Vulvacancer/SE

I Min vårdplan får du information om din sjukdom, behandling och rehabilitering och dina rättigheter. Du får också individuellt anpassade råd om egenvård, alltså vad du kan göra själv för att må bättre och sådant som sjukvården överlåter åt dig att göra. Råden du får i Min vårdplan ska vara kopplade till den planering du och vårdpersonalen gör tillsammans, så att du själv kan medverka på bästa sätt i din rehabilitering. Det ska vara tydligt för dig vilken planering som gäller.

Min vårdplan ska bidra till att du

• känner dig trygg, informerad och delaktig
• har inflytande över det som är viktigt för dig
• förstår vad som händer i din vård och behandling
• vet hur du kan stärka din hälsa före, under, mellan och efter behandlingsperioderna.

Du och kontaktsjuksköterskan, eller annan vårdpersonal, uppdaterar Min vårdplan tillsammans när vården och behandlingen ändras på ett sätt som har betydelse för dig.

Vad innehåller Min vårdplan?

Innehållet i Min vårdplan anpassas efter dina behov och önskemål. Det betyder att alla patienter har olika Min vårdplan. Du kan också bidra själv genom att skatta hur du mår, kommunicera med vårdpersonalen och vara delaktig i planeringen. Viss information är dock alltid med, eftersom den gäller alla som behandlas för din typ av cancer.

Informationen i Min vårdplan går att läsa som en bok från början till slut. Men den är mer tänkt som ett uppslagsverk som du kan komma tillbaka till när planeringen eller förutsättningarna ändras, eller när du vill läsa på om någon del.

Vem tar fram Min vårdplan?

Min vårdplan tas fram av Regionala cancercentrum i samverkan, RCC. Innehållet kvalitetsgranskas och uppdateras regelbundet.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller annan vårdpersonal om du undrar över något i Min vårdplan.

Så kan du förbereda dig

Inför ditt besök kan du förbereda dig genom att skriva ner vad du vill berätta och fråga om. Du kan få fylla i ett formulär med frågor om hur du mår inför ditt besök.

Tänk igenom detta före besöket:

• Vilka är dina förväntningar på besöket?
• Är det något särskilt som besvärar dig?
• Vad är viktigt för dig just nu?
• Vilka frågor vill du ha svar på?

Du har rätt att förstå

När du besöker vården är det viktigt att du förstår vad som sägs och vad det innebär. Du har rätt att få information som är anpassad till dig. Du kan till exempel få hjälp av en tolk om du har nedsatt syn eller hörsel, eller om du har svårt att tala eller förstå svenska. Kontakta mottagningen före besöket och säg att du behöver en tolk. Om du har svårt att förstå information på grund av en funktionsnedsättning kan du ibland få hjälp av en arbetsterapeut.

Ha gärna med dig en närstående, som kan vara ett stöd och hjälpa till att komma ihåg vad som sägs. Det är alltid du som bestämmer om dina närstående ska få ta del av informationen. Personalen kommer att fråga vem de får lämna uppgifter till. Avsluta gärna mötet med att repetera vad du har uppfattat och stäm av att du har förstått rätt.

Om du har svårt att förstå informationen i Min vårdplan eller på andra webbsidor kan du använda ett verktyg i webbläsaren för att översätta det du ser på skärmen till ditt språk. Fråga vårdpersonalen hur du kan göra.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Tolkning till mitt språk eller Tolktjänster för dig som har en funktionsnedsättning.

Du kan erbjudas ett digitalt vårdmöte

Vissa mottagningar erbjuder digitala vårdmöten. Då kopplar du upp dig via telefon, surfplatta eller dator till ett videosamtal med vården. Ett digitalt vårdmöte fungerar som ett vanligt besök, men du behöver inte åka till sjukhuset för att träffa till exempel din kontaktsjuksköterska, läkare eller fysioterapeut.

Du kan behöva gå igenom undersökningar och provtagningar i anslutning till digitala vårdmöten. I så fall får du veta hur du ska göra.

Du har rätt att vara delaktig

Du har rätt att vara delaktig i din vård och få information om

• ditt hälsotillstånd
• vilka alternativ du har för undersökningar, vård och behandlingar
• vilka för- och nackdelar som finns med olika undersökningar och behandlingar
• när och hur du ska få svar på dina undersökningar och provtagningar
• när och hur du kan förvänta dig att få vård och hjälp vid biverkningar och symtom
• vart du ska vända dig om du blir sämre
• vilken vård du kan behöva efter behandlingen och hur uppföljningen ser ut
• vad du kan göra själv eller med hjälp av en närstående eller personlig assistent.

Genom att vara delaktig ökar du möjligheten att påverka och få det stöd du behöver.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Tips inför ditt besök i vården och Videosamtal med vården.

Var källkritisk

Det forskas mycket om cancer. Kunskapen om olika typer av cancer ökar därför snabbt, liksom tillgången på nya effektiva behandlingar. Men det krävs mycket kunskap för att tolka forskningsresultat. Därför återges slutsatserna från forskningen inte alltid helt korrekt i medierna. Ovetenskapliga och rent felaktiga uppgifter om cancer och cancerbehandlingar kan också få stor spridning i till exempel sociala medier. Det är därför viktigt att du tar ställning till om källan till informationen verkar trovärdig och pålitlig. Utvecklingen går också så snabbt att det är viktigt att ta reda på när informationen eller forskningen de hänvisar till publicerades.

Vilka informationskällor finns?

Vården i Sverige utgår från vårdprogram och nationella riktlinjer där aktuell och bästa tillgängliga kunskap finns samlad. Det du läser i Min vårdplan stämmer överens med vad som står i de nationella vårdprogrammen för cancersjukdomar och ska spegla den vård som ges vid svenska sjukhus. Dessutom är innehållet utvalt så att du bara får den information som är aktuell för dig.

Min vårdplan innehåller även länkar till andra webbplatser med innehåll som är kontrollerat och faktagranskat, till exempel 1177 och Livsmedelsverket.

Ibland vill du kanske läsa mer om sjukdomen. En del läser då direkt i vårdprogrammen eller i nationella kvalitetsregister. Det är viktigt att tänka på att informationen som står där är avsedd för vårdpersonal och beskriver hur det ser ut på gruppnivå. Information från register kan också behöva tolkas i ett sammanhang, till exempel när data samlades in.

Patientföreningarna kan vara en bra källa till information. Ibland kan man via deras webbplatser ställa frågor till en expert eller en chattbot, eller prata med andra som har samma sjukdom som du. Tänk på att den som svarar på frågorna inte har all information om just dig och din sjukdom och sällan kan ge exakta svar om din situation.

Fråga vårdpersonalen om du är osäker

Fråga gärna vårdpersonalen om du känner dig osäker på något du har läst om cancer, till exempel på internet.

Du och dina närstående kan även kontakta Cancerlinjen eller Cancerrådgivningen, där erfaren vårdpersonal svarar på allmänna frågor om cancer.

Cancerlinjen, Cancerfonden

> Webbplats: cancerfonden.se. Sök på Cancerlinjen.
> Telefon: 010-199 10 10

Cancerrådgivningen

> Webbplats med chatt: cancercentrum.se. Sök på Cancerrådgivningen.
> Telefon: 08-123 138 00

När du är inloggad på 1177 har du tillgång till tjänster som kompletterar informationen i Min vårdplan. Du kan till exempel

• se dina bokade tider, på de mottagningar som använder denna tjänst och som du eller vården lägger till under rubriken Mottagningar
• hantera dina läkarintyg och läkarutlåtanden 
• se och förnya dina recept om mottagningen är ansluten
• se hur långt du har kvar till frikort genom högkostnadsskyddet för läkemedel
• läsa delar av din journal.

Du väljer vilket innehåll du vill se

Du kommer aldrig direkt in i något av dessa system när du loggar in på 1177. Innehållet ligger dolt under olika ikoner eller flikar och du väljer aktivt vad du vill se.

Det varierar mellan olika regioner hur mycket och vilken information man kan se inloggad på 1177. Fråga vårdpersonalen om du undrar vilka tjänster som erbjuds. Vissa regioner använder andra appar och system som kan vara kopplade till 1177 eller användas fristående.

Viktigt att veta när du läser din journal

När du söker och får vård dokumenteras det i en journal. Syftet är att vårdpersonalen ska få tillräckligt med information om dig och din vård, så att vården blir så bra och säker som möjligt. Journalen är ett arbetsredskap för vårdpersonalen och kan därför vara svår att förstå.

När du öppnar Journalen i 1177 kan du välja att se även det nyaste innehållet som kanske inte har hunnit vidimeras, alltså kontrolleras, av den ansvariga vårdpersonalen. Den kan också innehålla ny information som du ännu inte har hunnit få höra av vårdpersonalen.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har frågor eller tankar om något du har läst i din journal.   

Som vårdnadshavare kan du vara ombud och läsa barnets journal tills barnet har fyllt 13 år. Därefter kan du få förlängd tillgång i samråd med vården. Ungdomar kan själva läsa sin journal från 16 års ålder.

> Läs mer på 1177.se. Sök på När du loggar in på 1177
> Läs mer på 1177.se. Sök på Så gör du för att boka, omboka eller avboka en tid och Läs din journal på 1177.

Allmänläkaren är specialist i allmänmedicin och arbetar på vårdcentralen. När du inte behöver specialiserad cancervård ska du få en remiss till din läkare på vårdcentralen. Allmänläkaren har det medicinska huvudansvaret för allt som inte rör cancersjukdomen eller annan specialiserad vård. Allmänläkaren kallas även distriktsläkare eller husläkare.

Arbetsterapeuten kan stödja dig i att hitta nya sätt att göra saker i vardagen som du tycker är svåra. Det kan till exempel handla om anpassningar hemma, hjälpmedel för att underlätta eller strategier för att fördela din energi under dygnet.

AT-läkaren är en grundutbildad läkare som arbetar under handledning för att få sin läkarlegitimation.

Barnmorskan är specialiserad på sexuell och reproduktiv hälsa. Arbetar på gynmottagning eller gyn-avdelning.

BT-läkaren är en legitimerad läkare som är i början av sin specialistutbildning.

Cytodiagnostikern undersöker cellprover.

Dietisten är specialiserad på att ge råd och stöd om mat och näring. Dietisten kan även skriva ut kosttillägg när den vanliga maten inte räcker till.

Distriktssköterskan är en specialistsjuksköterska som du träffar på vårdcentralen, hälsocentralen eller hemma. Du kan få hjälp med bland annat sprutor, omläggning och provtagning. Distriktssköterskan kan även stödja dig att leva hälsosamt under och efter behandlingen.

Fysioterapeuten, även kallad sjukgymnasten, ger råd och stöd om fysisk aktivitet, balans, smärta och andningsbesvär. Fysioterapeuten kan också skapa träningsprogram som är anpassade till dig. Fysioterapeuter kan ha olika specialiteter, till exempel bäckenbottenbesvär. Vissa är även lymfterapeuter.

Gynekologen är en läkare som är specialiserad på sjukdomar i kvinnans könsorgan. 

Gynonkologen är en läkare som är specialiserad på medicinsk behandling och strålbehandling av cancer i kvinnans könsorgan. 

Gynekologiska tumörkirurgen är en läkare som är specialiserad på kirurgi av cancer i kvinnans könsorgan. 

Kirurgen är en läkare som är specialiserad på operation och ansvarar för vården före och efter en operation. 

Klinisk apotekare eller klinisk farmaceut ger råd om ordinationer och hantering av läkemedel.

Kontaktsjuksköterskan har specialistkunskaper om cancervård. Hen stöttar dig och dina närstående med information, råd och samtal om din diagnos, behandling, rehabilitering och uppföljning. Du och din kontaktsjuksköterska går tillsammans igenom planeringen av din vård. Kontaktsjuksköterskan förmedlar kontakt med andra yrkesgrupper inom vården när det behövs, informerar om nästa steg och ansvarar för att lämna över information till andra vårdgivare du träffar, till exempel andra sjukhus, vårdcentraler eller hemtjänsten.

Du kan ha fler än en kontaktsjuksköterska om du får flera behandlingar för din sjukdom. Du kan även ha kontakt med behandlingsansvarig sjuksköterska, behandlingssjuksköterska och omvårdnadsansvarig sjuksköterska.

Kuratorn ger samtalsstöd och kan hjälpa dig och dina närstående att hantera situationen känslomässigt. Kuratorn kan även vägleda dig vidare om du behöver hjälp med ekonomin eller behöver komma i kontakt med myndigheter.

Lymfterapeuten ger råd om och behandlar lymfödem.

Läkaren är ytterst ansvarig för att planera utredningen, ställa diagnos och behandla sjukdomen och ska informera dig om varje steg. Läkaren kallas ibland för fast vårdkontakt eller PAL, patientansvarig läkare.

Narkosläkaren, även kallad anestesiologen, är specialiserad på att söva och övervaka dig under och efter en operation eller undersökning i narkos.

Onkologen är en läkare som är specialiserad på cancersjukdomar och arbetar med medicinsk behandling och strålbehandling.

Patologen undersöker både vävnadsprover och cellprover. 

Psykologen och psykoterapeuten kan ge samtalsstöd och hjälper dig och dina närstående att hantera situationen känslomässigt.

Rehabiliteringskoordinatorn ger stöd för att du ska kunna börja arbeta eller studera efter sjukdom och behandling.

Röntgenläkaren eller radiologen är specialiserad på att tolka röntgenbilder.

Sexologen eller sexualrådgivaren kan ge samtalsstöd och råd om sex och samlevnad och stödja sexuell rehabilitering.

Sjuksköterskan har specialistkompetens inom omvårdnad och arbetar med att förbättra, återställa och bevara god hälsa.

Specialistsjuksköterskan är en sjuksköterska med specialistkompetens inom ett område, till exempel onkologi eller kirurgi.

ST-läkaren gör sin specialisttjänstgöring, till exempel inom onkologi eller kirurgi.

Stomiterapeuten- är en sjuksköterska specialiserad inom stomivård som kan ge dig information och praktiskt stöd i att hantera en stomi.

Undersköterskan och vårdbiträdet ansvarar för praktisk omvårdnad, till exempel personlig hygien.

Uroterapeuten utreder och behandlar personer med urinläckage, urinträngningar, smärta i underlivet, svårigheter att tömma urinblåsan eller svag bäckenbotten. 

> Läs mer på 1177.se. Sök på Kontaktsjuksköterskan – ditt stöd i vården vid cancer.

> Se filmen Kontaktsjuksköterskan - din fasta punkt i cancerrehabiliteringen, Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Ord	Förklaring
Abrasio	Skrapning av livmodern eller livmoderhalsen för att ta vävnadsprover.
Adjuvant behandling	Tilläggsbehandling, till exempel cytostatika efter operation.
Agraff	Klämma av metall för att stänga ett operationssår.
Analgetika	Läkemedel mot smärta.
Anamnes	Sjukdomshistoria.
Anestesi	Att inte känna. Ofta i betydelsen narkos, sövning.
Antiemetika	Läkemedel mot illamående.
Antikroppsbehandling	En form av immunterapi, där antikropparna är riktade mot specifika molekyler på celler för att blockera cancercellers tillväxt.
Ascites	Vätska fritt i buken.
Atypi	Avvikelse från det normala. Kan ha både godartade och elakartade orsaker.
Antikoagulantia	Läkemedel som behandlar eller förebygger blodproppar
Baseline	Utgångsvärde.
Benign	Godartad, alltså inte cancer.
Bilateral	På båda sidorna, tvåsidig.
Biopsi	Prov från organ eller vävnad som undersöks i mikroskop av en läkare som kallas patolog.
Bladderscan	Mätning av resturin (urin som är kvar i blåsan efter att du kissat) med ultraljud.
Brachyterapi, inre strålbehandling	Metod där strålbehandling ges inuti eller nära tumören.
BRCA	Mutationer i dessa gener ger högre risk att utveckla äggstock- och bröstcancer.
Brytpunktssamtal	Samtal mellan patient, närstående och läkare när man övergår från botande och bromsande vård till palliativ vård i livets slutskede.
Cancer in situ	Första stadiet av cancer. Cellerna är nu så förändrade att  de har blivit cancer. De växer fortfarande på ett avgränsat ställe, ”in situ” = på plats. Cancern växer i den celltyp och det organ där den uppstod, utan att växa in i andra vävnader eller organ.
Central venkateter, CVK	Tunn slang i ett av kroppens större blodkärl på halsen eller under nyckelbenet. Används bland annat för att kunna ge läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller ta blodprover.
Cervix uteri	Livmoderhals.
Corpus uteri	Livmoderkropp.
Cysta	Vätskefylld blåsa. De flesta cystor som uppstår på äggstockarna försvinner av sig själva, men en del kräver behandling.
Cystoskopi	Undersökning av urinblåsa och urinrör med ett instrument.
Cytologi	Analys av celler.
Cytostatika, cellgifter eller kemoterapi	En grupp läkemedel som dödar cancerceller eller gör så att de slutar växa.
Datortomografi, skiktröntgen, DT eller CT	Röntgenundersökning som skapar mycket detaljerade bilder av kroppens organ.
Differentieringsgrad	Anger hur mycket en tumör skiljer sig från den friska vävnaden. En låg differentieringsgrad betyder att tumören skiljer sig mycket från den friska vävnaden, medan en hög betyder att den skiljer sig lite.
Dränage	Tunn slang som leder bort vätska från till exempel ett operationsområde.
dVIN	Förstadier till vulvacancer som vanligen har sitt ursprung i en hud- eller slemhinnesjukdom som inte är relaterad till HPV, såsom lichen sclerosus.
Dysplasi	Cellerna ökar i antal och börjar förändra sitt utseende och tappa sin ursprungliga funktion. Ett förstadium till cancer.
Egenvård	Sådant du kan göra själv eller med hjälp av en närstående eller personlig assistent. Det kan vara saker du själv kan göra för att må så bra som möjligt, till exempel pröva avslappningsövningar mot sömnbesvär. Det kan också vara uppgifter som sjukvården överlåter åt dig, till exempel ta blodförtunnande sprutor.
ERAS	Enhanced recovery after surgery. Ett standardiserat program som används för att återhämtningen efter en operation ska bli så snabb och bra som möjligt.
Endoret	Tunn slang för att ta prov av livmoderslemhinnan. Kallas även pipelle.
Extern	Utanpå, yttre.
Fatigue	En särskild trötthet som du inte kan vila bort. Kan uppstå i samband med sjukdom och behandling.
Fertilitet	Förmågan att få biologiska barn.
FIGO	International Federation of Gynecology and Obstetrics, en förening som står bakom den internationella stadieindelningen för gynekologisk cancer.
Finnålspunktion	Provtagning då man med en tunn nål tar ut celler från till exempel en tumör för mikroskopisk undersökning.
Fistel	Onormal förbindelse mellan två inre organ eller mellan ett organ och kroppsytan
Fördröjd primärkirurgi	Operation efter att du har fått ett antal cytostatika-behandlingar.
Gray, Gy	Enhet för att mäta strålningsdos.
Hematom	Blåmärke.
Hematuri	Blod i urinen.
Hemoglobin, HB	Ett järnhaltigt protein i de röda blodkropparna som bland annat transporterar syre till kroppens organ.
Hereditet	Ärftlighet.
Histologi	Vävnadslära.
Hormonell behandling, endokrin behandling eller antihormonbehandling	Läkemedel som påverkar könshormonerna. Rekommenderas vid vissa typer av cancer, till exempel bröstcancer och prostatacancer.
HPV	Humant papillomvirus.
HSIL	Förstadier till cancer som är relaterade till HPV.
Hyperplasi	Cellerna ökar i antal men beter sig fortfarande som vanligt. Det kan vara ett förstadium till cancer, men behöver inte vara det.
Hysterektomi	Operation där man tar bort livmodern.
Hysteroskopi	Vaginal undersökning med kamera för att titta i livmodern.
Immunterapi	Läkemedel som aktiverar kroppens immunförsvar så att det angriper cancercellerna och gör så att de slutar växa.
Individuell patientöversikt, IPÖ	IPÖ är ett komplement till din journal som visar ditt sjukdomsförlopp och dina behandlingar på en tidslinje. Är under utveckling och finns i dag för vissa diagnoser i vissa verksamheter.
Intramuskulär	I en muskel. Till exempel ett läkemedel som ges i en muskel.
Intravenös	När till exempel läkemedel, näring eller annan vätska ges i ett blodkärl.
Invasiv cancer	Cancercellerna växer in i organ och annan vävnad som ligger runt omkring.
Isotopinjektion	Spruta med radioaktivt ämne som kan ges vid till exempel en skintigrafi eller operation för att kunna identifiera portvaktslymfkörtlarna.
Kirurgi	Operation.
Klimakteriet	Övergångsåldern.
Kolposkopi	Mikroskopisk undersökning av livmodertappen som enkelt görs vid en vanlig gynekologisk undersökning.
Komplementär och integrativ medicin, KIM	Ett samlingsnamn för många olika metoder som oftast inte används inom den vanliga hälso- och sjukvården.
Konisering	Ingrepp där man tar bort cellförändringar på livmodertappen.
Konkomitant behandling	När två eller fler behandlingar ges samtidigt.
Kortison	Ett läkemedel som minskar inflammation genom att minska bildningen av olika ämnen som är verksamma vid inflammation.
Kreatinin, krea	Blodprov som visar njurarnas funktion.
Kurativ	Botande behandling
Körtelutrymning	Operation där lymfkörtlar opereras bort
Lambå	Egen hud från en annan del av kroppen som täcker operationsområdet.
Laparocentes	Stick i buken för att tappa ur vätska.
Laparoskopi	Titthålsoperation.
Laparotomi	Operation via ett snitt i bukväggen.
Leukocyter, LPK	Vita blodkroppar.
Lichen sclerosus	Kronisk hudinflammation.
LSIL	HPV-relaterade förändringar som inte är förstadier till cancer
LVSI	Lymfovaskulär infiltration. Kärlinväxt
Lymfkörtlar	Körtlar anslutna till lymfbanor längs blodkärlen och som är en del av kroppens immunförsvar, kallas också lymfknutor.
Lymfödem	Lymfvätska som har samlats i en kroppsdel så att kroppsdelen svullnar.
Magnetkameraundersökning, MR	Undersökning som ger detaljerade bilder av kroppens organ. Utförs med hjälp av ett magnetfält och radiovågor.
Makroskopisk	Som går att se med blotta ögat.
Malign	Elakartad. Maligna tumörer är det som i dagligt tal kallas cancer.
Malignitetsgrad, tumörgrad	Anger hur aggressiv en cancer är.
Metastas, dottertumör	Tumör som har bildats efter spridning från den första tumören.
Metastaserande cancer	Cancercellerna har tagit sig ut i blodkärlen och lymfsystemet. På så sätt sprider de sig till andra delar av kroppen. Kallas även spridd cancer.
Menopaus	Äggstockarna slutar att producera hormoner, vilket så småningom leder till att du inte längre får mens.
Miktion	Urinering, att kissa.
Morbiditet	Sjukdomsfrekvens, beskriver antalet sjukdomsfall
Morbus Paget	Eksemliknande förändringar i underlivet. Kallas även Pagets sjukdom.
Multidisciplinär konferens, MDK	En konferens där olika professioner träffas, diskuterar och tar fram förslag på bästa behandling.
Myom	En godartad tumör av bindväv och muskelvävnad som sitter inne i livmoderväggen.
Målriktad behandling, målstyrd behandling	Läkemedelsbehandling riktad direkt mot cancercellerna. Man utnyttjar till exempel antikroppars funktion att identifiera och koppla till antigener på cancercellen, eller proteinkinashämmare som kan påverka processer som är unika för en viss sorts cancerceller.
Neoadjuvant behandling	Förberedande behandling som ges före annan behandling. Det kan till exempel vara cytostatikabehandling med målet att krympa tumören före en operation.
Non-steroidal anti-inflammatory drugs, NSAID	Läkemedel som används för att behandla bland annat smärta, inflammationer och feber. Kan innehålla verksamma ämnen som ibuprofen, naproxen, nabumeton och acetylsalicylsyra.
Ny medicinsk bedömning, second opinion	Sjukdomen bedöms av en annan specialist än den som har gjort den första bedömningen.
Närstående	Person som du anser dig ha en nära relation till.
Oment	Bukhinnenät, kallas också tarmkäx.
Opioider	Receptbelagt läkemedel som bland annat används för att behandla svår smärta. Vissa opioider kallades förr opiater.
Palliativ onkologisk behandling	Cancerbehandling som ges för att förlänga livet, bromsa sjukdomen, lindra symtom och besvär och öka livskvaliteten när sjukdomen inte går att bota.
Palliativ vård	Vård som ges för att lindra symtom och öka livskvaliteten vid livshotande sjukdom. Vården ska ta hänsyn till fysiska, psykiska, sociala och existentiella behov och erbjuda stöd till närstående.
Palpabel	Som går att känna med händer och fingrar.
Palpation i narkos, PIN	Gynekologisk undersökning där du är sövd.
Patologisk anatomisk diagnos, PAD	Sammanfattande iakttagelser utifrån en mikroskopisk undersökning av ett vävnadsprov.
Perifer neuropati	Känselbortfall och stickningar i händer och fötter. Kan göra att du får svårare att röra händer och fötter.
Perifer venkateter, PVK	En tunn slang som läggs in i ett ytligt blodkärl. Används bland annat för att kunna ge läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller ta blodprover.
Perifert inlagd central venkateter, PICC-line	En tunn slang som förs in i ett av kroppens större blodkärl genom ett mindre kärl på överarmen. Används bland annat för att kunna ge läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller ta blodprover.
Peritoneum	Bukhinnan.
Perkutan endoskopisk gastrostomi, PEG	En tunn slang som sitter genom huden på magen in i magsäcken. Används bland annat för att ge näring och läkemedel.
PET-kameraundersökning, PET-DT eller PET-CT	En undersökning som med ett radioaktivt ämne gör att cancerceller och inflammatoriska celler syns tydligare.
Pipelle	Tunn slang för att ta prov av livmoderslemhinnan. Kallas även endoret.
Polyp	Onormal tillväxt av slemhinna.
Portvaktskörtel	Den lymfkörtel som cancerceller från tumören sprider sig till först, om sjukdomen sprider sig till lymfkörtlarna.
Postoperativ	Efter operation.
Prehabilitering	Förebyggande insatser kring fysisk förmåga, näring, levnadsvanor och psykosocial situation.
Preoperativ	Före operation.
Primärtumör	Den ursprungliga tumören, där cancercellerna först uppstod.
Progesteron	Ett könshormon.
Progress	Att cancern har ökat, till exempel att tumören blir större, att det finns fler cancerceller i blodet eller att cancern sprider sig.
Prolaps	Framfall.
PX	Kirurgisk utskärning av vävnadsprov.
Radikal	Borttagen med god marginal.
Radiokemoterapi	Kombinationsbehandling med strålbehandling och cytostatika.
Recidiv	Återfall.
Regress	återgång eller tillbakagång av sjukdomen
Remission	Att cancern har minskat.
Rehabilitering	Insatser som ska förebygga och minska biverkningar av sjukdom och behandling. Insatserna ska ge dig och dina närstående stöd och förutsättningar att leva ett så bra liv som möjligt.
Robotassisterad total laparoskopisk hysterektomi, RTLH	Livmodern tas bort med titthålsteknik, där instrumenten styrs med hjälp av robot.
Salpingektomi	Äggledaren tas bort.
Salpingooforektomi, SOE	Äggledaren och äggstocken tas bort.
Sentinel node	Portvaktskörtel. Den lymfkörtel som cancerceller från tumören sprider sig till först vid spridning till lymfkörtlarna.
Stroma	Den stödjande vävnaden i ett organ.
Strålbehandling, radioterapi – yttre	Joniserande strålning som ges via en apparat som riktar strålning mot tumören.
Subkutan venport, SVP	Liten dosa med en slang som opereras in under huden under nyckelbenet, och som har förbindelse med ett av kroppens större blodkärl. Används för att kunna ge bland annat läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller ta blodprover. Kallas ibland port-a-cath.
Trombocyter, TPK	Blodplättar.
Tumör	En knöl som beror på att celler har börjat föröka sig. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna).
Tumör, nod, metastas, TNM	Ett internationellt klassificeringssystem som sammanfattar tumörers storlek och om de har spridit sig till lymfkörtlarna, eller andra organ.   T anger primärtumörens utbredning och storlek.  N anger om det finns cancerceller i lymfkörtlarna. M anger om det finns metastaser.
Ultraljud	Undersökning med ljudvågor som ger en bild av inre organ och vävnader.
Undersökning i narkos, UIN	Gynekologisk undersökning där du är sövd.
Unilateral	På ena sidan.
Uretra	Urinrör.
Uretär	Urinledare.
Urinretention	oförmåga att helt eller delvis tömma blåsan
Vulva	De yttre könsorganen, alltså de inre och yttre blygdläpparna, klitoris, urinrörsöppningen, slidöppningen och mellangården.
Vårdcentral, hälsocentral, husläkarmottagning eller distriktsläkarmottagning	Mottagning inom primärvården.
Vårdprogram	Nationella riktlinjer som anger hur patienter med en viss sjukdom ska vårdas på bästa sätt. Riktlinjerna bygger på forskning, kunskap och samsyn inom hälso- och sjukvården.
Vävnad	Celler med liknande utseende och samma egenskaper som tillsammans bygger upp kroppens olika delar.
Östrogen	Ett könshormon.

I IPÖ finns information om bland annat

• vårdkontakter, exempelvis besök och telefonsamtal
• undersökningar, exempelvis olika röntgenundersökningar
• behandlingar, exempelvis läkemedel, strålbehandling och operation
• analysresultat, exempelvis blodprover
• ifyllda enkäter, exempelvis svar på frågor om hur du mår.

Din läkare eller sjuksköterska kan skicka en kopia av din IPÖ till dig via 1177. Det du ser i 1177 uppdateras inte automatiskt när din IPÖ ändras. För att se nya uppgifter behöver du få en ny kopia.

Utredningen görs för att din läkare ska kunna ställa diagnos och rekommendera en behandling som passar dig. Den används också för att se vilka insatser du eller dina närstående behöver för att må så bra som möjligt under din behandling.

Vanliga undersökningar och provtagningar

Vid en utredning av vulvacancer är det vanligt att gå igenom några av följande undersökningar och provtagningar:

• Gynekologisk undersökning där gynekologen även känner på lymfkörtlar i ljumskarna och tar vävnadsprov från förändringarna i vulvan.
• Ultraljud – med hjälp av ljudvågor ses organ och vävnader i de områden som undersöks. I samband med ultraljud kan också vävnadsprov tas från till exempel förändringar i ljumskarna.
• Datortomografi, DT, även kallad skiktröntgen eller CT – en undersökning som skapar detaljerade bilder av kroppens organ.
• Magnetkameraundersökning, MR – en undersökning som ger detaljerade bilder av kroppens organ. Görs med hjälp av magnetfält och radiovågor.
• Blodprover.
• Vävnads- och cellprover – analyseras i mikroskop av en patolog för att upptäcka eventuella vävnads- och cellförändringar.
• PIN (palpation i narkos) eller UIN (undersökning i narkos) – gynekologisk undersökning där du är sövd.

Du kan behöva gå igenom fler undersökningar och provtagningar. Vilka som blir aktuella för dig beror på vilka symtom du har och resultatet av de undersökningar som har gjorts. Du kan bli kallad till undersökningar och besök med kort varsel. Det är därför viktigt att du meddelar vården dina aktuella kontaktuppgifter.

Utredningen följer ett standardiserat vårdförlopp

Utredningen av vulvacancer följer ett standardiserat vårdförlopp, SVF. Det innebär att alla som utreds för vulvacancer i Sverige bör utredas och bedömas så lika som möjligt och utan onödig väntan. Vårdförloppet talar om vilka undersökningar som ingår i utredningen och hur lång tid utredningen bör ta.

Ett standardiserat vårdförlopp startar om det finns ett eller flera symtom eller provsvar som klassas som välgrundad misstanke om en cancerdiagnos. Vårdförloppet avslutas när den första behandlingen startar, eller när cancer kan uteslutas.

Många som utreds enligt standardiserade vårdförlopp visar sig inte ha cancer, utan symtomen beror på något annat. Att utredas enligt ett standardiserat vårdförlopp är därför inte samma sak som att få en cancerdiagnos.

Specialister diskuterar resultatet vid en nationell konferens

När alla svar på dina undersökningar och provtagningar är klara, hålls en multidisciplinär konferens, MDK. Vulvacancer är en relativt ovanlig diagnos och det är bara fyra centra i Sverige som behandlar vulvacancer. För att du ska få rätt behandling var du än bor i Sverige hålls en nationell multidisciplinär konferens (nMDK) en gång per vecka där ditt fall diskuteras med de andra centren. Vid konferensen deltar flera olika specialister som gynekologisk tumörkirurg, röntgenläkare, gynonkolog, patolog och kontaktsjuksköterska. De bedömer tillsammans resultatet av din utredning och tar fram ett behandlingsförslag.

När får jag resultatet av utredningen?

När utredningen börjar ska du få veta ungefär när du får resultatet av utredningen och behandlingsförslaget från den nationella konferensen. Resultatet får du av din läkare vid ett besök eller över telefon. Du och läkaren diskuterar då gemensamt nästa steg.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Att få vård enligt ett vårdförlopp.

Cancersjukdomar har olika symtom och behandlas på olika sätt

Cancer uppstår på grund av en skada eller förändring i en eller flera celler. Cellen börjar sedan fungera allt mer annorlunda för varje celldelning och kan utvecklas till cancer. Cancer kan uppstå på olika ställen i kroppen och olika cancersjukdomar har olika symtom och behandlas på olika sätt. Chanserna att bli av med cancern varierar också mellan olika cancersjukdomar.   

Oftast går det inte att säga varför någon får cancer

Flera saker har betydelse för att cancer ska utvecklas. Många cancerformer är vanligare vid högre ålder. Det tar också olika lång tid för cancer att utvecklas. För det mesta är det omöjligt att säga varför en enskild person får cancer.

Cancer är vanligt

Mer än 60 000 svenskar får någon form av cancer varje år. Av dessa är cirka 40 procent under 65 år. I dag finns det runt 500 000 människor i Sverige som antingen har eller tidigare har haft cancer. Att fler och fler personer får en cancerdiagnos nu beror dels på att befolkningen blir äldre och dels på att sjukvården har blivit bättre på att hitta cancer.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Vad är cancer?

Vulvan består av de yttre och inre blygdläpparna, klitoris, urinrörsöppningen, slidöppningen och mellangården.

Vulvacancer är en ovanlig cancerform. Knappt 200 kvinnor per år i Sverige får sjukdomen, varav de flesta är över 70 år. Vulvacancer kan också vara malignt melanom i vulvan. Malignt Melanom är en form av hudcancer och utgör ca 6 % av all vulvacancer.

Det vanligaste är att cancern bara finns i vulvan. Den kan dock spridas till lymfkörtlar i ljumskarna och bäckenet, alltså nedre delen av magen. I sällsynta fall kan vulvacancer växa in i urinblåsan eller ändtarmsöppningen, men sällan till andra delar av kroppen.

På en nationell konferens kommer din läkare tillsammans med kollegor att diskutera vilken behandling som är bäst för dig.

 

Orsaker till vulvacancer

Bakomliggande orsaker till vulvacancer kan vara:

• kronisk hudinflammation, så kallad lichen sclerosus
• Morbus Paget, eksemliknande förändringar i underlivet
• infektion med humant papillomvirus, HPV

Riskfaktorer för vulvacancer kan vara:

• tidigare cellförändringar i livmoderhalsen
• tidigt klimakterium.
• rökning
• nedsatt immunförsvar
• övervikt

Rökning kan i högre grad kopplas till vulvacancer som orsakas av HPV-virus.

Symtom du kan ha

Vulvacancer kan ge ett eller flera av följande symtom:

• Det kan kännas som en hård knöl eller knuta i vulva.
• Det kan vara ett sår i vulva som inte läker.
• Det kan vara ett sår i vulva som blöder.
• Du kan ha långvarig klåda eller sveda i underlivet.
• Du kan känna en knöl i ljumsken.

Om det kliar eller svider i underlivet beror det oftast på något annat än cancer, till exempel svamp, eksem eller torrare slemhinnor. Men om det fortsätter utan att behandlingen av symtomen ger effekt är det viktigt att du söker läkare eller gynekolog för det.

Ärftlighet är ovanlig

En viss ärftlighet finns men är mycket ovanlig.

Prognosen är oftast god

Prognosen är god om sjukdomen upptäcks tidigt och inte har spridit sig. Vulvacancer är i många fall en lokalt återkommande sjukdom, men kan då oftast behandlas igen med god effekt.

Femårsöverlevnaden ligger kring 90 % vid icke-spridd sjukdom, men den minskar vid spridning till lymfkörtlar och närliggande organ. Stadium vid diagnos, tumörstorlek, marginal till frisk vävnad och invasionsdjup är faktorer som påverkar överlevnaden.

HPV kan orsaka cellförändringar

HPV kan infektera slemhinnan i livmoderhalsen, slidan, vulva, anus, svalget och på penis. De flesta får inga symtom, och kroppens immunförsvar kan själv göra sig av med viruset. I några enstaka fall kan kroppen inte läka ut infektionen själv. Då kan viruset orsaka skador i cellerna, så kallade cellförändringar. Cellförändringarna kan utvecklas till cancer. Detta tar ofta många år.

Spridning av HPV

HPV är världens vanligaste sexuellt överförda infektion. De flesta sexuellt aktiva kommer någon gång att infekteras av HPV. De flesta läker ut infektionen inom 1–2 år.

Du får en HPV-infektion genom att ha oral-, vaginal- eller analsex med en person som är infekterad. Risken för HPV-smitta ökar med ökat antal sexualpartner. Men även om du haft få eller en sexualpartner kan du ha smittats.

HPV-relaterad cancer kan utvecklas många år efter att du har haft sex med någon som smittade dig med viruset. Oftast vet du inte om att du har en HPV-infektion, vilket gör det svårt att veta när och av vem du blev infekterad eller vem du infekterat. HPV smittar inte genom till exempel kramar och pussar.

Behandling av HPV

I dag finns ingen behandling mot HPV, men de allra flesta läker själva ut infektionen och har inga symtom.

Vaccination

I dag erbjuds alla barn, flickor och pojkar, i årskurs 5 vaccin mot de allvarligaste typerna av HPV. Det pågår forskning om vaccination till andra åldersgrupper. Fråga gärna din läkare om vad som gäller dig. Vaccinet ger över 90 procents skydd mot de HPV-typer vaccinerna innehåller, om man inte har blivit smittad innan man blev vaccinerad. Vaccinerna läker inte en befintlig infektion eller cellförändring.

Partner

Om du fått reda på att din cancer är orsakad av HPV kan du undra hur det påverkar ditt sexliv. Det är sannolikt att även din eller dina sexpartner har eller har haft en HPV-infektion. Ni måste inte ändra ert sexliv. Risken att även din eller dina partner drabbas av HPV-relaterad cancer är mycket liten, eftersom de allra flesta läker ut en eventuell infektion själva. Risken att din eller dina partner ska få HPV-relaterad cancer ökar inte av att ha sex med dig. De kan kontakta sin vårdcentral om de är oroliga för något symtom.

> Läs mer på 1177.se. Sök på HPV och vaccination mot HPV.

Specialister ger förslag på en lämplig behandling

Efter utredningen tar vården fram ett behandlingsförslag baserat på riktlinjerna i det nationella vårdprogrammet för din diagnos. Vårdprogrammet innehåller rekommendationer för sjukvården om hur cancer ska behandlas enligt bästa medicinska kunskap.

Samma cancerdiagnos kan behandlas olika beroende på att sjukdomens egenskaper varierar. Behandlingsförslaget ska ta hänsyn till just din situation och dina förutsättningar, men ska inte påverkas av var i landet du får vård.

Tumörer är känsliga för olika typer av behandling

Tumörer har olika egenskaper som bland annat påverkar hur snabbt de växer och vilken typ av behandling de är känsliga för.

Annat som påverkar förslaget

Andra faktorer som kan påverka behandlingsförslaget är tumörens storlek och placering i vulvan, samt om cancercellerna har spridit sig till lymfkörtlar eller andra delar av kroppen. Hur du mår och om du har andra sjukdomar och läkemedel påverkar också. Vad du själv vill och behöver vägs också in.

Ditt fall diskuteras på en nationell konferens

Vulvacancer är en diagnos som är relativt ovanlig och det är bara fyra centra i Sverige som behandlar vulvacancer. För att du ska få rätt behandling hålls en konferens där ditt fall diskuteras med de andra centren. Där tas ett förslag för din behandling fram. Förslaget kommer sedan att diskuteras med dig.

Du kommer att få behandling på någon av orterna Stockholm, Göteborg, Lund eller Linköping. Du kan själv önska var du vill ha din behandling. Men väntetiden styr ofta vart du får din behandling. I vissa fall kan behandlingen ges på din hemort.

Ofta kombineras olika behandlingar

Vulvacancer kan behandlas med operation, strålbehandling eller läkemedel, till exempel cytostatika. Ibland kan du få en kombination av dessa behandlingar. Det vanligaste är operation där man tar bort tumören med marginal runt om. Ibland behöver också lymfkörtlar i ljumskarna tas bort. Strålbehandling, eventuellt i kombination med cytostatika, är också en behandling som används vid vulvacancer.

Du diskuterar förslaget med din läkare

Du diskuterar behandlingsförslaget tillsammans med din läkare, och ni kommer överens om vilken behandling du ska få och på vilken ort. Om du inte är nöjd med förslaget har du rätt till en ny medicinsk bedömning.

Du har alltid rätt att tacka nej till behandling. Närstående har inte rätt att bestämma.

Behandlingen kan ändras med tiden

Din behandling kan komma att ändras allteftersom den följs upp, och man ser hur sjukdomen svarar på behandlingen och hur du mår.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har frågor om dina möjligheter att få barn. Innan behandlingen börjar ska de berätta hur fertiliteten kan påverkas, och fungera som stöd om du behöver prata mer om detta. Fertilitetsbehandling vid vulvacancer är mycket ovanlligt

Fertilitet efter operation

En operation kan påverka fertiliteten beroende på vilket område som opereras och hur stor ärrbildningen blir. Om du är i fertil ålder väljs operationstekniker som försöker bevara fertiliteten så långt det är möjligt.

Fertilitet efter strålbehandling

Strålbehandling orsakar infertilitet om äggstockarna är inom området som strålas. Även livmodern kan påverkas. Muskelvävnaden kan bli mindre elastisk och de celler som bygger upp livmoderslemhinnan skadas. Detta gör att ett befruktat ägg inte får fäste

Fertilitet under och efter cytostatika  

Om du behandlas med cytostatika kan fertiliteten påverkas. Cytostatika kan göra att mensen upphör under behandlingen. Du kan få tillbaka mensen efter behandlingen, om du har kvar din livmoder. Äggstockarna är känsliga för vissa cytostatika. Yngre personer har ofta många ägg i sina äggstockar, vilket ökar chansen att fler ägg klarar sig oskadda. Om du är äldre ökar risken att du kommer in i klimakteriet av behandlingen.

Det är viktigt att du inte blir gravid under cytostatikabehandlingen. Cytostatika är skadligt för fostret under den första tredjedelen av graviditeten. Använd därför säkra preventivmedel. Ibland behövs dubbelt skydd, eftersom biverkningar som diarré eller direkt påverkan av cytostatikan kan göra att p-piller inte räcker som ensamt skydd.

Fertilitet under och efter cytostatikabehandling.

Cytostatikabehandling kan minska din produktion av könshormoner. Det kan leda till att menstruationen upphör. Du kan få liknande symtom som vid klimakteriet.

Det är svårt att säga i förväg om du kommer att bli infertil av behandlingen, men ju högre doser och ju äldre du är, desto större är risken. 

Det finns hjälp att få

Det går att frysa ner ägg, befruktade ägg och i vissa fall äggstocksvävnad, som senare kan användas till konstgjord befruktning. Detta kallas fertilitetsbevarande eller fertilitetsfrämjande åtgärder.

Regionerna har olika regler för vilken hjälp man kan få med konstgjord befruktning efter en cancerbehandling. Bland annat finns det åldersgränser och regler kring kostnader. Din läkare kan berätta vad som gäller i din region. Läkaren kan också skriva remiss till en reproduktionsmedicinsk mottagning om du behöver det. 

Att ha fått tillgång till fertilitetsbevarande åtgärder är ingen garanti för att kunna bli förälder. Men de flesta som vill få barn efter en cancerbehandling lyckas med det, ofta på naturlig väg.

Surrogatmoderskap är inte lagligt i Sverige. Det innebär även att du inte kan ta med dina egna ägg till ett land där det är lagligt, för att hitta en surrogatmamma. Om du har fryst in embryon tillsammans med en partner ”äger” ni embryot tillsammans, och du får inte sätta in embryot på egen hand.

Om du är eller blir infertil kan du få stöd för att hantera det känslomässigt. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare för att få hjälp.

Använd preventivmedel under och en tid efter behandlingen

Alla cancerläkemedel och även strålbehandling kan skada fostret i magen om du blir gravid. Risken för graviditet finns även om du får behandling som kan påverka fertiliteten. Använd därför preventivmedel så länge cancerbehandlingen pågår och en tid efteråt. Ibland behövs dubbelt skydd, eftersom biverkningar som diarré eller direkt påverkan av cancerläkemedel kan göra att p-piller inte räcker som ensamt skydd. Ibland är p-piller inte heller lämpligt. Kondom kan rekommenderas både som preventivmedel och för att skydda sköra slemhinnor.

Prata med din läkare om vilket preventivmedel som blir bäst för dig. Läkaren kan också svara på hur länge efter behandlingen du bör vänta med att försöka få barn.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Fertiliteten efter cancerbehandlingen.

Behandling med botande syfte kallas också kurativ behandling.

Behandlingen följs upp och kan behöva bytas

Behandlingen följer nationella riktlinjer. Den följs upp med regelbundna kontroller med till exempel datortomografi, blodprov eller läkarundersökningar. Utifrån kontrollerna planeras behandlingen vidare och du kan behöva byta behandling. Du får information av din läkare eller kontaktsjuksköterska vid besök eller via telefon eller brev.

Du kan få flera behandlingar

Du kan rekommenderas flera olika behandlingar. De kan pågå samtidigt eller efter varandra.

Du kan också få en behandling efter en annan, till exempel cytostatika efter en operation. Det kallas adjuvant behandling eller tilläggsbehandling. Adjuvant behandling kan också vara till exempel strålbehandling eller målriktad behandling.

Målet med behandlingen kan ändras

Målet med behandlingen kan ändras efter att den har startat. En behandling med botande syfte som inte har förväntad botande effekt kan ändras till att ha som mål att lindra symtom och bromsa sjukdomen.

Palliativ vård ges när sjukdomen inte längre går att bota. Vården består då av behandlingar och stöd för att du ska kunna ha ett så aktivt, meningsfullt och bra liv som möjligt. Alla delar av livet och tillvaron räknas.

Du kan få palliativ vård under lång tid och samtidigt som du får behandling som bromsar sjukdomen och förlänger livet. Ju tidigare palliativ vård sätts in, desto större chans att du får god livskvalitet trots svår sjukdom.

Vad är viktigt för mig?

Det är bra om du, gärna tillsammans med dina närstående, funderar över vad som är viktigt för dig och er och vilket stöd ni behöver.

Du bör erbjudas ett samtal om dina resurser, erfarenheter och behov utifrån att du ska ha det så bra som möjligt. Samtalet bör också handla om dina önskemål, prioriteringar och information om förväntat sjukdomsförlopp samt målet med din behandling.

Prata med din läkare och kontaktsjuksköterska, så att ni tillsammans kan planera vården så att du känner dig trygg och får det stöd du behöver.

Vilken hjälp kan jag få?

Här är några exempel på hjälp och stöd:

• Du kan få lindring eller förebyggande hjälp mot till exempel smärta, illamående och trötthet.
• Du kan få stöd att hantera känslor som oro eller ångest, eller hantera tankar om livet och döden.
• Du kan få vägledning så att du kan ordna tillvaron med ekonomin eller dina närstående.
• Du kan få hjälpmedel som kan underlätta vardagen.
• I samråd med vårdpersonalen får du fylla i och regelbundet uppdatera vårdplanen för omvårdnad, medicinska behov och rehabiliteringsbehov.
• Du får veta var du och dina närstående kan vända er för rätt kompetens.

Var kan jag få palliativ vård?

Var du kan få den palliativa vården beror på hur du mår, vad du vill och vad som är möjligt. Dina behov kan också förändras när sjukdomen utvecklas. Ibland kan du behöva få hjälp av flera olika vårdenheter. Du kan till exempel vårdas växelvis på en palliativ avdelning och hemma.

Du och dina närstående kommer regelbundet att prata med vårdteamet om hur behoven ser ut och hur den palliativa vården fungerar för dig.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Palliativ vård - att förlänga livet eller lindra symtom och Planerad vård hemma.

Cancerbehandling med bromsande och lindrande effekt

När det inte går att bli av med sjukdomen kan du få cancerbehandling med syfte att bromsa sjukdomen, förlänga livet och ge dig en så god livskvalitet som möjligt. Bromsande och symtomlindrande behandling har ofta god effekt på hur du mår och på sjukdomens utveckling och kan pågå så länge som den har önskad effekt. Om en bromsande behandling inte har önskad effekt kan man i många fall byta till en annan.

Med tiden kan effekten bli sämre

Med tiden är det vanligt att cancersjukdomen påverkar dig allt mer. Samtidigt kan cancerbehandlingen med tiden få sämre effekt och i stället ge fler och mer påtagliga biverkningar. Det kan nå en punkt där du inte längre har nytta av den. Tillsammans med din läkare behöver du då överväga om det är lämpligt att avbryta behandlingen.

I sådana situationer kommer du fortfarande att få palliativ vård, som syftar till att förebygga och lindra symtom som sjukdomen orsakar. Målet är att ge dig den bästa möjliga livskvaliteten och hjälpa dig att hantera sjukdomens påverkan på bästa sätt.

Vid palliativ vård i livets slutskede bedöms du ha kort tid kvar att leva, dagar eller veckor.

Det här kan vara tecken på att döden närmar sig:

• Du kan vara mer sängliggande.
• Du kan ha svårt att svälja.
• Du kan bara dricka små mängder vätska.
• Du kan ha sämre cirkulation och andning.
• Du kan ha sänkt medvetande eller vara förvirrad i perioder.

Vårdpersonalen tar hänsyn till vad du vill och behöver

Din läkare samtalar med dig och dina närstående om situationen. Ibland är även en sjuksköterska eller undersköterska med under samtalet. Även vårdteamet runt dig informeras om att du är döende.

Vårdpersonalen ska ta hänsyn till dina önskemål om vården i livets slut, och respektera dina andliga och existentiella behov.

Du ska få de läkemedel du behöver för att lindra besvärliga symtom.

Vårdpersonalen kommer att ta reda på hur du mår med jämna mellanrum. Om du inte kan berätta själv tittar man efter vissa tecken, till exempel ditt ansiktsuttryck, hur du andas och hur ditt hjärta slår. Vårdpersonalen kommer också att prata med dina närstående om hur du mår. 

Om du har särskilda behov kontaktar vårdteamet personal med rätt kompetens. Det kan vara till exempel ett smärtteam, en andlig företrädare eller en annan enhet på sjukhuset.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Vård i slutet av livet.
> Dina närstående kan läsa mer på narstaende.se.

Det finns ett nationellt vårdprogram som anger hur man bäst behandlar vulvacancer. Beskrivningen nedan ger en översikt över olika behandlingsalternativ.

Operation är vanligast

Ett team av läkare och annan vårdpersonal kommer att sätta sig in i ditt fall. Ditt fall kommer också att diskuteras på en nationell konferens där en rekommendation om behandling för dig tas fram. Operation är det vanligaste alternativet. Ibland behövs ytterligare en kompletterande operation efter första operationen för ex borttagande av fler lymfkörtlar.

Ibland behövs mer behandling

Olika faktorer avgör om du därefter kommer att rekommenderas mer behandling eller inte. Det vanligaste är i så fall strålbehandling, ibland i kombination med cytostatikabehandling.

Alternativ till operation

Om det inte går att operera kan du i stället rekommenderas strålbehandling direkt. Ibland kombineras denna med cytostatikabehandling.

Du följs upp av vården

Efter behandlingen följs du upp enligt riktlinjerna i det nationella vårdprogrammet.

Om du har frågor

Prata med din läkare eller kontaktsjuksköterska om du har frågor om din behandling.

Övergripande behandlingsförlopp vid vulvacancer.

Det finns ett nationellt vårdprogram som anger hur man bäst behandlar återfall av vulvacancer. Behandlingen är individuell och beskrivningen nedan ger en översikt över olika behandlingsalternativ.

Behandlingen väljs utifrån flera faktorer

Ett team av läkare och annan vårdpersonal kommer att sätta sig in i ditt fall. Ditt fall kommer också att diskuteras på en nationell konferens.

Exempel på faktorer som kan påverka valet av behandling:

• hur stor tumören i vulva är, var den sitter eller om det är flera förändringar
• om det är en spridd sjukdom
• vilken behandling du har fått tidigare.

Vid återfall i vulvan är operation och strålbehandling, eventuellt i kombination med cytostatika, det vanligaste alternativet. Vid en spridd sjukdom är oftast cytostatika det vanligaste alternativet men även strålbehandling kan vara aktuellt.

Du följs upp av vården

Efter behandlingen följs du upp enligt riktlinjerna i det nationella vårdprogrammet och utifrån dina behov.

Om du har frågor

Prata med din läkare eller kontaktsjuksköterska om du har frågor om din behandling.

Hälsosamma vanor kan göra stor skillnad på både kort och lite längre sikt. Om du opereras akut kan du ändå påverka resultatet genom att leva hälsosamt efter operationen.

Tobak och nikotin 

Den som använder tobak får syrebrist i kroppens vävnader, och det är den vanligaste orsaken till komplikationer efter en operation. En annan effekt är att kroppen får sämre förmåga att bilda bindväv, vilket gör att sår läker sämre. Om du slutar att använda tobak minskar risken att få blodpropp, lunginflammation och sårinfektion efter operationen. Såret kommer också att läka bättre. 

Tobak och nikotin finns i cigaretter, e-cigaretter, snus och upphettade tobaksprodukter. Du bör därför undvika alla produkter med tobak eller nikotin före och efter operationen. 

Råd till dig som använder tobak och nikotin

Avstå från tobak och nikotin så långt före operationen som möjligt, minst 4 och gärna 8 veckor. Prata med vårdpersonalen för att få råd om hur du ska göra. Du kan också få hjälp och stöd av vårdcentralen. 

Alkohol

Att dricka alkohol tiden före en operation ökar risken för sårinfektion, urinvägsinfektion och lunginflammation. Alkohol höjer även blodtrycket och ökar risken för blödning och hjärt- och kärlpåverkan. Genom att undvika alkohol så långt före operationen som möjligt kan din kropp återhämta sig från alkoholens negativa effekter. 

Du kan få hjälp och stöd av vården med att sluta dricka alkohol.

Narkotika och andra droger

Berätta för din läkare om du använder narkotika eller andra droger innan du ska opereras. Det är säkrast för dig och du kan få hjälp att sluta. Läkaren har tystnadsplikt.

Fysisk aktivitet 

Olika former av fysisk aktivitet och träning underlättar en snabb återhämtning och minskar risken för komplikationer efter operationen. En operation försämrar tillfälligt din fysiska förmåga. Om du tränar eller rör på dig extra mycket före operationen ökar blodets förmåga att ta upp syre och blodtrycket sänks. Genom att vara fysiskt aktiv innan du opereras kan du alltså ge hjärtat, kärlen och lungorna ett så bra utgångsläge som möjligt. 

Råd om fysisk aktivitet

Hur mycket och hur intensiv fysisk aktivitet du klarar är individuellt, men all rörelse är bättre än ingen rörelse. Den allmänna rekommendationen är att röra på sig så att pulsen ökar och man blir varm och lätt andfådd 150–300 minuter i veckan, eller på en mer ansträngande nivå 75–150 minuter i veckan. Aktiviteten bör spridas över veckan. All rörelse räknas och det behöver inte vara organiserad träning. Om du kan får du gärna röra dig mer än rekommendationen.

Du kan behöva förebyggande andningsträning, om du har en lungsjukdom eller nedsatt fysisk funktion sedan tidigare. Den kan innebära träning av andningsmusklerna eller olika tekniker för att rengöra luftvägarna från slem. 

Kontakta en fysioterapeut om du behöver råd om fysisk aktivitet och träning inför operationen. 

Matvanor

Försök att äta regelbundet för att öka chansen att du får i dig den mat du behöver. Du bör äta frukost, lunch och middag samt 2–3 mellanmål.

Välj mat med mycket proteiner. Bra proteinkällor är ägg, mejeriprodukter, bönor och linser, nötter och frön, kött, fisk, fågel och sojaprodukter som tofu. Kroppens celler använder proteinerna till att reparera och bygga nytt.

Förslag på proteinrika pålägg på en smörgås

• Keso
• Makrill i tomatsås
• Ägg
• Hummus (kikärtsröra)
• Ost
• Jordnötssmör eller annat nötsmör
• Leverpastej
• Tonfisk i vatten eller olja

Förslag på proteinrika mellanmål

• Fruktsallad med vaniljkesella
• Keso med bär
• Äggröra
• Salta kex med en dessertost
• Smoothie gjord på kvarg, mjölk, och en banan. Mixa 1 deciliter mjölk med 1 deciliter kvarg med smak och en banan.

Om du har sämre aptit och riskerar att gå ner i vikt, bör du välja mat som innehåller mycket kalorier. Eftersom fett är en viktig energikälla kan du gärna äta mer fett. Välj gärna fetter med hög andel omättat fett som till exempel finns i oljor, mjuka och flytande margariner, nötter, frön, mandel, avokado, oliver och fet fisk som lax, sill, strömming, makrill och sardiner. Du behöver dock inte helt utesluta livsmedel med mättat fett. Mättat fett finns framför allt i fett kött, feta charkprodukter, feta mejerivaror som grädde, smör och ost, och i kokos.

Berätta för din kontaktsjuksköterska om du har gått ner i vikt eller har svårt att äta. Du kan då få kontakt med en dietist och även få kosttillskott i form av kaloririka näringsdrycker.

I din kallelse får du detaljerad information om hur du ska förbereda dig. Här får du allmän information.

Inskrivning

Inför din operation har du ett inskrivningssamtal. Samtalet genomförs via telefon, video eller som ett besök på sjukhuset. Förbered dig genom att skriva ner dina frågor och ha gärna med en närstående till samtalet. Ibland sker samtalet när du kommer till sjukhuset för operationen.

Om du ska till sjukhuset på ett besök, ta med legitimation och eventuella läkemedel du behöver under dagen. Ta också med din läkemedelslista och eventuellt behandlingskort för blodförtunnande läkemedel. Om du tar naturläkemedel är det viktigt att du berättar det.

Provtagning

Du kan behöva lämna blodprover inför operationen. Antingen gör du det vid inskrivningen eller så får du en remiss för att lämna proverna på en vårdcentral eller ett laboratorium. Du får veta var du kan lämna proverna.

Läkemedel

Inför operationen kan du behöva göra uppehåll med de eventuella läkemedel och naturläkemedel du tar, eller ändra dosen. Du kan också behöva ta nya läkemedel inför operationen. Din läkare berättar vad som gäller för dig.

EKG – mätning av hjärtats aktivitet

Du kan behöva undersökas med EKG, som mäter hjärtats elektriska aktivitet. Det är läkaren som avgör om det behövs.

Duscha

Du ska duscha och tvätta kroppen inför operationen. Efter att du har duschat är det viktigt att du tar på dig rena kläder.

Fasta

Det är viktigt att du fastar före operationen, annars kan du kräkas och få ner maginnehåll i lungorna. Du får alltså inte äta eller dricka ett antal timmar innan du ska sövas. Följ instruktionerna du får.

Ta alltid med dig:

• legitimation
• telefonnummer till närstående
• läkemedel och läkemedelslista
• tidsfördriv, till exempel böcker
• egna anteckningar och frågor
• mobiltelefon, laddare med lång sladd och hörlurar
• sköna kläder som är enkla att ta på.

Ta med dig om du ska stanna över natten:

• inneskor som är stabila och lätta att ta av och på
• extra kläder
• hygienartiklar, till exempel tandborste, tandkräm och hudkräm.

Ta inte med dig:

• värdesaker
• stora summor pengar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Narkos – att bli sövd, EKG och Att lämna blodprov

I din kallelse får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå. Här får du allmän information.

Innan du ska sövas

På sjukhuset får du byta om till särskilda kläder och låsa in dina saker i ett skåp. Du får lägga dig i en säng eller sitta i en fåtölj när du väntar på din tur.

Du får en perifer venkateter, PVK, i ett blodkärl i handen eller armen. Venkatetern är en tunn plastslang som gör att du kan få läkemedel och dropp direkt i blodet.

Personalen följer dig till operationsavdelningen när det är dags för din undersökning eller operation.

Så går det till att sövas

När det är dags att sövas får du sömnmedel i venkatetern. Du får andas extra syrgas i en mask framför munnen och näsan.

När du är sövd övervakar narkospersonalen dig och ditt hjärtas och dina lungors funktion.

När du vaknar

När du vaknar har du redan förts till en uppvakningsavdelning. Personalen där tar hand om dig tills du kan komma till en vårdavdelning eller gå hem.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Narkos – att bli sövd och Venkateter i armen eller handen

Det finns två metoder för ryggbedövning: epiduralbedövning och spinalbedövning. Det som skiljer dem är hur långt in i ryggraden bedövningsmedlet sprutas.

Så går det till

Du får antingen sitta eller ligga ner.

Innan du får själva ryggbedövningen kan du få lokalbedövning i huden.

Du kan få ryggbedövningen med en spruta som en engångsdos.

Om du behöver en bedövning som man kan fylla på, lägger man in en kateter som man antingen kan ge flera doser i, eller koppla till en läkemedelspump. Katetern är en tunn plastslang som inte brukar kännas. Denna typ av bedövning kan också användas som smärtlindring efter operationen.

Vid ryggbedövning bedövas nerverna som styr urinblåsan. Därför kan du behöva en urinkateter som du har kvar tills bedövningen har släppt.

Hur mår jag efteråt?

• Blodtrycket kan sjunka när bedövningen verkar, därför kontrolleras det regelbundet.
• Du kan vara öm i ryggen, ha klåda och få ett blåmärke vid stickstället. Det brukar gå över inom några dagar.
• Om du har varit helt bedövad är det vanligt att skaka och huttra en stund efter operationen.
• Om du har svårt att kissa efter att bedövningen har släppt, kontakta vården.
• Det kan hända att du får huvudvärk efter en ryggbedövning, även om det är ovanligt. Då är det bra att dricka mycket och ta värktabletter. Om det inte går över efter 1–3 dygn kan du få annan behandling.
• Allvarliga och bestående nervskador efter en ryggbedövning är mycket ovanligt.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Ryggbedövning.

Så går det till

Du ska genomgå en operation som behandling av din vulvacancer. Du kommer att vara sövd eller få ryggbedövning. Du kommer ligga i benstöd som vid en gynekologisk undersökning under operationen.

Kirurgen tar bort förändringen eller tumören med en marginal av frisk vävnad runt om.

I vissa fall tas även de så kallade portvaktskörtlarna bort, alltså lymfkörtlarna som cancercellerna når först om de sprider sig. I så fall får du operationssår i både vulvan och ljumskarna.

Operationen tar cirka 2 timmar.

Innan du väcks får du läkemedel för att minska illamående och smärta.

Såret sys ihop med en särskild tråd som försvinner av sig själv.

Du får en kateter i urinblåsan. Katetern tas oftast bort inom ett dygn efter operationen.

Vad händer efteråt?

När operationen är klar flyttas du till en uppvakningsavdelning där vårdpersonalen övervakar  hur du mår. Du får vara där några timmar beroende på hur stor operationen var och hur du mår. Därefter flyttas du till en vårdavdelning.

Du stannar oftast på sjukhuset 1–2 dagar.

Efter operationen behöver du mer vätska och näring än vanligt, för att främja återhämtning och läkning. Du får börja äta och dricka igen när du vaknar och mår tillräckligt bra, om du inte har fått andra instruktioner.

Aktivitet på sjukhuset

Målet är att du ska komma upp från sängen redan på operationsdagen. Vårdpersonalen visar hur du bäst tar dig upp och rör dig för att inte belasta operationssåret. Det är bra om du är uppe så mycket som du orkar

Exempel på ett träningsprogram:

• Gå i korridoren minst 4 gånger under dagen.
• Var uppe ur sängen 6–8 timmar fördelat över dygnet.

Rör gärna på dig även när du ligger i sängen. Du kan till exempel trampa med fötterna.

Du kan få restriktioner för hur länge du får sitta en tid efter operationen. I vissa fall ska du helt undvika att sitta de första veckorna. Du kan också få restriktioner om att inte sära på benen.

Sårvård

Det är viktigt att du spolar av underlivet med ljummet vatten minst morgon och kväll tills såret är läkt. Gärna också efter toalettbesök och efter avföring för att minska risken för infektion.

Det är bra om du tittar hur du ser ut i underlivet med hjälp av en spegel. Då kan du följa hur ditt sår läker och se om något förändras i såret eller huden runt om.

Det kan hända att stygnen i vulvan går upp. Det är inte farligt men det är bra om du meddelar vården. Såret sys inte igen utan det får då läka av sig självt.

Att tänka på hemma

Det finns risk för komplikationer de första 6 veckorna eller tills såret är läkt. Därför bör du undvika följande:

• ha vaginalt samlag
• bada och simma
• använda tampong.

Följ de instruktioner du får vid utskrivning från avdelningen.

Ibland behövs mer behandling

Efter operationen skickas den bortopererade vävnaden för en mikroskopisk analys. Om provsvaret visar att allt är borttaget behövs ingen fortsatt behandling. Om provsvaret visar att det inte finns tillräckliga marginaler runt om operationsområdet kan du behöva genomgå ytterligare en operation.

Du följs upp av vården

Du kommer att ha kontakt med vården efter din operation, så att de kan följa upp hur du mår. Du och din läkare bestämmer hur och när uppföljningen ska göras och hur du får svaret på den mikroskopiska analysen.

Så går det till

Du ska genomgå en operation som behandling av din vulvacancer. Du kommer att vara sövd och kommer ligga i benstöd som vid en gynekologisk undersökning under operationen.

Kirurgen tar bort tumören med en marginal av frisk vävnad runt om.

Även lymfkörtlarna i ena eller bägge ljumskar tas bort, på antingen en sida eller båda sidorna. Det beror på var tumören sitter och hur stor den är. Detta kan i senare skede leda till lymfödem i underlivet eller i ena eller båda benen.

Du kommer att få operationssår i både vulvan och ljumsken eller ljumskarna.

Oftast lägger man in en slang, så kallat dränage. Det får du för att lymfvätskan inte ska samlas i ljumskarna. Vätskan kommer i stället att rinna ut i en påse som är kopplad till dränaget.

Såret i vulvan sys ihop med en särskild tråd som försvinner av sig själv. Såret i ljumskarna sluts ibland med agraffer som behöver tas bort efter 10 dagar.

Operationen tar 2–5 timmar.

Innan du väcks får du läkemedel för att minska illamående och smärta.

Du får eventuellt en kateter i urinblåsan. Katetern tas oftast bort inom ett dygn efter operationen.

Vad händer efteråt?

När operationen är klar flyttas du till en uppvakningsavdelning där vårdpersonalen övervakar hur du mår. Du får vara där några timmar beroende på hur stor operationen var. Därefter flyttas du till en vårdavdelning.

Du stannar oftast på sjukhuset 3–5 dagar. Därefter kan du få fortsatt vård på ditt hemsjukhus, men kan oftast gå hem. I vissa regioner få komma till en rehabiliteringsavdelning.

Efter operationen behöver du mer näring och vätska än vanligt, för att främja återhämtning och läkning. Du får börja äta och dricka igen när du vaknar och mår tillräckligt bra, om du inte har fått andra instruktioner.

Aktivitet på sjukhuset

Målet är att du ska komma upp från sängen redan på operationsdagen. Personalen visar hur du bäst tar dig upp och rör dig för att inte belasta operationssåret. Ibland kan du få sittrestrektioner en tid efter operation för att inte belasta operationssåret. Det är bra om du är uppe så mycket som du orkar

Exempel på ett träningsprogram:

• Gå i korridoren minst 4 gånger under dagen.
• Var uppe ur sängen 6–8 timmar fördelat över dygnet.

Rör gärna på dig även när du ligger i sängen. Du kan till exempel trampa med fötterna.

Hantera dränaget 

Du har kvar dränaget när du går hem. Vårdpersonalen kommer att gå igenom hur du ska sköta det hemma. Dränaget kan sitta kvar i cirka 5–30 dagar beroende på hur mycket vätska som kommer i påsen. Du kommer att få veta hur du ska mäta vätskan. När mängden är mindre än 30 milliliter per dygn 2 dagar i rad brukar det gå bra att ta bort dränaget. När dränaget ska tas bort bokar du tid till mottagningen eller vårdcentralen.

Du kommer att ha förband på såren i ljumskarna där även dränaget sitter. Förbanden bör bytas en gång i veckan, och då får du komma till mottagningen eller vårdcentralen. Om förbanden lossnar eller om det läcker vätska går det bra att byta oftare. Detta görs på mottagningen eller vårdcentralen. Du kan också få veta hur du kan byta förband själv.

Sårvård

Det är viktigt att du spolar dig i underlivet med ljummet vatten minst morgon och kväll tills såret är läkt. Gärna också efter avföring för att minska risken för infektion.

Det är bra om du tittar hur du ser ut i underlivet med hjälp av en spegel. Då kan du följa hur ditt sår läker och se om något förändras i såret eller huden runt om.

Det kan hända att stygnen går upp i vulvan. Det är inte farligt men det är bra om du meddelar vården. Såret sys inte igen utan det får då läka av sig självt.

Att tänka på hemma

Det finns risk för komplikationer de första 6 veckorna eller tills såret är läkt. Därför bör du undvika följande:

• ha vaginalt samlag
• bada och simma
• använda tampong
• lyfta tunga lyft så som matkassar.
• sitta längre än 20 minuter åt gången de första 2 veckorna.

Ibland behövs mer behandling

Efter operationen skickas den bortopererade vävnaden till patologen för en mikroskopisk analys.

Om det finns spridning till lymfkörtlarna i ljumskarna eller om det inte gick att få bort vulvatumören med tillräcklig marginal, kan du behöva efterbehandling. Efterbehandlingen kan vara strålning, eventuellt i kombination med cytostatika, alternativt en kompletterande operation.

Du följs upp av vården

Du kommer att ha kontakt med vården efter din operation, så att de kan följa upp hur du mår. Du och din läkare bestämmer hur och när uppföljningen ska göras och hur du får svaret på den mikroskopiska analysen.

Operationen är en öppen operation, det vill säga att kirurgen gör ett snitt i magen.

Kirurgen använder en bit av tunntarmen och fäster urinledarna till den ena ändan av tarmbiten. På den andra ändan av tarmbiten görs en stomi, så att urinen kan ledas ut genom bukväggen den vägen. Det innebär att du får en påse på magen där urin samlas upp, en så kallad urostomi. Urinen i en urostomi är ofta flockig eller grumlig. Det beror på att tarmludd från den tarm som bildar stomin sköljs med ut.

Du kommer att få träffa en stomiterapeut innan operationen för att noggrant markera ut på buken var stomin eller stomierna ska placeras. Detta för att säkerställa att stomierna får en optimal placering på din kropp.

Så går det till

Du får ryggbedövning med en tunn slang i ryggen. Slangen kopplas till en pump som ger kontinuerlig smärtlindring, en så kallad epidural. Sedan sövs du.

Medan du är sövd gör läkaren ett snitt mitt på magen, ett så kallat medellinjesnitt. Läkaren tar sedan bort slidan, livmodertappen, livmodern, äggledarna, äggstockarna och urinblåsan.

Operationssåret på magen sys ihop med en särskild tråd som försvinner av sig själv eller med metallklamrar, så kallade agraffer. Du får även ett förband. Operationssåret i underlivet sys ihop med en särskild tråd som vanligtvis försvinner av sig själv men kan ibland behövas tas bort av en läkare efter cirka 14 dagar.

Ibland lägger läkaren in ett dränage under operationen. Det är en slang som ligger inne i magen för att leda bort sårvätska från det opererade området. Sårvätskan rinner genom slangen och samlas upp i en påse. Vanligtvis sitter dränaget kvar ett par dygn efter operationen. Läkaren bestämmer när dränaget ska tas bort.

Efter operationen skickas de bortopererade organen till patologen för en mikroskopisk analys.

Vad händer efteråt?

När operationen är klar körs du till en uppvakningsavdelning där vårdpersonalen övervakar hur du mår. Du får vara där från 2 timmar upp till ett dygn, beroende på operationens längd och omfattning.

Du får börja äta och dricka igen när du vaknar och mår tillräckligt bra, om du inte har fått andra instruktioner. Målet är att du ska dricka minst 1,5 liter per dygn, inklusive näringsdrycker för att du ska få i dig tillräckligt med näring. Om du är sugen på mat får du äta om inga restriktioner finns.

Aktivitet på sjukhuset

Målet är att du ska komma upp från sängen redan på operationsdagen. Personalen visar dig hur du bäst tar dig upp och rör dig för att inte belasta operationssåret. Det är bra om du är uppe så mycket som du orkar.

Exempel på ett träningsprogram:

• Gå i korridoren minst 4 gånger under dagen.
• Var uppe ur sängen 6–8 timmar fördelat över dygnet.

Om du ligger mycket i sängen bör du trampa med fötterna fram och tillbaka. Det ökar blodcirkulationen och minskar risken för till exempel blodpropp.

Du får inte sitta den första tiden, upp till 14 dagar, för att såret ska läka. Du kommer därför att behöva stå när du äter.

Andningsövningar

Det är viktigt med andningsövningar för att minska risken för komplikationer i lungorna, till exempel lunginflammation. Du övar genom att blåsa mot motstånd med hjälp av en PEP-pipa. Du får information och hjälpmedel av avdelningens fysioterapeut.

Hur mår jag efteråt?

Du kan uppleva att det stramar i operationsområdena.

Det är normalt att ha lätt förhöjd kroppstemperatur men du ska inte ha feber.   

Smärta och illamående

Det kan kännas obehagligt i halsen. Detta orsakas av andningsslangen som du har haft i din hals under operationen.

Du kan också må illa. Det finns läkemedel som lindrar besvären.

Du kommer att vara öm i magen de första veckorna. Smärtlindring är viktig för din återhämtning – det gör att du kan sova bättre, röra på dig mer och andas lättare. Det är viktigt att du säger till vårdpersonalen om du har ont. Du kommer att få svara på hur ont du har på en skala från 0 till 10 vid flera tillfällen. 

Den vanligaste smärtlindringen är värktabletter, ofta i kombination med ryggbedövning. Vilken smärtlindring du får kommer läkaren att bestämma tillsammans med dig. Vanliga alternativ är epiduralbedövning och opioider:

• Epiduralbedövning ges genom en tunn slang i ryggen som är kopplad till en pump. Slangen sätter narkosläkaren in vid operationen. Pumpen ger dig kontinuerlig smärtlindring som kan höjas och sänkas vid behov. Slangen tas vanligtvis bort efter 3 dagar och ersätts med tabletter.
• Opioider är morfinliknande preparat och ges som komplement till annan smärtbehandling.

Det är viktigt att du tar de smärtstillande läkemedlen enligt ordination om du har ont. Du blir inte beroende av läkemedlen under den korta period du behöver dem.

Du får en läkemedelslista med dig när du skrivs ut.

Minskade tarmrörelser

Efter en operation minskar rörelserna i tarmen, och de första dagarna efteråt har du vanligtvis inte avföring. Det bästa sättet att få i gång tarmen är att äta, dricka och vara i rörelse. Om det behövs kommer du att få läkemedel som stimulerar tarmfunktionen.

Blodförtunnande läkemedel

Du kommer att behandlas med blodförtunnande läkemedel, ofta som en spruta. Du får lära dig hur du gör innan du lämnar sjukhuset. För att förhindra blodproppar kommer du att behöva ta läkemedlet varje dag i några veckor efter operationen. Du kan också behöva använda stödstrumpor den första tiden.

Återhämtning och sjukskrivning

Det är vanligt att stanna på sjukhuset i 10–14 dygn, alternativt vara några dagar på en rehabiliteringsavdelning. Du kan behöva vara sjukskriven cirka 4–8 veckor beroende på hur stor operation du genomgått och andra faktorer som till exempel vad du arbetar med. Om du ska få ytterligare behandling är du ofta sjukskriven även under den tiden.

Du får räkna med att det tar några veckor innan du har fått tillbaka din energi. Mycket av din energi går åt till läkningen, så din uthållighet kommer att vara begränsad under en period. Du kan känna dig trött, vara yr, ha ont eller känna annat obehag.

När du har lämnat sjukhuset kan du gradvis öka din aktivitet. Efter operationen är bukväggen vid ärret försvagad. Det kan leda till att du får ett ärrbråck om du tar i för kraftigt för tidigt. Ett ärrbråck syns som en buktning vid ärret.

De första 6–8 veckorna bör du undvika följande:

• Att bära tunga saker, till exempel tunga väskor.
• Aktiviteter som du upplever ansträngande, till exempel sitta på huk eller stå framåtböjd.
• Hård träning som löpning, styrketräning eller gympa. Tänk på att även tyngre arm- och benträning påverkar bukväggen.
• Ansträngande arbete, till exempel klippa gräs, tvätta fönster och skotta snö.
• Gör gärna pulshöjande aktiviteter som inte påverkar magmusklerna, till exempel promenera och gå i trappor. Allt eftersom din styrka och kondition förbättras kan du öka intensiteten i dina aktiviteter.
• Undvik bad tills såren är läkta.

I vissa regioner kan du åka till en rehabiliteringsklinik för att återhämta dig innan du kommer hem. Det innebär att du vistas på en plats där man fokuserar på fysioterapi, mat och allmän återhämtning. Prata med din kontaktsjuksköterska om vad som gäller i din region.

Det är viktigt att du spolar av underlivet med ljummet vatten minst morgon och kväll tills såret är läkt. Gärna också efter avföring för att minska risken för infektion.

Det är bra om du tittar hur du ser ut i underlivet med hjälp av en spegel. Då kan du följa hur ditt sår läker och se om något förändras i såret eller huden runt om.

• Det kan hända att stygnen går upp. Det är inte farligt men det är bra om du meddelar vården. Såret sys inte igen utan det får då läka av sig självt

Uppföljning

Du kommer att ha kontakt med vården efter din operation så att de kan följa upp hur du mår. Du och din läkare beslutar hur och när uppföljningen ska göras och hur du får svaret på den mikroskopiska analysen.

Operationen är en öppen operation, det vill säga att kirurgen gör ett snitt i magen.

Kirurgen kommer att sy ihop ändtarmen. Det innebär att du får en påse på magen där avföring samlas upp, en så kallad kolostomi. Kirurgen använder en bit av tjocktarmen och lägger ut på magen.   

Du kommer att få träffa en stomiterapeut innan operationen för att noggrant markera ut på buken var stomin eller stomierna ska placeras. Detta för att säkerställa att stomierna får en optimal placering på din kropp.

Så går det till

Du får ryggbedövning med en tunn slang i ryggen. Slangen kopplas till en pump som ger kontinuerlig smärtlindring, en så kallad epidural. Sedan sövs du.

När du sover gör kirurgen ett snitt mitt på magen, ett så kallat medellinjesnitt.

 

Du får en kateter i urinblåsan. Du får antingen katetern genom urinröret eller huden, eller båda. Du har kvar katetern i 3–6 dygn. Kirurgen avgör hur lång tid du ska ha din kateter kvar.

Operationssåret på magen sys ihop med en särskild tråd som försvinner av sig själv eller med metallklamrar, så kallade agraffer. Du får även ett förband. Operationssåret i underlivet sys ihop med en särskild tråd som vanligtvis försvinner av sig själv men kan ibland behövas tas bort av en läkare efter cirka 14 dagar.

Ibland lägger kirurgen in ett dränage under operationen. Det är en slang som ligger inne i magen för att leda bort sårvätska från det opererade området. Sårvätskan rinner genom slangen och samlas upp i en påse. Vanligtvis sitter dränaget kvar ett par dygn efter operationen. Kirurgen bestämmer när dränaget ska tas bort.

Efter operationen skickas de bortopererade organen till patologen för en mikroskopisk analys.

Vad händer efteråt?

När operationen är klar körs du till en uppvakningsavdelning där vårdpersonalen övervakar  hur du mår. Du får vara där från 2 timmar upp till ett dygn, beroende på operationens längd och omfattning.

Du får börja äta och dricka igen när du vaknar och mår tillräckligt bra, om du inte har fått andra instruktioner. Målet är att du ska dricka minst 1,5 liter per dygn, inklusive näringsdrycker för att du ska få i dig tillräckligt med näring. Om du är sugen på mat får du äta om inga restriktioner finns.

Aktivitet på sjukhuset

Målet är att du ska komma upp från sängen redan på operationsdagen. Personalen visar dig hur du bäst tar dig upp och rör dig för att inte belasta operationssåret. Det är bra om du är uppe så mycket som du orkar

Exempel på ett träningsprogram:

• Gå i korridoren minst 4 gånger under dagen.
• Var uppe ur sängen 6–8 timmar fördelat över dygnet.

Om du ligger mycket i sängen bör du trampa med fötterna fram och tillbaka. Det ökar blodcirkulationen och minskar risken för till exempel blodpropp.

 

Du får inte sitta den första tiden, upp till 14 dagar, för att såret ska läka. Du kommer därför att behöva stå när du äter.

Andningsövningar

Det är viktigt med andningsövningar för att minska risken för komplikationer i lungorna, till exempel lunginflammation. Du övar genom att blåsa mot motstånd med hjälp av en PEP-pipa. Du får information och hjälpmedel av avdelningens fysioterapeut.

Hur mår jag efteråt?

Du kan uppleva att det stramar i operationsområdena.

Det är normalt att ha lätt förhöjd kroppstemperatur men du ska inte ha feber.   

Smärta och illamående

Det kan kännas obehagligt i halsen. Detta orsakas av andningsslangen som du har haft i din hals under operationen.

Du kan också må illa. Det finns läkemedel som lindrar besvären.

Du kommer att vara öm i magen de första veckorna. Smärtlindring är viktig för din återhämtning – det gör att du kan sova bättre, röra på dig mer och andas lättare. Det är viktigt att du säger till vårdpersonalen om du har ont. Du kommer att få svara på hur ont du har på en skala från 0 till 10 vid flera tillfällen. 

Den vanligaste smärtlindringen är värktabletter, ofta i kombination med ryggbedövning. Vilken smärtlindring du får kommer läkaren att bestämma tillsammans med dig. Vanliga alternativ är epiduralbedövning och opioider:

• Epiduralbedövning ges genom en tunn slang i ryggen som är kopplad till en pump. Slangen sätter narkosläkaren in vid operationen. Pumpen ger dig kontinuerlig smärtlindring som kan höjas och sänkas vid behov. Slangen tas vanligtvis bort efter 3 dagar och ersätts med tabletter.
• Opioider är morfinliknande preparat och ges som komplement till annan smärtbehandling

Det är viktigt att du tar de smärtstillande läkemedlen enligt ordination om du har ont. Du blir inte beroende av läkemedlen under den korta period du behöver dem.

Du får en läkemedelslista med dig när du skrivs ut.

Minskade tarmrörelser

Efter en operation minskar rörelserna i tarmen, och de första dagarna har du vanligtvis inte avföring. Det bästa sättet att få i gång tarmen är att äta, dricka och vara i rörelse. Om det behövs kommer du att få läkemedel som stimulerar tarmfunktionen.

Blodförtunnande läkemedel

Du kommer att behandlas med blodförtunnande läkemedel, ofta som en spruta. Du får lära dig hur du gör innan du lämnar sjukhuset. För att förhindra blodproppar kommer du att behöva ta läkemedlet varje dag i några veckor efter operationen. Du kan också behöva använda stödstrumpor första tiden.

Återhämtning och sjukskrivning

Det är vanligt att stanna på sjukhuset i 10–14 dygn alternativt vara några dagar på en rehabiliteringsavdelning. Du kan behöva vara sjukskriven cirka 4–8 veckor, hur stor operation du genomgått och andra faktorer som till exempel vad du arbetar med. Om du ska få ytterligare behandling är du ofta sjukskriven även under den tiden.

Du får räkna med att det tar några veckor innan du har fått tillbaka din energi. Mycket av din energi går åt till läkningen, så din uthållighet kommer att vara begränsad under en period. Du kan känna dig trött, vara yr, ha ont eller känna annat obehag.

Efter operationen är bukväggen vid ärret försvagad. Det kan leda till att du får ett ärrbråck om du tar i för kraftigt för tidigt. Ett ärrbråck syns som en buktning vid ärret.

När du har lämnat sjukhuset kan du gradvis öka din aktivitet.

De första 6–8 veckorna bör du undvika följande:

• Att bära tunga saker, till exempel tunga väskor.
• Aktiviteter som du upplever ansträngande, till exempel sitta på huk eller stå framåtböjd.
• Hård träning som löpning, styrketräning eller gympa. Tänk på att även tyngre arm- och benträning påverkar bukväggen.
• Ansträngande arbete, till exempel klippa gräs, tvätta fönster och skotta snö.

Undvik även att ha vaginalt samlag, bada och använda tampong de första 8 veckorna.

Gör gärna pulshöjande aktiviteter som inte påverkar magmusklerna, till exempel promenera och gå i trappor. Allt eftersom din styrka och kondition förbättras kan du öka intensiteten i dina aktiviteter.

I vissa regioner kan du åka till en rehabiliteringsklinik för att återhämta dig innan du kommer hem. Det innebär att du vistas på en plats där man fokuserar på fysioterapi, mat och allmän återhämtning. Prata med din kontaktsjuksköterska om vad som gäller i din region.

Det är viktigt att du spolar av underlivet med ljummet vatten minst morgon och kväll tills såret är läkt. Gärna också efter avföring för att minska risken för infektion.

Det är bra om du tittar hur du ser ut i underlivet med hjälp av en spegel. Då kan du följa hur ditt sår läker och se om något förändras i såret eller huden runt om.

• Det kan hända att stygnen går upp. Det är inte farligt men det är bra om du meddelar vården. Såret sys inte igen utan det får då läka av sig självt

Uppföljning

Du kommer att ha kontakt med vården efter din operation så att de kan följa upp hur du mår. Du och din läkare beslutar hur och när uppföljningen ska göras och hur du får svaret på den mikroskopiska analysen.

Operationen är en öppen operation, det vill säga att kirurgen gör ett snitt i magen. 

Kirurgen kommer att sy ihop från vulvan till ändtarmen. Det innebär att du får två påsar på magen för att samla upp urin och avföring.

Den som samlar upp urin kallas urostomi. Kirurgen använder en bit av tunntarmen och fäster urinledarna till den ena ändan av tarmbiten. På den andra ändan av tarmbiten görs en stomi, så att urinen kan ledas ut genom bukväggen den vägen  Urinen i en urostomi är ofta flockig eller grumlig. Det beror på att tarmludd från den tarm som bildar stomin sköljs med ut

Den som samlar upp avföring kallas kolostomi. Kirurgen använder en bit av tjocktarmen och lägger ut på magen.

Du kommer att få träffa en stomiterapeut innan operationen för att noggrant markera ut på buken var stomin eller stomierna ska placeras. Detta för att säkerställa att stomierna får en optimal placering på din kropp.

Så går det till

Du får en ryggbedövning med en tunn slang i ryggen. Slangen kopplas till en pump som ger kontinuerlig smärtlindring, en så kallad epidural. Sedan sövs du.

När du sover gör kirurgen ett snitt mitt på magen, ett så kallat medellinjesnitt. 

Operationssåret på magen sys ihop med en särskild tråd som försvinner av sig själv eller med metallklamrar, så kallade agraffer. Du får även ett förband. Operationssåret i underlivet sys ihop med en särskild tråd som vanligtvis försvinner av sig själv men kan ibland behövas tas bort av en kirurg efter cirka 14 dagar.

 

Ibland lägger kirurgen in ett dränage under operationen. Det är en slang som ligger inne i magen för att leda bort sårvätska från det opererade området. Sårvätskan rinner genom slangen och samlas upp i en påse. Vanligtvis sitter dränaget kvar ett par dygn efter operationen. Kirurgen bestämmer när dränaget ska tas bort.

Efter operationen skickas de bortopererade organen till patologen för en mikroskopisk analys.

Vad händer efteråt?

När operationen är klar flyttas du till en uppvakningsavdelning där vårdpersonalen övervakar hur du mår. Du får vara där från 2 timmar upp till ett dygn, beroende på operationens längd och omfattning.

Du får börja äta och dricka igen när du vaknar och mår tillräckligt bra, om du inte har fått andra instruktioner. Målet är att du ska dricka minst 1,5 liter per dygn, inklusive näringsdrycker för att få i dig tillräckligt med näring. Om du är sugen på mat får du äta om inga restriktioner finns.

Aktivitet på sjukhuset

Målet är att du ska komma upp från sängen redan på operationsdagen. Personalen visar dig hur du bäst tar dig upp och rör dig för att inte belasta operationssåret. Det är bra om du är uppe så mycket som du orkar

Exempel på ett träningsprogram:

• Gå i korridoren minst 4 gånger under dagen.
• Var uppe ur sängen 6–8 timmar fördelat över dygnet.

Om du ligger mycket i sängen bör du trampa med fötterna fram och tillbaka. Det ökar blodcirkulationen och minskar risken för till exempel blodpropp.

Du får inte sitta den första tiden, upp till 14 dagar, för att såret ska läka. Du kommer därför att behöva stå när du äter.

 

Andningsövningar

Det är viktigt med andningsövningar för att minska risken för komplikationer i lungorna, till exempel lunginflammation. Du övar genom att blåsa mot motstånd med hjälp av en PEP-pipa. Du får information och hjälpmedel av avdelningens fysioterapeut.

Hur mår jag efteråt?

Du kan uppleva att det stramar i operationsområdena.

Det är normalt att ha lätt förhöjd kroppstemperatur men du ska inte ha feber.   

Smärta och illamående

Det kan kännas obehagligt i halsen. Detta orsakas av andningsslangen som du har haft i din hals under operationen.

Du kan också må illa. Det finns läkemedel som lindrar besvären.

Du kommer att vara öm i magen de första veckorna. Smärtlindring är viktig för din återhämtning – det gör att du kan sova bättre, röra på dig mer och andas lättare. Det är viktigt att du säger till vårdpersonalen om du har ont. Du kommer att få svara på hur ont du har på en skala från 0 till 10 vid flera tillfällen. 

 

Den vanligaste smärtlindringen är värktabletter, ofta i kombination med ryggbedövning. Vilken smärtlindring du får kommer läkaren att bestämma tillsammans med dig. Vanliga alternativ är epiduralbedövning och opioider:

• Epiduralbedövning ges genom en tunn slang i ryggen som är kopplad till en pump. Slangen sätter narkosläkaren in i samband med operationen. Pumpen ger dig kontinuerlig smärtlindring som kan höjas och sänkas vid behov. Slangen tas vanligtvis bort efter 3 dagar och ersätts med tabletter.
• Opioider är morfinliknande preparat och ges som komplement till annan smärtbehandling

Det är viktigt att du tar de smärtstillande läkemedlen enligt ordination om du har ont. Du blir inte beroende av läkemedlen under den korta period du behöver dem.

Du får en läkemedelslista med dig när du skrivs ut.

Minskade tarmrörelser

Efter en operation minskar rörelserna i tarmen, och de första dagarna efter operationen har du vanligtvis inte avföring. Det bästa sättet att få i gång tarmen är att äta, dricka och vara i rörelse. Om det behövs kommer du att få läkemedel som stimulerar tarmfunktionen.

Blodförtunnande läkemedel

Du kommer att behandlas med blodförtunnande läkemedel, ofta som en spruta. Du får lära dig hur du gör innan du lämnar sjukhuset. För att förhindra blodproppar kommer du att behöva ta läkemedlet varje dag i några veckor efter operationen. Du kan också behöva använda lårhöga stödstrumpor första tiden.

Återhämtning och sjukskrivning

Det är vanligt att stanna på sjukhuset i 10–14 dygn alternativt att du är några dagar på en rehabiliteringsklinik. Du kan behöva vara sjukskriven i cirka10 veckor, beroende på vad du arbetar med. Om du ska få ytterligare behandling är du ofta sjukskriven även under den tiden.

Du får räkna med att det tar några veckor innan du har fått tillbaka din energi. Mycket av din energi går åt till läkningen, så din uthållighet kommer att vara begränsad under en period. Du kan känna dig trött, vara yr, ha ont eller känna annat obehag.

Efter operationen är bukväggen vid ärret försvagad. Det kan leda till att du får ett ärrbråck om du tar i för kraftigt för tidigt. Ett ärrbråck syns som en buktning vid ärret.

När du har lämnat sjukhuset kan du gradvis öka din aktivitet.

De första 6–8 veckorna bör du undvika följande:

• Att bära tunga saker, till exempel tunga väskor.
• Aktiviteter som du upplever ansträngande, till exempel sitta på huk eller stå framåtböjd.
• Hård träning som löpning, styrketräning eller gympa. Tänk på att även tyngre arm- och benträning påverkar bukväggen.
• Ansträngande arbete, till exempel klippa gräs, tvätta fönster och skotta snö.

Undvik också att bada tills såret är läkt.

Gör gärna pulshöjande aktiviteter som inte påverkar magmusklerna, till exempel promenera och gå i trappor. Allt eftersom din styrka och kondition förbättras kan du öka intensiteten i dina aktiviteter.

I vissa regioner kan du åka till en rehabiliteringsenhet för att återhämta dig innan du kommer hem. Det innebär att du vistas på en plats där man fokuserar på fysioterapi, mat och allmän återhämtning. Prata med din kontaktsjuksköterska om vad som gäller i din region.

Sårvård

Det är viktigt att du spolar av underlivet med ljummet vatten minst morgon och kväll tills såret är läkt. Gärna också efter avföring för att minska risken för infektion.

Det är bra om du tittar hur du ser ut i underlivet med hjälp av en spegel. Då kan du följa hur ditt sår läker och se om något förändras i såret eller huden runt om.

Det kan hända att stygnen går upp. Det är inte farligt men det är bra om du meddelar vården. Såret sys inte igen utan det får då läka av sig självt.

Att tänka på hemma

Det finns risk för komplikationer de första 6 veckorna eller tills såret är läkt. Därför bör du undvika följande:

• bada och simma
• tunga lyft så som matkassar
• sitta längre stunder än 20 minuter åt gången de första 2 veckorna.

Uppföljning

Du kommer att ha kontakt med vården efter din operation så att de kan följa upp hur du mår. Du och din läkare beslutar hur och när uppföljningen ska göras och hur du får svaret på den mikroskopiska analysen.

När operationsområdet är stort och inte går att sy ihop lägger man en lambå. Det innebär att operationssåret täcks med hud från en annan del av din kropp som ofta sitter nära operationsområdet. Låret är det vanligaste stället som hud tas ifrån för lambå. I många fall är en plastikkirurg med vid operationen.

Hur mår jag efteråt?

Första tiden efter lambåkirurgi bör du inte sitta. Du rekommenderas att stå eller ligga för att avlasta lambån.

Ofta får du ett dränage som sitter i cirka en vecka efter operationen. Det är en slang som leder bort sårvätska från det opererade området i vulva. Såret vid tagstället kontrolleras också dagligen.

Det är viktigt att vara observant på tecken på infektion, som att såret är rött, svullet, varmt, gör ont eller att du har feber.

Ring din kontaktsjuksköterska om du känner dig osäker när du har skrivits ut från sjukhuset.

Du kan komma att få ett dränage från operationsområdet i ljumskarna. Det är en slang som leder bort lymfvätska. Ibland får du dränage på båda sidorna. Dränaget sitter fast i huden med hjälp av några stygn. Vätskan samlas i en påse som behöver bytas en gång i veckan eller vid behov.

Att hantera dränaget hemma

Du får veta hur dränaget ska hanteras när du skrivs ut från sjukhuset. Om dränaget är kvar mer än en vecka ska det läggas om på din vårdcentral.

Om det läcker bredvid dränaget bör du höra av dig till din vårdcentral eller kontaktsjuksköterska så att någon får kontrollera dränaget. Du ska också höra av dig om det blir svullet, rött och varmt runt dränaget eller om du får feber eller vid pusaktig sekret från ljumsken. Det kan vara tecken på en infektion och det behöver omgående antibiotikabehandling.

När tas dränaget bort?

Dränaget är kvar i några dagar eller veckor. Det tas bort när det är mindre än 30–50 milliliter vätska i påsen per dygn, 2 dagar i rad. Du ska själv mäta och registrera hur mycket vätska som samlas upp i påsen varje dygn.

Dränaget tas bort på din mottagning på sjukhuset eller på vårdcentralen där du själv bokar tid. Du får veta vart du ska vända dig när du lämnar sjukhuset.

Ibland är portvaktskörteln inte en utan ett par stycken körtlar. Körteln eller körtlarna tas bort och skickas för mikroskopisk undersökning.

Portvaktskörteln heter på engelska sentinel node och därför kallas denna undersökning oftast ”sentinel node”.

Innan operationen behöver du genomgå ett förberedande ingrepp för att man ska kunna se portvaktskörteln under operationen. Tumören i vulvan markeras, du får bedövningssalva och smärtlindring samt eventuellt lugnande. Sedan flyttas du till en speciell enhet där man sprutar in ett ämne i tumören med flera stick. Detta kan göra ont. Det är viktigt att du ligger stilla under ingreppet. Efter ingreppet tas röntgenbilder inför operationen.

Att ta bort portvaktskörteln ger normalt färre besvär i form av lymfödem än om många lymfkörtlar tas bort. I vissa fall kan du ändå bli svullen i underlivet eller på övre lårets insida. 

Kontakta vården om du fortfarande är svullen i underlivet eller i ena eller båda benen efter cirka 2 månader.

En operation leder ofta till vissa biverkningar. Det finns också en liten risk för komplikationer. Det är viktigt att du följer de råd om egenvård du får för att minska risken och lindra besvären.

Biverkningar 

Trötthet

Det är vanligt att du känner dig trött efter en operation. Om du har varit sövd eller fått lugnande läkemedel ska du inte köra bil eller något annat fordon det första dygnet. Du kan vara trött i flera veckor och ibland månader efter operationen, eftersom kroppens återhämtning tar mycket energi.

Illamående

Du kan må illa efter att ha varit sövd. Det går oftast över inom några timmar. Du kan få läkemedel om du har stora besvär.

Smärta

Att ha ont efter en operation är vanligt, smärtan behandlas med läkemedel. Det är viktigt att du är väl smärtlindrad för att kunna återhämta dig snabbt.

Förstoppning

Förstoppning kan orsakas av att tarmarnas naturliga rörelser störs av operationen och av vissa smärtstillande läkemedel. Förstoppning kan leda till illamående, magknip och spänd mage. Besvären brukar försvinna efter några dagar. Du kan få läkemedel om du har stora besvär.

Problem med att kissa

Det är ibland svårt att kissa efter operationen. Ta kontakt med din kontaktsjuksköterska om det skulle inträffa. Om du inte kan kissa alls, sök vård akut.

Besvär i halsen

Om du har varit sövd under operationen kan du känna obehag i halsen. Det beror på att du haft en slang i halsen. Besvären går oftast över inom några dagar. Slemmet i halsen kan bli segt och vara svårt att hosta upp. Undvik att ligga eller sitta mycket för att lindra besvären. Drick mycket för att göra det lättare att hosta upp slemmet.

Du kan också göra andningsövningar som vidgar lungorna. Andas 10 djupa andetag i följd en gång i timmen under dagen.

Lymfödem

Lymfödem kan uppstå efter några månader eller flera år efter en operation. Tidiga tecken på lymfödem är svullnad, domningar eller en känsla av tyngd eller spänningar i nedre delen av magen, underlivet, höfterna, rumpan eller benen. Ta kontakt med din kontaktsjuksköterska om du har något av dessa besvär.

Sårinfektion

I vissa fall kan det uppstå en infektion i operationssåret som behöver behandlas med antibiotika. Kontakta vården om du har ett eller flera av dessa symtom:

• rodnad
• svullnad
• ökad smärta
• om såret vätskar
• huden vid såret känns varmare än huden runt omkring
• feber.

Blodpropp

Risken för blodpropp ökar efter en operation. Därför får du läkemedel för att minska risken. Du kommer att få veta hur du ska ta läkemedlet och hur länge du behöver ta det.

Urinvägsinfektion

Det finns flera tecken på urinvägsinfektion. Du kan ha ett eller flera av dessa symtom:

• behöver kissa ofta
• känner att det svider när du kissar och precis efteråt
• har ont i nedre delen av magen över urinblåsan
• känner dig småfrusen
• ser blod i urinen.

Postoperativ svullnad

Om lymfkörtlar har tagits bort finns en risk att lymfvätska samlas. Det kan leda till att du blir svullen över nedre delen av magen, underlivet och låren. Detta är inte lymfödem, utan kallas postoperativ svullnad.

Det är vanligt att bli svullen i underliv, mage och blygdläppar efter operationen. Ibland kan även låren eller hela benen svullna. Oftast försvinner svullnaden inom 2–3 månader.

Svullnad behöver inte innebära att du har större risk att utveckla lymfödem.

Råd vid svullnad

Vid svullnad i blygdläpparna

• Lägg en binda i tajta trosor, baddräkt eller liknande. Detta kan minska obehaget.
• Lägg bäckenet högt med till exempel kuddar under, eller tippa sängen något bakåt (om du är på vårdavdelningen). Tryck samtidigt på blygdläpparna med handen.

Vid svullnad i underlivet eller över blygdbenet

• Lägg en binda i tajta trosor, baddräkt eller liknande.
• Om det inte räcker kan du lägga extra tryck med till exempel en bit skumgummi.
• Använd cykelbyxor med kompression.

Vid svullnad i benen kan du prova ut lårlånga stödstrumpor. Använd dem dagtid tills svullnaden har försvunnit.

Komplikationer

Komplikationer efter en operation är ovanliga, men de kan vara allvarliga. En komplikation kan leda till att vårdtiden förlängs. Det är viktigt att du är uppmärksam på symtom och följer de råd du får om sårvård, hygien och fysisk aktivitet.

Fysisk aktivitet efter en operation bidrar till att

• få i gång blodcirkulationen, vilket förbättrar sårläkningen och minskar risken för lunginflammation och blodpropp i benen
• få i gång tarmarna och minska risken för förstoppning och illamående
• förbättra lungfunktionen, vilket minskar risken för lunginflammation och slem i lungorna
• minska risken för stela leder och svaga muskler. 

Aktivitet på sjukhuset

Du bör ligga i sängen så lite som möjligt och vara fysiskt aktiv så snart du kan efter operationen. Personalen visar dig hur du bäst tar dig upp och rör dig utan att belasta operationssåret.

Efter större operationer är det vanligt att behöva ligga i sängen en kortare eller längre period. Men du återhämtar dig snabbare och får färre komplikationer om denna period blir så kort som möjligt. Att sitta upp i sängen eller på en stol, stå och gå förbättrar många av kroppens funktioner. All rörelse är betydelsefull.

Om du ligger ner mycket bör du röra på fötterna fram och tillbaka. Det ökar blodcirkulationen och minskar risken för till exempel blodpropp.

Andningsträning

Att sitta upp och vara fysiskt aktiv minskar risken för komplikationer som lunginflammation, men ibland behövs också andningsträning. I så fall kan du rekommenderas olika andningsövningar med eller utan hjälpmedel. Du bör träna ofta eftersom effekten är kort. Rekommendationen är varje vaken timme under den första tiden efter operationen. Träna enligt de instruktioner du får av vårdpersonalen.

Aktivitet när du har kommit hem

Målet är att du ska återgå till din vanliga eller en högre funktionsnivå än före operationen. Under tiden såret läker, vanligtvis 6–8 veckor, kan du behöva undvika tyngre belastning som styrketräning och tunga lyft. Oftast går det ändå bra med lättare fysisk aktivitet. Att röra på dig kan leda till snabbare återhämtning och läkning.

Starta med lugnare aktiviteter som promenader eller lättare övningar och öka på belastningen allteftersom. Det är vanligt att vara trött, men försök ändå att vara så aktiv du kan.

Råd om fysisk aktivitet kan du få från en fysioterapeut och annan vårdpersonal. Du kan också få fysisk aktivitet på recept, FaR.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Fysisk aktivitet på recept.

Lymfödem beror på att lymfvätska inte flödar som det ska genom lymfsystemet. I stället kan lymfvätskan samlas i en kroppsdel som då blir svullen.

De flesta lymfödem uppstår under första året efter en operation eller strålbehandling. Lymfödem kan också uppstå efter några månader eller flera år.

Tidiga tecken på lymfödem är att en kroppsdel svullnar, domnar eller känns tung och spänd.

Råd till dig som har risk att utveckla lymfödem

• Kontakta vården om en kroppsdel svullnar eller känns tung och spänd. Det är viktigt att du söker hjälp så tidigt som möjligt. Lymfödem är lättare att behandla i ett tidigt skede.
• Fysisk aktivitet är viktigt för din hälsa och för att förebygga lymfödem. Mycket stillasittande ökar risken för lymfödem, men det gör inte träning. Om du är otränad bör du börja träna försiktigt och öka långsamt. All rörelse räknas.
• Övervikt kan öka risken för lymfödem. Försök därför att ha en hälsosam vikt.
• Håll huden ren och mjuk, så att du inte får sprickor, sår och infektioner. Smörj huden med en mjukgörande kräm.
• Raka inte benen.
• Om en kroppsdel blir röd, varm och svullen, och om du får hög feber, kan du ha fått rosfeber. Då är det viktigt att du söker vård snabbt och får antibiotika

För att skydda såret bör du ställa dig upp genom att först lägga dig på sidan. Vårdpersonalen hjälper dig att hitta rätt teknik.

Gör så här:

1. Böj benen.

2. Lägg dig på sidan.

3. För ut benen över sängkanten. Res dig upp med hjälp av dina armar.

4. För att lägga dig ner, följ bilderna i omvänd ordning.

Sårvård

Spola underlivet morgon och kväll

Direkt efter operation är det viktigt att du spolar dig i underlivet med ljummet vatten och sedan minst morgon och kväll tills såret är läkt. Gärna också efter avföring för att minska risken för infektion.

Titta i underlivet med en spegel

Det är bra om du tittar hur du ser ut i underlivet med en spegel efter operationen. Då kan du se hur såret läker och om något förändras.

Byt förband om det behövs

Sår efter sentinel node eller lymfkörtelutrymning täcks ofta av ett förband. Om såret fuktar igenom förbandet under det första dygnet, kan du förstärka det med en torr kompress. Om såret vätskar så att förbandet är helt genomblött, bör du byta det.

Det är viktigt att vara noga med hygienen när du byter förband. Tvätta händerna med tvål och vatten innan. Du behöver inte använda handskar.

Dusch går bra men undvik bad och bastu

Något eller några dygn efter operationen kan du duscha med ljummet vatten och eventuellt oparfymerad tvål på såret. Det gäller även om såret skulle vara infekterat. Sårtejp och sårlim tål vatten och ska sitta kvar. Om du har ett större förband tar du bort det innan du duschar. Sätt sedan på ett nytt förband om det behövs.

Undvik att bada och basta tills huden är hel. Du får veta vad som gäller för dig.

Om stygnen eller såret går upp

Om stygnen eller operationssåret går upp kommer det att få läka utan att det sys på nytt. Prata med din kontaktsjuksköterska för att få råd om hur du tar hand om såret.

Stygn tas bort eller löser upp sig själva

Stygnen eller agrafferna tas oftast bort 7–14 dagar efter operationen, om såret inte har sytts med stygn som löser upp sig själva eller har limmats med sårlim. När du skrivs ut från sjukhuset kommer du att få veta vad som gäller dig.

Sårinfektion

Det händer att såret blir infekterat. En infektion uppstår vanligtvis tidigast 3 dagar efter operationen. Tecken på infektion är feber, ökande smärta och växande svullnad och rodnad kring såret. Om det händer ska du kontakta mottagningen där du opererades. Några millimeters rodnad kring såret och stygnen är normalt.

Ärr

När stygnen eller agrafferna är borta har huden läkt ihop så att den håller för påfrestningar, men det tar många månader innan ärret får sitt slutliga utseende. Ärr kan bli röda, hårda, upphöjda och klia, men med tiden bleknar de, sjunker ihop och blir mjuka. Massera gärna huden kring ärret så länge det är rött, så kommer ärret att synas mindre. Det finns salvor och plåster med silikon som kan vara effektiva för läkningen av ärr.

Sämre känsel

Det är normalt att ha sämre känsel kring ärret. Känseln kommer oftast tillbaka, men det kan ta flera månader.

Skydda ärren mot sol

Skydda ärren i ljumskarna mot sol under minst ett år. Då undviker du att få pigmentförändringar som inte försvinner. För att skydda ärren kan du behöva använda hudvänlig tejp. Du får veta vad som gäller för dig.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Operationssår.

Ärret som uppstår efter en operation kan dra ihop sig så att slidöppningen blir för trång. Även strålbehandling kan påverka vävnaderna runt slidöppningen så att slidan blir trängre. Slemhinnan i slidan kan också bli irriterad så att slidväggarna, som ligger mot varandra, växer samman. I början går sammanväxningarna lätt att lösa upp. Men om man inte behandlar dem finns en risk för att slidan blir helt sammanväxt. Då är det svårt att genomföra en gynekologisk undersökning och att ha vaginalt samlag.

Att använda vaginalstav

För att förebygga och förhindra att slidöppningen eller slidan växer samman kan du använda en vaginalstav. En sådan ska du få utprovad i samband med återbesöket efter operationen eller när du avslutar din strålbehandling. Du kommer då också att få veta hur du ska använda staven, hur ofta och hur länge. Vanligtvis rekommenderas du att starta med staven 2-4 veckor efter operation eller avslutad strålbehandling.

En vaginalstav är en stav som du för in i slidan. Det finns olika varianter, vissa är av plast och vissa av silikon. När du använder vaginalstaven ska du också använda oparfymerat glidmedel, vattenbaserat eller oljebaserat.

Tvätta vaginalstaven med oparfymerad mild tvål och vatten efter användandet. Skölj noga och torka av den eller låt lufttorka.

Det är vanligt med mindre blödningar eller blodblandade flytningar efter att du använt vaginalstaven. Det beror på att du löser upp tunna sammanväxningar. Detta är helt normalt.

Olika läkemedel verkar på olika sätt

Det finns flera olika typer av läkemedel för att behandla cancer och de fungerar på olika sätt:

• Cytostatika, eller cellgifter som det ibland kallas, är ett samlingsnamn för många olika läkemedel som hämmar celler på olika sätt.
• Målriktade läkemedel riktas mot specifika ämnen i cancercellerna.
• Immunterapi är olika läkemedel som stärker immunförsvaret så att det blir verksamt mot cancern.
• Läkemedel som påverkar kroppens hormoner används vid en del cancersjukdomar. Det kallas även för endokrin terapi, hormonell behandling eller antihormonell behandling, beroende på hur läkemedlet verkar i kroppen.

Ofta kombineras läkemedel som verkar på olika sätt. De kan ges samtidigt eller efter varandra.

Syftet kan variera

Behandlingen kan ha olika syften:

• bli av med sjukdomen
• hindra återfall, alltså att sjukdomen kommer tillbaka
• förlänga livet
• lindra symtom.

Du kan få läkemedlen på olika sätt

Läkemedlen kan ges som dropp eller spruta på sjukhuset, eller kapslar eller tabletter som du tar hemma.

Ibland ges läkemedlen kontinuerligt varje dag, och ibland i form av kurer som du får i omgångar.

Cytostatika kallas ibland för cellgifter eller kemoterapi. Läkemedlen är effektiva mot cancerceller men påverkar även friska celler i kroppen, till exempel hårceller och könsceller.

Nyare läkemedel kan vara en kombination av målriktade läkemedel och cytostatika. Dessa riktar in sig mer specifikt mot cancercellerna.

En cytostatikabehandling kan bestå av flera olika läkemedel. Du kan få cytostatika som enda behandling eller i kombination med andra behandlingar, till exempel före eller efter en operation.

Behandlingen ges ofta i omgångar, så kallade kurer, med viss tid emellan. Hur många kurer och hur höga doser du får anpassas efter dig.

Så går det till

Cytostatika får du direkt i blodet genom dropp, pump eller spruta, eller tar som tabletter eller kapslar.

Om du ska få cytostatika genom dropp, får du ofta en tunn slang i ett blodkärl som kan sitta kvar så länge du behöver den. Det kan vara till exempel en subkutan venport eller PICC-line.

Tabletter och kapslar med cytostatika tar du själv hemma.

Så hanterar du läkemedlet

• Förvara läkemedlet skyddat för barn och obehöriga.
• Tabletter får inte delas eller krossas. Kapslar får inte öppnas. Prata med din behandlingssjuksköterska, kontaktsjuksköterska eller apoteket om du har svårt att svälja tabletterna eller kapslarna.
• Använd sked eller handskar när du tar i tabletterna eller kapslarna. Diska skeden, släng handskarna och tvätta händerna direkt efteråt. Detta ska du göra för att skydda andra som kanske rör vid samma ytor som du. Det påverkar inte dig själv om du tar i tabletterna eller kapslarna.
• Tabletter och kapslar som du inte har använt ska du lämna tillbaka till ett apotek.

Vanligt att lämna blodprov

Behandlingen med cytostatika kan göra att du får sämre blodvärden. Det är därför vanligt att lämna blodprov i samband med behandlingen. Vilka prover och hur ofta de kontrolleras beror på vilken typ av behandling du får och hur du reagerar på den.

Du får veta om något behöver ändras

Om något behöver ändras kontaktas du. Om du inte hör något fortsätter du din behandling som planerat och lämnar blodprover enligt remissen.

I vissa regioner kan du se dina provsvar om du loggar in på 1177. Det är då viktigt att veta att dina värden kan avvika från normalvärdena för personer som inte behandlas mot cancer. Du behöver inte bli orolig om dina värden avviker, utan lita på att läkaren hör av sig om något behöver ändras.

Du kan få biverkningar

Cytostatika påverkar även friska celler, vilket kan ge olika biverkningar. Exempel på biverkningar av cytostatika är illamående, håravfall och ökad infektionskänslighet.

Vi människor reagerar olika på läkemedel. Därför går det inte alltid att säga vilka biverkningar du kommer att få. I beskrivningen av läkemedlet ser du vilka biverkningar din behandling kan ge. Det är olika hur länge man har biverkningar. För en del kan det ta flera år efter avslutad behandling innan biverkningarna försvinner helt.

Vissa biverkningar går att förebygga. Du kan därför ordineras ytterligare läkemedel mot till exempel illamående eller allergiska reaktioner.

Hantera kroppsvätskor säkert för att skydda andra

Kroppen gör sig av med resterna av cytostatikan genom olika kroppsvätskor, till exempel urin och avföring. Mängden cytostatika i kroppsvätskorna är störst direkt efter en kur. Olika läkemedel tar olika lång tid att få ur kroppen.

Generellt gäller att du bör vara försiktig med dina kroppsvätskor under behandlingen och de 7 första dygnen efter att behandlingen är slut, för att skydda personer i din omgivning. Du kan få andra råd från vårdpersonalen.

Tvätt och hygien

• Om någon annan hanterar dina kroppsvätskor ska hen alltid använda engångshandskar.
• Om du svettas så att kläder och lakan blir blöta bör du duscha och byta kläder och sängkläder.
• Tvätta kläder och tyger som har fått spill av kroppsvätskor direkt om det går, helst separat. Använd vanligt tvättmedel. Om du inte kan tvätta direkt, förvara dem i en sluten plastpåse så länge.
• Sitt ner på toaletten för att undvika att stänka urin. Fäll ner locket innan du spolar, och spola två gånger. Om du använder mulltoalett, utedass eller torrtoalett, strö kalk eller toalettströ efter besöket.

Slänga avfall

• Torka upp spill av kroppsvätskor med papper eller en trasa som du kan kasta. Lägg avfallet i en plastpåse, knyt ihop den och släng direkt i soporna. Sortera som brännbart avfall. Tvätta ytan med rengöringsmedel och vatten.
• Lägg inkontinensskydd, blöjor och stomipåsar i en plastpåse och släng direkt i soporna. Sortera som brännbart avfall.
• Om du har urinkateter, byt påse istället för att tömma den. När du har kopplat bort den använda påsen, gör en knut på kopplingsslangen. Lägg kateterpåsen med slang i en plastpåse och släng direkt i soporna. Sortera som brännbart avfall.

Andra läkemedel, naturläkemedel och kosttillskott

Du kan behöva göra uppehåll med dina vanliga läkemedel under cytostatikabehandlingen, eller ändra dosen. Du och din läkare pratar om det innan behandlingen startar. Din läkare behöver också veta om du ändrar något i din vanliga medicinering medan du får behandling mot cancer.

Viktigt att berätta vad du använder

Berätta om du tar naturläkemedel eller kosttillskott. Effekten av vissa cytostatika kan påverkas av vissa livsmedel och preparat, till exempel grapefrukt, grapefruktjuice, johannesört och granatäpplen. Effekten kan bli både förstärkt och försvagad och din läkare behöver därför veta vad du använder.

Sköt om din munhälsa

Det är viktigt att sköta om din munhälsa under tiden du behandlas med cytostatika. Använd en mjuk tandborste och mild tandkräm för att förebygga besvär.

Att gå till tandläkaren

Oftast går det bra att gå till tandläkaren för en vanlig kontroll under cytostatikabehandlingen. Men prata med din läkare före större ingrepp som att göra en rotfyllning eller dra ut en tand. Undvik att gå till tandhygienisten när du är som mest infektionskänslig. 

Prata med din läkare innan du går till tandläkaren och berätta för din tandläkare att du behandlas med cytostatika.

Övrigt att tänka på

• Om du behöver vaccinera dig, fråga din läkare om det går bra och i så fall när.
• Behandlingen är inget hinder för att få massage, men din sjukdom kan vara det. Prata med din läkare. Beröring och taktil massage går alltid bra.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Behandling med cytostatika vid cancer och Att lämna blodprov.

Om du är orolig för att må illa eller har besvärats av illamående tidigare, berätta det för din kontaktsjuksköterska så att din förebyggande behandling kan anpassas.

Det finns effektiva läkemedel

Följ den ordination av läkemedel som du får inför cytostatikabehandlingen, särskilt vid första behandlingstillfället.

Utöver förebyggande kan du också få extra läkemedel som du kan ta vid behov upp till en viss maxdos. Om ditt illamående förvärras av mat kan du få läkemedel att ta 20–30 minuter före huvudmåltiderna.

Berätta för din kontaktsjuksköterska om du inte kan ta läkemedlen eller om du mår illa trots att du har tagit dina ordinerade läkemedel.

Registrera hur du mår

Det är lätt att glömma hur man har mått om det har gått en tid mellan cytostatikabehandlingarna. Det kan då vara till hjälp att fylla i en illamåendedagbok. I samband med nästa behandling kan du tillsammans med vårdpersonalen utvärdera din behandling mot illamående. Om kontaktsjuksköterskan vet hur du har mått är det lättare att ge personliga råd eller justera behandlingen mot illamående. Dagboken går att få digitalt i Min vårdplan eller på papper.

Du kan också svara på frågor i Min vårdplan för att ta reda på om det finns något annat än cytostatikan som utlöser eller förvärrar ditt illamående och som du kan försöka undvika. Frågorna kan hjälpa dig att förstå vad som kan förebygga och lindra illamåendet.

Vad kan jag göra själv?

Du kan göra mycket själv för att förebygga eller lindra illamående. Det finns inte alltid tydliga bevis i forskningen för vad som hjälper, men metoderna som nämns här är ofarliga och kan göra att du mår bättre. Pröva dig fram för att se vad som passar dig.

Allmänna råd

• Fysisk aktivitet – ta till exempel en promenad.
• Frisk luft – var utomhus om du kan. Inför måltiderna kan det kännas skönt att vädra rummet.
• Avspänning – det finns olika program och tekniker du kan testa.
• Vila efter måltiderna, gärna med några extra kuddar under huvudet eller höjd huvudända.

Råd om mat och dryck

Även om läkemedlen är effektiva mot illamående kan du fortfarande ha nedsatt matlust på grund av smakförändringar och vara känsligare än vanligt för matens konsistens. Om du har svårt att äta kan du behöva anpassa maten efter dina egna förutsättningar och kan behöva hjälp av en dietist. Här är några allmänna råd som kan förebygga och lindra illamående:

Ät och drick ofta och i små mängder

• Drick klunkvis och ät små mängder vid många tillfällen under dagen.
• Vänta inte mer än två timmar mellan måltiderna.
• Vänta inte tills du blir hungrig, det kan förvärra illamående.

Se till att få i dig tillräckligt med vätska

• Det är viktigt att du får i dig tillräckligt med vätska, särskilt om du kräks eller är förstoppad. Annars kan du bli uttorkad och må dåligt av det.
• Klara drycker som vatten, mineralvatten, te, örtte, buljong och juice kan vara lättare att dricka.
• Det kan kännas bra att suga på isbitar.

Anpassa vad du äter

Många upplever att vissa typer av mat fungerar bättre när man mår illa. Pröva gärna

• kall mat, till exempel nyponsoppa, saftsoppa, kräm med mjölk, smoothies eller kalla kokta ägg
• salt mat, till exempel sill, ansjovis, oliver, kaviar, salta kex, popcorn, salta pinnar eller salta nötter
• lättare maträtter, till exempel soppa och smörgås, avokado med keso, kalla grönsaker eller fil eller yoghurt med flingor.

Anpassa dina vanor efter vad som känns bäst

• Om du mår illa när du vaknar, pröva att äta eller dricka något litet innan du stiger upp.
• Stekt mat ger matos som kan upplevas som obehagligt. Välj hellre kokt, ugnsstekt eller kall mat.
• Om det är möjligt, undvik att laga mat själv. Ha matlådor i frysen.
• Ät inte din favoritmat när du mår illa för att undvika att koppla ihop den med illamående i framtiden.

Alternativa behandlingsmetoder

Många undrar om alternativa behandlingsmetoder kan hjälpa dem. Den forskning som finns idag kan inte tydligt visa att dessa är effektiva mot cancerrelaterat illamående.

Kropp- och själmetoder som yoga och mindfulness och alternativa behandlingar som akupressur (åksjukeband) och akupunktur är inte skadliga och kan göra att du mår bättre, även om de inte har en bevisad effekt på illamående vid cytostatikabehandling.

Metoder som innehåller naturläkemedel, kosttillskott eller andra alternativa behandlingar ska du alltid diskutera med din läkare eftersom det kan påverka din behandling mot cancern.

Hur ska jag förbereda mig?

Ta gärna med något att läsa eller lyssna på, till exempel böcker, musik eller radioprogram.

Vanligtvis får närstående följa med, men tänk på att visa hänsyn till andra patienter. Närstående som känner sig sjuka ska stanna hemma. Ibland gäller särskilda restriktioner.

Både patienter och personal kan vara känsliga mot lukter. Ta därför inte med kryddstark mat eller doftande blommor och ha inte på dig parfym.

Prata med kontaktsjuksköterskan eller den behandlingsansvariga

sjuksköterskan om du har frågor om vad som gäller där du ska få behandling. 

Så går det till

Du kommer till sjukhuset samma dag som du ska få behandlingen.

Behandlingen ges på en avdelning där patienter med olika typer av cancer behandlas. En sjuksköterska ansvarar för dig och din behandling.

Läkemedlet ges som antingen spruta eller dropp. Droppet ges genom en slang eller dosa kopplad till ett blodkärl. Slangen eller dosan kallas infart.

Om du får dropp tar det allt mellan 10 minuter och några timmar, beroende på vilken behandling du får. Då får du en plats i en säng eller en bekväm stol. Det är bra att dricka extra vätska i samband med behandlingen.

Ibland behöver du få cytostatika under en längre tid och kan då få gå hem med dropp via en bärbar infusionspump, även kallad infusor. När pumpen ska tas bort får du hjälp av hemsjukvården eller på sjukhuset. Ibland kan du även få lära dig att koppla bort pumpen själv.

Hur mår jag efteråt?

De flesta som får behandling kan gå hem samma dag.

Efter vissa behandlingar är det viktigt med övervakning. Då kan du behöva stanna kvar på sjukhuset i något eller några dygn.

Du får inte gå från avdelningen förrän behandlingen och efterkontrollerna är klara.

Bra att veta

Vårdpersonalen följer skyddsföreskrifter under behandlingen. Till exempel använder de speciella skyddskläder när de hanterar cytostatika.

Så går det till

Du kommer till sjukhuset samma dag som du ska få behandlingen.

Behandlingen ges på en avdelning där patienter med olika typer av cancer behandlas. En sjuksköterska ger dig behandlingen och ser till att du har det bra.

Du får behandlingen som dropp direkt i blodet.

De flesta som får immunterapi kan gå hem samma dag.

Du får lämna prover under och efter behandlingen

Efter immunterapin blir immunförsvaret mer aktivt under en längre tid. Det kan påverka kroppen på flera sätt och bland annat ge inflammationer i exempelvis lungorna, tarmarna, huden och musklerna och påverka hormonerna. Dessa biverkningar kan bli allvarliga och kan även komma flera månader efter att behandlingen är slut. Därför kommer dina symtom att följas upp och du får även lämna blodprover regelbundet i minst sex månader efter behandlingen.

Du får veta om något behöver ändras

Om något behöver ändras kontaktas du. Om du inte hör något fortsätter du din behandling som planerat och lämnar blodprover enligt remissen.

I vissa regioner kan du se dina provsvar om du loggar in på 1177. Det är då viktigt att veta att dina värden kan avvika från normalvärdena för personer som inte behandlas mot cancer. Du behöver inte bli orolig om dina värden avviker, utan lita på att läkaren hör av sig om något behöver ändras.

Informera nya vårdkontakter om immunterapin

Det är viktigt att du informerar nya vårdkontakter om att du har fått immunterapi, även efter att behandlingen är slut.

Risken för att få blodpropp kan öka vid operationer, men även av cancersjukdomen i sig. Du kan få blodförtunnande läkemedel som förebyggande behandling om du har ökad risk för blodpropp. Blodförtunnande läkemedel används också som behandling om du redan har fått en blodpropp.

Du kan även behöva ta blodförtunnande läkemedel om du tidigare har haft förmaksflimmer, hjärtsvikt, högt blodtryck eller diabetes.

Olika typer av blodförtunnande läkemedel

Det finns olika typer av blodförtunnande läkemedel. Vilket du rekommenderas beror på vilken sjukdom du har och om du tar andra läkemedel. Du kan behöva använda flera blodförtunnande läkemedel samtidigt, eller olika läkemedel under olika faser av behandlingen.

Blodförtunnande läkemedel finns som sprutor, tabletter eller kapslar.

Berätta om du tar andra läkemedel och naturläkemedel

Vissa läkemedel som är avsedda för andra saker kan också ha en blodförtunnande effekt. Det gäller även receptfria läkemedel som vissa värktabletter. Därför ska du alltid berätta för läkaren om alla läkemedel och naturläkemedel du tar.

Vanliga biverkningar

Blodet koagulerar inte lika snabbt när du tar blodförtunnande läkemedel. Därför blöder du lättare om du till exempel får ett sår eller en skada. Här är exempel på vanliga biverkningar:

• näsblod
• blod i urinen
• blod i avföringen som gör den svart
• många eller stora blåmärken i huden.

Risken för allvarlig blödning minskar om du har ett normalt blodtryck.

Du kan tillfälligt behöva sluta ta det blodförtunnande läkemedlet eller ändra dosen, om du ska opereras, gå igenom olika undersökningar eller behandlas hos tandläkare.

Gör så här:

1. Tvätta händerna.
2. Ta ut sprutan ur förpackningen. Böj bort eventuellt stickskydd och ta bort nålskyddet.
3. Nyp om huden du ska sticka i så att du får ett hudveck mellan fingrarna. Stick in hela nålen i 45–90 graders vinkel i mitten av hudvecket.
4. Håll kvar greppet om huden och spruta långsamt in allt läkemedel som finns i sprutan.
5. Dra ut nålen till hälften och räkna till fem. Dra sedan ut sprutan helt.

Du kan få ett blåmärke efter att du har tagit sprutan. Det är normalt och ofarligt.

> Se en film om att ta sprutor själv på medicininstruktioner.se. Sök på namnet på det läkemedel du har blivit ordinerad.

Film: Tips och råd hur du injicerar dig själv

Kortison är vanligt som en del av behandlingen mot cancer. Det används också för att lindra biverkningar av annan behandling, till exempel illamående. Kortison kan också vara smärtstillande genom att minska svullnaden omkring en tumör så att den trycker mindre på vävnaden och nerverna intill.

Det är vanligt att få större aptit och känna sig piggare när man får kortison.

Tabletter eller direkt i blodet

Ofta ges kortisonet som tabletter eller direkt i blodet.

Kortisondosen behöver ökas och minskas i lagom takt så att kroppen vänjer sig. Om du tar tabletter är det därför viktigt att du följer schemat du får.

Biverkningar

Det är individuellt vilka biverkningar du får av behandlingen. Kortare behandlingar på några dagar upp till ett par veckor ger ofta färre och mindre allvarliga biverkningar än längre behandlingar. Kortison kan ge magbesvär och öka risken för magsår. Du kan därför behöva läkemedel för att skydda magslemhinnan under hela tiden som du tar kortison.

Tillsammans med din läkare väger du risken för biverkningar mot fördelarna med behandlingen.

Vanliga biverkningar på kort sikt

Dessa biverkningar kan komma ganska snabbt:

• Du kan få svårt att sova.
• Du kan känna dig rastlös och ”uppvarvad”.
• Du kan få högre blodsocker.
• Du kan få högre blodtryck.

Vanliga biverkningar vid längre användning

Dessa biverkningar kan komma lite senare:

• Du kan bli svullen i ansiktet och på bålen.
• Huden kan bli tunnare och rödare.
• Du kan få benskörhet.
• Musklerna kan bli svagare.
• Sår kan läka sämre.
• Du kan få sämre försvar mot infektioner.

Bra smärtlindring påverkar dig positivt både fysiskt och psykiskt. Det gör det lättare för dig att vara aktiv, vilket är viktigt för både cancerbehandlingen och livskvaliteten. Det kan också göra att du sover bättre och känner dig gladare. 

Att hitta rätt behandling

Smärtstillande läkemedel är en viktig del av behandlingen mot smärta. För att kunna ge bäst behandling behöver vårdpersonalen veta var och när du har ont, hur stark smärtan är och hur du upplever den. De behöver också veta hur mycket du blir hjälpt av de läkemedel du eventuellt redan tar. Det finns olika typer av smärta, och beroende på typen fungerar olika behandlingar olika bra. 

Om din smärta är svårbehandlad kan du få en remiss till en smärtklinik eller smärtspecialist. 

Råd vid regelbunden smärtstillande behandling

Ta dina läkemedel enligt ordination, för att hålla en jämn nivå och undvika plötslig smärta. Målet är att förebygga smärta.

När du börjar med ett nytt läkemedel eller ändrar dosen kan du behöva vara i kontakt med vården flera gånger för att hitta rätt dos. Berätta om du får biverkningar, så att du kan få hjälp att hantera dem. 

I början av en regelbunden smärtstillande behandling kan du känna dig tröttare än vanligt. Det går oftast över och beror på att kroppen slappnar av efter att ha varit spänd av smärtan.

Olika sorters läkemedel kan minska smärtan på olika sätt. Du kan behöva kombinera olika sorter för att få kontroll på smärtan. Här kan du läsa om de vanligaste sorterna. 

Paracetamol

Ofta får du börja med läkemedel som innehåller det verksamma ämnet paracetamol. Det kan räcka som behandling.

Biverkningar

Biverkningar är ovanliga om du använder paracetamol på rätt sätt och i rätt dos. 

Antiinflammatoriska läkemedel 

Antiinflammatoriska läkemedel innehåller verksamma ämnen som ibuprofen eller acetylsalicylsyra. De kallas också NSAID eller coxhämmare. De minskar smärta genom att dämpa inflammation i kroppen. 

Antiinflammatoriska läkemedel är i vissa fall inte bra att ta samtidigt som du behandlas med cytostatika. Prata därför med din läkare eller kontaktsjuksköterska innan du använder receptfria antiinflammatoriska läkemedel. 

Biverkningar

Antiinflammatoriska läkemedel kan ge magbesvär som illamående, ont i magen och diarré. De kan också öka risken för magsår. Du kan därför behöva läkemedel för att skydda magslemhinnan.

Andra biverkningar kan vara huvudvärk, utslag och yrsel. Läkemedlen kan även öka risken för hjärt- och kärlsjukdomar, som hjärtinfarkt och stroke.

En del biverkningar är gemensamma för alla antiinflammatoriska läkemedel, men risken för biverkningar kan vara olika stor.

Antiinflammatoriska läkemedel kan ha blodförtunnande effekt. Därför bör du diskutera med din läkare om du kan kombinera läkemedel mot smärta med eventuella blodförtunnande läkemedel som du också behöver ta. Din läkare bedömer vilket läkemedel som är bäst för dig.

Kortison 

Kortison kan ges för att minska smärta som orsakas av inflammation eller tryck från tumörer på nerver eller andra organ. Oftast ges kortisonet under en begränsad tid, som en kur.

När du ska sluta med läkemedlet behöver det minskas gradvis så att kroppen vänjer sig. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska göra. 

Biverkningar

Biverkningar du kan få är högt blodsocker, större aptit och svårt att sova. Vid längre tids användning kan du få tunnare hud och sämre sårläkning. Om du får höga doser kan kroppsfettet fördelas om så att du blir rundare i ansiktet och på bålen.

Kortison kan ge magbesvär och öka risken för magsår. Du kan därför behöva läkemedel för att skydda magslemhinnan.

En del biverkningar är gemensamma för alla antiinflammatoriska läkemedel, men risken för biverkningar kan vara olika stor. Din läkare bedömer vilket läkemedel som är bäst för dig.

Opioider

Opioider kan ges vid både plötslig och mer långvarig smärta. Läkemedlen kan ha olika namn och finns som till exempel tabletter, plåster och sprutor. Det verksamma ämnet kan vara till exempel oxikodon, fentanyl eller morfin. En del opioider är långtidsverkande, och tas regelbundet för att förebygga och minska smärta. Dessa kombineras ofta med snabbverkande opioider som du kan ta om du ändå får ont. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska ta läkemedlen.

Vissa är rädda för att bli beroende av opioider. Risken är liten om du håller dig inom den rekommenderade dosen. Det är smärtan som avgör vilken dos du behöver.

När du ska minska dosen eller sluta med läkemedlet behöver det ibland göras gradvis. Annars kan du få symtom på abstinens, till exempel rastlöshet, illamående och svettningar. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska göra. 

Biverkningar

Alla opioider har liknande biverkningar. Illamående och dåsighet är vanligt i början av behandlingen, men försvinner oftast efter någon vecka. Förstoppning eller problem med magen är också vanligt och brukar vara kvar under hela behandlingen. När du får opioider ska du därför också ta laxerande läkemedel. Andra vanliga biverkningar är muntorrhet, yrsel, förvirring, ont i magen och problem med att kissa.

Opioider kan påverka din reaktionsförmåga och vakenhet. Därför bör du vara försiktig i trafiken. Det är inte förbjudet att köra bil när du tar läkemedlen enligt ordination. Men du ska inte köra bil om du känner dig dåsig eller påverkad och inte heller om det gör ont att bromsa eller hantera bilen i de akuta situationer som kan uppstå i trafiken. Du är själv ansvarig för att bedöma om du kan köra bil eller inte.

> Läs mer om läkemedel och bilkörning på transportstyrelsen.se. Sök på Trafikfarliga läkemedel.

Antiepileptiska och antidepressiva läkemedel

Antiepileptiska och vissa antidepressiva läkemedel kan minska smärta som orsakas av skador på eller tryck mot nerverna. Det verksamma ämnet kan vara till exempel gabapentin, pregabalin eller amitriptylin. Du kan få bara detta läkemedel, eller så får du kombinera det med andra läkemedel. 

Först får du en låg dos, som sedan ökas gradvis. Det kan ta upp till några veckor.

När du ska minska dosen eller sluta med läkemedlet behöver det göras gradvis. Annars kan du få symtom på abstinens. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska göra.

Biverkningar

Om du får biverkningar är det vanligast i början eller när du ändrar dosen.

Vanliga biverkningar är yrsel, dåsighet, utmattning, feber och huvudvärk. Vissa biverkningar kan gå över när du har tagit läkemedlet ett tag, till exempel trötthet och illamående.