Tumörer i centrala nervsystemet /WF

I Min vårdplan får du information om din sjukdom, behandling och rehabilitering och dina rättigheter. Du får också individuellt anpassade råd om egenvård, alltså vad du kan göra själv för att må bättre och sådant som sjukvården överlåter åt dig att göra. Råden du får i Min vårdplan ska vara kopplade till den planering du och vårdpersonalen gör tillsammans, så att du själv kan medverka på bästa sätt i din rehabilitering. Det ska vara tydligt för dig vilken planering som gäller.

Min vårdplan ska bidra till att du

• känner dig trygg, informerad och delaktig
• har inflytande över det som är viktigt för dig
• förstår vad som händer i din vård och behandling
• vet hur du kan stärka din hälsa före, under, mellan och efter behandlingsperioderna.

Du och kontaktsjuksköterskan, eller annan vårdpersonal, uppdaterar Min vårdplan tillsammans när vården och behandlingen ändras på ett sätt som har betydelse för dig.

Vad innehåller Min vårdplan?

Innehållet i Min vårdplan anpassas efter dina behov och önskemål. Det betyder att alla patienter har olika Min vårdplan. Du kan också bidra själv genom att skatta hur du mår, kommunicera med vårdpersonalen och vara delaktig i planeringen. Viss information är dock alltid med, eftersom den gäller alla som behandlas för din typ av cancer.

Informationen i Min vårdplan går att läsa som en bok från början till slut. Men den är mer tänkt som ett uppslagsverk som du kan komma tillbaka till när planeringen eller förutsättningarna ändras, eller när du vill läsa på om någon del.

Vem tar fram Min vårdplan?

Min vårdplan tas fram av Regionala cancercentrum i samverkan, RCC. Innehållet kvalitetsgranskas och uppdateras regelbundet.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller annan vårdpersonal om du undrar över något i Min vårdplan.

Så kan du förbereda dig

Inför ditt besök kan du förbereda dig genom att skriva ner vad du vill berätta och fråga om. Du kan få fylla i ett formulär med frågor om hur du mår inför ditt besök.

Tänk igenom detta före besöket:

• Vilka är dina förväntningar på besöket?
• Är det något särskilt som besvärar dig?
• Vad är viktigt för dig just nu?
• Vilka frågor vill du ha svar på?

Du har rätt att förstå

När du besöker vården är det viktigt att du förstår vad som sägs och vad det innebär. Du har rätt att få information som är anpassad till dig. Du kan till exempel få hjälp av en tolk om du har nedsatt syn eller hörsel, eller om du har svårt att tala eller förstå svenska. Kontakta mottagningen före besöket och säg att du behöver en tolk. Om du har svårt att förstå information på grund av en funktionsnedsättning kan du ibland få hjälp av en arbetsterapeut.

Ha gärna med dig en närstående, som kan vara ett stöd och hjälpa till att komma ihåg vad som sägs. Det är alltid du som bestämmer om dina närstående ska få ta del av informationen. Personalen kommer att fråga vem de får lämna uppgifter till. Avsluta gärna mötet med att repetera vad du har uppfattat och stäm av att du har förstått rätt.

Om du har svårt att förstå informationen i Min vårdplan eller på andra webbsidor kan du använda ett verktyg i webbläsaren för att översätta det du ser på skärmen till ditt språk. Fråga vårdpersonalen hur du kan göra.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Tolkning till mitt språk eller Tolktjänster för dig som har en funktionsnedsättning.

Du kan erbjudas ett digitalt vårdmöte

Vissa mottagningar erbjuder digitala vårdmöten. Då kopplar du upp dig via telefon, surfplatta eller dator till ett videosamtal med vården. Ett digitalt vårdmöte fungerar som ett vanligt besök, men du behöver inte åka till sjukhuset för att träffa till exempel din kontaktsjuksköterska, läkare eller fysioterapeut.

Du kan behöva gå igenom undersökningar och provtagningar i anslutning till digitala vårdmöten. I så fall får du veta hur du ska göra.

Du har rätt att vara delaktig

Du har rätt att vara delaktig i din vård och få information om

• ditt hälsotillstånd
• vilka alternativ du har för undersökningar, vård och behandlingar
• vilka för- och nackdelar som finns med olika undersökningar och behandlingar
• när och hur du ska få svar på dina undersökningar och provtagningar
• när och hur du kan förvänta dig att få vård och hjälp vid biverkningar och symtom
• vart du ska vända dig om du blir sämre
• vilken vård du kan behöva efter behandlingen och hur uppföljningen ser ut
• vad du kan göra själv eller med hjälp av en närstående eller personlig assistent.

Genom att vara delaktig ökar du möjligheten att påverka och få det stöd du behöver.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Tips inför ditt besök i vården och Videosamtal med vården.

Var källkritisk

Det forskas mycket om cancer. Kunskapen om olika typer av cancer ökar därför snabbt, liksom tillgången på nya effektiva behandlingar. Men det krävs mycket kunskap för att tolka forskningsresultat. Därför återges slutsatserna från forskningen inte alltid helt korrekt i medierna. Ovetenskapliga och rent felaktiga uppgifter om cancer och cancerbehandlingar kan också få stor spridning i till exempel sociala medier. Det är därför viktigt att du tar ställning till om källan till informationen verkar trovärdig och pålitlig. Utvecklingen går också så snabbt att det är viktigt att ta reda på när informationen eller forskningen de hänvisar till publicerades.

Vilka informationskällor finns?

Vården i Sverige utgår från vårdprogram och nationella riktlinjer där aktuell och bästa tillgängliga kunskap finns samlad. Det du läser i Min vårdplan stämmer överens med vad som står i de nationella vårdprogrammen för cancersjukdomar och ska spegla den vård som ges vid svenska sjukhus. Dessutom är innehållet utvalt så att du bara får den information som är aktuell för dig.

Min vårdplan innehåller även länkar till andra webbplatser med innehåll som är kontrollerat och faktagranskat, till exempel 1177 och Livsmedelsverket.

Ibland vill du kanske läsa mer om sjukdomen. En del läser då direkt i vårdprogrammen eller i nationella kvalitetsregister. Det är viktigt att tänka på att informationen som står där är avsedd för vårdpersonal och beskriver hur det ser ut på gruppnivå. Information från register kan också behöva tolkas i ett sammanhang, till exempel när data samlades in.

Patientföreningarna kan vara en bra källa till information. Ibland kan man via deras webbplatser ställa frågor till en expert eller en chattbot, eller prata med andra som har samma sjukdom som du. Tänk på att den som svarar på frågorna inte har all information om just dig och din sjukdom och sällan kan ge exakta svar om din situation.

Fråga vårdpersonalen om du är osäker

Fråga gärna vårdpersonalen om du känner dig osäker på något du har läst om cancer, till exempel på internet.

Du och dina närstående kan även kontakta Cancerlinjen eller Cancerrådgivningen, där erfaren vårdpersonal svarar på allmänna frågor om cancer.

Cancerlinjen, Cancerfonden

> Webbplats: cancerfonden.se. Sök på Cancerlinjen.
> Telefon: 010-199 10 10

Cancerrådgivningen

> Webbplats med chatt: cancercentrum.se. Sök på Cancerrådgivningen.
> Telefon: 08-123 138 00

När du är inloggad på 1177 har du tillgång till tjänster som kompletterar informationen i Min vårdplan. Du kan till exempel

• se dina bokade tider, på de mottagningar som använder denna tjänst och som du eller vården lägger till under rubriken Mottagningar
• hantera dina läkarintyg och läkarutlåtanden 
• se och förnya dina recept om mottagningen är ansluten
• se hur långt du har kvar till frikort genom högkostnadsskyddet för läkemedel
• läsa delar av din journal.

Du väljer vilket innehåll du vill se

Du kommer aldrig direkt in i något av dessa system när du loggar in på 1177. Innehållet ligger dolt under olika ikoner eller flikar och du väljer aktivt vad du vill se.

Det varierar mellan olika regioner hur mycket och vilken information man kan se inloggad på 1177. Fråga vårdpersonalen om du undrar vilka tjänster som erbjuds. Vissa regioner använder andra appar och system som kan vara kopplade till 1177 eller användas fristående.

Viktigt att veta när du läser din journal

När du söker och får vård dokumenteras det i en journal. Syftet är att vårdpersonalen ska få tillräckligt med information om dig och din vård, så att vården blir så bra och säker som möjligt. Journalen är ett arbetsredskap för vårdpersonalen och kan därför vara svår att förstå.

När du öppnar Journalen i 1177 kan du välja att se även det nyaste innehållet som kanske inte har hunnit vidimeras, alltså kontrolleras, av den ansvariga vårdpersonalen. Den kan också innehålla ny information som du ännu inte har hunnit få höra av vårdpersonalen.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har frågor eller tankar om något du har läst i din journal.   

Som vårdnadshavare kan du vara ombud och läsa barnets journal tills barnet har fyllt 13 år. Därefter kan du få förlängd tillgång i samråd med vården. Ungdomar kan själva läsa sin journal från 16 års ålder.

> Läs mer på 1177.se. Sök på När du loggar in på 1177
> Läs mer på 1177.se. Sök på Så gör du för att boka, omboka eller avboka en tid och Läs din journal på 1177.

Allmänläkaren är specialist i allmänmedicin och arbetar på vårdcentralen. När du inte behöver specialiserad cancervård ska du få en remiss till din läkare på vårdcentralen. Allmänläkaren har det medicinska huvudansvaret för allt som inte rör cancersjukdomen eller annan specialiserad vård. Allmänläkaren kallas även distriktsläkare eller husläkare.

Arbetsterapeuten kan stödja dig i att hitta nya sätt att utföra aktiviteter i vardagen som du kan uppleva utmanade eller som du inte kan utföra. Det kan till exempel handla om anpassningar i hemmet, hjälpmedel för att underlätta eller strategier för att fördela din energi under dygnet.

AT-läkaren är en grundutbildad läkare som arbetar under handledning för att få sin läkarlegitimation.

BT-läkaren är en legitimerad läkare som är i början av sin specialistutbildning.

Dietisten är specialiserad på att ge råd och stöd om mat och näring. Dietisten kan även skriva ut kosttillägg när den vanliga maten inte räcker till.

Distriktssköterskan är en specialistsjuksköterska som du träffar på vårdcentralen, hälsocentralen eller hemma. Du kan få hjälp med bland annat sprutor, omläggning och provtagning. Distriktssköterskan kan även stödja dig att leva hälsosamt under och efter behandlingen.

Fysioterapeuten, även kallad sjukgymnasten, ger råd och stöd om fysisk aktivitet, balans, smärta och andningsbesvär. Fysioterapeuten kan också skapa träningsprogram som är anpassade till dig. Fysioterapeuter kan ha olika specialiteter, till exempel bäckenbottenbesvär. Vissa är även lymfterapeuter.

Kirurgen är en läkare som är specialiserad på operation och ansvarar för vården före och efter en operation.

Klinisk apotekare eller klinisk farmaceut ger råd om ordinationer och hantering av läkemedel.

Kontaktsjuksköterskan har specialistkunskaper om cancervård. Hen stöttar dig och dina närstående med information, råd och samtal om din diagnos, behandling, rehabilitering och uppföljning. Du och din kontaktsjuksköterska går tillsammans igenom planeringen av din vård. Kontaktsjuksköterskan förmedlar kontakt med andra yrkesgrupper inom vården när det behövs, informerar om nästa steg och ansvarar för att lämna över information till andra vårdgivare du träffar, till exempel andra sjukhus, vårdcentraler eller hemtjänsten.

Du kan ha fler än en kontaktsjuksköterska om du får flera behandlingar för din sjukdom. Du kan även ha kontakt med behandlingsansvarig sjuksköterska, behandlingssjuksköterska och omvårdnadsansvarig sjuksköterska.

Kuratorn ger samtalsstöd och kan hjälpa dig och dina närstående att hantera situationen känslomässigt. Kuratorn kan även vägleda dig vidare om du behöver hjälp med ekonomin eller behöver komma i kontakt med myndigheter.

Lymfterapeuten ger råd om och behandlar lymfödem.

Läkaren är ytterst ansvarig för att planera utredningen, ställa diagnos och behandla sjukdomen och ska informera dig om varje steg. Läkaren kallas ibland för fast vårdkontakt eller PAL, patientansvarig läkare.

Narkosläkaren, även kallad anestesiologen, är specialiserad på att söva och övervaka dig under och efter en operation eller undersökning i narkos.

Onkologen är en läkare specialiserad på cancersjukdomar och arbetar med medicinsk behandling och strålbehandling.

Psykologen och psykoterapeuten kan ge samtalsstöd och hjälper dig och dina närstående att hantera situationen känslomässigt.

Rehabiliteringskoordinatorn ger stöd för att du ska kunna återgå till eller påbörja arbete och studier.

Röntgenläkaren eller radiologen är specialiserad på att tolka röntgenbilder.

Sexologen eller sexualrådgivaren kan ge samtalsstöd och råd om sex och samlevnad och stödja sexuell rehabilitering.

Sjuksköterskan har specialistkompetens inom omvårdnad och arbetar med att förbättra, återställa och bevara god hälsa.

Specialistsjuksköterskan är en sjuksköterska med specialistkompetens inom ett område, till exempel onkologi eller kirurgi.

ST-läkaren gör sin specialisttjänstgöring, till exempel inom kirurgi eller onkologi.

Undersköterskan och vårdbiträdet ansvarar för praktisk omvårdnad, till exempel personlig hygien.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Kontaktsjuksköterskan – ditt stöd i vården vid cancer.

Om du är osäker på hur allvarliga dina symtom är eller vart du ska vända dig, ring telefonnummer 1177 Där kan du få råd dygnet runt.

I IPÖ finns information om bland annat

• vårdkontakter, exempelvis besök och telefonsamtal
• undersökningar, exempelvis olika röntgenundersökningar
• behandlingar, exempelvis läkemedel, strålbehandling och operation
• analysresultat, exempelvis blodprover
• ifyllda enkäter, exempelvis svar på frågor om hur du mår.

Din läkare eller sjuksköterska kan skicka en kopia av din IPÖ till dig via 1177. Det du ser i 1177 uppdateras inte automatiskt när din IPÖ ändras. För att se nya uppgifter behöver du få en ny kopia.

Vanliga undersökningar och provtagningar

Vid en utredning av tumör i det centrala nervsystemet är det vanligt att göra följande undersökningar och provtagningar:

• Datortomografi, DT, även kallat skiktröntgen eller CT, av hjärnan eller ryggmärgen.
• Magnetkameraundersökning, MR, av hjärnan eller ryggmärgen.
• Vävnadsprov, som tas vid en operation. Man gör antingen ett mindre ingrepp och tar bara provet, eller en större operation där hela eller delar av tumören tas bort. Vävnaden analyseras sedan i mikroskop.

Ytterligare undersökningar kan behövas. Vilka undersökningar som du behöver beror på vilka symtom du har, vilken typ av tumör som man misstänker och vad tidigare undersökningar visar.

Ibland vill din läkare utesluta att tumören kommer från en cancer någon annanstans i kroppen. Då kan andra delar av kroppen behöva undersökas.

Svaren diskuteras vid en multidisciplinär konferens

När alla svar på dina undersökningar och provtagningar är klara, håller man ofta en multidisciplinär konferens, MDK. Där deltar flera olika specialister som kirurg, röntgenläkare, onkolog, patolog och kontaktsjuksköterska. De bedömer gemensamt resultatet av din utredning och diskuterar fram en rekommendation till nästa steg.

När får jag resultatet?

Under utredningen får du löpande information om nästa steg och får veta ungefär när resultatet av utredningen kommer. Resultatet får du vid ett läkarbesök där du och läkaren gemensamt planerar för nästa steg.

Utredningen följer oftast ett standardiserat vårdförlopp

Utredningen av de flesta cancerdiagnoser ska följa ett standardiserat vårdförlopp, SVF. Det innebär att alla ska utredas och bedömas så lika som möjligt och utan onödig väntan. Vårdförloppet talar om vilka undersökningar som ingår i utredningen av en viss cancerdiagnos och hur lång tid utredningen bör ta.

Ett standardiserat vårdförlopp startar om det finns ett eller flera symtom och provsvar som klassas som välgrundad misstanke om någon cancerdiagnos. Vilka dessa symtom och provsvar är varierar mellan olika typer av cancer. Vårdförloppet avslutas när den första behandlingen startar, eller när cancer kan uteslutas.

Många som utreds enligt standardiserade vårdförlopp visar sig inte ha cancer, utan symtomen beror på något annat. Att utredas enligt ett standardiserat vårdförlopp är därför inte samma sak som att få en cancerdiagnos.

Läs mer på 1177.se. Sök på Att få vård enligt ett vårdförlopp.  

1. Symtom eller bifynd

Du har kommit till sjukvården för att du har symtom eller för att man sett något avvikande vid en undersökning. Beroende på vilken diagnos som misstänks och hur stark misstanken är kan det ta olika lång tid tills utredningen börjar.

2. Utredning med radiologi

Din remiss eller dina symtom är nu bedömda och utredningen går vidare i den fart som rekommenderas för den diagnos man tror att du kan ha. Du får göra olika radiologiska undersökningar.

3. Behandlingsrekommendation

Du får information om vad utredningen visat och förslag på behandling. Du diskuterar förslaget tillsammans med din läkare.

4. Eventuell operation.

Hur länge du bör få vänta på operation står i vårdprogrammet. Under operationen tas ofta ett vävnadsprov för att fastställa diagnosen.

5. MDK

På en multidisciplinär konferens, MDK, diskuterar en expertgrupp vilket behandlingsalternativ som blir bäst för dig. Beroende på vad undersökningarna har visat kan en MDK ibland göras innan operationen.

6. Diagnosbesked

Du får en sammanfattning av utredningen och information om vad ett eventuellt vävnadsprov har visat. Detta betyder att du får veta din diagnos och vilken fortsatt behandling som rekommenderas.

7. Eventuell onkologisk behandling

Du kan komma att erbjudas strålning, cytostatika eller annan onkologisk behandling.

Du träffar ditt onkologiska team och går hos dem tills din onkologiska behandling avslutas.

Kontroller görs regelbundet och du diskuterar hela tiden dina behov av stöd, omsorg, omvårdnad och rehabilitering med din kontaktsjuksköterska.

Om du och dina närstående behöver får ni kontakt med andra i teamet, till exempel arbetsterapeut eller kurator.

8. Uppföljning

Uppföljningen beror dels på din diagnos och på vad olika undersökningar har visat, dels på vilka behov du och dina närstående har av stöd och rehabilitering.

Om något ändras kommer ditt fall diskuteras igen på en MDK, där man på nytt försöker hitta bästa behandling.

Hjärnan och ryggmärgen består av nervceller och nervtrådar som kallas grå och vit substans. I den grå substansen finns nervcellernas cellkroppar. Den vita substansen innehåller nervtrådar som är omgivna av stödjeceller, så kallade gliaceller. Nervtrådarna skickar vidare nervsignaler. I hjärnan ligger den grå och vita substansen skyddad innanför skallbenet, och ryggmärgen ligger skyddad i ryggradens kotor. Hjärnan och ryggmärgen skyddas även av tre hinnor, de så kallade hjärnhinnorna och ryggmärgshinnorna.

Nervsignaler går mellan hjärnan och kroppsdelar via ryggmärgen

Nervcellerna skickar signaler genom kroppen mellan olika kroppsdelar och hjärnan. Det kan till exempel vara signaler från huden om att vi känner värme, kyla eller beröring. Det kan också vara signaler till och från olika muskler som gör att vi kan röra på oss.

Ryggmärgens uppgift är att ta emot och skicka vidare nervsignaler mellan hjärnan och resten av kroppen. Ryggmärgen sköter även kroppens reflexer, till exempel reflexen att dra undan handen om du råkar lägga den på något varmt, redan innan du hunnit bli medveten om värmen och smärtan. En skada på ryggmärgen kan hindra nervsignalerna från att skickas vidare.

Signalerna som når hjärnan bearbetas och tolkas, och hjärnan gör oss därmed medvetna om vad vi upplever. Hjärnan skickar också ut signaler om hur kroppen ska reagera på upplevelsen.

Hjärnans lober har olika uppgifter

Hjärnan består av höger och vänster hjärnhalva. Varje halva delas in i delar, så kallade lober som har olika uppgifter. Känsel och rörelser i kroppen styrs av motsatta sidans hjärnhalva. Höger hjärnhalva styr alltså vänster sida av kroppen, och tvärtom.

Frontalloben (pannloben) styr uppmärksamhet, omdöme, beslutsfattande, motivation, problemlösning, kontroll av känslor och socialt beteende, språkligt uttryck (tal) och motorik.

Temporalloben (tinningloben) styr språkförståelse, minne, informationshantering, musikalisk upplevelse och ansiktsigenkänning.

Parietalloben (hjässloben) styr känseluppfattning, rumslig information och rumsuppfattning, höger-vänster-indelning och matematisk förmåga.

Occipitalloben (nackloben) styr hantering och tolkning av synintryck.

Lillhjärnan styr koordination, finmotorik, balans och kroppskontroll.

Hjärnstammen styr känsel och motorik i ansiktet, sväljförmåga, balans, reglering av vakenhet och sömn, andning, blodtryck, hjärtrytm och kroppstemperatur.

Från ryggmärgen går nerver till olika kroppsdelar

Ryggmärgen är uppdelad i olika segment:

• 8 halssegment (cervikala) = C1–C8
• Nerver från halssegmenten går främst till muskler i armarna.
• 12 bröstsegment (torakala) = Th1–Th12
• Nerver från bröstsegmenten går till muskler i bålen.

• 5 ländsegment (lumbala) = L1–L5
• Nerver från ländsegmenten går till benen.
• 5 sittbenssegment (sakrala) = S1–S5

Från sittbenssegmenten går nerver som är viktiga för urinblåsans och tarmarnas funktion.

Tumörerna kan uppstå i hjärnan eller ryggmärgen eller spridas dit

Tumörer som uppstår i CNS kan vara primära eller sekundära. Primära tumörer är de tumörer som uppstår i hjärnans eller ryggmärgens egna celler. Sekundära tumörer är metastaser, även kallade dottertumörer, som har spridit sig till hjärnan eller ryggmärgen från en primär tumör i en annan del av kroppen. De båda typerna behandlas på olika sätt. Behandlingen av metastaser beror på vilken primär tumör som metastaserna utgår ifrån. Primära tumörer i CNS sprider sig ytterst sällan till andra delar och organ av kroppen.

I Sverige får cirka 1 500 personer varje år en primär tumör i CNS. Det är runt 2 % av all cancer i Sverige.

Även godartade tumörer kan ge symtom

Tumörerna kan vara godartade eller elakartade, även kallat benigna eller maligna. Elakartade tumörer är cancer. För tumörer i CNS används sällan begreppen hjärncancer och ryggmärgscancer, utan man talar i stället om hjärntumör och ryggmärgstumör. Det beror delvis på att även en godartad tumör kan ge symtom och vara svår att behandla. Så även om en godartad tumör inte är cancer kan följderna bli samma som om den var elakartad.

Orsaken är oftast okänd

Man vet inte varför tumörer i CNS uppstår. Det är bara exponering för joniserande strålning, till exempel röntgenstrålning och radioaktiva ämnen, och vissa mycket ovanliga ärftliga sjukdomar som är etablerade riskfaktorer för CNS-tumörer, men riskökningen är låg.

Forskning pågår och nya studier kan fortfarande starta, och det är viktigt att följa utvecklingen på lång sikt. Man har studerat många andra faktorer kopplade till miljö och livsstil, exempelvis kemiska och fysikaliska exponeringar på arbetsplatsen, rökning, alkohol, fysisk aktivitet och kostvanor, men man har inte hittat bevis för att det påverkar risken för CNS-tumörer.

Vanligtvis finns ingen ärftlig orsak till hjärntumörer hos vuxna, men ibland kan de vara en del av ett ärftligt syndrom. Du bör informera vårdpersonalen om ni har haft andra tumörer i familjen för att underlätta ärftlighetsutredningar och genetisk testning.

Flera tumörtyper finns

Det finns många olika tumörtyper i CNS, både godartade och elakartade. Tumörerna delas in efter vilken celltyp de består av, hur de växer och hur snabbt de växer. De vanligaste CNS-tumörerna är gliom, som utgår från stödjevävnadsceller, och meningeom, som utgår från hjärnhinnorna.

Tumörerna graderas efter hur elakartade de är

De olika tumörtyperna graderas efter malignitetsgrad, alltså hur elakartade de är. Man använder en fyrgradig skala som har utvecklats av Världshälsoorganisationen, WHO. Generellt betyder en högre grad att tumören avviker mer från normal vävnad och växer snabbare.

Diagnostisering med genetiska biomarkörer

För att diagnostisera CNS-tumörer används nu allt oftare molekylärpatologiska analyser. Det innebär att man letar efter vissa genetiska förändringar, så kallade biomarkörer, i ett vävnadsprov från tumören. Analyserna syftar till att ta reda på vilken typ av tumör det är, få en indikation om prognosen och kunna rekommendera den lämpligaste behandlingen.

Exempel på biomarkörer är IDH, ATRX och MGMT.

Behandling mot tumören

Vilken behandling som rekommenderas beror på vilken tumörtyp det gäller, var tumören sitter och hur du mår i övrigt. En del tumörer behöver inte behandlas, men kan behöva kontrolleras med röntgen. En del tumörer kan opereras och då tas ett vävnadsprov som analyseras för att få mer information om tumören. Utlåtandet kallas PAD-svar.

Ibland går det att ta bort hela eller stora delar av tumören genom en operation, och ibland gör man en mindre operation för att ta ett vävnadsprov, en biopsi. Vissa tumörer kan behandlas med strålning, med cytostatika eller en kombination av båda.

Behandling mot symtom

Många patienter behöver behandling och rehabilitering för de symtom som tumören orsakar. Kortison minskar svullnaden som ofta uppstår omkring tumören. Antiepileptiska läkemedel motverkar epileptiska anfall om tumören har orsakat epilepsi. Lindrande behandling kan också behövas mot exempelvis smärta och illamående.

Prognosen varierar

Prognosen vid en tumör i CNS varierar med typen av tumör, dess läge och din hälsa i övrigt. Behandlingen kan vara komplicerad och sjukdomen allvarlig, oavsett tumörens malignitetsgrad. Oftast behöver man ta reda på vilken typ av tumör det rör sig om för att kunna bedöma prognosen. Malignitetsgraden kan under sjukdomens gång ändras till högre grad.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Vad är cancer.

Ryggmärgen går i en kanal i ryggraden

Ryggraden är ett viktigt stöd för vår kropp och består av 24 kotor, staplade på varandra. De 7 översta kallas halskotor, nedanför dem finns 12 bröstkotor och därefter 5 ländryggskotor. I mitten av ryggkotorna går ryggmärgen i en kanal. Ryggmärgen är cirka 45 centimeter lång och går från skallbasen och ner till ländryggen. Mellan varje ryggkota går det ut nerver till kroppens olika delar som ger oss känsel och rörelseförmåga.

Signaler till och från hjärnan går via ryggmärgen

I ryggmärgens nedersta del finns ett knippe nervtrådar som ibland kallas för ”hästsvansen”. De nerverna leder bland annat till urinblåsan, tarmarna och muskler i benen. Ryggmärgen transporterar signaler mellan hjärnan och resten av kroppen så att vi exempelvis kan känna värme, kyla och beröring från huden. Signaler från urinblåsan och tarmarna får oss att känna när vi behöver gå på toa. Hjärnan, i sin tur, skickar signaler till musklerna, via ryggmärgen, så att vi kan röra på oss.

Hur kroppen påverkas beror på var tumören sitter

En tumör i ryggmärgen kan hindra nervsignaler från att passera, genom att tumören växer in i ryggmärgen eller trycker på nerverna. Signalerna fungerar som de ska från hjärnan och ner till stället där tumören sitter, men nedanför tumören har signalerna svårt att fortsätta dit de ska. En tumör i ryggmärgen ger ofta diffusa symtom som i början kommer smygande. Signalerna från kroppen har också svårt att fortsätta förbi tumören och vidare upp i ryggmärgen till hjärnan.

Hur kroppen påverkas beror på var i ryggmärgen som tumören finns. En tumör i halsryggen kan påverka i stort sett hela kroppen, medan en tumör i bröstryggen inte påverkar armarna alls. Ibland kan en del signaler fortfarande passera förbi tumörområdet, vilket gör att vissa delar av kroppen nedanför tumören ändå kan ha känsel och muskelfunktion, helt eller delvis.

Graden av symtom beror bland annat på tumörens storlek och växtsätt. Även andra saker kan påverka, till exempel din ålder och om du har övervikt eller andra fysiska eller psykiska besvär.

Bilden visar grovt vilka områden av kroppen som påverkas av olika nivåer i ryggmärgen. Tumören påverkar även funktioner nedanför området där tumören sitter.

Kroppsliga funktioner och känsel kan påverkas

Oftast påverkas båda sidor av kroppen men det förekommer också att bara ena sidan påverkas, beroende på var tumören sitter. Förlamning i benen kallas parapares eller paraplegi. Förlamning i både armar och ben kallas tetrapares eller tetraplegi.

Nedsatt känsel kan upplevas som att en eller flera kroppsdelar domnar eller som en brännande, krypande, vibrerande eller åtstramande känsla.

En tumör i ryggmärgen kan också påverka urinblåsan, tarmarna och den sexuella funktionen.

Spasticitet är ofarligt men kan vara jobbigt

Vid en tumör i ryggmärgen kan du få mer reflexaktivitet i musklerna nedanför tumören. Det kallas spasticitet och kan kännas som att musklerna blir stela, låser sig och är svåra att kontrollera. Spasticiteten är ofarlig men kan ibland uppfattas som jobbig och tröttande och kan störa sömnen.

Smärta kan kännas vid tumören och på andra ställen

En tumör i ryggmärgen kan ge smärta där den sitter, men smärtan kan också stråla ut i kroppen så att det gör ont på andra ställen. Tumören kan också göra att känseln förändras, så att du exempelvis känner smärta av sådant som normalt inte gör ont eller upplever starkare smärta än vanligt.

> Läs mer på ryggmärgsskada.se.

De symtom som förekommer vid hjärntumörer kan sammanfattas i tre grupper:

• Diffusa symtom som är direkt eller indirekt relaterade till var tumören sitter, till exempel humörsvängningar, beteendeförändring och förändrad personlighet.
• Symtom som återspeglar var tumören sitter, till exempel påverkan på tal och andra kroppsliga funktioner.
• Symtom som beror på ökat tryck i huvudet, till exempel huvudvärk, illamående och ibland kräkningar. Sådana symtom är särskilt vanliga när du har legat ner länge.

Här kan du läsa om olika symtom som kan förekomma vid en hjärntumör.

Huvudvärk

Tumören kan orsaka huvudvärk. Det beror ofta på ett ökat tryck som orsakas av att tumören växer och tar plats, men också på den svullnad som uppstår runt tumören.

Huvudvärken blir ofta värre sent på natten eller tidigt på morgonen, eftersom trycket ökar när du ligger ner. Du kan då också må illa och kräkas.

Epilepsi

Ett epileptiskt anfall orsakas av en överaktivitet i hjärnans nervceller. En hjärntumör kan orsaka epilepsi, och då uppstår överaktiviteten i området där tumören finns. Det innebär att symtomen av anfallen blir olika beroende på var tumören sitter.

Ett epileptiskt anfall kommer plötsligt och varar oftast i några sekunder och upp till några minuter. Olika personer kan få väldigt olika anfall, men ofta har en och samma person liknande anfall varje gång.

Försämring eller förlust av kroppens funktioner

Rörelse och känsel

Om tumören sitter i det område i hjärnan som styr rörelser kan du gradvis få sämre kraft, funktion och känsel. Till exempel kan ena armen eller benet påverkas och ibland hela kroppshalvan. Den del av kroppen som påverkas är alltid på motsatt sida från tumörens placering i hjärnan.

Förmåga att svälja och äta

En hjärntumör kan ge symtom som gör att du får svårare att svälja och äta.

Språk

Beroende på var tumören sitter kan du få sämre förmåga att tala, läsa och skriva. Exempelvis kan du ha svårt att hitta ord, förstå vad som sägs, tala tydligt och läsa eller skriva.

Syn

Tumören kan påverka synen på olika sätt, beroende på var den sitter. Du kan exempelvis få synfältsbortfall, skelning eller dubbelseende.

Hörsel

Om tumören är lokaliserad nära hörselnerverna kan du till exempel få sämre hörsel, tinnitus eller uppleva ljud annorlunda.

Hydrocefalus

Tumören kan sitta i vägen för likvor, vätskan som cirkulerar runt hjärnan och i hjärnans hålrum, så att trycket i huvudet ökar. Det kallas hydrocefalus, och kan exempelvis leda till sämre minne, huvudvärk eller sämre balans.

Kognitiv påverkan

En hjärntumör kan ha kognitiv påverkan som visar sig genom att du får problem med inlärning och minne, svårt att koncentrera dig, beteendeförändring, förändrad personlighet eller sämre insikt i din situation. Dessutom kan sjukdomen orsaka hjärntrötthet samt psykiatriska eller psykologiska symtom.

Hjärntrötthet

Hjärntrötthet innebär en energilöshet som är kraftigare än vanlig trötthet. Hjärntrötthet är ofta ett dolt problem som inte syns för omgivningen. Du kan exempelvis bli känslig för stress eller ljud och ljus, eller få svårt att koncentrera dig och minnas.

Beteendeförändring

En hjärntumör kan ge symtom som påverkar hur du är, hur du uppfattar dig själv och hur du uppfattas av andra. Det kan vara människor i din omgivning som först märker att du har förändrats.

En beteendeförändring kan visa sig som en förändring av till exempel

• spontanitet
• motivation
• förmåga att uttrycka dig i ord och känslor
• beslutsförmåga
• socialt, emotionellt och sexuellt beteende

Du kan få svårt att göra saker som du brukar göra, komma ihåg saker eller känna igen personer. Du kan även bli likgiltig inför saker som du brukar bry dig om. Relationerna till dina närstående kan bli sämre, med missuppfattningar som följd. Du kan också få svårare symtom som kan behöva annan behandling eller en psykiatrisk bedömning.

På grund av din hjärntumör kan det vara så att du är extra utsatt för våld i nära relationer, eftersom du kanske inte reagerar eller är uppmärksam på samma sätt. Det är också möjligt att du inte längre kan kontrollera dina impulser och beteenden, vilket kan leda till att du blir den som utövar våld i nära relationer.

Psykiatriska symtom

Du kan uppleva olika psykiatriska symtom, till exempel depression och ångest.

Psykologiska symtom

Att utredas för eller leva med en tumör kan innebära en psykologisk påfrestning, som kan göra att du blir nedstämd. Ditt vårdteam finns för stöd och du kan också behöva hjälp från en psykolog. Om du har beteendeförändring av något slag behöver du stöd i att hantera det. Kontakta alltid vården, till exempel din kontaktsjuksköterska, för att få rätt hjälp och stöd.

Du kan även få sämre reaktionsförmåga och bli tröttare än vanligt. Dessutom kan behandlingar och läkemedel ge biverkningar som försämrar din körförmåga.

Du kan få körförbud

I Transportstyrelsens föreskrifter beskrivs bland annat medicinska krav för att ha körkort. Din läkare är skyldig att bedöma om det finns mediciniska hinder för att du ska få köra bil. Du kan också behöva göra tester för att bedöma din körförmåga.

Du kan få körförbud på grund av tumören, till exempel om du har

• neurologiska symtom som gör att du har sämre körförmåga
• en ökad risk för att få epileptiska anfall
• gjort en operation i centrala nervsystemet
• behandlingar som påverkar körförmågan
• synfältsbortfall eller annan synpåverkan
• kognitiv påverkan.

Om tumören orsakar epileptiska anfall anger Transportstyrelsen att du måste vara anfallsfri i ett år för att få köra bil. Reglerna är strängare vid högre behörigheter, till exempel körkort för buss eller lastbil.

Körförbud kan vara aktuellt vid flera olika tillstånd och din läkare har ett juridiskt ansvar för att bedöma din körförmåga. Den nationella vårdprogramgruppen för tumörer i hjärna och ryggmärg rekommenderar att patienter har körförbud i minst 3 månader efter ett neurokirurgiskt ingrepp eller strålbehandling mot hjärnan. Därefter ska din körförmåga bedömas och många har körförbud under lång tid.

Fråga alltid din läkare om du får köra motordrivna fordon, och när det kan vara lämpligt att börja köra igen efter en operation eller annan behandling.

> Läs mer på transportstyrelsen.se. Sök på Medicinska krav.

Om din läkare bedömer att du är olämplig att ha och hantera skjutvapen, av medicinska skäl, kommer hen att anmäla detta till Polisen. Då kommer Polisen att beslagta dina vapen. För att undvika det kan du sälja eller överlåta dina vapen till någon annan som är behörig.

> Läs mer på  polisen.se. Sök på vapen – regler och tillstånd.

Astrocytom är en tumör som ingår i gruppen av primära CNS-tumörer som kallas gliom. Gliom namnges efter vilken normal celltyp i hjärnans stödjevävnad, olika gliaceller, som de liknar mest. Astrocytom är namngiven efter astrocyter som skapar en skyddande och passande omgivning för nervcellerna.

Astrocytom graderas enligt WHO:s skala, grad 1–4:

• Astrocytom grad 1 är en tumör som växer långsamt och tydligt avgränsat från vävnaden runt omkring.
• Astrocytom grad 2 är en låggradig tumör som växer långsamt. Den växer diffust in i vävnaden runt omkring.
• Astrocytom grad 3 och 4 är höggradiga tumörer som växer snabbare än lägre grader. De växer diffust in i vävnaden runt omkring.

Den tumörtyp som du har är astrocytom grad 1.

Rehabilitering och behandling

Din rehabilitering startar redan när man först misstänker att du har en tumör. Rehabiliteringen kan innefatta stöd till dig och dina närstående när det gäller praktiska, känslomässiga, familjerelaterade, existentiella och fysiska behov.

Du kan också behöva behandling och rehabilitering för de symtom som tumören kan ge, exempelvis läkemedel mot svullnad i hjärnan eller ryggmärgen eller mot epileptiska anfall.

Dina alternativ diskuteras med dig innan beslut tas. Det kan bli aktuellt med operation, onkologisk behandling eller fortsatta kontroller med magnetkamera (MR).

För att följa tumörens utveckling görs regelbundna MR-undersökningar. Sedan tar man ställning till om du behöver ytterligare behandling.

Prognosen är ofta god

Astrocytom grad 1 är en tumör som ofta har en god prognos. Ibland sitter tumören så att man kan bota sjukdomen med behandling.

Hur sjukdomsförloppet ser ut beror bland annat på tumörens egenskaper. Det beror också på dina förutsättningar, till exempel ålder, hälsa och kroppens förmåga att klara av behandlingar.

Tumören påverkas inte av dina levnadsvanor, till exempel vad du äter eller hur mycket du motionerar. Men en hälsosam livsstil ger ofta högre livskvalitet och mindre symtom och biverkningar från behandlingarna.

Astrocytom är en tumör som ingår i gruppen av primära CNS-tumörer som kallas gliom. Gliom namnges efter vilken normal celltyp i hjärnans stödjevävnad, olika gliaceller, som de liknar mest. Astrocytom är namngiven efter astrocyter som skapar en skyddande och passande omgivning för nervcellerna. Astrocytom graderas enligt WHO:s skala, grad 1–4:

• Astrocytom grad 1 är en tumör som växer långsamt och tydligt avgränsat från vävnaden runt omkring.
• Astrocytom grad 2 är en låggradig tumör som ofta växer långsamt. Den växer diffust in i vävnaden runt omkring.
• Astrocytom grad 3 och 4 är höggradiga tumörer som växer snabbare än lägre grader. De växer diffust in i vävnaden runt omkring.

Astrocytom grad 2, 3 och 4 är cancer.

Den tumörtyp som du har är astrocytom grad 2.

Det kan förekomma att astrocytom med tiden ändrar växtsätt och övergår till högre grad.

Rehabilitering och behandling

Din rehabilitering startar redan när man först misstänker att du har en tumör. Rehabiliteringen kan innefatta stöd till dig och dina närstående när det gäller praktiska, känslomässiga, familjerelaterade, existentiella och fysiska behov.

I dag finns ingen botande behandling för astrocytom grad 2. Behandlingen inriktas på att bromsa tumörtillväxten, förlänga överlevnaden och förbättra livskvaliteten.

Behandlingen kan innefatta operation, onkologisk behandling och ibland en kombination av dessa.

Du kan också behöva behandling och rehabilitering för de symtom som tumören kan ge, exempelvis läkemedel mot svullnad i hjärnan eller ryggmärgen eller epileptiska anfall.

För att följa tumörens utveckling görs regelbundna undersökningar med magnetkamera (MR). Sedan tar man ställning till om du behöver ytterligare behandling.

Prognosen varierar

Även om det finns statistik som ger en uppskattning om medelöverlevnad, är det viktigt att komma ihåg att en prognos är en uppskattning och att många faktorer kan påverka livslängden. Men sjukdomen kommer sannolikt att påverka din livslängd, trots omfattande forskning och förbättrade behandlingsmetoder.

Hur sjukdomsförloppet ser ut beror bland annat på tumörens egenskaper. Det beror också på dina förutsättningar, till exempel ålder, hälsa och kroppens förmåga att klara av behandlingar.

Tumören påverkas inte av dina levnadsvanor, till exempel vad du äter eller hur mycket du motionerar. Men en hälsosam livsstil ger ofta högre livskvalitet och mindre symtom och biverkningar från behandlingarna.

Astrocytom är en tumör som ingår i gruppen av primära CNS-tumörer som kallas gliom. Gliom namnges efter vilken normal celltyp i hjärnans stödjevävnad, olika gliaceller, som de liknar mest. Astrocytom är namngiven efter astrocyter som skapar en skyddande och passande omgivning för nervcellerna. Astrocytom graderas enligt WHO:s skala, grad 1–4:

• Astrocytom grad 1 är en tumör som växer långsamt och tydligt avgränsat från vävnaden runt omkring.
• Astrocytom grad 2 är en låggradig tumör som växer långsamt. Den växer diffust in i vävnaden runt omkring.
• Astrocytom grad 3 och 4 är höggradiga tumörer som växer snabbare än lägre grader. De växer diffust in i vävnaden runt omkring.

Astrocytom grad 2, 3 och 4 är cancer. Grad 3 och 4 räknas som höggradiga tumörer.

Den tumörtyp som du har är astrocytom grad 3.

Det kan förekomma att astrocytom grad 3 med tiden utvecklas till astrocytom grad 4.

Rehabilitering och behandling

Din rehabilitering startar redan när man först misstänker att du har en tumör. Rehabiliteringen kan innefatta stöd till dig och dina närstående när det gäller praktiska, känslomässiga, familjerelaterade, existentiella och fysiska behov.

I dag finns ingen botande behandling för astrocytom grad 3. Behandlingen inriktas på att bromsa tumörtillväxten, förlänga överlevnaden och förbättra livskvaliteten.

Behandlingen kan innefatta operation, strålning och cytostatika, och ibland en kombination av dessa.

Du kan också behöva behandling och rehabilitering för de symtom som tumören kan ge, exempelvis läkemedel mot svullnad i hjärnan eller ryggmärgen eller epileptiska anfall.

För att följa tumörens utveckling görs regelbundna undersökningar med magnetkamera (MR). Sedan tar man ställning till om du behöver ytterligare behandling.

Prognosen varierar

Även om det finns statistik som ger en uppskattning om medelöverlevnad, är det viktigt att komma ihåg att en prognos är en uppskattning och att många faktorer kan påverka livslängden. Men sjukdomen kommer sannolikt att påverka din livslängd, trots omfattande forskning och förbättrade behandlingsmetoder.

Hur sjukdomsförloppet ser ut beror bland annat på tumörens egenskaper. Det beror också på dina förutsättningar, till exempel ålder, hälsa och kroppens förmåga att klara av behandlingar.

Tumören påverkas inte av dina levnadsvanor, till exempel vad du äter eller hur mycket du motionerar. Men en hälsosam livsstil ger ofta högre livskvalitet och mindre symtom och biverkningar från behandlingarna.  

Astrocytom är en tumör som ingår i gruppen av primära CNS-tumörer som kallas gliom. Gliom namnges efter vilken normal celltyp i hjärnans stödjevävnad, olika gliaceller, som de liknar mest. Astrocytom är namngiven efter astrocyter som skapar en skyddande och passande omgivning för nervcellerna. Astrocytom graderas enligt WHO:s skala, grad 1–4:

• Astrocytom grad 1 är en tumör som växer långsamt och tydligt avgränsat från vävnaden runt omkring.
• Astrocytom grad 2 är en låggradig tumör som växer långsamt. Den växer diffust in i vävnaden runt omkring.
• Astrocytom grad 3 och 4 är höggradiga tumörer som växer snabbare än lägre grader. De växer diffust in i vävnaden runt omkring.

Astrocytom grad 2, 3 och 4 är cancer. Grad 3 och 4 räknas som höggradiga tumörer. Grad 4 är en elakartad tumör med mer aggressivt växtsätt än lägre grader.

Den tumörtyp som du har är astrocytom grad 4.

Rehabilitering och behandling

Din rehabilitering startar redan när man först misstänker att du har en tumör. Rehabiliteringen kan innefatta stöd till dig och dina närstående när det gäller praktiska, känslomässiga, familjerelaterade, existentiella och fysiska behov.

I dag finns ingen botande behandling för astrocytom grad 4. Behandlingen inriktas på att bromsa tumörtillväxten, förlänga överlevnaden och förbättra livskvaliteten.

Behandlingen kan innefatta operation, strålning, cytostatika och elektriska alternerande fält, och ibland en kombination av dessa.

Du kan också behöva behandling och rehabilitering för de symtom som tumören kan ge, exempelvis läkemedel mot hjärnsvullnad eller epileptiska anfall.

För att följa tumörens utveckling görs regelbundna undersökningar med magnetkamera (MR). Sedan tar man ställning till om du behöver ytterligare behandling.

Prognosen varierar

Även om det finns statistik som ger en uppskattning om medelöverlevnad, är det viktigt att komma ihåg att en prognos är en uppskattning och att många faktorer kan påverka livslängden. Men sjukdomen kommer sannolikt att påverka din livslängd, trots omfattande forskning och förbättrade behandlingsmetoder.

Hur sjukdomsförloppet ser ut beror bland annat på tumörens egenskaper. Det beror också på dina förutsättningar, till exempel ålder, hälsa och kroppens förmåga att klara av behandlingar.

Tumören påverkas inte av dina levnadsvanor, till exempel vad du äter eller hur mycket du motionerar. Men en hälsosam livsstil ger ofta högre livskvalitet och mindre symtom och biverkningar från behandlingarna.

Diffust medellinjesgliom är en tumör som ingår i gruppen av primära CNS-tumörer som kallas gliom. Tumören är namngiven efter vilken normal celltyp som den liknar mest och var den oftast finns i hjärnan. Diffust medellinjesgliom är namngiven efter gliaceller som skapar en skyddande och passande omgivning för nervcellerna. Tumören växer ofta i centrala delar av hjärnan och hjärnstammen och har därför fått namnet medellinjesgliom. Gliom graderas enligt WHO:s skala, grad 1–4:

• Gliom grad 1 och 2 växer långsammare och mer avgränsat från vävnaden runt omkring, än högre grader.
• Gliom grad 3 är elakartade tumörer med aggressivt växtsätt.
• Diffust medellinjesgliom graderas som grad 4. Det är en elakartad tumör som växer diffust in i vävnaden runt omkring och växer snabbare än lägre grader.

Gliom grad 2, 3 och 4 är cancer. Grad 3 och 4 räknas som höggradiga tumörer.

Den tumörtyp som du har är diffust medellinjesgliom.

Det kan förekomma att gliom med tiden ändrar karaktär och växtsätt.

Rehabilitering och behandling

Din rehabilitering startar redan när man först misstänker att du har en tumör. Rehabiliteringen kan innefatta stöd till dig och dina närstående när det gäller praktiska, känslomässiga, familjerelaterade, existentiella och fysiska behov.

I dag finns ingen botande behandling för diffust medellinjesgliom. Behandlingen inriktas på att bromsa tumörtillväxten, förlänga överlevnaden och förbättra livskvaliteten.

Behandlingen kan innefatta operation, onkologisk behandling, och ibland en kombination av dessa.

Du kan också behöva behandling och rehabilitering för de symtom som tumören kan ge, exempelvis läkemedel mot svullnad i hjärnan eller epileptiska anfall.

För att följa tumörens utveckling görs regelbundna undersökningar med magnetkamera (MR). Sedan tar man ställning till om du behöver ytterligare behandling.

Prognosen varierar

Även om det finns statistik som ger en uppskattning om medelöverlevnad, är det viktigt att komma ihåg att en prognos är en uppskattning och att många faktorer kan påverka livslängden. Men sjukdomen kommer sannolikt att påverka din livslängd, trots omfattande forskning och förbättrade behandlingsmetoder.

Hur sjukdomsförloppet ser ut beror bland annat på tumörens egenskaper. Det beror också på dina förutsättningar, till exempel ålder, hälsa och kroppens förmåga att klara av behandlingar.

Tumören påverkas inte av dina levnadsvanor, till exempel vad du äter eller hur mycket du motionerar. Men en hälsosam livsstil ger ofta högre livskvalitet och mindre symtom och biverkningar från behandlingarna.

Embryonala tumörer utgår från omogna (embryonala) celler i hjärnan eller ryggmärgen. Tumörerna kan växa snabbt och utan att ha en tydlig gräns mot vävnaden runt omkring.

Embryonala tumörer kan spridas via ryggmärgsvätskan. För att utreda om tumören har spridit sig gör man oftast en undersökning med magnetkamera (MR) av både hjärnan och ryggmärgen. Man tar även prov från ryggmärgsvätskan genom lumbalpunktion.

Medulloblastom är den vanligaste formen av embryonal tumör.

Rehabilitering och behandling

Din rehabilitering startar redan när man först misstänker att du har en tumör. Rehabiliteringen kan innefatta stöd till dig och dina närstående när det gäller praktiska, känslomässiga, familjerelaterade, existentiella och fysiska behov.

Embryonala tumörer kan behandlas med operation, strålning och cytostatika, och ibland en kombination av dessa. Behandlingen inriktas på att stoppa eller bromsa tumörtillväxten, förlänga överlevnaden och förbättra livskvaliteten.

Du kan också behöva behandling och rehabilitering mot de symtom som tumören kan ge, exempelvis läkemedel mot svullnad i hjärnan eller epileptiska anfall.

För att följa tumörens utveckling görs regelbundna MR-undersökningar. Sedan tar man ställning till om du behöver ytterligare behandling.

Prognosen varierar

Även om det finns statistik som ger en uppskattning om medelöverlevnad, är det viktigt att komma ihåg att en prognos är en uppskattning och att många faktorer kan påverka livslängden. Men sjukdomen kommer sannolikt att påverka din livslängd, trots omfattande forskning och förbättrade behandlingsmetoder.

Hur sjukdomsförloppet ser ut beror på tumörens egenskaper. Det beror också på dina förutsättningar, till exempel ålder, hälsa och kroppens förmåga att klara av behandlingar.

Tumören påverkas inte av dina levnadsvanor, till exempel vad du äter eller hur mycket du motionerar. Men en hälsosam livsstil ger ofta högre livskvalitet och mindre symtom och biverkningar från behandlingarna.  

Ependymom är en tumör som ingår i gruppen av primära CNS-tumörer som kallas gliom. Gliom namnges efter vilken normal celltyp i hjärnans stödjevävnad, olika gliaceller, som de liknar mest. Ependymom är namngiven efter ependymceller som täcker hjärnans och ryggmärgens vätskefyllda hålrum.

Ependymom graderas enligt WHO:s skala, grad 1–3. Ependymom grad 1 är ofta en tumör som växer långsammare och tydligare avgränsat mot vävnad runt omkring än tumörer av högre grad. Högre grad innebär också större risk för att tumören kommer tillbaka efter behandling.

Den tumörtyp som du har är ependymom grad 1.

Ependymom kan spridas via ryggmärgsvätskan inom centrala nervsystemet. Därför gör man oftast en undersökning med magnetkamera (MR) av både hjärnan och ryggmärgen. Man tar också prov från ryggmärgsvätskan genom lumbalpunktion.

Rehabilitering och behandling

Din rehabilitering startar redan när man först misstänker att du har en tumör. Rehabiliteringen kan innefatta stöd till dig och dina närstående när det gäller praktiska, känslomässiga, familjerelaterade, existentiella och fysiska behov.

Behandling som kan vara aktuell är operation eller strålning, och ibland en kombination av dessa.

Du kan också behöva behandling och rehabilitering för de symtom som tumören kan ge. Du kan exempelvis få läkemedel mot svullnad i hjärnan eller ryggmärgen, epileptiska anfall, överaktiv blåsa eller smärta.

För att följa tumörens utveckling görs regelbundna MR-undersökningar. Sedan tar man ställning till om du behöver ytterligare behandling.

Prognosen är god

Ependymom grad 1 har en god prognos och går många gånger att bota.

Hur sjukdomsförloppet ser ut beror bland annat på tumörens egenskaper. Det beror också på dina förutsättningar, till exempel ålder, hälsa och kroppens förmåga att klara av behandlingar.

Tumören påverkas inte av dina levnadsvanor, till exempel vad du äter eller hur mycket du motionerar. Men en hälsosam livsstil ger ofta högre livskvalitet och mindre symtom och biverkningar från behandlingarna.

Ependymom är en tumör som ingår i gruppen av primära CNS-tumörer som kallas gliom. Gliom namnges efter vilken normal celltyp i hjärnans stödjevävnad, olika gliaceller, som de liknar mest. Ependymom är namngiven efter ependymceller som täcker hjärnans och ryggmärgens vätskefyllda hålrum.

Ependymom graderas enligt WHO:s skala, grad 1–3. Ependymom grad 2 och 3 är cancer. Tumörer av hög grad brukar växa snabbare och mindre avgränsat mot vävnad omkring än tumörer av låg grad. Högre grad innebär också större risk för att tumören kommer tillbaka efter behandling.

Den tumörtyp som du har är ependymom grad 2.

Ependymom kan spridas via ryggmärgsvätskan. Därför gör man oftast en undersökning med magnetkamera (MR) av både hjärnan och ryggmärgen. Man tar också prov från ryggmärgsvätskan genom lumbalpunktion.

Rehabilitering och behandling

Din rehabilitering startar redan när man först misstänker att du har en tumör. Rehabiliteringen kan innefatta stöd till dig och dina närstående när det gäller praktiska, känslomässiga, familjerelaterade, existentiella och fysiska behov.

Behandlingen inriktas på att bromsa tumörtillväxten, förlänga överlevnaden och förbättra livskvaliteten.

Behandlingen kan innefatta operation, strålning och medicinsk behandling, och ibland en kombination av dessa.

Du kan också behöva behandling och rehabilitering för de symtom som tumören kan ge. Du kan exempelvis få läkemedel mot svullnad i hjärnan eller ryggmärgen, epileptiska anfall, överaktiv blåsa eller smärta.

För att följa tumörens utveckling görs regelbundna MR-undersökningar. Sedan tar man ställning till om du behöver ytterligare behandling.

Prognosen är god

Ependymom grad 2 har en god prognos och kan många gånger gå att bota.

Hur sjukdomsförloppet ser ut beror bland annat på tumörens egenskaper. Det beror också på dina förutsättningar, till exempel ålder, hälsa och kroppens förmåga att klara av behandlingar.

Tumören påverkas inte av dina levnadsvanor, till exempel vad du äter eller hur mycket du motionerar. Men en hälsosam livsstil ger ofta högre livskvalitet och mindre symtom och biverkningar från behandlingarna.

Ependymom är en tumör som ingår i gruppen av primära CNS-tumörer som kallas gliom. Gliom namnges efter vilken normal celltyp i hjärnans stödjevävnad, olika gliaceller, som de liknar mest. Ependymom är namngiven efter ependymceller som täcker hjärnans och ryggmärgens vätskefyllda hålrum.

Ependymom graderas enligt WHO:s skala, grad 1–3. Ependymom grad 2 och 3 är cancer. Tumörer av hög grad brukar växa snabbare och mindre avgränsat mot vävnad omkring än tumörer av låg grad. Högre grad innebär också större risk för att tumören kommer tillbaka efter behandling.

Den tumörtyp som du har är ependymom grad 3.

Ependymom kan spridas via ryggmärgsvätskan. Därför gör man oftast en undersökning med magnetkamera (MR) av både hjärnan och ryggmärgen. Man tar också prov från ryggmärgsvätskan genom lumbalpunktion.

Rehabilitering och behandling

Din rehabilitering startar redan när man först misstänker att du har en tumör. Rehabiliteringen kan innefatta stöd till dig och dina närstående när det gäller praktiska, känslomässiga, familjerelaterade, existentiella och fysiska behov.

Behandlingen inriktas på att bromsa tumörtillväxten, förlänga överlevnaden och förbättra livskvaliteten.

Behandlingen kan innefatta operation, strålning och medicinsk behandling, och ibland en kombination av dessa.

Du kan också behöva behandling och rehabilitering för de symtom som tumören kan ge. Du kan exempelvis få läkemedel mot svullnad i hjärnan eller ryggmärgen, epileptiska anfall, överaktiv blåsa eller smärta.

För att följa tumörens utveckling görs regelbundna MR-undersökningar. Sedan tar man ställning till om du behöver ytterligare behandling.

Prognosen varierar

Även om det finns statistik som ger en uppskattning om medelöverlevnad, är det viktigt att komma ihåg att en prognos är en uppskattning och att många faktorer kan påverka livslängden. Men sjukdomen kommer sannolikt att påverka din livslängd, trots omfattande forskning och förbättrade behandlingsmetoder.

Hur sjukdomsförloppet ser ut beror bland annat på tumörens egenskaper. Det beror också på dina förutsättningar, till exempel ålder, hälsa och kroppens förmåga att klara av behandlingar.

Tumören påverkas inte av dina levnadsvanor, till exempel vad du äter eller hur mycket du motionerar. Men en hälsosam livsstil ger ofta högre livskvalitet och mindre symtom och biverkningar från behandlingarna. 

Gangliogliom är en av de mer ovanliga tumörformerna som kan uppstå i hjärnan eller ryggmärgen. Tumören namnges efter vilken normal celltyp i hjärnan som tumörcellerna liknar mest. Tumören är en blandtumör, vilket innebär att den har både tumörceller som liknar nervceller, så kallade ganglieceller, och tumörceller som liknar celler från stödjevävnad, så kallade gliaceller.

Gangliogliom graderas enligt WHO:s skala, grad 1 och 3. Båda växer långsamt, men grad 1-tumörer växer ännu långsammare och mer avgränsat än grad 3.

Den tumörtyp som du har är gangliogliom grad 1.

Rehabilitering och behandling

Din rehabilitering startar redan när man först misstänker att du har en tumör. Rehabiliteringen kan innefatta stöd till dig och dina närstående när det gäller praktiska, känslomässiga, familjerelaterade, existentiella och fysiska behov.

Om tumören orsakar besvär och sitter tillgängligt kan den opereras.

Du kan också behöva behandling och rehabilitering för de symtom som tumören kan ge, exempelvis läkemedel mot epileptiska anfall eller svullnad i hjärnan eller ryggmärgen.

För att följa tumörens utveckling görs regelbundna undersökningar med magnetkamera (MR). Sedan tar man ställning till om du behöver ytterligare behandling.

Prognosen är ofta god

Gangliogliom grad 1 har ofta en god prognos och går många gånger att bota.

Hur sjukdomsförloppet ser ut beror bland annat på tumörens egenskaper. Det beror också på dina förutsättningar, till exempel ålder, hälsa och kroppens förmåga att klara av behandlingar.

Tumören påverkas inte av dina levnadsvanor, till exempel vad du äter eller hur mycket du motionerar. Men en hälsosam livsstil ger ofta högre livskvalitet och mindre symtom och biverkningar från behandlingarna.

Gangliogliom är en av de mer ovanliga tumörformerna som kan uppstå i hjärnan eller ryggmärgen. Tumören namnges efter vilken normal celltyp i hjärnan som tumörcellerna liknar mest. Tumören är en blandtumör, vilket innebär att den har både tumörceller som liknar nervceller, så kallade ganglieceller, och tumörceller som liknar celler från stödjevävnad, så kallade gliaceller.

Gangliogliom graderas enligt WHO:s skala, grad 1 och 3. Båda växer långsamt, men grad 1-tumörer växer ännu långsammare och mer avgränsat än grad 3. Gangliogliom grad 3 är cancer.

Den tumörtyp som du har är gangliogliom grad 3.

Rehabilitering och behandling

Din rehabilitering startar redan när man först misstänker att du har en tumör. Rehabiliteringen kan innefatta stöd till dig och dina närstående när det gäller praktiska, känslomässiga, familjerelaterade, existentiella och fysiska behov.

I dag finns ingen botande behandling för gangliogliom grad 3. Behandlingen inriktas på att bromsa tumörtillväxten, förlänga överlevnaden och förbättra livskvaliteten.

Behandlingen kan innefatta operation, strålning och medicinsk behandling, och ibland en kombination av dessa.

Du kan också behöva behandling och rehabilitering för de symtom som tumören kan ge, exempelvis läkemedel mot epileptiska anfall eller svullnad i hjärnan eller ryggmärgen.

För att följa tumörens utveckling görs regelbundna undersökningar med magnetkamera (MR). Sedan tar man ställning till om du behöver ytterligare behandling.

Prognosen varierar

Även om det finns statistik som ger en uppskattning om medelöverlevnad, är det viktigt att komma ihåg att en prognos är en uppskattning och att många faktorer kan påverka livslängden. Men sjukdomen kommer sannolikt att påverka din livslängd, trots omfattande forskning och förbättrade behandlingsmetoder.

Hur sjukdomsförloppet ser ut beror bland annat på tumörens egenskaper. Det beror också på dina förutsättningar, till exempel ålder, hälsa och kroppens förmåga att klara av behandlingar.

Tumören påverkas inte av dina levnadsvanor, till exempel vad du äter eller hur mycket du motionerar. Men en hälsosam livsstil ger ofta högre livskvalitet och mindre symtom och biverkningar från behandlingarna.  

Glioblastom är en tumör som ingår i gruppen av primära CNS-tumörer som kallas gliom. Gliom namnges efter vilken normal celltyp i hjärnans stödjevävnad, olika gliaceller, som de liknar mest. Glioblastom är namngiven efter gliaceller som skapar en skyddande och passande omgivning för nervcellerna.

Det finns ett gliom med högsta grad som har fått en egen diagnos, glioblastom.

Den tumörtyp som du har är glioblastom, den allvarligaste graden av gliom.

Rehabilitering och behandling

Din rehabilitering startar redan när man först misstänker att du har en tumör. Rehabiliteringen kan innefatta stöd till dig och dina närstående när det gäller praktiska, känslomässiga, familjerelaterade, existentiella och fysiska behov.

I dag finns ingen botande behandling för glioblastom. Behandlingen inriktas på att bromsa tumörtillväxten, förlänga överlevnaden och förbättra livskvaliteten.

Tumörbehandlingen kan innefatta operation, strålning, cytostatika och elektriska alternerande fält, och ibland en kombination av dessa.

Du kan också behöva behandling och rehabilitering för de symtom som tumören kan ge, exempelvis läkemedel mot svullnad i hjärnan eller epileptiska anfall.

För att följa tumörens utveckling görs regelbundna undersökningar med magnetkamera (MR). Sedan tar man ställning till om du behöver ytterligare behandling.

Prognosen varierar

Även om det finns statistik som ger en uppskattning om medelöverlevnad, är det viktigt att komma ihåg att en prognos är en uppskattning och att många faktorer kan påverka livslängden. Men sjukdomen kommer sannolikt att påverka din livslängd, trots omfattande forskning och förbättrade behandlingsmetoder.

Hur sjukdomsförloppet ser ut beror bland annat på tumörens egenskaper. Det beror också på dina förutsättningar, till exempel ålder, hälsa och kroppens förmåga att klara av behandlingar.

Tumören påverkas inte av dina levnadsvanor, till exempel vad du äter eller hur mycket du motionerar. Men en hälsosam livsstil ger ofta högre livskvalitet och mindre symtom och biverkningar från behandlingarna. 

Germinalcellstumörer i centrala nervsystemet är ovanliga tumörer som liknar könscellstumörer som uppstår på andra ställen i kroppen. Det finns flera olika varianter, med ursprung från olika embryonala celltyper. Vissa är godartade, andra är aggressiva.

Germinalcellstumörer kan spridas via ryggmärgsvätskan. För att utreda om tumören har spridit sig gör man oftast en undersökning med magnetkamera (MR) av både hjärnan och ryggmärgen. Man tar även blodprov samt prov från ryggmärgsvätskan genom lumbalpunktion.

Rehabilitering och behandling

Din rehabilitering startar redan när man misstänker att du har en tumör. Rehabiliteringen kan innefatta stöd till dig och dina närstående när det gäller praktiska, känslomässiga, familjerelaterade, existentiella och fysiska behov.

Germinalcellstumörer kan behandlas med operation, strålning och cytostatika, och ofta en kombination av dessa. Behandlingen inriktas på att stoppa eller bromsa tumörtillväxten, förlänga överlevnaden och förbättra livskvaliteten.

Du kan också behöva behandling och rehabilitering mot de symtom tumören kan ge, exempelvis påverkan på flödet av ryggmärgsvätska. Du kan också få läkemedel mot svullnad i hjärnan eller epileptiska anfall.

För att följa tumörens utveckling görs regelbundna MR-undersökningar. Sedan tar man ställning till om du behöver ytterligare behandling.

Prognosen varierar

Även om det finns statistik som ger en uppskattning om medelöverlevnad, är det viktigt att komma ihåg att en prognos är en uppskattning och att många faktorer kan påverka livslängden. Men sjukdomen kommer sannolikt att påverka din livslängd, trots omfattande forskning och förbättrade behandlingsmetoder.

Hur sjukdomsförloppet ser ut beror på tumörens egenskaper. Det beror också på dina förutsättningar, till exempel ålder, hälsa och kroppens förmåga att klara av behandlingar. 

Tumören påverkas inte av dina levnadsvanor, till exempel vad du äter eller hur mycket du motionerar. Men en hälsosam livsstil kan ofta öka livskvaliteten och minska symtom och biverkningar från behandlingarna.

Meningeom är en tumörtyp som utgår från hjärnans eller ryggmärgens hinnor.

Meningeom graderas enligt WHO:s skala, grad 1–3. Tumörer av hög grad brukar växa snabbare och mindre avgränsat mot vävnad omkring än tumörer av låg grad. Högre grad innebär också större risk för att tumören kommer tillbaka efter behandling.

Den tumörtyp som du har är meningeom grad 1.

Rehabilitering och behandling

Din rehabilitering startar redan när man först misstänker att du har en tumör. Rehabiliteringen kan innefatta stöd till dig och dina närstående när det gäller praktiska, känslomässiga, familjerelaterade, existentiella och fysiska behov.

Meningeom grad 1 växer ofta långsamt och behöver därför inte alltid behandlas. Om tumören orsakar besvär och sitter tillgängligt kan den opereras.

Du kan behöva behandling och rehabilitering för de symtom som tumören kan ge, exempelvis läkemedel mot svullnad i hjärnan eller ryggmärgen eller epileptiska anfall.

Ibland följer man tumörens utveckling med undersökningar med magnetkamera (MR) under en period.

Prognosen är god

Meningeom grad 1 har en god prognos och går ofta att bota.

Tumören påverkas inte av dina levnadsvanor, till exempel vad du äter eller hur mycket du motionerar. Men en hälsosam livsstil ger ofta högre livskvalitet och mindre symtom och biverkningar från behandlingarna. 

Meningeom är en tumörtyp som utgår från hjärnans eller ryggmärgens hinnor.

Meningeom graderas enligt WHO:s skala, grad 1–3. Tumörer av hög grad brukar växa snabbare och mindre avgränsat mot vävnad omkring än tumörer av låg grad. Högre grad innebär också större risk för att tumören kommer tillbaka efter behandling.

Den tumörtyp som du har är meningeom grad 2.

Rehabilitering och behandling

Din rehabilitering startar redan när man först misstänker att du har en tumör. Rehabiliteringen kan innefatta stöd till dig och dina närstående när det gäller praktiska, känslomässiga, familjerelaterade, existentiella och fysiska behov.

Behandlingen inriktas på att bromsa tumörtillväxten, förlänga överlevnaden och förbättra livskvaliteten.

Behandlingen kan innefatta operation eller strålning och ibland båda.

Du kan också behöva behandling och rehabilitering för de symtom som tumören kan ge, exempelvis läkemedel mot svullnad i hjärnan eller ryggmärgen eller epileptiska anfall.

För att följa tumörens utveckling görs regelbundna undersökningar med magnetkamera (MR). Sedan tar man ställning till om du behöver ytterligare behandling.

Prognosen varierar

Även om det finns statistik som ger en uppskattning om medelöverlevnad, är det viktigt att komma ihåg att en prognos är en uppskattning och att många faktorer kan påverka livslängden. Men sjukdomen kommer sannolikt att påverka din livslängd, trots omfattande forskning och förbättrade behandlingsmetoder.

Hur sjukdomsförloppet ser ut beror bland annat på tumörens egenskaper. Det beror också på dina förutsättningar, till exempel ålder, hälsa och kroppens förmåga att klara av behandlingar.

Tumören påverkas inte av dina levnadsvanor, till exempel vad du äter eller hur mycket du motionerar. Men en hälsosam livsstil ger ofta högre livskvalitet och mindre symtom och biverkningar från behandlingarna.

Meningeom är en tumörtyp som utgår från hjärnans eller ryggmärgens hinnor.

Meningeom graderas enligt WHO:s skala, grad 1–3. Meningeom grad 3 är cancer. Tumörer av hög grad brukar växa snabbare och mindre avgränsat mot omgivande vävnad än tumörer av låg grad. Högre grad innebär också större risk för att tumören kommer tillbaka efter behandling.

Den tumörtyp som du har är meningeom grad 3.

Rehabilitering och behandling

Din rehabilitering startar redan när man först misstänker att du har en tumör. Rehabiliteringen kan innefatta stöd till dig och dina närstående när det gäller praktiska, känslomässiga, familjerelaterade, existentiella och fysiska behov.

Behandlingen av meningeom grad 3 inriktas på att bromsa tumörtillväxten, förlänga överlevnaden och förbättra livskvaliteten.

Behandlingen kan innefatta operation och medicinsk behandling, ibland en kombination av dessa. Det är stor risk för att tumören kommer tillbaka efter behandlingen.

Du kan också behöva behandling och rehabilitering för de symtom som tumören kan ge, exempelvis läkemedel mot svullnad i hjärnan eller ryggmärgen eller epileptiska anfall.

För att följa tumörens utveckling görs regelbundna undersökningar med magnetkamera (MR). Sedan tar man ställning till om du behöver ytterligare behandling.

Prognosen varierar

Även om det finns statistik som ger en uppskattning om medelöverlevnad, är det viktigt att komma ihåg att en prognos är en uppskattning och att många faktorer kan påverka livslängden. Men sjukdomen kommer sannolikt att påverka din livslängd, trots omfattande forskning och förbättrade behandlingsmetoder.

Hur sjukdomsförloppet ser ut beror bland annat på tumörens egenskaper. Det beror också på dina förutsättningar, till exempel ålder, hälsa och kroppens förmåga att klara av behandlingar.

Tumören påverkas inte av dina levnadsvanor, till exempel vad du äter eller hur mycket du motionerar. Men en hälsosam livsstil ger ofta högre livskvalitet och mindre symtom och biverkningar från behandlingarna.

Oligodendrogliom är en tumör som ingår i gruppen av primära CNS-tumörer som kallas gliom. Gliom namnges efter vilken normal celltyp i hjärnans stödjevävnad, olika gliaceller, som de liknar mest. Oligodendrogliom är namngiven efter oligodendrocyter som isolerar nervcellernas utskott och underlättar nervsignaler. Oligodendrogliom graderas enligt WHO:s skala, grad 2 och 3:

• Oligodendrogliom grad 2 är ett låggradigt gliom som växer långsammare och mer avgränsat från vävnaden runt omkring än grad 3.
• Oligodendrogliom grad 2 och 3 är cancer.

Den tumörtyp som du har är oligodendrogliom grad 2.

Det kan förekomma att oligodendrogliom med tiden ändrar karaktär och växtsätt.

Rehabilitering och behandling

Din rehabilitering startar redan när man först misstänker att du har en tumör. Rehabiliteringen kan innefatta stöd till dig och dina närstående när det gäller praktiska, känslomässiga, familjerelaterade, existentiella och fysiska behov.

I dag finns ingen botande behandling för oligodendrogliom grad 2. Behandlingen inriktas på att bromsa tumörtillväxten, förlänga överlevnaden och förbättra livskvaliteten.

Behandlingen kan innefatta operation, strålning och cytostatikabehandling, och ibland en kombination av dessa.

Du kan också behöva behandling och rehabilitering för de symtom som tumören kan ge, exempelvis läkemedel mot svullnad i hjärnan eller epileptiska anfall.

För att följa tumörens utveckling görs regelbundna undersökningar med magnetkamera (MR). Sedan tar man ställning till om du behöver ytterligare behandling.

Prognosen varierar

Även om det finns statistik som ger en uppskattning om medelöverlevnad, är det viktigt att komma ihåg att en prognos är en uppskattning och att många faktorer kan påverka livslängden. Men sjukdomen kommer sannolikt att påverka din livslängd, trots omfattande forskning och förbättrade behandlingsmetoder.

Hur sjukdomsförloppet ser ut beror bland annatpå tumörens egenskaper. Det beror också på dina förutsättningar, till exempel ålder, hälsa och kroppens förmåga att klara av behandlingar.

Tumören påverkas inte av dina levnadsvanor, till exempel vad du äter eller hur mycket du motionerar. Men en hälsosam livsstil ger ofta högre livskvalitet och mindre symtom och biverkningar från behandlingarna.

Oligodendrogliom är en tumör som ingår i gruppen av primära CNS-tumörer som kallas gliom. Gliom namnges efter vilken normal celltyp i hjärnans stödjevävnad, olika gliaceller, som de liknar mest. Oligodendrogliom är namngiven efter oligodendrocyter som isolerar nervcellernas utskott och underlättar nervsignaler. Oligodendrogliom graderas enligt WHO:s skala, grad 2 och 3:

• Oligodendrogliom grad 3 är ett höggradigt gliom som växer snabbare och mindre avgränsat från vävnaden runt omkring än grad 2.
• Oligodendrogliom grad 2 och 3 är cancer.

Den tumörtyp som du har är oligodendrogliom grad 3.

Det kan förekomma att oligodendrogliom med tiden ändrar karaktär och växtsätt.

Rehabilitering och behandling

Din rehabilitering startar redan när man först misstänker att du har en tumör. Rehabiliteringen kan innefatta stöd till dig och dina närstående när det gäller praktiska, känslomässiga, familjerelaterade, existentiella och fysiska behov.

I dag finns ingen botande behandling för oligodendrogliom grad 3. Behandlingen inriktas på att bromsa tumörtillväxten, förlänga överlevnaden och förbättra livskvaliteten.

Behandlingen kan innefatta operation, strålning och cytostatikabehandling, och ibland en kombination av dessa.

Du kan också behöva behandling och rehabilitering för de symtom som tumören kan ge, exempelvis läkemedel mot svullnad i hjärnan eller epileptiska anfall.

För att följa tumörens utveckling görs regelbundna undersökningar med magnetkamera (MR). Sedan tar man ställning till om du behöver ytterligare behandling.

Prognosen varierar

Även om det finns statistik som ger en uppskattning om medelöverlevnad, är det viktigt att komma ihåg att en prognos är en uppskattning och att många faktorer kan påverka livslängden. Men sjukdomen kommer sannolikt att påverka din livslängd, trots omfattande forskning och förbättrade behandlingsmetoder.

Hur sjukdomsförloppet ser ut beror bland annat på tumörens egenskaper. Det beror också på dina förutsättningar, till exempel ålder, hälsa och kroppens förmåga att klara av behandlingar.

Tumören påverkas inte av dina levnadsvanor, till exempel vad du äter eller hur mycket du motionerar. Men en hälsosam livsstil ger ofta högre livskvalitet och mindre symtom och biverkningar från behandlingarna. 

Ibland kan det vara svårt att ställa en säker diagnos på en tumör i centrala nervsystemet. Anledningen kan vara att man inte har kunnat ta ett vävnadsprov. Utredning med radiologiska undersökningar, till exempel magnetkamera, är vägledande i diagnosen men det behövs ett vävnadsprov för att säkerställa diagnosen.

De olika tumörtyperna i hjärnan och ryggmärgen namnges efter vilken normal celltyp som de liknar mest. Gliom är namngivna efter gliaceller som skapar en skyddande och passande omgivning för nervcellerna. Gliom finns i flera undergrupper, till exempel astrocytom och ependymom. Tumörer i centrala nervsystemet graderas enligt WHO:s skala, grad 1–4:

• Grad 1 är en tumör som växer långsamt och tydligt avgränsat från vävnaden runt omkring.
• Grad 2 är en låggradig tumör som ofta växer långsamt. Den växer diffust in i vävnaden runt omkring.
• Grad 3 och 4 är höggradiga tumörer som växer snabbare än lägre grader. De växer diffust in i vävnaden runt omkring.

Tumörer av grad 2, 3 och 4 är cancer.

Vissa tumörer kan med tiden ändra karaktär och växtsätt.

Rehabilitering och behandling

Din rehabilitering startar redan när man först misstänker att du har en tumör. Rehabiliteringen kan innefatta stöd till dig och dina närstående när det gäller praktiska, känslomässiga, familjerelaterade, existentiella och fysiska behov.

I dag finns ingen botande behandling för tumörer som inte går att operera. Behandlingen inriktas på att bromsa tumörtillväxten, förlänga överlevnaden och förbättra livskvaliteten.

Behandlingen kan innefatta strålning och cytostatika, och ibland en kombination av dessa.

Du kan också behöva behandling och rehabilitering för de symtom som tumören kan ge, exempelvis läkemedel mot svullnad i hjärnan eller ryggmärgen eller epileptiska anfall.

För att följa tumörens utveckling görs regelbundna undersökningar med magnetkamera (MR). Sedan tar man ställning till om du behöver ytterligare behandling.

Prognosen varierar

Även om det finns statistik som ger en uppskattning om medelöverlevnad, är det viktigt att komma ihåg att en prognos är en uppskattning och att många faktorer kan påverka livslängden. Men sjukdomen kommer sannolikt att påverka din livslängd, trots omfattande forskning och förbättrade behandlingsmetoder.

Tumören påverkas inte av dina levnadsvanor, till exempel vad du äter eller hur mycket du motionerar. Men en hälsosam livsstil ger ofta högre livskvalitet och mindre symtom och biverkningar från behandlingarna.

Den tumör som du har är en av de mindre vanliga tumörtyper som förekommer i det centrala nervsystemet. De vanligaste typerna är olika slag av gliom och meningeom, men utöver dessa finns ungefär 80 andra och ovanligare tumörtyper. De utgår från celler i hjärnan eller ryggmärgen, men även från stödjevävnader eller små rester av celler från det centrala nervsystemets tidiga utveckling.

De olika tumörtyperna i hjärnan och ryggmärgen namnges ofta efter vilken normal celltyp de liknar mest. Tumörer i centrala nervsystemet graderas enligt WHO:s skala, grad 1–4:

• Grad 1 är en tumör som växer långsamt och tydligt avgränsat från vävnaden runt omkring.
• Grad 2 är en låggradig tumör som ofta växer långsamt. Den växer diffust in i vävnaden runt omkring.
• Grad 3 och 4 är höggradiga tumörer som växer snabbare än lägre grader. De växer diffust in i vävnaden runt omkring.

Tumörer av grad 2, 3 och 4 är cancer.

Vissa tumörer kan med tiden ändra karaktär och växtsätt.

Rehabilitering och behandling

Din rehabilitering startar redan när man först misstänker att du har en tumör. Rehabiliteringen kan innefatta stöd till dig och dina närstående när det gäller praktiska, känslomässiga, familjerelaterade, existentiella och fysiska behov.

I dag finns ingen botande behandling för tumörer som inte går att operera. Behandlingen inriktas på att bromsa tumörtillväxten, förlänga överlevnaden och förbättra livskvaliteten.

Behandlingen kan innefatta strålning och cytostatika, och ibland en kombination av dessa.

Du kan också behöva behandling och rehabilitering för de symtom som tumören kan ge, exempelvis läkemedel mot svullnad i hjärnan eller ryggmärgen eller epileptiska anfall.

För att följa tumörens utveckling görs regelbundna undersökningar med magnetkamera (MR). Sedan tar man ställning till om du behöver ytterligare behandling.

Prognosen varierar

Även om det finns statistik som ger en uppskattning om medelöverlevnad, är det viktigt att komma ihåg att en prognos är en uppskattning och att många faktorer kan påverka livslängden. Men sjukdomen kommer sannolikt att påverka din livslängd, trots omfattande forskning och förbättrade behandlingsmetoder.

Tumören påverkas inte av dina levnadsvanor, till exempel vad du äter eller hur mycket du motionerar. Men en hälsosam livsstil ger ofta högre livskvalitet och mindre symtom och biverkningar från behandlingarna.

Epileptiska anfall orsakas av en överaktivitet i hjärnans nervceller. En hjärntumör kan orsaka överdriven elektrisk aktivitet i det område där den finns. Det är därför vanligt att det första symtomet vid en hjärntumör är ett epileptiskt anfall, men ibland kan anfall även uppstå senare under sjukdomsförloppet. Om du har en hjärntumör ställs diagnosen epilepsi efter det första epileptiska anfallet.

Ett epileptiskt anfall kommer plötsligt och varar oftast i några sekunder upp till några minuter. Före anfallet kan du få en bekant känsla som är svår att beskriva, eller uppleva att synen eller hörseln påverkas. Detta kallas för förkänning eller aura. Efter anfallet kan du känna dig trött och ibland också förvirrad, vilket kallas postiktal fas. Den postiktala fasen kan vara olika länge, allt mellan några timmar till dagar.

Olika personer kan få väldigt olika anfall, men ofta har en och samma person liknande anfall varje gång. Symtomen av anfallen beror på var i hjärnan som tumören sitter.

Fokala anfall utgår från ett visst område i hjärnan

Fokala anfall är den vanligaste typen av anfall och innebär att nervceller är överaktiva i ett specifikt område i hjärnan. Epilepsi som följd av hjärntumör har alltid fokal start, i det område där tumören sitter.

Fokala anfall kan visa sig genom att du får känselpåverkan eller ryckningar i en eller flera kroppsdelar från ena sidan av kroppen. Du kan också få påverkan på andra sinnen som till exempel syn, tal, doft eller smak.

Ibland kan ett fokalt anfall också göra att medvetandet sänks. Du kan då bli frånvarande och ha stirrande blick, smacka med munnen eller monotont plocka med händerna.

Ett fokalt anfall kan sprida sig till hela hjärnan

Ett anfall med fokal start kan spridas till hela hjärnan och kallas då toniskt-kloniskt anfall. Sådana anfall är mer ovanliga än fokala anfall. Då tappar du medvetandet och hela kroppen kan påverkas av ryckningar och kramper.

Du får körförbud tills du har varit anfallsfri en viss tid

Transportstyrelsen har bestämt att du som har epilepsi till följd av hjärntumör får körförbud tills du har varit anfallsfri en viss tid:

• i ett år, med eller utan medicinering, för personbil, moped klass I, motorcykel och traktor, alltså körkortsgrupp A, A1, AM, B och BE
• i tio år, utan medicinering, för tunga fordon eller yrkestrafik, bland annat lastbil och taxi, alltså körkortsgrupp C, CE, D och DE och taxiförarlegitimation.

Din läkare måste också särskilt ta hänsyn till risken för framtida anfall när hen bedömer din körförmåga.

Om du inte kan använda kollektivtrafiken kan du få sjukresor till och från dina vårdbesök. Prata med din kontaktsjuksköterska om du behöver sjukresor. Om du behöver andra resor kan du ansöka om färdtjänst.

Tumören kan också ge andra symtom som gör att du inte bör köra bil. Läs mer i avsnittet Körkort vid tumör i det centrala nervsystemet.

Behandling med läkemedel

Om du har haft ett epileptiskt anfall brukar du få läkemedel direkt för att minska risken för nya anfall. Ibland räcker det med ett läkemedel, men ibland behöver man kombinera två eller fler läkemedel. Du kan behöva lämna blodprov när behandlingen ska justeras. Målet med din behandling gör du upp tillsammans med din läkare.

När man börjar med eller ökar läkemedel mot epilepsi ökas dosen långsamt för att kroppen ska få vänja sig. Då minskar också risken för biverkningar. Berätta för din kontaktsjuksköterska eller läkare om du upplever biverkningar av behandlingen, för du kan behöva byta till ett annat läkemedel. Det är viktigt att du aldrig slutar tvärt med läkemedlet, även om du har besvärande biverkningar.

För att få så bra skydd som möjligt är det viktigt att du tar dina läkemedel mot epilepsi regelbundet och på fasta tider.

Det finns också läkemedel för att avbryta ett anfall. Rådgör med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du behöver sådan behandling.

Vad kan jag göra själv?

Vissa faktorer ökar risken för epileptiska anfall och gör att du lättare får anfall, till exempel att stressa, sova dåligt, dricka mycket alkohol och ta vissa läkemedel. Risken ökar också om du inte tar dina läkemedel mot epilepsi regelbundet eller om du glömmer en dos.

Om du ofta får anfall kan du skriva ner i vilka situationer anfallen kommer. Med hjälp av anteckningarna kan du tillsammans med din kontaktsjuksköterska eller läkare se om det finns något mönster.

Råd när du har epilepsi

Ta dina läkemedel mot epilepsi regelbundet och på fasta tider. Använd larm eller påminnelse-appar om du behöver.

Tänk efter extra vid aktiviteter där det skulle kunna innebära livsfara om du tappar medvetandet, till exempel:

• Använd hjälm när du cyklar.
• Var försiktig på platser med mycket trafik.
• Bada inte ensam.
• Arbeta inte på hög höjd utan extra säkerhet.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Epilepsi.

Råd vid ett pågående epileptiskt anfall

• Lossa kläder som sitter tätt mot halsen.
• Lägg något mjukt under huvudet om personen ligger på ett hårt underlag.
• Lägg personen i stabilt sidoläge när kramperna är över.
• Stanna kvar tills anfallet är över så att personen kan berätta hur hen vill bli hjälpt.
• Titta på klockan så att du vet hur länge anfallet har varat.
• Ge eventuellt anfallsbrytande läkemedel enligt ordination.

Gör inte detta

• Stoppa inte in något i munnen på personen. Det kan skada tänderna och försvåra andningen.
• Försök inte hålla emot om en arm eller ett ben rycker i kramp under anfallet.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Epilepsi.

Efter utredningen tar vården fram ett behandlingsförslag utifrån sjukdomens egenskaper, dina förutsättningar och riktlinjerna i det nationella vårdprogrammet. Vilken eller vilka behandlingar som rekommenderas för just dig diskuteras på en multidisciplinär konferens, MDK.

Faktorer som påverkar valet av behandling

Olika tumörer har olika egenskaper som till exempel påverkar hur snabbt de växer och vilken typ av behandling de är känsliga för.

Gradering av tumör och PAD

En neuropatolog analyserar vävnadsprov från tumören i mikroskop för att gradera hur elakartad den är, så kallad malignitetsgrad, med hjälp av WHO:s gradering. Med graderingen kan man förutse tumörens utveckling och din prognos. Neuropatologen analyserar också olika förändringar i tumörcellernas genetiska material.

I neuropatologens utlåtande sammanfattas alla delar i en diagnos, så kallad PAD. Med hjälp av utlåtandet bestäms vilken behandling som förväntas vara mest effektiv för dig.

Om det inte går att ta ett vävnadsprov gör man en samlad bedömning av tumörtyp, malignitetsgrad och lämplig behandling, utifrån radiologiska undersökningar, prover och symtom.

Andra faktorer

Tumörens storlek och var den sitter kan ha betydelse, liksom hur mår och om du har andra sjukdomar och läkemedel. Det kan också inverka om du är gravid eller ammar. Vad du själv vill och behöver är också viktigt när du och din läkare ska besluta om din behandling.

Du är delaktig i beslutet om behandling

Du är delaktig genom att diskutera den rekommenderade behandlingen med din läkare, och ni kommer överens om vilken behandling du ska ha. Du har alltid rätt att tacka nej till behandling. Dina närstående kan vara ett viktigt stöd, men det är du som bestämmer.

Behandling som kan bli aktuell

Tumörer i centrala nervsystemet kan behandlas med operation, strålbehandling eller läkemedel. Cytostatika är det vanligaste läkemedlet. I vissa fall kan det även vara aktuellt att behandla med alternerande elektriska fält. Det är vanligt att kombinera flera behandlingar. Vad som rekommenderas för dig beror på tumörtypen, tumörens läge och hur du mår.

Operation brukar rekommenderas om tumören sitter tillgängligt, om den växer eller orsakar besvär, eller för att säkert fastställa tumörtyp. Ibland går det att ta bort hela, och ibland bara delar av tumören.

Du kan också behöva behandling för att lindra olika symtom, till exempel­ svullnad i hjärnan, epileptiska anfall, smärta eller illamående.

Din behandling kan komma att ändras beroende på hur tumören svarar på behandlingen och hur du mår.

Innan behandlingen börjar kan de berätta hur fertiliteten kan påverkas, och fungera som stöd om du behöver prata mer om detta. Om du har en partner kan hen också behöva information och stöd. Ingen har rätt att tvinga dig till att skaffa barn eller inte.

Undvik graviditet när du utreds och om du ska opereras

När du utreds för en tumörsjukdom, och om din tumör ska opereras, är det olämpligt att samtidigt planera att bli gravid. Det beror på att operationen och annan behandling innebär risker. Om du redan är gravid bör du diskutera med din läkare vad som är bäst för dig.

Välj ett lämpligt preventivmedel

Du och din partner behöver välja ett lämpligt preventivmedel, eftersom vården rekommenderar att avstå från graviditet under utredningen och behandlingen. Du kan också behöva byta preventivmedel eller komplettera med ett till.

Undvik graviditet under och en tid efter cytostatikabehandling

Cytostatikabehandling kan minska din produktion av könshormoner så att menstruationerna eller spermieproduktionen upphör. Det är svårt att säga i förväg om du kommer att bli infertil av cytostatikan. Men risken är större ju högre doser du får och ju äldre du är. Kvinnor kan uppleva ungefär samma symtom som vid klimakteriet.

Under behandlingen och en tid efter finns det spår av cytostatika kvar i kroppen. Du bör undvika att bli gravid när du får behandling eftersom läkemedlet kan påverka fostret. Fråga din läkare för att få veta vad som gäller för dig.

Fertiliteten kan påverkas under och efter strålbehandling

Strålbehandling kan påverka fertiliteten om strålarna riktas mot den del av hjärnan som styr produktionen av hormoner. Med strålbehandling finns ett tydligare förhållande mellan dos och biverkning än vid cytostatikabehandling. Därför kan man oftast säga vilka doser som kan göra det svårt för dig att få barn i framtiden.

Det finns hjälp att få

Det finns förebyggande insatser. Det går att frysa ner både sperma och befruktade ägg och spara för en framtida graviditet. Provrörsbefruktningar fungerar oftast bättre med befruktade ägg än med obefruktade. Numera går det även att operera ut hela, eller delar av, äggstocken och frysa ner.

En framtida konstgjord befruktning innebär dock att du får hormonbehandling, och man vet inte hur de hormonerna kan påverka tumörens utveckling.

Det finns studier som tyder på att tumören kan börja växa fortare eller bli mer elakartad när patienter med gliom blir gravida, eftersom även den naturliga förändringen av hormoner kan påverka tumören. Det går inte att fastställa eller entydigt påstå att det är så. Det är dock viktigt att du är medveten om denna risk och får relevant information.

En elakartad tumör i hjärnan eller ryggmärgen är en kronisk sjukdom. Sjukdomen kan debutera under den tid i livet när det kan vara aktuellt för dig att skaffa barn. Utöver frågor om medicinska risker och förmågan att få barn kan du få existentiella funderingar om till exempel liv och död. Kontakta din läkare eller kontaktsjuksköterska, eller någon annan inom vården, om du vill ha information och stöd.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Fertiliteten efter cancerbehandlingen.  

När du opereras utsätts din kropp för påfrestning och stress. Genom att leva hälsosamt ökar du möjligheterna att operationen går bra och att du mår bättre efteråt. Hälsosamma vanor kan alltså göra stor skillnad. Använd därför tiden inför operationen till att förbereda dig. Ibland behöver operationen skjutas upp tills du har bättre förutsättningar att klara den.

Om du opereras akut kan du ändå påverka resultatet genom att leva hälsosamt efteråt.

Undvik tobak och nikotin

Tobaksanvändare får syrebrist i kroppens vävnader, och det är den vanligaste orsaken till komplikationer efter en operation. Kroppen får också sämre förmåga att bilda bindväv, vilket gör att sår läker sämre. Om du slutar att använda tobak minskar risken för blodpropp, lunginflammation och sårinfektion, och sårläkningen kommer att gå bättre.

Tobak och nikotin finns i cigaretter, e-cigaretter, snus och upphettade tobaksprodukter. Du bör därför undvika alla produkter med tobak eller nikotin före och efter operationen.

Råd till dig som använder tobak och nikotin

Undvik tobak och nikotin så långt före operationen som möjligt. Tillsammans med vårdpersonalen kan du ta fram strategier för hur du ska göra. Du kan också få hjälp och stöd av vårdcentralen.

Undvik alkohol

Att dricka alkohol före en operation ökar risken för sårinfektion, urinvägsinfektion och lunginflammation. Alkohol höjer även blodtrycket och ökar risken för blödning, hjärt- och kärlpåverkan och epileptiska anfall. Genom att undvika alkohol före operationen kan din kropp återhämta sig från alkoholens negativa effekter.

Berätta om du använder narkotika och andra droger

Berätta för din läkare om du använder narkotika eller andra droger innan du ska opereras. Det är säkrast för dig och du kan få hjälp att sluta. Läkaren har tystnadsplikt.

Rör på dig

En operation försämrar din fysiska förmåga, vilket ökar risken för komplikationer. Om du tränar eller rör på dig extra mycket före operationen ökar syreupptagningen i blodet och blodtrycket sänks. Det innebär att du återhämtar dig snabbare efter operationen.

Råd om fysisk aktivitet

Lite träning är bättre än ingen träning, och mer träning är bättre än lite träning.

Om du behöver stöd kan du vända dig till din fysioterapeut för individuella råd om fysisk aktivitet och träning.

Ät hälsosamt

Hälsosamma matvanor minskar risken för komplikationer som trycksår, infektion, dålig sårläkning, hjärtinfarkt och hjärtsvikt. Den stress som kroppen utsätts för under en operation sänker kroppens ämnesomsättning, vilket i sin tur ger sämre återhämtning. Genom att äta hälsosamt återhämtar du dig bättre efter operationen. Om du behöver hjälp med att ändra dina matvanor kan du vända dig till din kontaktsjuksköterska, som även kan erbjuda dig samtal med en dietist.

> Läs mer på Livsmedelsverket.se. Sök på Kostråden – hitta ditt sätt.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Levnadsvanor i samband med en operation.