Vulvacancer/SE

I Min vårdplan får du information om din sjukdom, behandling och rehabilitering och dina rättigheter. Du får också individuellt anpassade råd om egenvård, alltså vad du kan göra själv för att må bättre och sådant som sjukvården överlåter åt dig att göra. Råden du får i Min vårdplan ska vara kopplade till den planering du och vårdpersonalen gör tillsammans, så att du själv kan medverka på bästa sätt i din rehabilitering. Det ska vara tydligt för dig vilken planering som gäller.

Min vårdplan ska bidra till att du

• känner dig trygg, informerad och delaktig
• har inflytande över det som är viktigt för dig
• förstår vad som händer i din vård och behandling
• vet hur du kan stärka din hälsa före, under, mellan och efter behandlingsperioderna.

Du och kontaktsjuksköterskan, eller annan vårdpersonal, uppdaterar Min vårdplan tillsammans när vården och behandlingen ändras på ett sätt som har betydelse för dig.

Vad innehåller Min vårdplan?

Innehållet i Min vårdplan anpassas efter dina behov och önskemål. Det betyder att alla patienter har olika Min vårdplan. Du kan också bidra själv genom att skatta hur du mår, kommunicera med vårdpersonalen och vara delaktig i planeringen. Viss information är dock alltid med, eftersom den gäller alla som behandlas för din typ av cancer.

Informationen i Min vårdplan går att läsa som en bok från början till slut. Men den är mer tänkt som ett uppslagsverk som du kan komma tillbaka till när planeringen eller förutsättningarna ändras, eller när du vill läsa på om någon del.

Vem tar fram Min vårdplan?

Min vårdplan tas fram av Regionala cancercentrum i samverkan, RCC. Innehållet kvalitetsgranskas och uppdateras regelbundet.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller annan vårdpersonal om du undrar över något i Min vårdplan.

Så kan du förbereda dig

Inför ditt besök kan du förbereda dig genom att skriva ner vad du vill berätta och fråga om. Du kan få fylla i ett formulär med frågor om hur du mår inför ditt besök.

Tänk igenom detta före besöket:

• Vilka är dina förväntningar på besöket?
• Är det något särskilt som besvärar dig?
• Vad är viktigt för dig just nu?
• Vilka frågor vill du ha svar på?

Du har rätt att förstå

När du besöker vården är det viktigt att du förstår vad som sägs och vad det innebär. Du har rätt att få information som är anpassad till dig. Du kan till exempel få hjälp av en tolk om du har nedsatt syn eller hörsel, eller om du har svårt att tala eller förstå svenska. Kontakta mottagningen före besöket och säg att du behöver en tolk. Om du har svårt att förstå information på grund av en funktionsnedsättning kan du ibland få hjälp av en arbetsterapeut.

Ha gärna med dig en närstående, som kan vara ett stöd och hjälpa till att komma ihåg vad som sägs. Det är alltid du som bestämmer om dina närstående ska få ta del av informationen. Personalen kommer att fråga vem de får lämna uppgifter till. Avsluta gärna mötet med att repetera vad du har uppfattat och stäm av att du har förstått rätt.

Om du har svårt att förstå informationen i Min vårdplan eller på andra webbsidor kan du använda ett verktyg i webbläsaren för att översätta det du ser på skärmen till ditt språk. Fråga vårdpersonalen hur du kan göra.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Tolkning till mitt språk eller Tolktjänster för dig som har en funktionsnedsättning.

Du kan erbjudas ett digitalt vårdmöte

Vissa mottagningar erbjuder digitala vårdmöten. Då kopplar du upp dig via telefon, surfplatta eller dator till ett videosamtal med vården. Ett digitalt vårdmöte fungerar som ett vanligt besök, men du behöver inte åka till sjukhuset för att träffa till exempel din kontaktsjuksköterska, läkare eller fysioterapeut.

Du kan behöva gå igenom undersökningar och provtagningar i anslutning till digitala vårdmöten. I så fall får du veta hur du ska göra.

Du har rätt att vara delaktig

Du har rätt att vara delaktig i din vård och få information om

• ditt hälsotillstånd
• vilka alternativ du har för undersökningar, vård och behandlingar
• vilka för- och nackdelar som finns med olika undersökningar och behandlingar
• när och hur du ska få svar på dina undersökningar och provtagningar
• när och hur du kan förvänta dig att få vård och hjälp vid biverkningar och symtom
• vart du ska vända dig om du blir sämre
• vilken vård du kan behöva efter behandlingen och hur uppföljningen ser ut
• vad du kan göra själv eller med hjälp av en närstående eller personlig assistent.

Genom att vara delaktig ökar du möjligheten att påverka och få det stöd du behöver.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Tips inför ditt besök i vården och Videosamtal med vården.

Var källkritisk

Det forskas mycket om cancer. Kunskapen om olika typer av cancer ökar därför snabbt, liksom tillgången på nya effektiva behandlingar. Men det krävs mycket kunskap för att tolka forskningsresultat. Därför återges slutsatserna från forskningen inte alltid helt korrekt i medierna. Ovetenskapliga och rent felaktiga uppgifter om cancer och cancerbehandlingar kan också få stor spridning i till exempel sociala medier. Det är därför viktigt att du tar ställning till om källan till informationen verkar trovärdig och pålitlig. Utvecklingen går också så snabbt att det är viktigt att ta reda på när informationen eller forskningen de hänvisar till publicerades.

Vilka informationskällor finns?

Vården i Sverige utgår från vårdprogram och nationella riktlinjer där aktuell och bästa tillgängliga kunskap finns samlad. Det du läser i Min vårdplan stämmer överens med vad som står i de nationella vårdprogrammen för cancersjukdomar och ska spegla den vård som ges vid svenska sjukhus. Dessutom är innehållet utvalt så att du bara får den information som är aktuell för dig.

Min vårdplan innehåller även länkar till andra webbplatser med innehåll som är kontrollerat och faktagranskat, till exempel 1177 och Livsmedelsverket.

Ibland vill du kanske läsa mer om sjukdomen. En del läser då direkt i vårdprogrammen eller i nationella kvalitetsregister. Det är viktigt att tänka på att informationen som står där är avsedd för vårdpersonal och beskriver hur det ser ut på gruppnivå. Information från register kan också behöva tolkas i ett sammanhang, till exempel när data samlades in.

Patientföreningarna kan vara en bra källa till information. Ibland kan man via deras webbplatser ställa frågor till en expert eller en chattbot, eller prata med andra som har samma sjukdom som du. Tänk på att den som svarar på frågorna inte har all information om just dig och din sjukdom och sällan kan ge exakta svar om din situation.

Fråga vårdpersonalen om du är osäker

Fråga gärna vårdpersonalen om du känner dig osäker på något du har läst om cancer, till exempel på internet.

Du och dina närstående kan även kontakta Cancerlinjen eller Cancerrådgivningen, där erfaren vårdpersonal svarar på allmänna frågor om cancer.

Cancerlinjen, Cancerfonden

> Webbplats: cancerfonden.se. Sök på Cancerlinjen.
> Telefon: 010-199 10 10

Cancerrådgivningen

> Webbplats med chatt: cancercentrum.se. Sök på Cancerrådgivningen.
> Telefon: 08-123 138 00

När du är inloggad på 1177 har du tillgång till tjänster som kompletterar informationen i Min vårdplan. Du kan till exempel

• se dina bokade tider, på de mottagningar som använder denna tjänst och som du eller vården lägger till under rubriken Mottagningar
• hantera dina läkarintyg och läkarutlåtanden 
• se och förnya dina recept om mottagningen är ansluten
• se hur långt du har kvar till frikort genom högkostnadsskyddet för läkemedel
• läsa delar av din journal.

Du väljer vilket innehåll du vill se

Du kommer aldrig direkt in i något av dessa system när du loggar in på 1177. Innehållet ligger dolt under olika ikoner eller flikar och du väljer aktivt vad du vill se.

Det varierar mellan olika regioner hur mycket och vilken information man kan se inloggad på 1177. Fråga vårdpersonalen om du undrar vilka tjänster som erbjuds. Vissa regioner använder andra appar och system som kan vara kopplade till 1177 eller användas fristående.

Viktigt att veta när du läser din journal

När du söker och får vård dokumenteras det i en journal. Syftet är att vårdpersonalen ska få tillräckligt med information om dig och din vård, så att vården blir så bra och säker som möjligt. Journalen är ett arbetsredskap för vårdpersonalen och kan därför vara svår att förstå.

När du öppnar Journalen i 1177 kan du välja att se även det nyaste innehållet som kanske inte har hunnit vidimeras, alltså kontrolleras, av den ansvariga vårdpersonalen. Den kan också innehålla ny information som du ännu inte har hunnit få höra av vårdpersonalen.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har frågor eller tankar om något du har läst i din journal.   

Som vårdnadshavare kan du vara ombud och läsa barnets journal tills barnet har fyllt 13 år. Därefter kan du få förlängd tillgång i samråd med vården. Ungdomar kan själva läsa sin journal från 16 års ålder.

> Läs mer på 1177.se. Sök på När du loggar in på 1177
> Läs mer på 1177.se. Sök på Så gör du för att boka, omboka eller avboka en tid och Läs din journal på 1177.

Allmänläkaren är specialist i allmänmedicin och arbetar på vårdcentralen. När du inte behöver specialiserad cancervård ska du få en remiss till din läkare på vårdcentralen. Allmänläkaren har det medicinska huvudansvaret för allt som inte rör cancersjukdomen eller annan specialiserad vård. Allmänläkaren kallas även distriktsläkare eller husläkare.

Arbetsterapeuten kan stödja dig i att hitta nya sätt att göra saker i vardagen som du tycker är svåra. Det kan till exempel handla om anpassningar hemma, hjälpmedel för att underlätta eller strategier för att fördela din energi under dygnet.

AT-läkaren är en grundutbildad läkare som arbetar under handledning för att få sin läkarlegitimation.

Barnmorskan är specialiserad på sexuell och reproduktiv hälsa. Arbetar på gynmottagning eller gyn-avdelning.

BT-läkaren är en legitimerad läkare som är i början av sin specialistutbildning.

Cytodiagnostikern undersöker cellprover.

Dietisten är specialiserad på att ge råd och stöd om mat och näring. Dietisten kan även skriva ut kosttillägg när den vanliga maten inte räcker till.

Distriktssköterskan är en specialistsjuksköterska som du träffar på vårdcentralen, hälsocentralen eller hemma. Du kan få hjälp med bland annat sprutor, omläggning och provtagning. Distriktssköterskan kan även stödja dig att leva hälsosamt under och efter behandlingen.

Fysioterapeuten, även kallad sjukgymnasten, ger råd och stöd om fysisk aktivitet, balans, smärta och andningsbesvär. Fysioterapeuten kan också skapa träningsprogram som är anpassade till dig. Fysioterapeuter kan ha olika specialiteter, till exempel bäckenbottenbesvär. Vissa är även lymfterapeuter.

Gynekologen är en läkare som är specialiserad på sjukdomar i kvinnans könsorgan. 

Gynonkologen är en läkare som är specialiserad på medicinsk behandling och strålbehandling av cancer i kvinnans könsorgan. 

Gynekologiska tumörkirurgen är en läkare som är specialiserad på kirurgi av cancer i kvinnans könsorgan. 

Kirurgen är en läkare som är specialiserad på operation och ansvarar för vården före och efter en operation. 

Klinisk apotekare eller klinisk farmaceut ger råd om ordinationer och hantering av läkemedel.

Kontaktsjuksköterskan har specialistkunskaper om cancervård. Hen stöttar dig och dina närstående med information, råd och samtal om din diagnos, behandling, rehabilitering och uppföljning. Du och din kontaktsjuksköterska går tillsammans igenom planeringen av din vård. Kontaktsjuksköterskan förmedlar kontakt med andra yrkesgrupper inom vården när det behövs, informerar om nästa steg och ansvarar för att lämna över information till andra vårdgivare du träffar, till exempel andra sjukhus, vårdcentraler eller hemtjänsten.

Du kan ha fler än en kontaktsjuksköterska om du får flera behandlingar för din sjukdom. Du kan även ha kontakt med behandlingsansvarig sjuksköterska, behandlingssjuksköterska och omvårdnadsansvarig sjuksköterska.

Kuratorn ger samtalsstöd och kan hjälpa dig och dina närstående att hantera situationen känslomässigt. Kuratorn kan även vägleda dig vidare om du behöver hjälp med ekonomin eller behöver komma i kontakt med myndigheter.

Lymfterapeuten ger råd om och behandlar lymfödem.

Läkaren är ytterst ansvarig för att planera utredningen, ställa diagnos och behandla sjukdomen och ska informera dig om varje steg. Läkaren kallas ibland för fast vårdkontakt eller PAL, patientansvarig läkare.

Narkosläkaren, även kallad anestesiologen, är specialiserad på att söva och övervaka dig under och efter en operation eller undersökning i narkos.

Onkologen är en läkare som är specialiserad på cancersjukdomar och arbetar med medicinsk behandling och strålbehandling.

Patologen undersöker både vävnadsprover och cellprover. 

Psykologen och psykoterapeuten kan ge samtalsstöd och hjälper dig och dina närstående att hantera situationen känslomässigt.

Rehabiliteringskoordinatorn ger stöd för att du ska kunna börja arbeta eller studera efter sjukdom och behandling.

Röntgenläkaren eller radiologen är specialiserad på att tolka röntgenbilder.

Sexologen eller sexualrådgivaren kan ge samtalsstöd och råd om sex och samlevnad och stödja sexuell rehabilitering.

Sjuksköterskan har specialistkompetens inom omvårdnad och arbetar med att förbättra, återställa och bevara god hälsa.

Specialistsjuksköterskan är en sjuksköterska med specialistkompetens inom ett område, till exempel onkologi eller kirurgi.

ST-läkaren gör sin specialisttjänstgöring, till exempel inom onkologi eller kirurgi.

Stomiterapeuten- är en sjuksköterska specialiserad inom stomivård som kan ge dig information och praktiskt stöd i att hantera en stomi.

Undersköterskan och vårdbiträdet ansvarar för praktisk omvårdnad, till exempel personlig hygien.

Uroterapeuten utreder och behandlar personer med urinläckage, urinträngningar, smärta i underlivet, svårigheter att tömma urinblåsan eller svag bäckenbotten. 

> Läs mer på 1177.se. Sök på Kontaktsjuksköterskan – ditt stöd i vården vid cancer.

> Se filmen Kontaktsjuksköterskan - din fasta punkt i cancerrehabiliteringen, Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Ord	Förklaring
Abrasio	Skrapning av livmodern eller livmoderhalsen för att ta vävnadsprover.
Adjuvant behandling	Tilläggsbehandling, till exempel cytostatika efter operation.
Agraff	Klämma av metall för att stänga ett operationssår.
Analgetika	Läkemedel mot smärta.
Anamnes	Sjukdomshistoria.
Anestesi	Att inte känna. Ofta i betydelsen narkos, sövning.
Antiemetika	Läkemedel mot illamående.
Antikroppsbehandling	En form av immunterapi, där antikropparna är riktade mot specifika molekyler på celler för att blockera cancercellers tillväxt.
Ascites	Vätska fritt i buken.
Atypi	Avvikelse från det normala. Kan ha både godartade och elakartade orsaker.
Antikoagulantia	Läkemedel som behandlar eller förebygger blodproppar
Baseline	Utgångsvärde.
Benign	Godartad, alltså inte cancer.
Bilateral	På båda sidorna, tvåsidig.
Biopsi	Prov från organ eller vävnad som undersöks i mikroskop av en läkare som kallas patolog.
Bladderscan	Mätning av resturin (urin som är kvar i blåsan efter att du kissat) med ultraljud.
Brachyterapi, inre strålbehandling	Metod där strålbehandling ges inuti eller nära tumören.
BRCA	Mutationer i dessa gener ger högre risk att utveckla äggstock- och bröstcancer.
Brytpunktssamtal	Samtal mellan patient, närstående och läkare när man övergår från botande och bromsande vård till palliativ vård i livets slutskede.
Cancer in situ	Första stadiet av cancer. Cellerna är nu så förändrade att  de har blivit cancer. De växer fortfarande på ett avgränsat ställe, ”in situ” = på plats. Cancern växer i den celltyp och det organ där den uppstod, utan att växa in i andra vävnader eller organ.
Central venkateter, CVK	Tunn slang i ett av kroppens större blodkärl på halsen eller under nyckelbenet. Används bland annat för att kunna ge läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller ta blodprover.
Cervix uteri	Livmoderhals.
Corpus uteri	Livmoderkropp.
Cysta	Vätskefylld blåsa. De flesta cystor som uppstår på äggstockarna försvinner av sig själva, men en del kräver behandling.
Cystoskopi	Undersökning av urinblåsa och urinrör med ett instrument.
Cytologi	Analys av celler.
Cytostatika, cellgifter eller kemoterapi	En grupp läkemedel som dödar cancerceller eller gör så att de slutar växa.
Datortomografi, skiktröntgen, DT eller CT	Röntgenundersökning som skapar mycket detaljerade bilder av kroppens organ.
Differentieringsgrad	Anger hur mycket en tumör skiljer sig från den friska vävnaden. En låg differentieringsgrad betyder att tumören skiljer sig mycket från den friska vävnaden, medan en hög betyder att den skiljer sig lite.
Dränage	Tunn slang som leder bort vätska från till exempel ett operationsområde.
dVIN	Förstadier till vulvacancer som vanligen har sitt ursprung i en hud- eller slemhinnesjukdom som inte är relaterad till HPV, såsom lichen sclerosus.
Dysplasi	Cellerna ökar i antal och börjar förändra sitt utseende och tappa sin ursprungliga funktion. Ett förstadium till cancer.
Egenvård	Sådant du kan göra själv eller med hjälp av en närstående eller personlig assistent. Det kan vara saker du själv kan göra för att må så bra som möjligt, till exempel pröva avslappningsövningar mot sömnbesvär. Det kan också vara uppgifter som sjukvården överlåter åt dig, till exempel ta blodförtunnande sprutor.
ERAS	Enhanced recovery after surgery. Ett standardiserat program som används för att återhämtningen efter en operation ska bli så snabb och bra som möjligt.
Endoret	Tunn slang för att ta prov av livmoderslemhinnan. Kallas även pipelle.
Extern	Utanpå, yttre.
Fatigue	En särskild trötthet som du inte kan vila bort. Kan uppstå i samband med sjukdom och behandling.
Fertilitet	Förmågan att få biologiska barn.
FIGO	International Federation of Gynecology and Obstetrics, en förening som står bakom den internationella stadieindelningen för gynekologisk cancer.
Finnålspunktion	Provtagning då man med en tunn nål tar ut celler från till exempel en tumör för mikroskopisk undersökning.
Fistel	Onormal förbindelse mellan två inre organ eller mellan ett organ och kroppsytan
Fördröjd primärkirurgi	Operation efter att du har fått ett antal cytostatika-behandlingar.
Gray, Gy	Enhet för att mäta strålningsdos.
Hematom	Blåmärke.
Hematuri	Blod i urinen.
Hemoglobin, HB	Ett järnhaltigt protein i de röda blodkropparna som bland annat transporterar syre till kroppens organ.
Hereditet	Ärftlighet.
Histologi	Vävnadslära.
Hormonell behandling, endokrin behandling eller antihormonbehandling	Läkemedel som påverkar könshormonerna. Rekommenderas vid vissa typer av cancer, till exempel bröstcancer och prostatacancer.
HPV	Humant papillomvirus.
HSIL	Förstadier till cancer som är relaterade till HPV.
Hyperplasi	Cellerna ökar i antal men beter sig fortfarande som vanligt. Det kan vara ett förstadium till cancer, men behöver inte vara det.
Hysterektomi	Operation där man tar bort livmodern.
Hysteroskopi	Vaginal undersökning med kamera för att titta i livmodern.
Immunterapi	Läkemedel som aktiverar kroppens immunförsvar så att det angriper cancercellerna och gör så att de slutar växa.
Individuell patientöversikt, IPÖ	IPÖ är ett komplement till din journal som visar ditt sjukdomsförlopp och dina behandlingar på en tidslinje. Är under utveckling och finns i dag för vissa diagnoser i vissa verksamheter.
Intramuskulär	I en muskel. Till exempel ett läkemedel som ges i en muskel.
Intravenös	När till exempel läkemedel, näring eller annan vätska ges i ett blodkärl.
Invasiv cancer	Cancercellerna växer in i organ och annan vävnad som ligger runt omkring.
Isotopinjektion	Spruta med radioaktivt ämne som kan ges vid till exempel en skintigrafi eller operation för att kunna identifiera portvaktslymfkörtlarna.
Kirurgi	Operation.
Klimakteriet	Övergångsåldern.
Kolposkopi	Mikroskopisk undersökning av livmodertappen som enkelt görs vid en vanlig gynekologisk undersökning.
Komplementär och integrativ medicin, KIM	Ett samlingsnamn för många olika metoder som oftast inte används inom den vanliga hälso- och sjukvården.
Konisering	Ingrepp där man tar bort cellförändringar på livmodertappen.
Konkomitant behandling	När två eller fler behandlingar ges samtidigt.
Kortison	Ett läkemedel som minskar inflammation genom att minska bildningen av olika ämnen som är verksamma vid inflammation.
Kreatinin, krea	Blodprov som visar njurarnas funktion.
Kurativ	Botande behandling
Körtelutrymning	Operation där lymfkörtlar opereras bort
Lambå	Egen hud från en annan del av kroppen som täcker operationsområdet.
Laparocentes	Stick i buken för att tappa ur vätska.
Laparoskopi	Titthålsoperation.
Laparotomi	Operation via ett snitt i bukväggen.
Leukocyter, LPK	Vita blodkroppar.
Lichen sclerosus	Kronisk hudinflammation.
LSIL	HPV-relaterade förändringar som inte är förstadier till cancer
LVSI	Lymfovaskulär infiltration. Kärlinväxt
Lymfkörtlar	Körtlar anslutna till lymfbanor längs blodkärlen och som är en del av kroppens immunförsvar, kallas också lymfknutor.
Lymfödem	Lymfvätska som har samlats i en kroppsdel så att kroppsdelen svullnar.
Magnetkameraundersökning, MR	Undersökning som ger detaljerade bilder av kroppens organ. Utförs med hjälp av ett magnetfält och radiovågor.
Makroskopisk	Som går att se med blotta ögat.
Malign	Elakartad. Maligna tumörer är det som i dagligt tal kallas cancer.
Malignitetsgrad, tumörgrad	Anger hur aggressiv en cancer är.
Metastas, dottertumör	Tumör som har bildats efter spridning från den första tumören.
Metastaserande cancer	Cancercellerna har tagit sig ut i blodkärlen och lymfsystemet. På så sätt sprider de sig till andra delar av kroppen. Kallas även spridd cancer.
Menopaus	Äggstockarna slutar att producera hormoner, vilket så småningom leder till att du inte längre får mens.
Miktion	Urinering, att kissa.
Morbiditet	Sjukdomsfrekvens, beskriver antalet sjukdomsfall
Morbus Paget	Eksemliknande förändringar i underlivet. Kallas även Pagets sjukdom.
Multidisciplinär konferens, MDK	En konferens där olika professioner träffas, diskuterar och tar fram förslag på bästa behandling.
Myom	En godartad tumör av bindväv och muskelvävnad som sitter inne i livmoderväggen.
Målriktad behandling, målstyrd behandling	Läkemedelsbehandling riktad direkt mot cancercellerna. Man utnyttjar till exempel antikroppars funktion att identifiera och koppla till antigener på cancercellen, eller proteinkinashämmare som kan påverka processer som är unika för en viss sorts cancerceller.
Neoadjuvant behandling	Förberedande behandling som ges före annan behandling. Det kan till exempel vara cytostatikabehandling med målet att krympa tumören före en operation.
Non-steroidal anti-inflammatory drugs, NSAID	Läkemedel som används för att behandla bland annat smärta, inflammationer och feber. Kan innehålla verksamma ämnen som ibuprofen, naproxen, nabumeton och acetylsalicylsyra.
Ny medicinsk bedömning, second opinion	Sjukdomen bedöms av en annan specialist än den som har gjort den första bedömningen.
Närstående	Person som du anser dig ha en nära relation till.
Oment	Bukhinnenät, kallas också tarmkäx.
Opioider	Receptbelagt läkemedel som bland annat används för att behandla svår smärta. Vissa opioider kallades förr opiater.
Palliativ onkologisk behandling	Cancerbehandling som ges för att förlänga livet, bromsa sjukdomen, lindra symtom och besvär och öka livskvaliteten när sjukdomen inte går att bota.
Palliativ vård	Vård som ges för att lindra symtom och öka livskvaliteten vid livshotande sjukdom. Vården ska ta hänsyn till fysiska, psykiska, sociala och existentiella behov och erbjuda stöd till närstående.
Palpabel	Som går att känna med händer och fingrar.
Palpation i narkos, PIN	Gynekologisk undersökning där du är sövd.
Patologisk anatomisk diagnos, PAD	Sammanfattande iakttagelser utifrån en mikroskopisk undersökning av ett vävnadsprov.
Perifer neuropati	Känselbortfall och stickningar i händer och fötter. Kan göra att du får svårare att röra händer och fötter.
Perifer venkateter, PVK	En tunn slang som läggs in i ett ytligt blodkärl. Används bland annat för att kunna ge läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller ta blodprover.
Perifert inlagd central venkateter, PICC-line	En tunn slang som förs in i ett av kroppens större blodkärl genom ett mindre kärl på överarmen. Används bland annat för att kunna ge läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller ta blodprover.
Peritoneum	Bukhinnan.
Perkutan endoskopisk gastrostomi, PEG	En tunn slang som sitter genom huden på magen in i magsäcken. Används bland annat för att ge näring och läkemedel.
PET-kameraundersökning, PET-DT eller PET-CT	En undersökning som med ett radioaktivt ämne gör att cancerceller och inflammatoriska celler syns tydligare.
Pipelle	Tunn slang för att ta prov av livmoderslemhinnan. Kallas även endoret.
Polyp	Onormal tillväxt av slemhinna.
Portvaktskörtel	Den lymfkörtel som cancerceller från tumören sprider sig till först, om sjukdomen sprider sig till lymfkörtlarna.
Postoperativ	Efter operation.
Prehabilitering	Förebyggande insatser kring fysisk förmåga, näring, levnadsvanor och psykosocial situation.
Preoperativ	Före operation.
Primärtumör	Den ursprungliga tumören, där cancercellerna först uppstod.
Progesteron	Ett könshormon.
Progress	Att cancern har ökat, till exempel att tumören blir större, att det finns fler cancerceller i blodet eller att cancern sprider sig.
Prolaps	Framfall.
PX	Kirurgisk utskärning av vävnadsprov.
Radikal	Borttagen med god marginal.
Radiokemoterapi	Kombinationsbehandling med strålbehandling och cytostatika.
Recidiv	Återfall.
Regress	återgång eller tillbakagång av sjukdomen
Remission	Att cancern har minskat.
Rehabilitering	Insatser som ska förebygga och minska biverkningar av sjukdom och behandling. Insatserna ska ge dig och dina närstående stöd och förutsättningar att leva ett så bra liv som möjligt.
Robotassisterad total laparoskopisk hysterektomi, RTLH	Livmodern tas bort med titthålsteknik, där instrumenten styrs med hjälp av robot.
Salpingektomi	Äggledaren tas bort.
Salpingooforektomi, SOE	Äggledaren och äggstocken tas bort.
Sentinel node	Portvaktskörtel. Den lymfkörtel som cancerceller från tumören sprider sig till först vid spridning till lymfkörtlarna.
Stroma	Den stödjande vävnaden i ett organ.
Strålbehandling, radioterapi – yttre	Joniserande strålning som ges via en apparat som riktar strålning mot tumören.
Subkutan venport, SVP	Liten dosa med en slang som opereras in under huden under nyckelbenet, och som har förbindelse med ett av kroppens större blodkärl. Används för att kunna ge bland annat läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller ta blodprover. Kallas ibland port-a-cath.
Trombocyter, TPK	Blodplättar.
Tumör	En knöl som beror på att celler har börjat föröka sig. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna).
Tumör, nod, metastas, TNM	Ett internationellt klassificeringssystem som sammanfattar tumörers storlek och om de har spridit sig till lymfkörtlarna, eller andra organ.   T anger primärtumörens utbredning och storlek.  N anger om det finns cancerceller i lymfkörtlarna. M anger om det finns metastaser.
Ultraljud	Undersökning med ljudvågor som ger en bild av inre organ och vävnader.
Undersökning i narkos, UIN	Gynekologisk undersökning där du är sövd.
Unilateral	På ena sidan.
Uretra	Urinrör.
Uretär	Urinledare.
Urinretention	oförmåga att helt eller delvis tömma blåsan
Vulva	De yttre könsorganen, alltså de inre och yttre blygdläpparna, klitoris, urinrörsöppningen, slidöppningen och mellangården.
Vårdcentral, hälsocentral, husläkarmottagning eller distriktsläkarmottagning	Mottagning inom primärvården.
Vårdprogram	Nationella riktlinjer som anger hur patienter med en viss sjukdom ska vårdas på bästa sätt. Riktlinjerna bygger på forskning, kunskap och samsyn inom hälso- och sjukvården.
Vävnad	Celler med liknande utseende och samma egenskaper som tillsammans bygger upp kroppens olika delar.
Östrogen	Ett könshormon.

I IPÖ finns information om bland annat

• vårdkontakter, exempelvis besök och telefonsamtal
• undersökningar, exempelvis olika röntgenundersökningar
• behandlingar, exempelvis läkemedel, strålbehandling och operation
• analysresultat, exempelvis blodprover
• ifyllda enkäter, exempelvis svar på frågor om hur du mår.

Din läkare eller sjuksköterska kan skicka en kopia av din IPÖ till dig via 1177. Det du ser i 1177 uppdateras inte automatiskt när din IPÖ ändras. För att se nya uppgifter behöver du få en ny kopia.

Utredningen görs för att din läkare ska kunna ställa diagnos och rekommendera en behandling som passar dig. Den används också för att se vilka insatser du eller dina närstående behöver för att må så bra som möjligt under din behandling.

Vanliga undersökningar och provtagningar

Vid en utredning av vulvacancer är det vanligt att gå igenom några av följande undersökningar och provtagningar:

• Gynekologisk undersökning där gynekologen även känner på lymfkörtlar i ljumskarna och tar vävnadsprov från förändringarna i vulvan.
• Ultraljud – med hjälp av ljudvågor ses organ och vävnader i de områden som undersöks. I samband med ultraljud kan också vävnadsprov tas från till exempel förändringar i ljumskarna.
• Datortomografi, DT, även kallad skiktröntgen eller CT – en undersökning som skapar detaljerade bilder av kroppens organ.
• Magnetkameraundersökning, MR – en undersökning som ger detaljerade bilder av kroppens organ. Görs med hjälp av magnetfält och radiovågor.
• Blodprover.
• Vävnads- och cellprover – analyseras i mikroskop av en patolog för att upptäcka eventuella vävnads- och cellförändringar.
• PIN (palpation i narkos) eller UIN (undersökning i narkos) – gynekologisk undersökning där du är sövd.

Du kan behöva gå igenom fler undersökningar och provtagningar. Vilka som blir aktuella för dig beror på vilka symtom du har och resultatet av de undersökningar som har gjorts. Du kan bli kallad till undersökningar och besök med kort varsel. Det är därför viktigt att du meddelar vården dina aktuella kontaktuppgifter.

Utredningen följer ett standardiserat vårdförlopp

Utredningen av vulvacancer följer ett standardiserat vårdförlopp, SVF. Det innebär att alla som utreds för vulvacancer i Sverige bör utredas och bedömas så lika som möjligt och utan onödig väntan. Vårdförloppet talar om vilka undersökningar som ingår i utredningen och hur lång tid utredningen bör ta.

Ett standardiserat vårdförlopp startar om det finns ett eller flera symtom eller provsvar som klassas som välgrundad misstanke om en cancerdiagnos. Vårdförloppet avslutas när den första behandlingen startar, eller när cancer kan uteslutas.

Många som utreds enligt standardiserade vårdförlopp visar sig inte ha cancer, utan symtomen beror på något annat. Att utredas enligt ett standardiserat vårdförlopp är därför inte samma sak som att få en cancerdiagnos.

Specialister diskuterar resultatet vid en nationell konferens

När alla svar på dina undersökningar och provtagningar är klara, hålls en multidisciplinär konferens, MDK. Vulvacancer är en relativt ovanlig diagnos och det är bara fyra centra i Sverige som behandlar vulvacancer. För att du ska få rätt behandling var du än bor i Sverige hålls en nationell multidisciplinär konferens (nMDK) en gång per vecka där ditt fall diskuteras med de andra centren. Vid konferensen deltar flera olika specialister som gynekologisk tumörkirurg, röntgenläkare, gynonkolog, patolog och kontaktsjuksköterska. De bedömer tillsammans resultatet av din utredning och tar fram ett behandlingsförslag.

När får jag resultatet av utredningen?

När utredningen börjar ska du få veta ungefär när du får resultatet av utredningen och behandlingsförslaget från den nationella konferensen. Resultatet får du av din läkare vid ett besök eller över telefon. Du och läkaren diskuterar då gemensamt nästa steg.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Att få vård enligt ett vårdförlopp.

Cancersjukdomar har olika symtom och behandlas på olika sätt

Cancer uppstår på grund av en skada eller förändring i en eller flera celler. Cellen börjar sedan fungera allt mer annorlunda för varje celldelning och kan utvecklas till cancer. Cancer kan uppstå på olika ställen i kroppen och olika cancersjukdomar har olika symtom och behandlas på olika sätt. Chanserna att bli av med cancern varierar också mellan olika cancersjukdomar.   

Oftast går det inte att säga varför någon får cancer

Flera saker har betydelse för att cancer ska utvecklas. Många cancerformer är vanligare vid högre ålder. Det tar också olika lång tid för cancer att utvecklas. För det mesta är det omöjligt att säga varför en enskild person får cancer.

Cancer är vanligt

Mer än 60 000 svenskar får någon form av cancer varje år. Av dessa är cirka 40 procent under 65 år. I dag finns det runt 500 000 människor i Sverige som antingen har eller tidigare har haft cancer. Att fler och fler personer får en cancerdiagnos nu beror dels på att befolkningen blir äldre och dels på att sjukvården har blivit bättre på att hitta cancer.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Vad är cancer?

Vulvan består av de yttre och inre blygdläpparna, klitoris, urinrörsöppningen, slidöppningen och mellangården.

Vulvacancer är en ovanlig cancerform. Knappt 200 kvinnor per år i Sverige får sjukdomen, varav de flesta är över 70 år. Vulvacancer kan också vara malignt melanom i vulvan. Malignt Melanom är en form av hudcancer och utgör ca 6 % av all vulvacancer.

Det vanligaste är att cancern bara finns i vulvan. Den kan dock spridas till lymfkörtlar i ljumskarna och bäckenet, alltså nedre delen av magen. I sällsynta fall kan vulvacancer växa in i urinblåsan eller ändtarmsöppningen, men sällan till andra delar av kroppen.

På en nationell konferens kommer din läkare tillsammans med kollegor att diskutera vilken behandling som är bäst för dig.

 

Orsaker till vulvacancer

Bakomliggande orsaker till vulvacancer kan vara:

• kronisk hudinflammation, så kallad lichen sclerosus
• Morbus Paget, eksemliknande förändringar i underlivet
• infektion med humant papillomvirus, HPV

Riskfaktorer för vulvacancer kan vara:

• tidigare cellförändringar i livmoderhalsen
• tidigt klimakterium.
• rökning
• nedsatt immunförsvar
• övervikt

Rökning kan i högre grad kopplas till vulvacancer som orsakas av HPV-virus.

Symtom du kan ha

Vulvacancer kan ge ett eller flera av följande symtom:

• Det kan kännas som en hård knöl eller knuta i vulva.
• Det kan vara ett sår i vulva som inte läker.
• Det kan vara ett sår i vulva som blöder.
• Du kan ha långvarig klåda eller sveda i underlivet.
• Du kan känna en knöl i ljumsken.

Om det kliar eller svider i underlivet beror det oftast på något annat än cancer, till exempel svamp, eksem eller torrare slemhinnor. Men om det fortsätter utan att behandlingen av symtomen ger effekt är det viktigt att du söker läkare eller gynekolog för det.

Ärftlighet är ovanlig

En viss ärftlighet finns men är mycket ovanlig.

Prognosen är oftast god

Prognosen är god om sjukdomen upptäcks tidigt och inte har spridit sig. Vulvacancer är i många fall en lokalt återkommande sjukdom, men kan då oftast behandlas igen med god effekt.

Femårsöverlevnaden ligger kring 90 % vid icke-spridd sjukdom, men den minskar vid spridning till lymfkörtlar och närliggande organ. Stadium vid diagnos, tumörstorlek, marginal till frisk vävnad och invasionsdjup är faktorer som påverkar överlevnaden.

HPV kan orsaka cellförändringar

HPV kan infektera slemhinnan i livmoderhalsen, slidan, vulva, anus, svalget och på penis. De flesta får inga symtom, och kroppens immunförsvar kan själv göra sig av med viruset. I några enstaka fall kan kroppen inte läka ut infektionen själv. Då kan viruset orsaka skador i cellerna, så kallade cellförändringar. Cellförändringarna kan utvecklas till cancer. Detta tar ofta många år.

Spridning av HPV

HPV är världens vanligaste sexuellt överförda infektion. De flesta sexuellt aktiva kommer någon gång att infekteras av HPV. De flesta läker ut infektionen inom 1–2 år.

Du får en HPV-infektion genom att ha oral-, vaginal- eller analsex med en person som är infekterad. Risken för HPV-smitta ökar med ökat antal sexualpartner. Men även om du haft få eller en sexualpartner kan du ha smittats.

HPV-relaterad cancer kan utvecklas många år efter att du har haft sex med någon som smittade dig med viruset. Oftast vet du inte om att du har en HPV-infektion, vilket gör det svårt att veta när och av vem du blev infekterad eller vem du infekterat. HPV smittar inte genom till exempel kramar och pussar.

Behandling av HPV

I dag finns ingen behandling mot HPV, men de allra flesta läker själva ut infektionen och har inga symtom.

Vaccination

I dag erbjuds alla barn, flickor och pojkar, i årskurs 5 vaccin mot de allvarligaste typerna av HPV. Det pågår forskning om vaccination till andra åldersgrupper. Fråga gärna din läkare om vad som gäller dig. Vaccinet ger över 90 procents skydd mot de HPV-typer vaccinerna innehåller, om man inte har blivit smittad innan man blev vaccinerad. Vaccinerna läker inte en befintlig infektion eller cellförändring.

Partner

Om du fått reda på att din cancer är orsakad av HPV kan du undra hur det påverkar ditt sexliv. Det är sannolikt att även din eller dina sexpartner har eller har haft en HPV-infektion. Ni måste inte ändra ert sexliv. Risken att även din eller dina partner drabbas av HPV-relaterad cancer är mycket liten, eftersom de allra flesta läker ut en eventuell infektion själva. Risken att din eller dina partner ska få HPV-relaterad cancer ökar inte av att ha sex med dig. De kan kontakta sin vårdcentral om de är oroliga för något symtom.

> Läs mer på 1177.se. Sök på HPV och vaccination mot HPV.

Specialister ger förslag på en lämplig behandling

Efter utredningen tar vården fram ett behandlingsförslag baserat på riktlinjerna i det nationella vårdprogrammet för din diagnos. Vårdprogrammet innehåller rekommendationer för sjukvården om hur cancer ska behandlas enligt bästa medicinska kunskap.

Samma cancerdiagnos kan behandlas olika beroende på att sjukdomens egenskaper varierar. Behandlingsförslaget ska ta hänsyn till just din situation och dina förutsättningar, men ska inte påverkas av var i landet du får vård.

Tumörer är känsliga för olika typer av behandling

Tumörer har olika egenskaper som bland annat påverkar hur snabbt de växer och vilken typ av behandling de är känsliga för.

Annat som påverkar förslaget

Andra faktorer som kan påverka behandlingsförslaget är tumörens storlek och placering i vulvan, samt om cancercellerna har spridit sig till lymfkörtlar eller andra delar av kroppen. Hur du mår och om du har andra sjukdomar och läkemedel påverkar också. Vad du själv vill och behöver vägs också in.

Ditt fall diskuteras på en nationell konferens

Vulvacancer är en diagnos som är relativt ovanlig och det är bara fyra centra i Sverige som behandlar vulvacancer. För att du ska få rätt behandling hålls en konferens där ditt fall diskuteras med de andra centren. Där tas ett förslag för din behandling fram. Förslaget kommer sedan att diskuteras med dig.

Du kommer att få behandling på någon av orterna Stockholm, Göteborg, Lund eller Linköping. Du kan själv önska var du vill ha din behandling. Men väntetiden styr ofta vart du får din behandling. I vissa fall kan behandlingen ges på din hemort.

Ofta kombineras olika behandlingar

Vulvacancer kan behandlas med operation, strålbehandling eller läkemedel, till exempel cytostatika. Ibland kan du få en kombination av dessa behandlingar. Det vanligaste är operation där man tar bort tumören med marginal runt om. Ibland behöver också lymfkörtlar i ljumskarna tas bort. Strålbehandling, eventuellt i kombination med cytostatika, är också en behandling som används vid vulvacancer.

Du diskuterar förslaget med din läkare

Du diskuterar behandlingsförslaget tillsammans med din läkare, och ni kommer överens om vilken behandling du ska få och på vilken ort. Om du inte är nöjd med förslaget har du rätt till en ny medicinsk bedömning.

Du har alltid rätt att tacka nej till behandling. Närstående har inte rätt att bestämma.

Behandlingen kan ändras med tiden

Din behandling kan komma att ändras allteftersom den följs upp, och man ser hur sjukdomen svarar på behandlingen och hur du mår.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har frågor om dina möjligheter att få barn. Innan behandlingen börjar ska de berätta hur fertiliteten kan påverkas, och fungera som stöd om du behöver prata mer om detta. Fertilitetsbehandling vid vulvacancer är mycket ovanlligt

Fertilitet efter operation

En operation kan påverka fertiliteten beroende på vilket område som opereras och hur stor ärrbildningen blir. Om du är i fertil ålder väljs operationstekniker som försöker bevara fertiliteten så långt det är möjligt.

Fertilitet efter strålbehandling

Strålbehandling orsakar infertilitet om äggstockarna är inom området som strålas. Även livmodern kan påverkas. Muskelvävnaden kan bli mindre elastisk och de celler som bygger upp livmoderslemhinnan skadas. Detta gör att ett befruktat ägg inte får fäste

Fertilitet under och efter cytostatika  

Om du behandlas med cytostatika kan fertiliteten påverkas. Cytostatika kan göra att mensen upphör under behandlingen. Du kan få tillbaka mensen efter behandlingen, om du har kvar din livmoder. Äggstockarna är känsliga för vissa cytostatika. Yngre personer har ofta många ägg i sina äggstockar, vilket ökar chansen att fler ägg klarar sig oskadda. Om du är äldre ökar risken att du kommer in i klimakteriet av behandlingen.

Det är viktigt att du inte blir gravid under cytostatikabehandlingen. Cytostatika är skadligt för fostret under den första tredjedelen av graviditeten. Använd därför säkra preventivmedel. Ibland behövs dubbelt skydd, eftersom biverkningar som diarré eller direkt påverkan av cytostatikan kan göra att p-piller inte räcker som ensamt skydd.

Fertilitet under och efter cytostatikabehandling.

Cytostatikabehandling kan minska din produktion av könshormoner. Det kan leda till att menstruationen upphör. Du kan få liknande symtom som vid klimakteriet.

Det är svårt att säga i förväg om du kommer att bli infertil av behandlingen, men ju högre doser och ju äldre du är, desto större är risken. 

Det finns hjälp att få

Det går att frysa ner ägg, befruktade ägg och i vissa fall äggstocksvävnad, som senare kan användas till konstgjord befruktning. Detta kallas fertilitetsbevarande eller fertilitetsfrämjande åtgärder.

Regionerna har olika regler för vilken hjälp man kan få med konstgjord befruktning efter en cancerbehandling. Bland annat finns det åldersgränser och regler kring kostnader. Din läkare kan berätta vad som gäller i din region. Läkaren kan också skriva remiss till en reproduktionsmedicinsk mottagning om du behöver det. 

Att ha fått tillgång till fertilitetsbevarande åtgärder är ingen garanti för att kunna bli förälder. Men de flesta som vill få barn efter en cancerbehandling lyckas med det, ofta på naturlig väg.

Surrogatmoderskap är inte lagligt i Sverige. Det innebär även att du inte kan ta med dina egna ägg till ett land där det är lagligt, för att hitta en surrogatmamma. Om du har fryst in embryon tillsammans med en partner ”äger” ni embryot tillsammans, och du får inte sätta in embryot på egen hand.

Om du är eller blir infertil kan du få stöd för att hantera det känslomässigt. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare för att få hjälp.

Använd preventivmedel under och en tid efter behandlingen

Alla cancerläkemedel och även strålbehandling kan skada fostret i magen om du blir gravid. Risken för graviditet finns även om du får behandling som kan påverka fertiliteten. Använd därför preventivmedel så länge cancerbehandlingen pågår och en tid efteråt. Ibland behövs dubbelt skydd, eftersom biverkningar som diarré eller direkt påverkan av cancerläkemedel kan göra att p-piller inte räcker som ensamt skydd. Ibland är p-piller inte heller lämpligt. Kondom kan rekommenderas både som preventivmedel och för att skydda sköra slemhinnor.

Prata med din läkare om vilket preventivmedel som blir bäst för dig. Läkaren kan också svara på hur länge efter behandlingen du bör vänta med att försöka få barn.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Fertiliteten efter cancerbehandlingen.

Behandling med botande syfte kallas också kurativ behandling.

Behandlingen följs upp och kan behöva bytas

Behandlingen följer nationella riktlinjer. Den följs upp med regelbundna kontroller med till exempel datortomografi, blodprov eller läkarundersökningar. Utifrån kontrollerna planeras behandlingen vidare och du kan behöva byta behandling. Du får information av din läkare eller kontaktsjuksköterska vid besök eller via telefon eller brev.

Du kan få flera behandlingar

Du kan rekommenderas flera olika behandlingar. De kan pågå samtidigt eller efter varandra.

Du kan också få en behandling efter en annan, till exempel cytostatika efter en operation. Det kallas adjuvant behandling eller tilläggsbehandling. Adjuvant behandling kan också vara till exempel strålbehandling eller målriktad behandling.

Målet med behandlingen kan ändras

Målet med behandlingen kan ändras efter att den har startat. En behandling med botande syfte som inte har förväntad botande effekt kan ändras till att ha som mål att lindra symtom och bromsa sjukdomen.

Palliativ vård ges när sjukdomen inte längre går att bota. Vården består då av behandlingar och stöd för att du ska kunna ha ett så aktivt, meningsfullt och bra liv som möjligt. Alla delar av livet och tillvaron räknas.

Du kan få palliativ vård under lång tid och samtidigt som du får behandling som bromsar sjukdomen och förlänger livet. Ju tidigare palliativ vård sätts in, desto större chans att du får god livskvalitet trots svår sjukdom.

Vad är viktigt för mig?

Det är bra om du, gärna tillsammans med dina närstående, funderar över vad som är viktigt för dig och er och vilket stöd ni behöver.

Du bör erbjudas ett samtal om dina resurser, erfarenheter och behov utifrån att du ska ha det så bra som möjligt. Samtalet bör också handla om dina önskemål, prioriteringar och information om förväntat sjukdomsförlopp samt målet med din behandling.

Prata med din läkare och kontaktsjuksköterska, så att ni tillsammans kan planera vården så att du känner dig trygg och får det stöd du behöver.

Vilken hjälp kan jag få?

Här är några exempel på hjälp och stöd:

• Du kan få lindring eller förebyggande hjälp mot till exempel smärta, illamående och trötthet.
• Du kan få stöd att hantera känslor som oro eller ångest, eller hantera tankar om livet och döden.
• Du kan få vägledning så att du kan ordna tillvaron med ekonomin eller dina närstående.
• Du kan få hjälpmedel som kan underlätta vardagen.
• I samråd med vårdpersonalen får du fylla i och regelbundet uppdatera vårdplanen för omvårdnad, medicinska behov och rehabiliteringsbehov.
• Du får veta var du och dina närstående kan vända er för rätt kompetens.

Var kan jag få palliativ vård?

Var du kan få den palliativa vården beror på hur du mår, vad du vill och vad som är möjligt. Dina behov kan också förändras när sjukdomen utvecklas. Ibland kan du behöva få hjälp av flera olika vårdenheter. Du kan till exempel vårdas växelvis på en palliativ avdelning och hemma.

Du och dina närstående kommer regelbundet att prata med vårdteamet om hur behoven ser ut och hur den palliativa vården fungerar för dig.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Palliativ vård - att förlänga livet eller lindra symtom och Planerad vård hemma.

Cancerbehandling med bromsande och lindrande effekt

När det inte går att bli av med sjukdomen kan du få cancerbehandling med syfte att bromsa sjukdomen, förlänga livet och ge dig en så god livskvalitet som möjligt. Bromsande och symtomlindrande behandling har ofta god effekt på hur du mår och på sjukdomens utveckling och kan pågå så länge som den har önskad effekt. Om en bromsande behandling inte har önskad effekt kan man i många fall byta till en annan.

Med tiden kan effekten bli sämre

Med tiden är det vanligt att cancersjukdomen påverkar dig allt mer. Samtidigt kan cancerbehandlingen med tiden få sämre effekt och i stället ge fler och mer påtagliga biverkningar. Det kan nå en punkt där du inte längre har nytta av den. Tillsammans med din läkare behöver du då överväga om det är lämpligt att avbryta behandlingen.

I sådana situationer kommer du fortfarande att få palliativ vård, som syftar till att förebygga och lindra symtom som sjukdomen orsakar. Målet är att ge dig den bästa möjliga livskvaliteten och hjälpa dig att hantera sjukdomens påverkan på bästa sätt.

Vid palliativ vård i livets slutskede bedöms du ha kort tid kvar att leva, dagar eller veckor.

Det här kan vara tecken på att döden närmar sig:

• Du kan vara mer sängliggande.
• Du kan ha svårt att svälja.
• Du kan bara dricka små mängder vätska.
• Du kan ha sämre cirkulation och andning.
• Du kan ha sänkt medvetande eller vara förvirrad i perioder.

Vårdpersonalen tar hänsyn till vad du vill och behöver

Din läkare samtalar med dig och dina närstående om situationen. Ibland är även en sjuksköterska eller undersköterska med under samtalet. Även vårdteamet runt dig informeras om att du är döende.

Vårdpersonalen ska ta hänsyn till dina önskemål om vården i livets slut, och respektera dina andliga och existentiella behov.

Du ska få de läkemedel du behöver för att lindra besvärliga symtom.

Vårdpersonalen kommer att ta reda på hur du mår med jämna mellanrum. Om du inte kan berätta själv tittar man efter vissa tecken, till exempel ditt ansiktsuttryck, hur du andas och hur ditt hjärta slår. Vårdpersonalen kommer också att prata med dina närstående om hur du mår. 

Om du har särskilda behov kontaktar vårdteamet personal med rätt kompetens. Det kan vara till exempel ett smärtteam, en andlig företrädare eller en annan enhet på sjukhuset.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Vård i slutet av livet.
> Dina närstående kan läsa mer på narstaende.se.

Det finns ett nationellt vårdprogram som anger hur man bäst behandlar vulvacancer. Beskrivningen nedan ger en översikt över olika behandlingsalternativ.

Operation är vanligast

Ett team av läkare och annan vårdpersonal kommer att sätta sig in i ditt fall. Ditt fall kommer också att diskuteras på en nationell konferens där en rekommendation om behandling för dig tas fram. Operation är det vanligaste alternativet. Ibland behövs ytterligare en kompletterande operation efter första operationen för ex borttagande av fler lymfkörtlar.

Ibland behövs mer behandling

Olika faktorer avgör om du därefter kommer att rekommenderas mer behandling eller inte. Det vanligaste är i så fall strålbehandling, ibland i kombination med cytostatikabehandling.

Alternativ till operation

Om det inte går att operera kan du i stället rekommenderas strålbehandling direkt. Ibland kombineras denna med cytostatikabehandling.

Du följs upp av vården

Efter behandlingen följs du upp enligt riktlinjerna i det nationella vårdprogrammet.

Om du har frågor

Prata med din läkare eller kontaktsjuksköterska om du har frågor om din behandling.

Övergripande behandlingsförlopp vid vulvacancer.

Det finns ett nationellt vårdprogram som anger hur man bäst behandlar återfall av vulvacancer. Behandlingen är individuell och beskrivningen nedan ger en översikt över olika behandlingsalternativ.

Behandlingen väljs utifrån flera faktorer

Ett team av läkare och annan vårdpersonal kommer att sätta sig in i ditt fall. Ditt fall kommer också att diskuteras på en nationell konferens.

Exempel på faktorer som kan påverka valet av behandling:

• hur stor tumören i vulva är, var den sitter eller om det är flera förändringar
• om det är en spridd sjukdom
• vilken behandling du har fått tidigare.

Vid återfall i vulvan är operation och strålbehandling, eventuellt i kombination med cytostatika, det vanligaste alternativet. Vid en spridd sjukdom är oftast cytostatika det vanligaste alternativet men även strålbehandling kan vara aktuellt.

Du följs upp av vården

Efter behandlingen följs du upp enligt riktlinjerna i det nationella vårdprogrammet och utifrån dina behov.

Om du har frågor

Prata med din läkare eller kontaktsjuksköterska om du har frågor om din behandling.

Hälsosamma vanor kan göra stor skillnad på både kort och lite längre sikt. Om du opereras akut kan du ändå påverka resultatet genom att leva hälsosamt efter operationen.

Tobak och nikotin 

Den som använder tobak får syrebrist i kroppens vävnader, och det är den vanligaste orsaken till komplikationer efter en operation. En annan effekt är att kroppen får sämre förmåga att bilda bindväv, vilket gör att sår läker sämre. Om du slutar att använda tobak minskar risken att få blodpropp, lunginflammation och sårinfektion efter operationen. Såret kommer också att läka bättre. 

Tobak och nikotin finns i cigaretter, e-cigaretter, snus och upphettade tobaksprodukter. Du bör därför undvika alla produkter med tobak eller nikotin före och efter operationen. 

Råd till dig som använder tobak och nikotin

Avstå från tobak och nikotin så långt före operationen som möjligt, minst 4 och gärna 8 veckor. Prata med vårdpersonalen för att få råd om hur du ska göra. Du kan också få hjälp och stöd av vårdcentralen. 

Alkohol

Att dricka alkohol tiden före en operation ökar risken för sårinfektion, urinvägsinfektion och lunginflammation. Alkohol höjer även blodtrycket och ökar risken för blödning och hjärt- och kärlpåverkan. Genom att undvika alkohol så långt före operationen som möjligt kan din kropp återhämta sig från alkoholens negativa effekter. 

Du kan få hjälp och stöd av vården med att sluta dricka alkohol.

Narkotika och andra droger

Berätta för din läkare om du använder narkotika eller andra droger innan du ska opereras. Det är säkrast för dig och du kan få hjälp att sluta. Läkaren har tystnadsplikt.

Fysisk aktivitet 

Olika former av fysisk aktivitet och träning underlättar en snabb återhämtning och minskar risken för komplikationer efter operationen. En operation försämrar tillfälligt din fysiska förmåga. Om du tränar eller rör på dig extra mycket före operationen ökar blodets förmåga att ta upp syre och blodtrycket sänks. Genom att vara fysiskt aktiv innan du opereras kan du alltså ge hjärtat, kärlen och lungorna ett så bra utgångsläge som möjligt. 

Råd om fysisk aktivitet

Hur mycket och hur intensiv fysisk aktivitet du klarar är individuellt, men all rörelse är bättre än ingen rörelse. Den allmänna rekommendationen är att röra på sig så att pulsen ökar och man blir varm och lätt andfådd 150–300 minuter i veckan, eller på en mer ansträngande nivå 75–150 minuter i veckan. Aktiviteten bör spridas över veckan. All rörelse räknas och det behöver inte vara organiserad träning. Om du kan får du gärna röra dig mer än rekommendationen.

Du kan behöva förebyggande andningsträning, om du har en lungsjukdom eller nedsatt fysisk funktion sedan tidigare. Den kan innebära träning av andningsmusklerna eller olika tekniker för att rengöra luftvägarna från slem. 

Kontakta en fysioterapeut om du behöver råd om fysisk aktivitet och träning inför operationen. 

Matvanor

Försök att äta regelbundet för att öka chansen att du får i dig den mat du behöver. Du bör äta frukost, lunch och middag samt 2–3 mellanmål.

Välj mat med mycket proteiner. Bra proteinkällor är ägg, mejeriprodukter, bönor och linser, nötter och frön, kött, fisk, fågel och sojaprodukter som tofu. Kroppens celler använder proteinerna till att reparera och bygga nytt.

Förslag på proteinrika pålägg på en smörgås

• Keso
• Makrill i tomatsås
• Ägg
• Hummus (kikärtsröra)
• Ost
• Jordnötssmör eller annat nötsmör
• Leverpastej
• Tonfisk i vatten eller olja

Förslag på proteinrika mellanmål

• Fruktsallad med vaniljkesella
• Keso med bär
• Äggröra
• Salta kex med en dessertost
• Smoothie gjord på kvarg, mjölk, och en banan. Mixa 1 deciliter mjölk med 1 deciliter kvarg med smak och en banan.

Om du har sämre aptit och riskerar att gå ner i vikt, bör du välja mat som innehåller mycket kalorier. Eftersom fett är en viktig energikälla kan du gärna äta mer fett. Välj gärna fetter med hög andel omättat fett som till exempel finns i oljor, mjuka och flytande margariner, nötter, frön, mandel, avokado, oliver och fet fisk som lax, sill, strömming, makrill och sardiner. Du behöver dock inte helt utesluta livsmedel med mättat fett. Mättat fett finns framför allt i fett kött, feta charkprodukter, feta mejerivaror som grädde, smör och ost, och i kokos.

Berätta för din kontaktsjuksköterska om du har gått ner i vikt eller har svårt att äta. Du kan då få kontakt med en dietist och även få kosttillskott i form av kaloririka näringsdrycker.

I din kallelse får du detaljerad information om hur du ska förbereda dig. Här får du allmän information.

Inskrivning

Inför din operation har du ett inskrivningssamtal. Samtalet genomförs via telefon, video eller som ett besök på sjukhuset. Förbered dig genom att skriva ner dina frågor och ha gärna med en närstående till samtalet. Ibland sker samtalet när du kommer till sjukhuset för operationen.

Om du ska till sjukhuset på ett besök, ta med legitimation och eventuella läkemedel du behöver under dagen. Ta också med din läkemedelslista och eventuellt behandlingskort för blodförtunnande läkemedel. Om du tar naturläkemedel är det viktigt att du berättar det.

Provtagning

Du kan behöva lämna blodprover inför operationen. Antingen gör du det vid inskrivningen eller så får du en remiss för att lämna proverna på en vårdcentral eller ett laboratorium. Du får veta var du kan lämna proverna.

Läkemedel

Inför operationen kan du behöva göra uppehåll med de eventuella läkemedel och naturläkemedel du tar, eller ändra dosen. Du kan också behöva ta nya läkemedel inför operationen. Din läkare berättar vad som gäller för dig.

EKG – mätning av hjärtats aktivitet

Du kan behöva undersökas med EKG, som mäter hjärtats elektriska aktivitet. Det är läkaren som avgör om det behövs.

Duscha

Du ska duscha och tvätta kroppen inför operationen. Efter att du har duschat är det viktigt att du tar på dig rena kläder.

Fasta

Det är viktigt att du fastar före operationen, annars kan du kräkas och få ner maginnehåll i lungorna. Du får alltså inte äta eller dricka ett antal timmar innan du ska sövas. Följ instruktionerna du får.

Ta alltid med dig:

• legitimation
• telefonnummer till närstående
• läkemedel och läkemedelslista
• tidsfördriv, till exempel böcker
• egna anteckningar och frågor
• mobiltelefon, laddare med lång sladd och hörlurar
• sköna kläder som är enkla att ta på.

Ta med dig om du ska stanna över natten:

• inneskor som är stabila och lätta att ta av och på
• extra kläder
• hygienartiklar, till exempel tandborste, tandkräm och hudkräm.

Ta inte med dig:

• värdesaker
• stora summor pengar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Narkos – att bli sövd, EKG och Att lämna blodprov

I din kallelse får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå. Här får du allmän information.

Innan du ska sövas

På sjukhuset får du byta om till särskilda kläder och låsa in dina saker i ett skåp. Du får lägga dig i en säng eller sitta i en fåtölj när du väntar på din tur.

Du får en perifer venkateter, PVK, i ett blodkärl i handen eller armen. Venkatetern är en tunn plastslang som gör att du kan få läkemedel och dropp direkt i blodet.

Personalen följer dig till operationsavdelningen när det är dags för din undersökning eller operation.

Så går det till att sövas

När det är dags att sövas får du sömnmedel i venkatetern. Du får andas extra syrgas i en mask framför munnen och näsan.

När du är sövd övervakar narkospersonalen dig och ditt hjärtas och dina lungors funktion.

När du vaknar

När du vaknar har du redan förts till en uppvakningsavdelning. Personalen där tar hand om dig tills du kan komma till en vårdavdelning eller gå hem.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Narkos – att bli sövd och Venkateter i armen eller handen

Det finns två metoder för ryggbedövning: epiduralbedövning och spinalbedövning. Det som skiljer dem är hur långt in i ryggraden bedövningsmedlet sprutas.

Så går det till

Du får antingen sitta eller ligga ner.

Innan du får själva ryggbedövningen kan du få lokalbedövning i huden.

Du kan få ryggbedövningen med en spruta som en engångsdos.

Om du behöver en bedövning som man kan fylla på, lägger man in en kateter som man antingen kan ge flera doser i, eller koppla till en läkemedelspump. Katetern är en tunn plastslang som inte brukar kännas. Denna typ av bedövning kan också användas som smärtlindring efter operationen.

Vid ryggbedövning bedövas nerverna som styr urinblåsan. Därför kan du behöva en urinkateter som du har kvar tills bedövningen har släppt.

Hur mår jag efteråt?

• Blodtrycket kan sjunka när bedövningen verkar, därför kontrolleras det regelbundet.
• Du kan vara öm i ryggen, ha klåda och få ett blåmärke vid stickstället. Det brukar gå över inom några dagar.
• Om du har varit helt bedövad är det vanligt att skaka och huttra en stund efter operationen.
• Om du har svårt att kissa efter att bedövningen har släppt, kontakta vården.
• Det kan hända att du får huvudvärk efter en ryggbedövning, även om det är ovanligt. Då är det bra att dricka mycket och ta värktabletter. Om det inte går över efter 1–3 dygn kan du få annan behandling.
• Allvarliga och bestående nervskador efter en ryggbedövning är mycket ovanligt.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Ryggbedövning.

Så går det till

Du ska genomgå en operation som behandling av din vulvacancer. Du kommer att vara sövd eller få ryggbedövning. Du kommer ligga i benstöd som vid en gynekologisk undersökning under operationen.

Kirurgen tar bort förändringen eller tumören med en marginal av frisk vävnad runt om.

I vissa fall tas även de så kallade portvaktskörtlarna bort, alltså lymfkörtlarna som cancercellerna når först om de sprider sig. I så fall får du operationssår i både vulvan och ljumskarna.

Operationen tar cirka 2 timmar.

Innan du väcks får du läkemedel för att minska illamående och smärta.

Såret sys ihop med en särskild tråd som försvinner av sig själv.

Du får en kateter i urinblåsan. Katetern tas oftast bort inom ett dygn efter operationen.

Vad händer efteråt?

När operationen är klar flyttas du till en uppvakningsavdelning där vårdpersonalen övervakar  hur du mår. Du får vara där några timmar beroende på hur stor operationen var och hur du mår. Därefter flyttas du till en vårdavdelning.

Du stannar oftast på sjukhuset 1–2 dagar.

Efter operationen behöver du mer vätska och näring än vanligt, för att främja återhämtning och läkning. Du får börja äta och dricka igen när du vaknar och mår tillräckligt bra, om du inte har fått andra instruktioner.

Aktivitet på sjukhuset

Målet är att du ska komma upp från sängen redan på operationsdagen. Vårdpersonalen visar hur du bäst tar dig upp och rör dig för att inte belasta operationssåret. Det är bra om du är uppe så mycket som du orkar

Exempel på ett träningsprogram:

• Gå i korridoren minst 4 gånger under dagen.
• Var uppe ur sängen 6–8 timmar fördelat över dygnet.

Rör gärna på dig även när du ligger i sängen. Du kan till exempel trampa med fötterna.

Du kan få restriktioner för hur länge du får sitta en tid efter operationen. I vissa fall ska du helt undvika att sitta de första veckorna. Du kan också få restriktioner om att inte sära på benen.

Sårvård

Det är viktigt att du spolar av underlivet med ljummet vatten minst morgon och kväll tills såret är läkt. Gärna också efter toalettbesök och efter avföring för att minska risken för infektion.

Det är bra om du tittar hur du ser ut i underlivet med hjälp av en spegel. Då kan du följa hur ditt sår läker och se om något förändras i såret eller huden runt om.

Det kan hända att stygnen i vulvan går upp. Det är inte farligt men det är bra om du meddelar vården. Såret sys inte igen utan det får då läka av sig självt.

Att tänka på hemma

Det finns risk för komplikationer de första 6 veckorna eller tills såret är läkt. Därför bör du undvika följande:

• ha vaginalt samlag
• bada och simma
• använda tampong.

Följ de instruktioner du får vid utskrivning från avdelningen.

Ibland behövs mer behandling

Efter operationen skickas den bortopererade vävnaden för en mikroskopisk analys. Om provsvaret visar att allt är borttaget behövs ingen fortsatt behandling. Om provsvaret visar att det inte finns tillräckliga marginaler runt om operationsområdet kan du behöva genomgå ytterligare en operation.

Du följs upp av vården

Du kommer att ha kontakt med vården efter din operation, så att de kan följa upp hur du mår. Du och din läkare bestämmer hur och när uppföljningen ska göras och hur du får svaret på den mikroskopiska analysen.

Så går det till

Du ska genomgå en operation som behandling av din vulvacancer. Du kommer att vara sövd och kommer ligga i benstöd som vid en gynekologisk undersökning under operationen.

Kirurgen tar bort tumören med en marginal av frisk vävnad runt om.

Även lymfkörtlarna i ena eller bägge ljumskar tas bort, på antingen en sida eller båda sidorna. Det beror på var tumören sitter och hur stor den är. Detta kan i senare skede leda till lymfödem i underlivet eller i ena eller båda benen.

Du kommer att få operationssår i både vulvan och ljumsken eller ljumskarna.

Oftast lägger man in en slang, så kallat dränage. Det får du för att lymfvätskan inte ska samlas i ljumskarna. Vätskan kommer i stället att rinna ut i en påse som är kopplad till dränaget.

Såret i vulvan sys ihop med en särskild tråd som försvinner av sig själv. Såret i ljumskarna sluts ibland med agraffer som behöver tas bort efter 10 dagar.

Operationen tar 2–5 timmar.

Innan du väcks får du läkemedel för att minska illamående och smärta.

Du får eventuellt en kateter i urinblåsan. Katetern tas oftast bort inom ett dygn efter operationen.

Vad händer efteråt?

När operationen är klar flyttas du till en uppvakningsavdelning där vårdpersonalen övervakar hur du mår. Du får vara där några timmar beroende på hur stor operationen var. Därefter flyttas du till en vårdavdelning.

Du stannar oftast på sjukhuset 3–5 dagar. Därefter kan du få fortsatt vård på ditt hemsjukhus, men kan oftast gå hem. I vissa regioner få komma till en rehabiliteringsavdelning.

Efter operationen behöver du mer näring och vätska än vanligt, för att främja återhämtning och läkning. Du får börja äta och dricka igen när du vaknar och mår tillräckligt bra, om du inte har fått andra instruktioner.

Aktivitet på sjukhuset

Målet är att du ska komma upp från sängen redan på operationsdagen. Personalen visar hur du bäst tar dig upp och rör dig för att inte belasta operationssåret. Ibland kan du få sittrestrektioner en tid efter operation för att inte belasta operationssåret. Det är bra om du är uppe så mycket som du orkar

Exempel på ett träningsprogram:

• Gå i korridoren minst 4 gånger under dagen.
• Var uppe ur sängen 6–8 timmar fördelat över dygnet.

Rör gärna på dig även när du ligger i sängen. Du kan till exempel trampa med fötterna.

Hantera dränaget 

Du har kvar dränaget när du går hem. Vårdpersonalen kommer att gå igenom hur du ska sköta det hemma. Dränaget kan sitta kvar i cirka 5–30 dagar beroende på hur mycket vätska som kommer i påsen. Du kommer att få veta hur du ska mäta vätskan. När mängden är mindre än 30 milliliter per dygn 2 dagar i rad brukar det gå bra att ta bort dränaget. När dränaget ska tas bort bokar du tid till mottagningen eller vårdcentralen.

Du kommer att ha förband på såren i ljumskarna där även dränaget sitter. Förbanden bör bytas en gång i veckan, och då får du komma till mottagningen eller vårdcentralen. Om förbanden lossnar eller om det läcker vätska går det bra att byta oftare. Detta görs på mottagningen eller vårdcentralen. Du kan också få veta hur du kan byta förband själv.

Sårvård

Det är viktigt att du spolar dig i underlivet med ljummet vatten minst morgon och kväll tills såret är läkt. Gärna också efter avföring för att minska risken för infektion.

Det är bra om du tittar hur du ser ut i underlivet med hjälp av en spegel. Då kan du följa hur ditt sår läker och se om något förändras i såret eller huden runt om.

Det kan hända att stygnen går upp i vulvan. Det är inte farligt men det är bra om du meddelar vården. Såret sys inte igen utan det får då läka av sig självt.

Att tänka på hemma

Det finns risk för komplikationer de första 6 veckorna eller tills såret är läkt. Därför bör du undvika följande:

• ha vaginalt samlag
• bada och simma
• använda tampong
• lyfta tunga lyft så som matkassar.
• sitta längre än 20 minuter åt gången de första 2 veckorna.

Ibland behövs mer behandling

Efter operationen skickas den bortopererade vävnaden till patologen för en mikroskopisk analys.

Om det finns spridning till lymfkörtlarna i ljumskarna eller om det inte gick att få bort vulvatumören med tillräcklig marginal, kan du behöva efterbehandling. Efterbehandlingen kan vara strålning, eventuellt i kombination med cytostatika, alternativt en kompletterande operation.

Du följs upp av vården

Du kommer att ha kontakt med vården efter din operation, så att de kan följa upp hur du mår. Du och din läkare bestämmer hur och när uppföljningen ska göras och hur du får svaret på den mikroskopiska analysen.

Operationen är en öppen operation, det vill säga att kirurgen gör ett snitt i magen.

Kirurgen använder en bit av tunntarmen och fäster urinledarna till den ena ändan av tarmbiten. På den andra ändan av tarmbiten görs en stomi, så att urinen kan ledas ut genom bukväggen den vägen. Det innebär att du får en påse på magen där urin samlas upp, en så kallad urostomi. Urinen i en urostomi är ofta flockig eller grumlig. Det beror på att tarmludd från den tarm som bildar stomin sköljs med ut.

Du kommer att få träffa en stomiterapeut innan operationen för att noggrant markera ut på buken var stomin eller stomierna ska placeras. Detta för att säkerställa att stomierna får en optimal placering på din kropp.

Så går det till

Du får ryggbedövning med en tunn slang i ryggen. Slangen kopplas till en pump som ger kontinuerlig smärtlindring, en så kallad epidural. Sedan sövs du.

Medan du är sövd gör läkaren ett snitt mitt på magen, ett så kallat medellinjesnitt. Läkaren tar sedan bort slidan, livmodertappen, livmodern, äggledarna, äggstockarna och urinblåsan.

Operationssåret på magen sys ihop med en särskild tråd som försvinner av sig själv eller med metallklamrar, så kallade agraffer. Du får även ett förband. Operationssåret i underlivet sys ihop med en särskild tråd som vanligtvis försvinner av sig själv men kan ibland behövas tas bort av en läkare efter cirka 14 dagar.

Ibland lägger läkaren in ett dränage under operationen. Det är en slang som ligger inne i magen för att leda bort sårvätska från det opererade området. Sårvätskan rinner genom slangen och samlas upp i en påse. Vanligtvis sitter dränaget kvar ett par dygn efter operationen. Läkaren bestämmer när dränaget ska tas bort.

Efter operationen skickas de bortopererade organen till patologen för en mikroskopisk analys.

Vad händer efteråt?

När operationen är klar körs du till en uppvakningsavdelning där vårdpersonalen övervakar hur du mår. Du får vara där från 2 timmar upp till ett dygn, beroende på operationens längd och omfattning.

Du får börja äta och dricka igen när du vaknar och mår tillräckligt bra, om du inte har fått andra instruktioner. Målet är att du ska dricka minst 1,5 liter per dygn, inklusive näringsdrycker för att du ska få i dig tillräckligt med näring. Om du är sugen på mat får du äta om inga restriktioner finns.

Aktivitet på sjukhuset

Målet är att du ska komma upp från sängen redan på operationsdagen. Personalen visar dig hur du bäst tar dig upp och rör dig för att inte belasta operationssåret. Det är bra om du är uppe så mycket som du orkar.

Exempel på ett träningsprogram:

• Gå i korridoren minst 4 gånger under dagen.
• Var uppe ur sängen 6–8 timmar fördelat över dygnet.

Om du ligger mycket i sängen bör du trampa med fötterna fram och tillbaka. Det ökar blodcirkulationen och minskar risken för till exempel blodpropp.

Du får inte sitta den första tiden, upp till 14 dagar, för att såret ska läka. Du kommer därför att behöva stå när du äter.

Andningsövningar

Det är viktigt med andningsövningar för att minska risken för komplikationer i lungorna, till exempel lunginflammation. Du övar genom att blåsa mot motstånd med hjälp av en PEP-pipa. Du får information och hjälpmedel av avdelningens fysioterapeut.

Hur mår jag efteråt?

Du kan uppleva att det stramar i operationsområdena.

Det är normalt att ha lätt förhöjd kroppstemperatur men du ska inte ha feber.   

Smärta och illamående

Det kan kännas obehagligt i halsen. Detta orsakas av andningsslangen som du har haft i din hals under operationen.

Du kan också må illa. Det finns läkemedel som lindrar besvären.

Du kommer att vara öm i magen de första veckorna. Smärtlindring är viktig för din återhämtning – det gör att du kan sova bättre, röra på dig mer och andas lättare. Det är viktigt att du säger till vårdpersonalen om du har ont. Du kommer att få svara på hur ont du har på en skala från 0 till 10 vid flera tillfällen. 

Den vanligaste smärtlindringen är värktabletter, ofta i kombination med ryggbedövning. Vilken smärtlindring du får kommer läkaren att bestämma tillsammans med dig. Vanliga alternativ är epiduralbedövning och opioider:

• Epiduralbedövning ges genom en tunn slang i ryggen som är kopplad till en pump. Slangen sätter narkosläkaren in vid operationen. Pumpen ger dig kontinuerlig smärtlindring som kan höjas och sänkas vid behov. Slangen tas vanligtvis bort efter 3 dagar och ersätts med tabletter.
• Opioider är morfinliknande preparat och ges som komplement till annan smärtbehandling.

Det är viktigt att du tar de smärtstillande läkemedlen enligt ordination om du har ont. Du blir inte beroende av läkemedlen under den korta period du behöver dem.

Du får en läkemedelslista med dig när du skrivs ut.

Minskade tarmrörelser

Efter en operation minskar rörelserna i tarmen, och de första dagarna efteråt har du vanligtvis inte avföring. Det bästa sättet att få i gång tarmen är att äta, dricka och vara i rörelse. Om det behövs kommer du att få läkemedel som stimulerar tarmfunktionen.

Blodförtunnande läkemedel

Du kommer att behandlas med blodförtunnande läkemedel, ofta som en spruta. Du får lära dig hur du gör innan du lämnar sjukhuset. För att förhindra blodproppar kommer du att behöva ta läkemedlet varje dag i några veckor efter operationen. Du kan också behöva använda stödstrumpor den första tiden.

Återhämtning och sjukskrivning

Det är vanligt att stanna på sjukhuset i 10–14 dygn, alternativt vara några dagar på en rehabiliteringsavdelning. Du kan behöva vara sjukskriven cirka 4–8 veckor beroende på hur stor operation du genomgått och andra faktorer som till exempel vad du arbetar med. Om du ska få ytterligare behandling är du ofta sjukskriven även under den tiden.

Du får räkna med att det tar några veckor innan du har fått tillbaka din energi. Mycket av din energi går åt till läkningen, så din uthållighet kommer att vara begränsad under en period. Du kan känna dig trött, vara yr, ha ont eller känna annat obehag.

När du har lämnat sjukhuset kan du gradvis öka din aktivitet. Efter operationen är bukväggen vid ärret försvagad. Det kan leda till att du får ett ärrbråck om du tar i för kraftigt för tidigt. Ett ärrbråck syns som en buktning vid ärret.

De första 6–8 veckorna bör du undvika följande:

• Att bära tunga saker, till exempel tunga väskor.
• Aktiviteter som du upplever ansträngande, till exempel sitta på huk eller stå framåtböjd.
• Hård träning som löpning, styrketräning eller gympa. Tänk på att även tyngre arm- och benträning påverkar bukväggen.
• Ansträngande arbete, till exempel klippa gräs, tvätta fönster och skotta snö.
• Gör gärna pulshöjande aktiviteter som inte påverkar magmusklerna, till exempel promenera och gå i trappor. Allt eftersom din styrka och kondition förbättras kan du öka intensiteten i dina aktiviteter.
• Undvik bad tills såren är läkta.

I vissa regioner kan du åka till en rehabiliteringsklinik för att återhämta dig innan du kommer hem. Det innebär att du vistas på en plats där man fokuserar på fysioterapi, mat och allmän återhämtning. Prata med din kontaktsjuksköterska om vad som gäller i din region.

Det är viktigt att du spolar av underlivet med ljummet vatten minst morgon och kväll tills såret är läkt. Gärna också efter avföring för att minska risken för infektion.

Det är bra om du tittar hur du ser ut i underlivet med hjälp av en spegel. Då kan du följa hur ditt sår läker och se om något förändras i såret eller huden runt om.

• Det kan hända att stygnen går upp. Det är inte farligt men det är bra om du meddelar vården. Såret sys inte igen utan det får då läka av sig självt

Uppföljning

Du kommer att ha kontakt med vården efter din operation så att de kan följa upp hur du mår. Du och din läkare beslutar hur och när uppföljningen ska göras och hur du får svaret på den mikroskopiska analysen.