Relugolix; Peroral tablett

Anemi förekommer, oftast grad 1-2, kan nå grad 3-4.

Värmevallningar mycket vanliga.
Minskad libido vanligt.
Gynekomasti förekommer.
Ökat blodsocker och viktuppgång vanligt.

Hjärtinfarkt finns rapporterat.
QT/QTc förlängning har rapporterats. Observandum vid andra risker för QT/QTc förlängning.

Ökade levervärden vanligt, anges som övergående, lätt förhöjda, grad 3-4 ovanligt.

Förstoppning och diarré förekommer. Kolit grad 3-4 finns rapporterat. Illamående omnämns.

Trötthet/fatigue mycket vanligt.
Yrsel, huvudvärk förekommer.
Sömnproblem och depression förekommer.
Förhöjda värden triglycerider och lätt förhöjt kolesterol förekommer.
Muskuloskeletal smärta mycket vanligt.
Ökad risk minskad bentäthet vid långtidsbehandling antiandrogener, mer framträdande än tidigare listor per substans enligt klinisk erfarenhet. Risk för fraktur. Se över övriga riskfaktorer, kronisk alkohol och tobaksanvändning, ärftlighet, långtidsbehandling med antiepileptisk medicinering och/eller kortikosteroider. Gör bentäthetsmätning, se över kalk, D-vitamin och sköldkörtelvärden och överväg direkt benstärkande behandling vid behov.

Patient med fertil kvinnlig partner ska använda ett effektivt preventivmedel under behandlingen och i 2 veckor efter den sista dosen av relugolix.

Samtidig administrering av relugolix och perorala P-gp-hämmare rekommenderas inte, då koncentrationen av relugolix kan förväntas öka med ökade biverkningar som följd. (Exempel på P-gp-hämmare är; erytromycin, azitromycin, klaritromycin, gentamicin, tetracyklin, ketokonazol, itrakonazol, karvedilol, verapamil, amiodarone, dronedaron, propafenon, kinidin, ranolazinciklosporin, ritonavir och telaprevir.) Om nödvändigt att ha samtidig administration, bör relugolix intas 6 timmar före peroral P-gp-hämmare, alternativt görs uppehåll med relugolix under exempelvis antibiotikakur, se FASS för återstartsdos relugolix.
Samtidig administrering av relugolix och kombinerade P-gp- och starka CYP3A-inducerare rekommenderas inte. (Exempel på kombinerade P-gp- och starka CYP3A-inducerare är rifampicin, rifabutin, apalutamid, karbamazepin, fenytoin, fenobarbital och Johannesört (Hypericum perforatum)).