Tjock- och ändtarmscancer/MG

I Min vårdplan får du information om din sjukdom, behandling och rehabilitering och dina rättigheter. Du får också individuellt anpassade råd om egenvård, alltså vad du kan göra själv för att må bättre och sådant som sjukvården överlåter åt dig att göra. Råden du får i Min vårdplan ska vara kopplade till den planering du och vårdpersonalen gör tillsammans, så att du själv kan medverka på bästa sätt i din rehabilitering. Det ska vara tydligt för dig vilken planering som gäller.

Min vårdplan ska bidra till att du

• känner dig trygg, informerad och delaktig
• har inflytande över det som är viktigt för dig
• förstår vad som händer i din vård och behandling
• vet hur du kan stärka din hälsa före, under, mellan och efter behandlingsperioderna.

Du och kontaktsjuksköterskan, eller annan vårdpersonal, uppdaterar Min vårdplan tillsammans när vården och behandlingen ändras på ett sätt som har betydelse för dig.

Vad innehåller Min vårdplan?

Innehållet i Min vårdplan anpassas efter dina behov och önskemål. Det betyder att alla patienter har olika Min vårdplan. Du kan också bidra själv genom att skatta hur du mår, kommunicera med vårdpersonalen och vara delaktig i planeringen. Viss information är dock alltid med, eftersom den gäller alla som behandlas för din typ av cancer.

Informationen i Min vårdplan går att läsa som en bok från början till slut. Men den är mer tänkt som ett uppslagsverk som du kan komma tillbaka till när planeringen eller förutsättningarna ändras, eller när du vill läsa på om någon del.

Vem tar fram Min vårdplan?

Min vårdplan tas fram av Regionala cancercentrum i samverkan, RCC. Innehållet kvalitetsgranskas och uppdateras regelbundet.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller annan vårdpersonal om du undrar över något i Min vårdplan.

Så kan du förbereda dig

Inför ditt besök kan du förbereda dig genom att skriva ner vad du vill berätta och fråga om. Du kan få fylla i ett formulär med frågor om hur du mår inför ditt besök.

Tänk igenom detta före besöket:

• Vilka är dina förväntningar på besöket?
• Är det något särskilt som besvärar dig?
• Vad är viktigt för dig just nu?
• Vilka frågor vill du ha svar på?

Du har rätt att förstå

När du besöker vården är det viktigt att du förstår vad som sägs och vad det innebär. Du har rätt att få information som är anpassad till dig. Du kan till exempel få hjälp av en tolk om du har nedsatt syn eller hörsel, eller om du har svårt att tala eller förstå svenska. Kontakta mottagningen före besöket och säg att du behöver en tolk. Om du har svårt att förstå information på grund av en funktionsnedsättning kan du ibland få hjälp av en arbetsterapeut.

Ha gärna med dig en närstående, som kan vara ett stöd och hjälpa till att komma ihåg vad som sägs. Det är alltid du som bestämmer om dina närstående ska få ta del av informationen. Personalen kommer att fråga vem de får lämna uppgifter till. Avsluta gärna mötet med att repetera vad du har uppfattat och stäm av att du har förstått rätt.

Om du har svårt att förstå informationen i Min vårdplan eller på andra webbsidor kan du använda ett verktyg i webbläsaren för att översätta det du ser på skärmen till ditt språk. Fråga vårdpersonalen hur du kan göra.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Tolkning till mitt språk eller Tolktjänster för dig som har en funktionsnedsättning.

Du kan erbjudas ett digitalt vårdmöte

Vissa mottagningar erbjuder digitala vårdmöten. Då kopplar du upp dig via telefon, surfplatta eller dator till ett videosamtal med vården. Ett digitalt vårdmöte fungerar som ett vanligt besök, men du behöver inte åka till sjukhuset för att träffa till exempel din kontaktsjuksköterska, läkare eller fysioterapeut.

Du kan behöva gå igenom undersökningar och provtagningar i anslutning till digitala vårdmöten. I så fall får du veta hur du ska göra.

Du har rätt att vara delaktig

Du har rätt att vara delaktig i din vård och få information om

• ditt hälsotillstånd
• vilka alternativ du har för undersökningar, vård och behandlingar
• vilka för- och nackdelar som finns med olika undersökningar och behandlingar
• när och hur du ska få svar på dina undersökningar och provtagningar
• när och hur du kan förvänta dig att få vård och hjälp vid biverkningar och symtom
• vart du ska vända dig om du blir sämre
• vilken vård du kan behöva efter behandlingen och hur uppföljningen ser ut
• vad du kan göra själv eller med hjälp av en närstående eller personlig assistent.

Genom att vara delaktig ökar du möjligheten att påverka och få det stöd du behöver.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Tips inför ditt besök i vården och Videosamtal med vården.

Var källkritisk

Det forskas mycket om cancer. Kunskapen om olika typer av cancer ökar därför snabbt, liksom tillgången på nya effektiva behandlingar. Men det krävs mycket kunskap för att tolka forskningsresultat. Därför återges slutsatserna från forskningen inte alltid helt korrekt i medierna. Ovetenskapliga och rent felaktiga uppgifter om cancer och cancerbehandlingar kan också få stor spridning i till exempel sociala medier. Det är därför viktigt att du tar ställning till om källan till informationen verkar trovärdig och pålitlig. Utvecklingen går också så snabbt att det är viktigt att ta reda på när informationen eller forskningen de hänvisar till publicerades.

Vilka informationskällor finns?

Vården i Sverige utgår från vårdprogram och nationella riktlinjer där aktuell och bästa tillgängliga kunskap finns samlad. Det du läser i Min vårdplan stämmer överens med vad som står i de nationella vårdprogrammen för cancersjukdomar och ska spegla den vård som ges vid svenska sjukhus. Dessutom är innehållet utvalt så att du bara får den information som är aktuell för dig.

Min vårdplan innehåller även länkar till andra webbplatser med innehåll som är kontrollerat och faktagranskat, till exempel 1177 och Livsmedelsverket.

Ibland vill du kanske läsa mer om sjukdomen. En del läser då direkt i vårdprogrammen eller i nationella kvalitetsregister. Det är viktigt att tänka på att informationen som står där är avsedd för vårdpersonal och beskriver hur det ser ut på gruppnivå. Information från register kan också behöva tolkas i ett sammanhang, till exempel när data samlades in.

Patientföreningarna kan vara en bra källa till information. Ibland kan man via deras webbplatser ställa frågor till en expert eller en chattbot, eller prata med andra som har samma sjukdom som du. Tänk på att den som svarar på frågorna inte har all information om just dig och din sjukdom och sällan kan ge exakta svar om din situation.

Fråga vårdpersonalen om du är osäker

Fråga gärna vårdpersonalen om du känner dig osäker på något du har läst om cancer, till exempel på internet.

Du och dina närstående kan även kontakta Cancerlinjen eller Cancerrådgivningen, där erfaren vårdpersonal svarar på allmänna frågor om cancer.

Cancerlinjen, Cancerfonden

> Webbplats: cancerfonden.se. Sök på Cancerlinjen.
> Telefon: 010-199 10 10

Cancerrådgivningen

> Webbplats med chatt: cancercentrum.se. Sök på Cancerrådgivningen.
> Telefon: 08-123 138 00

När du är inloggad på 1177 har du tillgång till tjänster som kompletterar informationen i Min vårdplan. Du kan till exempel

• se dina bokade tider, på de mottagningar som använder denna tjänst och som du eller vården lägger till under rubriken Mottagningar
• hantera dina läkarintyg och läkarutlåtanden 
• se och förnya dina recept om mottagningen är ansluten
• se hur långt du har kvar till frikort genom högkostnadsskyddet för läkemedel
• läsa delar av din journal.

Du väljer vilket innehåll du vill se

Du kommer aldrig direkt in i något av dessa system när du loggar in på 1177. Innehållet ligger dolt under olika ikoner eller flikar och du väljer aktivt vad du vill se.

Det varierar mellan olika regioner hur mycket och vilken information man kan se inloggad på 1177. Fråga vårdpersonalen om du undrar vilka tjänster som erbjuds. Vissa regioner använder andra appar och system som kan vara kopplade till 1177 eller användas fristående.

Viktigt att veta när du läser din journal

När du söker och får vård dokumenteras det i en journal. Syftet är att vårdpersonalen ska få tillräckligt med information om dig och din vård, så att vården blir så bra och säker som möjligt. Journalen är ett arbetsredskap för vårdpersonalen och kan därför vara svår att förstå.

När du öppnar Journalen i 1177 kan du välja att se även det nyaste innehållet som kanske inte har hunnit vidimeras, alltså kontrolleras, av den ansvariga vårdpersonalen. Den kan också innehålla ny information som du ännu inte har hunnit få höra av vårdpersonalen.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har frågor eller tankar om något du har läst i din journal.   

Som vårdnadshavare kan du vara ombud och läsa barnets journal tills barnet har fyllt 13 år. Därefter kan du få förlängd tillgång i samråd med vården. Ungdomar kan själva läsa sin journal från 16 års ålder.

> Läs mer på 1177.se. Sök på När du loggar in på 1177
> Läs mer på 1177.se. Sök på Så gör du för att boka, omboka eller avboka en tid och Läs din journal på 1177.

Allmänläkaren är specialist i allmänmedicin och arbetar på vårdcentralen. När du inte behöver specialiserad cancervård ska du få en remiss till din läkare på vårdcentralen. Allmänläkaren har det medicinska huvudansvaret för allt som inte rör cancersjukdomen eller annan specialiserad vård. Allmänläkaren kallas även distriktsläkare eller husläkare.

Arbetsterapeuten kan stödja dig i att hitta nya sätt att utföra aktiviteter i vardagen som du kan uppleva utmanade eller som du inte kan utföra. Det kan till exempel handla om anpassningar i hemmet, hjälpmedel för att underlätta eller strategier för att fördela din energi under dygnet.

AT-läkaren är en grundutbildad läkare som arbetar under handledning för att få sin läkarlegitimation.

BT-läkaren är en legitimerad läkare som är i början av sin specialistutbildning.

Dietisten är specialiserad på att ge råd och stöd om mat och näring. Dietisten kan även skriva ut kosttillägg när den vanliga maten inte räcker till.

Distriktssköterskan är en specialistsjuksköterska som du träffar på vårdcentralen, hälsocentralen eller hemma. Du kan få hjälp med bland annat sprutor, omläggning och provtagning. Distriktssköterskan kan även stödja dig att leva hälsosamt under och efter behandlingen.

Fysioterapeuten, även kallad sjukgymnasten, ger råd och stöd om fysisk aktivitet, balans, smärta och andningsbesvär. Fysioterapeuten kan också skapa träningsprogram som är anpassade till dig. Fysioterapeuter kan ha olika specialiteter, till exempel bäckenbottenbesvär. Vissa är även lymfterapeuter.

Kirurgen är en läkare som är specialiserad på operation och ansvarar för vården före och efter en operation. 

Klinisk apotekare eller klinisk farmaceut ger råd om ordinationer och hantering av läkemedel.

Kontaktsjuksköterskan har specialistkunskaper om cancervård. Hen stöttar dig och dina närstående med information, råd och samtal om din diagnos, behandling, rehabilitering och uppföljning. Du och din kontaktsjuksköterska går tillsammans igenom planeringen av din vård. Kontaktsjuksköterskan förmedlar kontakt med andra yrkesgrupper inom vården när det behövs, informerar om nästa steg och ansvarar för att lämna över information till andra vårdgivare du träffar, till exempel andra sjukhus, vårdcentraler eller hemtjänsten.

Du kan ha fler än en kontaktsjuksköterska om du får flera behandlingar för din sjukdom. Du kan även ha kontakt med behandlingsansvarig sjuksköterska, behandlingssjuksköterska och omvårdnadsansvarig sjuksköterska.

Kuratorn ger samtalsstöd och kan hjälpa dig och dina närstående att hantera situationen känslomässigt. Kuratorn kan även vägleda dig vidare om du behöver hjälp med ekonomin eller behöver komma i kontakt med myndigheter.

Lymfterapeuten (medicinsk lymfterapeut) ger råd om och behandlar lymfödem.

Läkaren är ytterst ansvarig för att planera utredningen, ställa diagnos och behandla sjukdomen och ska informera dig om varje steg. Läkaren kallas ibland för fast vårdkontakt eller PAL, patientansvarig läkare.

Narkosläkaren, även kallad anestesiologen, är specialiserad på att söva och övervaka dig under och efter en operation eller undersökning i narkos.

Onkologen är en läkare specialiserad på cancersjukdomar och arbetar med medicinsk behandling och strålbehandling.

Psykologen och psykoterapeuten kan ge samtalsstöd och hjälper dig och dina närstående att hantera situationen känslomässigt.

Patologen är en specialistutbildad läkare som studerar och analyserar förändringar i kroppens vävnader, celler och vätskor för att diagnosticera sjukdomar.

Rehabiliteringskoordinatorn ger stöd för att du ska kunna återgå till eller påbörja arbete och studier.

Röntgenläkaren eller radiologen är specialiserad på att tolka röntgenbilder.

Sexologen eller sexualrådgivaren kan ge råd om sex och stödja sexuell rehabilitering.

Sjuksköterskan har specialistkompetens inom omvårdnad och arbetar med att förbättra, återställa och bevara god hälsa.

Specialistsjuksköterskan är en sjuksköterska med specialistkompetens inom ytterligare område(n) utöver omvårdnad, till exempel onkologi eller kirurgi.

ST-läkaren gör sin specialisttjänstgöring, till exempel inom kirurgi eller onkologi.

Stomiterapeuten är en sjuksköterska specialiserad inom stomivård som kan ge dig information och praktiskt stöd i att hantera en stomi.

Undersköterskan och vårdbiträdet ansvarar för praktisk omvårdnad, till exempel personlig hygien.

Uroterapeuten ger råd och stöd om bäckenbottenträning, samt utreder och behandlar personer med urin- och avföringsläckage.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Kontaktsjuksköterskan – ditt stöd i vården vid cancer.

> Se filmen Kontaktsjuksköterskan - din fasta punkt i cancerrehabiliteringen, Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

I IPÖ finns information om bland annat

• vårdkontakter, exempelvis besök och telefonsamtal
• undersökningar, exempelvis olika röntgenundersökningar
• behandlingar, exempelvis läkemedel, strålbehandling och operation
• analysresultat, exempelvis blodprover
• ifyllda enkäter, exempelvis svar på frågor om hur du mår.

Din läkare eller sjuksköterska kan skicka en kopia av din IPÖ till dig via 1177. Det du ser i 1177 uppdateras inte automatiskt när din IPÖ ändras. För att se nya uppgifter behöver du få en ny kopia.

Utredningen syftar till att fastställa

• var och hur tumören sitter i tarmen och om den har vuxit fast i något omgivande organ.
• om det finns tecken på att tumören har spridit sig till andra organ.

Vanliga undersökningar och provtagningar

• Koloskopi – en undersökning av tjocktarmen, ändtarmen och ibland nedre delen av tunntarmen med ett så kallat koloskop som förs in genom ändtarmsöppningen. Koloskopet är en mjuk slang med en kamera i ena änden, som överför bilder av tarmens insida till en bildskärm.
• Rektoskopi – en undersökning av ändtarmen och dess slemhinna med ett så kallat rektoskop, ett rör som förs in genom ändtarmsöppningen.
• Datortomografi (DT) – en röntgenundersökning som skapar detaljerade bilder av kroppens organ. DT av magen och bröstkorgen görs för att utreda tjock- och ändtarmscancer.
• Magnetkameraundersökning (MR) – en undersökning som ger detaljerade bilder av kroppens organ, och som utförs med hjälp av ett magnetfält och radiovågor. MR görs för att utreda ändtarmscancer, men inte rutinmässigt vid tjocktarmscancer. Ibland görs även MR som kompletterande utredning av levern utöver DT.
• Eventuellt PET-DT – en röntgenundersökning där en radioaktiv substans ges i blodet och fäster på tumören, vilket sedan syns på bilderna.
• Vävnadsprover – provbitar från en misstänkt tumör i tarmen, som analyseras i mikroskop för att ställa rätt diagnos.
• Blodprover – för att analysera blodvärden och så kallade cancermarkörer.

Du kan behöva göra ytterligare undersökningar och provtagningar. Det beror på vilka symtom du har och resultatet av de undersökningar som har gjorts. Du kan bli kallad till undersökningar och besök med kort varsel. Det är därför viktigt att du meddelar vården dina aktuella kontaktuppgifter.

Specialister diskuterar resultatet vid en konferens

När alla svar på dina undersökningar och provtagningar är klara, håller man en multidisciplinär konferens, MDK. Där deltar flera olika specialister som kirurg, röntgenläkare, onkolog, patolog och kontaktsjuksköterska. De bedömer gemensamt resultatet av din utredning och diskuterar fram en rekommendation till nästa steg.

När får jag resultatet?

När utredningen börjar ska du få veta ungefär när du får resultatet av utredningen och den multidisciplinära konferensen. Resultatet får du vid ett läkarbesök eller telefonsamtal beroende på vad ni har kommit överens om. Du och läkaren diskuterar då gemensamt nästa steg.

Utredningen följer oftast ett standardiserat vårdförlopp

Utredningen av de flesta cancerdiagnoser ska följa ett standardiserat vårdförlopp, SVF. Det innebär att alla ska utredas och bedömas så lika som möjligt och utan onödig väntan. Vårdförloppet talar om vilka undersökningar som ingår i utredningen av en viss cancerdiagnos och hur lång tid utredningen bör ta.

Ett standardiserat vårdförlopp startar om det finns ett eller flera symtom och provsvar som klassas som välgrundad misstanke om någon cancerdiagnos. Vilka dessa symtom och provsvar är varierar mellan olika typer av cancer. Vårdförloppet avslutas när den första behandlingen startar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Att få vård enligt ett vårdförlopp.  

En del personer har en ärftligt ökad risk att få cancer. Det beror på en medfödd genförändring. Gener är samma sak som arvsanlag. Alla har gener. Du har ärvt dina gener från de två personer som bidrog med ägget och spermien när du bildades. De är dina genetiska föräldrar.

Även om man har en ärftligt ökad risk är det inte säkert att man får cancer.

När görs en ärftlighetsutredning?

För att ta reda på om din cancer har en ärftlig orsak behövs en utredning. Det är frivilligt att delta i utredningen och att lämna blodprov, om du erbjuds att göra det.

Vid vissa cancerformer är det vanligare att det finns en ärftlig orsak.

Det är vårdpersonalen som bedömer om en ärftlighetsutredning behövs. Bedömningen kan gå till på olika sätt. Du kan få svara på frågor eller fylla i ett formulär, till exempel om vilka släktingar som har haft cancer. Ibland kan utredaren behöva ta del av dina släktingars journaler.

Så går det till

Utredningen görs på den klinik där du får behandling mot cancer, eller vid en cancergenetisk mottagning. Du får lämna ett särskilt blodprov som kallas anlagsbärartest. Blodprovet kan visa om det finns en ärftlig orsak till cancern.

Om man inte hittar någon genförändring

Det är ganska vanligt att det inte går att hitta någon genförändring. Det innebär oftast att du inte har någon ärftligt ökad risk för cancer.

Vad händer om jag har en ärftligt ökad risk för cancer?

Om du har en medfödd genförändring kan det påverka vilken cancerbehandling du får.

En del genförändringar ökar risken för mer än en sorts cancer. Beroende på vilken gen förändringen sitter i kommer du att få ett individuellt anpassat kontrollprogram.

En genförändring kan ha funnits i en släkt i flera generationer. Förändringen kan också uppstå hos en person som blir den första i sin släkt att kunna föra den vidare. Genförändringar kan föras vidare från föräldrar till barn. Men det är inte säkert att förändringen förs vidare till ett barn som ärver gener från dig.

En ärftligt ökad risk för cancer kan alltså ha betydelse inte bara för dig, utan även för dina genetiska släktingar. Du kommer att få hjälp av en cancergenetisk mottagning med hur du ska informera dina släktingar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Ärftligt ökad risk för cancer.

Det kan behövas många undersökningar för att ställa diagnos

För att kunna ge bästa behandling är det viktigt med en korrekt diagnos. Ibland är det svårt att hitta rätt diagnos och man behöver göra flera undersökningar. Det kan också ta olika lång tid innan svaren på undersökningarna kommer. Vissa prover eller undersökningar kan även behöva kompletteras eller göras om för att få ett tydligt svar. Hur många undersökningar du behöver genomgå och hur lång tid utredningen tar säger ingenting om hur sjuk du är eller hur allvarlig cancerformen som misstänks är.

Om undersökningarna visar andra sjukdomar än cancer kommer vården att följa upp det också.

Vårdförloppet anger vad du kan förvänta dig av vården

Utredningen följer ett standardiserat vårdförlopp. Syftet med vårdförloppet är att det ska bli tydligt för dig vad du kan förvänta dig av vården i olika steg av utredningen.

Det standardiserade vårdförloppet anger också hur lång tid du som mest ska behöva vänta på diagnos och behandling. Tiden är olika beroende på vilken diagnos det är som misstänks.

När diagnosen är fastställd planerar och beslutar du tillsammans med din läkare när behandlingen ska påbörjas. Hur länge du får vänta på behandling ska avgöras av sjukdomen och vad som är den bästa behandlingen av den.

Om det tar längre tid eller om dina symtom blir värre

Om du har symtom som ändras eller blir värre eller om du får nya symtom, hör av dig till din kontaktsjuksköterska eller annan fast vårdkontakt.

Om behandlingen inte startar inom utlovad tid eller om du upplever att det tar för lång tid, vänd dig i första hand till din kontaktsjuksköterska. Läs mer om hur du gör när du inte är nöjd med vården i kapitlet Mina rättigheter som patient.

Utredningen kan väcka oro

När du utreds för en allvarlig sjukdom är det normalt att känna oro och få tankar och känslor kring liv och död. Det kan vara många funderingar som väcks. Det kan också vara praktiska saker som oroar, som ekonomin eller vem som tar hand om det du brukar göra om du inte orkar. En del känner också oro kring att behöva gå igenom olika undersökningar och behandlingar. Oron kan göra att du sover sämre eller får svårare att koncentrera dig eller minnas saker. Aptiten kan också bli annorlunda.

Detta brukar kallas en krisreaktion. Den kan ge olika symtom och vara olika svår att ta sig igenom. En kris går alltid över, även om det kan ta olika lång tid. Under tiden finns det saker du kan göra för att må bättre.

Vad kan jag göra själv?

• Fortsätt med dina vanliga rutiner och aktiviteter så mycket du kan och orkar.
• Fysisk aktivitet, att vara utomhus och att äta bra mat kan göra dig lugnare och ge bättre sömn. Det är dessutom bra förberedelser för en eventuell kommande behandling.
• Fundera på vad som är viktigt för dig och ger dig lugn och kraft, och försök att göra mer av det.
• Om du oroar dig mycket, gör något för att bryta oron. Du kan till exempel läsa en bok, ringa en vän eller gå en promenad.
• Prata med någon du känner som du har förtroende för. Om du hellre vill prata med någon utomstående, fråga din kontaktsjuksköterska som kan hjälpa dig att få samtalsstöd.
• Om dina närstående får veta att du utreds för en allvarlig sjukdom kan de stödja dig bättre. Om du är osäker på vad du ska berätta, fråga vårdpersonalen om råd. De kan också prata med och ge stöd till dina närstående.
• Tänk på att vården ofta ringer från dolt nummer och att du kan bli kallad till undersökningar och provtagningar med kort varsel. Se därför till att du har lämnat aktuella kontaktuppgifter och att du har aktiverat aviseringar i 1177 eller andra digitala tjänster som vården använder.

Skaffa dig den kunskap du behöver

Det finns mycket information om cancer och andra sjukdomar på internet. Pålitlig information finns bland annat här i Min vårdplan och på 1177. Fråga gärna vårdpersonalen om du har frågor om sådant du läser på nätet. Läs mer i modulen Mötet med vården under rubriken Källkritik.

Om du har frågor om cancer, prata gärna med till exempel Cancerrådgivningen eller Cancerlinjen. Hit kan både du som är patient och dina närstående ringa för information och stöd från legitimerad personal med lång erfarenhet.

Fundera på om du vill läsa på mer om sjukdomen som du kanske har, eller om du mår bättre av att låta bli. Är du en person som blir lugnare eller mer orolig av information?

> Läs mer på 1177.se. Sök på Att känna oro inför ett vårdbesök. 
> Läs mer på 1177.se  Sök på Att vara orolig och Att hamna i kris.

Stödlinjer

> Webbplats: cancerfonden.se. Sök på Cancerlinjen.
> Telefon: 010-199 10 10
> Webbplats med chatt: cancercentrum.se. Sök på Cancerrådgivningen.
> Telefon: 08-123 138 00

Vad bör jag vara försiktig med?

• Om du funderar på att pröva alternativa behandlingar, berätta alltid detta för din kontaktsjuksköterska eller annan vårdkontakt. Vissa naturläkemedel kan påverka både sjukdomen, resultatet av prover och undersökningar, och effekten av behandlingen. Läs mer om alternativa metoder i modulen Behandling, under rubriken Komplementär, alternativ och integrativ medicin.
• Använd inte nikotin, tobak, alkohol eller andra droger för att lindra oro. Detta påverkar din hälsa negativt och kan på sikt öka oro och ångest istället för att lindra.

Cancersjukdomar har olika symtom och behandlas på olika sätt

Cancer uppstår på grund av en skada eller förändring i en eller flera celler. Cellen börjar sedan fungera allt mer annorlunda för varje celldelning och kan utvecklas till cancer. Cancer kan uppstå på olika ställen i kroppen och olika cancersjukdomar har olika symtom och behandlas på olika sätt. Chanserna att bli av med cancern varierar också mellan olika cancersjukdomar.   

Oftast går det inte att säga varför någon får cancer

Flera saker har betydelse för att cancer ska utvecklas. Många cancerformer är vanligare vid högre ålder. Det tar också olika lång tid för cancer att utvecklas. För det mesta är det omöjligt att säga varför en enskild person får cancer.

Cancer är vanligt

Mer än 60 000 svenskar får någon form av cancer varje år. Av dessa är cirka 40 procent under 65 år. I dag finns det runt 500 000 människor i Sverige som antingen har eller tidigare har haft cancer. Att fler och fler personer får en cancerdiagnos nu beror dels på att befolkningen blir äldre och dels på att sjukvården har blivit bättre på att hitta cancer.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Vad är cancer?

I Sverige är cancer i tjocktarmen eller ändtarmen den vanligaste cancerformen efter prostatacancer, bröstcancer och hudcancer. Sjukdomen kallas också kolorektalcancer.

Både tjocktarmscancer och ändtarmscancer uppstår från slemhinnan på tarmens insida.

Tjocktarmen tar upp vatten från tarminnehållet

Tjocktarmens uppgift i kroppen är huvudsakligen att ta upp vatten från tarminnehållet. Det flytande tarminnehållet som kommer från tunntarmen omvandlas då till fast avföring som kommer ut som korvar.

Ändtarmen samlar avföringen och tömmer ut den

Ändtarmen är de nedersta 15 centimetrarna av tarmen, närmast ändtarmsöppningen. Ändtarmens uppgift är att samla avföringen från tjocktarmen och tömma ut den under kontrollerade former när du går på toaletten. Ändtarmen kan också skilja avföring från gas, så att du kan släppa ut gas utan att det kommer ut avföring.

Orsaken är ofta oklar men riskfaktorer finns

Det finns ingen enskild faktor som förklarar varför sjukdomen uppstår. Vissa studier talar för att vad du äter kan påverka om du drabbas av tarmcancer. Personer som äter mycket rött kött och lite grönsaker och som motionerar lite, har högre risk att få tarmcancer. Men sjukdomen kan även drabba dig som lever hälsosamt.

Risken för tarmcancer kan också öka om du har en inflammatorisk tarmsjukdom, som ulcerös kolit eller Crohns sjukdom.

Det finns också viss ärftlighet. Lite förenklat kan man säga att om två nära släktingar har haft tarmcancer, framför allt före 50 års ålder, kan det motivera en ärftlighetsutredning. Det motiveras också av om du är yngre än 50 år.

Vanliga symtom

Tumörer i tjocktarmens första, högra del kan orsaka lågt blodvärde och trötthet. Tumörer i tarmens vänstra del, närmare ändtarmen, ger oftare ändrad avföring, som förstoppning eller diarré, och ibland synligt blod. Oavsett var tumören sitter kan du ha ont i magen och gå ner i vikt.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Tjock- och ändtarmscancer.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Vad är cancer?

Faktorer som påverkar behandlingsförslaget

Hur tumören växer och vad den har för biologiska egenskaper påverkar vilken behandling som är lämplig. Din ålder, eventuella andra sjukdomar och dina specifika förutsättningar att tåla olika behandlingar har också betydelse för vilken behandling som rekommenderas. Vad du själv vill och behöver är också viktigt.

Du diskuterar förslaget med din läkare

Du diskuterar behandlingsförslaget tillsammans med din läkare, och ni kommer överens om vilken behandling du ska få. Du har alltid rätt att tacka nej till behandling.

Behandlingen kan ändras med tiden

Din behandling kan komma att ändras allteftersom den följs upp, när man ser hur sjukdomen svarar på behandlingen och hur du mår.

Operation

Vid operationen tar man bort den del av tarmen där tumören sitter. De delar som är kvar kopplas därefter ihop igen.

Oftast behöver du ingen stomi, men det förekommer ibland. Stomi är en öppning på magen där tarminnehållet leds ut till en påse.

Onkologisk läkemedelsbehandling

Onkologisk läkemedelsbehandling är ett samlingsnamn för en grupp läkemedel som är vanliga för att behandla cancer.

Cytostatika

Cytostatika kan krympa tumören så att den blir lättare att operera bort.

När man har opererat bort tumören undersöks den borttagna tarmdelen i mikroskop. Om man då ser att tumören har vuxit på ett sätt som gör att den kan ha spridit sig, kan du rekommenderas tilläggsbehandling med cytostatika. Cytostatikan avser att minska risken för att sjukdomen kommer tillbaka.

Om tumören inte går att operera bort, kan du få cytostatika som enda behandling för att lindra symtomen och bromsa tillväxten av cancercellerna.

Cytostatika får du som dropp direkt i blodet eller som tabletter.

Immunterapi

Immunterapi fungerar genom att aktivera kroppens eget immunförsvar mot cancern. Det är bara en liten andel av tjocktarmscancer som har de genetiska förutsättningarna att svara på immunterapi. Immunterapi är i dagsläget bara godkänt om du har en sjukdom som är obotlig med traditionell behandling.

Antikroppsbehandling

Antikroppsbehandling är en målriktad metod där antikroppar binds till cancerceller och blockerar deras tillväxt. Behandlingen är bara verksam mot tumörer med vissa genetiska egenskaper.  

Strålbehandling

Vid ändtarmscancer får du ibland strålbehandling mot tumören före operationen. Strålbehandlingen krymper tumören och minskar risken för återfall. Strålningen ges mot ett begränsat område på kroppen, precis där tumören finns.

Strålbehandlingen anpassas efter tumörens sätt att växa och hur avancerad tumören är.

Ibland ser man vid röntgenkontroll efter strålbehandlingen att tumören har försvunnit. I vissa fall kan man då avvakta med operation. I stället ingår du i ett noggrant övervakningsprogram.

Kontaktradioterapi är en typ av strålbehandling som i vissa fall kan ges mot små tumörer i ändtarmen för att få en mycket hög stråldos lokalt mot tumören.

Operation

Oftast opererar man endast bort den del av ändtarmen där tumören sitter. Därefter kopplar man ihop tjocktarmen och ändtarmen igen, i en så kallad skarv eller anastomos.

Du får oftast en avlastande stomi medan anastomosen läker. Stomi är en öppning på magen där tarminnehållet leds ut till en påse.

I vissa fall sitter tumören så nära ändtarmsöppningen att hela ändtarmen och ändtarmsöppningen måste opereras bort. Du får då en permanent stomi.

Du får mer information om stomi om det är aktuellt för dig.

Onkologisk läkemedelsbehandling

Cytostatika

I vissa fall av tarmcancer kan du behöva behandling med cytostatika. Cytostatika är ett samlingsnamn för en grupp läkemedel som är vanliga för att behandla cancer. Om du redan från början har en avancerad cancer börjar man ibland med cytostatikabehandling.

När man har opererat bort tumören undersöks den borttagna tarmdelen i mikroskop. Om man då ser att tumören har vuxit på ett sätt som gör att den kan ha spridit sig, kan du i vissa fall rekommenderas tilläggsbehandling med cytostatika. Cytostatika avser att minska risken för att sjukdomen kommer tillbaka.

Om tumören inte går att operera bort, kan du få cytostatika för att lindra symtomen och bromsa tillväxten av cancercellerna.

Cytostatika får du som dropp direkt i blodet eller som tabletter.

Immunterapi

Immunterapi fungerar genom att aktivera kroppens eget immunförsvar mot cancern. Det är bara en liten andel av tjocktarmscancer som har de genetiska förutsättningarna att svara på immunterapi. Immunterapi är i dagsläget bara godkänt om du har en sjukdom som är obotlig med traditionell behandling eller om det inte går att operera bort med nuvarande utbredning.

Antikroppsbehandling

Antikroppsbehandling är en målriktad metod där antikroppar binds till cancerceller och blockerar deras tillväxt. Behandlingen är bara verksam mot tumörer med vissa genetiska egenskaper.  

Det är vanligt att man ger cytostatika före eller efter operation, ibland både och. Det beror på att levermetastaser innebär att du har en spridd tarmcancer och därmed vill man oftast ge behandling till hela kroppen förutom att ta bort tumörerna lokalt.

Beroende på hur dina metastaser sitter i levern och din allmänna hälsa kan det vara aktuellt med ablation, alltså lokal värmebehandling av metastaserna i stället för operation. Ibland behöver operation kombineras med ablation.

Din läkare diskuterar behandlingsalternativen med dig

Efter att specialister har bedömt tumörens egenskaper och din situation, tar de fram ett behandlingsförslag. Du och din läkare går igenom alternativen så att du förstår vad som föreslås och varför. Du har alltid rätt att ställa frågor och att tacka nej till behandlingar.

Uppföljning kan leda till att behandlingen justeras

Din behandling kommer att följas upp efter att den inleds. Om din sjukdom skulle förändras eller om du får biverkningar kan behandlingen komma att justeras. Regelbundna kontroller görs för att se hur du mår och hur väl behandlingen fungerar.

Operation

Så går det till

Operation av levermetastaser kan göras med öppen teknik, när man gör ett större snitt i magen, eller med titthålsteknik, när man gör 5–6 små snitt som används för att föra in de kirurgiska instrumenten.

Du opereras i narkos, vilket innebär att du sover. Kirurgen tar bort tumören med god marginal. De delar som har opererats bort skickas på mikroskopisk undersökning där man bedömer tumörens typ och utbredning. Snittet stängs med metallklämmor, så kallade agraffer, eller med stygn. Operationen kan ta olika lång tid. Du får veta mer av den ansvariga kirurgen.

Du kommer att få flera tunna slangar i kroppen:

• Eventuellt en central venkateter (CVK), en slang som sitter i halsen och går in i ett blodkärl för att ge läkemedel, dropp och ta blodprover.
• Perifer venkateter (PVK), en slang som sitter i armen och går in i ett blodkärl för att ge läkemedel och dropp.
• Syrgas, en slang i näsborren som syresätter blodet. Ibland ges syrgas i stället genom en mask över näsan och munnen.
• Urinkateter (KAD), en slang som leder urin från urinblåsan ut genom urinröret.

Du kan även få dessa slangar:

• Ryggbedövning (EDA), en slang som går in i ryggen för att ge smärtlindring.
• Sårdränage, en slang som leder bort vätska från operationsområdet.

Hur mår jag efteråt?

Efter operationen flyttas du till uppvakningsavdelningen för övervakning och fortsatt vård. Där ligger du några timmar eller till dagen efter för att sedan komma till vårdavdelningen. Du stannar oftast på sjukhuset 4–7 dygn, beroende på hur stor operationen var.

Du får börja äta och dricka igen när du vaknar upp och mår tillräckligt bra.

Vårdpersonalen hjälper dig att komma upp ur sängen så att du kan börja röra på dig så snart som möjligt efter operationen.

Du ska andningsträna för att minska komplikationer från lungorna. Vårdpersonalen visar hur du ska göra.

Du får smärtstillande läkemedel.

Urinkatetern tas bort dagen efter operationen. Om du har ryggbedövning behöver urinkatetern sitta kvar längre och tas då bort när ryggbedövningen tas bort.

Sårdränaget tas oftast bort efter ett par dagar.

Du ska ta blodförtunnande läkemedel i en månad efter operationen. Du får lära dig hur du gör innan du lämnar sjukhuset.

Utskrivning och stöd efteråt

Innan du åker hem får du veta hur operationen har gått. Du får också veta när och var agrafferna eller stygnen ska tas bort.

När du skrivs ut får du kontaktuppgifter till avdelningen och kontaktsjuksköterskan, och får veta vart du ska vända dig med frågor. Kontaktsjuksköterskan kan ge stöd efter utskrivningen och det är viktigt att du hör av dig om du har frågor eller problem med något.

Sjukskrivning

Hur länge du behöver vara sjukskriven beror på vad du arbetar med, hur stor operationen var och hur du mår. Det är vanligt att vara sjukskriven 6–8 veckor.

Återbesök

Du kommer att kallas till ett återbesök cirka 4 veckor efter operationen. Återbesöket kan vara på sjukhuset eller via telefon eller videosamtal. Ni pratar om hur du mår och diskuterar nästa steg.

Ablation

Ablation innebär att en tumör i levern förstörs på plats utan att tas ur levern.

När används ablation?

Ablation används när tumörerna är små och ligger så att de går att komma åt för behandlingen, eller om ditt allmäntillstånd eller din allmänna sjukdom gör att man vill undvika en större operation. Ablation kan även användas i kombination med operation.

Så går det till

Ablationen görs i narkos, vilket innebär att du sover. Man för in en tunn nål i tumören genom huden med stöd av röntgen eller ultraljud. Mikrovågorna värmer tumören till över kokpunkten för att förstöra cancercellerna och man strävar efter att få minst en halv centimeters marginal in i den friska levervävnaden.

Behandlingen brukar ta cirka 10 minuter men hela narkosen brukar vara i cirka en timme.

Ibland kan ablationen behöva göras med titthålsoperation.

Hur mår jag efteråt?

Efter behandlingen kan du behöva stanna kvar på sjukhuset för observation ett par timmar eller till dagen efter.

Du kan känna smärta eller obehag vid stickstället. Du får smärtstillande tabletter om du behöver.

Det är vanligt att känna sig trött under de första dagarna. Du behöver inte begränsa dina aktiviteter eller äta annorlunda efter behandlingen.

Uppföljning

Du kommer att följas upp genom kontroller, oftast med magnetkamera. Syftet är att se om behandlingen har haft önskad effekt och övervaka att inga nya tumörer utvecklas. Vid behov kan ablationen behöva upprepas.

Din läkare diskuterar behandlingsalternativen med dig

Efter att specialister har bedömt tumörens egenskaper och din situation, tar de fram ett behandlingsförslag. Du och din läkare går igenom alternativen så att du förstår vad som föreslås och varför. Du har alltid rätt att ställa frågor och att tacka nej till behandlingar.

Operation

Operationen utförs oftast med titthålsteknik, med ett eller flera små snitt i bröstkorgsväggen där kirurgiska instrument förs in. Men den kan också göras med öppen teknik, där man gör ett större snitt mellan revbenen.

Vid operationen är du sövd och får ibland även ryggbedövning eller lokalbedövning i såret med en tunn slang.

Du ligger med sidan som ska opereras uppåt. Armen läggs lite uppåt för att kirurgen ska komma åt. Därför kan du få ont i axeln efteråt. Kirurgen tar bort tumören med marginal runtom. De delar som har opererats bort skickas på mikroskopisk undersökning där man bedömer tumörens typ och utbredning. Snittet stängs med metallklamrar, så kallade agraffer, eller stygn. Operationen tar vanligen 1–2 timmar.

Du får en kateter som samlar upp urinen i en påse. Du får också en slang i lungsäcken, ett så kallat dränage. Dessa tas oftast bort dagen efter operationen.

Hur mår jag efteråt?

Du stannar oftast på sjukhuset 1–2 dygn.

Du får börja äta och dricka igen när du vaknar upp och mår tillräckligt bra.

Vårdpersonalen hjälper dig att komma upp ur sängen så att du kan börja röra på dig så snart som möjligt efter operationen.

Om du har ont får du smärtstillande medicin.

Katetern tas bort när du kan gå på toaletten själv, vanligen inom ett dygn. Dränaget tas oftast bort innan du åker hem.

Du ska ta blodförtunnande medicin i en månad efter operationen. Du får lära dig hur du gör innan du lämnar sjukhuset.

Innan du åker hem får du veta hur operationen har gått. Du får också veta när och var stygnen eller agrafferna ska tas bort.

Sjukskrivning

Hur länge du behöver vara sjukskriven beror på vad du jobbar med och hur du mår. Det är vanligt att vara sjukskriven 4–6 veckor.

Återbesök

Du kallas till ett återbesök 4–6 veckor efter operationen. Återbesöket kan vara på sjukhuset, eller via telefon eller videosamtal. Ni pratar om hur du mår och diskuterar nästa steg.

Du strålbehandlas på ett begränsat område i lungan, precis där tumören finns. Strålbehandlingen skadar cancercellerna så att de har svårt att reparera sig. Även de friska cellerna skadas, men de har lättare att reparera sig.

Strålbehandling gör inte ont, men du kan få biverkningar. Vilka biverkningar du får beror bland annat på var tumörerna sitter och hur mycket strålbehandling du får. Prata med din behandlingsansvariga sjuksköterska eller läkare för att få behandling och råd om vad du kan göra själv för att må bra.

Det är viktigt att du inte röker under behandlingstiden. Det ökar chansen att behandlingen får avsedd effekt och minskar risken för biverkningar.

Så går det till

Behandlingen sker i öppenvård, det vill säga att du kommer till sjukhuset vid varje behandlingstillfälle och du stannar inte kvar på sjukhuset mellan behandlingarna.

Vid behandlingen ligger du på en brits i ett behandlingsrum. Sjuksköterskorna ställer in apparaten så att strålningen riktas mot rätt område på kroppen. Vart strålningen ska riktas bestäms av din behandlande läkare. Du får veta hur du ska signalera om något känns konstigt. Sjuksköterskorna kan då avbryta behandlingen. Sedan går de till ett rum bredvid där de övervakar behandlingen via en tv-skärm. Oftast tar de först kontrollbilder och eventuellt justerar de britsen.

Britsen hissas upp och apparaten rör sig runt britsen.

Själva behandlingen tar bara ett par minuter. Totalt blir tiden i behandlingsrummet cirka 10–20 minuter.

Strålbehandlingen ges vanligen 3–5 gånger, med ett par dagar emellan, så den totala behandlingstiden blir 1–2 veckor.

Hur mår jag efteråt?

Du mår oftast bra efteråt. Vanliga biverkningar är viss trötthet och besvär från huden där strålningen har givits.

Sexualiteten är ett grundläggande behov och innefattar många olika dimensioner, såsom smekningar, närhet, samlag, onani och fertilitet. Dessa funktioner är en viktig del av livet oavsett om du har en partner eller inte. Om du har en partner är det bra om ni kan prata med varandra om den förändring som sker. Även din partner kan ha nytta av att läsa denna information.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du får problem med sexlivet under och efter din behandling, så att du kan få stöd.

Varför påverkas sexlivet av behandlingen?

Det kan finnas flera orsaker till att du kan uppleva hinder vid sex efter cancer. Behandlingen kan påverka kroppen både fysiskt och känslomässigt. Du kan till exempel få mindre lust, sämre känsel, svårare att få orgasm, och uppleva obehag och smärta.

Vid operation

I samband med operationen kan nerver och blodkärl skadas. Detta gör att känseln i underlivet förändras. Det kan betyda att den sexuella stimuleringen tar längre tid och att vissa områden blir känsligare för beröring.

För läkningens skull bör du inte ha vaginalt samlag de första 3 veckorna efter operationen, men du får gärna onanera. Om din livmoder har opererats bort rekommenderas du att avstå från vaginalt samlag i 6–8 veckor efter operationen. Om du har opererats i tarmen bör du vara rädd om din slutmuskel i ändtarmsöppningen, så att den inte tänjs ut och förslappas. Därför avråds du från anal penetration för att inte riskera att du får svårt att hålla tätt för avföring.

Om ändtarmen har tagits bort kan livmodern tippa bakåt, eftersom ändtarmen inte längre fyller upp bakom slidan. Råd om detta hittar du i avsnittet om egenvård. Slidans bakre vägg kan även växa fast bakåt och bilda ärr, vilket kan göra slidan mindre elastisk och torrare. Det kan även göra att sekret och slem samlas i slidan, och större mängder sekret kan rinna ut vid till exempel motion eller när du reser dig.

Vid strålbehandling

Om du har fått strålbehandling kan det bildas ärr i slidan, så att den blir kortare och snävare. Strålbehandling gör också att östrogenproduktionen från dina äggstockar upphör, så att du kommer i klimakteriet om du inte redan har passerat det. Det gör också att du kan få torra slemhinnor.

Förändringarna i underlivet kan göra att du känner smärta vid samlag. Det kan bli både ett fysiskt och psykiskt problem. Om du är orolig för smärta kan det minska lusten och spontaniteten i samlivet.

Vid stomi

Om du får en stomi kan den påverka kroppsuppfattningen, vilket kan påverka samlivet.

> Läs mer på eftercancern.se. Sök på Symtom-påverkan på sexualitet.

Sexualiteten är ett grundläggande behov och innefattar många olika dimensioner, såsom smekningar, närhet, samlag, onani och fertilitet. Dessa funktioner är en viktig del av livet oavsett om du har en partner eller inte. Om du har en partner är det bra om ni kan prata med varandra om den förändring som sker. Även din partner kan ha nytta av att läsa denna information.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du får problem med sexlivet under och efter din behandling, så att du kan få stöd.

Varför påverkas sexlivet av behandlingen?

Det kan finnas flera orsaker till att du kan uppleva hinder vid sex efter cancer. Behandlingen kan påverka kroppen både fysiskt och känslomässigt. Du kan till exempel få mindre lust och svårare att få erektion (stånd).

För att din förmåga att få erektion ska återhämta sig, är det bra att tidigt återgå till sexuell aktivitet. Svällkropparna behöver fyllas med blod då och då för att behålla sin funktion. Detta behöver inte innebära sexuell aktivitet tillsammans med en partner; att själv onanera går också bra.

Vid operation

Om du har opererats i tarmen bör du vara rädd om din slutmuskel i ändtarmsöppningen, så att den inte tänjs ut och förslappas. Därför avråds du från att bli penetrerad analt för att inte riskera att du får svårt att hålla tätt för avföring. Det gäller framför allt om du har opererats i ändtarmen.

Det är vanligt med så kallad retrograd ejakulation, vilket innebär att det inte kommer ut vätska vid utlösning, utan sperman hamnar uppe i urinblåsan. Det är helt ofarligt.

Vid strålbehandling

Efter strålbehandling mot bäckenet kan du få sämre förmåga att producera testosteron. Detta kan ge mindre sexuellt intresse, svårare att få stånd, svårare att få orgasm, mindre kroppsbehåring, mindre muskelmassa och mer trötthet.

Om du upplever symtom på testosteronbrist efter cancerbehandling, kan man mäta mängden testosteron i blodet. Ta kontakt med din läkare eller kontaktsjuksköterska om du upplever sådana symtom.

Vid stomi

Om du får en stomi kan den påverka kroppsuppfattningen, vilket kan påverka samlivet.

> Läs mer på eftercancern.se. Sök på Symtom-påverkan på sexualitet.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har frågor om dina möjligheter att få barn. Innan behandlingen börjar ska de berätta hur fertiliteten kan påverkas, och fungera som stöd om du behöver prata mer om detta. 

Fertilitet under och efter cytostatikabehandling och hormonell behandling

Både cytostatikabehandling och behandling som påverkar kroppens hormoner kan minska din produktion av könshormoner. Det kan leda till att menstruationen eller spermieproduktionen upphör. Både kvinnor och män kan få liknande symtom som vid klimakteriet.

Det är svårt att säga i förväg om du kommer att bli infertil av behandlingen, men ju högre doser och ju äldre du är, desto större är risken. 

Fertilitet efter målriktad behandling

Det är ännu osäkert om och i så fall hur målriktade läkemedel påverkar din förmåga att få barn, på liknande sätt som cytostatika och hormonell behandling kan göra.

Fertilitet efter strålbehandling

Strålbehandling påverkar fertiliteten om strålarna riktas direkt mot könsorganen eller mot hjärnan, som styr produktionen av hormoner.

Om du är kvinna som får strålning mot lilla bäckenet kommer produktionen av östrogen från dina äggstockar att upphöra och de kommer inte att kunna producera ägg. Om du är man som får strålning mot lilla bäckenet kan spermieproduktionen påverkas tillfälligt, men det är osannolikt att den upphör.

Fertilitet efter operation

En operation kan påverka fertiliteten beroende på vilket område som opereras och hur stor ärrbildningen blir. Om livmodern, äggstockarna eller testiklarna tas bort blir du infertil.

Om du är i fertil ålder väljs operationstekniker som försöker bevara fertiliteten så långt det är möjligt.

Det finns hjälp att få

Det går att frysa ner spermier, ägg, befruktade ägg och i vissa fall äggstocksvävnad, som senare kan användas till konstgjord befruktning. Detta kallas fertilitetsbevarande eller fertilitetsfrämjande åtgärder.

Regionerna har olika regler för vilken hjälp man kan få med konstgjord befruktning efter en cancerbehandling. Bland annat finns det åldersgränser och regler kring kostnader. Din läkare kan berätta vad som gäller i din region. Läkaren kan också skriva remiss till en reproduktionsmedicinsk mottagning om du behöver det. 

Att ha fått tillgång till fertilitetsbevarande åtgärder är ingen garanti för att kunna bli förälder.

Om du är eller blir infertil kan du få stöd för att hantera det känslomässigt. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare för att få hjälp.

Använd preventivmedel under och en tid efter behandlingen

Alla cancerläkemedel och även strålbehandling kan skada spermierna, eller fostret i magen om du blir gravid. Risken för graviditet finns även om du får behandling som kan påverka fertiliteten. Använd därför preventivmedel så länge cancerbehandlingen pågår och en tid efteråt. Ibland behövs dubbelt skydd, eftersom biverkningar som diarré eller direkt påverkan av cancerläkemedel kan göra att p-piller inte räcker som ensamt skydd. Ibland är p-piller inte heller lämpligt. Kondom kan rekommenderas både som preventivmedel och för att skydda sköra slemhinnor.

Prata med din läkare om vilket preventivmedel som blir bäst för dig. Läkaren kan också svara på hur länge efter behandlingen du bör vänta med att försöka få barn.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Fertiliteten efter cancerbehandlingen.

Behandling med botande syfte kallas också kurativ behandling.

Du kan få flera behandlingar

Du kan rekommenderas flera olika behandlingar. Till exempel kan man ge strålbehandling eller cytostatika inför en operation och ibland ges cytostatika efter en operation. Behandlingen utformas för att ge största möjliga chans till att du ska bli botad och inte få återfall av tumören.

Målet med behandlingen kan ändras

Målet med behandlingen kan ändras efter att den har startat. En behandling med botande syfte som inte har botande effekt kan ändras till att ha som mål att lindra symtom och bromsa sjukdomen.

Målet med din behandling är att krympa tumören eller tumörerna, för att sedan göra en ny bedömning av om din tumör är möjlig att bota.

Specialister diskuterar ditt fall vid en konferens

En ny röntgen kommer att utföras om några månader för att se om tumören eller tumörerna svarar på behandlingen. Därefter diskuteras ditt fall åter på en multidisciplinär konferens (MDK), för att man ska bedöma om det går att operera bort tumören eller tumörerna eller ge annan botande behandling.

Du diskuterar förslaget med din läkare

Du diskuterar behandlingsförslaget med din läkare, och ni kommer överens om vilken behandling du ska få. Du har alltid rätt att tacka nej till behandling. Dina närstående har rätt att vara med på besöket om du vill, men det är du som bestämmer över din vård och behandling.

Du kan få palliativ vård under lång tid, samtidigt som du får behandling som bromsar sjukdomen. Flera olika behandlingar riktade mot tumören kan vara aktuella, såsom cytostatika, strålbehandling och ibland operation.

Genom att tidigt uppmärksamma dina behov av palliativ vård ökar möjligheten till god livskvalitet. Målet med din vård och behandling ska vara tydligt för både dig, dina närstående och vårdpersonalen, och det är viktigt att lägga upp en plan för den fortsatta vården. Du kan till exempel få lindring av symtom som smärta, och stöd genom att prata om det som är viktigt för dig.

Vad är viktigt för mig?

Det är bra om du funderar över vad som är viktigt för dig och vilket stöd du behöver. Om du vill kan du göra det tillsammans med någon som står dig nära.

Du har rätt till samtal om din situation. Närstående kan vara med om du vill. Samtalen kan till exempel handla om följande:

• dina tidigare erfarenheter
• vad du vill och kan göra själv
• dina önskemål och prioriteringar
• din sjukdom och behandling.

Prata med din läkare, kontaktsjuksköterska och kurator om vad som är viktigt för dig. Tillsammans kan ni planera vården så att du känner dig trygg och får det stöd du behöver.

Vilken hjälp kan jag få?

Här är några exempel på hjälp och stöd:

• Du kan få lindring eller förebyggande hjälp mot till exempel smärta, illamående och trötthet.
• Du kan få stöd att hantera känslor som oro eller ångest, eller hantera tankar om livet och döden.
• Du kan få praktisk hjälp, till exempel med intyg eller ekonomisk vägledning så att du kan ordna vardagen på bästa sätt.
• Du kan få hjälpmedel som kan underlätta vardagen.

Tillsammans med vårdpersonalen får du regelbundet uppdatera din plan för vård och behandling utifrån dina behov.

Om det är något du funderar på, tveka inte att fråga din kontaktsjuksköterska eller annan vårdpersonal.

Var kan jag få palliativ vård?

Beroende på vilka behov du har, vad du vill och vad som är möjligt, kan du få palliativ vård till exempel hemma, på ett vård- och omsorgsboende eller på sjukhus. Dina behov och vad du vill kan också ändras när sjukdomen förändras. Till exempel kan du behöva vara en kortare tid på sjukhuset för att sedan vårdas hemma. Ibland kan du behöva få hjälp av flera olika vårdenheter.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Palliativ vård och Planerad vård hemma.
> Se film om Palliativ vård.

Cancerbehandling med bromsande och lindrande effekt

När det inte går att bli av med sjukdomen kan du få cancerbehandling med syfte att bromsa sjukdomen, förlänga livet och ge dig en så god livskvalitet som möjligt. Bromsande och symtomlindrande behandling har ofta god effekt på hur du mår och på sjukdomens utveckling och kan pågå så länge som den har önskad effekt. Om en bromsande behandling inte har önskad effekt kan man i många fall byta till en annan.

Med tiden kan effekten bli sämre

Med tiden är det vanligt att cancersjukdomen påverkar dig allt mer. Samtidigt kan cancerbehandlingen med tiden få sämre effekt och i stället ge fler och mer påtagliga biverkningar. Det kan nå en punkt där du inte längre har nytta av den. Tillsammans med din läkare behöver du då överväga om det är lämpligt att avbryta behandlingen.

I sådana situationer kommer du fortfarande att få palliativ vård, som syftar till att förebygga och lindra symtom som sjukdomen orsakar. Målet är att ge dig den bästa möjliga livskvaliteten och hjälpa dig att hantera sjukdomens påverkan på bästa sätt.

Vid palliativ vård i livets slutskede bedöms du ha kort tid kvar att leva, dagar eller veckor.

Det här kan vara tecken på att döden närmar sig:

• Du kan vara mer sängliggande.
• Du kan ha svårt att svälja.
• Du kan bara dricka små mängder vätska.
• Du kan ha sämre cirkulation och andning.
• Du kan ha sänkt medvetande eller vara förvirrad i perioder.

Vårdpersonalen tar hänsyn till vad du vill och behöver

Din läkare samtalar med dig och dina närstående om situationen. Ibland är även en sjuksköterska eller undersköterska med under samtalet. Även vårdteamet runt dig informeras om att du är döende.

Vårdpersonalen ska ta hänsyn till dina önskemål om vården i livets slut, och respektera dina andliga och existentiella behov.

Du ska få de läkemedel du behöver för att lindra besvärliga symtom.

Vårdpersonalen kommer att ta reda på hur du mår med jämna mellanrum. Om du inte kan berätta själv tittar man efter vissa tecken, till exempel ditt ansiktsuttryck, hur du andas och hur ditt hjärta slår. Vårdpersonalen kommer också att prata med dina närstående om hur du mår. 

Om du har särskilda behov kontaktar vårdteamet personal med rätt kompetens. Det kan vara till exempel ett smärtteam, en andlig företrädare eller en annan enhet på sjukhuset.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Vård i slutet av livet.
> Dina närstående kan läsa mer på narstaende.se.

Hälsosamma vanor kan göra stor skillnad på både kort och lite längre sikt. Om du opereras akut kan du ändå påverka resultatet genom att leva hälsosamt efter operationen.

Tobak och nikotin

Den som använder tobak får syrebrist i kroppens vävnader, och det är den vanligaste orsaken till komplikationer efter en operation. En annan effekt är att kroppen får sämre förmåga att bilda bindväv, vilket gör att sår läker sämre. Om du slutar att använda tobak minskar risken att få blodpropp, lunginflammation och sårinfektion efter operationen. Såret kommer också att läka bättre.

Tobak och nikotin finns i cigaretter, e-cigaretter, snus och upphettade tobaksprodukter. Du bör därför undvika alla produkter med tobak eller nikotin före och efter operationen.

Råd till dig som använder tobak och nikotin

Avstå från tobak och nikotin så långt före operationen som möjligt, minst 4 och gärna 8 veckor. Prata med vårdpersonalen för att få råd om hur du ska göra. Du kan också få hjälp och stöd av vårdcentralen.

Alkohol

Att dricka alkohol tiden före en operation ökar risken för sårinfektion, urinvägsinfektion och lunginflammation. Alkohol höjer även blodtrycket och ökar risken för blödning och hjärt- och kärlpåverkan. Genom att undvika alkohol så långt före operationen som möjligt kan din kropp återhämta sig från alkoholens negativa effekter.

Du kan få hjälp och stöd av vården med att sluta dricka alkohol.

Narkotika och andra droger

Berätta för din läkare om du använder narkotika eller andra droger innan du ska opereras. Det är säkrast för dig och du kan få hjälp att sluta. Läkaren har tystnadsplikt.

Fysisk aktivitet

Olika former av fysisk aktivitet och träning underlättar en snabb återhämtning och minskar risken för komplikationer efter operationen. En operation försämrar tillfälligt din fysiska förmåga. Om du tränar eller rör på dig extra mycket före operationen ökar blodets förmåga att ta upp syre och blodtrycket sänks. Genom att vara fysiskt aktiv innan du opereras kan du alltså ge hjärtat, kärlen och lungorna ett så bra utgångsläge som möjligt.

Råd om fysisk aktivitet

Hur mycket och hur intensiv fysisk aktivitet du klarar är individuellt, men all rörelse är bättre än ingen rörelse. Den allmänna rekommendationen är att röra på sig så att pulsen ökar och man blir varm och lätt andfådd 150–300 minuter i veckan, eller på en mer ansträngande nivå 75–150 minuter i veckan. Aktiviteten bör spridas över veckan. All rörelse räknas och det behöver inte vara organiserad träning. Om du kan får du gärna röra dig mer än rekommendationen.

Du kan behöva förebyggande andningsträning, om du har en lungsjukdom eller nedsatt fysisk funktion sedan tidigare. Den kan innebära träning av andningsmusklerna eller olika tekniker för att rensa uftvägarna från slem.

Kontakta en fysioterapeut om du behöver råd om fysisk aktivitet och träning inför operationen.

Matvanor

Hälsosamma matvanor och en normal vikt minskar risken för komplikationer såsom trycksår, infektion, dålig sårläkning, hjärtinfarkt och hjärtsvikt. Den stress som kroppen utsätts för under en operation gör att behovet av protein och energi ökar. Se till att få i dig tillräckligt med näring både före och efter operationen, så att du kan återhämta dig bättre.

Om du håller vikten och kan äta som vanligt, kan du följa de kostråd som rekommenderas för allmänheten. Det är bra om du även får i dig extra protein. Bra proteinrika livsmedel är till exempel fisk, kyckling, ägg, nötter, fröer, bönor, ärtor och linser, ost och andra mejeriprodukter.  

Om du har minskat i vikt eller har svårt att äta, kan du behöva kontakt med en dietist. Du kan då få kostråd och eventuellt särskilda kosttillägg.

Allmänna råd för hälsosamma matvanor

• Ät regelbundet och tillräckligt.
• Ät mycket grönsaker, frukt och bär.
• Ät mycket fullkorn.
• Ät fisk, bönor, ärtor och linser ofta, och kött ibland.
• Välj nyckelhålsmärkta mejeriprodukter och matfetter.
• Håll igen på det söta, salta och feta – läsk, sötsaker och snacks.

> Läs mer på livsmedelsverket.se. Sök på Kostråd för vuxna.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Levnadsvanor i samband med en operation.

I din kallelse får du detaljerad information om hur du ska förbereda dig. Här får du allmän information.

Inskrivning

Inför din operation har du ett inskrivningssamtal. Samtalet genomförs via telefon, video eller som ett besök på sjukhuset. Förbered dig genom att skriva ner dina frågor och ha gärna med en närstående till samtalet. Ibland sker samtalet när du kommer till sjukhuset för operationen.

Om du ska till sjukhuset på ett besök, ta med legitimation och eventuella läkemedel du behöver under dagen. Ta också med din läkemedelslista och eventuellt behandlingskort för blodförtunnande läkemedel. Om du tar naturläkemedel är det viktigt att du berättar det.

Provtagning

Du kan behöva lämna blodprover inför operationen. Antingen gör du det vid inskrivningen eller så får du en remiss för att lämna proverna på en vårdcentral eller ett laboratorium. Du får veta var du kan lämna proverna.

Stomi

Om du behöver en stomi kommer du att få träffa en stomiterapeut. Stomin kan vara tillfällig eller permanent.

Läkemedel

Inför operationen kan du behöva göra uppehåll med de eventuella läkemedel och naturläkemedel du tar, eller ändra dosen. Du kan också behöva ta nya läkemedel inför operationen. Din läkare berättar vad som gäller för dig.

EKG – mätning av hjärtats aktivitet

Du kan behöva undersökas med EKG, som mäter hjärtats elektriska aktivitet. Det är läkaren som avgör om det behövs.

Narkos

Du ska opereras i narkos. Det betyder att du är sövd. I din kallelse får du detaljerad information om hur du ska förbereda dig.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Narkos.

Fasta

Det är viktigt att du fastar före operationen, annars kan du kräkas och få ner maginnehåll i lungorna. Du får alltså inte äta eller dricka ett antal timmar innan du ska sövas. Följ instruktionerna du får.

Duscha

Du ska duscha och tvätta kroppen inför operationen. Efter att du har duschat är det viktigt att du tar på dig rena kläder.

Tarmförberedelser

Vid vissa operationer behöver tarmen vara ren. Därför kan du få laxerande dryck som ska tömma hela tjocktarmen dagen före operationen. Ibland räcker det med ett minilavemang på operationsdagens morgon. I vissa fall behövs ingen tarmrengöring alls. Du får mer information i din kallelse eller vid inskrivningsbesöket.

Ta alltid med dig:

• legitimation
• telefonnummer till närstående
• läkemedel och läkemedelslista
• tidsfördriv, till exempel böcker
• egna anteckningar och frågor
• mobiltelefon, laddare med lång sladd och hörlurar
• sköna kläder som är enkla att ta på.

Ta med dig om du ska stanna över natten:

• inneskor som är stabila och lätta att ta av och på
• extra kläder
• hygienartiklar, till exempel tandborste, tandkräm och hudkräm.

Ta inte med dig:

• värdesaker
• stora summor pengar.

> Läs mer på se. Sök på Narkos, EKG och Att lämna blodprov.

I din kallelse får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå. Här får du allmän information.

Innan du ska sövas

På sjukhuset får du byta om till särskilda kläder och låsa in dina saker i ett skåp. Du får lägga dig i en säng eller sitta i en fåtölj när du väntar på din tur.

Du får en perifer venkateter, PVK, i ett blodkärl i handen eller armen. Venkatetern är en tunn plastslang som gör att du kan få läkemedel och dropp direkt i blodet.

Personalen följer dig till operationsavdelningen när det är dags för din undersökning eller operation.

Så går det till att sövas

När det är dags att sövas får du sömnmedel i venkatetern. Du får andas extra syrgas i en mask framför munnen och näsan.

När du är sövd övervakar narkospersonalen dig och ditt hjärtas och dina lungors funktion.

När du vaknar

När du vaknar har du redan förts till en uppvakningsavdelning. Personalen där tar hand om dig tills du kan komma till en vårdavdelning eller gå hem.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Narkos – att bli sövd och Venkateter i armen eller handen

Titthålsoperation

Om det är möjligt opererar man tarmtumörer med titthålsteknik. Då gör kirurgen flera små hål i magen i stället för ett stort. Efter en titthålsoperation återhämtar du dig något snabbare och har mindre ont än om du har gjort en öppen operation. Kirurgen avgör om det går att operera med titthålsteknik.

Så går det till

Du blir sövd. Ibland får du även en tillfällig ryggbedövning som håller i sig under operationsdagen. Men du får ingen kvarvarande slang i ryggen, utan får i stället tabletter mot smärtan. Under operationen läggs en kateter in genom urinröret till urinblåsan. Katetern har du kvar tills dagen efter operationen.

Risken finns alltid att operationen inte kan slutföras via titthålsteknik. Då görs en öppen operation med ett vanligt snitt.

Robotassisterad operation

Vid titthålsoperation av tarmcancer används ibland en så kallad operationsrobot. Den kontrolleras av kirurgen. Roboten överför kirurgens handrörelser till operationsinstrumenten. Roboten kan inte göra något själv, utan operationen utförs helt av kirurgen.

Öppen operation

Om tumören är stor eller komplicerad eller om du är opererad i magen tidigare, opereras du med öppen teknik. Det innebär att man öppnar magen med ett längre lodrätt snitt.

Så går det till

Du får du oftast en ryggbedövning, så kallad epiduralbedövning. Innan du sövs får du då en tunn plastslang in i ryggen. Genom slangen får du bedövningsmedel som minskar smärtan över magen. Detta är för att du ska slippa stora doser av andra smärtstillande medel som kan ge biverkningar såsom illamående, trötthet och förstoppning. Ryggbedövningen har du kvar 2–4 dagar efter operationen.

Under operationen är du sövd, och den del av tarmen där tumören sitter tas bort. Medan du är sövd lägger man dessutom en kateter in i urinblåsan genom magen eller urinröret. Katetern tas antingen bort dagen efter operationen eller sitter kvar så länge du har ryggbedövningen.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Laparoskopi, Ryggbedövning och Kvarliggande kateter i urinblåsan.

Det finns två metoder för ryggbedövning: epiduralbedövning och spinalbedövning. Det som skiljer dem är hur långt in i ryggraden bedövningsmedlet sprutas.

Hur ska jag förbereda mig?

I kallelsen får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå.

Så går det till

Du får antingen sitta eller ligga ner när du ska få ryggbedövningen.

Innan du får själva ryggbedövningen kan du få lokalbedövning i huden.

Du kan få ryggbedövningen med en spruta som en engångsdos.

Om du behöver en bedövning som man kan fylla på, lägger man in en kateter som man antingen kan ge flera doser i, eller koppla till en läkemedelspump. Katetern är en tunn plastslang som inte brukar kännas. Denna typ av bedövning kan också användas som smärtlindring efter operationen.

Vid ryggbedövning bedövas nerverna som styr urinblåsan. Därför kan du få en urinkateter som du har kvar tills bedövningen har släppt.

Hur mår jag efteråt?

• Blodtrycket kan sjunka när bedövningen verkar, därför kontrolleras det regelbundet.
• Du kan vara öm i ryggen, ha klåda och få ett blåmärke vid stickstället. Det brukar gå över inom några dagar.
• Om du har varit helt bedövad är det vanligt att skaka och huttra en stund efter operationen.
• Om du har svårt att kissa efter att bedövningen har släppt, kontakta vården.
• Det kan hända att du får huvudvärk efter en ryggbedövning, även om det är ovanligt. Då är det bra att dricka mycket och ta värktabletter. Om det inte går över efter 1–3 dygn kan du få annan behandling.
• Allvarliga och bestående nervskador efter en ryggbedövning är mycket ovanligt.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Ryggbedövning vid operation.

Mat och näring

Du får äta och dricka som vanligt ungefär 4 timmar efter operationen. Det är viktigt att du får i dig näring och vätska och att tarmen kommer i gång. Du får mer information av sjuksköterskorna på avdelningen.

Dagarna efter operationen ska du fortsätta äta vanlig mat och dricka minst 2 liter vätska, inklusive 3 förpackningar näringsdryck per dygn. Om du behöver, får du kostråd och näringsdrycker av en dietist innan du åker hem.

Smärtlindring

Smärtlindring är viktigt för att du så snabbt som möjligt ska kunna vara uppe och röra på dig på avdelningen och kunna äta.

Stomi

Om du har fått en stomi kommer du att få träna på att sköta den med personal på vårdavdelningen och en stomiterapeut. Du får mer information om stomi om det är aktuellt för dig.

Fysisk aktivitet

Fysisk aktivitet efter en operation förbättrar sårläkningen och minskar tröttheten och risken för komplikationer såsom blodpropp i benen. Det är också ett sätt att få i gång tarmarna, vilket minskar risken för förstoppning och illamående. Rörelse gör även att lungorna fungerar bättre, vilket minskar risken för lunginflammation och att slem bildas i lungorna. Att röra på sig minskar också risken för stela leder och svagare muskler.

Såret efter en operation läker på cirka 6–8 veckor. Musklerna läker ihop snabbt, medan bindväven läker långsammare. Att röra på sig gör att såret läker snabbare, samtidigt som det är viktigt att inte ta i för hårt.

Om du har opererats med titthålsteknik är snitten mindre. Då kommer du sannolikt att återhämta dig snabbare. 

Råd för att komma igång och röra på dig

När du ligger i sängen kan du själv hålla i gång musklerna och blodcirkulationen genom att regelbundet till exempel

• lyfta armarna ovanför huvudet
• trampa med fötterna
• pressa ner knävecken mot sängen.

Träna gärna på att gå i samband med att du hjälps upp till stående. Det gör att tarmarna arbetar bättre, vilket minskar risken för illamående och förstoppning. Andra fördelar med att gå är att lungorna vidgas, blodcirkulationen ökar och musklerna och lederna blir mer rörliga.

Det är bra att vara uppe så mycket du orkar och att sitta upp när du äter.

Efter operationen, på sjukhuset

Du bör ligga i sängen så lite som möjligt och vara fysiskt aktiv så snart du kan. Efter större operationer är det vanligt att behöva vila i sängen en del. Men du återhämtar dig snabbare och får färre komplikationer om denna period blir så kort som möjligt. Att sitta upp i sängen eller på en stol, stå och gå förbättrar många av kroppens funktioner. All rörelse är betydelsefull.

Andningsträning

Att sitta upp och vara fysiskt aktiv minskar risken för komplikationer som lunginflammation, men ibland behövs också andningsträning. I så fall kan du rekommenderas olika andningsövningar med eller utan hjälpmedel. Du bör träna ofta eftersom effekten är kort. Rekommendationen är varje vaken timme under den första tiden efter operationen. Träna enligt de instruktioner du får av vårdpersonalen.

Efter utskrivning

Målet är att du ska återgå till din vanliga eller en högre funktionsnivå än före operationen. Under tiden såret läker, vanligtvis 6–8 veckor, kan du behöva undvika tyngre belastning som styrketräning och tunga lyft, men oftast går det bra med lättare fysisk aktivitet. Fysisk aktivitet kan leda till snabbare återhämtning och läkning.

Starta med lugnare aktiviteter som promenader, cykling eller lättare övningar och öka på belastningen allteftersom. Det är vanligt att vara trött, men försök ändå att vara så aktiv du kan.

Råd om fysisk aktivitet kan du få från en fysioterapeut och annan vårdpersonal. Du kan också få fysisk aktivitet på recept, FaR.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Fysisk aktivitet på recept.

Gör så här:

1. Böj benen.

2. Lägg dig på sidan. 

3. För ut benen över sängkanten. Tryck dig upp till sittande med hjälp av dina armar.

4. För att lägga dig ner, följ bilderna i omvänd ordning.

Biverkningar

Trötthet

Det är vanligt att du känner dig trött och seg när du vaknar upp efter att ha varit sövd. Det kan ta alltifrån 0,5 till 12 timmar för narkosmedlen att lämna kroppen. Du kan vara trött i flera veckor och ibland månader efter en operation, eftersom kroppens återhämtning tar mycket energi.

Illamående

Du kan må illa efter att ha varit sövd. Det går oftast över inom några timmar. Du kan få läkemedel om det är besvärligt.

Smärta

Att ha ont efter en operation är vanligt. Smärtan behandlas med smärtlindrande läkemedel antingen som tabletter eller direkt i blodet eller med ryggbedövning. Det är viktigt att du är väl smärtlindrad för att kunna återhämta dig snabbt efter operationen.

Svårt att kissa

Det kan vara svårt att kissa efter operationen. Bedövningsmedel och smärtstillande kan göra så att musklerna i urinblåsan och kring urinrörsmynningen inte fungerar.

Efter operationen kommer man att kontrollera med en ultraljudsapparat (blåsscanner) att du kan tömma blåsan.

Störd tarmfunktion

Tarmfunktionen blir ofta störd efter en operation. Dels orsakas det av att tarmarnas naturliga rytm kan störas av narkosen och operationen, dels är det en biverkan av vissa smärtstillande läkemedel. Detta kan leda till illamående, magknip och spänd mage. Besvären brukar försvinna av sig själva när tarmarna kommer i gång igen efter några dagar.

Besvär i halsen

Om du har haft en slang i halsen kan det skava i halsen efteråt. Det går oftast över inom några dagar.

Normalt bildas slem i luftrören. När du har varit sövd är det vanligt att slemmet blir segt och svårare att få upp. Att ligga eller sitta mycket kan förvärra besvären. Sövning ökar också risken för komplikationer i lungorna, till exempel lunginflammation.

För att minska risken för komplikationer bör du göra andningsövningar. Genom att ta djupa andetag kan du vidga lungorna och göra det lättare att hosta upp slemmet. Du ska därför andas 10 djupa andetag i följd varje vaken timme under dagen. Att dricka mycket gör också att slemmet blir lättare att hosta upp.

I vissa fall kan andningsövningarna göras i en så kallad PEP-pipa, som skapar ett motstånd i andningen och gör övningen mer effektiv. Om det blir aktuellt för dig kommer du att få mer information.

Komplikationer

Cirka en tredjedel får komplikationer efter en tarmcanceroperation.

Infektion i såret

Efter en operation finns risk för infektion i såret. Följ de råd du får om sårvård och hygien. Tecken på infektion är feber och rodnad runt såret. En liten rodnad runt såret är normalt.

Infektion inne i magen

En allvarligare komplikation är att tarmen inte läker (anastomiläckage), utan att du får en infektion inne i magen. Då behandlas du med antibiotika. Infektionen kan också innebära att du behöver opereras igen.

Urinvägsinfektion

Symtom vid urinvägsinfektion kan vara att du behöver kissa ofta och att det svider. Du kan ha ont i nedre delen av magen över urinblåsan. Infektionen behandlas med antibiotika om det behövs.

Blodpropp

Det finns risk för blodpropp efter en operation, och du kommer därför att behandlas med blodförtunnande läkemedel efter operationen. Du kan också rekommenderas att använda stödstrumpor.

Blodproppar uppstår ofta i benet och kallas då djup ventrombos. En blodpropp i benet kan vandra till lungorna och kallas då lungemboli. Blodproppar i lungorna kan i enstaka fall vara livshotande och måste därför alltid behandlas så fort som möjligt.

Tecken på blodpropp i benet kan vara att benet är ömt, svullet, rött och varmt. Tecken på blodpropp i lungan kan vara andnöd, hosta, håll i sidan som gör ont när du andas in, plötslig smärta i bröstet eller ryggen, trötthet, dålig ork och feber.

Fysisk aktivitet

När du kommer hem från sjukhuset är det viktigt att fortsätta vara fysiskt aktiv. Promenader och enklare sysslor i hemmet är lämpligt att börja med. Att gå i trappor är till exempel bra.

Det är individuellt hur mycket du orkar efter en operation. Anpassa aktiviteterna efter dina symtom, såsom trötthet, yrsel, smärta eller annat obehag. En stor del av din energi går åt till läkningen, så din uthållighet är begränsad under en period. Du kan därför behöva ta fler pauser än vad du är van vid. Din styrka och kondition kommer stegvis att förbättras.

Att ta i för kraftigt innebär en viss risk för att bukväggen i ärret försvagas, så kallat ärrbråck. Därför bör du under den första tiden undvika följande:

• Tyngre lyft, till exempel bära tunga väskor.
• Hård träning som löpning, styrketräning eller gympa. Tänk på att även tyngre arm- och benträning påverkar bukväggen.
• Ansträngande arbete, till exempel klippa gräs, tvätta fönster och skotta snö.

Om du har opererats med titthålsteknik kommer du att återhämta dig snabbare och kunna röra dig lättare. Risken för bråck är då liten.

Om du är rökare, tänk på att fortsätta att avstå rökning för att såret ska läka bättre.

Diskutera gärna vad som gäller för just dig med din läkare och kontaktsjuksköterska vid ditt återbesök efter operationen.

Kostråd

Efter en tarmoperation får du oftast äta och dricka som vanligt. Det är vanligt att matlusten minskar en period. Då kan det vara lättare att äta flera, mindre måltider utspritt över dagen. Du kan få kontakt med en dietist även efter att du har kommit hem.

Besvär från tarmen

Du kan uppleva besvär från tarmen under en längre tid. Beroende på vilken del av tarmen man har opererat kan du få olika besvär. Det kan påverkas av vad du äter och dina läkemedel. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har besvär.

Smärta

Du behöver troligen ta värktabletter även efter att du har kommit hem. Du avgör själv när du kan sluta ta värktabletterna. När värken minskar räcker det att ta läkemedel som innehåller paracetamol regelbundet, tills du inte behöver något smärtlindrande alls.

Dusch och omläggning

Du kan duscha som vanligt. Det räcker oftast att ha kirurgtejp över såret. Kirurgtejp och förbandsmaterial finns att köpa på apotek om du behöver.

Ibland används häftklamrar, så kallade agraffer, för att hålla ihop såret. Dessa tas bort cirka 10–14 dagar efter operationen, oftast av distriktssköterskan. Information om detta får du när du åker hem. Ibland sys såren med tråd som löses upp av sig själv och då behöver man inte ta bort stygnen.

Blodförtunnande spruta

Efter operationen behöver du en blodförtunnande spruta varje dag i en tid från och med operationsdagen. Antingen tar du den själv eller så kan du få hjälp av din distriktssköterska.

Sjukskrivning

Det är en relativt stor operation, och du blir sjukskriven minst fram till återbesöket på kirurgmottagningen 3–6 veckor efter operationen. Därefter beslutas om du behöver fortsatt sjukskrivning. Det är väldigt olika från person till person hur lång tid det tar att återhämta sig. Hur lång sjukskrivning du behöver beror också på vad du arbetar med.

Efterbehandling

Efter operationen undersöks den borttagna tarmen i mikroskop, bland annat för att se om det finns cancer i närliggande lymfkörtlar eller om tumören uppvisar andra riskfaktorer för att kunna återkomma. Om sådana riskfaktorer finns kan du behöva tilläggsbehandling med cytostatika. Detta bestäms i så fall av dig och din läkare, efter rekommendation från den multidisciplinära konferensen.

Sexuell aktivitet

Prata med din läkare eller kontaktsjuksköterska om vad som gäller för just dig.

Den nedre vänstra delen av tjocktarmen kallas kolon sigmoideum. Det är den del av tjocktarmen som ligger närmast ändtarmen.

Förberedelser

Du kommer att få veta hur du ska förbereda dig inför operationen.

En stomiterapeut kommer eventuellt att göra en markering på din mage, om det skulle bli aktuellt att göra en stomi under operationen.

Så går det till

Kirurgen kommer att via titthålsoperation eller öppen operation ta bort den del av tarmen där tumören sitter. Cirka 10 centimeter av tarmen på båda sidor om tumören tas bort för att få en bra marginal till tumören. Den tarm som är kvar kopplas ihop genom att ändarna sys ihop med tråd eller häftas ihop med en sorts häftapparat.

Förberedelser

Du kommer att få veta hur du ska förbereda dig inför operationen.

Det är ovanligt med stomi vid högersidig hemikolektomi. Om det är aktuellt för dig kommer du att få träffa en stomiterapeut.

Så går det till

Kirurgen kommer att via titthålsoperation eller öppen operation ta bort den högra delen av tjocktarmen och en kort bit av tunntarmen. Därefter kopplas tunntarmen ihop med tjocktarmen igen. Detta gör man genom att antingen sy ihop ändarna med tråd eller häfta ihop dem med en sorts häftapparat.

Förberedelser

Du kommer att få veta hur du ska förbereda dig inför operationen.

En stomiterapeut kommer eventuellt att markera med tuschpenna på din mage, om det skulle bli aktuellt att göra en stomi under operationen.

Så går det till

Kirurgen kommer att via titthålsoperation eller öppen operation ta bort övre vänstra delen av tarmen tillsammans med tumören. Cirka 10 centimeter av tarmen på båda sidor om tumören tas bort för att få en bra marginal till tumören. Den tarm som är kvar kopplas ihop genom att ändarna sys ihop med tråd eller häftas ihop med en sorts häftapparat.

Metoden är lämplig om du har andra sjukdomar som gör det för riskabelt att koppla ihop tarmen, eller om du har en svag slutmuskel i ändtarmsöppningen.

Förberedelser

Du kommer att få veta hur du ska förbereda dig inför operationen.

En stomiterapeut kommer att markera var stomin bör sitta.

Så går det till

Kirurgen tar via titthålsoperation eller öppen operation bort den del av tarmen där tumören sitter, men kopplar inte ihop tarmen igen. Tjocktarmen läggs i stället upp på magen och du får en stomi. Den sista delen av ändtarmen lämnas kvar.

Stomin kan vara permanent eller tillfällig.

Efteråt

Eftersom du har kvar en del av din ändtarm, fortsätter den att producera sekret och slem även efter operationen. Det kan tömmas ut genom att du krystar på toaletten. De första veckorna kan det även komma lite blod. Om du behöver kan du använda en tunn binda som skydd. Vanligtvis minskar sekretet och slemmet med tiden.

Operationen är aktuell till exempel om du har flera tumörer på olika ställen i tarmen, eller om du tidigare har opererats för tjock- eller ändtarmscancer. En annan orsak kan vara att risken för nya tumörer i tjocktarmen eller ändtarmen bedöms vara stor på grund av ärftlighet, eller att du har en inflammatorisk tarmsjukdom.

Förberedelser

Du kommer att få veta hur du ska förbereda dig inför operationen.

En stomiterapeut kommer att markera var den eventuella stomin ska sitta.

Så går det till

Kirurgen kommer att via titthålsoperation eller öppen operation ta bort hela tjocktarmen. Ändtarmen lämnas ofta kvar, men ibland tas även den bort. Tunntarmen kopplas antingen ihop med ändtarmen (ileorektalanastomos) eller så läggs slutet på tunntarmen upp på magen och du får en stomi (ileostomi).

Efteråt

Om du har kvar en del av din ändtarm, fortsätter den att producera sekret och slem en tid efter operationen. Det kan tömmas ut genom att du krystar på toaletten. De första veckorna efter operationen kan det även komma lite blod. Om du behöver kan du använda en tunn binda som skydd. Vanligtvis minskar sekretet och slemmet med tiden.

Förberedelser

Vid operationen behöver hela tjocktarmen vara tömd. Därför kommer du att få dricka ett laxeringsmedel dagen före operationen.

Ofta planerar man för en avlastande tunntarmsstomi (loopileostomi) i samband med operationen. En stomiterapeut kommer därför att markera var stomin ska sitta före operationen.

Så går det till

Kirurgen kommer att via titthålsoperation eller öppen operation ta bort ändtarmen tillsammans med tumören, men spara en liten bit av nedersta ändtarmen.

Tjocktarmen kopplas sedan ihop med den sparade biten av ändtarmen. Eftersom risken för läkningsproblem i ändtarmen är ganska stor, gör man ofta en stomi för att avlasta skarven medan den läker.

Efteråt

Stomin tas oftast bort vid en operation efter cirka 3–12 månader. Läkningen kontrolleras oftast med antingen röntgen med kontrast eller koloskop före stominedläggningen. Om du rekommenderas cytostatika låter man oftast stomin vara kvar tills den behandlingen är avslutad.

Operationen görs när tumören sitter långt ner i ändtarmen eller växer över på slutmuskeln, eller om man bedömer det som olämpligt att spara ändtarmsöppningen av andra skäl.

Förberedelser

Inför operationen får du tömma ändtarmen med ett minilavemang.

Stomiterapeuten kommer att markera var stomin bör sitta.

Så går det till

Kirurgen kommer att via titthålsoperation eller öppen operation ta bort hela ändtarmen och ändtarmsöppningen. Det blir då en öppning genom bäckenbotten. Denna kan ibland slutas genom att bäckenbotten sys ihop.

Om tumören växer i bäckenbotten behöver hela eller delar av muskulaturen tas bort. Bäckenbotten ersätts i så fall på något av dessa sätt:

• Ett nät sys fast.
• En så kallad lambå täcker öppningen. Lambån är en del av hud, underhudsfett och ibland en muskel från skinkan eller bukväggen.

Under operationen ligger du på rygg. Om bäckenbotten ska tas bort delas operationen oftast upp i två faser, där du först ligger på rygg när man opererar i magen och sedan på mage när man opererar kring anus. Du vänds tillbaka till ryggläge medan du fortfarande är sövd.

Du kommer eventuellt att få dränage, det vill säga en eller två tunna plastslangar som leder vätska och blod från operationsområdet. Du kommer att ha kvar dem några dagar efter operationen och de tas oftast bort när du är på sjukhuset.

Efteråt

Om din egen bäckenbotten är ihop sydd eller om du har fått ett nät, får du sitta upp direkt efter operationen. Du får röra dig fritt, men bör undvika att böja höfterna mer än 90 grader (till exempel sitta på huk) 2 veckor efter operationen.

Om du har fått en lambå får du särskild information om hur du får röra dig efter operationen.

Såret kan göra ont den första tiden. Oftast läker såret i baken långsammare än såret på magen och det är helt normalt. Stygnen tas bort efter cirka 2 veckor. Duscha såret där bak varje dag för att undvika infektion. Du kan behöva en tunn binda eller trosskydd för sekretet som kan komma från såret.

Många tycker att det är svårt att sitta längre stunder under den första tiden. Det kan kännas bättre om du sitter på mjukare underlag som en mjuk kudde eller avlastande sittdyna. Din kontaktsjuksköterska eller en arbetsterapeut kan ge råd om hjälpmedel.

Vissa upplever fantomfenomen i området. Du kan till exempel uppleva en känsla av att behöva tömma tarmen eller få en tyngdkänsla där ändtarmen har suttit. Detta avtar oftast med tiden.

När man tar bort ändtarmen och ändtarmsöppningen blir det ett sår där ändtarmsöppningen har suttit. Om man också tar bort en del av eller hela bäckenbottenmuskulaturen blir såret för stort för att enkelt sy ihop. Då kan man ta en del av ena skinkan, ibland också en del av stora sätesmuskeln, och vrida in den över såret för att täcka det. Den här tekniken kallas för en lambå. Ibland behöver man använda båda sätesmusklerna för att täcka hela såret.

Du måste följa ett schema för rörelse i 2 veckor

De första 2 veckorna får du inte böja höfterna som vanligt. Därmed får du inte heller sitta. Syftet är att lambån och såren ska läka bra. Du måste därför följa ett schema för rörelse (mobilisering) som personalen hjälper dig med.

Schemat är olika beroende på operationsmetoden. Det här är de vanligaste metoderna:

• V-Y-lambå där man bara använder hud och underhudsfett för att täcka såret.
• Gluteallambå där man använder en del av stora sätesmuskeln för att täcka såret. Då får du röra dig något mindre för att minska risken för drag i muskeln.

Du får veta vad som gäller för dig. Detta är en allmän information.

Rörelse efter V-Y-lambå

Samma dag som operationen

Du får böja max 60 grader i höfterna i max 60 minuter i sträck. Därefter behöver du ligga med raka höfter i 15 minuter.

Du får ligga på ryggen och på sidan. När du ligger på rygg får du böja höften genom att du antingen drar benen upp mot magen eller höjer huvudändan på sängen. Se bilderna nedan.

Dagen efter operationen och 13 dagar framåt

Du får böja max 60 grader i höfterna i max 60 minuter i sträck. Därefter behöver du ligga med raka höfter i 15 minuter.

Du får röra dig via sidoliggande på den sida som inte är opererad, till halvsittande, med hjälp av 2–3 personer. Därefter till stående och gående med stöd av ett gåbord. Du rör dig tillbaka till liggande via sidoliggande på den sida som inte är opererad, med hjälp av 2–3 personer.

Rörelse efter gluteallambå

Samma dag som operationen

Du får böja max 45 grader i höfterna.

Du får ligga på ryggen och på sidan. När du ligger på rygg får du böja höften genom att du antingen drar benen upp mot magen eller höjer huvudändan på sängen. Se bilderna nedan.

Det är väldigt viktigt att du kommer upp till stående och gående, även om du inte mår helt bra. Du kommer att vara helt sängliggande förutom när personalen hjälper dig upp. Du kommer att behöva hjälp av en fysioterapeut och övrig personal vid alla förflyttningar åtminstone den första veckan.

För att du ska kunna stå upp kommer du att i liggande hjälpas till en speciell brits, en tippbräda. Där spänns en rem över dina knän, så att du kan stå stadigt även om du känner dig svag. Därefter tippas brädan successivt upp till ett upprätt läge. På bilden ser du en person på en tippbräda.

När du klarar att stå utan att bli yr får du kliva av tippbrädan och träna på att gå med stöd av ett gåbord. Därefter börjar personalen träna på att hjälpa dig upp till stående utan tippbrädan.

Tre dagar efter operationen

Du får böja max 45 grader i höfterna.

Oftast är det nu som du får börja träna på att ställa dig upp utan tippbräda. Detta sker genom att du rullar över på sidan nära sängkanten och tar ner fötterna mot golvet. En person stabiliserar dina ben medan du, med hjälp, trycker upp överkroppen med hjälp av dina armar. Du reser dig alltså direkt upp till stående utan att sätta dig eller böja höfterna mer än 45 grader.

Sex dagar efter operationen

Du får böja max 60 grader i höfterna.

Du får inte höja huvudändan på sängen mer än 45 grader. När du sitter i sängen ökar trycket mot skinkorna, vilket inte är bra för lambån den första tiden efter operationen.

Ät och drick så upprätt som möjligt

Försök att äta och dricka i ett så upprätt läge som möjligt. Det är viktigt att du får i dig mycket energi, och det kan vara svårt när du ligger ner. Att dricka näringsdrycker i stället för vatten är ett bra sätt att få i dig energi.

Det är bra att du rör på dig

Träna gärna på att gå när du hjälps upp till stående. Det gör att tarmarna arbetar bättre, vilket minskar risken för illamående och förstoppning. Andra fördelar är att lungorna vidgas, blodcirkulationen ökar och musklerna och lederna blir mer rörliga.

När du ligger i sängen kan du själv hålla i gång musklerna och blodcirkulationen genom att regelbundet till exempel

• lyfta armarna ovanför huvudet
• pressa ner knävecken mot sängen.

Att träna lungorna är också mycket viktigt när du är nyopererad och sängliggande. Du kommer att få en så kallad PEP-pipa som du ska blåsa i varje vaken timme.

När får jag sitta?

Först dag 15 efter operationen får du börja sitta utifrån ett schema. Det styr hur ofta och hur länge du får sitta, så att lambån fortsätter att läka bra. Schemat börjar med att du får sitta 30 minuter vid 3 tillfällen per dag.

När man tar bort ändtarmen och ändtarmsöppningen blir det ett sår där ändtarmsöppningen har suttit. Om man också tar bort en del av eller hela bäckenbottenmuskulaturen blir såret för stort för att enkelt sy ihop. Då kan man ta en bit hud och muskel från en annan plats och svänga in över bäckenbotten för att täcka såret.

VRAM-lambå

Vid VRAM-lambå tar man en bit hud och muskel från din bukvägg och svänger ner inuti din mage mot bäckenbotten.

Gracilis-lambå

Vid gracilis-lambå tar man en muskel från lårets insida och svänger upp mot bäckenbotten för att täcka såret.

Du måste följa ett schema för rörelse i 2 veckor

För att lambån och såren ska läka bra får du inte böja höfterna som vanligt, och därmed inte heller sitta, de första 2 veckorna. Du måste följa ett schema för rörelse (mobilisering) som personalen hjälper dig med.

Det är väldigt viktigt att du kommer upp till stående och gående även om du inte mår helt bra, eftersom du kommer att vara sängliggande förutom när personalen hjälper dig upp. Du kan behöva hjälp av en fysioterapeut och övrig personal vid förflyttningar åtminstone den första veckan.

Du bör stå eller gå minst 4 gånger per dygn redan från dag 1 efter operationen. Träna gärna på att gå så mycket du kan dessa gånger. Det gör att tarmarna arbetar bättre, vilket minskar risken för illamående och förstoppning. Andra fördelar med att gå är att lungorna vidgas, blodcirkulationen ökar och musklerna och lederna blir mer rörliga.

När får jag sitta?

Du får börja sitta från dag 15 efter operationen, enligt ett schema med gradvis ökande tid:

• Första dagen får du sitta i 5 minuter vid 4 tillfällen.
• Dagen därpå får du sitta i 10 minuter vid 4 tillfällen.
• Dagen därpå får du sitta i 15 minuter vid 4 tillfällen.
• Sedan kan du öka tiden med 5–15 minuter per dag så länge såret inte spricker upp.

Lambån och såret inspekteras efter varje tillfälle så länge du ligger på sjukhus. Om såret spricker upp ska du inte träna på att sitta förrän läkaren har sagt att det går bra. Du ska sitta på mjukt underlag, antingen en vanlig huvudkudde eller avlastande dyna.

Du får inte använda sitt-ring och inte sitta på toalettstolen under de första 6 veckorna efter operationen, om inget annat sägs. Detta ökar risken för att såret spricker upp.

Det är bra att du rör på dig

När du ligger i sängen kan du själv hålla i gång musklerna och blodcirkulationen genom att regelbundet till exempel

• lyfta armarna ovanför huvudet
• trampa med fötterna
• pressa ner knävecken mot sängen.

Att träna lungorna är också mycket viktigt när du är nyopererad och sängliggande. Du kommer att få en så kallad PEP-pipa som du ska blåsa i varje vaken timme, så att dina lungor ventileras bättre.

Stent är ett självexpanderande metallrör som placeras i tarmen, genom tumören. Röret trycker på tumören så att avföringen i tarmen kan ta sig förbi.

Hur ska jag förbereda mig?

Du kan behöva ta laxeringsmedel inför behandlingen. Du får veta mer om det är aktuellt för dig.

Så går det till

Stenten kan ofta sättas in utan att du behöver sövas. Den förs in genom ändtarmen med hjälp av ett endoskop, en slang med en kamera. Många gånger använder man samtidigt röntgenutrustning.

I vissa fall kan behandlingen upprepas och då kan en ny stent läggas igenom den befintliga stenten.

Biverkningar och komplikationer

Biverkningar är ovanliga.

En allvarlig komplikation är perforation, det vill säga att det går hål på tarmen. Det behöver vanligtvis behandlas med operation.

HIPEC-behandling ges vid bukhinnecancer med ursprung från tjocktarmen, ändtarmen, blindtarmen, tunntarmen eller bukhinnan (mesoteliom).

Behandlingen kan ges på fyra ställen i Sverige: Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm, Akademiska sjukhuset i Uppsala, Skånes Universitetssjukhus i Malmö och Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.

Vad är HIPEC-behandling?

HIPEC står för Hypertermisk IntraPEritoneal Cytostatika. HIPEC-behandling är en operation där man tar bort alla tumörer som syns och sedan sköljer bukhålan med varm cytostatika.

Vad händer på HIPEC-enheten?

På HIPEC-enheten bedömer man om behandlingen är lämplig för dig. Den slutliga bedömningen av om alla tumörer går att ta bort fattas vid själva HIPEC-operationen. Du kommer att få detaljerad information på HIPEC-enheten.  

HIPEC-behandling ges vid bukhinnecancer med ursprung från tjocktarmen, ändtarmen, blindtarmen, tunntarmen eller bukhinnan (mesoteliom).

Behandlingen ges på Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm, Akademiska sjukhuset i Uppsala, Skånes Universitetssjukhus i Malmö och Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.

Vad är HIPEC-behandling?

HIPEC står för Hypertermisk IntraPEritoneal Cytostatika. HIPEC-behandling är en operation där man tar bort alla tumörer som syns och sedan sköljer bukhålan med varm cytostatika.

Beroende på vilka organ som är berörda kan operationstiden vara olika lång. Räkna med att behandlingen tar hela dagen och ibland även kvällen.

Du får veta vad som gäller för dig. Detta är en allmän information.

Ta med dig

• Legitimation
• Mediciner, eventuell medicinlista
• Telefonnummer till närstående
• Stadiga inneskor och eventuellt en morgonrock
• Hygienartiklar
• Tidsfördriv, till exempel böcker och tidningar
• Egna anteckningar och frågor

Ta inte med dig

• Värdesaker (smycken med mera)
• Stora summor pengar

Operationsdagen

På morgonen får du läkemedel och näringsdrycker. Du får även duscha igen. Du ska klä på dig en operationsrock, strumpor och kalsonger eller trosor, och sängen kommer att bäddas ren. Därefter körs du till operationsavdelningen. Hela operationen tar vanligen cirka 8–10 timmar.

Så här går operationen till

Operationen börjar med att kirurgen gör ett snitt i magen från nederkanten av bröstbenet till blygdbenet för att kunna inspektera hela bukhålan. All synlig cancer tas bort. Beroende på var tumörerna sitter kan det bli aktuellt att ta bort andra organ eller delar av andra organ. Exempel på organ som kan tas bort är mjälten, gallblåsan, äggstockarna, livmodern och delar av tarmarna.

I vissa fall är tumörerna så spridda i bukhålan eller växer på en så stor del av tunntarmen att det inte går att genomföra behandlingen. Operationen avbryts då och magen sys ihop igen. Du kommer sannolikt i stället att behandlas med cytostatika i blodet.

Så här går cytostatikabehandlingen till

Efter att man har tagit bort all synlig cancer sköljs bukhålan med cytostatikavätska. Den är uppvärmd till 40–42 grader för att få bort cancerceller som kan vara kvar. Cytostatikan värms eftersom cancercellerna då blir mer känsliga. Cytostatikabehandlingen sker med hjälp av ett pumpsystem som pumpar runt den varma cytostatikavätskan under 30–90 minuter. Hur lång tid behandlingen tar beror på vilken typ av cytostatika du får.

Efter behandlingen får du oftast en eller flera slangar, så kallade dränage, som sitter kvar för att få ut kvarvarande vätska.

Möjliga komplikationer efter operationen

Operationer innebär alltid risk för komplikationer. HIPEC-behandlingen är en stor operation som pågår under många timmar, inklusive behandling med cytostatika under operationen. Detta ger större risk för komplikationer än andra operationer.

Det finns risk för till exempel blodproppar, lunginflammation, blödning och infektion. Det finns även risk att tarminnehåll läcker ut, vilket kan leda till att du behöver opereras flera gånger.

Före, under och efter operationen får du behandling för att minska riskerna, men det går inte att helt undvika dem. Du kan själv minska riskerna genom att inte röka.

Ett annat besvär är den långsamma återhämtningen av magsäcken och tarmarnas normala funktion. Det kan ta flera veckor innan du kan äta mat i vanliga portioner igen. Det är också vanligt att må illa de första veckorna efter operationen.

Möjliga komplikationer av cytostatikan

En del av cytostatikan kan tas upp i blodet. Det kan göra att ditt immunförsvar tillfälligt blir sämre under ett par veckor efter behandlingen.

En annan komplikation kan vara håravfall så att håret blir tunnare. Det kommer att växa ut igen.

På sjukhuset

Efter operationen kommer du att vara på en intensivvårdsavdelning eller postoperativ avdelning i 1–2 dygn. Där övervakas du mer intensivt än på den vanliga vårdavdelningen. Om du vill ta emot besök bedömer personalen om det är möjligt.

När ditt allmäntillstånd bedöms som stabilt får du komma tillbaka till vårdavdelningen.

Slangar

Efter operationen kommer du att ha flera slangar kopplade till dig:

• Epiduralkateter (ryggbedövning, så kallad EDA) som går in i ryggen och är till för smärtlindring. Den ska sitta 5–7 dagar, ibland kortare och ibland längre beroende på hur bra smärtlindringen fungerar.
• Urinkateter som sitter kvar några dagar.
• Central venkateter (en tunn slang vid halsen) för dropp. Den sitter kvar tills du kan äta och dricka helt själv, oftast efter 1–2 veckor.
• Dränage, alltså slangar för att leda bort vätska ur magen. Dessa tas bort när det inte längre kommer så mycket vätska, oftast inom en vecka.
• I vissa fall har du en slang från näsan ner i magsäcken. Slangen leder bort vätska som samlas i magsäcken, eftersom mag-tarmkanalen inte fungerar normalt direkt efter operationen. Denna slang kallas ventrikelsond.
• Ibland får du en stomi, en öppning på magen där tarminnehållet samlas i en påse.

Mat

Du kan börja äta mer varierat när du har återhämtat dig och tarmarna börjar fungera igen. Du kan då uppleva kramp i magen när du äter.

Smärtlindring

Som smärtlindring kommer du att ha en ryggbedövning, EDA. Den brukar fungera bra, men kan som alla läkemedel ha olika effekt på olika personer. Personalen kan behöva justera dosen så att det blir bra för just dig. Därför är det viktigt att du berättar om du får ont.

Fysisk aktivitet

Fysisk aktivitet är viktigt under sårläkningen. På vårdavdelningen kommer du därför att träffa en fysioterapeut. Du får också hjälp att komma upp ur sängen och börja röra på dig.

Stödstrumpor

Du kommer att ha stödstrumpor för att minska svullnaden i benen. Du ska ha dem i 6 veckor dygnet runt, följt av 6 veckor dagtid. Stödstrumporna minskar risken för blodproppar.

Stygn

Stygnen kommer att tas bort efter cirka 14 dagar. Om du har åkt hem innan dess tas de bort på din vårdcentral.

När kan jag åka hem?

Du stannar oftast på vårdavdelningen 1–2 veckor. Om du bor i en annan region än den du opereras i, kan du ofta få vård på ditt hemsjukhus en del av tiden.

Ibland behövs ytterligare några dagars återhämtning på en rehabiliteringsenhet innan du åker hem. Du och vårdpersonalen kommer överens om den bästa lösningen för dig.

Hemma igen

Du kommer att bli kallad till ett återbesök efter cirka 4 veckor. Innan det kommer din kontaktsjuksköterska att ringa dig. Eventuellt får du fortsatt behandling med cytostatika. Den startar i så fall inom 8 veckor efter operationen.

Det finns vissa regler för hur du får lyfta och röra dig efter att du har kommit hem. Fysioterapeuten på vårdavdelningen kommer att berätta för dig vad du bör tänka på.

Använd stödstrumpor dygnet runt de första 6 veckorna, och sedan dagtid i 6 veckor eller efter läkarens rekommendation.

Sex

Det finns inga medicinska hinder för att ha sex. Det är dock vanligt att den sexuella lusten inte är som den var före behandlingen.

Kvinnor som har fått sin livmoder borttagen under HIPEC-operationen bör inte ha vaginalt samlag under de första 6–8 veckorna.

Mat

Du får äta vad du vill när du kommer hem, om ni inte har kommit överens om något annat. Det är vanligt att din smak och lukt förändras efter behandlingen, men det brukar gå över efter ett tag. Det är oftast svårt att äta större måltider de första veckorna. Ät i stället små portioner och mycket oftare än vanligt.

Ofta går du ner några kilo de första veckorna, men därefter brukar vikten bli stabil. Det är viktigt att du inte fortsätter att gå ner i vikt många veckor efter operationen.

Sår

Du behöver inte vara extra rädd om ditt sår. Duscha och tvätta dig som vanligt. Om såret fortfarande är öppet kommer personalen att visa hur du bäst ska ta hand om det. I vissa fall kan du behöva få hjälp av en distriktssköterska på vårdcentralen för att lägga om såret.

Trötthet

Ofta känner du dig mycket trött efter en stor operation och annan cancerbehandling. Det kan hålla i sig under flera månader, men går så småningom över. Försök att motionera så gott du kan för att rehabiliteringen ska gå bra och du ska få tillbaka dina krafter.

Din ändtarmscancer har svarat mycket bra på strålbehandlingen och du remitteras nu till en Watch and Wait-enhet för bedömning. Där kommer man att titta på dina magnetkamerabilder och undersöka ändtarmens insida. Om tumören ser ut att vara borta kan du erbjudas att följas enligt Watch and Wait. Du kommer då att kontrolleras med magnetkameraundersökning och kontroll av tarmen var tredje månad under en period.

Om du inkluderas i Watch and Wait kommer du att få veta mer om vad det innebär för dig.

Om man i stället bedömer att tumören inte är helt borta, kommer du att remitteras tillbaka till hemsjukhuset för en operation.

Så går det till

Du är sövd under operationen.

Stomin tas loss från huden, tarmändarna sys ihop och öppningen i magen stängs. En mindre öppning kan vara kvar.

I undantagsfall behöver man göra ett större snitt i magen för att lägga ned stomin.

Hur mår jag efteråt?

Du stannar oftast på sjukhuset någon dag.

De första veckorna efteråt kommer tarmfunktionen i många fall vara dålig. Det kan bero på att tarmen som har varit bortkopplad inte fungerar normalt direkt efter operationen. Det kan också bero på den behandling du har fått för din tarmcancer. Innan du går hem ska du få recept på stoppande läkemedel som du kan ta om du har diarré eller täta trängningar till avföring. Ta gärna också tarmreglerade fiberpreparat, till exempel preparat gjorda av psylliumfröskal (husk) som du köper i en vanlig mataffär eller på apotek. Det suger upp vätska ur tarminnehållet så att avföringen stabiliseras. Följ de instruktioner du får när du skrivs ut från sjukhuset. Du får också veta hur du ska sköta såret.

Efter några veckor fungerar tarmen bättre, men det är sannolikt att din tarmfunktion har påverkats av din behandling och vissa besvär kan kvarstå livslångt. Om du fortfarande har dålig tarmfunktion 3–4 veckor efter stominedläggningen, fråga din kontaktsjuksköterska eller läkare om råd, för det finns mycket hjälp att få. Det finns också separat skriftlig information om hur man hanterar dålig tarmfunktion efter tarmcancerbehandling.

För att skydda huden runt ändtarmen kan du använda hudskyddande salva (barriärsalva) och bomullskompresser. Använd mjukt toalettpapper när du torkar dig, och använd gärna oljebaserad tvål som inte torkar ut huden.

Ha gärna inkontinensskydd, hudskyddande salva och läkemedel mot diarré hemma.

Vänd dig till din kontaktsjuksköterska om du behöver fler råd.

Uppföljning

Efter operationen följs du upp. Du kommer att få mer information om uppföljningen av din kirurg eller kontaktsjuksköterska.

Fysisk aktivitet efter en operation bidrar till att

• få i gång blodcirkulationen, vilket förbättrar sårläkningen och minskar risken för lunginflammation och blodpropp i benen
• få i gång tarmarna och minska risken för förstoppning och illamående
• förbättra lungfunktionen, vilket minskar risken för lunginflammation och slem i lungorna
• minska risken för stela leder och svaga muskler.

Du bör komma igång och röra på dig så snart som möjligt efter operationen. Personalen visar dig hur du bäst tar dig upp och rör dig utan att belasta operationssåret. Det är oftast bra att vara uppe så mycket du orkar och att sitta upp när du äter.

Om du ligger ner mycket bör du röra på fötterna fram och tillbaka. Det ökar blodcirkulationen och minskar risken för till exempel blodpropp.

Efter operationen, på sjukhuset

Efter operationen bör du ligga i sängen så lite som möjligt och vara fysiskt aktiv så snart du kan. Efter större operationer är det vanligt att behöva ligga i sängen en kortare eller längre period. Men du återhämtar dig snabbare och får färre komplikationer om denna period blir så kort som möjligt. Att sitta upp i sängen eller på en stol, stå och gå förbättrar många av kroppens funktioner. All rörelse är betydelsefull.

Andningsträning

Att sitta upp och vara fysiskt aktiv minskar risken för komplikationer som lunginflammation, men ibland behövs också andningsträning. I så fall kan du rekommenderas olika andningsövningar med eller utan hjälpmedel. Du bör träna ofta eftersom effekten är kort. Rekommendationen är varje vaken timme under den första tiden efter operationen. Träna enligt de instruktioner du får av vårdpersonalen.

Efter utskrivning

Målet är att du ska återgå till din vanliga eller en högre funktionsnivå än före operationen. Under tiden såret läker, vanligtvis 6–8 veckor, kan du behöva undvika tyngre belastning som styrketräning och tunga lyft, men oftast går det bra med lättare fysisk aktivitet. Fysisk aktivitet kan leda till snabbare återhämtning och läkning. Hur lång tid det tar innan operationssåret är läkt beror bland annat på vilken operationsteknik som använts.

Starta med lugnare aktiviteter som promenader, cykling eller lättare övningar och öka på belastningen allteftersom. Det är vanligt att vara trött, men försök ändå att vara så aktiv du kan.

Råd om fysisk aktivitet kan du få från en fysioterapeut och annan vårdpersonal. Du kan också få fysisk aktivitet på recept, FaR.

> Läs mer på 1177.se. Sök på FaR - fysisk aktivitet på recept

Inför operationen kommer du att få mer information om

• vad en stomi är
• hur stomin ska skötas
• hur tarmarna eller urinvägarna kommer att fungera efter operationen
• vad som kommer att hända efter operationen
• hur det är att ha en stomi och hur det kan påverka det dagliga livet.

Stomins placering anpassas efter din kropp

Du får en markering på din mage före operationen som visar var stomin kommer att placeras. När du får markeringen får du ligga på rygg, sitta och stå upp, så att stomin placeras på ett ställe som känns bra. Det viktigaste är att stomin sitter på ett ställe där du ser den. Placeringen ska även anpassas efter magens utseende.

Vad händer efter operationen?

Du får börja lära dig att sköta din stomi på sjukhuset efter operationen. Du kan få hjälp av hemsjukvården när du är hemma, om du inte hinner bli trygg med stomin på sjukhuset.

Du får information om hjälpmedel som du behöver

Innan du lämnar sjukhuset får du veta hur du får de hjälpmedel du behöver för att sköta stomin. En stomiterapeut skriver recept på de hjälpmedel som du behöver.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Läkemedel på recept – kostnader.

Återbesök på en stomimottagning

Du träffar din stomiterapeut eller annan lämplig vårdpersonal regelbundet det första året efter operationen. Då får du råd och får lära dig mer om hur du ska ta hand om din stomi. Du får också prova ut vilken modell av stomipåse som passar dig bäst. Det kan ibland ta tid att hitta en påse som du trivs med.

Hur mycket hjälpmedel du behöver till stomin kan variera över tid. Du kan också komma på frågor när du har haft stomin ett tag. Därför är det viktigt att du håller kontakten med stomimottagningen så länge som du har en stomi.

Att leva med stomi

Det är olika från person till person hur man anpassar sig till att leva med en stomi. De flesta anpassar sig till den nya situationen och fortsätter att leva som tidigare. Det är viktigt att komma ihåg att en magoperation kan ta många månader att hämta sig från. På stomimottagningen kan du prata med en stomiterapeut om det som känns svårt.

Att vara närstående till någon med stomi

Prata med dina närstående om vad det innebär att leva med stomi, för att underlätta för dem att ge dig stöd. Berätta gärna om hur stomin fungerar och hur den ska skötas. Om du vill kan en närstående vara med när du ska träffa stomiterapeuten.

Komplikationer

Den vanligaste komplikationen är hudproblem runt stomin, under påsens häftplatta. Det kan gå över, men ibland kan du behöva få hjälp på en stomimottagning. Kontakta din stomiterapeut om dina hudbesvär inte läker efter några dagar. Då kan stomibandagen behöva kompletteras eller bytas ut.

Andra komplikationer kan vara förstoppning, bråck runt stomin eller höga flöden i stomin.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Stomi.

> Läs mer på ILCO.nu.

> Läs mer på magotarm.se.

En stomiterapeut informerar om stomin

Det är oftast en stomiterapeut som informerar om stomin. En stomiterapeut är en specialistutbildad sjuksköterska. Stomiterapeuten arbetar tillsammans med kirurgen som opererar dig. Stomiterapeuten kommer bland annat att berätta och visa följande:

• Vad en stomi är.
• Hur stomin ska skötas.
• Hur tarmarna eller urinvägarna kommer att fungera efter operationen.
• Vad som kommer att hända efter operationen.
• Hur det är att ha en stomi och hur det kan påverka det dagliga livet.

Du kommer även få möjlighet att stomiträna innan operationen. Det finns ett träningspaket som du kan prova i lugn och ro hemma.

Stomins placering anpassas efter din kropp

Du får en markering på din mage innan operationen som visar var stomin kommer att placeras.

När du får markeringen får du ligga på rygg, sitta och stå upp, så att stomin placeras på ett ställe som känns bra. Det viktigaste är att den sitter så att du ser den. Placeringen ska även anpassas efter magens utseende.

Placeringen görs oftast tillsammans med en stomiterapeut. Ibland är kirurgen som ska operera dig med.

En ileostomi görs av tunntarmen. Stomin placeras oftast på höger sida av din mage.

Tarminnehåll som kommer från tunntarmen har en lös konsistens. Tunntarmsinnehåll luktar annorlunda än avföring som har transporterats genom tjocktarmen.

Töm påsens innehåll i toaletten

Byt påsen en gång per dygn och töm innehållet i toaletten 4–7 gånger per dygn. Många tömmer påsen samtidigt som de kissar.

Mängden som behöver tömmas under ett dygn brukar vara 0,5–1 liter. Det varierar från person till person och beror på vad du har ätit och druckit.

Avlastande stomi

Ibland görs en så kallad avlastande stomi på tunntarmen och ibland även på tjocktarmen. Den tillfälliga stomin har oftast två öppningar. Genom den tillförande öppningen kommer avföringen ut. Den andra avförande öppningen har kvar en förbindelse med den urkopplade tarmen. Den tillfälliga stomin görs för att skydda den skarv som har gjorts på tarmen, så att den får läka i lugn och ro.

Kostråd om du har en ileostomi

Den första tiden efter operationen kan du vara känslig för trådig och svårsmält mat. Exempel på sådan mat är svamp, majs och broccolistjälkar. Det kan därför vara bra att inte äta dessa livsmedel ungefär 4–6 veckor efter operationen.

Kroppen förlorar mer vätska och salt via tarmen genom en stomi på tunntarmen. Det beror på att tarminnehållet inte passerar genom tjocktarmen, där vätska och salt annars sugs upp. Tänk därför på att dricka mer vätska och att salta extra på maten. Detta är särskilt viktigt under varma dagar och om du anstränger kroppen mycket.

• Ät långsamt och tugga maten väl.
• Tugga med stängd mun och försök att inte svälja luft (det kan orsaka gaser).
• Ät gärna fler mindre måltider i stället för få och stora måltider.
• Försök äta på regelbundna tider varje dag.
• Försök äta allsidigt och varierat.
• Salta extra på maten.
• Undvik att dricka vid måltiderna, eftersom det kan öka stomiflödet. Drick i stället mellan måltiderna.
• Drick cirka 2 liter per dygn. Vid höga stomiflöden gäller dock speciella regler för vad du bör dricka – se avsnittet om vanliga komplikationer vid ileostomi.

  Du kan få fler kostråd av din stomiterapeut eller en dietist.

Uttorkning

Det är viktigt att du är uppmärksam på symtom som är vanliga vid uttorkning:

• yrsel
• muntorrhet
• ökad törst
• minskad svettning
• liten mängd urin
• mörk urin
• muskelkramper
• huvudvärk.

Höga stomiflöden

Tarminnehållet från en tunntarmsstomi är naturligt tunnflytande. Var uppmärksam på om mängden och konsistensen på tarminnehållet ändras, till exempel om du får tömma stomipåsen oftare eller om tarminnehållet blir tunt som vatten.

Försök att uppskatta hur mycket du har tömt ur stomipåsen under ett dygn. En halvfull stomipåse innehåller cirka 2 deciliter. Om du förlorar mer än 1,5 liter per dygn kan det snabbt leda till uttorkning om det inte behandlas.

Väg dig regelbundet och var uppmärksam på om du börjar gå ner i vikt. Det är vanligt vid höga stomiflöden.

Förhindra uttorkning

Du bör själv försöka kompensera förlusterna av vätska och salt samt minska stomiflödet, för att förhindra att situationen blir så allvarlig att du behöver sjukhusvård med dropp.

Om du blir törstig:

• Drick inte mer än 5 deciliter av drycker utan salt, eftersom det leder till högre flöden i stomin.
• Använd i stället vätskeersättning som du blandar själv eller köper på apoteket.
• Försök att dricka 1 liter vätskeersättning per dygn jämnt fördelat över dagen.
• Drick inte större mängder på en gång utan drick klunkvis.
• Undvik att dricka i samband med måltider, eftersom det kan öka stomiflödet.

Recept på vätskeersättning

• 1 liter vatten
• 6 teskedar strösocker
• 0,5 tesked salt

Blanda vatten, socker och salt tills allt har löst upp sig.

Vätskeersättningen kan förvaras högst ett dygn i kylskåp.

Du kan smaksätta vätskeersättningen med några droppar citron eller 2 teskedar koncentrerad fruktjuice.

Om egenvård inte hjälper, prata med din stomiterapeut, dietist eller kontaktsjuksköterska. Det finns till exempel receptbelagd vätskeersättning.

Läkemedel mot höga stomiflöden

Du kommer att få recept på tabletter mot diarré som du kan ta vid behov mot höga stomiflöden. Tabletterna kan ha olika namn men innehåller den aktiva substansen loperamid. De går också att köpa receptfritt. Ta tabletten 30–60 minuter före måltid för bästa effekt. Maxdosen är vanligen 2 tabletter 4 gånger dagligen (max 8 tabletter per dygn). När du har en tunntarmsstomi är det vanligt att behöva ta maxdosen.

• Även bulkmedel kan ge minskade stomiflöden genom att göra tarminnehållet mindre tunnflytande. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare för att få råd.

Använd eventuellt tarmreglerande läkemedel som du har blivit rekommenderad.

Använd inte laxerande läkemedel när du har en tunntarmsstomi. Det kan orsaka svår uttorkning.

Stomibandage

Om du har höga stomiflöden riskerar bandaget att läcka. Det finns flera olika lösningar vid läckage, till exempel tätningspasta eller hudskyddsringar som gör att förbandet sluter tätt mot huden. Det finns också stora stomipåsar som rymmer mer tarminnehåll, samt buktade stomiplattor som minskar läckagerisken genom att trycka ner huden runt stomin.

Ett annat tips är att byta stomibandaget före måltid, gärna på morgonen när tarmen är som minst aktiv. Var också noggrann med hudvården för att förebygga hudskador runt stomin. Glöm inte att tömma stomipåsen ofta.

Prata med din stomiterapeut om de alternativ som finns, så att stomibandaget anpassas efter dina behov.

Stopp i tarmen – tarmvred

Med tarmvred menas att det har blivit stopp i tarmen, på grund av ett hinder eller att tarmrörelserna tillfälligt har stannat av. Det är ett allvarligt tillstånd som kan kräva sjukhusvård.

Vanliga symtom på tarmvred:

• kraftig magsmärta som ofta kommer och går
• illamående med eller utan kräkningar
• att det inte kommer något i stomin
• att magen blir uppspänd.

Efter operationen kommer avföring och gas ut genom stomin. Det går inte att knipa och hålla emot eller krysta och ta i för att tömma stomin. Det finns inte heller något i en stomi som stoppar upp flödet. Efter operationen måste du därför alltid ha en påse fäst över stomin. Påsen kallas för ett stomibandage.

Du behöver byta påse

Den vanligaste påsen som används vid kolostomi är en så kallad sluten modell. Det betyder att påsen inte går att tömma. Du byter i stället hela påsen när det behövs.

Oftast byter du påsen 1–3 gånger per dygn, men det varierar från person till person.

Stomi vid tjocktarmscancer

Vid tjocktarmscancer behövs oftast inte en stomi. Men om du har andra sjukdomar som kan försvåra läkningen eller om du har en svag slutmuskel i ändtarmsöppningen, kan stomi ändå bli aktuellt.

Stomi vid ändtarmscancer

Vid ändtarmscancer kan du behöva en stomi. Om man kopplar ihop tjocktarmen ner mot ändtarmen, får du ibland en avlastande stomi medan skarven läker. Det är då en så kallad ileostomi, vilket innebär att det är tunntarmen som är uttagen på magen. Stomin brukar tas bort vid en operation efter några månader.

Om tumören sitter mycket nära ändtarmsöppningen så att även den måste tas bort, får du en permanent stomi. Det är då en så kallad kolostomi, vilket innebär att tjocktarmen är uttagen på magen.

Du får mer information om stomi om det är aktuellt för dig.

Kostråd

Du kan uppleva besvär med ljudet från gaser om du har en stomi på tjocktarmen. Du kan då försöka att äta mindre av mat som är gasbildande. Exempel på sådan mat är lök, ägg, bönor och mat som innehåller sötningsmedlet sorbitol.

Prata med din stomiterapeut eller en dietist för att få fler kostråd.

Stopp i tarmen – tarmvred

Med tarmvred menas att det har blivit stopp i tarmen, på grund av ett hinder eller att tarmrörelserna tillfälligt har stannat av. Det är ett allvarligt tillstånd som kan kräva sjukhusvård.

Vanliga symtom på tarmvred:

• kraftig magsmärta som ofta kommer och går
• illamående med eller utan kräkningar
• att det varken kommer avföring eller gaser
• att magen blir uppspänd.

Om du är förstoppad

• Drick mycket.
• Motionera regelbundet.
• Ät lösande mat, till exempel mat med mycket fibrer, grönsaker, frukt och katrinplommon.
• Använd eventuellt tarmreglerande läkemedel som du har blivit rekommenderad.

Bråck

Ibland kan det uppstå ett bråck vid stomin. Då buktar huden ut runt stomin och det kan bli svårt att fästa stomibandaget. Det kan göra ont och kännas tungt runt utbuktningen.

Kontakta en läkare eller en stomiterapeut om du misstänker att du har bråck. Ibland kan du behöva använda en speciell gördel som stomiterapeuten kan hjälpa dig att prova ut. Ibland behöver bråcket opereras.

En urostomi görs när urinblåsan måste opereras bort. Urostomin leder ut urinen ur kroppen och samlar upp den i en påse. Urostomin placeras på höger sida av din mage.

Ibland kallas urostomi för Bricker.

Kirurgen använder en bit av tunntarmen och fäster urinledarna till den ena ändan av tarmbiten. På den andra ändan av tarmbiten görs en stomi, så att urinen kan ledas ut den vägen.

Eftersom stomin är gjord av en bit tunntarm kommer det att finnas tarmludd (tarmslem) i urinen. Det är normalt. Tunntarmens funktion påverkas inte av att en bit tas bort.

Töm påsens innehåll i toaletten

Stomipåsarna har en liten kran för tömning. De har också en backventil för att urinen inte ska kunna rinna upp mot stomin när du ligger ner. Byt påsen en gång per dygn, och töm innehållet i toaletten flera gånger om dagen.

Påsen kan kopplas till en större uppsamlingspåse när du ska sova. Den har en lång slang och kan läggas på golvet eller hängas på sängkanten. Då slipper du gå upp för att tömma påsen under natten.

Kostråd

Du kan äta som vanligt, men drick gärna mycket.

Urinvägsinfektion

Om urinen är grumlig och du har feber eller frossa ska du kontakta vården. Om det behövs en urinodling är det viktigt att den tas direkt från urostomin med hjälp av en tunn slang.

Blodprover

Blodprover ska tas för att kontrollera din njurfunktion. Du får mer information om provtagningen av din läkare.

När du är hemma igen kan du ofta sköta stomin helt själv. Hemtjänsten eller hemsjukvården kan hjälpa dig när du är hemma, om du har svårt att lära dig på sjukhuset.

Du ska få information om hjälpmedel som du behöver

Innan du lämnar sjukhuset ska stomiterapeuten berätta hur du får de hjälpmedel som behövs för att sköta stomin. Stomiterapeuten eller distriktssköterska förskriver de hjälpmedel som du behöver.

I de flesta regioner hämtar du ut hjälpmedlen på ett apotek. De ingår i högkostnadsskyddet precis som läkemedel.

I några regioner är hjälpmedel till stomier kostnadsfria. Du kan få dem levererade till din bostad eller till ett utlämningsställe.

Återbesök på en stomimottagning

Du träffar din stomiterapeut regelbundet det första året efter operationen. Då får du råd och får lära dig mer om hur du ska ta hand om din stomi. Du får också prova ut vilken modell av stomipåse som passar dig bäst. Det kan ibland ta tid att hitta en påse som du trivs med.

Hur mycket hjälpmedel du behöver till stomin kan variera över tid. Du kan också komma på frågor när du har haft stomin ett tag. Därför är det viktigt att du håller kontakten med stomimottagningen så länge du har en stomi.

Att leva med stomi

Det är olika från person till person hur man anpassar sig till att leva med en stomi. De flesta anpassar sig till den nya situationen och fortsätter att leva som tidigare.

På stomimottagningen kan du prata med en stomiterapeut om det som känns svårt.

Att vara närstående till någon med stomi

Prata med dina närstående om vad det innebär att leva med stomi, för att underlätta för dem att ge dig stöd. Berätta gärna om hur stomin fungerar och hur den ska skötas. Om du vill kan en närstående vara med när du ska träffa stomiterapeuten.

Komplikationer

Den vanligaste komplikationen är hudproblem runt stomin, under påsens häftplatta. Det kan gå över, men ibland kan du behöva få hjälp på en stomimottagning. Kontakta din stomiterapeut om dina hudbesvär inte läker efter några dagar. Då kan stomibandaget behöva kompletteras eller bytas ut.

Andra komplikationer kan vara förstoppning, bråck runt stomin eller höga flöden i stomin.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Stomi.
> Läs mer på ILCO.nu. Sök på Stomier & stomiprodukter.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Vad kostar läkemedel på recept?

Cytostatika kallas ibland för cellgifter eller kemoterapi. Läkemedlen är effektiva mot cancerceller men påverkar även friska celler i kroppen, till exempel hårceller och könsceller.

Nyare läkemedel kan vara en kombination av målriktade läkemedel och cytostatika. Dessa riktar in sig mer specifikt mot cancercellerna.

En cytostatikabehandling kan bestå av flera olika läkemedel. Du kan få cytostatika som enda behandling eller i kombination med andra behandlingar, till exempel före eller efter en operation.

Behandlingen ges ofta i omgångar, så kallade kurer, med viss tid emellan. Hur många kurer och hur höga doser du får anpassas efter dig.

Så går det till

Cytostatika får du direkt i blodet genom dropp, pump eller spruta, eller tar som tabletter eller kapslar.

Om du ska få cytostatika genom dropp, får du ofta en tunn slang i ett blodkärl som kan sitta kvar så länge du behöver den. Det kan vara till exempel en subkutan venport eller PICC-line.

Tabletter och kapslar med cytostatika tar du själv hemma.

Så hanterar du läkemedlet

• Förvara läkemedlet skyddat för barn och obehöriga.
• Tabletter får inte delas eller krossas. Kapslar får inte öppnas. Prata med din behandlingssjuksköterska, kontaktsjuksköterska eller apoteket om du har svårt att svälja tabletterna eller kapslarna.
• Använd sked eller handskar när du tar i tabletterna eller kapslarna. Diska skeden, släng handskarna och tvätta händerna direkt efteråt. Detta ska du göra för att skydda andra som kanske rör vid samma ytor som du. Det påverkar inte dig själv om du tar i tabletterna eller kapslarna.
• Tabletter och kapslar som du inte har använt ska du lämna tillbaka till ett apotek.

Vanligt att lämna blodprov

Behandlingen med cytostatika kan göra att du får sämre blodvärden. Det är därför vanligt att lämna blodprov i samband med behandlingen. Vilka prover och hur ofta de kontrolleras beror på vilken typ av behandling du får och hur du reagerar på den.

Du får veta om något behöver ändras

Om något behöver ändras kontaktas du. Om du inte hör något fortsätter du din behandling som planerat och lämnar blodprover enligt remissen.

I vissa regioner kan du se dina provsvar om du loggar in på 1177. Det är då viktigt att veta att dina värden kan avvika från normalvärdena för personer som inte behandlas mot cancer. Du behöver inte bli orolig om dina värden avviker, utan lita på att läkaren hör av sig om något behöver ändras.

Du kan få biverkningar

Cytostatika påverkar även friska celler, vilket kan ge olika biverkningar. Exempel på biverkningar av cytostatika är illamående, håravfall och ökad infektionskänslighet.

Vi människor reagerar olika på läkemedel. Därför går det inte alltid att säga vilka biverkningar du kommer att få. I beskrivningen av läkemedlet ser du vilka biverkningar din behandling kan ge. Det är olika hur länge man har biverkningar. För en del kan det ta flera år efter avslutad behandling innan biverkningarna försvinner helt.

Vissa biverkningar går att förebygga. Du kan därför ordineras ytterligare läkemedel mot till exempel illamående eller allergiska reaktioner.

Hantera kroppsvätskor säkert för att skydda andra

Kroppen gör sig av med resterna av cytostatikan genom olika kroppsvätskor, till exempel urin och avföring. Mängden cytostatika i kroppsvätskorna är störst direkt efter en kur. Olika läkemedel tar olika lång tid att få ur kroppen.

Generellt gäller att du bör vara försiktig med dina kroppsvätskor under behandlingen och de 7 första dygnen efter att behandlingen är slut, för att skydda personer i din omgivning. Du kan få andra råd från vårdpersonalen.

Tvätt och hygien

• Om någon annan hanterar dina kroppsvätskor ska hen alltid använda engångshandskar.
• Om du svettas så att kläder och lakan blir blöta bör du duscha och byta kläder och sängkläder.
• Tvätta kläder och tyger som har fått spill av kroppsvätskor direkt om det går, helst separat. Använd vanligt tvättmedel. Om du inte kan tvätta direkt, förvara dem i en sluten plastpåse så länge.
• Sitt ner på toaletten för att undvika att stänka urin. Fäll ner locket innan du spolar, och spola två gånger. Om du använder mulltoalett, utedass eller torrtoalett, strö kalk eller toalettströ efter besöket.
• Cytostatika kan även finnas i sperma, men man vet inte exakt hur länge det finns kvar. Rekommendationen är att du som är man använder kondom vid sex inom 72 timmar, alltså cirka 3 dygn, efter att du har fått behandling för att skydda din partner. Kondom ger också ett bra skydd mot infektioner.

Slänga avfall

• Torka upp spill av kroppsvätskor med papper eller en trasa som du kan kasta. Lägg avfallet i en plastpåse, knyt ihop den och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall. Tvätta ytan med rengöringsmedel och vatten.
• Lägg inkontinensskydd, blöjor och stomipåsar i en plastpåse och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall.
• Om du har urinkateter, byt påse istället för att tömma den. När du har kopplat bort den använda påsen, gör en knut på kopplingsslangen. Lägg kateterpåsen med slang i en plastpåse och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall.

Undvik graviditet och amning

Cytostatikan kan skada spermierna, eller fostret i magen om du blir gravid. Risken för graviditet finns även om du får behandling som kan påverka fertiliteten. Använd därför preventivmedel så länge cancerbehandlingen pågår och en tid efteråt. Ibland behövs dubbelt skydd, eftersom biverkningar som diarré eller direkt påverkan av cytostatikan kan göra att p-piller inte räcker som ensamt skydd. Ibland är p-piller inte heller lämpligt. Kondom kan rekommenderas både som preventivmedel och för att skydda sköra slemhinnor.

Prata med din läkare om vilket preventivmedel som blir bäst för dig. Läkaren kan också svara på hur länge efter behandlingen du bör vänta med att försöka få barn.

Cytostatikan kan gå över i bröstmjölk. Därför ska du inte amma under behandlingen och en tid efteråt. Hur lång tid beror på vilka läkemedel du får.

Andra läkemedel, naturläkemedel och kosttillskott

Du kan behöva göra uppehåll med dina vanliga läkemedel under cytostatikabehandlingen, eller ändra dosen. Du och din läkare pratar om det innan behandlingen startar. Din läkare behöver också veta om du ändrar något i din vanliga medicinering medan du får behandling mot cancer.

Viktigt att berätta vad du använder

Berätta om du tar naturläkemedel eller kosttillskott. Effekten av vissa cytostatika kan påverkas av vissa livsmedel och preparat, till exempel grapefrukt, grapefruktjuice, johannesört och granatäpplen. Effekten kan bli både förstärkt och försvagad och din läkare behöver därför veta vad du använder.

Sköt om din munhälsa

Det är viktigt att sköta om din munhälsa under tiden du behandlas med cytostatika. Använd en mjuk tandborste och mild tandkräm för att förebygga besvär.

Att gå till tandläkaren

Oftast går det bra att gå till tandläkaren för en vanlig kontroll under cytostatikabehandlingen. Men prata med din läkare före större ingrepp som att göra en rotfyllning eller dra ut en tand. Undvik att gå till tandhygienisten när du är som mest infektionskänslig. 

Prata med din läkare innan du går till tandläkaren och berätta för din tandläkare att du behandlas med cytostatika.

Övrigt att tänka på

• Om du behöver vaccinera dig, fråga din läkare om det går bra och i så fall när.
• Behandlingen är inget hinder för att få massage, men din sjukdom kan vara det. Prata med din läkare. Beröring och taktil massage går alltid bra.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Behandling med cytostatika vid cancer och Att lämna blodprov.

Om du är orolig för att må illa eller har besvärats av illamående tidigare, berätta det för din kontaktsjuksköterska så att din förebyggande behandling kan anpassas.

Det finns effektiva läkemedel

Följ den ordination av läkemedel som du får inför cytostatikabehandlingen, särskilt vid första behandlingstillfället.

Utöver förebyggande kan du också få extra läkemedel som du kan ta vid behov upp till en viss maxdos. Om ditt illamående förvärras av mat kan du få läkemedel att ta 20–30 minuter före huvudmåltiderna.

Berätta för din kontaktsjuksköterska om du inte kan ta läkemedlen eller om du mår illa trots att du har tagit dina ordinerade läkemedel.

Registrera hur du mår

Det är lätt att glömma hur man har mått om det har gått en tid mellan cytostatikabehandlingarna. Det kan då vara till hjälp att fylla i en illamåendedagbok. I samband med nästa behandling kan du tillsammans med vårdpersonalen utvärdera din behandling mot illamående. Om kontaktsjuksköterskan vet hur du har mått är det lättare att ge personliga råd eller justera behandlingen mot illamående. Dagboken går att få digitalt i Min vårdplan eller på papper.

Du kan också svara på frågor i Min vårdplan för att ta reda på om det finns något annat än cytostatikan som utlöser eller förvärrar ditt illamående och som du kan försöka undvika. Frågorna kan hjälpa dig att förstå vad som kan förebygga och lindra illamåendet.

Vad kan jag göra själv?

Du kan göra mycket själv för att förebygga eller lindra illamående. Det finns inte alltid tydliga bevis i forskningen för vad som hjälper, men metoderna som nämns här är ofarliga och kan göra att du mår bättre. Pröva dig fram för att se vad som passar dig.

Allmänna råd

• Fysisk aktivitet – ta till exempel en promenad.
• Frisk luft – var utomhus om du kan. Inför måltiderna kan det kännas skönt att vädra rummet.
• Avspänning – det finns olika program och tekniker du kan testa.
• Vila efter måltiderna, gärna med några extra kuddar under huvudet eller höjd huvudända.

Råd om mat och dryck

Även om läkemedlen är effektiva mot illamående kan du fortfarande ha nedsatt matlust på grund av smakförändringar och vara känsligare än vanligt för matens konsistens. Om du har svårt att äta kan du behöva anpassa maten efter dina egna förutsättningar och kan behöva hjälp av en dietist. Här är några allmänna råd som kan förebygga och lindra illamående:

Ät och drick ofta och i små mängder

• Drick klunkvis och ät små mängder vid många tillfällen under dagen.
• Vänta inte mer än två timmar mellan måltiderna.
• Vänta inte tills du blir hungrig, det kan förvärra illamående.

Se till att få i dig tillräckligt med vätska

• Det är viktigt att du får i dig tillräckligt med vätska, särskilt om du kräks eller är förstoppad. Annars kan du bli uttorkad och må dåligt av det.
• Klara drycker som vatten, mineralvatten, te, örtte, buljong och juice kan vara lättare att dricka.
• Det kan kännas bra att suga på isbitar.

Anpassa vad du äter

Många upplever att vissa typer av mat fungerar bättre när man mår illa. Pröva gärna

• kall mat, till exempel nyponsoppa, saftsoppa, kräm med mjölk, smoothies eller kalla kokta ägg
• salt mat, till exempel sill, ansjovis, oliver, kaviar, salta kex, popcorn, salta pinnar eller salta nötter
• lättare maträtter, till exempel soppa och smörgås, avokado med keso, kalla grönsaker eller fil eller yoghurt med flingor.

Anpassa dina vanor efter vad som känns bäst

• Om du mår illa när du vaknar, pröva att äta eller dricka något litet innan du stiger upp.
• Stekt mat ger matos som kan upplevas som obehagligt. Välj hellre kokt, ugnsstekt eller kall mat.
• Om det är möjligt, undvik att laga mat själv. Ha matlådor i frysen.
• Ät inte din favoritmat när du mår illa för att undvika att koppla ihop den med illamående i framtiden.

Alternativa behandlingsmetoder

Många undrar om alternativa behandlingsmetoder kan hjälpa dem. Den forskning som finns idag kan inte tydligt visa att dessa är effektiva mot cancerrelaterat illamående.

Kropp- och själmetoder som yoga och mindfulness och alternativa behandlingar som akupressur (åksjukeband) och akupunktur är inte skadliga och kan göra att du mår bättre, även om de inte har en bevisad effekt på illamående vid cytostatikabehandling.

Metoder som innehåller naturläkemedel, kosttillskott eller andra alternativa behandlingar ska du alltid diskutera med din läkare eftersom det kan påverka din behandling mot cancern.

Hur ska jag förbereda mig?

Ta gärna med något att läsa eller lyssna på, till exempel böcker, musik eller radioprogram.

Vanligtvis får närstående följa med, men tänk på att visa hänsyn till andra patienter. Närstående som känner sig sjuka ska stanna hemma. Ibland gäller särskilda restriktioner.

Både patienter och personal kan vara känsliga mot lukter. Ta därför inte med kryddstark mat eller doftande blommor och ha inte på dig parfym.

Prata med kontaktsjuksköterskan eller den behandlingsansvariga

sjuksköterskan om du har frågor om vad som gäller där du ska få behandling. 

Så går det till

Du kommer till sjukhuset samma dag som du ska få behandlingen.

Behandlingen ges på en avdelning där patienter med olika typer av cancer behandlas. En sjuksköterska ansvarar för dig och din behandling.

Läkemedlet ges som antingen spruta eller dropp. Droppet ges genom en slang eller dosa kopplad till ett blodkärl. Slangen eller dosan kallas infart.

Om du får dropp tar det allt mellan 10 minuter och några timmar, beroende på vilken behandling du får. Då får du en plats i en säng eller en bekväm stol. Det är bra att dricka extra vätska i samband med behandlingen.

Ibland behöver du få cytostatika under en längre tid och kan då få gå hem med dropp via en bärbar infusionspump, även kallad infusor. När pumpen ska tas bort får du hjälp av hemsjukvården eller på sjukhuset. Ibland kan du även få lära dig att koppla bort pumpen själv.

Hur mår jag efteråt?

De flesta som får behandling kan gå hem samma dag.

Efter vissa behandlingar är det viktigt med övervakning. Då kan du behöva stanna kvar på sjukhuset i något eller några dygn.

Du får inte gå från avdelningen förrän behandlingen och efterkontrollerna är klara.

Bra att veta

Vårdpersonalen följer skyddsföreskrifter under behandlingen. Till exempel använder de speciella skyddskläder när de hanterar cytostatika.

Risken för att få blodpropp kan öka vid operationer, men även av cancersjukdomen i sig. Du kan få blodförtunnande läkemedel som förebyggande behandling om du har ökad risk för blodpropp. Blodförtunnande läkemedel används också som behandling om du redan har fått en blodpropp.

Du kan även behöva ta blodförtunnande läkemedel om du tidigare har haft förmaksflimmer, hjärtsvikt, högt blodtryck eller diabetes.

Olika typer av blodförtunnande läkemedel

Det finns olika typer av blodförtunnande läkemedel. Vilket du rekommenderas beror på vilken sjukdom du har och om du tar andra läkemedel. Du kan behöva använda flera blodförtunnande läkemedel samtidigt, eller olika läkemedel under olika faser av behandlingen.

Blodförtunnande läkemedel finns som sprutor, tabletter eller kapslar.

Berätta om du tar andra läkemedel och naturläkemedel

Vissa läkemedel som är avsedda för andra saker kan också ha en blodförtunnande effekt. Det gäller även receptfria läkemedel som vissa värktabletter. Därför ska du alltid berätta för läkaren om alla läkemedel och naturläkemedel du tar.

Vanliga biverkningar

Blodet koagulerar inte lika snabbt när du tar blodförtunnande läkemedel. Därför blöder du lättare om du till exempel får ett sår eller en skada. Här är exempel på vanliga biverkningar:

• näsblod
• blod i urinen
• blod i avföringen som gör den svart
• många eller stora blåmärken i huden.

Risken för allvarlig blödning minskar om du har ett normalt blodtryck.

Du kan tillfälligt behöva sluta ta det blodförtunnande läkemedlet eller ändra dosen, om du ska opereras, gå igenom olika undersökningar eller behandlas hos tandläkare.

Gör så här:

1. Tvätta händerna.
2. Ta ut sprutan ur förpackningen. Böj bort eventuellt stickskydd och ta bort nålskyddet.
3. Nyp om huden du ska sticka i så att du får ett hudveck mellan fingrarna. Stick in hela nålen i 45–90 graders vinkel i mitten av hudvecket.
4. Håll kvar greppet om huden och spruta långsamt in allt läkemedel som finns i sprutan.
5. Dra ut nålen till hälften och räkna till fem. Dra sedan ut sprutan helt.

Du kan få ett blåmärke efter att du har tagit sprutan. Det är normalt och ofarligt.

> Se en film om att ta sprutor själv på medicininstruktioner.se. Sök på namnet på det läkemedel du har blivit ordinerad.

Film: Tips och råd hur du injicerar dig själv

Kortison är vanligt som en del av behandlingen mot cancer. Det används också för att lindra biverkningar av annan behandling, till exempel illamående. Kortison kan också vara smärtstillande genom att minska svullnaden omkring en tumör så att den trycker mindre på vävnaden och nerverna intill.

Det är vanligt att få större aptit och känna sig piggare när man får kortison.

Tabletter eller direkt i blodet

Ofta ges kortisonet som tabletter eller direkt i blodet.

Kortisondosen behöver ökas och minskas i lagom takt så att kroppen vänjer sig. Om du tar tabletter är det därför viktigt att du följer schemat du får.

Biverkningar

Det är individuellt vilka biverkningar du får av behandlingen. Kortare behandlingar på några dagar upp till ett par veckor ger ofta färre och mindre allvarliga biverkningar än längre behandlingar. Kortison kan ge magbesvär och öka risken för magsår. Du kan därför behöva läkemedel för att skydda magslemhinnan under hela tiden som du tar kortison.

Tillsammans med din läkare väger du risken för biverkningar mot fördelarna med behandlingen.

Vanliga biverkningar på kort sikt

Dessa biverkningar kan komma ganska snabbt:

• Du kan få svårt att sova.
• Du kan känna dig rastlös och ”uppvarvad”.
• Du kan få högre blodsocker.
• Du kan få högre blodtryck.

Vanliga biverkningar vid längre användning

Dessa biverkningar kan komma lite senare:

• Du kan bli svullen i ansiktet och på bålen.
• Huden kan bli tunnare och rödare.
• Du kan få benskörhet.
• Musklerna kan bli svagare.
• Sår kan läka sämre.
• Du kan få sämre försvar mot infektioner.

Bra smärtlindring påverkar dig positivt både fysiskt och psykiskt. Det gör det lättare för dig att vara aktiv, vilket är viktigt för både cancerbehandlingen och livskvaliteten. Det kan också göra att du sover bättre och känner dig gladare. 

Att hitta rätt behandling

Smärtstillande läkemedel är en viktig del av behandlingen mot smärta. För att kunna ge bäst behandling behöver vårdpersonalen veta var och när du har ont, hur stark smärtan är och hur du upplever den. De behöver också veta hur mycket du blir hjälpt av de läkemedel du eventuellt redan tar. Det finns olika typer av smärta, och beroende på typen fungerar olika behandlingar olika bra. 

Om din smärta är svårbehandlad kan du få en remiss till en smärtklinik eller smärtspecialist. 

Råd vid regelbunden smärtstillande behandling

Ta dina läkemedel enligt ordination, för att hålla en jämn nivå och undvika plötslig smärta. Målet är att förebygga smärta.

När du börjar med ett nytt läkemedel eller ändrar dosen kan du behöva vara i kontakt med vården flera gånger för att hitta rätt dos. Berätta om du får biverkningar, så att du kan få hjälp att hantera dem. 

I början av en regelbunden smärtstillande behandling kan du känna dig tröttare än vanligt. Det går oftast över och beror på att kroppen slappnar av efter att ha varit spänd av smärtan.

Olika sorters läkemedel kan minska smärtan på olika sätt. Du kan behöva kombinera olika sorter för att få kontroll på smärtan. Här kan du läsa om de vanligaste sorterna. 

Paracetamol

Ofta får du börja med läkemedel som innehåller det verksamma ämnet paracetamol. Det kan räcka som behandling.

Biverkningar

Biverkningar är ovanliga om du använder paracetamol på rätt sätt och i rätt dos. 

Antiinflammatoriska läkemedel 

Antiinflammatoriska läkemedel innehåller verksamma ämnen som ibuprofen eller acetylsalicylsyra. De kallas också NSAID eller coxhämmare. De minskar smärta genom att dämpa inflammation i kroppen. 

Antiinflammatoriska läkemedel är i vissa fall inte bra att ta samtidigt som du behandlas med cytostatika. Prata därför med din läkare eller kontaktsjuksköterska innan du använder receptfria antiinflammatoriska läkemedel. 

Biverkningar

Antiinflammatoriska läkemedel kan ge magbesvär som illamående, ont i magen och diarré. De kan också öka risken för magsår. Du kan därför behöva läkemedel för att skydda magslemhinnan.

Andra biverkningar kan vara huvudvärk, utslag och yrsel. Läkemedlen kan även öka risken för hjärt- och kärlsjukdomar, som hjärtinfarkt och stroke.

En del biverkningar är gemensamma för alla antiinflammatoriska läkemedel, men risken för biverkningar kan vara olika stor.

Antiinflammatoriska läkemedel kan ha blodförtunnande effekt. Därför bör du diskutera med din läkare om du kan kombinera läkemedel mot smärta med eventuella blodförtunnande läkemedel som du också behöver ta. Din läkare bedömer vilket läkemedel som är bäst för dig.

Kortison 

Kortison kan ges för att minska smärta som orsakas av inflammation eller tryck från tumörer på nerver eller andra organ. Oftast ges kortisonet under en begränsad tid, som en kur.

När du ska sluta med läkemedlet behöver det minskas gradvis så att kroppen vänjer sig. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska göra. 

Biverkningar

Biverkningar du kan få är högt blodsocker, större aptit och svårt att sova. Vid längre tids användning kan du få tunnare hud och sämre sårläkning. Om du får höga doser kan kroppsfettet fördelas om så att du blir rundare i ansiktet och på bålen.

Kortison kan ge magbesvär och öka risken för magsår. Du kan därför behöva läkemedel för att skydda magslemhinnan.

En del biverkningar är gemensamma för alla antiinflammatoriska läkemedel, men risken för biverkningar kan vara olika stor. Din läkare bedömer vilket läkemedel som är bäst för dig.

Opioider

Opioider kan ges vid både plötslig och mer långvarig smärta. Läkemedlen kan ha olika namn och finns som till exempel tabletter, plåster och sprutor. Det verksamma ämnet kan vara till exempel oxikodon, fentanyl eller morfin. En del opioider är långtidsverkande, och tas regelbundet för att förebygga och minska smärta. Dessa kombineras ofta med snabbverkande opioider som du kan ta om du ändå får ont. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska ta läkemedlen.

Vissa är rädda för att bli beroende av opioider. Risken är liten om du håller dig inom den rekommenderade dosen. Det är smärtan som avgör vilken dos du behöver.

När du ska minska dosen eller sluta med läkemedlet behöver det ibland göras gradvis. Annars kan du få symtom på abstinens, till exempel rastlöshet, illamående och svettningar. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska göra. 

Biverkningar

Alla opioider har liknande biverkningar. Illamående och dåsighet är vanligt i början av behandlingen, men försvinner oftast efter någon vecka. Förstoppning eller problem med magen är också vanligt och brukar vara kvar under hela behandlingen. När du får opioider ska du därför också ta laxerande läkemedel. Andra vanliga biverkningar är muntorrhet, yrsel, förvirring, ont i magen och problem med att kissa.

Opioider kan påverka din reaktionsförmåga och vakenhet. Därför bör du vara försiktig i trafiken. Det är inte förbjudet att köra bil när du tar läkemedlen enligt ordination. Men du ska inte köra bil om du känner dig dåsig eller påverkad och inte heller om det gör ont att bromsa eller hantera bilen i de akuta situationer som kan uppstå i trafiken. Du är själv ansvarig för att bedöma om du kan köra bil eller inte.

> Läs mer om läkemedel och bilkörning på transportstyrelsen.se. Sök på Trafikfarliga läkemedel.

Antiepileptiska och antidepressiva läkemedel

Antiepileptiska och vissa antidepressiva läkemedel kan minska smärta som orsakas av skador på eller tryck mot nerverna. Det verksamma ämnet kan vara till exempel gabapentin, pregabalin eller amitriptylin. Du kan få bara detta läkemedel, eller så får du kombinera det med andra läkemedel. 

Först får du en låg dos, som sedan ökas gradvis. Det kan ta upp till några veckor.

När du ska minska dosen eller sluta med läkemedlet behöver det göras gradvis. Annars kan du få symtom på abstinens. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska göra.

Biverkningar

Om du får biverkningar är det vanligast i början eller när du ändrar dosen.

Vanliga biverkningar är yrsel, dåsighet, utmattning, feber och huvudvärk. Vissa biverkningar kan gå över när du har tagit läkemedlet ett tag, till exempel trötthet och illamående.

Alla celler är inte strålkänsliga samtidigt, därför får du strålbehandling flera gånger.

Du ska få strålbehandling en gång om dagen under 5 dagar. Varje behandling tar totalt cirka 15 minuter, men själva strålningen tar bara några minuter.

Förberedelser

Innan behandlingen kommer du att träffa läkare och sjuksköterska för att bland annat prata om vilken nytta strålbehandlingen kan göra och vilka biverkningar den kan leda till.

Du får prova ut en personlig utrustning som kallas fixationsutrustning. Den är till för att du ska kunna ligga så stilla och bekvämt som möjligt under behandlingen.

Du kommer att få göra en datortomografi (skiktröntgen) och eventuellt en magnetkameraundersökning över behandlingsområdet. Vid dessa undersökningar ligger du i den utprovade fixationsutrustningen. Bilderna som tas används för att planera din behandling.

Förberedelserna kan variera mellan olika kliniker. Du får mer information på din klinik.

Så går det till

Sjuksköterskor ser till att du ligger rätt på britsen och därefter går de till ett angränsande rum. Därifrån sköter de strålbehandlingen och har hela tiden uppsikt över dig via kameror. Innan de går får du veta hur du ska signalera till dem under behandlingen om du skulle behöva det.

Utformningen av rummet och apparaterna är öppen och ljus.

Att tänka på

Kroppens läge på britsen ska vara lika varje dag. Försök att ligga så avslappnat som möjligt.

Närkontakt med barn, partner och vänner går bra efter varje behandling. De utsätts inte för någon skada av strålbehandlingen.

Viktigt att inte röka

Rökning under strålbehandlingsperioden kan öka risken för biverkningar och ge sämre behandlingsresultat. Det finns olika nikotinersättningspreparat. Prata med din kontaktsjuksköterska om du behöver hjälp att sluta röka. Flera av sjukhusen och vårdcentralerna erbjuder stöd vid rökstopp.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Strålbehandling.
> Läs mer på slutarokalinjen.se. Sluta röka-linjen telefon: 020-84 00 00.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Hjälp att sluta röka eller Rökfri.
> Se en film om yttre strålbehandling på youtube.com. Sök på Extern strålbehandling.
> Se filmen Ska du genomgå en strålbehandling?
> Se filmen Ska du genomgå en andningsstyrd strålbehandling?

Alla celler är inte strålkänsliga samtidigt, därför får du strålbehandling flera gånger.

Du ska få strålbehandling under 25–28 dagar. Strålbehandlingen ges varje vardag, en gång om dagen under drygt 5 veckor. Varje behandling tar totalt cirka 15 minuter, men själva strålningen tar bara några minuter.

Förberedelser

Innan behandlingen kommer du att träffa läkare och sjuksköterska för att bland annat prata om vilken nytta strålbehandlingen kan göra och vilka biverkningar den kan leda till.

Du får prova ut en personlig utrustning som kallas fixationsutrustning. Den är till för att du ska kunna ligga så stilla och bekvämt som möjligt under behandlingen.

Du kommer att få göra en datortomografi (skiktröntgen) och eventuellt en magnetkameraundersökning över behandlingsområdet. Vid dessa undersökningar ligger du i den utprovade fixationsutrustningen. Bilderna som tas används för att planera din behandling.

Förberedelserna kan variera mellan olika kliniker. Du får mer information på din klinik.

Så går det till

Sjuksköterskor ser till att du ligger rätt på britsen och därefter går de till ett angränsande rum. Därifrån sköter de strålbehandlingen och har hela tiden uppsikt över dig via kameror. Innan de går får du veta hur du ska signalera till dem under behandlingen om du skulle behöva det.

Utformningen av rummet och apparaterna är öppen och ljus.

/ Bild: Vid yttre strålbehandling ligger du på en brits som hissas upp. Strålapparaten rör sig sedan runt britsen. /

Att tänka på

Kroppens läge på britsen ska vara lika varje dag. Försök att ligga så avslappnat som möjligt.

Närkontakt med barn, partner och vänner går bra efter varje behandling. De utsätts inte för någon skada av strålbehandlingen.

Viktigt att inte röka

Rökning under strålbehandlingsperioden kan öka risken för biverkningar och ge sämre behandlingsresultat. Det finns olika nikotinersättningspreparat. Prata med din kontaktsjuksköterska om du behöver hjälp att sluta röka. Flera av sjukhusen och vårdcentralerna erbjuder stöd vid rökstopp.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Strålbehandling.
> Läs mer på slutarokalinjen.se. Sluta röka-linjen telefon: 020-84 00 00.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Hjälp att sluta röka eller Rökfri.
> Se en film om yttre strålbehandling på youtube.com. Sök på Extern strålbehandling.
> Se filmen Ska du genomgå en strålbehandling?
> Se filmen Ska du genomgå en andningsstyrd strålbehandling?

Oftast märker du biverkningarna efter 1–2 veckors behandling. Som mest känns de ofta 1–2 veckor efter att behandlingen är slut.

Du får veta vem du ska vända dig till om du får biverkningar. Rutinen kan variera mellan olika kliniker. Prata med din kontaktsjuksköterska om du har frågor.

Tarmbesvär

Det är vanligt att uppleva besvär med bullrig och gasig mage. Du kan även ha lös och slemmig avföring. Strålbehandlingen påverkar slemhinnan i tarmen. Därför kan du ha slem som kommer ut den vanliga vägen, även om du har stomi.

Du får recept på läkemedel som innehåller loperamid. Det lindrar diarré.

Kontakta en sjuksköterska eller läkare på strålavdelningen om du har fortsatt besvär med diarré, trots att du tar tabletterna.

Besvär med hud och slemhinnor

Huden i det strålade området kan bli irriterad av behandlingen. Det kommer gradvis.

Strålbehandling gör att det bildas ärr i den strålade vävnaden. För kvinnor kan slemhinnan i underlivet bli torrare och mindre tänjbar. För att motverka att slidan blir trång kan du göra övningar med en vaginalstav. Du kan börja använda vaginalstaven 2–3 veckor efter avslutad strålbehandling.

Urinträngningar

Slemhinnan i urinröret kan irriteras av strålbehandlingen, vilket kan leda till trängningar och sveda när du kissar. Du kan behöva lämna urinprov för att man ska kunna utesluta bakterier i urinen.

Illamående

Om du mår illa finns det effektiva läkemedel och kostråd som kan hjälpa dig. Tveka aldrig att redan på ett tidigt stadium säga till din sjuksköterska på behandlingsrummet att du mår illa eller är orolig över att göra det.

Trötthet

Du kan uppleva en viss allmän trötthet. Försök att röra på dig, eftersom fysisk aktivitet har visat sig minska tröttheten. Ta gärna en daglig promenad, men unna dig också en vilopaus vid behov.

Håravfall

Strålningen kan påverka hårtillväxten, men bara i det området som strålas. Oftast är håravfallet tillfälligt och håret kommer då tillbaka efter att behandlingen är slut.

Nervpåverkan

Strålbehandlingen kan ge smärtor i nedre delen av ryggen och ner i benen. Det beror på att nerverna i området påverkas. Symtomen går över, men kan vara obehagliga. Om du känner domningar, stickningar eller smärta i benen under strålbehandlingsperioden, är det viktigt att du säger till personalen innan du får nästa behandling.

Det är vanligt att få en hög dos strålning vid enstaka tillfällen.

Hur länge effekten varar är olika och kan variera från månader till flera år.

Förberedelser

Ofta gör man först en röntgenundersökning för att strålbehandlingen ska kunna göras så exakt och säkert som möjligt.

Vid undersökningen gör vårdpersonalen ibland markeringar på din hud. Markeringarna används för att du ska kunna ligga på samma sätt på britsen under varje behandlingstillfälle. Då kan strålarna riktas mot samma ställe varje gång.

Efter undersökningen planeras strålbehandlingen. Det tar oftast några dagar.

Ta smärtstillande inför röntgenundersökningen och strålbehandlingen, om du har svårt att ligga stilla för att du har ont.

Så går det till

Du får ligga på en brits i ett behandlingsrum. Sjuksköterskorna ställer in apparaten så att strålningen riktas rätt. Du får veta hur du ska signalera om något känns konstigt. Sjuksköterskorna kan då avbryta behandlingen. Sedan går de till ett rum bredvid där de övervakar behandlingen via en tv-skärm. Oftast tar de först kontrollbilder och eventuellt justerar de britsen.

Det gör inte ont att få strålbehandling och själva behandlingen tar bara ett par minuter. Totalt blir tiden i behandlingsrummet cirka 10 minuter.

Biverkningar

Vilka biverkningar du får beror på vilket område som strålbehandlas.

Här är exempel på vanliga biverkningar:

• Trötthet.
• Om du strålbehandlas mot smärta, kan den förvärras de första dygnen efter behandlingen för att sedan minska.
• Om du strålas mot bäckenet, kan du behöva tömma urinblåsan och tarmen oftare.

Det finns goda möjligheter att förebygga och lindra biverkningar. Berätta för din behandlingssjuksköterska hur du mår, så att du kan få behandling och råd om vad du kan göra själv för att må bättre.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Strålbehandling.

Film: Ska du genomgå strålbehandling?

Film: Ska du genomgå andningsstyrd strålbehandling?

Hur gör jag?

Lokalt östrogen är ett läkemedel som förs in i slidan i form av kräm, gel eller vagitorier. Kräm och gel för du in i slidan med en applikator eller med fingret.

Du bör använda lokalt östrogen invändigt i slidan samt på de yttre könsdelarna.

Invändigt för du upp krämen eller vagitoriet i slidan. Därefter tar du kräm på fingret och smörjer från klitoris, samt de yttre blygdläpparna och hela vägen bak till mellangården. Sära på de yttre blygdläpparna och smörj de inre samt applicera försiktigt lite kräm vid urinrörets öppning.

Hur ofta och hur länge?

Inledningsvis använder du krämen och/eller vagitorierna varje kväll innan du går och lägger dig i 14 dagar. Därefter går du över till 2 gånger per vecka som en underhållsbehandling. Om du inte tycker att det ger effekt kan du öka till varannan dag. Underhållsbehandlingen bör du använda livslångt.

Under de 2 första veckorna kan du uppleva klåda, sveda och obehag, men det går över.

Preparat och alternativ

Det finns flera olika preparat med lokalt östrogen. Flera är receptfria, medan andra är receptbelagda och ingår i högkostnadsskyddet.

Om du har haft bröstcancer eller livmoderkroppscancer, diskutera med din läkare om du bör undvika att använda lokalt östrogen. Det finns alternativ som inte innehåller östrogen.

Läs mer på janusinfo.se. Sök på Lokalt östrogen.
Läs mer på 1177.se. Sök på Läkemedel som du för in i slidan.

När du behandlas för cancer ställs du och dina närmaste inför många frågor och val. Kanske funderar ni över vad ni själva kan göra som komplement till de behandlingar som planeras. Vissa prövar komplementära metoder för att hantera situationen och må så bra som möjligt.

Komplementär, alternativ och integrativ medicin är ett aktivt forskningsfält och det kommer hela tiden ny kunskap. En del av dessa metoder används inom hälso- och sjukvården, medan de flesta används utanför.

Möjligheter och risker

Att lägga till preparat eller behandlingar kan innebära både möjligheter och risker. Oftast får du betala en extra kostnad själv och den som erbjuder ett preparat eller behandling kan tjäna pengar på det.

Det är naturligt att du och dina närstående vill försöka klara av situationen med alla medel. Det är svårt att ge generella råd – oftast behöver de anpassas till vad som kan fungera i din situation.

Diskutera med vårdpersonalen

Börja gärna med att skaffa dig mer kunskap. Nedan finns förslag på webbsidor där du både kan hitta svar på många frågor och skriva ut vetenskapliga sammanfattningar att ta med till mötet med vården.

Prata sedan med din läkare eller annan legitimerad vårdpersonal om du har frågor eller vill pröva en komplementär metod.

Kropp-själ-metoder

Exempel på kropp-själ-metoder är meditation, mindfulness, akupunktur, avslappning och yoga. Dessa kan enligt aktuell forskning ge bättre livskvalitet och ha bra effekt vid stress, smärta, ångest, oro, depressiva symtom, cancerrelaterad trötthet, illamående och sömnbesvär. I källorna nedan kan du få reda på vilka metoder som i studier har visat sig effektiva för olika symtom.

Bara legitimerad vårdpersonal får behandla cancern

Det är bra att välja terapeut med omsorg, eftersom hälso- och sjukvårdslagen inte gäller när du söker vård hos någon som saknar yrkeslegitimation. Till exempel bör terapeuten berätta om mål, innehåll och förväntad behandlingstid. Kontrollera också gärna om terapeuten tillhör något yrkesförbund som har formulerat etiska riktlinjer och kvalitetskrav för sina medlemmar.

Inga andra än legitimerad personal får behandla själva cancersjukdomen, enligt patientsäkerhetslagen. Om någon lovar att kunna bota cancer bör du därför vara försiktig.

Naturpreparat

Naturpreparat är ett samlingsnamn för växtbaserade läkemedel, naturläkemedel, kosttillskott, vitaminer och mineraler. De innehåller ofta ämnen som både kan ha farmakologiska effekter och orsaka biverkningar. De kan innehålla ämnen i högkoncentrerad form och ska inte förväxlas med samma ämnen i maten.

Kontrollen av naturpreparat beror på hur de regleras. Växtbaserade läkemedel och naturläkemedel kontrolleras enligt lag avseende kvalitet och säkerhet, som övriga läkemedel. De behöver vara godkända av Läkemedelsverket innan de får säljas. Växtbaserade läkemedel kan till exempel vara johannesört och echinacea. Naturläkemedel kan vara till exempel mjölksyrabakterier och samarin.

För kosttillskott finns ingen motsvarande obligatorisk kontroll utan de får säljas fritt. Kosttillskott kan till exempel vara multivitamintabletter, omega-3, proteinpulver och antioxidanter.

Berätta för vårdpersonalen om du tar naturpreparat

Det är mycket viktigt att du talar om för vårdpersonalen om du använder naturpreparat av något slag, eftersom vissa naturpreparat kan förstärka eller försvaga effekterna av en cancerbehandling.

Läs mer

På följande webbsidor hittar du forskningsbaserad information om effekt och säkerhet för specifika metoder, preparat och symtom:

> Läs mer på cancercentrum.se. Sök på Komplementär och alternativ medicin.
> Läs mer på mpa.se. Sök på Växtbaserade läkemedel och naturläkemedel. 

Utländska webbsidor med information på engelska:

> Läs mer på cam-cancer.org. 
> Läs mer på mskcc.org. Sök på Search About herbs, Botanicals & other products eller About Mind-Body Therapies.
> Läs mer på cancer.gov. Sök på PDQ Integrative Therapies Summaries.

Central venkateter kallas också CVK.

En CVK används ibland för korttidsbehandling i högst två månader och sys då fast vid stickstället för att inte åka ut ur blodkärlet. Om CVK:n ska användas under längre tid opereras den fast under huden och leds ut en bit ifrån blodkärlet. Det kallas en tunnelerad CVK och den kan användas ett år eller längre.

En korttids-CVK sticks ofta in i ett blodkärl på halsen.

En tunnelerad CVK leds en bit under huden från blodkärlet.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får en kallelse med information om hur du ska förbereda dig.

Så går det till

Du får lokalbedövning i huden. Det kan göra att det svider i huden en stund.

Slangen förs in i ett blodkärl, antingen på halsen eller under nyckelbenet. Ibland används andra blodkärl.

Ingreppet gör inte ont, men du kan känna att någon rör det bedövade området.

Ingreppet tar oftast mindre än en timme.

Hur mår jag efteråt?

Efteråt får du stanna en stund på uppvakningsavdelningen. Där kontrolleras din puls, andning och ditt blodtryck regelbundet. Ditt sår kontrolleras också, eftersom det kan börja blöda de första timmarna efter operationen.

Bedövningen släpper efter cirka 3–4 timmar. Då kan det kännas ömt och göra ont i det opererade området. Du kan få smärtlindring om du har ont.

Innan du kommer till vårdavdelningen eller går hem gör man en kontrollröntgen.

Du kan oftast åka hem samma dag. Du kan äta och dricka som vanligt. De första dagarna efter operationen kan du känna ett visst obehag från CVK:n, men det brukar försvinna.

Att ha en CVK

Byt förband en gång i veckan

Förbandet ska bytas en gång i veckan. Om det kommer in fukt under förbandet eller om det börjar lossna, ska det bytas direkt. Du får hjälp av en distriktssköterska eller sjuksköterska från sjukhuset eller hemsjukvården.

Du kan duscha som vanligt med en CVK men du ska inte bada.

Om du har en långtids-CVK behövs inget förband när CVK:n har läkt fast i huden och stygnen har försvunnit.

Titta efter tecken på infektion

Det är bra om du regelbundet tittar på din CVK och huden runt omkring. Titta efter tecken på infektion, till exempel rodnad hud.

Förbandet ska bytas en gång i veckan eller om det börjar lossna.

Sjuksköterskan kontrollerar CVK:n noga

Varje gång du ska få dropp eller lämna blodprov kontrollerar sjuksköterskan att CVK:n fungerar som den ska och att inte luft kommer in i slangen.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Central venkateter.

Perifert inlagd central venkateter kallas oftast PICC-line.

En PICC-line kan användas under lång tid, upp till flera månader.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får en kallelse med information om hur du ska förbereda dig.

Oftast kan du ta läkemedel och äta som vanligt.

Så går det till

PICC-line läggs oftast in av en sjuksköterska, ibland av en läkare, som använder ultraljud som stöd.

Du får först ett litet nålstick genom huden i överarmen. Det känns ungefär som att ta blodprov. Nålsticket görs för att placera en ledare som gör det möjligt att föra in slangen. Innan slangen sedan förs in i blodkärlet får du lokalbedövning.

Ingreppet tar mindre än en timme.

Ibland görs en röntgen efteråt för att kontrollera att din PICC-line ligger rätt och kan användas.

PICC-line är en lång tunn slang som sätts in i armen och går till ett blodkärl nära hjärtat. När du har en PICC-line fästs den med ett särskilt förband och täcks med plastfilm.

Hur mår jag efteråt?

Det kan blöda lite från stickstället första dygnet. Du behöver ett nytt förband om det blöder mycket. Kontakta då en vårdcentral, hemsjukvården eller den som har lagt in din PICC-line.

Undvik tunga lyft och tungt arbete med armen ovanför huvudet första dygnet efter inläggningen. Efter det kan du använda armen som vanligt, vara fysiskt aktiv och träna som du brukar.

Att ha en PICC-line

Vårdpersonal byter förband och spolar katetern

En gång i veckan behöver förbandet bytas och venkatetern spolas. Det görs antingen i samband med en behandling, på vårdcentralen eller av hemsjukvården.

Skydda förbandet när du duschar

Du kan duscha som vanligt, men undvik att bada och basta. När du duschar behöver du skydda förbandet så att det inte lossnar från huden. Om förbandet lossnar ökar risken för infektion. Duschskydd finns att köpa på apotek eller på nätet.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Perifert inlagd central venkateter - PICC-line.

Subkutan venport kallas också SVP.

Dosan under huden är cirka 2–3 centimeter i diameter.

En venport kan användas under lång tid, från några månader till flera år.

En venport är en liten dosa som sitter under huden med en slang som leder in i ett blodkärl nära hjärtat.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får en kallelse med information om hur du ska förbereda dig. 

Så går det till

Du får lokalbedövning.

Dosan opereras in under huden på bröstkorgen. Slangen läggs oftast in i något av de större blodkärlen.

Hur mår jag efteråt?

Bedövningen släpper efter cirka 3–4 timmar. Då kan det kännas ömt och göra ont i det opererade området. Du kan ta smärtstillande läkemedel.

Förbandet och eventuella stygn tas bort efter drygt en vecka. Du får hjälp med det av en sjuksköterska där du får behandling, eller på vårdcentralen eller i hemsjukvården.

Att ha en venport

Ha alltid med dig kortet med nummer och datum

Du får ett kort med venportens nummer och operationsdatum som du alltid ska ha med dig.

Dusch och skötsel

Du kan duscha som vanligt, men du ska inte bada eller basta innan såret är läkt eller när du har en nål i venporten.

När venporten inte används behöver du inte sköta om den på något särskilt sätt.

Skydda mot sol och skav

Skydda ärret mot solen det första året.

Om du åker bil kan bilbältet skava där venporten sitter. Du kan lägga en hopvikt handduk eller en liten kudde mellan bröstkorgen och bältet.

Du får en nål i venporten när den används

När du ska få behandling sätter en sjuksköterska en nål in i venporten. Nålen kan sitta i 5–7 dagar täckt av ett förband. Därefter byts nålen eller tas bort.

En venport som inte används syns bara som en utbuktning under nyckelbenet och behöver inte skötas om på något särskilt sätt.

När venporten ska användas sticks en nål genom huden och genom membranet till dosan. Ovansidan av portnålen och slangen syns på utsidan av kroppen.

Sjuksköterskan kontrollerar venporten noga

Varje gång du ska få dropp eller lämna blodprov kontrollerar sjuksköterskan att venporten fungerar som den ska och att inte luft kommer in i slangen. 

Hur länge är venporten kvar?

Du och din läkare bestämmer tillsammans hur länge venporten ska sitta kvar. Den tas bort genom en liknande operation som när den sattes in.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Subkutan venport.

Vad är cancerrehabilitering?

Cancerrehabilitering är sådant du kan göra själv och stöd du kan få för att må så bra som möjligt och minska besvär av biverkningar eller andra problem som sjukdomen kan orsaka.

Rehabilitering kan också göra att behandlingen mot sjukdomen blir effektivare och att du hanterar biverkningarna bättre. Det är viktigt att du själv är engagerad och deltar aktivt för att rehabiliteringen ska ge resultat.

Försök att leva så hälsosamt du kan

Genom att ta hand om din fysiska och psykiska hälsa ökar du möjligheten att behandlingen får bästa möjliga resultat och att du mår bättre under behandlingen och efteråt. Använd därför tiden inför din behandling till att förbereda dig. Det gör skillnad att börja leva hälsosamt så snart som möjligt, även om du har kort tid på dig innan behandlingen ska starta. Ibland behöver behandlingen skjutas upp tills du har bättre förutsättningar att klara den.

Dina behov formar rehabiliteringen

Rehabiliteringen utformas utifrån dina aktuella behov. Det innebär att din rehabilitering kan vara annorlunda än någon annans. Vården ansvarar för att regelbundet bedöma dina behov och samordna det stöd du får. Prata med kontaktsjuksköterskan eller läkaren om du har egna förslag och tankar kring din rehabilitering.

Dina behov kan ändras över tid, beroende på vad som händer med sjukdomen och behandlingen. En del behöver rehabilitering en kort tid i samband med behandlingen. Andra behöver rehabilitering långt efter att behandlingen är slut.

Besvär som kommer efter lång tid kallas ibland sena effekter eller sena biverkningar. En del sena effekter kan förebyggas och de flesta går att lindra. 

Exempel på behov du kan ha

Hantera känslor och tankar

Att bli sjuk och behandlas för cancer kan leda till många känslor och tankar som du och dina närstående kan behöva stöd i att hantera.

Ta hand om kroppsliga symtom

Sjukdomen och behandlingen kan påverka kroppen på olika sätt. Rehabilitering kan förebygga eller lindra många besvär.

Förändra livsstilen

Levnadsvanor och egenvård är viktiga delar som kompletterar vårdens insatser och som du själv ansvarar för. Du kan få stöd av vårdpersonal om du behöver.

Så uppmärksammas dina behov

Kontaktsjuksköterskan eller annan vårdpersonal ger dig råd och stöd i din rehabilitering. Du kan få fylla i ett formulär som kartlägger vad du kan göra själv för att må bättre, och vad du behöver hjälp med. Kontaktsjuksköterskan eller annan vårdpersonal går igenom formuläret tillsammans med dig och planerar nästa steg. Ibland kan det räcka att få råd och stöd av kontaktsjuksköterskan. Det kan till exempel vara att komma igång med träning eller sova bättre.

Om du behöver mer specialiserat stöd, tar du och vården tillsammans fram en skriftlig rehabiliteringsplan. Där står vad vården ska göra, vad du ska göra själv och hur det ska följas upp. Ofta behöver du då hjälp av någon annan än kontaktsjuksköterskan, till exempel en fysioterapeut eller dietist. Rehabiliteringsplanen ska finnas i din journal och du ska få veta hur du hittar den.

Exempel på stöd du kan få

Vården ska erbjuda rehabilitering om du behöver. Rehabiliteringen kan erbjudas på olika sätt.

Viss rehabilitering ansvarar du för själv, till exempel att vara fysiskt aktiv. Ibland kan du behöva stöd av cancervården i din rehabilitering. Ibland kan primärvården ansvara för hela eller delar av rehabiliteringen.

Prata med kontaktsjuksköterskan eller läkaren om vad som kan vara lämpligt för dig och vilka möjligheter som finns för dina behov.

Om du har något specifikt behov kan du bli hänvisad till någon annan yrkesgrupp eller ett specialiserat team. Här är exempel på yrkesgrupper du kan träffa:

• en kurator för samtal eller råd om hur du ska hantera arbete och ekonomi under din sjukdom
• en psykolog för att hantera känslomässiga reaktioner
• en fysioterapeut för att få hjälp med fysisk aktivitet, träning och råd för att förbereda dig inför eller återhämta dig efter en operation eller annan behandling
• en dietist för att få anpassade råd om mat och näring
• en logoped för hjälp vid tal- och sväljsvårigheter
• en arbetsterapeut för att få stöd och råd kring att klara vardagen
• en uroterapeut eller sexolog för att få hjälp med sexuell rehabilitering.

Rehabilitering i grupp

Du kan bli erbjuden rehabilitering i grupp, fysiskt eller digitalt. Det kan innebära föreläsningar, samtal och praktiska övningar. Du kan också få stöd av att dela upplevelser med de andra i gruppen. Grupprehabiliteringen kan handla om olika saker. Här är några exempel:

• biverkningar av behandlingen och hur du kan lindra dem
• känslomässiga reaktioner
• träning
• mat
• vilket stöd du kan få av samhället i övrigt.

Grupperna leds av till exempel sjuksköterskor, kuratorer, fysioterapeuter eller arbetsterapeuter.

Rehabilitering utanför vården

Det finns stöd även utanför vården. Fritidsintressen och sociala aktiviteter både på arbetet och privat är ofta en viktig del av din rehabilitering. Det kan vara lika viktigt att stärka sådant du mår bra av som att förebygga och behandla besvär.

Patientföreningar ordnar både informella träffar, gruppaktiviteter och ibland kurser för att underlätta att leva ett så bra liv som möjligt under och efter behandlingen. Det kan vara till exempel samtalsgrupper, kurser i matlagning, yoga, stresshantering eller trädgårdsterapi.

I en del regioner finns mötesplatser där personer med cancer och deras närstående kan träffa andra personer med liknade erfarenheter. Det kan vara platser där olika aktiviteter och föreläsningar, stöd och information erbjuds parallellt med, stöd och information. Dessa mötesplatser kan vara samarbeten mellan regioner och ideella föreningar, eller drivas helt av en ideell förening.

Det finns också rehabiliteringsvistelser för personer med cancer och ibland för närstående. En vistelse är ofta 1–3 veckor. Då kan du erbjudas ett program med till exempel fysisk träning, utbildning och samtal. En del regioner betalar hela eller delar av vistelsen.

Fråga din kontaktsjuksköterska vilket rehabiliteringsutbud som finns tillgängligt för dig.

Du kan söka bidrag till rehabilitering

Det finns bidrag från olika fonder, stiftelser och patientföreningar som du kan söka för att kunna åka på en rehabiliteringsvistelse. Kuratorn kan berätta mer om var du kan söka bidragen.

Vill du ha en sammanfattning av budskapen i denna text?

> Se en film på Youtube.com. Sök på Viktigt att veta om cancerrehabilitering

Du bör följa de rekommendationer som gäller för befolkningen i stort. Under behandlingen kan du behöva anpassa dina matvanor och din fysiska aktivitet efter sjukdomen och eventuella biverkningar. Vad som fungerar bra för dig kan också förändras under behandlingens gång.

Din kontaktsjuksköterska eller läkare berättar om det är något särskilt du bör tänka på, och hjälper dig att få det stöd du behöver.

Matvanor

Att bli sjuk och få behandling kan göra dig osäker på vilken mat du kan äta. Det finns i dag inga belägg för att en viss diet eller vissa livsmedel kan bota cancer eller minska tumörens tillväxt. Men vi vet att hälsosamma matvanor, där du får i dig tillräckligt med energi och näring, ger kroppen bättre förutsättningar att klara av behandlingen och förbättrar sårläkningen.

Viss behandling vid cancer och sjukdomen i sig kan ge biverkningar som påverkar din aptit och förmåga att äta. Samtidigt behöver kroppen mer protein för att kunna reparera celler och behålla muskelmassa. Inför och under behandlingen kan du därför behöva ändra dina matvanor för att få tillräckligt med energi och näring och hålla en stabil vikt.

 Allmänna rekommendationer

• Ät regelbundet och tillräckligt.
• Ät mycket grönsaker, frukt och bär.
• Ät mycket fullkorn.
• Ät fisk, bönor, ärtor och linser ofta, och kött ibland.
• Välj nyckelhålsmärkta mejeriprodukter och matfetter.
• Håll igen på det söta, salta och feta – läsk, sötsaker och snacks.

Rekommendationer om du har svårt att äta eller går ner i vikt

• Välj mat som innehåller mycket energi (kalorier) och protein.
  • Energirika livsmedel är till exempel nötter, fröer och oljor.
  • Proteinrika livsmedel är till exempel fisk, kyckling, ägg, nötter, fröer, baljväxter, ost och andra mejeriprodukter.
• Du kan få hjälp av en dietist om du behöver. Om du inte kan få i dig tillräckligt med näring från vanlig mat kan dietisten skriva ut kosttillägg, till exempel näringsdrycker.

> Läs mer och se en film på 1177.se. Sök på Mat vid cancer.
> Läs mer på livsmedelsverket.se. Sök på Kostråd för vuxna.

Fysisk aktivitet

Fysisk aktivitet ger kroppen bättre förutsättningar att klara av behandlingen. Inför och under en cancerbehandling kan du följa de rekommendationer som gäller för befolkningen i stort, om det fungerar för dig. Du kan behöva anpassa hur du rör dig och tränar, utifrån vissa cancersjukdomar, biverkningar och andra samtidiga sjukdomar. Då kan du få hjälp av en fysioterapeut.

Det finns många fördelar med fysisk aktivitet:

• Blodets förmåga att ta upp syre blir bättre och blodtrycket sänks, vilket är bra för din återhämtning.
• Oro och nedstämdhet minskar.
• Smärta kan minska och sömnen bli bättre.
• Biverkningar som trötthet, fatigue, ledsmärta och illamående kan lindras och din livskvalitet förbättras.
• Risken för benskörhet minskar av styrketräning och fysisk aktivitet där du belastar skelettet med din egen vikt, till exempel att springa, hoppa eller dansa. Benskörhet är en vanlig biverkning av vissa behandlingar.
• Styrketräning förebygger att du tappar muskelmassa inför, under och efter behandlingen.
• Att regelbundet röra på sig förebygger hjärt- och kärlsjukdomar och många andra vanliga hälsoproblem som kan hända oavsett cancern.

Allmänna rekommendationer 

• All rörelse räknas: promenader, trädgårdsarbete och att ta trapporna i stället för hissen. Välj en aktivitet som du gillar och som känns meningsfull.
• Undvik att sitta stilla länge. Rör på dig regelbundet under dagen.
• Rör på dig så att pulsen ökar och du blir varm och lätt andfådd 150–300 minuter i veckan, eller på en mer ansträngande nivå 75–150 minuter i veckan. Sprid gärna ut aktiviteten över veckan. Om du kan får du gärna röra dig mer än rekommendationen.
• Träna de stora muskelgrupperna, till exempel ben, rumpa och axlar, minst två gånger i veckan.
• Om du är över 65 år bör du även träna balansen, till exempel i samband med styrkeövningar.

Att tänka på vid cancer

• Om du är van att träna kan du fortsätta med dina vanliga aktiviteter om det känns bra.
• Om du inte har tränat tidigare, börja försiktigt och öka gradvis. Du kan till exempel börja med 10–15 minuter per dag.
• Om du har skelettmetastaser eller benskörhet, kan du behöva anpassa din träning. Du kan få stöd av en fysioterapeut.
• Om du har en infektion, är mycket infektionskänslig eller har kraftig påverkan på dina blodvärden, undvik högintensiv fysisk aktivitet. Träna aldrig om du har feber.
• Om du har fått cytostatika i blodet bör du inte anstränga dig kraftigt de närmsta 24 timmarna. Lättare aktivitet som promenader går bra.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Fysisk aktivitet och träning eller FaR – fysisk aktivitet på recept.
> Läs mer på fyss.se. Sök på För vuxna, äldre och gravida.
> Se en film på 1177.se. Sök på Fysisk aktivitet och fysioterapi vid cancer.

Hälsosam vikt

Det är vanligt att antingen gå upp eller ner i vikt under en behandling. Det är bra att ha en hälsosam vikt, det vill säga varken väga för mycket eller för lite. Om du håller en stabil, hälsosam vikt vet du att du får i dig lagom med energi.

Rekommendationer

• Följ råden om hälsosamma matvanor och fysisk aktivitet.
• Väg dig regelbundet så att du tidigt kan upptäcka om du går upp eller ner i vikt.
• Undvik snabb viktminskning under eller strax efter behandling, då det kan minska kroppens reserver och försvåra återhämtning.
• Prata med din kontaktsjuksköterska om din vikt ändras.

Solvanor

Strålbehandling och vissa läkemedel gör huden känslig för solen, på både kort och lång sikt.

Rekommendationer

• Skydda huden mot solen under behandling.
• Skydda huden med kläder och hatt, och vistas i skuggan.
• Du kan använda solskyddsmedel som komplement, men inte som enda solskydd. Använd solskyddsmedel med hög solskyddsfaktor, minst SPF30. Välj en sort som skyddar mot både UVA- och UVB-strålning.
• Undvik solen när den är starkast, klockan 11–15 under vår och sommar i Sverige.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Så skyddar du dig mot solen.
> Läs mer på stralsakerhetsmyndigheten.se. Sök på Min soltid.

Alkohol

Genom att inte dricka alkohol ger du kroppen bättre förutsättningar att hantera sjukdomen och behandlingen, och minskar risken för biverkningar. Exempel vid olika slags behandlingar:

• Att inte dricka alkohol före och efter en operation minskar risken för sårinfektion, urinvägsinfektion och lunginflammation.
• Att inte dricka alkohol i samband med strålbehandling minskar risken för kraftiga biverkningar på slemhinnor i munnen och tarmarna.
• Att inte dricka alkohol under cytostatikabehandling minskar risken för infektioner och belastning på levern. Det tar också bort risken att alkoholen påverkar effekten av behandlingen.

Rekommendationer

• Avstå alkohol under cytostatika- och strålbehandling. Om du väljer att dricka alkohol, drick mer sällan och mindre per gång.
• Avstå alkohol minst 4 veckor innan en operation och en tid efter operationen, tills såret är läkt och du har återhämtat dig.

Prata med vårdpersonalen om du vill veta hur alkohol fungerar ihop med de läkemedel du tar eller om du behöver stöd att minska din alkoholkonsumtion.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Så kan du ändra dina alkoholvanor.
> Läs mer på alkoholhjalpen.se.

Tobak och nikotin

Genom att inte använda tobak och snus eller e-cigaretter med nikotin, ger du kroppen bättre förutsättningar att hantera sjukdomen och behandlingen. Rökstopp minskar risken för

• komplikationer efter en operation, till exempel lunginflammation, sårinfektion och blodpropp
• biverkningar av strålbehandling och läkemedelsbehandling, till exempel benskörhet, och förbättrar immunförsvaret
• biverkningar från hud och slemhinnor vid strålbehandling.

Forskning visar att rökning minskar effekten av både strålbehandling och läkemedelsbehandling mot cancer. Det finns också studier som tyder på att det även gäller andra former av nikotin, till exempel snus, e-cigaretter och nikotintuggummin. Det säkraste rådet är därför att undvika tobak och andra produkter med nikotin helt, men viktigast är att du inte röker.

Det är aldrig för sent att sluta. Även om du slutar röka under eller efter behandlingen ökar du dina chanser till en effektiv cancerbehandling.

Rekommendationer

• Sluta helt med tobak och nikotin om du kan.
• Rök inte under minst 4 veckor, helst 8 veckor, före och efter en operation.
• Rök inte under strålbehandling och cytostatikabehandling.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Hjälp att sluta röka eller Hjälp att sluta snusa.
> Läs mer på slutarokalinjen.se.
> Läs mer på UMO.se. Sök på Om rökning. Sidan riktar sig till ungdomar. 

Narkotika och andra droger

Genom att inte ta narkotika eller andra droger ger du kroppen bättre förutsättningar att hantera sjukdomen och behandlingen. Att använda narkotika eller droger kan påverka din hälsa, behandlingens effekt och förvärra biverkningar.

Det finns läkemedel som räknas som narkotika. Dessa ska du bara använda om du får dem utskrivna av en läkare. Annars är det olagligt och kan vara skadligt.

Berätta för din läkare om du använder narkotika eller andra droger innan din behandling startar. Det är säkrast för dig och du kan få hjälp att sluta. Läkaren har tystnadsplikt.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Beroende av droger eller läkemedel.
> Läs mer på droghjalpen.se, umo.se, drugsmart.se och nasverige.org

Film: Matvanor vid cancer

Film: Fysisk aktivitet

Risken för biverkningar och ny cancer minskar

Risken för besvärliga biverkningar minskar om du slutar röka inför, under eller efter din behandling. Du får också ett bättre resultat av behandlingen. Dessutom får du en rad andra hälsofördelar som bättre syresättning, lägre blodtryck, bättre kondition och bättre smak- och luktsinne. Risken att få ny cancer minskar också.

Det finns hjälp att få

Alla kan sluta röka. För vissa är det lätt, för andra är det svårare.

Det finns nikotinersättning om du har svårt att sluta röka. Det finns i olika former, exempelvis plåster, sprej och tuggummi. Apoteket kan ge råd om vilken dos du bör ta och vilken form som passar bäst. 

Vänd dig till din vårdcentral eller Sluta röka-linjen om du behöver hjälp.

Tips när du ska sluta röka

• Bestäm ett datum när du ska sluta röka. Sedan kan du förbereda dig i olika steg.
• Berätta för familj och vänner att du ska sluta. De kan då visa hänsyn genom att till exempel inte röka nära dig.
• Stärk din motivation att sluta röka. Samla ihop material och gör en lista över skäl för att sluta.
• Testa ditt röksug. Skriv ner varje cigarett du röker, vad du gör just då och betygsätt sedan hur viktig just den cigaretten är. Var det en nödvändig cigarett, en utsökt god cigarett eller en slentrianrökt, onödig cigarett? Håll gärna på minst en vecka. Då kan du se om du har rökt extra mycket vissa dagar och fundera över orsaken.
• Skapa rökfria zoner. Sluta röka helt och hållet på de ställen där du tillbringar din mesta tid.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Hjälp att sluta röka.
> Läs mer på slutarokalinjen.se.
> Läs mer på UMO.se. Sök på Om rökning. Sidan riktar sig till ungdomar. 

Medveten närvaro är en metod för att aktivera dina sinnen

Medveten närvaro kallas också mindfulness. Det går ut på att du fokuserar på nuet med hjälp av dina sinnen och din andning. Medveten närvaro är inte en avslappningsteknik utan en metod som syftar till att aktivera dina sinnen. Det går att träna upp förmågan till medveten närvaro.

Du övar dig på att vara medvetet närvarande, utan att värdera. Det som händer när du stannar upp och riktar uppmärksamheten inåt är att du kan bli medveten om sådant du annars missar. Du kan till exempel lägga märke till att du känner dig glad eller har ont i kroppen utan att samtidigt bedöma om det är bra eller dåligt.

Övningar i medveten närvaro kan användas i sjukvården som en del av en psykologisk behandling, men du kan också öva på metoden själv i din vardag för att minska stress. Avbryt övningarna om det inte känns bra.

Mediyoga är en forskningsbaserad yogaform som alla kan utöva

Mediyoga är en standardiserad variant av medicinsk yoga, en mjuk terapeutisk yogaform som har utvärderats vetenskapligt. Mediyoga är ett verktyg för att träna medveten närvaro. Metoden består av dessa delar:

• andningsövningar
• koncentrationstekniker
• djupavslappning
• meditation
• kroppsövningar som anpassas efter din förmåga.

Forskningen visar att mediyoga i samband med cancersjukdom kan förbättra livskvaliteten och hjälpa mot dessa besvär:

• fatigue, alltså cancerrelaterad trötthet
• oro, ångest och nedstämdhet
• sömnbesvär.

Mediyoga kan erbjudas som gruppträning inom vården i vissa regioner och leds då av legitimerad personal på plats eller digitalt. Mediyoga finns även i friskvården på olika träningsanläggningar. Du kan också utöva mediyoga ensam.

Du kan göra mediyoga sittande på en matta eller på en stol om du inte kan sitta på golvet. Lyssna på kroppen och avbryt om något gör ont eller känns obehagligt.

> Läs mer om medveten närvaro och få tips på övningar på 1177.se. Sök på Mindfulness – medveten närvaro.
> Läs mer om mediyoga på simy.se. Under fliken Övningar hittar du några prova-på-övningar.

Introduktion av Mediyogapasset

Hitta in i Mediandetaget 

Suficirklar Uppmjukande övning för bålen i sittande

Ryggflex Uppmjukande övning för ryggen

 Ryggvridning Uppmjukande övning för bröstryggen i sittande

Vad är Livsstilsverktyget?

Livsstilsverktyget är ett digitalt verktyg som kan ge stöd att hantera stress och ensamhet, relationer och konflikter, mat och motion, och att se hälsan i ett större sammanhang.

Att använda Livsstilsverktyget kan förbättra hälsan och ge nya sätt att

• må bättre
• hantera livets upp- och nedgångar
• förebygga eller hantera livsstilssjukdomar.

I en utvärdering vid svenska universitet fick de som använder verktyget bland annat lägre blodtryck, vikt och blodsocker och mådde allmänt bättre.

Hur fungerar det?

Du använder Livsstilsverktyget på egen hand för att få stöd och inspiration till att må bra och påbörja och behålla hälsosamma vanor. 

Livsstilsverktyget innehåller texter, aktiviteter och frågor för att motivera dig att använda den senaste kunskapen och prioritera hälsa i din vardag.

Du väljer själv vilka delar du använder.

Vad innebär det för mig att delta i studien?

Livsstilsverktyget är tillgängligt via en forskningsstudie. Det innebär att vissa personer blir lottade till en kontrollgrupp och inte får tillgång till verktyget.

> På livsstilsverktyget.se finns information om studien och hur du kan få tillgång till verktyget. 

Behovet av sjukskrivning varierar

En del kan arbeta eller studera som vanligt i samband med sin cancersjukdom. Andra kan arbeta eller studera vissa perioder eller enstaka dagar. En del kan inte göra det alls.  

Dina möjligheter att arbeta beror på flera saker:

• hur sjukdomen och behandlingen påverkar dig 
• hur du kan genomföra dina arbetsuppgifter 
• de krav som finns i ditt arbete.  

Fördelar med att arbeta eller studera

Det finns fördelar med att arbeta eller studera, även om det bara är några timmar om dagen. Det kan hjälpa dig att ha rutiner i vardagen, vara aktiv och hålla kontakten med arbetskamrater eller studiekamrater. En längre tids sjukskrivning kan leda till att du blir isolerad. Du kan också oroa dig för hur det ska gå att komma tillbaka till jobbet eller studierna.

Ersättning från Försäkringskassan

Om du är sjukskriven kan du få ersättning från Försäkringskassan. Det finns olika ersättningar som kan passa just dig beroende på din situation.

Om du planerar att arbeta till viss del när du är sjukskriven tar du först upp den frågan med din arbetsgivare. Om du börjar arbeta ska du meddela Försäkringskassan eftersom det kan påverka din ersättning därifrån. 

> Läs mer på forsakringskassan.se. Sök på Sjukpenning, Förebyggande sjukpenning och Särskilt högriskskydd.

Tips för bättre återhämtning när du är sjukskriven

• Försök att komma upp i tid på morgonen.
• Ät frukost, lunch och middag på vanliga tider.  
• Försök att komma ut en stund varje dag.   
• Ta hand om dig och gör sådant du tycker om och mår bra av. Det kan vara din hobby eller att prata med någon som är viktig för dig.   
• Var fysiskt aktiv i den mån du kan. Det hjälper mot stress, sömnproblem och nedstämdhet.  
• Håll kontakten med nära vänner och arbetskamrater eller studiekamrater. Om det är svårt i kontakten med arbetsplatsen, be vården, facket, skyddsombudet eller närstående om hjälp.
• Jämför dig inte med andra. Ta hänsyn till vad du orkar.  

Plan för att gå tillbaka till arbetet eller studierna

Du som är anställd

Din arbetsgivare är skyldig att ta fram en plan för att du ska börja arbeta igen, när du har varit sjukskriven 60 dagar eller mer eller ska gå upp i arbetstid. Detta gäller även om du har tidsbegränsad anställning eller arbetar deltid. Arbetsgivaren ska bland annat se över hur arbetstid och arbetsuppgifter kan anpassas.

Du som är student

Det är utbildningssamordnaren vid ditt lärosäte som ansvarar för att planera för hur du ska komma tillbaka till studierna.

Vårdens ansvar

Vården är skyldig att vid behov erbjuda koordineringsinsatser för att du ska kunna börja arbeta eller studera. Prata med din kontaktsjuksköterska om du behöver stöd. Du kan då få kontakt med till exempel en arbetsterapeut eller rehabiliteringskoordinator. De kan till exempel hjälpa till med följande:

• tillsammans med dig planera för hur du ska kunna börja arbeta eller studera
• kartlägga ditt rehabiliteringsbehov och samordna insatser inom vården
• vara ett stöd i kontakten med exempelvis Försäkringskassan, arbetsgivaren eller lärosätet och Arbetsförmedlingen.

Du har rätt att ha med en stödperson på möten

Vid avstämningsmöten och rehabmöten har du rätt att ta med dig en stödperson. Det kan vara ditt skyddsombud, en facklig företrädare eller en närstående.

Om du är anställd kan du också ta hjälp av ditt skyddsombud i dialogen med din chef om arbetsanpassning. 

Försäkringskassan har samordningsansvar

Om du är sjukskriven och upplever svårigheter i samordningen mellan olika aktörer eller brister i arbetsanpassning hos din arbetsgivare kan du vända dig till Försäkringskassan. Försäkringskassan har ett samordningsansvar som exempelvis kan innebära att de informerar din arbetsgivare om hens ansvar att utreda behovet av arbetsanpassningar.

Be vården kontakta din handläggare om du har försörjningsstöd

Om du har försörjningsstöd är det bättre att sjukvården har direktkontakt med din handläggare hos kommunen, än att du blir sjukskriven. Det beror på att kommunen ofta erbjuder aktiviteter för dig som har försörjningsstöd som du kan bli utan om du är sjukskriven.

Många känslor kan komma upp vid ett cancerbesked, till exempel oro och känsla av overklighet. Oron kan vara allt från mild och hanterbar till stark och svår att stå ut med. Hur man upplever det kan vara väldigt olika. Det finns inget rätt eller fel, det viktiga är hur du upplever din situation.

Det finns hjälp att få

När du har fått en cancerdiagnos ska en kontaktsjuksköterska höra av sig till dig. Du och dina närstående har enligt lagen rätt till psykosocialt stöd utifrån era behov. Det kan vara att få information och råd, hjälp med att ansöka om färdtjänst, god man eller omvårdnadsbidrag eller söka pengar ur fonder. En annan viktig del är stödjande samtal.

Stödjande samtal kan hjälpa dig och dina närstående att sätta ord på tankar och känslor. Kontaktsjuksköterskan kan ge er information, råd och stöd och förmedla kontakt med en kurator. Kuratorn kan erbjuda samtal för att hjälpa er att hantera en förändrad livssituation. Många kuratorer har utbildning i psykoterapi. Kuratorn kan också ge råd om andra resurser, till exempel patientföreningar och anhörigkonsulenter.

Olika sätt att hantera cancerbeskedet

Vissa känner sig hjälpta av mindfulness och meditation. Andra behöver dela sina upplevelser med någon i en liknande situation. För de flesta cancerdiagnoser finns det patientföreningar. Dit kan du vända dig och få stöd från andra med liknande erfarenheter.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Att få ett cancerbesked, Att hamna i kris, Hjälp med tankar och känslor vid cancer och Mindfulness – medveten närvaro.

Det kan vara svårt att stötta den som är sjuk när den närstående själv känner en stark oro. Det kan också kännas svårt att veta på vilket sätt man bäst stöttar. Närstående kan behöva visa förståelse och omtanke, men också ställa krav och kanske uppmuntra den som är sjuk att söka hjälp. Att stå bredvid och inte veta vad man ska göra kan ge en känsla av maktlöshet.

Prata med dina närstående

Du som är sjuk kan underlätta för dina närstående att ge dig stöd genom att prata med dem om hur du känner. Du kan också låta dem följa med på besök till psykolog, kurator, kontaktsjuksköterska eller läkare, om det känns bra för dig och för dina närstående.

Det kan vara komplicerat

Du som är sjuk kan känna oro för dina närstående och vilja ta hand om och skydda dem, men det är viktigt att du inte lägger det ansvaret på dig. Det kan även hända att relationen till dina närstående och era roller förändras och blir mer komplicerade av det ni går igenom. Personer i din närhet kan också reagera på olika sätt.

Om du tycker att det är svårt att samtala med en närstående om din sjukdom eller behandling kan du eller ni få stöd i detta av exempelvis en kurator.

Det finns hjälp att få

Det finns patient- och närståendeföreningar där närstående kan söka stöd och prata med andra som har liknande erfarenheter. Närstående kan också träffa en kurator själv via sin vårdcentral eller söka anhörigstöd i sin kommun. På vissa ställen erbjuder vården stödgrupper eller enskilda kuratorssamtal till närstående.

Anhörigstöd i kommunen

När en person är långvarigt sjuk står närstående ofta för en stor del av vården och omsorgen. De närstående hjälper säkert gärna den som är sjuk och ser det kanske som självklart. Men de kan även behöva stöd för egen del. De flesta kommuner erbjuder anhörigstöd som närstående kan söka. En biståndshandläggare kan berätta hur närstående söker stöd och om kommunen behöver göra en utredning.

Det varierar vilket stöd som finns att få, till exempel:

• Samtalsstöd. Det kan ske individuellt eller i grupp med andra närstående.
• Avlösning. Den som är sjuk bor under en period i särskilt boende eller äldreboende.
• Växelvård. Den som är sjuk växlar regelbundet mellan att bo hemma och i särskilt boende.
• Hemtjänsten tar över vården en del av dygnet.
• Dagverksamheter av olika slag.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Du som är närstående i vården eller Anhörigstöd – för dig som vårdar eller stödjer en närstående.
> Se en film på 1177.se. Sök på Vara nära någon som är cancersjuk.
> Läs mer på anhorigasriksforbund.se.

Cancerkompisar

Organisation som ger närstående från 13 år möjlighet att få kontakt med andra i samma situation. 

> Webbplats: cancerkompisar.se

Cancerlinjen, Cancerfonden

Cancerlinjen finns för dig som är berörd av cancer, oavsett var du bor och vem du är. De som svarar på dina frågor är legitimerade sjuksköterskor med lång erfarenhet av cancervård. Hos Cancerlinjen får du stöd och vägledning i din situation.

> Webbplats med chatt: cancerfonden.se. Sök på Cancerlinjen.
> Telefon: 010-199 10 10, eller boka telefontid på webbplatsen.
> E-post: cancerlinjen@cancerfonden.se

Cancerrådgivningen

Erbjuder stöd av specialistsjuksköterskor inom onkologi utbildade i samtalsstöd. De kan svara på frågor om bland annat symtom, behandlingar och biverkningar.

> Webbplats med chatt: cancercentrum.se. Sök på Cancerrådgivningen.
> Telefon: 08-123 138 00

Kurator eller psykolog

Prata med din kontaktsjuksköterska eller kontakta din vårdcentral för att få stöd, vägledning och remiss till kurator eller psykolog.

Nära Cancer

Webbplats för dig som är ung och står nära någon som har cancer. Här möter du andra unga i samma situation och kan få svar på dina frågor av sjukvårdspersonal.

> Webbplats: naracancer.se
> E-post: kontakt@naracancer.se

Sjukhuskyrkan

Finns på nästan alla sjukhus och ger stöd på olika sätt. Flera församlingar inom Svenska kyrkan har samtalskontakter. De kan även förmedla kontakt med andra samfund. Du behöver inte vara kristen eller troende för att söka stöd genom sjukhuskyrkan.

Ung Cancer

Ideell organisation för cancerberörda och närstående unga vuxna i åldern 16–35 år. Ung Cancer erbjuder kontakt med andra unga vuxna i samma situation, både digitalt och genom fysiska mötesplatser runt om i landet, rehabiliteringsinsatser och digitala kurser.

> Webbplats: ungcancer.se
> E-post: info@ungcancer.se

> Läs mer på 1177.se. Sök på Råd och stöd vid cancer.

ILCO Tarm-, uro- och stomiförbundet

Även för personer med tjock- och ändtarmscancer.

> Webbplats: ilco.nu
> Telefon kansli: 08-546 405 20
> E-post kansli: info@ilco.nu
> Telefon för stöd och rådgivning för patienter och närstående: 070-980 01 81
> E-post för stöd och rådgivning för patienter och närstående: stodverksamhet@ilco.nu

Mag- och tarmförbundet

> Webbplats: magotarm.se
> Telefon: 08-642 42 00
> E-post: mt@magotarm.se

Verksamheten är ett resultat av ett samarbete mellan cancerberörda och olika samhällsaktörer. Den startade i Borås 2018 och finns idag även i Stockholm, Göteborg, på Gotland och i Jämtland-Härjedalen. Sedan februari 2026 finns Kraftens hus digitalt som erbjuder stöd cancerberörda oavsett var i landet man befinner sig.

Möjlighet att träffa andra och delta i aktiviteter

Kraftens hus är en mötesplats för gemenskap, lärande och stöd för cancerberörda. Cancerberörda är de som har fått en cancerdiagnos eller lever med en cancersjukdom, och de som är närstående eller har förlorat någon i cancer, i alla åldrar.

Kraftens hus erbjuder stöd, kunskap och gemenskap till cancerberörda. Här kan man träffa andra i liknande situation och med liknande erfarenheter och få möjlighet att utbyta tankar och känslor. På Kraftens hus kan man delta i samtalsgrupper, kreativa och fysiska aktiviteter och ta del av föreläsningar. Aktiviteterna är framtagna i samarbete med cancerberörda och utgår från deras behov och önskemål. Kraftens hus digitalt erbjuder aktiviteter som man kan delta i online men även annat digitalt material finns att ta del av.

Ett stöd utanför vården

Kraftens hus kompletterar vårdens cancerrehabilitering i syfte att hitta och stärka friskfaktorer.

Verksamheten drivs som ideella föreningar med en riksförening, Kraftens hus Sverige. Basfinansieringen kommer från regionerna och Regionala cancercentrum. Även näringslivet kan bidra med resurser.

> Läs mer på kraftenshus.se.

Barn behöver vara delaktiga

Barn märker att något inte är som det brukar vara, och om de inte får tydlig information kan fantasin ta över. Fantasierna är ofta värre än verkligheten. Barn och unga mår bättre om det som händer omkring dem känns begripligt. Genom att prata öppet om din sjukdom och det som händer blir barnen delaktiga och kan förstå varför det inte är som vanligt. Det visar också att du litar på barnet och barnet känner sig tryggt och får en stärkt självkänsla. Då får de lättare att hantera situationen. 

Var noga med att låta barn och unga ta del av både positiva och negativa besked. Om de känner sig trygga i att få veta när något händer, kan oron för dig som är sjuk minska.

Barn har rätt till information, råd och stöd

Barnkonventionen och flera andra svenska lagar säger att barn har rätt att bli informerade, och få råd och stöd när en närstående person har en allvarlig sjukdom. Vårdpersonalen ska informera om detta och vart barnet och föräldrarna kan vända sig för att få stöd. 

Fråga kontaktsjuksköterskan eller kuratorn om tips på böcker om cancer att läsa tillsammans med barn.

Råd för att prata med barn

• Börja gärna med att fråga vad barnet redan vet om det som har hänt.
• För ett litet barn kan det räcka att du berättar att du är sjuk och ska få behandling.
• Tala om för barnet att sjukdomen heter cancer och vad som nu kommer att hända, både för dig som är sjuk och hur det kommer att påverka barnets vardag.
• Berätta att cancer inte smittar och att det inte är barnets fel att du är sjuk.
• Berätta lite i taget. Se till att barnet har förstått genom att fråga.
• Berätta om något ändras.
• Svara ärligt på barnets frågor när de kommer. Om du inte vet, säg det. Barn frågar om sådant som de klarar av att få veta.
• Undvik omskrivningar. Säg till exempel ”dö” i stället för ”somna in” eller ”gå bort”. Barn kan annars bli rädda när de ska sova eller om någon ska gå iväg.
• Prata om hur vardagen kommer att bli framöver, till exempel vem som ska skjutsa till träningar. Förklara att mycket fortfarande kommer att vara som vanligt.
• Prata om dina känslor och bekräfta barnets känslor. Fråga barnet hur hen känner och hjälp gärna till att sätta ord på känslorna.
• Var uppmärksam på om barnet vill prata om något annat. Ta då en paus och fortsätt senare.

Barn kan reagera olika beroende på ålder

Barnet reagerar kanske inte som du förväntar dig. En del barn kan verka oberörda till en början och behöver tid för att förstå. Särskilt mindre barn kan ha svårt att förstå allvaret. Kanske vågar barnet inte visa sina känslor eller så är hen ledsen en stund för att sedan återgå till lek. Barn går lättare in och ut ur känslorna.

Tonåringar har lärt sig att hålla ihop sig på ett annat sätt än vad yngre barn har. Därför visar de ofta inte för sina föräldrar hur de påverkas av situationen.

Råd för att stötta barn

• Se till att du som vuxen får stöd för att må så bra som möjligt. Skaffa gärna någon att prata med om det som känns svårt. Ta gärna hjälp med till exempel städning och handling.
• Se till att barnet får stöd genom att få träffa en annan stödjande vuxen utöver föräldrarna, eller få träffa andra barn i samma situation. Kontakta de stödorganisationer som finns.
• Behåll rutiner hemma, och med skola och fritid i den mån det går. Gör det möjligt för barnet att leka med kompisar.
• Avlasta barnet från ansvar och låt barnet vara barn. Undvik att föra över din egen oro för behandlingar, ekonomi och vuxenproblem på barnet.
• Försök att fira födelsedagar och andra händelser, även om det är svårt med tid och ork.
• Låt ditt barn följa med till sjukhuset ibland.
• Prata med förskola, skola och fritids om att du är sjuk.

Barn och vuxna kan prata med BRIS

Om barnet eller ungdomen vill prata med någon vuxen utanför familjen kan hen kontakta Barnens rätt i samhället, BRIS. Alla som arbetar på BRIS är utbildade kuratorer med stor erfarenhet av samtal med barn.

Vuxna kan vända sig till BRIS vuxentelefon – om barn. Där kan du få råd och stöd i hur du pratar med barn om en cancerdiagnos. Bris vuxenstöd utgår alltid från barnets perspektiv och rättigheter.

• Läs mer på bris.se. Sök på För vuxna.
• Telefonnumret till BRIS stödtelefon för barn är 116 111.
• Telefonnumret till BRIS vuxentelefon – om barn är 077-150 50 50

> Läs mer på cancerfonden.se. Sök på Prata med barn om cancer.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Att prata med barn när en förälder är allvarligt sjuk. 
> Läs mer på naracancer.se. Sök på Stötta unga närstående.

Barnens rätt i samhället, BRIS

Barn och ungdomar under 18 år kan vända sig till BRIS för att få stöd av kuratorer via telefon, chatt eller mejl. I Umeå, Stockholm, Linköping, Göteborg och Malmö finns det Brismottagningar. Där kan du som är under 18 år träffa en kurator för att prata om det som är viktigt för dig.

> Webbplats: bris.se
> Telefon: 116 111

Cancerkompisar

Ger närstående från 13 år möjlighet att få kontakt med andra i samma situation. 

> Webbplats: cancerkompisar.se

Jourhavande kompis, Röda korset

Barn, ungdomar och unga vuxna under 25 år kan chatta anonymt med Jourhavande kompis, Röda Korsets Ungdomsförbund.

> Webbplats: jourhavandekompis.se

Nationellt kompetenscentrum anhöriga

Här finns information om stöd till barn och unga vars föräldrar eller andra närstående har fysisk eller psykisk sjukdom eller funktionsnedsättning, skadligt bruk av till exempel alkohol eller droger, eller avlider.

> Webbplats: anhoriga.se. Välj Barn som anhöriga.

Nära Cancer

Webbplats för dig som är ung och står nära någon som har cancer. Här möter du andra unga i samma situation och kan få svar på dina frågor av sjukvårdspersonal.

> Webbplats: naracancer.se
> E-post: kontakt@naracancer.se

Skolsköterska eller skolans kurator eller psykolog

Om du går i skolan kan du prata med skolsköterskan eller be att få kontakt med skolans kurator eller psykolog.

Ung Cancer

Ideell organisation för cancerberörda och närstående unga vuxna i åldern 16–35 år. Genom Ung Cancer kan du få kontakt med andra i samma situation, både digitalt och genom fysiska mötesplatser runt om i landet, ta del av rehabiliteringsinsatser och digitala kurser.

> Webbplats: ungcancer.se
> E-post: info@ungcancer.se

UMO

Webbplats för alla som är 13–25 år. På UMO kan du hitta svar på frågor om sex, hälsa och relationer. Där finns också en sökmotor där du kan hitta din närmaste ungdomsmottagning. Tonåringar kan söka samtalsstöd på ungdomsmottagningen. Samtalen på ungdomsmottagningen kan handla om andra saker än kärlek och sex, till exempel psykisk hälsa, sorg, oro och nedstämdhet.

> Webbplats: umo.se

Bäckenbotten består av muskler och bindväv som utgör ”golvet” i bukhålan. Den sträcker sig från blygdbenet till svanskotan och fäster även på sittbensknölarna. Bäckenbotten omsluter ändtarmsöppningen och urinröret och, hos kvinnan, även slidan.

Träningsprogram

Gör träningsprogrammet under cirka 3 månader.

Kom ihåg att alltid knipa bäckenbottenmusklerna när trycket mot dem ökar, till exempel när du nyser, hostar eller lyfter tungt.
Mellan knipövningarna som beskrivs nedan är det viktigt att du kan slappna av i bäckenbottenmusklerna. Det är lätt hänt att man går och spänner sin bäckenbotten hela tiden om man är rädd för läckage. Det kan leda till smärtor i bäckenregionen.

Övning 1: Hitta rätt muskler

• Ligg bekvämt, till exempel på rygg med böjda ben. Ha gärna en kudde under knäna.
• Andas lugnt. Lägg gärna en hand på magen och känn att magmusklerna är avslappnade.
• Knip med musklerna i bäckenbotten som om du vill hindra att du släpper gaser eller som när du håller dig då du är kissnödig.
• Knip med lätt till måttlig kraft i 3 sekunder och vila i 3 sekunder.
• Upprepa övningen 10–15 gånger.
• Träna 2–3 gånger per dag, till exempel efter att du har gått på toaletten för att få in träningen som en vardagsrutin. När du är säker på att du spänner rätt muskler går det även bra att göra övningarna när du sitter eller står.

Övning 2: Styrketräning

• Knip på samma sätt som i övning 1, men knip nu så hårt du kan.
• Håll knipet i 5–6 sekunder. Slappna av i 10 sekunder.
• Upprepa övningen 5–10 gånger.

Övning 3: Uthållighetsträning

• Knip på samma sätt som i övning 1, men knip hårt så länge du kan.
• Gör övningen en gång per träningstillfälle.

> Läs mer på nikola.nu. Under fliken Patient & Anhörig hittar du information om bäckenbottenträning.
> Läs mer på eftercancern.se. Läs mer på Lösningar-bäckenbottenträning.

I områden som har strålats bildas en ärrvävnad som kallas fibros. Fibrosbildningen startar ungefär 3–6 månader efter avslutad strålbehandling och fortsätter livet ut. Detta kan leda till stelhet och sämre rörlighet i höftlederna. Det är olika för olika personer hur mycket besvär man får.

Att träna rörligheten i höfterna förebygger att vävnaderna blir strama och minskar risken att du får svårare att röra dig efter strålbehandlingen.

Börja med övningarna nedan när din strålbehandling börjar. Fortsätt i 6–12 månader efter att strålbehandlingen är slut.

Fysisk aktivitet är bra för kroppen och livskvaliteten 

Att vara fysiskt aktiv både under och efter strålbehandlingen gör att du behåller kondition och styrka och kan ge dig bättre livskvalitet. Försök därför vara fysiskt aktiv på ett sätt som fungerar för dig, minst 30 minuter om dagen. Du kan till exempel promenera, cykla, dansa, arbeta i trädgården eller göra något annat som du tycker om.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller fysioterapeut om du behöver råd och stöd för att vara fysiskt aktiv.    

Övningar vid strålbehandling mot bäcken- och höftpartier

1. Flexion (böja i höften). Ligg på rygg med ena benet rakt. Dra upp det andra benet med knät i riktning mot bröstet med hjälp av dina händer. Försök att sträcka till ett ytterläge i leden. Håll positionen i 20–30 sekunder, upprepa på andra benet.

/ Bild /

2. Extension (sträcka i höften, utfallskliv). Ta ett stort kliv fram med ena benet. Skjut fram höfterna i riktning mot det främre knät. Känn att det sträcker eller stramar på framsidan av låret och upp mot ljumsken på det bakre benet. Obs! Ta stöd av till exempel en stol eller vägg för att hålla balansen om du behöver. Håll positionen i 20–30 sekunder. Upprepa på andra benet.

/ Bild /

3. Abduktion (sträcka insida lår). Välj ett av alternativen för denna rörelse.

Alternativ 1. Ta ett stort kliv åt sidan med ena benet (utfallskliv åt sidan). Böj ena knät, håll det andra benet rakt. Känn att det sträcker eller stramar på insidan av det raka benet. Håll positionen i 20–30 sekunder. Upprepa på andra benet.

/ Bild /

Alternativ 2. Ligg på en matta eller på din säng. Böj knäna och sätt ihop fötterna. Låt knäna falla ut åt sidan så mycket som möjligt. Slappna av. Känn att det sträcker eller stramar på insidan av låren. Håll positionen i 20–30 sekunder.

/ Bild /

4. Adduktion (utåtrotation). Sitt på en stol. Sitt på en stol. Lägg upp ena foten på motsatt knä. Låt knät falla ut åt sidan. Luta dig framåt över benen med ryggen rak. Känn att det sträcker eller stramar på utsidan av höften och rumpan. Håll positionen i 20–30 sekunder. Upprepa på andra benet.

/Bild /

Efter en operation kan nerverna som styr urinblåsans funktion påverkas, så att du kan få svårt att känna när blåsan är full och tömma blåsan helt.

Strålbehandling kan påverka nerverna och göra att det bildas ärr i vävnader som påverkar urinblåsan och urinledarna. Urinblåsan kan bli stel och oelastisk, vilket gör det svårare att lagra urin. Därför kan du få besvär med täta toalettbesök och trängningar. För en del kan sämre känsel göra det svårt att känna när urinblåsan är full.

Det är vanligare med besvär från urinvägarna efter behandling för ändtarmscancer än för tjocktarmscancer. Det vanligaste besväret är att ha svårt att tömma urinblåsan.

Om du har besvär från urinvägarna kan du kontakta din kontaktsjuksköterska för råd. Du kan även få hjälp och stöd av en uroterapeut om besvären inte minskar med tiden.

Råd vid besvär från urinvägarna

• Ta det lugnt när du ska kissa och försök att tömma blåsan ordentligt. Att sitta ner på toaletten kan göra det lättare.
• När urinen har slutat rinna, luta dig framåt, res dig upp och sätt dig igen. Om blåsan inte är helt tömd kommer det då ofta lite mer. Det kan också hjälpa att ändra lite på hur du sitter på toalettstolen.
• Knip när du nyser, hostar, reser dig upp, lyfter något tyngre eller gör något annat som ökar trycket i magen.
• Försök att träna på att inte gå på toaletten för ofta.
• Undvik att dricka mycket på kvällen för att minska besvären under natten.
• Be om hjälp att hitta inkontinensskydd som fungerar bra för dig, så att du kan fortsätta leva ett så aktivt och socialt liv som du önskar.
• Träna på att vara utan inkontinensskydd i en miljö där du känner dig trygg. Våga prova att vara utan skydd när de oftast är torra.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Urininkontinens.
> Läs mer på eftercancern.se. Läs mer på Lösningar-urin.

Här är några råd:

• Välj mjuk mat som fisk, färs, puré eller mos, kalvsylta, omelett och släta soppor.
• Skala frukt och grönsaker.
• Mat du bör undvika: ärtor, bönor, linser, lök, kål, paprika, hinnor från citrusfrukter, broccolistjälkar, sparris, svamp, nötkött (färs går bra), krabba och räkor, grovt bröd med hela korn samt fiberrik müsli.
• Ät långsamt och tugga maten väl.
• Fördela maten på flera mindre måltider under dagen.

Läkaren kan också skriva ut läkemedel för att hålla avföringen mjuk.

Besvären har samlingsnamnet LARS. Det kommer från Low Anterior Resection Syndrome på engelska eller låg främre resektionssyndrom på svenska.

Ändtarmsfunktionen blir aldrig precis som den var före behandlingen, men de flesta får en acceptabel funktion. Ju närmare ändtarmsöppningen skarven (anastomosen) sitter, desto större är risken att du får besvär.

Funktionen kan fortsätta att förbättras i flera år efter operationen.

Symtom du kan ha

Du kan ha följande symtom:

• Brådskande trängningar till avföring, alltså att du upplever att du måste rusa till toaletten när det tränger på.
• Fragmenterad avföring, alltså flera avföringar under några timmar.
• Läckage av gas eller avföring.
• Oregelbunden avföring – vissa dagar flera gånger, andra dagar ingen alls.
• Känsla av att du inte kan tömma tarmen helt.

Du kan ha vissa eller alla dessa symtom i olika grad. Hur besvärande symtom du upplever är individuellt.

Råd som kan hjälpa

Här får du några råd om hur du kan hantera besvären. Många av råden kan hjälpa dig, medan andra kanske inte hjälper alls. Prova ett råd i taget under en tid, så att du märker om det fungerar.

Tarmreglerande medel

Om din tarm inte fungerar bra bör du ta ett tarmreglerande fiberpreparat. Exempel på sådana är preparat gjorda av psylliumfröskal (husk) som du köper i en vanlig mataffär eller på apotek, eller andra så kallade bulkmedel (fiberpreparat) som kan köpas receptfritt eller förskrivas av läkare. Fiberpreparatet ökar volymen på tarminnehållet och gör det mer sammanhängande. Du kan ta fiberpreparatet på morgonen och eventuellt mitt på dagen. Ta inte fiberpreparatet samtidigt som andra läkemedel, utan åtminstone 30 minuter före.

Tabletter som innehåller loperamid hjälper mot lös avföring och trängningar. De gör tarminnehållet fastare och lugnar tarmen. Börja med 0,5–1 tablett 30–60 minuter före måltid. Öka dosen om avföringen fortfarande är lös. Minska dosen om du blir förstoppad. Om du har trängningar till avföring på natten kan du 1–2 tabletter innan du lägger dig för att sova. Du kan ta upp till 8 tabletter per dygn. Var uppmärksam på tecken till förstoppning och minska då dosen.

Toaletträning

Det är besvärligt att uppleva att du måste skynda till toaletten varje gång det tränger på till avföring. Du kan lära din kropp att inte reagera starkt på varje trängning. Försök att fördröja tömningen av tarmen och inte rusa till toaletten direkt när du känner en trängning. Prova i stället att stå eller sitta still, andas djupa andetag och vänta tills trängningen avtar. Detta går förmodligen inte vid första eller andra försöket, men gradvis kommer du att kunna öka tiden och avståndet till toaletten. Ha tålamod, för trängningar kan förbättras i många år efter cancerbehandlingen.

Fotpall

Det går lättare att tömma tarmen om du har fötterna på en fotpall när du sitter på toaletten.

Lavemang

Om du har svårt att tömma tarmen helt kan du prova att skölja ur ändtarmen med ett mini-lavemang. Fråga din kontaktsjuksköterska om du vill prova.

Om tarmen fortfarande inte fungerar går det att tömma tarmen med ett större lavemang. Prata med din kontaktsjuksköterska.

Råd om kost

Det är väldigt individuellt hur kosten påverkar tarmfunktionen, men några generella råd finns: 

• Regelbundna tarmvanor kräver regelbundna matvanor.
• Ät små måltider flera gånger om dagen, 5–6 gånger. Att hoppa över måltider kan ge sämre tarmfunktion.
• Fibrer i frukt, grönsaker och spannmål kan ha en gynnsam effekt på tarmfunktionen. Samtidigt kan en del kan vara hårdsmälta och gasbildande, till exempel rå lök, vissa baljväxter och kål.
• Probiotika, till exempel yoghurt eller drycker med levande bakteriekultur, kan ibland hjälpa.
• Drick helst mellan måltider och efter måltiden. Drick hellre i små klunkar än mycket på en gång.
• Kolsyrad dryck, fettrika måltider samt koffein och alkohol kan förvärra symtomen.
• Sötningsmedel som slutar på -ol är laxerande och kan därför ge lös avföring och trängningar.
• Kontakta vården om du ofrivilligt går ner i vikt efter behandlingen.

Om du behöver individuella råd kan du be om att få prata med en dietist.

Tips på saker att ha med dig

• Skydd för underkläderna såsom trosskydd eller inkontinensskydd.
• Eventuellt våtservetter.
• Hudskyddande salva, så kallad barriärsalva.
• Tabletter mot lös avföring.
• Extra underkläder.

> Läs mer på eftercancern.se. Läs mer på Lösningar-tarm.

Prova gärna vaginalstaven före strålbehandlingen, så att du vet hur den känns att använda.

Du kan börja använda staven 2–3 veckor efter strålbehandlingen, eller när du känner att den akuta strålreaktionen har läkt.

Träningsprogram

Använd oparfymerat glidmedel både på vaginalstaven och vid slidöppningen. Glidmedlet kan du köpa på ett apotek eller butiker som säljer sexhjälpmedel. Använd oparfymerat och vattenbaserat glidmedel.

När du för in staven är det lättast om du ligger på rygg eller står med ett ben uppdraget. Försök att hitta en avslappnad ställning samt lugn och ro när du använder vaginalstaven.

För långsamt in staven i slidan så långt du kan utan att forcera. Om staven halkar ut, tryck försiktigt in den igen. Om det gör ont, stanna upp och dra ut den en bit och prova igen efter en stund. Du kan också använda en lokalbedövande gel. Det finns att köpa på apotek.

För att tänja muskulaturen i slidväggen är det bra om du vickar vaginalstaven framåt och bakåt samt till höger och vänster med försiktiga rörelser.

Använd staven på detta sätt i 5 minuter varje dag under den första månaden efter avslutad strålbehandling och därefter 2–3 gånger per vecka. Diskutera med din läkare eller kontaktsjuksköterska hur länge du ska fortsätta.

Viktigt att veta

Du kan ha vaginalt samlag och använda vaginalstaven så ofta du vill. Om du har regelbundet vaginalt samlag utan problem behöver du inte använda vaginalstav.

Det är vanligt och ofarligt med en mindre blödning eller blodblandad flytning när du använder staven. Om det gör ont eller du får en större blödning ska du kontakta läkare.

Efter användning, tvätta vaginalstaven med tvål och vatten, skölj noga, torka av eller lufttorka.

> Läs mer på eftercancern.se. Läs mer på Lösning-användning-av-vaginalstav.

Benskörhet beror på att balansen rubbas mellan nedbrytning och uppbyggnad av ben, så att mer ben bryts ner än vad som bildas. Det är vanligast med benbrott i handlederna, höfterna, ryggkotorna och överarmarna.

Benskörhet kan behandlas med läkemedel. Det går också att minska risken för benskörhet med egenvård.

Råd vid risk för benskörhet

Rör på dig

Fysisk aktivitet förbättrar skelettet, muskelstyrkan, koordinationen och balansen. Det minskar även risken för att du ska ramla och bryta ben.

Du kan välja den aktivitet du trivs bäst med. Det är viktigt med träning som belastar skelettet, helst ett par gånger i veckan. Du kan gärna kombinera styrketräning med dans eller joggning. Även trädgårdsarbete och städning är bra.

Du kan få hjälp av en fysioterapeut om du behöver.

Mer kalcium och D-vitamin

Kalcium motverkar benskörhet. Ät en varierad kost som innehåller kalcium. Exempel på livsmedel med kalcium är mejeriprodukter (till exempel mjölk och ost), nötter, broccoli, ärtor, bönor, bladgrönsaker (till exempel grönkål och spenat) och berikade växtbaserade alternativ till mejeriprodukter (till exempel havremjölk och sojamjölk).

D-vitamin behövs bland annat för att skelettet ska kunna ta upp kalcium. Exempel på livsmedel som innehåller D-vitamin är fet fisk, ägg och berikad mjölk eller berikade växtbaserade drycker.

Du kan öka nivån av Dvitamin i blodet om du är ute i solen under sommarhalvåret. Det räcker med 15–30 minuter per dag ute i solen för maximal D-vitaminproduktion. Huden producerar D-vitamin även med solskyddskräm insmord.

Ibland kan du behöva äta kosttillskott. Du kan få råd av en dietist eller läkare om du behöver.

Sluta röka

Om du röker kan du minska risken för benskörhet genom att sluta röka. Prata med din kontaktsjuksköterska för att få stöd och råd.

Minska risken för benbrott

• Håll golvet fritt från lösa föremål och annat som kan göra att du snubblar.
• Använd skor inomhus i stället för sockor eller mjuka tofflor.
• Ta bort små mattor. Lägg halkskydd under större mattor.
• Se till att trappor har bra belysning och räcken, helst på båda sidor. Se också till att det finns bra belysning om du behöver gå upp på natten.
• Se till att det finns handtag vid toaletten, duschen och i badkaret, och gärna en halkmatta.
• Bär med dig din telefon, så att den är nära om det ringer eller om du ramlar.
• Be om hjälp när du ska byta glödlampor och städa högt uppe. Undvik att kliva upp på bord och stolar.
• När du styrketränar, träna i maskiner i stället för med fria vikter.
• Träna inte om du känner dig påverkad av opioider eller andra läkemedel.

Flera faktorer kan öka risken för att få blodproppar:

• tumören i sig
• mindre fysisk aktivitet efter en operation
• infarter i centrala blodkärl, såsom PICC-line eller venport
• cytostatikabehandling och viss annan behandling
• tidigare blodproppar.

Olika typer av blodproppar

Blodpropp i armen eller benet – trombos

Blodproppar kan uppstå i armen eller benet. De kallas då trombos eller

djup ventrombos, DVT. Tecken på blodpropp kan vara att kroppsdelen blir öm, svullen, röd och varm. Om proppen sitter i armen kan även halsen bli påverkad.

Blodpropp i lungan – lungemboli

Blodproppar kan vandra i kroppen genom blodomloppet. Om de kommer till lungorna kallas det lungemboli. Blodproppar i lungorna kan i enstaka fall vara livshotande. De måste därför alltid behandlas så fort som möjligt. Tecken på blodpropp i lungorna kan vara andnöd, hosta, håll i sidan som gör ont när du andas in, plötslig smärta i bröstet eller ryggen, trötthet, dålig ork och feber.

En blodpropp kan i sällsynta fall också uppstå på andra ställen i kroppen.

Råd för att minska risken för blodproppar

• Rör på dig regelbundet utifrån din förmåga och undvik att sitta stilla länge.
• Om du ligger mycket i sängen kan du trampa med fötterna och röra benen regelbundet.
• Du kan bli rekommenderad att använda stödstrumpor eller få blodförtunnande läkemedel.
• Om du röker bör du sluta.

Berätta att du behandlas med cancerläkemedel när du söker vård eller går till tandläkaren.

Råd vid ökad blödningsrisk

• Var noga med munhygienen och använd en mjuk tandborste när du borstar tänderna.
• Om du har svårt att borsta tänderna noggrant, använd munvatten med fluorid som komplement.
• Var försiktig när du använder tandtråd och tandpetare.
• Var försiktig när du snyter dig.
• Om du får näsblod kan du stoppa blödningen genom att klämma runt näsans mjuka delar i 10 minuter och luta dig framåt.
• Vissa värktabletter innehåller ämnen som kan göra att du blöder mer. Prata med din läkare om du behöver ta värktabletter.
• Prata med din läkare om du tar naturläkemedel, eftersom de kan göra att du blöder mer. Exempel på sådana är omega-3, fiskolja, linfrön och linfröolja, jättenattljusolja, vitamin E, hajbroskpreparat och melatonin.
• Undvik att bli förstoppad eftersom det ökar risken för hemorrojder. Behandla hemorrojderna om de redan har uppstått. Prata med din läkare om receptfria läkemedel inte hjälper.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Blödningar.

Det finns många möjliga orsaker till diarré. Den kan till exempel orsakas av något du har ätit, vissa läkemedel och behandlingar eller att du är förstoppad.

Besvären kan lindras med egenvård och ibland behandling med läkemedel. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare för att få råd.

Råd vid diarré

• Drick mindre kaffe.
• Var noga med att du får i dig vätska. Om du har många eller stora diarréer behöver du dricka extra vatten för att ersätta förlorad vätska. Några glas mer än vanligt räcker oftast. 
• Var noga med att du får i dig salter. Använd vätskeersättning om du har upprepade diarréer, för att ersätta förlorade salter. Det finns att köpa receptfritt på apoteket.
• Om du har långvarig diarré kan tarmen få svårt att bryta ner laktos, alltså mjölksocker. Prova då att äta laktosfria mjölkprodukter.
• Ät långsamt och tugga maten noga, så att den är bearbetad när den når mag- och tarmkanalen.
• Ät mindre av svårsmälta livsmedel, till exempel baljväxter, fruktskal, frukthinnor och hela korn och frön. Ät i stället kokta grönsaker, skalad frukt eller fruktmos.
• Undvik fet och starkt kryddad mat.
• Undvik produkter som innehåller sötningsmedel, till exempel maltitol och xylitol som finns i sockerfria tuggummin och halstabletter.
• Välj vitt ris och mat gjord på vitt mjöl, som pasta och ljust bröd, i stället för fullkornsprodukter. 
• Det finns läkemedel för att stoppa diarrén tillfälligt, till exempel inför en flygresa. Prata med din läkare innan du tar ett sådant läkemedel.

Om det svider eller gör ont i ändtarmen kan du prova dessa råd:

• Använd mjukt toalettpapper eller duscha efter toalettbesök i stället för att torka med papper.
• Torka dig efter duschen genom att klappa med handduken i stället för att gnida.
• Smörj dig regelbundet runt ändtarmsöppningen med en fet kräm eller salva.

Hur ofta man har avföring är individuellt. En del har avföring ett par gånger i veckan, andra flera gånger per dag.

Med förstoppning menas att du har svårt att tömma tarmen trots att du vill och att avföringen är hård och trög. Du kan även ha ont och ibland blöda i ändtarmsöppningen när du tömmer tarmen. Det kan också kännas som om tarmen inte tömmer sig ordentligt fast du försöker. Du kan få lös avföring, ont i magen och magen kan kännas utspänd. Du kan också må illa och tappa aptiten.

Förstoppning kan ha olika orsaker

Det kan finnas flera orsaker till förstoppning. Ka

nske gör din sjukdom att du sitter mer stilla, äter annorlunda och dricker mindre, vil

ket kan bidra till förstoppning. Vissa cancersjukdomar och behandlingar påverkar också tarmarna så att de inte fungerar som vanligt. Även vissa läkemedel kan orsaka förstoppning. Exempel på sådana är opioider, läkemedel mot illamående och vissa blodtryckssänkande läkemedel. Du får veta vad som gäller dig.

Råd för att undvika och lindra förstoppning

• Drick mer, gärna vatten.
• Byt vitt ris och mat med mycket vitt mjöl, som pasta och ljust bröd, mot fullkornsprodukter.
• Rör på dig varje dag. Fysisk aktivitet hjälper tarmarna att arbeta.
• Hur du sitter på toaletten är viktigt. Prova att höja fötterna genom att använda en pall.

Ät gärna fiberrik mat. Det här är exempel på livsmedel som innehåller fibrer:

• grönsaker, till exempel morötter, broccoli, blomkål, bönor och ärtor
• frukt, till exempel kiwi och päron
• torkad frukt, till exempel katrinplommon, fikon och aprikoser 
• fullkornsprodukter, till exempel fullkornspasta, grovt bröd och grova gryner som havre och vetekli.

Om besvären inte minskar finns det läkemedel som kan hjälpa. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare för att få råd.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Förstoppning.

Råd vid gaser och bullrig mage

• Ät i lugn och ro. Tugga maten noga.
• Drick mindre av kolsyrade drycker.
• Ät mindre av gasbildande livsmedel, till exempel ärtor, bönor, linser, alla sorter av lök, kål och paprika, frukt med skal, grovt bröd med hela korn samt fiberrika flingor och müsli.
• Frukter och grönsaker kan ge mindre besvär om de är skalade, mixade eller tillagade. Det gäller också bröd bakat på finmalt fullkornsmjöl såsom knäckebröd, och flingor såsom havregryn.
• Undvik tuggummi, brustabletter, smågodis och halstabletter. De kan göra att du sväljer luft. Ofta innehåller de också en typ av sötningsmedel som kallas sockeralkoholer som kan ge gaser och diarré.
• Det finns receptfria läkemedel som kan hjälpa, främst om du får ont i magen av gaserna. Fråga din läkare, kontaktsjuksköterska eller personalen på ett apotek.

Din behandling kan påverka huden, framför allt på handflator och fotsulor, men hela kroppens hud kan påverkas. Detta kallas hand- och fotsyndrom, HFS, eller hand-foot-skin reaction, HFSR. En del behandlingar kan också ge besvär med naglarna, på både fingrar och tår. Symtomen kan se olika ut och vara lindriga till svåra.

Du kommer att ha regelbunden kontakt med din kontaktsjuksköterska för att följa upp symtomen. Du kan behöva göra ett kortare uppehåll eller minska dosen av läkemedlet för att symtomen ska minska.

Vad beror det på?

Orsaken till biverkningarna är inte helt klarlagd. Man tror att läckage av cancerläkemedel från kapillärer (kroppens minsta blodkärl) kan orsaka skador i vävnader och nervfibrer. Den snabba celldelningen på händer och fötter gör också att huden där blir extra känslig när rester av läkemedel samlas i huden.

Symtom du kan ha

Från huden kan du ha dessa symtom:

• torr, fjällig eller ”glasig” röd hud
• rodnad, svullnad
• hudsprickor, förhårdnader
• blåsor, utslag
• sår, infektioner
• brännande känsla eller smärta
• pigmentering
• ”svallkött”, alltså överskott av vävnad när ett sår läker.

Från naglarna kan du ha dessa symtom:

• sprödhet, naglar som skivar sig
• ändrad form, struktur och färg
• Beaus linjer (Beau’s lines), alltså tvärgående fördjupningar
• blödning undertill
• ömhet
• naglar som lossnar
• infektion i nagelbädd eller nagelband
• nageltrång som kan bli infekterat
• ökad hornbildning under nageln så att den ser tjock ut och lyfter sig
• vätska under nageln (oftast har en blåsa bildats som sedan går sönder).

Förebygg och lindra symtomen

För att klara av din behandling är det viktigt att du förebygger symtom på HFS och lindrar dem så gott det går om de uppstår. Du kan förebygga och delvis förhindra HFS genom att vara försiktig med tryck, friktion och värme i händer och fötter i upp till 3 dagar efter att du fått cytostatika i blodet.

Vad kan jag göra?

• Inspektera hud och naglar för att tidigt upptäcka symtom på HFS. Berätta för din sjuksköterska eller läkare om du får symtom.
• Tvätta huden varsamt med oparfymerad tvål eller babyolja. Undvik varmt vatten.
• Smörj in huden med mjukgörande kräm direkt efter dusch och innan du går till sängs, gärna med en kräm som innehåller karbamid. Karbamid binder fukt och kan hjälpa mot torr hud.
• Skydda händerna med gummihandskar vid allt smutsigt arbete och i kontakt med vatten. Använd bomullsvantar inuti gummihandskarna för att undvika att det blir varmt och fuktigt.
• Håll naglarna rena och kortklippta och fila bort ojämnheter. Använd gärna nagelolja närmast nagelbanden.
• Använd rymliga skor med mjuk sula för att minska trycket. Du kan också använda fotbäddar (individuella sulor) för att jämna ut trycket.
• Använd gärna strumpor av ylle eller bomull med lös resår och utan sömmar för att minska trycket. Tips: Dubbla strumpor minskar friktionen.

Vad ska jag undvika?

• Ökat tryck på händer och fötter, till exempel att använda redskap som skruvmejslar och annat där du får friktion mot huden. Även att knappa på tangentbord och mobil ger ett tryck som öppnar kärlen. Tips: Använd en mobilpenna i stället.
• Att vara i direkt solljus och stark värme.
• Hård fysisk aktivitet som långa promenader och löpning. Tårna och huden belastas då extra, vilket ökar läckaget av cytostatika genom tryck, friktion och höjd temperatur.

När går det över?

Efter behandlingen kan det ta upp till 5 veckor för symtomen att avta. Det kan dröja upp till 6 månader för fingernaglar och 1 år för tånaglar att bli återställda.

Vid varje ny kur kan det ta längre tid för symtomen att avta.

Vid målriktad behandling kan symtomen komma 2 veckor till 2 månader efter att behandlingen har startat.

Hur svåra biverkningar du får beror på hur många behandlingar du har fått och hur stor den totala dosen är. Ju fler behandlingar och högre dos, desto större är risken för svåra biverkningar.

Strålbehandling påverkar huden och slemhinnorna på den kroppsdel som strålbehandlas. Cytostatikabehandling kan påverka huden och slemhinnorna på hela kroppen. Även behandling som påverkar könshormonerna och långtidsbehandling med kortison kan ge torr hud och sköra slemhinnor.

Råd för att förebygga och lindra besvär med hud och slemhinnor

Huden

• Smörj huden ofta med mjukgörande kräm, vid behov flera gånger om dagen.
• Tvätta huden med ljummet vatten och tvättolja eller mild tvål.
• Torka blöt hud genom att klappa den med en handduk. Gnugga inte.
• Använd rakapparat i stället för hyvel för att undvika skärsår.
• Bär gärna löst sittande kläder.
• Använd handskar vid arbete som är smutsigt eller sliter på händerna.
• Vid strålbehandling, använd inte parfymerade produkter eller deodorant på området som strålbehandlas.

Skydda huden mot solen under och efter behandlingen, en vecka efter avslutad cytostatikabehandling, och ett år efter avslutad strålbehandling. Så här skyddar du dig mot solen:

• Använd heltäckande kläder och hatt, och vistas i skuggan.
• Du kan använda solskyddsmedel som komplement till kläder och skugga, men inte som enda solskydd.
• Undvik solen när den är som starkast. Det är klockan 11–15 under vår och sommar i Sverige, och längre tid ju närmare ekvatorn du är.

Munnen

• Var noga med munhygienen och använd en mjuk tandborste och mild tandkräm.
• Var försiktig när du använder tandtråd och tandpetare.

Så här kan du lindra muntorrhet och förebygga munsvamp:

• Använd salivstimulerande medel i form av exempelvis sugtabletter, tuggummi, munsprej och gel. Det kan köpas på apotek.
• Skölj munnen med mineralvatten som innehåller natriumbikarbonat, till exempel vichyvatten.

Näsan och ögonen

• Använd nässprej med olja eller koksaltlösning om du har torr näsa. Det kan köpas på apotek.
• Använd smörjande ögondroppar om du har torra ögon. Det kan köpas på apotek.
• Undvik kontaktlinser om du har besvär med ögonen.

Underlivet

• Tvätta underlivet med ljummet vatten och tvättolja eller matolja.

Om du är torr i slidan kan du prova dessa råd:

• Smörj in slidöppningen med olja eller fuktkräm för underlivet. Du kan behöva vaginal gel utan hormoner eller lokal östrogenbehandling.
• Använd glidmedel vid samlag.

Urinvägarna

Om det svider i urinröret kan det hjälpa att dricka upp till 1,5 liter vatten per dygn.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har besvär med urinvägarna. Du kan behöva lämna prov för urinvägsinfektion.

Vid strålbehandling tappar du håret på den kroppsdel som strålbehandlas. Vissa cytostatika och andra cancerläkemedel kan göra att håret tunnas ut eller faller av på hela kroppen.

Råd vid håravfall

• Tvätta håret med milt schampo och använd en mjuk hårborste.
• Undvik att permanenta, färga eller bleka håret eller tatuera ögonbrynen.
• Smörj huden på huvudet med mjukgörande kräm.
• Skydda huvudet mot sol och kyla.
• Ta smärtstillande, till exempel paracetamol, innan du ska ligga ner om du är mycket öm i hårbotten.
• Använd ett skydd i avloppet i duschen för att undvika stopp, till exempel en kompress.
• Använd tejp eller klädroller för att få upp hår från till exempel huvudkudden och möblerna.

Rätten till peruk

Om du tappar håret kan du få ersättning för att skaffa en peruk. Om du skaffar peruken innan du har tappat håret är det lättare för perukmakaren att efterlikna din vanliga frisyr.

Vissa regioner erbjuder även ersättning för tupé och möjlighet att lära sig olika sätt att knyta sjalar.

Din kontaktsjuksköterska berättar hur du skaffar peruk eller andra hårersättningar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Praktiskt stöd vid cancer.

Illamående är ett komplext symtom som kan ha både fysiska och psykiska orsaker. Det kan till exempel utlösas av läkemedel, mat, starka dofter, rörelse (åksjuka), kraftig ansträngning (fysisk eller psykisk), eller minnen av illamående. Illamående hänger också ihop med andra vanliga symtom som smärta, oro, trötthet och förstoppning.

Illamående är obehagligt och kan göra att du får i dig mindre mat och dryck än du behöver. Obehandlat illamående kan därför leda till att du blir tröttare, går ner i vikt eller blir uttorkad.

Om du har besvär kan du få svara på frågor i Min vårdplan. Att kartlägga och förstå mer om vad som utlöser eller påverkar illamåendet hjälper dig att tillsammans med vårdpersonalen förebygga och behandla det på bästa sätt.

Så behandlas illamående

Det finns många effektiva läkemedel som förebygger och lindrar illamående, oavsett om det är kortvarigt eller långvarigt. Vid långvarigt illamående kan man behöva ta läkemedel kontinuerligt.

Följ den ordination du får om läkemedel mot illamående. Fråga din kontaktsjuksköterska eller läkare om du undrar över något.

Vad kan jag göra själv?

Du kan göra mycket själv för att förebygga eller lindra illamående. Det finns inte alltid tydliga bevis i forskningen för vad som hjälper, men metoderna som nämns här är ofarliga och kan göra att du mår bättre. Pröva dig fram för att se vad som passar dig.

Allmänna råd

• Fysisk aktivitet – ta till exempel en promenad.
• Frisk luft – var utomhus om du kan. Inför måltiderna kan det kännas skönt att vädra rummet.
• Avspänning – det finns olika program och tekniker du kan testa.
• Vila efter måltiderna, gärna med några extra kuddar under huvudet eller höjd huvudända.
• Om det går, försök att undvika saker som du vet utlöser eller förvärrar ditt illamående.

Råd om mat och dryck

Även om läkemedlen är effektiva mot illamående kan du fortfarande ha nedsatt matlust på grund av smakförändringar och vara känsligare än vanligt för matens konsistens. Om du har svårt att äta kan du behöva anpassa maten efter dina egna förutsättningar och kan behöva hjälp av en dietist. Här är några allmänna råd som kan förebygga och lindra illamående:

Ät och drick ofta och i små mängder

• Drick klunkvis och ät små mängder vid många tillfällen under dagen.
• Vänta inte mer än två timmar mellan måltiderna.
• Vänta inte tills du blir hungrig, det kan förvärra illamående.

Se till att få i dig tillräckligt med vätska

• Det är viktigt att du får i dig tillräckligt med vätska, särskilt om du kräks eller är förstoppad. Annars kan du bli uttorkad och må dåligt av det.
• Klara drycker som vatten, mineralvatten, te, örtte, buljong och juice kan vara lättare att dricka.
• Det kan kännas bra att suga på isbitar.

Anpassa vad du äter

Många upplever att vissa typer av mat fungerar bättre när man mår illa. Pröva gärna

• kall mat, till exempel nyponsoppa, saftsoppa, kräm med mjölk, smoothies eller kalla kokta ägg
• salt mat, till exempel sill, ansjovis, oliver, kaviar, salta kex, popcorn, salta pinnar eller salta nötter
• lättare maträtter, till exempel soppa och smörgås, avokado med keso, kalla grönsaker eller fil eller yoghurt med flingor.

Anpassa dina vanor efter vad som känns bäst

• Om du mår illa när du vaknar, pröva att äta eller dricka något litet innan du stiger upp.
• Stekt mat ger matos som kan upplevas som obehagligt. Välj hellre kokt, ugnsstekt eller kall mat.
• Om det är möjligt, undvik att laga mat själv. Ha matlådor i frysen.
• Ät inte din favoritmat när du mår illa för att undvika att koppla ihop den med illamående i framtiden.

Alternativa behandlingsmetoder

Många undrar om alternativa behandlingsmetoder kan hjälpa dem. Den forskning som finns idag kan inte tydligt visa att dessa är effektiva mot cancerrelaterat illamående.

Kropp- och själmetoder som yoga och mindfulness och alternativa behandlingar som akupressur (åksjukeband) och akupunktur är inte skadliga och kan göra att du mår bättre, även om de inte har en bevisad effekt på illamående vid cancersjukdom och cancerbehandling.

Metoder som innehåller naturläkemedel, kosttillskott eller andra alternativa behandlingar ska du alltid diskutera med din läkare eftersom det kan påverka din behandling mot cancern.

Mer om vad illamående är

Illamående uppstår i det autonoma (icke viljestyrda) nervsystemet som en del av kroppens inbyggda försvarssystem mot gifter och andra faror. När vi möts av något som hjärnan tolkar som giftigt eller farligt reagerar nervsystemet med en känsla av obehag, olust eller äckel. Ibland får man även blodtrycksfall och svimningskänsla. Det är vanligt att mag-tarmkanalen reagerar med att vilja göra sig av med det farliga innehållet genom kräkningar eller diarré.

Illamående kommer ofta plötsligt, men i samband med cancersjukdom kan man ibland ha ett mer långvarigt och lågintensivt illamående utan att kräkas. Om du får cytostatika eller andra läkemedel som ger illamående får du information om hur detta kan förebyggas och behandlas, i behandlingskapitlet här i Min vårdplan. 

> Läs mer om cancerrelaterat illamående på cancerfonden.se. Sök på Illamående.

> Läs mer om olika sorters illamående på ki.se. Sök på Illamående.

Vissa läkemedel påverkar de vita blodkropparna, alltså de celler i benmärgen som försvarar kroppen mot infektioner. Det kan innebära att antalet celler sjunker men också att deras funktion påverkas. Då försvagas ditt immunförsvar. Detta påverkar kroppens förmåga att hantera bakterier och virus, men inte förmågan att bekämpa cancerceller. Olika behandlingar påverkar immunförsvaret olika mycket.

Immunförsvaret återhämtar sig oftast mellan kurerna. Oftast är du som mest infektionskänslig 7–14 dagar efter en kur. Fråga din läkare om vad som gäller för dig.

Lev så vanligt som möjligt

Även om du har något större risk att få en infektion, ska du leva så vanligt som möjligt. Om du skulle smittas är det oftast av en bakterie som du själv har i munnen, på huden eller i tarmen. Dessa bakterier finns alltid där. Du behöver inte isolera dig eller undvika att till exempel åka buss, gå till affären eller vara ute. Däremot kan det vara bra att inte träffa någon som är sjuk.

Du kan vara extra känslig för vissa bakterier 

Under en cancerbehandling kan immunförsvaret påverkas så att du blir sjuk av smittoämnen som i sällsynta fall finns i vår omgivning och som kroppen normalt klarar av. Det gäller till exempel bakterierna legionella som kan finnas i vattenledningar och listeria och salmonella som kan finnas i mat. 

Dina värden följs

Dina värden kontrolleras regelbundet. Om något värde är för lågt kan behandlingen behöva skjutas upp allt från någon dag till några veckor, eller så kan du få en lägre dos. Om du har mycket låga värden kommer vårdpersonalen att kontakta dig med särskilda råd. Här får du allmänna råd. Fråga din läkare om vad som gäller för dig.

Råd vid infektionskänslighet

• Var uppmärksam på hur du mår. Se till att du har en fungerande febertermometer hemma.
• Tvätta händerna ofta med tvål och vatten, framför allt före måltider, efter toalettbesök, när du har varit utomhus och när du har tagit andra i hand.
• Använd gärna handsprit.
• Undvik att bita på naglarna.
• Ha en god munhygien.
• I duschen hemma: Byt duschslang och duschmunstycke regelbundet. Spola igenom duschen med hett vatten om den har stått oanvänd en tid. Se till att varmvattenberedaren värmer vattnet till minst 60 grader i tanken och minst 50 grader i kranen.
• Om du badar i pool, bubbelpool eller badtunna, kontrollera att den är noggrant rengjord. Pool innebär mindre infektionsrisk än bubbelpool och badtunna. 
• Undvik att vara nära personer som är förkylda eller magsjuka.
• Undvik folksamlingar inomhus under de dagar du är som mest infektionskänslig.
• Använd handskar när du arbetar i trädgården eller hanterar jord, för att undvika små sår och stick. Det finns mycket bakterier i jord som kan orsaka infektioner i småsår i huden. Undvik även att andas in damm från påsar med jord när du öppnar dem. Tvätta händerna efter trädgårdsarbete.
• Tvätta händerna efter kontakt med husdjur. Hantera inte djuravföring. Du kan behöva undvika närkontakt med husdjur om det finns risk att bli slickad, klöst eller biten eller om djuret har fästingar.  
• Rådfråga din läkare om vaccinationer. 

Råd om livsmedel och mat 

• Du eller den som lagar mat åt dig ska ha en god hygien i köket. Tvätta händerna innan du   hanterar mat och diska skärbrädor och redskap i hett vatten.   
• Ät helst mat som är nylagad och ordentligt varm. Undvik mat som har stått framme. 
• Tvätta frukt och grönsaker noga.  
• För att minska risken för listeriainfektion bör du följa samma kostråd som gravida och undvika livsmedel som gravade och rökta fiskprodukter och charkuterier nära utgångsdatum, liksom vissa ostar och produkter gjorda på opastöriserad mjölk. Undvik även färdigförpackade sallader, smörgåsar och röror. 

> Läs mer på livsmedelsverket.se. Sök på Salmonella och Listeria.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Legionella.

Kognition handlar om hjärnans förmåga att hantera information och kunskap. Kognitiva förändringar kan till exempel göra att du får svårt med dessa saker:

• Fokusera din uppmärksamhet och följa en instruktion för hur något ska utföras.
• Organisera, planera och genomföra aktiviteter.
• Komma ihåg vad som är planerat.
• Hitta till platser och saker.
• Lösa problem som plötsligt uppstår och bestämma dig för vad som bör göras och hur.

Kognitiva förändringar är naturligt när du lever med en sjukdom. Det är en normal reaktion på oro och kris, men det kan även vara en biverkning av behandlingen.

Förändringarna kan påverka din vardag och förmåga att arbeta, studera och vara social. Besvären minskar eller försvinner ofta en tid efter att behandlingen är slut, men en del har kvar besvären en längre tid.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare

Kognitiva förändringar kan vara psykiskt påfrestande. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du eller dina närstående märker att det påverkar din vardag eller din arbetsförmåga. En arbetsterapeut eller en rehabiliteringskoordinator kan ge dig råd för att hantera vardagen och hitta en bra balans mellan aktivitet och vila.

Råd vid kognitiva förändringar

• Var så fysiskt aktiv som du orkar. Det förbättrar minnet och din kognitiva förmåga.
• Prioritera det som är viktigast för dig. Gör en sak i taget.
• Planera veckan så att du inte bokar in för mycket åt gången.
• Planera in vilopauser och undvik att ta ut dig. Ta paus innan du blir för trött, med mikropauser eller en vilostund.
• Testa olika andningstekniker och avslappningsövningar.
• Undvik stressande situationer och miljöer.
• Räkna med att saker tar längre tid att göra än tidigare.
• Undvik sådant som kan distrahera dig, till exempel att ha radion på samtidigt som du läser.
• Använd gärna hörselskydd på platser med höga ljud.
• Upprepa och skriv ner information du får.
• Be vårdpersonalen att sammanfatta information skriftligt och använda funktionerna i Min vårdplan eller 1177 som komplement till samtal när de kommunicerar med dig.
• Skriv minneslistor och använd en kalender.
• Använd påminnelse-appar i telefonen.
• Lägg dina saker på bestämda platser, så att du lättare kommer ihåg var de finns.
• Förenkla vardagsarbetet. Till exempel kan du köpa färdiga matkassar med recept, göra matlådor som du kan värma när du är trött och sortera bort en del ”måsten”.
• Berätta för dina närstående, vänner och arbetskamrater om dina svårigheter, så att de förstår dig bättre.

Känselrubbningar är symtom från de långa nervbanorna som styr nervfunktionen i händerna och fötterna, samt munnen och svalget. Du kan få stickningar, domningar och känselbortfall i händerna, fingrarna, fötterna, tårna och munnen, så kallad perifer neuropati. Händerna och fötterna kan också kännas svaga eller göra ont. Besvären kan leda till problem med att röra dig och hålla i saker. Kyla och kontakt med kalla föremål samt lätt beröring kan ibland utlösa känselrubbningar såsom brännande eller stickande smärta.

Om känselrubbningar uppstår på flera ställen i kroppen kallas det polyneuropati.

När kan det komma och när går det över?

Ibland kan du känna känselrubbningar redan inom några timmar efter första behandlingstillfället.

Symtomen går ofta över men för vissa kan det ta lång tid, månader till år, och hos vissa kvarstår symtomen livet ut.

Berätta så fort du får besvär

Berätta för din kontaktsjuksköterska eller läkare så fort du får någon form av känselrubbning under pågående behandling. De kan då bedöma om behandlingen behöver ändras.

Fysisk aktivitet kan lindra

Försök att vara fysiskt aktiv. Fysisk aktivitet ökar blodcirkulationen och förbättrar styrka och balans, vilket kan lindra symtomen.

Försök att hitta den träning som passar dig. För att minska besvären är det bra att kombinera pulshöjande träning med styrketräning och balansträning, gärna med kropp-själmetoder som till exempel yoga eller tai-chi. Träning i bassäng kan göra att det gör mindre ont. Använd gärna gåstavar om du promenerar utomhus för en säkrare balans.

Om du känner dig osäker, ta kontakt med en fysioterapeut för att få hjälp med träningsprogram.

Råd vid känselrubbningar

• Håll fötterna varma om du upplever en känsla av kyla.
• Du kan ha svårt att känna om vattnet är för varmt eller kallt, så var försiktig och använd gärna gummihandskar vid hushållsarbete.
• Ha vantar på dig när det är kallt ute eller om du ska hålla i något kallt eller varmt.
• Använd halkmatta i dusch och badkar om balansen är påverkad.
• Ta det lugnt när du ställer dig upp. Ta bort mattor du kan snubbla på.
• Använd bekväma skor som inte klämmer åt eller ger skoskav, gärna med en formad innersula som ger en jämn belastning för foten.
• Använd stödstrumpor om fötterna känns svullna. 
• Kontrollera dagligen händerna och fötterna för att upptäcka om det finns skador på huden eller naglarna, eftersom du kanske inte känner att du har en skada. Smörj gärna in huden med mjukgörande kräm för att minska risken för hudsprickor och småsår.
• Olika typer av stimulering mot huden kan lindra, till exempel mjuk massage eller ”taggbollar”.

Om du har mycket besvär

Om du har följt råden och ändå har mycket besvär kan du få hjälp av en fysioterapeut med träning för att förebygga och lindra symtom. Om din balans är mycket påverkad kan du få prova ut gånghjälpmedel. Fysioterapeuten kan också ge behandlingar som TENS och akupunktur, som kan ha viss effekt.

En arbetsterapeut kan ge råd och stöd i vardagen, till exempel hjälpmedel med bra handgrepp och hur du kan träna finmotoriken och styrkan i händerna.

Remiss till fotsjukvård kan behövas om du har både nedsatt känsel i fötterna och påverkan på hud och naglar där.

Du kan behöva prata med en kurator om du är mycket påverkad av känselrubbningarna och blir nedstämd eller oroar dig för att inte kunna arbeta eller sköta dina dagliga sysslor.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Fysisk aktivitet och fysioterapi vid cancer

Välj en sko som passar formen på dina fötter och känns bekväm.

• Skon ska vara ungefär 1 centimeter längre än din längsta tå.
• Se till att det finns gott om utrymme för dina tår att röra sig fritt inuti skon.
• Känn på insidan av skon med handen så att den inte har några vassa sömmar eller kanter.

Skon ska vara ungefär 1 centimeter längre än din längsta tå.

Håll koll på hur skon slits och hur den fungerar efter ett tag

• Skon bör ha en löstagbar innersula så att du kan ersätta den med en annan innersula om du behöver.
• När du har använt skorna en stund, titta på dina fötter. Om huden är irriterad och du får röda märken kan det vara tydliga tecken på att skon inte passar.
• Tänk på att skor slits över tid och behöver bytas ut när de blir för slitna.

För bra funktion och komfort rekommenderas en promenadsko (”walkingsko”)

• Skon ska ha snörning eller kardborreband så att du lätt kan anpassa den efter foten.
• Lång snörning gör det lättare att komma i och ur skon.
• Skon bör ha yttersulor som är rundade vid hälen och tårna. Det gör att hälen sätts i på ett skonsamt sätt och skapar en rullande rörelse för foten när du går.

En walkingsko har rundad tå och häl.

Lång snörning gör det lättare att komma i och ur skon. 

Skon ska ha en stabil hälkappa för att ge en bra stabilitet i foten och vristen

• Kläm på hälkappans sida för att känna om skon är stabil.
• För att ge bra balans, välj en sko med bredare yttersula.

Skon ska ha en stabil hälkappa.

En vridstyv sula ger också bättre stabilitet

• Vrid på sulan för att bedöma hur styv den är. 
• Böj på skon för att se att skon böjs vid tålederna, se streckad markering. Det ger bättre komfort när du går.

Sulan ska vara vridstyv.

Lymfödem kan uppstå någon månad upp till flera år efter en operation eller strålbehandling. Det kan vara svårt att se eller känna en svullnad. Tidiga symtom kan vara en tyngd- eller spänningskänsla i kroppsdelen. Du bör därför följas upp under den tiden för att man tidigt ska upptäcka om du utvecklar ett lymfödem. Behandlingen får bäst effekt om den sätts in tidigt. Det minskar också risken för att få ett kroniskt lymfödem.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om en kroppsdel svullnar. Du kan då få råd, behandling och, om du har lymfödem, hänvisning till en medicinsk lymfterapeut.

Råd till dig som har risk att utveckla lymfödem

• Fysisk aktivitet är viktigt för din hälsa och för att förebygga lymfödem. Mycket stillasittande ökar risken för lymfödem, men det gör inte träning. Om du är otränad bör du börja träna försiktigt och öka långsamt. All rörelse räknas.
• Övervikt och obesitas kan öka risken för lymfödem. Under cancerbehandlingen bör du ha en stabil kroppsvikt. Om du efter behandlingen vill ha stöd för att uppnå en mer hälsosam vikt kan du få remiss till en dietist.
• Håll huden ren och mjuk, så att du inte får sprickor, sår och infektioner. Använd en mjukgörande kräm.

Behandling med kompressionsplagg

Den viktigaste behandlingen när du har fått ett lymfödem är kompressionsplagg som provas ut av vårdpersonal med kunskap om lymfödembehandling, vanligen en medicinsk lymfterapeut Kompressionen minskar svullnaden genom att höja trycket i vävnaden. Då minskar flödet av vätska ut i vävnaden och belastningen på lymfsystemet.

Kompressionsplaggen töjs ut när de används och effekten minskar. Du bör därför tvätta dem varje dag, enligt tvättråden från fabrikanten, för att de ska få tillbaka sitt tryck. Kompressionsplaggen behöver också bytas ut regelbundet. Hur ofta beror på hur mycket de slits och vilken typ av lymfödem du har.

Det är viktigt att du går på uppföljningsbesök där lymfödemet undersöks och mäts, eftersom förutsättningarna kan förändras över tid. Du kan till exempel behöva en annan storlek på kompressionsplaggen. Du får också råd om fysisk aktivitet och vad du kan göra själv.

Råd till dig som har ett lymfödem

• Använd kompressionen enligt ordination. Om den inte fungerar är det viktigt att du går tillbaka till din lymfterapeut för en ny bedömning.
• Om du sitter stilla mycket bör du ta regelbundna pauser och röra på den svullna kroppsdelen. Träna gärna stora muskelgrupper.
• Vila den svullna kroppsdelen i ett högt läge när du har möjlighet. Du kan exempelvis lägga upp armen på en kudde eller benet på en pall. Högt läge är även bra på natten, men ska inte störa sömnen. 
• Ha kläder och skor som inte stramar åt och gör det svårare för lymfvätskan att flöda.
• Håll huden ren och mjuk, så att du inte får sprickor, sår och infektioner. Använd en mjukgörande kräm.
• Om du jobbar i trädgården, använd trädgårdshandskar om du har lymfödem i armen/handen.
• Lymfödem ökar risken för rosfeber som är en allvarlig hudinfektion. Du bör därför vara observant på infektionssymtom, alltså om den svullna kroppsdelen blir röd och varm och du får feber. Rosfeber behandlas med antibiotika.
• När cancerbehandlingen är avslutad bör du försöka hålla en hälsosam kroppsvikt.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Lymfödem.

Råd vid muntorrhet och ont i munnen

• Var noga med munhygienen. Borsta tänderna två gånger per dag. Använd en extra mjuk tandborste med litet huvud så att du lätt kommer åt överallt.
• Använd en mild fluoridtandkräm som inte irriterar slemhinnan.
• Använd gärna extra fluorid för att skydda tändernas emalj och undvika hål i tänderna. Du kan till exempel skölja munnen med fluorid en gång per dag i någon minut och sedan spotta ut. Du kan också använda fluoridtuggummin eller fluoridtabletter som säljs receptfritt på apotek. Det finns även fluoridpreparat som skrivs ut på recept.
• Om det gör för ont att skölja med fluor, skölj med vatten eller koksaltlösning. Upprepa vid behov. Skölj gärna efter måltiderna.
• För att förebygga och lindra svamp i munnen kan du skölja munnen med mineralvatten som innehåller natriumkarbonat, till exempel vichyvatten.
• Använd salivstimulerande medel i form av exempelvis sugtabletter, tuggummi, munsprej och gel. Det kan köpas på apotek.
• Om du besväras av torr mun på natten, kan du smörja i munnen med lite munolja, mungel eller matolja med neutral smak innan du går och lägger dig.
• Var försiktig när du använder tandtråd och tandpetare.
• Att suga på en isbit kan lindra smärta i munnen.
• Det finns läkemedel som kan lindra smärta i munnen.

Recept på koksaltlösning för att lindra besvär från munnen

• Koka en halv liter vatten med en halv tesked salt.
• Blanda i 5 teskedar matolja, gärna med neutral smak, i saltlösningen.

Saltlösningen kan förvaras en vecka i kylskåpet.

Skölj munnen med lösningen och spotta ut. Upprepa vid behov eller var 30:e minut.

Kostråd om du har ont i munnen

• Undvik starka kryddor, syrliga frukter och juicer.
• Välj mjuk och mild mat, till exempel gröt, soppa eller mat som går att mosa.
• Använd mycket sås till maten eller en klick matfett. Det gör maten halare och lättare att äta.
• Undvik att äta för varm eller kall mat.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Muntorrhet.

Det är vanligt att ha funderingar kring sexualitet när man är sjuk. Oavsett var du befinner dig i livet och dina erfarenheter har du rätt till stöd. Du kan ha en partner eller leva ensam, vara sexuellt erfaren eller oerfaren. Om du inte tidigare har erfarenhet av sexuella relationer kan det kännas svårt att inleda en sådan när du är sjuk.

Förmågan och lusten kan ändras

Det finns oftast inga medicinska hinder för att ha sex med sig själv (onani) eller med andra, men många upplever ett sämre sexliv under och efter en cancerbehandling.

Behandlingen kan påverka nerverna till och från könsorganen. Det kan påverka förmågan att ha sex och att njuta av det. Vissa cancerbehandlingar kan minska känsligheten för smekningar och beröring, eller göra att det svider och gör ont vid beröring och samlag.

Att vara sjuk och få behandling kan också ge oro och ängslan, kroppsliga förändringar, ändrad självbild, sämre ork, biverkningar av behandlingen eller allmänt sämre välbefinnande.

Allt detta kan påverka lusten och förmågan att ha sex. Periodvis kan du känna mindre lust, men lusten kan också öka.

Prata med din partner

Om du har en partner, prata om hur ni ska vårda och hantera sexualiteten. Berätta om dina känslor inför din kropp och dina funderingar kring närhet och sex. Lyssna även på din partners upplevelse. Tillåt er att känna sorg över att det kanske inte fungerar som ni är vana vid, men se det inte som att sexuallivet är skadat för all framtid.

Det finns hjälp att få

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har funderingar eller besvär. Då kan du få stöd, råd och eventuell behandling, till exempel mot orgasmsvårigheter, torra slemhinnor och erektionsproblem. Du kan också få hjälp att komma i kontakt med en sexolog eller kurator.

Råd om närhet och sexualitet

• Avstå från sex om det känns bäst för dig. Njut av närheten till varandra utan att det måste leda till sex. Om din partner blir upphetsad, se det inte som ett krav på sex utan som ett tecken på att du är sexuellt attraktiv.
• Tvinga dig inte till något som gör ont. Lusten kan minska om sex förknippas med smärta och obehag. Glidmedel och alternativa samlagsställningar kan hjälpa.
• Om du har nedsatt känsel och svårt att få orgasm kan en vibrator med frekvens 80–120 Hz vara till hjälp. För kvinnor finns också apparater som ändrar lufttrycket och hålls mot klitoris. De brukar också kunna vara effektiva vid nedsatt förmåga att få orgasm.
• Cancer smittar inte, inte heller när man har sex. Däremot är det viktigt att använda säkra preventivmedel för att undvika graviditet. Kondom är ett bra alternativ eftersom den dessutom skyddar mot infektion och mot att spår av läkemedel förs över genom kroppsvätskor.

Så här kan du hitta tillbaka till din lust:

• Försök att minnas positiva sexuella upplevelser du har haft. Gå igenom upplevelsen steg för steg och försök att minnas hur det kändes att ha lust.
• Hitta dina erogena zoner, det vill säga områden som ger njutning när de smeks. Armvecken, knävecken, insidan av låret och nacken kan vara sådana områden.
• Lusten till sex väcks oftast av att vara fysiskt nära en partner. Beröring utlöser hormonet oxytocin, som ger välbefinnande.
• Pröva dig eller er fram och känn efter vad som kan väcka lusten. Tillåt dig eller er att söka nya vägar till njutning. Var tydlig med hur du känner och visa hur du vill ha det.
• Tillåt dig själv att känna lust och njutning. Berör dig själv och unna dig till exempel massage. Tillfredsställ dig själv om det känns bra.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Cancer och sexualitet.

> Läs mer på Cancerfonden.se. Sök på Sex och cancer.

> Läs mer på Ungcancer.se. Sök på Sex. Sidan vänder sig till dig som är ung och har erfarenhet av cancer.

> Läs mer på UMO.se. Sök på Sex. Sidan vänder sig till dig som är ung och innehåller information om sex i allmänhet.

Berätta för din kontaktsjuksköterska, läkare eller en annan vårdkontakt om du känner oro eller ångest. Berätta också om du tidigare har haft problem med ångest.

Det finns inget rätt eller fel i hur du känner, det viktiga är hur du upplever din situation.

Så kan ångest kännas

Stark oro kan leda till ångest, med en intensiv känsla av obehag. Du kan känna ett tryck över bröstet eller att hjärtat slår snabbt eller hårt. Du kan också bli torr i munnen, få en klump i magen eller känna dig yr eller svag.

Ångest beror på att kroppen reagerar på att något verkar hotfullt. Kroppen gör sig då redo att hantera situationen genom att öka mängden adrenalin och andra stresshormoner i blodet. Musklerna spänns, hjärtat börjar slå snabbare och andningen blir intensivare.

Ångesten går oftast över efter en stund.

Du kan känna oro och ångest lång tid efter behandlingen

Under tiden behandlingen pågår är du ofta upptagen av praktiska saker. Då kanske inte ångesten är så tydlig. Det är viktigt att både du och dina närstående vet att det är vanligt och normalt att oro och ångest ökar när det mest akuta skedet är över. Du kan känna oro och ångest även lång tid efter behandlingen, till exempel medan du väntar på ett röntgensvar vid ett uppföljningsbesök.

Råd vid oro och ångest

• Försök att andas lugnt. Sätt dig ner, lägg en hand på magen och känn andningen. Det finns också andningsövningar som kan hjälpa.
• Tillåt dig att känna det du känner. Försök att beskriva känslan för dig själv.
• Rör på dig, gärna så att din puls ökar så att du blir lite varm och svettig. Du kan till exempel träna, promenera eller dansa. Träning gör det lättare att slappna av och sova bra.
• Gör något för att byta sinnesstämning. Ta till exempel en promenad, läs en bok, se på tv, lyssna på musik eller en podd, lös korsord eller prata med någon som får dig att tänka på något annat.
• Försök att vila och få tillräckligt med sömn. Om du har svårt att sova är det bra om du ändå kan vila ibland.
• Testa avslappningsövningar. En del tycker att mindfulness hjälper.
• Undvik alkohol, kaffe, energidrycker och tobak.
• Försök att äta varierat så att du får den näring du behöver.

Behandling kan vara samtal, läkemedel eller båda

Oro och ångest kan behandlas med stödjande samtal, läkemedel eller både och.

I ett stödjande samtal kan du få hjälp att sätta ord på och bearbeta dina tankar och känslor, vilket kan vara bra. Du kan också få hjälp att hitta strategier för att hantera din oro och ångest.

Det finns också flera appar som kan få dig att både lindra och förstå din ångest.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Ångest, Hjälp med tankar och känslor vid cancer och Mindfulness – medveten närvaro.

Råd vid smärta

• Ta läkemedlen regelbundet enligt din läkares ordination. Vänta inte tills du får för ont. Då kan smärtan bli svårare att behandla.
• Kombinera inte läkemedel på egen hand. Det kan vara farligt.
• Om du håller dig inom den rekommenderade dosen av läkemedlet, är det inte farligt och du blir inte beroende. Det är smärtan som styr vilken dos du behöver.
• Viss smärtbehandling behöver avslutas stegvis, enligt läkarens ordination.
• Skriv gärna dagbok där du noterar när, var och hur smärtan känns. Det kan hjälpa din läkare att anpassa behandlingen efter dina behov. Det kan också göra vardagen mer förutsägbar för dig.
• Fysisk aktivitet kan lindra smärta. När du rör dig frigörs många hormoner och andra ämnen som har en smärtlindrande effekt. Du kan öka dessa ämnen i din kropp genom att anstränga dig så att du blir andfådd och svettig.
• Rörlighetsträning och stretch kan minska smärta genom att spända muskler slappnar av.
• En värmekudde kan vara skönt.
• Andra behandlingar som kan hjälpa är akupunktur, TENS (transkutan elektrisk nervstimulering), akupressur, andningsövningar, avspänning och meditation.

Att hantera smärta

Vid långvarig smärta och när läkemedel inte räcker kan du behöva lära dig mer om att hantera smärta, till exempel genom kognitiv beteendeterapi, KBT. Att hantera smärtan handlar om att ta kontrollen och hitta sätt att leva ditt liv, trots smärtan.

Nedstämdhet, oro och stress kan göra att smärtan blir svårare att hantera. Lyssna på din kropp och anpassa ditt liv efter hur du mår. Försök att minska stressen i ditt liv och gör sådant du mår bra av. Du kan få samtalsstöd av din kontaktsjuksköterska eller en kurator.

> Läs mer på cancerfonden.se. Sök på Smärtbehandling vid cancer.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Långvarig smärta.

Det här är exempel på vanliga sömnsvårigheter:

• ha svårt att somna
• vakna efter att ha somnat och ha svårt att somna om
• vakna för tidigt på morgonen.

Vad beror det på?

Sömnsvårigheterna kan bero på oro och ångest över att du har fått en sjukdom, och funderingar över hur behandlingen ska gå och hur din framtid kommer att se ut. Kanske oroar du dig för sjukhusvistelsen, ekonomin eller familjen.

Sömnen kan även störas av biverkningar av din sjukdom och behandling, till exempel smärta, illamående, trötthet, ändrad hormonbalans, täta toalettbesök eller inkontinens. Sömnen kan också påverkas av vad du äter och dricker, balansen mellan vila och aktivitet, nikotin, alkohol och läkemedel.

Berätta om besvären för din kontaktsjuksköterska

God sömn är viktigt för din hälsa, livskvalitet och förmåga att prestera och fungera.

Om sömnbesvären påverkar din vardag är det viktigt att du berättar det för din kontaktsjuksköterska, så att du kan få hjälp. I första hand behandlas sömnsvårigheter med egenvård.

Råd vid sömnsvårigheter

• Regelbunden fysisk aktivitet kan göra att du sover bättre.
• Försök att varva ner en stund innan du ska gå och lägga dig.
• Försök att ha regelbundna vanor.
• Se till att ha det lugnt, mörkt och svalt i sovrummet.
• Undvik ljus sent på kvällen. Även ljuset från en mobilskärm, datorskärm eller liknande kan motverka sömnen. 
• Hitta en balans mellan aktivitet, vila och sömn som fungerar för dig.
• Drick inte kaffe sent på dagen.
• Om du behöver vila, undvik att sova middag för sent på dagen och helst inte längre än 30 minuter.
• Pröva avslappningsövningar, lugn musik, meditation och mindfulness. Ett tyngdtäcke kan också hjälpa dig att slappna av i sängen.
• Vissa kan få hjälp genom att gå sömnskola eller få behandling med kognitiv beteendeterapi, KBT. Fråga din läkare eller kontakta din vårdcentral om du vill veta mer.

Behandling med läkemedel

Om du har problem med sömnen kan du behandlas med insomningstabletter eller sömntabletter. Läkemedlen är ofta receptbelagda. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har besvär.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Sömnsvårigheter och Mindfulness – medveten närvaro.

Näring och energi från mat och dryck hjälper din kropp att orka med behandlingar, förbättrar sårläkning, bidrar till snabbare återhämtning och motverkar förlust av muskelmassa.

Om du går ner i vikt betyder det att du får i dig för lite energi. Ju tidigare du märker att du går ner i vikt, desto lättare är det att motverka det. Du kan behöva äta annorlunda för att inte gå ner för mycket i vikt. Om du skulle äta lite mindre nyttigt under en kortare period, har det ingen betydelse för hälsan under resten av livet.

Berätta om du går ner i vikt eller får en vit beläggning i munnen

Berätta för din kontaktsjuksköterska eller läkare om du går ner i vikt eller om du får i dig för lite mat och vätska. Du kan få råd av en dietist som även kan skriva ut kosttillägg.

Berätta även om du får en vit beläggning på tungan eller i gommen. Det kan vara munsvamp som kan påverka aptiten. Det behöver ofta behandlas med receptbelagda läkemedel.

Råd vid dålig aptit och ändrad smak

• Ät små mål ofta. Du kan behöva äta 6–8 gånger per dag. Försök att äta något litet även om du inte känner dig hungrig. Det ökar aptiten.
• Ät det du tycker om. Prova att tillsätta kryddor och smakförhöjare, till exempel sky, soja eller sylt. Om du föredrar mat som inte smakar så mycket, välj mild mat som potatis, pasta eller gröt.
• Se till att du får i dig tillräckligt med vätska, särskilt om du mår illa och kräks. Drick ofta och lite per gång. Prova att suga på isbitar. Drick klara drycker som vatten, te eller buljong.
• Var ute i friska luften och rör på dig för att öka aptiten.
• Försök att göra det trivsamt när du ska äta. Du kan till exempel duka fint.

Om du har besvär med dålig aptit kan du prova följande:

• Ät kall mat, eller låt maten svalna innan du äter.
• Ät mjuk mat som är lätt att tugga.
• Ta färdiglagad mat om du besväras av os.
• Ät kokt eller ugnsbakad mat i stället för stekt mat.

Om du har besvär med dålig smak i munnen kan du prova följande:

• Borsta tänderna innan du äter.
• Sug på sockerfria tabletter (men tänk på att sötningsmedel kan ge diarré).
• Drick mer vatten till måltiderna.

Tips på hur du kan få i dig mer energi och protein

• Välj livsmedel med hög fetthalt eller tillsätt extra fett i maten, till exempel olja, grädde eller kokosmjölk.
• Ät något proteinrikt varje måltid, som fisk, kött, ägg, ost, kvarg, quorn, sojaprodukter, bönor eller linser.
• Lägg gärna till en förrätt eller efterrätt till din måltid.
• Drick drycker som innehåller energi, till exempel fruktsoppa eller smoothies, både till och mellan måltiderna.
• Ät gärna energirika mellanmål, till exempel ägg eller smörgås med ost, nötsmör, avokado eller makrill. Ät gärna snacks som nötter, oliver och grönsaker med dip-såser.

Det kan finnas flera orsaker till viktuppgång under cancerbehandling. Till exempel påverkar hormonbehandling och kortison ämnesomsättningen så att du lättare går upp i vikt. Trötthet kan också göra att du inte orkar röra på dig som vanligt. Kostråden kan därför behöva anpassas till dina förutsättningar.

Berätta om du går upp i vikt

Väg dig gärna en gång i veckan. Berätta för din kontaktsjuksköterska eller läkare om du går upp i vikt. Om du plötsligt går upp i vikt behöver orsaken utredas och behandlas. Det kan till exempel vara så att vätska samlas i kroppen.

Du ska aldrig försöka gå ner i vikt snabbt under behandlingen eller den närmsta tiden efter. Det gör att du förlorar viktiga reserver för att orka med behandlingen.

Om du går upp i vikt kan du få råd av en dietist eller annat stöd utifrån dina behov och förutsättningar.

Råd om du går upp i vikt

• Följ Livsmedelsverkets råd om hälsosamma matvanor.
• Se över hur stora portioner du äter, och hur och när du äter. Var extra försiktig med snacks och sötade drycker med mycket energi.
• Välj vatten när du är törstig och till maten.
• Ät minst 500 gram grönsaker, frukt eller bär per dag. Det innehåller mycket vitaminer, mineraler och fibrer, men lite energi. Välj gärna grönsaker som rotfrukter, vitkål, blomkål, broccoli, bönor och lök.
• Om du vill äta något mellan måltiderna, välj frukt, 2–3 gånger per dag.
• Försök att följa råden om fysisk aktivitet.

> Läs mer på Livsmedelsverket.se. Sök på Kostråd för vuxna

Orsaker till klimakteriebesvär i samband med cancerbehandling

När du behandlas för cancer kan du få besvär med bland annat värmevallningar, svettningar och stela leder. Symtomen liknar dem vid klimakteriet och kan leda till sömnbesvär, trötthet och nedstämdhet. Besvären kan orsakas av flera typer av cancerbehandlingar:

• Hormonell behandlingpåverkar nivåerna av könshormoner i kroppen hos både män och kvinnor.
• Vissa cytostatika kan ha liknande biverkningar som hormonell behandling. Cytostatika kan också leda till för tidigt klimakterium hos kvinnor genom att äggreserven minskar.
• Om du har opererat bort äggstockarna upphör kroppens egen produktion av östrogen och du hamnar i ett konstgjort klimakterium.
• Om du har opererat bort en eller båda testiklarna kan du få testosteronbrist som kan ge liknande symtom.
• Om du har opererat bort eller har en skada på hypofysen påverkas flera hormoner.

I vissa fall är det möjligt eller till och med nödvändigt att ersätta hormonbristen med syntetiska hormoner, men om cancern är hormonkänslig är detta inte lämpligt.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du undrar vad som gäller för dig, vilka biverkningar du kan förvänta dig och vilken behandling som går att få mot klimakteriebesvären.

Råd vid klimakteriebesvär

• Rör på dig. Fysisk aktivitet kan minska värmevallningar och svettningar, göra stela leder mjukare och är positivt för humöret och sömnen. Det minskar också risken för benskörhet och övervikt.
• Träna gärna mindfulness för att hantera känslor av stress och oro.
• Prova avslappningsövningar. Det kan hjälpa mot värmevallningar och svettningar, sömnsvårigheter, nedstämdhet och trötthet.
• Ibland kan akupunktur hjälpa mot värmevallningar, svettningar och ledbesvär. Din kontaktsjuksköterska kan hjälpa dig med remiss till en fysioterapeut som kan ge akupunktur.
• Nikotin och koffein kan förstärka klimakteriebesvär. Om du röker bör du därför sluta.

Om du har besvär med värmevallningar och svettningar:

• Ha svalt i sovrummet och anpassa sängkläderna efter hur varm du är. Många tycker att sidenlakan är behagliga.
• Klä dig i flera lager, till exempel med kofta eller sjal. Då kan du ta av dig om du plötsligt blir för varm.
• Undvik starka kryddor i maten.

Om du har besvär med stela och ömma fötter och händer:

• Testa att rulla eller krama en mjuk massageboll mot handflator och fotsulor. Det finns att köpa i till exempel sportaffärer.

Behandling med läkemedel

Om besvären inte minskar finns det läkemedel som kan hjälpa. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om vilka läkemedel som kan vara aktuella för dig.

> Läs mer på se. Sök på Klimakteriebesvär.

Datortomografi kallas också för DT, skiktröntgen eller CT, från engelskans computed tomography.

Om du har frågor, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

Du får ligga på en brits som åker in i en röntgenapparat.

Ofta används kontrastmedel som du dricker eller får direkt i blodet. Det ger ännu tydligare bilder.

Undersökningen går mycket snabbt. Själva bildtagningen tar inte mer än högst 15–20 sekunder.

För att bilderna ska bli skarpa är det viktigt att du ligger helt stilla under bildtagningen.

Hur mår jag efteråt?

Oftast mår du som vanligt efter undersökningen. Om du har druckit kontrastmedel kan du bli lite orolig i magen. Om du har fått kontrastmedel i blodet är det bra att dricka mycket under det första dygnet, för att få ut kontrastmedlet ur kroppen genom urinen.

Om du har fått lugnande eller läkemedel som påverkar ögonen, får du inte köra bil efteråt.

Om du får utslag eller andra tecken på allergisk reaktion, hör av dig till röntgenavdelningen eller ring telefonnummer 1177 för att få råd.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Datortomografi.

Om du har frågor eller känner dig orolig inför att ligga länge i apparaten, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Du får inte ha några metallföremål på dig när undersökningen görs.

Innan undersökningen görs får du svara på frågor om ifall du har opererats i hjärtat eller huvudet. Om du till exempel har en pacemaker inopererad får du särskild information om vad som gäller.

Så går det till

Du får ligga på en brits som åker in i en så kallad magnettunnel.

Ibland används kontrastmedel som du dricker eller får direkt i blodet. Det ger ännu tydligare bilder.

Undersökningen tar 20–45 minuter och du måste ligga helt stilla. Du kan hela tiden kommunicera med en sjuksköterska.

Det hörs ett ganska kraftigt knackande och surrande ljud när magnetkameran tar bilderna. Därför får du ha hörselskydd eller hörlurar på.

Hur mår jag efteråt?

Oftast mår du som vanligt efter undersökningen. Om du har druckit kontrastmedel kan du bli lite orolig i magen. Om du har fått kontrastmedel i blodet är det bra att dricka mycket under det första dygnet, för att få ut kontrastmedlet ur kroppen genom urinen.

Om du har fått lugnande eller läkemedel som påverkar ögonen, får du inte köra bil efteråt.

Om du får utslag eller andra tecken på allergisk reaktion, hör av dig till röntgenavdelningen eller ring telefonnummer 1177 för att få råd.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Undersökning med magnetkamera.

PET är en förkortning av positronemissionstomografi. PET-kameraundersökning görs oftast tillsammans med datortomografi och kallas då PET-DT eller PET-CT.

Om du har frågor, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

Innan undersökningen får du en biologisk substans, exempelvis glukos, direkt i blodet. Substansen är bunden till ett radioaktivt ämne som gör att cancerceller och inflammatoriska celler syns tydligare på bilderna. Det radioaktiva ämnet ger en dos som motsvarar några års bakgrundsstrålning från naturliga källor som luft och mark.

Under undersökningen får du ligga på en brits som åker in i en kamera. Kameran har formen av en stor ring. Ringen är öppen på bägge sidorna.

Bildtagningen tar cirka 20–30 minuter. Det är viktigt att du ligger stilla så att bilderna blir skarpa. Du kan hela tiden kommunicera med en sjuksköterska.

Totalt tar undersökningen cirka 2 timmar eftersom du behöver vila både före och efter bildtagningen.

Hur mår jag efteråt?

Du mår som vanligt efter undersökningen. Det är bra att dricka mycket under det första dygnet, eftersom det radioaktiva ämnet lämnar kroppen genom urinen.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Undersökning med PET-kamera.

Om du har frågor, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

Inför undersökningen får du ett radioaktivt läkemedel direkt i blodet. Läkemedlet ger en dos som motsvarar några års bakgrundsstrålning från naturliga källor som luft och mark.

Det behöver gå 2–4 timmar från att du får läkemedlet i blodet till dess att bilderna tas. Då hinner läkemedlet spridas till hela skelettet. Under tiden ska du dricka ungefär en halv liter.

Bilderna tas sedan med en gammakamera som visar hur läkemedlet har fördelats i kroppen.

Bildtagningen tar 30–60 minuter.

Skelettskintigrafin kombineras ofta med en datortomografi.

Hur mår jag efteråt?

Du mår som vanligt efter undersökningen.

Det är bra att dricka mycket under det första dygnet, eftersom det radioaktiva ämnet lämnar kroppen genom urinen.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

Om du har frågor, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

Ultraljud görs med hjälp av en givare som skickar in svaga ljudvågor i kroppen. Ljudvågorna reflekteras tillbaka och omvandlas till rörliga bilder som kan sparas. Under undersökningen kan läkaren ta prover av vävnader, om det behövs.

En ultraljudsundersökning kan göras utanpå eller inuti kroppen, beroende på vilken del av kroppen som ska undersökas.

Ultraljud utanpå kroppen

Du får gel på huden ovanför det område som ska undersökas. Gelen gör att bilden blir skarpare. Gelen torkas bort direkt efter undersökningen.

Ultraljud inuti kroppen

Man använder givare som är utformade på olika sätt beroende på vad som ska undersökas. Undersökningar av matstrupen görs genom munnen, av prostatan genom ändtarmen och av livmodern eller äggstockarna genom slidan.

En del upplever det som obehagligt, men det brukar inte göra ont. Om det behövs kan du få lugnande eller smärtstillande läkemedel.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Undersökning med ultraljud

Undersökningen görs av en läkare eller specialistsjuksköterska.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får information om hur du ska förbereda dig i god tid före undersökningen.

Så går det till

Före undersökningen smörjs ändtarmsöppningen med en bedövande salva eller glidslem.

Du får ligga ner på din vänstra sida på en brits. Koloskopet förs sedan in genom ändtarmen och fortsätter upp till tjocktarmens nedersta del.

När tarmen är tom är den sammanfallen. För att kunna genomföra undersökningen spänns därför tarmen ut med vatten eller luft genom koloskopet.

Ibland tas även vävnadsprover som skickas för analys. Provtagningen gör inte ont, eftersom slemhinnan saknar smärtnerver.

Undersökningen tar cirka 10 minuter. Den brukar inte upplevas som särskilt obehaglig.

Hur mår jag efteråt?

Din mage kan kännas spänd efter undersökningen. Obehaget försvinner allt eftersom gasen försvinner från tarmen. Det kan ta några timmar.

Du får äta och dricka som vanligt efter undersökningen.

När får jag svaret?

Du kommer överens med den som beställer undersökningen om hur och när du får svaret. När du får svaret kommer ni också att diskutera nästa steg.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Koloskopi.

Undersökningen görs av en läkare eller specialistsjuksköterska.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får information från mottagningen i god tid före undersökningen. Där står det vad du kan äta och dricka, vad du ska undvika före undersökningen samt hur du ska rengöra tarmen. Det är viktigt att följa dessa instruktioner.

Så går det till

Före undersökningen smörjs ändtarmsöppningen med en bedövande salva eller glidslem. Ibland får du också en tunn slang (venkateter) i armen för att kunna få smärtlindrande och lugnande läkemedel om du behöver.

När koloskopet förs in i ändtarmen får du ligga på din vänstra sida. Efter ett tag kan du behöva ligga på rygg eller ibland på höger sida för att koloskopet ska kunna föras fram i tarmen lättare.

Vid undersökningen blåses lite luft och ibland vatten eller färgämne in i tarmen för att slemhinnan ska synas tydligt. Det kan göra att det spänner i magen.

Koloskopet överför bilder av tarmarnas inre till en bildskärm och man kan ta bilder. Ibland tar man även vävnadsprover som skickas för analys. Provtagningen gör inte ont, eftersom slemhinnan saknar smärtnerver.

Undersökningen kan ta en kvart till en timme. Hur lång tid det tar beror på vad som görs vid undersökningen och hur tarmen är veckad.

Hur mår jag efteråt?

Din mage kan kännas spänd efter undersökningen. Obehaget försvinner allt eftersom gasen försvinner från tarmen. Det kan ta några timmar.

Du får äta och dricka som vanligt efter undersökningen.

Om du har fått lugnande eller smärtlindrande läkemedel får du stanna kvar på mottagningen i 1–2 timmar. Du får inte köra bil eller cykla förrän nästa dag. Din reaktionsförmåga kan vara nedsatt, även om du känner dig pigg.

När får jag svaret?

Du kommer överens med den som beställer undersökningen om hur och när du får svaret. När du får svaret kommer ni också att diskutera nästa steg.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Koloskopi.  

Hur ska jag förbereda mig?

Du får information om hur du ska förbereda dig i god tid före undersökningen.

Så går det till

Du får ligga på sidan på en brits med benen uppdragna.

Läkaren för rektoskopet 15–25 centimeter in i ändtarmen. Rektoskopet har glidmedel på sig.

För att tarmen ska kunna undersökas spänner läkaren upp den genom att pumpa lite luft in genom röret. Om det behövs rengör läkaren ändtarmen med en liten sug som förs in i rektoskopet.

Ibland tar läkaren vävnadsprov för analys. Provtagningen gör inte ont, eftersom slemhinnan saknar smärtnerver.

Hur mår jag efteråt?

Oftast mår du som vanligt efter undersökningen.

Om läkaren har tagit ett vävnadsprov kan det blöda lite efteråt. Om det blöder mycket ska du kontakta mottagningen.

När får jag svaret?

Du kommer överens med den som beställer undersökningen om hur och när du får svaret. När du får svaret kommer ni också att diskutera nästa steg.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Rektoskopi.

Carcinoembryonalt antigen (CEA) är en så kallad tumörmarkör som ibland kan vara förhöjd om det finns cancer i tarmen. CEA-värdet mäts genom blodprov. Ditt CEA-värde analyseras före och efter din behandling – före för att se om det är förhöjt och efter för att se att det sjunker efter behandlingen. Ett förhöjt CEA-värde vid uppföljningen kan tyda på återfall. Det är dock inte alla tarmtumörer som ger ett förhöjt CEA-värde.

I övrigt tas en mängd rutinblodprover i samband med diagnos och behandling.

När får jag svaret?

Du kommer överens med den som beställer blodproverna om hur och när du får svaret. När du får svaret kommer ni också att diskutera nästa steg.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Att lämna blodprov.

Sena biverkningar kan komma efter alla typer av behandlingar. Det går inte att säga i förväg om du kommer att få sena biverkningar eller vilka biverkningar du kommer att få. Du kan också uppleva andra biverkningar än någon annan med samma diagnos som har fått samma behandling som du. Biverkningarna kan också förändras över tid.

Detta påverkar vilka biverkningar du kan få

De långvariga eller sena biverkningar du kan få beror på typen av cancer, behandlingen och individuella faktorer.

Vilka biverkningar behandlingen kan ge påverkas av följande:  

• vilken behandling du har fått
• om du har fått en behandling eller flera i kombination
• hur ofta du har fått behandling
• hur länge du har fått behandling
• vilka doser du har fått av behandlingen.

Individuella faktorer är sådant som har med dig själv att göra. Följande kan påverka vilka biverkningar du får:

• ålder
• andra sjukdomar
• övervikt eller undervikt
• levnadsvanor
• gener.

Exempel på långvariga och sena biverkningar

Olika behandlingar ger olika biverkningar. Vid operation och strålbehandling är det i området som har behandlats som biverkningarna uppstår.

Här är exempel på långvariga och sena biverkningar som kan komma efter olika typer av behandling:

• ärrbildning om du har opererats
• hudförändringar med oelastisk hud och synliga blodkärl om du har strålbehandlats
• hjärt- och kärlsjukdom
• hår som inte växer tillbaka
• sämre funktion hos organ som njurar, lungor och lever
• benskörhet
• lymfödem eller svullnad
• smärta
• känselrubbningar i händer och fötter
• för tidigt klimakterium
• sexuella besvär, till exempel nedsatt lust, orgasmsvårigheter, erektionsproblem och torra slemhinnor
• nedsatt fertilitet
• kognitiva besvär, till exempel svårt att minnas eller hålla tråden i ett samtal
• sömnsvårigheter
• trötthet eller fatigue
• psykosociala besvär, till exempel ändrad självbild, nedstämdhet, depression, oro och ångest.

Fråga din läkare vilka sena biverkningar som är vanliga efter din behandling, vad du kan göra själv för att förebygga eller lindra symtomen och vilken hjälp som finns att få.

Berätta för vårdpersonalen att du tidigare har behandlats för cancer varje gång du söker vård utanför cancervården.

Vanligt att känna oro och vara trött

När behandlingen är slut är det många som känner rädsla och oro snarare än lättnad och glädje – trots att behandlingen har varit framgångsrik. Vissa upplever tiden efter behandlingen som en krisperiod. Många lever med en oro för återfall och för att det kan finnas cancerceller kvar. Oron kanske aldrig försvinner helt, men brukar minska med tiden. Dessa känslor kan påverka ditt välbefinnande långt efter att behandlingen är slut.

Även fysiska biverkningar kan påverka dina känslor. En vanlig biverkning är extrem trötthet, så kallad fatigue. Du kan känna att aktiviteter kräver mer energi av dig än tidigare. Kanske har din sexuella lust minskat eller försvunnit, samtidigt som ditt behov av närhet har ökat. Kanske har din kropp förändrats och det tar tid för dig att känna dig bekväm med den igen.

Det finns hjälp att få

Prata med din kontaktsjuksköterska om hur du mår. Du kan få råd och stöd och vid behov hjälp att få kontakt med en kurator.

Råd för att må bra

• Fysisk aktivitet kan göra att du blir piggare och mår bättre. Du kan exempelvis promenera eller göra något mer ansträngande.
• Pröva mindfulness, meditation, yoga, massage eller qigong. Det kan minska stress och obehag.
• Ta en dag i taget.
• Planera vardagen och håll dig till fasta rutiner.
• Försök att hitta saker att göra som känns roliga.
• Träffa personer du tycker om.
• Prata med närstående om hur du känner och vad du behöver.
• Hitta någon att prata med. Du kan till exempel kontakta patientföreningar eller självhjälpsgrupper om du vill prata med någon som har varit i samma situation. Du kan också få samtalsstöd av till exempel en kurator.

> Se en film om livet efter behandlingen på 1177.se. Sök på Film: Efter cancerbehandlingen - och sen då?

De flesta kan följa rekommendationerna som gäller för befolkningen i stort. Din kontaktsjuksköterska, läkare eller vårdcentral kan hjälpa dig att få det stöd du behöver.

Matvanor

Under behandlingen kan du ha behövt ändra dina matvanor för få tillräckligt med energi och näring. Efter behandlingen minskar eller försvinner ofta de symtom och biverkningar som har påverkat ätandet. Det kan därför bli lättare att äta mer hälsosamt.

När du känner att du kan äta som vanligt kan du följa samma råd om fysisk aktivitet som befolkningen i stort. Attäta varierat och hälsosamt gör det lättare att få i dig tillräckligt av de näringsämnen som kroppen behöver för att må bra. Det hjälper dig att hålla en hälsosam vikt och minskar risken för hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes typ 2 och flera cancersjukdomar. Det är inte enskilda livsmedel, utan matvanorna i stort som har störst betydelse för hälsan.

Allmänna råd för hälsosamma matvanor

• Ät regelbundet och tillräckligt.
• Ät mycket grönsaker, frukt och bär.
• Ät mycket fullkorn.
• Ät fisk, bönor, ärtor och linser ofta, och kött ibland.
• Välj nyckelhålsmärkta mejeriprodukter och matfetter.
• Håll igen på det söta, salta och feta – läsk, sötsaker och snacks.

Om du har fortsatta besvär med att äta efter behandlingen, be din läkare eller kontaktsjuksköterska om en remiss till en dietist. Det gäller till exempel om du har besvär från munnen, magen eller tarmarna, eller om du går ner mycket i vikt.

> Läs mer på livsmedelsverket.se. Sök på Kostråd för vuxna.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Så äter du hälsosamt.

Fysisk aktivitet

Efter behandlingen minskar ofta de symtom och biverkningar som kan ha påverkat din ork och möjlighet till fysisk aktivitet. Det kan därför bli lättare att vara fysiskt aktiv.

Att vara fysiskt aktiv efter behandlingen är bra på både kort och lång sikt. Det ger bland annat ökad styrka och kondition, mindre ångest och trötthet, högre självkänsla och bättre sömn. Det minskar också risken för hjärt- och kärlsjukdomar, demens, depression och flera cancersjukdomar. Fysisk aktivitet kan också minska risken för återfall i vissa sorters cancer.

När du känner att du orkar mer kan du följa samma råd om fysisk aktivitet som befolkningen i stort. Vilken form av fysisk aktivitet du väljer spelar inte så stor roll. Det viktiga är att den blir regelbunden, helst några gånger i veckan. Hitta ett sätt att vara fysiskt aktiv som fungerar för dig.

Prata med din kontaktsjuksköterska, läkare eller vårdcentral om du är osäker. Du kan be att få fysisk aktivitet på recept, FaR. Då får du personligt anpassade rekommendationer. Vissa träningsanläggningar och idrottsföreningar ger rabatter eller har särskilda upplägg för personer med FaR.

Allmänna rekommendationer

• All rörelse räknas: promenader, trädgårdsarbete och att ta trapporna i stället för hissen.
• Undvik att sitta stilla länge. Rör på dig regelbundet under dagen.
• Rör på dig så att pulsen ökar och du blir varm och lätt andfådd 150–300 minuter i veckan, eller på en mer ansträngande nivå 75–150 minuter i veckan. Sprid gärna ut aktiviteten över veckan. Om du kan får du gärna röra dig mer än rekommendationen.
• Träna de stora muskelgrupperna, till exempel ben, rumpa och axlar, minst två gånger i veckan.
• Är du över 65 år bör du träna balansen, till exempel i samband med styrketräning.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Fysisk aktivitet och träning och Fysisk aktivitet på recept.

Hälsosam vikt

Det är bra för din hälsa att ha en hälsosam vikt, det vill säga varken vara underviktig eller överviktig. Därför är det viktigt att äta hälsosamt och vara fysiskt aktiv.

Det är vanligt att gå ner eller upp i vikt under en behandling. En del behöver också ta läkemedel som påverkar aptiten under lång tid. Var uppmärksam på om du ofrivilligt går ner eller upp i vikt. Om du håller en stabil, hälsosam vikt vet du att du får i dig lagom med energi.

Om du har svårt att hålla en hälsosam vikt, ta kontakt med din läkare, kontaktsjuksköterska eller vårdcentral för att få stöd och råd.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Så bedömer du din vikt eller Obesitas – fetma och övervikt hos vuxna.
> Läs mer på livsmedelsverket.se. Sök på Dieter och viktnedgång.

Solvanor

Vissa behandlingar gör huden extra känslig för solen, på både kort och lång sikt. Hälsosamma solvanor minskar risken att få hudcancer.

Vårdpersonalen kan berätta om det är något särskilt du behöver tänka på.

Rekommendationer

• Skydda din hud med kläder och hatt, och vistas i skuggan.
• Du kan använda solskyddsmedel som komplement till kläder och skugga, men inte som enda solskydd. Använd solskyddsmedel med hög solskyddsfaktor, minst 30SPF. Välj en sort som skyddar mot både UVA- och UVB-strålning.
• Det är viktigast att skydda huden när solen är som starkast, klockan 11–15 under vår och sommar i Sverige.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Så skyddar du dig mot solen.
> Läs mer på stralsakerhetsmyndigheten.se. Sök på Min soltid.
> Läs mer på cancerfonden.se. Välj Minska risken – Solning.

Alkohol

All konsumtion av alkohol innebär en hälsorisk. Genom att inte dricka alkohol, eller dricka mindre, minskar du risken för flera sjukdomar, exempelvis vissa sorters cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes typ 2 och leversjukdomar. Risken ökar ju oftare du dricker och ju mer du dricker per gång.

Att dricka mindre alkohol kan också förbättra sömnen och minnet, och minska risken att råka ut för en olycka. Alkohol innehåller dessutom mycket energi, alltså kalorier. Att dricka mycket alkohol kan därför bidra till övervikt, vilket ökar risken för många sjukdomar.

Rekommendationer

• Drick mindre alkohol, oavsett typ. För att förebygga en ny cancer är det säkrast att inte dricka alkohol alls.
• Om du väljer att dricka alkohol, drick mer sällan och mindre per gång. Du kan också välja drycker med lägre alkoholhalt.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Så kan du ändra dina alkoholvanor. 
> Ladda ner Systembolagets app Måttfull. 
> Läs mer på alkoholhjalpen.se eller alkoholprofilen.se.

Tobak och andra nikotinprodukter

För flera cancersjukdomar minskar rökstopp risken att sjukdomen kommer tillbaka. Det minskar också risken för många andra sjukdomar, bland annat KOL, impotens, hjärt- och kärlsjukdomar och flera sorters cancer. Alla som röker förbättrar sin hälsa genom att sluta, oavsett ålder, tidigare sjukdomar och hur länge eller hur mycket de har rökt. Det är också bra för din ekonomi, för miljön och för att inte utsätta andra för passiv rökning.

Även att snusa är skadligt för hälsan, eftersom det ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Hälsoeffekterna av andra nikotinprodukter som ecigaretter och vitt snus vet vi inte så mycket om än. Men de innehåller nikotin, som man vet har flera negativa effekter.

Rekommendationer

• Rök inte. Undvik även andra former av tobak och nikotin.

Alla kan sluta med tobak och nikotin. För en del är det lätt, för andra svårare. Prata med din kontaktsjuksköterska, läkare eller vårdcentral för stöd. Du kan också kontakta Sluta röka-linjen.

> Läs mer på slutarokalinjen.se. 
> Läs mer på 1177.se. Sök på Hjälp att sluta röka eller Rökning och snusning. 
> Läs mer på umo.se. Sök Rökning.

Att sluta röka är bra för din hälsa.

Narkotika och andra droger

Att använda narkotika eller andra droger kan påverka din hälsa negativt, och ger ofta andra problem i livet. Ingen tror att hen ska få problem med droger i början, men efter ett tag brukar det bli svårare att ha kontroll. Drogerna blir allt viktigare och påverkar livet mer och mer.

Om du behöver stöd för att kunna sluta ta droger, berätta det för en sjuksköterska eller läkare som kan hänvisa dig till rätt hjälp.

All vårdpersonal har tystnadsplikt. Men om de bedömer att ett närstående barn far illa ska de göra en orosanmälan till socialtjänsten.    

> Läs mer på 1177.se. Sök på Beroende av droger eller läkemedel.
> Läs mer på droghjalpen.se, drugsmart.se och nasverige.org.
> Läs mer på umo.se. Välj Tobak, alkohol och droger.

Sjuklön och sjukpenning

I Sverige finns en lag om allmän sjukförsäkring som är till för att ge trygghet för personer som blir sjuka och behöver sjukskrivas. Vissa ersättningar kräver att du har jobbat och betalat skatt, medan andra går att söka bara du bor i Sverige. Om du får ersättning från din arbetsgivare kallas det sjuklön. Om du får ersättning från Försäkringskassan kallas det sjukpenning.

Om du är anställd med rätt till sjuklön ska du sjukanmäla dig den första sjukdagen till din arbetsgivare. Arbetsgivaren betalar sjuklön för de första 2 veckorna du är sjukskriven. Därefter behöver du ansöka om sjukpenning från Försäkringskassan för att få fortsatt ekonomisk ersättning. Det är bra att ansöka om sjukpenning så snart som möjligt.

Sjukpenning är den vanligaste ersättningen, och summan varierar beroende på vilken inkomst du har. Men det finns ett tak, alltså ett maxbelopp som Försäkringskassan får betala ut. Du kan räkna ut ungefär hur mycket du kan få i sjukpenning genom Ersättningskollen.

Om du är anställd utan rätt till sjuklön eller är studerande, föräldraledig, arbetssökande eller egenföretagare, ska du sjukanmäla dig första sjukdagen till Försäkringskassan. Då kan du ansöka om sjukpenning för utebliven inkomst eller behålla ditt studiestöd.

Studiestöd och sjukpenning

Om du arbetar vid sidan av dina studier kan du få behålla ditt studiestöd och även ansöka om sjukpenning under din sjukskrivning. För att få sjukpenning måste du tjäna ett minimibelopp per år.

Om du bara studerar kan du få behålla ditt studiestöd under din sjukskrivning.

Det är Centrala studiestödsnämnden, CSN, som avgör om du får behålla ditt studiestöd när du är sjukskriven.

Vem har rätt till sjukpenning?

Försäkringskassan bedömer om du har rätt till sjukpenning efter att de har fått in sjukanmälan, ansökan om sjukpenning och ett läkarintyg. För att du ska ha rätt till sjukpenning behöver du uppfylla två kriterier:

• Du ska ha en sjukdom eller skada.
• Sjukdomen ska sätta ner din arbetsförmåga med minst en fjärdedel.

Försäkringskassans bedömning handlar om din arbetsförmåga, inte din sjukdom i sig eller hur du mår.

> Läs mer på forsakringskassan.se. Sök på Sjukpenning, Försäkrad i Sverige och Ersättningskollen.
> Telefonnummer till Försäkringskassan: 0771-524 524.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Ekonomiskt stöd när du är sjuk.
> Läs mer om vad som gäller för studerande på CSN.se. Sök på Sjuk.
> Läs mer om vad som gäller för arbetssökande på arbetsformedlingen.se. Sök på Om du blir sjuk eller vårdar sjukt barn.

Kan jag både jobba och få ersättning samtidigt?

Många klarar av att jobba trots svår sjukdom, men kanske inte på heltid. Det är fullt möjligt att jobba deltid och ansöka om ersättning från sjukförsäkringen för tiden du inte jobbar. Men det finns regler som säger hur mycket tid du kan jobba och hur mycket tid du får ersättning för.

> Läs mer på forsakringskassan.se. Sök på Sjukpenning när du är anställd eller Sjukpenning för dig med enskild firma.

Försörjningsstöd

Du kan ansöka om försörjningsstöd hos socialtjänsten i din kommun, om du har svårt att försörja dig själv och din familj. Försörjningsstödet ska tillgodose hushållets regelbundna utgifter per månad.

> Läs mer på socialstyrelsen.se. Sök på Ekonomiskt bistånd – för privatpersoner.

Avskrivning av studielån

I vissa fall kan ditt studielån skrivas av helt eller delvis om du är sjuk och har svårt att betala av ditt lån. Olika regler gäller för olika lån.

> Läs mer på CSN.se. Sök på Avskrivning av studielån.

Aktivitetsersättning

Du kan söka aktivitetsersättning om du är 19–29 år och har en sjukdom eller funktionsnedsättning som gör att du inte kan arbeta under minst ett år. För att ha rätt till ersättning måste du vara försäkrad i Sverige.

> Läs mer på forsakringskassan.se. Sök på Aktivitetsersättning för unga vuxna.

Försäkringar

Det finns försäkringar som kan ge ersättning i samband med sjukdom och sjukskrivning, till exempel sjukförsäkring. 

Fonder, stiftelser och föreningar

Om du har en sjukdom finns det fonder, stiftelser och föreningar som ger stöd till vård, alternativ vård, rehabilitering, läger, vårdresor, hjälpmedel, fritidshjälpmedel med mera.

Ensamstående, föräldrar och familjer med låg inkomst kan söka ekonomiskt stöd till kläder, hyra, heminredning, hushållsmaskiner, ombyggnad, resor med mera.

Närståendepenning

Närståendepenning är till för att göra det ekonomiskt möjligt att inte arbeta och i stället stödja en närstående som är svårt sjuk. Närstående är den som har en nära relation till den som är sjuk och behöver inte vara släkt eller familj. Flera personer kan dela på ersättningen, men inte ta ut dagar samtidigt. Med svårt sjuk menas att sjukdomen innebär en påtaglig fara för livet för den som är sjuk. Med att stödja menas till exempel att uträtta ärenden eller följa med på läkarbesök. Du kan få närståendepenning även om den som är sjuk vistas på sjukhus. Närståendepenning kan beviljas för max 100 dagar totalt. Rådgör gärna med läkaren, kontaktsjuksköterskan och kuratorn om när det är klokt att ansöka om och ta ut närståendepenning.

> Läs mer och ansök på forsakringskassan.se. Sök på Stödja en svårt sjuk närstående.
> Telefonnummer till Försäkringskassan: 0771-524 524.

Fonder

Om du har en närstående som är sjuk finns det fonder och stiftelser som ger stöd till vård, alternativ vård, rehabilitering, läger, vårdresor, hjälpmedel, fritidshjälpmedel med mera.

Ensamstående, föräldrar och familjer med låg inkomst kan söka ekonomiskt stöd till kläder, hyra, heminredning, hushållsmaskiner, ombyggnad, resor med mera.

Försäkringar

Ibland ingår ekonomiskt stöd i försäkringar, till exempel en barnförsäkring eller en vårdnadshavares personförsäkring. 

Försörjningsstöd

Du kan ansöka om försörjningsstöd hos socialtjänsten i din kommun, om du har svårt att försörja dig själv och din familj. Försörjningsstödet ska tillgodose hushållets regelbundna utgifter per månad.

> Läs mer på socialstyrelsen.se. Sök på Ekonomiskt bistånd – för privatpersoner.

Ekonomiskt stöd och bidrag för föräldrar

> Läs mer på forsakringskassan.se. Sök på Vård av barn (vab), Omvårdnadsbidrag och Merkostnadsersättning för barn

När du söker vård, får hjälpmedel och använder sjukresor betalar du en patientavgift. Varje region bestämmer vilken avgift som ska gälla för de olika tjänsterna.

Det finns olika högkostnadsskydd för öppen sjukvård, sjukresor och hjälpmedel. Dygnsavgiften för att vara inlagd på sjukhus omfattas inte.

Det finns även ett högkostnadsskydd för läkemedel som du hämtar ut på recept.

Det är regeringen som beslutar om vilken som ska vara den högsta nivån för högkostnadsskydden. Regioner kan besluta att ha en lägre nivå.

Om du når upp till högkostnadsbeloppet för någon av tjänsterna inom ett år får du ett frikort. Frikortet kan utfärdas elektroniskt eller i pappersformat. Kortet gäller ett år från det datum då den första kostnaden registrerades.

Högkostnadsskyddet och frikortet gäller även i andra regioner

Om du har ett elektroniskt frikort kan du behöva ta med dig en papperskopia av kortet om du ska få vård i en annan region. Ta kontakt med din region för att få en papperskopia.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Patientavgifter och högkostnadsskydd.
> För att få information om ditt högkostnadsskydd för läkemedel, Logga in på 1177.se och välj Läkemedelstjänster.

Dietisten ordinerar och förskriver kosttillägg utifrån en bedömning av dina behov. Kosttilläggen är subventionerade och det finns högkostnadsskydd. Det innebär att du bara betalar en del av vad det egentligen kostar. Hur mycket kan variera mellan olika regioner. Kosttillägg kan även köpas på apotek eller direkt från tillverkaren, men då får du betala hela kostnaden själv. 

Prata med din kontaktsjuksköterska eller dietist för att få veta vad som gäller i din region.

Ett patienthotell brukar ligga nära sjukhuset där du får vård. Det är inte alla sjukhus som har ett patienthotell. Ibland kan det vara ett vanligt hotell.

På patienthotellet har du eget rum eller ett rum som du delar med närstående. På vissa patienthotell finns det vårdpersonal tillgänglig som kan hjälpa dig om du undrar något eller får besvär. Oftast är det sjuksköterskor eller undersköterskor.

Det varierar mellan regionerna hur mycket du får betala för att bo på ett patienthotell. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läs på 1177 för att få veta vad som gäller i din region.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Patientboende – patienthotell.

När kan jag ha rätt till sjukresor?

Alla sjukresor grundar sig på en medicinsk bedömning av dina förutsättningar och behov.

I vissa regioner har du automatiskt rätt till sjukresor om du har färdtjänst. 

Om du kallas till ett annat sjukhus för vård får du ett sjukreseintyg.

Du kan även få ersättning för kostnader du har för att resa på egen hand till en vårdgivare. Spara alla kvitton för att få ersättning från din region.

Du betalar alltid en egenavgift

Det finns en avgift du alltid betalar själv, den så kallade egenavgiften. Hur hög den är, bestämmer varje region och beror på vilket färdsätt du väljer.

När har jag inte rätt till sjukresor?

Du har inte rätt till en sjukresa på grund av att du har långt till sjukhuset eller för att det är besvärligt med till exempel tågtider som inte passar.

Om du själv väljer att vända dig till en annan region har du inte rätt till ersättning.

> Läs mer om vad som gäller i din region på 1177.se. Sök på Sjukresor.

Särskilt tandvårdsbidrag

Om du har en sjukdom eller funktionsnedsättning som påverkar tänderna kan du behöva förebyggande tandvård. Du kan då ha rätt till särskilt tandvårdsbidrag. Bidraget gäller endast undersökning och förebyggande tandvård. Det är tandläkaren eller tandhygienisten som avgör om du har rätt till bidraget. Oftast krävs ett läkarintyg från din behandlande läkare för att styrka din sjukdom eller funktionsnedsättning.

> Läs mer på forsakringskassan.se. Sök på Tandvårdsstöd.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Särskilt tandvårdsbidrag

Hjälp och stöd hemma

Din kommun kan erbjuda olika insatser om du behöver hjälp och stöd i ditt vardagliga liv hemma. Behovet kan vara tillfälligt, under behandling och rehabilitering, eller permanent. Insatserna utförs av personal från hemtjänsten eller boendestöd, eller av ledsagare. Exempel på hjälp och stöd du kan få:

• trygghetslarm, om du till exempel har lätt för att ramla och snabbt behöver kontakta hemtjänsten
• tillsyn och allmän skötsel av hem och hushåll, till exempel städning, tvätt och handling
• personlig omvårdnad
• ledsagning, där en person som stöd kan följa med till aktiviteter eller besök.

Det är en handläggare i kommunen som bedömer om du ska få stödinsatser hemma, och vilken typ av insatser. Insatserna regleras av socialtjänstlagen. Bedömningen görs tillsammans med dig och gärna dina närstående.

Bostadsanpassning

Du kan ansöka om bidrag från kommunen för att din bostad ska anpassas, om du har en sjukdom som leder till en funktionsnedsättning.

Prata med din kontaktsjuksköterska, din arbetsterapeut eller vårdcentral för att få hjälp med en bedömning av vilka anpassningar du kan behöva.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Bostadsanpassning.

Hjälpmedel

Du kan behöva hjälpmedel för att du ska ha en så god funktion och livskvalitet som möjligt. Det finns många olika sorters hjälpmedel. Det kan vara till exempel olika hjälpmedel om du har svårt att gå som rullstol och rullator, eller en duschbräda att sätta över badkaret. Hjälpmedel bedöms utifrån dina behov och skrivs ut av en arbetsterapeut eller fysioterapeut.

Om du till exempel har en stomi, ett svårläkt sår eller diabetes behöver du använda hjälpmedel som skrivs ut på samma sätt som läkemedel och ingår i högkostnadsskyddet för läkemedel. Oftast får du hämta ut hjälpmedlen på apotek. I vissa regioner är det kostnadsfritt och levereras hem till dig på samma sätt som till exempel inkontinenshjälpmedel.

Prata med din kontaktsjuksköterska om du behöver hjälpmedel.

> Läs mer om vad som gäller i din region på 1177.se. Sök på Hjälpmedel.

Planerad vård hemma

Viss vård kan du få hemma i stället för att åka till vårdcentralen eller vårdas på sjukhus. Vårdpersonalen utgår från dina behov i bedömningen av om du behöver vård hemma.

Exempel på vård du kan få hemma är såromläggning, insulin eller andra injektioner, provtagningar och dropp med till exempel näring eller antibiotika, i vissa fall även behandling med cancerläkemedel. Du kan också få rehabiliterande insatser i hemmet. Du kan vårdas hemma av läkare, sjuksköterska, fysioterapeut, arbetsterapeut, kurator eller annan personal, beroende på dina behov. Det varierar mellan olika regioner vilken vård som kan ges i hemmet och vem som utför vården. Ibland är det regionen som ansvarar för hemsjukvården, ibland kommunen. Utförare kan vara offentligt ägda eller privata. Du har alltid rätt till vård som är anpassad efter dina behov, oavsett hur vården är organiserad.

Viss vård kan du ibland utföra själv, med eller utan stöd av någon annan som inte är hälso- och sjukvårdspersonal, till exempel en närstående, en personlig assistent eller personal på ett boende. Det kallas då egenvårdsåtgärder och är reglerat i lagen om egenvård. Vad som är en egenvårdsåtgärd bedöms från fall till fall. Det kan till exempel handla om att

• ge eller ge sig själv injektioner i underhuden
• mäta blodtrycket
• ta på eller av stödstrumpor
• hantera infarter.

Bedömningen att du eller den som ska hjälpa dig klarar att genomföra egenvårdsåtgärderna på ett säkert sätt ska göras av legitimerad vårdpersonal och dokumenteras i ett intyg som blir ett slags överenskommelse mellan dig och vården. Du eller en närstående kan aldrig tvingas till att utföra egenvård.

> Läs mer om vad som gäller i din region på 1177.se. Sök på Planerad vård hemma.
> Läs mer på socialstyrelsen.se. Sök på Egenvård.

Om du behöver hjälp från flera håll görs en samordnad individuell plan

Om du har behov av insatser från både socialtjänsten och hälso- och sjukvården, till exempel både hemtjänst och hemsjukvård ska det göras en Samordnad individuell planering, SIP. SIP finns för att du som patient inte ska behöva sköta kommunikationen mellan socialtjänsten, sjukhuset, vårdcentralen och den kommunala hemsjukvården. Planeringen görs vid ett möte där representanter för de olika vårdgivarna och du själv eller någon som företräder dig deltar. Tillsammans gör ni en plan för hur dina behov ska tillgodoses och hur de olika aktörerna ska samarbeta.

Du har rätt att medverka så mycket du kan och vill i planeringen, eller att företrädas av en närstående eller god man.

> Läs mer om SIP på 1177.se. Sök på Samordnad individuell plan - SIP.

Hälso- och sjukvårdslagen

Vården i Sverige styrs övergripande av hälso- och sjukvårdslagen, HSL, som är en så kallad ramlag. Det betyder att den anger krav, mål och riktlinjer för vården och styr ansvarsfördelningen mellan regioner, kommuner och andra vårdgivare. Lagen syftar till att säkerställa att alla får god och jämlik vård och att vården systematiskt förbättras. Detaljerna kring patienters rättigheter regleras i andra lagar.

> Läs mer på socialstyrelsen.se Sök på Hälso- och sjukvårdslagen.

Behandling av personuppgifter

Varje gång du är i kontakt med vården registreras uppgifter om dig. Det kan vara till exempel personnummer, kontaktuppgifter och naturligtvis information om din hälsa. Uppgifterna sparas och används för att du ska kunna få så bra vård som möjligt.

Vilka uppgifter som får sparas, hur länge och vem som har tillgång till dem är noga bestämt och reglerat i lag. Det är bara de personer som deltar i din vård eller som behöver det i sitt arbete som får tillgång till dina uppgifter.

Det är din vårdgivare som har ansvar för att personuppgifterna hanteras på ett korrekt och lagligt sätt. Vårdgivaren har rutiner för att upptäcka och utreda om något felaktigt har hänt med personuppgifterna. Med vårdgivare menas till exempel ett sjukhus eller en vårdcentral.

Personuppgifter hanteras enligt patientdatalagen och EU:s dataskyddsförordning.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Personuppgifter i vården.

Tystnadsplikt och sekretess

Alla som arbetar i vården har tystnadsplikt. Det innebär att de inte får berätta för någon vad de vet om dig, din sjukdom eller din behandling. I princip får de bara berätta det du själv har godkänt.

Alla uppgifter i journalen omfattas av tystnadsplikt och sekretess. Journalen får bara läsas av den personal som behöver uppgifterna för att kunna ge dig en bra och säker vård. Tystnadsplikten och sekretessen gäller även mellan personalen.

För att du ska få god och säker vård när du kommer till ett nytt ställe behöver vårdpersonalen ofta få tillgång till dina journaler från tidigare vårdgivare. Du bestämmer dock själv om du samtycker till att informationen delas. Om det är fara för ditt liv kommer vårdpersonalen inte att vänta på ditt samtycke.

Patientlagen

Patientlagen stärker patientens ställning, integritet, självbestämmande och delaktighet. Den tydliggör också kommuners och regioners ansvarsområden.

Exempel på dina rättigheter: 

• Du ska få framföra egna önskemål om behandling eller vård och planera din vård tillsammans med din läkare och kontaktsjuksköterska.
• Du ska få begriplig information om din sjukdom och den behandling du erbjuds.
• Du ska få informationen skriftligt om du vill det.
• Du ska få information om möjligheten att välja olika behandlingar, om det finns möjlighet att välja. Läkaren är den som slutligt bedömer om den vård du önskar är motiverad medicinskt och enligt vetenskap och beprövad erfarenhet.
• Du ska få en fast vårdkontakt som kan samordna olika insatser och förmedla kontakter inom vården. Inom cancervården är det oftast kontaktsjuksköterskan som är den fasta vårdkontakten.
• Du ska få möjlighet att se din journal. Journalen tillhör vården, men du kan begära att få en kopia på de handlingar du vill. Du kan också läsa din journal om du är inloggad på 1177.
• Du ska få möjlighet till en ny medicinsk bedömning vid allvarlig eller livshotande sjukdom. Det kallas också second opinion.
• Du har alltid rätt att säga nej till vård och behandling. Du kan också avbryta pågående behandling och lämna sjukhuset eller mottagningen när du vill. I så fall kan din läkare inte ansvara för följderna, utan ansvaret blir ditt eget.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Patientlagen.

Vårdgarantin

Vårdgarantin innehåller bestämmelser om hur många dagar du längst ska behöva vänta.

Kontakt med primärvården samma dag

Samma dag som du söker hjälp för ett hälsoproblem ska du få kontakt med primärvården, till exempel vårdcentralen eller sjukvårdsrådgivningen. Det kan ske via telefon eller ett besök.

Medicinsk bedömning i primärvården inom 3 dagar

Du ska få en medicinsk bedömning av legitimerad personal i primärvården inom 3 dagar.

Besök i specialistvården inom 90 dagar

Du ska få en tid för besök hos den specialiserade vården inom 90 dagar. Det gäller både med och utan remiss.

Behandling påbörjad inom 90 dagar

Efter beslut om behandling, till exempel en operation, ska du få en tid för det inom 90 dagar.

Vårdgarantin gäller bara inom din region

Vårdgarantin gäller bara i den region där du är folkbokförd. Om du väljer att söka vård i en annan region, är du inte garanterad att få vård inom någon bestämd tid.

Akut vård ska du få så fort som möjligt

Akut vård berörs inte av vårdgarantin. Om du blir akut sjuk eller skadad ska du få vård så fort som möjligt, var du än är. Det är en sjuksköterska eller läkare som bedömer hur snabbt du behöver vård.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Vårdgaranti.

Ny medicinsk bedömning – second opinion

Du som har fått diagnosen cancer ska få möjlighet till en ny medicinsk bedömning, även kallad second opinion. Det innebär att din cancersjukdom bedöms av en specialist på en annan specialistvårdsmottagning inom eller utanför din region. Syftet är att du ska känna dig trygg med att du har fått en korrekt diagnos och att den föreslagna behandlingen är lämplig för dig utifrån vetenskap, beprövad erfarenhet och dina förutsättningar.

För att få en ny medicinsk bedömning ska du prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare. De ordnar med remiss till en annan mottagning. När bedömningen där är klar kommer du och din behandlande läkare tillsammans att diskutera svaret och vilket behandlingsalternativ som passar dig bäst.

Den nya medicinska bedömningen betalas av den region där du är folkbokförd.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Ny medicinsk bedömning.

Patientsynpunkter

Det är viktigt att säga till om du har varit med om någonting i vården som gjort dig ledsen, arg, besviken eller upprörd, eller om du tycker att du har fått fel vård eller behandling. Kontakta i första hand den mottagning eller avdelning där du har blivit behandlad. Du kan även vända dig till patientnämnden eller Inspektionen för vård och omsorg.

Patientnämnden

Patientnämnden är en fristående och opartisk instans som finns i alla regioner. Till patientnämnden kan du vända dig med frågor som rör all offentligt finansierad vård:

• regionens hälso- och sjukvård
• kommunernas hälso- och sjukvård
• privata vårdgivare som har avtal med regionen eller kommunen

Ditt ärende kan leda till att kvaliteten förbättras så att inte samma sak händer igen.

För att få kontakt med patientnämnden kan du fråga vårdpersonalen där du har fått vård. Det finns också information på regionens webbplats. Du kan ringa eller skriva till patientnämnden.

Inspektionen för vård och omsorg

Inspektionen för vård och omsorg, IVO, är en statlig myndighet som utreder händelser i vården. IVO tar reda på om något blev fel och varför. IVO bedömer också vad som är viktigt att åtgärda för att inte samma sak ska hända igen.

Innan du anmäler ett klagomål till IVO bör du ha framfört klagomålet till vårdgivaren, alltså den verksamhet där du har fått vård, eller till patientnämnden i din region. Vårdgivaren har en skyldighet att ta emot och svara på dina klagomål och synpunkter. IVO utreder i huvudsak ett klagomål först när vårdgivaren har fått möjlighet att besvara klagomålet.

Exempel på vad en anmälan kan handla om:

• utebliven, försenad eller fel diagnos eller behandling
• brister i remisshantering
• fel vid läkemedelsbehandling
• felaktigt utförd behandling
• vårdrelaterade infektioner
• fallskador i samband med vård.

> Läs mer på ivo.se.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Om du inte är nöjd med vården.

Ersättning vid inställd operation

Du kan ha rätt till ersättning om en planerad operation ställs in. Olika regioner har olika regler. Ofta är förutsättningen att du har fått beskedet mindre än 48 timmar före, och att operationen inte genomförs inom 24 timmar efter den ursprungliga tiden för operationen.

Du har inte rätt till ersättning om operationen ställs in på grund av ditt hälsotillstånd eller av dina personliga skäl.

Du kan få mer information och du söker ersättning från den vårdenhet som skulle ha gjort operationen.

Ersättning vid skada

Patientförsäkringen, Landstingens ömsesidiga försäkringsbolag, Löf

Du kan ha rätt till ersättning enligt patientskadelagen, om du får en skada i samband med vård. Du söker ersättning från Landstingens ömsesidiga försäkringsbolag, Löf, på deras webbplats eller via en blankett. Löf finns för patienter inom offentligt finansierad vård.

Exempel på vad en ansökan till Löf kan handla om:

• Du har smittats vid en behandling.
• Det är fel på den utrustning som har använts eller den har använts fel.
• Du har fått en felaktig eller försenad diagnos.
• Du har fått en felaktig ordination av läkemedel.
• Du har skadats i ett olycksfall i samband med vård.

> Läs mer på lof.se.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Ersättning vid patientskada.

Patientförsäkringsföreningen, PFF

Patientförsäkringen gäller inte om vårdgivaren inte är försäkrad. Då kan du vända dig till Patientförsäkringsföreningen, PFF, som hanterar skador som har uppstått hos oförsäkrade vårdgivare.

> Läs mer på pff.se.

Läkemedelsförsäkringen, LFF

Du kan vända dig till Läkemedelsförsäkringen och ansöka om ersättning, om du anser dig ha blivit skadad av ett läkemedel. Du anmäler skadan genom att fylla i en särskild blankett som du kan ladda ner på lff.se. Du kan också hitta blanketten på apotek och vårdmottagningar.

> Läs mer på lff.se.

Tolk

Du har rätt till en tolk i mötet med vården, om du inte talar svenska eller om du har en funktionsnedsättning som påverkar din förmåga att kommunicera. Prata med din kontaktsjuksköterska om du behöver tolk.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Tolkning till ditt språk och Tolktjänster för dig som har en funktionsnedsättning.

Vård i en annan region eller ett annat land

Vård i en annan region

Du kan söka öppenvård i hela landet, men varje region har sina egna bestämmelser för exempelvis om du behöver remiss eller inte.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Vård i en annan region.

Vård i ett annat land

Du kan ha rätt att få planerad vård i ett annat EU-land, EES-land eller Schweiz, om du är försäkrad för vårdförmåner i Sverige.

> Läs mer på forsakringskassan.se. Sök på Patient som ska söka vård utomlands.

Syftet är att förbättra cancervården

Forskningen förbättrar vården av cancer i framtiden och är därför mycket viktig. Den leder till bättre och säkrare metoder för att ställa diagnos. Nya läkemedel och behandlingar utvecklas, så att varje patient kan få just den behandling som hen behöver. Cancervården kan bara utvecklas om patienter som behandlas för cancer vill delta i forskningsstudier och utvecklingsarbete.

Studierna godkänns av en myndighet

Innan en forskningsstudie får genomföras måste forskarna beskriva för Etikprövningsmyndigheten vilka möjliga risker eller problem som kan finnas för deltagarna. Det är bara om myndigheten bedömer att nyttan överväger riskerna som studien får påbörjas.

Vad kan det innebära för mig?

Om du deltar i en studie kan det innebära att du lämnar blodprov och provar nya läkemedel eller nya metoder för diagnos, rehabilitering eller omvårdnad. Dessutom sparas eventuellt en bit av din tumör i en biobank.

Bra att veta

• Man vet mindre om biverkningar av nya metoder än metoder som har använts under lång tid. Därför följs deltagare i studier mycket noggrant, så att eventuella biverkningar kan åtgärdas snabbt.
• Alla forskningsresultat avidentifieras för att skydda deltagarnas integritet.
• Du kan när som helst lämna studien.
• Du kan inte kräva att få vara med i en studie. Faktorer som avgör om du är en lämplig deltagare är typ av cancer, sjukdomsfas, ålder, kön och andra sjukdomar.
• När du deltar i en studie har du samma juridiska skydd och rätt till ersättning för skador som andra patienter.
• Verksamhetschefen har ett övergripande ansvar för den forskning som sker på kliniken. Varje läkare har också ett etiskt och medicinskt ansvar att endast erbjuda dig att delta i en studie om hen bedömer att det kan vara positivt för dig. 

Om det är aktuellt för dig att delta i en studie kommer du att få mer information av din läkare eller kontaktsjuksköterska. Ibland finns speciella forskningssjuksköterskor.

Biobankslagen

Du behöver ibland lämna prover. Vissa prover sparas i en biobank. Det främsta skälet till att prover sparas är att du som patient ska få en säkrare vård och behandling.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Prover i vården sparas.

Läs mer

> Läs mer på cancerfonden.se. Sök på Delta i en forskningsstudie.
> Läs mer om aktuella cancerstudier i Sverige på cancercentrum.se. Sök på Cancerstudier i Sverige.

Vad är ett kvalitetsregister?

Det finns drygt 100 nationella kvalitetsregister i Sverige. Vilka uppgifter som registreras varierar mellan olika register. Varje register har valt ut vilka frågor som är viktiga att få svar på vid just den sjukdomen eller behandlingen.

Här är några exempel på uppgifter som kan samlas in:

• resultat av prover och undersökningar
• vilken behandling som har valts och vad resultatet blev
• vilka läkemedel eller produkter som har använts
• information om hur du som patient uppfattar din situation och hur den påverkas av sjukdomen eller behandlingen.

Varför ska uppgifterna lämnas till ett kvalitetsregister?

Kvalitetsregister ger sjukvården en möjlighet att utvärdera vården och göra den bättre, till exempel vilka metoder eller läkemedel som ger bra resultat vid en särskild sjukdom eller behandling. Informationen kan också visa vilka metoder som inte bör användas. Ju fler som är med i registret, desto säkrare blir resultaten.

Vilka rättigheter har jag som patient?

• Som patient ska du alltid bli informerad innan dina uppgifter registreras i ett kvalitetsregister. Du kan bli informerad på olika sätt, till exempel i kallelsen eller av den vårdpersonal du träffar.
• Det är frivilligt att delta i kvalitetsregister. Du kan tacka nej genom att meddela personalen på din mottagning eller avdelning. Du har också rätt att när som helst få uppgifter om dig raderade ur kvalitetsregistret eller begära att hanteringen av dina uppgifter begränsas.
• Du har rätt att få veta vilka uppgifter om dig som finns i kvalitetsregistret och du kan begära ett gratis registerutdrag. Du har också rätt att få veta vilka som har sett uppgifter om dig i kvalitetsregistret och du kan begära ett loggutdrag.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Nationella kvalitetsregister.
> Om du är intresserad av att se statistiken för din diagnos, läs mer på cancercentrum.se. Sök på Kvalitetsregister.

Cancerregistret är en viktig källa för statistik och planering och gör internationella jämförelser möjliga. Informationen används också för forskning.

Den ansvariga läkaren är skyldig att rapportera in till cancerregistret när en cancersjukdom är upptäckt. Registreringen i cancerregistret är inte frivillig.

Socialstyrelsen publicerar regelbundet rapporter baserade på cancerregistret. Det går också att själv söka information i deras statistikdatabas.

> Läs mer på socialstyrelsen.se. Sök på Cancerregistret eller Statistik om cancer

Huvudsyftet med registret är att utveckla kvaliteten på vården genom att resultat rapporteras och granskas. Kvalitetsregistren bidrar till ny kunskap om vad som är bäst behandling och ju fler patienter som finns med desto säkrare blir resultaten. Det som registreras är bland annat uppgifter om utredning, diagnos, behandling och resultat.

Om du inte tackar nej kommer uppgifter om din tumör och behandling att registreras i Svenska Kolorektalcancerregistret. Den vårdgivare som har hand om din cancerbehandling har ett lokalt juridiskt ansvar för insamlingen av informationen om dig.

För varje kvalitetsregister finns en juridisk person med centralt personuppgiftsansvar (CPUA) och därmed ett övergripande juridiskt ansvar för personuppgifterna i kvalitetsregistret. För Svenska Kolorektalcancerregistret är Region Västerbotten CPUA, eftersom registret sköts av Regionalt Cancercentrum i Umeå.

Det är frivilligt

Deltagande med uppgifter till kvalitetsregister för cancer är frivilligt och påverkar inte den vård du får. Meddela personal på din lokala vårdenhet om du inte vill vara med i Svenska Kolorektalcancerregistret. 

Enkäter från Svenska Kolorektalcancerregistret

Du kommer att få enkäter skickade till dig från registret via 1177 varje år i fem år efter behandlingen. Enkätundersökningarna görs för att mäta vad du har för symtom och livskvalitet efter behandling och hur nöjd du som patient varit med vården. Enkäterna är frivilliga att besvara. Dina svar används för sammanställningar på gruppnivå som underlag för förbättring av vården.

Stöd i lagen

Alla som behandlar personuppgifter måste ha stöd i lagen för detta. Hanteringen av personuppgifter i kvalitetsregister regleras av dataskyddsförordningen, GDPR, och kapitel 7 i patientdatalagen, PDL.

Det är tillåtet att registrera data i kvalitetsregister eftersom uppgifterna är av allmänt intresse för samhället och viktiga för utveckling av sjukvården. Den personal som hanterar personuppgifter i kvalitetsregister omfattas av en lagstadgad tystnadsplikt.

Så används uppgifter om dig

Uppgifterna om dig i kvalitetsregister får bara användas för att utveckla och säkra vårdens kvalitet, framställa statistik samt för forskning inom hälso- och sjukvården. Uppgifterna får även, efter sekretessprövning, lämnas ut till någon annan som ska använda dem för något av dessa tre ändamål. All användning i forskningssyfte kräver godkännande av etikprövningsmyndigheten.

Vilka rättigheter har jag som patient? 

• Som patient ska du bli informerad när dina uppgifter registreras i ett kvalitetsregister.
• Det är frivilligt att delta i kvalitetsregister. Du kan tacka nej genom att meddela personalen på din mottagning eller avdelning. Du har också rätt att när som helst få uppgifter om dig raderade ur kvalitetsregistret eller begära att hanteringen av dina uppgifter begränsas. 
• Du har rätt att få veta vilka uppgifter om dig som finns i kvalitetsregistret och du kan begära ett gratis registerutdrag.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Nationella kvalitetsregister.
> Om du är intresserad av att se statistiken för din diagnos, läs mer på https://cancercentrum.se/diagnosbehandling/cancerdiagnoser/tjocktarmandtarmochanal/tjockochandtarm/kvalitetsregister.3270.html