Vulvacancer/SE

I Min vårdplan får du information om din sjukdom, behandling och rehabilitering och dina rättigheter. Du får också individuellt anpassade råd om egenvård, alltså vad du kan göra själv för att må bättre och sådant som sjukvården överlåter åt dig att göra. Råden du får i Min vårdplan ska vara kopplade till den planering du och vårdpersonalen gör tillsammans, så att du själv kan medverka på bästa sätt i din rehabilitering. Det ska vara tydligt för dig vilken planering som gäller.

Min vårdplan ska bidra till att du

• känner dig trygg, informerad och delaktig
• har inflytande över det som är viktigt för dig
• förstår vad som händer i din vård och behandling
• vet hur du kan stärka din hälsa före, under, mellan och efter behandlingsperioderna.

Du och kontaktsjuksköterskan, eller annan vårdpersonal, uppdaterar Min vårdplan tillsammans när vården och behandlingen ändras på ett sätt som har betydelse för dig.

Vad innehåller Min vårdplan?

Innehållet i Min vårdplan anpassas efter dina behov och önskemål. Det betyder att alla patienter har olika Min vårdplan. Du kan också bidra själv genom att skatta hur du mår, kommunicera med vårdpersonalen och vara delaktig i planeringen. Viss information är dock alltid med, eftersom den gäller alla som behandlas för din typ av cancer.

Informationen i Min vårdplan går att läsa som en bok från början till slut. Men den är mer tänkt som ett uppslagsverk som du kan komma tillbaka till när planeringen eller förutsättningarna ändras, eller när du vill läsa på om någon del.

Vem tar fram Min vårdplan?

Min vårdplan tas fram av Regionala cancercentrum i samverkan, RCC. Innehållet kvalitetsgranskas och uppdateras regelbundet.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller annan vårdpersonal om du undrar över något i Min vårdplan.

Så kan du förbereda dig

Inför ditt besök kan du förbereda dig genom att skriva ner vad du vill berätta och fråga om. Du kan få fylla i ett formulär med frågor om hur du mår inför ditt besök.

Tänk igenom detta före besöket:

• Vilka är dina förväntningar på besöket?
• Är det något särskilt som besvärar dig?
• Vad är viktigt för dig just nu?
• Vilka frågor vill du ha svar på?

Du har rätt att förstå

När du besöker vården är det viktigt att du förstår vad som sägs och vad det innebär. Du har rätt att få information som är anpassad till dig. Du kan till exempel få hjälp av en tolk om du har nedsatt syn eller hörsel, eller om du har svårt att tala eller förstå svenska. Kontakta mottagningen före besöket och säg att du behöver en tolk. Om du har svårt att förstå information på grund av en funktionsnedsättning kan du ibland få hjälp av en arbetsterapeut.

Ha gärna med dig en närstående, som kan vara ett stöd och hjälpa till att komma ihåg vad som sägs. Det är alltid du som bestämmer om dina närstående ska få ta del av informationen. Personalen kommer att fråga vem de får lämna uppgifter till. Avsluta gärna mötet med att repetera vad du har uppfattat och stäm av att du har förstått rätt.

Om du har svårt att förstå informationen i Min vårdplan eller på andra webbsidor kan du använda ett verktyg i webbläsaren för att översätta det du ser på skärmen till ditt språk. Fråga vårdpersonalen hur du kan göra.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Tolkning till mitt språk eller Tolktjänster för dig som har en funktionsnedsättning.

Du kan erbjudas ett digitalt vårdmöte

Vissa mottagningar erbjuder digitala vårdmöten. Då kopplar du upp dig via telefon, surfplatta eller dator till ett videosamtal med vården. Ett digitalt vårdmöte fungerar som ett vanligt besök, men du behöver inte åka till sjukhuset för att träffa till exempel din kontaktsjuksköterska, läkare eller fysioterapeut.

Du kan behöva gå igenom undersökningar och provtagningar i anslutning till digitala vårdmöten. I så fall får du veta hur du ska göra.

Du har rätt att vara delaktig

Du har rätt att vara delaktig i din vård och få information om

• ditt hälsotillstånd
• vilka alternativ du har för undersökningar, vård och behandlingar
• vilka för- och nackdelar som finns med olika undersökningar och behandlingar
• när och hur du ska få svar på dina undersökningar och provtagningar
• när och hur du kan förvänta dig att få vård och hjälp vid biverkningar och symtom
• vart du ska vända dig om du blir sämre
• vilken vård du kan behöva efter behandlingen och hur uppföljningen ser ut
• vad du kan göra själv eller med hjälp av en närstående eller personlig assistent.

Genom att vara delaktig ökar du möjligheten att påverka och få det stöd du behöver.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Tips inför ditt besök i vården och Videosamtal med vården.

Var källkritisk

Det forskas mycket om cancer. Kunskapen om olika typer av cancer ökar därför snabbt, liksom tillgången på nya effektiva behandlingar. Men det krävs mycket kunskap för att tolka forskningsresultat. Därför återges slutsatserna från forskningen inte alltid helt korrekt i medierna. Ovetenskapliga och rent felaktiga uppgifter om cancer och cancerbehandlingar kan också få stor spridning i till exempel sociala medier. Det är därför viktigt att du tar ställning till om källan till informationen verkar trovärdig och pålitlig. Utvecklingen går också så snabbt att det är viktigt att ta reda på när informationen eller forskningen de hänvisar till publicerades.

Vilka informationskällor finns?

Vården i Sverige utgår från vårdprogram och nationella riktlinjer där aktuell och bästa tillgängliga kunskap finns samlad. Det du läser i Min vårdplan stämmer överens med vad som står i de nationella vårdprogrammen för cancersjukdomar och ska spegla den vård som ges vid svenska sjukhus. Dessutom är innehållet utvalt så att du bara får den information som är aktuell för dig.

Min vårdplan innehåller även länkar till andra webbplatser med innehåll som är kontrollerat och faktagranskat, till exempel 1177 och Livsmedelsverket.

Ibland vill du kanske läsa mer om sjukdomen. En del läser då direkt i vårdprogrammen eller i nationella kvalitetsregister. Det är viktigt att tänka på att informationen som står där är avsedd för vårdpersonal och beskriver hur det ser ut på gruppnivå. Information från register kan också behöva tolkas i ett sammanhang, till exempel när data samlades in.

Patientföreningarna kan vara en bra källa till information. Ibland kan man via deras webbplatser ställa frågor till en expert eller en chattbot, eller prata med andra som har samma sjukdom som du. Tänk på att den som svarar på frågorna inte har all information om just dig och din sjukdom och sällan kan ge exakta svar om din situation.

Fråga vårdpersonalen om du är osäker

Fråga gärna vårdpersonalen om du känner dig osäker på något du har läst om cancer, till exempel på internet.

Du och dina närstående kan även kontakta Cancerlinjen eller Cancerrådgivningen, där erfaren vårdpersonal svarar på allmänna frågor om cancer.

Cancerlinjen, Cancerfonden

> Webbplats: cancerfonden.se. Sök på Cancerlinjen.
> Telefon: 010-199 10 10

Cancerrådgivningen

> Webbplats med chatt: cancercentrum.se. Sök på Cancerrådgivningen.
> Telefon: 08-123 138 00

När du är inloggad på 1177 har du tillgång till tjänster som kompletterar informationen i Min vårdplan. Du kan till exempel

• se dina bokade tider, på de mottagningar som använder denna tjänst och som du eller vården lägger till under rubriken Mottagningar
• hantera dina läkarintyg och läkarutlåtanden 
• se och förnya dina recept om mottagningen är ansluten
• se hur långt du har kvar till frikort genom högkostnadsskyddet för läkemedel
• läsa delar av din journal.

Du väljer vilket innehåll du vill se

Du kommer aldrig direkt in i något av dessa system när du loggar in på 1177. Innehållet ligger dolt under olika ikoner eller flikar och du väljer aktivt vad du vill se.

Det varierar mellan olika regioner hur mycket och vilken information man kan se inloggad på 1177. Fråga vårdpersonalen om du undrar vilka tjänster som erbjuds. Vissa regioner använder andra appar och system som kan vara kopplade till 1177 eller användas fristående.

Viktigt att veta när du läser din journal

När du söker och får vård dokumenteras det i en journal. Syftet är att vårdpersonalen ska få tillräckligt med information om dig och din vård, så att vården blir så bra och säker som möjligt. Journalen är ett arbetsredskap för vårdpersonalen och kan därför vara svår att förstå.

När du öppnar Journalen i 1177 kan du välja att se även det nyaste innehållet som kanske inte har hunnit vidimeras, alltså kontrolleras, av den ansvariga vårdpersonalen. Den kan också innehålla ny information som du ännu inte har hunnit få höra av vårdpersonalen.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har frågor eller tankar om något du har läst i din journal.   

Som vårdnadshavare kan du vara ombud och läsa barnets journal tills barnet har fyllt 13 år. Därefter kan du få förlängd tillgång i samråd med vården. Ungdomar kan själva läsa sin journal från 16 års ålder.

> Läs mer på 1177.se. Sök på När du loggar in på 1177
> Läs mer på 1177.se. Sök på Så gör du för att boka, omboka eller avboka en tid och Läs din journal på 1177.

Allmänläkaren är specialist i allmänmedicin och arbetar på vårdcentralen. När du inte behöver specialiserad cancervård ska du få en remiss till din läkare på vårdcentralen. Allmänläkaren har det medicinska huvudansvaret för allt som inte rör cancersjukdomen eller annan specialiserad vård. Allmänläkaren kallas även distriktsläkare eller husläkare.

Arbetsterapeuten kan stödja dig i att hitta nya sätt att göra saker i vardagen som du tycker är svåra. Det kan till exempel handla om anpassningar hemma, hjälpmedel för att underlätta eller strategier för att fördela din energi under dygnet.

AT-läkaren är en grundutbildad läkare som arbetar under handledning för att få sin läkarlegitimation.

Barnmorskan är specialiserad på sexuell och reproduktiv hälsa. Arbetar på gynmottagning eller gyn-avdelning.

BT-läkaren är en legitimerad läkare som är i början av sin specialistutbildning.

Cytodiagnostikern undersöker cellprover.

Dietisten är specialiserad på att ge råd och stöd om mat och näring. Dietisten kan även skriva ut kosttillägg när den vanliga maten inte räcker till.

Distriktssköterskan är en specialistsjuksköterska som du träffar på vårdcentralen, hälsocentralen eller hemma. Du kan få hjälp med bland annat sprutor, omläggning och provtagning. Distriktssköterskan kan även stödja dig att leva hälsosamt under och efter behandlingen.

Fysioterapeuten, även kallad sjukgymnasten, ger råd och stöd om fysisk aktivitet, balans, smärta och andningsbesvär. Fysioterapeuten kan också skapa träningsprogram som är anpassade till dig. Fysioterapeuter kan ha olika specialiteter, till exempel bäckenbottenbesvär. Vissa är även lymfterapeuter.

Gynekologen är en läkare som är specialiserad på sjukdomar i kvinnans könsorgan. 

Gynonkologen är en läkare som är specialiserad på medicinsk behandling och strålbehandling av cancer i kvinnans könsorgan. 

Gynekologiska tumörkirurgen är en läkare som är specialiserad på kirurgi av cancer i kvinnans könsorgan. 

Kirurgen är en läkare som är specialiserad på operation och ansvarar för vården före och efter en operation. 

Klinisk apotekare eller klinisk farmaceut ger råd om ordinationer och hantering av läkemedel.

Kontaktsjuksköterskan har specialistkunskaper om cancervård. Hen stöttar dig och dina närstående med information, råd och samtal om din diagnos, behandling, rehabilitering och uppföljning. Du och din kontaktsjuksköterska går tillsammans igenom planeringen av din vård. Kontaktsjuksköterskan förmedlar kontakt med andra yrkesgrupper inom vården när det behövs, informerar om nästa steg och ansvarar för att lämna över information till andra vårdgivare du träffar, till exempel andra sjukhus, vårdcentraler eller hemtjänsten.

Du kan ha fler än en kontaktsjuksköterska om du får flera behandlingar för din sjukdom. Du kan även ha kontakt med behandlingsansvarig sjuksköterska, behandlingssjuksköterska och omvårdnadsansvarig sjuksköterska.

Kuratorn ger samtalsstöd och kan hjälpa dig och dina närstående att hantera situationen känslomässigt. Kuratorn kan även vägleda dig vidare om du behöver hjälp med ekonomin eller behöver komma i kontakt med myndigheter.

Lymfterapeuten ger råd om och behandlar lymfödem.

Läkaren är ytterst ansvarig för att planera utredningen, ställa diagnos och behandla sjukdomen och ska informera dig om varje steg. Läkaren kallas ibland för fast vårdkontakt eller PAL, patientansvarig läkare.

Narkosläkaren, även kallad anestesiologen, är specialiserad på att söva och övervaka dig under och efter en operation eller undersökning i narkos.

Onkologen är en läkare som är specialiserad på cancersjukdomar och arbetar med medicinsk behandling och strålbehandling.

Patologen undersöker både vävnadsprover och cellprover. 

Psykologen och psykoterapeuten kan ge samtalsstöd och hjälper dig och dina närstående att hantera situationen känslomässigt.

Rehabiliteringskoordinatorn ger stöd för att du ska kunna börja arbeta eller studera efter sjukdom och behandling.

Röntgenläkaren eller radiologen är specialiserad på att tolka röntgenbilder.

Sexologen eller sexualrådgivaren kan ge samtalsstöd och råd om sex och samlevnad och stödja sexuell rehabilitering.

Sjuksköterskan har specialistkompetens inom omvårdnad och arbetar med att förbättra, återställa och bevara god hälsa.

Specialistsjuksköterskan är en sjuksköterska med specialistkompetens inom ett område, till exempel onkologi eller kirurgi.

ST-läkaren gör sin specialisttjänstgöring, till exempel inom onkologi eller kirurgi.

Stomiterapeuten- är en sjuksköterska specialiserad inom stomivård som kan ge dig information och praktiskt stöd i att hantera en stomi.

Undersköterskan och vårdbiträdet ansvarar för praktisk omvårdnad, till exempel personlig hygien.

Uroterapeuten utreder och behandlar personer med urinläckage, urinträngningar, smärta i underlivet, svårigheter att tömma urinblåsan eller svag bäckenbotten. 

> Läs mer på 1177.se. Sök på Kontaktsjuksköterskan – ditt stöd i vården vid cancer.

> Se filmen Kontaktsjuksköterskan - din fasta punkt i cancerrehabiliteringen, Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Ord	Förklaring
Abrasio	Skrapning av livmodern eller livmoderhalsen för att ta vävnadsprover.
Adjuvant behandling	Tilläggsbehandling, till exempel cytostatika efter operation.
Agraff	Klämma av metall för att stänga ett operationssår.
Analgetika	Läkemedel mot smärta.
Anamnes	Sjukdomshistoria.
Anestesi	Att inte känna. Ofta i betydelsen narkos, sövning.
Antiemetika	Läkemedel mot illamående.
Antikroppsbehandling	En form av immunterapi, där antikropparna är riktade mot specifika molekyler på celler för att blockera cancercellers tillväxt.
Ascites	Vätska fritt i buken.
Atypi	Avvikelse från det normala. Kan ha både godartade och elakartade orsaker.
Antikoagulantia	Läkemedel som behandlar eller förebygger blodproppar
Baseline	Utgångsvärde.
Benign	Godartad, alltså inte cancer.
Bilateral	På båda sidorna, tvåsidig.
Biopsi	Prov från organ eller vävnad som undersöks i mikroskop av en läkare som kallas patolog.
Bladderscan	Mätning av resturin (urin som är kvar i blåsan efter att du kissat) med ultraljud.
Brachyterapi, inre strålbehandling	Metod där strålbehandling ges inuti eller nära tumören.
BRCA	Mutationer i dessa gener ger högre risk att utveckla äggstock- och bröstcancer.
Brytpunktssamtal	Samtal mellan patient, närstående och läkare när man övergår från botande och bromsande vård till palliativ vård i livets slutskede.
Cancer in situ	Första stadiet av cancer. Cellerna är nu så förändrade att  de har blivit cancer. De växer fortfarande på ett avgränsat ställe, ”in situ” = på plats. Cancern växer i den celltyp och det organ där den uppstod, utan att växa in i andra vävnader eller organ.
Central venkateter, CVK	Tunn slang i ett av kroppens större blodkärl på halsen eller under nyckelbenet. Används bland annat för att kunna ge läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller ta blodprover.
Cervix uteri	Livmoderhals.
Corpus uteri	Livmoderkropp.
Cysta	Vätskefylld blåsa. De flesta cystor som uppstår på äggstockarna försvinner av sig själva, men en del kräver behandling.
Cystoskopi	Undersökning av urinblåsa och urinrör med ett instrument.
Cytologi	Analys av celler.
Cytostatika, cellgifter eller kemoterapi	En grupp läkemedel som dödar cancerceller eller gör så att de slutar växa.
Datortomografi, skiktröntgen, DT eller CT	Röntgenundersökning som skapar mycket detaljerade bilder av kroppens organ.
Differentieringsgrad	Anger hur mycket en tumör skiljer sig från den friska vävnaden. En låg differentieringsgrad betyder att tumören skiljer sig mycket från den friska vävnaden, medan en hög betyder att den skiljer sig lite.
Dränage	Tunn slang som leder bort vätska från till exempel ett operationsområde.
dVIN	Förstadier till vulvacancer som vanligen har sitt ursprung i en hud- eller slemhinnesjukdom som inte är relaterad till HPV, såsom lichen sclerosus.
Dysplasi	Cellerna ökar i antal och börjar förändra sitt utseende och tappa sin ursprungliga funktion. Ett förstadium till cancer.
Egenvård	Sådant du kan göra själv eller med hjälp av en närstående eller personlig assistent. Det kan vara saker du själv kan göra för att må så bra som möjligt, till exempel pröva avslappningsövningar mot sömnbesvär. Det kan också vara uppgifter som sjukvården överlåter åt dig, till exempel ta blodförtunnande sprutor.
ERAS	Enhanced recovery after surgery. Ett standardiserat program som används för att återhämtningen efter en operation ska bli så snabb och bra som möjligt.
Endoret	Tunn slang för att ta prov av livmoderslemhinnan. Kallas även pipelle.
Extern	Utanpå, yttre.
Fatigue	En särskild trötthet som du inte kan vila bort. Kan uppstå i samband med sjukdom och behandling.
Fertilitet	Förmågan att få biologiska barn.
FIGO	International Federation of Gynecology and Obstetrics, en förening som står bakom den internationella stadieindelningen för gynekologisk cancer.
Finnålspunktion	Provtagning då man med en tunn nål tar ut celler från till exempel en tumör för mikroskopisk undersökning.
Fistel	Onormal förbindelse mellan två inre organ eller mellan ett organ och kroppsytan
Fördröjd primärkirurgi	Operation efter att du har fått ett antal cytostatika-behandlingar.
Gray, Gy	Enhet för att mäta strålningsdos.
Hematom	Blåmärke.
Hematuri	Blod i urinen.
Hemoglobin, HB	Ett järnhaltigt protein i de röda blodkropparna som bland annat transporterar syre till kroppens organ.
Hereditet	Ärftlighet.
Histologi	Vävnadslära.
Hormonell behandling, endokrin behandling eller antihormonbehandling	Läkemedel som påverkar könshormonerna. Rekommenderas vid vissa typer av cancer, till exempel bröstcancer och prostatacancer.
HPV	Humant papillomvirus.
HSIL	Förstadier till cancer som är relaterade till HPV.
Hyperplasi	Cellerna ökar i antal men beter sig fortfarande som vanligt. Det kan vara ett förstadium till cancer, men behöver inte vara det.
Hysterektomi	Operation där man tar bort livmodern.
Hysteroskopi	Vaginal undersökning med kamera för att titta i livmodern.
Immunterapi	Läkemedel som aktiverar kroppens immunförsvar så att det angriper cancercellerna och gör så att de slutar växa.
Individuell patientöversikt, IPÖ	IPÖ är ett komplement till din journal som visar ditt sjukdomsförlopp och dina behandlingar på en tidslinje. Är under utveckling och finns i dag för vissa diagnoser i vissa verksamheter.
Intramuskulär	I en muskel. Till exempel ett läkemedel som ges i en muskel.
Intravenös	När till exempel läkemedel, näring eller annan vätska ges i ett blodkärl.
Invasiv cancer	Cancercellerna växer in i organ och annan vävnad som ligger runt omkring.
Isotopinjektion	Spruta med radioaktivt ämne som kan ges vid till exempel en skintigrafi eller operation för att kunna identifiera portvaktslymfkörtlarna.
Kirurgi	Operation.
Klimakteriet	Övergångsåldern.
Kolposkopi	Mikroskopisk undersökning av livmodertappen som enkelt görs vid en vanlig gynekologisk undersökning.
Komplementär och integrativ medicin, KIM	Ett samlingsnamn för många olika metoder som oftast inte används inom den vanliga hälso- och sjukvården.
Konisering	Ingrepp där man tar bort cellförändringar på livmodertappen.
Konkomitant behandling	När två eller fler behandlingar ges samtidigt.
Kortison	Ett läkemedel som minskar inflammation genom att minska bildningen av olika ämnen som är verksamma vid inflammation.
Kreatinin, krea	Blodprov som visar njurarnas funktion.
Kurativ	Botande behandling
Körtelutrymning	Operation där lymfkörtlar opereras bort
Lambå	Egen hud från en annan del av kroppen som täcker operationsområdet.
Laparocentes	Stick i buken för att tappa ur vätska.
Laparoskopi	Titthålsoperation.
Laparotomi	Operation via ett snitt i bukväggen.
Leukocyter, LPK	Vita blodkroppar.
Lichen sclerosus	Kronisk hudinflammation.
LSIL	HPV-relaterade förändringar som inte är förstadier till cancer
LVSI	Lymfovaskulär infiltration. Kärlinväxt
Lymfkörtlar	Körtlar anslutna till lymfbanor längs blodkärlen och som är en del av kroppens immunförsvar, kallas också lymfknutor.
Lymfödem	Lymfvätska som har samlats i en kroppsdel så att kroppsdelen svullnar.
Magnetkameraundersökning, MR	Undersökning som ger detaljerade bilder av kroppens organ. Utförs med hjälp av ett magnetfält och radiovågor.
Makroskopisk	Som går att se med blotta ögat.
Malign	Elakartad. Maligna tumörer är det som i dagligt tal kallas cancer.
Malignitetsgrad, tumörgrad	Anger hur aggressiv en cancer är.
Metastas, dottertumör	Tumör som har bildats efter spridning från den första tumören.
Metastaserande cancer	Cancercellerna har tagit sig ut i blodkärlen och lymfsystemet. På så sätt sprider de sig till andra delar av kroppen. Kallas även spridd cancer.
Menopaus	Äggstockarna slutar att producera hormoner, vilket så småningom leder till att du inte längre får mens.
Miktion	Urinering, att kissa.
Morbiditet	Sjukdomsfrekvens, beskriver antalet sjukdomsfall
Morbus Paget	Eksemliknande förändringar i underlivet. Kallas även Pagets sjukdom.
Multidisciplinär konferens, MDK	En konferens där olika professioner träffas, diskuterar och tar fram förslag på bästa behandling.
Myom	En godartad tumör av bindväv och muskelvävnad som sitter inne i livmoderväggen.
Målriktad behandling, målstyrd behandling	Läkemedelsbehandling riktad direkt mot cancercellerna. Man utnyttjar till exempel antikroppars funktion att identifiera och koppla till antigener på cancercellen, eller proteinkinashämmare som kan påverka processer som är unika för en viss sorts cancerceller.
Neoadjuvant behandling	Förberedande behandling som ges före annan behandling. Det kan till exempel vara cytostatikabehandling med målet att krympa tumören före en operation.
Non-steroidal anti-inflammatory drugs, NSAID	Läkemedel som används för att behandla bland annat smärta, inflammationer och feber. Kan innehålla verksamma ämnen som ibuprofen, naproxen, nabumeton och acetylsalicylsyra.
Ny medicinsk bedömning, second opinion	Sjukdomen bedöms av en annan specialist än den som har gjort den första bedömningen.
Närstående	Person som du anser dig ha en nära relation till.
Oment	Bukhinnenät, kallas också tarmkäx.
Opioider	Receptbelagt läkemedel som bland annat används för att behandla svår smärta. Vissa opioider kallades förr opiater.
Palliativ onkologisk behandling	Cancerbehandling som ges för att förlänga livet, bromsa sjukdomen, lindra symtom och besvär och öka livskvaliteten när sjukdomen inte går att bota.
Palliativ vård	Vård som ges för att lindra symtom och öka livskvaliteten vid livshotande sjukdom. Vården ska ta hänsyn till fysiska, psykiska, sociala och existentiella behov och erbjuda stöd till närstående.
Palpabel	Som går att känna med händer och fingrar.
Palpation i narkos, PIN	Gynekologisk undersökning där du är sövd.
Patologisk anatomisk diagnos, PAD	Sammanfattande iakttagelser utifrån en mikroskopisk undersökning av ett vävnadsprov.
Perifer neuropati	Känselbortfall och stickningar i händer och fötter. Kan göra att du får svårare att röra händer och fötter.
Perifer venkateter, PVK	En tunn slang som läggs in i ett ytligt blodkärl. Används bland annat för att kunna ge läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller ta blodprover.
Perifert inlagd central venkateter, PICC-line	En tunn slang som förs in i ett av kroppens större blodkärl genom ett mindre kärl på överarmen. Används bland annat för att kunna ge läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller ta blodprover.
Peritoneum	Bukhinnan.
Perkutan endoskopisk gastrostomi, PEG	En tunn slang som sitter genom huden på magen in i magsäcken. Används bland annat för att ge näring och läkemedel.
PET-kameraundersökning, PET-DT eller PET-CT	En undersökning som med ett radioaktivt ämne gör att cancerceller och inflammatoriska celler syns tydligare.
Pipelle	Tunn slang för att ta prov av livmoderslemhinnan. Kallas även endoret.
Polyp	Onormal tillväxt av slemhinna.
Portvaktskörtel	Den lymfkörtel som cancerceller från tumören sprider sig till först, om sjukdomen sprider sig till lymfkörtlarna.
Postoperativ	Efter operation.
Prehabilitering	Förebyggande insatser kring fysisk förmåga, näring, levnadsvanor och psykosocial situation.
Preoperativ	Före operation.
Primärtumör	Den ursprungliga tumören, där cancercellerna först uppstod.
Progesteron	Ett könshormon.
Progress	Att cancern har ökat, till exempel att tumören blir större, att det finns fler cancerceller i blodet eller att cancern sprider sig.
Prolaps	Framfall.
PX	Kirurgisk utskärning av vävnadsprov.
Radikal	Borttagen med god marginal.
Radiokemoterapi	Kombinationsbehandling med strålbehandling och cytostatika.
Recidiv	Återfall.
Regress	återgång eller tillbakagång av sjukdomen
Remission	Att cancern har minskat.
Rehabilitering	Insatser som ska förebygga och minska biverkningar av sjukdom och behandling. Insatserna ska ge dig och dina närstående stöd och förutsättningar att leva ett så bra liv som möjligt.
Robotassisterad total laparoskopisk hysterektomi, RTLH	Livmodern tas bort med titthålsteknik, där instrumenten styrs med hjälp av robot.
Salpingektomi	Äggledaren tas bort.
Salpingooforektomi, SOE	Äggledaren och äggstocken tas bort.
Sentinel node	Portvaktskörtel. Den lymfkörtel som cancerceller från tumören sprider sig till först vid spridning till lymfkörtlarna.
Stroma	Den stödjande vävnaden i ett organ.
Strålbehandling, radioterapi – yttre	Joniserande strålning som ges via en apparat som riktar strålning mot tumören.
Subkutan venport, SVP	Liten dosa med en slang som opereras in under huden under nyckelbenet, och som har förbindelse med ett av kroppens större blodkärl. Används för att kunna ge bland annat läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller ta blodprover. Kallas ibland port-a-cath.
Trombocyter, TPK	Blodplättar.
Tumör	En knöl som beror på att celler har börjat föröka sig. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna).
Tumör, nod, metastas, TNM	Ett internationellt klassificeringssystem som sammanfattar tumörers storlek och om de har spridit sig till lymfkörtlarna, eller andra organ.   T anger primärtumörens utbredning och storlek.  N anger om det finns cancerceller i lymfkörtlarna. M anger om det finns metastaser.
Ultraljud	Undersökning med ljudvågor som ger en bild av inre organ och vävnader.
Undersökning i narkos, UIN	Gynekologisk undersökning där du är sövd.
Unilateral	På ena sidan.
Uretra	Urinrör.
Uretär	Urinledare.
Urinretention	oförmåga att helt eller delvis tömma blåsan
Vulva	De yttre könsorganen, alltså de inre och yttre blygdläpparna, klitoris, urinrörsöppningen, slidöppningen och mellangården.
Vårdcentral, hälsocentral, husläkarmottagning eller distriktsläkarmottagning	Mottagning inom primärvården.
Vårdprogram	Nationella riktlinjer som anger hur patienter med en viss sjukdom ska vårdas på bästa sätt. Riktlinjerna bygger på forskning, kunskap och samsyn inom hälso- och sjukvården.
Vävnad	Celler med liknande utseende och samma egenskaper som tillsammans bygger upp kroppens olika delar.
Östrogen	Ett könshormon.

I IPÖ finns information om bland annat

• vårdkontakter, exempelvis besök och telefonsamtal
• undersökningar, exempelvis olika röntgenundersökningar
• behandlingar, exempelvis läkemedel, strålbehandling och operation
• analysresultat, exempelvis blodprover
• ifyllda enkäter, exempelvis svar på frågor om hur du mår.

Din läkare eller sjuksköterska kan skicka en kopia av din IPÖ till dig via 1177. Det du ser i 1177 uppdateras inte automatiskt när din IPÖ ändras. För att se nya uppgifter behöver du få en ny kopia.

Utredningen görs för att din läkare ska kunna ställa diagnos och rekommendera en behandling som passar dig. Den används också för att se vilka insatser du eller dina närstående behöver för att må så bra som möjligt under din behandling.

Vanliga undersökningar och provtagningar

Vid en utredning av vulvacancer är det vanligt att gå igenom några av följande undersökningar och provtagningar:

• Gynekologisk undersökning där gynekologen även känner på lymfkörtlar i ljumskarna och tar vävnadsprov från förändringarna i vulvan.
• Ultraljud – med hjälp av ljudvågor ses organ och vävnader i de områden som undersöks. I samband med ultraljud kan också vävnadsprov tas från till exempel förändringar i ljumskarna.
• Datortomografi, DT, även kallad skiktröntgen eller CT – en undersökning som skapar detaljerade bilder av kroppens organ.
• Magnetkameraundersökning, MR – en undersökning som ger detaljerade bilder av kroppens organ. Görs med hjälp av magnetfält och radiovågor.
• Blodprover.
• Vävnads- och cellprover – analyseras i mikroskop av en patolog för att upptäcka eventuella vävnads- och cellförändringar.
• PIN (palpation i narkos) eller UIN (undersökning i narkos) – gynekologisk undersökning där du är sövd.

Du kan behöva gå igenom fler undersökningar och provtagningar. Vilka som blir aktuella för dig beror på vilka symtom du har och resultatet av de undersökningar som har gjorts. Du kan bli kallad till undersökningar och besök med kort varsel. Det är därför viktigt att du meddelar vården dina aktuella kontaktuppgifter.

Utredningen följer ett standardiserat vårdförlopp

Utredningen av vulvacancer följer ett standardiserat vårdförlopp, SVF. Det innebär att alla som utreds för vulvacancer i Sverige bör utredas och bedömas så lika som möjligt och utan onödig väntan. Vårdförloppet talar om vilka undersökningar som ingår i utredningen och hur lång tid utredningen bör ta.

Ett standardiserat vårdförlopp startar om det finns ett eller flera symtom eller provsvar som klassas som välgrundad misstanke om en cancerdiagnos. Vårdförloppet avslutas när den första behandlingen startar, eller när cancer kan uteslutas.

Många som utreds enligt standardiserade vårdförlopp visar sig inte ha cancer, utan symtomen beror på något annat. Att utredas enligt ett standardiserat vårdförlopp är därför inte samma sak som att få en cancerdiagnos.

Specialister diskuterar resultatet vid en nationell konferens

När alla svar på dina undersökningar och provtagningar är klara, hålls en multidisciplinär konferens, MDK. Vulvacancer är en relativt ovanlig diagnos och det är bara fyra centra i Sverige som behandlar vulvacancer. För att du ska få rätt behandling var du än bor i Sverige hålls en nationell multidisciplinär konferens (nMDK) en gång per vecka där ditt fall diskuteras med de andra centren. Vid konferensen deltar flera olika specialister som gynekologisk tumörkirurg, röntgenläkare, gynonkolog, patolog och kontaktsjuksköterska. De bedömer tillsammans resultatet av din utredning och tar fram ett behandlingsförslag.

När får jag resultatet av utredningen?

När utredningen börjar ska du få veta ungefär när du får resultatet av utredningen och behandlingsförslaget från den nationella konferensen. Resultatet får du av din läkare vid ett besök eller över telefon. Du och läkaren diskuterar då gemensamt nästa steg.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Att få vård enligt ett vårdförlopp.

Cancersjukdomar har olika symtom och behandlas på olika sätt

Cancer uppstår på grund av en skada eller förändring i en eller flera celler. Cellen börjar sedan fungera allt mer annorlunda för varje celldelning och kan utvecklas till cancer. Cancer kan uppstå på olika ställen i kroppen och olika cancersjukdomar har olika symtom och behandlas på olika sätt. Chanserna att bli av med cancern varierar också mellan olika cancersjukdomar.   

Oftast går det inte att säga varför någon får cancer

Flera saker har betydelse för att cancer ska utvecklas. Många cancerformer är vanligare vid högre ålder. Det tar också olika lång tid för cancer att utvecklas. För det mesta är det omöjligt att säga varför en enskild person får cancer.

Cancer är vanligt

Mer än 60 000 svenskar får någon form av cancer varje år. Av dessa är cirka 40 procent under 65 år. I dag finns det runt 500 000 människor i Sverige som antingen har eller tidigare har haft cancer. Att fler och fler personer får en cancerdiagnos nu beror dels på att befolkningen blir äldre och dels på att sjukvården har blivit bättre på att hitta cancer.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Vad är cancer?

Vulvan består av de yttre och inre blygdläpparna, klitoris, urinrörsöppningen, slidöppningen och mellangården.

Vulvacancer är en ovanlig cancerform. Knappt 200 kvinnor per år i Sverige får sjukdomen, varav de flesta är över 70 år. Vulvacancer kan också vara malignt melanom i vulvan. Malignt Melanom är en form av hudcancer och utgör ca 6 % av all vulvacancer.

Det vanligaste är att cancern bara finns i vulvan. Den kan dock spridas till lymfkörtlar i ljumskarna och bäckenet, alltså nedre delen av magen. I sällsynta fall kan vulvacancer växa in i urinblåsan eller ändtarmsöppningen, men sällan till andra delar av kroppen.

På en nationell konferens kommer din läkare tillsammans med kollegor att diskutera vilken behandling som är bäst för dig.

 

Orsaker till vulvacancer

Bakomliggande orsaker till vulvacancer kan vara:

• kronisk hudinflammation, så kallad lichen sclerosus
• Morbus Paget, eksemliknande förändringar i underlivet
• infektion med humant papillomvirus, HPV

Riskfaktorer för vulvacancer kan vara:

• tidigare cellförändringar i livmoderhalsen
• tidigt klimakterium.
• rökning
• nedsatt immunförsvar
• övervikt

Rökning kan i högre grad kopplas till vulvacancer som orsakas av HPV-virus.

Symtom du kan ha

Vulvacancer kan ge ett eller flera av följande symtom:

• Det kan kännas som en hård knöl eller knuta i vulva.
• Det kan vara ett sår i vulva som inte läker.
• Det kan vara ett sår i vulva som blöder.
• Du kan ha långvarig klåda eller sveda i underlivet.
• Du kan känna en knöl i ljumsken.

Om det kliar eller svider i underlivet beror det oftast på något annat än cancer, till exempel svamp, eksem eller torrare slemhinnor. Men om det fortsätter utan att behandlingen av symtomen ger effekt är det viktigt att du söker läkare eller gynekolog för det.

Ärftlighet är ovanlig

En viss ärftlighet finns men är mycket ovanlig.

Prognosen är oftast god

Prognosen är god om sjukdomen upptäcks tidigt och inte har spridit sig. Vulvacancer är i många fall en lokalt återkommande sjukdom, men kan då oftast behandlas igen med god effekt.

Femårsöverlevnaden ligger kring 90 % vid icke-spridd sjukdom, men den minskar vid spridning till lymfkörtlar och närliggande organ. Stadium vid diagnos, tumörstorlek, marginal till frisk vävnad och invasionsdjup är faktorer som påverkar överlevnaden.

HPV kan orsaka cellförändringar

HPV kan infektera slemhinnan i livmoderhalsen, slidan, vulva, anus, svalget och på penis. De flesta får inga symtom, och kroppens immunförsvar kan själv göra sig av med viruset. I några enstaka fall kan kroppen inte läka ut infektionen själv. Då kan viruset orsaka skador i cellerna, så kallade cellförändringar. Cellförändringarna kan utvecklas till cancer. Detta tar ofta många år.

Spridning av HPV

HPV är världens vanligaste sexuellt överförda infektion. De flesta sexuellt aktiva kommer någon gång att infekteras av HPV. De flesta läker ut infektionen inom 1–2 år.

Du får en HPV-infektion genom att ha oral-, vaginal- eller analsex med en person som är infekterad. Risken för HPV-smitta ökar med ökat antal sexualpartner. Men även om du haft få eller en sexualpartner kan du ha smittats.

HPV-relaterad cancer kan utvecklas många år efter att du har haft sex med någon som smittade dig med viruset. Oftast vet du inte om att du har en HPV-infektion, vilket gör det svårt att veta när och av vem du blev infekterad eller vem du infekterat. HPV smittar inte genom till exempel kramar och pussar.

Behandling av HPV

I dag finns ingen behandling mot HPV, men de allra flesta läker själva ut infektionen och har inga symtom.

Vaccination

I dag erbjuds alla barn, flickor och pojkar, i årskurs 5 vaccin mot de allvarligaste typerna av HPV. Det pågår forskning om vaccination till andra åldersgrupper. Fråga gärna din läkare om vad som gäller dig. Vaccinet ger över 90 procents skydd mot de HPV-typer vaccinerna innehåller, om man inte har blivit smittad innan man blev vaccinerad. Vaccinerna läker inte en befintlig infektion eller cellförändring.

Partner

Om du fått reda på att din cancer är orsakad av HPV kan du undra hur det påverkar ditt sexliv. Det är sannolikt att även din eller dina sexpartner har eller har haft en HPV-infektion. Ni måste inte ändra ert sexliv. Risken att även din eller dina partner drabbas av HPV-relaterad cancer är mycket liten, eftersom de allra flesta läker ut en eventuell infektion själva. Risken att din eller dina partner ska få HPV-relaterad cancer ökar inte av att ha sex med dig. De kan kontakta sin vårdcentral om de är oroliga för något symtom.

> Läs mer på 1177.se. Sök på HPV och vaccination mot HPV.

Specialister ger förslag på en lämplig behandling

Efter utredningen tar vården fram ett behandlingsförslag baserat på riktlinjerna i det nationella vårdprogrammet för din diagnos. Vårdprogrammet innehåller rekommendationer för sjukvården om hur cancer ska behandlas enligt bästa medicinska kunskap.

Samma cancerdiagnos kan behandlas olika beroende på att sjukdomens egenskaper varierar. Behandlingsförslaget ska ta hänsyn till just din situation och dina förutsättningar, men ska inte påverkas av var i landet du får vård.

Tumörer är känsliga för olika typer av behandling

Tumörer har olika egenskaper som bland annat påverkar hur snabbt de växer och vilken typ av behandling de är känsliga för.

Annat som påverkar förslaget

Andra faktorer som kan påverka behandlingsförslaget är tumörens storlek och placering i vulvan, samt om cancercellerna har spridit sig till lymfkörtlar eller andra delar av kroppen. Hur du mår och om du har andra sjukdomar och läkemedel påverkar också. Vad du själv vill och behöver vägs också in.

Ditt fall diskuteras på en nationell konferens

Vulvacancer är en diagnos som är relativt ovanlig och det är bara fyra centra i Sverige som behandlar vulvacancer. För att du ska få rätt behandling hålls en konferens där ditt fall diskuteras med de andra centren. Där tas ett förslag för din behandling fram. Förslaget kommer sedan att diskuteras med dig.

Du kommer att få behandling på någon av orterna Stockholm, Göteborg, Lund eller Linköping. Du kan själv önska var du vill ha din behandling. Men väntetiden styr ofta vart du får din behandling. I vissa fall kan behandlingen ges på din hemort.

Ofta kombineras olika behandlingar

Vulvacancer kan behandlas med operation, strålbehandling eller läkemedel, till exempel cytostatika. Ibland kan du få en kombination av dessa behandlingar. Det vanligaste är operation där man tar bort tumören med marginal runt om. Ibland behöver också lymfkörtlar i ljumskarna tas bort. Strålbehandling, eventuellt i kombination med cytostatika, är också en behandling som används vid vulvacancer.

Du diskuterar förslaget med din läkare

Du diskuterar behandlingsförslaget tillsammans med din läkare, och ni kommer överens om vilken behandling du ska få och på vilken ort. Om du inte är nöjd med förslaget har du rätt till en ny medicinsk bedömning.

Du har alltid rätt att tacka nej till behandling. Närstående har inte rätt att bestämma.

Behandlingen kan ändras med tiden

Din behandling kan komma att ändras allteftersom den följs upp, och man ser hur sjukdomen svarar på behandlingen och hur du mår.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har frågor om dina möjligheter att få barn. Innan behandlingen börjar ska de berätta hur fertiliteten kan påverkas, och fungera som stöd om du behöver prata mer om detta. Fertilitetsbehandling vid vulvacancer är mycket ovanlligt

Fertilitet efter operation

En operation kan påverka fertiliteten beroende på vilket område som opereras och hur stor ärrbildningen blir. Om du är i fertil ålder väljs operationstekniker som försöker bevara fertiliteten så långt det är möjligt.

Fertilitet efter strålbehandling

Strålbehandling orsakar infertilitet om äggstockarna är inom området som strålas. Även livmodern kan påverkas. Muskelvävnaden kan bli mindre elastisk och de celler som bygger upp livmoderslemhinnan skadas. Detta gör att ett befruktat ägg inte får fäste

Fertilitet under och efter cytostatika  

Om du behandlas med cytostatika kan fertiliteten påverkas. Cytostatika kan göra att mensen upphör under behandlingen. Du kan få tillbaka mensen efter behandlingen, om du har kvar din livmoder. Äggstockarna är känsliga för vissa cytostatika. Yngre personer har ofta många ägg i sina äggstockar, vilket ökar chansen att fler ägg klarar sig oskadda. Om du är äldre ökar risken att du kommer in i klimakteriet av behandlingen.

Det är viktigt att du inte blir gravid under cytostatikabehandlingen. Cytostatika är skadligt för fostret under den första tredjedelen av graviditeten. Använd därför säkra preventivmedel. Ibland behövs dubbelt skydd, eftersom biverkningar som diarré eller direkt påverkan av cytostatikan kan göra att p-piller inte räcker som ensamt skydd.

Fertilitet under och efter cytostatikabehandling.

Cytostatikabehandling kan minska din produktion av könshormoner. Det kan leda till att menstruationen upphör. Du kan få liknande symtom som vid klimakteriet.

Det är svårt att säga i förväg om du kommer att bli infertil av behandlingen, men ju högre doser och ju äldre du är, desto större är risken. 

Det finns hjälp att få

Det går att frysa ner ägg, befruktade ägg och i vissa fall äggstocksvävnad, som senare kan användas till konstgjord befruktning. Detta kallas fertilitetsbevarande eller fertilitetsfrämjande åtgärder.

Regionerna har olika regler för vilken hjälp man kan få med konstgjord befruktning efter en cancerbehandling. Bland annat finns det åldersgränser och regler kring kostnader. Din läkare kan berätta vad som gäller i din region. Läkaren kan också skriva remiss till en reproduktionsmedicinsk mottagning om du behöver det. 

Att ha fått tillgång till fertilitetsbevarande åtgärder är ingen garanti för att kunna bli förälder. Men de flesta som vill få barn efter en cancerbehandling lyckas med det, ofta på naturlig väg.

Surrogatmoderskap är inte lagligt i Sverige. Det innebär även att du inte kan ta med dina egna ägg till ett land där det är lagligt, för att hitta en surrogatmamma. Om du har fryst in embryon tillsammans med en partner ”äger” ni embryot tillsammans, och du får inte sätta in embryot på egen hand.

Om du är eller blir infertil kan du få stöd för att hantera det känslomässigt. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare för att få hjälp.

Använd preventivmedel under och en tid efter behandlingen

Alla cancerläkemedel och även strålbehandling kan skada fostret i magen om du blir gravid. Risken för graviditet finns även om du får behandling som kan påverka fertiliteten. Använd därför preventivmedel så länge cancerbehandlingen pågår och en tid efteråt. Ibland behövs dubbelt skydd, eftersom biverkningar som diarré eller direkt påverkan av cancerläkemedel kan göra att p-piller inte räcker som ensamt skydd. Ibland är p-piller inte heller lämpligt. Kondom kan rekommenderas både som preventivmedel och för att skydda sköra slemhinnor.

Prata med din läkare om vilket preventivmedel som blir bäst för dig. Läkaren kan också svara på hur länge efter behandlingen du bör vänta med att försöka få barn.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Fertiliteten efter cancerbehandlingen.

Behandling med botande syfte kallas också kurativ behandling.

Behandlingen följs upp och kan behöva bytas

Behandlingen följer nationella riktlinjer. Den följs upp med regelbundna kontroller med till exempel datortomografi, blodprov eller läkarundersökningar. Utifrån kontrollerna planeras behandlingen vidare och du kan behöva byta behandling. Du får information av din läkare eller kontaktsjuksköterska vid besök eller via telefon eller brev.

Du kan få flera behandlingar

Du kan rekommenderas flera olika behandlingar. De kan pågå samtidigt eller efter varandra.

Du kan också få en behandling efter en annan, till exempel cytostatika efter en operation. Det kallas adjuvant behandling eller tilläggsbehandling. Adjuvant behandling kan också vara till exempel strålbehandling eller målriktad behandling.

Målet med behandlingen kan ändras

Målet med behandlingen kan ändras efter att den har startat. En behandling med botande syfte som inte har förväntad botande effekt kan ändras till att ha som mål att lindra symtom och bromsa sjukdomen.

Palliativ vård ges när sjukdomen inte längre går att bota. Vården består då av behandlingar och stöd för att du ska kunna ha ett så aktivt, meningsfullt och bra liv som möjligt. Alla delar av livet och tillvaron räknas.

Du kan få palliativ vård under lång tid och samtidigt som du får behandling som bromsar sjukdomen och förlänger livet. Ju tidigare palliativ vård sätts in, desto större chans att du får god livskvalitet trots svår sjukdom.

Vad är viktigt för mig?

Det är bra om du, gärna tillsammans med dina närstående, funderar över vad som är viktigt för dig och er och vilket stöd ni behöver.

Du bör erbjudas ett samtal om dina resurser, erfarenheter och behov utifrån att du ska ha det så bra som möjligt. Samtalet bör också handla om dina önskemål, prioriteringar och information om förväntat sjukdomsförlopp samt målet med din behandling.

Prata med din läkare och kontaktsjuksköterska, så att ni tillsammans kan planera vården så att du känner dig trygg och får det stöd du behöver.

Vilken hjälp kan jag få?

Här är några exempel på hjälp och stöd:

• Du kan få lindring eller förebyggande hjälp mot till exempel smärta, illamående och trötthet.
• Du kan få stöd att hantera känslor som oro eller ångest, eller hantera tankar om livet och döden.
• Du kan få vägledning så att du kan ordna tillvaron med ekonomin eller dina närstående.
• Du kan få hjälpmedel som kan underlätta vardagen.
• I samråd med vårdpersonalen får du fylla i och regelbundet uppdatera vårdplanen för omvårdnad, medicinska behov och rehabiliteringsbehov.
• Du får veta var du och dina närstående kan vända er för rätt kompetens.

Var kan jag få palliativ vård?

Var du kan få den palliativa vården beror på hur du mår, vad du vill och vad som är möjligt. Dina behov kan också förändras när sjukdomen utvecklas. Ibland kan du behöva få hjälp av flera olika vårdenheter. Du kan till exempel vårdas växelvis på en palliativ avdelning och hemma.

Du och dina närstående kommer regelbundet att prata med vårdteamet om hur behoven ser ut och hur den palliativa vården fungerar för dig.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Palliativ vård - att förlänga livet eller lindra symtom och Planerad vård hemma.

Cancerbehandling med bromsande och lindrande effekt

När det inte går att bli av med sjukdomen kan du få cancerbehandling med syfte att bromsa sjukdomen, förlänga livet och ge dig en så god livskvalitet som möjligt. Bromsande och symtomlindrande behandling har ofta god effekt på hur du mår och på sjukdomens utveckling och kan pågå så länge som den har önskad effekt. Om en bromsande behandling inte har önskad effekt kan man i många fall byta till en annan.

Med tiden kan effekten bli sämre

Med tiden är det vanligt att cancersjukdomen påverkar dig allt mer. Samtidigt kan cancerbehandlingen med tiden få sämre effekt och i stället ge fler och mer påtagliga biverkningar. Det kan nå en punkt där du inte längre har nytta av den. Tillsammans med din läkare behöver du då överväga om det är lämpligt att avbryta behandlingen.

I sådana situationer kommer du fortfarande att få palliativ vård, som syftar till att förebygga och lindra symtom som sjukdomen orsakar. Målet är att ge dig den bästa möjliga livskvaliteten och hjälpa dig att hantera sjukdomens påverkan på bästa sätt.

Vid palliativ vård i livets slutskede bedöms du ha kort tid kvar att leva, dagar eller veckor.

Det här kan vara tecken på att döden närmar sig:

• Du kan vara mer sängliggande.
• Du kan ha svårt att svälja.
• Du kan bara dricka små mängder vätska.
• Du kan ha sämre cirkulation och andning.
• Du kan ha sänkt medvetande eller vara förvirrad i perioder.

Vårdpersonalen tar hänsyn till vad du vill och behöver

Din läkare samtalar med dig och dina närstående om situationen. Ibland är även en sjuksköterska eller undersköterska med under samtalet. Även vårdteamet runt dig informeras om att du är döende.

Vårdpersonalen ska ta hänsyn till dina önskemål om vården i livets slut, och respektera dina andliga och existentiella behov.

Du ska få de läkemedel du behöver för att lindra besvärliga symtom.

Vårdpersonalen kommer att ta reda på hur du mår med jämna mellanrum. Om du inte kan berätta själv tittar man efter vissa tecken, till exempel ditt ansiktsuttryck, hur du andas och hur ditt hjärta slår. Vårdpersonalen kommer också att prata med dina närstående om hur du mår. 

Om du har särskilda behov kontaktar vårdteamet personal med rätt kompetens. Det kan vara till exempel ett smärtteam, en andlig företrädare eller en annan enhet på sjukhuset.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Vård i slutet av livet.
> Dina närstående kan läsa mer på narstaende.se.

Det finns ett nationellt vårdprogram som anger hur man bäst behandlar vulvacancer. Beskrivningen nedan ger en översikt över olika behandlingsalternativ.

Operation är vanligast

Ett team av läkare och annan vårdpersonal kommer att sätta sig in i ditt fall. Ditt fall kommer också att diskuteras på en nationell konferens där en rekommendation om behandling för dig tas fram. Operation är det vanligaste alternativet. Ibland behövs ytterligare en kompletterande operation efter första operationen för ex borttagande av fler lymfkörtlar.

Ibland behövs mer behandling

Olika faktorer avgör om du därefter kommer att rekommenderas mer behandling eller inte. Det vanligaste är i så fall strålbehandling, ibland i kombination med cytostatikabehandling.

Alternativ till operation

Om det inte går att operera kan du i stället rekommenderas strålbehandling direkt. Ibland kombineras denna med cytostatikabehandling.

Du följs upp av vården

Efter behandlingen följs du upp enligt riktlinjerna i det nationella vårdprogrammet.

Om du har frågor

Prata med din läkare eller kontaktsjuksköterska om du har frågor om din behandling.

Övergripande behandlingsförlopp vid vulvacancer.

Det finns ett nationellt vårdprogram som anger hur man bäst behandlar återfall av vulvacancer. Behandlingen är individuell och beskrivningen nedan ger en översikt över olika behandlingsalternativ.

Behandlingen väljs utifrån flera faktorer

Ett team av läkare och annan vårdpersonal kommer att sätta sig in i ditt fall. Ditt fall kommer också att diskuteras på en nationell konferens.

Exempel på faktorer som kan påverka valet av behandling:

• hur stor tumören i vulva är, var den sitter eller om det är flera förändringar
• om det är en spridd sjukdom
• vilken behandling du har fått tidigare.

Vid återfall i vulvan är operation och strålbehandling, eventuellt i kombination med cytostatika, det vanligaste alternativet. Vid en spridd sjukdom är oftast cytostatika det vanligaste alternativet men även strålbehandling kan vara aktuellt.

Du följs upp av vården

Efter behandlingen följs du upp enligt riktlinjerna i det nationella vårdprogrammet och utifrån dina behov.

Om du har frågor

Prata med din läkare eller kontaktsjuksköterska om du har frågor om din behandling.

Hälsosamma vanor kan göra stor skillnad på både kort och lite längre sikt. Om du opereras akut kan du ändå påverka resultatet genom att leva hälsosamt efter operationen.

Tobak och nikotin 

Den som använder tobak får syrebrist i kroppens vävnader, och det är den vanligaste orsaken till komplikationer efter en operation. En annan effekt är att kroppen får sämre förmåga att bilda bindväv, vilket gör att sår läker sämre. Om du slutar att använda tobak minskar risken att få blodpropp, lunginflammation och sårinfektion efter operationen. Såret kommer också att läka bättre. 

Tobak och nikotin finns i cigaretter, e-cigaretter, snus och upphettade tobaksprodukter. Du bör därför undvika alla produkter med tobak eller nikotin före och efter operationen. 

Råd till dig som använder tobak och nikotin

Avstå från tobak och nikotin så långt före operationen som möjligt, minst 4 och gärna 8 veckor. Prata med vårdpersonalen för att få råd om hur du ska göra. Du kan också få hjälp och stöd av vårdcentralen. 

Alkohol

Att dricka alkohol tiden före en operation ökar risken för sårinfektion, urinvägsinfektion och lunginflammation. Alkohol höjer även blodtrycket och ökar risken för blödning och hjärt- och kärlpåverkan. Genom att undvika alkohol så långt före operationen som möjligt kan din kropp återhämta sig från alkoholens negativa effekter. 

Du kan få hjälp och stöd av vården med att sluta dricka alkohol.

Narkotika och andra droger

Berätta för din läkare om du använder narkotika eller andra droger innan du ska opereras. Det är säkrast för dig och du kan få hjälp att sluta. Läkaren har tystnadsplikt.

Fysisk aktivitet 

Olika former av fysisk aktivitet och träning underlättar en snabb återhämtning och minskar risken för komplikationer efter operationen. En operation försämrar tillfälligt din fysiska förmåga. Om du tränar eller rör på dig extra mycket före operationen ökar blodets förmåga att ta upp syre och blodtrycket sänks. Genom att vara fysiskt aktiv innan du opereras kan du alltså ge hjärtat, kärlen och lungorna ett så bra utgångsläge som möjligt. 

Råd om fysisk aktivitet

Hur mycket och hur intensiv fysisk aktivitet du klarar är individuellt, men all rörelse är bättre än ingen rörelse. Den allmänna rekommendationen är att röra på sig så att pulsen ökar och man blir varm och lätt andfådd 150–300 minuter i veckan, eller på en mer ansträngande nivå 75–150 minuter i veckan. Aktiviteten bör spridas över veckan. All rörelse räknas och det behöver inte vara organiserad träning. Om du kan får du gärna röra dig mer än rekommendationen.

Du kan behöva förebyggande andningsträning, om du har en lungsjukdom eller nedsatt fysisk funktion sedan tidigare. Den kan innebära träning av andningsmusklerna eller olika tekniker för att rengöra luftvägarna från slem. 

Kontakta en fysioterapeut om du behöver råd om fysisk aktivitet och träning inför operationen. 

Matvanor

Försök att äta regelbundet för att öka chansen att du får i dig den mat du behöver. Du bör äta frukost, lunch och middag samt 2–3 mellanmål.

Välj mat med mycket proteiner. Bra proteinkällor är ägg, mejeriprodukter, bönor och linser, nötter och frön, kött, fisk, fågel och sojaprodukter som tofu. Kroppens celler använder proteinerna till att reparera och bygga nytt.

Förslag på proteinrika pålägg på en smörgås

• Keso
• Makrill i tomatsås
• Ägg
• Hummus (kikärtsröra)
• Ost
• Jordnötssmör eller annat nötsmör
• Leverpastej
• Tonfisk i vatten eller olja

Förslag på proteinrika mellanmål

• Fruktsallad med vaniljkesella
• Keso med bär
• Äggröra
• Salta kex med en dessertost
• Smoothie gjord på kvarg, mjölk, och en banan. Mixa 1 deciliter mjölk med 1 deciliter kvarg med smak och en banan.

Om du har sämre aptit och riskerar att gå ner i vikt, bör du välja mat som innehåller mycket kalorier. Eftersom fett är en viktig energikälla kan du gärna äta mer fett. Välj gärna fetter med hög andel omättat fett som till exempel finns i oljor, mjuka och flytande margariner, nötter, frön, mandel, avokado, oliver och fet fisk som lax, sill, strömming, makrill och sardiner. Du behöver dock inte helt utesluta livsmedel med mättat fett. Mättat fett finns framför allt i fett kött, feta charkprodukter, feta mejerivaror som grädde, smör och ost, och i kokos.

Berätta för din kontaktsjuksköterska om du har gått ner i vikt eller har svårt att äta. Du kan då få kontakt med en dietist och även få kosttillskott i form av kaloririka näringsdrycker.

I din kallelse får du detaljerad information om hur du ska förbereda dig. Här får du allmän information.

Inskrivning

Inför din operation har du ett inskrivningssamtal. Samtalet genomförs via telefon, video eller som ett besök på sjukhuset. Förbered dig genom att skriva ner dina frågor och ha gärna med en närstående till samtalet. Ibland sker samtalet när du kommer till sjukhuset för operationen.

Om du ska till sjukhuset på ett besök, ta med legitimation och eventuella läkemedel du behöver under dagen. Ta också med din läkemedelslista och eventuellt behandlingskort för blodförtunnande läkemedel. Om du tar naturläkemedel är det viktigt att du berättar det.

Provtagning

Du kan behöva lämna blodprover inför operationen. Antingen gör du det vid inskrivningen eller så får du en remiss för att lämna proverna på en vårdcentral eller ett laboratorium. Du får veta var du kan lämna proverna.

Läkemedel

Inför operationen kan du behöva göra uppehåll med de eventuella läkemedel och naturläkemedel du tar, eller ändra dosen. Du kan också behöva ta nya läkemedel inför operationen. Din läkare berättar vad som gäller för dig.

EKG – mätning av hjärtats aktivitet

Du kan behöva undersökas med EKG, som mäter hjärtats elektriska aktivitet. Det är läkaren som avgör om det behövs.

Duscha

Du ska duscha och tvätta kroppen inför operationen. Efter att du har duschat är det viktigt att du tar på dig rena kläder.

Fasta

Det är viktigt att du fastar före operationen, annars kan du kräkas och få ner maginnehåll i lungorna. Du får alltså inte äta eller dricka ett antal timmar innan du ska sövas. Följ instruktionerna du får.

Ta alltid med dig:

• legitimation
• telefonnummer till närstående
• läkemedel och läkemedelslista
• tidsfördriv, till exempel böcker
• egna anteckningar och frågor
• mobiltelefon, laddare med lång sladd och hörlurar
• sköna kläder som är enkla att ta på.

Ta med dig om du ska stanna över natten:

• inneskor som är stabila och lätta att ta av och på
• extra kläder
• hygienartiklar, till exempel tandborste, tandkräm och hudkräm.

Ta inte med dig:

• värdesaker
• stora summor pengar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Narkos – att bli sövd, EKG och Att lämna blodprov

I din kallelse får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå. Här får du allmän information.

Innan du ska sövas

På sjukhuset får du byta om till särskilda kläder och låsa in dina saker i ett skåp. Du får lägga dig i en säng eller sitta i en fåtölj när du väntar på din tur.

Du får en perifer venkateter, PVK, i ett blodkärl i handen eller armen. Venkatetern är en tunn plastslang som gör att du kan få läkemedel och dropp direkt i blodet.

Personalen följer dig till operationsavdelningen när det är dags för din undersökning eller operation.

Så går det till att sövas

När det är dags att sövas får du sömnmedel i venkatetern. Du får andas extra syrgas i en mask framför munnen och näsan.

När du är sövd övervakar narkospersonalen dig och ditt hjärtas och dina lungors funktion.

När du vaknar

När du vaknar har du redan förts till en uppvakningsavdelning. Personalen där tar hand om dig tills du kan komma till en vårdavdelning eller gå hem.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Narkos – att bli sövd och Venkateter i armen eller handen

Det finns två metoder för ryggbedövning: epiduralbedövning och spinalbedövning. Det som skiljer dem är hur långt in i ryggraden bedövningsmedlet sprutas.

Så går det till

Du får antingen sitta eller ligga ner.

Innan du får själva ryggbedövningen kan du få lokalbedövning i huden.

Du kan få ryggbedövningen med en spruta som en engångsdos.

Om du behöver en bedövning som man kan fylla på, lägger man in en kateter som man antingen kan ge flera doser i, eller koppla till en läkemedelspump. Katetern är en tunn plastslang som inte brukar kännas. Denna typ av bedövning kan också användas som smärtlindring efter operationen.

Vid ryggbedövning bedövas nerverna som styr urinblåsan. Därför kan du behöva en urinkateter som du har kvar tills bedövningen har släppt.

Hur mår jag efteråt?

• Blodtrycket kan sjunka när bedövningen verkar, därför kontrolleras det regelbundet.
• Du kan vara öm i ryggen, ha klåda och få ett blåmärke vid stickstället. Det brukar gå över inom några dagar.
• Om du har varit helt bedövad är det vanligt att skaka och huttra en stund efter operationen.
• Om du har svårt att kissa efter att bedövningen har släppt, kontakta vården.
• Det kan hända att du får huvudvärk efter en ryggbedövning, även om det är ovanligt. Då är det bra att dricka mycket och ta värktabletter. Om det inte går över efter 1–3 dygn kan du få annan behandling.
• Allvarliga och bestående nervskador efter en ryggbedövning är mycket ovanligt.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Ryggbedövning.

Så går det till

Du ska genomgå en operation som behandling av din vulvacancer. Du kommer att vara sövd eller få ryggbedövning. Du kommer ligga i benstöd som vid en gynekologisk undersökning under operationen.

Kirurgen tar bort förändringen eller tumören med en marginal av frisk vävnad runt om.

I vissa fall tas även de så kallade portvaktskörtlarna bort, alltså lymfkörtlarna som cancercellerna når först om de sprider sig. I så fall får du operationssår i både vulvan och ljumskarna.

Operationen tar cirka 2 timmar.

Innan du väcks får du läkemedel för att minska illamående och smärta.

Såret sys ihop med en särskild tråd som försvinner av sig själv.

Du får en kateter i urinblåsan. Katetern tas oftast bort inom ett dygn efter operationen.

Vad händer efteråt?

När operationen är klar flyttas du till en uppvakningsavdelning där vårdpersonalen övervakar  hur du mår. Du får vara där några timmar beroende på hur stor operationen var och hur du mår. Därefter flyttas du till en vårdavdelning.

Du stannar oftast på sjukhuset 1–2 dagar.

Efter operationen behöver du mer vätska och näring än vanligt, för att främja återhämtning och läkning. Du får börja äta och dricka igen när du vaknar och mår tillräckligt bra, om du inte har fått andra instruktioner.

Aktivitet på sjukhuset

Målet är att du ska komma upp från sängen redan på operationsdagen. Vårdpersonalen visar hur du bäst tar dig upp och rör dig för att inte belasta operationssåret. Det är bra om du är uppe så mycket som du orkar

Exempel på ett träningsprogram:

• Gå i korridoren minst 4 gånger under dagen.
• Var uppe ur sängen 6–8 timmar fördelat över dygnet.

Rör gärna på dig även när du ligger i sängen. Du kan till exempel trampa med fötterna.

Du kan få restriktioner för hur länge du får sitta en tid efter operationen. I vissa fall ska du helt undvika att sitta de första veckorna. Du kan också få restriktioner om att inte sära på benen.

Sårvård

Det är viktigt att du spolar av underlivet med ljummet vatten minst morgon och kväll tills såret är läkt. Gärna också efter toalettbesök och efter avföring för att minska risken för infektion.

Det är bra om du tittar hur du ser ut i underlivet med hjälp av en spegel. Då kan du följa hur ditt sår läker och se om något förändras i såret eller huden runt om.

Det kan hända att stygnen i vulvan går upp. Det är inte farligt men det är bra om du meddelar vården. Såret sys inte igen utan det får då läka av sig självt.

Att tänka på hemma

Det finns risk för komplikationer de första 6 veckorna eller tills såret är läkt. Därför bör du undvika följande:

• ha vaginalt samlag
• bada och simma
• använda tampong.

Följ de instruktioner du får vid utskrivning från avdelningen.

Ibland behövs mer behandling

Efter operationen skickas den bortopererade vävnaden för en mikroskopisk analys. Om provsvaret visar att allt är borttaget behövs ingen fortsatt behandling. Om provsvaret visar att det inte finns tillräckliga marginaler runt om operationsområdet kan du behöva genomgå ytterligare en operation.

Du följs upp av vården

Du kommer att ha kontakt med vården efter din operation, så att de kan följa upp hur du mår. Du och din läkare bestämmer hur och när uppföljningen ska göras och hur du får svaret på den mikroskopiska analysen.

Så går det till

Du ska genomgå en operation som behandling av din vulvacancer. Du kommer att vara sövd och kommer ligga i benstöd som vid en gynekologisk undersökning under operationen.

Kirurgen tar bort tumören med en marginal av frisk vävnad runt om.

Även lymfkörtlarna i ena eller bägge ljumskar tas bort, på antingen en sida eller båda sidorna. Det beror på var tumören sitter och hur stor den är. Detta kan i senare skede leda till lymfödem i underlivet eller i ena eller båda benen.

Du kommer att få operationssår i både vulvan och ljumsken eller ljumskarna.

Oftast lägger man in en slang, så kallat dränage. Det får du för att lymfvätskan inte ska samlas i ljumskarna. Vätskan kommer i stället att rinna ut i en påse som är kopplad till dränaget.

Såret i vulvan sys ihop med en särskild tråd som försvinner av sig själv. Såret i ljumskarna sluts ibland med agraffer som behöver tas bort efter 10 dagar.

Operationen tar 2–5 timmar.

Innan du väcks får du läkemedel för att minska illamående och smärta.

Du får eventuellt en kateter i urinblåsan. Katetern tas oftast bort inom ett dygn efter operationen.

Vad händer efteråt?

När operationen är klar flyttas du till en uppvakningsavdelning där vårdpersonalen övervakar hur du mår. Du får vara där några timmar beroende på hur stor operationen var. Därefter flyttas du till en vårdavdelning.

Du stannar oftast på sjukhuset 3–5 dagar. Därefter kan du få fortsatt vård på ditt hemsjukhus, men kan oftast gå hem. I vissa regioner få komma till en rehabiliteringsavdelning.

Efter operationen behöver du mer näring och vätska än vanligt, för att främja återhämtning och läkning. Du får börja äta och dricka igen när du vaknar och mår tillräckligt bra, om du inte har fått andra instruktioner.

Aktivitet på sjukhuset

Målet är att du ska komma upp från sängen redan på operationsdagen. Personalen visar hur du bäst tar dig upp och rör dig för att inte belasta operationssåret. Ibland kan du få sittrestrektioner en tid efter operation för att inte belasta operationssåret. Det är bra om du är uppe så mycket som du orkar

Exempel på ett träningsprogram:

• Gå i korridoren minst 4 gånger under dagen.
• Var uppe ur sängen 6–8 timmar fördelat över dygnet.

Rör gärna på dig även när du ligger i sängen. Du kan till exempel trampa med fötterna.

Hantera dränaget 

Du har kvar dränaget när du går hem. Vårdpersonalen kommer att gå igenom hur du ska sköta det hemma. Dränaget kan sitta kvar i cirka 5–30 dagar beroende på hur mycket vätska som kommer i påsen. Du kommer att få veta hur du ska mäta vätskan. När mängden är mindre än 30 milliliter per dygn 2 dagar i rad brukar det gå bra att ta bort dränaget. När dränaget ska tas bort bokar du tid till mottagningen eller vårdcentralen.

Du kommer att ha förband på såren i ljumskarna där även dränaget sitter. Förbanden bör bytas en gång i veckan, och då får du komma till mottagningen eller vårdcentralen. Om förbanden lossnar eller om det läcker vätska går det bra att byta oftare. Detta görs på mottagningen eller vårdcentralen. Du kan också få veta hur du kan byta förband själv.

Sårvård

Det är viktigt att du spolar dig i underlivet med ljummet vatten minst morgon och kväll tills såret är läkt. Gärna också efter avföring för att minska risken för infektion.

Det är bra om du tittar hur du ser ut i underlivet med hjälp av en spegel. Då kan du följa hur ditt sår läker och se om något förändras i såret eller huden runt om.

Det kan hända att stygnen går upp i vulvan. Det är inte farligt men det är bra om du meddelar vården. Såret sys inte igen utan det får då läka av sig självt.

Att tänka på hemma

Det finns risk för komplikationer de första 6 veckorna eller tills såret är läkt. Därför bör du undvika följande:

• ha vaginalt samlag
• bada och simma
• använda tampong
• lyfta tunga lyft så som matkassar.
• sitta längre än 20 minuter åt gången de första 2 veckorna.

Ibland behövs mer behandling

Efter operationen skickas den bortopererade vävnaden till patologen för en mikroskopisk analys.

Om det finns spridning till lymfkörtlarna i ljumskarna eller om det inte gick att få bort vulvatumören med tillräcklig marginal, kan du behöva efterbehandling. Efterbehandlingen kan vara strålning, eventuellt i kombination med cytostatika, alternativt en kompletterande operation.

Du följs upp av vården

Du kommer att ha kontakt med vården efter din operation, så att de kan följa upp hur du mår. Du och din läkare bestämmer hur och när uppföljningen ska göras och hur du får svaret på den mikroskopiska analysen.

Operationen är en öppen operation, det vill säga att kirurgen gör ett snitt i magen.

Kirurgen använder en bit av tunntarmen och fäster urinledarna till den ena ändan av tarmbiten. På den andra ändan av tarmbiten görs en stomi, så att urinen kan ledas ut genom bukväggen den vägen. Det innebär att du får en påse på magen där urin samlas upp, en så kallad urostomi. Urinen i en urostomi är ofta flockig eller grumlig. Det beror på att tarmludd från den tarm som bildar stomin sköljs med ut.

Du kommer att få träffa en stomiterapeut innan operationen för att noggrant markera ut på buken var stomin eller stomierna ska placeras. Detta för att säkerställa att stomierna får en optimal placering på din kropp.

Så går det till

Du får ryggbedövning med en tunn slang i ryggen. Slangen kopplas till en pump som ger kontinuerlig smärtlindring, en så kallad epidural. Sedan sövs du.

Medan du är sövd gör läkaren ett snitt mitt på magen, ett så kallat medellinjesnitt. Läkaren tar sedan bort slidan, livmodertappen, livmodern, äggledarna, äggstockarna och urinblåsan.

Operationssåret på magen sys ihop med en särskild tråd som försvinner av sig själv eller med metallklamrar, så kallade agraffer. Du får även ett förband. Operationssåret i underlivet sys ihop med en särskild tråd som vanligtvis försvinner av sig själv men kan ibland behövas tas bort av en läkare efter cirka 14 dagar.

Ibland lägger läkaren in ett dränage under operationen. Det är en slang som ligger inne i magen för att leda bort sårvätska från det opererade området. Sårvätskan rinner genom slangen och samlas upp i en påse. Vanligtvis sitter dränaget kvar ett par dygn efter operationen. Läkaren bestämmer när dränaget ska tas bort.

Efter operationen skickas de bortopererade organen till patologen för en mikroskopisk analys.

Vad händer efteråt?

När operationen är klar körs du till en uppvakningsavdelning där vårdpersonalen övervakar hur du mår. Du får vara där från 2 timmar upp till ett dygn, beroende på operationens längd och omfattning.

Du får börja äta och dricka igen när du vaknar och mår tillräckligt bra, om du inte har fått andra instruktioner. Målet är att du ska dricka minst 1,5 liter per dygn, inklusive näringsdrycker för att du ska få i dig tillräckligt med näring. Om du är sugen på mat får du äta om inga restriktioner finns.

Aktivitet på sjukhuset

Målet är att du ska komma upp från sängen redan på operationsdagen. Personalen visar dig hur du bäst tar dig upp och rör dig för att inte belasta operationssåret. Det är bra om du är uppe så mycket som du orkar.

Exempel på ett träningsprogram:

• Gå i korridoren minst 4 gånger under dagen.
• Var uppe ur sängen 6–8 timmar fördelat över dygnet.

Om du ligger mycket i sängen bör du trampa med fötterna fram och tillbaka. Det ökar blodcirkulationen och minskar risken för till exempel blodpropp.

Du får inte sitta den första tiden, upp till 14 dagar, för att såret ska läka. Du kommer därför att behöva stå när du äter.

Andningsövningar

Det är viktigt med andningsövningar för att minska risken för komplikationer i lungorna, till exempel lunginflammation. Du övar genom att blåsa mot motstånd med hjälp av en PEP-pipa. Du får information och hjälpmedel av avdelningens fysioterapeut.

Hur mår jag efteråt?

Du kan uppleva att det stramar i operationsområdena.

Det är normalt att ha lätt förhöjd kroppstemperatur men du ska inte ha feber.   

Smärta och illamående

Det kan kännas obehagligt i halsen. Detta orsakas av andningsslangen som du har haft i din hals under operationen.

Du kan också må illa. Det finns läkemedel som lindrar besvären.

Du kommer att vara öm i magen de första veckorna. Smärtlindring är viktig för din återhämtning – det gör att du kan sova bättre, röra på dig mer och andas lättare. Det är viktigt att du säger till vårdpersonalen om du har ont. Du kommer att få svara på hur ont du har på en skala från 0 till 10 vid flera tillfällen. 

Den vanligaste smärtlindringen är värktabletter, ofta i kombination med ryggbedövning. Vilken smärtlindring du får kommer läkaren att bestämma tillsammans med dig. Vanliga alternativ är epiduralbedövning och opioider:

• Epiduralbedövning ges genom en tunn slang i ryggen som är kopplad till en pump. Slangen sätter narkosläkaren in vid operationen. Pumpen ger dig kontinuerlig smärtlindring som kan höjas och sänkas vid behov. Slangen tas vanligtvis bort efter 3 dagar och ersätts med tabletter.
• Opioider är morfinliknande preparat och ges som komplement till annan smärtbehandling.

Det är viktigt att du tar de smärtstillande läkemedlen enligt ordination om du har ont. Du blir inte beroende av läkemedlen under den korta period du behöver dem.

Du får en läkemedelslista med dig när du skrivs ut.

Minskade tarmrörelser

Efter en operation minskar rörelserna i tarmen, och de första dagarna efteråt har du vanligtvis inte avföring. Det bästa sättet att få i gång tarmen är att äta, dricka och vara i rörelse. Om det behövs kommer du att få läkemedel som stimulerar tarmfunktionen.

Blodförtunnande läkemedel

Du kommer att behandlas med blodförtunnande läkemedel, ofta som en spruta. Du får lära dig hur du gör innan du lämnar sjukhuset. För att förhindra blodproppar kommer du att behöva ta läkemedlet varje dag i några veckor efter operationen. Du kan också behöva använda stödstrumpor den första tiden.

Återhämtning och sjukskrivning

Det är vanligt att stanna på sjukhuset i 10–14 dygn, alternativt vara några dagar på en rehabiliteringsavdelning. Du kan behöva vara sjukskriven cirka 4–8 veckor beroende på hur stor operation du genomgått och andra faktorer som till exempel vad du arbetar med. Om du ska få ytterligare behandling är du ofta sjukskriven även under den tiden.

Du får räkna med att det tar några veckor innan du har fått tillbaka din energi. Mycket av din energi går åt till läkningen, så din uthållighet kommer att vara begränsad under en period. Du kan känna dig trött, vara yr, ha ont eller känna annat obehag.

När du har lämnat sjukhuset kan du gradvis öka din aktivitet. Efter operationen är bukväggen vid ärret försvagad. Det kan leda till att du får ett ärrbråck om du tar i för kraftigt för tidigt. Ett ärrbråck syns som en buktning vid ärret.

De första 6–8 veckorna bör du undvika följande:

• Att bära tunga saker, till exempel tunga väskor.
• Aktiviteter som du upplever ansträngande, till exempel sitta på huk eller stå framåtböjd.
• Hård träning som löpning, styrketräning eller gympa. Tänk på att även tyngre arm- och benträning påverkar bukväggen.
• Ansträngande arbete, till exempel klippa gräs, tvätta fönster och skotta snö.
• Gör gärna pulshöjande aktiviteter som inte påverkar magmusklerna, till exempel promenera och gå i trappor. Allt eftersom din styrka och kondition förbättras kan du öka intensiteten i dina aktiviteter.
• Undvik bad tills såren är läkta.

I vissa regioner kan du åka till en rehabiliteringsklinik för att återhämta dig innan du kommer hem. Det innebär att du vistas på en plats där man fokuserar på fysioterapi, mat och allmän återhämtning. Prata med din kontaktsjuksköterska om vad som gäller i din region.

Det är viktigt att du spolar av underlivet med ljummet vatten minst morgon och kväll tills såret är läkt. Gärna också efter avföring för att minska risken för infektion.

Det är bra om du tittar hur du ser ut i underlivet med hjälp av en spegel. Då kan du följa hur ditt sår läker och se om något förändras i såret eller huden runt om.

• Det kan hända att stygnen går upp. Det är inte farligt men det är bra om du meddelar vården. Såret sys inte igen utan det får då läka av sig självt

Uppföljning

Du kommer att ha kontakt med vården efter din operation så att de kan följa upp hur du mår. Du och din läkare beslutar hur och när uppföljningen ska göras och hur du får svaret på den mikroskopiska analysen.

Operationen är en öppen operation, det vill säga att kirurgen gör ett snitt i magen.

Kirurgen kommer att sy ihop ändtarmen. Det innebär att du får en påse på magen där avföring samlas upp, en så kallad kolostomi. Kirurgen använder en bit av tjocktarmen och lägger ut på magen.   

Du kommer att få träffa en stomiterapeut innan operationen för att noggrant markera ut på buken var stomin eller stomierna ska placeras. Detta för att säkerställa att stomierna får en optimal placering på din kropp.

Så går det till

Du får ryggbedövning med en tunn slang i ryggen. Slangen kopplas till en pump som ger kontinuerlig smärtlindring, en så kallad epidural. Sedan sövs du.

När du sover gör kirurgen ett snitt mitt på magen, ett så kallat medellinjesnitt.

 

Du får en kateter i urinblåsan. Du får antingen katetern genom urinröret eller huden, eller båda. Du har kvar katetern i 3–6 dygn. Kirurgen avgör hur lång tid du ska ha din kateter kvar.

Operationssåret på magen sys ihop med en särskild tråd som försvinner av sig själv eller med metallklamrar, så kallade agraffer. Du får även ett förband. Operationssåret i underlivet sys ihop med en särskild tråd som vanligtvis försvinner av sig själv men kan ibland behövas tas bort av en läkare efter cirka 14 dagar.

Ibland lägger kirurgen in ett dränage under operationen. Det är en slang som ligger inne i magen för att leda bort sårvätska från det opererade området. Sårvätskan rinner genom slangen och samlas upp i en påse. Vanligtvis sitter dränaget kvar ett par dygn efter operationen. Kirurgen bestämmer när dränaget ska tas bort.

Efter operationen skickas de bortopererade organen till patologen för en mikroskopisk analys.

Vad händer efteråt?

När operationen är klar körs du till en uppvakningsavdelning där vårdpersonalen övervakar  hur du mår. Du får vara där från 2 timmar upp till ett dygn, beroende på operationens längd och omfattning.

Du får börja äta och dricka igen när du vaknar och mår tillräckligt bra, om du inte har fått andra instruktioner. Målet är att du ska dricka minst 1,5 liter per dygn, inklusive näringsdrycker för att du ska få i dig tillräckligt med näring. Om du är sugen på mat får du äta om inga restriktioner finns.

Aktivitet på sjukhuset

Målet är att du ska komma upp från sängen redan på operationsdagen. Personalen visar dig hur du bäst tar dig upp och rör dig för att inte belasta operationssåret. Det är bra om du är uppe så mycket som du orkar

Exempel på ett träningsprogram:

• Gå i korridoren minst 4 gånger under dagen.
• Var uppe ur sängen 6–8 timmar fördelat över dygnet.

Om du ligger mycket i sängen bör du trampa med fötterna fram och tillbaka. Det ökar blodcirkulationen och minskar risken för till exempel blodpropp.

 

Du får inte sitta den första tiden, upp till 14 dagar, för att såret ska läka. Du kommer därför att behöva stå när du äter.

Andningsövningar

Det är viktigt med andningsövningar för att minska risken för komplikationer i lungorna, till exempel lunginflammation. Du övar genom att blåsa mot motstånd med hjälp av en PEP-pipa. Du får information och hjälpmedel av avdelningens fysioterapeut.

Hur mår jag efteråt?

Du kan uppleva att det stramar i operationsområdena.

Det är normalt att ha lätt förhöjd kroppstemperatur men du ska inte ha feber.   

Smärta och illamående

Det kan kännas obehagligt i halsen. Detta orsakas av andningsslangen som du har haft i din hals under operationen.

Du kan också må illa. Det finns läkemedel som lindrar besvären.

Du kommer att vara öm i magen de första veckorna. Smärtlindring är viktig för din återhämtning – det gör att du kan sova bättre, röra på dig mer och andas lättare. Det är viktigt att du säger till vårdpersonalen om du har ont. Du kommer att få svara på hur ont du har på en skala från 0 till 10 vid flera tillfällen. 

Den vanligaste smärtlindringen är värktabletter, ofta i kombination med ryggbedövning. Vilken smärtlindring du får kommer läkaren att bestämma tillsammans med dig. Vanliga alternativ är epiduralbedövning och opioider:

• Epiduralbedövning ges genom en tunn slang i ryggen som är kopplad till en pump. Slangen sätter narkosläkaren in vid operationen. Pumpen ger dig kontinuerlig smärtlindring som kan höjas och sänkas vid behov. Slangen tas vanligtvis bort efter 3 dagar och ersätts med tabletter.
• Opioider är morfinliknande preparat och ges som komplement till annan smärtbehandling

Det är viktigt att du tar de smärtstillande läkemedlen enligt ordination om du har ont. Du blir inte beroende av läkemedlen under den korta period du behöver dem.

Du får en läkemedelslista med dig när du skrivs ut.

Minskade tarmrörelser

Efter en operation minskar rörelserna i tarmen, och de första dagarna har du vanligtvis inte avföring. Det bästa sättet att få i gång tarmen är att äta, dricka och vara i rörelse. Om det behövs kommer du att få läkemedel som stimulerar tarmfunktionen.

Blodförtunnande läkemedel

Du kommer att behandlas med blodförtunnande läkemedel, ofta som en spruta. Du får lära dig hur du gör innan du lämnar sjukhuset. För att förhindra blodproppar kommer du att behöva ta läkemedlet varje dag i några veckor efter operationen. Du kan också behöva använda stödstrumpor första tiden.

Återhämtning och sjukskrivning

Det är vanligt att stanna på sjukhuset i 10–14 dygn alternativt vara några dagar på en rehabiliteringsavdelning. Du kan behöva vara sjukskriven cirka 4–8 veckor, hur stor operation du genomgått och andra faktorer som till exempel vad du arbetar med. Om du ska få ytterligare behandling är du ofta sjukskriven även under den tiden.

Du får räkna med att det tar några veckor innan du har fått tillbaka din energi. Mycket av din energi går åt till läkningen, så din uthållighet kommer att vara begränsad under en period. Du kan känna dig trött, vara yr, ha ont eller känna annat obehag.

Efter operationen är bukväggen vid ärret försvagad. Det kan leda till att du får ett ärrbråck om du tar i för kraftigt för tidigt. Ett ärrbråck syns som en buktning vid ärret.

När du har lämnat sjukhuset kan du gradvis öka din aktivitet.

De första 6–8 veckorna bör du undvika följande:

• Att bära tunga saker, till exempel tunga väskor.
• Aktiviteter som du upplever ansträngande, till exempel sitta på huk eller stå framåtböjd.
• Hård träning som löpning, styrketräning eller gympa. Tänk på att även tyngre arm- och benträning påverkar bukväggen.
• Ansträngande arbete, till exempel klippa gräs, tvätta fönster och skotta snö.

Undvik även att ha vaginalt samlag, bada och använda tampong de första 8 veckorna.

Gör gärna pulshöjande aktiviteter som inte påverkar magmusklerna, till exempel promenera och gå i trappor. Allt eftersom din styrka och kondition förbättras kan du öka intensiteten i dina aktiviteter.

I vissa regioner kan du åka till en rehabiliteringsklinik för att återhämta dig innan du kommer hem. Det innebär att du vistas på en plats där man fokuserar på fysioterapi, mat och allmän återhämtning. Prata med din kontaktsjuksköterska om vad som gäller i din region.

Det är viktigt att du spolar av underlivet med ljummet vatten minst morgon och kväll tills såret är läkt. Gärna också efter avföring för att minska risken för infektion.

Det är bra om du tittar hur du ser ut i underlivet med hjälp av en spegel. Då kan du följa hur ditt sår läker och se om något förändras i såret eller huden runt om.

• Det kan hända att stygnen går upp. Det är inte farligt men det är bra om du meddelar vården. Såret sys inte igen utan det får då läka av sig självt

Uppföljning

Du kommer att ha kontakt med vården efter din operation så att de kan följa upp hur du mår. Du och din läkare beslutar hur och när uppföljningen ska göras och hur du får svaret på den mikroskopiska analysen.

Operationen är en öppen operation, det vill säga att kirurgen gör ett snitt i magen. 

Kirurgen kommer att sy ihop från vulvan till ändtarmen. Det innebär att du får två påsar på magen för att samla upp urin och avföring.

Den som samlar upp urin kallas urostomi. Kirurgen använder en bit av tunntarmen och fäster urinledarna till den ena ändan av tarmbiten. På den andra ändan av tarmbiten görs en stomi, så att urinen kan ledas ut genom bukväggen den vägen  Urinen i en urostomi är ofta flockig eller grumlig. Det beror på att tarmludd från den tarm som bildar stomin sköljs med ut

Den som samlar upp avföring kallas kolostomi. Kirurgen använder en bit av tjocktarmen och lägger ut på magen.

Du kommer att få träffa en stomiterapeut innan operationen för att noggrant markera ut på buken var stomin eller stomierna ska placeras. Detta för att säkerställa att stomierna får en optimal placering på din kropp.

Så går det till

Du får en ryggbedövning med en tunn slang i ryggen. Slangen kopplas till en pump som ger kontinuerlig smärtlindring, en så kallad epidural. Sedan sövs du.

När du sover gör kirurgen ett snitt mitt på magen, ett så kallat medellinjesnitt. 

Operationssåret på magen sys ihop med en särskild tråd som försvinner av sig själv eller med metallklamrar, så kallade agraffer. Du får även ett förband. Operationssåret i underlivet sys ihop med en särskild tråd som vanligtvis försvinner av sig själv men kan ibland behövas tas bort av en kirurg efter cirka 14 dagar.

 

Ibland lägger kirurgen in ett dränage under operationen. Det är en slang som ligger inne i magen för att leda bort sårvätska från det opererade området. Sårvätskan rinner genom slangen och samlas upp i en påse. Vanligtvis sitter dränaget kvar ett par dygn efter operationen. Kirurgen bestämmer när dränaget ska tas bort.

Efter operationen skickas de bortopererade organen till patologen för en mikroskopisk analys.

Vad händer efteråt?

När operationen är klar flyttas du till en uppvakningsavdelning där vårdpersonalen övervakar hur du mår. Du får vara där från 2 timmar upp till ett dygn, beroende på operationens längd och omfattning.

Du får börja äta och dricka igen när du vaknar och mår tillräckligt bra, om du inte har fått andra instruktioner. Målet är att du ska dricka minst 1,5 liter per dygn, inklusive näringsdrycker för att få i dig tillräckligt med näring. Om du är sugen på mat får du äta om inga restriktioner finns.

Aktivitet på sjukhuset

Målet är att du ska komma upp från sängen redan på operationsdagen. Personalen visar dig hur du bäst tar dig upp och rör dig för att inte belasta operationssåret. Det är bra om du är uppe så mycket som du orkar

Exempel på ett träningsprogram:

• Gå i korridoren minst 4 gånger under dagen.
• Var uppe ur sängen 6–8 timmar fördelat över dygnet.

Om du ligger mycket i sängen bör du trampa med fötterna fram och tillbaka. Det ökar blodcirkulationen och minskar risken för till exempel blodpropp.

Du får inte sitta den första tiden, upp till 14 dagar, för att såret ska läka. Du kommer därför att behöva stå när du äter.

 

Andningsövningar

Det är viktigt med andningsövningar för att minska risken för komplikationer i lungorna, till exempel lunginflammation. Du övar genom att blåsa mot motstånd med hjälp av en PEP-pipa. Du får information och hjälpmedel av avdelningens fysioterapeut.

Hur mår jag efteråt?

Du kan uppleva att det stramar i operationsområdena.

Det är normalt att ha lätt förhöjd kroppstemperatur men du ska inte ha feber.   

Smärta och illamående

Det kan kännas obehagligt i halsen. Detta orsakas av andningsslangen som du har haft i din hals under operationen.

Du kan också må illa. Det finns läkemedel som lindrar besvären.

Du kommer att vara öm i magen de första veckorna. Smärtlindring är viktig för din återhämtning – det gör att du kan sova bättre, röra på dig mer och andas lättare. Det är viktigt att du säger till vårdpersonalen om du har ont. Du kommer att få svara på hur ont du har på en skala från 0 till 10 vid flera tillfällen. 

 

Den vanligaste smärtlindringen är värktabletter, ofta i kombination med ryggbedövning. Vilken smärtlindring du får kommer läkaren att bestämma tillsammans med dig. Vanliga alternativ är epiduralbedövning och opioider:

• Epiduralbedövning ges genom en tunn slang i ryggen som är kopplad till en pump. Slangen sätter narkosläkaren in i samband med operationen. Pumpen ger dig kontinuerlig smärtlindring som kan höjas och sänkas vid behov. Slangen tas vanligtvis bort efter 3 dagar och ersätts med tabletter.
• Opioider är morfinliknande preparat och ges som komplement till annan smärtbehandling

Det är viktigt att du tar de smärtstillande läkemedlen enligt ordination om du har ont. Du blir inte beroende av läkemedlen under den korta period du behöver dem.

Du får en läkemedelslista med dig när du skrivs ut.

Minskade tarmrörelser

Efter en operation minskar rörelserna i tarmen, och de första dagarna efter operationen har du vanligtvis inte avföring. Det bästa sättet att få i gång tarmen är att äta, dricka och vara i rörelse. Om det behövs kommer du att få läkemedel som stimulerar tarmfunktionen.

Blodförtunnande läkemedel

Du kommer att behandlas med blodförtunnande läkemedel, ofta som en spruta. Du får lära dig hur du gör innan du lämnar sjukhuset. För att förhindra blodproppar kommer du att behöva ta läkemedlet varje dag i några veckor efter operationen. Du kan också behöva använda lårhöga stödstrumpor första tiden.

Återhämtning och sjukskrivning

Det är vanligt att stanna på sjukhuset i 10–14 dygn alternativt att du är några dagar på en rehabiliteringsklinik. Du kan behöva vara sjukskriven i cirka10 veckor, beroende på vad du arbetar med. Om du ska få ytterligare behandling är du ofta sjukskriven även under den tiden.

Du får räkna med att det tar några veckor innan du har fått tillbaka din energi. Mycket av din energi går åt till läkningen, så din uthållighet kommer att vara begränsad under en period. Du kan känna dig trött, vara yr, ha ont eller känna annat obehag.

Efter operationen är bukväggen vid ärret försvagad. Det kan leda till att du får ett ärrbråck om du tar i för kraftigt för tidigt. Ett ärrbråck syns som en buktning vid ärret.

När du har lämnat sjukhuset kan du gradvis öka din aktivitet.

De första 6–8 veckorna bör du undvika följande:

• Att bära tunga saker, till exempel tunga väskor.
• Aktiviteter som du upplever ansträngande, till exempel sitta på huk eller stå framåtböjd.
• Hård träning som löpning, styrketräning eller gympa. Tänk på att även tyngre arm- och benträning påverkar bukväggen.
• Ansträngande arbete, till exempel klippa gräs, tvätta fönster och skotta snö.

Undvik också att bada tills såret är läkt.

Gör gärna pulshöjande aktiviteter som inte påverkar magmusklerna, till exempel promenera och gå i trappor. Allt eftersom din styrka och kondition förbättras kan du öka intensiteten i dina aktiviteter.

I vissa regioner kan du åka till en rehabiliteringsenhet för att återhämta dig innan du kommer hem. Det innebär att du vistas på en plats där man fokuserar på fysioterapi, mat och allmän återhämtning. Prata med din kontaktsjuksköterska om vad som gäller i din region.

Sårvård

Det är viktigt att du spolar av underlivet med ljummet vatten minst morgon och kväll tills såret är läkt. Gärna också efter avföring för att minska risken för infektion.

Det är bra om du tittar hur du ser ut i underlivet med hjälp av en spegel. Då kan du följa hur ditt sår läker och se om något förändras i såret eller huden runt om.

Det kan hända att stygnen går upp. Det är inte farligt men det är bra om du meddelar vården. Såret sys inte igen utan det får då läka av sig självt.

Att tänka på hemma

Det finns risk för komplikationer de första 6 veckorna eller tills såret är läkt. Därför bör du undvika följande:

• bada och simma
• tunga lyft så som matkassar
• sitta längre stunder än 20 minuter åt gången de första 2 veckorna.

Uppföljning

Du kommer att ha kontakt med vården efter din operation så att de kan följa upp hur du mår. Du och din läkare beslutar hur och när uppföljningen ska göras och hur du får svaret på den mikroskopiska analysen.

När operationsområdet är stort och inte går att sy ihop lägger man en lambå. Det innebär att operationssåret täcks med hud från en annan del av din kropp som ofta sitter nära operationsområdet. Låret är det vanligaste stället som hud tas ifrån för lambå. I många fall är en plastikkirurg med vid operationen.

Hur mår jag efteråt?

Första tiden efter lambåkirurgi bör du inte sitta. Du rekommenderas att stå eller ligga för att avlasta lambån.

Ofta får du ett dränage som sitter i cirka en vecka efter operationen. Det är en slang som leder bort sårvätska från det opererade området i vulva. Såret vid tagstället kontrolleras också dagligen.

Det är viktigt att vara observant på tecken på infektion, som att såret är rött, svullet, varmt, gör ont eller att du har feber.

Ring din kontaktsjuksköterska om du känner dig osäker när du har skrivits ut från sjukhuset.

Du kan komma att få ett dränage från operationsområdet i ljumskarna. Det är en slang som leder bort lymfvätska. Ibland får du dränage på båda sidorna. Dränaget sitter fast i huden med hjälp av några stygn. Vätskan samlas i en påse som behöver bytas en gång i veckan eller vid behov.

Att hantera dränaget hemma

Du får veta hur dränaget ska hanteras när du skrivs ut från sjukhuset. Om dränaget är kvar mer än en vecka ska det läggas om på din vårdcentral.

Om det läcker bredvid dränaget bör du höra av dig till din vårdcentral eller kontaktsjuksköterska så att någon får kontrollera dränaget. Du ska också höra av dig om det blir svullet, rött och varmt runt dränaget eller om du får feber eller vid pusaktig sekret från ljumsken. Det kan vara tecken på en infektion och det behöver omgående antibiotikabehandling.

När tas dränaget bort?

Dränaget är kvar i några dagar eller veckor. Det tas bort när det är mindre än 30–50 milliliter vätska i påsen per dygn, 2 dagar i rad. Du ska själv mäta och registrera hur mycket vätska som samlas upp i påsen varje dygn.

Dränaget tas bort på din mottagning på sjukhuset eller på vårdcentralen där du själv bokar tid. Du får veta vart du ska vända dig när du lämnar sjukhuset.

Ibland är portvaktskörteln inte en utan ett par stycken körtlar. Körteln eller körtlarna tas bort och skickas för mikroskopisk undersökning.

Portvaktskörteln heter på engelska sentinel node och därför kallas denna undersökning oftast ”sentinel node”.

Innan operationen behöver du genomgå ett förberedande ingrepp för att man ska kunna se portvaktskörteln under operationen. Tumören i vulvan markeras, du får bedövningssalva och smärtlindring samt eventuellt lugnande. Sedan flyttas du till en speciell enhet där man sprutar in ett ämne i tumören med flera stick. Detta kan göra ont. Det är viktigt att du ligger stilla under ingreppet. Efter ingreppet tas röntgenbilder inför operationen.

Att ta bort portvaktskörteln ger normalt färre besvär i form av lymfödem än om många lymfkörtlar tas bort. I vissa fall kan du ändå bli svullen i underlivet eller på övre lårets insida. 

Kontakta vården om du fortfarande är svullen i underlivet eller i ena eller båda benen efter cirka 2 månader.

En operation leder ofta till vissa biverkningar. Det finns också en liten risk för komplikationer. Det är viktigt att du följer de råd om egenvård du får för att minska risken och lindra besvären.

Biverkningar 

Trötthet

Det är vanligt att du känner dig trött efter en operation. Om du har varit sövd eller fått lugnande läkemedel ska du inte köra bil eller något annat fordon det första dygnet. Du kan vara trött i flera veckor och ibland månader efter operationen, eftersom kroppens återhämtning tar mycket energi.

Illamående

Du kan må illa efter att ha varit sövd. Det går oftast över inom några timmar. Du kan få läkemedel om du har stora besvär.

Smärta

Att ha ont efter en operation är vanligt, smärtan behandlas med läkemedel. Det är viktigt att du är väl smärtlindrad för att kunna återhämta dig snabbt.

Förstoppning

Förstoppning kan orsakas av att tarmarnas naturliga rörelser störs av operationen och av vissa smärtstillande läkemedel. Förstoppning kan leda till illamående, magknip och spänd mage. Besvären brukar försvinna efter några dagar. Du kan få läkemedel om du har stora besvär.

Problem med att kissa

Det är ibland svårt att kissa efter operationen. Ta kontakt med din kontaktsjuksköterska om det skulle inträffa. Om du inte kan kissa alls, sök vård akut.

Besvär i halsen

Om du har varit sövd under operationen kan du känna obehag i halsen. Det beror på att du haft en slang i halsen. Besvären går oftast över inom några dagar. Slemmet i halsen kan bli segt och vara svårt att hosta upp. Undvik att ligga eller sitta mycket för att lindra besvären. Drick mycket för att göra det lättare att hosta upp slemmet.

Du kan också göra andningsövningar som vidgar lungorna. Andas 10 djupa andetag i följd en gång i timmen under dagen.

Lymfödem

Lymfödem kan uppstå efter några månader eller flera år efter en operation. Tidiga tecken på lymfödem är svullnad, domningar eller en känsla av tyngd eller spänningar i nedre delen av magen, underlivet, höfterna, rumpan eller benen. Ta kontakt med din kontaktsjuksköterska om du har något av dessa besvär.

Sårinfektion

I vissa fall kan det uppstå en infektion i operationssåret som behöver behandlas med antibiotika. Kontakta vården om du har ett eller flera av dessa symtom:

• rodnad
• svullnad
• ökad smärta
• om såret vätskar
• huden vid såret känns varmare än huden runt omkring
• feber.

Blodpropp

Risken för blodpropp ökar efter en operation. Därför får du läkemedel för att minska risken. Du kommer att få veta hur du ska ta läkemedlet och hur länge du behöver ta det.

Urinvägsinfektion

Det finns flera tecken på urinvägsinfektion. Du kan ha ett eller flera av dessa symtom:

• behöver kissa ofta
• känner att det svider när du kissar och precis efteråt
• har ont i nedre delen av magen över urinblåsan
• känner dig småfrusen
• ser blod i urinen.

Postoperativ svullnad

Om lymfkörtlar har tagits bort finns en risk att lymfvätska samlas. Det kan leda till att du blir svullen över nedre delen av magen, underlivet och låren. Detta är inte lymfödem, utan kallas postoperativ svullnad.

Det är vanligt att bli svullen i underliv, mage och blygdläppar efter operationen. Ibland kan även låren eller hela benen svullna. Oftast försvinner svullnaden inom 2–3 månader.

Svullnad behöver inte innebära att du har större risk att utveckla lymfödem.

Råd vid svullnad

Vid svullnad i blygdläpparna

• Lägg en binda i tajta trosor, baddräkt eller liknande. Detta kan minska obehaget.
• Lägg bäckenet högt med till exempel kuddar under, eller tippa sängen något bakåt (om du är på vårdavdelningen). Tryck samtidigt på blygdläpparna med handen.

Vid svullnad i underlivet eller över blygdbenet

• Lägg en binda i tajta trosor, baddräkt eller liknande.
• Om det inte räcker kan du lägga extra tryck med till exempel en bit skumgummi.
• Använd cykelbyxor med kompression.

Vid svullnad i benen kan du prova ut lårlånga stödstrumpor. Använd dem dagtid tills svullnaden har försvunnit.

Komplikationer

Komplikationer efter en operation är ovanliga, men de kan vara allvarliga. En komplikation kan leda till att vårdtiden förlängs. Det är viktigt att du är uppmärksam på symtom och följer de råd du får om sårvård, hygien och fysisk aktivitet.

Fysisk aktivitet efter en operation bidrar till att

• få i gång blodcirkulationen, vilket förbättrar sårläkningen och minskar risken för lunginflammation och blodpropp i benen
• få i gång tarmarna och minska risken för förstoppning och illamående
• förbättra lungfunktionen, vilket minskar risken för lunginflammation och slem i lungorna
• minska risken för stela leder och svaga muskler. 

Aktivitet på sjukhuset

Du bör ligga i sängen så lite som möjligt och vara fysiskt aktiv så snart du kan efter operationen. Personalen visar dig hur du bäst tar dig upp och rör dig utan att belasta operationssåret.

Efter större operationer är det vanligt att behöva ligga i sängen en kortare eller längre period. Men du återhämtar dig snabbare och får färre komplikationer om denna period blir så kort som möjligt. Att sitta upp i sängen eller på en stol, stå och gå förbättrar många av kroppens funktioner. All rörelse är betydelsefull.

Om du ligger ner mycket bör du röra på fötterna fram och tillbaka. Det ökar blodcirkulationen och minskar risken för till exempel blodpropp.

Andningsträning

Att sitta upp och vara fysiskt aktiv minskar risken för komplikationer som lunginflammation, men ibland behövs också andningsträning. I så fall kan du rekommenderas olika andningsövningar med eller utan hjälpmedel. Du bör träna ofta eftersom effekten är kort. Rekommendationen är varje vaken timme under den första tiden efter operationen. Träna enligt de instruktioner du får av vårdpersonalen.

Aktivitet när du har kommit hem

Målet är att du ska återgå till din vanliga eller en högre funktionsnivå än före operationen. Under tiden såret läker, vanligtvis 6–8 veckor, kan du behöva undvika tyngre belastning som styrketräning och tunga lyft. Oftast går det ändå bra med lättare fysisk aktivitet. Att röra på dig kan leda till snabbare återhämtning och läkning.

Starta med lugnare aktiviteter som promenader eller lättare övningar och öka på belastningen allteftersom. Det är vanligt att vara trött, men försök ändå att vara så aktiv du kan.

Råd om fysisk aktivitet kan du få från en fysioterapeut och annan vårdpersonal. Du kan också få fysisk aktivitet på recept, FaR.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Fysisk aktivitet på recept.

Lymfödem beror på att lymfvätska inte flödar som det ska genom lymfsystemet. I stället kan lymfvätskan samlas i en kroppsdel som då blir svullen.

De flesta lymfödem uppstår under första året efter en operation eller strålbehandling. Lymfödem kan också uppstå efter några månader eller flera år.

Tidiga tecken på lymfödem är att en kroppsdel svullnar, domnar eller känns tung och spänd.

Råd till dig som har risk att utveckla lymfödem

• Kontakta vården om en kroppsdel svullnar eller känns tung och spänd. Det är viktigt att du söker hjälp så tidigt som möjligt. Lymfödem är lättare att behandla i ett tidigt skede.
• Fysisk aktivitet är viktigt för din hälsa och för att förebygga lymfödem. Mycket stillasittande ökar risken för lymfödem, men det gör inte träning. Om du är otränad bör du börja träna försiktigt och öka långsamt. All rörelse räknas.
• Övervikt kan öka risken för lymfödem. Försök därför att ha en hälsosam vikt.
• Håll huden ren och mjuk, så att du inte får sprickor, sår och infektioner. Smörj huden med en mjukgörande kräm.
• Raka inte benen.
• Om en kroppsdel blir röd, varm och svullen, och om du får hög feber, kan du ha fått rosfeber. Då är det viktigt att du söker vård snabbt och får antibiotika

För att skydda såret bör du ställa dig upp genom att först lägga dig på sidan. Vårdpersonalen hjälper dig att hitta rätt teknik.

Gör så här:

1. Böj benen.

2. Lägg dig på sidan.

3. För ut benen över sängkanten. Res dig upp med hjälp av dina armar.

4. För att lägga dig ner, följ bilderna i omvänd ordning.

Sårvård

Spola underlivet morgon och kväll

Direkt efter operation är det viktigt att du spolar dig i underlivet med ljummet vatten och sedan minst morgon och kväll tills såret är läkt. Gärna också efter avföring för att minska risken för infektion.

Titta i underlivet med en spegel

Det är bra om du tittar hur du ser ut i underlivet med en spegel efter operationen. Då kan du se hur såret läker och om något förändras.

Byt förband om det behövs

Sår efter sentinel node eller lymfkörtelutrymning täcks ofta av ett förband. Om såret fuktar igenom förbandet under det första dygnet, kan du förstärka det med en torr kompress. Om såret vätskar så att förbandet är helt genomblött, bör du byta det.

Det är viktigt att vara noga med hygienen när du byter förband. Tvätta händerna med tvål och vatten innan. Du behöver inte använda handskar.

Dusch går bra men undvik bad och bastu

Något eller några dygn efter operationen kan du duscha med ljummet vatten och eventuellt oparfymerad tvål på såret. Det gäller även om såret skulle vara infekterat. Sårtejp och sårlim tål vatten och ska sitta kvar. Om du har ett större förband tar du bort det innan du duschar. Sätt sedan på ett nytt förband om det behövs.

Undvik att bada och basta tills huden är hel. Du får veta vad som gäller för dig.

Om stygnen eller såret går upp

Om stygnen eller operationssåret går upp kommer det att få läka utan att det sys på nytt. Prata med din kontaktsjuksköterska för att få råd om hur du tar hand om såret.

Stygn tas bort eller löser upp sig själva

Stygnen eller agrafferna tas oftast bort 7–14 dagar efter operationen, om såret inte har sytts med stygn som löser upp sig själva eller har limmats med sårlim. När du skrivs ut från sjukhuset kommer du att få veta vad som gäller dig.

Sårinfektion

Det händer att såret blir infekterat. En infektion uppstår vanligtvis tidigast 3 dagar efter operationen. Tecken på infektion är feber, ökande smärta och växande svullnad och rodnad kring såret. Om det händer ska du kontakta mottagningen där du opererades. Några millimeters rodnad kring såret och stygnen är normalt.

Ärr

När stygnen eller agrafferna är borta har huden läkt ihop så att den håller för påfrestningar, men det tar många månader innan ärret får sitt slutliga utseende. Ärr kan bli röda, hårda, upphöjda och klia, men med tiden bleknar de, sjunker ihop och blir mjuka. Massera gärna huden kring ärret så länge det är rött, så kommer ärret att synas mindre. Det finns salvor och plåster med silikon som kan vara effektiva för läkningen av ärr.

Sämre känsel

Det är normalt att ha sämre känsel kring ärret. Känseln kommer oftast tillbaka, men det kan ta flera månader.

Skydda ärren mot sol

Skydda ärren i ljumskarna mot sol under minst ett år. Då undviker du att få pigmentförändringar som inte försvinner. För att skydda ärren kan du behöva använda hudvänlig tejp. Du får veta vad som gäller för dig.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Operationssår.

Ärret som uppstår efter en operation kan dra ihop sig så att slidöppningen blir för trång. Även strålbehandling kan påverka vävnaderna runt slidöppningen så att slidan blir trängre. Slemhinnan i slidan kan också bli irriterad så att slidväggarna, som ligger mot varandra, växer samman. I början går sammanväxningarna lätt att lösa upp. Men om man inte behandlar dem finns en risk för att slidan blir helt sammanväxt. Då är det svårt att genomföra en gynekologisk undersökning och att ha vaginalt samlag.

Att använda vaginalstav

För att förebygga och förhindra att slidöppningen eller slidan växer samman kan du använda en vaginalstav. En sådan ska du få utprovad i samband med återbesöket efter operationen eller när du avslutar din strålbehandling. Du kommer då också att få veta hur du ska använda staven, hur ofta och hur länge. Vanligtvis rekommenderas du att starta med staven 2-4 veckor efter operation eller avslutad strålbehandling.

En vaginalstav är en stav som du för in i slidan. Det finns olika varianter, vissa är av plast och vissa av silikon. När du använder vaginalstaven ska du också använda oparfymerat glidmedel, vattenbaserat eller oljebaserat.

Tvätta vaginalstaven med oparfymerad mild tvål och vatten efter användandet. Skölj noga och torka av den eller låt lufttorka.

Det är vanligt med mindre blödningar eller blodblandade flytningar efter att du använt vaginalstaven. Det beror på att du löser upp tunna sammanväxningar. Detta är helt normalt.

Olika läkemedel verkar på olika sätt

Det finns flera olika typer av läkemedel för att behandla cancer och de fungerar på olika sätt:

• Cytostatika, eller cellgifter som det ibland kallas, är ett samlingsnamn för många olika läkemedel som hämmar celler på olika sätt.
• Målriktade läkemedel riktas mot specifika ämnen i cancercellerna.
• Immunterapi är olika läkemedel som stärker immunförsvaret så att det blir verksamt mot cancern.
• Läkemedel som påverkar kroppens hormoner används vid en del cancersjukdomar. Det kallas även för endokrin terapi, hormonell behandling eller antihormonell behandling, beroende på hur läkemedlet verkar i kroppen.

Ofta kombineras läkemedel som verkar på olika sätt. De kan ges samtidigt eller efter varandra.

Syftet kan variera

Behandlingen kan ha olika syften:

• bli av med sjukdomen
• hindra återfall, alltså att sjukdomen kommer tillbaka
• förlänga livet
• lindra symtom.

Du kan få läkemedlen på olika sätt

Läkemedlen kan ges som dropp eller spruta på sjukhuset, eller kapslar eller tabletter som du tar hemma.

Ibland ges läkemedlen kontinuerligt varje dag, och ibland i form av kurer som du får i omgångar.

Cytostatika kallas ibland för cellgifter eller kemoterapi. Läkemedlen är effektiva mot cancerceller men påverkar även friska celler i kroppen, till exempel hårceller och könsceller.

Nyare läkemedel kan vara en kombination av målriktade läkemedel och cytostatika. Dessa riktar in sig mer specifikt mot cancercellerna.

En cytostatikabehandling kan bestå av flera olika läkemedel. Du kan få cytostatika som enda behandling eller i kombination med andra behandlingar, till exempel före eller efter en operation.

Behandlingen ges ofta i omgångar, så kallade kurer, med viss tid emellan. Hur många kurer och hur höga doser du får anpassas efter dig.

Så går det till

Cytostatika får du direkt i blodet genom dropp, pump eller spruta, eller tar som tabletter eller kapslar.

Om du ska få cytostatika genom dropp, får du ofta en tunn slang i ett blodkärl som kan sitta kvar så länge du behöver den. Det kan vara till exempel en subkutan venport eller PICC-line.

Tabletter och kapslar med cytostatika tar du själv hemma.

Så hanterar du läkemedlet

• Förvara läkemedlet skyddat för barn och obehöriga.
• Tabletter får inte delas eller krossas. Kapslar får inte öppnas. Prata med din behandlingssjuksköterska, kontaktsjuksköterska eller apoteket om du har svårt att svälja tabletterna eller kapslarna.
• Använd sked eller handskar när du tar i tabletterna eller kapslarna. Diska skeden, släng handskarna och tvätta händerna direkt efteråt. Detta ska du göra för att skydda andra som kanske rör vid samma ytor som du. Det påverkar inte dig själv om du tar i tabletterna eller kapslarna.
• Tabletter och kapslar som du inte har använt ska du lämna tillbaka till ett apotek.

Vanligt att lämna blodprov

Behandlingen med cytostatika kan göra att du får sämre blodvärden. Det är därför vanligt att lämna blodprov i samband med behandlingen. Vilka prover och hur ofta de kontrolleras beror på vilken typ av behandling du får och hur du reagerar på den.

Du får veta om något behöver ändras

Om något behöver ändras kontaktas du. Om du inte hör något fortsätter du din behandling som planerat och lämnar blodprover enligt remissen.

I vissa regioner kan du se dina provsvar om du loggar in på 1177. Det är då viktigt att veta att dina värden kan avvika från normalvärdena för personer som inte behandlas mot cancer. Du behöver inte bli orolig om dina värden avviker, utan lita på att läkaren hör av sig om något behöver ändras.

Du kan få biverkningar

Cytostatika påverkar även friska celler, vilket kan ge olika biverkningar. Exempel på biverkningar av cytostatika är illamående, håravfall och ökad infektionskänslighet.

Vi människor reagerar olika på läkemedel. Därför går det inte alltid att säga vilka biverkningar du kommer att få. I beskrivningen av läkemedlet ser du vilka biverkningar din behandling kan ge. Det är olika hur länge man har biverkningar. För en del kan det ta flera år efter avslutad behandling innan biverkningarna försvinner helt.

Vissa biverkningar går att förebygga. Du kan därför ordineras ytterligare läkemedel mot till exempel illamående eller allergiska reaktioner.

Hantera kroppsvätskor säkert för att skydda andra

Kroppen gör sig av med resterna av cytostatikan genom olika kroppsvätskor, till exempel urin och avföring. Mängden cytostatika i kroppsvätskorna är störst direkt efter en kur. Olika läkemedel tar olika lång tid att få ur kroppen.

Generellt gäller att du bör vara försiktig med dina kroppsvätskor under behandlingen och de 7 första dygnen efter att behandlingen är slut, för att skydda personer i din omgivning. Du kan få andra råd från vårdpersonalen.

Tvätt och hygien

• Om någon annan hanterar dina kroppsvätskor ska hen alltid använda engångshandskar.
• Om du svettas så att kläder och lakan blir blöta bör du duscha och byta kläder och sängkläder.
• Tvätta kläder och tyger som har fått spill av kroppsvätskor direkt om det går, helst separat. Använd vanligt tvättmedel. Om du inte kan tvätta direkt, förvara dem i en sluten plastpåse så länge.
• Sitt ner på toaletten för att undvika att stänka urin. Fäll ner locket innan du spolar, och spola två gånger. Om du använder mulltoalett, utedass eller torrtoalett, strö kalk eller toalettströ efter besöket.

Slänga avfall

• Torka upp spill av kroppsvätskor med papper eller en trasa som du kan kasta. Lägg avfallet i en plastpåse, knyt ihop den och släng direkt i soporna. Sortera som brännbart avfall. Tvätta ytan med rengöringsmedel och vatten.
• Lägg inkontinensskydd, blöjor och stomipåsar i en plastpåse och släng direkt i soporna. Sortera som brännbart avfall.
• Om du har urinkateter, byt påse istället för att tömma den. När du har kopplat bort den använda påsen, gör en knut på kopplingsslangen. Lägg kateterpåsen med slang i en plastpåse och släng direkt i soporna. Sortera som brännbart avfall.

Andra läkemedel, naturläkemedel och kosttillskott

Du kan behöva göra uppehåll med dina vanliga läkemedel under cytostatikabehandlingen, eller ändra dosen. Du och din läkare pratar om det innan behandlingen startar. Din läkare behöver också veta om du ändrar något i din vanliga medicinering medan du får behandling mot cancer.

Viktigt att berätta vad du använder

Berätta om du tar naturläkemedel eller kosttillskott. Effekten av vissa cytostatika kan påverkas av vissa livsmedel och preparat, till exempel grapefrukt, grapefruktjuice, johannesört och granatäpplen. Effekten kan bli både förstärkt och försvagad och din läkare behöver därför veta vad du använder.

Sköt om din munhälsa

Det är viktigt att sköta om din munhälsa under tiden du behandlas med cytostatika. Använd en mjuk tandborste och mild tandkräm för att förebygga besvär.

Att gå till tandläkaren

Oftast går det bra att gå till tandläkaren för en vanlig kontroll under cytostatikabehandlingen. Men prata med din läkare före större ingrepp som att göra en rotfyllning eller dra ut en tand. Undvik att gå till tandhygienisten när du är som mest infektionskänslig. 

Prata med din läkare innan du går till tandläkaren och berätta för din tandläkare att du behandlas med cytostatika.

Övrigt att tänka på

• Om du behöver vaccinera dig, fråga din läkare om det går bra och i så fall när.
• Behandlingen är inget hinder för att få massage, men din sjukdom kan vara det. Prata med din läkare. Beröring och taktil massage går alltid bra.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Behandling med cytostatika vid cancer och Att lämna blodprov.

Om du är orolig för att må illa eller har besvärats av illamående tidigare, berätta det för din kontaktsjuksköterska så att din förebyggande behandling kan anpassas.

Det finns effektiva läkemedel

Följ den ordination av läkemedel som du får inför cytostatikabehandlingen, särskilt vid första behandlingstillfället.

Utöver förebyggande kan du också få extra läkemedel som du kan ta vid behov upp till en viss maxdos. Om ditt illamående förvärras av mat kan du få läkemedel att ta 20–30 minuter före huvudmåltiderna.

Berätta för din kontaktsjuksköterska om du inte kan ta läkemedlen eller om du mår illa trots att du har tagit dina ordinerade läkemedel.

Registrera hur du mår

Det är lätt att glömma hur man har mått om det har gått en tid mellan cytostatikabehandlingarna. Det kan då vara till hjälp att fylla i en illamåendedagbok. I samband med nästa behandling kan du tillsammans med vårdpersonalen utvärdera din behandling mot illamående. Om kontaktsjuksköterskan vet hur du har mått är det lättare att ge personliga råd eller justera behandlingen mot illamående. Dagboken går att få digitalt i Min vårdplan eller på papper.

Du kan också svara på frågor i Min vårdplan för att ta reda på om det finns något annat än cytostatikan som utlöser eller förvärrar ditt illamående och som du kan försöka undvika. Frågorna kan hjälpa dig att förstå vad som kan förebygga och lindra illamåendet.

Vad kan jag göra själv?

Du kan göra mycket själv för att förebygga eller lindra illamående. Det finns inte alltid tydliga bevis i forskningen för vad som hjälper, men metoderna som nämns här är ofarliga och kan göra att du mår bättre. Pröva dig fram för att se vad som passar dig.

Allmänna råd

• Fysisk aktivitet – ta till exempel en promenad.
• Frisk luft – var utomhus om du kan. Inför måltiderna kan det kännas skönt att vädra rummet.
• Avspänning – det finns olika program och tekniker du kan testa.
• Vila efter måltiderna, gärna med några extra kuddar under huvudet eller höjd huvudända.

Råd om mat och dryck

Även om läkemedlen är effektiva mot illamående kan du fortfarande ha nedsatt matlust på grund av smakförändringar och vara känsligare än vanligt för matens konsistens. Om du har svårt att äta kan du behöva anpassa maten efter dina egna förutsättningar och kan behöva hjälp av en dietist. Här är några allmänna råd som kan förebygga och lindra illamående:

Ät och drick ofta och i små mängder

• Drick klunkvis och ät små mängder vid många tillfällen under dagen.
• Vänta inte mer än två timmar mellan måltiderna.
• Vänta inte tills du blir hungrig, det kan förvärra illamående.

Se till att få i dig tillräckligt med vätska

• Det är viktigt att du får i dig tillräckligt med vätska, särskilt om du kräks eller är förstoppad. Annars kan du bli uttorkad och må dåligt av det.
• Klara drycker som vatten, mineralvatten, te, örtte, buljong och juice kan vara lättare att dricka.
• Det kan kännas bra att suga på isbitar.

Anpassa vad du äter

Många upplever att vissa typer av mat fungerar bättre när man mår illa. Pröva gärna

• kall mat, till exempel nyponsoppa, saftsoppa, kräm med mjölk, smoothies eller kalla kokta ägg
• salt mat, till exempel sill, ansjovis, oliver, kaviar, salta kex, popcorn, salta pinnar eller salta nötter
• lättare maträtter, till exempel soppa och smörgås, avokado med keso, kalla grönsaker eller fil eller yoghurt med flingor.

Anpassa dina vanor efter vad som känns bäst

• Om du mår illa när du vaknar, pröva att äta eller dricka något litet innan du stiger upp.
• Stekt mat ger matos som kan upplevas som obehagligt. Välj hellre kokt, ugnsstekt eller kall mat.
• Om det är möjligt, undvik att laga mat själv. Ha matlådor i frysen.
• Ät inte din favoritmat när du mår illa för att undvika att koppla ihop den med illamående i framtiden.

Alternativa behandlingsmetoder

Många undrar om alternativa behandlingsmetoder kan hjälpa dem. Den forskning som finns idag kan inte tydligt visa att dessa är effektiva mot cancerrelaterat illamående.

Kropp- och själmetoder som yoga och mindfulness och alternativa behandlingar som akupressur (åksjukeband) och akupunktur är inte skadliga och kan göra att du mår bättre, även om de inte har en bevisad effekt på illamående vid cytostatikabehandling.

Metoder som innehåller naturläkemedel, kosttillskott eller andra alternativa behandlingar ska du alltid diskutera med din läkare eftersom det kan påverka din behandling mot cancern.

Hur ska jag förbereda mig?

Ta gärna med något att läsa eller lyssna på, till exempel böcker, musik eller radioprogram.

Vanligtvis får närstående följa med, men tänk på att visa hänsyn till andra patienter. Närstående som känner sig sjuka ska stanna hemma. Ibland gäller särskilda restriktioner.

Både patienter och personal kan vara känsliga mot lukter. Ta därför inte med kryddstark mat eller doftande blommor och ha inte på dig parfym.

Prata med kontaktsjuksköterskan eller den behandlingsansvariga

sjuksköterskan om du har frågor om vad som gäller där du ska få behandling. 

Så går det till

Du kommer till sjukhuset samma dag som du ska få behandlingen.

Behandlingen ges på en avdelning där patienter med olika typer av cancer behandlas. En sjuksköterska ansvarar för dig och din behandling.

Läkemedlet ges som antingen spruta eller dropp. Droppet ges genom en slang eller dosa kopplad till ett blodkärl. Slangen eller dosan kallas infart.

Om du får dropp tar det allt mellan 10 minuter och några timmar, beroende på vilken behandling du får. Då får du en plats i en säng eller en bekväm stol. Det är bra att dricka extra vätska i samband med behandlingen.

Ibland behöver du få cytostatika under en längre tid och kan då få gå hem med dropp via en bärbar infusionspump, även kallad infusor. När pumpen ska tas bort får du hjälp av hemsjukvården eller på sjukhuset. Ibland kan du även få lära dig att koppla bort pumpen själv.

Hur mår jag efteråt?

De flesta som får behandling kan gå hem samma dag.

Efter vissa behandlingar är det viktigt med övervakning. Då kan du behöva stanna kvar på sjukhuset i något eller några dygn.

Du får inte gå från avdelningen förrän behandlingen och efterkontrollerna är klara.

Bra att veta

Vårdpersonalen följer skyddsföreskrifter under behandlingen. Till exempel använder de speciella skyddskläder när de hanterar cytostatika.

Så går det till

Du kommer till sjukhuset samma dag som du ska få behandlingen.

Behandlingen ges på en avdelning där patienter med olika typer av cancer behandlas. En sjuksköterska ger dig behandlingen och ser till att du har det bra.

Du får behandlingen som dropp direkt i blodet.

De flesta som får immunterapi kan gå hem samma dag.

Du får lämna prover under och efter behandlingen

Efter immunterapin blir immunförsvaret mer aktivt under en längre tid. Det kan påverka kroppen på flera sätt och bland annat ge inflammationer i exempelvis lungorna, tarmarna, huden och musklerna och påverka hormonerna. Dessa biverkningar kan bli allvarliga och kan även komma flera månader efter att behandlingen är slut. Därför kommer dina symtom att följas upp och du får även lämna blodprover regelbundet i minst sex månader efter behandlingen.

Du får veta om något behöver ändras

Om något behöver ändras kontaktas du. Om du inte hör något fortsätter du din behandling som planerat och lämnar blodprover enligt remissen.

I vissa regioner kan du se dina provsvar om du loggar in på 1177. Det är då viktigt att veta att dina värden kan avvika från normalvärdena för personer som inte behandlas mot cancer. Du behöver inte bli orolig om dina värden avviker, utan lita på att läkaren hör av sig om något behöver ändras.

Informera nya vårdkontakter om immunterapin

Det är viktigt att du informerar nya vårdkontakter om att du har fått immunterapi, även efter att behandlingen är slut.

Risken för att få blodpropp kan öka vid operationer, men även av cancersjukdomen i sig. Du kan få blodförtunnande läkemedel som förebyggande behandling om du har ökad risk för blodpropp. Blodförtunnande läkemedel används också som behandling om du redan har fått en blodpropp.

Du kan även behöva ta blodförtunnande läkemedel om du tidigare har haft förmaksflimmer, hjärtsvikt, högt blodtryck eller diabetes.

Olika typer av blodförtunnande läkemedel

Det finns olika typer av blodförtunnande läkemedel. Vilket du rekommenderas beror på vilken sjukdom du har och om du tar andra läkemedel. Du kan behöva använda flera blodförtunnande läkemedel samtidigt, eller olika läkemedel under olika faser av behandlingen.

Blodförtunnande läkemedel finns som sprutor, tabletter eller kapslar.

Berätta om du tar andra läkemedel och naturläkemedel

Vissa läkemedel som är avsedda för andra saker kan också ha en blodförtunnande effekt. Det gäller även receptfria läkemedel som vissa värktabletter. Därför ska du alltid berätta för läkaren om alla läkemedel och naturläkemedel du tar.

Vanliga biverkningar

Blodet koagulerar inte lika snabbt när du tar blodförtunnande läkemedel. Därför blöder du lättare om du till exempel får ett sår eller en skada. Här är exempel på vanliga biverkningar:

• näsblod
• blod i urinen
• blod i avföringen som gör den svart
• många eller stora blåmärken i huden.

Risken för allvarlig blödning minskar om du har ett normalt blodtryck.

Du kan tillfälligt behöva sluta ta det blodförtunnande läkemedlet eller ändra dosen, om du ska opereras, gå igenom olika undersökningar eller behandlas hos tandläkare.

Gör så här:

1. Tvätta händerna.
2. Ta ut sprutan ur förpackningen. Böj bort eventuellt stickskydd och ta bort nålskyddet.
3. Nyp om huden du ska sticka i så att du får ett hudveck mellan fingrarna. Stick in hela nålen i 45–90 graders vinkel i mitten av hudvecket.
4. Håll kvar greppet om huden och spruta långsamt in allt läkemedel som finns i sprutan.
5. Dra ut nålen till hälften och räkna till fem. Dra sedan ut sprutan helt.

Du kan få ett blåmärke efter att du har tagit sprutan. Det är normalt och ofarligt.

> Se en film om att ta sprutor själv på medicininstruktioner.se. Sök på namnet på det läkemedel du har blivit ordinerad.

Film: Tips och råd hur du injicerar dig själv

Kortison är vanligt som en del av behandlingen mot cancer. Det används också för att lindra biverkningar av annan behandling, till exempel illamående. Kortison kan också vara smärtstillande genom att minska svullnaden omkring en tumör så att den trycker mindre på vävnaden och nerverna intill.

Det är vanligt att få större aptit och känna sig piggare när man får kortison.

Tabletter eller direkt i blodet

Ofta ges kortisonet som tabletter eller direkt i blodet.

Kortisondosen behöver ökas och minskas i lagom takt så att kroppen vänjer sig. Om du tar tabletter är det därför viktigt att du följer schemat du får.

Biverkningar

Det är individuellt vilka biverkningar du får av behandlingen. Kortare behandlingar på några dagar upp till ett par veckor ger ofta färre och mindre allvarliga biverkningar än längre behandlingar. Kortison kan ge magbesvär och öka risken för magsår. Du kan därför behöva läkemedel för att skydda magslemhinnan under hela tiden som du tar kortison.

Tillsammans med din läkare väger du risken för biverkningar mot fördelarna med behandlingen.

Vanliga biverkningar på kort sikt

Dessa biverkningar kan komma ganska snabbt:

• Du kan få svårt att sova.
• Du kan känna dig rastlös och ”uppvarvad”.
• Du kan få högre blodsocker.
• Du kan få högre blodtryck.

Vanliga biverkningar vid längre användning

Dessa biverkningar kan komma lite senare:

• Du kan bli svullen i ansiktet och på bålen.
• Huden kan bli tunnare och rödare.
• Du kan få benskörhet.
• Musklerna kan bli svagare.
• Sår kan läka sämre.
• Du kan få sämre försvar mot infektioner.

Bra smärtlindring påverkar dig positivt både fysiskt och psykiskt. Det gör det lättare för dig att vara aktiv, vilket är viktigt för både cancerbehandlingen och livskvaliteten. Det kan också göra att du sover bättre och känner dig gladare. 

Att hitta rätt behandling

Smärtstillande läkemedel är en viktig del av behandlingen mot smärta. För att kunna ge bäst behandling behöver vårdpersonalen veta var och när du har ont, hur stark smärtan är och hur du upplever den. De behöver också veta hur mycket du blir hjälpt av de läkemedel du eventuellt redan tar. Det finns olika typer av smärta, och beroende på typen fungerar olika behandlingar olika bra. 

Om din smärta är svårbehandlad kan du få en remiss till en smärtklinik eller smärtspecialist. 

Råd vid regelbunden smärtstillande behandling

Ta dina läkemedel enligt ordination, för att hålla en jämn nivå och undvika plötslig smärta. Målet är att förebygga smärta.

När du börjar med ett nytt läkemedel eller ändrar dosen kan du behöva vara i kontakt med vården flera gånger för att hitta rätt dos. Berätta om du får biverkningar, så att du kan få hjälp att hantera dem. 

I början av en regelbunden smärtstillande behandling kan du känna dig tröttare än vanligt. Det går oftast över och beror på att kroppen slappnar av efter att ha varit spänd av smärtan.

Olika sorters läkemedel kan minska smärtan på olika sätt. Du kan behöva kombinera olika sorter för att få kontroll på smärtan. Här kan du läsa om de vanligaste sorterna. 

Paracetamol

Ofta får du börja med läkemedel som innehåller det verksamma ämnet paracetamol. Det kan räcka som behandling.

Biverkningar

Biverkningar är ovanliga om du använder paracetamol på rätt sätt och i rätt dos. 

Antiinflammatoriska läkemedel 

Antiinflammatoriska läkemedel innehåller verksamma ämnen som ibuprofen eller acetylsalicylsyra. De kallas också NSAID eller coxhämmare. De minskar smärta genom att dämpa inflammation i kroppen. 

Antiinflammatoriska läkemedel är i vissa fall inte bra att ta samtidigt som du behandlas med cytostatika. Prata därför med din läkare eller kontaktsjuksköterska innan du använder receptfria antiinflammatoriska läkemedel. 

Biverkningar

Antiinflammatoriska läkemedel kan ge magbesvär som illamående, ont i magen och diarré. De kan också öka risken för magsår. Du kan därför behöva läkemedel för att skydda magslemhinnan.

Andra biverkningar kan vara huvudvärk, utslag och yrsel. Läkemedlen kan även öka risken för hjärt- och kärlsjukdomar, som hjärtinfarkt och stroke.

En del biverkningar är gemensamma för alla antiinflammatoriska läkemedel, men risken för biverkningar kan vara olika stor.

Antiinflammatoriska läkemedel kan ha blodförtunnande effekt. Därför bör du diskutera med din läkare om du kan kombinera läkemedel mot smärta med eventuella blodförtunnande läkemedel som du också behöver ta. Din läkare bedömer vilket läkemedel som är bäst för dig.

Kortison 

Kortison kan ges för att minska smärta som orsakas av inflammation eller tryck från tumörer på nerver eller andra organ. Oftast ges kortisonet under en begränsad tid, som en kur.

När du ska sluta med läkemedlet behöver det minskas gradvis så att kroppen vänjer sig. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska göra. 

Biverkningar

Biverkningar du kan få är högt blodsocker, större aptit och svårt att sova. Vid längre tids användning kan du få tunnare hud och sämre sårläkning. Om du får höga doser kan kroppsfettet fördelas om så att du blir rundare i ansiktet och på bålen.

Kortison kan ge magbesvär och öka risken för magsår. Du kan därför behöva läkemedel för att skydda magslemhinnan.

En del biverkningar är gemensamma för alla antiinflammatoriska läkemedel, men risken för biverkningar kan vara olika stor. Din läkare bedömer vilket läkemedel som är bäst för dig.

Opioider

Opioider kan ges vid både plötslig och mer långvarig smärta. Läkemedlen kan ha olika namn och finns som till exempel tabletter, plåster och sprutor. Det verksamma ämnet kan vara till exempel oxikodon, fentanyl eller morfin. En del opioider är långtidsverkande, och tas regelbundet för att förebygga och minska smärta. Dessa kombineras ofta med snabbverkande opioider som du kan ta om du ändå får ont. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska ta läkemedlen.

Vissa är rädda för att bli beroende av opioider. Risken är liten om du håller dig inom den rekommenderade dosen. Det är smärtan som avgör vilken dos du behöver.

När du ska minska dosen eller sluta med läkemedlet behöver det ibland göras gradvis. Annars kan du få symtom på abstinens, till exempel rastlöshet, illamående och svettningar. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska göra. 

Biverkningar

Alla opioider har liknande biverkningar. Illamående och dåsighet är vanligt i början av behandlingen, men försvinner oftast efter någon vecka. Förstoppning eller problem med magen är också vanligt och brukar vara kvar under hela behandlingen. När du får opioider ska du därför också ta laxerande läkemedel. Andra vanliga biverkningar är muntorrhet, yrsel, förvirring, ont i magen och problem med att kissa.

Opioider kan påverka din reaktionsförmåga och vakenhet. Därför bör du vara försiktig i trafiken. Det är inte förbjudet att köra bil när du tar läkemedlen enligt ordination. Men du ska inte köra bil om du känner dig dåsig eller påverkad och inte heller om det gör ont att bromsa eller hantera bilen i de akuta situationer som kan uppstå i trafiken. Du är själv ansvarig för att bedöma om du kan köra bil eller inte.

> Läs mer om läkemedel och bilkörning på transportstyrelsen.se. Sök på Trafikfarliga läkemedel.

Antiepileptiska och antidepressiva läkemedel

Antiepileptiska och vissa antidepressiva läkemedel kan minska smärta som orsakas av skador på eller tryck mot nerverna. Det verksamma ämnet kan vara till exempel gabapentin, pregabalin eller amitriptylin. Du kan få bara detta läkemedel, eller så får du kombinera det med andra läkemedel. 

Först får du en låg dos, som sedan ökas gradvis. Det kan ta upp till några veckor.

När du ska minska dosen eller sluta med läkemedlet behöver det göras gradvis. Annars kan du få symtom på abstinens. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska göra.

Biverkningar

Om du får biverkningar är det vanligast i början eller när du ändrar dosen.

Vanliga biverkningar är yrsel, dåsighet, utmattning, feber och huvudvärk. Vissa biverkningar kan gå över när du har tagit läkemedlet ett tag, till exempel trötthet och illamående.

Du rekommenderas behandling med yttre strålbehandling. Du strålbehandlas på ett begränsat område på kroppen, som inkluderar tumören och eventuellt närliggande lymfkörtlar. Strålningen är vanligen av samma typ som vid röntgenundersökningar, men med mycket högre energiinnehåll.

Strålbehandling kan även kombineras med andra behandlingar.

Det är viktigt att du inte röker under behandlingstiden. Det ökar chansen att behandlingen får avsedd effekt och minskar risken för biverkningar.

Förberedelser

Inför strålbehandlingen får du genomgå en eller flera röntgenundersökningar. De ligger till grund för planeringen av området som ska strålbehandlas.

Det är viktigt att strålningen kommer på exakt samma område vid varje behandling. Du ligger därför på exakt samma sätt varje gång. Eventuellt får du också markeringar på huden för att säkerställa att strålområdet är på samma ställe varje gång. 

Efter undersökningarna tar det cirka 1–3 veckor innan behandlingen kan starta.

Så går det till

Strålbehandlingen ges på en särskild strålbehandlingsavdelning. Vid första behandlingen får du träffa en sjuksköterska för att få information. Du får veta mer om hur behandlingen går till, vilka biverkningar som är vanliga och vad man kan göra för att minska dessa.

Strålbehandlingen ges sedan en gång per dag, måndag till fredag, under 5–7 veckor.

Vid behandlingen behöver du klä av dig på underkroppen. Du får ligga på en brits med utåtroterade höfter och böjda knän, som en groda. Du har en anpassad vakuumkudde under för att kunna ligga på samma sätt varje gång. Ofta behöver du också ha ett vått förband över området som strålbehandlas för att strålningen ska få bäst effekt ute i huden.

Personalen ställer in strålbehandlingsapparaten så att den riktas mot rätt område på kroppen. Sedan går de till ett rum bredvid där de övervakar behandlingen via en skärm. Du får veta hur du ska signalera om något känns konstigt. Då kan de avbryta behandlingen.

Det är viktigt att du ligger stilla under strålbehandlingen.

Själva strålbehandlingen tar bara några minuter, men tiden du är i behandlingsrummet blir sammanlagt cirka 15–20 minuter.

Strålbehandling gör inte ont.

Uppföljning

När behandlingen avslutas träffar du en läkare för att prata om hur du mår, eventuella biverkningar och planen framåt.

Efter behandlingen kommer du att ha kontakt med läkare eller sjuksköterska antingen där du behandlades eller på ditt hemsjukhus. Då pratar ni om hur du mår, om du har biverkningar och hur du kan få hjälp att lindra dessa.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Strålbehandling. 

> Se en film om Extern strålbehandling

Film: Ska du genomgå strålbehandling?

Strålbehandling är en vanlig form av behandling vid cancer. Den används för att bota sjukdomen, förebygga återfall, lindra symtom och förlänga överlevnaden. Strålbehandlingen skadar cancercellerna så att de har svårt att reparera sig. Även de friska cellerna skadas, men de har lättare att reparera sig. 

Du strålbehandlas på ett begränsat område på kroppen, som inkluderar tumören och eventuellt närliggande lymfkörtlar. Strålningen är vanligen av samma typ som vid röntgenundersökningar, men med mycket högre energiinnehåll.

Cytostatika är ett samlingsnamn för en typ av läkemedel som används för att ta bort cancersjukdomen, hindra återfall och lindra symtom. Läkemedlen kallas ibland även för cellgifter eller kemoterapi. Cytostatika skadar cancercellernas DNA och hindrar dem att dela sig och bli fler. I ditt fall ges cisplatin för att göra cancercellerna mer känsliga för strålbehandlingen. Cisplatin får du som dropp direkt i blodet.

Det är viktigt att du inte röker under behandlingstiden. Det ökar chansen att behandlingen får avsedd effekt och minskar risken för biverkningar. 

Förberedelser

Yttre strålbehandling

Inför strålbehandlingen får du genomgå en eller flera röntgenundersökningar. De ligger till grund för planeringen av området som ska strålbehandlas.

Det är viktigt att strålningen kommer på exakt samma område vid varje behandling. Därför får du vid röntgenundersökningarna ligga på rygg med benen i ett visst läge. Du kommer sedan att ligga på exakt samma sätt varje gång. Eventuellt får du också markeringar på huden för att säkerställa att strålområdet är på samma ställe varje gång.

Efter undersökningarna tar det cirka 1–3 veckor innan behandlingen kan starta.

Cytostatikabehandling

Du kommer att få lämna blodprover inför varje cytostatikabehandling.

Så går det till

Yttre strålbehandling

Strålbehandling ges på en särskild strålbehandlingsavdelning. Vid första behandlingen får du träffa en sjuksköterska för att få information. Du får veta mer om hur behandlingen går till, vilka biverkningar som är vanliga och vad man kan göra för att minska dessa.

Strålbehandlingen ges sedan en gång per dag, måndag till fredag, under 5–7 veckor.

Vid behandlingen behöver du klä av dig på underkroppen. Du får ligga på en brits med utåtroterade höfter och böjda knän, som en groda. Du har en anpassad vakuumkudde under för att kunna ligga på samma sätt varje gång. Ofta behöver du också ha ett vått förband över området som strålbehandlas för att strålningen ska få bäst effekt ute i huden. 

Personalen ställer in strålbehandlingsapparaten så att den riktas mot rätt område på kroppen. Sedan går de till ett rum bredvid där de övervakar behandlingen via en skärm. Du får veta hur du ska signalera om något känns konstigt. Då kan de avbryta behandlingen.

Det är viktigt att du ligger stilla under strålbehandlingen.

Själva strålbehandlingen tar bara några minuter, men tiden du är i behandlingsrummet blir sammanlagt cirka 15–20 minuter.

Strålbehandling gör inte ont.

Cytostatikabehandling

Cytostatikabehandlingen ges en gång per vecka under strålbehandlingsperioden, högst sex gånger. En dag i veckan får du alltså både strålbehandling och cytostatika samma dag.

Inför start av behandlingen får du information om hur behandlingen går till samt om biverkningar och hur dessa behandlas. Du tappar inte håret av behandlingen.

> Läs om behandlingen på regimbiblioteket.se.

Uppföljning

När behandlingen avslutas träffar du en läkare för att prata om hur du mår, eventuella biverkningar och planen framåt.

Efter behandlingen kommer du att ha kontakt med läkare eller sjuksköterska antingen där du behandlades eller på ditt hemsjukhus. Då pratar ni om hur du mår, om du har biverkningar och hur du kan få hjälp att lindra dessa.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Strålbehandling. 
> Se en film om Extern strålbehanling.

Akuta biverkningar

Akuta biverkningar uppkommer i samband med behandlingen och veckorna efteråt.

Oftast börjar du känna av biverkningarna 1–2 veckor efter att strålbehandlingen har börjat. De brukar kännas som mest 1–2 veckor efter att hela behandlingsperioden är slut.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare så att du kan få behandling och råd om egenvård för att förebygga och lindra biverkningar.

Besvär med huden i underlivet

När du får strålbehandling mot vulvan kommer huden i området att påverkas och bli irriterad, röd och skadad. Detta kan göra att du får ont, speciellt i samband med toalettbesök, och det kan vara svårare att sitta. Prata med din behandlande sjuksköterska eller läkare för att få hjälp med smärtlindring.

Råd inför, under och efter din strålbehandling:

• Byt ut toalettpapper mot hudskyddsservetter för underlivet. Observera att dessa inte ska slängas i toaletten.
• Smörj området med barriärkräm. Om du har mycket ont kan barriärkrämen blandas med Xylocaingel 2 % som du får på recept. Både kräm och gel bör smörjas på ofta och rikligt. Observera att du inte ska smörja 6 timmar innan strålbehandlingen.
• Tvätta underlivet försiktigt med vatten, helst bara en gång per dag.
• Lufta underlivet så mycket som möjligt.
• Använd löst sittande kläder, gärna kjol utan underbyxor. När du använder underbyxor, välj gärna modeller med ben och av bomull.
• Du kan använda sittring för att avlasta. Prata med din sjuksköterska om hur du kan få detta hjälpmedel.

Du kommer att få hjälp av en sjuksköterska eller undersköterska att behandla dina biverkningar, till exempel med bedömning, rengöring och smörjning. Hur ofta detta görs bestäms tillsammans med dig och utifrån dina behov.

Andra besvär

Andra vanliga biverkningar är följande:

• Trötthet.
• Urinträngningar, alltså en känsla av att behöva tömma blåsan oftare. Det är viktigt att du säger till om du får detta. Då kan en urinodling tas för att utesluta urinvägsinfektion.
• Tarmbesvär. Tarmen påverkas ofta med mer gasbildning, tätare tömningar och diarré. En del mår illa. Du får råd om kost som kan minska besvären. Du får också råd om och eventuellt recept på läkemedel som du ska ta om du får diarré eller mår illa.
• Strålning mot ljumskar kan öka risken för lymfödem i underlivet och i ena eller båda benen. Strålningen kan också skapa stramhet i bäckenregionen, som minskar rörligheten.

Sena biverkningar

Sena biverkningar uppkommer senare än 3 månader efter avslutad behandling.

Exempel på sena biverkningar:

• Tarmen kan påverkas så att du får ändrade avföringsvanor.
• Urinblåsan kan påverkas så att du får exempelvis trängningar.
• Du kan bli stel och stram i underlivet.

Kontakta din mottagning om du har besvär för att få råd om hur du kan hantera biverkningar som uppkommer efter strålbehandling.

Det är vanligt att få en hög dos strålning vid enstaka tillfällen.

Hur länge effekten varar är olika och kan variera från månader till flera år.

Förberedelser

Ofta gör man först en röntgenundersökning för att strålbehandlingen ska kunna göras så exakt och säkert som möjligt.

Vid undersökningen gör vårdpersonalen ibland markeringar på din hud. Markeringarna används för att du ska kunna ligga på samma sätt på britsen under varje behandlingstillfälle. Då kan strålarna riktas mot samma ställe varje gång.

Efter undersökningen planeras strålbehandlingen. Detta gör att det kan ta några dagar upp till ett par veckor innan behandlingen startar.

Ta smärtstillande inför röntgenundersökningen och strålbehandlingen, om du har svårt att ligga stilla för att du har ont.

Så går det till

Du får ligga på en brits i ett behandlingsrum. Sjuksköterskorna ställer in apparaten så att strålningen riktas rätt. Oftast tar de kontrollbilder och eventuellt justerar de britsen. Sedan går de till ett rum bredvid där de övervakar behandlingen via en tv-skärm. Du får veta hur du ska signalera om något känns konstigt. Sjuksköterskorna kan då avbryta behandlingen.

Det gör inte ont att få strålbehandling och själva behandlingen tar bara ett par minuter. Totalt blir tiden i behandlingsrummet cirka 10 minuter.

Biverkningar

Vilka biverkningar du får beror på vilket område som strålbehandlas.

Här är exempel på vanliga biverkningar:

• Irriterad hud.
• Trötthet.
• Om du strålbehandlas mot smärta kan den förvärras de första dygnen efter behandlingen, för att sedan minska.
• Om du strålas mot bäckenet kan du behöva tömma urinblåsan och tarmen oftare.

Det finns goda möjligheter att förebygga och lindra biverkningar. Berätta för din behandlingssjuksköterska hur du mår, så att du kan få behandling och råd om vad du kan göra själv för att må bättre.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Strålbehandling.

Film: Strålbehandling

Film: Andningsstyrd strålbehadling

Lungorna är omgivna av varsin lungsäck, som även kallas pleura. Lungsäcken består av två tunna hinnor. Mellan hinnorna finns det lite vätska som gör att hinnorna kan glida mot varandra när du andas. Om mängden vätska ökar kan du bli andfådd, få ont i bröstet eller hosta. Då kan vätska behöva tappas ut genom en tunn slang som förs in i lungsäcken. Det kallas ett dränage.

Besvären brukar minska efter tappningen.

Hur ska jag förbereda mig?

Om du tar blodförtunnande läkemedel kan du behöva ändra dosen eller tillfälligt göra uppehåll. Vårdpersonalen berättar vad som gäller för dig.

Så går det till

Du får lokalbedövning.

Läkaren använder röntgenbilder och knackar på ryggen för att hitta det bästa stället att sticka. Ibland används även ultraljud. Stickstället rengörs. Läkaren sticker mellan två revben. Nålen tas sedan ut och kvar i lungan sitter en tunn slang. Den kopplas till en behållare där vätskan kan rinna ut.

Tappningen tar cirka 20 minuter. Läkaren bestämmer hur länge du behöver stanna kvar efteråt. Ibland görs en lungröntgen innan du går hem.

Tappningen ska inte göra ont, men kan ibland reta till hosta.

Du får ett förband över stickstället.

Om du har mycket vätska

Om det är mycket vätska i lungsäcken kan slangen behöva sitta kvar några dagar, så att vätskan kan fortsätta rinna ut. Du ligger på sjukhus under tiden. 

Om vätskan kommer tillbaka

Om du har återkommande besvär med vätska i lungsäcken kan du få ett kvarliggande dränage. Då kan du själv, dina närstående eller hemsjukvården tappa ut vätska vid behov.

Hur mår jag efteråt?

Du ska inte lyfta eller göra snabba rörelser samma dag som ingreppet.

Låt förbandet sitta kvar 2–3 dagar.

I sällsynta fall kan det läcka lite luft i lungsäcken genom det lilla hål som gjordes i lungan. Om man misstänker detta görs en lungröntgen för kontroll.

När får jag svaret?

Om man har tagit prover från vätskan berättar din läkare när du får svar på analysen.

Ascites är vätska som samlas runt organen i buken. Bukhinnan, peritoneum, är ett tunt membran som består av två blad, ett yttre som täcker bukväggens insida och ett inre som täcker en del organ. Det finns alltid lite vätska mellan bladen.

Vid din typ av cancer är det vanligt att det bildas mer vätska här. Då kan du få sämre aptit, större mage, må illa, känna smärta eller tryck i magen eller bli andfådd. I så fall kan vätskan behöva tappas ut genom att en slang sätts i magen.

Besvären brukar minska efter tappningen.

Hur ska jag förbereda mig?

Om du tar blodförtunnande läkemedel kan du behöva ändra dosen. Vårdpersonalen berättar vad som gäller för dig.

Så går det till

Du får lokalbedövning.

Läkaren känner på magen, tittar och tar ibland hjälp av ultraljud för att hitta det bästa stället att sticka. Stickstället rengörs. Läkaren sticker med en nål som sedan tas bort. Kvar sitter en tunn slang, ett dränage. Dränaget kopplas till en påse där vätskan samlas upp.

Tappningen tar oftast 15–20 minuter. Slangen kan sitta kvar alltifrån ett par timmar till längre perioder.

Ingreppet ska inte göra ont, men kan ibland upplevas som obehagligt.

Vätskan kan återkomma, och då kan tappningen behöva upprepas. Ett alternativ kan vara ett kvarliggande dränage. Med det kan du själv, dina närstående eller hemsjukvården tappa ut vätska vid behov.

Hur mår jag efteråt?

Efteråt kan du vara öm och ha ont i magen. Det går över.

Du ska inte lyfta eller göra snabba rörelser samma dag som ingreppet.

Ibland tar det tid för stickstället att läka, och det kan fortsätta att komma vätska när slangen är borta. Det är helt normalt. Om det kommer mycket vätska kan du behöva ha en stomipåse över stickstället. Annars räcker det med ett förband.

När får jag svaret?

Om det har tagits prover från vätskan berättar din läkare när du får svar på analysen.

Förberedelser 

Du kommer att få veta vad som gäller för dig.

Informera vården om du använder blodförtunnande medicin. Du kan behöva göra uppehåll med medicinen eller ändra dosen.

Så går det till

Du kommer till sjukhuset för att göra undersökningen.

En läkare använder ultraljud för att hitta ett säkert ställe att sticka i tumören, genom antingen magen eller slidan.

Om man sticker genom huden på magen rengörs stickstället, och du får lokalbedövning. Efteråt får du ett förband på huden. Du kan låta förbandet sitta 1–2 dagar, om det sitter bra och inte har blött igenom. I så fall kan du byta till ett nytt.

Om man sticker via slidan rengörs stickstället med en bomullsboll. Efteråt trycker läkaren med en bomullsboll över stickstället. Ibland lägger man in en tamponad (en typ av kompress) av biologiskt material som stöts ut av sig själv.

Läkaren tar oftast 2–3 prover från tumören, som sedan skickas till ett laboratorium för analys.

Hela undersökningen tar en halvtimme, men själva provtagningen tar bara några sekunder. Oftast stannar du på sjukhuset cirka 20–30 minuter efteråt. I vissa fall kan du behöva stanna några timmar för observation.

Efter undersökningen

Du ska inte lyfta någonting eller göra snabba rörelser samma dag som undersökningen. Det är normalt att blöda lite om man har stuckit genom slidan, men det brukar sluta inom några timmar.

När får jag svaret?

Din läkare berättar hur lång tid det tar att få svar från din provtagning.

När du behandlas för cancer ställs du och dina närmaste inför många frågor och val. Kanske funderar ni över vad ni själva kan göra som komplement till de behandlingar som planeras. Vissa prövar komplementära metoder för att hantera situationen och må så bra som möjligt.

Komplementär, alternativ och integrativ medicin är ett aktivt forskningsfält och det kommer hela tiden ny kunskap. En del av dessa metoder används inom hälso- och sjukvården, medan de flesta används utanför.

Möjligheter och risker

Att lägga till preparat eller behandlingar kan innebära både möjligheter och risker. Oftast får du betala en extra kostnad själv och den som erbjuder ett preparat eller behandling kan tjäna pengar på det.

Det är naturligt att du och dina närstående vill försöka klara av situationen med alla medel. Det är svårt att ge generella råd – oftast behöver de anpassas till vad som kan fungera i din situation.

Diskutera med vårdpersonalen

Börja gärna med att skaffa dig mer kunskap. Nedan finns förslag på webbsidor där du både kan hitta svar på många frågor och skriva ut vetenskapliga sammanfattningar att ta med till mötet med vården.

Prata sedan med din läkare eller annan legitimerad vårdpersonal om du har frågor eller vill pröva en komplementär metod.

Kropp-själ-metoder

Exempel på kropp-själ-metoder är meditation, mindfulness, akupunktur, avslappning och yoga. Dessa kan enligt aktuell forskning ge bättre livskvalitet och ha bra effekt vid stress, smärta, ångest, oro, depressiva symtom, cancerrelaterad trötthet, illamående och sömnbesvär. I källorna nedan kan du få reda på vilka metoder som i studier har visat sig effektiva för olika symtom.

Bara legitimerad vårdpersonal får behandla cancern

Det är bra att välja terapeut med omsorg, eftersom hälso- och sjukvårdslagen inte gäller när du söker vård hos någon som saknar yrkeslegitimation. Till exempel bör terapeuten berätta om mål, innehåll och förväntad behandlingstid. Kontrollera också gärna om terapeuten tillhör något yrkesförbund som har formulerat etiska riktlinjer och kvalitetskrav för sina medlemmar.

Inga andra än legitimerad personal får behandla själva cancersjukdomen, enligt patientsäkerhetslagen. Om någon lovar att kunna bota cancer bör du därför vara försiktig.

Naturpreparat

Naturpreparat är ett samlingsnamn för växtbaserade läkemedel, naturläkemedel, kosttillskott, vitaminer och mineraler. De innehåller ofta ämnen som både kan ha farmakologiska effekter och orsaka biverkningar. De kan innehålla ämnen i högkoncentrerad form och ska inte förväxlas med samma ämnen i maten.

Kontrollen av naturpreparat beror på hur de regleras. Växtbaserade läkemedel och naturläkemedel kontrolleras enligt lag avseende kvalitet och säkerhet, som övriga läkemedel. De behöver vara godkända av Läkemedelsverket innan de får säljas. Växtbaserade läkemedel kan till exempel vara johannesört och echinacea. Naturläkemedel kan vara till exempel mjölksyrabakterier och samarin.

För kosttillskott finns ingen motsvarande obligatorisk kontroll utan de får säljas fritt. Kosttillskott kan till exempel vara multivitamintabletter, omega-3, proteinpulver och antioxidanter.

Berätta för vårdpersonalen om du tar naturpreparat

Det är mycket viktigt att du talar om för vårdpersonalen om du använder naturpreparat av något slag, eftersom vissa naturpreparat kan förstärka eller försvaga effekterna av en cancerbehandling.

Läs mer

På följande webbsidor hittar du forskningsbaserad information om effekt och säkerhet för specifika metoder, preparat och symtom:

> Läs mer på cancercentrum.se. Sök på Komplementär och alternativ medicin.
> Läs mer på mpa.se. Sök på Växtbaserade läkemedel och naturläkemedel. 

Utländska webbsidor med information på engelska:

> Läs mer på cam-cancer.org. 
> Läs mer på mskcc.org. Sök på Search About herbs, Botanicals & other products eller About Mind-Body Therapies.
> Läs mer på cancer.gov. Sök på PDQ Integrative Therapies Summaries.

Central venkateter kallas också CVK.

En CVK används ibland för korttidsbehandling i högst två månader och sys då fast vid stickstället för att inte åka ut ur blodkärlet. Om CVK:n ska användas under längre tid opereras den fast under huden och leds ut en bit ifrån blodkärlet. Det kallas en tunnelerad CVK och den kan användas ett år eller längre.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får en kallelse med information om hur du ska förbereda dig.

Så går det till

Du får lokalbedövning i huden. Det kan göra att det svider i huden en stund.

Slangen förs in i ett blodkärl, antingen på halsen eller under nyckelbenet. Ibland används andra blodkärl.

Ingreppet gör inte ont, men du kan känna att någon rör det bedövade området.

Ingreppet tar oftast mindre än en timme.

Hur mår jag efteråt?

Efteråt får du stanna en stund på uppvakningsavdelningen. Där kontrolleras din puls, andning och ditt blodtryck regelbundet. Ditt sår kontrolleras också, eftersom det kan börja blöda de första timmarna efter operationen.

Bedövningen släpper efter cirka 3–4 timmar. Då kan det kännas ömt och göra ont i det opererade området. Du kan få smärtlindring om du har ont.

Innan du kommer till vårdavdelningen eller går hem gör man en kontrollröntgen.

Du kan oftast åka hem samma dag. Du kan äta och dricka som vanligt. De första dagarna efter operationen kan du känna ett visst obehag från CVK:n, men det brukar försvinna.

Att ha en CVK

Byt förband en gång i veckan

Förbandet ska bytas en gång i veckan. Om det kommer in fukt under förbandet eller om det börjar lossna, ska det bytas direkt. Du får hjälp av en distriktssköterska eller sjuksköterska från sjukhuset eller hemsjukvården.

Du kan duscha som vanligt med en CVK men du ska inte bada.

Om du har en långtids-CVK behövs inget förband när CVK:n har läkt fast i huden och stygnen har försvunnit.

Titta efter tecken på infektion

Det är bra om du regelbundet tittar på din CVK och huden runt omkring. Titta efter tecken på infektion, till exempel rodnad hud.

Sjuksköterskan kontrollerar CVK:n noga

Varje gång du ska få dropp eller lämna blodprov kontrollerar sjuksköterskan att CVK:n fungerar som den ska och att inte luft kommer in i slangen.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Central venkateter.

Perifert inlagd central venkateter kallas oftast PICC-line.

En PICC-line kan användas under lång tid, upp till flera månader.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får en kallelse med information om hur du ska förbereda dig.

Oftast kan du ta läkemedel och äta som vanligt.

Så går det till

PICC-line läggs oftast in av en sjuksköterska, ibland av en läkare, som använder ultraljud som stöd.

Du får först ett litet nålstick genom huden i överarmen. Det känns ungefär som att ta blodprov. Nålsticket görs för att placera en ledare som gör det möjligt att föra in slangen. Innan slangen sedan förs in i blodkärlet får du lokalbedövning.

Ingreppet tar mindre än en timme.

Ibland görs en röntgen efteråt för att kontrollera att din PICC-line ligger rätt och kan användas.

Hur mår jag efteråt?

Det kan blöda lite från stickstället första dygnet. Du behöver ett nytt förband om det blöder mycket. Kontakta då en vårdcentral, hemsjukvården eller den som har lagt in din PICC-line.

Undvik tunga lyft och tungt arbete med armen ovanför huvudet första dygnet efter inläggningen. Efter det kan du använda armen som vanligt, vara fysiskt aktiv och träna som du brukar.

Att ha en PICC-line

Vårdpersonal byter förband och spolar katetern

En gång i veckan behöver förbandet bytas och venkatetern spolas. Det görs antingen i samband med en behandling, på vårdcentralen eller av hemsjukvården.

Skydda förbandet när du duschar

Du kan duscha som vanligt, men undvik att bada och basta. När du duschar behöver du skydda förbandet så att det inte lossnar från huden. Om förbandet lossnar ökar risken för infektion. Duschskydd finns att köpa på apotek eller på nätet.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Perifert inlagd central venkateter - PICC-line.

Subkutan venport kallas också SVP.

Dosan under huden är cirka 2–3 centimeter i diameter.

En venport kan användas under lång tid, från några månader till flera år.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får en kallelse med information om hur du ska förbereda dig. 

Så går det till

Du får lokalbedövning.

Dosan opereras in under huden på bröstkorgen. Slangen läggs oftast in i något av de större blodkärlen.

Hur mår jag efteråt?

Bedövningen släpper efter cirka 3–4 timmar. Då kan det kännas ömt och göra ont i det opererade området. Du kan ta smärtstillande läkemedel.

Förbandet och eventuella stygn tas bort efter drygt en vecka. Du får hjälp med det av en sjuksköterska där du får behandling, eller på vårdcentralen eller i hemsjukvården.

Att ha en venport

Ha alltid med dig kortet med nummer och datum

Du får ett kort med venportens nummer och operationsdatum som du alltid ska ha med dig.

Dusch och skötsel

Du kan duscha som vanligt, men du ska inte bada eller basta innan såret är läkt eller när du har en nål i venporten.

När venporten inte används behöver du inte sköta om den på något särskilt sätt.

Skydda mot sol och skav

Skydda ärret mot solen det första året.

Om du åker bil kan bilbältet skava där venporten sitter. Du kan lägga en hopvikt handduk eller en liten kudde mellan bröstkorgen och bältet.

Du får en nål i venporten när den används

När du ska få behandling sätter en sjuksköterska en nål in i venporten. Nålen kan sitta i 5–7 dagar täckt av ett förband. Därefter byts nålen eller tas bort.

Sjuksköterskan kontrollerar venporten noga

Varje gång du ska få dropp eller lämna blodprov kontrollerar sjuksköterskan att venporten fungerar som den ska och att inte luft kommer in i slangen. 

Hur länge är venporten kvar?

Du och din läkare bestämmer tillsammans hur länge venporten ska sitta kvar. Den tas bort genom en liknande operation som när den sattes in.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Subkutan venport.

Om du inte kan kissa själv kan du behöva en kateter, en tunn mjuk slang som förs in i urinblåsan för att tömma den på urin. Du får veta ungefär hur lång tid du kan behöva ha katetern innan den sätts in. En kvarliggande kateter kan antingen vara stängd med en propp eller klämma som du öppnar när du ska tömma blåsan, eller så rinner urinen direkt ut i en uppsamlingspåse som du byter eller tömmer vid behov.

Förberedelser

Innan katetern sätts in ska du tvätta eller duscha underlivet med tvål och vatten, eller ett bakteriedödande medel. Du får ta av kläderna på underkroppen. För dig som ska genomgå en operation görs detta i samband med operationen.

Så går det till 

Katetern sätts ofta in av en sjuksköterska eller undersköterska. Du får oftast ligga ner. Bedövning ges genom en gel som sprutas in i urinröret, vilket kan kännas kallt men inte gör ont. Bedövningen verkar efter 2–3 minuter, och slangen förs sedan in genom urinröret. Du kan känna ett lätt obehag, men det gör inte ont. Katetern hålls på plats med en uppblåsbar liten ballong, en kuff. 

Efteråt

Bedövningen varar i ungefär en timme. Om du åker hem med en kateter kontrollerar personalen att allt fungerar och att du har det material som behövs. Du får information om hur du sköter katetern, när du ska besöka sjukvården nästa gång och vem du ska kontakta vid problem med katetern. 

Om du har opererat tas katetern vanligtvis ut innan du åker hem.  

Skötsel av katetern 

Om du använder en uppsamlingspåse tömmer du den när den börjar bli full och byter den var 5–7:e dag, eller oftare om den blir smutsig eller luktar illa. För att slippa tömma påsen på ning

natten kan du koppla en engångspåse till den ordinarie påsen. 

Att tänka på när du har en kateter 

När du har en kateter är det bra om du dricker mycket för att sänka halten av bakterier i urinen. Drick gärna upp till 1,5–2 liter vätska per dygn. Detta gäller inte om du har hjärt- eller njursvikt som innebär att du får dricka en begränsad mängd vätska per dygn. 

Om urinen i påsen blir något blodig ska du dricka mer. Vid kraftigt blodfärgad urin ska du kontakta mottagningen på dagtid och 1177 på kvällstid. 

Hygien och samliv 

Det är viktigt att hålla god hygien. Duscha regelbundet med tvål som är anpassad för intimhygien, och tvätta även katetern dagligen. Katetern sitter stadigt i urinblåsan, så du behöver inte vara orolig för att den ska åka ut. 

Om du vill och har lust kan du ha sex, även om en kateter kan göra det svårt att känna njutning. Diskutera gärna med din sjuksköterska eller läkare för att hitta lösningar som passar för dig. 

Biverkningar och komplikationer 

Katetern kan ge irritation och orsaka sveda och trängningar i urinröret och urinblåsan. Det är vanligt att det rinner lite sekret vid katetern, och ibland kan även lite blod komma, särskilt om du krystar vid tarmtömning. Kontrollera att katetern inte är blockerad om ingen urin rinner ut eller om det läcker stora mängder urin. Vid problem kontakta vårdpersonal. 

När katetern tas bort 

Efter att katetern tagits bort kan du känna sveda i urinröret och behöva kissa ofta. Det är också vanligt med en varierad urinstråle och svårigheter att hålla tätt. Du får information om bäckenbottenträning för att minska dessa besvär. 

Blåsträning 

Det är viktigt att blåsan kommer igång efter att du har haft en kateter. Samma dag som katetern har tagits bort ska du kissa när du känner dig kissnödig, inte skjuta upp toalettbesöket. Efter hand är det bra att träna blåsan genom att försöka skjuta upp toalettbesöket. Det är normalt att det går 3–4 timmar mellan toalettbesöken. Om blåsan vänjs vid att tömmas på små volymer protesterar den kraftigt när volymen ökar. Gå därför inte på toaletten i förebyggande syfte. 

> Läs mer på 1177.se. Sök på Kateter i urinblåsan.
> Läs mer på kateterfakta.nu.

Njurarna har två huvuduppgifter: avlägsna slaggprodukter ur blodet och reglera balansen mellan salt och vatten i kroppen. Det som inte går tillbaka till blodet utsöndrar njurarna i form av urin. Urinen leds normalt genom urinledarna, de så kallade uretärerna. Det går en från varje njure ner till urinblåsan.

En nefrostomi används när urinavledningen från njurarna inte fungerar som den ska. Det är en tunn mjuk slang som leder ut urinen från njuren genom huden. Urinen samlas upp i en påse. Nefrostomi kallas ibland också för pyelostomi.

Nefrostomin tas bort när den inte längre behövs, men i vissa fall är behovet permanent.

Hur ska jag förbereda mig?

Innan du ska få en nefrostomi behöver du fasta i 4 timmar. Det innebär att du inte får äta eller dricka något under den tiden.

Om du tar till exempel blodförtunnande läkemedel kan dosen tillfälligt behöva ändras. Din läkare berättar i så fall hur du ska göra.

Du kommer även att få lämna blodprover och eventuellt ett urinprov.

Så går det till

Du får lokalbedövning. Du kan även få smärtlindrande eller lugnande läkemedel om du behöver.

Nefrostomin läggs in av en röntgenläkare som med hjälp av röntgen, ultraljud och en nål placerar in slangen i njuren. Slangen förs oftast in i sidan bak mot ryggen, nedanför revbenen. Slangen kopplas sedan till en tömbar påse där urinen samlas.

Hur mår jag efteråt?

Du bör ligga ner i cirka 2 timmar efter ingreppet för att minska risken för blödning.

Det är vanligt att urinen innehåller blod de första dygnen. Det är därför viktigt att du dricker mycket, för att öka urinflödet och minska risken för stopp i nefrostomin.

Så sköter du nefrostomin

Du kan leva som vanligt med en nefrostomi. Du bör dock undvika att bada för att inte riskera att få en infektion. När du duschar bör du vara försiktig med förbandet.

Var noga med att ha slangen och påsen fixerad vid huden, för att undvika att slangen dras ut eller byter läge. Kontrollera dagligen förbandet där slangen går in.

En nefrostomi är inget hinder för att ha sex, men det kan vara bra att fixera slangen och koppla loss påsen under tiden. Det är bara att prova sig fram.

Påsen byter du en gång per vecka eller oftare vid behov. Till natten kan du koppla på en extra påse som du sedan tar bort på morgonen.

Byte av förbandet och nefrostomin

Förbandet ska bytas olika ofta beroende på vilken typ det är. Innan du lämnar sjukhuset får du veta hur nefrostomin ska läggas om. Oftast görs detta på din vårdcentral.

Nefrostomin byts med jämna mellanrum, vanligen var tredje månad, ibland oftare.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Så fungerar njurar och urinvägar.

Katetern kan användas om du ska ha en kateter en längre tid eller om du har fått skador på bäckenet eller urinröret.

Hur ska jag förbereda mig?

Du behöver inte förbereda någonting själv. Det är bra om urinblåsan är fylld vid insättningen. Då går slangen lättare in.

Så går det till

Katetern sätts in av en läkare. Ofta finns en sjuksköterska eller undersköterska med.

Du får ligga ner. Huden på magen tvättas med ett bakteriedödande medel, och en steril duk läggs på magen för att hålla rent vid insticket. Du får ett bedövningsmedel en bit nedanför naveln. Det kan svida lite när bedövningen sprutas in. Bedövningen verkar efter ett par minuter.

Läkaren gör ett litet snitt genom huden och för in slangen. Slangen är oftast 4 millimeter i diameter. Ibland kan slangen sättas på plats med hjälp av röntgen eller ultraljud. Det kan svida lite när katetern förs genom bukväggen in i urinblåsan, men det brukar snabbt gå över.

Den ände av katetern som förs in i urinblåsan har en uppblåsbar ballong som kallas kuff. Ballongen fylls med lite sterilt vatten när den är på plats. När ballongen vidgas hindrar den katetern från att glida ut.

Ibland kan läkaren kan sy fast katetern med ett eller ett par stygn i huden i det bedövade området, så att den sitter fast.

Insättningen tar oftast 5–10 minuter.

Hur mår jag efteråt?

Efter insättningen kan det svida och ibland blöda lite i såret på huden. Det brukar sluta blöda av sig självt inom några minuter efter att slangen har förts in. Om du får en kraftigare blödning eller om den pågår en längre tid, behöver en läkare undersöka dig för att ta reda på vad det beror på. Det görs medan du är kvar på sjukhuset.

Du får hjälp med hur kateterpåsen kan fästas. Den ska sitta på ett sätt som passar dig och är bekvämt. Till exempel kan den sitta fast på låret i en benficka.

Innan du åker hem ser personalen till att allt fungerar och att du har det material som behövs. Du får också veta hur du sköter katetern, till exempel hur du byter påse och hur du beställer material. Du får också veta när du ska komma tillbaka för att byta katetern och vem du ska kontakta om du får problem med katetern.

Katetern är inget hinder för att ha sex, men det kan vara bra att fixera slangen och koppla loss urinpåsen under tiden. Det är bara att prova sig fram.

Inför operationen kommer du att få mer information om

• vad en stomi är
• hur stomin ska skötas
• hur tarmarna eller urinvägarna kommer att fungera efter operationen
• vad som kommer att hända efter operationen
• hur det är att ha en stomi och hur det kan påverka det dagliga livet.

Stomins placering anpassas efter din kropp

Du får en markering på din mage före operationen som visar var stomin kommer att placeras. När du får markeringen får du ligga på rygg, sitta och stå upp, så att stomin placeras på ett ställe som känns bra. Det viktigaste är att stomin sitter på ett ställe där du ser den. Placeringen ska även anpassas efter magens utseende.

Vad händer efter operationen?

Du får börja lära dig att sköta din stomi på sjukhuset efter operationen. Hemtjänsten eller hemsjukvården kan hjälpa dig när du är hemma, om du inte hinner bli trygg med stomin på sjukhuset.

Du får information om hjälpmedel som du behöver

Innan du lämnar sjukhuset får du veta hur du får de hjälpmedel du behöver för att sköta stomin. En stomiterapeut skriver recept på de hjälpmedel som du behöver.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Vad kostar läkemedel på recept?

Återbesök på en stomimottagning

Du träffar din stomiterapeut eller annan lämplig vårdpersonal regelbundet det första året efter operationen. Då får du råd och får lära dig mer om hur du ska ta hand om din stomi. Du får också prova ut vilken modell av stomipåse som passar dig bäst. Det kan ibland ta tid att hitta en påse som du trivs med.

Hur mycket hjälpmedel du behöver till stomin kan variera över tid. Du kan också komma på frågor när du har haft stomin ett tag. Därför är det viktigt att du håller kontakten med stomimottagningen så länge som du har en stomi.

Att leva med stomi

Det är olika från person till person hur man anpassar sig till att leva med en stomi. De flesta anpassar sig till den nya situationen och fortsätter att leva som tidigare. Det är viktigt att komma ihåg att en magoperation kan ta många månader att hämta sig från. På stomimottagningen kan du prata med en stomiterapeut om det som känns svårt.

Att vara närstående till någon med stomi

Prata med dina närstående om vad det innebär att leva med stomi, för att underlätta för dem att ge dig stöd. Berätta gärna om hur stomin fungerar och hur den ska skötas. Om du vill kan en närstående vara med när du ska träffa stomiterapeuten.

Komplikationer

Den vanligaste komplikationen är hudproblem runt stomin, under påsens häftplatta. Det kan gå över, men ibland kan du behöva få hjälp på en stomimottagning. Kontakta din stomiterapeut om dina hudbesvär inte läker efter några dagar. Då kan stomibandagen behöva kompletteras eller bytas ut.

Andra komplikationer kan vara förstoppning, bråck runt stomin eller höga flöden i stomin.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Stomi.
> Läs mer på ILCO.nu.
> Läs mer på magotarm.se.

En tunntarmsstomi kallas även ileostomi eller loopileostomi.

Stomin placeras vanligen på höger sida av din mage.

Avföring som kommer från tunntarmen har en lösare konsistens och är inte finfördelad. Gaserna som kommer från tunntarmen luktar annorlunda än de som har transporterats genom hela mag-tarmkanalen.

Töm påsens innehåll i toaletten

Byt påsen en gång per dygn, och töm innehållet i toaletten 4–7 gånger per dygn. Många tömmer påsen samtidigt som de kissar.

Mängden som behöver tömmas under ett dygn brukar vara 0,5–1 liter. Det varierar från person till person och beror på vad du har ätit och druckit.

Uttorkning

Det är viktigt att du är uppmärksam på symtom som är vanliga vid uttorkning:

• yrsel
• muntorrhet
• ökad törst
• minskad svettning
• liten mängd urin
• mörk urin
• muskelkramper
• huvudvärk.

Höga stomiflöden

Tarminnehållet från en tunntarmsstomi är naturligt tunnflytande. Var uppmärksam på om mängden och konsistensen på tarminnehållet ändras, till exempel om du får tömma stomipåsen oftare eller om tarminnehållet blir tunt som vatten.

Försök att uppskatta hur mycket du har tömt ur stomipåsen under ett dygn. En halvfull stomipåse innehåller cirka 200 milliliter. Om du förlorar mer än 1 500 milliliter per dygn kan det snabbt leda till uttorkning om det inte behandlas.

Väg dig regelbundet och var uppmärksam på om du börjar gå ner i vikt. Det är vanligt vid höga stomiflöden.

Förhindra uttorkning

Du bör själv försöka kompensera förlusterna av vätska och salt samt minska stomiflödet, för att förhindra att situationen blir så allvarlig att du behöver sjukhusvård med dropp.

Om du blir törstig:

• Drick inte mer än 5 deciliter av drycker utan salt, eftersom det leder till högre flöden i stomin.
• Använd i stället vätskeersättning som du blandar själv eller köper på apoteket.
• Försök att dricka 1 liter vätskeersättning per dygn jämnt fördelat över dagen.
• Drick inte större mängder på en gång utan drick klunkvis.
• Undvik att dricka i samband med måltider, eftersom det kan öka stomiflödet.

Recept på vätskeersättning

• 1 liter vatten
• 6 teskedar strösocker
• 0,5 tesked salt

Koka upp vätskan och låt den svalna.

Vätskeersättningen kan förvaras högst ett dygn i kylskåp.

Du kan smaksätta vätskeersättningen med några droppar citron eller 2 teskedar koncentrerad fruktjuice.

Om egenvård inte hjälper, prata med din stomiterapeut, dietist eller kontaktsjuksköterska. Det finns till exempel receptbelagd vätskeersättning.

Läkemedel mot höga stomiflöden

Du kommer att få recept på tabletter mot diarré som du kan ta vid behov mot höga stomiflöden. Tabletterna kan ha olika namn men innehåller den aktiva substansen loperamid. De går också att köpa receptfritt. Ta tabletten 30–60 minuter före måltid för bästa effekt. Maxdosen är vanligen 2 tabletter 4 gånger dagligen (max 8 tabletter per dygn). När du har en tunntarmsstomi är det vanligt att behöva ta maxdosen.

• Även bulkmedel kan ge minskade stomiflöden genom att göra tarminnehållet mindre tunnflytande.  Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare för att få råd.

Använd eventuellt tarmreglerande läkemedel som du har blivit rekommenderad.

Använd inte laxerande läkemedel när du har en tunntarmsstomi. Det kan orsaka svår uttorkning.

Stomibandage

Om du har höga stomiflöden riskerar bandaget att läcka. Det finns flera olika lösningar vid läckage, till exempel tätningspasta eller hudskyddsringar som gör att förbandet sluter tätt mot huden. Det finns också stora stomipåsar som rymmer mer tarminnehåll, samt buktade stomiplattor som minskar läckagerisken genom att trycka ner huden runt stomin.

Ett annat tips är att byta stomibandaget före måltid, gärna på morgonen när tarmen är som minst aktiv. Var också noggrann med hudvården för att förebygga hudskador runt stomin. Glöm inte att tömma stomipåsen ofta.

Prata med din stomiterapeut om de alternativ som finns, så att stomibandaget anpassas efter dina behov.

Stopp i tarmen – tarmvred

Med tarmvred menas att det har blivit stopp i tarmen, på grund av ett hinder eller att tarmrörelserna tillfälligt har stannat av. Det är ett allvarligt tillstånd som kan kräva sjukhusvård.

Vanliga symtom på tarmvred:

• kraftig magsmärta som ofta kommer och går
• illamående med eller utan kräkningar
• att det inte kommer något i stomin
• att magen blir uppspänd.

Den första tiden efter operationen kan du vara känslig för trådig och svårsmält mat. Exempel på sådan mat är svamp, majs och broccolistjälkar. Det kan därför vara bra att inte äta sådan mat ungefär 4–6 veckor efter operationen.

Kroppen förlorar mer vätska och salt med avföringen genom en stomi på tunntarmen. Det beror på att avföringen inte passerar genom tjocktarmen, där vätska och salt annars sugs upp. Tänk därför på att dricka mer och att salta extra på maten. Detta är särskilt viktigt under varma dagar och om du anstränger kroppen mycket.

Följ dessa råd

• Ät långsamt och tugga maten väl.
• Tugga med stängd mun. Försök att inte svälja luft eftersom det kan orsaka gaser.
• Ät gärna fler mindre måltider i stället för få och stora måltider.
• Försök att äta på regelbundna tider varje dag.
• Försök att äta allsidigt och varierat.
• Salta extra på maten för att kompensera saltförluster.
• Undvik att dricka vid måltiderna eftersom det kan öka stomiflödet. Drick i stället mellan måltiderna.
• Drick cirka 2 liter per dygn. Vid höga stomiflöden gäller dock speciella regler för vad du bör dricka. Se avsnittet om vanliga komplikationer vid tunntarmsstomi.

Du kan få fler kostråd av din stomiterapeut eller en dietist.

Livsmedel du kan behöva undvika

Exempel på trådiga eller svårsmälta livsmedel:
Svamp Sparris Rabarber Ananas Stjälkar av broccoli Vitkål och rödkål	Fruktkärnor  Nötter och mandlar (malda går bra) Kokos Frön, till exempel sesamfrön, linfrön och hela korn exempelvis i bröd Torkad frukt Popcorn

 

Exempel på livsmedel med skal och hinnor:
Skal på frukter och grönsaker, till exempel vindruvor, plommon och tomat Ärter, majs och torkade baljväxter Frukthinnor från citrusfrukter

Gaser i tarmen är inte farligt men kan vara obehagligt. Om du har besvär med gaser kan det vara bra att undvika gasbildande livsmedel.

Exempel på livsmedel som kan vara gasbildande:
Kål Lök Torkade ärter och bönor Paprika	Bröd med hela korn Sötningsmedel som slutar på -ol, till exempel sorbitol Tuggummi Kolsyrade drycker

Olika sorters mat kan påverka konsistensen på tarminnehållet.

Exempel på livsmedel som kan göra tarminnehållet lösare:	Exempel på livsmedel som kan göra tarminnehållet fastare:
Juice Livsmedel med mycket socker Alkoholhaltiga drycker	Vetemjölsprodukter, till exempel vitt bröd och pannkaka Vitt ris och pasta Blåbär och omogna bananer

Stomi på tjocktarmen kallas även kolostomi.

Kolostomin placeras på vänster sida av din mage.

Avföringens konsistens är som den var före operationen. Även gaser bildas som tidigare.

Du behöver byta påse

Den vanligaste påsen som används vid kolostomi är en så kallad sluten modell. Det betyder att påsen inte går att tömma. Du byter i stället hela påsen när det behövs.

Oftast byter du påsen 1–3 gånger per dygn, men det varierar från person till person.

Kostråd

Du kan uppleva besvär med ljudet från gaser om du har en stomi på tjocktarmen. Du kan då försöka att äta mindre av mat som är gasbildande. Exempel på sådan mat är lök, ägg, bönor och mat som innehåller sötningsmedlet sorbitol.

Prata med din stomiterapeut eller en dietist för att få fler kostråd.

Stopp i tarmen – tarmvred

Med tarmvred menas att det har blivit stopp i tarmen, på grund av ett hinder eller att tarmrörelserna tillfälligt har stannat av. Det är ett allvarligt tillstånd som kan kräva sjukhusvård.

Vanliga symtom på tarmvred:

• kraftig magsmärta som ofta kommer och går
• illamående med eller utan kräkningar
• att det varken kommer avföring eller gaser
• att magen blir uppspänd.

Om du är förstoppad

• Drick mycket.
• Motionera regelbundet.
• Ät lösande mat, till exempel mat med mycket fibrer, grönsaker, frukt och katrinplommon.
• Använd eventuellt tarmreglerande läkemedel som du har blivit rekommenderad.

Bråck

Ibland kan det uppstå ett bråck vid stomin. Då buktar huden ut runt stomin och det kan bli svårt att fästa stomibandaget. Det kan göra ont och kännas tungt runt utbuktningen.

Kontakta en läkare eller en stomiterapeut om du misstänker att du har bråck. Ibland kan du behöva använda en speciell gördel som stomiterapeuten kan hjälpa dig att prova ut. Ibland behöver bråcket opereras.

En urostomi görs när urinblåsan måste opereras bort. Urostomin leder ut urinen ur kroppen och samlar upp den i en påse. Urostomin placeras på höger sida av din mage.

Ibland kallas urostomi för Bricker.

Kirurgen använder en bit av tunntarmen och fäster urinledarna till den ena ändan av tarmbiten. På den andra ändan av tarmbiten görs en stomi, så att urinen kan ledas ut den vägen.

Eftersom stomin är gjord av en bit tunntarm kommer det att finnas tarmludd (tarmslem) i urinen. Det är normalt. Tunntarmens funktion påverkas inte av att en bit tas bort.

Töm påsens innehåll i toaletten

Stomipåsarna har en liten kran för tömning. De har också en backventil för att urinen inte ska kunna rinna upp mot stomin när du ligger ner. Byt påsen en gång per dygn, och töm innehållet i toaletten flera gånger om dagen.

Påsen kan kopplas till en större uppsamlingspåse när du ska sova. Den har en lång slang och kan läggas på golvet eller hängas på sängkanten. Då slipper du gå upp för att tömma påsen under natten.

Kostråd

Du kan äta som vanligt, men drick gärna mycket.

Urinvägsinfektion

Om urinen är grumlig och du har feber eller frossa ska du kontakta vården. Om det behövs en urinodling är det viktigt att den tas direkt från urostomin med hjälp av en tunn slang.

Blodprover

Blodprover ska tas för att kontrollera din njurfunktion. Du får mer information om provtagningen av din läkare.

Vad är cancerrehabilitering?

Cancerrehabilitering är sådant du kan göra själv och stöd du kan få för att må så bra som möjligt och minska besvär av biverkningar eller andra problem som sjukdomen kan orsaka.

Genom att ta hand om din fysiska och psykiska hälsa ökar du möjligheten att behandlingen får bästa möjliga resultat och att du mår bättre under behandlingen och efteråt. Rehabilitering kan också göra att behandlingen mot sjukdomen blir effektivare och att du hanterar biverkningarna bättre. Vården finns för att stötta dig i din rehabilitering och det är viktigt att du själv är engagerad och deltar aktivt för att rehabiliteringen ska ge resultat.

Dina behov formar rehabiliteringen

Rehabiliteringen utformas utifrån dina aktuella behov. Det innebär att din rehabilitering kan vara annorlunda än någon annans. Vården ansvarar för att regelbundet bedöma dina behov och samordna det stöd du får. Prata med kontaktsjuksköterskan eller läkaren om du har egna förslag och tankar kring din rehabilitering.

Dina behov kan ändras över tid, beroende på vad som händer med sjukdomen och behandlingen. En del behöver rehabilitering en kort tid i samband med behandlingen. Andra behöver rehabilitering långt efter att behandlingen är slut.

Besvär som kommer efter lång tid kallas ibland sena effekter eller sena biverkningar. En del sena effekter kan förebyggas och de flesta går att lindra. 

Exempel på behov du kan ha

Hantera känslor och tankar

Att bli sjuk och behandlas för cancer kan leda till många känslor och tankar som du och dina närstående kan behöva stöd i att hantera.

Ta hand om kroppsliga symtom

Sjukdomen och behandlingen kan påverka kroppen på olika sätt. Rehabilitering kan förebygga eller lindra många besvär.

Förändra livsstilen

Levnadsvanor och egenvård är viktiga delar som kompletterar vårdens insatser och som du själv ansvarar för. Du kan få stöd av vårdpersonal om du behöver.

Så uppmärksammas dina behov

Kontaktsjuksköterskan eller annan vårdpersonal ger dig råd och stöd i din rehabilitering. Du kan få fylla i ett formulär som kartlägger vad du kan göra själv för att må bättre, och vad du behöver hjälp med. Kontaktsjuksköterskan eller annan vårdpersonal går igenom formuläret tillsammans med dig och planerar nästa steg. Ibland kan det räcka att få råd och stöd av kontaktsjuksköterskan. Det kan till exempel vara att komma igång med träning eller sova bättre.

Om du behöver mer specialiserat stöd, tar du och vården tillsammans fram en skriftlig rehabiliteringsplan. Där står vad vården ska göra, vad du ska göra själv och hur det ska följas upp. Ofta behöver du då hjälp av någon annan än kontaktsjuksköterskan, till exempel en fysioterapeut eller dietist. Rehabiliteringsplanen ska finnas i din journal och du ska få veta hur du hittar den.

Exempel på stöd du kan få

Vården ska erbjuda rehabilitering om du behöver. Rehabiliteringen kan erbjudas på olika sätt.

Viss rehabilitering ansvarar du för själv, till exempel att träna. Ibland kan du behöva stöd av cancervården i din rehabilitering. Ibland kan primärvården ansvara för hela eller delar av rehabiliteringen.

Prata med kontaktsjuksköterskan eller läkaren om vad som kan vara lämpligt för dig och vilka möjligheter som finns för dina behov.

Om du har något specifikt behov kan du bli hänvisad till någon annan yrkesgrupp eller ett specialiserat team. Här är exempel på yrkesgrupper du kan träffa:

• en kurator för samtal eller råd om hur du ska hantera arbete och ekonomi under din sjukdom
• en fysioterapeut för att få hjälp med anpassad träning och råd för att återhämta dig efter en operation
• en arbetsterapeut för att få stöd och råd kring att klara vardagen
• en dietist för att få stöd och råd kring mat och näring
• en uroterapeut eller sexolog för att få hjälp med sexuell rehabilitering.
• en lymfterapeut för att få råd och behandling vid lymfödem

Rehabilitering av bäckencancer

I vissa regioner finns särskilda rehabiliteringscentrum för bäckencancer. Dessa är till för patienter som har problem med tarmfunktion, urinvägar, sexualitet eller annat i bäckenregionen efter cancerbehandling.

I vissa regioner finns andra mottagningar eller team som kan erbjuda bäckencancerrehabilitering, oftast via en fysioterapeut med specifik kompetens om detta. Prata med din kontaktsjuksköterska om vart du kan vända dig.

Rehabilitering i grupp

• Du kan bli erbjuden rehabilitering i grupp. Det kan innebära föreläsningar, samtal och praktiska övningar. Du kan också få stöd av att dela upplevelser med de andra i gruppen. Grupprehabiliteringen kan handla om olika saker. Här är några exempel:
• biverkningar av behandlingen och hur du kan lindra dem
• känslomässiga reaktioner
• träning
• mat
• vilket stöd du kan få av samhället i övrigt.

Grupperna leds av till exempel sjuksköterskor, kuratorer, fysioterapeuter eller arbetsterapeuter.

Rehabilitering utanför vården

Det finns stöd även utanför vården. Fritidsintressen och sociala aktiviteter både på arbetet och privat är ofta en viktig del av din rehabilitering. Det kan vara lika viktigt att stärka sådant du mår bra av som att förebygga och behandla besvär.

Patientföreningar ordnar både informella träffar, gruppaktiviteter och ibland kurser för att underlätta att leva ett så bra liv som möjligt under och efter behandlingen. Det kan vara till exempel samtalsgrupper, kurser i matlagning, yoga, stresshantering eller trädgårdsterapi.

I en del regioner finns mötesplatser där personer med cancer och deras närstående kan träffa andra personer med liknade erfarenheter. Det kan vara platser där olika aktiviteter och föreläsningar, stöd och information erbjuds parallellt med, stöd och information. Ett exempel är Kraftens hus som finns på några orter och är ett samarbete mellan regionen och en ideell förening.

Det finns också kursgårdar för personer med cancer och ibland för närstående. En vistelse är ofta 1–3 veckor. Då kan du erbjudas ett program med till exempel fysisk träning, utbildning och samtal. En del regioner betalar hela eller delar av vistelsen.

Du kan söka bidrag till rehabilitering

Det finns bidrag från olika fonder, stiftelser och patientföreningar som du kan söka för att kunna åka på en rehabiliteringsvecka. Kuratorn kan berätta mer om var du kan söka bidragen.

Du bör följa de rekommendationer som gäller för befolkningen i stort. Under behandlingen kan du behöva anpassa dina matvanor och din fysiska aktivitet efter sjukdomen och eventuella biverkningar. Vad som fungerar bra för dig kan också förändras under behandlingens gång.

Din kontaktsjuksköterska eller läkare berättar om det är något särskilt du bör tänka på, och hjälper dig att få det stöd du behöver.

Matvanor

Att bli sjuk och få behandling kan göra dig osäker på vilken mat du kan äta. Det finns i dag inga belägg för att en viss diet eller vissa livsmedel kan bota cancer eller minska tumörens tillväxt. Men vi vet att hälsosamma matvanor, där du får i dig tillräckligt med energi och näring, ger kroppen bättre förutsättningar att klara av behandlingen och förbättrar sårläkningen.

Viss behandling vid cancer och sjukdomen i sig kan ge biverkningar som påverkar din aptit och förmåga att äta. Samtidigt behöver kroppen mer protein för att kunna reparera celler och behålla muskelmassa. Inför och under behandlingen kan du därför behöva ändra dina matvanor för att få tillräckligt med energi och näring och hålla en stabil vikt. Väg dig regelbundet så att du tidigt kan upptäcka om du går upp eller ner i vikt. Prata med din kontaktsjuksköterska om din vikt ändras.

Rekommendationer om du har svårt att äta eller går ner i vikt

• Välj mat som innehåller mycket energi (kalorier) och protein.
  • Energirika livsmedel är till exempel nötter, fröer och oljor.
  • Proteinrika livsmedel är till exempel fisk, kyckling, ägg, nötter, fröer, baljväxter, ost och andra mejeriprodukter.
• Du kan få hjälp av en dietist om du behöver. Om du inte kan få i dig tillräckligt med näring från vanlig mat kan dietisten skriva ut kosttillägg, till exempel näringsdrycker.

> Läs mer och se en film på 1177.se. Sök på Mat vid cancer.
> Läs mer på livsmedelsverket.se. Sök på Kostråd och Kostråden – hitta ditt sätt.

Fysisk aktivitet

Fysisk aktivitet ger kroppen bättre förutsättningar att klara av behandlingen. Inför och under en cancerbehandling kan du följa de rekommendationer som gäller för befolkningen i stort, om det fungerar för dig. Du kan behöva anpassa hur du rör dig och tränar, utifrån vissa cancersjukdomar, biverkningar och andra samtidiga sjukdomar. Då kan du få hjälp av en fysioterapeut.

Det finns många fördelar med fysisk aktivitet:

• Blodets förmåga att ta upp syre blir bättre och blodtrycket sänks, vilket är bra för din återhämtning.
• Oro och nedstämdhet minskar.
• Smärta kan minska och sömnen bli bättre.
• Biverkningar som trötthet, ledsmärta och illamående kan lindras och din livskvalitet förbättras.
• Risken för benskörhet minskar av styrketräning och fysisk aktivitet där du belastar skelettet med din egen vikt, till exempel att springa, hoppa eller dansa. Benskörhet är en vanlig biverkning av vissa behandlingar.
• Styrketräning förebygger att du tappar muskelmassa inför, under och efter behandlingen.
• Att regelbundet röra på sig förebygger hjärt- och kärlsjukdomar och många andra vanliga hälsoproblem som kan hända oavsett cancern.

Allmänna rekommendationer

• All rörelse räknas: promenader, trädgårdsarbete och att ta trapporna i stället för hissen. Välj en aktivitet som du gillar och som känns meningsfull.
• Undvik att sitta stilla länge. Rör på dig regelbundet under dagen.
• Rör på dig så att pulsen ökar och du blir varm och lätt andfådd 150–300 minuter i veckan, eller på en mer ansträngande nivå 75–150 minuter i veckan. Sprid gärna ut aktiviteten över veckan. Om du kan får du gärna röra dig mer än rekommendationen.
• Träna de stora muskelgrupperna, till exempel ben, rumpa och axlar, minst två gånger i veckan.
• Om du är över 65 år bör du även träna balansen, till exempel i samband med styrkeövningar.

Rekommendationer vid cancerbehandling

• Om du är van att träna kan du fortsätta med dina vanliga aktiviteter så länge det känns bra.
• Om du inte har tränat tidigare, börja försiktigt och öka gradvis. Du kan till exempel börja med 10–15 minuter per dag.
• Om du är mycket infektionskänslig eller har en infektion, undvik högintensiv fysisk aktivitet. Träna aldrig om du har feber.
• Om du har fått cytostatika i blodet bör du inte anstränga dig kraftigt de närmsta 24 timmarna.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Fysisk aktivitet och träning eller FaR – fysisk aktivitet på recept.
> Läs mer på fyss.se. Sök på För vuxna, äldre och gravida.
> Se en film på 1177.se. Sök på Fysisk aktivitet vid cancer.

Solvanor

Strålbehandling och vissa läkemedel gör huden känslig för solen, på både kort och lång sikt.

Rekommendationer

• Skydda huden mot solen under behandling.
• Skydda huden med kläder och hatt, och vistas i skuggan.
• Du kan använda solskyddsmedel som komplement, men inte som enda solskydd. Använd solskyddsmedel med hög solskyddsfaktor.
• Undvik solen när den är starkast, klockan 11–15 under vår och sommar i Sverige.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Så skyddar du dig mot solen.
> Läs mer på stralsakerhetsmyndigheten.se. Sök på Min soltid.

Alkohol

Genom att inte dricka alkohol ger du kroppen bättre förutsättningar att hantera sjukdomen och behandlingen, och minskar risken för biverkningar. Exempel vid olika slags behandlingar:

• Att inte dricka alkohol före och efter en operation minskar risken för sårinfektion, urinvägsinfektion och lunginflammation.
• Att inte dricka alkohol i samband med strålbehandling minskar risken för kraftiga biverkningar på slemhinnor i munnen och tarmarna.
• Att inte dricka alkohol under cytostatikabehandling minskar risken för infektioner och belastning på levern. Det tar också bort risken att alkoholen påverkar effekten av behandlingen.

Om du väljer att dricka alkohol, drick mer sällan och mindre per gång. Du kan också välja drycker med lägre alkoholhalt.

Prata med vårdpersonalen om du vill veta hur alkohol fungerar ihop med de läkemedel du tar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Så kan du ändra dina alkoholvanor.
> Läs mer på alkoholhjalpen.se.

Tobak och nikotin

Genom att inte använda tobak och snus eller e-cigaretter med nikotin, ger du kroppen bättre förutsättningar att hantera sjukdomen och behandlingen. Rökstopp minskar risken för

• komplikationer efter en operation, till exempel lunginflammation, sårinfektion och blodpropp
• biverkningar av strålbehandling och läkemedelsbehandling, till exempel benskörhet, och förbättrar immunförsvaret
• biverkningar från hud och slemhinnor vid strålbehandling.

Forskning visar att rökning minskar effekten av både strålbehandling och läkemedelsbehandling mot cancer. Det finns också studier som tyder på att det även gäller andra former av nikotin, till exempel snus, e-cigaretter och nikotintuggummin. Det säkraste rådet är därför att undvika tobak och andra produkter med nikotin helt, men viktigast är att du inte röker.

Det är aldrig för sent att sluta. Även om du slutar röka under eller efter behandlingen ökar du dina chanser till en effektiv cancerbehandling.

Rekommendationer

• Sluta helt med tobak och nikotin om du kan.
• Rök inte under minst 4 veckor, helst 8 veckor, före och efter en operation.
• Rök inte under strålbehandling och cytostatikabehandling.
• Läs mer på 1177.se. Sök på Hjälp att sluta röka eller Hjälp att sluta snusa.
• Läs mer på slutarokalinjen.se.
• Läs mer på UMO.se. Sök på Om rökning. Sidan riktar sig till ungdomar. 

Narkotika och andra droger

Genom att inte ta narkotika eller andra droger ger du kroppen bättre förutsättningar att hantera sjukdomen och behandlingen. Att använda narkotika eller droger kan påverka din hälsa, behandlingens effekt och förvärra biverkningar.

Det finns läkemedel som räknas som narkotika. Dessa ska du bara använda om du får dem utskrivna av en läkare. Annars är det olagligt och kan vara skadligt.

Berätta för din läkare om du använder narkotika eller andra droger innan din behandling startar. Det är säkrast för dig och du kan få hjälp att sluta. Läkaren har tystnadsplikt.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Beroende av droger.
> Läs mer på droghjalpen.se, umo.se, drugsmart.se och nasverige.org.

Bäckenbotten består av muskler och bindväv som utgör ”golvet” i buken. Den sträcker sig från blygdbenet till svanskotan och fäster även på sittbensknölarna. Bäckenbotten omsluter ändtarmsöppningen och urinröret och även slidan. Musklernas funktion är bland annat att reglera gaser, avföring och urin.

Träningen börjar med så kallad identifieringsträning, som hjälper dig att hitta, stärka och slappna av i dina bäckenbottenmuskler. Dessa övningar kan du göra när som helst under förloppet. Efter en operation i bäckenbotten finns bland annat risk för läckage, och därför är det viktigt att du tränar musklerna i bäckenbotten. Det är också vanligt att vara för spänd i dessa muskler. Både styrketräning och avslappningsövningar är därför viktiga.

Steg 1: Avslappning och identifieringsträning

Avslappning för bäckenbotten:

1. Ligg på rygg, med böjda ben.
2. Tänk dig att du ska släppa gas, låt underlivet sjunka ner och bli mer ”rymligt”.
3. Håll kvar avspänningen i 10 sekunder.
4. Upprepa gärna övningen några gånger. Försök även hitta avslappningen när du sitter och står.

Identifieringsträning:

1. Ligg på rygg med böjda ben eller sitt på en stol.
2. Spänn musklerna runt ändtarmsöppningen, som om du höll på att släppa gas men inte får.
3. Spänn musklerna runt urinröret, som om du var kissnödig och behöver hålla dig.
4. Håll kvar spänningen i 2 sekunder.
5. Slappna av helt i minst 2 sekunder.
6. Upprepa 5–10 gånger.

Andas lugnt, in genom näsan och ut genom munnen, under alla övningar. Börja knipet på en utandning.

Spänn inte mage, skinkor eller lårens insidor. Om du tycker det är svårt att inte spänna mage, skinkor och lår – försök göra ett lättare knip. Fokusera på känslan att stoppa gas eller hålla kiss.

Gör gärna identifieringsträningen flera gånger varje dag.

Det ska inte göra ont eller vara obehagligt att träna. Avbryt träningen om du skulle börja få ont.

Identifieringsträning ökar även cirkulationen i underlivet, förbättrar motoriken och ger snabbt knip, vilket är viktigt när vi nyser eller hostar.

Efter att du har gjort identifieringsträningen under 1–2 veckor och känner att du behärskar tekniken, ska du börja styrketräna din bäckenbotten.

Steg 2: Styrketräning

Styrketräningen bygger upp musklerna i bäckenbotten så att du kan hålla tätt för urin och avföring.

1. Spänn bäckenbottenmusklerna i 5 sekunder.
2. Vila i 5 sekunder.
3. Upprepa tills du inte orkar flera 5-sekundersknip. Målet är 30 knip per dag för att öka styrkan.

Kombinera gärna styrketräningen med några korta snabba knip.

När du känner att du behärskar tekniken kan du börja träna bäckenbotten mer funktionellt.

Steg 3: Funktionell träning och uthållighetsträning

• Knip på samma sätt som i steg 1 i styrketräningen, men knip fast och bestämt så länge du kan.
• Gör bäckenbottenträning, både korta knip, styrkeknip och uthållighetsträning, i olika kroppsställningar. När du sitter, står och går.
• När du går, träna på att hålla ett lätt knip i omkring 10 sekunder eller 10 steg.
• Pröva att knipa samtidigt som du reser dig från sittande, eller när du lyfter något tungt.
• Träna på att knipa samtidigt som du hostar.

Fortsätt att träna din bäckenbotten varje dag i 6 månader även efter det att du har blivit helt fri från läckage. Efter 6 månader kan du glesa ut träningen.

Det finns hjälp att få

Om du tycker att det är svårt att hitta musklerna i din bäckenbotten, ta kontakt med en fysioterapeut som ha specialiserat sig inom detta.

> Läs mer på nikola.nu och tät.nu.

Risken för biverkningar och ny cancer minskar

Risken för besvärliga biverkningar minskar om du slutar röka inför, under eller efter din behandling. Du får också ett bättre resultat av behandlingen. Dessutom får du en rad andra hälsofördelar som bättre syresättning, lägre blodtryck, bättre kondition och bättre smak- och luktsinne. Risken att få ny cancer minskar också.

Det finns hjälp att få

Alla kan sluta röka. För vissa är det lätt, för andra är det svårare.

Det finns nikotinersättning om du har svårt att sluta röka. Det finns i olika former, exempelvis plåster, sprej och tuggummi. Apoteket kan ge råd om vilken dos du bör ta och vilken form som passar bäst. 

Vänd dig till din vårdcentral eller Sluta röka-linjen om du behöver hjälp.

Tips när du ska sluta röka

• Bestäm ett datum när du ska sluta röka. Sedan kan du förbereda dig i olika steg.
• Berätta för familj och vänner att du ska sluta. De kan då visa hänsyn genom att till exempel inte röka nära dig.
• Stärk din motivation att sluta röka. Samla ihop material och gör en lista över skäl för att sluta.
• Testa ditt röksug. Skriv ner varje cigarett du röker, vad du gör just då och betygsätt sedan hur viktig just den cigaretten är. Var det en nödvändig cigarett, en utsökt god cigarett eller en slentrianrökt, onödig cigarett? Håll gärna på minst en vecka. Då kan du se om du har rökt extra mycket vissa dagar och fundera över orsaken.
• Skapa rökfria zoner. Sluta röka helt och hållet på de ställen där du tillbringar din mesta tid.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Hjälp att sluta röka.
> Läs mer på slutarokalinjen.se.
> Läs mer på UMO.se. Sök på Om rökning. Sidan riktar sig till ungdomar. 

Medveten närvaro är en metod för att aktivera dina sinnen

Medveten närvaro kallas också mindfulness. Det går ut på att du fokuserar på nuet med hjälp av dina sinnen och din andning. Medveten närvaro är inte en avslappningsteknik utan en metod som syftar till att aktivera dina sinnen. Det går att träna upp förmågan till medveten närvaro.

Du övar dig på att vara medvetet närvarande, utan att värdera. Det som händer när du stannar upp och riktar uppmärksamheten inåt är att du kan bli medveten om sådant du annars missar. Du kan till exempel lägga märke till att du känner dig glad eller har ont i kroppen utan att samtidigt bedöma om det är bra eller dåligt.

Övningar i medveten närvaro kan användas i sjukvården som en del av en psykologisk behandling, men du kan också öva på metoden själv i din vardag för att minska stress. Avbryt övningarna om det inte känns bra.

Mediyoga är en forskningsbaserad yogaform som alla kan utöva

Mediyoga är en standardiserad variant av medicinsk yoga, en mjuk terapeutisk yogaform som har utvärderats vetenskapligt. Mediyoga är ett verktyg för att träna medveten närvaro. Metoden består av dessa delar:

• andningsövningar
• koncentrationstekniker
• djupavslappning
• meditation
• kroppsövningar som anpassas efter din förmåga.

Forskningen visar att mediyoga i samband med cancersjukdom kan förbättra livskvaliteten och hjälpa mot dessa besvär:

• fatigue, alltså cancerrelaterad trötthet
• oro, ångest och nedstämdhet
• sömnbesvär.

Mediyoga kan erbjudas som gruppträning inom vården i vissa regioner och leds då av legitimerad personal på plats eller digitalt. Mediyoga finns även i friskvården på olika träningsanläggningar. Du kan också utöva mediyoga ensam.

Du kan göra mediyoga sittande på en matta eller på en stol om du inte kan sitta på golvet. Lyssna på kroppen och avbryt om något gör ont eller känns obehagligt.

> Läs mer om medveten närvaro och få tips på övningar på 1177.se. Sök på Mindfulness – medveten närvaro.
> Läs mer om mediyoga på simy.se. Under fliken Övningar hittar du några prova-på-övningar.

Introduktion av Mediyogapasset

Hitta in i Mediandetaget 

Suficirklar Uppmjukande övning för bålen i sittande

Ryggflex Uppmjukande övning för ryggen

 Ryggvridning Uppmjukande övning för bröstryggen i sittande

Behovet av sjukskrivning varierar

En del kan arbeta eller studera som vanligt i samband med sin cancersjukdom. Andra kan arbeta eller studera vissa perioder eller enstaka dagar. En del kan inte göra det alls.  

Dina möjligheter att arbeta beror på flera saker:

• hur sjukdomen och behandlingen påverkar dig 
• hur du kan genomföra dina arbetsuppgifter 
• de krav som finns i ditt arbete.  

Fördelar med att arbeta eller studera

Det finns fördelar med att arbeta eller studera, även om det bara är några timmar om dagen. Det kan hjälpa dig att ha rutiner i vardagen, vara aktiv och hålla kontakten med arbetskamrater eller studiekamrater. En längre tids sjukskrivning kan leda till att du blir isolerad. Du kan också oroa dig för hur det ska gå att komma tillbaka till jobbet eller studierna.

Ersättning från Försäkringskassan

Om du är sjukskriven kan du få ersättning från Försäkringskassan. Det finns olika ersättningar som kan passa just dig beroende på din situation.

Om du planerar att arbeta till viss del när du är sjukskriven tar du först upp den frågan med din arbetsgivare. Om du börjar arbeta ska du meddela Försäkringskassan eftersom det kan påverka din ersättning därifrån. 

> Läs mer på forsakringskassan.se. Sök på Sjukpenning, Förebyggande sjukpenning och Särskilt högriskskydd.

Tips för bättre återhämtning när du är sjukskriven

• Försök att komma upp i tid på morgonen.
• Ät frukost, lunch och middag på vanliga tider.  
• Försök att komma ut en stund varje dag.   
• Ta hand om dig och gör sådant du tycker om och mår bra av. Det kan vara din hobby eller att prata med någon som är viktig för dig.   
• Var fysiskt aktiv i den mån du kan. Det hjälper mot stress, sömnproblem och nedstämdhet.  
• Håll kontakten med nära vänner och arbetskamrater eller studiekamrater. Om det är svårt i kontakten med arbetsplatsen, be vården, facket, skyddsombudet eller närstående om hjälp.
• Jämför dig inte med andra. Ta hänsyn till vad du orkar.  

Plan för att gå tillbaka till arbetet eller studierna

Du som är anställd

Din arbetsgivare är skyldig att ta fram en plan för att du ska börja arbeta igen, när du har varit sjukskriven 60 dagar eller mer eller ska gå upp i arbetstid. Detta gäller även om du har tidsbegränsad anställning eller arbetar deltid. Arbetsgivaren ska bland annat se över hur arbetstid och arbetsuppgifter kan anpassas.

Du som är student

Det är utbildningssamordnaren vid ditt lärosäte som ansvarar för att planera för hur du ska komma tillbaka till studierna.

Vårdens ansvar

Vården är skyldig att vid behov erbjuda koordineringsinsatser för att du ska kunna börja arbeta eller studera. Prata med din kontaktsjuksköterska om du behöver stöd. Du kan då få kontakt med till exempel en arbetsterapeut eller rehabiliteringskoordinator. De kan till exempel hjälpa till med följande:

• tillsammans med dig planera för hur du ska kunna börja arbeta eller studera
• kartlägga ditt rehabiliteringsbehov och samordna insatser inom vården
• vara ett stöd i kontakten med exempelvis Försäkringskassan, arbetsgivaren eller lärosätet och Arbetsförmedlingen.

Du har rätt att ha med en stödperson på möten

Vid avstämningsmöten och rehabmöten har du rätt att ta med dig en stödperson. Det kan vara ditt skyddsombud, en facklig företrädare eller en närstående.

Om du är anställd kan du också ta hjälp av ditt skyddsombud i dialogen med din chef om arbetsanpassning. 

Försäkringskassan har samordningsansvar

Om du är sjukskriven och upplever svårigheter i samordningen mellan olika aktörer eller brister i arbetsanpassning hos din arbetsgivare kan du vända dig till Försäkringskassan. Försäkringskassan har ett samordningsansvar som exempelvis kan innebära att de informerar din arbetsgivare om hens ansvar att utreda behovet av arbetsanpassningar.

Be vården kontakta din handläggare om du har försörjningsstöd

Om du har försörjningsstöd är det bättre att sjukvården har direktkontakt med din handläggare hos kommunen, än att du blir sjukskriven. Det beror på att kommunen ofta erbjuder aktiviteter för dig som har försörjningsstöd som du kan bli utan om du är sjukskriven.

Många känslor kan komma upp vid ett cancerbesked, till exempel oro och känsla av overklighet. Oron kan vara allt från mild och hanterbar till stark och svår att stå ut med. Hur man upplever det kan vara väldigt olika. Det finns inget rätt eller fel, det viktiga är hur du upplever din situation.

Det finns hjälp att få

När du har fått en cancerdiagnos ska en kontaktsjuksköterska höra av sig till dig. Du och dina närstående har enligt lagen rätt till psykosocialt stöd utifrån era behov. Det kan vara att få information och råd, hjälp med att ansöka om färdtjänst, god man eller omvårdnadsbidrag eller söka pengar ur fonder. En annan viktig del är stödjande samtal.

Stödjande samtal kan hjälpa dig och dina närstående att sätta ord på tankar och känslor. Kontaktsjuksköterskan kan ge er information, råd och stöd och förmedla kontakt med en kurator. Kuratorn kan erbjuda samtal för att hjälpa er att hantera en förändrad livssituation. Många kuratorer har utbildning i psykoterapi. Kuratorn kan också ge råd om andra resurser, till exempel patientföreningar och anhörigkonsulenter.

Olika sätt att hantera cancerbeskedet

Vissa känner sig hjälpta av mindfulness och meditation. Andra behöver dela sina upplevelser med någon i en liknande situation. För de flesta cancerdiagnoser finns det patientföreningar. Dit kan du vända dig och få stöd från andra med liknande erfarenheter.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Att få ett cancerbesked, Att hamna i kris, Hjälp med tankar och känslor vid cancer och Mindfulness – medveten närvaro.

Det kan vara svårt att stötta den som är sjuk när den närstående själv känner en stark oro. Det kan också kännas svårt att veta på vilket sätt man bäst stöttar. Närstående kan behöva visa förståelse och omtanke, men också ställa krav och kanske uppmuntra den som är sjuk att söka hjälp. Att stå bredvid och inte veta vad man ska göra kan ge en känsla av maktlöshet.

Prata med dina närstående

Du som är sjuk kan underlätta för dina närstående att ge dig stöd genom att prata med dem om hur du känner. Du kan också låta dem följa med på besök till psykolog, kurator, kontaktsjuksköterska eller läkare, om det känns bra för dig och för dina närstående.

Det kan vara komplicerat

Du som är sjuk kan känna oro för dina närstående och vilja ta hand om och skydda dem, men det är viktigt att du inte lägger det ansvaret på dig. Det kan även hända att relationen till dina närstående och era roller förändras och blir mer komplicerade av det ni går igenom. Personer i din närhet kan också reagera på olika sätt.

Om du tycker att det är svårt att samtala med en närstående om din sjukdom eller behandling kan du eller ni få stöd i detta av exempelvis en kurator.

Det finns hjälp att få

Det finns patient- och närståendeföreningar där närstående kan söka stöd och prata med andra som har liknande erfarenheter. Närstående kan också träffa en kurator själv via sin vårdcentral eller söka anhörigstöd i sin kommun. På vissa ställen erbjuder vården stödgrupper eller enskilda kuratorssamtal till närstående.

Anhörigstöd i kommunen

När en person är långvarigt sjuk står närstående ofta för en stor del av vården och omsorgen. De närstående hjälper säkert gärna den som är sjuk och ser det kanske som självklart. Men de kan även behöva stöd för egen del. De flesta kommuner erbjuder anhörigstöd som närstående kan söka. En biståndshandläggare kan berätta hur närstående söker stöd och om kommunen behöver göra en utredning.

Det varierar vilket stöd som finns att få, till exempel:

• Samtalsstöd. Det kan ske individuellt eller i grupp med andra närstående.
• Avlösning. Den som är sjuk bor under en period i särskilt boende eller äldreboende.
• Växelvård. Den som är sjuk växlar regelbundet mellan att bo hemma och i särskilt boende.
• Hemtjänsten tar över vården en del av dygnet.
• Dagverksamheter av olika slag.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Du som är närstående i vården eller Anhörigstöd – för dig som vårdar eller stödjer en närstående.
> Se en film på 1177.se. Sök på Vara nära någon som är cancersjuk.
> Läs mer på anhorigasriksforbund.se.

Cancerkompisar

Organisation som ger närstående från 13 år möjlighet att få kontakt med andra i samma situation. 

> Webbplats: cancerkompisar.se

Cancerlinjen, Cancerfonden

Cancerlinjen finns för dig som är berörd av cancer, oavsett var du bor och vem du är. De som svarar på dina frågor är legitimerade sjuksköterskor med lång erfarenhet av cancervård. Hos Cancerlinjen får du stöd och vägledning i din situation.

> Webbplats med chatt: cancerfonden.se. Sök på Cancerlinjen.
> Telefon: 010-199 10 10, eller boka telefontid på webbplatsen.
> E-post: cancerlinjen@cancerfonden.se

Cancerrådgivningen

Erbjuder stöd av specialistsjuksköterskor inom onkologi utbildade i samtalsstöd. De kan svara på frågor om bland annat symtom, behandlingar och biverkningar.

> Webbplats med chatt: cancercentrum.se. Sök på Cancerrådgivningen.
> Telefon: 08-123 138 00

Kurator eller psykolog

Prata med din kontaktsjuksköterska eller kontakta din vårdcentral för att få stöd, vägledning och remiss till kurator eller psykolog.

Nära Cancer

Webbplats för dig som är ung och står nära någon som har cancer. Här möter du andra unga i samma situation och kan få svar på dina frågor av sjukvårdspersonal.

> Webbplats: naracancer.se
> E-post: kontakt@naracancer.se

Sjukhuskyrkan

Finns på nästan alla sjukhus och ger stöd på olika sätt. Flera församlingar inom Svenska kyrkan har samtalskontakter. De kan även förmedla kontakt med andra samfund. Du behöver inte vara kristen eller troende för att söka stöd genom sjukhuskyrkan.

Ung Cancer

Ideell organisation för cancerberörda och närstående unga vuxna i åldern 16–35 år. Ung Cancer erbjuder kontakt med andra unga vuxna i samma situation, både digitalt och genom fysiska mötesplatser runt om i landet, rehabiliteringsinsatser och digitala kurser.

> Webbplats: ungcancer.se
> E-post: info@ungcancer.se

> Läs mer på 1177.se. Sök på Råd och stöd vid cancer.

Gyncancerförbundet

> Webbplats: gyncancerforbundet.se
> E-post: info@gyncancerforbundet.se

ILCO Tarm- uro- och stomiförbundet

Även för personer med tjock- och ändtarmscancer.

> Webbplats: ilco.nu
> Telefon: 08-546 405 20
> E-post: info@ilco.nu

Mag- och tarmförbundet

> Webbplats: magotarm.se
> Telefon: 08-642 42 00
> E-post: kansliet@magotarm.se

Nätverket mot gynekologisk cancer

> Webbplats: gyncancer.se
> E-post: info@gyncancer.se

Svenska ödemförbundet

För personer med lymfödem, lipödem och lymfatiska sjukdomar och komplikationer.

> Webbplats: svenskaodemforbundet.se
> E-post: info@svenskaodemforbundet.se

Ung cancer

> Webbplats: ungcancer.se
> E-post: info@ungcancer.se

Verksamheten är ett resultat av ett samarbete mellan cancerberörda och olika samhällsaktörer. Den startade i Borås 2018 och finns idag även i Stockholm, Göteborg, på Gotland och i Jämtland-Härjedalen. Sedan februari 2026 finns Kraftens hus digitalt som erbjuder stöd cancerberörda oavsett var i landet man befinner sig.

Möjlighet att träffa andra och delta i aktiviteter

Kraftens hus är en mötesplats för gemenskap, lärande och stöd för cancerberörda. Cancerberörda är de som har fått en cancerdiagnos eller lever med en cancersjukdom, och de som är närstående eller har förlorat någon i cancer, i alla åldrar.

Kraftens hus erbjuder stöd, kunskap och gemenskap till cancerberörda. Här kan man träffa andra i liknande situation och med liknande erfarenheter och få möjlighet att utbyta tankar och känslor. På Kraftens hus kan man delta i samtalsgrupper, kreativa och fysiska aktiviteter och ta del av föreläsningar. Aktiviteterna är framtagna i samarbete med cancerberörda och utgår från deras behov och önskemål. Kraftens hus digitalt erbjuder aktiviteter som man kan delta i online men även annat digitalt material finns att ta del av.

Ett stöd utanför vården

Kraftens hus kompletterar vårdens cancerrehabilitering i syfte att hitta och stärka friskfaktorer.

Verksamheten drivs som ideella föreningar med en riksförening, Kraftens hus Sverige. Basfinansieringen kommer från regionerna och Regionala cancercentrum. Även näringslivet kan bidra med resurser.

> Läs mer på kraftenshus.se.

Barn behöver vara delaktiga

Barn märker att något inte är som det brukar vara, och om de inte får tydlig information kan fantasin ta över. Fantasierna är ofta värre än verkligheten. Barn och unga mår bättre om det som händer omkring dem känns begripligt. Genom att prata öppet om din sjukdom och det som händer blir barnen delaktiga och kan förstå varför det inte är som vanligt. Det visar också att du litar på barnet och barnet känner sig tryggt och får en stärkt självkänsla. Då får de lättare att hantera situationen. 

Var noga med att låta barn och unga ta del av både positiva och negativa besked. Om de känner sig trygga i att få veta när något händer, kan oron för dig som är sjuk minska.

Barn har rätt till information, råd och stöd

Barnkonventionen och flera andra svenska lagar säger att barn har rätt att bli informerade, och få råd och stöd när en närstående person har en allvarlig sjukdom. Vårdpersonalen ska informera om detta och vart barnet och föräldrarna kan vända sig för att få stöd. 

Fråga kontaktsjuksköterskan eller kuratorn om tips på böcker om cancer att läsa tillsammans med barn.

Råd för att prata med barn

• Börja gärna med att fråga vad barnet redan vet om det som har hänt.
• För ett litet barn kan det räcka att du berättar att du är sjuk och ska få behandling.
• Tala om för barnet att sjukdomen heter cancer och vad som nu kommer att hända, både för dig som är sjuk och hur det kommer att påverka barnets vardag.
• Berätta att cancer inte smittar och att det inte är barnets fel att du är sjuk.
• Berätta lite i taget. Se till att barnet har förstått genom att fråga.
• Berätta om något ändras.
• Svara ärligt på barnets frågor när de kommer. Om du inte vet, säg det. Barn frågar om sådant som de klarar av att få veta.
• Undvik omskrivningar. Säg till exempel ”dö” i stället för ”somna in” eller ”gå bort”. Barn kan annars bli rädda när de ska sova eller om någon ska gå iväg.
• Prata om hur vardagen kommer att bli framöver, till exempel vem som ska skjutsa till träningar. Förklara att mycket fortfarande kommer att vara som vanligt.
• Prata om dina känslor och bekräfta barnets känslor. Fråga barnet hur hen känner och hjälp gärna till att sätta ord på känslorna.
• Var uppmärksam på om barnet vill prata om något annat. Ta då en paus och fortsätt senare.

Barn kan reagera olika beroende på ålder

Barnet reagerar kanske inte som du förväntar dig. En del barn kan verka oberörda till en början och behöver tid för att förstå. Särskilt mindre barn kan ha svårt att förstå allvaret. Kanske vågar barnet inte visa sina känslor eller så är hen ledsen en stund för att sedan återgå till lek. Barn går lättare in och ut ur känslorna.

Tonåringar har lärt sig att hålla ihop sig på ett annat sätt än vad yngre barn har. Därför visar de ofta inte för sina föräldrar hur de påverkas av situationen.

Råd för att stötta barn

• Se till att du som vuxen får stöd för att må så bra som möjligt. Skaffa gärna någon att prata med om det som känns svårt. Ta gärna hjälp med till exempel städning och handling.
• Se till att barnet får stöd genom att få träffa en annan stödjande vuxen utöver föräldrarna, eller få träffa andra barn i samma situation. Kontakta de stödorganisationer som finns.
• Behåll rutiner hemma, och med skola och fritid i den mån det går. Gör det möjligt för barnet att leka med kompisar.
• Avlasta barnet från ansvar och låt barnet vara barn. Undvik att föra över din egen oro för behandlingar, ekonomi och vuxenproblem på barnet.
• Försök att fira födelsedagar och andra händelser, även om det är svårt med tid och ork.
• Låt ditt barn följa med till sjukhuset ibland.
• Prata med förskola, skola och fritids om att du är sjuk.

Barn och vuxna kan prata med BRIS

Om barnet eller ungdomen vill prata med någon vuxen utanför familjen kan hen kontakta Barnens rätt i samhället, BRIS. Alla som arbetar på BRIS är utbildade kuratorer med stor erfarenhet av samtal med barn.

Vuxna kan vända sig till BRIS vuxentelefon – om barn. Där kan du få råd och stöd i hur du pratar med barn om en cancerdiagnos. Bris vuxenstöd utgår alltid från barnets perspektiv och rättigheter.

• Läs mer på bris.se. Sök på För vuxna.
• Telefonnumret till BRIS stödtelefon för barn är 116 111.
• Telefonnumret till BRIS vuxentelefon – om barn är 077-150 50 50

> Läs mer på cancerfonden.se. Sök på Prata med barn om cancer.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Att prata med barn när en förälder är allvarligt sjuk. 
> Läs mer på naracancer.se. Sök på Stötta unga närstående.

Barnens rätt i samhället, BRIS

Barn och ungdomar under 18 år kan vända sig till BRIS för att få stöd av kuratorer via telefon, chatt eller mejl. I Umeå, Stockholm, Linköping, Göteborg och Malmö finns det Brismottagningar. Där kan du som är under 18 år träffa en kurator för att prata om det som är viktigt för dig.

> Webbplats: bris.se
> Telefon: 116 111

Cancerkompisar

Ger närstående från 13 år möjlighet att få kontakt med andra i samma situation. 

> Webbplats: cancerkompisar.se

Jourhavande kompis, Röda korset

Barn, ungdomar och unga vuxna under 25 år kan chatta anonymt med Jourhavande kompis, Röda Korsets Ungdomsförbund.

> Webbplats: jourhavandekompis.se

Nationellt kompetenscentrum anhöriga

Här finns information om stöd till barn och unga vars föräldrar eller andra närstående har fysisk eller psykisk sjukdom eller funktionsnedsättning, skadligt bruk av till exempel alkohol eller droger, eller avlider.

> Webbplats: anhoriga.se. Välj Barn som anhöriga.

Nära Cancer

Webbplats för dig som är ung och står nära någon som har cancer. Här möter du andra unga i samma situation och kan få svar på dina frågor av sjukvårdspersonal.

> Webbplats: naracancer.se
> E-post: kontakt@naracancer.se

Skolsköterska eller skolans kurator eller psykolog

Om du går i skolan kan du prata med skolsköterskan eller be att få kontakt med skolans kurator eller psykolog.

Ung Cancer

Ideell organisation för cancerberörda och närstående unga vuxna i åldern 16–35 år. Genom Ung Cancer kan du få kontakt med andra i samma situation, både digitalt och genom fysiska mötesplatser runt om i landet, ta del av rehabiliteringsinsatser och digitala kurser.

> Webbplats: ungcancer.se
> E-post: info@ungcancer.se

UMO

Webbplats för alla som är 13–25 år. På UMO kan du hitta svar på frågor om sex, hälsa och relationer. Där finns också en sökmotor där du kan hitta din närmaste ungdomsmottagning. Tonåringar kan söka samtalsstöd på ungdomsmottagningen. Samtalen på ungdomsmottagningen kan handla om andra saker än kärlek och sex, till exempel psykisk hälsa, sorg, oro och nedstämdhet.

> Webbplats: umo.se

Benskörhet beror på att balansen rubbas mellan nedbrytning och uppbyggnad av ben, så att mer ben bryts ner än vad som bildas. Det är vanligast med benbrott i handlederna, höfterna, ryggkotorna och överarmarna.

Benskörhet kan behandlas med läkemedel. Det går också att minska risken för benskörhet med egenvård.

Råd vid risk för benskörhet

Rör på dig

Fysisk aktivitet förbättrar skelettet, muskelstyrkan, koordinationen och balansen. Det minskar även risken för att du ska ramla och bryta ben.

Du kan välja den aktivitet du trivs bäst med. Det är viktigt med träning som belastar skelettet, helst ett par gånger i veckan. Du kan gärna kombinera styrketräning med dans eller joggning. Även trädgårdsarbete och städning är bra.

Du kan få hjälp av en fysioterapeut om du behöver.

Mer kalcium och D-vitamin

Kalcium motverkar benskörhet. Ät en varierad kost som innehåller kalcium. Exempel på livsmedel med kalcium är mejeriprodukter (till exempel mjölk och ost), nötter, broccoli, ärtor, bönor, bladgrönsaker (till exempel grönkål och spenat) och berikade växtbaserade alternativ till mejeriprodukter (till exempel havremjölk och sojamjölk).

D-vitamin behövs bland annat för att skelettet ska kunna ta upp kalcium. Exempel på livsmedel som innehåller D-vitamin är fet fisk, ägg och berikad mjölk eller berikade växtbaserade drycker.

Du kan öka nivån av Dvitamin i blodet om du är ute i solen under sommarhalvåret. Det räcker med 15–30 minuter per dag ute i solen för maximal D-vitaminproduktion. Huden producerar D-vitamin även med solskyddskräm insmord.

Ibland kan du behöva äta kosttillskott. Du kan få råd av en dietist eller läkare om du behöver.

Sluta röka

Om du röker kan du minska risken för benskörhet genom att sluta röka. Prata med din kontaktsjuksköterska för att få stöd och råd.

Minska risken för benbrott

• Håll golvet fritt från lösa föremål och annat som kan göra att du snubblar.
• Använd skor inomhus i stället för sockor eller mjuka tofflor.
• Ta bort små mattor. Lägg halkskydd under större mattor.
• Se till att trappor har bra belysning och räcken, helst på båda sidor. Se också till att det finns bra belysning om du behöver gå upp på natten.
• Se till att det finns handtag vid toaletten, duschen och i badkaret, och gärna en halkmatta.
• Bär med dig din telefon, så att den är nära om det ringer eller om du ramlar.
• Be om hjälp när du ska byta glödlampor och städa högt uppe. Undvik att kliva upp på bord och stolar.
• När du styrketränar, träna i maskiner i stället för med fria vikter.
• Träna inte om du känner dig påverkad av opioider eller andra läkemedel.

Flera faktorer kan öka risken för att få blodproppar:

• tumören i sig
• mindre fysisk aktivitet efter en operation
• infarter i centrala blodkärl, såsom PICC-line eller venport
• cytostatikabehandling och viss annan behandling
• tidigare blodproppar.

Olika typer av blodproppar

Blodpropp i armen eller benet – trombos

Blodproppar kan uppstå i armen eller benet. De kallas då trombos eller

djup ventrombos, DVT. Tecken på blodpropp kan vara att kroppsdelen blir öm, svullen, röd och varm. Om proppen sitter i armen kan även halsen bli påverkad.

Blodpropp i lungan – lungemboli

Blodproppar kan vandra i kroppen genom blodomloppet. Om de kommer till lungorna kallas det lungemboli. Blodproppar i lungorna kan i enstaka fall vara livshotande. De måste därför alltid behandlas så fort som möjligt. Tecken på blodpropp i lungorna kan vara andnöd, hosta, håll i sidan som gör ont när du andas in, plötslig smärta i bröstet eller ryggen, trötthet, dålig ork och feber.

En blodpropp kan i sällsynta fall också uppstå på andra ställen i kroppen.

Råd för att minska risken för blodproppar

• Rör på dig regelbundet utifrån din förmåga och undvik att sitta stilla länge.
• Om du ligger mycket i sängen kan du trampa med fötterna och röra benen regelbundet.
• Du kan bli rekommenderad att använda stödstrumpor eller få blodförtunnande läkemedel.
• Om du röker bör du sluta.

Berätta att du behandlas med cancerläkemedel när du söker vård eller går till tandläkaren.

Råd vid ökad blödningsrisk

• Var noga med munhygienen och använd en mjuk tandborste när du borstar tänderna.
• Om du har svårt att borsta tänderna noggrant, använd munvatten med fluorid som komplement.
• Var försiktig när du använder tandtråd och tandpetare.
• Var försiktig när du snyter dig.
• Om du får näsblod kan du stoppa blödningen genom att klämma runt näsans mjuka delar i 10 minuter och luta dig framåt.
• Vissa värktabletter innehåller ämnen som kan göra att du blöder mer. Prata med din läkare om du behöver ta värktabletter.
• Prata med din läkare om du tar naturläkemedel, eftersom de kan göra att du blöder mer. Exempel på sådana är omega-3, fiskolja, linfrön och linfröolja, jättenattljusolja, vitamin E, hajbroskpreparat och melatonin.
• Undvik att bli förstoppad eftersom det ökar risken för hemorrojder. Behandla hemorrojderna om de redan har uppstått. Prata med din läkare om receptfria läkemedel inte hjälper.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Blödningar.

Det finns många möjliga orsaker till diarré. Den kan till exempel orsakas av något du har ätit, vissa läkemedel och behandlingar eller att du är förstoppad.

Besvären kan lindras med egenvård och ibland behandling med läkemedel. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare för att få råd.

Råd vid diarré

• Drick mindre kaffe.
• Var noga med att du får i dig vätska. Om du har många eller stora diarréer behöver du dricka extra vatten för att ersätta förlorad vätska. Några glas mer än vanligt räcker oftast. 
• Var noga med att du får i dig salter. Använd vätskeersättning om du har upprepade diarréer, för att ersätta förlorade salter. Det finns att köpa receptfritt på apoteket.
• Om du har långvarig diarré kan tarmen få svårt att bryta ner laktos, alltså mjölksocker. Prova då att äta laktosfria mjölkprodukter.
• Ät långsamt och tugga maten noga, så att den är bearbetad när den når mag- och tarmkanalen.
• Ät mindre av svårsmälta livsmedel, till exempel baljväxter, fruktskal, frukthinnor och hela korn och frön. Ät i stället kokta grönsaker, skalad frukt eller fruktmos.
• Undvik fet och starkt kryddad mat.
• Undvik produkter som innehåller sötningsmedel, till exempel maltitol och xylitol som finns i sockerfria tuggummin och halstabletter.
• Välj vitt ris och mat gjord på vitt mjöl, som pasta och ljust bröd, i stället för fullkornsprodukter. 
• Det finns läkemedel för att stoppa diarrén tillfälligt, till exempel inför en flygresa. Prata med din läkare innan du tar ett sådant läkemedel.

Om det svider eller gör ont i ändtarmen kan du prova dessa råd:

• Använd mjukt toalettpapper eller duscha efter toalettbesök i stället för att torka med papper.
• Torka dig efter duschen genom att klappa med handduken i stället för att gnida.
• Smörj dig regelbundet runt ändtarmsöppningen med en fet kräm eller salva.

Hur ofta man har avföring är individuellt. En del har avföring ett par gånger i veckan, andra flera gånger per dag.

Med förstoppning menas att du har svårt att tömma tarmen trots att du vill och att avföringen är hård och trög. Du kan även ha ont och ibland blöda i ändtarmsöppningen när du tömmer tarmen. Det kan också kännas som om tarmen inte tömmer sig ordentligt fast du försöker. Du kan få lös avföring, ont i magen och magen kan kännas utspänd. Du kan också må illa och tappa aptiten.

Förstoppning kan ha olika orsaker

Det kan finnas flera orsaker till förstoppning. Ka

nske gör din sjukdom att du sitter mer stilla, äter annorlunda och dricker mindre, vil

ket kan bidra till förstoppning. Vissa cancersjukdomar och behandlingar påverkar också tarmarna så att de inte fungerar som vanligt. Även vissa läkemedel kan orsaka förstoppning. Exempel på sådana är opioider, läkemedel mot illamående och vissa blodtryckssänkande läkemedel. Du får veta vad som gäller dig.

Råd för att undvika och lindra förstoppning

• Drick mer, gärna vatten.
• Byt vitt ris och mat med mycket vitt mjöl, som pasta och ljust bröd, mot fullkornsprodukter.
• Rör på dig varje dag. Fysisk aktivitet hjälper tarmarna att arbeta.
• Hur du sitter på toaletten är viktigt. Prova att höja fötterna genom att använda en pall.

Ät gärna fiberrik mat. Det här är exempel på livsmedel som innehåller fibrer:

• grönsaker, till exempel morötter, broccoli, blomkål, bönor och ärtor
• frukt, till exempel kiwi och päron
• torkad frukt, till exempel katrinplommon, fikon och aprikoser 
• fullkornsprodukter, till exempel fullkornspasta, grovt bröd och grova gryner som havre och vetekli.

Om besvären inte minskar finns det läkemedel som kan hjälpa. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare för att få råd.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Förstoppning.

Råd vid gaser och bullrig mage

• Ät i lugn och ro. Tugga maten noga.
• Drick mindre av kolsyrade drycker.
• Ät mindre av gasbildande livsmedel, till exempel ärtor, bönor, linser, alla sorter av lök, kål och paprika, frukt med skal, grovt bröd med hela korn samt fiberrika flingor och müsli.
• Frukter och grönsaker kan ge mindre besvär om de är skalade, mixade eller tillagade. Det gäller också bröd bakat på finmalt fullkornsmjöl såsom knäckebröd, och flingor såsom havregryn.
• Undvik tuggummi, brustabletter, smågodis och halstabletter. De kan göra att du sväljer luft. Ofta innehåller de också en typ av sötningsmedel som kallas sockeralkoholer som kan ge gaser och diarré.
• Det finns receptfria läkemedel som kan hjälpa, främst om du får ont i magen av gaserna. Fråga din läkare, kontaktsjuksköterska eller personalen på ett apotek.

Din behandling kan påverka huden, framför allt på handflator och fotsulor, men hela kroppens hud kan påverkas. Detta kallas hand- och fotsyndrom, HFS, eller hand-foot-skin reaction, HFSR. En del behandlingar kan också ge besvär med naglarna, på både fingrar och tår. Symtomen kan se olika ut och vara lindriga till svåra.

Du kommer att ha regelbunden kontakt med din kontaktsjuksköterska för att följa upp symtomen. Du kan behöva göra ett kortare uppehåll eller minska dosen av läkemedlet för att symtomen ska minska.

Vad beror det på?

Orsaken till biverkningarna är inte helt klarlagd. Man tror att läckage av cancerläkemedel från kapillärer (kroppens minsta blodkärl) kan orsaka skador i vävnader och nervfibrer. Den snabba celldelningen på händer och fötter gör också att huden där blir extra känslig när rester av läkemedel samlas i huden.

Symtom du kan ha

Från huden kan du ha dessa symtom:

• torr, fjällig eller ”glasig” röd hud
• rodnad, svullnad
• hudsprickor, förhårdnader
• blåsor, utslag
• sår, infektioner
• brännande känsla eller smärta
• pigmentering
• ”svallkött”, alltså överskott av vävnad när ett sår läker.

Från naglarna kan du ha dessa symtom:

• sprödhet, naglar som skivar sig
• ändrad form, struktur och färg
• Beaus linjer (Beau’s lines), alltså tvärgående fördjupningar
• blödning undertill
• ömhet
• naglar som lossnar
• infektion i nagelbädd eller nagelband
• nageltrång som kan bli infekterat
• ökad hornbildning under nageln så att den ser tjock ut och lyfter sig
• vätska under nageln (oftast har en blåsa bildats som sedan går sönder).

Förebygg och lindra symtomen

För att klara av din behandling är det viktigt att du förebygger symtom på HFS och lindrar dem så gott det går om de uppstår. Du kan förebygga och delvis förhindra HFS genom att vara försiktig med tryck, friktion och värme i händer och fötter i upp till 3 dagar efter att du fått cytostatika i blodet.

Vad kan jag göra?

• Inspektera hud och naglar för att tidigt upptäcka symtom på HFS. Berätta för din sjuksköterska eller läkare om du får symtom.
• Tvätta huden varsamt med oparfymerad tvål eller babyolja. Undvik varmt vatten.
• Smörj in huden med mjukgörande kräm direkt efter dusch och innan du går till sängs, gärna med en kräm som innehåller karbamid. Karbamid binder fukt och kan hjälpa mot torr hud.
• Skydda händerna med gummihandskar vid allt smutsigt arbete och i kontakt med vatten. Använd bomullsvantar inuti gummihandskarna för att undvika att det blir varmt och fuktigt.
• Håll naglarna rena och kortklippta och fila bort ojämnheter. Använd gärna nagelolja närmast nagelbanden.
• Använd rymliga skor med mjuk sula för att minska trycket. Du kan också använda fotbäddar (individuella sulor) för att jämna ut trycket.
• Använd gärna strumpor av ylle eller bomull med lös resår och utan sömmar för att minska trycket. Tips: Dubbla strumpor minskar friktionen.

Vad ska jag undvika?

• Ökat tryck på händer och fötter, till exempel att använda redskap som skruvmejslar och annat där du får friktion mot huden. Även att knappa på tangentbord och mobil ger ett tryck som öppnar kärlen. Tips: Använd en mobilpenna i stället.
• Att vara i direkt solljus och stark värme.
• Hård fysisk aktivitet som långa promenader och löpning. Tårna och huden belastas då extra, vilket ökar läckaget av cytostatika genom tryck, friktion och höjd temperatur.

När går det över?

Efter behandlingen kan det ta upp till 5 veckor för symtomen att avta. Det kan dröja upp till 6 månader för fingernaglar och 1 år för tånaglar att bli återställda.

Vid varje ny kur kan det ta längre tid för symtomen att avta.

Vid målriktad behandling kan symtomen komma 2 veckor till 2 månader efter att behandlingen har startat.

Hur svåra biverkningar du får beror på hur många behandlingar du har fått och hur stor den totala dosen är. Ju fler behandlingar och högre dos, desto större är risken för svåra biverkningar.

Strålbehandling påverkar huden och slemhinnorna på den kroppsdel som strålbehandlas. Cytostatikabehandling kan påverka huden och slemhinnorna på hela kroppen. Även behandling som påverkar könshormonerna och långtidsbehandling med kortison kan ge torr hud och sköra slemhinnor.

Råd för att förebygga och lindra besvär med hud och slemhinnor

Huden

• Smörj huden ofta med mjukgörande kräm, vid behov flera gånger om dagen.
• Tvätta huden med ljummet vatten och tvättolja eller mild tvål.
• Torka blöt hud genom att klappa den med en handduk. Gnugga inte.
• Använd rakapparat i stället för hyvel för att undvika skärsår.
• Bär gärna löst sittande kläder.
• Använd handskar vid arbete som är smutsigt eller sliter på händerna.
• Vid strålbehandling, använd inte parfymerade produkter eller deodorant på området som strålbehandlas.

Skydda huden mot solen under och efter behandlingen, en vecka efter avslutad cytostatikabehandling, och ett år efter avslutad strålbehandling. Så här skyddar du dig mot solen:

• Använd heltäckande kläder och hatt, och vistas i skuggan.
• Du kan använda solskyddsmedel som komplement till kläder och skugga, men inte som enda solskydd.
• Undvik solen när den är som starkast. Det är klockan 11–15 under vår och sommar i Sverige, och längre tid ju närmare ekvatorn du är.

Munnen

• Var noga med munhygienen och använd en mjuk tandborste och mild tandkräm.
• Var försiktig när du använder tandtråd och tandpetare.

Så här kan du lindra muntorrhet och förebygga munsvamp:

• Använd salivstimulerande medel i form av exempelvis sugtabletter, tuggummi, munsprej och gel. Det kan köpas på apotek.
• Skölj munnen med mineralvatten som innehåller natriumbikarbonat, till exempel vichyvatten.

Näsan och ögonen

• Använd nässprej med olja eller koksaltlösning om du har torr näsa. Det kan köpas på apotek.
• Använd smörjande ögondroppar om du har torra ögon. Det kan köpas på apotek.
• Undvik kontaktlinser om du har besvär med ögonen.

Underlivet

• Tvätta underlivet med ljummet vatten och tvättolja eller matolja.

Om du är torr i slidan kan du prova dessa råd:

• Smörj in slidöppningen med olja eller fuktkräm för underlivet. Du kan behöva vaginal gel utan hormoner eller lokal östrogenbehandling.
• Använd glidmedel vid samlag.

Urinvägarna

Om det svider i urinröret kan det hjälpa att dricka upp till 1,5 liter vatten per dygn.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har besvär med urinvägarna. Du kan behöva lämna prov för urinvägsinfektion.

Vid strålbehandling tappar du håret på den kroppsdel som strålbehandlas. Vissa cytostatika och andra cancerläkemedel kan göra att håret tunnas ut eller faller av på hela kroppen.

Råd vid håravfall

• Tvätta håret med milt schampo och använd en mjuk hårborste.
• Undvik att permanenta, färga eller bleka håret eller tatuera ögonbrynen.
• Smörj huden på huvudet med mjukgörande kräm.
• Skydda huvudet mot sol och kyla.
• Ta smärtstillande, till exempel paracetamol, innan du ska ligga ner om du är mycket öm i hårbotten.
• Använd ett skydd i avloppet i duschen för att undvika stopp, till exempel en kompress.
• Använd tejp eller klädroller för att få upp hår från till exempel huvudkudden och möblerna.

Rätten till peruk

Om du tappar håret kan du få ersättning för att skaffa en peruk. Om du skaffar peruken innan du har tappat håret är det lättare för perukmakaren att efterlikna din vanliga frisyr.

Vissa regioner erbjuder även ersättning för tupé och möjlighet att lära sig olika sätt att knyta sjalar.

Din kontaktsjuksköterska berättar hur du skaffar peruk eller andra hårersättningar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Praktiskt stöd vid cancer.

Illamående är ett komplext symtom som kan ha både fysiska och psykiska orsaker. Det kan till exempel utlösas av läkemedel, mat, starka dofter, rörelse (åksjuka), kraftig ansträngning (fysisk eller psykisk), eller minnen av illamående. Illamående hänger också ihop med andra vanliga symtom som smärta, oro, trötthet och förstoppning.

Illamående är obehagligt och kan göra att du får i dig mindre mat och dryck än du behöver. Obehandlat illamående kan därför leda till att du blir tröttare, går ner i vikt eller blir uttorkad.

Om du har besvär kan du få svara på frågor i Min vårdplan. Att kartlägga och förstå mer om vad som utlöser eller påverkar illamåendet hjälper dig att tillsammans med vårdpersonalen förebygga och behandla det på bästa sätt.

Så behandlas illamående

Det finns många effektiva läkemedel som förebygger och lindrar illamående, oavsett om det är kortvarigt eller långvarigt. Vid långvarigt illamående kan man behöva ta läkemedel kontinuerligt.

Följ den ordination du får om läkemedel mot illamående. Fråga din kontaktsjuksköterska eller läkare om du undrar över något.

Vad kan jag göra själv?

Du kan göra mycket själv för att förebygga eller lindra illamående. Det finns inte alltid tydliga bevis i forskningen för vad som hjälper, men metoderna som nämns här är ofarliga och kan göra att du mår bättre. Pröva dig fram för att se vad som passar dig.

Allmänna råd

• Fysisk aktivitet – ta till exempel en promenad.
• Frisk luft – var utomhus om du kan. Inför måltiderna kan det kännas skönt att vädra rummet.
• Avspänning – det finns olika program och tekniker du kan testa.
• Vila efter måltiderna, gärna med några extra kuddar under huvudet eller höjd huvudända.
• Om det går, försök att undvika saker som du vet utlöser eller förvärrar ditt illamående.

Råd om mat och dryck

Även om läkemedlen är effektiva mot illamående kan du fortfarande ha nedsatt matlust på grund av smakförändringar och vara känsligare än vanligt för matens konsistens. Om du har svårt att äta kan du behöva anpassa maten efter dina egna förutsättningar och kan behöva hjälp av en dietist. Här är några allmänna råd som kan förebygga och lindra illamående:

Ät och drick ofta och i små mängder

• Drick klunkvis och ät små mängder vid många tillfällen under dagen.
• Vänta inte mer än två timmar mellan måltiderna.
• Vänta inte tills du blir hungrig, det kan förvärra illamående.

Se till att få i dig tillräckligt med vätska

• Det är viktigt att du får i dig tillräckligt med vätska, särskilt om du kräks eller är förstoppad. Annars kan du bli uttorkad och må dåligt av det.
• Klara drycker som vatten, mineralvatten, te, örtte, buljong och juice kan vara lättare att dricka.
• Det kan kännas bra att suga på isbitar.

Anpassa vad du äter

Många upplever att vissa typer av mat fungerar bättre när man mår illa. Pröva gärna

• kall mat, till exempel nyponsoppa, saftsoppa, kräm med mjölk, smoothies eller kalla kokta ägg
• salt mat, till exempel sill, ansjovis, oliver, kaviar, salta kex, popcorn, salta pinnar eller salta nötter
• lättare maträtter, till exempel soppa och smörgås, avokado med keso, kalla grönsaker eller fil eller yoghurt med flingor.

Anpassa dina vanor efter vad som känns bäst

• Om du mår illa när du vaknar, pröva att äta eller dricka något litet innan du stiger upp.
• Stekt mat ger matos som kan upplevas som obehagligt. Välj hellre kokt, ugnsstekt eller kall mat.
• Om det är möjligt, undvik att laga mat själv. Ha matlådor i frysen.
• Ät inte din favoritmat när du mår illa för att undvika att koppla ihop den med illamående i framtiden.

Alternativa behandlingsmetoder

Många undrar om alternativa behandlingsmetoder kan hjälpa dem. Den forskning som finns idag kan inte tydligt visa att dessa är effektiva mot cancerrelaterat illamående.

Kropp- och själmetoder som yoga och mindfulness och alternativa behandlingar som akupressur (åksjukeband) och akupunktur är inte skadliga och kan göra att du mår bättre, även om de inte har en bevisad effekt på illamående vid cancersjukdom och cancerbehandling.

Metoder som innehåller naturläkemedel, kosttillskott eller andra alternativa behandlingar ska du alltid diskutera med din läkare eftersom det kan påverka din behandling mot cancern.

Mer om vad illamående är

Illamående uppstår i det autonoma (icke viljestyrda) nervsystemet som en del av kroppens inbyggda försvarssystem mot gifter och andra faror. När vi möts av något som hjärnan tolkar som giftigt eller farligt reagerar nervsystemet med en känsla av obehag, olust eller äckel. Ibland får man även blodtrycksfall och svimningskänsla. Det är vanligt att mag-tarmkanalen reagerar med att vilja göra sig av med det farliga innehållet genom kräkningar eller diarré.

Illamående kommer ofta plötsligt, men i samband med cancersjukdom kan man ibland ha ett mer långvarigt och lågintensivt illamående utan att kräkas. Om du får cytostatika eller andra läkemedel som ger illamående får du information om hur detta kan förebyggas och behandlas, i behandlingskapitlet här i Min vårdplan. 

> Läs mer om cancerrelaterat illamående på cancerfonden.se. Sök på Illamående.

> Läs mer om olika sorters illamående på ki.se. Sök på Illamående.

Vissa läkemedel påverkar de vita blodkropparna, alltså de celler i benmärgen som försvarar kroppen mot infektioner. Det kan innebära att antalet celler sjunker men också att deras funktion påverkas. Då försvagas ditt immunförsvar. Detta påverkar kroppens förmåga att hantera bakterier och virus, men inte förmågan att bekämpa cancerceller. Olika behandlingar påverkar immunförsvaret olika mycket.

Immunförsvaret återhämtar sig oftast mellan kurerna. Oftast är du som mest infektionskänslig 7–14 dagar efter en kur. Fråga din läkare om vad som gäller för dig.

Lev så vanligt som möjligt

Även om du har något större risk att få en infektion, ska du leva så vanligt som möjligt. Om du skulle smittas är det oftast av en bakterie som du själv har i munnen, på huden eller i tarmen. Dessa bakterier finns alltid där. Du behöver inte isolera dig eller undvika att till exempel åka buss, gå till affären eller vara ute. Däremot kan det vara bra att inte träffa någon som är sjuk.

Du kan vara extra känslig för vissa bakterier 

Under en cancerbehandling kan immunförsvaret påverkas så att du blir sjuk av smittoämnen som i sällsynta fall finns i vår omgivning och som kroppen normalt klarar av. Det gäller till exempel bakterierna legionella som kan finnas i vattenledningar och listeria och salmonella som kan finnas i mat. 

Dina värden följs

Dina värden kontrolleras regelbundet. Om något värde är för lågt kan behandlingen behöva skjutas upp allt från någon dag till några veckor, eller så kan du få en lägre dos. Om du har mycket låga värden kommer vårdpersonalen att kontakta dig med särskilda råd. Här får du allmänna råd. Fråga din läkare om vad som gäller för dig.

Råd vid infektionskänslighet

• Var uppmärksam på hur du mår. Se till att du har en fungerande febertermometer hemma.
• Tvätta händerna ofta med tvål och vatten, framför allt före måltider, efter toalettbesök, när du har varit utomhus och när du har tagit andra i hand.
• Använd gärna handsprit.
• Undvik att bita på naglarna.
• Ha en god munhygien.
• I duschen hemma: Byt duschslang och duschmunstycke regelbundet. Spola igenom duschen med hett vatten om den har stått oanvänd en tid. Se till att varmvattenberedaren värmer vattnet till minst 60 grader i tanken och minst 50 grader i kranen.
• Om du badar i pool, bubbelpool eller badtunna, kontrollera att den är noggrant rengjord. Pool innebär mindre infektionsrisk än bubbelpool och badtunna. 
• Undvik att vara nära personer som är förkylda eller magsjuka.
• Undvik folksamlingar inomhus under de dagar du är som mest infektionskänslig.
• Använd handskar när du arbetar i trädgården eller hanterar jord, för att undvika små sår och stick. Det finns mycket bakterier i jord som kan orsaka infektioner i småsår i huden. Undvik även att andas in damm från påsar med jord när du öppnar dem. Tvätta händerna efter trädgårdsarbete.
• Tvätta händerna efter kontakt med husdjur. Hantera inte djuravföring. Du kan behöva undvika närkontakt med husdjur om det finns risk att bli slickad, klöst eller biten eller om djuret har fästingar.  
• Rådfråga din läkare om vaccinationer. 

Råd om livsmedel och mat 

• Du eller den som lagar mat åt dig ska ha en god hygien i köket. Tvätta händerna innan du   hanterar mat och diska skärbrädor och redskap i hett vatten.   
• Ät helst mat som är nylagad och ordentligt varm. Undvik mat som har stått framme. 
• Tvätta frukt och grönsaker noga.  
• För att minska risken för listeriainfektion bör du följa samma kostråd som gravida och undvika livsmedel som gravade och rökta fiskprodukter och charkuterier nära utgångsdatum, liksom vissa ostar och produkter gjorda på opastöriserad mjölk. Undvik även färdigförpackade sallader, smörgåsar och röror. 

> Läs mer på livsmedelsverket.se. Sök på Salmonella och Listeria.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Legionella.

Kognition handlar om hjärnans förmåga att hantera information och kunskap. Kognitiva förändringar kan till exempel göra att du får svårt med dessa saker:

• Fokusera din uppmärksamhet och följa en instruktion för hur något ska utföras.
• Organisera, planera och genomföra aktiviteter.
• Komma ihåg vad som är planerat.
• Hitta till platser och saker.
• Lösa problem som plötsligt uppstår och bestämma dig för vad som bör göras och hur.

Kognitiva förändringar är naturligt när du lever med en sjukdom. Det är en normal reaktion på oro och kris, men det kan även vara en biverkning av behandlingen.

Förändringarna kan påverka din vardag och förmåga att arbeta, studera och vara social. Besvären minskar eller försvinner ofta en tid efter att behandlingen är slut, men en del har kvar besvären en längre tid.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare

Kognitiva förändringar kan vara psykiskt påfrestande. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du eller dina närstående märker att det påverkar din vardag eller din arbetsförmåga. En arbetsterapeut eller en rehabiliteringskoordinator kan ge dig råd för att hantera vardagen och hitta en bra balans mellan aktivitet och vila.

Råd vid kognitiva förändringar

• Var så fysiskt aktiv som du orkar. Det förbättrar minnet och din kognitiva förmåga.
• Prioritera det som är viktigast för dig. Gör en sak i taget.
• Planera veckan så att du inte bokar in för mycket åt gången.
• Planera in vilopauser och undvik att ta ut dig. Ta paus innan du blir för trött, med mikropauser eller en vilostund.
• Testa olika andningstekniker och avslappningsövningar.
• Undvik stressande situationer och miljöer.
• Räkna med att saker tar längre tid att göra än tidigare.
• Undvik sådant som kan distrahera dig, till exempel att ha radion på samtidigt som du läser.
• Använd gärna hörselskydd på platser med höga ljud.
• Upprepa och skriv ner information du får.
• Be vårdpersonalen att sammanfatta information skriftligt och använda funktionerna i Min vårdplan eller 1177 som komplement till samtal när de kommunicerar med dig.
• Skriv minneslistor och använd en kalender.
• Använd påminnelse-appar i telefonen.
• Lägg dina saker på bestämda platser, så att du lättare kommer ihåg var de finns.
• Förenkla vardagsarbetet. Till exempel kan du köpa färdiga matkassar med recept, göra matlådor som du kan värma när du är trött och sortera bort en del ”måsten”.
• Berätta för dina närstående, vänner och arbetskamrater om dina svårigheter, så att de förstår dig bättre.

Känselrubbningar är symtom från de långa nervbanorna som styr nervfunktionen i händerna och fötterna, samt munnen och svalget. Du kan få stickningar, domningar och känselbortfall i händerna, fingrarna, fötterna, tårna och munnen, så kallad perifer neuropati. Händerna och fötterna kan också kännas svaga eller göra ont. Besvären kan leda till problem med att röra dig och hålla i saker. Kyla och kontakt med kalla föremål samt lätt beröring kan ibland utlösa känselrubbningar såsom brännande eller stickande smärta.

Om känselrubbningar uppstår på flera ställen i kroppen kallas det polyneuropati.

När kan det komma och när går det över?

Ibland kan du känna känselrubbningar redan inom några timmar efter första behandlingstillfället.

Symtomen går ofta över men för vissa kan det ta lång tid, månader till år, och hos vissa kvarstår symtomen livet ut.

Berätta så fort du får besvär

Berätta för din kontaktsjuksköterska eller läkare så fort du får någon form av känselrubbning under pågående behandling. De kan då bedöma om behandlingen behöver ändras.

Fysisk aktivitet kan lindra

Försök att vara fysiskt aktiv. Fysisk aktivitet ökar blodcirkulationen och förbättrar styrka och balans, vilket kan lindra symtomen.

Försök att hitta den träning som passar dig. För att minska besvären är det bra att kombinera pulshöjande träning med styrketräning och balansträning, gärna med kropp-själmetoder som till exempel yoga eller tai-chi. Träning i bassäng kan göra att det gör mindre ont. Använd gärna gåstavar om du promenerar utomhus för en säkrare balans.

Om du känner dig osäker, ta kontakt med en fysioterapeut för att få hjälp med träningsprogram.

Råd vid känselrubbningar

• Håll fötterna varma om du upplever en känsla av kyla.
• Du kan ha svårt att känna om vattnet är för varmt eller kallt, så var försiktig och använd gärna gummihandskar vid hushållsarbete.
• Ha vantar på dig när det är kallt ute eller om du ska hålla i något kallt eller varmt.
• Använd halkmatta i dusch och badkar om balansen är påverkad.
• Ta det lugnt när du ställer dig upp. Ta bort mattor du kan snubbla på.
• Använd bekväma skor som inte klämmer åt eller ger skoskav, gärna med en formad innersula som ger en jämn belastning för foten.
• Använd stödstrumpor om fötterna känns svullna. 
• Kontrollera dagligen händerna och fötterna för att upptäcka om det finns skador på huden eller naglarna, eftersom du kanske inte känner att du har en skada. Smörj gärna in huden med mjukgörande kräm för att minska risken för hudsprickor och småsår.
• Olika typer av stimulering mot huden kan lindra, till exempel mjuk massage eller ”taggbollar”.

Om du har mycket besvär

Om du har följt råden och ändå har mycket besvär kan du få hjälp av en fysioterapeut med träning för att förebygga och lindra symtom. Om din balans är mycket påverkad kan du få prova ut gånghjälpmedel. Fysioterapeuten kan också ge behandlingar som TENS och akupunktur, som kan ha viss effekt.

En arbetsterapeut kan ge råd och stöd i vardagen, till exempel hjälpmedel med bra handgrepp och hur du kan träna finmotoriken och styrkan i händerna.

Remiss till fotsjukvård kan behövas om du har både nedsatt känsel i fötterna och påverkan på hud och naglar där.

Du kan behöva prata med en kurator om du är mycket påverkad av känselrubbningarna och blir nedstämd eller oroar dig för att inte kunna arbeta eller sköta dina dagliga sysslor.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Fysisk aktivitet och fysioterapi vid cancer

Lymfödem kan uppstå någon månad upp till flera år efter en operation eller strålbehandling. Det kan vara svårt att se eller känna en svullnad. Tidiga symtom kan vara en tyngd- eller spänningskänsla i kroppsdelen. Du bör därför följas upp under den tiden för att man tidigt ska upptäcka om du utvecklar ett lymfödem. Behandlingen får bäst effekt om den sätts in tidigt. Det minskar också risken för att få ett kroniskt lymfödem.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om en kroppsdel svullnar. Du kan då få råd, behandling och, om du har lymfödem, hänvisning till en medicinsk lymfterapeut.

Råd till dig som har risk att utveckla lymfödem

• Fysisk aktivitet är viktigt för din hälsa och för att förebygga lymfödem. Mycket stillasittande ökar risken för lymfödem, men det gör inte träning. Om du är otränad bör du börja träna försiktigt och öka långsamt. All rörelse räknas.
• Övervikt och obesitas kan öka risken för lymfödem. Under cancerbehandlingen bör du ha en stabil kroppsvikt. Om du efter behandlingen vill ha stöd för att uppnå en mer hälsosam vikt kan du få remiss till en dietist.
• Håll huden ren och mjuk, så att du inte får sprickor, sår och infektioner. Använd en mjukgörande kräm.

Behandling med kompressionsplagg

Den viktigaste behandlingen när du har fått ett lymfödem är kompressionsplagg som provas ut av vårdpersonal med kunskap om lymfödembehandling, vanligen en medicinsk lymfterapeut Kompressionen minskar svullnaden genom att höja trycket i vävnaden. Då minskar flödet av vätska ut i vävnaden och belastningen på lymfsystemet.

Kompressionsplaggen töjs ut när de används och effekten minskar. Du bör därför tvätta dem varje dag, enligt tvättråden från fabrikanten, för att de ska få tillbaka sitt tryck. Kompressionsplaggen behöver också bytas ut regelbundet. Hur ofta beror på hur mycket de slits och vilken typ av lymfödem du har.

Det är viktigt att du går på uppföljningsbesök där lymfödemet undersöks och mäts, eftersom förutsättningarna kan förändras över tid. Du kan till exempel behöva en annan storlek på kompressionsplaggen. Du får också råd om fysisk aktivitet och vad du kan göra själv.

Råd till dig som har ett lymfödem

• Använd kompressionen enligt ordination. Om den inte fungerar är det viktigt att du går tillbaka till din lymfterapeut för en ny bedömning.
• Om du sitter stilla mycket bör du ta regelbundna pauser och röra på den svullna kroppsdelen. Träna gärna stora muskelgrupper.
• Vila den svullna kroppsdelen i ett högt läge när du har möjlighet. Du kan exempelvis lägga upp armen på en kudde eller benet på en pall. Högt läge är även bra på natten, men ska inte störa sömnen. 
• Ha kläder och skor som inte stramar åt och gör det svårare för lymfvätskan att flöda.
• Håll huden ren och mjuk, så att du inte får sprickor, sår och infektioner. Använd en mjukgörande kräm.
• Om du jobbar i trädgården, använd trädgårdshandskar om du har lymfödem i armen/handen.
• Lymfödem ökar risken för rosfeber som är en allvarlig hudinfektion. Du bör därför vara observant på infektionssymtom, alltså om den svullna kroppsdelen blir röd och varm och du får feber. Rosfeber behandlas med antibiotika.
• När cancerbehandlingen är avslutad bör du försöka hålla en hälsosam kroppsvikt.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Lymfödem.

Råd vid muntorrhet och ont i munnen

• Var noga med munhygienen. Borsta tänderna två gånger per dag. Använd en extra mjuk tandborste med litet huvud så att du lätt kommer åt överallt.
• Använd en mild fluoridtandkräm som inte irriterar slemhinnan.
• Använd gärna extra fluorid för att skydda tändernas emalj och undvika hål i tänderna. Du kan till exempel skölja munnen med fluorid en gång per dag i någon minut och sedan spotta ut. Du kan också använda fluoridtuggummin eller fluoridtabletter som säljs receptfritt på apotek. Det finns även fluoridpreparat som skrivs ut på recept.
• Om det gör för ont att skölja med fluor, skölj med vatten eller koksaltlösning. Upprepa vid behov. Skölj gärna efter måltiderna.
• För att förebygga och lindra svamp i munnen kan du skölja munnen med mineralvatten som innehåller natriumkarbonat, till exempel vichyvatten.
• Använd salivstimulerande medel i form av exempelvis sugtabletter, tuggummi, munsprej och gel. Det kan köpas på apotek.
• Om du besväras av torr mun på natten, kan du smörja i munnen med lite munolja, mungel eller matolja med neutral smak innan du går och lägger dig.
• Var försiktig när du använder tandtråd och tandpetare.
• Att suga på en isbit kan lindra smärta i munnen.
• Det finns läkemedel som kan lindra smärta i munnen.

Recept på koksaltlösning för att lindra besvär från munnen

• Koka en halv liter vatten med en halv tesked salt.
• Blanda i 5 teskedar matolja, gärna med neutral smak, i saltlösningen.

Saltlösningen kan förvaras en vecka i kylskåpet.

Skölj munnen med lösningen och spotta ut. Upprepa vid behov eller var 30:e minut.

Kostråd om du har ont i munnen

• Undvik starka kryddor, syrliga frukter och juicer.
• Välj mjuk och mild mat, till exempel gröt, soppa eller mat som går att mosa.
• Använd mycket sås till maten eller en klick matfett. Det gör maten halare och lättare att äta.
• Undvik att äta för varm eller kall mat.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Muntorrhet.

Sexualiteten är något vi bär med oss genom hela livet och innebär mer än bara samlag. Även närhet och ömhet till exempel. Sexualiteten kan se olika ut för olika personer och variera under livet.

För de flesta som får en svår sjukdom påverkas sexlivet på något sätt. Efter en behandling kan smärta, trötthet eller att man inte känner igen sin kropp minska sexlusten. Även stress och oro kan göra att lusten tillfälligt minskar eller helt upphör. Men det kan också bli så att sex känns viktigare än någonsin.

Prata med din partner

Om du har en partner är det bra om ni kan prata med varandra om förändringen. Försök att behålla den kroppsliga närheten. Försök också att fokusera på det som är bra och inte på det som eventuellt har försvunnit.

Så kan behandlingen påverka sexuell lust och funktion

Nerver och klitoris kan skadas

Behandlingen kan skada flera strukturer i kroppen som direkt påverkar den sexuella funktionen. Det gäller till exempel nerverna som gör att dina svällkroppar normalt fylls med blod när du tänder, så att du blir mjuk i slidöppningen. Det gäller även nerverna som styr körtlarna som gör dig halkig och våt när du tänder. Din klitoris kan också ha påverkats av operation eller annan behandling.

Nerverna som förmedlar känselintryck kan också ta skada, så att det blir svårare att få orgasm än tidigare. Då kan du behöva kraftigare stimulans än du tidigare har behövt för att få orgasm. En vibrator eller lufttrycksstimulator kan då vara bra.

Andra medicinska problem kan påverka

Den sexuella funktionen kan också påverkas indirekt av andra medicinska problem orsakade av sjukdomen eller behandlingen mot den. Det kan vara till exempel inkontinens, stomi, oro eller depression.

Klimakteriet kan orsaka besvär

Vissa behandlingar kan göra att du kommer i klimakteriet. Om du mår dåligt av det, är det bra om du och din läkare diskuterar om du kan få hormonbehandling med östrogen.

Efter en operation

Det kan ta tid för såret i vulvan att läka efter en operation. Under tiden kan du blöda lite.

Vänta med att ha vaginala samlag med penis, fingrar eller dildo tills såret har läkt. Därefter går det bra, om du har slutat blöda. Sex utan penetration går bra efter någon vecka.

Det är normalt att känna ett visst obehag de första gångerna du har samlag efter operationen.

Operationen kan skada de nerver som styr blodkärlen och körtlarna som reagerar vid sexuell tändning. Det gör att du inte blir lika mjuk i slidöppningen. Inte heller produceras det sekret som gör dig halkig och våt. Glidmedel kan ofta kompensera för detta.

Operationen kan också skada känselnerver så att det blir svårare att få orgasm.

Vid strålbehandling

Om du får strålbehandling över bäckenet kan det bildas sammanväxningar i slidan över tid. Då kan det bli svårt att genomföra vaginala samlag.

Om du har risk för sammanväxningar kan du få en vaginalstav utprovad i förebyggande syfte. Du får veta hur du ska göra och hur länge du ska använda den.

Vid cytostatikabehandling

Vissa cytostatika påverkar nerverna men också slemhinnan i slidan. Det kan påverka känseln i underlivet och förmågan att bli fuktig.

Det finns hjälp att få

Du kan få råd, stöd och eventuellt behandling, till exempel mot torra slemhinnor. Om du har sammanväxt eller trång slida kan du behöva använda vaginalstav. Det finns även hjälpmedel för att gradvis öka känseln i underlivet. Du kan också få hjälp att komma i kontakt med en sexolog eller kurator.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har frågor eller besvär.

Råd om närhet och sexualitet

För att hitta tillbaka till din lust:

• Försök att minnas positiva sexuella upplevelser du har haft. Gå igenom upplevelsen steg för steg och försök att minnas hur det kändes att ha lust.
• Hitta dina erogena zoner, det vill säga områden som ger njutning när de smeks. Armvecken, knävecken, insidan av låret och nacken kan vara sådana områden.
• Lusten till sex väcks oftast av att vara fysiskt nära en partner. Beröring utlöser hormonet oxytocin, som ger välbefinnande.
• Pröva dig eller er fram och känn efter vad som kan väcka lusten. Tillåt dig eller er att söka nya vägar till njutning. Var tydlig med hur du känner och visa hur du vill ha det.
• Tillåt dig själv att känna såväl njutning som lust. Berör dig själv och unna dig till exempel massage. Tillfredsställ dig själv om det känns bra.
• Avstå från sex om det känns bäst för dig. Njut av närheten till varandra utan att det måste leda till sex. Om din partner blir upphetsad, se det inte som ett krav på sex utan som ett tecken på att du är sexuellt attraktiv.
• Tvinga dig inte till något som gör ont. Lusten kan minska om sex förknippas med smärta och obehag. Glidmedel och alternativa samlagsställningar kan hjälpa.
• Cancer smittar inte, inte heller när man har sex. Däremot är det viktigt att använda säkra preventivmedel för att undvika graviditet. Kondom är ett bra alternativ eftersom den dessutom skyddar mot infektion.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Cancer och sexualitet.
> Läs mer på Cancerfonden.se. Sök på Sex och cancer.
> Läs mer på Ungcancer.se. Sök på Sex. Sidan vänder sig till dig som är ung med cancererfarenhet.
> Läs mer på UMO.se. Sidan vänder sig till dig som är ung och innehåller information om sex i allmänhet.

Berätta för din kontaktsjuksköterska, läkare eller en annan vårdkontakt om du känner oro eller ångest. Berätta också om du tidigare har haft problem med ångest.

Det finns inget rätt eller fel i hur du känner, det viktiga är hur du upplever din situation.

Så kan ångest kännas

Stark oro kan leda till ångest, med en intensiv känsla av obehag. Du kan känna ett tryck över bröstet eller att hjärtat slår snabbt eller hårt. Du kan också bli torr i munnen, få en klump i magen eller känna dig yr eller svag.

Ångest beror på att kroppen reagerar på att något verkar hotfullt. Kroppen gör sig då redo att hantera situationen genom att öka mängden adrenalin och andra stresshormoner i blodet. Musklerna spänns, hjärtat börjar slå snabbare och andningen blir intensivare.

Ångesten går oftast över efter en stund.

Du kan känna oro och ångest lång tid efter behandlingen

Under tiden behandlingen pågår är du ofta upptagen av praktiska saker. Då kanske inte ångesten är så tydlig. Det är viktigt att både du och dina närstående vet att det är vanligt och normalt att oro och ångest ökar när det mest akuta skedet är över. Du kan känna oro och ångest även lång tid efter behandlingen, till exempel medan du väntar på ett röntgensvar vid ett uppföljningsbesök.

Råd vid oro och ångest

• Försök att andas lugnt. Sätt dig ner, lägg en hand på magen och känn andningen. Det finns också andningsövningar som kan hjälpa.
• Tillåt dig att känna det du känner. Försök att beskriva känslan för dig själv.
• Rör på dig, gärna så att din puls ökar så att du blir lite varm och svettig. Du kan till exempel träna, promenera eller dansa. Träning gör det lättare att slappna av och sova bra.
• Gör något för att byta sinnesstämning. Ta till exempel en promenad, läs en bok, se på tv, lyssna på musik eller en podd, lös korsord eller prata med någon som får dig att tänka på något annat.
• Försök att vila och få tillräckligt med sömn. Om du har svårt att sova är det bra om du ändå kan vila ibland.
• Testa avslappningsövningar. En del tycker att mindfulness hjälper.
• Undvik alkohol, kaffe, energidrycker och tobak.
• Försök att äta varierat så att du får den näring du behöver.

Behandling kan vara samtal, läkemedel eller båda

Oro och ångest kan behandlas med stödjande samtal, läkemedel eller både och.

I ett stödjande samtal kan du få hjälp att sätta ord på och bearbeta dina tankar och känslor, vilket kan vara bra. Du kan också få hjälp att hitta strategier för att hantera din oro och ångest.

Det finns också flera appar som kan få dig att både lindra och förstå din ångest.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Ångest, Hjälp med tankar och känslor vid cancer och Mindfulness – medveten närvaro.

Råd vid smärta

• Ta läkemedlen regelbundet enligt din läkares ordination. Vänta inte tills du får för ont. Då kan smärtan bli svårare att behandla.
• Kombinera inte läkemedel på egen hand. Det kan vara farligt.
• Om du håller dig inom den rekommenderade dosen av läkemedlet, är det inte farligt och du blir inte beroende. Det är smärtan som styr vilken dos du behöver.
• Viss smärtbehandling behöver avslutas stegvis, enligt läkarens ordination.
• Skriv gärna dagbok där du noterar när, var och hur smärtan känns. Det kan hjälpa din läkare att anpassa behandlingen efter dina behov. Det kan också göra vardagen mer förutsägbar för dig.
• Fysisk aktivitet kan lindra smärta. När du rör dig frigörs många hormoner och andra ämnen som har en smärtlindrande effekt. Du kan öka dessa ämnen i din kropp genom att anstränga dig så att du blir andfådd och svettig.
• Rörlighetsträning och stretch kan minska smärta genom att spända muskler slappnar av.
• En värmekudde kan vara skönt.
• Andra behandlingar som kan hjälpa är akupunktur, TENS (transkutan elektrisk nervstimulering), akupressur, andningsövningar, avspänning och meditation.

Att hantera smärta

Vid långvarig smärta och när läkemedel inte räcker kan du behöva lära dig mer om att hantera smärta, till exempel genom kognitiv beteendeterapi, KBT. Att hantera smärtan handlar om att ta kontrollen och hitta sätt att leva ditt liv, trots smärtan.

Nedstämdhet, oro och stress kan göra att smärtan blir svårare att hantera. Lyssna på din kropp och anpassa ditt liv efter hur du mår. Försök att minska stressen i ditt liv och gör sådant du mår bra av. Du kan få samtalsstöd av din kontaktsjuksköterska eller en kurator.

> Läs mer på cancerfonden.se. Sök på Smärtbehandling vid cancer.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Långvarig smärta.

Det här är exempel på vanliga sömnsvårigheter:

• ha svårt att somna
• vakna efter att ha somnat och ha svårt att somna om
• vakna för tidigt på morgonen.

Vad beror det på?

Sömnsvårigheterna kan bero på oro och ångest över att du har fått en sjukdom, och funderingar över hur behandlingen ska gå och hur din framtid kommer att se ut. Kanske oroar du dig för sjukhusvistelsen, ekonomin eller familjen.

Sömnen kan även störas av biverkningar av din sjukdom och behandling, till exempel smärta, illamående, trötthet, ändrad hormonbalans, täta toalettbesök eller inkontinens. Sömnen kan också påverkas av vad du äter och dricker, balansen mellan vila och aktivitet, nikotin, alkohol och läkemedel.

Berätta om besvären för din kontaktsjuksköterska

God sömn är viktigt för din hälsa, livskvalitet och förmåga att prestera och fungera.

Om sömnbesvären påverkar din vardag är det viktigt att du berättar det för din kontaktsjuksköterska, så att du kan få hjälp. I första hand behandlas sömnsvårigheter med egenvård.

Råd vid sömnsvårigheter

• Regelbunden fysisk aktivitet kan göra att du sover bättre.
• Försök att varva ner en stund innan du ska gå och lägga dig.
• Försök att ha regelbundna vanor.
• Se till att ha det lugnt, mörkt och svalt i sovrummet.
• Undvik ljus sent på kvällen. Även ljuset från en mobilskärm, datorskärm eller liknande kan motverka sömnen. 
• Hitta en balans mellan aktivitet, vila och sömn som fungerar för dig.
• Drick inte kaffe sent på dagen.
• Om du behöver vila, undvik att sova middag för sent på dagen och helst inte längre än 30 minuter.
• Pröva avslappningsövningar, lugn musik, meditation och mindfulness. Ett tyngdtäcke kan också hjälpa dig att slappna av i sängen.
• Vissa kan få hjälp genom att gå sömnskola eller få behandling med kognitiv beteendeterapi, KBT. Fråga din läkare eller kontakta din vårdcentral om du vill veta mer.

Behandling med läkemedel

Om du har problem med sömnen kan du behandlas med insomningstabletter eller sömntabletter. Läkemedlen är ofta receptbelagda. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har besvär.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Sömnsvårigheter och Mindfulness – medveten närvaro.

Fatigue är en psykisk, fysisk och social trötthet. Den liknar inte vanlig trötthet och går inte att vila eller sova bort. Många upplever fatigue som total energilöshet, och den kan komma även om du inte anstränger dig. Din förmåga att minnas, koncentrera dig och lösa problem kan bli sämre. Tröttheten kan också leda till uppgivenhet, stress, oro och depression.

Det är individuellt hur svåra besvär du upplever och hur länge det håller i sig. Du kan vara trött lång tid efter att en behandling har avslutats.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har besvär.

Orsaker till fatigue

• Sjukdomen påverkar din ämnesomsättning. Det gör att energin i maten förbränns snabbare eller inte kan tas upp helt av kroppen.
• Sjukdomen och behandlingen kan ge biverkningar och oro som påverkar din sömn och hur du äter. Svårigheterna att sova och äta kan göra dig kraftlös.
• Du rör på dig mindre än du brukar på grund av sjukdomen och behandlingen.
• Cancercellerna skapar en obalans i kroppens immunförsvar.
• Sjukdomen och behandlingen kan orsaka blodbrist som gör dig tröttare.
• Olika former av psykisk påverkan.

Råd vid fatigue

• Rör gärna på dig. Fysisk aktivitet hjälper mot fatigue.
• Uppmärksamma vilken tid på dygnet du är som piggast, så att du kan planera in aktiviteter när du har som mest energi. Prioritera det som du tycker är roligt och viktigt.
• Försök att göra saker du tycker om och som ger energi och avkoppling. Försök att ha ett socialt liv och träffa människor du tycker om.
• Berätta om din sjukdom och fatigue. Ökad förståelse från andra kan leda till ett ökat stöd och en större flexibilitet. Det kan minska stressen för dig och därmed ge dig mer ork.
• En fysioterapeut kan ta fram ett träningsprogram för dig.
• En arbetsterapeut kan ge dig fler råd och strategier för att hantera fatigue i vardagen, på arbetet och på fritiden.

> Läs mer på cancerfonden.se. Sök på Fatigue.
> Läs mer på eftercancern.se. Se Symtom – Fatigue
> Se en film om Trötthet vid cancersjukdom

Film: Fysisk aktivitet vid cancer

 

 

Näring och energi från mat och dryck hjälper din kropp att orka med behandlingar, förbättrar sårläkning, bidrar till snabbare återhämtning och motverkar förlust av muskelmassa.

Om du går ner i vikt betyder det att du får i dig för lite energi. Ju tidigare du märker att du går ner i vikt, desto lättare är det att motverka det. Du kan behöva äta annorlunda för att inte gå ner för mycket i vikt. Om du skulle äta lite mindre nyttigt under en kortare period, har det ingen betydelse för hälsan under resten av livet.

Berätta om du går ner i vikt eller får en vit beläggning i munnen

Berätta för din kontaktsjuksköterska eller läkare om du går ner i vikt eller om du får i dig för lite mat och vätska. Du kan få råd av en dietist som även kan skriva ut kosttillägg.

Berätta även om du får en vit beläggning på tungan eller i gommen. Det kan vara munsvamp som kan påverka aptiten. Det behöver ofta behandlas med receptbelagda läkemedel.

Råd vid dålig aptit och ändrad smak

• Ät små mål ofta. Du kan behöva äta 6–8 gånger per dag. Försök att äta något litet även om du inte känner dig hungrig. Det ökar aptiten.
• Ät det du tycker om. Prova att tillsätta kryddor och smakförhöjare, till exempel sky, soja eller sylt. Om du föredrar mat som inte smakar så mycket, välj mild mat som potatis, pasta eller gröt.
• Se till att du får i dig tillräckligt med vätska, särskilt om du mår illa och kräks. Drick ofta och lite per gång. Prova att suga på isbitar. Drick klara drycker som vatten, te eller buljong.
• Var ute i friska luften och rör på dig för att öka aptiten.
• Försök att göra det trivsamt när du ska äta. Du kan till exempel duka fint.

Om du har besvär med dålig aptit kan du prova följande:

• Ät kall mat, eller låt maten svalna innan du äter.
• Ät mjuk mat som är lätt att tugga.
• Ta färdiglagad mat om du besväras av os.
• Ät kokt eller ugnsbakad mat i stället för stekt mat.

Om du har besvär med dålig smak i munnen kan du prova följande:

• Borsta tänderna innan du äter.
• Sug på sockerfria tabletter (men tänk på att sötningsmedel kan ge diarré).
• Drick mer vatten till måltiderna.

Tips på hur du kan få i dig mer energi och protein

• Välj livsmedel med hög fetthalt eller tillsätt extra fett i maten, till exempel olja, grädde eller kokosmjölk.
• Ät något proteinrikt varje måltid, som fisk, kött, ägg, ost, kvarg, quorn, sojaprodukter, bönor eller linser.
• Lägg gärna till en förrätt eller efterrätt till din måltid.
• Drick drycker som innehåller energi, till exempel fruktsoppa eller smoothies, både till och mellan måltiderna.
• Ät gärna energirika mellanmål, till exempel ägg eller smörgås med ost, nötsmör, avokado eller makrill. Ät gärna snacks som nötter, oliver och grönsaker med dip-såser.

Det kan finnas flera orsaker till viktuppgång under cancerbehandling. Till exempel påverkar hormonbehandling och kortison ämnesomsättningen så att du lättare går upp i vikt. Trötthet kan också göra att du inte orkar röra på dig som vanligt. Kostråden kan därför behöva anpassas till dina förutsättningar.

Berätta om du går upp i vikt

Väg dig gärna en gång i veckan. Berätta för din kontaktsjuksköterska eller läkare om du går upp i vikt. Om du plötsligt går upp i vikt behöver orsaken utredas och behandlas. Det kan till exempel vara så att vätska samlas i kroppen.

Du ska aldrig försöka gå ner i vikt snabbt under behandlingen eller den närmsta tiden efter. Det gör att du förlorar viktiga reserver för att orka med behandlingen.

Om du går upp i vikt kan du få råd av en dietist eller annat stöd utifrån dina behov och förutsättningar.

Råd om du går upp i vikt

• Följ Livsmedelsverkets råd om hälsosamma matvanor.
• Se över hur stora portioner du äter, och hur och när du äter. Var extra försiktig med snacks och sötade drycker med mycket energi.
• Välj vatten när du är törstig och till maten.
• Ät minst 500 gram grönsaker, frukt eller bär per dag. Det innehåller mycket vitaminer, mineraler och fibrer, men lite energi. Välj gärna grönsaker som rotfrukter, vitkål, blomkål, broccoli, bönor och lök.
• Om du vill äta något mellan måltiderna, välj frukt, 2–3 gånger per dag.
• Försök att följa råden om fysisk aktivitet.

> Läs mer på Livsmedelsverket.se. Sök på Kostråd för vuxna

Orsaker till klimakteriebesvär i samband med cancerbehandling

När du behandlas för cancer kan du få besvär med bland annat värmevallningar, svettningar och stela leder. Symtomen liknar dem vid klimakteriet och kan leda till sömnbesvär, trötthet och nedstämdhet. Besvären kan orsakas av flera typer av cancerbehandlingar:

• Hormonell behandlingpåverkar nivåerna av könshormoner i kroppen hos både män och kvinnor.
• Vissa cytostatika kan ha liknande biverkningar som hormonell behandling. Cytostatika kan också leda till för tidigt klimakterium hos kvinnor genom att äggreserven minskar.
• Om du har opererat bort äggstockarna upphör kroppens egen produktion av östrogen och du hamnar i ett konstgjort klimakterium.
• Om du har opererat bort en eller båda testiklarna kan du få testosteronbrist som kan ge liknande symtom.
• Om du har opererat bort eller har en skada på hypofysen påverkas flera hormoner.

I vissa fall är det möjligt eller till och med nödvändigt att ersätta hormonbristen med syntetiska hormoner, men om cancern är hormonkänslig är detta inte lämpligt.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du undrar vad som gäller för dig, vilka biverkningar du kan förvänta dig och vilken behandling som går att få mot klimakteriebesvären.

Råd vid klimakteriebesvär

• Rör på dig. Fysisk aktivitet kan minska värmevallningar och svettningar, göra stela leder mjukare och är positivt för humöret och sömnen. Det minskar också risken för benskörhet och övervikt.
• Träna gärna mindfulness för att hantera känslor av stress och oro.
• Prova avslappningsövningar. Det kan hjälpa mot värmevallningar och svettningar, sömnsvårigheter, nedstämdhet och trötthet.
• Ibland kan akupunktur hjälpa mot värmevallningar, svettningar och ledbesvär. Din kontaktsjuksköterska kan hjälpa dig med remiss till en fysioterapeut som kan ge akupunktur.
• Nikotin och koffein kan förstärka klimakteriebesvär. Om du röker bör du därför sluta.

Om du har besvär med värmevallningar och svettningar:

• Ha svalt i sovrummet och anpassa sängkläderna efter hur varm du är. Många tycker att sidenlakan är behagliga.
• Klä dig i flera lager, till exempel med kofta eller sjal. Då kan du ta av dig om du plötsligt blir för varm.
• Undvik starka kryddor i maten.

Om du har besvär med stela och ömma fötter och händer:

• Testa att rulla eller krama en mjuk massageboll mot handflator och fotsulor. Det finns att köpa i till exempel sportaffärer.

Behandling med läkemedel

Om besvären inte minskar finns det läkemedel som kan hjälpa. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om vilka läkemedel som kan vara aktuella för dig.

> Läs mer på se. Sök på Klimakteriebesvär.

Datortomografi kallas också för DT, skiktröntgen eller CT, från engelskans computed tomography.

Om du har frågor, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

Du får ligga på en brits som åker in i en röntgenapparat.

Ofta används kontrastmedel som du dricker eller får direkt i blodet. Det ger ännu tydligare bilder.

Undersökningen går mycket snabbt. Själva bildtagningen tar inte mer än högst 15–20 sekunder.

För att bilderna ska bli skarpa är det viktigt att du ligger helt stilla under bildtagningen.

Hur mår jag efteråt?

Oftast mår du som vanligt efter undersökningen. Om du har druckit kontrastmedel kan du bli lite orolig i magen. Om du har fått kontrastmedel i blodet är det bra att dricka mycket under det första dygnet, för att få ut kontrastmedlet ur kroppen genom urinen.

Om du har fått lugnande eller läkemedel som påverkar ögonen, får du inte köra bil efteråt.

Om du får utslag eller andra tecken på allergisk reaktion, hör av dig till röntgenavdelningen eller ring telefonnummer 1177 för att få råd.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Datortomografi.

Om du har frågor eller känner dig orolig inför att ligga länge i apparaten, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Du får inte ha några metallföremål på dig när undersökningen görs.

Innan undersökningen görs får du svara på frågor om ifall du har opererats i hjärtat eller huvudet. Om du till exempel har en pacemaker inopererad får du särskild information om vad som gäller.

Så går det till

Du får ligga på en brits som åker in i en så kallad magnettunnel.

Ibland används kontrastmedel som du dricker eller får direkt i blodet. Det ger ännu tydligare bilder.

Undersökningen tar 20–45 minuter och du måste ligga helt stilla. Du kan hela tiden kommunicera med en sjuksköterska.

Det hörs ett ganska kraftigt knackande och surrande ljud när magnetkameran tar bilderna. Därför får du ha hörselskydd eller hörlurar på.

Hur mår jag efteråt?

Oftast mår du som vanligt efter undersökningen. Om du har druckit kontrastmedel kan du bli lite orolig i magen. Om du har fått kontrastmedel i blodet är det bra att dricka mycket under det första dygnet, för att få ut kontrastmedlet ur kroppen genom urinen.

Om du har fått lugnande eller läkemedel som påverkar ögonen, får du inte köra bil efteråt.

Om du får utslag eller andra tecken på allergisk reaktion, hör av dig till röntgenavdelningen eller ring telefonnummer 1177 för att få råd.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Undersökning med magnetkamera.

PET är en förkortning av positronemissionstomografi. PET-kameraundersökning görs oftast tillsammans med datortomografi och kallas då PET-DT eller PET-CT.

Om du har frågor, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

Innan undersökningen får du en biologisk substans, exempelvis glukos, direkt i blodet. Substansen är bunden till ett radioaktivt ämne som gör att cancerceller och inflammatoriska celler syns tydligare på bilderna. Det radioaktiva ämnet ger en dos som motsvarar några års bakgrundsstrålning från naturliga källor som luft och mark.

Under undersökningen får du ligga på en brits som åker in i en kamera. Kameran har formen av en stor ring. Ringen är öppen på bägge sidorna.

Bildtagningen tar cirka 20–30 minuter. Det är viktigt att du ligger stilla så att bilderna blir skarpa. Du kan hela tiden kommunicera med en sjuksköterska.

Totalt tar undersökningen cirka 2 timmar eftersom du behöver vila både före och efter bildtagningen.

Hur mår jag efteråt?

Du mår som vanligt efter undersökningen. Det är bra att dricka mycket under det första dygnet, eftersom det radioaktiva ämnet lämnar kroppen genom urinen.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Undersökning med PET-kamera.

Om du har frågor, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

Inför undersökningen får du ett radioaktivt läkemedel direkt i blodet. Läkemedlet ger en dos som motsvarar några års bakgrundsstrålning från naturliga källor som luft och mark.

Det behöver gå 2–4 timmar från att du får läkemedlet i blodet till dess att bilderna tas. Då hinner läkemedlet spridas till hela skelettet. Under tiden ska du dricka ungefär en halv liter.

Bilderna tas sedan med en gammakamera som visar hur läkemedlet har fördelats i kroppen.

Bildtagningen tar 30–60 minuter.

Skelettskintigrafin kombineras ofta med en datortomografi.

Hur mår jag efteråt?

Du mår som vanligt efter undersökningen.

Det är bra att dricka mycket under det första dygnet, eftersom det radioaktiva ämnet lämnar kroppen genom urinen.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

Om du har frågor, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

Ultraljud görs med hjälp av en givare som skickar in svaga ljudvågor i kroppen. Ljudvågorna reflekteras tillbaka och omvandlas till rörliga bilder som kan sparas. Under undersökningen kan läkaren ta prover av vävnader, om det behövs.

En ultraljudsundersökning kan göras utanpå eller inuti kroppen, beroende på vilken del av kroppen som ska undersökas.

Ultraljud utanpå kroppen

Du får gel på huden ovanför det område som ska undersökas. Gelen gör att bilden blir skarpare. Gelen torkas bort direkt efter undersökningen.

Ultraljud inuti kroppen

Man använder givare som är utformade på olika sätt beroende på vad som ska undersökas. Undersökningar av matstrupen görs genom munnen, av prostatan genom ändtarmen och av livmodern eller äggstockarna genom slidan.

En del upplever det som obehagligt, men det brukar inte göra ont. Om det behövs kan du få lugnande eller smärtstillande läkemedel.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Undersökning med ultraljud

Cellprov

Cellprov tar man för att analysera cellernas uppbyggnad och innehåll. Det tas med hjälp av en nål, plastspatel eller borste beroende på vilka celler som ska undersökas. Provtagningen tar ett par minuter. Ibland kan man få lokalbedövning innan. Provet analyseras därefter i mikroskop.

Vävnadsprov – biopsi

Vävnadsprov, även kallat biopsi, innebär att man tar en bit av en vävnad för att analysera den. Större bitar kan tas i samband med en operation, och för mindre prov används ofta nål- eller stansbiopsi. Ibland kan man få lokalbedövning inför provtagningen. Provet analyseras därefter i mikroskop.

När får jag provsvaret?

Du kommer överens med din läkare/sjuksköterska om hur du får svaret och du får även veta ungefär hur lång tid det kan ta innan svaret kommer.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Vävnadsprov och cellprov.

Uppföljningen syftar till att 

• tidigt upptäcka om sjukdomen kommer tillbaka
• följa upp dina behov av rehabilitering
• behandla eventuella biverkningar av cancerbehandlingen.

Uppföljningen görs via telefon, videosamtal, brev eller besök. Du kan få fylla i olika formulär och kallas till olika undersökningar och provtagningar.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har frågor eller besväras av biverkningar under uppföljningen.

Rekommenderad egenvård vid lichen sclerosus

Om du tidigare är diagnostiserad med lichen sclerosus är det viktigt att du följer din rekommenderade egenvårdsbehandling för att minska risken för återfall av vulvacancer.