Doseringsaspekter
Anvisning
Anvisningar för läkemedelsadministration
Levofolinat (Natriumlevofolinat) som rescuebehandling vid metotrexatbehandling, följ regiminstruktioner för doser, tidpunkter för start av rescue och administrationssätt. Dosering Natriumlevofolinat är 1/2 av motsvarande dos Calciumfolinat. Se ref.Övriga anvisningar för läkemedelsadministration
Handhavande:Kan orsaka allergiska reaktioner eller astmasymptom. Undvik direktkontakt med produkten. Använd handskar och skyddsglasögon.
Spädningsinformation
Spädningsvätska
250 ml Glukos 50 mg/ml
100 ml Glukos 50 mg/ml
250 ml Natriumklorid 9 mg/ml
100 ml Natriumklorid 9 mg/ml
Spädningsanvisningar
Inga koncentrationsintervall enligt FASS. Natriumlevofolinat kan tillsättas i fluorouracilinfusion då läkemedlet inte innehåller kalcium.Kan ges som iv injektion.
| Hållbarhet efter spädning | Förvaring |
|---|---|
| 72 timmar | Rumstemperatur(Natriumklorid 9 mg/ml) |
| 72 timmar | Rumstemperatur(Glukos 50 mg/ml) |
Länkar till Fass
Referenser
-
New recommendations for reversal of high-dose methotrexate cytotoxicity with folinic acid
Heldrup et al; New recommendations for reversal of high-dose methotrexate cytotoxicity with folinic acid, Cancer Chemother Pharmacol. 2025 Mar 13;95(1):41
Biverkningar
Observandum
Kontroll
Stödjande behandling
Övrigt
Natriumlevofolinat kan användas istället för Calciumfolinat, exempelvis vid rescuebehandling vid metotrexatbehandlingar. Framför allt vid höga doser kan detta vara att föredra för att minska risk för höga doser calcium.
Natriumlevofolinat vid rescue behandling har halverad dosering jämfört med calciumfolinat. Den halverade dosen beror på farmakologiska egenskaper hos molekylerna. Levofolinat är L-isomeren och kalciumfolinat är ett racemat.
Kontrollera alltid aktuellt protokoll/regim för doseringen.
Natriumlevofolinat vid rescue behandling har halverad dosering jämfört med calciumfolinat. Den halverade dosen beror på farmakologiska egenskaper hos molekylerna. Levofolinat är L-isomeren och kalciumfolinat är ett racemat.
Kontrollera alltid aktuellt protokoll/regim för doseringen.
Immunologisk reaktion
Blodtryck
Akutberedskap
Puls
Allergiska reaktioner inklusive anafylaxi och urtikaria, sällsynt.
Hematologisk toxicitet
Blodvärden
Vid kombination med 5FU-behandling kan förstärkning av biverkan ske: Benmärgssvikt, vanligt, kan bli uttalad.
Hudtoxicitet
Vid kombination med 5FU-behandling kan förstärkning av biverkan ske: Palmo-plantar erytrodysestesi, förekommer.
Gastrointestinal påverkan
Vid allmän användning:
Gastrointestinal påverkan efter höga doser, dock ovanligt.
Vid kombination med 5FU-behandling kan förstärkning av biverkan ske:
Diarré vanligt vid användning 1/vecka och illamående, kräkningar vanliga vid användning 1/månad. Se FASS.
Mukosit vanligt, kan bli uttalad. Inkluderar stomatit.
Gastrointestinal påverkan efter höga doser, dock ovanligt.
Vid kombination med 5FU-behandling kan förstärkning av biverkan ske:
Diarré vanligt vid användning 1/vecka och illamående, kräkningar vanliga vid användning 1/månad. Se FASS.
Mukosit vanligt, kan bli uttalad. Inkluderar stomatit.
Övrigt
Sömnlöshet, oro, depression, ovanligt, efter höga doser.
Ökad frekvens epileptiska anfall hos epilepsipatienter, ovanligt.
Feber, ovanligt, rapporterats efter injektion.
Ökad frekvens epileptiska anfall hos epilepsipatienter, ovanligt.
Feber, ovanligt, rapporterats efter injektion.
Interaktionsbenägen substans
Dinatriumlevofolinat är en antidot mot folsyraantagonister, en överdos av dinatriumlevofolinat skulle kunna medföra helt förlorad effekt av folsyraantagonist.
Samtidig administrering av dinatriumlevofolinat med 5FU-behandling har visat sig öka toxiciteten av 5FU-behandlingen.
Dinatriumlevofolinat kan minska effekten av antiepileptiska substanser och därmed ge ökad frekvens av epileptiska anfall. (Exempel på antiepileptiska läkemedel som kan påverkas är: fenobarbital, primidon, fenytoin och succinimider.)
Samtidig administrering av dinatriumlevofolinat med 5FU-behandling har visat sig öka toxiciteten av 5FU-behandlingen.
Dinatriumlevofolinat kan minska effekten av antiepileptiska substanser och därmed ge ökad frekvens av epileptiska anfall. (Exempel på antiepileptiska läkemedel som kan påverkas är: fenobarbital, primidon, fenytoin och succinimider.)
Versionsförändringar
-
Version: 1.0 2025-07-07
Basfakta fastställdes.