Prostatacancer/MG

I Min vårdplan får du information om din sjukdom, behandling och rehabilitering och dina rättigheter. Du får också individuellt anpassade råd om egenvård, alltså vad du kan göra själv för att må bättre och sådant som sjukvården överlåter åt dig att göra. Råden du får i Min vårdplan ska vara kopplade till den planering du och vårdpersonalen gör tillsammans, så att du själv kan medverka på bästa sätt i din rehabilitering. Det ska vara tydligt för dig vilken planering som gäller.

Min vårdplan ska bidra till att du

• känner dig trygg, informerad och delaktig
• har inflytande över det som är viktigt för dig
• förstår vad som händer i din vård och behandling
• vet hur du kan stärka din hälsa före, under, mellan och efter behandlingsperioderna.

Du och kontaktsjuksköterskan, eller annan vårdpersonal, uppdaterar Min vårdplan tillsammans när vården och behandlingen ändras på ett sätt som har betydelse för dig.

Vad innehåller Min vårdplan?

Innehållet i Min vårdplan anpassas efter dina behov och önskemål. Det betyder att alla patienter har olika Min vårdplan. Du kan också bidra själv genom att skatta hur du mår, kommunicera med vårdpersonalen och vara delaktig i planeringen. Viss information är dock alltid med, eftersom den gäller alla som behandlas för din typ av cancer.

Informationen i Min vårdplan går att läsa som en bok från början till slut. Men den är mer tänkt som ett uppslagsverk som du kan komma tillbaka till när planeringen eller förutsättningarna ändras, eller när du vill läsa på om någon del.

Vem tar fram Min vårdplan?

Min vårdplan tas fram av Regionala cancercentrum i samverkan, RCC. Innehållet kvalitetsgranskas och uppdateras regelbundet.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller annan vårdpersonal om du undrar över något i Min vårdplan.

Så kan du förbereda dig

Inför ditt besök kan du förbereda dig genom att skriva ner vad du vill berätta och fråga om. Du kan få fylla i ett formulär med frågor om hur du mår inför ditt besök.

Tänk igenom detta före besöket:

• Vilka är dina förväntningar på besöket?
• Är det något särskilt som besvärar dig?
• Vad är viktigt för dig just nu?
• Vilka frågor vill du ha svar på?

Du har rätt att förstå

När du besöker vården är det viktigt att du förstår vad som sägs och vad det innebär. Du har rätt att få information som är anpassad till dig. Du kan till exempel få hjälp av en tolk om du har nedsatt syn eller hörsel, eller om du har svårt att tala eller förstå svenska. Kontakta mottagningen före besöket och säg att du behöver en tolk. Om du har svårt att förstå information på grund av en funktionsnedsättning kan du ibland få hjälp av en arbetsterapeut.

Ha gärna med dig en närstående, som kan vara ett stöd och hjälpa till att komma ihåg vad som sägs. Det är alltid du som bestämmer om dina närstående ska få ta del av informationen. Personalen kommer att fråga vem de får lämna uppgifter till. Avsluta gärna mötet med att repetera vad du har uppfattat och stäm av att du har förstått rätt.

Om du har svårt att förstå informationen i Min vårdplan eller på andra webbsidor kan du använda ett verktyg i webbläsaren för att översätta det du ser på skärmen till ditt språk. Fråga vårdpersonalen hur du kan göra.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Tolkning till mitt språk eller Tolktjänster för dig som har en funktionsnedsättning.

Du kan erbjudas ett digitalt vårdmöte

Vissa mottagningar erbjuder digitala vårdmöten. Då kopplar du upp dig via telefon, surfplatta eller dator till ett videosamtal med vården. Ett digitalt vårdmöte fungerar som ett vanligt besök, men du behöver inte åka till sjukhuset för att träffa till exempel din kontaktsjuksköterska, läkare eller fysioterapeut.

Du kan behöva gå igenom undersökningar och provtagningar i anslutning till digitala vårdmöten. I så fall får du veta hur du ska göra.

Du har rätt att vara delaktig

Du har rätt att vara delaktig i din vård och få information om

• ditt hälsotillstånd
• vilka alternativ du har för undersökningar, vård och behandlingar
• vilka för- och nackdelar som finns med olika undersökningar och behandlingar
• när och hur du ska få svar på dina undersökningar och provtagningar
• när och hur du kan förvänta dig att få vård och hjälp vid biverkningar och symtom
• vart du ska vända dig om du blir sämre
• vilken vård du kan behöva efter behandlingen och hur uppföljningen ser ut
• vad du kan göra själv eller med hjälp av en närstående eller personlig assistent.

Genom att vara delaktig ökar du möjligheten att påverka och få det stöd du behöver.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Tips inför ditt besök i vården och Videosamtal med vården.

Var källkritisk

Det forskas mycket om cancer. Kunskapen om olika typer av cancer ökar därför snabbt, liksom tillgången på nya effektiva behandlingar. Men det krävs mycket kunskap för att tolka forskningsresultat. Därför återges slutsatserna från forskningen inte alltid helt korrekt i medierna. Ovetenskapliga och rent felaktiga uppgifter om cancer och cancerbehandlingar kan också få stor spridning i till exempel sociala medier. Det är därför viktigt att du tar ställning till om källan till informationen verkar trovärdig och pålitlig. Utvecklingen går också så snabbt att det är viktigt att ta reda på när informationen eller forskningen de hänvisar till publicerades.

Vilka informationskällor finns?

Vården i Sverige utgår från vårdprogram och nationella riktlinjer där aktuell och bästa tillgängliga kunskap finns samlad. Det du läser i Min vårdplan stämmer överens med vad som står i de nationella vårdprogrammen för cancersjukdomar och ska spegla den vård som ges vid svenska sjukhus. Dessutom är innehållet utvalt så att du bara får den information som är aktuell för dig.

Min vårdplan innehåller även länkar till andra webbplatser med innehåll som är kontrollerat och faktagranskat, till exempel 1177 och Livsmedelsverket.

Ibland vill du kanske läsa mer om sjukdomen. En del läser då direkt i vårdprogrammen eller i nationella kvalitetsregister. Det är viktigt att tänka på att informationen som står där är avsedd för vårdpersonal och beskriver hur det ser ut på gruppnivå. Information från register kan också behöva tolkas i ett sammanhang, till exempel när data samlades in.

Patientföreningarna kan vara en bra källa till information. Ibland kan man via deras webbplatser ställa frågor till en expert eller en chattbot, eller prata med andra som har samma sjukdom som du. Tänk på att den som svarar på frågorna inte har all information om just dig och din sjukdom och sällan kan ge exakta svar om din situation.

Fråga vårdpersonalen om du är osäker

Fråga gärna vårdpersonalen om du känner dig osäker på något du har läst om cancer, till exempel på internet.

Du och dina närstående kan även kontakta Cancerlinjen eller Cancerrådgivningen, där erfaren vårdpersonal svarar på allmänna frågor om cancer.

Cancerlinjen, Cancerfonden

> Webbplats: cancerfonden.se. Sök på Cancerlinjen.
> Telefon: 010-199 10 10

Cancerrådgivningen

> Webbplats med chatt: cancercentrum.se. Sök på Cancerrådgivningen.
> Telefon: 08-123 138 00

När du är inloggad på 1177 har du tillgång till tjänster som kompletterar informationen i Min vårdplan. Du kan till exempel

• se dina bokade tider, på de mottagningar som använder denna tjänst och som du eller vården lägger till under rubriken Mottagningar
• hantera dina läkarintyg och läkarutlåtanden 
• se och förnya dina recept om mottagningen är ansluten
• se hur långt du har kvar till frikort genom högkostnadsskyddet för läkemedel
• läsa delar av din journal.

Du väljer vilket innehåll du vill se

Du kommer aldrig direkt in i något av dessa system när du loggar in på 1177. Innehållet ligger dolt under olika ikoner eller flikar och du väljer aktivt vad du vill se.

Det varierar mellan olika regioner hur mycket och vilken information man kan se inloggad på 1177. Fråga vårdpersonalen om du undrar vilka tjänster som erbjuds. Vissa regioner använder andra appar och system som kan vara kopplade till 1177 eller användas fristående.

Viktigt att veta när du läser din journal

När du söker och får vård dokumenteras det i en journal. Syftet är att vårdpersonalen ska få tillräckligt med information om dig och din vård, så att vården blir så bra och säker som möjligt. Journalen är ett arbetsredskap för vårdpersonalen och kan därför vara svår att förstå.

När du öppnar Journalen i 1177 kan du välja att se även det nyaste innehållet som kanske inte har hunnit vidimeras, alltså kontrolleras, av den ansvariga vårdpersonalen. Den kan också innehålla ny information som du ännu inte har hunnit få höra av vårdpersonalen.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har frågor eller tankar om något du har läst i din journal.   

Som vårdnadshavare kan du vara ombud och läsa barnets journal tills barnet har fyllt 13 år. Därefter kan du få förlängd tillgång i samråd med vården. Ungdomar kan själva läsa sin journal från 16 års ålder.

> Läs mer på 1177.se. Sök på När du loggar in på 1177
> Läs mer på 1177.se. Sök på Så gör du för att boka, omboka eller avboka en tid och Läs din journal på 1177.

Allmänläkaren arbetar på vårdcentralen. När du inte längre behöver specialiserad cancervård remitteras du åter till din läkare på vårdcentralen.

Arbetsterapeuten kan stödja dig i att hitta nya sätt att utföra aktiviteter i vardagen som du kan uppleva utmanade eller som du inte kan utföra. Det kan till exempel handla om anpassningar i hemmet, hjälpmedel för att underlätta eller strategier för att fördela din energi under dygnet.

AT-läkaren är en grundutbildad läkare som arbetar under handledning för att få sin läkarlegitimation.

BT-läkaren är en legitimerad läkare som är i början av sin specialistutbildning.

Dietisten är specialiserad på att ge råd och stöd om mat och näring. Dietisten kan även skriva ut kosttillägg när den vanliga maten inte räcker till.

Distriktssköterskan är en specialistsjuksköterska som du träffar på vårdcentralen, hälsocentralen eller hemma. Du kan få hjälp med bland annat sprutor, omläggning och provtagning. Distriktssköterskan kan även stödja dig att leva hälsosamt under och efter behandlingen.

Fysioterapeuten, även kallad sjukgymnasten, ger råd och stöd om fysisk aktivitet, balans, smärta och andningsbesvär. Fysioterapeuten kan också skapa träningsprogram som är anpassade till dig. Fysioterapeuter kan ha olika specialiteter, till exempel bäckenbottenbesvär. Vissa är även lymfterapeuter.

Kirurgen är en läkare som är specialiserad på operation och ansvarar för vården före och efter en operation. 

Klinisk apotekare eller klinisk farmaceut ger råd om ordinationer och hantering av läkemedel.

Kontaktsjuksköterskan har specialistkunskaper om cancervård. Hen stöttar dig och dina närstående med information, råd och samtal om din diagnos, behandling, rehabilitering och uppföljning. Du och din kontaktsjuksköterska går tillsammans igenom planeringen av din vård. Kontaktsjuksköterskan förmedlar kontakt med andra yrkesgrupper inom vården när det behövs, informerar om nästa steg och ansvarar för att lämna över information till andra vårdgivare du träffar, till exempel andra sjukhus, vårdcentraler eller hemtjänsten.

Du kan ha fler än en kontaktsjuksköterska om du får flera behandlingar för din sjukdom. Du kan även ha kontakt med behandlingsansvarig sjuksköterska, behandlingssjuksköterska och omvårdnadsansvarig sjuksköterska.

Kuratorn ger samtalsstöd och kan hjälpa dig och dina närstående att hantera situationen känslomässigt. Kuratorn kan även vägleda dig vidare om du behöver hjälp med ekonomin eller behöver komma i kontakt med myndigheter.

Lymfterapeuten ger råd om och behandlar lymfödem.

Läkaren är ytterst ansvarig för att planera utredningen, ställa diagnos och behandla sjukdomen och ska informera dig om varje steg. Läkaren kallas ibland för fast vårdkontakt eller PAL, patientansvarig läkare.

Narkosläkaren, även kallad anestesiologen, är specialiserad på att söva och övervaka dig under och efter en operation eller undersökning i narkos.

Onkologen är en läkare specialiserad på cancersjukdomar och arbetar med medicinsk cancerbehandling samt strålbehandling.

Patologen är en läkare som är specialiserad på att analysera vävnadsprover.

Psykologen och psykoterapeuten kan ge samtalsstöd och hjälper dig och dina närstående att hantera situationen känslomässigt.

Rehabiliteringskoordinatorn ger stöd för att du ska kunna återgå till eller påbörja arbete och studier.

Röntgenläkaren eller radiologen är specialiserad på att tolka röntgenbilder.

Sexologen eller sexualrådgivaren kan ge samtalsstöd och råd om sex och samlevnad och stödja sexuell rehabilitering.

Sjuksköterskan har specialistkompetens inom omvårdnad och arbetar med att förbättra, återställa och bevara god hälsa.

Specialistsjuksköterskan är en sjuksköterska med specialistkompetens inom ett område, till exempel onkologi eller kirurgi.

ST-läkaren gör sin specialisttjänstgöring, till exempel inom kirurgi eller onkologi.

Undersköterskan och vårdbiträdet ansvarar för praktisk omvårdnad, till exempel personlig hygien.

Urologen är specialiserad på sjukdomar i urinvägarna och är ansvarig för att utreda, diagnostisera och operera dessa sjukdomar.

Uroterapeuten är ofta legitimerad sjuksköterska med specialistkompetens inom urinblåsa och tarm. Hen utreder och behandlar besvär från bäckenområdet och är ofta ansvarig för området sexuell hälsa. 

> Läs mer på 1177.se. Sök på Kontaktsjuksköterskan – ditt stöd i vården vid cancer.

Ord	Förklaring
Adjuvant behandling	Tilläggsbehandling som ges efter huvudbehandling för att minska risken för återfall.
Agraff	Klämma av metall för att stänga ett operationssår.
Aktiv monitorering	Uppföljning av en prostatacancer där botande behandling inte behövs direkt. Följs i stället med regelbundna kontroller.
Anamnes	Sjukdomshistoria.
Androgener	Manliga könshormoner.
Anastomos	I samband med operation. Skarv, konstgjord sammankoppling som förbinder två kroppskanaler.
Anastomosläckage	Läckage av kroppsvätska som beror på att skarven i sammankopplingen inte är tät.
Anestesi	Att inte känna. Ofta i betydelsen narkos, sövning.
Antikroppsbehandling	Samlingsnamn för en grupp läkemedel som kan blockera tillväxt hos vissa typer av cancerceller.
Benign	Godartad, alltså inte cancer.
Biopsi	Prov från organ eller vävnad som undersöks i mikroskop av en läkare som kallas patolog.
Brytpunktssamtal	Samtal mellan patient, närstående och läkare när man övergår från botande och bromsande vård till palliativ vård i livets slutskede.
Brachyterapi	En liten strålkälla placeras inuti kroppen, i eller nära tumören. Den aktiva substansen i strålkällan är iridium-192.
BRCA2	Gen som kan påverka risken att utveckla cancer.
Cancer in situ	Första stadiet av cancer. Cellerna är nu så förändrade att de har blivit cancer. De växer fortfarande på ett avgränsat ställe, ”in situ” = på plats. Cancern växer i den celltyp och det organ där den uppstod, utan att växa in i andra vävnader eller organ.
Central venkateter, CVK	Tunn slang i ett av kroppens större blodkärl på halsen eller under nyckelbenet. Används bland annat för att kunna ge läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller ta blodprover.
Cystografi	En undersökning av urinblåsan med kontrastmedel genom en urinkateter.
Cytologisk analys	Undersökning av cellprov i mikroskop för att påvisa eller utesluta cancer.
Cytostatika, cellgifter eller kemoterapi	En grupp läkemedel som dödar cancerceller eller gör så att de slutar växa.
Datortomografi, skiktröntgen, DT eller CT	Röntgenundersökning som skapar mycket detaljerade bilder av kroppens organ.
Differentieringsgrad	Anger hur mycket en tumör skiljer sig från den friska vävnaden. En låg differentieringsgrad betyder att tumören skiljer sig mycket från den friska vävnaden, medan en hög betyder att den skiljer sig lite.
Dränage	Tunn slang som leder bort vätska från till exempel ett operationsområde.
Dysplasi	Cellerna ökar i antal och börjar förändra sitt utseende och tappa sin ursprungliga funktion. Ett förstadium till cancer.
Egenvård	Sådant du kan göra själv eller med hjälp av en närstående eller personlig assistent. Det kan vara saker du själv kan göra för att må så bra som möjligt, till exempel pröva avslappningsövningar mot sömnbesvär. Det kan också vara uppgifter som sjukvården överlåter åt dig, till exempel ta blodförtunnande sprutor.
Erektil dysfunktion	Minskad förmåga eller oförmåga att få erektion.
Exspektans, watchful waiting, symtomstyrd behandling	Uppföljning av en obehandlad prostatacancer där du får hormonell behandling när sjukdomen ger symtom.
Fatigue	En särskild trötthet som du inte kan vila bort. Kan uppstå i samband med sjukdom och behandling.
Fertilitet	Förmågan att få biologiska barn.
Gleasongrad	Internationell standard för att gradera prostatacancers utseende i mikroskop.
Gleasonsumma	Den vanligaste och den högsta Gleasongraden av alla vävnadsprover sammanställs till en Gleasonsumma.
Gray, Gy	Enhet för att mäta strålningsdos.
Gynekomasti	Förstorade bröst hos män.
Hereditet	Ärftlighet.
HOXB13	Gen som kan påverka risken att utveckla cancer.
Hormonell behandling, endokrin behandling eller antihormonbehandling	Läkemedel som påverkar könshormonerna. Rekommenderas vid vissa typer av cancer, till exempel bröstcancer och prostatacancer.
Hyperplasi	Cellerna ökar i antal men beter sig fortfarande som vanligt. Det kan vara ett förstadium till cancer, men behöver inte vara det.
Högdosrat	Strålbehandling som ges med hög dos under kort tid.
Immunterapi	Läkemedel som aktiverar kroppens immunförsvar så att det angriper cancercellerna och gör så att de slutar växa.
Individuell patientöversikt, IPÖ	IPÖ är ett komplement till din journal som visar ditt sjukdomsförlopp och dina behandlingar på en tidslinje. Är under utveckling och finns i dag för vissa cancerdiagnoser i vissa verksamheter.
Inkontinens	Ofrivilligt läckage av urin eller avföring.
International Prostate Symptom Score, IPSS	Ett frågeformulär för att bedöma symtom från prostatan som påverkar din förmåga att tömma urinblåsan.
Intravenös	När till exempel läkemedel, näring eller annan vätska ges i ett blodkärl.
Invasiv cancer	Cancercellerna växer in i organ och annan vävnad som ligger runt omkring.
Iridium-192	Ett radioaktivt grundämne som ger strålbehandling lokalt inuti kroppen. Används vid brachyterapi.
Isotopinjektion	Spruta med radioaktivt ämne som kan ges vid till exempel en skintigrafi eller operation för att kunna se eventuella metastaser.
ISUP-gradering	Internationell standard för att gradera prostatacancerns aggressivitet baserat på Gleasonsumman. ISUP står för International Society of Urological Pathology.
Kateter	En slang som förs in i kroppen för att tömma ut vätska eller föra in läkemedel eller medicinska instrument.
Kirurgi	Operation.
Komplementär och integrativ medicin, KIM	Ett samlingsnamn för många olika metoder som oftast inte används inom den vanliga hälso- och sjukvården.
Lymfkörtlar	Körtlar anslutna till lymfbanor längs blodkärlen och som är en del av kroppens immunförsvar.
Lymfödem	Lymfvätska som har samlats i en kroppsdel så att kroppsdelen svullnar.
Magnetkameraundersökning, MR	Undersökning som ger detaljerade bilder av kroppens organ. Utförs med hjälp av ett magnetfält och radiovågor.
Malign	Elakartad. Maligna tumörer är det som i dagligt tal kallas cancer.
Malignitetsgrad, tumörgrad	Anger hur aggressiv en cancer är.
Metastas, dottertumör	Tumör som har bildats efter spridning från den första tumören.
Metastaserande cancer	Cancercellerna har tagit sig ut i blodkärlen och lymfsystemet. På så sätt sprider de sig till andra delar av kroppen. Kallas även spridd cancer.
Miktionslista	Lista för att skriva upp antalet urintömningar och mängden urin under en viss tid.
Multidisciplinär konferens, MDK	En konferens där olika professioner träffas, diskuterar och tar fram förslag på bästa behandling.
Målriktad behandling, målstyrd behandling	Läkemedelsbehandling riktad direkt mot cancercellerna. Man utnyttjar till exempel antikroppars funktion att identifiera och koppla till antigener på cancercellen, eller proteinkinashämmare som kan påverka processer som är unika för en viss sorts cancerceller.
Nationella prostatacancerregistret, NPCR	Kvalitetsregister där prostatacancerfall i Sverige registreras.
Nefrostomi, pyelostomi	En tunn slang som genom huden på ryggen placeras i njuren för att leda bort urin.
Neoadjuvant behandling	Förberedande behandling som ges före annan behandling. Det kan till exempel vara cytostatikabehandling med målet att krympa tumören före en operation.
Non-steroidal anti-inflammatory drugs, NSAID	Läkemedel som används för att behandla bland annat smärta, inflammationer och feber. Kan innehålla verksamma ämnen som ibuprofen, naproxen, nabumeton och acetylsalicylsyra.
Ny medicinsk bedömning, second opinion	Sjukdomen bedöms av en annan specialist än den som har gjort den första bedömningen.
Närstående	Person som du anser dig ha en nära relation till.
Opioider	Receptbelagt läkemedel som bland annat används för att behandla svår smärta. Vissa opioider kallades förr opiater.
Palliativ onkologisk behandling	Cancerbehandling som ges för att förlänga livet, bromsa sjukdomen, lindra symtom och besvär och förbättra livskvaliteten när sjukdomen inte går att bota.
Palliativ vård	Vård till patienter med en obotlig sjukdom eller skada med syfte att lindra lidande och främja livskvaliteten. Vården ska ta hänsyn till fysiska, psykiska, sociala och existentiella behov samt erbjuda stöd till närstående.
Palpabel	Som går att känna med händer och fingrar.
Patient Reported Outcome Measures, PROM	Patientrapporterade utfallsmått, det vill säga patientens beskrivning av symtom och livskvalitet.
Patologisk anatomisk diagnos, PAD	Sammanfattande iakttagelser utifrån en mikroskopisk undersökning av ett vävnadsprov.
Perifer neuropati	Känselbortfall och stickningar i händer och fötter. Kan göra att du får svårare att röra händer och fötter.
Perifer venkateter, PVK	En tunn slang som läggs in i ett ytligt blodkärl. Används bland annat för att kunna ge läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller ta blodprover.
Perifert inlagd central venkateter, PICC-line	En tunn slang som förs in i ett av kroppens större blodkärl genom ett mindre kärl på överarmen. Används bland annat för att kunna ge läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller ta blodprover.
Perineum	Området mellan ändtarmen och pungen. Kallas även mellangården.
Perkutan endoskopisk gastrostomi, PEG	En tunn slang som sitter genom huden på magen in i magsäcken. Används bland annat för att ge näring och läkemedel.
PET-kameraundersökning, PET-DT eller PET-CT	En undersökning som med ett radioaktivt ämne gör att cancerceller och inflammatoriska celler syns tydligare.
Portvaktskörtel	Den lymfkörtel som cancerceller från tumören sprider sig till först, om sjukdomen sprider sig till lymfkörtlarna.
Postoperativ	Efter operation.
Prehabilitering	Förebyggande insatser kring fysisk förmåga, näring, levnadsvanor och psykosocial situation.
Preoperativ	Före operation.
Primär behandling	Första behandling.
Primärtumör	Den ursprungliga tumören, där cancercellerna först uppstod.
Progress	Att cancern har ökat, till exempel att tumören blir större, att det finns fler cancerceller i blodet eller att cancern sprider sig.
Prostatapalpation	Läkaren känner på prostatakörteln genom att använda en handske och försiktigt föra in ett finger i ändtarmsöppningen.
Prostataspecifikt antigen, PSA	Ett protein som bildas i prostatan och kan mätas via ett blodprov. Normalt finns små mängder PSA i blodet. Mängden PSA ökar med stigande ålder och vid sjukdomar i prostatan, till exempel inflammation, godartad förstoring och prostatacancer.
Prostatavolym	Ett storleksmått av prostatan, bedömd under en undersökning med ultraljud eller magnetkamera.
Prostate Imaging Reporting and Data System, PI-RADS	Internationell standard för att gradera förändringar i prostatan vid magnetkameraundersökning. Skalan går från 1 till 5, där 1 är låg sannolikhet för cancer och 5 är hög sannolikhet.
Prostatektomi	En operation där hela prostatan och sädesblåsorna tas bort. Kan göras med öppen teknik eller titthålsteknik.
Prostatisk intraepitelial neoplasi, PIN	Cellförändring i prostatan som anses vara ett förstadium till prostatacancer.
PSA-densitet	PSA-värdet dividerat med prostatavolymen i kubikcentimeter (cm3). Vägleder när man bedömer sjukdom i prostatan.
Prostate-specific Membrane Antigen, PSMA	Radioaktiv substans som används vid PET-kameraundersökning.
Recidiv	Återfall.
Remission	Att cancern har minskat.
Rehabilitering	Insatser som ska förebygga och minska biverkningar av sjukdom och behandling. Insatserna ska ge dig och dina närstående stöd och förutsättningar att leva ett så bra liv som möjligt.
Ren intermittent kateterisering, RIK	Metod för att tömma urinblåsan med hjälp av en kateter som förs in i urinröret.
Ren intermittent självdilatation, RID	Metod för att vidga urinröret genom att föra in engångskatetrar.
Retrograd ejakulation	Utlösning där sädesvätskan hamnar i urinblåsan i stället för att komma ut genom urinröret.
Robotassisterad laparoskopisk prostatektomi, RALP	En robotassisterad titthålsoperation genom huden på magen för att operera bort hela prostatan och sädesblåsorna.
Skelettskintigrafi	Undersökning av skelettet med hjälp av ett radioaktivt ämne.
Strålbehandling, radioterapi – yttre	Joniserande strålning som ges via en apparat som riktar strålning mot tumören.
Subkutan venport, SVP	Liten dosa med en slang som opereras in under huden under nyckelbenet, och som har förbindelse med ett av kroppens större blodkärl. Används för att kunna ge bland annat läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller ta blodprover. Kallas ibland port-a-cath.
Suprapubisk kateter	En slang som genom huden på magen placeras i urinblåsan för att leda bort urin.
Transrektalt ultraljud, TRUL	En undersökning av prostatan där en ultraljudsstav förs in i ändtarmen. Bilden visar prostatans storlek och form.
Transuretral resektion av prostata, TUR-P	En operation genom urinröret där prostatavävnad hyvlas bort för att göra det lättare att kissa ut all urin.
Tumör	En knöl som beror på att celler har börjat föröka sig. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna).
Tumör, nod, metastas, TNM	Ett internationellt klassificeringssystem som sammanfattar tumörers storlek och om de har spridit sig till noder, alltså lymfkörtlar, eller andra organ. T anger primärtumörens utbredning och storlek. N anger om det finns cancerceller i lymfkörtlarna. M anger om det finns metastaser.
Ultraljud	Undersökning med ljudvågor som ger en bild av inre organ och vävnader.
Uretrastriktur	Förträngning i urinröret som kan uppstå till exempel på grund av tidigare skador på urinröret eller efter en operation.
Urinkateter	En tunn slang som leder ut urin från urinblåsan i stället för att kissa.
Urologi	Läran om njurarnas, urinvägarnas och de manliga könsorganens sjukdomar.
Vårdcentral, hälsocentral, husläkarmottagning eller distriktsläkarmottagning	Mottagning inom primärvården.
Vårdprogram	Nationella riktlinjer som anger hur patienter med en viss sjukdom ska vårdas på bästa sätt. Riktlinjerna bygger på forskning, kunskap och samsyn inom hälso- och sjukvården.
Vävnad	Celler med liknande utseende och samma egenskaper som tillsammans bygger upp kroppens olika delar.

I IPÖ finns information om bland annat

• vårdkontakter, exempelvis besök och telefonsamtal
• undersökningar, exempelvis olika röntgenundersökningar
• behandlingar, exempelvis läkemedel, strålbehandling och operation
• analysresultat, exempelvis blodprover

ifyllda enkäter, exempelvis svar på frågor om hur du mår.

Din läkare eller sjuksköterska kan skicka en kopia av din IPÖ till dig via 1177. Det du ser i 1177 uppdateras inte automatiskt när din IPÖ ändras. För att se nya uppgifter behöver du få en ny kopia.

PROM står för ”Patient Reported Outcome Measures” och är ett mått på hur du som patient upplever din sjukdom och hälsa innan och efter behandling. PREM står för ”Patient Reported Experience Measures” och mäter din upplevelse av vården.

Svaren går in i det nationella kvalitetsregistret för prostatacancer. Hur du har svarat kan bli ett underlag för ditt samtal med vårdpersonalen.

> Läs mer om PROM och PREM på NPCR.se. Sök på Patientinformation.

En del personer har en ärftligt ökad risk att få cancer. Det beror på en medfödd genförändring. Gener är samma sak som arvsanlag. Alla har gener. Du har ärvt dina gener från de två personer som bidrog med ägget och spermien när du bildades. De är dina genetiska föräldrar.

Även om man har en ärftligt ökad risk för cancer är det inte säkert att man får cancer.

När görs en ärftlighetsutredning?

För att ta reda på om din cancer har en ärftlig orsak behövs en utredning. Det är frivilligt att delta i utredningen och att lämna blodprov, om du erbjuds att göra det.

Vid vissa cancerformer är det vanligare att det finns en ärftlig orsak.

Det är vårdpersonalen som bedömer om en ärftlighetsutredning behövs. Bedömningen kan gå till på olika sätt. Du kan få svara på frågor eller fylla i ett formulär, till exempel om vilka biologiska släktingar som har haft cancer. Om du har två nära släktingar (bror, far eller farbror) som har prostatacancer eller om du har mutationer i genen BRCA2 eller HOXB13, rekommenderas dina söner och bröder att gå på kontroller från 40 års ålder. Alla med mutationer i dessa gener får inte prostatacancer.

Så går det till

Utredningen görs på den klinik där du får behandling mot cancer, eller vid en cancergenetisk mottagning. Du får lämna ett särskilt blodprov som kallas anlagsbärartest. Blodprovet kan visa om det finns en ärftlig orsak till cancern.

Om man inte hittar någon genförändring

Det är ganska vanligt att det inte går att hitta någon genförändring. Det innebär oftast att du inte har någon ärftligt ökad risk för cancer.

Vad händer om jag har en ärftligt ökad risk för cancer?

Om du har en medfödd genförändring kan det påverka vilken cancerbehandling du får.

En del genförändringar ökar risken för mer än en sorts cancer. Beroende på vilken gen förändringen sitter i kommer du att få ett individuellt anpassat kontrollprogram.

En genförändring kan ha funnits i en släkt i flera generationer. Förändringen kan också uppstå hos en person som blir den första i sin släkt att kunna föra den vidare. Genförändringar kan föras vidare från föräldrar till barn. Men det är inte säkert att förändringen förs vidare till ett barn som ärver gener från dig.

En ärftligt ökad risk för cancer kan alltså ha betydelse inte bara för dig, utan även för dina genetiska släktingar. Du kommer att få hjälp av en cancergenetisk mottagning med hur du ska informera dina släktingar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Ärftligt ökad risk för cancer.

 

Utredningen syftar till att fastställa

• hur utbredd och allvarlig din prostatacancer är
• om det finns tecken på att cancern har spridit sig till andra organ.
• Under utredningen undersöks också hur du mår. Man kan sätta in olika insatser för att du ska må så bra som möjligt före och under den planerade behandlingen.

Detta kan ingå i utredningen

Vid utredning av prostatacancer ingår ofta några av följande undersökningar och provtagningar:

• blodprov som mäter PSA
• prostatapalpation: prostatan undersöks med fingret genom ändtarmen
• bilddiagnostiska metoder, till exempel magnetkameraundersökning, datortomografi, skelettskintigrafi eller PSMA-PET-kameraundersökning
• transrektalt ultraljud (TRUL): ultraljud av prostatan genom ändtarmen
• vävnadsprover från prostatan
• bedömning av om prostatacancern har spridit sig till exempelvis skelettet eller andra organ.

I utredningen ingår även att ta reda på om du har besvär med att tömma urinblåsan. Du kan få fylla i ett formulär och man kan kontrollera om du har urin kvar i blåsan efter du har kissat. Du får också svara på frågor om din sexuella funktion och om du har nya smärtor från skelettet.

Du kan behöva genomgå fler undersökningar och provtagningar. Till exempel kan du behöva undersökas med cystoskopi, där en kateter med en kamera förs in genom urinröret för att undersöka urinblåsan. Det beror på vilka symtom du har och resultatet av de undersökningar som har gjorts.

Specialister diskuterar resultatet vid en konferens

När alla svar på dina undersökningar och provtagningar är klara, genomförs ofta en så kallad multidisciplinär konferens, MDK. Där deltar flera olika specialister som urolog, röntgenläkare, onkolog, patolog och kontaktsjuksköterska. De bedömer gemensamt resultatet av din utredning och tar fram behandlingsförslag.

När sjukdomsbilden är okomplicerad och det finns flera likartade behandlingar att välja mellan, kan konferensen vägleda valet av behandling. Du får information om de olika behandlingarna och deras fördelar och nackdelar. Du får också möjlighet att diskutera och värdera vilken behandling som passar dig bäst.

När får jag resultatet av utredningen?

När utredningen börjar ska du få veta ungefär när du får resultatet av den. Resultatet får du vid ett läkarbesök, och du och läkaren diskuterar då gemensamt nästa steg.

Utredningen följer ett standardiserat vårdförlopp

Utredningen av de flesta cancerdiagnoser ska följa ett standardiserat vårdförlopp, SVF. Det innebär att alla ska utredas och bedömas så lika som möjligt och utan onödig väntan. Vårdförloppet slår fast vilka undersökningar som ingår i utredningen av en viss cancerdiagnos och hur lång tid utredningen bör ta.

Det standardiserade vårdförloppet startar vid en välgrundad misstanke om cancer. Vilka symtom och provsvar som klassas som välgrundad misstanke är fastställt för varje cancerdiagnos. Vårdförloppet avslutas när den första behandlingen startar. 

> Läs mer på 1177.se. Sök på Prostatacancer, Vävnadsprov från prostatan, Blodprov: PSA, Ärftlig cancer.
> Läs mer på cancerfonden.se. Sök på Prostatacancer.
> Läs mer på prostatacancerförbundet.se. Sök på Prostatacancer.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Att få vård enligt ett vårdförlopp.

Cancersjukdomar har olika symtom och behandlas på olika sätt

Cancer uppstår på grund av en skada eller förändring i en eller flera celler. Cellen börjar sedan fungera allt mer annorlunda för varje celldelning och kan utvecklas till cancer. Cancer kan uppstå på olika ställen i kroppen och olika cancersjukdomar har olika symtom och behandlas på olika sätt. Chanserna att bli av med cancern varierar också mellan olika cancersjukdomar.   

Oftast går det inte att säga varför någon får cancer

Flera saker har betydelse för att cancer ska utvecklas. Många cancerformer är vanligare vid högre ålder. Det tar också olika lång tid för cancer att utvecklas. För det mesta är det omöjligt att säga varför en enskild person får cancer.

Cancer är vanligt

Mer än 60 000 svenskar får någon form av cancer varje år. Av dessa är cirka 40 procent under 65 år. I dag finns det runt 500 000 människor i Sverige som antingen har eller tidigare har haft cancer. Att fler och fler personer får en cancerdiagnos nu beror dels på att befolkningen blir äldre och dels på att sjukvården har blivit bättre på att hitta cancer.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Vad är cancer?

Varje år upptäcks omkring 11 000 nya fall av prostatacancer i Sverige.

Det är framför allt medelålders och äldre män som får prostatacancer. Hälften är mellan 50 och 70 år när de får diagnosen. Sjukdomen är ovanlig före 50 års ålder och förekommer nästan aldrig före 40 års ålder. Risken för att utveckla prostatacancer ökar med åldern.

Det kan dröja innan du får symtom

Cancerceller kan växa samtidigt på olika ställen i prostatan. Först växer cancern bara inuti prostatan, ofta i de delar som ligger längst från urinröret. Då märker du inte av sjukdomen. Det kan ta 10 till 15 år innan cancertumören sprider sig eller ger symtom. Du kan exempelvis få svårt att kissa.

Ibland sprider cancern sig utanför prostatan. Om prostatacancer sprider sig är det oftast till lymfkörtlarna eller skelettet.

Prostatans funktion

Prostatan är en valnötsstor körtel och kallas även blåshalskörteln. Den finns runt övre delen av urinröret, alldeles nedanför urinblåsan. Prostatan hjälper till att bilda sädesvätska, en transportvätska för spermierna vid en utlösning. Om prostatan opereras bort försvinner sädesvätskan, men förmågan att uppleva orgasm finns kvar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Prostatacancer.
> Läs mer på cancerfonden.se. Sök på Prostatacancer.
> Läs mer på prostatacancerförbundet.se. Sök på Prostatacancer.

Hur utbredd och allvarlig en prostatacancer är beskrivs med hjälp av följande:

• riskgruppsindelning
• Gleasonbedömning – hur den ser ut i mikroskop
• PSA-värde
• TNM-stadium.

Riskgruppsindelning

Riskgruppsindelningen för prostatacancer är: mycket låg risk, övrig lågrisk, gynnsam mellanrisk, ogynnsam mellanrisk, högrisk och mycket hög risk.

Riskgruppsindelningen ligger till grund för vilken behandling du rekommenderas.

Gleasonbedömning

Gleasongrad är en internationell standard för att gradera prostatacancers utseende. Syftet är att uppskatta hur snabbt den kommer att växa och om det finns risk att den sprider sig. Därför behövs vävnadsprover från prostatan för mikroskopisk analys.

Graderingen går från 3 till 5, där 3 innebär att cancern liknar normal prostatavävnad, växer långsamt och inte sprider sig. Grad 5 innebär att prostatacancern är olik den normala vävnaden, växer snabbare och sprider sig.

En prostatacancer har ofta flera olika Gleasongrader eftersom varje vävnadsprov får sin egen grad.

Den vanligaste och den högsta Gleasongraden av alla vävnadsprover sammanställs till en Gleasonsumma. Summa 6 är en cancer som växer mycket långsamt utan att sprida sig. Summa 10 är den allvarligaste formen av prostatacancer.

När prostatan opereras bort analyseras och graderas prostatacancern igen. Då kan både Gleasongrad och Gleasonsumma ändras.

PSA-värde

PSA är ett protein som produceras i prostatan. PSA är viktigt för fortplantningen, eftersom det löser upp den gel som omsluter spermierna så att de kan nå ägget.

PSA är en förkortning av prostataspecifikt antigen.

PSA läcker normalt ut i blodet. Mängden PSA i blodet kan mätas med ett blodprov och kallas PSA-värde. PSA-värdet ökar vid urinvägsinfektion, inflammation i prostatan och prostatacancer. Det är också vanligt att PSA-värdet ökar när prostatan förstoras, vilket den ofta gör när män blir äldre.

TNM-stadium

TNM är ett internationellt klassificeringssystem som sammanfattar tumörers storlek och om den har spridit sig till lymfkörtlarna eller andra organ.

TNM-stadium

T-stadium (tumör) beskriver cancerns utbredning i och omkring prostatan. Metoder för att bestämma T-stadium är: känna på prostatan med fingret via ändtarmen, ultraljud, magnetkamera och mikroskopisk analys av den bortopererade prostatan.

T1 och T2 är cancer som är begränsad till prostatan.

T3 är cancer genom och utanför prostatan.

T4 är cancer som växer över till andra organ som exempelvis urinblåsan.

N-stadium (nod) beskriver cancerns utbredning i lymfkörtlarna. N0 betyder att ingen spridning har påvisats, medan N1 påvisar spridning. Prostatacancer sprider sig i första hand till lymfkörtlar i bäckenet, men risken är oftast så liten att man inte behöver undersöka alla. Metoder för att hitta spridning är: datortomografi, magnetkamera, PET-kamera och mikroskopisk analys av bortopererade lymfkörtlar.

M-stadium (metastas) beskriver cancerns utbredning i skelettet eller andra organ. M1 betyder att metastaser har påvisats utanför bäckenets lymfkörtlar medan M0 betyder att de inte har det. Metoder för att hitta spridning är: skelettskintigrafi, datortomografi, magnetkamera, PET-kamera och ibland röntgen.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Prostatacancer.

Mätningen hjälper läkaren att bedöma om du har ett svagare skelett, vilket ökar risken för benbrott.

En bentäthetsmätning bör göras inom 3 år efter påbörjad kastrationsbehandling.

Mätningen görs som antingen en röntgen- eller ultraljudsundersökning. Röntgenundersökningar är vanligast och görs då med en så kallad DXA-apparat. DXA står för dual energy X-ray absorptiometry.

Hur förbereder jag mig?

Om du ska göra en röntgenundersökning behöver du ta av dig smycken och kläder med metallknappar nära stället på kroppen som ska mätas, eftersom de kan påverka mätningen.

Om du ska göra en ultraljudsundersökning räcker det att du tar av dig strumpan på ena foten.

Så går det till

Vid en röntgenundersökning får du ligga eller sitta ner. En svag röntgenstråle skickas genom det ben som ska undersökas, till exempel ryggen eller höften. Undersökningen känns inte och tar cirka 20 minuter.

Vid en ultraljudsundersökning mäts bentätheten i hälbenet. Du får då sätta hälen i en ultraljudsapparat. Undersökningen känns inte och tar bara någon minut.

Hur mår jag efteråt?

Du mår som vanligt efteråt.

När får jag svaret?

Du kommer överens med den som beställer undersökningen om hur och när du får svaret. När du får svaret kommer ni också att diskutera nästa steg. 

Om mätningen visar att du har benskörhet, kommer du att rekommenderas behandling med läkemedel som stärker skelettet.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Bentäthetsmätning.

Så går det till

Först tvättas urinrörsmynningen. Därefter bedövas urinröret med bedövningsgel.

Ett smalt instrument (så kallat cystoskop) förs in genom urinröret, in i urinblåsan. En svag saltlösning spolas in genom cystoskopet och vätskan spänner ut urinblåsan, så att det blir lättare att se eventuella förändringar.

Undersökningen brukar inte göra ont, men kan upplevas som lite obehaglig.

Själva undersökningen tar cirka 5 minuter.

Hur mår jag efteråt?

Det kan svida lite i urinröret under något dygn efter undersökningen. Du kan också få en liten blödning från urinröret, men den brukar gå över snabbt.

I enstaka fall kan du få en infektion. För att förebygga infektion är det viktigt att du dricker 1,5–2 liter det första dygnet efter undersökningen.

När får jag svaret?

Direkt efter undersökningen får du veta vad den visat. Om prover har tagits vid undersökningen får du svar på dem efter några veckor, när analyserna är klara.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Cystoskopi.

Datortomografi kallas också för DT, skiktröntgen eller CT, från engelskans computed tomography.

Om du har frågor, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

Du får ligga på en brits som åker in i en röntgenapparat.

Ofta används kontrastmedel som du dricker eller får direkt i blodet. Det ger ännu tydligare bilder.

Undersökningen går mycket snabbt. Själva bildtagningen tar inte mer än högst 15–20 sekunder.

För att bilderna ska bli skarpa är det viktigt att du ligger helt stilla under bildtagningen.

Vid en undersökning med datortomografi ligger du på en brits som åker in i en cirkelformad röntgenapparat.

Hur mår jag efteråt?

Oftast mår du som vanligt efter undersökningen. Om du har druckit kontrastmedel kan du bli lite orolig i magen. Om du har fått kontrastmedel i blodet är det bra att dricka mycket under det första dygnet, för att få ut kontrastmedlet ur kroppen genom urinen.

Om du har fått lugnande eller läkemedel som påverkar ögonen, får du inte köra bil efteråt.

Om du får utslag eller andra tecken på allergisk reaktion, hör av dig till röntgenavdelningen eller ring telefonnummer 1177 för att få råd.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Datortomografi.

Den första undersökningen med magnetkamera är för att finna eventuella förändringar som urologen kan ta vävnadsprover av. Alla förändringar som kan ses vid undersökningen är inte cancer. Det finns förändringar som kan likna utseendet hos cancer, exempelvis inflammation i prostatan.

Hur ska jag förbereda mig?

Du kommer att få information om hur du ska förbereda dig från den röntgenavdelning där du ska göra undersökningen.

Du kommer även att få svara på frågor om du till exempel har inopererad metall i kroppen, som proteser eller pacemaker.

Så går det till

Du får ligga på en brits i en så kallad magnettunnel.

Ibland används kontrastmedel som du dricker eller får direkt i blodet. Det ger ännu tydligare bilder.

Undersökningen tar 20–45 minuter och du måste ligga helt stilla. Du kan hela tiden kommunicera med en röntgensköterska.

Det hörs ett ganska kraftigt knackande och surrande ljud när magnetkameran tar bilderna. Därför får du ha hörselskydd eller hörlurar.

Hur mår jag efteråt?

Oftast mår du som vanligt efter undersökningen. Om du har druckit kontrastmedel kan du bli lite orolig i magen.

Om du har fått kontrastmedel i blodet är det bra att dricka mycket första dygnet, för att få ut kontrastmedlet via urinen.

Om du har fått lugnande eller läkemedel som påverkar ögonen, får du inte köra bil efteråt.

Om du får utslag eller andra tecken på allergisk reaktion, hör av dig till röntgenavdelningen eller ring telefonnummer 1177 för att få råd.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Magnetkamera.

Hur ska jag förbereda mig?

Före mätningen går du på toaletten och kissar.

Så går det till

Under mätningen ligger du ner på rygg och slappnar av. Du får ultraljudsgel på nedre delen av magen. Vårdpersonalen håller sedan ultraljudsstaven mot huden på samma ställe som du har gel.

 

Med hjälp av ultraljudsvågorna mäter man hur mycket urin som finns kvar i blåsan. Mätningen tar bara ett par minuter.

När får jag svaret?

Du får svaret direkt.

PET är en förkortning av positronemissionstomografi. PET-kameraundersökning görs oftast tillsammans med datortomografi och kallas då PET-DT eller PET-CT.

Om du har frågor, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

Innan undersökningen får du en biologisk substans, exempelvis glukos, direkt i blodet. Substansen är bunden till ett radioaktivt ämne som gör att cancerceller och inflammatoriska celler syns tydligare på bilderna. Det radioaktiva ämnet ger en dos som motsvarar några års bakgrundsstrålning från naturliga källor som luft och mark.

Under undersökningen får du ligga på en brits som åker in i en kamera. Kameran har formen av en stor ring. Ringen är öppen på bägge sidorna.

Bildtagningen tar cirka 20–30 minuter. Det är viktigt att du ligger stilla så att bilderna blir skarpa. Du kan hela tiden kommunicera med en sjuksköterska.

Totalt tar undersökningen cirka 2 timmar eftersom du behöver vila både före och efter bildtagningen.

Hur mår jag efteråt?

Du mår som vanligt efter undersökningen. Det är bra att dricka mycket under det första dygnet, eftersom det radioaktiva ämnet lämnar kroppen genom urinen.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Undersökning med PET-kamera.

Om du har frågor, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

Inför undersökningen får du ett radioaktivt läkemedel direkt i blodet. Läkemedlet ger en dos som motsvarar några års bakgrundsstrålning från naturliga källor som luft och mark.

Det behöver gå 2–4 timmar från att du får läkemedlet i blodet till dess att bilderna tas. Då hinner läkemedlet spridas till hela skelettet. Under tiden ska du dricka ungefär en halv liter.

Bilderna tas sedan med en gammakamera som visar hur läkemedlet har fördelats i kroppen.

Bildtagningen tar 30–60 minuter.

Skelettskintigrafin kombineras ofta med en datortomografi.

Hur mår jag efteråt?

Du mår som vanligt efter undersökningen.

Det är bra att dricka mycket under det första dygnet, eftersom det radioaktiva ämnet lämnar kroppen genom urinen.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

Om du har frågor, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

Ultraljud görs med hjälp av en givare som skickar in svaga ljudvågor i kroppen. Ljudvågorna reflekteras tillbaka och omvandlas till rörliga bilder som kan sparas. Under undersökningen kan läkaren ta prover av vävnader, om det behövs.

En ultraljudsundersökning kan göras utanpå eller inuti kroppen, beroende på vilken del av kroppen som ska undersökas.

Ultraljud utanpå kroppen

Du får gel på huden ovanför det område som ska undersökas. Gelen gör att bilden blir skarpare. Gelen torkas bort direkt efter undersökningen.

Ultraljud inuti kroppen

Man använder givare som är utformade på olika sätt beroende på vad som ska undersökas. Undersökningar av matstrupen görs genom munnen, av prostatan genom ändtarmen och av livmodern eller äggstockarna genom slidan.

En del upplever det som obehagligt, men det brukar inte göra ont. Om det behövs kan du få lugnande eller smärtstillande läkemedel.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Undersökning med ultraljud

Undersökningen utförs antingen på en urologisk mottagning eller en mottagning som kallas klinisk fysiologi, där undersökningar av kroppens funktioner görs.

Hur ska jag förbereda mig?

Förberedelserna inför undersökningen kan skilja sig åt. Läs därför kallelsen noga.

Så går det till

Först får du kissa som vanligt ner i en urinflödesmätare som registrerar hur mycket du kissar och hur snabbt urinblåsan tömmer sig. Detta kallas för en urinflödesmätning eller miktogram.

Du får sedan lägga dig på en brits. Urinrörsöppningen tvättas och sedan förs en tunn kateter in genom urinröret upp till urinblåsan. Det ska inte göra ont men kan kännas obehagligt. Katetern fixeras mot din penis med tejp.

Därefter sätts en tunn kateter på plats cirka 12 cm upp i tarmen genom ändtarmsöppningen. Även denna kateter fixeras.

Katetrarna är avsedda för att mäta trycket inne i kroppen och dessa kopplas till ett undersökningssystem.

Du får sedan resa dig till sittande eller stående. Den kateter som sitter i urinblåsan har en kanal så att vi långsamt kan fylla blåsan med steril koksaltlösning. Under tiden som urinblåsan fylls får du berätta när du får signaler från urinblåsan och säga till när du blir kissnödig. Då stoppas fyllnaden. Därefter får du kissa, med katetern på plats, ner i urinflödesmätaren. Katetern är tunn och det kommer att rinna ut vid sidan av.

Hur mår jag efteråt?

De första gångerna du kissar efter undersökningen kan det svida lite i urinröret. Det ska snabbt gå över.

I enstaka fall kan du få en infektion. För att förebygga infektion är det viktigt att du dricker 1,5–2 liter det första dygnet efter undersökningen.

När får jag svaret?

Svaret skickas till den läkare som har remitterat dig.

 

PSA är en förkortning av prostataspecifikt antigen.

PSA är ett protein som produceras i prostatan. PSA är viktigt för fortplantningen, eftersom det löser upp den gel som omsluter spermierna så att de kan nå ägget.

PSA läcker normalt ut i blodet. Mängden PSA i blodet kan mätas med ett blodprov och kallas PSA-värde. PSA-värdet ökar vid urinvägsinfektion, inflammation i prostatan och prostatacancer. Det är också vanligt att PSA-värdet ökar när prostatan förstoras, vilket den ofta gör när män blir äldre.

PSA-prov vid misstänkt prostatacancer

Om du har symtom som skulle kunna bero på prostatacancer, är PSA-prov en viktig del av utredningen.

Om du har ett förhöjt PSA-värde gör man ofta ett ultraljud och tar vävnadsprov från prostatan. Det ger svar på om du har cancer eller någon annan sjukdom i prostatan.

PSA-prov vid konstaterad prostatacancer

Om du har cancer används PSA-värdet för att bedöma vilken behandling du ska rekommenderas. PSA-värdet ger också vägledning till om sjukdomen är spridd eller begränsad till prostatan. Ett mycket högt PSA-värde kan tyda på att cancern har spridit sig. Ett lägre värde tyder på att cancern är begränsad till prostatan.

Efter en botande behandling av prostatacancer används PSA-värdet för att bedöma behandlingens effekt och om du behöver någon mer behandling.

Under en bromsande och lindrande behandling följs PSA-värdet för att bedöma om behandlingen är effektiv eller om du behöver byta behandling.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Blodprov: PSA.

Vävnadsbitarna skickas till ett laboratorium för analys av en patolog. Analysen ger svar på om du har prostatacancer och hur allvarlig din cancer är. 

Vävnadsprovet kallas även prostatabiopsi.

Hur ska jag förbereda mig?

Om du tar blodförtunnande medicin kan dosen behöva ändras inför provtagningen. Ofta får du antibiotika i samband med provtagningen. Följ instruktionerna du får i din kallelse.

Så går det till

Läkaren för in en ultraljudsstav i ändtarmen. Du får lokalbedövning runt prostatan. Läkaren tar proverna med en nål som förs in genom ultraljudsstaven eller genom huden mellan pungen och ändtarmen.

 

Det kan kännas obehagligt när ultraljudsstaven trycks mot prostatan. Du kan också känna dig kissnödig.

Undersökningen tar 15–30 minuter.

Hur mår jag efteråt?

Du kan känna dig kissnödig direkt efter provtagningen. För att undvika en urinvägsinfektion är det bra att dricka extra så att blåsan sköljs ren.

Det är vanligt att få blod i urinen, avföringen och sädesvätskan efteråt. Det är ofarligt. Blod i urinen och avföringen brukar försvinna efter några dagar, och i sädesvätskan efter några veckor.

Ta smärtstillande medicin vid behov.

Du bör inte planera in några fysiska aktiviteter resten av dagen efter ingreppet.

Om du får hög feber och känner dig sjuk efter provtagningen, sök dig direkt till en akutmottagning. Du kan behöva antibiotika.

När får jag svaret?

Det kan ta olika lång tid från det att du har gjort provtagningen till det att du får svar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Ultraljudsundersökning och Vävnadsprov av prostata.

Hur ska jag förbereda mig?

Det behövs oftast inga förberedelser inför undersökningen. Om du ska förbereda dig på något sätt får du information om det i din kallelse.

Så går det till

Du får stå upp eller ligga ner på en brits med benen uppdragna.

Läkaren eller sjuksköterskan sätter på sig en handske insmord med gel och för försiktigt in ett finger i ändtarmen.Undersökningen kan kännas lite obehaglig, men gör inte ont och tar bara några minuter.

Hur mår jag efteråt?

Oftast mår du som vanligt efter undersökningen.

När får jag svaret?

Du får svaret direkt efter undersökningen.

Palliativ vård ges när sjukdomen inte längre går att bota. Vården består då av behandlingar och stöd för att du ska kunna ha ett så aktivt, meningsfullt och bra liv som möjligt. Alla delar av livet och tillvaron räknas.

Du kan få palliativ vård under lång tid och samtidigt som du får behandling som bromsar sjukdomen och förlänger livet. Ju tidigare palliativ vård sätts in, desto större chans att du får god livskvalitet trots svår sjukdom.

Vad är viktigt för mig?

Det är bra om du, gärna tillsammans med dina närstående, funderar över vad som är viktigt för dig och er och vilket stöd ni behöver.

Du bör erbjudas ett samtal om dina resurser, erfarenheter och behov utifrån att du ska ha det så bra som möjligt. Samtalet bör också handla om dina önskemål, prioriteringar och information om förväntat sjukdomsförlopp samt målet med din behandling

Prata med din läkare och kontaktsjuksköterska, så att ni tillsammans kan planera vården så att du känner dig trygg och får det stöd du behöver.

Vilken hjälp kan jag få?

Här är några exempel på hjälp och stöd:

• Du kan få lindring eller förebyggande hjälp mot till exempel smärta, illamående och trötthet.
• Du kan få stöd att hantera känslor som oro eller ångest, eller hantera tankar om livet och döden.
• Du kan få vägledning så att du kan ordna tillvaron med ekonomin eller dina närstående.
• Du kan få hjälpmedel som kan underlätta vardagen.
• I samråd med vårdpersonalen får du fylla i och regelbundet uppdatera vårdplanen för omvårdnad, medicinska behov och rehabiliteringsbehov.
• Du får veta vart du och dina närstående kan vända er för rätt kompetens.

Var kan jag få palliativ vård?

Var du kan få den palliativa vården beror på hur du mår, vad du vill och vad som är möjligt. Dina behov kan också förändras när sjukdomen utvecklas. Ibland kan du behöva få hjälp av flera olika vårdenheter.

Du och dina närstående kommer regelbundet att prata med vårdteamet om hur behoven ser ut och hur den palliativa vården fungerar för dig.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Palliativ vård - att förlänga livet eller lindra symtom och Planerad vård hemma.

Cancerbehandling med bromsande och lindrande effekt

När det inte går att bli av med sjukdomen kan du få cancerbehandling med syfte att bromsa sjukdomen, förlänga livet och ge dig en så god livskvalitet som möjligt. Bromsande och symtomlindrande behandling har ofta god effekt på hur du mår och på sjukdomens utveckling och kan pågå så länge som den har önskad effekt. Om en bromsande behandling inte har önskad effekt kan man i många fall byta till en annan.

Med tiden kan effekten bli sämre

Med tiden är det vanligt att cancersjukdomen påverkar dig allt mer. Samtidigt kan cancerbehandlingen med tiden få sämre effekt och i stället ge fler och mer påtagliga biverkningar. Det kan nå en punkt där du inte längre har nytta av den. Tillsammans med din läkare behöver du då överväga om det är lämpligt att avbryta behandlingen.

I sådana situationer kommer du fortfarande att få palliativ vård, som syftar till att förebygga och lindra symtom som sjukdomen orsakar. Målet är att ge dig den bästa möjliga livskvaliteten och hjälpa dig att hantera sjukdomens påverkan på bästa sätt.

Vid palliativ vård i livets slutskede bedöms du ha kort tid kvar att leva, dagar eller veckor.

Det här kan vara tecken på att döden närmar sig:

• Du kan vara mer sängliggande.
• Du kan ha svårt att svälja.
• Du kan bara dricka små mängder vätska.
• Du kan ha sämre cirkulation och andning.
• Du kan ha sänkt medvetande eller vara förvirrad i perioder.

Vårdpersonalen tar hänsyn till vad du vill och behöver

Din läkare samtalar med dig och dina närstående om situationen. Ibland är även en sjuksköterska eller undersköterska med under samtalet. Även vårdteamet runt dig informeras om att du är döende.

Vårdpersonalen ska ta hänsyn till dina önskemål om vården i livets slut, och respektera dina andliga och existentiella behov.

Du ska få de läkemedel du behöver för att lindra besvärliga symtom.

Vårdpersonalen kommer att ta reda på hur du mår med jämna mellanrum. Om du inte kan berätta själv tittar man efter vissa tecken, till exempel ditt ansiktsuttryck, hur du andas och hur ditt hjärta slår. Vårdpersonalen kommer också att prata med dina närstående om hur du mår. 

Om du har särskilda behov kontaktar vårdteamet personal med rätt kompetens. Det kan vara till exempel ett smärtteam, en andlig företrädare eller en annan enhet på sjukhuset.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Palliativ vård och Vård i slutet av livet.
> Dina närstående kan läsa mer på narstaende.se.

Specialister ger förslag på en lämplig behandling

När utredningen är klar diskuteras ditt fall på en multidisciplinär konferens där olika specialister deltar. De kommer överens om ett förslag på lämplig behandling, enligt riktlinjerna i det nationella vårdprogrammet för prostatacancer. Vårdprogrammet innehåller rekommendationer för sjukvården om hur cancern ska behandlas enligt bästa medicinska kunskap.

Samma cancerdiagnos kan behandlas olika beroende på att sjukdomens egenskaper varierar. Behandlingsförslaget ska ta hänsyn till just din situation och dina förutsättningar, men ska inte påverkas av var i landet du får vård.

Tumörer är känsliga för olika typer av behandling

Tumörer har olika egenskaper som bland annat påverkar hur snabbt de växer och vilken typ av behandling de är känsliga för. En tumör kan till exempel vara beroende av hormoner för att växa och då kan hormonell behandling ha effekt.

Annat som påverkar förslaget

Andra faktorer som kan påverka behandlingsförslaget är om cancercellerna har spridit sig till lymfkörtlarna, skelettet, levern eller andra delar av kroppen. Storleken på tumören kan också ha betydelse, liksom hur du mår och dina andra sjukdomar och läkemedel. Vad du själv vill och behöver vägs också in.

Ofta kombineras olika behandlingar

Cancer kan behandlas med operation, strålbehandling eller olika typer av läkemedel, till exempel cytostatika, målriktad behandling eller hormonell behandling. Det är vanligt att få en kombination av dessa behandlingar.

Du diskuterar förslaget med din läkare

Du diskuterar behandlingsförslaget tillsammans med din läkare, och ni kommer överens om vilken behandling du ska få. Om du inte vill eller orkar vara med och bestämma kan du låta vårdpersonalen bestämma. Du har alltid rätt att tacka nej till behandling. Närstående har inte rätt att bestämma.

Om du inte är nöjd med behandlingsförslaget har du rätt till en ny medicinsk bedömning av en annan specialist.

Behandlingen kan ändras med tiden

Din behandling kan komma att ändras allteftersom den följs upp, och man ser hur sjukdomen svarar på behandlingen och hur du mår.  

Val av behandling

Efter utredningen tas det fram ett behandlingsförslag baserat på riktlinjerna i det nationella vårdprogrammet för prostatacancer. Det nationella vårdprogrammet innehåller rekommendationer för sjukvården om hur cancer ska behandlas enligt bästa medicinska kunskap.

Samma cancerdiagnos kan behandlas olika beroende på att sjukdomens egenskaper varierar. Behandlingsförslaget ska ta hänsyn till just din situation och dina förutsättningar, men ska inte påverkas av var i landet du får vård. Vilken eller vilka behandlingar som rekommenderas för just dig diskuteras oftast på en multidisciplinär konferens, MDK. 

Faktorer som kan påverka behandlingsförslaget

Vilken behandling du rekommenderas kan påverkas av följande:

• PSA-värdet
• magnetkameraundersökning av prostatan
• storleken på din prostata och hur den kändes vid undersökningen
• Gleasonsumman, alltså i vilken grad tumörens vävnad liknar den normala vävnaden eller om cancercellerna har spridit sig till andra delar av kroppen
• ditt hälsotillstånd, dina andra sjukdomar och mediciner
• vad du själv vill och behöver

Flera av faktorerna används också för att bedöma cancerns risk för spridning. Utifrån det delas cancern in i olika grupper: mycket låg risk, övrig lågrisk, gynnsam mellanrisk, ogynnsam mellanrisk, högrisk och mycket hög risk. Detta påverkar din rekommenderade behandling.

Olika metoder att behandla prostatacancer

Vid behandling av prostatacancer kan olika metoder användas.

De vanligaste behandlingarna är

• operation
• strålbehandling
• läkemedelsbehandling
• aktiv monitorering
• exspektans
• kombination av flera behandlingar.

Ibland kan man vänta med behandling. I stället följs sjukdomen upp regelbundet med blodprover och undersökningar. Det kallas för aktiv monitorering om det går att ge botande behandling i ett senare skede. Vid exspektans kan bromsande behandling ges om sjukdomen blir mer allvarlig eller ger symtom. Ibland behövs det ingen behandling alls.

Om prostatacancern sprider sig till andra delar av kroppen rekommenderas behandling som bromsar sjukdomen och lindrar symtomen.

Du diskuterar behandlingsförslaget tillsammans med din läkare, och ni kommer överens om vilken behandling du ska få. Om du inte är nöjd med förslaget har du rätt till en ny medicinsk bedömning. Du har alltid rätt att tacka nej till behandling. Närstående har inte rätt att bestämma. 

Din behandling kan komma att ändras allteftersom den följs upp och man ser hur sjukdomen svarar på behandlingen och hur du mår.

 

Din kontaktsjuksköterska kan ge dig råd om var du kan få mer utförlig information. Även patientföreningen kan ge stöd.

De första åren behövs ofta ingen behandling

Tidigt upptäckt prostatacancer växer i allmänhet mycket långsamt. Därför behövs det ofta ingen behandling alls, åtminstone inte de första åren. Att avvakta med behandling kallas aktiv monitorering.

När risken är större för att cancern ska utvecklas till en allvarlig sjukdom rekommenderas operation eller strålbehandling. Vanligen ger de lika goda chanser till bot, men biverkningarna skiljer sig åt. Valet av behandling styrs av hur utbredd och allvarlig cancern är, men också av din ålder, dina övriga sjukdomar och dina egna önskemål. Riskerna för olika typer av biverkningar är ofta avgörande.

Du bör få diskutera din behandling med både en urolog och en onkolog. När valet av behandling är särskilt svårt kommer din läkare att diskutera med andra specialister.

Aktiv monitorering

Aktiv monitorering är en metod för att följa utvecklingen när botande behandling inte behövs direkt. Så kallad lågriskcancer utvecklas sällan till en allvarlig sjukdom. De allra flesta män med en lågriskcancer rekommenderas därför aktiv monitorering. En del behöver genomgå en operation eller strålbehandling efter några år, men många slipper behandling livet ut. Möjligheten att bli av med sjukdomen är ofta lika stor om operationen eller strålbehandlingen genomförs efter några års aktiv monitorering. Men behandlingen kan då bli mer omfattande än om du hade fått den tidigare.

Inför aktiv monitorering bör prostatan ha undersökts med magnetkamera. Ibland behöver man ta nya vävnadsprover för att utesluta allvarlig cancer.

Uppföljningen görs enligt fastställda riktlinjer med PSA-prov, undersökning av prostatan med palpation, magnetkameraundersökning och ytterligare vävnadsprov.

Operation

Operation av prostatacancer kallas radikal prostatektomi. Du är sövd under operationen. Hela prostatan och sädesblåsorna tas bort. Slutligen sys urinblåsan ihop med urinröret. Ibland opereras också lymfkörtlar i bäckenet bort. Efter operationen stannar du på sjukhuset i 1–2 dagar. En urinkateter ligger kvar i urinblåsan i 1–2 veckor efter operationen. Du är ofta sjukskriven i 3–6 veckor.

Operationen görs vanligen med robotassisterad titthålsteknik, genom sex små snitt i magen. Den kan också göras med öppen teknik, genom ett snitt ovanför blygdbenet. Båda metoderna ger samma möjligheter till bot och har samma risker för bestående biverkningar. Med öppen teknik blir blödningen oftast större, vilket gör att du stannar på sjukhuset någon dag längre. Katetern behöver oftast vara kvar några dagar längre efter en öppen operation.

Strålbehandling

Strålbehandling kan ges med olika tekniker. Om cancern är lokalt utbredd eller av en mer allvarlig typ får du hormonell behandling någon månad före strålbehandlingen. Det gör att cancercellerna blir känsligare för strålningen. Ibland får du det också under 2–3 år efteråt.

Yttre strålbehandling kan ges med olika scheman, bland annat beroende på cancerns typ. Behandlingen ges varannan eller varje vardag under 2,5–8 veckor. Varje behandling tar omkring 10–20 minuter. Behandlingen är helt smärtfri.

Före strålbehandlingen för man vanligen in guldmarkörer i prostatan med en nål, för att öka träffsäkerheten under strålningen. Någon vecka senare tas bilder med skiktröntgen, magnetkamera eller båda, för att planera strålbehandlingen. Behandlingen startar omkring 1–2 veckor efter bildtagningen.

En kombination av yttre och inre strålbehandling (brachyterapi) används när cancern är av en mer allvarlig typ. För det mesta får du även hormonell behandling. Yttre strålbehandling ges varje vardag under 2,5–5 veckor. Den kombineras med en eller två inre behandlingar med radioaktivt iridium. Iridium förs kortvarigt in i prostatan med nålar genom huden bakom pungen under ryggbedövning eller sövning. Om du får två inre behandlingar, brukar det vara 2 veckor mellan dem. 

Uppföljning och kompletterande behandling

De flesta som behandlas för tidigt upptäckt prostatacancer blir av med sjukdomen, men alla följs ändå upp med PSA-prov i cirka 10 år. PSA-värdet ska efter en botande behandling vara mycket lågt. Om det finns cancer kvar efter en operation eller strålbehandling ökar PSA-värdet långt innan du kan känna av återfallet.

Om PSA-värdet ökar efter en operation får du ofta strålbehandling eller hormonell behandling. Men om ökningen är långsam behövs ofta ingen behandling alls, åtminstone inte under de första åren. Efter en strålbehandling innebär ett stigande PSA-värde på låga nivåer inte alltid återfall i cancern. Om PSA-värdet fortsätter att stiga får du ofta hormonell behandling, antingen direkt eller efter några år.

En kompletterande operation, inre strålbehandling eller frysbehandling kan ibland övervägas. Risken för biverkningar är dock ganska stor, eftersom läkningsförmågan är dålig i strålade områden.

> Läs mer på prostatacancerforbundet.se  

Sexuella förändringar

Både operation och strålbehandling påverkar sexlivet. Sädesvätskan försvinner alltid efter en operation och oftast efter en strålbehandling. Du kan fortfarande få orgasm, men kan uppleva orgasmen annorlunda.

Direkt efter en operation behöver nästan alla använda läkemedel för att få erektion. Förmågan kan återhämta sig under ett par år, ibland så mycket att du inte längre behöver läkemedel. Det beror på hur utbredd cancern är, förmågan före operationen, din ålder och andra sjukdomar, samt urologens skicklighet. Fråga din urolog hur stor chansen är för dig. Penisen upplevs oftast något kortare efter operationen, men för de flesta återfår den samma storlek som tidigare inom ett år beroende på nervfunktion och potensfunktion.

Strålbehandling utan samtidig hormonell behandling försämrar sällan erektionsförmågan direkt, men efter några år behöver omkring hälften använda läkemedel för att få god erektion. Om du även får hormonell behandling försvinner ofta sexlusten och förmågan att få erektion. Lusten och förmågan kan återkomma efter avslutad behandling, men det kan ta flera månader. Återhämtningen beror bland annat på hur god erektionen var före behandlingen.

Behandling av prostatacancer kan göra att du inte kan bli biologisk förälder. Du kan välja att lämna spermier för nedfrysning. Beroende på din ålder kan du själv behöva betala nedfrysningen. Din kontaktsjuksköterska kan ge dig information.

Biverkningar från urinblåsan och urinröret

Efter en operation får de flesta ett litet eller måttligt urinläckage. Det minskar under några månader medan du tränar upp musklerna i bäckenbotten. Några får större urinläckage. Omkring en av tio har kvar ett besvärande urinläckage, medan en femtedel har ett litet läckage vid vissa tillfällen. Risken för urinläckage är högre om du har hög ålder, om tumören är stor och om urinblåsans funktion är rubbad. Risken påverkas också av urologens skicklighet. Om läckaget är besvärande kan det minskas med ett kirurgiskt ingrepp.

Strålbehandling ger sällan urinläckage. De flesta behöver däremot kissa oftare under några månader i slutet av och efter strålbehandlingen. Upp till en femtedel får bestående behov av att kissa oftare. I enstaka fall går det inte att kissa under eller strax efter strålbehandlingen. Om du redan före behandlingen behöver kissa ofta eller har svårt att tömma blåsan, kan en operation vara bättre än strålbehandling. Efter en strålbehandling kan det komma blod i urinen, eftersom blodkärlen i urinblåsan kan bli sköra av strålningen.

Biverkningar från tarmen

Operation av prostatacancer ger sällan biverkningar från tarmen.

En yttre strålbehandling ger oftast behov av att tömma tarmen oftare, lösare avföring med slem och gaser mot slutet av behandlingen. Besvären brukar försvinna efter några månader, men en femtedel får bestående behov av att tömma tarmen oftare. Det kan vara svårt att skilja på gas och annat innehåll i tarmen, och då kan det läcka slem och ibland även avföring. Det kan också blöda från tarmen.

Hormonella biverkningar

Hormonell behandling med sprutor och tabletter ges ofta tillsammans med strålbehandling under 6 månader upp till 3 år.

Sprutorna ger svettningar och värmevallningar. De minskar också sexlusten och kan bidra till att du går upp i vikt. En del upplever att orken och energin påverkas.

Tabletterna ger sällan sådana biverkningar. De gör däremot att brösten blir ömma. För att motverka att brösten blir större får du en dos strålning mot bröstkörtlarna.

Övriga biverkningar

Alla operationer ger en liten risk för blödning och infektion i operationsområdet. På sikt efter operation ökar risken för bråck något.

Om lymfkörtlar tas bort vid operationen kan du få problem med svullna ben (lymfödem). Även penisen och pungen kan bli svullna.

Efter både en operation och en strålbehandling kan det bli en förträngning i urinröret. Detta är ganska sällsynt. Efter en operation kan förträngningen åtgärdas med ett ingrepp. Efter en strålbehandling är förträngningen svårare att behandla.

 

Prata med din läkare eller kontaktsjuksköterska för att få behandling och råd om egenvård.

Många sjukhus har en särskild sexualrådgivare eller sexolog som kan ge mer stöd och behandling i din sexuella rehabilitering. Om det saknas vid ditt sjukhus, prata med din kontaktsjuksköterska om hur stödet ser ut där du får vård.

Påverkan på sexlivet efter en operation

Nästan alla förlorar förmågan att få erektion direkt efter en operation av prostatan. Det beror på att nerverna som styr erektionen finns precis utanpå prostatan. I samband med operationen skadas nervtrådarna alltid mer eller mindre. Nervfunktionen återhämtar sig mycket långsamt. Det kan ta månader för erektionsförmågan att återhämta sig, ibland upp till 3 år. Ibland är skadorna för stora för att nerverna ska kunna läka och förmågan att få erektion kommer då inte tillbaka. Chansen att få tillbaka erektionen beror på hur stor tumören är, vilken operationsteknik som har använts, hur god erektionen var före operationen, vad du har för andra sjukdomar och hur gammal du är. Äldre män har svårare att få tillbaka erektionen.

Det är bra för återhämtningen att tidigt börja med sexuell rehabilitering. Svällkropparna behöver fyllas med blod då och då för att behålla sin funktion. Detta behöver inte innebära sex tillsammans med en partner – att stimulera penis på egen hand är också bra. Du bör inte ha samlag de första 3 veckorna efter operationen.

Förmågan till orgasm finns kvar, men den kan kännas annorlunda, särskilt den första tiden efter operationen. Däremot kommer det ingen sädesvätska vid orgasm. Det kan istället komma en liten mängd urin. Detta är ofarligt och läckaget brukar minska eller försvinna med tiden.

Efter operationen blir penisen vanligen något kortare i slakt tillstånd än den var tidigare. Längden brukar återgå till tidigare storlek igen under det första året.

Påverkan på sexlivet av strålbehandling

Strålbehandling av prostatan leder sällan till minskad erektionsförmåga under behandlingen. Men efter några år behöver cirka hälften använda läkemedel för att få god erektion. Hur mycket förmågan minskar beror på din ålder och hur bra erektionen var före strålbehandlingen.

Förmågan till orgasm finns kvar och oftast är känslan oförändrad. Vissa kan känna smärta vid orgasm, men det brukar gå över med tiden. Det kommer mindre sädesvätska vid orgasm och ofta försvinner den helt.

I slutet av perioden med strålbehandling kan du få besvär från urinblåsan och tarmen. Du kan få täta trängningar och ibland läckage från blåsan. Vissa får läckage från tarmen. Detta kan göra det svårare att stimuleras analt.

Påverkan på sexlivet av hormonell behandling

Om du får hormonell behandling med sprutor brukar sexlusten och erektionsförmågan minska kraftigt eller försvinna helt. Om du får hormonell behandling med tabletter brukar den sexuella lusten och funktionen inte påverkas lika mycket. 

Effekterna beror på att produktionen av det manliga könshormonet testosteron blockeras. Produktionen av testosteron (och därmed sexlusten) kan återkomma upp till 12 månader efter avslutad behandling. Nivån på testosteron kan mätas med ett blodprov.

Det kan vara svårt känna njutning vid sexuell stimulering under hormonell behandling, men en del kan göra det, med eller utan erektion.

Fertiliteten är kroppens förmåga att få biologiska barn.

Prata med din läkare eller kontaktsjuksköterska om du planerar att skaffa barn. Innan behandlingen börjar kan de berätta hur fertiliteten kan påverkas, och fungera som stöd om du behöver prata mer om detta.

Fertilitet under och efter cytostatikabehandling och hormonell behandling

Både cytostatikabehandling och hormonell behandling kan minska din produktion av könshormoner. Det kan leda till att din kropp inte längre producerar spermier.

Det är svårt att säga i förväg om du kommer att bli infertil av behandlingen. Men ju högre doser och ju äldre du är, desto större är risken.

Cytostatika kan finnas i sädesvätskan upp till 5 dygn efter en cytostatikabehandling. Därför bör du använda kondom vid sex under cytostatikabehandlingen.

Fertilitet efter strålbehandling

Strålbehandling mot könsorganen påverkar bildandet av könshormoner. Spermierna är också känsliga för strålning. Det gör att mängden sädesvätska minskar och ibland kan den försvinna helt. Strålbehandlingen kan därför göra att du blir infertil.

Förhållandet mellan dos och biverkning är tydligare vid strålbehandling än vid cytostatikabehandling. Därför går det oftast att säga vilka doser som kan göra dig infertil.

Fertilitet efter operation

Efter en operation av prostatacancer kommer det ingen sädesvätska när du får orgasm. Därför kan du inte befrukta en partner genom samlag.

Det finns hjälp att få

Du kan erbjudas att frysa ner spermier innan behandlingen börjar. Spermierna kan senare användas till konstgjord befruktning. Om du är över en viss ålder behöver du dock betala detta själv. Åldersgränsen är olika i olika regioner.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Fertiliteten efter cancerbehandlingen.

 

En del behöver genomgå en operation eller strålbehandling efter några år, men många slipper få behandling och undviker då också risken att få biverkningar och skador av behandlingen. Möjligheten att bli av med sjukdomen är ofta lika stor om operationen eller strålbehandlingen genomförs efter några års aktiv monitorering. Men behandlingen kan då bli mer omfattande än om du hade fått den tidigare. 

Undersökningar och blodprov

Inför aktiv monitorering bör prostatan ha undersökts med magnetkamera. Ibland behövs nya vävnadsprover för att utesluta allvarlig cancer. 

Uppföljningen görs enligt fastställda riktlinjer och omfattar PSA-prov, undersökning av prostatan med palpation, magnetkameraundersökning och ytterligare vävnadsprov.

Kontakta vården

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har frågor, nya symtom eller känner oro.

 

Undersökningar och blodprov

Uppföljningen innebär att du 1–2 gånger om året får lämna blodprov för att mäta olika värden, bland annat PSA. Du kan också bli kallad till ett besök där läkaren undersöker prostatan med ett finger, så kallad prostatapalpation. 

Målet är att upptäcka om sjukdomen behöver behandlas innan den ger symtom, så att tidig hormonell behandling då kan påbörjas. 

Om du får symtom eller PSA-värdet stiger snabbt kan du antingen rekommenderas behandling direkt eller kallas till ytterligare undersökningar eller provtagningar.

Då rekommenderas symtomstyrd behandling

Symtomstyrd behandling rekommenderas i följande fall:

• när botande behandling inte bedöms vara aktuell för dig om sjukdomen skulle förvärras
• om du inte tidigare har fått behandling för prostatacancer
• om din sjukdom inte bedöms vara så allvarlig att den behöver behandlas direkt.

En del män väljer symtomstyrd behandling för att slippa biverkningar av en behandling som kanske ändå inte skulle förlänga deras liv.

Kontakta vården

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har frågor eller nya symtom. Du kan ringa eller skicka meddelanden via 1177.

Hälsosamma vanor kan göra stor skillnad på både kort och lite längre sikt. Om du opereras akut kan du ändå påverka resultatet genom att leva hälsosamt efter operationen.

Tobak och nikotin

Den som använder tobak får syrebrist i kroppens vävnader, och det är den vanligaste orsaken till komplikationer efter en operation. En annan effekt är att kroppen får sämre förmåga att bilda bindväv, vilket gör att sår läker sämre. Om du slutar att använda tobak minskar risken att få blodpropp, lunginflammation och sårinfektion efter operationen. Såret kommer också att läka bättre.

Tobak och nikotin finns i cigaretter, e-cigaretter, snus och upphettade tobaksprodukter. Du bör därför undvika alla produkter med tobak eller nikotin före och efter operationen.

Råd till dig som använder tobak och nikotin

Avstå från tobak och nikotin så långt före operationen som möjligt, minst 4 och gärna 8 veckor. Prata med vårdpersonalen för att få råd om hur du ska göra. Du kan också få hjälp och stöd av vårdcentralen.

Alkohol

Att dricka alkohol tiden före en operation ökar risken för sårinfektion, urinvägsinfektion och lunginflammation. Alkohol höjer även blodtrycket och ökar risken för blödning och hjärt- och kärlpåverkan. Genom att undvika alkohol så långt före operationen som möjligt kan din kropp återhämta sig från alkoholens negativa effekter.

Du kan få hjälp och stöd av vården med att sluta dricka alkohol.

Narkotika och andra droger

Berätta för din läkare om du använder narkotika eller andra droger innan du ska opereras. Det är säkrast för dig och du kan få hjälp att sluta. Läkaren har tystnadsplikt.

Fysisk aktivitet

Olika former av fysisk aktivitet och träning underlättar en snabb återhämtning och minskar risken för komplikationer efter operationen. En operation försämrar tillfälligt din fysiska förmåga. Om du tränar eller rör på dig extra mycket före operationen ökar blodets förmåga att ta upp syre och blodtrycket sänks. Genom att vara fysiskt aktiv innan du opereras kan du alltså ge hjärtat, kärlen och lungorna ett så bra utgångsläge som möjligt.

Råd om fysisk aktivitet

Hur mycket och hur intensiv fysisk aktivitet du klarar är individuellt, men all rörelse är bättre än ingen rörelse. Den allmänna rekommendationen är att röra på sig så att pulsen ökar och man blir varm och lätt andfådd 150–300 minuter i veckan, eller på en mer ansträngande nivå 75–150 minuter i veckan. Aktiviteten bör spridas över veckan. All rörelse räknas och det behöver inte vara organiserad träning. Om du kan får du gärna röra dig mer än rekommendationen.

Du kan behöva förebyggande andningsträning, om du har en lungsjukdom eller nedsatt fysisk funktion sedan tidigare. Den kan innebära träning av andningsmusklerna eller olika tekniker för att rensa uftvägarna från slem.

Kontakta en fysioterapeut om du behöver råd om fysisk aktivitet och träning inför operationen.

Matvanor

Hälsosamma matvanor och en normal vikt minskar risken för komplikationer såsom trycksår, infektion, dålig sårläkning, hjärtinfarkt och hjärtsvikt. Den stress som kroppen utsätts för under en operation gör att behovet av protein och energi ökar. Se till att få i dig tillräckligt med näring både före och efter operationen, så att du kan återhämta dig bättre.

Om du håller vikten och kan äta som vanligt, kan du följa de kostråd som rekommenderas för allmänheten. Det är bra om du även får i dig extra protein. Bra proteinrika livsmedel är till exempel fisk, kyckling, ägg, nötter, fröer, bönor, ärtor och linser, ost och andra mejeriprodukter.  

Om du har minskat i vikt eller har svårt att äta, kan du behöva kontakt med en dietist. Du kan då få kostråd och eventuellt särskilda kosttillägg.

Allmänna råd för hälsosamma matvanor

• Ät regelbundet och tillräckligt.
• Ät mycket grönsaker, frukt och bär.
• Ät mycket fullkorn.
• Ät fisk, bönor, ärtor och linser ofta, och kött ibland.
• Välj nyckelhålsmärkta mejeriprodukter och matfetter.
• Håll igen på det söta, salta och feta – läsk, sötsaker och snacks.

> Läs mer på livsmedelsverket.se. Sök på Kostråd för vuxna.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Levnadsvanor i samband med en operation.

I din kallelse får du detaljerad information om hur du ska förbereda dig. Här får du allmän information.

Inskrivning

Inför din operation har du ett inskrivningssamtal. Samtalet genomförs via telefon, video eller som ett besök på sjukhuset. Förbered dig genom att skriva ner dina frågor och ha gärna med en närstående till samtalet. Ibland sker samtalet när du kommer till sjukhuset för operationen.

Om du ska till sjukhuset på ett besök, ta med legitimation och eventuella läkemedel du behöver under dagen. Ta också med din läkemedelslista och eventuellt behandlingskort för blodförtunnande läkemedel. Om du tar naturläkemedel är det viktigt att du berättar det.

Provtagning

Du kan behöva lämna blodprover inför operationen. Antingen gör du det vid inskrivningen eller så får du en remiss för att lämna proverna på en vårdcentral eller ett laboratorium. Du får veta var du kan lämna proverna.

Läkemedel

Inför operationen kan du behöva göra uppehåll med de eventuella läkemedel och naturläkemedel du tar, eller ändra dosen. Du kan också behöva ta nya läkemedel inför operationen. Din läkare berättar vad som gäller för dig.

EKG – mätning av hjärtats aktivitet

Du kan behöva undersökas med EKG, som mäter hjärtats elektriska aktivitet. Det är läkaren som avgör om det behövs.

Duscha

Du ska duscha och tvätta kroppen inför operationen. Efter att du har duschat är det viktigt att du tar på dig rena kläder.

Fasta

Det är viktigt att du fastar före operationen, annars kan du kräkas och få ner maginnehåll i lungorna. Du får alltså inte äta eller dricka ett antal timmar innan du ska sövas. Följ instruktionerna du får.

Ta alltid med dig:

• legitimation
• telefonnummer till närstående
• läkemedel och läkemedelslista
• tidsfördriv, till exempel böcker
• egna anteckningar och frågor
• mobiltelefon, laddare med lång sladd och hörlurar
• sköna kläder som är enkla att ta på.

Ta med dig om du ska stanna över natten:

• inneskor som är stabila och lätta att ta av och på
• extra kläder
• hygienartiklar, till exempel tandborste, tandkräm och hudkräm.

Ta inte med dig:

• värdesaker
• stora summor pengar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Narkos – att bli sövd, EKG och Att lämna blodprov

I din kallelse får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå. Här får du allmän information.

Innan du ska sövas

På sjukhuset får du byta om till särskilda kläder och låsa in dina saker i ett skåp. Du får lägga dig i en säng eller sitta i en fåtölj när du väntar på din tur.

Du får en perifer venkateter, PVK, i ett blodkärl i handen eller armen. Venkatetern är en tunn plastslang som gör att du kan få läkemedel och dropp direkt i blodet.

Personalen följer dig till operationsavdelningen när det är dags för din undersökning eller operation.

Så går det till att sövas

När det är dags att sövas får du sömnmedel i venkatetern. Du får andas extra syrgas i en mask framför munnen och näsan.

När du är sövd övervakar narkospersonalen dig och ditt hjärtas och dina lungors funktion.

När du vaknar

När du vaknar har du redan förts till en uppvakningsavdelning. Personalen där tar hand om dig tills du kan komma till en vårdavdelning eller gå hem.

 

> Läs mer på 1177.se. Sök på Narkos och Venkateter i armen eller handen.

Det finns två metoder för ryggbedövning: epiduralbedövning och spinalbedövning. Det som skiljer dem är hur långt in i ryggraden bedövningsmedlet sprutas.

Hur ska jag förbereda mig?

I kallelsen får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå.

Så går det till

Du får antingen sitta eller ligga ner när du ska få ryggbedövningen.

Innan du får själva ryggbedövningen kan du få lokalbedövning i huden.

Du kan få ryggbedövningen med en spruta som en engångsdos.

Om du behöver en bedövning som man kan fylla på, lägger man in en kateter som man antingen kan ge flera doser i, eller koppla till en läkemedelspump. Katetern är en tunn plastslang som inte brukar kännas. Denna typ av bedövning kan också användas som smärtlindring efter operationen.

Vid ryggbedövning bedövas nerverna som styr urinblåsan. Därför kan du få en urinkateter som du har kvar tills bedövningen har släppt.

Ryggbedövning kan ges genom en kateter, en tunn slang i ryggen

Hur mår jag efteråt?

• Blodtrycket kan sjunka när bedövningen verkar, därför kontrolleras det regelbundet.
• Du kan vara öm i ryggen, ha klåda och få ett blåmärke vid stickstället. Det brukar gå över inom några dagar.
• Om du har varit helt bedövad är det vanligt att skaka och huttra en stund efter operationen.
• Om du har svårt att kissa efter att bedövningen har släppt, kontakta vården.
• Det kan hända att du får huvudvärk efter en ryggbedövning, även om det är ovanligt. Då är det bra att dricka mycket och ta värktabletter. Om det inte går över efter 1–3 dygn kan du få annan behandling.
• Allvarliga och bestående nervskador efter en ryggbedövning är mycket ovanligt.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Ryggbedövning vid operation.

Titthålsteknik eller öppen teknik

Operationen kan oftast göras med robotassisterad titthålsteknik (laparoskopi). Det betyder att urologen styr en robot som i sin tur styr instrumenten.

Ibland kan operationen inte göras med titthålsteknik, till exempel om du tidigare har gjort stora operationer i magen. I så fall görs den i stället genom ett snitt från strax under naveln ner till blygdbenet. Det kallas öppen teknik. Metoderna är likvärdiga för att behandla sjukdomen.

Hur ska jag förbereda mig?

I kallelsen får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå.  

Inför operationen kommer du att få veta hur du bör träna din bäckenbotten för att minska risken för framtida urinläckage. Du bör börja med träningen så tidigt som möjligt inför operationen.

Så går det till

När du är bedövad eller sövd tvättas operationsområdet och kläs med sterila dukar.

Urologen för in instrument genom 5–6 små snitt på magen, så kallade portar. Snitten är omkring en centimeter långa. Ett snitt är några centimeter längre för att kunna ta ut prostatan. Ett av instrumenten är en kamera som gör att kirurgen kan se ingreppet på en bildskärm och kan förstora bilden. Det gör det lättare att se små och viktiga vävnadsstrukturer. Tekniken gör det även möjligt att se området tredimensionellt, vilket också underlättar urologens arbete.

 

Operationen tar cirka 1–3 timmar.

När prostatan och sädesblåsorna tas bort blir det ett mellanrum mellan urinblåsan och urinröret. Urinblåsan förs därför neråt mot urinröret och de sys ihop. Skarven kallas anastomos.

 

För att skarven ska kunna läka och du ska kunna tömma urinblåsan, får du en urinkateter. Katetern samlar upp din urin i en påse.

Om urologen bedömer att cancern riskerar att spridas till lymfkörtlar i bäckenet, tas de bort. Ingreppet kallas lymfkörtelutrymning. Då kan du få ett dränage, en tunn slang som leder bort vätska från såret. Dränaget tas oftast bort innan du skrivs ut från sjukhuset.

Snitten på magen stängs med metallklamrar, så kallade agraffer.

Hur mår jag efteråt?

Du stannar några timmar på uppvakningsavdelningen innan du får komma till vårdavdelningen.

Innan du vaknar får du lokalbedövning runt snitten för att du ska ha mindre ont. Smärtan avtar gradvis, men det kan göra ont en tid efter operationen. När du har vaknat kontrolleras hur du mår och hur smärtlindringen fungerar. Det är vanligt att känna kraftiga, delvis smärtsamma urinträngningar direkt efter operationen.

Du får börja äta och dricka igen när du vaknar upp och mår tillräckligt bra.

Du får hjälp av personalen att komma upp ur sängen och röra på dig så snart som möjligt efter operationen.

Du kan få ont i axlarna efter en operation med robotassisterad titthålsteknik. Det beror på två saker: dels lutas operationsbordet med huvudändan neråt under operationen, dels fylls magen med gas för att kirurgen ska se och komma åt att operera.

 

Efter en operation med titthålsteknik stannar du oftast på sjukhuset 1–3 dygn. Vid en operation med öppen teknik stannar du 3–4 dygn.

Du ska ha kvar urinkatetern i minst 1–2 veckor och får veta hur du sköter den innan du lämnar sjukhuset. Katetern får spolas av vårdpersonal, men endast bytas av en urolog. När urinkatetern är borta kan du börja träna din bäckenbotten igen.

För att minska risken för blodproppar kan du behöva ta blodförtunnande medicin. I så fall får du veta hur länge du ska ta den.

Det är vanligt att vara sjukskriven i ungefär 2–6 veckor och du får ett sjukintyg. Hur länge du behöver vara sjukskriven beror bland annat på hur du mår och vad du arbetar med.

Påverkan på erektion och urinläckage

Nerverna som stimulerar till erektion löper precis på prostatan och påverkas därför alltid när prostatan tas bort. Urologen försöker skydda nerverna så mycket som möjligt under operationen, men det viktigaste är att få bort all cancervävnad med marginal.

Urinrörets slutmuskler kan skadas i samband med operationen. Därför är det vanligt med urinläckage en tid efter att katetern har tagits bort. En vältränad bäckenbotten brukar kunna kompensera detta, men det kan ta flera månader att träna upp bäckenbottenmusklerna efter att katetern har tagits bort.

Uppföljning

Du kommer att få en tid för att ta bort katetern och agrafferna 7–14 dagar efter operationen.

Återbesök till läkare planeras cirka 6–8 veckor efter operationen. Vid besöket får du svar på undersökningen som har gjorts av din prostata (och lymfkörtlarna, om några sådana togs bort). Det ger information om huruvida all cancer är borta och om risken för ett senare återfall. Inför besöket kommer du att få lämna blodprovet PSA. Om du har besvär med erektion och urinläckage diskuterar ni det. Du får också möjlighet att beskriva hur du mår.

Biverkningar

Trötthet

Det är vanligt att du känner dig trött efter en operation. Om du har varit sövd eller fått lugnande läkemedel ska du inte köra bil eller något annat fordon det första dygnet.

Du kan vara trött i flera veckor och ibland månader efter en operation, eftersom kroppens återhämtning tar mycket energi.

Illamående

Du kan må illa efter att ha varit sövd. Det går oftast över inom några timmar. Du kan få medicin om det är besvärligt.

Smärta

Det är vanligt att ha ont efter en operation. Smärtan behandlas med medicin, antingen som tabletter eller sprutor. Det är viktigt att du är väl smärtlindrad för att kunna återhämta dig snabbt.

Förstoppning

Förstoppning kan orsakas av att tarmarnas naturliga rytm störs av operationen och av vissa smärtstillande mediciner. Förstoppning kan leda till illamående, magknip och spänd mage. Besvären brukar försvinna när tarmarna kommer igång igen efter några dagar. Du kan få medicin om du har stora besvär. Du bör undvika att krysta ut avföringen när du är nyopererad för att undvika påfrestning på operationsområdet.

Besvär i halsen

Om du var sövd under operationen och har haft en slang i halsen kan det skava i halsen efteråt. Det går oftast över inom några dagar.

Slemmet i halsen kan bli segt och vara svårt att få upp. Att vara fysiskt aktiv kan lindra besvären.

För att göra det lättare att hosta upp slemmet, gör andningsövningar som vidgar lungorna. Andas 10 djupa andetag i följd en gång i timmen under dagen.

Att dricka mycket gör också att slemmet blir lättare att hosta upp.

Komplikationer

Komplikationer efter en operation är ovanliga, men de kan vara allvarliga. Det är därför viktigt att du är uppmärksam på symtom och följer de råd du får om sårvård, hygien och fysisk aktivitet.

Exempel på komplikationer:

• infektion i såret
• blodpropp
• lunginflammation.

 

Biverkningar

Påverkan på den sexuella förmågan

Förmågan att få erektion försämras. Det beror på att de tunna nervtrådarna som går ner till svällkropparna skadas. Direkt efter operationen behöver nästan alla använda läkemedel för att få en god erektion. Förmågan kan återhämta sig under några år efter operationen, ibland så mycket att du inte längre behöver läkemedel. Det beror på hur utbredd cancern är, förmågan före operationen, din ålder och andra sjukdomar samt urologens skicklighet. Fråga din urolog hur stor chansen är för dig.  

Penisen upplevs oftast något kortare efter operationen, men efter ett år är den oftast lika lång som tidigare. 

Efter behandlingen är det vanligt att sexlusten blir påverkad och det i sig påverkar också möjligheten att få erektion.

Sädesvätskan försvinner alltid efter en operation och du blir infertil. Förmågan att få orgasm finns kvar, men du kan uppleva orgasmen annorlunda.

Lymfödem

Om lymfkörtlarna har tagits bort eller skadats under operationen kan du få besvär med svullnader, till exempel i pungen, ljumskarna och benen. Det kallas lymfödem.  

Det finns egenvård för att minska risken att få lymfödem, och olika sorters hjälp och behandlingar om du får det. Det är dock viktigt att du får en tidig bedömning och diagnos, eftersom det är enklare att behandla lymfödem om man sätter in åtgärder och behandlar tidigt. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare. 

Urinläckage

Efter att urinkatetern har tagits bort får de flesta ett litet eller måttligt urinläckage. Det minskar under några månader medan du tränar upp musklerna i bäckenbotten. Några får större läckage. Det kan även läcka urin vid orgasm. En femtedel har ett litet läckage vid vissa tillfällen, och omkring en av tio har kvar ett besvärande urinläckage. Ju äldre du är, desto större är risken för urinläckage. Det beror på att musklerna blir svagare och stelare. För att minska besvären är det viktigt att du gör övningar för att stärka musklerna i bäckenbotten.  

Om du har besvär som inte förbättras med tiden eller inte går över på ett år, kan du behöva läkemedel eller en operation. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare. 

Urinvägsinfektion

En urinkateter i urinblåsan ökar risken för urinvägsinfektion. Tecken på urinvägsinfektion är att du behöver kissa ofta, att det svider eller gör ont när du kissar eller att du får feber.  

Om du har svårt att tömma urinblåsan helt efter att katetern har tagits bort, ökar det också risken för urinvägsinfektion.  

Komplikationer

Blod i buken – hematom

Det är vanligt med större blåmärken som visar sig på huden runt pungen, penisen och magen, så kallade hematom. De orsakas av en tillfällig blödning inuti kroppen. Det kan spänna och ömma i flera veckor, men försvinner normalt av sig självt. När ett blåmärke är på väg att försvinna blir det ofta gult.  

Blod i urinen – hematuri

Det är vanligt med blod i urinen när du har en urinkateter. Det krävs inte så mycket blod för att färga urinen. Vanliga aktiviteter som orsakar detta är promenader och när du ska tömma tarmen. Ibland har blodet hunnit stelna (levrat sig) och bildat blodkoagel som syns i urinpåsen.

Urinläckage i buken

Det är viktigt att skarven mellan urinblåsan och urinröret läker ihop. Annars läcker det urin inne i buken. Symtomet är en plötslig smärta i nedre delen av magen. Detta åtgärdas genom att du får en ny urinkateter som du får ha längre tid, eller att man byter ut den kateter du har.

Infektion i buken

En sällsynt men allvarlig komplikation är att det bildas en varböld – infektion i buken. Kontakta vården om du får symtom som ihållande feber som går upp och ner, nedsatt allmäntillstånd och obehag eller smärtor i magen. Varbölden behandlas med antibiotika och ibland även genom att den töms eller opereras bort.

När du lämnar sjukhuset får du veta hur du hanterar katetern, och var och när den tas bort. Det är ofta cirka 7–14 dagar efter operationen.

När katetern är borta kan du börja att träna din bäckenbotten igen.

Så fungerar katetern

En kvarliggande kateter, KAD, är en mjuk slang som förs in genom urinröret. Katetern tömmer ut urin från urinblåsan. För att katetern inte ska glida ut har spetsen en liten ballong som fylls med vätska efter att katetern har förts in. Ofta fixeras katetern med tejp för att minska friktion i urinröret.

Lägg gärna penisen uppåt mot magen så att urinröret rätas ut. Det är också bra att använda åtsittande kalsonger eftersom det gör att katetern fixeras bättre och då skaver mindre.

 

Urinen samlas i en påse

Katetern kopplas ihop med en tömbar påse som du fäster på benet. Du tömmer urinen i toaletten när påsen börjar bli full. Det finns flera typer av påsar i olika storlekar och utformningar. Det finns även flera olika fästanordningar.

Slangen till påsen bör inte böjas eller klämmas så att urinen inte kan rinna ner i påsen. Töm påsen genom att öppna kranen i påsens botten och låt innehållet rinna ut i toaletten. Stäng sedan kranen.

 

Inför natten kan du koppla en engångspåse till den påse du redan har, så att du inte behöver stiga upp på natten för att tömma ut urin. Kom ihåg att urinen inte kan rinna uppåt och att påsen därför alltid måste vara placerad nedanför urinblåsan.

På morgonen kopplar du bort och klipper upp engångspåsen och tömmer urinen i toaletten. Påsen kastar du i soporna.

 

Byt påsen på benet var 5–7:e dag eller oftare om den blir smutsig eller börjar lukta illa.

Råd om hygien

God hygien är viktigt för att undvika besvär. Tvätta penisen, även under förhuden. Att duscha går bra, men undvik att bada tills katetern är borttagen.

Börja tvätta runt det ställe där katetern går in i urinröret. Tvätta därefter katetern med mild tvål och varmt vatten varje dag. Avsluta med att tvätta noggrant runt ändtarmsöppningen så att tarmbakterier nära katetern tas bort.

Besvär du kan uppleva

När du har en kateter kan du uppleva följande besvär:

• Du kan få kramper eller trängningar i urinblåsan. Det beror ofta på att blåsan är irriterad.
• Det kan läcka urin runt katetern. Om det också rinner urin i katetern är det inget akut problem och du kan rådfråga urologmottagningen på dagtid.
• Det rinner inte urin i katetern. Kontrollera att katetern inte har böjts eller klämts samman och att påsen är placerad nedanför urinblåsan.
• Det kan bildas slem från urinröret. Tvätta då med tvål och vatten.
• Katetern kan skava och ge obehag. Det beror på att du är nyopererad och att slemhinnan i urinröret därför är känslig och irriterad. Om du upplever mycket obehag kan du kontakta din urologmottagning för råd.

Tänk på

• Kontrollera dagligen att katetern fungerar och att påsen fylls med urin. Det är viktigt att det inte blir stopp i katetern. Då samlas urinen i urinblåsan som tyngs ner. Det gör att skarven mellan urinblåsan och urinröret läker sämre och sömmen kan spricka upp.
• Det är bra att dricka mycket för att spola igenom urinsystemet. Drick minst 1,5–2 liter varje dag när du har katetern. Detta gäller inte om du har hjärtsvikt eller njursvikt som innebär att du får dricka en begränsad mängd per dygn. Fråga vad som gäller för dig innan du åker hem från sjukhuset.
• Töm ut urinen via påsens kran. Du bör tömma påsen innan den blir full, ofta flera gånger per dygn. Byt hela påsen ungefär 1 gång per vecka.
• Om du känner dig kissnödig, kontrollera att det inte är stopp i katetern och att påsen inte är fylld med urin.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Kateter i urinblåsan och Så fungerar njurar och urinvägar.

För att skydda såret bör du sätta dig genom att först lägga dig på sidan. Då använder du inte magmusklerna lika mycket.

Gör så här:

1. Böj benen.

2. Lägg dig på sidan.

3. För ut benen över sängkanten. Tryck dig upp till sittande med hjälp av dina armar.

4. För att lägga dig ner, följ bilderna i omvänd ordning.

Fysisk aktivitet efter en operation bidrar till att

• få i gång blodcirkulationen, vilket förbättrar sårläkningen och minskar risken för lunginflammation och blodpropp i benen
• få igång tarmarna och minska risken för förstoppning och illamående
• förbättra lungfunktionen, vilket minskar risken för lunginflammation och slem i lungorna
• minska risken för stela leder och svaga muskler.

Efter operationen, på sjukhuset

Du bör komma igång och röra på dig så snart som möjligt efter operationen. Personalen visar dig hur du bäst tar dig upp och rör dig utan att belasta operationssåret. Det är oftast bra att vara uppe så mycket du orkar och att sitta upp när du äter. All rörelse är betydelsefull.

Om du ligger ner mycket bör du röra på fötterna fram och tillbaka. Det ökar blodcirkulationen och minskar risken för till exempel blodpropp.

 

Andningsträning

Att sitta upp och vara fysiskt aktiv minskar risken för komplikationer som lunginflammation, men ibland behövs också andningsträning. I så fall kan du rekommenderas olika andningsövningar med eller utan hjälpmedel. Eftersom effekten är kort bör du träna ofta. Rekommendationen är varje vaken timme under den första tiden efter operationen. Träna enligt de instruktioner du får av vårdpersonalen.

Efter utskrivning

Tänk på detta när urinkatetern är borta:

• Undvik kraftiga ansträngningar de första 4 veckorna efter operationen, till exempel tunga lyft och hård träning.
• Börja med bäckenbottenträning enligt instruktionerna. Var noga med att lägga in någon dag utan träning, eftersom överträning kan leda till urinläckage.
• Magmusklerna behöver tränas upp igen. Börja försiktigt och öka successivt. Känn efter din kropps signaler så att du inte övertränar.
• Kom ihåg att all träning är färskvara – det kräver tid och tålamod. Glöm heller inte att du även behöver vilodagar.
• Du bör inte cykla under de 3 första månaderna efter operationen. Prata med din läkare om vad som gäller för dig. När du börjar cykla kan du prova dig fram. Om du är besvärsfri kan du prova längre turer. Det finns särskilda breda sadlar eller sadelöverdrag att köpa. De kan vara bra att använda när du ska börja cykla igen.

 

 

Du får svar på analysen vid ditt läkarbesök efter operationen.

Vad är lymfsystemet?

Lymfsystemet ingår i kroppens immunförsvar. Det samarbetar med blodsystemet genom att rena kroppen från främmande ämnen.

När lymfkörtlar har tagits bort försämras lymfsystemets förmåga att transportera lymfvätska. Kroppen kan delvis kompensera för skadorna genom att bilda nya förgreningar och vägar till andra lymfkärl.

Ibland samlas i stället lymfvätska i vävnaden så att kroppsdelen blir svullen. Det kallas lymfödem. Om det upptäcks och behandlas tidigt behöver det inte alltid bli ett kroniskt tillstånd.

Hur mår jag efteråt?

De första veckorna är det normalt med en svullnad i nedre delen av magen, penisen, pungen och benen. Oftast går detta över.

Lymfvätska kan ibland söka sig ut genom operationssåren på magen. Lymfvätskan är genomskinlig eller svagt gul.

Symtom på lymfödem

Tidiga symtom är att huden blir tjockare och känns stram och spänd när lymfödemet håller på att bildas. Därefter är det vanligt att det syns en svullnad i området.

Dessa kroppsdelar kan bli svullna och kännas tunga, trötta och spända:

• ett eller båda benen
• penisen och pungen
• nedre delen av magen och skinkorna.

När kan lymfödem uppstå?

Lymfödem uppstår oftast under första året efter operationen. Därför är det viktigt att du tidigt uppmärksammar om du får symtom i dessa kroppsdelar.

Lymfödem kan även uppstå flera år senare. Det kan bero på att lymfsystemet har överbelastats av till exempel övervikt eller infektion. Det kan vara svårare att behandla och kan bli kroniska svullnader.

Råd 

• Fysisk aktivitet är viktigt för din hälsa och för att förebygga lymfödem. Mycket stillasittande ökar risken för lymfödem, men det gör inte träning. Om du är otränad bör du börja träna försiktigt och öka långsamt.
• Övervikt kan öka risken för lymfödem. Försök därför att ha en hälsosam vikt.
• Om en kroppsdel blir röd, varm och svullen, och om du får hög feber, kan du ha fått rosfeber. Då är det viktigt att du söker hjälp snabbt och får antibiotika.
• Håll huden ren och mjuk, så att du inte får sprickor och infektioner. Använd en mjukgörande kräm.

Utredning och behandling

Det kan vara svårt att se eller känna en svullnad. Det finns också andra sjukdomar som kan ge liknande symtom. Därför är det viktigt att du får rätt diagnos och tidig behandling. Vanligtvis görs en utredning för att konstatera lymfödem.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om en kroppsdel svullnar, för att få råd och behandling.

Lymfterapi

Det finns olika metoder för att behandla lymfödem. Massage och kompressionsplagg är två vanliga behandlingsformer som kan ges av en specialistutbildad lymfterapeut. Det finns även en del du kan göra själv i form av egenvård.

Operationen är en kirurgisk kastration och kallas ablation testis eller orkidektomi.

Hur ska jag förbereda mig?

Hur du ska förbereda dig beror på om operationen ska göras med lokalbedövning, ryggbedövning eller narkos, vilket kan variera. Du får veta vad som gäller för dig före operationen.

Så går det till

Operationen är ett litet ingrepp och tar ungefär 30 minuter att genomföra.

Ibland tas hela testiklarna bort, men ibland tas bara det hormonproducerande innehållet i testiklarna bort. Fråga din läkare vad som planeras för dig.

 

Hur mår jag efteråt?

Du får lämna sjukhuset samma dag eller dagen efter operationen.

Hur länge du behöver vara sjukskriven beror på hur du mår och vad du arbetar med. Vissa behöver inte vara sjukskrivna alls, andra upp till 2 veckor.

Du kan duscha och tvätta operationsområdet från och med dagen efter operationen. Var noga med att torka och lufta området efteråt. För att undvika infektion i såret ska du inte bada eller basta innan såret har läkt och huden är hel.

Huden sys oftast ihop med tråd som försvinner av sig själv.

Biverkningar och komplikationer

Berätta för din kontaktsjuksköterska hur du mår, så att du kan få behandling och råd om egenvård.

Vanliga biverkningar

• Värmevallningar och svettningar.
• Sexlusten och erektionsförmågan minskar eller upphör ofta, eftersom den är beroende av testosteron. Möjligenheten att bli biologisk förälder upphör, om du inte tidigare fryst ner spermier för detta ändamål
• Muskelmassan och orken kan minska. Det är därför viktigt att du är fysiskt aktiv.
• Nedstämdhet, trötthet, minskad initiativförmåga och sämre minne. Var uppmärksam på om nedstämdheten övergår i en depression. I så fall kan du behöva behandling. Även dessa symtom kan minska om du är fysiskt aktiv.

Komplikationer som kan uppstå

• Blödning i operationsområdet. Den går tillbaka av sig själv inom ett par veckor.
• Infektion i operationssåret.

Operationen kallas även transuretral resektion av prostata eller TUR-P.

Hur ska jag förbereda mig?

Inför operationen får du lämna blodprov och urinprov. Ibland behöver du ta antibiotika före och efter operationen.

Du får mer information om hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

Under operationen är du antingen bedövad med ryggbedövning eller blir sövd. När du är bedövad eller sövd tvättas operationsområdet och kläs med sterila dukar.

 

Operationen börjar med att urologen för in ett instrument genom urinröret till prostatan och urinblåsan. Via en kamera på instrumentet kan urologen se och styra ingreppet. Prostatan och urinblåsan undersöks innan hyvlingen börjar.

 

Den vävnad som tas bort under operationen skickas ibland på analys. Det kan ta upp till 6–8 veckor att få svar på analysen.

Hur mår jag efteråt?

När bedövningen har släppt och du mår bra får du komma till en vårdavdelning.

Efter ingreppet blöder du från operationsområdet i prostatan. För att man ska kunna kontrollera och behandla blödningen från urinvägarna har du fått en kateter. Till den kopplas ett så kallat spoldropp. Via droppet spolas urinblåsan kontinuerligt för att skölja bort blodet innan det stelnar och bildar klumpar. Vid kraftigare blödningar kan vårdpersonalen även behöva spola igenom katetern med koksalt via en spruta. Spoldroppet saktas ner efterhand som blödningen stillas, och natten efter din operation kan det oftast stängas av.

Katetern tas bort på morgonen efter operationen, om spoldroppet har kunnat tas bort och du är feberfri. När du kan tömma urinblåsan får du åka hem.

Dina första försök att kissa kan vara besvärliga. Du kan känna trängningar även när blåsan är tom. Det är vanligt att ha blod i urinen av och till de närmaste veckorna efter operationen. Blödningen beror på att sårskorporna i operationsområdet lossnar. Blod i urinen kan också återkomma efter en tids klar urin. Det är normalt.

Undvik tunga lyft de närmaste 2 veckorna efter operationen för att minska risken för blödningar.

För att minska risken för infektion, trängningar och urinstopp är det bra att dricka mycket under tiden du har kateter eller blod i urinen. Drick 1,5–2 liter per dygn.

Biverkningar

Den vanligaste biverkningen är så kallad retrograd ejakulation. Det innebär att det inte kommer ut någon eller bara lite sädesvätska vid utlösning. Sädesvätskan hamnar istället i urinblåsan. Detta påverkar i sin tur din fertilitet.

Risken för att erektionen påverkas är mycket liten, eftersom de nervområden som styr erektionen ligger utanför operationsområdet.

Du kan få urinläckage. Eftersom prostatakörteln har klämt åt urinröret, har urinblåsan behövt arbeta med högt tryck för att pressa ut urinen. Efter operationen arbetar urinblåsan fortfarande en tid på samma sätt. Därför kan du ha svårt att hålla tätt och du kan besväras av trängningar.

Det kan hända att du fortsatt har problem att tömma urinblåsan trots operationen. Detta kan bero på att urinblåsan är utsatt för åldersförändringar eller att den har blivit överansträngd i samband med prostataförstoringen. Vissa kvarstående besvär kan behandlas på olika sätt.