Tjock- och ändtarmscancer/MG

I min vårdplan får du information om din sjukdom, behandling och rehabilitering och dina rättigheter. Du får också individuellt anpassade råd om egenvård, alltså vad du kan göra själv för att må bättre och sådant som sjukvården överlåter åt dig att göra. Råden du får i Min vårdplan ska vara kopplade till den planering du och vårdpersonalen gör tillsammans, så att du själv kan medverka på bästa sätt i din rehabilitering. Det ska vara tydligt för dig vilken planering som gäller.

Min vårdplan ska bidra till att du

• känner dig trygg, informerad och delaktig
• har inflytande över det som är viktigt för dig 
• förstår vad som händer i din vård och behandling
• vet hur du kan stärka din hälsa före, under, mellan och efter behandlingsperioderna.

Du och kontaktsjuksköterskan, eller annan vårdpersonal, uppdaterar Min vårdplan tillsammans när vården och behandlingen ändras på ett sätt som har betydelse för dig.

Du aktiverar innehåll till Min vårdplan och planerar vården tillsammans med din kontaktsjuksköterska eller annan vårdpersonal.

Vad innehåller Min vårdplan?

Innehållet i Min vårdplan anpassas efter dina behov och önskemål. Det betyder att alla patienter har olika Min vårdplan. Du kan också bidra själv genom att skatta hur du mår, kommunicera med vårdpersonalen och vara delaktig i planeringen. Viss information är dock alltid med, eftersom den gäller alla som behandlas för din typ av cancer.

Informationen i Min vårdplan går att läsa som en bok från början till slut. Men den är mer tänkt som ett uppslagsverk som du kan komma tillbaka till när planeringen eller förutsättningarna ändras, eller när du vill läsa på om någon del.

Vem tar fram Min vårdplan?

Min vårdplan tas fram av Regionala cancercentrum i samverkan, RCC. Innehållet kvalitetsgranskas och uppdateras regelbundet.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller annan vårdpersonal om du undrar över något i Min vårdplan.

Så kan du förbereda dig

Inför ditt besök kan du förbereda dig genom att skriva ner vad du vill berätta och fråga om. Du kan få fylla i ett formulär med frågor om hur du mår inför ditt besök.

Tänk igenom detta före besöket:

• Vilka är dina förväntningar på besöket?
• Är det något särskilt som besvärar dig?
• Vad är viktigt för dig just nu?
• Vilka frågor vill du ha svar på?

Du har rätt att förstå

När du besöker vården är det viktigt att du förstår vad som sägs och vad det innebär. Du har rätt att få information som är anpassad till dig. Du kan till exempel få hjälp av en tolk om du har nedsatt syn eller hörsel, eller om du har svårt att tala eller förstå svenska. Kontakta mottagningen före besöket och säg att du behöver en tolk. Om du har svårt att förstå information på grund av en funktionsnedsättning kan du ibland få hjälp av en arbetsterapeut.

Ha gärna med dig en närstående, som kan vara ett stöd och hjälpa till att komma ihåg vad som sägs. Det är alltid du som bestämmer om dina närstående ska få ta del av informationen. Personalen kommer att fråga vem de får lämna uppgifter till. Avsluta gärna mötet med att repetera vad du har uppfattat och stäm av att du har förstått rätt.

Om du har svårt att förstå informationen i Min vårdplan eller på andra webbsidor kan du använda ett verktyg i webbläsaren för att översätta det du ser på skärmen till ditt språk. Fråga vårdpersonalen hur du kan göra.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Tolkning till mitt språk eller Tolktjänster för dig som har en funktionsnedsättning.

Du kan erbjudas ett digitalt vårdmöte

Vissa mottagningar erbjuder digitala vårdmöten. Då kopplar du upp dig via telefon, surfplatta eller dator till ett videosamtal med vården. Ett digitalt vårdmöte fungerar som ett vanligt besök, men du behöver inte åka till sjukhuset för att träffa till exempel din kontaktsjuksköterska, läkare eller fysioterapeut.

Du kan behöva gå igenom undersökningar och provtagningar i anslutning till digitala vårdmöten. I så fall får du veta hur du ska göra.

Du har rätt att vara delaktig

Du har rätt att vara delaktig i din vård och få information om

• ditt hälsotillstånd
• vilka alternativ du har för undersökningar, vård och behandlingar
• vilka för- och nackdelar som finns med olika undersökningar och behandlingar
• när och hur du ska få svar på dina undersökningar och provtagningar
• när och hur du kan förvänta dig att få vård och hjälp vid biverkningar och symtom
• vart du ska vända dig om du blir sämre
• vilken vård du kan behöva efter behandlingen och hur uppföljningen ser ut
• vad du kan göra själv eller med hjälp av en närstående eller personlig assistent.

Genom att vara delaktig ökar du möjligheten att påverka och få det stöd du behöver.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Tips inför ditt besök i vården och Videosamtal med vården.

Var källkritisk

Det forskas mycket om cancer. Kunskapen om olika typer av cancer ökar därför snabbt, liksom tillgången på nya effektiva behandlingar. Men det krävs mycket kunskap för att tolka forskningsresultat. Därför återges slutsatserna från forskningen inte alltid helt korrekt i medierna. Ovetenskapliga och rent felaktiga uppgifter om cancer och cancerbehandlingar kan också få stor spridning i till exempel sociala medier. Det är därför viktigt att du tar ställning till om källan till informationen verkar trovärdig och pålitlig. Utvecklingen går också så snabbt att det är viktigt att ta reda på när informationen eller forskningen de hänvisar till publicerades.

Vilka informationskällor finns?

Vården i Sverige utgår från vårdprogram och nationella riktlinjer där aktuell och bästa tillgängliga kunskap finns samlad. Det du läser i Min vårdplan stämmer överens med vad som står i de nationella vårdprogrammen för cancersjukdomar och ska spegla den vård som ges vid svenska sjukhus. Dessutom är innehållet utvalt så att du bara får den information som är aktuell för dig.

Min vårdplan innehåller även länkar till andra webbplatser med innehåll som är kontrollerat och faktagranskat, till exempel 1177 och Livsmedelsverket.

Ibland vill du kanske läsa mer om sjukdomen. En del läser då direkt i vårdprogrammen eller i nationella kvalitetsregister. Det är viktigt att tänka på att informationen som står där är avsedd för vårdpersonal och beskriver hur det ser ut på gruppnivå. Information från register kan också behöva tolkas i ett sammanhang, till exempel när data samlades in.

Patientföreningarna kan vara en bra källa till information. Ibland kan man via deras webbplatser ställa frågor till en expert eller en chattbot, eller prata med andra som har samma sjukdom som du. Tänk på att den som svarar på frågorna inte har all information om just dig och din sjukdom och sällan kan ge exakta svar om din situation.

Fråga vårdpersonalen om du är osäker

Fråga gärna vårdpersonalen om du känner dig osäker på något du har läst om cancer, till exempel på internet.

Du och dina närstående kan även kontakta Cancerlinjen eller Cancerrådgivningen, där erfaren vårdpersonal svarar på allmänna frågor om cancer.

Cancerlinjen, Cancerfonden

> Webbplats: cancerfonden.se. Sök på Cancerlinjen.
> Telefon: 010-199 10 10

Cancerrådgivningen

> Webbplats med chatt: cancercentrum.se. Sök på Cancerrådgivningen.
> Telefon: 08-123 138 00

När du är inloggad på 1177 har du tillgång till tjänster som kompletterar informationen i Min vårdplan. Du kan till exempel

• se dina bokade tider, på de mottagningar som använder denna tjänst och som du eller vården lägger till under rubriken Mottagningar
• hantera dina läkarintyg och läkarutlåtanden 
• se och förnya dina recept om mottagningen är ansluten
• se hur långt du har kvar till frikort genom högkostnadsskyddet för läkemedel
• läsa delar av din journal.

Du väljer vilket innehåll du vill se

Du kommer aldrig direkt in i något av dessa system när du loggar in på 1177. Innehållet ligger dolt under olika ikoner eller flikar och du väljer aktivt vad du vill se.

Det varierar mellan olika regioner hur mycket och vilken information man kan se inloggad på 1177. Fråga vårdpersonalen om du undrar vilka tjänster som erbjuds. Vissa regioner använder andra appar och system som kan vara kopplade till 1177 eller användas fristående.

Viktigt att veta när du läser din journal

När du söker och får vård dokumenteras det i en journal. Syftet är att vårdpersonalen ska få tillräckligt med information om dig och din vård, så att vården blir så bra och säker som möjligt. Journalen är ett arbetsredskap för vårdpersonalen och kan därför vara svår att förstå.

När du öppnar Journalen i 1177 kan du välja att se även det nyaste innehållet som kanske inte har hunnit vidimeras, alltså kontrolleras, av den ansvariga vårdpersonalen. Den kan också innehålla ny information som du ännu inte har hunnit få höra av vårdpersonalen.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har frågor eller tankar om något du har läst i din journal.   

Som vårdnadshavare kan du vara ombud och läsa barnets journal tills barnet har fyllt 13 år. Därefter kan du få förlängd tillgång i samråd med vården. Ungdomar kan själva läsa sin journal från 16 års ålder.

> Läs mer på 1177.se. Sök på När du loggar in på 1177

> Läs mer på 1177.se. Sök på Så gör du för att boka, omboka eller avboka en tid och Läs din journal på 1177.

Allmänläkaren är specialist i allmänmedicin och arbetar på vårdcentralen. När du inte behöver specialiserad cancervård ska du få en remiss till din läkare på vårdcentralen. Allmänläkaren har det medicinska huvudansvaret för allt som inte rör cancersjukdomen eller annan specialiserad vård. Allmänläkaren kallas även distriktsläkare eller husläkare.

Arbetsterapeuten kan stödja dig i att hitta nya sätt att utföra aktiviteter i vardagen som du kan uppleva utmanade eller som du inte kan utföra. Det kan till exempel handla om anpassningar i hemmet, hjälpmedel för att underlätta eller strategier för att fördela din energi under dygnet.

AT-läkaren är en grundutbildad läkare som arbetar under handledning för att få sin läkarlegitimation.

BT-läkaren är en legitimerad läkare som är i början av sin specialistutbildning.

Dietisten är specialiserad på att ge råd och stöd om mat och näring. Dietisten kan även skriva ut kosttillägg när den vanliga maten inte räcker till.

Distriktssköterskan är en specialistsjuksköterska som du träffar på vårdcentralen, hälsocentralen eller hemma. Du kan få hjälp med bland annat sprutor, omläggning och provtagning. Distriktssköterskan kan även stödja dig att leva hälsosamt under och efter behandlingen.

Fysioterapeuten, även kallad sjukgymnasten, ger råd och stöd om fysisk aktivitet, balans, smärta och andningsbesvär. Fysioterapeuten kan också skapa träningsprogram som är anpassade till dig. Fysioterapeuter kan ha olika specialiteter, till exempel bäckenbottenbesvär. Vissa är även lymfterapeuter.

Kirurgen är en läkare som är specialiserad på operation och ansvarar för vården före och efter en operation. 

Klinisk apotekare eller klinisk farmaceut ger råd om ordinationer och hantering av läkemedel.

Kontaktsjuksköterskan har specialistkunskaper om cancervård. Hen stöttar dig och dina närstående med information, råd och samtal om din diagnos, behandling, rehabilitering och uppföljning. Du och din kontaktsjuksköterska går tillsammans igenom planeringen av din vård. Kontaktsjuksköterskan förmedlar kontakt med andra yrkesgrupper inom vården när det behövs, informerar om nästa steg och ansvarar för att lämna över information till andra vårdgivare du träffar, till exempel andra sjukhus, vårdcentraler eller hemtjänsten.

Du kan ha fler än en kontaktsjuksköterska om du får flera behandlingar för din sjukdom. Du kan även ha kontakt med behandlingsansvarig sjuksköterska, behandlingssjuksköterska och omvårdnadsansvarig sjuksköterska.

Kuratorn ger samtalsstöd och kan hjälpa dig och dina närstående att hantera situationen känslomässigt. Kuratorn kan även vägleda dig vidare om du behöver hjälp med ekonomin eller behöver komma i kontakt med myndigheter.

Lymfterapeuten (medicinsk lymfterapeut) ger råd om och behandlar lymfödem.

Läkaren är ytterst ansvarig för att planera utredningen, ställa diagnos och behandla sjukdomen och ska informera dig om varje steg. Läkaren kallas ibland för fast vårdkontakt eller PAL, patientansvarig läkare.

Narkosläkaren, även kallad anestesiologen, är specialiserad på att söva och övervaka dig under och efter en operation eller undersökning i narkos.

Onkologen är en läkare specialiserad på cancersjukdomar och arbetar med medicinsk behandling och strålbehandling.

Psykologen och psykoterapeuten kan ge samtalsstöd och hjälper dig och dina närstående att hantera situationen känslomässigt.

Patologen är en specialistutbildad läkare som studerar och analyserar förändringar i kroppens vävnader, celler och vätskor för att diagnosticera sjukdomar.

Rehabiliteringskoordinatorn ger stöd för att du ska kunna återgå till eller påbörja arbete och studier.

Röntgenläkaren eller radiologen är specialiserad på att tolka röntgenbilder.

Sexologen eller sexualrådgivaren kan ge råd om sex och stödja sexuell rehabilitering.

Sjuksköterskan har specialistkompetens inom omvårdnad och arbetar med att förbättra, återställa och bevara god hälsa.

Specialistsjuksköterskan är en sjuksköterska med specialistkompetens inom ytterligare område(n) utöver omvårdnad, till exempel onkologi eller kirurgi.

ST-läkaren gör sin specialisttjänstgöring, till exempel inom kirurgi eller onkologi.

Stomiterapeuten är en sjuksköterska specialiserad inom stomivård som kan ge dig information och praktiskt stöd i att hantera en stomi.

Undersköterskan och vårdbiträdet ansvarar för praktisk omvårdnad, till exempel personlig hygien.

Uroterapeuten ger råd och stöd om bäckenbottenträning, samt utreder och behandlar personer med urin- och avföringsläckage.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Kontaktsjuksköterskan – ditt stöd i vården vid cancer.

OBS! Lägg till länk till film.

Adjuvant behandling

Tilläggsbehandling, till exempel cytostatika under en viss tid efter en operation. Syftet är att minska risken för återfall och öka möjligheten att bota sjukdomen.

Adenocarcinom

En typ av cancerceller som kan uppstå i körtlar och körtelceller.

Agraff

Klämma av metall för att stänga ett operationssår.

Anamnes

Sjukdomshistoria.

Anastomos

Att koppla ihop två tarmändar.

Anestesi

Att inte känna. Ofta i betydelsen narkos, sövning.

Antikroppsbehandling

En grupp målriktade läkemedel som påverkar särskilda ämnen i blodet eller på cellernas yta och därmed hindrar cancerns tillväxt.

Benign

Godartad, alltså inte cancer.

Biopsi

Prov från organ eller vävnad som undersöks i mikroskop av en läkare som kallas patolog.

Brytpunktssamtal

Samtal mellan patient, närstående och läkare vid olika vägskäl för vårdens inriktning, exempelvis när man övergår från behandling med botande syfte till livsförlängande palliativ vård eller i övergång till vård i livets slutskede.

Central venkateter, CVK

Tunn slang i ett av kroppens större blodkärl på halsen eller under nyckelbenet. Används bland annat för att kunna ge läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller ta blodprover.

Cytostatika, cellgifter eller kemoterapi

En grupp läkemedel som dödar cancerceller genom att hindra dem från att dela sig. Cytostatika kan på så vis minska cancerns tillväxt.

Differentieringsgrad

Anger hur mycket en tumör skiljer sig från den friska vävnaden. En låg differentieringsgrad betyder att tumören skiljer sig mycket från den friska vävnaden, medan en hög betyder att den skiljer sig lite.

Dränage

Tunn slang som leder bort vätska från till exempel ett operationsområde.

Datortomografi, DT, CT eller skiktröntgen

Röntgenundersökning som skapar detaljerade bilder av kroppens organ.

Egenvård

Sådant du kan göra själv eller med hjälp av en närstående eller personlig assistent. Det kan vara saker du själv kan göra för att må så bra som möjligt, till exempel att pröva avslappningsövningar mot sömnbesvär. Det kan också vara uppgifter som sjukvården överlåter åt dig, till exempel ta blodförtunnande sprutor.

Endoskop

Ett slangformat instrument med en kamera och lampa i ena änden.

Fatigue

En särskild trötthet som du inte kan vila bort. Kan uppstå i samband med sjukdom och behandling.

Fertilitet

Förmågan att få biologiska barn.

Gray, Gy

Enhet för att mäta strålningsdos.

Hereditet

Ärftlighet.

Ileostomi

Öppning på magen där en del av tunntarmen är uttagen och leder tarminnehåll ut ur kroppen.

Immunterapi

Läkemedel som aktiverar kroppens eget immunförsvar så att det angriper cancercellerna och hindrar cancerns tillväxt.

Intravenös

När till exempel läkemedel, näring eller annan vätska ges i ett blodkärl.

Komplementär och integrativ medicin, KIM

Ett samlingsnamn för många olika metoder som oftast inte används inom den vanliga hälso- och sjukvården men som kan komplettera den, till exempel yoga, akupunktur, naturläkemedel och vitaminer. Kallades tidigare alternativ medicin.

Kirurgi

Operation.

Kolostomi

Öppning på magen där en del av tjocktarmen är uttagen och leder avföring ut ur kroppen.

Koloskopi

Kameraundersökning av tjocktarmens insida.

Lambå

Hud eller muskel som flyttas för att täcka ett operationsområde.

Lilla bäckenet

Det skålformiga utrymmet längst ner i magen där urinblåsan, livmodern, slidan, prostatan och ändtarmen finns.

Lymfkörtlar

Körtlar anslutna till lymfbanor längs blodkärlen och som är en del av kroppens immunförsvar.

Lymfödem

Lymfvätska som har samlats i en kroppsdel så att den svullnar.

Malign

Elakartad. Maligna tumörer är det som i dagligt tal kallas cancer.

Malignitetsgrad, tumörgrad

Anger hur aggressiv en cancer är.

Multidisciplinär konferens, MDK

Ett möte där läkare och andra professioner med olika medicinska specialiteter diskuterar och tar fram förslag på bästa utredning, behandling och uppföljning.

Metastas, dottertumör

Tumör som har bildats efter spridning från den första tumören.

Magnetkameraundersökning eller magnetresonanstomografi, MRT

Undersökning som ger detaljerade bilder av kroppens organ. Utförs med hjälp av ett magnetfält och radiovågor.

Målriktad behandling, målsökande behandling

Läkemedel som söker upp och förstör vissa molekyler eller ämnen i blodet eller signalvägar i cancercellerna. Målriktade läkemedel är till exempel av typen antikroppar eller proteinkinashämmare.

Neoadjuvant behandling

Förberedande behandling som ges före annan behandling, oftast före en operation. Syftet är att minska risken för återfall eller krympa tumören inför operationen.

Ny medicinsk bedömning, second opinion

Sjukdomen bedöms av en annan specialist än den som har gjort den första bedömningen.

Opioider

Samlingsnamn för receptbelagda läkemedel som bland annat används för att behandla svår smärta. Opioider innehåller morfin eller morfinliknande ämnen. Vissa opioider kallades förr opiater.

Patologisk anatomisk diagnos, PAD

Sammanfattande iakttagelser utifrån en mikroskopisk undersökning av ett vävnadsprov.

Palliativ onkologisk behandling

Cancerbehandling som ges för att förlänga livet, bromsa sjukdomen, lindra symtom och besvär och förbättra livskvaliteten när sjukdomen inte går att bota. 

Palliativ vård

Vård som ges för att lindra symtom och främja livskvaliteten vid livshotande sjukdom. Vården ska ta hänsyn till fysiska, psykiska, sociala och existentiella behov och erbjuda stöd till närstående.

Palpabel

Som går att känna med händer och fingrar.

Perifer neuropati

Känselbortfall eller stickningar i händer och fötter som beror på påverkan på små nerver. Kan även ge smärta och svårigheter med balans och finmotorik. Cancerläkemedel kan utlösa perifer neuropati, men det kan också ha andra orsaker.

PET-kameraundersökning, PET-DT eller PET-CT

En undersökning som med ett radioaktivt ämne gör att cancerceller och inflammatoriska celler syns tydligare.

Perifert inlagd central venkateter, PICC-line

En tunn slang som förs in i ett av kroppens större blodkärl genom ett mindre kärl på överarmen. Används bland annat för att kunna ge läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller ta blodprover.

Postoperativ

Efter operation.

Prehabilitering

Förebyggande insatser kring fysisk förmåga, näring, levnadsvanor och psykosocial situation.

Preoperativ

Före operation.

Primärtumör

Den ursprungliga tumören, där cancercellerna först uppstod.

Perifer venkateter, PVK

En tunn slang som läggs in i ett ytligt blodkärl. Används bland annat för att kunna ge läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller ta blodprover.

Recidiv

Återfall.

Rehabilitering

Insatser som ska förebygga och minska biverkningar av sjukdom och behandling. Insatserna ska ge dig och dina närstående stöd och förutsättningar att leva ett så bra liv som möjligt.

Rektoskopi

En undersökning av ändtarmens insida.

Retrograd ejakulation

Sperman kommer inte ut vid utlösning, utan hamnar i urinblåsan.

Strålbehandling, radioterapi – yttre

Joniserande strålning som ges via en apparat som riktar strålning mot tumören.

Subkutan venport, SVP

Liten dosa med en slang som opereras in under huden under nyckelbenet, och som har förbindelse med ett av kroppens större blodkärl. Används för att kunna ge bland annat läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller ta blodprover. Kallas ibland port-a-cath.

TNM, tumör, nod (lymfkörtel), metastas

Ett internationellt klassificeringssystem som sammanfattar tumörers utbredning och om cancern har spridit sig till lymfkörtlar eller andra organ.

T anger primärtumörens lokala utbredning och storlek.

N anger om det finns cancerceller i lymfkörtlarna närmast primärtumören.

M anger om det finns metastaser längre bort från primärtumören, så kallade fjärrmetastaser.

Ultraljud

Undersökning med ljudvågor som ger en bild av inre organ och vävnader.

Urostomi

Urinen leds ut genom ett hål på magen.

Vårdprogram

Nationella riktlinjer som anger hur patienter med en viss sjukdom ska vårdas på bästa sätt. Riktlinjerna bygger på forskning, kunskap och samsyn inom hälso- och sjukvården.

Vävnad

Celler med liknande utseende och samma egenskaper som tillsammans bygger upp kroppens olika delar.

I IPÖ finns information om bland annat

• vårdkontakter, exempelvis besök och telefonsamtal
• undersökningar, exempelvis olika röntgenundersökningar
• behandlingar, exempelvis läkemedel, strålbehandling och operation
• analysresultat, exempelvis blodprover

ifyllda enkäter, exempelvis svar på frågor om hur du mår.

Din läkare eller sjuksköterska kan skicka en kopia av din IPÖ till dig via 1177. Det du ser i 1177 uppdateras inte automatiskt när din IPÖ ändras. För att se nya uppgifter behöver du få en ny kopia.

Utredningen syftar till att fastställa

• var och hur tumören sitter i tarmen och om den har vuxit fast i något omgivande organ
• om det finns tecken på att tumören har spridit sig till andra organ.

Vanliga undersökningar och provtagningar

• Koloskopi – en undersökning av tjocktarmen, ändtarmen och ibland nedre delen av tunntarmen med ett så kallat koloskop som förs in genom ändtarmsöppningen. Koloskopet är en mjuk slang med en kamera i ena änden, som överför bilder av tarmens insida till en bildskärm.
• Rektoskopi – en undersökning av ändtarmen och dess slemhinna med ett så kallat rektoskop, ett rör som förs in genom ändtarmsöppningen.
• Datortomografi (DT) – en röntgenundersökning som skapar detaljerade bilder av kroppens organ. DT av magen och bröstkorgen görs för att utreda tjock- och ändtarmscancer.
• Magnetkameraundersökning (MR) – en undersökning som ger detaljerade bilder av kroppens organ, och som utförs med hjälp av ett magnetfält och radiovågor. MR görs för att utreda ändtarmscancer, men inte rutinmässigt vid tjocktarmscancer. Ibland görs även MR som kompletterande utredning av levern utöver DT.
• Eventuellt PET-DT – en röntgenundersökning där en radioaktiv substans ges i blodet och fäster på tumören, vilket sedan syns på bilderna.
• Vävnadsprover – provbitar från en misstänkt tumör i tarmen, som analyseras i mikroskop för att ställa rätt diagnos.
• Blodprover – för att analysera blodvärden och så kallade cancermarkörer.

Du kan behöva göra ytterligare undersökningar och provtagningar. Det beror på vilka symtom du har och resultatet av de undersökningar som har gjorts. Du kan bli kallad till undersökningar och besök med kort varsel. Det är därför viktigt att du meddelar vården dina aktuella kontaktuppgifter.

Specialister diskuterar resultatet vid en konferens

När alla svar på dina undersökningar och provtagningar är klara, håller man en multidisciplinär konferens, MDK. Där deltar flera olika specialister som kirurg, röntgenläkare, onkolog, patolog och kontaktsjuksköterska. De bedömer gemensamt resultatet av din utredning och diskuterar fram en rekommendation till nästa steg.

När får jag resultatet?

När utredningen börjar ska du få veta ungefär när du får resultatet av utredningen och den multidisciplinära konferensen. Resultatet får du vid ett läkarbesök eller telefonsamtal beroende på vad ni har kommit överens om. Du och läkaren diskuterar då gemensamt nästa steg.

Utredningen följer oftast ett standardiserat vårdförlopp

Utredningen av de flesta cancerdiagnoser ska följa ett standardiserat vårdförlopp, SVF. Det innebär att alla ska utredas och bedömas så lika som möjligt och utan onödig väntan. Vårdförloppet talar om vilka undersökningar som ingår i utredningen av en viss cancerdiagnos och hur lång tid utredningen bör ta.

Ett standardiserat vårdförlopp startar om det finns ett eller flera symtom och provsvar som klassas som välgrundad misstanke om någon cancerdiagnos. Vilka dessa symtom och provsvar är varierar mellan olika typer av cancer. Vårdförloppet avslutas när den första behandlingen startar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Att få vård enligt ett vårdförlopp.  

En del personer har en ärftligt ökad risk att få cancer. Det beror på en medfödd genförändring. Gener är samma sak som arvsanlag. Alla har gener. Du har ärvt dina gener från de två personer som bidrog med ägget och spermien när du bildades. De är dina genetiska föräldrar.

Även om man har en ärftligt ökad risk är det inte säkert att man får cancer.

När görs en ärftlighetsutredning?

För att ta reda på om din cancer har en ärftlig orsak behövs en utredning. Det är frivilligt att delta i utredningen och att lämna blodprov, om du erbjuds att göra det.

Vid vissa cancerformer är det vanligare att det finns en ärftlig orsak.

Det är vårdpersonalen som bedömer om en ärftlighetsutredning behövs. Bedömningen kan gå till på olika sätt. Du kan få svara på frågor eller fylla i ett formulär, till exempel om vilka släktingar som har haft cancer. Ibland kan utredaren behöva ta del av dina släktingars journaler.

Så går det till

Utredningen görs på den klinik där du får behandling mot cancer, eller vid en cancergenetisk mottagning. Du får lämna ett särskilt blodprov som kallas anlagsbärartest. Blodprovet kan visa om det finns en ärftlig orsak till cancern.

Om man inte hittar någon genförändring

Det är ganska vanligt att det inte går att hitta någon genförändring. Det innebär oftast att du inte har någon ärftligt ökad risk för cancer.

Vad händer om jag har en ärftligt ökad risk för cancer?

Om du har en medfödd genförändring kan det påverka vilken cancerbehandling du får.

En del genförändringar ökar risken för mer än en sorts cancer. Beroende på vilken gen förändringen sitter i kommer du att få ett individuellt anpassat kontrollprogram.

En genförändring kan ha funnits i en släkt i flera generationer. Förändringen kan också uppstå hos en person som blir den första i sin släkt att kunna föra den vidare. Genförändringar kan föras vidare från föräldrar till barn. Men det är inte säkert att förändringen förs vidare till ett barn som ärver gener från dig.

En ärftligt ökad risk för cancer kan alltså ha betydelse inte bara för dig, utan även för dina genetiska släktingar. Du kommer att få hjälp av en cancergenetisk mottagning med hur du ska informera dina släktingar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Ärftligt ökad risk för cancer

Det kan behövas många undersökningar för att ställa diagnos

För att kunna ge bästa behandling är det viktigt med en korrekt diagnos. Ibland är det svårt att hitta rätt diagnos och man behöver göra flera undersökningar. Det kan också ta olika lång tid innan svaren på undersökningarna kommer. Vissa prover eller undersökningar kan även behöva kompletteras eller göras om för att få ett tydligt svar. Hur många undersökningar du behöver genomgå och hur lång tid utredningen tar säger ingenting om hur sjuk du är eller hur allvarlig cancerformen som misstänks är.

Om undersökningarna visar andra sjukdomar än cancer kommer vården att följa upp det också.

Vårdförloppet anger vad du kan förvänta dig av vården

Utredningen följer ett standardiserat vårdförlopp. Syftet med vårdförloppet är att det ska bli tydligt för dig vad du kan förvänta dig av vården i olika steg av utredningen.

Det standardiserade vårdförloppet anger också hur lång tid du som mest ska behöva vänta på diagnos och behandling. Tiden är olika beroende på vilken diagnos det är som misstänks.

När diagnosen är fastställd planerar och beslutar du tillsammans med din läkare när behandlingen ska påbörjas. Hur länge du får vänta på behandling ska avgöras av sjukdomen och vad som är den bästa behandlingen av den.

Om det tar längre tid eller om dina symtom blir värre

Om du har symtom som ändras eller blir värre eller om du får nya symtom, hör av dig till din kontaktsjuksköterska eller annan fast vårdkontakt.

Om behandlingen inte startar inom utlovad tid eller om du upplever att det tar för lång tid, vänd dig i första hand till din kontaktsjuksköterska. Läs mer om hur du gör när du inte är nöjd med vården i kapitlet Mina rättigheter som patient.

Utredningen kan väcka oro

När du utreds för en allvarlig sjukdom är det normalt att känna oro och få tankar och känslor kring liv och död. Det kan vara många funderingar som väcks. Det kan också vara praktiska saker som oroar, som ekonomin eller vem som tar hand om det du brukar göra om du inte orkar. En del känner också oro kring att behöva gå igenom olika undersökningar och behandlingar. Oron kan göra att du sover sämre eller får svårare att koncentrera dig eller minnas saker. Aptiten kan också bli annorlunda.

Detta brukar kallas en krisreaktion. Den kan ge olika symtom och vara olika svår att ta sig igenom. En kris går alltid över, även om det kan ta olika lång tid. Under tiden finns det saker du kan göra för att må bättre. 

Vad kan jag göra själv?

• Fortsätt med dina vanliga rutiner och aktiviteter så mycket du kan och orkar.
• Fysisk aktivitet, att vara utomhus och att äta bra mat kan göra dig lugnare och ge bättre sömn. Det är dessutom bra förberedelser för en eventuell kommande behandling.
• Fundera på vad som är viktigt för dig och ger dig lugn och kraft, och försök att göra mer av det.
• Om du oroar dig mycket, gör något för att bryta oron. Du kan till exempel läsa en bok, ringa en vän eller gå en promenad.
• Prata med någon du känner som du har förtroende för. Om du hellre vill prata med någon utomstående, fråga din kontaktsjuksköterska som kan hjälpa dig att få samtalsstöd.
• Om dina närstående får veta att du utreds för en allvarlig sjukdom kan de stödja dig bättre. Om du är osäker på vad du ska berätta, fråga vårdpersonalen om råd. De kan också prata med och ge stöd till dina närstående.
• Tänk på att vården ofta ringer från dolt nummer och att du kan bli kallad till undersökningar och provtagningar med kort varsel. Se därför till att du har lämnat aktuella kontaktuppgifter och att du har aktiverat aviseringar i 1177 eller andra digitala tjänster som vården använder.

Skaffa dig den kunskap du behöver

Det finns mycket information om cancer och andra sjukdomar på internet. Pålitlig information finns bland annat här i Min vårdplan och på 1177. Fråga gärna vårdpersonalen om du har frågor om sådant du läser på nätet. Läs mer i modulen Mötet med vården under rubriken Källkritik.

Om du har frågor om cancer, prata gärna med till exempel Cancerrådgivningen eller Cancerlinjen. Hit kan både du som är patient och dina närstående ringa för information och stöd från legitimerad personal med lång erfarenhet.

Fundera på om du vill läsa på mer om sjukdomen som du kanske har, eller om du mår bättre av att låta bli. Är du en person som blir lugnare eller mer orolig av information?

> Läs mer på 1177.se. Sök på Att känna oro inför ett vårdbesök. 
> Läs mer på 1177.se  Sök på Att vara orolig och Att hamna i kris.

Stödlinjer

> Webbplats: cancerfonden.se. Sök på Cancerlinjen.
> Telefon: 010-199 10 10
> Webbplats med chatt: cancercentrum.se. Sök på Cancerrådgivningen.
> Telefon: 08-123 138 00

Vad bör jag vara försiktig med?

• Om du funderar på att pröva alternativa behandlingar, berätta alltid detta för din kontaktsjuksköterska eller annan vårdkontakt. Vissa naturläkemedel kan påverka både sjukdomen, resultatet av prover och undersökningar, och effekten av behandlingen. Läs mer om alternativa metoder i modulen Behandling, under rubriken Komplementär, alternativ och integrativ medicin.
• Använd inte nikotin, tobak, alkohol eller andra droger för att lindra oro. Detta påverkar din hälsa negativt och kan på sikt öka oro och ångest istället för att lindra

Cancersjukdomar har olika symtom och behandlas på olika sätt

Cancer uppstår på grund av en skada eller förändring i en eller flera celler. Cellen börjar sedan fungera allt mer annorlunda för varje celldelning och kan utvecklas till cancer. Cancer kan uppstå på olika ställen i kroppen och olika cancersjukdomar har olika symtom och behandlas på olika sätt. Chanserna att bli av med cancern varierar också mellan olika cancersjukdomar.   

Oftast går det inte att säga varför någon får cancer

Flera saker har betydelse för att cancer ska utvecklas. Många cancerformer är vanligare vid högre ålder. Det tar också olika lång tid för cancer att utvecklas. För det mesta är det omöjligt att säga varför en enskild person får cancer.

Cancer är vanligt

Mer än 60 000 svenskar får någon form av cancer varje år. Av dessa är cirka 40 procent under 65 år. I dag finns det runt 500 000 människor i Sverige som antingen har eller tidigare har haft cancer. Att fler och fler personer får en cancerdiagnos nu beror dels på att befolkningen blir äldre och dels på att sjukvården har blivit bättre på att hitta cancer.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Vad är cancer?

I Sverige är cancer i tjocktarmen eller ändtarmen den vanligaste cancerformen efter prostatacancer, bröstcancer och hudcancer. Sjukdomen kallas också kolorektalcancer.

Både tjocktarmscancer och ändtarmscancer uppstår från slemhinnan på tarmens insida.

OBS! Lägg till två bilder här.

I tjocktarmen sugs vatten upp och avföringen formas, innan den töms ut genom ändtarmen.

Tjocktarmen tar upp vatten från tarminnehållet

Tjocktarmens uppgift i kroppen är huvudsakligen att ta upp vatten från tarminnehållet. Det flytande tarminnehållet som kommer från tunntarmen omvandlas då till fast avföring som kommer ut som korvar.

Ändtarmen samlar avföringen och tömmer ut den

Ändtarmen är de nedersta 15 centimetrarna av tarmen, närmast ändtarmsöppningen. Ändtarmens uppgift är att samla avföringen från tjocktarmen och tömma ut den under kontrollerade former när du går på toaletten. Ändtarmen kan också skilja avföring från gas, så att du kan släppa ut gas utan att det kommer ut avföring.

OBS! Lägg till en bild här.

Kvinnans bäckenbotten i genomskärning.

OBS! Lägg till en bild här.

Mannens bäckenbotten i genomskärning.

Orsaken är ofta oklar men riskfaktorer finns

Det finns ingen enskild faktor som förklarar varför sjukdomen uppstår. Vissa studier talar för att vad du äter kan påverka om du drabbas av tarmcancer. Personer som äter mycket rött kött och lite grönsaker och som motionerar lite, har högre risk att få tarmcancer. Men sjukdomen kan även drabba dig som lever hälsosamt.

Risken för tarmcancer kan också öka om du har en inflammatorisk tarmsjukdom, som ulcerös kolit eller Crohns sjukdom.

Det finns också viss ärftlighet. Lite förenklat kan man säga att om två nära släktingar har haft tarmcancer, framför allt före 50 års ålder, kan det motivera en ärftlighetsutredning. Det motiveras också av om du är yngre än 50 år.

Vanliga symtom

Tumörer i tjocktarmens första, högra del kan orsaka lågt blodvärde och trötthet. Tumörer i tarmens vänstra del, närmare ändtarmen, ger oftare ändrad avföring, som förstoppning eller diarré, och ibland synligt blod. Oavsett var tumören sitter kan du ha ont i magen och gå ner i vikt.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Tjock- och ändtarmscancer.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Vad är cancer?

 

Faktorer som påverkar behandlingsförslaget

Hur tumören växer och vad den har för biologiska egenskaper påverkar vilken behandling som är lämplig. Din ålder, eventuella andra sjukdomar och dina specifika förutsättningar att tåla olika behandlingar har också betydelse för vilken behandling som rekommenderas. Vad du själv vill och behöver är också viktigt.

Du diskuterar förslaget med din läkare

Du diskuterar behandlingsförslaget tillsammans med din läkare, och ni kommer överens om vilken behandling du ska få. Du har alltid rätt att tacka nej till behandling.

Behandlingen kan ändras med tiden

Din behandling kan komma att ändras allteftersom den följs upp, när man ser hur sjukdomen svarar på behandlingen och hur du mår.

Operation

Vid operationen tar man bort den del av tarmen där tumören sitter. De delar som är kvar kopplas därefter ihop igen.

Oftast behöver du ingen stomi, men det förekommer ibland. Stomi är en öppning på magen där tarminnehållet leds ut till en påse.

Onkologisk läkemedelsbehandling

Onkologisk läkemedelsbehandling är ett samlingsnamn för en grupp läkemedel som är vanliga för att behandla cancer.

Cytostatika

Cytostatika kan krympa tumören så att den blir lättare att operera bort.

När man har opererat bort tumören undersöks den borttagna tarmdelen i mikroskop. Om man då ser att tumören har vuxit på ett sätt som gör att den kan ha spridit sig, kan du rekommenderas tilläggsbehandling med cytostatika. Cytostatikan avser att minska risken för att sjukdomen kommer tillbaka.

Om tumören inte går att operera bort, kan du få cytostatika som enda behandling för att lindra symtomen och bromsa tillväxten av cancercellerna.

Cytostatika får du som dropp direkt i blodet eller som tabletter.

Immunterapi

Immunterapi fungerar genom att aktivera kroppens eget immunförsvar mot cancern. Det är bara en liten andel av tjocktarmscancer som har de genetiska förutsättningarna att svara på immunterapi. Immunterapi är i dagsläget bara godkänt om du har en sjukdom som är obotlig med traditionell behandling.

Antikroppsbehandling

Antikroppsbehandling är en målriktad metod där antikroppar binds till cancerceller och blockerar deras tillväxt. Behandlingen är bara verksam mot tumörer med vissa genetiska egenskaper.  

Strålbehandling

Vid ändtarmscancer får du ibland strålbehandling mot tumören före operationen. Strålbehandlingen krymper tumören och minskar risken för återfall. Strålningen ges mot ett begränsat område på kroppen, precis där tumören finns.

Strålbehandlingen anpassas efter tumörens sätt att växa och hur avancerad tumören är.

Ibland ser man vid röntgenkontroll efter strålbehandlingen att tumören har försvunnit. I vissa fall kan man då avvakta med operation. I stället ingår du i ett noggrant övervakningsprogram.

Kontaktradioterapi är en typ av strålbehandling som i vissa fall kan ges mot små tumörer i ändtarmen för att få en mycket hög stråldos lokalt mot tumören.

Operation

Oftast opererar man endast bort den del av ändtarmen där tumören sitter. Därefter kopplar man ihop tjocktarmen och ändtarmen igen, i en så kallad skarv eller anastomos.

Du får oftast en avlastande stomi medan anastomosen läker. Stomi är en öppning på magen där tarminnehållet leds ut till en påse.

I vissa fall sitter tumören så nära ändtarmsöppningen att hela ändtarmen och ändtarmsöppningen måste opereras bort. Du får då en permanent stomi.

Du får mer information om stomi om det är aktuellt för dig.

Onkologisk läkemedelsbehandling

Cytostatika

I vissa fall av tarmcancer kan du behöva behandling med cytostatika. Cytostatika är ett samlingsnamn för en grupp läkemedel som är vanliga för att behandla cancer. Om du redan från början har en avancerad cancer börjar man ibland med cytostatikabehandling.

När man har opererat bort tumören undersöks den borttagna tarmdelen i mikroskop. Om man då ser att tumören har vuxit på ett sätt som gör att den kan ha spridit sig, kan du i vissa fall rekommenderas tilläggsbehandling med cytostatika. Cytostatika avser att minska risken för att sjukdomen kommer tillbaka.

Om tumören inte går att operera bort, kan du få cytostatika för att lindra symtomen och bromsa tillväxten av cancercellerna.

Cytostatika får du som dropp direkt i blodet eller som tabletter.

Immunterapi

Immunterapi fungerar genom att aktivera kroppens eget immunförsvar mot cancern. Det är bara en liten andel av tjocktarmscancer som har de genetiska förutsättningarna att svara på immunterapi. Immunterapi är i dagsläget bara godkänt om du har en sjukdom som är obotlig med traditionell behandling eller om det inte går att operera bort med nuvarande utbredning.

Antikroppsbehandling

Antikroppsbehandling är en målriktad metod där antikroppar binds till cancerceller och blockerar deras tillväxt. Behandlingen är bara verksam mot tumörer med vissa genetiska egenskaper.  

Det är vanligt att man ger cytostatika före eller efter operation, ibland både och. Det beror på att levermetastaser innebär att du har en spridd tarmcancer och därmed vill man oftast ge behandling till hela kroppen förutom att ta bort tumörerna lokalt.

Beroende på hur dina metastaser sitter i levern och din allmänna hälsa kan det vara aktuellt med ablation, alltså lokal värmebehandling av metastaserna i stället för operation. Ibland behöver operation kombineras med ablation.

Din läkare diskuterar behandlingsalternativen med dig

Efter att specialister har bedömt tumörens egenskaper och din situation, tar de fram ett behandlingsförslag. Du och din läkare går igenom alternativen så att du förstår vad som föreslås och varför. Du har alltid rätt att ställa frågor och att tacka nej till behandlingar.

Uppföljning kan leda till att behandlingen justeras

Din behandling kommer att följas upp efter att den inleds. Om din sjukdom skulle förändras eller om du får biverkningar kan behandlingen komma att justeras. Regelbundna kontroller görs för att se hur du mår och hur väl behandlingen fungerar.

Operation

Så går det till

Operation av levermetastaser kan göras med öppen teknik, när man gör ett större snitt i magen, eller med titthålsteknik, när man gör 5–6 små snitt som används för att föra in de kirurgiska instrumenten.

Du opereras i narkos, vilket innebär att du sover. Kirurgen tar bort tumören med god marginal. De delar som har opererats bort skickas på mikroskopisk undersökning där man bedömer tumörens typ och utbredning. Snittet stängs med metallklämmor, så kallade agraffer, eller med stygn. Operationen kan ta olika lång tid. Du får veta mer av den ansvariga kirurgen.

Du kommer att få flera tunna slangar i kroppen:

• Eventuellt en central venkateter (CVK), en slang som sitter i halsen och går in i ett blodkärl för att ge läkemedel, dropp och ta blodprover.
• Perifer venkateter (PVK), en slang som sitter i armen och går in i ett blodkärl för att ge läkemedel och dropp.
• Syrgas, en slang i näsborren som syresätter blodet. Ibland ges syrgas i stället genom en mask över näsan och munnen.
• Urinkateter (KAD), en slang som leder urin från urinblåsan ut genom urinröret.

Du kan även få dessa slangar:

• Ryggbedövning (EDA), en slang som går in i ryggen för att ge smärtlindring.
• Sårdränage, en slang som leder bort vätska från operationsområdet.

Hur mår jag efteråt?

Efter operationen flyttas du till uppvakningsavdelningen för övervakning och fortsatt vård. Där ligger du några timmar eller till dagen efter för att sedan komma till vårdavdelningen. Du stannar oftast på sjukhuset 4–7 dygn, beroende på hur stor operationen var.

Du får börja äta och dricka igen när du vaknar upp och mår tillräckligt bra.

Vårdpersonalen hjälper dig att komma upp ur sängen så att du kan börja röra på dig så snart som möjligt efter operationen.

Du ska andningsträna för att minska komplikationer från lungorna. Vårdpersonalen visar hur du ska göra.

Du får smärtstillande läkemedel.

Urinkatetern tas bort dagen efter operationen. Om du har ryggbedövning behöver urinkatetern sitta kvar längre och tas då bort när ryggbedövningen tas bort.

Sårdränaget tas oftast bort efter ett par dagar.

Du ska ta blodförtunnande läkemedel i en månad efter operationen. Du får lära dig hur du gör innan du lämnar sjukhuset.

Utskrivning och stöd efteråt

Innan du åker hem får du veta hur operationen har gått. Du får också veta när och var agrafferna eller stygnen ska tas bort.

När du skrivs ut får du kontaktuppgifter till avdelningen och kontaktsjuksköterskan, och får veta vart du ska vända dig med frågor. Kontaktsjuksköterskan kan ge stöd efter utskrivningen och det är viktigt att du hör av dig om du har frågor eller problem med något.

Sjukskrivning

Hur länge du behöver vara sjukskriven beror på vad du arbetar med, hur stor operationen var och hur du mår. Det är vanligt att vara sjukskriven 6–8 veckor.

Återbesök

Du kommer att kallas till ett återbesök cirka 4 veckor efter operationen. Återbesöket kan vara på sjukhuset eller via telefon eller videosamtal. Ni pratar om hur du mår och diskuterar nästa steg.

Ablation

Ablation innebär att en tumör i levern förstörs på plats utan att tas ur levern.

När används ablation?

Ablation används när tumörerna är små och ligger så att de går att komma åt för behandlingen, eller om ditt allmäntillstånd eller din allmänna sjukdom gör att man vill undvika en större operation. Ablation kan även användas i kombination med operation.

Så går det till

Ablationen görs i narkos, vilket innebär att du sover. Man för in en tunn nål i tumören genom huden med stöd av röntgen eller ultraljud. Mikrovågorna värmer tumören till över kokpunkten för att förstöra cancercellerna och man strävar efter att få minst en halv centimeters marginal in i den friska levervävnaden.

Behandlingen brukar ta cirka 10 minuter men hela narkosen brukar vara i cirka en timme.

Ibland kan ablationen behöva göras med titthålsoperation.

Hur mår jag efteråt?

Efter behandlingen kan du behöva stanna kvar på sjukhuset för observation ett par timmar eller till dagen efter.

Du kan känna smärta eller obehag vid stickstället. Du får smärtstillande tabletter om du behöver.

Det är vanligt att känna sig trött under de första dagarna. Du behöver inte begränsa dina aktiviteter eller äta annorlunda efter behandlingen.

Uppföljning

Du kommer att följas upp genom kontroller, oftast med magnetkamera. Syftet är att se om behandlingen har haft önskad effekt och övervaka att inga nya tumörer utvecklas. Vid behov kan ablationen behöva upprepas.

När ska jag kontakta vården?

• Om du får feber över 38 grader, frossa eller sämre allmäntillstånd.
• Om du har en ökande smärta och paracetamol inte ger tillräcklig smärtlindring.  

Din läkare diskuterar behandlingsalternativen med dig

Efter att specialister har bedömt tumörens egenskaper och din situation, tar de fram ett behandlingsförslag. Du och din läkare går igenom alternativen så att du förstår vad som föreslås och varför. Du har alltid rätt att ställa frågor och att tacka nej till behandlingar.

Operation

Operationen utförs oftast med titthålsteknik, med ett eller flera små snitt i bröstkorgsväggen där kirurgiska instrument förs in. Men den kan också göras med öppen teknik, där man gör ett större snitt mellan revbenen.

Vid operationen är du sövd och får ibland även ryggbedövning eller lokalbedövning i såret med en tunn slang.

Du ligger med sidan som ska opereras uppåt. Armen läggs lite uppåt för att kirurgen ska komma åt. Därför kan du få ont i axeln efteråt. Kirurgen tar bort tumören med marginal runtom. De delar som har opererats bort skickas på mikroskopisk undersökning där man bedömer tumörens typ och utbredning. Snittet stängs med metallklamrar, så kallade agraffer, eller stygn. Operationen tar vanligen 1–2 timmar.

Du får en kateter som samlar upp urinen i en påse. Du får också en slang i lungsäcken, ett så kallat dränage. Dessa tas oftast bort dagen efter operationen.

Hur mår jag efteråt?

Du stannar oftast på sjukhuset 1–2 dygn.

Du får börja äta och dricka igen när du vaknar upp och mår tillräckligt bra.

Vårdpersonalen hjälper dig att komma upp ur sängen så att du kan börja röra på dig så snart som möjligt efter operationen.

Om du har ont får du smärtstillande medicin.

Katetern tas bort när du kan gå på toaletten själv, vanligen inom ett dygn. Dränaget tas oftast bort innan du åker hem.

Du ska ta blodförtunnande medicin i en månad efter operationen. Du får lära dig hur du gör innan du lämnar sjukhuset.

Innan du åker hem får du veta hur operationen har gått. Du får också veta när och var stygnen eller agrafferna ska tas bort.

Sjukskrivning

Hur länge du behöver vara sjukskriven beror på vad du jobbar med och hur du mår. Det är vanligt att vara sjukskriven 4–6 veckor.

Återbesök

Du kallas till ett återbesök 4–6 veckor efter operationen. Återbesöket kan vara på sjukhuset, eller via telefon eller videosamtal. Ni pratar om hur du mår och diskuterar nästa steg.

När ska jag kontakta vården?

• Om du får feber över 38 grader, frossa eller sämre allmäntillstånd.
• Om du får andra tecken på infektion, som att såret blir ömt, svullet, rött och varmt.
• Om det blöder mycket från såret.
• Om någon kroppsdel känns öm, svullen, röd och varm.
• Om du får andnöd, hosta eller håll i sidan som gör ont när du andas in.
• Om du får plötsligt ont i bröstet eller ryggen.

 

Du strålbehandlas på ett begränsat område i lungan, precis där tumören finns. Strålbehandlingen skadar cancercellerna så att de har svårt att reparera sig. Även de friska cellerna skadas, men de har lättare att reparera sig.

Strålbehandling gör inte ont, men du kan få biverkningar. Vilka biverkningar du får beror bland annat på var tumörerna sitter och hur mycket strålbehandling du får. Prata med din behandlingsansvariga sjuksköterska eller läkare för att få behandling och råd om vad du kan göra själv för att må bra.

Det är viktigt att du inte röker under behandlingstiden. Det ökar chansen att behandlingen får avsedd effekt och minskar risken för biverkningar.

Så går det till

Behandlingen sker i öppenvård, det vill säga att du kommer till sjukhuset vid varje behandlingstillfälle och du stannar inte kvar på sjukhuset mellan behandlingarna.

Vid behandlingen ligger du på en brits i ett behandlingsrum. Sjuksköterskorna ställer in apparaten så att strålningen riktas mot rätt område på kroppen. Vart strålningen ska riktas bestäms av din behandlande läkare. Du får veta hur du ska signalera om något känns konstigt. Sjuksköterskorna kan då avbryta behandlingen. Sedan går de till ett rum bredvid där de övervakar behandlingen via en tv-skärm. Oftast tar de först kontrollbilder och eventuellt justerar de britsen.

Britsen hissas upp och apparaten rör sig runt britsen.

Själva behandlingen tar bara ett par minuter. Totalt blir tiden i behandlingsrummet cirka 10–20 minuter.

Strålbehandlingen ges vanligen 3–5 gånger, med ett par dagar emellan, så den totala behandlingstiden blir 1–2 veckor.

Hur mår jag efteråt?

Du mår oftast bra efteråt. Vanliga biverkningar är viss trötthet och besvär från huden där strålningen har givits.

När ska jag kontakta vården?

Om du får hosta, andnöd eller feber efter avslutad behandling, kan du ha fått en inflammation i lungan. Besvären kan komma från en vecka upp till flera månader efter behandlingen.  

Sexualiteten är ett grundläggande behov och innefattar många olika dimensioner, såsom smekningar, närhet, samlag, onani och fertilitet. Dessa funktioner är en viktig del av livet oavsett om du har en partner eller inte. Om du har en partner är det bra om ni kan prata med varandra om den förändring som sker. Även din partner kan ha nytta av att läsa denna information.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du får problem med sexlivet under och efter din behandling, så att du kan få stöd.

Varför påverkas sexlivet av behandlingen?

Det kan finnas flera orsaker till att du kan uppleva hinder vid sex efter cancer. Behandlingen kan påverka kroppen både fysiskt och känslomässigt. Du kan till exempel få mindre lust, sämre känsel, svårare att få orgasm, och uppleva obehag och smärta.

Vid operation

I samband med operationen kan nerver och blodkärl skadas. Detta gör att känseln i underlivet förändras. Det kan betyda att den sexuella stimuleringen tar längre tid och att vissa områden blir känsligare för beröring.

För läkningens skull bör du inte ha vaginalt samlag de första 3 veckorna efter operationen, men du får gärna onanera. Om din livmoder har opererats bort rekommenderas du att avstå från vaginalt samlag i 6–8 veckor efter operationen. Om du har opererats i tarmen bör du vara rädd om din slutmuskel i ändtarmsöppningen, så att den inte tänjs ut och förslappas. Därför avråds du från anal penetration för att inte riskera att du får svårt att hålla tätt för avföring.

Om ändtarmen har tagits bort kan livmodern tippa bakåt, eftersom ändtarmen inte längre fyller upp bakom slidan. Råd om detta hittar du i avsnittet om egenvård. Slidans bakre vägg kan även växa fast bakåt och bilda ärr, vilket kan göra slidan mindre elastisk och torrare. Det kan även göra att sekret och slem samlas i slidan, och större mängder sekret kan rinna ut vid till exempel motion eller när du reser dig.

Vid strålbehandling

Om du har fått strålbehandling kan det bildas ärr i slidan, så att den blir kortare och snävare. Strålbehandling gör också att östrogenproduktionen från dina äggstockar upphör, så att du kommer i klimakteriet om du inte redan har passerat det. Det gör också att du kan få torra slemhinnor.

Förändringarna i underlivet kan göra att du känner smärta vid samlag. Det kan bli både ett fysiskt och psykiskt problem. Om du är orolig för smärta kan det minska lusten och spontaniteten i samlivet.

Vid stomi

Om du får en stomi kan den påverka kroppsuppfattningen, vilket kan påverka samlivet.

> Läs mer på eftercancern.se. Sök på symtom-påverkan på sexualitet. (Sajten låg tillfälligt nere när den här sidan byggdes/MG)

Sexualiteten är ett grundläggande behov och innefattar många olika dimensioner, såsom smekningar, närhet, samlag, onani och fertilitet. Dessa funktioner är en viktig del av livet oavsett om du har en partner eller inte. Om du har en partner är det bra om ni kan prata med varandra om den förändring som sker. Även din partner kan ha nytta av att läsa denna information.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du får problem med sexlivet under och efter din behandling, så att du kan få stöd.

Varför påverkas sexlivet av behandlingen?

Det kan finnas flera orsaker till att du kan uppleva hinder vid sex efter cancer. Behandlingen kan påverka kroppen både fysiskt och känslomässigt. Du kan till exempel få mindre lust och svårare att få erektion (stånd).

För att din förmåga att få erektion ska återhämta sig, är det bra att tidigt återgå till sexuell aktivitet. Svällkropparna behöver fyllas med blod då och då för att behålla sin funktion. Detta behöver inte innebära sexuell aktivitet tillsammans med en partner; att själv onanera går också bra.

Vid operation

Om du har opererats i tarmen bör du vara rädd om din slutmuskel i ändtarmsöppningen, så att den inte tänjs ut och förslappas. Därför avråds du från att bli penetrerad analt för att inte riskera att du får svårt att hålla tätt för avföring. Det gäller framför allt om du har opererats i ändtarmen.

Det är vanligt med så kallad retrograd ejakulation, vilket innebär att det inte kommer ut vätska vid utlösning, utan sperman hamnar uppe i urinblåsan. Det är helt ofarligt.

Vid strålbehandling

Efter strålbehandling mot bäckenet kan du få sämre förmåga att producera testosteron. Detta kan ge mindre sexuellt intresse, svårare att få stånd, svårare att få orgasm, mindre kroppsbehåring, mindre muskelmassa och mer trötthet.

Om du upplever symtom på testosteronbrist efter cancerbehandling, kan man mäta mängden testosteron i blodet. Ta kontakt med din läkare eller kontaktsjuksköterska om du upplever sådana symtom.

Vid stomi

Om du får en stomi kan den påverka kroppsuppfattningen, vilket kan påverka samlivet.

> Läs mer på eftercancern.se. Sök på symtom-påverkan på sexualitet. (Sajten låg tillfälligt nere när den här sidan byggdes/MG)

 

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har frågor om dina möjligheter att få barn. Innan behandlingen börjar ska de berätta hur fertiliteten kan påverkas, och fungera som stöd om du behöver prata mer om detta. 

Fertilitet under och efter cytostatikabehandling och hormonell behandling

Både cytostatikabehandling och behandling som påverkar kroppens hormoner kan minska din produktion av könshormoner. Det kan leda till att menstruationen eller spermieproduktionen upphör. Både kvinnor och män kan få liknande symtom som vid klimakteriet.

Det är svårt att säga i förväg om du kommer att bli infertil av behandlingen, men ju högre doser och ju äldre du är, desto större är risken. 

Fertilitet efter målriktad behandling

Det är ännu osäkert om och i så fall hur målriktade läkemedel påverkar din förmåga att få barn, på liknande sätt som cytostatika och hormonell behandling kan göra.

Fertilitet efter strålbehandling

Strålbehandling påverkar fertiliteten om strålarna riktas direkt mot könsorganen eller mot hjärnan, som styr produktionen av hormoner.

Om du är kvinna som får strålning mot lilla bäckenet kommer produktionen av östrogen från dina äggstockar att upphöra och de kommer inte att kunna producera ägg. Om du är man som får strålning mot lilla bäckenet kan spermieproduktionen påverkas tillfälligt, men det är osannolikt att den upphör.

Fertilitet efter operation

En operation kan påverka fertiliteten beroende på vilket område som opereras och hur stor ärrbildningen blir. Om livmodern, äggstockarna eller testiklarna tas bort blir du infertil.

Om du är i fertil ålder väljs operationstekniker som försöker bevara fertiliteten så långt det är möjligt.

Det finns hjälp att få

Det går att frysa ner spermier, ägg, befruktade ägg och i vissa fall äggstocksvävnad, som senare kan användas till konstgjord befruktning. Detta kallas fertilitetsbevarande eller fertilitetsfrämjande åtgärder.

Regionerna har olika regler för vilken hjälp man kan få med konstgjord befruktning efter en cancerbehandling. Bland annat finns det åldersgränser och regler kring kostnader. Din läkare kan berätta vad som gäller i din region. Läkaren kan också skriva remiss till en reproduktionsmedicinsk mottagning om du behöver det. 

Att ha fått tillgång till fertilitetsbevarande åtgärder är ingen garanti för att kunna bli förälder.

Om du är eller blir infertil kan du få stöd för att hantera det känslomässigt. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare för att få hjälp.

Använd preventivmedel under och en tid efter behandlingen

Alla cancerläkemedel och även strålbehandling kan skada spermierna, eller fostret i magen om du blir gravid. Risken för graviditet finns även om du får behandling som kan påverka fertiliteten. Använd därför preventivmedel så länge cancerbehandlingen pågår och en tid efteråt. Ibland behövs dubbelt skydd, eftersom biverkningar som diarré eller direkt påverkan av cancerläkemedel kan göra att p-piller inte räcker som ensamt skydd. Ibland är p-piller inte heller lämpligt. Kondom kan rekommenderas både som preventivmedel och för att skydda sköra slemhinnor.

Prata med din läkare om vilket preventivmedel som blir bäst för dig. Läkaren kan också svara på hur länge efter behandlingen du bör vänta med att försöka få barn.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Fertiliteten efter cancerbehandlingen.

Cancerbehandling med bromsande och lindrande effekt

När det inte går att bli av med sjukdomen kan du få cancerbehandling med syfte att bromsa sjukdomen, förlänga livet och ge dig en så god livskvalitet som möjligt. Bromsande och symtomlindrande behandling har ofta god effekt på hur du mår och på sjukdomens utveckling och kan pågå så länge som den har önskad effekt. Om en bromsande behandling inte har önskad effekt kan man i många fall byta till en annan.

Med tiden kan effekten bli sämre

Med tiden är det vanligt att cancersjukdomen påverkar dig allt mer. Samtidigt kan cancerbehandlingen med tiden få sämre effekt och i stället ge fler och mer påtagliga biverkningar. Det kan nå en punkt där du inte längre har nytta av den. Tillsammans med din läkare behöver du då överväga om det är lämpligt att avbryta behandlingen.

I sådana situationer kommer du fortfarande att få palliativ vård, som syftar till att förebygga och lindra symtom som sjukdomen orsakar. Målet är att ge dig den bästa möjliga livskvaliteten och hjälpa dig att hantera sjukdomens påverkan på bästa sätt.

Vid palliativ vård i livets slutskede bedöms du ha kort tid kvar att leva, dagar eller veckor.

Det här kan vara tecken på att döden närmar sig:

• Du kan vara mer sängliggande.
• Du kan ha svårt att svälja.
• Du kan bara dricka små mängder vätska.
• Du kan ha sämre cirkulation och andning.
• Du kan ha sänkt medvetande eller vara förvirrad i perioder.

Vårdpersonalen tar hänsyn till vad du vill och behöver

Din läkare samtalar med dig och dina närstående om situationen. Ibland är även en sjuksköterska eller undersköterska med under samtalet. Även vårdteamet runt dig informeras om att du är döende.

Vårdpersonalen ska ta hänsyn till dina önskemål om vården i livets slut, och respektera dina andliga och existentiella behov.

Du ska få de läkemedel du behöver för att lindra besvärliga symtom.

Vårdpersonalen kommer att ta reda på hur du mår med jämna mellanrum. Om du inte kan berätta själv tittar man efter vissa tecken, till exempel ditt ansiktsuttryck, hur du andas och hur ditt hjärta slår. Vårdpersonalen kommer också att prata med dina närstående om hur du mår. 

Om du har särskilda behov kontaktar vårdteamet personal med rätt kompetens. Det kan vara till exempel ett smärtteam, en andlig företrädare eller en annan enhet på sjukhuset.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Palliativ vård och Vård i slutet av livet.
> Dina närstående kan läsa mer på narstaende.se.