Talazoparib; Peroral kapsel

Anemi, neutropeni och trombocytopeni vanligt, kan nå grad 3-4.
Följ dosreduktionsinstruktioner och/eller skjut upp nästa dos.

Illamående mycket vanligt, oftast grad 1-2. Kräkningar, nedsatt aptit, diarré och buksmärtor vanligt, oftast grad 1-2. Stomatit och dyspepsi förekommer.

Trötthet/fatigue mycket vanligt, oftast grad 1-2. Huvudvärk och yrsel vanligt. Smakförändringar förekommer.

Alopeci (håravfall) vanligt.

Kan orsaka fosterskada. Fertila kvinnor ska graviditetstestas före behandlingsstart. Mycket effektiv preventivmetod måste användas, rekommendationer finns om två icke hormonella och kompletterande preventivmedel under behandlingen och ytterligare minst sju månader efter behandlingsavslut.
Manliga patienter med fertil kvinnlig partner ska använda effektiv preventivmetod (även efter vasektomi) under behandling och ytterligare minst fyra månader efter behandlingsavslut.

Myelodysplastiskt syndrom/akut myeloisk leukemi (MDS/AML) har i ett fåtal fall rapporterats. Möjliga riskfaktorer är tidigare platina behandling, andra DNA skadande behandlingar eller strålbehandling. Kontrollera blodstatus före och under behandlingen, utsättning vid bekräftad MDS/AML, se FASS.

Samtidig administrering av starka P-gp-hämmare med Talazoparib ska undvikas då exponeringen för Talazoparib ökar. Om samtidig administrering ej kan undvikas ska Talazoparibdosen reduceras, se FASS. (Exempel på starka P-gp-hämmare är: amiodaron, karvedilol, klaritromycin, kobicistat, darunavir, dronedaron, erytromycin, indinavir, itrakonazol, ketokonazol, lapatinib, lopinavir, propafenon, kinidin, ranolazin, ritonavir, sakvinavir, telaprevir, tipranavir och verapamil.)
Samtidig administrering av P-gp-inducerare med Talazoparib innebär möjlig risk för minskad exponering för Talazoparib, även om det inte kunnat verifieras för P-gp-induceraren Rifampin (där inget dosändringsbehov kunnat fastställas) se FASS. (Exempel på andra P-gp-inducerare är: karbamazepin, fenytoin och johannesört.)
Samtidig administrering av BCRP-hämmare med Talazoparib kan öka exponeringen av Talazoparib och därför ska samtidig adminsitrering med starka BCRP-hämmare undvikas. Om samtidig administrering ej kan undvikas bör monitorering göras för att detektera eventuella ökade biverkningar av talazoparib. (Exempel på starka BCRP-hämmare är: kurkumin och cyklosporin.)
Samtidig administrering av syrareducerande läkemedel (protonpumpshämmare, H2 receptor-antagonister eller andra syrareducerande läkemedel) har inte signifikant påverkan på Talazoparib, se FASS.