en svag luftström i halsen genom en mask när du andas. Det bildas ett tryck som håller luftvägarna öppna så att du får lättare att andas och hosta upp slem.

Andningsträning är särskilt viktigt för dig som har någon lungsjukdom, röker, har hög ålder eller är undernärd.

 

Fysisk aktivitet

Efter operationen är det viktigt att du tidigt kommer upp ur sängen och börjar röra på dig, eftersom det gör att du återhämtar dig bättre. Fysisk aktivitet ger många fördelar:

• Blodcirkulationen ökar, vilket förbättrar sårläkningen och minskar risken för lunginflammation och blodproppar.
• Tarmrörelserna kan öka, vilket minskar risken för förstoppning och illamående.
• Risken för stela leder och svaga muskler minskar.
• Risken för trycksår minskar.

Rör dig så mycket som möjligt, så tidigt som möjligt

Du kommer att få stöd och instruktioner av en fysioterapeut och avdelningspersonalen för att komma upp och röra dig så mycket som möjligt, helst redan på operationsdagen. Sitt på sängkanten eller i en fåtölj på rummet, och promenera gärna i korridoren. Om du har slangar och apparater kopplade till dig kan du behöva hjälp av personalen. Sätt gärna upp mål för dagen tillsammans med personalen.

Om du blir trött kan det vara bättre att vara uppe flera korta stunder än några längre stunder.

Du får instruktioner i hur du ska röra dig efter operationen

Du kan också behöva tänka på hur du rör dig efter en operation. Vid operationer i magen får du instruktioner hur du tar dig i och ur sängen för att inte belasta sårområdet och magmusklerna för mycket.

 

  Efter en matstrupsoperation kan magsaft backa upp i matstrupen, och det finns en risk att det rinner ner i luftstrupen. Därför bör man ha huvudändan på sängen höjd och om du inte har en ställbar säng sedan tidigare kan du behöva installera ett elektriskt sängryggstöd. Det kan också vara besvärligt att böja sig framåt, exempelvis för att knyta skorna eller ta upp något från golvet. Tänk på att böja på knäna och försök hålla överkroppen så upprätt som möjligt.

 

 

Gör så här:

1. Böj benen.

2. Lägg dig på sidan.

3. För ut benen över sängkanten. Tryck dig upp till sittande med hjälp av dina armar.

4. För att lägga dig ner, följ bilderna i omvänd ordning.

Berätta för din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har ont, så att du kan få behandling och råd om egenvård.

Sårvård

Förband

Ofta täcks såret av ett förband. Om såret fuktar igenom förbandet under det första dygnet, kan du förstärka det med en torr kompress. Om såret vätskar så att förbandet är helt genomblött, bör du byta det. Det är viktigt att vara noga med hygienen när du byter förband. Tvätta händerna med tvål och vatten innan. Du behöver inte använda handskar.

Dusch och bad

Något eller några dygn efter operationen kan du duscha med ljummet vatten och eventuellt oparfymerad tvål på såret. Det gäller även om såret skulle vara infekterat. Sårtejp och sårlim tål vatten och ska sitta kvar. Om du har ett större förband ska du ta bort det innan du duschar. Sätt sedan på ett nytt förband om det behövs.

Undvik att bada och basta tills huden är hel.

Du får veta vad som gäller för dig.

Stygn och agraffer

Stygnen eller agrafferna tas oftast bort 7–14 dagar efter operationen, om såret inte har sytts med stygn som löser upp sig själva eller limmats med sårlim. När du skrivs ut från sjukhuset kommer du att få veta vad som gäller för dig.

Infektion i såret

Det händer att såret blir infekterat. En infektion uppstår vanligtvis tidigast 3 dagar efter operationen. Tecken på infektion är feber, ökande smärta och växande svullnad och rodnad kring såret. Om det händer ska du kontakta mottagningen där du opererades. Några millimeters rodnad kring såret och stygnen är normalt.

Ärr

När stygnen eller agrafferna är borta har huden läkt ihop så att den håller för påfrestningar, men det tar många månader innan ärret får sitt slutliga utseende. Ärr kan bli röda, hårda, upphöjda och klia, men med tiden bleknar de, sjunker ihop och blir mjuka.

Massera gärna huden kring ärret så länge det är rött, så kommer ärret att synas mindre. Det finns också salvor och plåster med silikon som kan vara effektiva för läkningen av ärr.

Sämre känsel

Det är normalt att ha sämre känsel kring ärret. Känseln kommer oftast tillbaka, men det kan ta flera månader.

Skydda ärret mot sol

Skydda ärret mot sol under minst ett år. Då undviker du att få pigmentförändringar som inte försvinner. För att skydda ärret kan du behöva använda hudvänlig tejp. Du får veta vad som gäller för dig.

> Läs mer på 1177.se Sök på Sår efter operation.

 

Efter en operation i matstrupen eller magsäcken får du inte dricka och äta vad som helst. Personalen kommer att förklara vad som gäller för dig.

Du kan få svårt att äta och dricka tillräckligt mycket

Det är vanligt att ha sämre aptit, må illa och ha ändrad smak under den första tiden efter operationen. Det är ändå viktigt att du äter, eftersom kroppen behöver energi och näring för att återhämta sig.

Här är några tips:

• Ät små måltider ofta och på bestämda tider, helst varannan eller var tredje timme dagtid. Vänta inte på att känna dig sugen eller bli hungrig.
• Ät protein till alla måltider.
• Tugga maten väl och ät långsamt för att underlätta matsmältningen.
• Undvik att dricka i samband med måltid då det kan göra att du snabbare blir mätt. Drick hellre 20–30 minuter före eller efter din måltid.
• Drick drycker som ger energi, som mjölk, yoghurt, saft, juice eller en kopp choklad. Söta drycker kan öka risken för dumping varför dessa drycker ibland kan behöva begränsas. För mer information, se avsnitt om Dumping.
• Väg dig regelbundet. Ju tidigare du märker att du går ner i vikt, desto lättare är det att göra något åt det.

Om du inte får i dig tillräckligt med mat kan du få olika näringstillägg, anpassad kost, sondnäring via en slang i magtarmkanalen, eller vätska och näring via dropp som ges i blodet.

Prata med din läkare eller kontaktsjuksköterska om du har mag- och tarmbesvär, går ner i vikt eller behöver kontakt med en dietist.

Se mer om mat och näring under avsnitt Rehabilitering och egenvård.  

Abscess

En abscess är var som bildas på grund av att vätska och bakterier har ansamlats i bukhålan eller bröstkorgen. Vanlig orsak är läckage från magtarmkanalen, se anastomosläckage.

Anastomosläckage

Anastomosläckage innebär att det inte är riktigt tätt i en hopkoppling, exempelvis mellan matstrupen och magsäcken. Det kan innebära att innehåll i magsäcken eller tarmen läcker ut i bröstkorgen eller buken, och leder till en infektion. Behandlingen kan innefatta dränering och antibiotika, men det kan i vissa fall bli aktuellt med en ny operation.

Besvär från hjärta och lungor

Lunginflammation och andra lungkomplikationer är vanligt, och risken är högre ju sämre lungfunktionen var före operationen. Förmaksflimmer är vanligt efter en matstrupsoperation.

Blödning

All kirurgi påverkar blodkärlen. Risken för blödning ökar om du har genomgått en stor operation och om ditt blod har svårt att koagulera (levra sig).

Lymfläckage

I samband med operationen kan lymfkärl skadas, vilket kan leda till att lymfvätska läcker ut. Behandlingen består oftast av att ersätta vätskeförluster, ge extra näring och anpassa kosten.

Nedsatt funktion på stämbandsnerv

Vissa operationer i matstrupen innebär risk för skada på stämbandsnerver. Detta kan leda till att man blir hes och får svårt att svälja och andas som vanligt.  

Besvär i halsen

När du är sövd har du en slang i halsen som hjälper dig att andas. Du kan också behöva en slang i näsan, förbi svalget och ner i matstrupen eller magsäcken. Båda slangarna kan orsaka skav.

Slemmet i halsen kan bli segt och vara svårt att hosta upp, men det kan gå lättare om du är uppe och rör på sig och gör dina andningsövningar. Om du får dricka kan det också göra att slemmet blir lättare att hosta upp.

Efter en operation i matstrupen kan du få svårt att svälja, och i så fall bör det bedömas av läkare och ibland en logoped.

Problem med förändrad anatomi

En matstrupsoperation innebär att övre magmunnen opereras bort, och maten som transporteras ner i den omformade magsäcken kan då backa uppåt igen. Det kan ge obehagliga sura uppstötningar, men det finns också en risk för att maten rinner ner i luftstrupen och orsakar lunginflammation. Du kan få läkemedel för att minska magsyreproduktionen.

Problem med magtarmfunktion

Det är vanligt att magsäcken töms onormalt långsamt efter en operation i matstrupen eller magsäcken, men det går oftast över. Om du blir illamående och kräks kan du få en slang via näsan till magsäcken för att tömma magsäcken. Du får då vätska och näring direkt i blodet.

Du kan bli förstoppad av att tarmarnas naturliga rytm störs av operationen och av vissa smärtstillande läkemedel. Förstoppning kan leda till illamående, magknip och spänd mage. Besvären brukar försvinna när tarmarna kommer igång igen efter några dagar. Om du använder morfinpreparat bör du även få läkemedel mot förstoppning.

Diarréer kan uppstå av olika orsaker. Prata med din läkare eller sjuksköterska för att ta reda på orsaken och hur det kan åtgärdas.

Problem med att äta

Du kan må illa efter operationen, på grund av sövningen, smärtlindrande läkemedel och antibiotika. Du kan också må illa av att tarmen inte arbetar som vanligt eller av att sondnäring tillförs för fort. Det finns olika sätt att lindra illamående, bland annat med läkemedel.

Många saknar aptit och hungerkänsla efteråt. Det kan bero på brist på hormoner som stimulerar aptiten, eller på att smakupplevelsen ändras och att man blir mätt snabbare än förut. Bristen på aptit kan hålla i sig flera månader men det blir vanligtvis bättre med tiden.

Dumping är ett syndrom som kan innebära att man mår illa, blir yr och trött samt får blodtrycksfall och diarréer efter en måltid. Kontakta vården om du upplever dessa symtom.

Smärta

Det är vanligt att ha ont efter en operation, men smärtan bedöms och utvärderas regelbundet av vårdpersonalen när du är på sjukhuset. Smärta efter operationen behandlas främst med läkemedel. Smärtlindring kan ges i olika former beroende på vilken operation du har genomgått och om du kan ta tabletter eller inte. Det är viktigt att du är väl smärtlindrad för att kunna återhämta dig. Du ska kunna röra på dig, djupandas och sova.

Trötthet

Efter en operation kan du vara trött i flera veckor och ibland månader, eftersom kroppens återhämtning tar mycket energi.

Kontakta din kontaktsjuksköterska om du upplever problem, behöver hjälpmedel eller har några frågor.

Olika läkemedel verkar på olika sätt

Det finns flera olika typer av läkemedel för att behandla cancer och de fungerar på olika sätt:

• Cytostatika, eller cellgifter som det ibland kallas är ett samlingsnamn för många olika läkemedel som hämmar celler på olika sätt.
• Målriktade läkemedel som riktas mot specifika ämnen i cancercellerna.

Det är vanligt att kombinera flera typer av läkemedel. De kan ges samtidigt eller efter varandra. Ibland ges de kontinuerligt varje dag, och ibland i form av kurer som du får i omgångar.

Läkemedlen kan ges som dropp eller spruta på sjukhuset, eller kapslar eller tabletter som du tar hemma.

Syftet kan variera

Behandlingen kan ha olika syften:

• bli av med sjukdomen
• hindra återfall, alltså att sjukdomen kommer tillbaka
• förlänga livet
• lindra symtom.

Du kan få läkemedlen på olika sätt

Läkemedlen kan ges som dropp eller spruta på sjukhuset, eller kapslar eller tabletter som du tar hemma.

Ibland ges läkemedlen kontinuerligt varje dag, och ibland i form av kurer som du får i omgångar.  

Cytostatika kallas ibland för cellgifter eller kemoterapi. Läkemedlen är effektiva mot cancerceller men påverkar även friska celler i kroppen, till exempel hårceller och könsceller.

Nyare läkemedel kan vara en kombination av målriktade läkemedel och cytostatika. Dessa riktar in sig mer specifikt mot cancercellerna.

En cytostatikabehandling kan bestå av flera olika läkemedel. Du kan få cytostatika som enda behandling eller i kombination med andra behandlingar, till exempel före eller efter en operation.

Behandlingen ges ofta i omgångar, så kallade kurer, med viss tid emellan. Hur många kurer och hur höga doser du får anpassas efter dig.

Så går det till

Cytostatika får du direkt i blodet via dropp eller spruta, eller tar som tabletter eller kapslar.

Cytostatika via dropp

Om du ska få cytostatika via dropp, får du ofta en infart i blodkärlet som ska sitta kvar ett längre tag. Det kan vara till exempel en subkutan venport eller PICC-line.

Vissa cytostatikabehandlingar innebär att du lämnar sjukhuset med en infusor, även kallad pump. Då får du en del av behandlingen i hemmet, i ett till två dygn. Infusorn är kopplad till din venösa infart och består av en hårdplastbehållare med en påse med cytostatika inuti. Trycket i påsen gör att cytostatikan långsamt trycks ut i blodet. När infusorn är tom får du hjälp av sjukhuset eller av hemsjukvården att ta bort den. Tekniken är robust och komplikationer är ovanliga.

 

Cytostatika via tabletter och kapslar

Tabletter och kapslar med cytostatika tar du själv hemma. Följ dessa råd:

• Förvara läkemedlet så att inte barn eller obehöriga kan komma åt det.
• Tabletter får inte delas eller krossas. Kapslar får inte öppnas. Prata med din behandlande sjuksköterska, din kontaktsjuksköterska eller apoteket om du har svårt att svälja dem.
• Använd sked eller handskar när du tar i tabletterna eller kapslarna. Diska skeden, släng handskarna och tvätta händerna direkt efteråt.
• Tabletter och kapslar som du inte har använt ska du lämna tillbaka till ett apotek.

Vanligt att lämna blodprover

Cytostatikabehandlingen kan göra att du får sämre blodvärden. Det är därför vanligt att man tar blodprov i samband med din behandling. Vilka prover och hur ofta de kontrolleras beror på vilken typ av behandling du får och hur du reagerar på den. Din läkare eller kontaktsjuksköterska kontaktar dig om något i blodproverna är avvikande och behöver åtgärdas. Om du inte hör något fortsätter du din behandling och lämnar blodprover som planerat. I vissa regioner kan du se dina provsvar om du loggar in på 1177.

Ibland kan behandlingen behöva skjutas upp om dina blodvärden är för låga. Det kan göra att behandlingen drar ut på tiden, men den får inte sämre effekt totalt sett.

Du kan få biverkningar

Cytostatika påverkar även friska celler, vilket kan ge olika biverkningar. Exempel på biverkningar av cytostatika är illamående, håravfall och ökad infektionskänslighet.

Vi människor reagerar olika på läkemedel. Därför går det inte alltid att säga vilka biverkningar du kommer att få. I beskrivningen av läkemedlet ser du vilka biverkningar din behandling kan ge. Det är olika hur länge man har biverkningar. För en del kan det ta flera år efter avslutad behandling innan biverkningarna försvinner helt.

Vissa biverkningar går att förebygga. Du kan därför ordineras ytterligare läkemedel mot till exempel illamående eller allergiska reaktioner.

Hantera kroppsvätskor säkert för att skydda andra

Kroppen gör sig av med resterna av cytostatikan genom olika kroppsvätskor, till exempel urin och avföring. Mängden cytostatika i kroppsvätskorna är störst direkt efter en kur. Olika läkemedel tar olika lång tid att få ur kroppen.

Generellt gäller att du bör vara försiktig med dina kroppsvätskor under behandlingen och de 7 första dygnen efter att behandlingen är slut, för att skydda personer i din omgivning. Du kan få andra råd från vårdpersonalen.

Tvätt och hygien

• Om någon annan hanterar dina kroppsvätskor ska hen alltid använda engångshandskar.
• Om du svettas så att kläder och lakan blir blöta bör du duscha och byta kläder och sängkläder.
• Tvätta kläder och tyger som har fått spill av kroppsvätskor direkt om det går, helst separat. Använd vanligt tvättmedel. Om du inte kan tvätta direkt, förvara dem i en sluten plastpåse så länge.
• Sitt ner på toaletten för att undvika att stänka urin. Fäll ner locket innan du spolar, och spola två gånger. Om du använder mulltoalett, utedass eller torrtoalett, strö kalk eller toalettströ efter besöket.
• Cytostatika kan även finnas i sperma, men man vet inte exakt hur länge det finns kvar. Rekommendationen är att du som är man använder kondom vid sex inom 72 timmar, alltså cirka 3 dygn, efter att du har fått behandling för att skydda din partner. Kondom ger också ett bra skydd mot infektioner.

Slänga avfall

• Torka upp spill av kroppsvätskor med papper eller en trasa som du kan kasta. Lägg avfallet i en plastpåse, knyt ihop den och släng direkt i soporna. Sortera som brännbart avfall. Tvätta ytan med rengöringsmedel och vatten.
• Lägg inkontinensskydd, blöjor och stomipåsar i en plastpåse och släng direkt i soporna. Sortera som brännbart avfall.
• Om du har urinkateter, byt påse i stället för att tömma den. När du har kopplat bort den använda påsen, gör en knut på kopplingsslangen. Lägg kateterpåsen med slang i en plastpåse och släng direkt i soporna. Sortera som brännbart avfall.

Undvik graviditet och amning

Cytostatikan kan skada spermierna, eller fostret i magen om du blir gravid. Risken för graviditet finns även om du får behandling som kan påverka fertiliteten. Använd därför preventivmedel så länge cancerbehandlingen pågår och en tid efteråt. Ibland behövs dubbelt skydd, eftersom biverkningar som diarré eller direkt påverkan av cytostatikan kan göra att p-piller inte räcker som ensamt skydd. Ibland är p-piller inte heller lämpligt. Kondom kan rekommenderas både som preventivmedel och för att skydda sköra slemhinnor.

Prata med din läkare om vilket preventivmedel som blir bäst för dig. Läkaren kan också svara på hur länge efter behandlingen du bör vänta med att försöka få barn.

Cytostatikan kan gå över i bröstmjölk. Därför ska du inte amma under behandlingen och en tid efteråt. Hur lång tid beror på vilka läkemedel du får.

Andra läkemedel, naturläkemedel och kosttillskott

Du kan behöva göra uppehåll med dina vanliga läkemedel under cytostatikabehandlingen, eller ändra dosen. Du och din läkare pratar om det innan behandlingen startar. Din läkare behöver också veta om du ändrar något i din vanliga medicinering medan du får behandling mot cancer.

Viktigt att berätta vad du använder

Berätta om du tar naturläkemedel eller kosttillskott. Effekten av vissa cytostatika kan påverkas av vissa livsmedel och preparat, till exempel grapefrukt, grapefruktjuice, johannesört och granatäpplen. Effekten kan bli både förstärkt och försvagad och din läkare behöver därför veta vad du använder.

Sköt om din munhälsa

Det är viktigt att sköta om din munhälsa under tiden du behandlas med cytostatika. Använd en mjuk tandborste och mild tandkräm för att förebygga besvär.

Att gå till tandläkaren

Oftast går det bra att gå till tandläkaren för en vanlig kontroll under cytostatikabehandlingen. Men prata med din läkare före större ingrepp som att göra en rotfyllning eller dra ut en tand. Undvik att gå till tandhygienisten när du är som mest infektionskänslig. 

Prata med din läkare innan du går till tandläkaren och berätta för din tandläkare att du behandlas med cytostatika.

Övrigt att tänka på

• Om du behöver vaccinera dig, fråga din läkare om det går bra och i så fall när.
• Behandlingen är inget hinder för att få massage, men din sjukdom kan vara det. Prata med din läkare. Beröring och taktil massage går alltid bra.

 > Läs mer på 1177.se. Sök på Behandling med Cytostatika vid cancer och Att lämna blodprov.

Om du är orolig för att må illa eller har besvärats av illamående tidigare, berätta det för din kontaktsjuksköterska så att din förebyggande behandling kan anpassas.

Det finns effektiva läkemedel

Följ den ordination av läkemedel som du får inför cytostatikabehandlingen, särskilt vid första behandlingstillfället.

Utöver förebyggande kan du också få extra läkemedel som du kan ta vid behov upp till en viss maxdos. Om ditt illamående förvärras av mat kan du få läkemedel att ta 20–30 minuter före huvudmåltiderna.

Berätta för din kontaktsjuksköterska om du inte kan ta läkemedlen eller om du mår illa trots att du har tagit dina ordinerade läkemedel.

Registrera hur du mår

Det är lätt att glömma hur man har mått om det har gått en tid mellan cytostatikabehandlingarna. Det kan då vara till hjälp att fylla i en illamåendedagbok. I samband med nästa behandling kan du tillsammans med vårdpersonalen utvärdera din behandling mot illamående. Om kontaktsjuksköterskan vet hur du har mått är det lättare att ge personliga råd eller justera behandlingen mot illamående. Dagboken går att få digitalt i Min vårdplan eller på papper.

Du kan också svara på frågor i Min vårdplan för att ta reda på om det finns något annat än cytostatikan som utlöser eller förvärrar ditt illamående och som du kan försöka undvika. Frågorna kan hjälpa dig att förstå vad som kan förebygga och lindra illamåendet.

Vad kan jag göra själv?

Du kan göra mycket själv för att förebygga eller lindra illamående. Det finns inte alltid tydliga bevis i forskningen för vad som hjälper, men metoderna som nämns här är ofarliga och kan göra att du mår bättre. Pröva dig fram för att se vad som passar dig.

Allmänna råd

• Fysisk aktivitet – ta till exempel en promenad.
• Frisk luft – var utomhus om du kan. Inför måltiderna kan det kännas skönt att vädra rummet.
• Avspänning – det finns olika program och tekniker du kan testa.
• Vila efter måltiderna, gärna med några extra kuddar under huvudet eller höjd huvudända.

Råd om mat och dryck

Även om läkemedlen är effektiva mot illamående kan du fortfarande ha nedsatt matlust på grund av smakförändringar och vara känsligare än vanligt för matens konsistens. Om du har svårt att äta kan du behöva anpassa maten efter dina egna förutsättningar och kan behöva hjälp av en dietist. Här är några allmänna råd som kan förebygga och lindra illamående:

Ät och drick ofta och i små mängder

• Drick klunkvis och ät små mängder vid många tillfällen under dagen.
• Vänta inte mer än två timmar mellan måltiderna.
• Vänta inte tills du blir hungrig, det kan förvärra illamående.

Se till att få i dig tillräckligt med vätska

• Det är viktigt att du får i dig tillräckligt med vätska, särskilt om du kräks eller är förstoppad. Annars kan du bli uttorkad och må dåligt av det.
• Klara drycker som vatten, mineralvatten, te, örtte, buljong och juice kan vara lättare att dricka.
• Det kan kännas bra att suga på isbitar.

Anpassa vad du äter

Många upplever att vissa typer av mat fungerar bättre när man mår illa. Pröva gärna

• kall mat, till exempel nyponsoppa, saftsoppa, kräm med mjölk, smoothies eller kalla kokta ägg
• salt mat, till exempel sill, ansjovis, oliver, kaviar, salta kex, popcorn, salta pinnar eller salta nötter
• lättare maträtter, till exempel soppa och smörgås, avokado med keso, kalla grönsaker eller fil eller yoghurt med flingor.

Anpassa dina vanor efter vad som känns bäst

• Om du mår illa när du vaknar, pröva att äta eller dricka något litet innan du stiger upp.
• Stekt mat ger matos som kan upplevas som obehagligt. Välj hellre kokt, ugnsstekt eller kall mat.
• Om det är möjligt, undvik att laga mat själv. Ha matlådor i frysen.
• Ät inte din favoritmat när du mår illa för att undvika att koppla ihop den med illamående i framtiden.

Alternativa behandlingsmetoder

Många undrar om alternativa behandlingsmetoder kan hjälpa dem. Den forskning som finns idag kan inte tydligt visa att dessa är effektiva mot cancerrelaterat illamående.

Kropp- och själmetoder som yoga och mindfulness och alternativa behandlingar som akupressur (åksjukeband) och akupunktur är inte skadliga och kan göra att du mår bättre, även om de inte har en bevisad effekt på illamående vid cytostatikabehandling.

Metoder som innehåller naturläkemedel, kosttillskott eller andra alternativa behandlingar ska du alltid diskutera med din läkare eftersom det kan påverka din behandling mot cancern.

Hur ska jag förbereda mig?

Ta gärna med något att läsa eller lyssna på, till exempel böcker, musik eller radioprogram.

Vanligtvis får närstående följa med, men tänk på att visa hänsyn till andra patienter. Närstående som känner sig sjuka ska stanna hemma. Ibland gäller särskilda restriktioner.

Både patienter och personal kan vara känsliga mot lukter. Ta därför inte med kryddstark mat eller doftande blommor och ha inte på dig parfym.

Prata med kontaktsjuksköterskan eller den behandlingsansvariga sjuksköterskan om du har frågor om vad som gäller där du ska få behandling.

Så går det till

Du kommer till sjukhuset samma dag som du ska få behandlingen.

Behandlingen ges på en avdelning där patienter med olika typer av cancer behandlas. En sjuksköterska ansvarar för dig och din behandling.

Läkemedlet ges som antingen spruta eller dropp. Droppet ges genom en slang eller dosa kopplad till ett blodkärl. Slangen eller dosan kallas infart.

Om du får dropp tar det allt mellan 10 minuter och några timmar, beroende på vilken behandling du får. Då får du en plats i en säng eller en bekväm stol. Det är bra att dricka extra vätska i samband med behandlingen.

Ibland behöver du få cytostatika under en längre tid och kan då få gå hem med dropp via en bärbar infusionspump, även kallad infusor. När pumpen ska tas bort får du hjälp av hemsjukvården eller på sjukhuset. Ibland kan du även få lära dig att koppla bort pumpen själv.  

 

Hur mår jag efteråt?

De flesta som får behandling kan gå hem samma dag.

Efter vissa behandlingar är det viktigt med övervakning. Då kan du behöva stanna kvar på sjukhuset i något eller några dygn.

Du får inte gå från avdelningen förrän behandlingen och efterkontrollerna är klara.

Bra att veta

Vårdpersonalen följer skyddsföreskrifter under behandlingen. Till exempel använder de speciella skyddskläder när de ger cytostatikabehandling.  

Det finns många olika målriktade behandlingar. Vilken typ du får beror på tumörens egenskaper. Här är några exempel på vad målriktad behandling kan vara:

Angiogeneshämmare: Minskar nybildandet av kärl och förändrar kärlen i tumören, så att cancercellerna får svårare att växa och sprida sig.

Parp-hämmare: Påverkar cancercellens förmåga att reparera sitt DNA (arvsmassan), så att den till slut dör.

Proteinkinashämmare: Blockerar ämnen som stimulerar cancercellens tillväxt och delning, vilket leder till sämre tillväxt av tumören.

Antikroppar: Målriktade antikroppar är biologiska läkemedel som fäster på det protein som antikroppen är designad att söka sig till. Proteinet kan finnas i cancercellen, blodet eller immuncellerna. Antikropparna kan hämma proteinet så att tumörens tillväxt minskar, eller påverka kroppens immunförsvar så att det bättre kan angripa cancern.

Antikroppskonjugat (antikroppar som bär med sig molekyler som skadar cancercellen): Antikroppar som är sammansatta med exempelvis cytostatika. Antikroppen fäster direkt på ett protein som är specifikt för cancercellen, så att behandlingen ”letar upp” tumören som tar upp cytostatikan och får sämre tillväxt.

Immunterapi – en typ av målriktad behandling

Immunterapi verkar genom att aktivera kroppens immunförsvar så att det angriper cancercellerna. Ofta använder man monoklonala antikroppar (läkemedel som slutar på -mab). De kan gasa eller bromsa de delar av immunförsvaret som påverkar cancercellerna.

Efter immunterapin är ditt immunförsvar extra aktivt under en längre tid. Det kan leda till inflammationer i exempelvis lungor, tarmar, huden, muskler eller hormonbildande organ. Dessa biverkningar kan bli allvarliga och kan även komma flera månader efter att behandlingen är slut. Därför fortsätter vården att noga följa dina symtom och blodprover en längre tid efter behandlingen. Det är också viktigt att du informerar nya vårdkontakter om att du fått immunterapi, även när behandlingen är slut.

Så går det till

Läkemedlet får du direkt i blodet via dropp eller spruta, eller tar som tabletter eller kapslar.

Tabletter och kapslar tar du själv hemma.

Så hanterar du läkemedlet

• Förvara läkemedlet så att inte barn och obehöriga kan komma åt det.
• Tabletterna får inte delas eller krossas. Kapslar får inte öppnas. Prata med din behandlande sjuksköterska, din kontaktsjuksköterska eller apoteket om du har svårt att svälja dem.
• Använd sked eller handskar när du tar i tabletterna eller kapslarna. Diska skeden, släng handskarna och tvätta händerna direkt efteråt.
• Tabletter och kapslar som du inte har använt ska hanteras som riskavfall. Fråga ditt apotek om de kan ta emot dem. Annars kan du lämna tillbaka dem till sjukhuset.

Vanligt att lämna blodprov

Behandlingen kan göra att du får sämre blodvärden. Det är därför vanligt att lämna blodprov i samband med behandlingen. Vilka prover och hur ofta de kontrolleras beror på vilken typ av behandling du får och hur du reagerar på den.

Du får veta om något behöver ändras

Om något behöver ändras kontaktas du. Om du inte hör något fortsätter du din behandling som planerat och lämnar blodprover enligt remissen.

I vissa regioner kan du se dina provsvar om du loggar in på 1177. Det är då viktigt att veta att dina värden kan avvika från normalvärdena för personer som inte behandlas mot cancer. Du behöver inte bli orolig om dina värden avviker, utan lita på att läkaren hör av sig om något behöver ändras.

Biverkningar är vanliga men går att motverka

Vilka biverkningar du drabbas av beror på vilket läkemedel du får, hur stor dosen är och om du får annan behandling samtidigt. I beskrivningen av läkemedlet ser du vilka biverkningar din behandling kan ge.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare så att du kan få behandling och råd om egenvård.

Illamående och allergiska reaktioner är exempel på vanliga biverkningar av vissa behandlingar. Du kan ordineras ytterligare läkemedel för att förebygga sådana problem.

Hantera kroppsvätskor säkert för att skydda andra

Målinriktad behandling utsöndras främst via njurarna ut i urinen. De första timmarna eller dygnet efter en behandling innehåller urinen som mest läkemedel. Därefter avtar mängden gradvis, och efter 5–10 dygn har läkemedlet försvunnit ur kroppen. Tiden varierar beroende på läkemedlet. Även avföring, svett, sädesvätska och bröstmjölk kan innehålla halter av läkemedel under de första dagarna efter behandling.

Hantera kroppsvätskor säkert

Följ dessa råd:

• Torka upp spill av kroppsvätskor med engångsmaterial, till exempel hushållspapper. Lägg avfallet i en plastpåse, knyt ihop den och släng direkt i soporna. Tvätta ytan med rengöringsmedel och vatten.
• Om någon annan hanterar dina kroppsvätskor ska hen alltid använda engångshandskar.
• Lägg inkontinensskydd, blöjor och stomipåsar i en plastpåse och släng direkt i soporna.
• Om du har urinkateter, byt påse i stället för att tömma den. När du kopplat bort den använda påsen, gör en knut på kopplingsslangen. Lägg kateterpåsen med slang i en plastpåse och släng direkt i soporna.
• Om du använder mulltoalett, utedass eller torrtoalett, strö kalk eller toalettströ efter besöket.
• Tvätta kläder och tyger som fått spill av kroppsvätskor direkt om det går, helst separat. Använd vanligt tvättmedel. Om du inte kan tvätta direkt, förvara dem i en sluten plastpåse så länge.

Graviditet

Målriktad behandling kan påverka fostret i flera månader efter behandlingen, beroende på vilka läkemedel som ingår i den. Prata med din läkare om du vill bli förälder och vill veta när det kan vara lämpligt.

Använd säkra preventivmedel. Kondom är ett bra alternativ, både som preventivmedel och för att skydda sköra slemhinnor. Du kan också behöva kondom utöver annat skydd, för effekten av p-piller kan minska på grund av biverkningar som diarré eller direkt påverkan av cancerläkemedlet. Ibland är p-piller heller inte lämpligt, till exempel om du har en hormonberoende tumör.

De flesta målriktade läkemedel går över i bröstmjölk, och man vet för lite om riskerna för barnet vid amning. Därför bör du inte amma i samband med behandlingen.

Andra läkemedel, naturläkemedel och kosttillskott

Du kan behöva göra uppehåll med dina vanliga läkemedel under behandlingen, eller ändra dosen. Du och din läkare pratar om det innan behandlingen startar. Din läkare behöver också veta om du ändrar något i din vanliga medicinering under tiden du får behandling mot cancer.

Viktigt att berätta vad du använder

Berätta om du tar naturläkemedel eller kosttillskott. Effekten av vissa målriktade läkemedel kan påverkas av vissa livsmedel och preparat, till exempel grapefrukt, grapefruktjuice, johannesört och granatäpplen. Effekten kan bli både förstärkt och försvagad och din läkare behöver därför veta vad du använder.

Övrigt att tänka på

• Om du behöver vaccinera dig, fråga din läkare om det går bra och i så fall när.
• Behandlingen är inget hinder för att få massage, men din sjukdom kan vara det. Prata med din läkare. Beröring och taktil massage går alltid bra.

Risken för att få blodpropp kan öka vid operationer, men även av cancersjukdomen i sig. Du kan få blodförtunnande läkemedel som förebyggande behandling om du har ökad risk för blodpropp. Blodförtunnande läkemedel används också som behandling om du redan har fått en blodpropp.

Du kan även behöva ta blodförtunnande läkemedel om du tidigare har haft förmaksflimmer, hjärtsvikt, högt blodtryck eller diabetes.

Olika typer av blodförtunnande läkemedel

Det finns olika typer av blodförtunnande läkemedel. Vilket du rekommenderas beror på vilken sjukdom du har och om du tar andra läkemedel. Du kan behöva använda flera blodförtunnande läkemedel samtidigt, eller olika läkemedel under olika faser av behandlingen.

Blodförtunnande läkemedel finns som sprutor, tabletter eller kapslar.

Berätta om du tar andra läkemedel och naturläkemedel

Vissa läkemedel som är avsedda för andra saker kan också ha en blodförtunnande effekt. Det gäller även receptfria läkemedel som vissa värktabletter. Därför ska du alltid berätta för läkaren om alla läkemedel och naturläkemedel du tar.

Vanliga biverkningar

Blodet koagulerar inte lika snabbt när du tar blodförtunnande läkemedel. Därför blöder du lättare om du till exempel får ett sår eller en skada. Här är exempel på vanliga biverkningar:

• näsblod
• blod i urinen
• blod i avföringen som gör den svart
• många eller stora blåmärken i huden.

Risken för allvarlig blödning minskar om du har ett normalt blodtryck.

Du kan tillfälligt behöva sluta ta det blodförtunnande läkemedlet eller ändra dosen, om du ska opereras, gå igenom olika undersökningar eller behandlas hos tandläkare.

Gör så här:

1. Tvätta händerna.
2. Ta ut sprutan ur förpackningen. Böj bort eventuellt stickskydd och ta bort nålskyddet.
3. Nyp om huden du ska sticka i så att du får ett hudveck mellan fingrarna. Stick in hela nålen i 45–90 graders vinkel i mitten av hudvecket.
4. Håll kvar greppet om huden och spruta långsamt in allt läkemedel som finns i sprutan.
5. Dra ut nålen till hälften och räkna till fem. Dra sedan ut sprutan helt.

Du kan få ett blåmärke efter att du har tagit sprutan. Det är normalt och ofarligt.

> Se en film om att ta sprutor själv på medicininstruktioner.se. Sök på namnet på det läkemedel du har blivit ordinerad.

Film: Tips och råd hur du injicerar dig själv

Kortison är vanligt som en del av behandlingen mot cancer. Det används också för att lindra biverkningar av annan behandling, till exempel illamående. Kortison kan också vara smärtstillande genom att minska svullnaden omkring en tumör så att den trycker mindre på vävnaden och nerverna intill.

Det är vanligt att få större aptit och känna sig piggare när man får kortison.

Tabletter eller direkt i blodet

Ofta ges kortisonet som tabletter eller direkt i blodet.

Kortisondosen behöver ökas och minskas i lagom takt så att kroppen vänjer sig. Om du tar tabletter är det därför viktigt att du följer schemat du får.

Biverkningar

Det är individuellt vilka biverkningar du får av behandlingen. Kortare behandlingar på några dagar upp till ett par veckor ger ofta färre och mindre allvarliga biverkningar än längre behandlingar. Kortison kan ge magbesvär och öka risken för magsår. Du kan därför behöva läkemedel för att skydda magslemhinnan under hela tiden som du tar kortison.

Tillsammans med din läkare väger du risken för biverkningar mot fördelarna med behandlingen.

Vanliga biverkningar på kort sikt

Dessa biverkningar kan komma ganska snabbt:

• Du kan få svårt att sova.
• Du kan känna dig rastlös och ”uppvarvad”.
• Du kan få högre blodsocker.
• Du kan få högre blodtryck.

Vanliga biverkningar vid längre användning

Dessa biverkningar kan komma lite senare:

• Du kan bli svullen i ansiktet och på bålen.
• Huden kan bli tunnare och rödare.
• Du kan få benskörhet.
• Musklerna kan bli svagare.
• Sår kan läka sämre.
• Du kan få sämre försvar mot infektioner.

Bra smärtlindring påverkar dig positivt både fysiskt och psykiskt. Det gör det lättare för dig att vara aktiv, vilket är viktigt för både cancerbehandlingen och livskvaliteten. Det kan också göra att du sover bättre och känner dig gladare. 

Att hitta rätt behandling

Smärtstillande läkemedel är en viktig del av behandlingen mot smärta. För att kunna ge bäst behandling behöver vårdpersonalen veta var och när du har ont, hur stark smärtan är och hur du upplever den. De behöver också veta hur mycket du blir hjälpt av de läkemedel du eventuellt redan tar. Det finns olika typer av smärta, och beroende på typen fungerar olika behandlingar olika bra. 

Om din smärta är svårbehandlad kan du få en remiss till en smärtklinik eller smärtspecialist. 

Råd vid regelbunden smärtstillande behandling

Ta dina läkemedel enligt ordination, för att hålla en jämn nivå och undvika plötslig smärta. Målet är att förebygga smärta.

När du börjar med ett nytt läkemedel eller ändrar dosen kan du behöva vara i kontakt med vården flera gånger för att hitta rätt dos. Berätta om du får biverkningar, så att du kan få hjälp att hantera dem. 

I början av en regelbunden smärtstillande behandling kan du känna dig tröttare än vanligt. Det går oftast över och beror på att kroppen slappnar av efter att ha varit spänd av smärtan.

Olika sorters läkemedel kan minska smärtan på olika sätt. Du kan behöva kombinera olika sorter för att få kontroll på smärtan. Här kan du läsa om de vanligaste sorterna. 

Paracetamol

Ofta får du börja med läkemedel som innehåller det verksamma ämnet paracetamol. Det kan räcka som behandling.

Biverkningar

Biverkningar är ovanliga om du använder paracetamol på rätt sätt och i rätt dos. 

Antiinflammatoriska läkemedel 

Antiinflammatoriska läkemedel innehåller verksamma ämnen som ibuprofen eller acetylsalicylsyra. De kallas också NSAID eller coxhämmare. De minskar smärta genom att dämpa inflammation i kroppen. 

Antiinflammatoriska läkemedel är i vissa fall inte bra att ta samtidigt som du behandlas med cytostatika. Prata därför med din läkare eller kontaktsjuksköterska innan du använder receptfria antiinflammatoriska läkemedel. 

Biverkningar

Antiinflammatoriska läkemedel kan ge magbesvär som illamående, ont i magen och diarré. De kan också öka risken för magsår. Du kan därför behöva läkemedel för att skydda magslemhinnan.

Andra biverkningar kan vara huvudvärk, utslag och yrsel. Läkemedlen kan även öka risken för hjärt- och kärlsjukdomar, som hjärtinfarkt och stroke.

En del biverkningar är gemensamma för alla antiinflammatoriska läkemedel, men risken för biverkningar kan vara olika stor.

Antiinflammatoriska läkemedel kan ha blodförtunnande effekt. Därför bör du diskutera med din läkare om du kan kombinera läkemedel mot smärta med eventuella blodförtunnande läkemedel som du också behöver ta. Din läkare bedömer vilket läkemedel som är bäst för dig.

Kortison 

Kortison kan ges för att minska smärta som orsakas av inflammation eller tryck från tumörer på nerver eller andra organ. Oftast ges kortisonet under en begränsad tid, som en kur.

När du ska sluta med läkemedlet behöver det minskas gradvis så att kroppen vänjer sig. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska göra. 

Biverkningar

Biverkningar du kan få är högt blodsocker, större aptit och svårt att sova. Vid längre tids användning kan du få tunnare hud och sämre sårläkning. Om du får höga doser kan kroppsfettet fördelas om så att du blir rundare i ansiktet och på bålen.

Kortison kan ge magbesvär och öka risken för magsår. Du kan därför behöva läkemedel för att skydda magslemhinnan.

En del biverkningar är gemensamma för alla antiinflammatoriska läkemedel, men risken för biverkningar kan vara olika stor. Din läkare bedömer vilket läkemedel som är bäst för dig.

Opioider

Opioider kan ges vid både plötslig och mer långvarig smärta. Läkemedlen kan ha olika namn och finns som till exempel tabletter, plåster och sprutor. Det verksamma ämnet kan vara till exempel oxikodon, fentanyl eller morfin. En del opioider är långtidsverkande, och tas regelbundet för att förebygga och minska smärta. Dessa kombineras ofta med snabbverkande opioider som du kan ta om du ändå får ont. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska ta läkemedlen.

Vissa är rädda för att bli beroende av opioider. Risken är liten om du håller dig inom den rekommenderade dosen. Det är smärtan som avgör vilken dos du behöver.

När du ska minska dosen eller sluta med läkemedlet behöver det ibland göras gradvis. Annars kan du få symtom på abstinens, till exempel rastlöshet, illamående och svettningar. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska göra. 

Biverkningar

Alla opioider har liknande biverkningar. Illamående och dåsighet är vanligt i början av behandlingen, men försvinner oftast efter någon vecka. Förstoppning eller problem med magen är också vanligt och brukar vara kvar under hela behandlingen. När du får opioider ska du därför också ta laxerande läkemedel. Andra vanliga biverkningar är muntorrhet, yrsel, förvirring, ont i magen och problem med att kissa.

Opioider kan påverka din reaktionsförmåga och vakenhet. Därför bör du vara försiktig i trafiken. Det är inte förbjudet att köra bil när du tar läkemedlen enligt ordination. Men du ska inte köra bil om du känner dig dåsig eller påverkad och inte heller om det gör ont att bromsa eller hantera bilen i de akuta situationer som kan uppstå i trafiken. Du är själv ansvarig för att bedöma om du kan köra bil eller inte.

> Läs mer om läkemedel och bilkörning på transportstyrelsen.se. Sök på Trafikfarliga läkemedel.

Antiepileptiska och antidepressiva läkemedel

Antiepileptiska och vissa antidepressiva läkemedel kan minska smärta som orsakas av skador på eller tryck mot nerverna. Det verksamma ämnet kan vara till exempel gabapentin, pregabalin eller amitriptylin. Du kan få bara detta läkemedel, eller så får du kombinera det med andra läkemedel. 

Först får du en låg dos, som sedan ökas gradvis. Det kan ta upp till några veckor.

När du ska minska dosen eller sluta med läkemedlet behöver det göras gradvis. Annars kan du få symtom på abstinens. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska göra.

Biverkningar

Om du får biverkningar är det vanligast i början eller när du ändrar dosen.

Vanliga biverkningar är yrsel, dåsighet, utmattning, feber och huvudvärk. Vissa biverkningar kan gå över när du har tagit läkemedlet ett tag, till exempel trötthet och illamående.

Strålbehandlingen skadar cancercellerna så att de har svårt att reparera sig. Även de friska cellerna skadas, men de har lättare att reparera sig.

Du strålbehandlas på ett begränsat område på kroppen, precis där tumören finns.

Strålbehandling ges som antingen inre eller yttre strålbehandling, ibland båda. Strålbehandling kan även kombineras med andra behandlingar, till exempel hormonell behandling.

Den strålning som vanligen används vid strålbehandling är samma typ som vid röntgenundersökningar, men den har mycket högre energiinnehåll.

Det är viktigt att du inte röker under behandlingstiden. Det ökar chansen att behandlingen får avsedd effekt och minskar risken för biverkningar.

Inre strålbehandling – brachyterapi

Inre strålbehandling innebär att en strålkälla placeras inuti kroppen, i eller nära det område som ska behandlas. Då kan man ge en mycket hög och avgränsad dos riktad direkt mot tumören, med så lite påverkan som möjligt på den friska vävnaden intill.

Inre strålbehandling kallas även brachyterapi.

Strålkällan placeras oftast när du är sövd, men det kan också göras när du är lokalbedövad eller ryggbedövad.

Yttre strålbehandling

Yttre strålbehandling innebär att strålningen kommer från en apparat placerad en bit från kroppen. Behandlingen ges ofta 5 dagar i veckan under någon vecka eller några veckor.

Förberedelser

Ofta gör man först en röntgenundersökning för att strålbehandlingen ska kunna göras så exakt och säkert som möjligt.

Vid undersökningen gör vårdpersonalen ibland markeringar på din hud. Markeringarna används för att du ska kunna ligga på samma sätt på britsen under varje behandlingstillfälle. Då kan strålarna riktas mot samma ställe varje gång.

Efter undersökningen planeras strålbehandlingen. Det tar oftast några dagar.

Ta smärtstillande inför röntgenundersökningen och strålbehandlingen, om du har svårt att ligga stilla för att du har ont.  

Så går det till

Du får ligga på en brits i ett behandlingsrum. Sjuksköterskorna ställer in apparaten så att strålningen riktas mot rätt område på kroppen. Vart strålningen ska riktas bestäms av din behandlande läkare.

Du får veta hur du ska signalera om något känns konstigt. Sjuksköterskorna kan då avbryta behandlingen. Sedan går de till ett rum bredvid där de övervakar behandlingen via en tv-skärm. Oftast tar de först kontrollbilder och eventuellt justerar de britsen.

Själva behandlingen tar bara ett par minuter. Britsen hissas upp och apparaten rör sig runt britsen. Totalt blir tiden i behandlingsrummet cirka 10–20 minuter.

Biverkningar

Strålbehandling gör inte ont, men du kan få biverkningar. Vilka biverk­ningar du får beror bland annat på var tumören sitter och hur mycket strålbehandling du får.

Prata med din behandlingsansvariga sjuksköterska eller läkare för att få behandling och råd om vad du kan göra själv för att må bättre.

Tidiga biverkningar

Vanliga tidiga biverkningar är trötthet och besvär från hud och slemhinnor i det område där du har strålbehandlats.

Oftast börjar du känna av de tidiga biverkningarna 1–2 veckor efter att strålbehandlingen har börjat. De brukar kännas som mest 1–2 veckor efter att hela behandlingsperioden är slut.

Sena biverkningar

Sena biverkningar kan komma flera månader eller år efteråt. Många får inga sena biverkningar alls. Vilka sena biverkningar du kan få beror på vilket område av kroppen som har strålats. Sena biverkningar efter strålbehandling kan till exempel vara

• hudförändringar
• urinvägsbesvär och torra slemhinnor i underlivet
• förändrad tarmfunktion
• smärta och nervpåverkan.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Strålbehandling.

Film: Ska du genomgå strålbehandling?

Film: Ska du genomgå andningsstyrd strålbehandling?

Det är vanligt att få en hög dos strålning vid enstaka tillfällen.

Hur länge effekten varar är olika och kan variera från månader till flera år.

Förberedelser

Ofta gör man först en röntgenundersökning för att strålbehandlingen ska kunna göras så exakt och säkert som möjligt.

Vid undersökningen gör vårdpersonalen ibland markeringar på din hud. Markeringarna används för att du ska kunna ligga på samma sätt på britsen under varje behandlingstillfälle. Då kan strålarna riktas mot samma ställe varje gång.

Efter undersökningen planeras strålbehandlingen. Det tar oftast några dagar.

Ta smärtstillande inför röntgenundersökningen och strålbehandlingen, om du har svårt att ligga stilla för att du har ont.

Så går det till

Du får ligga på en brits i ett behandlingsrum. Sjuksköterskorna ställer in apparaten så att strålningen riktas rätt. Du får veta hur du ska signalera om något känns konstigt. Sjuksköterskorna kan då avbryta behandlingen. Sedan går de till ett rum bredvid där de övervakar behandlingen via en tv-skärm. Oftast tar de först kontrollbilder och eventuellt justerar de britsen.

Det gör inte ont att få strålbehandling och själva behandlingen tar bara ett par minuter. Totalt blir tiden i behandlingsrummet cirka 10 minuter.

Biverkningar

Vilka biverkningar du får beror på vilket område som strålbehandlas.

Här är exempel på vanliga biverkningar:

• Trötthet.
• Om du strålbehandlas mot smärta, kan den förvärras de första dygnen efter behandlingen för att sedan minska.
• Om du strålas mot bäckenet, kan du behöva tömma urinblåsan och tarmen oftare.

Det finns goda möjligheter att förebygga och lindra biverkningar. Berätta för din behandlingssjuksköterska hur du mår, så att du kan få behandling och råd om vad du kan göra själv för att må bättre.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Strålbehandling.

Film: Ska du genomgå strålbehandling?

Film: Ska du genomgå andningsstyrd strålbehandling?

När du behandlas för cancer ställs du och dina närmaste inför många frågor och val. Kanske funderar ni över vad ni själva kan göra som komplement till de behandlingar som planeras. Vissa prövar komplementära metoder för att hantera situationen och må så bra som möjligt.

Komplementär, alternativ och integrativ medicin är ett aktivt forskningsfält och det kommer hela tiden ny kunskap. En del av dessa metoder används inom hälso- och sjukvården, medan de flesta används utanför.

Möjligheter och risker

Att lägga till preparat eller behandlingar kan innebära både möjligheter och risker. Oftast får du betala en extra kostnad själv och den som erbjuder ett preparat eller behandling kan tjäna pengar på det.

Det är naturligt att du och dina närstående vill försöka klara av situationen med alla medel. Det är svårt att ge generella råd – oftast behöver de anpassas till vad som kan fungera i din situation.

Diskutera med vårdpersonalen

Börja gärna med att skaffa dig mer kunskap. Nedan finns förslag på webbsidor där du både kan hitta svar på många frågor och skriva ut vetenskapliga sammanfattningar att ta med till mötet med vården.

Prata sedan med din läkare eller annan legitimerad vårdpersonal om du har frågor eller vill pröva en komplementär metod.

Kropp-själ-metoder

Exempel på kropp-själ-metoder är meditation, mindfulness, akupunktur, avslappning och yoga. Dessa kan enligt aktuell forskning ge bättre livskvalitet och ha bra effekt vid stress, smärta, ångest, oro, depressiva symtom, cancerrelaterad trötthet, illamående och sömnbesvär. I källorna nedan kan du få reda på vilka metoder som i studier har visat sig effektiva för olika symtom.

Bara legitimerad vårdpersonal får behandla cancern

Det är bra att välja terapeut med omsorg, eftersom hälso- och sjukvårdslagen inte gäller när du söker vård hos någon som saknar yrkeslegitimation. Till exempel bör terapeuten berätta om mål, innehåll och förväntad behandlingstid. Kontrollera också gärna om terapeuten tillhör något yrkesförbund som har formulerat etiska riktlinjer och kvalitetskrav för sina medlemmar.

Inga andra än legitimerad personal får behandla själva cancersjukdomen, enligt patientsäkerhetslagen. Om någon lovar att kunna bota cancer bör du därför vara försiktig.

Naturpreparat

Naturpreparat är ett samlingsnamn för växtbaserade läkemedel, naturläkemedel, kosttillskott, vitaminer och mineraler. De innehåller ofta ämnen som både kan ha farmakologiska effekter och orsaka biverkningar. De kan innehålla ämnen i högkoncentrerad form och ska inte förväxlas med samma ämnen i maten.

Kontrollen av naturpreparat beror på hur de regleras. Växtbaserade läkemedel och naturläkemedel kontrolleras enligt lag avseende kvalitet och säkerhet, som övriga läkemedel. De behöver vara godkända av Läkemedelsverket innan de får säljas. Växtbaserade läkemedel kan till exempel vara johannesört och echinacea. Naturläkemedel kan vara till exempel mjölksyrabakterier och samarin.

För kosttillskott finns ingen motsvarande obligatorisk kontroll utan de får säljas fritt. Kosttillskott kan till exempel vara multivitamintabletter, omega-3, proteinpulver och antioxidanter.

Berätta för vårdpersonalen om du tar naturpreparat

Det är mycket viktigt att du talar om för vårdpersonalen om du använder naturpreparat av något slag, eftersom vissa naturpreparat kan förstärka eller försvaga effekterna av en cancerbehandling.

Läs mer

På följande webbsidor hittar du forskningsbaserad information om effekt och säkerhet för specifika metoder, preparat och symtom:

> Läs mer på cancercentrum.se. Sök på Komplementär och alternativ medicin.
> Läs mer på mpa.se. Sök på Växtbaserade läkemedel och naturläkemedel. 

Utländska webbsidor med information på engelska:

> Läs mer på cam-cancer.org. 
> Läs mer på mskcc.org. Sök på Search About herbs, Botanicals & other products eller About Mind-Body Therapies.
> Läs mer på cancer.gov. Sök på PDQ Integrative Therapies Summaries.

Central venkateter kallas också CVK.

En CVK används ibland för korttidsbehandling i högst två månader och sys då fast vid stickstället för att inte åka ut ur blodkärlet. Om CVK:n ska användas under längre tid opereras den fast under huden och leds ut en bit ifrån blodkärlet. Det kallas en tunnelerad CVK och den kan användas ett år eller längre.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får en kallelse med information om hur du ska förbereda dig.

Så går det till

Du får lokalbedövning i huden. Det kan göra att det svider i huden en stund.

Slangen förs in i ett blodkärl, antingen på halsen eller under nyckelbenet. Ibland används andra blodkärl.

Ingreppet gör inte ont, men du kan känna att någon rör det bedövade området.

Ingreppet tar oftast mindre än en timme.

Hur mår jag efteråt?

Efteråt får du stanna en stund på uppvakningsavdelningen. Där kontrolleras din puls, andning och ditt blodtryck regelbundet. Ditt sår kontrolleras också, eftersom det kan börja blöda de första timmarna efter operationen.

Bedövningen släpper efter cirka 3–4 timmar. Då kan det kännas ömt och göra ont i det opererade området. Du kan få smärtlindring om du har ont.

Innan du kommer till vårdavdelningen eller går hem gör man en kontrollröntgen.

Du kan oftast åka hem samma dag. Du kan äta och dricka som vanligt. De första dagarna efter operationen kan du känna ett visst obehag från CVK:n, men det brukar försvinna.

Att ha en CVK

Byt förband en gång i veckan

Förbandet ska bytas en gång i veckan. Om det kommer in fukt under förbandet eller om det börjar lossna, ska det bytas direkt. Du får hjälp av en distriktssköterska eller sjuksköterska från sjukhuset eller hemsjukvården.

Du kan duscha som vanligt med en CVK men du ska inte bada.

Om du har en långtids-CVK behövs inget förband när CVK:n har läkt fast i huden och stygnen har försvunnit.

Titta efter tecken på infektion

Det är bra om du regelbundet tittar på din CVK och huden runt omkring. Titta efter tecken på infektion, till exempel rodnad hud.

Sjuksköterskan kontrollerar CVK:n noga

Varje gång du ska få dropp eller lämna blodprov kontrollerar sjuksköterskan att CVK:n fungerar som den ska och att inte luft kommer in i slangen.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Central venkateter.

Perifert inlagd central venkateter kallas oftast PICC-line.

En PICC-line kan användas under lång tid, upp till flera månader.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får en kallelse med information om hur du ska förbereda dig.

Oftast kan du ta läkemedel och äta som vanligt.

Så går det till

PICC-line läggs oftast in av en sjuksköterska, ibland av en läkare, som använder ultraljud som stöd.

Du får först ett litet nålstick genom huden i överarmen. Det känns ungefär som att ta blodprov. Nålsticket görs för att placera en ledare som gör det möjligt att föra in slangen. Innan slangen sedan förs in i blodkärlet får du lokalbedövning.

Ingreppet tar mindre än en timme.

Ibland görs en röntgen efteråt för att kontrollera att din PICC-line ligger rätt och kan användas.

Hur mår jag efteråt?

Det kan blöda lite från stickstället första dygnet. Du behöver ett nytt förband om det blöder mycket. Kontakta då en vårdcentral, hemsjukvården eller den som har lagt in din PICC-line.

Undvik tunga lyft och tungt arbete med armen ovanför huvudet första dygnet efter inläggningen. Efter det kan du använda armen som vanligt, vara fysiskt aktiv och träna som du brukar.

Att ha en PICC-line

Vårdpersonal byter förband och spolar katetern

En gång i veckan behöver förbandet bytas och venkatetern spolas. Det görs antingen i samband med en behandling, på vårdcentralen eller av hemsjukvården.

Skydda förbandet när du duschar

Du kan duscha som vanligt, men undvik att bada och basta. När du duschar behöver du skydda förbandet så att det inte lossnar från huden. Om förbandet lossnar ökar risken för infektion. Duschskydd finns att köpa på apotek eller på nätet.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Perifert inlagd central venkateter - PICC-line.

Subkutan venport kallas också SVP.

Dosan under huden är cirka 2–3 centimeter i diameter.

En venport kan användas under lång tid, från några månader till flera år.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får en kallelse med information om hur du ska förbereda dig. 

Så går det till

Du får lokalbedövning.

Dosan opereras in under huden på bröstkorgen. Slangen läggs oftast in i något av de större blodkärlen.

Hur mår jag efteråt?

Bedövningen släpper efter cirka 3–4 timmar. Då kan det kännas ömt och göra ont i det opererade området. Du kan ta smärtstillande läkemedel.

Förbandet och eventuella stygn tas bort efter drygt en vecka. Du får hjälp med det av en sjuksköterska där du får behandling, eller på vårdcentralen eller i hemsjukvården.

Att ha en venport

Ha alltid med dig kortet med nummer och datum

Du får ett kort med venportens nummer och operationsdatum som du alltid ska ha med dig.

Dusch och skötsel

Du kan duscha som vanligt, men du ska inte bada eller basta innan såret är läkt eller när du har en nål i venporten.

När venporten inte används behöver du inte sköta om den på något särskilt sätt.

Skydda mot sol och skav

Skydda ärret mot solen det första året.

Om du åker bil kan bilbältet skava där venporten sitter. Du kan lägga en hopvikt handduk eller en liten kudde mellan bröstkorgen och bältet.

Du får en nål i venporten när den används

När du ska få behandling sätter en sjuksköterska en nål in i venporten. Nålen kan sitta i 5–7 dagar täckt av ett förband. Därefter byts nålen eller tas bort.

Sjuksköterskan kontrollerar venporten noga

Varje gång du ska få dropp eller lämna blodprov kontrollerar sjuksköterskan att venporten fungerar som den ska och att inte luft kommer in i slangen. 

Hur länge är venporten kvar?

Du och din läkare bestämmer tillsammans hur länge venporten ska sitta kvar. Den tas bort genom en liknande operation som när den sattes in.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Subkutan venport.

En kvarliggande kateter är antingen stängd med en propp eller klämma som du öppnar när du ska tömma blåsan, eller så rinner urinen ut i en påse som du byter eller tömmer vid behov.

Hur ska jag förbereda mig?

Du ska tvätta eller duscha underlivet med tvål och vatten. Det går också bra att använda ett bakteriedödande medel.

Så går det till

Katetern sätts ofta in av en sjuksköterska eller undersköterska.

Du får ta av kläderna på underkroppen. Du får oftast ligga ner.

Du får bedövning med en gel som sprutas in i urinröret. Det kan kännas lite kallt, men det gör inte ont. Bedövningen verkar efter 2–3 minuter.

Slangen förs in genom urinröret. Du kan känna ett lätt obehag, men det gör inte ont. Slangen hålls på plats av en liten ballong, en kuff.

Hur mår jag efteråt?

Bedövningen verkar i ungefär en timme.

Innan du åker hem ska vårdpersonalen se till att allt fungerar och att du har det material som behövs. Du får veta hur du sköter katetern, när du ska besöka vården nästa gång och vem du ska kontakta om du får problem med katetern.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Kvarliggande kateter i urinblåsan.  

> Läs mer på kateterfakta.nu.

Stängd kateter

Om du har en stängd kateter tömmer du urinblåsan när du är kissnödig, eller minst var 4:e timme. Töm katetern genom att öppna slangen och tömma ut urinen i toaletten.

Påse som samlar upp urinen

Tömbar påse

Om du använder en påse som går att tömma, tömmer du urinen i toaletten när påsen börjar bli full. Byt påse var 5–7:e dag eller oftare om den blir smutsig eller luktar illa.

Inför natten kan du koppla en påse för engångsbruk till den påse du redan har. Då behöver du inte gå upp på natten för att tömma påsen. På morgonen klipper du upp engångspåsen och tömmer urinen i toaletten. Kasta påsen i soporna.

Engångspåse

Om du använder en påse för engångsbruk, klipper du upp påsen när den är nästan full och tömmer urinen i toaletten. Kasta påsen i soporna. Sätt en ny påse på plats.

Vänta inte för länge med att tömma en engångspåse. Det kan stänka urin när du klipper upp en full påse.

Att tänka på när du har en kateter

Katetern behöver bytas varannan till var tredje månad

Om du ska ha katetern under en längre tid, behöver den bytas av vårdpersonal varannan till var tredje månad.

Drick mycket

• Att dricka mycket sänker halten av bakterier i urinen. Drick gärna 1,5–2 liter per dygn. Detta gäller inte om du har hjärtsvikt eller njursvikt som innebär att du får dricka en begränsad mängd per dygn.
• Om urinen i påsen blir något blodig ska du dricka mer.

Ha en god hygien

• Duscha och tvätta underlivet regelbundet med en tvål för intimhygien. Du som är man drar tillbaka förhuden, tvättar ollonet och torkar torrt. För sedan fram förhuden.
• Tvätta även katetern varje dag med tvål och vatten. Den sitter stadigt fäst i urinblåsan, så du behöver inte vara orolig för att den ska åka ut.

Sex

• Om du vill och har lust kan du ha sex när du har en kateter. Katetern kan dock göra det svårare att känna njutning vid samlag. För en kvinna med kateter kan samlag göra ont när penis trycker mot urinröret. 
• Du som är man kan tejpa fast kateterslangen längs sidan av penis och använda en kondom över.
• Utforska gärna andra sätt än samlag att ha sex. Prata med din kontaktsjuksköterska, behandlingssjuksköterska eller läkare om hur du kan göra.
• Det går bra att onanera när du har kateter, både för kvinnor och män. Sperman hittar ut även om katetern är lite i vägen.

Biverkningar och komplikationer

Katetern kan ge irritation i urinröret och urinblåsan, och orsaka sveda och trängningar.

Det är vanligt att det rinner lite vätska vid sidan om katetern. Det kan även komma lite blod och urin, framför allt om du krystar när du tömmer tarmen. Så länge det rör sig om små mängder behöver du inte vara orolig.

Det kan vara stopp i katetern, om det inte kommer någon urin i påsen eller om det läcker stora mängder urin bredvid katetern. Kontrollera att slangen inte är vikt på något ställe. Kontakta din distriktssköterska om det är stopp i katetern. Den kan behöva spolas igenom eller bytas.

När katetern har tagits bort

Den första tiden kan det svida i urinröret och du kan behöva gå på toaletten ofta. Det beror på att urinblåsan fortfarande är irriterad. Det är också vanligt att urinstrålen har varierad styrka och du kan ha svårt att hålla tätt. Du som är man kan också ha ont mellan pungen och ändtarmen.

Du bör träna upp musklerna i din bäckenbotten för att minska besvären med läckage. Du får veta hur du ska göra.

Blåsträning

Det är viktigt att blåsan kommer igång efter att du har haft en kateter. Samma dag som katetern har tagits bort ska du kissa när du känner dig kissnödig, inte skjuta upp toalettbesöket. Men efter hand är det bra att träna blåsan genom att försöka skjuta upp toalettbesöket. Det är normalt att det går 3–4 timmar mellan toalettbesöken. Om blåsan vänjs vid att tömmas på små volymer protesterar den kraftigt när volymen ökar. Gå därför inte på toaletten i förebyggande syfte.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Kvarliggande kateter i urinblåsan.  

> Läs mer på kateterfakta.nu.

Så går det till

Denna typ av slang läggs in i samband med operation i buken. Slangen läggs in i tunntarmen och tunntarmen sys fast mot bukväggen. För att slangen ska vara stilla är den fäst i en platta som är fastsydd i huden.

Efter operationen

Slangen kan börja användas direkt efter operationen. Huden runt insticket inspekteras dagligen av vårdpersonalen under tiden du är på sjukhus. I början kan det komma lite sårvätska eller blod från insticket men det slutar oftast inom några dagar.

Att tänka på när du har en jejunostomi

Det är viktigt att hålla rent runt jejunostomin. Förband kan vara bra för att skydda stygnen på plattan och fästa upp slangen.

Kontrollera varje dag att slangen är i samma läge som tidigare och att stygnen som plattan är fastsydd med sitter kvar.

Tänk på att fästa upp slangen eller ha den innanför kläderna för att undvika att den fastnar i något.

Du kan både duscha och bada med slangen. Se till att lägga om förbandet om det blivit blött.

Spola slangen med 50 ml vatten före och efter varje användning.

Undvik att det blir stopp i slangen. Se råden nedan.

Komplikationer vid jejunostomi

Förändrat läge

Det finns en risk för att sondnäring läcker ut till bukhålan om jejunostomin glider ur sitt läge. Om katetern fastnar i något och läget förändras behöver du kontrollera läget innan det är dags för sondnäring igen. Om du får ont vid insticket eller i samband med sondmatning ska du avbryta och kontakta vården.

Stopp i slangen

Slangen är tunn och det finns risk för stopp. Spola igenom den direkt när den har använts för sondnäring eller eventuella läkemedel, med minst 50 ml vatten. Ta inte krossade tabletter i jejunostomin för att undvika stopp. En jejunostomi som inte används bör också spolas igenom med 50 ml vatten varje dag.

Om det är stopp i slangen

• Kontrollera att slangen inte glidit ur sitt läge eller är knickad, alltså böjd eller knäckt.
• Spola vatten med en mindre spruta med högt tryck, alternativt med kolsyrat vatten.
• Om det fortfarande är stopp, kontakta vården.

Ett eller flera stygn lossnar

Försök i första hand att fästa plattan med tejp eller förbandsmaterial så att kateterns läge inte rubbas. Ta sedan direkt kontakt med din kontaktsjuksköterska för att få råd om hur du ska göra. Det kan behövas nya stygn för att plattan ska sitta säkert.

Att ta bort en jejunostomi

Tidigast efter några veckor är det dags att ta bort slangen. Stygnen lossas då från plattan och slangen dras ut. Den gång som slangen har bildat mellan tarmen och huden läker vanligen mycket snabbt.

Sondnäring kan ges via en jejunostomi, nasogastrisk sond eller gastrostomi, till exempel perkutan endoskopisk gastrostomi (PEG). Du får information och material för att själv kunna hantera sondmatningen.

Bra att tänka på

• Tvätta alltid händerna innan du tar i slangen.
• Spola slangen med minst 50 ml vatten före och efter varje matning.
• Ta ett nytt droppaggregat vid varje matning.
• För att minska risken för uppstötningar och kräkningar bör du sitta upprätt eller höja huvudändan på sängen till minst 30 graders vinkel.
• Sondnäringen ska vara rumstempererad.

Börja matningen sakta

Ge dig själv sondnäringen i en låg hastighet i början, för att magen ska vänja sig. Sedan kan du öka hastigheten enligt ett schema.

Sondmatning i en jejunostomi bör inte överskrida 125 ml per timme, vilket motsvarar den hastighet som magsäcken normalt tömmer sig med.

Dietisten hjälper dig med rätt mängd sondnäring och vätska

En dietist ordinerar mängden sondnäring till dig baserat på din vikt och längd, och utifrån hur mycket du rör dig och om du även äter mat som vanligt. Ni bestämmer tillsammans vilken sondnäring och hur många måltider per dag som passar dig. Om du behöver ändra sort och mängd, prata med din dietist.

För att du ska få i dig tillräckligt med vätska varje dag kan du behöva tillföra eller dricka extra vätska utöver sondnäringen. Du behöver också tillföra extra vätska om du har fler än tre lösa avföringar per dygn.

Ta medicin genom slangen

Du får veta vilka mediciner du kan ta genom slangen. Innan du tar tabletter i slangen måste du krossa dem noga och späda med vatten. Det finns tablettkrossare på apotek, men du kan också använda en mortel. Vissa mycket trögflytande läkemedel måste också spädas ut. Ta inte krossade tabletter i en jejunostomi eftersom det kan bli stopp i slangen.

Stopp i slangen

Om det är stopp i slangen:

• Kontrollera att slangen inte glidit ur sitt läge eller är knickad, alltså böjd eller knäckt.
• Spola vatten med en mindre spruta med högt tryck, alternativt med kolsyrat vatten.
• Om det fortfarande är stopp, kontakta vården.

Förvara sondnäring

Du får veta hur du ska förvara sondnäringen. Alla sorter kan förvaras i rumstemperatur, medan öppnad förpackning skall förvaras i kyl.

Beställa sondnäring

Du får ett recept på sondnäringen. Du kan få den levererad hem eller till ett utlämningsställe. Prata med din kontaktsjuksköterska eller dietist för mer information.

Äta vanlig mat

Om du kan äta vanlig mat går det bra. Du får veta om det finns mat eller vätska du ska undvika.

Du ska inte ta vanlig mat genom slangen eftersom det kan bli stopp.

Pump

Sondnäring ges i en pump med inställningar för mängd och hastighet. Till pumpen kan det medfölja en ryggsäck som gör att du kan röra dig under tiden sondmatningen pågår.

 

 

En del i prehabiliteringen är att identifiera eventuella funktionsnedsättningar och fastställa ett funktionellt utgångsstatus.

Det finns prehabiliterande åtgärder inom:

• fysisk träning
• mat och näring
• psykosocialt stöd
• levnadsvanor

Forskningen tyder på att en kombination av både fysiska och psykologiska insatser kan vara mer effektivt än enbart det ena eller det andra. För att bedöma dina behov använder kontaktsjuksköterskan till exempel Hälsoskattning, och utifrån resultatet erbjuds du lämpliga insatser. Du och kontaktsjuksköterskan tar också fram en första rehabiliteringsplan.

Lev så hälsosamt som möjligt inför behandlingen

Genom att leva hälsosamt ökar du möjligheten att behandlingen går bra och att du mår bättre under behandlingen och efteråt. Använd därför tiden inför din behandling till att förbereda dig, och gå över till hälsosamma vanor så snart som möjligt. Det gör skillnad även om du har kort tid på dig. Ibland behöver behandlingen skjutas upp tills du har bättre förutsättningar för att klara den.

Var så fysiskt aktiv som du orkar

Hitta fysiska aktiviteter som fungerar för dig, och försök att vara fysiskt aktiv varje dag. Det gäller även medan du får behandling mot cancer. Du behöver dock anpassa intensiteten och typen av aktivitet efter vad du orkar, särskilt under de första dagarna efter cytostatikabehandling eller om du har svårt att få i dig tillräckligt med näring. Om du är osäker, prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare.

Återhämtningen går snabbare och du orkar mer

Fysisk aktivitet inför och under behandling gör att du får bättre kondition och orkar mer även efter en operation. När du rör på dig ökar till exempel syreupptagningen i blodet och blodtrycket sänks, vilket är bra för din återhämtning. Dessutom blir du piggare och får starkare muskler.

Aktiviteten gör också att du känner dig mindre orolig, nedstämd och trött, och kan ge minskad smärta och bättre sömn. Motion minskar även risken för benskörhet, som är en vanlig biverkning av vissa behandlingar.

 

Råd om fysisk aktivitet:

• All rörelse räknas: till exempel promenader, trädgårdsarbete och att ta trapporna i stället för hissen.
• Undvik att sitta stilla länge. Rör på dig regelbundet under dagen.
• Om du kan, rör på dig så att pulsen ökar och du blir andfådd, minst 2,5 timmar i veckan fördelat på flera tillfällen.
• Träna de stora muskelgrupperna, till exempel ben, rumpa och axelparti, minst två gånger i veckan.
• Träna efter din förmåga och lyssna på din kropp. Om du inte har tränat tidigare, börja försiktigt och öka gradvis. Du kan till exempel börja med 10–15 minuter per dag.
• Är du över 65 år bör du träna balansen varje vecka.

Du kan få stöd från vården

Om du är mycket infektionskänslig eller har en pågående infektion, ska du inte träna. Vissa biverkningar kan göra att du behöver anpassa hur du rör dig och tränar. Då kan du få hjälp av en fysioterapeut.

Din kontaktsjuksköterska finns som stöd för dig och dina närstående och kan förmedla kontakt till andra yrkeskategorier såsom fysioterapeut eller arbetsterapeut om du behöver det. De kan ge dig tips och råd hur du kan träna inför och under behandling, utifrån din förmåga.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Rörelse är livsviktigt eller FaR – fysisk aktivitet på recept.
> Läs mer på fyss.se. Sök på rekommendationer för fysisk aktivitet – För vuxna.
> Se en film på youtube.com. Sök på Fysisk aktivitet och träning under cancerbehandling.

 

 

Vad är cancerrehabilitering?

Cancerrehabilitering är sådant du kan göra själv och stöd du kan få för att må så bra som möjligt och minska besvär av biverkningar eller andra problem som sjukdomen kan orsaka.

Rehabilitering kan också göra att behandlingen mot sjukdomen blir effektivare och att du hanterar biverkningarna bättre. Det är viktigt att du själv är engagerad och deltar aktivt för att rehabiliteringen ska ge resultat.

Försök att leva så hälsosamt du kan

Genom att ta hand om din fysiska och psykiska hälsa ökar du möjligheten att behandlingen får bästa möjliga resultat och att du mår bättre under behandlingen och efteråt. Använd därför tiden inför din behandling till att förbereda dig. Det gör skillnad att börja leva hälsosamt så snart som möjligt, även om du har kort tid på dig innan behandlingen ska starta. Ibland behöver behandlingen skjutas upp tills du har bättre förutsättningar att klara den.

Dina behov formar rehabiliteringen

Rehabiliteringen utformas utifrån dina aktuella behov. Det innebär att din rehabilitering kan vara annorlunda än någon annans. Vården ansvarar för att regelbundet bedöma dina behov och samordna det stöd du får. Prata med kontaktsjuksköterskan eller läkaren om du har egna förslag och tankar kring din rehabilitering.

Dina behov kan ändras över tid, beroende på vad som händer med sjukdomen och behandlingen. En del behöver rehabilitering en kort tid i samband med behandlingen. Andra behöver rehabilitering långt efter att behandlingen är slut.

Besvär som kommer efter lång tid kallas ibland sena effekter eller sena biverkningar. En del sena effekter kan förebyggas och de flesta går att lindra. 

Exempel på behov du kan ha

Hantera känslor och tankar

Att bli sjuk och behandlas för cancer kan leda till många känslor och tankar som du och dina närstående kan behöva stöd i att hantera.

Ta hand om kroppsliga symtom

Sjukdomen och behandlingen kan påverka kroppen på olika sätt. Rehabilitering kan förebygga eller lindra många besvär.

Förändra livsstilen

Levnadsvanor och egenvård är viktiga delar som kompletterar vårdens insatser och som du själv ansvarar för. Du kan få stöd av vårdpersonal om du behöver.

Så uppmärksammas dina behov

Kontaktsjuksköterskan eller annan vårdpersonal ger dig råd och stöd i din rehabilitering. Du kan få fylla i ett formulär som kartlägger vad du kan göra själv för att må bättre, och vad du behöver hjälp med. Kontaktsjuksköterskan eller annan vårdpersonal går igenom formuläret tillsammans med dig och planerar nästa steg. Ibland kan det räcka att få råd och stöd av kontaktsjuksköterskan. Det kan till exempel vara att komma igång med träning eller sova bättre.

Om du behöver mer specialiserat stöd, tar du och vården tillsammans fram en skriftlig rehabiliteringsplan. Där står vad vården ska göra, vad du ska göra själv och hur det ska följas upp. Ofta behöver du då hjälp av någon annan än kontaktsjuksköterskan, till exempel en fysioterapeut eller dietist. Rehabiliteringsplanen ska finnas i din journal och du ska få veta hur du hittar den.

Exempel på stöd du kan få

Vården ska erbjuda rehabilitering om du behöver. Rehabiliteringen kan erbjudas på olika sätt.

Viss rehabilitering ansvarar du för själv, till exempel att vara fysiskt aktiv. Ibland kan du behöva stöd av cancervården i din rehabilitering. Ibland kan primärvården ansvara för hela eller delar av rehabiliteringen.

Prata med kontaktsjuksköterskan eller läkaren om vad som kan vara lämpligt för dig och vilka möjligheter som finns för dina behov.

Om du har något specifikt behov kan du bli hänvisad till någon annan yrkesgrupp eller ett specialiserat team. Här är exempel på yrkesgrupper du kan träffa:

• en kurator för samtal eller råd om hur du ska hantera arbete och ekonomi under din sjukdom
• en psykolog för att hantera känslomässiga reaktioner
• en fysioterapeut för att få hjälp med fysisk aktivitet, träning och råd för att förbereda dig inför eller återhämta dig efter en operation eller annan behandling
• en dietist för att få anpassade råd om mat och näring
• en logoped för hjälp vid tal- och sväljsvårigheter
• en arbetsterapeut för att få stöd och råd kring att klara vardagen
• en uroterapeut eller sexolog för att få hjälp med sexuell rehabilitering.

Rehabilitering i grupp

Du kan bli erbjuden rehabilitering i grupp, fysiskt eller digitalt. Det kan innebära föreläsningar, samtal och praktiska övningar. Du kan också få stöd av att dela upplevelser med de andra i gruppen. Grupprehabiliteringen kan handla om olika saker. Här är några exempel:

• biverkningar av behandlingen och hur du kan lindra dem
• känslomässiga reaktioner
• träning
• mat
• vilket stöd du kan få av samhället i övrigt.

Grupperna leds av till exempel sjuksköterskor, kuratorer, fysioterapeuter eller arbetsterapeuter.

Rehabilitering utanför vården

Det finns stöd även utanför vården. Fritidsintressen och sociala aktiviteter både på arbetet och privat är ofta en viktig del av din rehabilitering. Det kan vara lika viktigt att stärka sådant du mår bra av som att förebygga och behandla besvär.

Patientföreningar ordnar både informella träffar, gruppaktiviteter och ibland kurser för att underlätta att leva ett så bra liv som möjligt under och efter behandlingen. Det kan vara till exempel samtalsgrupper, kurser i matlagning, yoga, stresshantering eller trädgårdsterapi.

I en del regioner finns mötesplatser där personer med cancer och deras närstående kan träffa andra personer med liknade erfarenheter. Det kan vara platser där olika aktiviteter och föreläsningar, stöd och information erbjuds parallellt med, stöd och information. Dessa mötesplatser kan vara samarbeten mellan regioner och ideella föreningar, eller drivas helt av en ideell förening.

Det finns också rehabiliteringsvistelser för personer med cancer och ibland för närstående. En vistelse är ofta 1–3 veckor. Då kan du erbjudas ett program med till exempel fysisk träning, utbildning och samtal. En del regioner betalar hela eller delar av vistelsen.

Fråga din kontaktsjuksköterska vilket rehabiliteringsutbud som finns tillgängligt för dig.

Du kan söka bidrag till rehabilitering

Det finns bidrag från olika fonder, stiftelser och patientföreningar som du kan söka för att kunna åka på en rehabiliteringsvistelse. Kuratorn kan berätta mer om var du kan söka bidragen.

Vill du ha en sammanfattning av budskapen i denna text?

> Se en film på Youtube.com. Sök på Viktigt att veta om cancerrehabilitering

Du bör följa de rekommendationer som gäller för befolkningen i stort. Undantaget är matvanor där du med matstrups- eller magsäckscancer får särskilda råd, åtminstone under och en tid efter behandlingen. Under behandlingen kan du behöva anpassa dina matvanor och din fysiska aktivitet utifrån hur du mår på grund av sjukdomen och eventuella biverkningar. Vad som fungerar bra för dig kan också förändras under behandlingens gång.

Din kontaktsjuksköterska eller läkare berättar om det är något särskilt du bör tänka på, och hjälper dig att få det stöd du behöver.

Mat och näring

Att bli sjuk och få behandling kan göra dig osäker på vilken mat du kan äta. Det finns i dag inga belägg för att en viss diet eller vissa livsmedel kan bota cancer eller minska tumörens tillväxt. Men vi vet att hälsosamma matvanor, där du får i dig tillräckligt med energi och näring, ger kroppen bättre förutsättningar att klara av behandlingen och förbättrar sårläkningen.

Viss behandling vid cancer och sjukdomen i sig kan ge biverkningar som påverkar din aptit och förmåga att äta. Samtidigt behöver kroppen mer protein för att kunna reparera celler och behålla muskelmassa. Inför och under behandlingen kan du därför behöva ändra dina matvanor för att få tillräckligt med energi och näring och hålla en stabil vikt.

Allmänna rekommendationer

• Ät regelbundet.
• Ät mer grönsaker, frukt, fisk, skaldjur, bär och nötter.
• Välj fullkornsprodukter, magra mejeriprodukter och växtbaserade fetter och oljor.
• Ät mindre socker, salt, charkprodukter och rött kött (från ko, gris, lamm och vilt).

Rekommendationer om du har svårt att äta eller går ner i vikt

• Välj mat som innehåller mycket energi (kalorier) och protein.
  • Energirika livsmedel är till exempel nötter, fröer och oljor.
  • Proteinrika livsmedel är till exempel fisk, kyckling, ägg, nötter, fröer, baljväxter, ost och andra mejeriprodukter.
• Du kan få hjälp av en dietist om du behöver.

Observera att de allmänna rekommendationerna inte alltid gäller för dig med matstrups- eller magsäckscancer.

> Läs mer och se en film på 1177.se. Sök på Mat vid cancer.
> Läs mer på livsmedelsverket.se. Sök på Kostråd och Kostråden – hitta ditt sätt.

Film:  Bra matvanor vid cancer

Film: Fysisk aktivitet vid cancer

Maten man äter kan påverka risken för att drabbas av olika cancerformer. Det finns däremot inga belägg för att en viss diet eller vissa livsmedel kan bota cancer eller minska tumörens tillväxt.

Viktigt att förebygga och behandla undernäring

Det är vanligt att man drabbas av undernäring vid matstrups- eller magsäckscancer, och det finns flera orsaker till detta. Du kan exempelvis ha svårt att svälja eller känna mindre matlust än vanligt, och därför inte klara av att äta tillräckligt mycket. Cancersjukdomen kan också leda till en inflammationsreaktion som gör att energiomsättningen ökar. Undernäringen kan även bero på behandlingen eller hänga ihop med att du känner smärta, oro och ångest.

Inför och under behandlingen kan du därför behöva ändra dina matvanor för att få tillräckligt med energi och näring, och för att hålla en stabil vikt. Under behandlingen behöver kroppen också extra protein för att kunna reparera celler och behålla muskelmassa.

Undernäring är en riskfaktor vid kirurgi och ökar risken för komplikationer, bland annat för att immunförsvaret försämras. Dessutom kan cancerbehandlingen ge sämre resultat om du går ner för mycket i vikt.

Dietisten kan hjälpa dig att anpassa maten

Din kontaktsjuksköterska gör en första nutritionsbedömning, och om det behövs får du träffa en dietist som ser över om du får i dig tillräckligt med energi och protein. Du kan få mat med särskild konsistens och anpassat energi- och proteininnehåll. Dietisten kan också förskriva kosttillägg om du behöver det.

Om du lider av illamående kan dietisten ge tips och råd. Ibland behövs medicin för att dämpa illamåendet, och då får du prata med din kontaktsjuksköterska.

Allmänna råd vid matstrups- eller magsäckscancer, för dig som har svårigheter att äta.

Energi- och proteinrik kost

Om du har svårt att äta eller går ner i vikt, välj mat som innehåller mycket energi (kalorier) och protein.

Exempel på proteinrika livsmedel är kött, fisk, fågel, ägg, baljväxter, nötter, mejeriprodukter.

Exempel på energirika livsmedel är olja, flytande margarin, grädde, smör, crème fraiche, nötter, oliver, avokado, feta fiskar.

Du kan få hjälp av dietist för stöd och råd.

Näringsdryck

Näringsdrycker innehåller mycket energi och näring, och är ett bra komplement till den vanliga maten om du inte klarar av att äta tillräckligt mycket. Ibland kan näringsdrycker också vara det enda som man får i sig under en ganska lång tid efter operationen.

Det finns två sorters näringsdrycker, en som liknar mjölk i konsistensen och är komplett näringsmässigt i form av protein, fett och kolhydrater, och en som är mer som saft i konsistensen och inte lika komplett näringsmässigt. De finns i många smaker.

Några praktiska tips:

• Drick en mindre mängd näringsdryck i taget, flera gånger per dag.
• Häll gärna upp näringsdrycken i ett litet glas.
• Drick näringsdryckerna mellan måltiderna.
• Näringsdryckerna innehåller koncentrerad näring, så drick inte för fort. Låt det gärna ta 5–10 minuter per deciliter.
• Mjölkbaserade näringsdrycker kan blandas med mjölk, yoghurt eller filmjölk.
• Klara näringsdrycker kan blandas med en liten mängd läsk, saft, juice eller mineralvatten och drickas som en läskande måltidsdryck.
• Vissa näringsdrycker kan vara goda att värma, till exempel de med choklad- och cappuccinosmak.
• Om du mår illa kan de klara näringsdryckerna fungera bättre än de mjölkbaserade.
• Om du mår illa och är känslig för dofter kan det fungera bättre att dricka med sugrör direkt ur förpackningen i stället för att hälla upp drycken i ett glas.
• Prova dig fram för att hitta smakerna du tycker bäst om.

Om du har svårt att svälja

Om du har sväljningssvårigheter, så kallad dysfagi, och inte får i dig tillräckligt mycket näring trots konsistensanpassning och näringsprodukter, kan du redan inför behandlingsstarten få sondnäring via en nasogastrisk sond eller jejunostomi, eller näring via intravenöst dropp.

Sondnäring

Sondnäring kan du få via en slang i näsan (nasogastrisk eller nasojejunal sond) eller via en slang som är inopererad i tunntarmen (jejunostomi). Sondnäringen innehåller protein, kolhydrater, fett, vitaminer, mineraler och vätska, precis som vanlig mat. Det finns olika sorters sondnäring, och din dietist beräknar hur mycket och vilken sort som är lämplig för just dig.

Mer information om nasogastrisk sond och sondnäring finns i avsnittet om nasogastrisk sond.

Näringsdropp

Om du inte får i dig tillräckligt med näring via munnen eller via sond till magtarmkanalen kan du i stället få näring direkt i blodet. Sådant näringsdropp kan täcka hela energi- och näringsbehovet, eller delar av det.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Mat vid cancer.
> Läs mer på livsmedelsverket.se. Sök på Kostråd och Hitta ditt sätt.
> Läs mer på cancerfonden.se. Välj Om cancer – Leva med cancer – Mat vid cancer.

Risken för biverkningar och ny cancer minskar

Risken för besvärliga biverkningar minskar om du slutar röka inför, under eller efter din behandling. Du får också ett bättre resultat av behandlingen. Dessutom får du en rad andra hälsofördelar som bättre syresättning, lägre blodtryck, bättre kondition och bättre smak- och luktsinne. Risken att få ny cancer minskar också.

Det finns hjälp att få

Alla kan sluta röka. För vissa är det lätt, för andra är det svårare.

Det finns nikotinersättning om du har svårt att sluta röka. Det finns i olika former, exempelvis plåster, sprej och tuggummi. Apoteket kan ge råd om vilken dos du bör ta och vilken form som passar bäst. 

Vänd dig till din vårdcentral eller Sluta röka-linjen om du behöver hjälp.

Tips när du ska sluta röka

• Bestäm ett datum när du ska sluta röka. Sedan kan du förbereda dig i olika steg.
• Berätta för familj och vänner att du ska sluta. De kan då visa hänsyn genom att till exempel inte röka nära dig.
• Stärk din motivation att sluta röka. Samla ihop material och gör en lista över skäl för att sluta.
• Testa ditt röksug. Skriv ner varje cigarett du röker, vad du gör just då och betygsätt sedan hur viktig just den cigaretten är. Var det en nödvändig cigarett, en utsökt god cigarett eller en slentrianrökt, onödig cigarett? Håll gärna på minst en vecka. Då kan du se om du har rökt extra mycket vissa dagar och fundera över orsaken.
• Skapa rökfria zoner. Sluta röka helt och hållet på de ställen där du tillbringar din mesta tid.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Hjälp att sluta röka.
> Läs mer på slutarokalinjen.se.
> Läs mer på UMO.se. Sök på Om rökning. Sidan riktar sig till ungdomar. 

Medveten närvaro är en metod för att aktivera dina sinnen

Medveten närvaro kallas också mindfulness. Det går ut på att du fokuserar på nuet med hjälp av dina sinnen och din andning. Medveten närvaro är inte en avslappningsteknik utan en metod som syftar till att aktivera dina sinnen. Det går att träna upp förmågan till medveten närvaro.

Du övar dig på att vara medvetet närvarande, utan att värdera. Det som händer när du stannar upp och riktar uppmärksamheten inåt är att du kan bli medveten om sådant du annars missar. Du kan till exempel lägga märke till att du känner dig glad eller har ont i kroppen utan att samtidigt bedöma om det är bra eller dåligt.

Övningar i medveten närvaro kan användas i sjukvården som en del av en psykologisk behandling, men du kan också öva på metoden själv i din vardag för att minska stress. Avbryt övningarna om det inte känns bra.

Mediyoga är en forskningsbaserad yogaform som alla kan utöva

Mediyoga är en standardiserad variant av medicinsk yoga, en mjuk terapeutisk yogaform som har utvärderats vetenskapligt. Mediyoga är ett verktyg för att träna medveten närvaro. Metoden består av dessa delar:

• andningsövningar
• koncentrationstekniker
• djupavslappning
• meditation
• kroppsövningar som anpassas efter din förmåga.

Forskningen visar att mediyoga i samband med cancersjukdom kan förbättra livskvaliteten och hjälpa mot dessa besvär:

• fatigue, alltså cancerrelaterad trötthet
• oro, ångest och nedstämdhet
• sömnbesvär.

Mediyoga kan erbjudas som gruppträning inom vården i vissa regioner och leds då av legitimerad personal på plats eller digitalt. Mediyoga finns även i friskvården på olika träningsanläggningar. Du kan också utöva mediyoga ensam.

Du kan göra mediyoga sittande på en matta eller på en stol om du inte kan sitta på golvet. Lyssna på kroppen och avbryt om något gör ont eller känns obehagligt.

> Läs mer om medveten närvaro och få tips på övningar på 1177.se. Sök på Mindfulness – medveten närvaro.
> Läs mer om mediyoga på simy.se. Under fliken Övningar hittar du några prova-på-övningar.

Introduktion av Mediyogapasset

Hitta in i Mediandetaget 

Suficirklar Uppmjukande övning för bålen i sittande

Ryggflex Uppmjukande övning för ryggen

 Ryggvridning Uppmjukande övning för bröstryggen i sittande

Behovet av sjukskrivning varierar

En del kan arbeta eller studera som vanligt i samband med sin cancersjukdom. Andra kan arbeta eller studera vissa perioder eller enstaka dagar. En del kan inte göra det alls.  

Dina möjligheter att arbeta beror på flera saker:

• hur sjukdomen och behandlingen påverkar dig 
• hur du kan genomföra dina arbetsuppgifter 
• de krav som finns i ditt arbete.  

Fördelar med att arbeta eller studera

Det finns fördelar med att arbeta eller studera, även om det bara är några timmar om dagen. Det kan hjälpa dig att ha rutiner i vardagen, vara aktiv och hålla kontakten med arbetskamrater eller studiekamrater. En längre tids sjukskrivning kan leda till att du blir isolerad. Du kan också oroa dig för hur det ska gå att komma tillbaka till jobbet eller studierna.

Ersättning från Försäkringskassan

Om du är sjukskriven kan du få ersättning från Försäkringskassan. Det finns olika ersättningar som kan passa just dig beroende på din situation.

Om du planerar att arbeta till viss del när du är sjukskriven tar du först upp den frågan med din arbetsgivare. Om du börjar arbeta ska du meddela Försäkringskassan eftersom det kan påverka din ersättning därifrån. 

> Läs mer på forsakringskassan.se. Sök på Sjukpenning, Förebyggande sjukpenning och Särskilt högriskskydd.

Tips för bättre återhämtning när du är sjukskriven

• Försök att komma upp i tid på morgonen.
• Ät frukost, lunch och middag på vanliga tider.  
• Försök att komma ut en stund varje dag.   
• Ta hand om dig och gör sådant du tycker om och mår bra av. Det kan vara din hobby eller att prata med någon som är viktig för dig.   
• Var fysiskt aktiv i den mån du kan. Det hjälper mot stress, sömnproblem och nedstämdhet.  
• Håll kontakten med nära vänner och arbetskamrater eller studiekamrater. Om det är svårt i kontakten med arbetsplatsen, be vården, facket, skyddsombudet eller närstående om hjälp.
• Jämför dig inte med andra. Ta hänsyn till vad du orkar.  

Plan för att gå tillbaka till arbetet eller studierna

Du som är anställd

Din arbetsgivare är skyldig att ta fram en plan för att du ska börja arbeta igen, när du har varit sjukskriven 60 dagar eller mer eller ska gå upp i arbetstid. Detta gäller även om du har tidsbegränsad anställning eller arbetar deltid. Arbetsgivaren ska bland annat se över hur arbetstid och arbetsuppgifter kan anpassas.

Du som är student

Det är utbildningssamordnaren vid ditt lärosäte som ansvarar för att planera för hur du ska komma tillbaka till studierna.

Vårdens ansvar

Vården är skyldig att vid behov erbjuda koordineringsinsatser för att du ska kunna börja arbeta eller studera. Prata med din kontaktsjuksköterska om du behöver stöd. Du kan då få kontakt med till exempel en arbetsterapeut eller rehabiliteringskoordinator. De kan till exempel hjälpa till med följande:

• tillsammans med dig planera för hur du ska kunna börja arbeta eller studera
• kartlägga ditt rehabiliteringsbehov och samordna insatser inom vården
• vara ett stöd i kontakten med exempelvis Försäkringskassan, arbetsgivaren eller lärosätet och Arbetsförmedlingen.

Du har rätt att ha med en stödperson på möten

Vid avstämningsmöten och rehabmöten har du rätt att ta med dig en stödperson. Det kan vara ditt skyddsombud, en facklig företrädare eller en närstående.

Om du är anställd kan du också ta hjälp av ditt skyddsombud i dialogen med din chef om arbetsanpassning. 

Försäkringskassan har samordningsansvar

Om du är sjukskriven och upplever svårigheter i samordningen mellan olika aktörer eller brister i arbetsanpassning hos din arbetsgivare kan du vända dig till Försäkringskassan. Försäkringskassan har ett samordningsansvar som exempelvis kan innebära att de informerar din arbetsgivare om hens ansvar att utreda behovet av arbetsanpassningar.

Be vården kontakta din handläggare om du har försörjningsstöd

Om du har försörjningsstöd är det bättre att sjukvården har direktkontakt med din handläggare hos kommunen, än att du blir sjukskriven. Det beror på att kommunen ofta erbjuder aktiviteter för dig som har försörjningsstöd som du kan bli utan om du är sjukskriven.

Många känslor kan komma upp vid ett cancerbesked, till exempel oro och känsla av overklighet. Oron kan vara allt från mild och hanterbar till stark och svår att stå ut med. Hur man upplever det kan vara väldigt olika. Det finns inget rätt eller fel, det viktiga är hur du upplever din situation.

Det finns hjälp att få

När du har fått en cancerdiagnos ska en kontaktsjuksköterska höra av sig till dig. Du och dina närstående har enligt lagen rätt till psykosocialt stöd utifrån era behov. Det kan vara att få information och råd, hjälp med att ansöka om färdtjänst, god man eller omvårdnadsbidrag eller söka pengar ur fonder. En annan viktig del är stödjande samtal.

Stödjande samtal kan hjälpa dig och dina närstående att sätta ord på tankar och känslor. Kontaktsjuksköterskan kan ge er information, råd och stöd och förmedla kontakt med en kurator. Kuratorn kan erbjuda samtal för att hjälpa er att hantera en förändrad livssituation. Många kuratorer har utbildning i psykoterapi. Kuratorn kan också ge råd om andra resurser, till exempel patientföreningar och anhörigkonsulenter.

Olika sätt att hantera cancerbeskedet

Vissa känner sig hjälpta av mindfulness och meditation. Andra behöver dela sina upplevelser med någon i en liknande situation. För de flesta cancerdiagnoser finns det patientföreningar. Dit kan du vända dig och få stöd från andra med liknande erfarenheter.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Att få ett cancerbesked, Att hamna i kris, Hjälp med tankar och känslor vid cancer och Mindfulness – medveten närvaro.

Det kan vara svårt att stötta den som är sjuk när den närstående själv känner en stark oro. Det kan också kännas svårt att veta på vilket sätt man bäst stöttar. Närstående kan behöva visa förståelse och omtanke, men också ställa krav och kanske uppmuntra den som är sjuk att söka hjälp. Att stå bredvid och inte veta vad man ska göra kan ge en känsla av maktlöshet.

Prata med dina närstående

Du som är sjuk kan underlätta för dina närstående att ge dig stöd genom att prata med dem om hur du känner. Du kan också låta dem följa med på besök till psykolog, kurator, kontaktsjuksköterska eller läkare, om det känns bra för dig och för dina närstående.

Det kan vara komplicerat

Du som är sjuk kan känna oro för dina närstående och vilja ta hand om och skydda dem, men det är viktigt att du inte lägger det ansvaret på dig. Det kan även hända att relationen till dina närstående och era roller förändras och blir mer komplicerade av det ni går igenom. Personer i din närhet kan också reagera på olika sätt.

Om du tycker att det är svårt att samtala med en närstående om din sjukdom eller behandling kan du eller ni få stöd i detta av exempelvis en kurator.

Det finns hjälp att få

Det finns patient- och närståendeföreningar där närstående kan söka stöd och prata med andra som har liknande erfarenheter. Närstående kan också träffa en kurator själv via sin vårdcentral eller söka anhörigstöd i sin kommun. På vissa ställen erbjuder vården stödgrupper eller enskilda kuratorssamtal till närstående.

Anhörigstöd i kommunen

När en person är långvarigt sjuk står närstående ofta för en stor del av vården och omsorgen. De närstående hjälper säkert gärna den som är sjuk och ser det kanske som självklart. Men de kan även behöva stöd för egen del. De flesta kommuner erbjuder anhörigstöd som närstående kan söka. En biståndshandläggare kan berätta hur närstående söker stöd och om kommunen behöver göra en utredning.

Det varierar vilket stöd som finns att få, till exempel:

• Samtalsstöd. Det kan ske individuellt eller i grupp med andra närstående.
• Avlösning. Den som är sjuk bor under en period i särskilt boende eller äldreboende.
• Växelvård. Den som är sjuk växlar regelbundet mellan att bo hemma och i särskilt boende.
• Hemtjänsten tar över vården en del av dygnet.
• Dagverksamheter av olika slag.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Du som är närstående i vården eller Anhörigstöd – för dig som vårdar eller stödjer en närstående.
> Se en film på 1177.se. Sök på Vara nära någon som är cancersjuk.
> Läs mer på anhorigasriksforbund.se.

Cancerkompisar

Organisation som ger närstående från 13 år möjlighet att få kontakt med andra i samma situation. 

> Webbplats: cancerkompisar.se

Cancerlinjen, Cancerfonden

Cancerlinjen finns för dig som är berörd av cancer, oavsett var du bor och vem du är. De som svarar på dina frågor är legitimerade sjuksköterskor med lång erfarenhet av cancervård. Hos Cancerlinjen får du stöd och vägledning i din situation.

> Webbplats med chatt: cancerfonden.se. Sök på Cancerlinjen.
> Telefon: 010-199 10 10, eller boka telefontid på webbplatsen.
> E-post: cancerlinjen@cancerfonden.se

Cancerrådgivningen

Erbjuder stöd av specialistsjuksköterskor inom onkologi utbildade i samtalsstöd. De kan svara på frågor om bland annat symtom, behandlingar och biverkningar.

> Webbplats med chatt: cancercentrum.se. Sök på Cancerrådgivningen.
> Telefon: 08-123 138 00

Kurator eller psykolog

Prata med din kontaktsjuksköterska eller kontakta din vårdcentral för att få stöd, vägledning och remiss till kurator eller psykolog.

Nära Cancer

Webbplats för dig som är ung och står nära någon som har cancer. Här möter du andra unga i samma situation och kan få svar på dina frågor av sjukvårdspersonal.

> Webbplats: naracancer.se
> E-post: kontakt@naracancer.se

Sjukhuskyrkan

Finns på nästan alla sjukhus och ger stöd på olika sätt. Flera församlingar inom Svenska kyrkan har samtalskontakter. De kan även förmedla kontakt med andra samfund. Du behöver inte vara kristen eller troende för att söka stöd genom sjukhuskyrkan.

Ung Cancer

Ideell organisation för cancerberörda och närstående unga vuxna i åldern 16–35 år. Ung Cancer erbjuder kontakt med andra unga vuxna i samma situation, både digitalt och genom fysiska mötesplatser runt om i landet, rehabiliteringsinsatser och digitala kurser.

> Webbplats: ungcancer.se
> E-post: info@ungcancer.se

> Läs mer på 1177.se. Sök på Råd och stöd vid cancer.