Tumörer i centrala nervsystemet /WF

I Min vårdplan får du information om din sjukdom, behandling och rehabilitering och dina rättigheter. Du får också individuellt anpassade råd om egenvård, alltså vad du kan göra själv för att må bättre och sådant som sjukvården överlåter åt dig att göra. Råden du får i Min vårdplan ska vara kopplade till den planering du och vårdpersonalen gör tillsammans, så att du själv kan medverka på bästa sätt i din rehabilitering. Det ska vara tydligt för dig vilken planering som gäller.

Min vårdplan ska bidra till att du

• känner dig trygg, informerad och delaktig
• har inflytande över det som är viktigt för dig
• förstår vad som händer i din vård och behandling
• vet hur du kan stärka din hälsa före, under, mellan och efter behandlingsperioderna.

Du och kontaktsjuksköterskan, eller annan vårdpersonal, uppdaterar Min vårdplan tillsammans när vården och behandlingen ändras på ett sätt som har betydelse för dig.

Vad innehåller Min vårdplan?

Innehållet i Min vårdplan anpassas efter dina behov och önskemål. Det betyder att alla patienter har olika Min vårdplan. Du kan också bidra själv genom att skatta hur du mår, kommunicera med vårdpersonalen och vara delaktig i planeringen. Viss information är dock alltid med, eftersom den gäller alla som behandlas för din typ av cancer.

Informationen i Min vårdplan går att läsa som en bok från början till slut. Men den är mer tänkt som ett uppslagsverk som du kan komma tillbaka till när planeringen eller förutsättningarna ändras, eller när du vill läsa på om någon del.

Vem tar fram Min vårdplan?

Min vårdplan tas fram av Regionala cancercentrum i samverkan, RCC. Innehållet kvalitetsgranskas och uppdateras regelbundet.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller annan vårdpersonal om du undrar över något i Min vårdplan.

Så kan du förbereda dig

Inför ditt besök kan du förbereda dig genom att skriva ner vad du vill berätta och fråga om. Du kan få fylla i ett formulär med frågor om hur du mår inför ditt besök.

Tänk igenom detta före besöket:

• Vilka är dina förväntningar på besöket?
• Är det något särskilt som besvärar dig?
• Vad är viktigt för dig just nu?
• Vilka frågor vill du ha svar på?

Du har rätt att förstå

När du besöker vården är det viktigt att du förstår vad som sägs och vad det innebär. Du har rätt att få information som är anpassad till dig. Du kan till exempel få hjälp av en tolk om du har nedsatt syn eller hörsel, eller om du har svårt att tala eller förstå svenska. Kontakta mottagningen före besöket och säg att du behöver en tolk. Om du har svårt att förstå information på grund av en funktionsnedsättning kan du ibland få hjälp av en arbetsterapeut.

Ha gärna med dig en närstående, som kan vara ett stöd och hjälpa till att komma ihåg vad som sägs. Det är alltid du som bestämmer om dina närstående ska få ta del av informationen. Personalen kommer att fråga vem de får lämna uppgifter till. Avsluta gärna mötet med att repetera vad du har uppfattat och stäm av att du har förstått rätt.

Om du har svårt att förstå informationen i Min vårdplan eller på andra webbsidor kan du använda ett verktyg i webbläsaren för att översätta det du ser på skärmen till ditt språk. Fråga vårdpersonalen hur du kan göra.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Tolkning till mitt språk eller Tolktjänster för dig som har en funktionsnedsättning.

Du kan erbjudas ett digitalt vårdmöte

Vissa mottagningar erbjuder digitala vårdmöten. Då kopplar du upp dig via telefon, surfplatta eller dator till ett videosamtal med vården. Ett digitalt vårdmöte fungerar som ett vanligt besök, men du behöver inte åka till sjukhuset för att träffa till exempel din kontaktsjuksköterska, läkare eller fysioterapeut.

Du kan behöva gå igenom undersökningar och provtagningar i anslutning till digitala vårdmöten. I så fall får du veta hur du ska göra.

Du har rätt att vara delaktig

Du har rätt att vara delaktig i din vård och få information om

• ditt hälsotillstånd
• vilka alternativ du har för undersökningar, vård och behandlingar
• vilka för- och nackdelar som finns med olika undersökningar och behandlingar
• när och hur du ska få svar på dina undersökningar och provtagningar
• när och hur du kan förvänta dig att få vård och hjälp vid biverkningar och symtom
• vart du ska vända dig om du blir sämre
• vilken vård du kan behöva efter behandlingen och hur uppföljningen ser ut
• vad du kan göra själv eller med hjälp av en närstående eller personlig assistent.

Genom att vara delaktig ökar du möjligheten att påverka och få det stöd du behöver.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Tips inför ditt besök i vården och Videosamtal med vården.

Var källkritisk

Det forskas mycket om cancer. Kunskapen om olika typer av cancer ökar därför snabbt, liksom tillgången på nya effektiva behandlingar. Men det krävs mycket kunskap för att tolka forskningsresultat. Därför återges slutsatserna från forskningen inte alltid helt korrekt i medierna. Ovetenskapliga och rent felaktiga uppgifter om cancer och cancerbehandlingar kan också få stor spridning i till exempel sociala medier. Det är därför viktigt att du tar ställning till om källan till informationen verkar trovärdig och pålitlig. Utvecklingen går också så snabbt att det är viktigt att ta reda på när informationen eller forskningen de hänvisar till publicerades.

Vilka informationskällor finns?

Vården i Sverige utgår från vårdprogram och nationella riktlinjer där aktuell och bästa tillgängliga kunskap finns samlad. Det du läser i Min vårdplan stämmer överens med vad som står i de nationella vårdprogrammen för cancersjukdomar och ska spegla den vård som ges vid svenska sjukhus. Dessutom är innehållet utvalt så att du bara får den information som är aktuell för dig.

Min vårdplan innehåller även länkar till andra webbplatser med innehåll som är kontrollerat och faktagranskat, till exempel 1177 och Livsmedelsverket.

Ibland vill du kanske läsa mer om sjukdomen. En del läser då direkt i vårdprogrammen eller i nationella kvalitetsregister. Det är viktigt att tänka på att informationen som står där är avsedd för vårdpersonal och beskriver hur det ser ut på gruppnivå. Information från register kan också behöva tolkas i ett sammanhang, till exempel när data samlades in.

Patientföreningarna kan vara en bra källa till information. Ibland kan man via deras webbplatser ställa frågor till en expert eller en chattbot, eller prata med andra som har samma sjukdom som du. Tänk på att den som svarar på frågorna inte har all information om just dig och din sjukdom och sällan kan ge exakta svar om din situation.

Fråga vårdpersonalen om du är osäker

Fråga gärna vårdpersonalen om du känner dig osäker på något du har läst om cancer, till exempel på internet.

Du och dina närstående kan även kontakta Cancerlinjen eller Cancerrådgivningen, där erfaren vårdpersonal svarar på allmänna frågor om cancer.

Cancerlinjen, Cancerfonden

> Webbplats: cancerfonden.se. Sök på Cancerlinjen.
> Telefon: 010-199 10 10

Cancerrådgivningen

> Webbplats med chatt: cancercentrum.se. Sök på Cancerrådgivningen.
> Telefon: 08-123 138 00

När du är inloggad på 1177 har du tillgång till tjänster som kompletterar informationen i Min vårdplan. Du kan till exempel

• se dina bokade tider, på de mottagningar som använder denna tjänst och som du eller vården lägger till under rubriken Mottagningar
• hantera dina läkarintyg och läkarutlåtanden 
• se och förnya dina recept om mottagningen är ansluten
• se hur långt du har kvar till frikort genom högkostnadsskyddet för läkemedel
• läsa delar av din journal.

Du väljer vilket innehåll du vill se

Du kommer aldrig direkt in i något av dessa system när du loggar in på 1177. Innehållet ligger dolt under olika ikoner eller flikar och du väljer aktivt vad du vill se.

Det varierar mellan olika regioner hur mycket och vilken information man kan se inloggad på 1177. Fråga vårdpersonalen om du undrar vilka tjänster som erbjuds. Vissa regioner använder andra appar och system som kan vara kopplade till 1177 eller användas fristående.

Viktigt att veta när du läser din journal

När du söker och får vård dokumenteras det i en journal. Syftet är att vårdpersonalen ska få tillräckligt med information om dig och din vård, så att vården blir så bra och säker som möjligt. Journalen är ett arbetsredskap för vårdpersonalen och kan därför vara svår att förstå.

När du öppnar Journalen i 1177 kan du välja att se även det nyaste innehållet som kanske inte har hunnit vidimeras, alltså kontrolleras, av den ansvariga vårdpersonalen. Den kan också innehålla ny information som du ännu inte har hunnit få höra av vårdpersonalen.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har frågor eller tankar om något du har läst i din journal.   

Som vårdnadshavare kan du vara ombud och läsa barnets journal tills barnet har fyllt 13 år. Därefter kan du få förlängd tillgång i samråd med vården. Ungdomar kan själva läsa sin journal från 16 års ålder.

> Läs mer på 1177.se. Sök på När du loggar in på 1177
> Läs mer på 1177.se. Sök på Så gör du för att boka, omboka eller avboka en tid och Läs din journal på 1177.

Allmänläkaren är specialist i allmänmedicin och arbetar på vårdcentralen. När du inte behöver specialiserad cancervård ska du få en remiss till din läkare på vårdcentralen. Allmänläkaren har det medicinska huvudansvaret för allt som inte rör cancersjukdomen eller annan specialiserad vård. Allmänläkaren kallas även distriktsläkare eller husläkare.

Arbetsterapeuten kan stödja dig i att hitta nya sätt att utföra aktiviteter i vardagen som du kan uppleva utmanade eller som du inte kan utföra. Det kan till exempel handla om anpassningar i hemmet, hjälpmedel för att underlätta eller strategier för att fördela din energi under dygnet.

AT-läkaren är en grundutbildad läkare som arbetar under handledning för att få sin läkarlegitimation.

BT-läkaren är en legitimerad läkare som är i början av sin specialistutbildning.

Dietisten är specialiserad på att ge råd och stöd om mat och näring. Dietisten kan även skriva ut kosttillägg när den vanliga maten inte räcker till.

Distriktssköterskan är en specialistsjuksköterska som du träffar på vårdcentralen, hälsocentralen eller hemma. Du kan få hjälp med bland annat sprutor, omläggning och provtagning. Distriktssköterskan kan även stödja dig att leva hälsosamt under och efter behandlingen.

Fysioterapeuten, även kallad sjukgymnasten, ger råd och stöd om fysisk aktivitet, balans, smärta och andningsbesvär. Fysioterapeuten kan också skapa träningsprogram som är anpassade till dig. Fysioterapeuter kan ha olika specialiteter, till exempel bäckenbottenbesvär. Vissa är även lymfterapeuter.

Kirurgen är en läkare som är specialiserad på operation och ansvarar för vården före och efter en operation.

Klinisk apotekare eller klinisk farmaceut ger råd om ordinationer och hantering av läkemedel.

Kontaktsjuksköterskan har specialistkunskaper om cancervård. Hen stöttar dig och dina närstående med information, råd och samtal om din diagnos, behandling, rehabilitering och uppföljning. Du och din kontaktsjuksköterska går tillsammans igenom planeringen av din vård. Kontaktsjuksköterskan förmedlar kontakt med andra yrkesgrupper inom vården när det behövs, informerar om nästa steg och ansvarar för att lämna över information till andra vårdgivare du träffar, till exempel andra sjukhus, vårdcentraler eller hemtjänsten.

Du kan ha fler än en kontaktsjuksköterska om du får flera behandlingar för din sjukdom. Du kan även ha kontakt med behandlingsansvarig sjuksköterska, behandlingssjuksköterska och omvårdnadsansvarig sjuksköterska.

Kuratorn ger samtalsstöd och kan hjälpa dig och dina närstående att hantera situationen känslomässigt. Kuratorn kan även vägleda dig vidare om du behöver hjälp med ekonomin eller behöver komma i kontakt med myndigheter.

Lymfterapeuten ger råd om och behandlar lymfödem.

Läkaren är ytterst ansvarig för att planera utredningen, ställa diagnos och behandla sjukdomen och ska informera dig om varje steg. Läkaren kallas ibland för fast vårdkontakt eller PAL, patientansvarig läkare.

Narkosläkaren, även kallad anestesiologen, är specialiserad på att söva och övervaka dig under och efter en operation eller undersökning i narkos.

Onkologen är en läkare specialiserad på cancersjukdomar och arbetar med medicinsk behandling och strålbehandling.

Psykologen och psykoterapeuten kan ge samtalsstöd och hjälper dig och dina närstående att hantera situationen känslomässigt.

Rehabiliteringskoordinatorn ger stöd för att du ska kunna återgå till eller påbörja arbete och studier.

Röntgenläkaren eller radiologen är specialiserad på att tolka röntgenbilder.

Sexologen eller sexualrådgivaren kan ge samtalsstöd och råd om sex och samlevnad och stödja sexuell rehabilitering.

Sjuksköterskan har specialistkompetens inom omvårdnad och arbetar med att förbättra, återställa och bevara god hälsa.

Specialistsjuksköterskan är en sjuksköterska med specialistkompetens inom ett område, till exempel onkologi eller kirurgi.

ST-läkaren gör sin specialisttjänstgöring, till exempel inom kirurgi eller onkologi.

Undersköterskan och vårdbiträdet ansvarar för praktisk omvårdnad, till exempel personlig hygien.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Kontaktsjuksköterskan – ditt stöd i vården vid cancer.

Om du är osäker på hur allvarliga dina symtom är eller vart du ska vända dig, ring telefonnummer 1177 Där kan du få råd dygnet runt.

I IPÖ finns information om bland annat

• vårdkontakter, exempelvis besök och telefonsamtal
• undersökningar, exempelvis olika röntgenundersökningar
• behandlingar, exempelvis läkemedel, strålbehandling och operation
• analysresultat, exempelvis blodprover
• ifyllda enkäter, exempelvis svar på frågor om hur du mår.

Din läkare eller sjuksköterska kan skicka en kopia av din IPÖ till dig via 1177. Det du ser i 1177 uppdateras inte automatiskt när din IPÖ ändras. För att se nya uppgifter behöver du få en ny kopia.

Vanliga undersökningar och provtagningar

Vid en utredning av tumör i det centrala nervsystemet är det vanligt att göra följande undersökningar och provtagningar:

• Datortomografi, DT, även kallat skiktröntgen eller CT, av hjärnan eller ryggmärgen.
• Magnetkameraundersökning, MR, av hjärnan eller ryggmärgen.
• Vävnadsprov, som tas vid en operation. Man gör antingen ett mindre ingrepp och tar bara provet, eller en större operation där hela eller delar av tumören tas bort. Vävnaden analyseras sedan i mikroskop.

Ytterligare undersökningar kan behövas. Vilka undersökningar som du behöver beror på vilka symtom du har, vilken typ av tumör som man misstänker och vad tidigare undersökningar visar.

Ibland vill din läkare utesluta att tumören kommer från en cancer någon annanstans i kroppen. Då kan andra delar av kroppen behöva undersökas.

Svaren diskuteras vid en multidisciplinär konferens

När alla svar på dina undersökningar och provtagningar är klara, håller man ofta en multidisciplinär konferens, MDK. Där deltar flera olika specialister som kirurg, röntgenläkare, onkolog, patolog och kontaktsjuksköterska. De bedömer gemensamt resultatet av din utredning och diskuterar fram en rekommendation till nästa steg.

När får jag resultatet?

Under utredningen får du löpande information om nästa steg och får veta ungefär när resultatet av utredningen kommer. Resultatet får du vid ett läkarbesök där du och läkaren gemensamt planerar för nästa steg.

Utredningen följer oftast ett standardiserat vårdförlopp

Utredningen av de flesta cancerdiagnoser ska följa ett standardiserat vårdförlopp, SVF. Det innebär att alla ska utredas och bedömas så lika som möjligt och utan onödig väntan. Vårdförloppet talar om vilka undersökningar som ingår i utredningen av en viss cancerdiagnos och hur lång tid utredningen bör ta.

Ett standardiserat vårdförlopp startar om det finns ett eller flera symtom och provsvar som klassas som välgrundad misstanke om någon cancerdiagnos. Vilka dessa symtom och provsvar är varierar mellan olika typer av cancer. Vårdförloppet avslutas när den första behandlingen startar, eller när cancer kan uteslutas.

Många som utreds enligt standardiserade vårdförlopp visar sig inte ha cancer, utan symtomen beror på något annat. Att utredas enligt ett standardiserat vårdförlopp är därför inte samma sak som att få en cancerdiagnos.

Läs mer på 1177.se. Sök på Att få vård enligt ett vårdförlopp.  

1. Symtom eller bifynd

Du har kommit till sjukvården för att du har symtom eller för att man sett något avvikande vid en undersökning. Beroende på vilken diagnos som misstänks och hur stark misstanken är kan det ta olika lång tid tills utredningen börjar.

2. Utredning med radiologi

Din remiss eller dina symtom är nu bedömda och utredningen går vidare i den fart som rekommenderas för den diagnos man tror att du kan ha. Du får göra olika radiologiska undersökningar.

3. Behandlingsrekommendation

Du får information om vad utredningen visat och förslag på behandling. Du diskuterar förslaget tillsammans med din läkare.

4. Eventuell operation.

Hur länge du bör få vänta på operation står i vårdprogrammet. Under operationen tas ofta ett vävnadsprov för att fastställa diagnosen.

5. MDK

På en multidisciplinär konferens, MDK, diskuterar en expertgrupp vilket behandlingsalternativ som blir bäst för dig. Beroende på vad undersökningarna har visat kan en MDK ibland göras innan operationen.

6. Diagnosbesked

Du får en sammanfattning av utredningen och information om vad ett eventuellt vävnadsprov har visat. Detta betyder att du får veta din diagnos och vilken fortsatt behandling som rekommenderas.

7. Eventuell onkologisk behandling

Du kan komma att erbjudas strålning, cytostatika eller annan onkologisk behandling.

Du träffar ditt onkologiska team och går hos dem tills din onkologiska behandling avslutas.

Kontroller görs regelbundet och du diskuterar hela tiden dina behov av stöd, omsorg, omvårdnad och rehabilitering med din kontaktsjuksköterska.

Om du och dina närstående behöver får ni kontakt med andra i teamet, till exempel arbetsterapeut eller kurator.

8. Uppföljning

Uppföljningen beror dels på din diagnos och på vad olika undersökningar har visat, dels på vilka behov du och dina närstående har av stöd och rehabilitering.

Om något ändras kommer ditt fall diskuteras igen på en MDK, där man på nytt försöker hitta bästa behandling.

Hjärnan och ryggmärgen består av nervceller och nervtrådar som kallas grå och vit substans. I den grå substansen finns nervcellernas cellkroppar. Den vita substansen innehåller nervtrådar som är omgivna av stödjeceller, så kallade gliaceller. Nervtrådarna skickar vidare nervsignaler. I hjärnan ligger den grå och vita substansen skyddad innanför skallbenet, och ryggmärgen ligger skyddad i ryggradens kotor. Hjärnan och ryggmärgen skyddas även av tre hinnor, de så kallade hjärnhinnorna och ryggmärgshinnorna.

Nervsignaler går mellan hjärnan och kroppsdelar via ryggmärgen

Nervcellerna skickar signaler genom kroppen mellan olika kroppsdelar och hjärnan. Det kan till exempel vara signaler från huden om att vi känner värme, kyla eller beröring. Det kan också vara signaler till och från olika muskler som gör att vi kan röra på oss.

Ryggmärgens uppgift är att ta emot och skicka vidare nervsignaler mellan hjärnan och resten av kroppen. Ryggmärgen sköter även kroppens reflexer, till exempel reflexen att dra undan handen om du råkar lägga den på något varmt, redan innan du hunnit bli medveten om värmen och smärtan. En skada på ryggmärgen kan hindra nervsignalerna från att skickas vidare.

Signalerna som når hjärnan bearbetas och tolkas, och hjärnan gör oss därmed medvetna om vad vi upplever. Hjärnan skickar också ut signaler om hur kroppen ska reagera på upplevelsen.

Hjärnans lober har olika uppgifter

Hjärnan består av höger och vänster hjärnhalva. Varje halva delas in i delar, så kallade lober som har olika uppgifter. Känsel och rörelser i kroppen styrs av motsatta sidans hjärnhalva. Höger hjärnhalva styr alltså vänster sida av kroppen, och tvärtom.

Frontalloben (pannloben) styr uppmärksamhet, omdöme, beslutsfattande, motivation, problemlösning, kontroll av känslor och socialt beteende, språkligt uttryck (tal) och motorik.

Temporalloben (tinningloben) styr språkförståelse, minne, informationshantering, musikalisk upplevelse och ansiktsigenkänning.

Parietalloben (hjässloben) styr känseluppfattning, rumslig information och rumsuppfattning, höger-vänster-indelning och matematisk förmåga.

Occipitalloben (nackloben) styr hantering och tolkning av synintryck.

Lillhjärnan styr koordination, finmotorik, balans och kroppskontroll.

Hjärnstammen styr känsel och motorik i ansiktet, sväljförmåga, balans, reglering av vakenhet och sömn, andning, blodtryck, hjärtrytm och kroppstemperatur.

Från ryggmärgen går nerver till olika kroppsdelar

Ryggmärgen är uppdelad i olika segment:

• 8 halssegment (cervikala) = C1–C8
• Nerver från halssegmenten går främst till muskler i armarna.
• 12 bröstsegment (torakala) = Th1–Th12
• Nerver från bröstsegmenten går till muskler i bålen.

• 5 ländsegment (lumbala) = L1–L5
• Nerver från ländsegmenten går till benen.
• 5 sittbenssegment (sakrala) = S1–S5

Från sittbenssegmenten går nerver som är viktiga för urinblåsans och tarmarnas funktion.

Tumörerna kan uppstå i hjärnan eller ryggmärgen eller spridas dit

Tumörer som uppstår i CNS kan vara primära eller sekundära. Primära tumörer är de tumörer som uppstår i hjärnans eller ryggmärgens egna celler. Sekundära tumörer är metastaser, även kallade dottertumörer, som har spridit sig till hjärnan eller ryggmärgen från en primär tumör i en annan del av kroppen. De båda typerna behandlas på olika sätt. Behandlingen av metastaser beror på vilken primär tumör som metastaserna utgår ifrån. Primära tumörer i CNS sprider sig ytterst sällan till andra delar och organ av kroppen.

I Sverige får cirka 1 500 personer varje år en primär tumör i CNS. Det är runt 2 % av all cancer i Sverige.

Även godartade tumörer kan ge symtom

Tumörerna kan vara godartade eller elakartade, även kallat benigna eller maligna. Elakartade tumörer är cancer. För tumörer i CNS används sällan begreppen hjärncancer och ryggmärgscancer, utan man talar i stället om hjärntumör och ryggmärgstumör. Det beror delvis på att även en godartad tumör kan ge symtom och vara svår att behandla. Så även om en godartad tumör inte är cancer kan följderna bli samma som om den var elakartad.

Orsaken är oftast okänd

Man vet inte varför tumörer i CNS uppstår. Det är bara exponering för joniserande strålning, till exempel röntgenstrålning och radioaktiva ämnen, och vissa mycket ovanliga ärftliga sjukdomar som är etablerade riskfaktorer för CNS-tumörer, men riskökningen är låg.

Forskning pågår och nya studier kan fortfarande starta, och det är viktigt att följa utvecklingen på lång sikt. Man har studerat många andra faktorer kopplade till miljö och livsstil, exempelvis kemiska och fysikaliska exponeringar på arbetsplatsen, rökning, alkohol, fysisk aktivitet och kostvanor, men man har inte hittat bevis för att det påverkar risken för CNS-tumörer.

Vanligtvis finns ingen ärftlig orsak till hjärntumörer hos vuxna, men ibland kan de vara en del av ett ärftligt syndrom. Du bör informera vårdpersonalen om ni har haft andra tumörer i familjen för att underlätta ärftlighetsutredningar och genetisk testning.

Flera tumörtyper finns

Det finns många olika tumörtyper i CNS, både godartade och elakartade. Tumörerna delas in efter vilken celltyp de består av, hur de växer och hur snabbt de växer. De vanligaste CNS-tumörerna är gliom, som utgår från stödjevävnadsceller, och meningeom, som utgår från hjärnhinnorna.

Tumörerna graderas efter hur elakartade de är

De olika tumörtyperna graderas efter malignitetsgrad, alltså hur elakartade de är. Man använder en fyrgradig skala som har utvecklats av Världshälsoorganisationen, WHO. Generellt betyder en högre grad att tumören avviker mer från normal vävnad och växer snabbare.

Diagnostisering med genetiska biomarkörer

För att diagnostisera CNS-tumörer används nu allt oftare molekylärpatologiska analyser. Det innebär att man letar efter vissa genetiska förändringar, så kallade biomarkörer, i ett vävnadsprov från tumören. Analyserna syftar till att ta reda på vilken typ av tumör det är, få en indikation om prognosen och kunna rekommendera den lämpligaste behandlingen.

Exempel på biomarkörer är IDH, ATRX och MGMT.

Behandling mot tumören

Vilken behandling som rekommenderas beror på vilken tumörtyp det gäller, var tumören sitter och hur du mår i övrigt. En del tumörer behöver inte behandlas, men kan behöva kontrolleras med röntgen. En del tumörer kan opereras och då tas ett vävnadsprov som analyseras för att få mer information om tumören. Utlåtandet kallas PAD-svar.

Ibland går det att ta bort hela eller stora delar av tumören genom en operation, och ibland gör man en mindre operation för att ta ett vävnadsprov, en biopsi. Vissa tumörer kan behandlas med strålning, med cytostatika eller en kombination av båda.

Behandling mot symtom

Många patienter behöver behandling och rehabilitering för de symtom som tumören orsakar. Kortison minskar svullnaden som ofta uppstår omkring tumören. Antiepileptiska läkemedel motverkar epileptiska anfall om tumören har orsakat epilepsi. Lindrande behandling kan också behövas mot exempelvis smärta och illamående.

Prognosen varierar

Prognosen vid en tumör i CNS varierar med typen av tumör, dess läge och din hälsa i övrigt. Behandlingen kan vara komplicerad och sjukdomen allvarlig, oavsett tumörens malignitetsgrad. Oftast behöver man ta reda på vilken typ av tumör det rör sig om för att kunna bedöma prognosen. Malignitetsgraden kan under sjukdomens gång ändras till högre grad.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Vad är cancer.

Ryggmärgen går i en kanal i ryggraden

Ryggraden är ett viktigt stöd för vår kropp och består av 24 kotor, staplade på varandra. De 7 översta kallas halskotor, nedanför dem finns 12 bröstkotor och därefter 5 ländryggskotor. I mitten av ryggkotorna går ryggmärgen i en kanal. Ryggmärgen är cirka 45 centimeter lång och går från skallbasen och ner till ländryggen. Mellan varje ryggkota går det ut nerver till kroppens olika delar som ger oss känsel och rörelseförmåga.

Signaler till och från hjärnan går via ryggmärgen

I ryggmärgens nedersta del finns ett knippe nervtrådar som ibland kallas för ”hästsvansen”. De nerverna leder bland annat till urinblåsan, tarmarna och muskler i benen. Ryggmärgen transporterar signaler mellan hjärnan och resten av kroppen så att vi exempelvis kan känna värme, kyla och beröring från huden. Signaler från urinblåsan och tarmarna får oss att känna när vi behöver gå på toa. Hjärnan, i sin tur, skickar signaler till musklerna, via ryggmärgen, så att vi kan röra på oss.

Hur kroppen påverkas beror på var tumören sitter

En tumör i ryggmärgen kan hindra nervsignaler från att passera, genom att tumören växer in i ryggmärgen eller trycker på nerverna. Signalerna fungerar som de ska från hjärnan och ner till stället där tumören sitter, men nedanför tumören har signalerna svårt att fortsätta dit de ska. En tumör i ryggmärgen ger ofta diffusa symtom som i början kommer smygande. Signalerna från kroppen har också svårt att fortsätta förbi tumören och vidare upp i ryggmärgen till hjärnan.

Hur kroppen påverkas beror på var i ryggmärgen som tumören finns. En tumör i halsryggen kan påverka i stort sett hela kroppen, medan en tumör i bröstryggen inte påverkar armarna alls. Ibland kan en del signaler fortfarande passera förbi tumörområdet, vilket gör att vissa delar av kroppen nedanför tumören ändå kan ha känsel och muskelfunktion, helt eller delvis.

Graden av symtom beror bland annat på tumörens storlek och växtsätt. Även andra saker kan påverka, till exempel din ålder och om du har övervikt eller andra fysiska eller psykiska besvär.

Bilden visar grovt vilka områden av kroppen som påverkas av olika nivåer i ryggmärgen. Tumören påverkar även funktioner nedanför området där tumören sitter.

Kroppsliga funktioner och känsel kan påverkas

Oftast påverkas båda sidor av kroppen men det förekommer också att bara ena sidan påverkas, beroende på var tumören sitter. Förlamning i benen kallas parapares eller paraplegi. Förlamning i både armar och ben kallas tetrapares eller tetraplegi.

Nedsatt känsel kan upplevas som att en eller flera kroppsdelar domnar eller som en brännande, krypande, vibrerande eller åtstramande känsla.

En tumör i ryggmärgen kan också påverka urinblåsan, tarmarna och den sexuella funktionen.

Spasticitet är ofarligt men kan vara jobbigt

Vid en tumör i ryggmärgen kan du få mer reflexaktivitet i musklerna nedanför tumören. Det kallas spasticitet och kan kännas som att musklerna blir stela, låser sig och är svåra att kontrollera. Spasticiteten är ofarlig men kan ibland uppfattas som jobbig och tröttande och kan störa sömnen.

Smärta kan kännas vid tumören och på andra ställen

En tumör i ryggmärgen kan ge smärta där den sitter, men smärtan kan också stråla ut i kroppen så att det gör ont på andra ställen. Tumören kan också göra att känseln förändras, så att du exempelvis känner smärta av sådant som normalt inte gör ont eller upplever starkare smärta än vanligt.

> Läs mer på ryggmärgsskada.se.

De symtom som förekommer vid hjärntumörer kan sammanfattas i tre grupper:

• Diffusa symtom som är direkt eller indirekt relaterade till var tumören sitter, till exempel humörsvängningar, beteendeförändring och förändrad personlighet.
• Symtom som återspeglar var tumören sitter, till exempel påverkan på tal och andra kroppsliga funktioner.
• Symtom som beror på ökat tryck i huvudet, till exempel huvudvärk, illamående och ibland kräkningar. Sådana symtom är särskilt vanliga när du har legat ner länge.

Här kan du läsa om olika symtom som kan förekomma vid en hjärntumör.

Huvudvärk

Tumören kan orsaka huvudvärk. Det beror ofta på ett ökat tryck som orsakas av att tumören växer och tar plats, men också på den svullnad som uppstår runt tumören.

Huvudvärken blir ofta värre sent på natten eller tidigt på morgonen, eftersom trycket ökar när du ligger ner. Du kan då också må illa och kräkas.

Epilepsi

Ett epileptiskt anfall orsakas av en överaktivitet i hjärnans nervceller. En hjärntumör kan orsaka epilepsi, och då uppstår överaktiviteten i området där tumören finns. Det innebär att symtomen av anfallen blir olika beroende på var tumören sitter.

Ett epileptiskt anfall kommer plötsligt och varar oftast i några sekunder och upp till några minuter. Olika personer kan få väldigt olika anfall, men ofta har en och samma person liknande anfall varje gång.

Försämring eller förlust av kroppens funktioner

Rörelse och känsel

Om tumören sitter i det område i hjärnan som styr rörelser kan du gradvis få sämre kraft, funktion och känsel. Till exempel kan ena armen eller benet påverkas och ibland hela kroppshalvan. Den del av kroppen som påverkas är alltid på motsatt sida från tumörens placering i hjärnan.

Förmåga att svälja och äta

En hjärntumör kan ge symtom som gör att du får svårare att svälja och äta.

Språk

Beroende på var tumören sitter kan du få sämre förmåga att tala, läsa och skriva. Exempelvis kan du ha svårt att hitta ord, förstå vad som sägs, tala tydligt och läsa eller skriva.

Syn

Tumören kan påverka synen på olika sätt, beroende på var den sitter. Du kan exempelvis få synfältsbortfall, skelning eller dubbelseende.

Hörsel

Om tumören är lokaliserad nära hörselnerverna kan du till exempel få sämre hörsel, tinnitus eller uppleva ljud annorlunda.

Hydrocefalus

Tumören kan sitta i vägen för likvor, vätskan som cirkulerar runt hjärnan och i hjärnans hålrum, så att trycket i huvudet ökar. Det kallas hydrocefalus, och kan exempelvis leda till sämre minne, huvudvärk eller sämre balans.

Kognitiv påverkan

En hjärntumör kan ha kognitiv påverkan som visar sig genom att du får problem med inlärning och minne, svårt att koncentrera dig, beteendeförändring, förändrad personlighet eller sämre insikt i din situation. Dessutom kan sjukdomen orsaka hjärntrötthet samt psykiatriska eller psykologiska symtom.

Hjärntrötthet

Hjärntrötthet innebär en energilöshet som är kraftigare än vanlig trötthet. Hjärntrötthet är ofta ett dolt problem som inte syns för omgivningen. Du kan exempelvis bli känslig för stress eller ljud och ljus, eller få svårt att koncentrera dig och minnas.

Beteendeförändring

En hjärntumör kan ge symtom som påverkar hur du är, hur du uppfattar dig själv och hur du uppfattas av andra. Det kan vara människor i din omgivning som först märker att du har förändrats.

En beteendeförändring kan visa sig som en förändring av till exempel

• spontanitet
• motivation
• förmåga att uttrycka dig i ord och känslor
• beslutsförmåga
• socialt, emotionellt och sexuellt beteende

Du kan få svårt att göra saker som du brukar göra, komma ihåg saker eller känna igen personer. Du kan även bli likgiltig inför saker som du brukar bry dig om. Relationerna till dina närstående kan bli sämre, med missuppfattningar som följd. Du kan också få svårare symtom som kan behöva annan behandling eller en psykiatrisk bedömning.

På grund av din hjärntumör kan det vara så att du är extra utsatt för våld i nära relationer, eftersom du kanske inte reagerar eller är uppmärksam på samma sätt. Det är också möjligt att du inte längre kan kontrollera dina impulser och beteenden, vilket kan leda till att du blir den som utövar våld i nära relationer.

Psykiatriska symtom

Du kan uppleva olika psykiatriska symtom, till exempel depression och ångest.

Psykologiska symtom

Att utredas för eller leva med en tumör kan innebära en psykologisk påfrestning, som kan göra att du blir nedstämd. Ditt vårdteam finns för stöd och du kan också behöva hjälp från en psykolog. Om du har beteendeförändring av något slag behöver du stöd i att hantera det. Kontakta alltid vården, till exempel din kontaktsjuksköterska, för att få rätt hjälp och stöd.

Du kan även få sämre reaktionsförmåga och bli tröttare än vanligt. Dessutom kan behandlingar och läkemedel ge biverkningar som försämrar din körförmåga.

Du kan få körförbud

I Transportstyrelsens föreskrifter beskrivs bland annat medicinska krav för att ha körkort. Din läkare är skyldig att bedöma om det finns mediciniska hinder för att du ska få köra bil. Du kan också behöva göra tester för att bedöma din körförmåga.

Du kan få körförbud på grund av tumören, till exempel om du har

• neurologiska symtom som gör att du har sämre körförmåga
• en ökad risk för att få epileptiska anfall
• gjort en operation i centrala nervsystemet
• behandlingar som påverkar körförmågan
• synfältsbortfall eller annan synpåverkan
• kognitiv påverkan.

Om tumören orsakar epileptiska anfall anger Transportstyrelsen att du måste vara anfallsfri i ett år för att få köra bil. Reglerna är strängare vid högre behörigheter, till exempel körkort för buss eller lastbil.

Körförbud kan vara aktuellt vid flera olika tillstånd och din läkare har ett juridiskt ansvar för att bedöma din körförmåga. Den nationella vårdprogramgruppen för tumörer i hjärna och ryggmärg rekommenderar att patienter har körförbud i minst 3 månader efter ett neurokirurgiskt ingrepp eller strålbehandling mot hjärnan. Därefter ska din körförmåga bedömas och många har körförbud under lång tid.

Fråga alltid din läkare om du får köra motordrivna fordon, och när det kan vara lämpligt att börja köra igen efter en operation eller annan behandling.

> Läs mer på transportstyrelsen.se. Sök på Medicinska krav.

Om din läkare bedömer att du är olämplig att ha och hantera skjutvapen, av medicinska skäl, kommer hen att anmäla detta till Polisen. Då kommer Polisen att beslagta dina vapen. För att undvika det kan du sälja eller överlåta dina vapen till någon annan som är behörig.

> Läs mer på  polisen.se. Sök på vapen – regler och tillstånd.

Astrocytom är en tumör som ingår i gruppen av primära CNS-tumörer som kallas gliom. Gliom namnges efter vilken normal celltyp i hjärnans stödjevävnad, olika gliaceller, som de liknar mest. Astrocytom är namngiven efter astrocyter som skapar en skyddande och passande omgivning för nervcellerna.

Astrocytom graderas enligt WHO:s skala, grad 1–4:

• Astrocytom grad 1 är en tumör som växer långsamt och tydligt avgränsat från vävnaden runt omkring.
• Astrocytom grad 2 är en låggradig tumör som växer långsamt. Den växer diffust in i vävnaden runt omkring.
• Astrocytom grad 3 och 4 är höggradiga tumörer som växer snabbare än lägre grader. De växer diffust in i vävnaden runt omkring.

Den tumörtyp som du har är astrocytom grad 1.

Rehabilitering och behandling

Din rehabilitering startar redan när man först misstänker att du har en tumör. Rehabiliteringen kan innefatta stöd till dig och dina närstående när det gäller praktiska, känslomässiga, familjerelaterade, existentiella och fysiska behov.

Du kan också behöva behandling och rehabilitering för de symtom som tumören kan ge, exempelvis läkemedel mot svullnad i hjärnan eller ryggmärgen eller mot epileptiska anfall.

Dina alternativ diskuteras med dig innan beslut tas. Det kan bli aktuellt med operation, onkologisk behandling eller fortsatta kontroller med magnetkamera (MR).

För att följa tumörens utveckling görs regelbundna MR-undersökningar. Sedan tar man ställning till om du behöver ytterligare behandling.

Prognosen är ofta god

Astrocytom grad 1 är en tumör som ofta har en god prognos. Ibland sitter tumören så att man kan bota sjukdomen med behandling.

Hur sjukdomsförloppet ser ut beror bland annat på tumörens egenskaper. Det beror också på dina förutsättningar, till exempel ålder, hälsa och kroppens förmåga att klara av behandlingar.

Tumören påverkas inte av dina levnadsvanor, till exempel vad du äter eller hur mycket du motionerar. Men en hälsosam livsstil ger ofta högre livskvalitet och mindre symtom och biverkningar från behandlingarna.

Astrocytom är en tumör som ingår i gruppen av primära CNS-tumörer som kallas gliom. Gliom namnges efter vilken normal celltyp i hjärnans stödjevävnad, olika gliaceller, som de liknar mest. Astrocytom är namngiven efter astrocyter som skapar en skyddande och passande omgivning för nervcellerna. Astrocytom graderas enligt WHO:s skala, grad 1–4:

• Astrocytom grad 1 är en tumör som växer långsamt och tydligt avgränsat från vävnaden runt omkring.
• Astrocytom grad 2 är en låggradig tumör som ofta växer långsamt. Den växer diffust in i vävnaden runt omkring.
• Astrocytom grad 3 och 4 är höggradiga tumörer som växer snabbare än lägre grader. De växer diffust in i vävnaden runt omkring.

Astrocytom grad 2, 3 och 4 är cancer.

Den tumörtyp som du har är astrocytom grad 2.

Det kan förekomma att astrocytom med tiden ändrar växtsätt och övergår till högre grad.

Rehabilitering och behandling

Din rehabilitering startar redan när man först misstänker att du har en tumör. Rehabiliteringen kan innefatta stöd till dig och dina närstående när det gäller praktiska, känslomässiga, familjerelaterade, existentiella och fysiska behov.

I dag finns ingen botande behandling för astrocytom grad 2. Behandlingen inriktas på att bromsa tumörtillväxten, förlänga överlevnaden och förbättra livskvaliteten.

Behandlingen kan innefatta operation, onkologisk behandling och ibland en kombination av dessa.

Du kan också behöva behandling och rehabilitering för de symtom som tumören kan ge, exempelvis läkemedel mot svullnad i hjärnan eller ryggmärgen eller epileptiska anfall.

För att följa tumörens utveckling görs regelbundna undersökningar med magnetkamera (MR). Sedan tar man ställning till om du behöver ytterligare behandling.

Prognosen varierar

Även om det finns statistik som ger en uppskattning om medelöverlevnad, är det viktigt att komma ihåg att en prognos är en uppskattning och att många faktorer kan påverka livslängden. Men sjukdomen kommer sannolikt att påverka din livslängd, trots omfattande forskning och förbättrade behandlingsmetoder.

Hur sjukdomsförloppet ser ut beror bland annat på tumörens egenskaper. Det beror också på dina förutsättningar, till exempel ålder, hälsa och kroppens förmåga att klara av behandlingar.

Tumören påverkas inte av dina levnadsvanor, till exempel vad du äter eller hur mycket du motionerar. Men en hälsosam livsstil ger ofta högre livskvalitet och mindre symtom och biverkningar från behandlingarna.

Astrocytom är en tumör som ingår i gruppen av primära CNS-tumörer som kallas gliom. Gliom namnges efter vilken normal celltyp i hjärnans stödjevävnad, olika gliaceller, som de liknar mest. Astrocytom är namngiven efter astrocyter som skapar en skyddande och passande omgivning för nervcellerna. Astrocytom graderas enligt WHO:s skala, grad 1–4:

• Astrocytom grad 1 är en tumör som växer långsamt och tydligt avgränsat från vävnaden runt omkring.
• Astrocytom grad 2 är en låggradig tumör som växer långsamt. Den växer diffust in i vävnaden runt omkring.
• Astrocytom grad 3 och 4 är höggradiga tumörer som växer snabbare än lägre grader. De växer diffust in i vävnaden runt omkring.

Astrocytom grad 2, 3 och 4 är cancer. Grad 3 och 4 räknas som höggradiga tumörer.

Den tumörtyp som du har är astrocytom grad 3.

Det kan förekomma att astrocytom grad 3 med tiden utvecklas till astrocytom grad 4.

Rehabilitering och behandling

Din rehabilitering startar redan när man först misstänker att du har en tumör. Rehabiliteringen kan innefatta stöd till dig och dina närstående när det gäller praktiska, känslomässiga, familjerelaterade, existentiella och fysiska behov.

I dag finns ingen botande behandling för astrocytom grad 3. Behandlingen inriktas på att bromsa tumörtillväxten, förlänga överlevnaden och förbättra livskvaliteten.

Behandlingen kan innefatta operation, strålning och cytostatika, och ibland en kombination av dessa.

Du kan också behöva behandling och rehabilitering för de symtom som tumören kan ge, exempelvis läkemedel mot svullnad i hjärnan eller ryggmärgen eller epileptiska anfall.

För att följa tumörens utveckling görs regelbundna undersökningar med magnetkamera (MR). Sedan tar man ställning till om du behöver ytterligare behandling.

Prognosen varierar

Även om det finns statistik som ger en uppskattning om medelöverlevnad, är det viktigt att komma ihåg att en prognos är en uppskattning och att många faktorer kan påverka livslängden. Men sjukdomen kommer sannolikt att påverka din livslängd, trots omfattande forskning och förbättrade behandlingsmetoder.

Hur sjukdomsförloppet ser ut beror bland annat på tumörens egenskaper. Det beror också på dina förutsättningar, till exempel ålder, hälsa och kroppens förmåga att klara av behandlingar.

Tumören påverkas inte av dina levnadsvanor, till exempel vad du äter eller hur mycket du motionerar. Men en hälsosam livsstil ger ofta högre livskvalitet och mindre symtom och biverkningar från behandlingarna.  

Astrocytom är en tumör som ingår i gruppen av primära CNS-tumörer som kallas gliom. Gliom namnges efter vilken normal celltyp i hjärnans stödjevävnad, olika gliaceller, som de liknar mest. Astrocytom är namngiven efter astrocyter som skapar en skyddande och passande omgivning för nervcellerna. Astrocytom graderas enligt WHO:s skala, grad 1–4:

• Astrocytom grad 1 är en tumör som växer långsamt och tydligt avgränsat från vävnaden runt omkring.
• Astrocytom grad 2 är en låggradig tumör som växer långsamt. Den växer diffust in i vävnaden runt omkring.
• Astrocytom grad 3 och 4 är höggradiga tumörer som växer snabbare än lägre grader. De växer diffust in i vävnaden runt omkring.

Astrocytom grad 2, 3 och 4 är cancer. Grad 3 och 4 räknas som höggradiga tumörer. Grad 4 är en elakartad tumör med mer aggressivt växtsätt än lägre grader.

Den tumörtyp som du har är astrocytom grad 4.

Rehabilitering och behandling

Din rehabilitering startar redan när man först misstänker att du har en tumör. Rehabiliteringen kan innefatta stöd till dig och dina närstående när det gäller praktiska, känslomässiga, familjerelaterade, existentiella och fysiska behov.

I dag finns ingen botande behandling för astrocytom grad 4. Behandlingen inriktas på att bromsa tumörtillväxten, förlänga överlevnaden och förbättra livskvaliteten.

Behandlingen kan innefatta operation, strålning, cytostatika och elektriska alternerande fält, och ibland en kombination av dessa.

Du kan också behöva behandling och rehabilitering för de symtom som tumören kan ge, exempelvis läkemedel mot hjärnsvullnad eller epileptiska anfall.

För att följa tumörens utveckling görs regelbundna undersökningar med magnetkamera (MR). Sedan tar man ställning till om du behöver ytterligare behandling.

Prognosen varierar

Även om det finns statistik som ger en uppskattning om medelöverlevnad, är det viktigt att komma ihåg att en prognos är en uppskattning och att många faktorer kan påverka livslängden. Men sjukdomen kommer sannolikt att påverka din livslängd, trots omfattande forskning och förbättrade behandlingsmetoder.

Hur sjukdomsförloppet ser ut beror bland annat på tumörens egenskaper. Det beror också på dina förutsättningar, till exempel ålder, hälsa och kroppens förmåga att klara av behandlingar.

Tumören påverkas inte av dina levnadsvanor, till exempel vad du äter eller hur mycket du motionerar. Men en hälsosam livsstil ger ofta högre livskvalitet och mindre symtom och biverkningar från behandlingarna.

Diffust medellinjesgliom är en tumör som ingår i gruppen av primära CNS-tumörer som kallas gliom. Tumören är namngiven efter vilken normal celltyp som den liknar mest och var den oftast finns i hjärnan. Diffust medellinjesgliom är namngiven efter gliaceller som skapar en skyddande och passande omgivning för nervcellerna. Tumören växer ofta i centrala delar av hjärnan och hjärnstammen och har därför fått namnet medellinjesgliom. Gliom graderas enligt WHO:s skala, grad 1–4:

• Gliom grad 1 och 2 växer långsammare och mer avgränsat från vävnaden runt omkring, än högre grader.
• Gliom grad 3 är elakartade tumörer med aggressivt växtsätt.
• Diffust medellinjesgliom graderas som grad 4. Det är en elakartad tumör som växer diffust in i vävnaden runt omkring och växer snabbare än lägre grader.

Gliom grad 2, 3 och 4 är cancer. Grad 3 och 4 räknas som höggradiga tumörer.

Den tumörtyp som du har är diffust medellinjesgliom.

Det kan förekomma att gliom med tiden ändrar karaktär och växtsätt.

Rehabilitering och behandling

Din rehabilitering startar redan när man först misstänker att du har en tumör. Rehabiliteringen kan innefatta stöd till dig och dina närstående när det gäller praktiska, känslomässiga, familjerelaterade, existentiella och fysiska behov.

I dag finns ingen botande behandling för diffust medellinjesgliom. Behandlingen inriktas på att bromsa tumörtillväxten, förlänga överlevnaden och förbättra livskvaliteten.

Behandlingen kan innefatta operation, onkologisk behandling, och ibland en kombination av dessa.

Du kan också behöva behandling och rehabilitering för de symtom som tumören kan ge, exempelvis läkemedel mot svullnad i hjärnan eller epileptiska anfall.

För att följa tumörens utveckling görs regelbundna undersökningar med magnetkamera (MR). Sedan tar man ställning till om du behöver ytterligare behandling.

Prognosen varierar

Även om det finns statistik som ger en uppskattning om medelöverlevnad, är det viktigt att komma ihåg att en prognos är en uppskattning och att många faktorer kan påverka livslängden. Men sjukdomen kommer sannolikt att påverka din livslängd, trots omfattande forskning och förbättrade behandlingsmetoder.

Hur sjukdomsförloppet ser ut beror bland annat på tumörens egenskaper. Det beror också på dina förutsättningar, till exempel ålder, hälsa och kroppens förmåga att klara av behandlingar.

Tumören påverkas inte av dina levnadsvanor, till exempel vad du äter eller hur mycket du motionerar. Men en hälsosam livsstil ger ofta högre livskvalitet och mindre symtom och biverkningar från behandlingarna.

Embryonala tumörer utgår från omogna (embryonala) celler i hjärnan eller ryggmärgen. Tumörerna kan växa snabbt och utan att ha en tydlig gräns mot vävnaden runt omkring.

Embryonala tumörer kan spridas via ryggmärgsvätskan. För att utreda om tumören har spridit sig gör man oftast en undersökning med magnetkamera (MR) av både hjärnan och ryggmärgen. Man tar även prov från ryggmärgsvätskan genom lumbalpunktion.

Medulloblastom är den vanligaste formen av embryonal tumör.

Rehabilitering och behandling

Din rehabilitering startar redan när man först misstänker att du har en tumör. Rehabiliteringen kan innefatta stöd till dig och dina närstående när det gäller praktiska, känslomässiga, familjerelaterade, existentiella och fysiska behov.

Embryonala tumörer kan behandlas med operation, strålning och cytostatika, och ibland en kombination av dessa. Behandlingen inriktas på att stoppa eller bromsa tumörtillväxten, förlänga överlevnaden och förbättra livskvaliteten.

Du kan också behöva behandling och rehabilitering mot de symtom som tumören kan ge, exempelvis läkemedel mot svullnad i hjärnan eller epileptiska anfall.

För att följa tumörens utveckling görs regelbundna MR-undersökningar. Sedan tar man ställning till om du behöver ytterligare behandling.

Prognosen varierar

Även om det finns statistik som ger en uppskattning om medelöverlevnad, är det viktigt att komma ihåg att en prognos är en uppskattning och att många faktorer kan påverka livslängden. Men sjukdomen kommer sannolikt att påverka din livslängd, trots omfattande forskning och förbättrade behandlingsmetoder.

Hur sjukdomsförloppet ser ut beror på tumörens egenskaper. Det beror också på dina förutsättningar, till exempel ålder, hälsa och kroppens förmåga att klara av behandlingar.

Tumören påverkas inte av dina levnadsvanor, till exempel vad du äter eller hur mycket du motionerar. Men en hälsosam livsstil ger ofta högre livskvalitet och mindre symtom och biverkningar från behandlingarna.  

Ependymom är en tumör som ingår i gruppen av primära CNS-tumörer som kallas gliom. Gliom namnges efter vilken normal celltyp i hjärnans stödjevävnad, olika gliaceller, som de liknar mest. Ependymom är namngiven efter ependymceller som täcker hjärnans och ryggmärgens vätskefyllda hålrum.

Ependymom graderas enligt WHO:s skala, grad 1–3. Ependymom grad 1 är ofta en tumör som växer långsammare och tydligare avgränsat mot vävnad runt omkring än tumörer av högre grad. Högre grad innebär också större risk för att tumören kommer tillbaka efter behandling.

Den tumörtyp som du har är ependymom grad 1.

Ependymom kan spridas via ryggmärgsvätskan inom centrala nervsystemet. Därför gör man oftast en undersökning med magnetkamera (MR) av både hjärnan och ryggmärgen. Man tar också prov från ryggmärgsvätskan genom lumbalpunktion.

Rehabilitering och behandling

Din rehabilitering startar redan när man först misstänker att du har en tumör. Rehabiliteringen kan innefatta stöd till dig och dina närstående när det gäller praktiska, känslomässiga, familjerelaterade, existentiella och fysiska behov.

Behandling som kan vara aktuell är operation eller strålning, och ibland en kombination av dessa.

Du kan också behöva behandling och rehabilitering för de symtom som tumören kan ge. Du kan exempelvis få läkemedel mot svullnad i hjärnan eller ryggmärgen, epileptiska anfall, överaktiv blåsa eller smärta.

För att följa tumörens utveckling görs regelbundna MR-undersökningar. Sedan tar man ställning till om du behöver ytterligare behandling.

Prognosen är god

Ependymom grad 1 har en god prognos och går många gånger att bota.

Hur sjukdomsförloppet ser ut beror bland annat på tumörens egenskaper. Det beror också på dina förutsättningar, till exempel ålder, hälsa och kroppens förmåga att klara av behandlingar.

Tumören påverkas inte av dina levnadsvanor, till exempel vad du äter eller hur mycket du motionerar. Men en hälsosam livsstil ger ofta högre livskvalitet och mindre symtom och biverkningar från behandlingarna.

Ependymom är en tumör som ingår i gruppen av primära CNS-tumörer som kallas gliom. Gliom namnges efter vilken normal celltyp i hjärnans stödjevävnad, olika gliaceller, som de liknar mest. Ependymom är namngiven efter ependymceller som täcker hjärnans och ryggmärgens vätskefyllda hålrum.

Ependymom graderas enligt WHO:s skala, grad 1–3. Ependymom grad 2 och 3 är cancer. Tumörer av hög grad brukar växa snabbare och mindre avgränsat mot vävnad omkring än tumörer av låg grad. Högre grad innebär också större risk för att tumören kommer tillbaka efter behandling.

Den tumörtyp som du har är ependymom grad 2.

Ependymom kan spridas via ryggmärgsvätskan. Därför gör man oftast en undersökning med magnetkamera (MR) av både hjärnan och ryggmärgen. Man tar också prov från ryggmärgsvätskan genom lumbalpunktion.

Rehabilitering och behandling

Din rehabilitering startar redan när man först misstänker att du har en tumör. Rehabiliteringen kan innefatta stöd till dig och dina närstående när det gäller praktiska, känslomässiga, familjerelaterade, existentiella och fysiska behov.

Behandlingen inriktas på att bromsa tumörtillväxten, förlänga överlevnaden och förbättra livskvaliteten.

Behandlingen kan innefatta operation, strålning och medicinsk behandling, och ibland en kombination av dessa.

Du kan också behöva behandling och rehabilitering för de symtom som tumören kan ge. Du kan exempelvis få läkemedel mot svullnad i hjärnan eller ryggmärgen, epileptiska anfall, överaktiv blåsa eller smärta.

För att följa tumörens utveckling görs regelbundna MR-undersökningar. Sedan tar man ställning till om du behöver ytterligare behandling.

Prognosen är god

Ependymom grad 2 har en god prognos och kan många gånger gå att bota.

Hur sjukdomsförloppet ser ut beror bland annat på tumörens egenskaper. Det beror också på dina förutsättningar, till exempel ålder, hälsa och kroppens förmåga att klara av behandlingar.

Tumören påverkas inte av dina levnadsvanor, till exempel vad du äter eller hur mycket du motionerar. Men en hälsosam livsstil ger ofta högre livskvalitet och mindre symtom och biverkningar från behandlingarna.

Ependymom är en tumör som ingår i gruppen av primära CNS-tumörer som kallas gliom. Gliom namnges efter vilken normal celltyp i hjärnans stödjevävnad, olika gliaceller, som de liknar mest. Ependymom är namngiven efter ependymceller som täcker hjärnans och ryggmärgens vätskefyllda hålrum.

Ependymom graderas enligt WHO:s skala, grad 1–3. Ependymom grad 2 och 3 är cancer. Tumörer av hög grad brukar växa snabbare och mindre avgränsat mot vävnad omkring än tumörer av låg grad. Högre grad innebär också större risk för att tumören kommer tillbaka efter behandling.

Den tumörtyp som du har är ependymom grad 3.

Ependymom kan spridas via ryggmärgsvätskan. Därför gör man oftast en undersökning med magnetkamera (MR) av både hjärnan och ryggmärgen. Man tar också prov från ryggmärgsvätskan genom lumbalpunktion.

Rehabilitering och behandling

Din rehabilitering startar redan när man först misstänker att du har en tumör. Rehabiliteringen kan innefatta stöd till dig och dina närstående när det gäller praktiska, känslomässiga, familjerelaterade, existentiella och fysiska behov.

Behandlingen inriktas på att bromsa tumörtillväxten, förlänga överlevnaden och förbättra livskvaliteten.

Behandlingen kan innefatta operation, strålning och medicinsk behandling, och ibland en kombination av dessa.

Du kan också behöva behandling och rehabilitering för de symtom som tumören kan ge. Du kan exempelvis få läkemedel mot svullnad i hjärnan eller ryggmärgen, epileptiska anfall, överaktiv blåsa eller smärta.

För att följa tumörens utveckling görs regelbundna MR-undersökningar. Sedan tar man ställning till om du behöver ytterligare behandling.

Prognosen varierar

Även om det finns statistik som ger en uppskattning om medelöverlevnad, är det viktigt att komma ihåg att en prognos är en uppskattning och att många faktorer kan påverka livslängden. Men sjukdomen kommer sannolikt att påverka din livslängd, trots omfattande forskning och förbättrade behandlingsmetoder.

Hur sjukdomsförloppet ser ut beror bland annat på tumörens egenskaper. Det beror också på dina förutsättningar, till exempel ålder, hälsa och kroppens förmåga att klara av behandlingar.

Tumören påverkas inte av dina levnadsvanor, till exempel vad du äter eller hur mycket du motionerar. Men en hälsosam livsstil ger ofta högre livskvalitet och mindre symtom och biverkningar från behandlingarna. 

Gangliogliom är en av de mer ovanliga tumörformerna som kan uppstå i hjärnan eller ryggmärgen. Tumören namnges efter vilken normal celltyp i hjärnan som tumörcellerna liknar mest. Tumören är en blandtumör, vilket innebär att den har både tumörceller som liknar nervceller, så kallade ganglieceller, och tumörceller som liknar celler från stödjevävnad, så kallade gliaceller.

Gangliogliom graderas enligt WHO:s skala, grad 1 och 3. Båda växer långsamt, men grad 1-tumörer växer ännu långsammare och mer avgränsat än grad 3.

Den tumörtyp som du har är gangliogliom grad 1.

Rehabilitering och behandling

Din rehabilitering startar redan när man först misstänker att du har en tumör. Rehabiliteringen kan innefatta stöd till dig och dina närstående när det gäller praktiska, känslomässiga, familjerelaterade, existentiella och fysiska behov.

Om tumören orsakar besvär och sitter tillgängligt kan den opereras.

Du kan också behöva behandling och rehabilitering för de symtom som tumören kan ge, exempelvis läkemedel mot epileptiska anfall eller svullnad i hjärnan eller ryggmärgen.

För att följa tumörens utveckling görs regelbundna undersökningar med magnetkamera (MR). Sedan tar man ställning till om du behöver ytterligare behandling.

Prognosen är ofta god

Gangliogliom grad 1 har ofta en god prognos och går många gånger att bota.

Hur sjukdomsförloppet ser ut beror bland annat på tumörens egenskaper. Det beror också på dina förutsättningar, till exempel ålder, hälsa och kroppens förmåga att klara av behandlingar.

Tumören påverkas inte av dina levnadsvanor, till exempel vad du äter eller hur mycket du motionerar. Men en hälsosam livsstil ger ofta högre livskvalitet och mindre symtom och biverkningar från behandlingarna.

Gangliogliom är en av de mer ovanliga tumörformerna som kan uppstå i hjärnan eller ryggmärgen. Tumören namnges efter vilken normal celltyp i hjärnan som tumörcellerna liknar mest. Tumören är en blandtumör, vilket innebär att den har både tumörceller som liknar nervceller, så kallade ganglieceller, och tumörceller som liknar celler från stödjevävnad, så kallade gliaceller.

Gangliogliom graderas enligt WHO:s skala, grad 1 och 3. Båda växer långsamt, men grad 1-tumörer växer ännu långsammare och mer avgränsat än grad 3. Gangliogliom grad 3 är cancer.

Den tumörtyp som du har är gangliogliom grad 3.

Rehabilitering och behandling

Din rehabilitering startar redan när man först misstänker att du har en tumör. Rehabiliteringen kan innefatta stöd till dig och dina närstående när det gäller praktiska, känslomässiga, familjerelaterade, existentiella och fysiska behov.

I dag finns ingen botande behandling för gangliogliom grad 3. Behandlingen inriktas på att bromsa tumörtillväxten, förlänga överlevnaden och förbättra livskvaliteten.

Behandlingen kan innefatta operation, strålning och medicinsk behandling, och ibland en kombination av dessa.

Du kan också behöva behandling och rehabilitering för de symtom som tumören kan ge, exempelvis läkemedel mot epileptiska anfall eller svullnad i hjärnan eller ryggmärgen.

För att följa tumörens utveckling görs regelbundna undersökningar med magnetkamera (MR). Sedan tar man ställning till om du behöver ytterligare behandling.

Prognosen varierar

Även om det finns statistik som ger en uppskattning om medelöverlevnad, är det viktigt att komma ihåg att en prognos är en uppskattning och att många faktorer kan påverka livslängden. Men sjukdomen kommer sannolikt att påverka din livslängd, trots omfattande forskning och förbättrade behandlingsmetoder.

Hur sjukdomsförloppet ser ut beror bland annat på tumörens egenskaper. Det beror också på dina förutsättningar, till exempel ålder, hälsa och kroppens förmåga att klara av behandlingar.

Tumören påverkas inte av dina levnadsvanor, till exempel vad du äter eller hur mycket du motionerar. Men en hälsosam livsstil ger ofta högre livskvalitet och mindre symtom och biverkningar från behandlingarna.  

Glioblastom är en tumör som ingår i gruppen av primära CNS-tumörer som kallas gliom. Gliom namnges efter vilken normal celltyp i hjärnans stödjevävnad, olika gliaceller, som de liknar mest. Glioblastom är namngiven efter gliaceller som skapar en skyddande och passande omgivning för nervcellerna.

Det finns ett gliom med högsta grad som har fått en egen diagnos, glioblastom.

Den tumörtyp som du har är glioblastom, den allvarligaste graden av gliom.

Rehabilitering och behandling

Din rehabilitering startar redan när man först misstänker att du har en tumör. Rehabiliteringen kan innefatta stöd till dig och dina närstående när det gäller praktiska, känslomässiga, familjerelaterade, existentiella och fysiska behov.

I dag finns ingen botande behandling för glioblastom. Behandlingen inriktas på att bromsa tumörtillväxten, förlänga överlevnaden och förbättra livskvaliteten.

Tumörbehandlingen kan innefatta operation, strålning, cytostatika och elektriska alternerande fält, och ibland en kombination av dessa.

Du kan också behöva behandling och rehabilitering för de symtom som tumören kan ge, exempelvis läkemedel mot svullnad i hjärnan eller epileptiska anfall.

För att följa tumörens utveckling görs regelbundna undersökningar med magnetkamera (MR). Sedan tar man ställning till om du behöver ytterligare behandling.

Prognosen varierar

Även om det finns statistik som ger en uppskattning om medelöverlevnad, är det viktigt att komma ihåg att en prognos är en uppskattning och att många faktorer kan påverka livslängden. Men sjukdomen kommer sannolikt att påverka din livslängd, trots omfattande forskning och förbättrade behandlingsmetoder.

Hur sjukdomsförloppet ser ut beror bland annat på tumörens egenskaper. Det beror också på dina förutsättningar, till exempel ålder, hälsa och kroppens förmåga att klara av behandlingar.

Tumören påverkas inte av dina levnadsvanor, till exempel vad du äter eller hur mycket du motionerar. Men en hälsosam livsstil ger ofta högre livskvalitet och mindre symtom och biverkningar från behandlingarna. 

Germinalcellstumörer i centrala nervsystemet är ovanliga tumörer som liknar könscellstumörer som uppstår på andra ställen i kroppen. Det finns flera olika varianter, med ursprung från olika embryonala celltyper. Vissa är godartade, andra är aggressiva.

Germinalcellstumörer kan spridas via ryggmärgsvätskan. För att utreda om tumören har spridit sig gör man oftast en undersökning med magnetkamera (MR) av både hjärnan och ryggmärgen. Man tar även blodprov samt prov från ryggmärgsvätskan genom lumbalpunktion.

Rehabilitering och behandling

Din rehabilitering startar redan när man misstänker att du har en tumör. Rehabiliteringen kan innefatta stöd till dig och dina närstående när det gäller praktiska, känslomässiga, familjerelaterade, existentiella och fysiska behov.

Germinalcellstumörer kan behandlas med operation, strålning och cytostatika, och ofta en kombination av dessa. Behandlingen inriktas på att stoppa eller bromsa tumörtillväxten, förlänga överlevnaden och förbättra livskvaliteten.

Du kan också behöva behandling och rehabilitering mot de symtom tumören kan ge, exempelvis påverkan på flödet av ryggmärgsvätska. Du kan också få läkemedel mot svullnad i hjärnan eller epileptiska anfall.

För att följa tumörens utveckling görs regelbundna MR-undersökningar. Sedan tar man ställning till om du behöver ytterligare behandling.

Prognosen varierar

Även om det finns statistik som ger en uppskattning om medelöverlevnad, är det viktigt att komma ihåg att en prognos är en uppskattning och att många faktorer kan påverka livslängden. Men sjukdomen kommer sannolikt att påverka din livslängd, trots omfattande forskning och förbättrade behandlingsmetoder.

Hur sjukdomsförloppet ser ut beror på tumörens egenskaper. Det beror också på dina förutsättningar, till exempel ålder, hälsa och kroppens förmåga att klara av behandlingar. 

Tumören påverkas inte av dina levnadsvanor, till exempel vad du äter eller hur mycket du motionerar. Men en hälsosam livsstil kan ofta öka livskvaliteten och minska symtom och biverkningar från behandlingarna.

Meningeom är en tumörtyp som utgår från hjärnans eller ryggmärgens hinnor.

Meningeom graderas enligt WHO:s skala, grad 1–3. Tumörer av hög grad brukar växa snabbare och mindre avgränsat mot vävnad omkring än tumörer av låg grad. Högre grad innebär också större risk för att tumören kommer tillbaka efter behandling.

Den tumörtyp som du har är meningeom grad 1.

Rehabilitering och behandling

Din rehabilitering startar redan när man först misstänker att du har en tumör. Rehabiliteringen kan innefatta stöd till dig och dina närstående när det gäller praktiska, känslomässiga, familjerelaterade, existentiella och fysiska behov.

Meningeom grad 1 växer ofta långsamt och behöver därför inte alltid behandlas. Om tumören orsakar besvär och sitter tillgängligt kan den opereras.

Du kan behöva behandling och rehabilitering för de symtom som tumören kan ge, exempelvis läkemedel mot svullnad i hjärnan eller ryggmärgen eller epileptiska anfall.

Ibland följer man tumörens utveckling med undersökningar med magnetkamera (MR) under en period.

Prognosen är god

Meningeom grad 1 har en god prognos och går ofta att bota.

Tumören påverkas inte av dina levnadsvanor, till exempel vad du äter eller hur mycket du motionerar. Men en hälsosam livsstil ger ofta högre livskvalitet och mindre symtom och biverkningar från behandlingarna. 

Meningeom är en tumörtyp som utgår från hjärnans eller ryggmärgens hinnor.

Meningeom graderas enligt WHO:s skala, grad 1–3. Tumörer av hög grad brukar växa snabbare och mindre avgränsat mot vävnad omkring än tumörer av låg grad. Högre grad innebär också större risk för att tumören kommer tillbaka efter behandling.

Den tumörtyp som du har är meningeom grad 2.

Rehabilitering och behandling

Din rehabilitering startar redan när man först misstänker att du har en tumör. Rehabiliteringen kan innefatta stöd till dig och dina närstående när det gäller praktiska, känslomässiga, familjerelaterade, existentiella och fysiska behov.

Behandlingen inriktas på att bromsa tumörtillväxten, förlänga överlevnaden och förbättra livskvaliteten.

Behandlingen kan innefatta operation eller strålning och ibland båda.

Du kan också behöva behandling och rehabilitering för de symtom som tumören kan ge, exempelvis läkemedel mot svullnad i hjärnan eller ryggmärgen eller epileptiska anfall.

För att följa tumörens utveckling görs regelbundna undersökningar med magnetkamera (MR). Sedan tar man ställning till om du behöver ytterligare behandling.

Prognosen varierar

Även om det finns statistik som ger en uppskattning om medelöverlevnad, är det viktigt att komma ihåg att en prognos är en uppskattning och att många faktorer kan påverka livslängden. Men sjukdomen kommer sannolikt att påverka din livslängd, trots omfattande forskning och förbättrade behandlingsmetoder.

Hur sjukdomsförloppet ser ut beror bland annat på tumörens egenskaper. Det beror också på dina förutsättningar, till exempel ålder, hälsa och kroppens förmåga att klara av behandlingar.

Tumören påverkas inte av dina levnadsvanor, till exempel vad du äter eller hur mycket du motionerar. Men en hälsosam livsstil ger ofta högre livskvalitet och mindre symtom och biverkningar från behandlingarna.

Meningeom är en tumörtyp som utgår från hjärnans eller ryggmärgens hinnor.

Meningeom graderas enligt WHO:s skala, grad 1–3. Meningeom grad 3 är cancer. Tumörer av hög grad brukar växa snabbare och mindre avgränsat mot omgivande vävnad än tumörer av låg grad. Högre grad innebär också större risk för att tumören kommer tillbaka efter behandling.

Den tumörtyp som du har är meningeom grad 3.

Rehabilitering och behandling

Din rehabilitering startar redan när man först misstänker att du har en tumör. Rehabiliteringen kan innefatta stöd till dig och dina närstående när det gäller praktiska, känslomässiga, familjerelaterade, existentiella och fysiska behov.

Behandlingen av meningeom grad 3 inriktas på att bromsa tumörtillväxten, förlänga överlevnaden och förbättra livskvaliteten.

Behandlingen kan innefatta operation och medicinsk behandling, ibland en kombination av dessa. Det är stor risk för att tumören kommer tillbaka efter behandlingen.

Du kan också behöva behandling och rehabilitering för de symtom som tumören kan ge, exempelvis läkemedel mot svullnad i hjärnan eller ryggmärgen eller epileptiska anfall.

För att följa tumörens utveckling görs regelbundna undersökningar med magnetkamera (MR). Sedan tar man ställning till om du behöver ytterligare behandling.

Prognosen varierar

Även om det finns statistik som ger en uppskattning om medelöverlevnad, är det viktigt att komma ihåg att en prognos är en uppskattning och att många faktorer kan påverka livslängden. Men sjukdomen kommer sannolikt att påverka din livslängd, trots omfattande forskning och förbättrade behandlingsmetoder.

Hur sjukdomsförloppet ser ut beror bland annat på tumörens egenskaper. Det beror också på dina förutsättningar, till exempel ålder, hälsa och kroppens förmåga att klara av behandlingar.

Tumören påverkas inte av dina levnadsvanor, till exempel vad du äter eller hur mycket du motionerar. Men en hälsosam livsstil ger ofta högre livskvalitet och mindre symtom och biverkningar från behandlingarna.

Oligodendrogliom är en tumör som ingår i gruppen av primära CNS-tumörer som kallas gliom. Gliom namnges efter vilken normal celltyp i hjärnans stödjevävnad, olika gliaceller, som de liknar mest. Oligodendrogliom är namngiven efter oligodendrocyter som isolerar nervcellernas utskott och underlättar nervsignaler. Oligodendrogliom graderas enligt WHO:s skala, grad 2 och 3:

• Oligodendrogliom grad 2 är ett låggradigt gliom som växer långsammare och mer avgränsat från vävnaden runt omkring än grad 3.
• Oligodendrogliom grad 2 och 3 är cancer.

Den tumörtyp som du har är oligodendrogliom grad 2.

Det kan förekomma att oligodendrogliom med tiden ändrar karaktär och växtsätt.

Rehabilitering och behandling

Din rehabilitering startar redan när man först misstänker att du har en tumör. Rehabiliteringen kan innefatta stöd till dig och dina närstående när det gäller praktiska, känslomässiga, familjerelaterade, existentiella och fysiska behov.

I dag finns ingen botande behandling för oligodendrogliom grad 2. Behandlingen inriktas på att bromsa tumörtillväxten, förlänga överlevnaden och förbättra livskvaliteten.

Behandlingen kan innefatta operation, strålning och cytostatikabehandling, och ibland en kombination av dessa.

Du kan också behöva behandling och rehabilitering för de symtom som tumören kan ge, exempelvis läkemedel mot svullnad i hjärnan eller epileptiska anfall.

För att följa tumörens utveckling görs regelbundna undersökningar med magnetkamera (MR). Sedan tar man ställning till om du behöver ytterligare behandling.

Prognosen varierar

Även om det finns statistik som ger en uppskattning om medelöverlevnad, är det viktigt att komma ihåg att en prognos är en uppskattning och att många faktorer kan påverka livslängden. Men sjukdomen kommer sannolikt att påverka din livslängd, trots omfattande forskning och förbättrade behandlingsmetoder.

Hur sjukdomsförloppet ser ut beror bland annatpå tumörens egenskaper. Det beror också på dina förutsättningar, till exempel ålder, hälsa och kroppens förmåga att klara av behandlingar.

Tumören påverkas inte av dina levnadsvanor, till exempel vad du äter eller hur mycket du motionerar. Men en hälsosam livsstil ger ofta högre livskvalitet och mindre symtom och biverkningar från behandlingarna.

Oligodendrogliom är en tumör som ingår i gruppen av primära CNS-tumörer som kallas gliom. Gliom namnges efter vilken normal celltyp i hjärnans stödjevävnad, olika gliaceller, som de liknar mest. Oligodendrogliom är namngiven efter oligodendrocyter som isolerar nervcellernas utskott och underlättar nervsignaler. Oligodendrogliom graderas enligt WHO:s skala, grad 2 och 3:

• Oligodendrogliom grad 3 är ett höggradigt gliom som växer snabbare och mindre avgränsat från vävnaden runt omkring än grad 2.
• Oligodendrogliom grad 2 och 3 är cancer.

Den tumörtyp som du har är oligodendrogliom grad 3.

Det kan förekomma att oligodendrogliom med tiden ändrar karaktär och växtsätt.

Rehabilitering och behandling

Din rehabilitering startar redan när man först misstänker att du har en tumör. Rehabiliteringen kan innefatta stöd till dig och dina närstående när det gäller praktiska, känslomässiga, familjerelaterade, existentiella och fysiska behov.

I dag finns ingen botande behandling för oligodendrogliom grad 3. Behandlingen inriktas på att bromsa tumörtillväxten, förlänga överlevnaden och förbättra livskvaliteten.

Behandlingen kan innefatta operation, strålning och cytostatikabehandling, och ibland en kombination av dessa.

Du kan också behöva behandling och rehabilitering för de symtom som tumören kan ge, exempelvis läkemedel mot svullnad i hjärnan eller epileptiska anfall.

För att följa tumörens utveckling görs regelbundna undersökningar med magnetkamera (MR). Sedan tar man ställning till om du behöver ytterligare behandling.

Prognosen varierar

Även om det finns statistik som ger en uppskattning om medelöverlevnad, är det viktigt att komma ihåg att en prognos är en uppskattning och att många faktorer kan påverka livslängden. Men sjukdomen kommer sannolikt att påverka din livslängd, trots omfattande forskning och förbättrade behandlingsmetoder.

Hur sjukdomsförloppet ser ut beror bland annat på tumörens egenskaper. Det beror också på dina förutsättningar, till exempel ålder, hälsa och kroppens förmåga att klara av behandlingar.

Tumören påverkas inte av dina levnadsvanor, till exempel vad du äter eller hur mycket du motionerar. Men en hälsosam livsstil ger ofta högre livskvalitet och mindre symtom och biverkningar från behandlingarna. 

Ibland kan det vara svårt att ställa en säker diagnos på en tumör i centrala nervsystemet. Anledningen kan vara att man inte har kunnat ta ett vävnadsprov. Utredning med radiologiska undersökningar, till exempel magnetkamera, är vägledande i diagnosen men det behövs ett vävnadsprov för att säkerställa diagnosen.

De olika tumörtyperna i hjärnan och ryggmärgen namnges efter vilken normal celltyp som de liknar mest. Gliom är namngivna efter gliaceller som skapar en skyddande och passande omgivning för nervcellerna. Gliom finns i flera undergrupper, till exempel astrocytom och ependymom. Tumörer i centrala nervsystemet graderas enligt WHO:s skala, grad 1–4:

• Grad 1 är en tumör som växer långsamt och tydligt avgränsat från vävnaden runt omkring.
• Grad 2 är en låggradig tumör som ofta växer långsamt. Den växer diffust in i vävnaden runt omkring.
• Grad 3 och 4 är höggradiga tumörer som växer snabbare än lägre grader. De växer diffust in i vävnaden runt omkring.

Tumörer av grad 2, 3 och 4 är cancer.

Vissa tumörer kan med tiden ändra karaktär och växtsätt.

Rehabilitering och behandling

Din rehabilitering startar redan när man först misstänker att du har en tumör. Rehabiliteringen kan innefatta stöd till dig och dina närstående när det gäller praktiska, känslomässiga, familjerelaterade, existentiella och fysiska behov.

I dag finns ingen botande behandling för tumörer som inte går att operera. Behandlingen inriktas på att bromsa tumörtillväxten, förlänga överlevnaden och förbättra livskvaliteten.

Behandlingen kan innefatta strålning och cytostatika, och ibland en kombination av dessa.

Du kan också behöva behandling och rehabilitering för de symtom som tumören kan ge, exempelvis läkemedel mot svullnad i hjärnan eller ryggmärgen eller epileptiska anfall.

För att följa tumörens utveckling görs regelbundna undersökningar med magnetkamera (MR). Sedan tar man ställning till om du behöver ytterligare behandling.

Prognosen varierar

Även om det finns statistik som ger en uppskattning om medelöverlevnad, är det viktigt att komma ihåg att en prognos är en uppskattning och att många faktorer kan påverka livslängden. Men sjukdomen kommer sannolikt att påverka din livslängd, trots omfattande forskning och förbättrade behandlingsmetoder.

Tumören påverkas inte av dina levnadsvanor, till exempel vad du äter eller hur mycket du motionerar. Men en hälsosam livsstil ger ofta högre livskvalitet och mindre symtom och biverkningar från behandlingarna.

Den tumör som du har är en av de mindre vanliga tumörtyper som förekommer i det centrala nervsystemet. De vanligaste typerna är olika slag av gliom och meningeom, men utöver dessa finns ungefär 80 andra och ovanligare tumörtyper. De utgår från celler i hjärnan eller ryggmärgen, men även från stödjevävnader eller små rester av celler från det centrala nervsystemets tidiga utveckling.

De olika tumörtyperna i hjärnan och ryggmärgen namnges ofta efter vilken normal celltyp de liknar mest. Tumörer i centrala nervsystemet graderas enligt WHO:s skala, grad 1–4:

• Grad 1 är en tumör som växer långsamt och tydligt avgränsat från vävnaden runt omkring.
• Grad 2 är en låggradig tumör som ofta växer långsamt. Den växer diffust in i vävnaden runt omkring.
• Grad 3 och 4 är höggradiga tumörer som växer snabbare än lägre grader. De växer diffust in i vävnaden runt omkring.

Tumörer av grad 2, 3 och 4 är cancer.

Vissa tumörer kan med tiden ändra karaktär och växtsätt.

Rehabilitering och behandling

Din rehabilitering startar redan när man först misstänker att du har en tumör. Rehabiliteringen kan innefatta stöd till dig och dina närstående när det gäller praktiska, känslomässiga, familjerelaterade, existentiella och fysiska behov.

I dag finns ingen botande behandling för tumörer som inte går att operera. Behandlingen inriktas på att bromsa tumörtillväxten, förlänga överlevnaden och förbättra livskvaliteten.

Behandlingen kan innefatta strålning och cytostatika, och ibland en kombination av dessa.

Du kan också behöva behandling och rehabilitering för de symtom som tumören kan ge, exempelvis läkemedel mot svullnad i hjärnan eller ryggmärgen eller epileptiska anfall.

För att följa tumörens utveckling görs regelbundna undersökningar med magnetkamera (MR). Sedan tar man ställning till om du behöver ytterligare behandling.

Prognosen varierar

Även om det finns statistik som ger en uppskattning om medelöverlevnad, är det viktigt att komma ihåg att en prognos är en uppskattning och att många faktorer kan påverka livslängden. Men sjukdomen kommer sannolikt att påverka din livslängd, trots omfattande forskning och förbättrade behandlingsmetoder.

Tumören påverkas inte av dina levnadsvanor, till exempel vad du äter eller hur mycket du motionerar. Men en hälsosam livsstil ger ofta högre livskvalitet och mindre symtom och biverkningar från behandlingarna.

Epileptiska anfall orsakas av en överaktivitet i hjärnans nervceller. En hjärntumör kan orsaka överdriven elektrisk aktivitet i det område där den finns. Det är därför vanligt att det första symtomet vid en hjärntumör är ett epileptiskt anfall, men ibland kan anfall även uppstå senare under sjukdomsförloppet. Om du har en hjärntumör ställs diagnosen epilepsi efter det första epileptiska anfallet.

Ett epileptiskt anfall kommer plötsligt och varar oftast i några sekunder upp till några minuter. Före anfallet kan du få en bekant känsla som är svår att beskriva, eller uppleva att synen eller hörseln påverkas. Detta kallas för förkänning eller aura. Efter anfallet kan du känna dig trött och ibland också förvirrad, vilket kallas postiktal fas. Den postiktala fasen kan vara olika länge, allt mellan några timmar till dagar.

Olika personer kan få väldigt olika anfall, men ofta har en och samma person liknande anfall varje gång. Symtomen av anfallen beror på var i hjärnan som tumören sitter.

Fokala anfall utgår från ett visst område i hjärnan

Fokala anfall är den vanligaste typen av anfall och innebär att nervceller är överaktiva i ett specifikt område i hjärnan. Epilepsi som följd av hjärntumör har alltid fokal start, i det område där tumören sitter.

Fokala anfall kan visa sig genom att du får känselpåverkan eller ryckningar i en eller flera kroppsdelar från ena sidan av kroppen. Du kan också få påverkan på andra sinnen som till exempel syn, tal, doft eller smak.

Ibland kan ett fokalt anfall också göra att medvetandet sänks. Du kan då bli frånvarande och ha stirrande blick, smacka med munnen eller monotont plocka med händerna.

Ett fokalt anfall kan sprida sig till hela hjärnan

Ett anfall med fokal start kan spridas till hela hjärnan och kallas då toniskt-kloniskt anfall. Sådana anfall är mer ovanliga än fokala anfall. Då tappar du medvetandet och hela kroppen kan påverkas av ryckningar och kramper.

Du får körförbud tills du har varit anfallsfri en viss tid

Transportstyrelsen har bestämt att du som har epilepsi till följd av hjärntumör får körförbud tills du har varit anfallsfri en viss tid:

• i ett år, med eller utan medicinering, för personbil, moped klass I, motorcykel och traktor, alltså körkortsgrupp A, A1, AM, B och BE
• i tio år, utan medicinering, för tunga fordon eller yrkestrafik, bland annat lastbil och taxi, alltså körkortsgrupp C, CE, D och DE och taxiförarlegitimation.

Din läkare måste också särskilt ta hänsyn till risken för framtida anfall när hen bedömer din körförmåga.

Om du inte kan använda kollektivtrafiken kan du få sjukresor till och från dina vårdbesök. Prata med din kontaktsjuksköterska om du behöver sjukresor. Om du behöver andra resor kan du ansöka om färdtjänst.

Tumören kan också ge andra symtom som gör att du inte bör köra bil. Läs mer i avsnittet Körkort vid tumör i det centrala nervsystemet.

Behandling med läkemedel

Om du har haft ett epileptiskt anfall brukar du få läkemedel direkt för att minska risken för nya anfall. Ibland räcker det med ett läkemedel, men ibland behöver man kombinera två eller fler läkemedel. Du kan behöva lämna blodprov när behandlingen ska justeras. Målet med din behandling gör du upp tillsammans med din läkare.

När man börjar med eller ökar läkemedel mot epilepsi ökas dosen långsamt för att kroppen ska få vänja sig. Då minskar också risken för biverkningar. Berätta för din kontaktsjuksköterska eller läkare om du upplever biverkningar av behandlingen, för du kan behöva byta till ett annat läkemedel. Det är viktigt att du aldrig slutar tvärt med läkemedlet, även om du har besvärande biverkningar.

För att få så bra skydd som möjligt är det viktigt att du tar dina läkemedel mot epilepsi regelbundet och på fasta tider.

Det finns också läkemedel för att avbryta ett anfall. Rådgör med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du behöver sådan behandling.

Vad kan jag göra själv?

Vissa faktorer ökar risken för epileptiska anfall och gör att du lättare får anfall, till exempel att stressa, sova dåligt, dricka mycket alkohol och ta vissa läkemedel. Risken ökar också om du inte tar dina läkemedel mot epilepsi regelbundet eller om du glömmer en dos.

Om du ofta får anfall kan du skriva ner i vilka situationer anfallen kommer. Med hjälp av anteckningarna kan du tillsammans med din kontaktsjuksköterska eller läkare se om det finns något mönster.

Råd när du har epilepsi

Ta dina läkemedel mot epilepsi regelbundet och på fasta tider. Använd larm eller påminnelse-appar om du behöver.

Tänk efter extra vid aktiviteter där det skulle kunna innebära livsfara om du tappar medvetandet, till exempel:

• Använd hjälm när du cyklar.
• Var försiktig på platser med mycket trafik.
• Bada inte ensam.
• Arbeta inte på hög höjd utan extra säkerhet.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Epilepsi.

Råd vid ett pågående epileptiskt anfall

• Lossa kläder som sitter tätt mot halsen.
• Lägg något mjukt under huvudet om personen ligger på ett hårt underlag.
• Lägg personen i stabilt sidoläge när kramperna är över.
• Stanna kvar tills anfallet är över så att personen kan berätta hur hen vill bli hjälpt.
• Titta på klockan så att du vet hur länge anfallet har varat.
• Ge eventuellt anfallsbrytande läkemedel enligt ordination.

Gör inte detta

• Stoppa inte in något i munnen på personen. Det kan skada tänderna och försvåra andningen.
• Försök inte hålla emot om en arm eller ett ben rycker i kramp under anfallet.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Epilepsi.

Efter utredningen tar vården fram ett behandlingsförslag utifrån sjukdomens egenskaper, dina förutsättningar och riktlinjerna i det nationella vårdprogrammet. Vilken eller vilka behandlingar som rekommenderas för just dig diskuteras på en multidisciplinär konferens, MDK.

Faktorer som påverkar valet av behandling

Olika tumörer har olika egenskaper som till exempel påverkar hur snabbt de växer och vilken typ av behandling de är känsliga för.

Gradering av tumör och PAD

En neuropatolog analyserar vävnadsprov från tumören i mikroskop för att gradera hur elakartad den är, så kallad malignitetsgrad, med hjälp av WHO:s gradering. Med graderingen kan man förutse tumörens utveckling och din prognos. Neuropatologen analyserar också olika förändringar i tumörcellernas genetiska material.

I neuropatologens utlåtande sammanfattas alla delar i en diagnos, så kallad PAD. Med hjälp av utlåtandet bestäms vilken behandling som förväntas vara mest effektiv för dig.

Om det inte går att ta ett vävnadsprov gör man en samlad bedömning av tumörtyp, malignitetsgrad och lämplig behandling, utifrån radiologiska undersökningar, prover och symtom.

Andra faktorer

Tumörens storlek och var den sitter kan ha betydelse, liksom hur mår och om du har andra sjukdomar och läkemedel. Det kan också inverka om du är gravid eller ammar. Vad du själv vill och behöver är också viktigt när du och din läkare ska besluta om din behandling.

Du är delaktig i beslutet om behandling

Du är delaktig genom att diskutera den rekommenderade behandlingen med din läkare, och ni kommer överens om vilken behandling du ska ha. Du har alltid rätt att tacka nej till behandling. Dina närstående kan vara ett viktigt stöd, men det är du som bestämmer.

Behandling som kan bli aktuell

Tumörer i centrala nervsystemet kan behandlas med operation, strålbehandling eller läkemedel. Cytostatika är det vanligaste läkemedlet. I vissa fall kan det även vara aktuellt att behandla med alternerande elektriska fält. Det är vanligt att kombinera flera behandlingar. Vad som rekommenderas för dig beror på tumörtypen, tumörens läge och hur du mår.

Operation brukar rekommenderas om tumören sitter tillgängligt, om den växer eller orsakar besvär, eller för att säkert fastställa tumörtyp. Ibland går det att ta bort hela, och ibland bara delar av tumören.

Du kan också behöva behandling för att lindra olika symtom, till exempel­ svullnad i hjärnan, epileptiska anfall, smärta eller illamående.

Din behandling kan komma att ändras beroende på hur tumören svarar på behandlingen och hur du mår.

Innan behandlingen börjar kan de berätta hur fertiliteten kan påverkas, och fungera som stöd om du behöver prata mer om detta. Om du har en partner kan hen också behöva information och stöd. Ingen har rätt att tvinga dig till att skaffa barn eller inte.

Undvik graviditet när du utreds och om du ska opereras

När du utreds för en tumörsjukdom, och om din tumör ska opereras, är det olämpligt att samtidigt planera att bli gravid. Det beror på att operationen och annan behandling innebär risker. Om du redan är gravid bör du diskutera med din läkare vad som är bäst för dig.

Välj ett lämpligt preventivmedel

Du och din partner behöver välja ett lämpligt preventivmedel, eftersom vården rekommenderar att avstå från graviditet under utredningen och behandlingen. Du kan också behöva byta preventivmedel eller komplettera med ett till.

Undvik graviditet under och en tid efter cytostatikabehandling

Cytostatikabehandling kan minska din produktion av könshormoner så att menstruationerna eller spermieproduktionen upphör. Det är svårt att säga i förväg om du kommer att bli infertil av cytostatikan. Men risken är större ju högre doser du får och ju äldre du är. Kvinnor kan uppleva ungefär samma symtom som vid klimakteriet.

Under behandlingen och en tid efter finns det spår av cytostatika kvar i kroppen. Du bör undvika att bli gravid när du får behandling eftersom läkemedlet kan påverka fostret. Fråga din läkare för att få veta vad som gäller för dig.

Fertiliteten kan påverkas under och efter strålbehandling

Strålbehandling kan påverka fertiliteten om strålarna riktas mot den del av hjärnan som styr produktionen av hormoner. Med strålbehandling finns ett tydligare förhållande mellan dos och biverkning än vid cytostatikabehandling. Därför kan man oftast säga vilka doser som kan göra det svårt för dig att få barn i framtiden.

Det finns hjälp att få

Det finns förebyggande insatser. Det går att frysa ner både sperma och befruktade ägg och spara för en framtida graviditet. Provrörsbefruktningar fungerar oftast bättre med befruktade ägg än med obefruktade. Numera går det även att operera ut hela, eller delar av, äggstocken och frysa ner.

En framtida konstgjord befruktning innebär dock att du får hormonbehandling, och man vet inte hur de hormonerna kan påverka tumörens utveckling.

Det finns studier som tyder på att tumören kan börja växa fortare eller bli mer elakartad när patienter med gliom blir gravida, eftersom även den naturliga förändringen av hormoner kan påverka tumören. Det går inte att fastställa eller entydigt påstå att det är så. Det är dock viktigt att du är medveten om denna risk och får relevant information.

En elakartad tumör i hjärnan eller ryggmärgen är en kronisk sjukdom. Sjukdomen kan debutera under den tid i livet när det kan vara aktuellt för dig att skaffa barn. Utöver frågor om medicinska risker och förmågan att få barn kan du få existentiella funderingar om till exempel liv och död. Kontakta din läkare eller kontaktsjuksköterska, eller någon annan inom vården, om du vill ha information och stöd.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Fertiliteten efter cancerbehandlingen.  

När du opereras utsätts din kropp för påfrestning och stress. Genom att leva hälsosamt ökar du möjligheterna att operationen går bra och att du mår bättre efteråt. Hälsosamma vanor kan alltså göra stor skillnad. Använd därför tiden inför operationen till att förbereda dig. Ibland behöver operationen skjutas upp tills du har bättre förutsättningar att klara den.

Om du opereras akut kan du ändå påverka resultatet genom att leva hälsosamt efteråt.

Undvik tobak och nikotin

Tobaksanvändare får syrebrist i kroppens vävnader, och det är den vanligaste orsaken till komplikationer efter en operation. Kroppen får också sämre förmåga att bilda bindväv, vilket gör att sår läker sämre. Om du slutar att använda tobak minskar risken för blodpropp, lunginflammation och sårinfektion, och sårläkningen kommer att gå bättre.

Tobak och nikotin finns i cigaretter, e-cigaretter, snus och upphettade tobaksprodukter. Du bör därför undvika alla produkter med tobak eller nikotin före och efter operationen.

Råd till dig som använder tobak och nikotin

Undvik tobak och nikotin så långt före operationen som möjligt. Tillsammans med vårdpersonalen kan du ta fram strategier för hur du ska göra. Du kan också få hjälp och stöd av vårdcentralen.

Undvik alkohol

Att dricka alkohol före en operation ökar risken för sårinfektion, urinvägsinfektion och lunginflammation. Alkohol höjer även blodtrycket och ökar risken för blödning, hjärt- och kärlpåverkan och epileptiska anfall. Genom att undvika alkohol före operationen kan din kropp återhämta sig från alkoholens negativa effekter.

Berätta om du använder narkotika och andra droger

Berätta för din läkare om du använder narkotika eller andra droger innan du ska opereras. Det är säkrast för dig och du kan få hjälp att sluta. Läkaren har tystnadsplikt.

Rör på dig

En operation försämrar din fysiska förmåga, vilket ökar risken för komplikationer. Om du tränar eller rör på dig extra mycket före operationen ökar syreupptagningen i blodet och blodtrycket sänks. Det innebär att du återhämtar dig snabbare efter operationen.

Råd om fysisk aktivitet

Lite träning är bättre än ingen träning, och mer träning är bättre än lite träning.

Om du behöver stöd kan du vända dig till din fysioterapeut för individuella råd om fysisk aktivitet och träning.

Ät hälsosamt

Hälsosamma matvanor minskar risken för komplikationer som trycksår, infektion, dålig sårläkning, hjärtinfarkt och hjärtsvikt. Den stress som kroppen utsätts för under en operation sänker kroppens ämnesomsättning, vilket i sin tur ger sämre återhämtning. Genom att äta hälsosamt återhämtar du dig bättre efter operationen. Om du behöver hjälp med att ändra dina matvanor kan du vända dig till din kontaktsjuksköterska, som även kan erbjuda dig samtal med en dietist.

> Läs mer på Livsmedelsverket.se. Sök på Kostråden – hitta ditt sätt.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Levnadsvanor i samband med en operation.

Inskrivning

En eller några dagar före operationen får du komma på ett inskrivningsbesök. Då får du träffa en sjuksköterska och en läkare för att förbereda operationen. Du får lämna blodprover och ibland gör man även någon annan kompletterande undersökning som till exempel en MR. Du får också träffa en narkosläkare och ibland annan personal, till exempel en arbetsterapeut eller fysioterapeut.

Ta gärna med en närstående till inskrivningsbesöket. Ta också med:

• läkemedelslista
• legitimation
• telefonnummer till dig och någon närstående
• läkemedel som du kan behöva ta under tiden du är på sjukhuset
• nedskrivna frågor som du vill ha svar på.

Blodprover

Du får lämna blodprover inför operationen. Antingen får du göra det på sjukhuset eller så får du instruktioner i din kallelse om var du ska lämna proverna.

Läkemedel

Inför operationen kan du behöva göra uppehåll med de läkemedel och naturläkemedel som du tar, eller ändra dosen. Till exempel kan du behöva göra uppehåll med blodförtunnande läkemedel.

Veckan före operationen ska du inte ta värktabletter som innehåller acetylsalicylsyra, till exempel Ipren, Ibuprofen, Treo och Magnecyl. Ta i stället läkemedel som innehåller paracetamol, till exempel Alvedon och Panodil. Du ska inte heller ta preparat som innehåller omega 3 och vitamin E före operationen.

Läs noga igenom informationen som du har fått i din kallelse, om läkemedel som är olämpliga att ta inför en operation.

Du kan också behöva ta nya läkemedel inför operationen, till exempel kortison.

Prata med din kontaktsjuksköterska om du känner dig osäker på hur du ska göra med dina läkemedel inför operationen.

Fasta

Eftersom du ska vara sövd under operationen är det viktigt att du är fastande, annars kan du kräkas och få ner maginnehåll i lungorna. Att vara fastande innebär att du inte får äta fast mat eller dricka något ett antal timmar innan du ska få narkos.

Du får inte heller röka, snusa, tugga tuggummi, äta halstabletter eller använda nikotin­substitut.

Du får mer information vid inskrivningen. Om du har diabetes kan du få anpassad information.

Duscha

För att minska risken för infektion ska du rengöra kroppen med en särskild tvål inför operationen. Det är viktigt att du följer instruktionerna som du får och tar på dig rena kläder efter att du har duschat. Du får mer information i kallelsen eller vid inskrivningen.

Vad ska jag ta med till avdelningen?

Ta med dig:

• Legitimation
• Telefonnummer till någon närstående
• Läkemedel och läkemedelslista
• Inneskor
• Hygienartiklar
• Tidsfördriv, till exempel böcker och tidningar
• Egna anteckningar och frågor
• Mobiltelefon och laddare

Ta INTE med dig:

• Värdesaker (smycken och liknande)
• Stora summor pengar

När och var?

I din kallelse får du veta när du ska komma till sjukhuset inför operationen och vart du ska gå.

Om operationen skjuts upp

Vi gör allt vi kan för att genomföra din operation på planerad tid, men ibland kan tiden behöva ändras. Om din tid ändras bokar vi in dig igen så fort som möjligt.

Laserablation är en operation som innebär behandling i hjärnan med ljus och värme. Det kan också kallas laserbehandling, eller LITT som står för Laser Interstitial Thermal Therapy.

Laserablation kan eventuellt användas för att behandla bland annat hjärntumörer som sitter på ett besvärligt ställe.

På operationsdagen

Du får byta om till särskilda kläder och ligga i en säng i väntan på att det är din tur att opereras. Ibland får du dricka ett speciellt läkemedel, som ska underlätta för neurokirurgen att urskilja din tumör under operationen.

När det snart är din tur förs du till operationsavdelningen. Där får du lägga dig på en särskild operationsbrits. Du kan få en perifer venkateter i armen för att kunna få läkemedel och dropp direkt i blodet. Du kan också få läkemedel att svälja eller som nässprej. Du kommer att vara sövd under operationen.

Så går det till att sövas

När du ska sövas kan du få narkosläkemedlet antingen direkt i blodet eller genom en andningsmask. Det är vanligt att kombinera dessa två sätt.

Narkospersonalen övervakar dig och håller koll på hjärtslagen och andningen under hela operationen.

Så går ingreppet till

Du får en ram fäst på ditt huvud. Ramen skruvas fast i skallbenet på fyra punkter, två i pannan och två i bakhuvudet. När ramen är fäst görs en datortomografi (DT) eller en undersökning med magnetkamera (MR). Bilderna från undersökningarna granskas av din neurokirurg.

Neurokirurgen fäster en ställning på ramen. Sedan borrar hen ett litet hål i skallbenet där en speciell ljuskateter förs in i den förändring som ska be­handlas. Vävnaden tar upp ljusenergi och värms upp till drygt 50 grader så att cellerna dör. Det går att styra uppvärmningen och kontrollera området som värms upp, så att det enbart är tumörvävnad som förstörs och behandlingen inte påverkar känslig vävnad runt omkring. När det är klart tas katetern ut och det lilla såret sys med ett stygn.

Direkt efter tas ställningen och ramen av. Ibland kan du bli sydd med enstaka stygn där ramen har suttit fastskruvad.

Hur mår jag efteråt?

När du vaknar upp efter att ha varit sövd har du redan förts till en uppvakningsavdelning. Personalen håller koll och tar hand om dig tills du är så pigg att du kan föras till en vårdavdelning. Personalen säger också till när du får äta och dricka igen.

Första dygnet kommer du att ligga i sängen i en sal med extra övervakning, men så fort du orkar kan du få hjälp upp ur sängen för att till exempel gå på toaletten. Du kommer att få regelbunden smärtlindring, men det är viktigt att du säger till om du har ont eller om något inte känns bra.

En radiologisk undersökning görs innan du lämnar sjukhuset.

Utskrivning

Du kommer att vårdas på sjukhuset över natten, men kan oftast åka hem nästa dag.

Vissa regioner erbjuder fortsatt rehabilitering, antingen medan du ligger på sjukhus eller i öppenvård, alltså utan att du är inskriven på ett sjukhus.

Innan du lämnar sjukhuset får du en skriftlig sammanfattning av din vård där.

Sjukskrivning

Det är helt individuellt när du kan börja arbeta igen, men det är vanligt att det tar några veckor att återhämta sig. Din läkare på sjukhuset hjälper dig med ett första sjukintyg. Om du sedan behöver förlänga sjuks­krivningen kan du prata med din kontaktsjuksköterska eller din ansvariga läkare.

Recept på läkemedel

Innan du lämnar sjukhuset får du en uppdaterad läkemedelslista. Om du behöver fortsätta att ta receptbelagda läkemedel skriver läkaren ut dessa. Receptet skrivs in journalsystemet och skickas elektroniskt till apoteket. Du kan sedan hämta dina läkemedel på vilket apotek du vill.  

Vid en operation kan neurokirurgen ta bort hela eller en del av tumören. Det kallas resektion. Ibland innebär operationen i stället att man tar en liten bit av tumören för att få en diagnos. Det kallas biopsi. Hur mycket som tas bort beror på vad som är möjligt i ditt fall.

Målet med operationen kan vara att:

• ta ett vävnadsprov för att säkerställa diagnosen
• ta bort så mycket som möjligt av tumören utan att riskera att skada vävnaden runt omkring
• minska tumörens storlek för att lindra symtom och underlätta inför kommande behandlingar.

Du och din neurokirurg kommer att prata om målet med din operation.

På operationsdagen

Du får byta om till särskilda kläder och ligga i en säng i väntan på att det är din tur att opereras. Ibland får du dricka ett speciellt läkemedel, som ska underlätta för neurokirurgen att urskilja din tumör under operationen.

När det snart är din tur förs du till operationsavdelningen. Där får du lägga dig på en särskild operationsbrits. Du kan få en perifer venkateter i armen för att kunna få läkemedel och dropp direkt i blodet. Du kan också få läkemedel att svälja eller som nässprej. Du kommer att vara sövd under operationen.

Så går det till att sövas

När du ska sövas kan du få narkosläkemedlet antingen direkt i blodet eller genom en andningsmask. Det är vanligt att kombinera dessa två sätt.

Narkospersonalen övervakar dig och håller koll på hjärtslagen och andningen under hela operationen.

Så går ingreppet till

I hjärnan

Håret rakas bort på ett litet område och huden öppnas genom ett snitt. Var snittet kommer att göras och hur stort det blir kommer din läkare att berätta.

Därefter öppnar man en lucka i skallbenet och den tjocka hjärnhinnan. Tumören lokaliseras och områden av hjärnan nära tumören stimuleras och man mäter funktionaliteten. Detta för att noggrant bestämma det bästa och säkraste stället för att ta biopsin. Sedan tar kirurgen försiktigt bort tumörvävnad med hjälp av mikroskop och mikroinstrument. Vävnaden skickas till patologen för analys.

När det är klart sys hjärnhinnan ihop med tråd som kommer att försvinna av sig själv. Skallbenet sätts tillbaka med hjälp av titanklamrar. Den undre huden sys också ihop med tråd som försvinner av sig själv. Den övre huden sys med stygn eller häftas med häftklamrar, så kallade agraffer.

I ryggmärgen

Du kommer att ligga på magen under operationen. Ett snitt i huden öppnas över den del av ryggraden där tumören finns. Tumörens storlek avgör hur långt snittet blir, och din läkare berättar hur långt det blir. 

För att komma åt tumören i spinalkanalen, där ryggmärgen och nervrötterna finns, lossar man muskelfästen vid spinalutskott på kotan och sågar sedan en öppning genom kotans bakre omfång. Med hjälp av mikroskop, ultraljud eller navigationssystem lokaliserar man tumören och öppnar ryggmärgshinnan. Ofta används neurofysiologisk övervakning för att hålla koll på nervfunktionen. 

Sedan tar kirurgen försiktigt bort tumörvävnad med hjälp av mikroskop och mikroinstrument. Vävnaden skickas till patologen för analys.

När resektionen är klar sys ryggmärgshinnan ihop. Kotans bakre omfång fixeras och därefter stängs muskeln och huden med stygn som försvinner av sig själva och med agraffer. 

Hur mår jag efteråt?

När du vaknar upp efter att ha varit sövd har du redan förts till en uppvakningsavdelning. Personalen håller koll och tar hand om dig tills du är så pigg att du kan föras till en vårdavdelning.

Du kan komma att ligga i sängen i en sal med extra övervakning om det bedöms nödvändigt. Du har fått en urinkateter så att du inte behöver gå på toaletten. Du kommer att få regelbunden smärtlindring, men det är viktigt att du säger till om du har ont eller om något inte känns bra.

En radiologisk undersökning görs innan du lämnar sjukhuset.

Utskrivning

Du kommer att vårdas på sjukhuset efter operationen, hur länge beror på hur du mår.

Vissa regioner erbjuder fortsatt rehabilitering, antingen medan du ligger på sjukhus eller i öppenvård, alltså utan att du är inskriven på ett sjukhus.

Innan du lämnar sjukhuset får du en sammanfattning av din vård där.

Sjukskrivning

Det är helt individuellt när du kan börja arbeta igen, men det är vanligt att det tar många veckor att återhämta sig. Din läkare på sjukhuset hjälper dig med ett första sjukintyg. Om du sedan behöver förlänga sjuks­krivningen kan du prata med din kontaktsjuksköterska eller din ansvariga läkare.

Recept på läkemedel

Innan du lämnar sjukhuset får du en uppdaterad läkemedelslista. Om du behöver fortsätta att ta receptbelagda läkemedel skriver läkaren ut dessa. Receptet skrivs in journalsystemet och skickas elektroniskt till apoteket. Du kan sedan hämta dina läkemedel på vilket apotek du vill.  

En resektion i hjärnan innebär att en neurokirurg opererar bort en tumör eller sjuk vävnad. Antingen tar man bort en del av tumören eller allt som är tydligt sjuk vävnad.

Målet med operationen kan vara att:

• ta ett vävnadsprov för att säkerställa diagnosen
• ta bort så mycket som möjligt av tumören utan att riskera att skada vävnaden runt omkring
• minska tumörens storlek för att lindra symtom och underlätta inför kommande behandlingar.

Du och din neurokirurg kommer att prata om målet med din operation.

Du är delvis vaken

Du ska genomgå en operation och kommer delvis att vara sövd. Anledningen till att du får vara delvis vaken är att det är bra att kunna kontrollera vissa funktioner under operationens gång. Ofta kan man med denna teknik ta bort en större del av tumören och minska risken för permanenta skador.

Förberedelser

Du kommer att få en kallelse där det står hur du behöver förbereda dig.

Du kommer också att behöva göra vissa undersökningar. Din neurokirurg kommer att informera dig om vilka undersökningar och andra förberedelser som är aktuella för dig.

Logoped eller neuropsykolog

Om din tumör sitter nära hjärnans språkområden kommer du att få en tid för att träffa en logoped eller neuropsykolog före operationen.

Undersökning med magnetkamera

Några dagar före operationen kommer du att få göra en undersökning med magnetkamera. Bilderna kommer att både hjälpa din neurokirurg under operationen och ligga till grund för din neurofysiologiska undersökning.

På operationsdagen

Du får byta om till särskilda kläder och ligga i en säng i väntan på att det är din tur att opereras. När det snart är din tur förs du till operationsavdelningen. Där får du lägga dig på en särskild operationsbrits. Du kan få en perifer venkateter i armen för att kunna få läkemedel och dropp direkt i blodet. Du kan också få läkemedel att svälja eller som nässprej.

Så går det till att sövas

När du ska sövas kan du få narkosläkemedlet antingen direkt i blodet eller genom en andningsmask. Det är vanligt att kombinera dessa två sätt.

Narkospersonalen övervakar dig och håller koll på hjärtslagen och andningen under hela operationen.

Så går ingreppet till

Håret rakas bort på ett litet område och huden öppnas genom ett snitt. Var snittet kommer att göras och hur stort det blir kommer din läkare att berätta.

Därefter öppnar man en lucka i skallbenet och den hårda hjärnhinnan. Tumören lokaliseras och områden av hjärnan nära tumören stimuleras och man mäter funktionaliteten. 

När neurokirurgen närmar sig det område som de behöver din hjälp med väcks du ur narkosen. Ditt huvud kommer att sitta fast och det kan kännas obehagligt, men det ska inte göra ont. Neurokirurgen fortsätter att stimulera din hjärna under tiden som logopeden eller neuropsykologen ger dig instruktioner om att prata och röra delar av kroppen. Syftet är att noga kartlägga viktiga funktioner runt tumören för att påverka så lite fungerande vävnad som möjligt, samtidigt som man tar bort så mycket som möjligt av tumören. 

Du sövs igen och opereras klart när de fått de upplysningar de behöver.

Vävnad från tumören skickas till patologen för analys.

Hjärnhinnan sys ihop med tråd som kommer att försvinna av sig själv och skallbenet sätts tillbaka med hjälp av titanklamrar. Den undre huden sys också ihop med tråd som försvinner av sig själv. Den övre huden häftas med häftklamrar, så kallade agraffer.

Hur mår jag efteråt?

När du vaknar upp efter att ha varit sövd har du redan förts till en uppvakningsavdelning. Personalen håller koll och tar hand om dig tills du är så pigg att du kan föras till en vårdavdelning.

Du kan komma att ligga i sängen i en sal med extra övervakning om det bedöms nödvändigt. Du har fått en urinkateter så att du inte behöver gå på toaletten. Du kommer att få regelbunden smärtlindring, men det är viktigt att du säger till om du har ont eller om något inte känns bra.

En radiologisk undersökning görs innan du lämnar sjukhuset.

Utskrivning

Du kommer att vårdas på sjukhuset i några dagar efter operationen. Antalet dagar beror på ingreppet och en individuell bedömning av dina behov.

Vissa regioner erbjuder fortsatt rehabilitering, antingen medan du ligger på sjukhus eller i öppenvård, alltså utan att du är inskriven på ett sjukhus.

Innan du lämnar sjukhuset får du en sammanfattning av din vård där.

Sjukskrivning

Det är helt individuellt när du kan börja arbeta igen, men det är vanligt att det tar många veckor att återhämta sig. Din läkare på sjukhuset hjälper dig med ett första sjukintyg. Om du sedan behöver förlänga sjuks­krivningen kan du prata med din kontaktsjuksköterska eller din ansvariga läkare.

Recept på läkemedel

Innan du lämnar sjukhuset får du en uppdaterad läkemedelslista. Om du behöver fortsätta ta receptbelagda läkemedel skriver läkaren ut dessa. Receptet skrivs in journalsystemet och skickas elektroniskt till apoteket. Du kan sedan hämta dina läkemedel på vilket apotek du vill.

Stereotaktisk biopsi är en mycket exakt metod för att ta ett vävnadsprov av en misstänkt tumör. Vävnadsprovet tas med ett nålstick genom ett hål i skallbenet, och det är en mindre operation som kan göras när du är sövd eller med lokalbedövning. Syftet med provtagningen är att fastställa diagnosen.

Provet kan göras antingen med ram (se Rambaserad teknik) eller utan ram (se Navigationsbaserad teknik).

På operationsdagen

Du får byta om till särskilda kläder och ligga i en säng i väntan på att det är din tur att opereras. Du kan få en perifer venkateter i armen för att kunna få läkemedel och dropp direkt i blodet. Du kan också få läkemedel att svälja eller som nässprej.

Rambaserad teknik

Operationen görs när du är sövd eller med lokalbedövning.

Du kommer att få en ram fäst på ditt huvud. Ramen skruvas fast på fyra punkter, två i pannan och två i bakhuvudet. Innan ramen skruvas fast får du lokalbedövning på alla fyra punkterna. Det kan svida och göra ont att få lokalbedövningen och därför erbjuds du först smärtstillande och lugnande läkemedel. Det brukar inte göra ont när ramen skruvas fast, men det stramar hårt och många beskriver det som om de får ett hårt band runt huvudet. Efter några minuter släpper den känslan.

När ramen är fäst görs en datortomografi (DT) eller en undersökning med magnetkamera (MR). Bilderna från undersökningarna granskas av din neurokirurg för att noggrant bestämma det bästa och säkraste stället för att ta biopsin.

Navigationsbaserad teknik

Operationen görs när du är sövd eller med lokalbedövning.

Man gör en datortomografi (DT) eller en undersökning med magnetkamera (MR). Neurokirurgen hittar rätt målpunkt genom av att granska DT- eller MR-bilden, för att noggrant bestämma det bästa och säkraste stället att ta biopsin på.

Inför ingreppet

Vävnadsprovet tas inne på en operationssal där en narkossjuksköterska tar hand om dig. Om ingreppet görs under lokalbedövning får du lugnande läkemedel.

Om du ska sövas får du narkosläkemedlet antingen direkt i blodet eller genom en andningsmask. Det är vanligt att kombinera dessa två sätt.

Narkospersonalen övervakar dig och håller koll på hjärtslagen och andningen under hela operationen.

Så går ingreppet till

Kirurgen borrar ett litet hål i skallbenet. Det brukar inte göra ont, även om du är vaken, men det kan kännas obehagligt. Vävnadsprovet känns inte alls. Det lilla såret sys med ett stygn.

Om du har gjort en stereotaktisk biopsi med ram tas ställningen och ramen av, och ibland behövs enstaka stygn där ramen har suttit fastskruvad.

Vårdpersonalen kommer att meddela dig när du får äta och dricka igen.

Ibland görs en röntgenundersökning innan du lämnar sjukhuset.

Utskrivning

Oftast kan du lämna sjukhuset dagen efter operationen.

Vissa regioner erbjuder fortsatt rehabilitering, antingen medan du ligger på sjukhuset eller i öppenvård, alltså utan att du är inskriven på ett sjukhus.

Innan du lämnar sjukhuset får du en sammanfattning av din vård där.

Sjukskrivning

Det är helt individuellt när du kan börja arbeta igen. Din läkare på sjukhuset hjälper dig med ett första sjukintyg. Om du sedan behöver förlänga sjuks­krivningen kan du prata med din kontaktsjuksköterska eller din ansvariga läkare.

Recept på läkemedel

Innan du lämnar sjukhuset får du en uppdaterad läkemedelslista. Om du behöver fortsätta att ta receptbelagda läkemedel skriver läkaren ut dessa. Receptet skrivs in journalsystemet och skickas elektroniskt till apoteket. Du kan sedan hämta dina läkemedel på vilket apotek du vill.

Dusch och bad

Efter en operation i huvudet får du vänta i 3 dagar innan du kan tvätta håret, men du kan tvätta kroppen innan dess. Vänta med att bada tills operationssåret är läkt. Såret behöver skapa sin nya hud ostört vilket minskar risken för infektioner och ger ett snyggare ärr.

Sårvård

Operationssåret täcks av ett förband. Innan du skrivs ut inspekteras såret och förbandet. Var noga med hygienen om du byter förband, och ta aldrig på såret med händerna.

Stygnen eller agrafferna tas bort 1–2 veckor efter operationen. Innan du skrivs ut kommer du att få veta när och var dina stygn eller agraffer ska tas bort.

Mat, dryck och näring

Det är viktigt att du kommer i gång med regelbundna, näringsrika måltider så snart som möjligt efter operationen. Kroppen behöver energi för att återhämta sig och läka. Prata med personalen på avdelningen eller den ansvariga neurokirurgen om du har svårt att få i dig tillräckligt med mat och dryck.

Fysisk aktivitet

Fysisk aktivitet efter en operation är bra, av flera anledningar:

• få i gång blodcirkulationen, vilket förbättrar sårläkningen och minskar risken för lunginflammation och blodpropp i benen
• få i gång tarmarna och minska risken för förstoppning och illamående

• förbättra lungfunktionen, vilket minskar risken för lunginflammation och slem i lungorna
• minska risken för stela leder och svaga muskler.

Du bör komma i gång och röra på dig så snart som möjligt efter operationen. Personalen visar dig hur du bäst tar dig upp och rör dig på ett säkert sätt.

Det är oftast bra att vara uppe så mycket du orkar och att sitta upp när du äter.

Om du ligger ner mycket bör du röra på fötterna fram och tillbaka. Det ökar blodcirkulationen och minskar risken för till exempel blodpropp.

Köra bil eller andra fordon

Efter operationen ska du vänta med att köra bil i minst 3 månader. Ibland gör tumören att du får fortsatta restriktioner. Diskutera alltid med din läkare innan du börjar köra bil igen.

Flygresor

En tid efter operationen bör du inte flyga. Det beror på att den luft som har kommit in innanför skallbenet under operationen kan påverkas av lufttrycket. Oftast rekommenderas du att vänta i cirka 2 månader, men prata med din läkare eller kontaktsjuksköterska innan du planerar en flygresa.

Om det är sjuktransport med flyg är trycket i kabinen anpassat och du kan lugnt åka hem till ditt hemsjukhus.

Undvik tobak, nikotin och alkohol

Tobaksanvändare får syrebrist i kroppens vävnader, och det är den vanligaste orsaken till komplikationer efter en operation. En annan effekt är att kroppen får sämre förmåga att bilda bindväv, vilket gör att sår läker sämre. Om du slutar använda tobak minskar risken för blodpropp, lunginflammation och sårinfektion och såret kommer att läka bättre. Tobak och nikotin finns i cigaretter, e-cigaretter, snus och upphettade tobaksprodukter. Du bör därför undvika alla produkter med tobak eller nikotin före och efter operationen.

Att dricka alkohol efter en operation ökar risken för komplikationer som sårinfektion, urinvägsinfektion och lunginflammation. Alkohol höjer även blodtrycket och ökar risken för blödning, hjärt- och kärlpåverkan och epileptiska anfall.

Du bör inte dricka alkohol eller använda tobak eller andra nikotinprodukter under minst 4 veckor efter operationen. Avstå gärna längre än så, eftersom alkohol och rökning generellt har negativa effekter på din hälsa.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Hjälp att sluta röka.

Hur mycket och vilka biverkningar du får beror bland annat på hur lång tid operationen tog, hur stor operationen var och om du var sövd eller vaken.

Att genomgå en operation innebär alltid en risk för biverkningar och komplikationer. Vissa biverkningar är vanliga, medan komplikationerna är mer ovanliga. Det är viktigt att du följer råden om egenvård för att minska risken för och hantera eventuella biverkningar och komplikationer efter en operation.

Trötthet

Det är vanligt att känna sig trött och seg när man vaknar upp efter att ha varit sövd. Det tar allt från en halvtimme till 12 timmar för narkosmedlen att lämna kroppen.

Sedan kan du känna dig trött i flera veckor efter en operation, eftersom kroppens återhämtning tar mycket energi.

Illamående

Ibland kan du må illa efter att ha varit sövd eller fått andra läkemedel under operationen. Det går oftast över inom några timmar. Du kan få behandling om illamåendet är besvärligt.

Smärta

Efter en operation i hjärnan är det vanligt att ha ont i huvudet. Efter en operation i ryggmärgen kan du ha ont i både huvudet och ryggen. Det behandlas med smärtstillande läkemedel som kan ges antingen som tabletter eller intravenöst i blodet. Det är viktigt att du får smärtlindring så att du kan återhämta dig snabbt efter operationen.

Förstoppning

Förstoppning är vanligt efter en operation eftersom tarmarnas naturliga arbete kan störas av vissa smärtstillande läkemedel. Förstoppning kan i sin tur leda till illamående, magknip och spänd mage. Besvären brukar försvinna när tarmarna kommer i gång igen efter några dagar. Vid stora besvär kan du behöva ta läkemedel som ökar rörligheten i tarmarna.

Feber

En operation sätter i gång många processer i kroppen och det är normalt att immunförsvaret höjer kroppstemperaturen under några dagar efteråt. Hör av dig till vården om du får feber över 38 grader.

Besvär från urinvägarna

Under längre operationer behöver man ofta sätta in en urinkateter. Det kan ge besvär eller irritation från urinvägarna. Detta går över.

Besvär från luftvägarna

Om du var sövd under operationen hade du ett andningsrör i luftstrupen. Därför kan det skava i halsen efteråt. Detta går oftast över inom några dagar.

Slem produceras i luftrören. När du har varit sövd kan slemmet bli segt och svårare att hosta upp. Besvären kan bli värre om du ligger eller sitter mycket.

För att minska risken för komplikationer är det bra att göra andningsövningar för att vidga lungorna och göra det lättare att hosta upp slemmet. Du ska därför andas 10 djupa andetag i följd varje vaken timme under dagen. Att dricka mycket gör också att slemmet blir lättare att hosta upp. Vårdpersonalen kan hjälpa dig med övningar.

Operationssåret

Området runt operationssåret kan vara lite svullet, rött och ömt i ett par veckor efter operationen. Det är normalt.

Ärr

När stygnen försvinner eller tas bort har huden läkt ihop så att den håller för påfrestningar, men det tar många månader innan ärret får sitt slutliga utseende. Ärr kan bli röda, hårda och upphöjda samt klia, men med tiden bleknar de, sjunker ihop och blir mjuka. Skydda ärret mot sol under minst ett år så undviker du att få pigmentering som inte försvinner.

Det är normalt att ha sämre känsel kring ärret. Känseln kommer oftast tillbaka, men det kan ta lång tid.

Svårt att gapa och tugga

Käkmusklerna fäster högt upp på huvudet. Om de har påverkats av operationen kan du ha svårt att gapa och tugga en tid efteråt. Det är inte farligt och det kommer att bli gradvis bättre. En fysioterapeut eller arbetsterapeut kan hjälpa till med övningar.

Vätska under huden

Ibland läcker ryggmärgsvätska, likvor, ut från operationsöppningen och lägger sig under huden. Vid beröring kan vätskan röra sig och nästan skvalpa. Vätskan kan sitta intill ärret, eller längre ner, till exempel bredvid örat. Detta brukar gå tillbaka av sig självt, men prata med din kontaktsjuksköterska om du upplever besvär, eller om vätskan ökar. Ibland behövs ett tryckförband.

Konstiga ljud i huvudet

Efter en operation i hjärnan kan du besväras av konstiga ljud som ibland beskrivs som ”kluckande” eller ”gnisslande”. Det orsakas av små luftbubblor som finns innanför skallbenet efter operationen. Det är helt ofarligt och går över.

Tillfälliga neurologiska problem

Operationen orsakar svullnad i vävnaden där tumören satt, och du kan till exempel tillfälligt få svårt att röra en kroppsdel. Vanligtvis blir det bättre efter kortisonbehandling i några dagar eller veckor.  

Infektion i såret

Efter en operation finns en liten risk för infektion i såret. Det är därför viktigt att du följer råden om sårvård och hygien.

Tecken på infektion kan komma flera veckor efter operationen och kan vara:

• feber
• ökad smärta
• svullnad och rodnad runt såret
• vätska i såret.

Om du misstänker att såret har blivit infekterat bör du kontakta din kontaktsjuksköterska eller en akutmottagning.

Blodpropp

Det finns en liten risk för blodpropp efter en operation. Du kan därför behöva förebyggande behandling med blodförtunnande läkemedel och stödstrumpor.

Blodproppar kan uppstå i hela kroppen men vanligast är i ett ben (djup ventrombos, DVT) eller en lunga (lungemboli).

Tecken på blodpropp i benet kan vara att benet är ömt, svullet, rött och varmt. Tecken på blodpropp i lungan kan vara andnöd, hosta, håll i sidan som gör ont när du andas in, plötslig smärta i bröstet eller bak i ryggen, trötthet, försämrad ork och feber. Om du upplever dessa symtom ska du söka vård på en akutmottagning för snabb behandling.

Epileptiska anfall

Att ha en tumör i hjärnan, och att opereras för det, innebär lite högre risk för epileptiska anfall. Kontakta din kontaktsjuksköterska om du får ett anfall. Vid ett större anfall som inte ger med sig ska du söka akut vård.

Blödning eller blodpropp i hjärnan

Risken för blödning är väldigt liten, särskilt när det har gått några dagar efter operationen. Tecken på blödning kan vara kraftigt ökad huvudvärk, illamående och kräkningar, nya neurologiska symtom och sänkt medvetande. Ring 112 för ambulans om du får sådana symtom.

I sällsynta fall kan man få en blodpropp, infarkt, i hjärnan i samband med operationen. Symtom av en infarkt beror på vilket område som infarkten uppstått i.

Stroke är ett samlingsnamn för sjukdomar som orsakas av en blödning eller blodpropp i hjärnan.

Permanenta neurologiska skador

I vissa fall innebär en operation en risk för permanenta funktionsnedsättningar. Detta är väldigt individuellt. Om det gäller dig kommer din neurokirurg att berätta det före operationen.

Om man tog ett vävnadsprov vid operationen tar det cirka 14 dagar för patologen att analysera provet. Ibland tar det längre tid beroende på vilka analyser som behövs. När analysen är klar presenteras resultatet på en multidisciplinär konferens, där flera specialister bedömer vad som rekommenderas för just dig.

Återbesök och diagnosbesked

Du kallas till ett samtal med din läkare och kontaktsjuksköterska efter den multidisciplinära konferensen. Samtalet kommer att handla om hur du mår, hur operationen har gått och vad vävnadsprovet visade. Ni kommer även att prata om din diagnos och planera din fortsatta vård.

Vad kan jag göra?

Väntetiden efter en operation tills du får ett diagnosbesked kan för många kännas lång. Här är det viktigt att du försöker fokusera på att må så bra som möjligt, både fysiskt och mentalt. Försök att ägna dig åt avkopplande aktiviteter som meditation och promenader. Genom att skapa en balans mellan information och positiva aktiviteter kan väntan bli lättare att hantera.

Sök gärna stöd från dina närstående och tveka inte att kontakta din kontaktsjuksköterska om du känner att det skulle hjälpa dig.

Cytostatika kallas ibland för cellgifter eller kemoterapi. Läkemedlen är effektiva mot cancerceller men påverkar även friska celler i kroppen, till exempel hårceller och könsceller.

Nyare läkemedel kan vara en kombination av målriktade läkemedel och cytostatika. Dessa riktar in sig mer specifikt mot cancercellerna.

En cytostatikabehandling kan bestå av flera olika läkemedel. Du kan få cytostatika som enda behandling eller i kombination med andra behandlingar, till exempel före eller efter en operation.

Behandlingen ges ofta i omgångar, så kallade kurer, med viss tid emellan. Hur många kurer och hur höga doser du får anpassas efter dig.

Så går det till

Cytostatika får du direkt i blodet genom dropp, pump eller spruta, eller tar som tabletter eller kapslar.

Om du ska få cytostatika genom dropp, får du ofta en tunn slang i ett blodkärl som kan sitta kvar så länge du behöver den. Det kan vara till exempel en subkutan venport eller PICC-line.

Tabletter och kapslar med cytostatika tar du själv hemma.

Så hanterar du läkemedlet

• Förvara läkemedlet skyddat för barn och obehöriga.
• Tabletter får inte delas eller krossas. Kapslar får inte öppnas. Prata med din behandlingssjuksköterska, kontaktsjuksköterska eller apoteket om du har svårt att svälja tabletterna eller kapslarna.
• Använd sked eller handskar när du tar i tabletterna eller kapslarna. Diska skeden, släng handskarna och tvätta händerna direkt efteråt. Detta ska du göra för att skydda andra som kanske rör vid samma ytor som du. Det påverkar inte dig själv om du tar i tabletterna eller kapslarna.
• Tabletter och kapslar som du inte har använt ska du lämna tillbaka till ett apotek.

Vanligt att lämna blodprov

Behandlingen med cytostatika kan göra att du får sämre blodvärden. Det är därför vanligt att lämna blodprov i samband med behandlingen. Vilka prover och hur ofta de kontrolleras beror på vilken typ av behandling du får och hur du reagerar på den.

Du får veta om något behöver ändras

Om något behöver ändras kontaktas du. Om du inte hör något fortsätter du din behandling som planerat och lämnar blodprover enligt remissen.

I vissa regioner kan du se dina provsvar om du loggar in på 1177. Det är då viktigt att veta att dina värden kan avvika från normalvärdena för personer som inte behandlas mot cancer. Du behöver inte bli orolig om dina värden avviker, utan lita på att läkaren hör av sig om något behöver ändras.

Du kan få biverkningar

Cytostatika påverkar även friska celler, vilket kan ge olika biverkningar. Exempel på biverkningar av cytostatika är illamående, håravfall och ökad infektionskänslighet.

Vi människor reagerar olika på läkemedel. Därför går det inte alltid att säga vilka biverkningar du kommer att få. I beskrivningen av läkemedlet ser du vilka biverkningar din behandling kan ge. Det är olika hur länge man har biverkningar. För en del kan det ta flera år efter avslutad behandling innan biverkningarna försvinner helt.

Vissa biverkningar går att förebygga. Du kan därför ordineras ytterligare läkemedel mot till exempel illamående eller allergiska reaktioner.

Hantera kroppsvätskor säkert för att skydda andra

Kroppen gör sig av med resterna av cytostatikan genom olika kroppsvätskor, till exempel urin och avföring. Mängden cytostatika i kroppsvätskorna är störst direkt efter en kur. Olika läkemedel tar olika lång tid att få ur kroppen.

Generellt gäller att du bör vara försiktig med dina kroppsvätskor under behandlingen och de 7 första dygnen efter att behandlingen är slut, för att skydda personer i din omgivning. Du kan få andra råd från vårdpersonalen.

Tvätt och hygien

• Om någon annan hanterar dina kroppsvätskor ska hen alltid använda engångshandskar.
• Om du svettas så att kläder och lakan blir blöta bör du duscha och byta kläder och sängkläder.
• Tvätta kläder och tyger som har fått spill av kroppsvätskor direkt om det går, helst separat. Använd vanligt tvättmedel. Om du inte kan tvätta direkt, förvara dem i en sluten plastpåse så länge.
• Sitt ner på toaletten för att undvika att stänka urin. Fäll ner locket innan du spolar, och spola två gånger. Om du använder mulltoalett, utedass eller torrtoalett, strö kalk eller toalettströ efter besöket.
• Cytostatika kan även finnas i sperma, men man vet inte exakt hur länge det finns kvar. Rekommendationen är att du som är man använder kondom vid sex inom 72 timmar, alltså cirka 3 dygn, efter att du har fått behandling för att skydda din partner. Kondom ger också ett bra skydd mot infektioner.

Slänga avfall

• Torka upp spill av kroppsvätskor med papper eller en trasa som du kan kasta. Lägg avfallet i en plastpåse, knyt ihop den och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall. Tvätta ytan med rengöringsmedel och vatten.
• Lägg inkontinensskydd, blöjor och stomipåsar i en plastpåse och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall.
• Om du har urinkateter, byt påse istället för att tömma den. När du har kopplat bort den använda påsen, gör en knut på kopplingsslangen. Lägg kateterpåsen med slang i en plastpåse och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall.

Undvik graviditet och amning

Cytostatikan kan skada spermierna, eller fostret i magen om du blir gravid. Risken för graviditet finns även om du får behandling som kan påverka fertiliteten. Använd därför preventivmedel så länge cancerbehandlingen pågår och en tid efteråt. Ibland behövs dubbelt skydd, eftersom biverkningar som diarré eller direkt påverkan av cytostatikan kan göra att p-piller inte räcker som ensamt skydd. Ibland är p-piller inte heller lämpligt. Kondom kan rekommenderas både som preventivmedel och för att skydda sköra slemhinnor.

Prata med din läkare om vilket preventivmedel som blir bäst för dig. Läkaren kan också svara på hur länge efter behandlingen du bör vänta med att försöka få barn.

Cytostatikan kan gå över i bröstmjölk. Därför ska du inte amma under behandlingen och en tid efteråt. Hur lång tid beror på vilka läkemedel du får.

Andra läkemedel, naturläkemedel och kosttillskott

Du kan behöva göra uppehåll med dina vanliga läkemedel under cytostatikabehandlingen, eller ändra dosen. Du och din läkare pratar om det innan behandlingen startar. Din läkare behöver också veta om du ändrar något i din vanliga medicinering medan du får behandling mot cancer.

Viktigt att berätta vad du använder

Berätta om du tar naturläkemedel eller kosttillskott. Effekten av vissa cytostatika kan påverkas av vissa livsmedel och preparat, till exempel grapefrukt, grapefruktjuice, johannesört och granatäpplen. Effekten kan bli både förstärkt och försvagad och din läkare behöver därför veta vad du använder.

Sköt om din munhälsa

Det är viktigt att sköta om din munhälsa under tiden du behandlas med cytostatika. Använd en mjuk tandborste och mild tandkräm för att förebygga besvär.

Att gå till tandläkaren

Oftast går det bra att gå till tandläkaren för en vanlig kontroll under cytostatikabehandlingen. Men prata med din läkare före större ingrepp som att göra en rotfyllning eller dra ut en tand. Undvik att gå till tandhygienisten när du är som mest infektionskänslig. 

Prata med din läkare innan du går till tandläkaren och berätta för din tandläkare att du behandlas med cytostatika.

Övrigt att tänka på

• Om du behöver vaccinera dig, fråga din läkare om det går bra och i så fall när.
• Behandlingen är inget hinder för att få massage, men din sjukdom kan vara det. Prata med din läkare. Beröring och taktil massage går alltid bra.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Behandling med cytostatika vid cancer och Att lämna blodprov.

Om du är orolig för att må illa eller har besvärats av illamående tidigare, berätta det för din kontaktsjuksköterska så att din förebyggande behandling kan anpassas.

Det finns effektiva läkemedel

Följ den ordination av läkemedel som du får inför cytostatikabehandlingen, särskilt vid första behandlingstillfället.

Utöver förebyggande kan du också få extra läkemedel som du kan ta vid behov upp till en viss maxdos. Om ditt illamående förvärras av mat kan du få läkemedel att ta 20–30 minuter före huvudmåltiderna.

Berätta för din kontaktsjuksköterska om du inte kan ta läkemedlen eller om du mår illa trots att du har tagit dina ordinerade läkemedel.

Registrera hur du mår

Det är lätt att glömma hur man har mått om det har gått en tid mellan cytostatikabehandlingarna. Det kan då vara till hjälp att fylla i en illamåendedagbok. I samband med nästa behandling kan du tillsammans med vårdpersonalen utvärdera din behandling mot illamående. Om kontaktsjuksköterskan vet hur du har mått är det lättare att ge personliga råd eller justera behandlingen mot illamående. Dagboken går att få digitalt i Min vårdplan eller på papper.

Du kan också svara på frågor i Min vårdplan för att ta reda på om det finns något annat än cytostatikan som utlöser eller förvärrar ditt illamående och som du kan försöka undvika. Frågorna kan hjälpa dig att förstå vad som kan förebygga och lindra illamåendet.

Vad kan jag göra själv?

Du kan göra mycket själv för att förebygga eller lindra illamående. Det finns inte alltid tydliga bevis i forskningen för vad som hjälper, men metoderna som nämns här är ofarliga och kan göra att du mår bättre. Pröva dig fram för att se vad som passar dig.

Allmänna råd

• Fysisk aktivitet – ta till exempel en promenad.
• Frisk luft – var utomhus om du kan. Inför måltiderna kan det kännas skönt att vädra rummet.
• Avspänning – det finns olika program och tekniker du kan testa.
• Vila efter måltiderna, gärna med några extra kuddar under huvudet eller höjd huvudända.

Råd om mat och dryck

Även om läkemedlen är effektiva mot illamående kan du fortfarande ha nedsatt matlust på grund av smakförändringar och vara känsligare än vanligt för matens konsistens. Om du har svårt att äta kan du behöva anpassa maten efter dina egna förutsättningar och kan behöva hjälp av en dietist. Här är några allmänna råd som kan förebygga och lindra illamående:

Ät och drick ofta och i små mängder

• Drick klunkvis och ät små mängder vid många tillfällen under dagen.
• Vänta inte mer än två timmar mellan måltiderna.
• Vänta inte tills du blir hungrig, det kan förvärra illamående.

Se till att få i dig tillräckligt med vätska

• Det är viktigt att du får i dig tillräckligt med vätska, särskilt om du kräks eller är förstoppad. Annars kan du bli uttorkad och må dåligt av det.
• Klara drycker som vatten, mineralvatten, te, örtte, buljong och juice kan vara lättare att dricka.
• Det kan kännas bra att suga på isbitar.

Anpassa vad du äter

Många upplever att vissa typer av mat fungerar bättre när man mår illa. Pröva gärna

• kall mat, till exempel nyponsoppa, saftsoppa, kräm med mjölk, smoothies eller kalla kokta ägg
• salt mat, till exempel sill, ansjovis, oliver, kaviar, salta kex, popcorn, salta pinnar eller salta nötter
• lättare maträtter, till exempel soppa och smörgås, avokado med keso, kalla grönsaker eller fil eller yoghurt med flingor.

Anpassa dina vanor efter vad som känns bäst

• Om du mår illa när du vaknar, pröva att äta eller dricka något litet innan du stiger upp.
• Stekt mat ger matos som kan upplevas som obehagligt. Välj hellre kokt, ugnsstekt eller kall mat.
• Om det är möjligt, undvik att laga mat själv. Ha matlådor i frysen.
• Ät inte din favoritmat när du mår illa för att undvika att koppla ihop den med illamående i framtiden.

Alternativa behandlingsmetoder

Många undrar om alternativa behandlingsmetoder kan hjälpa dem. Den forskning som finns idag kan inte tydligt visa att dessa är effektiva mot cancerrelaterat illamående.

Kropp- och själmetoder som yoga och mindfulness och alternativa behandlingar som akupressur (åksjukeband) och akupunktur är inte skadliga och kan göra att du mår bättre, även om de inte har en bevisad effekt på illamående vid cytostatikabehandling.

Metoder som innehåller naturläkemedel, kosttillskott eller andra alternativa behandlingar ska du alltid diskutera med din läkare eftersom det kan påverka din behandling mot cancern.

Hur ska jag förbereda mig?

Ta gärna med något att läsa eller lyssna på, till exempel böcker, musik eller radioprogram.

Vanligtvis får närstående följa med, men tänk på att visa hänsyn till andra patienter. Närstående som känner sig sjuka ska stanna hemma. Ibland gäller särskilda restriktioner.

Både patienter och personal kan vara känsliga mot lukter. Ta därför inte med kryddstark mat eller doftande blommor och ha inte på dig parfym.

Prata med kontaktsjuksköterskan eller den behandlingsansvariga

sjuksköterskan om du har frågor om vad som gäller där du ska få behandling. 

Så går det till

Du kommer till sjukhuset samma dag som du ska få behandlingen.

Behandlingen ges på en avdelning där patienter med olika typer av cancer behandlas. En sjuksköterska ansvarar för dig och din behandling.

Läkemedlet ges som antingen spruta eller dropp. Droppet ges genom en slang eller dosa kopplad till ett blodkärl. Slangen eller dosan kallas infart.

Om du får dropp tar det allt mellan 10 minuter och några timmar, beroende på vilken behandling du får. Då får du en plats i en säng eller en bekväm stol. Det är bra att dricka extra vätska i samband med behandlingen.

Ibland behöver du få cytostatika under en längre tid och kan då få gå hem med dropp via en bärbar infusionspump, även kallad infusor. När pumpen ska tas bort får du hjälp av hemsjukvården eller på sjukhuset. Ibland kan du även få lära dig att koppla bort pumpen själv.

Hur mår jag efteråt?

De flesta som får behandling kan gå hem samma dag.

Efter vissa behandlingar är det viktigt med övervakning. Då kan du behöva stanna kvar på sjukhuset i något eller några dygn.

Du får inte gå från avdelningen förrän behandlingen och efterkontrollerna är klara.

Bra att veta

Vårdpersonalen följer skyddsföreskrifter under behandlingen. Till exempel använder de speciella skyddskläder när de hanterar cytostatika.

En tumör i hjärnan eller ryggmärgen kan orsaka svullnad, ödem, i området där den sitter. Det leder till ökade symtom. Du kan få behandling med kortison för att minska svullnaden, vilket ofta gör att du mår bättre och känner dig piggare. Kortison kan till exempel vara effektivt om du har ont i huvudet eller mår illa. Behandlingen kan vara kortvarig eller behövas under en längre tid.

Kortison kan ge biverkningar

Kortison är ett läkemedel som liknar kroppens eget hormon, kortisol. Ofta utsöndras kortisol när du behöver öka dina kroppsfunktioner, till exempel skynda dig till bussen, om du skadar dig eller vid en operation. Kortisonet har därför effekter på flera organsystem i kroppen.

Du kan få biverkningar, men det varierar vilka och hur besvärande de är. En högre dos och en behandlingsperiod på mer än 3–4 veckor ger oftast andra biverkningar än behandling med lägre dos eller under kort tid.

Tillsammans med din läkare väger du risken för biverkningar mot fördelarna med behandlingen.

Råd för att förebygga biverkningar

• Rör på dig för att behålla muskelstyrkan, belasta skelettet, motverka trötthet och öka välbefinnandet.
• Om du har risk för benskörhet, osteoporos, kan du få skelettstärkande behandling.
• Smörj huden med mjukgörande kräm för att förebygga skavsår.
• Ät hälsosamt.

Biverkningar som kan förekomma tidigt i behandlingen

Svårt att sova

Under kortisonbehandlingen kan du få svårt att sova. Besvären är tydligast när du börjar kortisonbehandlingen och vid höga doser, och brukar sedan avta med tiden.

Om du tar kortison två gånger under dagen kan du ta den andra dosen på eftermiddagen i stället för på kvällen. Du kan också försöka att motverka besvären genom att följa råden för goda sömnvanor. Om det inte hjälper kan du kanske pröva sömntabletter. Fråga din kontaktsjuksköterska eller läkare efter råd.

Förändrat humör och oro

Ditt humör kan påverkas, så att du känner dig till exempel upprymd, pigg, nedstämd, orolig eller inte kan koppla av. Det är då viktigt att du berättar detta för din kontaktsjuksköterska eller läkare.

Magbesvär

Det finns en risk för magkatarr och magsår vid behandling med kortison. För att skydda slemhinnan i magsäcken kan du få förebyggande behandling med läkemedel. Du kan också få andra besvär, som förstoppning och diarré. Ta din kortisondos i samband med en måltid för att minska risken för det.

Infektionskänslighet

Kortison dämpar immunförsvarets reaktioner och motverkar inflammation. Det gör också att du blir mer känslig för vissa infektioner, samtidigt som symtomen på infektion kan bli mindre tydliga. Oftast räcker det att du följer allmänna råd om god handhygien och undviker att umgås med personer som är sjuka.

Det finns en ökad risk för att få bältros. Om du får symtom på bältros bör du uppsöka läkare för snabb bedömning och start av behandling. Symtom på bältros är till exempel brännande smärta i huden och vätskefyllda blåsor.

Ökad aptit och högre blodsocker

Kortisonet kan göra att kroppen får svårt att reglera blodsockret, särskilt vid höga doser eller behandling under längre tid. Det är också vanligt att få ökad aptit och sug efter sötsaker. Det är för att kroppen blir lite stressad av kortisonet och tror att du behöver mer energi än vad du gör. Det är därför viktigt att du äter hälsosamt och undviker för mycket socker.

Tecken på högt blodsocker kan vara att du blir trött, är ovanligt törstig, kissar mer än vanligt, får klåda eller ser dimmigt. Om du misstänker att du har fått högt blodsocker ska du kontakta din kontaktsjuksköterska eller vårdcentral.

Akne

Kortisonbehandlingen kan orsaka akne eftersom talgkörtlarna i huden lättare stängs. Det kan vara besvärligt, men är ofarligt och försvinner när behandlingen avslutas.

Vaccinationer

Vissa vaccinationer är olämpliga att ta medan du får kortisonbehandling, exempelvis vaccin mot tuberkulos, gula febern, vattkoppor och mässling. Anledningen är att kroppen inte kan skapa antikroppar och hantera vaccinet korrekt, och det är därför helt onödigt att ta det under kortisonbehandling. Berätta därför alltid att du behandlas med kortison om du ska vaccineras. Det finns inget hinder för vaccination mot säsongsinfluensa, covid-19 eller lunginflammation.

Behandlingen behöver trappas ner

Kroppens eget kortison kallas för kortisol och produceras i binjurarna. Kortisol är ett hormon som har stor betydelse för många funktioner i kroppen, bland annat omsättningen av socker, fett och protein, salt- och vätskebalansen och immunförsvaret.

När kortison tillförs som läkemedel producerar binjurarna mindre kortisol. Så länge kortison tillförs i tillräcklig dos uppstår ingen brist på hormonet i kroppen. Men när kortisonbehandlingen ska avslutas behöver du trappa ner gradvis, så att kroppen hinner få i gång sin egen produktion av kortisol. Ju längre behandlingen har pågått, desto långsammare måste den trappas ner. Det är därför viktigt att följa den dosering som du fått av din läkare och att du inte plötsligt avslutar kortisonbehandlingen.

Symtom vid kortisolbrist är trötthet, svaghet, ont i leder och muskler, ont i huvudet, illamående, aptitlöshet och lågt blodtryck som kan märkas som yrsel när du reser dig upp. Om bristen uppstår snabbt kan du bli allmänpåverkad, kräkas och få ont i magen och feber. Det är ett allvarligt tillstånd och du ska akut söka vård.

Behandling med kortison under längre tid

Kortisonbehandling i mer än 3–4 veckor innebär högre risk för biverkningar. Exempel på biverkningar du kan få:

• Benskörhet.
• Rubbad saltbalans i kroppen.
• Rundare ansiktsform.
• Svullnad i kroppen.
• Mer fett runt magen.
• Minskad muskelmassa.
• Skör hud med bristningar och tendens till blåmärken.
• Sämre förmåga att läka sår.
• Förändrad sexuell förmåga och lust.

Mindre vanliga biverkningar

• Grön starr.
• Grå starr.

Vid höga doser kan du också få psykiska biverkningar som depression eller mani.

Viktigt att komma ihåg när du tar kortison en längre tid

• Ta tabletterna varje dag, om inte din läkare har ordinerat något annat.
• Berätta alltid att du behandlas med kortison när du söker vård eller går till tandläkaren.
• Berätta att du har behandlats med kortison under längre tid när du söker vård eller går till tandläkaren, även första året efter behandlingens slut.
• Innan binjurarna producerar kortisol som vanligt igen kan du tillfälligt behöva extra kortison om du får en infektion med feber, ska opereras eller råkar ut för en större olycka eller någon annan större fysisk påfrestning.

Strålbehandlingen skadar cancercellerna så att de har svårt att reparera sig. Även de friska cellerna skadas, men de har lättare att reparera sig.

På den multidisciplinära konferensen, MDK, gör specialisterna en helhetsbedömning och ger en rekommendation om vilken form av strålbehandling som är bäst för just dig och din tumörtyp. Det är sedan du tillsammans med din onkolog som fattar beslut om att tacka ja eller nej till behandlingen.

Du får strålningen precis där tumören sitter, med en liten marginal omkring. Strålningen kommer från en apparat som står placerad en bit från kroppen. Det kallas yttre strålbehandling.

Strålbehandlingen ges en gång varje vardag i 2–6 veckor.

Förberedelser

Du behöver ligga i exakt samma position under varje strålbehandling, och därför tillverkar man en fixation som passar just för dig. Om du ska få strålbehandling mot hjärnan eller övre delen av ryggmärgen ser fixationen ut som en mask och ska sitta över huvudet och ansiktet.

Du får även göra en röntgenundersökning som används som underlag för att planera behandlingen.

Så går det till

När du ska få strålbehandling får du ligga på en brits i ett behandlingsrum. Sjuksköterskorna ställer in strålapparaten så att behandlingen riktas mot rätt område på kroppen. Sedan går de till ett rum intill där de övervakar behandlingen via en tv-skärm. Innan de går får du veta hur du ska signalera om något känns konstigt. De kan då avbryta behandlingen.

Det gör inte ont att få strålningen och själva behandlingen tar bara ett par minuter. Varje besök tar knappt en halvtimme.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Strålbehandling.
> Se filmer på youtube.com. Sök på Strålbehandling – så går det till eller Andningsstyrd strålbehandling.

Ibland bedöms protonstrålbehandling vara ett bättre alternativ. Då erbjuds du en sådan behandling via remiss till onkologkliniken på ditt närmaste universitetssjukhus. Där tar man slutlig ställning till om protonstrålbehandlingen är lämpligast och planerar i så fall dosen för den. Ditt fall diskuteras även på en nationell multidisciplinär konferens där alla universitetskliniker deltar.

Stråldosen och effekten är likvärdig den som ges vid vanlig strålbehandling med fotoner. Skillnaden är att strålningen bättre koncentreras till själva tumören, och ger mindre stråldos till den friska vävnaden. Förhoppningen är att detta ska minska risken för biverkningar.

Strålbehandling med protoner ges på Skandionkliniken i Uppsala. Det är Sveriges regioner som äger kliniken gemensamt.

> Se en film på youtube.com om hur det går till att få behandling med protonstrålning på Skandionkliniken i Uppsala. Sök på Skandionkliniken.

Det är vanligast att biverkningarna kommer efter ett par veckors behandling, men de kan också komma längre fram eller till och med när strålbehandlingen är avslutad. De flesta biverkningar avtar långsamt efter strålbehandlingens slut. Ibland kan det ta lång tid.

Vilka biverkningar du får beror på ditt allmäntillstånd när behandlingen startar och vilket område som strålbehandlas.

Många biverkningar beror på den svullnad som behandlingen orsakar. Den behandlas oftast med kortison.

Vanliga biverkningar

De vanligaste biverkningarna av strålbehandling mot hjärnan är:

• trötthet, fatigue
• illamående
• minskad aptit
• huvudvärk
• tryck eller tyngdkänsla i huvudet
• hjärntrötthet.

De vanligaste biverkningarna av strålbehandling mot ryggmärgen är:

• trötthet, fatigue
• minskad aptit
• biverkningar från svalget, halsen eller magen, om dessa områden har strålats
• illamående.

Övriga biverkningar

Ökning av tidigare symtom

Symtom du har eller har haft kan bli värre eller komma tillbaka under eller efter strålbehandlingsperioden. Det beror på den lokala svullnad som strålningen orsakar. Ofta behövs kortisonbehandling för att minska svullnaden.

Känslig hud

Mot slutet av behandlingsperioden kan huden rodna i det strålade området. Om hudreaktionen blir kraftig kan du få recept på kortisonkräm.

Håravfall

Vid strålbehandling påverkas hårtillväxten, och det är vanligt att håret faller av i fläckar. Det brukar märkas efter några veckors behandling. Om du får en hög stråldos kan det göra att håret inte växer ut igen.

Sena biverkningar

Sena biverkningar kan komma några månader eller flera år efter att behandlingen är slut. De kan upplevas på olika sätt och beror bland annat på vilket område på kroppen som har strålats. Om du har fått strålbehandling mot hjärnan kan du till exempel få problem med inlärning och minne. Om du har fått strålbehandling mot nedre delen av ryggmärgen kan du till exempel få problem med urinblåsan och tarmarna.

Kör inte bil under strålningsperioden

Du ska inte köra bil under perioden då du får strålbehandling. Prata alltid med din läkare innan du börjar köra bil igen.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Strålbehandling.

Behandling med stereotaktisk strålning är en typ av riktad strålbehandling som gör att man kan stråla ett specifikt område med hög dos. Behandlingen ges med så kallad gammakniv eller strålkniv. Strålkniven består av många strålkällor som alla är riktade mot en och samma punkt. Behandling med strålkniv ges på Karolinska Universitetssjukhuset i Solna.

Förberedelser

Du kan oftast äta och dricka på behandlingsdagen. Ät gärna frukost innan du kommer till avdelningen, om du inte har fått någon annan information vid inskrivningen.

Montering av ram

På behandlingsdagens morgon sätter man fast en ram på ditt huvud. Ramen fästs med skruvar i skallbenet. Du får lokalbedövning i huden där skruvarna ska sitta. Det kan svida och spänna när du får lokalbedövningen. Ramen sitter kvar på huvudet under hela dagen, och efter behandlingen monteras den av. Av- och påmonteringen kan ge en tryckande huvudvärk, vilket lindras med värktabletter.

Bildtagning

När ramen har fästs på huvudet gör man en undersökning med magnetkamera eller datortomografi. Om det är en kärlmissbildning som ska behandlas görs även en kärlröntgen, en så kallad angiografi. Man tar flera serier av bilder i magnetkameran för att dosplanen ska bli så bra som möjligt.

Dosplanering

Bilderna läggs in i en dosplaneringsdator och används för att rikta strålningen till exakt rätt position i hjärnan. Behandlingen planeras av en läkare och en sjukhusfysiker.

Så går det till

Under behandlingen ligger du på en brits. Det gör inte ont att få strålningen. Behandlingen är i princip helt ljudlös och du kan lyssna på musik eller sova.

Behandlingen utförs av ett team som består av neurokirurg, onkolog, neuroradiolog, sjukhusfysiker och sjuksköterska. När strålningen ges är du ensam i rummet. Personalen är i rummet bredvid och ser dig genom en kamera och ett fönster. Du kan när som helst prata med personalen via en mikrofon.

Efter behandlingen tas ramen av och du får ett bandage runt huvudet där ramen har suttit. Du får stanna på vårdavdelningen i några timmar för observation.

Behandlingen med alla delmoment tar ofta en hel dag.