Prostatacancer/MG

I Min vårdplan får du information om din sjukdom, behandling och rehabilitering och dina rättigheter. Du får också individuellt anpassade råd om egenvård, alltså vad du kan göra själv för att må bättre och sådant som sjukvården överlåter åt dig att göra. Råden du får i Min vårdplan ska vara kopplade till den planering du och vårdpersonalen gör tillsammans, så att du själv kan medverka på bästa sätt i din rehabilitering. Det ska vara tydligt för dig vilken planering som gäller.

Min vårdplan ska bidra till att du

• känner dig trygg, informerad och delaktig
• har inflytande över det som är viktigt för dig
• förstår vad som händer i din vård och behandling
• vet hur du kan stärka din hälsa före, under, mellan och efter behandlingsperioderna.

Du och kontaktsjuksköterskan, eller annan vårdpersonal, uppdaterar Min vårdplan tillsammans när vården och behandlingen ändras på ett sätt som har betydelse för dig.

Vad innehåller Min vårdplan?

Innehållet i Min vårdplan anpassas efter dina behov och önskemål. Det betyder att alla patienter har olika Min vårdplan. Du kan också bidra själv genom att skatta hur du mår, kommunicera med vårdpersonalen och vara delaktig i planeringen. Viss information är dock alltid med, eftersom den gäller alla som behandlas för din typ av cancer.

Informationen i Min vårdplan går att läsa som en bok från början till slut. Men den är mer tänkt som ett uppslagsverk som du kan komma tillbaka till när planeringen eller förutsättningarna ändras, eller när du vill läsa på om någon del.

Vem tar fram Min vårdplan?

Min vårdplan tas fram av Regionala cancercentrum i samverkan, RCC. Innehållet kvalitetsgranskas och uppdateras regelbundet.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller annan vårdpersonal om du undrar över något i Min vårdplan.

Så kan du förbereda dig

Inför ditt besök kan du förbereda dig genom att skriva ner vad du vill berätta och fråga om. Du kan få fylla i ett formulär med frågor om hur du mår inför ditt besök.

Tänk igenom detta före besöket:

• Vilka är dina förväntningar på besöket?
• Är det något särskilt som besvärar dig?
• Vad är viktigt för dig just nu?
• Vilka frågor vill du ha svar på?

Du har rätt att förstå

När du besöker vården är det viktigt att du förstår vad som sägs och vad det innebär. Du har rätt att få information som är anpassad till dig. Du kan till exempel få hjälp av en tolk om du har nedsatt syn eller hörsel, eller om du har svårt att tala eller förstå svenska. Kontakta mottagningen före besöket och säg att du behöver en tolk. Om du har svårt att förstå information på grund av en funktionsnedsättning kan du ibland få hjälp av en arbetsterapeut.

Ha gärna med dig en närstående, som kan vara ett stöd och hjälpa till att komma ihåg vad som sägs. Det är alltid du som bestämmer om dina närstående ska få ta del av informationen. Personalen kommer att fråga vem de får lämna uppgifter till. Avsluta gärna mötet med att repetera vad du har uppfattat och stäm av att du har förstått rätt.

Om du har svårt att förstå informationen i Min vårdplan eller på andra webbsidor kan du använda ett verktyg i webbläsaren för att översätta det du ser på skärmen till ditt språk. Fråga vårdpersonalen hur du kan göra.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Tolkning till mitt språk eller Tolktjänster för dig som har en funktionsnedsättning.

Du kan erbjudas ett digitalt vårdmöte

Vissa mottagningar erbjuder digitala vårdmöten. Då kopplar du upp dig via telefon, surfplatta eller dator till ett videosamtal med vården. Ett digitalt vårdmöte fungerar som ett vanligt besök, men du behöver inte åka till sjukhuset för att träffa till exempel din kontaktsjuksköterska, läkare eller fysioterapeut.

Du kan behöva gå igenom undersökningar och provtagningar i anslutning till digitala vårdmöten. I så fall får du veta hur du ska göra.

Du har rätt att vara delaktig

Du har rätt att vara delaktig i din vård och få information om

• ditt hälsotillstånd
• vilka alternativ du har för undersökningar, vård och behandlingar
• vilka för- och nackdelar som finns med olika undersökningar och behandlingar
• när och hur du ska få svar på dina undersökningar och provtagningar
• när och hur du kan förvänta dig att få vård och hjälp vid biverkningar och symtom
• vart du ska vända dig om du blir sämre
• vilken vård du kan behöva efter behandlingen och hur uppföljningen ser ut
• vad du kan göra själv eller med hjälp av en närstående eller personlig assistent.

Genom att vara delaktig ökar du möjligheten att påverka och få det stöd du behöver.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Tips inför ditt besök i vården och Videosamtal med vården.

Var källkritisk

Det forskas mycket om cancer. Kunskapen om olika typer av cancer ökar därför snabbt, liksom tillgången på nya effektiva behandlingar. Men det krävs mycket kunskap för att tolka forskningsresultat. Därför återges slutsatserna från forskningen inte alltid helt korrekt i medierna. Ovetenskapliga och rent felaktiga uppgifter om cancer och cancerbehandlingar kan också få stor spridning i till exempel sociala medier. Det är därför viktigt att du tar ställning till om källan till informationen verkar trovärdig och pålitlig. Utvecklingen går också så snabbt att det är viktigt att ta reda på när informationen eller forskningen de hänvisar till publicerades.

Vilka informationskällor finns?

Vården i Sverige utgår från vårdprogram och nationella riktlinjer där aktuell och bästa tillgängliga kunskap finns samlad. Det du läser i Min vårdplan stämmer överens med vad som står i de nationella vårdprogrammen för cancersjukdomar och ska spegla den vård som ges vid svenska sjukhus. Dessutom är innehållet utvalt så att du bara får den information som är aktuell för dig.

Min vårdplan innehåller även länkar till andra webbplatser med innehåll som är kontrollerat och faktagranskat, till exempel 1177 och Livsmedelsverket.

Ibland vill du kanske läsa mer om sjukdomen. En del läser då direkt i vårdprogrammen eller i nationella kvalitetsregister. Det är viktigt att tänka på att informationen som står där är avsedd för vårdpersonal och beskriver hur det ser ut på gruppnivå. Information från register kan också behöva tolkas i ett sammanhang, till exempel när data samlades in.

Patientföreningarna kan vara en bra källa till information. Ibland kan man via deras webbplatser ställa frågor till en expert eller en chattbot, eller prata med andra som har samma sjukdom som du. Tänk på att den som svarar på frågorna inte har all information om just dig och din sjukdom och sällan kan ge exakta svar om din situation.

Fråga vårdpersonalen om du är osäker

Fråga gärna vårdpersonalen om du känner dig osäker på något du har läst om cancer, till exempel på internet.

Du och dina närstående kan även kontakta Cancerlinjen eller Cancerrådgivningen, där erfaren vårdpersonal svarar på allmänna frågor om cancer.

Cancerlinjen, Cancerfonden

> Webbplats: cancerfonden.se. Sök på Cancerlinjen.
> Telefon: 010-199 10 10

Cancerrådgivningen

> Webbplats med chatt: cancercentrum.se. Sök på Cancerrådgivningen.
> Telefon: 08-123 138 00

När du är inloggad på 1177 har du tillgång till tjänster som kompletterar informationen i Min vårdplan. Du kan till exempel

• se dina bokade tider, på de mottagningar som använder denna tjänst och som du eller vården lägger till under rubriken Mottagningar
• hantera dina läkarintyg och läkarutlåtanden 
• se och förnya dina recept om mottagningen är ansluten
• se hur långt du har kvar till frikort genom högkostnadsskyddet för läkemedel
• läsa delar av din journal.

Du väljer vilket innehåll du vill se

Du kommer aldrig direkt in i något av dessa system när du loggar in på 1177. Innehållet ligger dolt under olika ikoner eller flikar och du väljer aktivt vad du vill se.

Det varierar mellan olika regioner hur mycket och vilken information man kan se inloggad på 1177. Fråga vårdpersonalen om du undrar vilka tjänster som erbjuds. Vissa regioner använder andra appar och system som kan vara kopplade till 1177 eller användas fristående.

Viktigt att veta när du läser din journal

När du söker och får vård dokumenteras det i en journal. Syftet är att vårdpersonalen ska få tillräckligt med information om dig och din vård, så att vården blir så bra och säker som möjligt. Journalen är ett arbetsredskap för vårdpersonalen och kan därför vara svår att förstå.

När du öppnar Journalen i 1177 kan du välja att se även det nyaste innehållet som kanske inte har hunnit vidimeras, alltså kontrolleras, av den ansvariga vårdpersonalen. Den kan också innehålla ny information som du ännu inte har hunnit få höra av vårdpersonalen.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har frågor eller tankar om något du har läst i din journal.   

Som vårdnadshavare kan du vara ombud och läsa barnets journal tills barnet har fyllt 13 år. Därefter kan du få förlängd tillgång i samråd med vården. Ungdomar kan själva läsa sin journal från 16 års ålder.

> Läs mer på 1177.se. Sök på När du loggar in på 1177
> Läs mer på 1177.se. Sök på Så gör du för att boka, omboka eller avboka en tid och Läs din journal på 1177.

Allmänläkaren arbetar på vårdcentralen. När du inte längre behöver specialiserad cancervård remitteras du åter till din läkare på vårdcentralen.

Arbetsterapeuten kan stödja dig i att hitta nya sätt att utföra aktiviteter i vardagen som du kan uppleva utmanade eller som du inte kan utföra. Det kan till exempel handla om anpassningar i hemmet, hjälpmedel för att underlätta eller strategier för att fördela din energi under dygnet.

AT-läkaren är en grundutbildad läkare som arbetar under handledning för att få sin läkarlegitimation.

BT-läkaren är en legitimerad läkare som är i början av sin specialistutbildning.

Dietisten är specialiserad på att ge råd och stöd om mat och näring. Dietisten kan även skriva ut kosttillägg när den vanliga maten inte räcker till.

Distriktssköterskan är en specialistsjuksköterska som du träffar på vårdcentralen, hälsocentralen eller hemma. Du kan få hjälp med bland annat sprutor, omläggning och provtagning. Distriktssköterskan kan även stödja dig att leva hälsosamt under och efter behandlingen.

Fysioterapeuten, även kallad sjukgymnasten, ger råd och stöd om fysisk aktivitet, balans, smärta och andningsbesvär. Fysioterapeuten kan också skapa träningsprogram som är anpassade till dig. Fysioterapeuter kan ha olika specialiteter, till exempel bäckenbottenbesvär. Vissa är även lymfterapeuter.

Kirurgen är en läkare som är specialiserad på operation och ansvarar för vården före och efter en operation. 

Klinisk apotekare eller klinisk farmaceut ger råd om ordinationer och hantering av läkemedel.

Kontaktsjuksköterskan har specialistkunskaper om cancervård. Hen stöttar dig och dina närstående med information, råd och samtal om din diagnos, behandling, rehabilitering och uppföljning. Du och din kontaktsjuksköterska går tillsammans igenom planeringen av din vård. Kontaktsjuksköterskan förmedlar kontakt med andra yrkesgrupper inom vården när det behövs, informerar om nästa steg och ansvarar för att lämna över information till andra vårdgivare du träffar, till exempel andra sjukhus, vårdcentraler eller hemtjänsten.

Du kan ha fler än en kontaktsjuksköterska om du får flera behandlingar för din sjukdom. Du kan även ha kontakt med behandlingsansvarig sjuksköterska, behandlingssjuksköterska och omvårdnadsansvarig sjuksköterska.

Kuratorn ger samtalsstöd och kan hjälpa dig och dina närstående att hantera situationen känslomässigt. Kuratorn kan även vägleda dig vidare om du behöver hjälp med ekonomin eller behöver komma i kontakt med myndigheter.

Lymfterapeuten ger råd om och behandlar lymfödem.

Läkaren är ytterst ansvarig för att planera utredningen, ställa diagnos och behandla sjukdomen och ska informera dig om varje steg. Läkaren kallas ibland för fast vårdkontakt eller PAL, patientansvarig läkare.

Narkosläkaren, även kallad anestesiologen, är specialiserad på att söva och övervaka dig under och efter en operation eller undersökning i narkos.

Onkologen är en läkare specialiserad på cancersjukdomar och arbetar med medicinsk cancerbehandling samt strålbehandling.

Patologen är en läkare som är specialiserad på att analysera vävnadsprover.

Psykologen och psykoterapeuten kan ge samtalsstöd och hjälper dig och dina närstående att hantera situationen känslomässigt.

Rehabiliteringskoordinatorn ger stöd för att du ska kunna återgå till eller påbörja arbete och studier.

Röntgenläkaren eller radiologen är specialiserad på att tolka röntgenbilder.

Sexologen eller sexualrådgivaren kan ge samtalsstöd och råd om sex och samlevnad och stödja sexuell rehabilitering.

Sjuksköterskan har specialistkompetens inom omvårdnad och arbetar med att förbättra, återställa och bevara god hälsa.

Specialistsjuksköterskan är en sjuksköterska med specialistkompetens inom ett område, till exempel onkologi eller kirurgi.

ST-läkaren gör sin specialisttjänstgöring, till exempel inom kirurgi eller onkologi.

Undersköterskan och vårdbiträdet ansvarar för praktisk omvårdnad, till exempel personlig hygien.

Urologen är specialiserad på sjukdomar i urinvägarna och är ansvarig för att utreda, diagnostisera och operera dessa sjukdomar.

Uroterapeuten är ofta legitimerad sjuksköterska med specialistkompetens inom urinblåsa och tarm. Hen utreder och behandlar besvär från bäckenområdet och är ofta ansvarig för området sexuell hälsa. 

> Läs mer på 1177.se. Sök på Kontaktsjuksköterskan – ditt stöd i vården vid cancer.

I IPÖ finns information om bland annat

• vårdkontakter, exempelvis besök och telefonsamtal
• undersökningar, exempelvis olika röntgenundersökningar
• behandlingar, exempelvis läkemedel, strålbehandling och operation
• analysresultat, exempelvis blodprover
• ifyllda enkäter, exempelvis svar på frågor om hur du mår.

Din läkare eller sjuksköterska kan skicka en kopia av din IPÖ till dig via 1177. Det du ser i 1177 uppdateras inte automatiskt när din IPÖ ändras. För att se nya uppgifter behöver du få en ny kopia.

PROM står för ”Patient Reported Outcome Measures” och är ett mått på hur du som patient upplever din sjukdom och hälsa innan och efter behandling. PREM står för ”Patient Reported Experience Measures” och mäter din upplevelse av vården.

Svaren går in i det nationella kvalitetsregistret för prostatacancer. Hur du har svarat kan bli ett underlag för ditt samtal med vårdpersonalen.

> Läs mer om PROM och PREM på npcr.se. Sök på Patientinformation.

En del personer har en ärftligt ökad risk att få cancer. Det beror på en medfödd genförändring. Gener är samma sak som arvsanlag. Alla har gener. Du har ärvt dina gener från de två personer som bidrog med ägget och spermien när du bildades. De är dina genetiska föräldrar.

Även om man har en ärftligt ökad risk för cancer är det inte säkert att man får cancer.

När görs en ärftlighetsutredning?

För att ta reda på om din cancer har en ärftlig orsak behövs en utredning. Det är frivilligt att delta i utredningen och att lämna blodprov, om du erbjuds att göra det.

Vid vissa cancerformer är det vanligare att det finns en ärftlig orsak.

Det är vårdpersonalen som bedömer om en ärftlighetsutredning behövs. Bedömningen kan gå till på olika sätt. Du kan få svara på frågor eller fylla i ett formulär, till exempel om vilka biologiska släktingar som har haft cancer. Om du har två nära släktingar (bror, far eller farbror) som har prostatacancer eller om du har mutationer i genen BRCA2 eller HOXB13, rekommenderas dina söner och bröder att gå på kontroller från 40 års ålder. Alla med mutationer i dessa gener får inte prostatacancer.

Så går det till

Utredningen görs på den klinik där du får behandling mot cancer, eller vid en cancergenetisk mottagning. Du får lämna ett särskilt blodprov som kallas anlagsbärartest. Blodprovet kan visa om det finns en ärftlig orsak till cancern.

Om man inte hittar någon genförändring

Det är ganska vanligt att det inte går att hitta någon genförändring. Det innebär oftast att du inte har någon ärftligt ökad risk för cancer.

Vad händer om jag har en ärftligt ökad risk för cancer?

Om du har en medfödd genförändring kan det påverka vilken cancerbehandling du får.

En del genförändringar ökar risken för mer än en sorts cancer. Beroende på vilken gen förändringen sitter i kommer du att få ett individuellt anpassat kontrollprogram.

En genförändring kan ha funnits i en släkt i flera generationer. Förändringen kan också uppstå hos en person som blir den första i sin släkt att kunna föra den vidare. Genförändringar kan föras vidare från föräldrar till barn. Men det är inte säkert att förändringen förs vidare till ett barn som ärver gener från dig.

En ärftligt ökad risk för cancer kan alltså ha betydelse inte bara för dig, utan även för dina genetiska släktingar. Du kommer att få hjälp av en cancergenetisk mottagning med hur du ska informera dina släktingar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Ärftligt ökad risk för cancer.

Utredningen syftar till att fastställa

• hur utbredd och allvarlig din prostatacancer är
• om det finns tecken på att cancern har spridit sig till andra organ.
• Under utredningen undersöks också hur du mår. Man kan sätta in olika insatser för att du ska må så bra som möjligt före och under den planerade behandlingen.

Detta kan ingå i utredningen

Vid utredning av prostatacancer ingår ofta några av följande undersökningar och provtagningar:

• blodprov som mäter PSA
• prostatapalpation: prostatan undersöks med fingret genom ändtarmen
• bilddiagnostiska metoder, till exempel magnetkameraundersökning, datortomografi, skelettskintigrafi eller PSMA-PET-kameraundersökning
• transrektalt ultraljud (TRUL): ultraljud av prostatan genom ändtarmen
• vävnadsprover från prostatan
• bedömning av om prostatacancern har spridit sig till exempelvis skelettet eller andra organ.

I utredningen ingår även att ta reda på om du har besvär med att tömma urinblåsan. Du kan få fylla i ett formulär och man kan kontrollera om du har urin kvar i blåsan efter du har kissat. Du får också svara på frågor om din sexuella funktion och om du har nya smärtor från skelettet.

Du kan behöva genomgå fler undersökningar och provtagningar. Till exempel kan du behöva undersökas med cystoskopi, där en kateter med en kamera förs in genom urinröret för att undersöka urinblåsan. Det beror på vilka symtom du har och resultatet av de undersökningar som har gjorts.

Specialister diskuterar resultatet vid en konferens

När alla svar på dina undersökningar och provtagningar är klara, genomförs ofta en så kallad multidisciplinär konferens, MDK. Där deltar flera olika specialister som urolog, röntgenläkare, onkolog, patolog och kontaktsjuksköterska. De bedömer gemensamt resultatet av din utredning och tar fram behandlingsförslag.

När sjukdomsbilden är okomplicerad och det finns flera likartade behandlingar att välja mellan, kan konferensen vägleda valet av behandling. Du får information om de olika behandlingarna och deras fördelar och nackdelar. Du får också möjlighet att diskutera och värdera vilken behandling som passar dig bäst.

När får jag resultatet av utredningen?

När utredningen börjar ska du få veta ungefär när du får resultatet av den. Resultatet får du vid ett läkarbesök, och du och läkaren diskuterar då gemensamt nästa steg.

Utredningen följer ett standardiserat vårdförlopp

Utredningen av de flesta cancerdiagnoser ska följa ett standardiserat vårdförlopp, SVF. Det innebär att alla ska utredas och bedömas så lika som möjligt och utan onödig väntan. Vårdförloppet slår fast vilka undersökningar som ingår i utredningen av en viss cancerdiagnos och hur lång tid utredningen bör ta.

Det standardiserade vårdförloppet startar vid en välgrundad misstanke om cancer. Vilka symtom och provsvar som klassas som välgrundad misstanke är fastställt för varje cancerdiagnos. Vårdförloppet avslutas när den första behandlingen startar. 

> Läs mer på 1177.se. Sök på Prostatacancer, Vävnadsprov från prostatan, Blodprov: PSA, Ärftlig cancer.
> Läs mer på cancerfonden.se. Sök på Prostatacancer.
> Läs mer på prostatacancerförbundet.se. Sök på Prostatacancer.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Att få vård enligt ett vårdförlopp.

Cancersjukdomar har olika symtom och behandlas på olika sätt

Cancer uppstår på grund av en skada eller förändring i en eller flera celler. Cellen börjar sedan fungera allt mer annorlunda för varje celldelning och kan utvecklas till cancer. Cancer kan uppstå på olika ställen i kroppen och olika cancersjukdomar har olika symtom och behandlas på olika sätt. Chanserna att bli av med cancern varierar också mellan olika cancersjukdomar.   

Oftast går det inte att säga varför någon får cancer

Flera saker har betydelse för att cancer ska utvecklas. Många cancerformer är vanligare vid högre ålder. Det tar också olika lång tid för cancer att utvecklas. För det mesta är det omöjligt att säga varför en enskild person får cancer.

Cancer är vanligt

Mer än 60 000 svenskar får någon form av cancer varje år. Av dessa är cirka 40 procent under 65 år. I dag finns det runt 500 000 människor i Sverige som antingen har eller tidigare har haft cancer. Att fler och fler personer får en cancerdiagnos nu beror dels på att befolkningen blir äldre och dels på att sjukvården har blivit bättre på att hitta cancer.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Vad är cancer?

Varje år upptäcks omkring 11 000 nya fall av prostatacancer i Sverige.

Det är framför allt medelålders och äldre män som får prostatacancer. Hälften är mellan 50 och 70 år när de får diagnosen. Sjukdomen är ovanlig före 50 års ålder och förekommer nästan aldrig före 40 års ålder. Risken för att utveckla prostatacancer ökar med åldern.

Det kan dröja innan du får symtom

Cancerceller kan växa samtidigt på olika ställen i prostatan. Först växer cancern bara inuti prostatan, ofta i de delar som ligger längst från urinröret. Då märker du inte av sjukdomen. Det kan ta 10 till 15 år innan cancertumören sprider sig eller ger symtom. Du kan exempelvis få svårt att kissa.

Ibland sprider cancern sig utanför prostatan. Om prostatacancer sprider sig är det oftast till lymfkörtlarna eller skelettet.

Prostatans funktion

Prostatan är en valnötsstor körtel och kallas även blåshalskörteln. Den finns runt övre delen av urinröret, alldeles nedanför urinblåsan. Prostatan hjälper till att bilda sädesvätska, en transportvätska för spermierna vid en utlösning. Om prostatan opereras bort försvinner sädesvätskan, men förmågan att uppleva orgasm finns kvar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Prostatacancer.
> Läs mer på cancerfonden.se. Sök på Prostatacancer.
> Läs mer på prostatacancerförbundet.se. Sök på Prostatacancer.

Hur utbredd och allvarlig en prostatacancer är beskrivs med hjälp av följande:

• riskgruppsindelning
• Gleasonbedömning – hur den ser ut i mikroskop
• PSA-värde
• TNM-stadium.

Riskgruppsindelning

Riskgruppsindelningen för prostatacancer är: mycket låg risk, övrig lågrisk, gynnsam mellanrisk, ogynnsam mellanrisk, högrisk och mycket hög risk.

Riskgruppsindelningen ligger till grund för vilken behandling du rekommenderas.

Gleasonbedömning

Gleasongrad är en internationell standard för att gradera prostatacancers utseende. Syftet är att uppskatta hur snabbt den kommer att växa och om det finns risk att den sprider sig. Därför behövs vävnadsprover från prostatan för mikroskopisk analys.

Graderingen går från 3 till 5, där 3 innebär att cancern liknar normal prostatavävnad, växer långsamt och inte sprider sig. Grad 5 innebär att prostatacancern är olik den normala vävnaden, växer snabbare och sprider sig.

En prostatacancer har ofta flera olika Gleasongrader eftersom varje vävnadsprov får sin egen grad.

Den vanligaste och den högsta Gleasongraden av alla vävnadsprover sammanställs till en Gleasonsumma. Summa 6 är en cancer som växer mycket långsamt utan att sprida sig. Summa 10 är den allvarligaste formen av prostatacancer.

När prostatan opereras bort analyseras och graderas prostatacancern igen. Då kan både Gleasongrad och Gleasonsumma ändras.

PSA-värde

PSA är ett protein som produceras i prostatan. PSA är viktigt för fortplantningen, eftersom det löser upp den gel som omsluter spermierna så att de kan nå ägget.

PSA är en förkortning av prostataspecifikt antigen.

PSA läcker normalt ut i blodet. Mängden PSA i blodet kan mätas med ett blodprov och kallas PSA-värde. PSA-värdet ökar vid urinvägsinfektion, inflammation i prostatan och prostatacancer. Det är också vanligt att PSA-värdet ökar när prostatan förstoras, vilket den ofta gör när män blir äldre.

TNM-stadium

TNM är ett internationellt klassificeringssystem som sammanfattar tumörers storlek och om den har spridit sig till lymfkörtlarna eller andra organ.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Prostatacancer.

Mätningen hjälper läkaren att bedöma om du har ett svagare skelett, vilket ökar risken för benbrott.

En bentäthetsmätning bör göras inom 3 år efter påbörjad kastrationsbehandling.

Mätningen görs som antingen en röntgen- eller ultraljudsundersökning. Röntgenundersökningar är vanligast och görs då med en så kallad DXA-apparat. DXA står för dual energy X-ray absorptiometry.

Hur förbereder jag mig?

Om du ska göra en röntgenundersökning behöver du ta av dig smycken och kläder med metallknappar nära stället på kroppen som ska mätas, eftersom de kan påverka mätningen.

Om du ska göra en ultraljudsundersökning räcker det att du tar av dig strumpan på ena foten.

Så går det till

Vid en röntgenundersökning får du ligga eller sitta ner. En svag röntgenstråle skickas genom det ben som ska undersökas, till exempel ryggen eller höften. Undersökningen känns inte och tar cirka 20 minuter.

Vid en ultraljudsundersökning mäts bentätheten i hälbenet. Du får då sätta hälen i en ultraljudsapparat. Undersökningen känns inte och tar bara någon minut.

Hur mår jag efteråt?

Du mår som vanligt efteråt.

När får jag svaret?

Du kommer överens med den som beställer undersökningen om hur och när du får svaret. När du får svaret kommer ni också att diskutera nästa steg. 

Om mätningen visar att du har benskörhet, kommer du att rekommenderas behandling med läkemedel som stärker skelettet.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Bentäthetsmätning.

Så går det till

Först tvättas urinrörsmynningen. Därefter bedövas urinröret med bedövningsgel.

Ett smalt instrument (så kallat cystoskop) förs in genom urinröret, in i urinblåsan. En svag saltlösning spolas in genom cystoskopet och vätskan spänner ut urinblåsan, så att det blir lättare att se eventuella förändringar.

Undersökningen brukar inte göra ont, men kan upplevas som lite obehaglig.

Själva undersökningen tar cirka 5 minuter.

Hur mår jag efteråt?

Det kan svida lite i urinröret under något dygn efter undersökningen. Du kan också få en liten blödning från urinröret, men den brukar gå över snabbt.

I enstaka fall kan du få en infektion. För att förebygga infektion är det viktigt att du dricker 1,5–2 liter det första dygnet efter undersökningen.

När får jag svaret?

Direkt efter undersökningen får du veta vad den visat. Om prover har tagits vid undersökningen får du svar på dem efter några veckor, när analyserna är klara.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Cystoskopi.

Datortomografi kallas också för DT, skiktröntgen eller CT, från engelskans computed tomography.

Om du har frågor, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

Du får ligga på en brits som åker in i en röntgenapparat.

Ofta används kontrastmedel som du dricker eller får direkt i blodet. Det ger ännu tydligare bilder.

Undersökningen går mycket snabbt. Själva bildtagningen tar inte mer än högst 15–20 sekunder.

För att bilderna ska bli skarpa är det viktigt att du ligger helt stilla under bildtagningen.

Hur mår jag efteråt?

Oftast mår du som vanligt efter undersökningen. Om du har druckit kontrastmedel kan du bli lite orolig i magen. Om du har fått kontrastmedel i blodet är det bra att dricka mycket under det första dygnet, för att få ut kontrastmedlet ur kroppen genom urinen.

Om du har fått lugnande eller läkemedel som påverkar ögonen, får du inte köra bil efteråt.

Om du får utslag eller andra tecken på allergisk reaktion, hör av dig till röntgenavdelningen eller ring telefonnummer 1177 för att få råd.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Datortomografi.

Den första undersökningen med magnetkamera är för att finna eventuella förändringar som urologen kan ta vävnadsprover av. Alla förändringar som kan ses vid undersökningen är inte cancer. Det finns förändringar som kan likna utseendet hos cancer, exempelvis inflammation i prostatan.

Hur ska jag förbereda mig?

Du kommer att få information om hur du ska förbereda dig från den röntgenavdelning där du ska göra undersökningen.

Du kommer även att få svara på frågor om du till exempel har inopererad metall i kroppen, som proteser eller pacemaker.

Så går det till

Du får ligga på en brits i en så kallad magnettunnel.

Ibland används kontrastmedel som du dricker eller får direkt i blodet. Det ger ännu tydligare bilder.

Undersökningen tar 20–45 minuter och du måste ligga helt stilla. Du kan hela tiden kommunicera med en röntgensköterska.

Det hörs ett ganska kraftigt knackande och surrande ljud när magnetkameran tar bilderna. Därför får du ha hörselskydd eller hörlurar.

Hur mår jag efteråt?

Oftast mår du som vanligt efter undersökningen. Om du har druckit kontrastmedel kan du bli lite orolig i magen.

Om du har fått kontrastmedel i blodet är det bra att dricka mycket första dygnet, för att få ut kontrastmedlet via urinen.

Om du har fått lugnande eller läkemedel som påverkar ögonen, får du inte köra bil efteråt.

Om du får utslag eller andra tecken på allergisk reaktion, hör av dig till röntgenavdelningen eller ring telefonnummer 1177 för att få råd.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Magnetkamera.

Hur ska jag förbereda mig?

Före mätningen går du på toaletten och kissar.

Så går det till

Under mätningen ligger du ner på rygg och slappnar av. Du får ultraljudsgel på nedre delen av magen. Vårdpersonalen håller sedan ultraljudsstaven mot huden på samma ställe som du har gel.

Med hjälp av ultraljudsvågorna mäter man hur mycket urin som finns kvar i blåsan. Mätningen tar bara ett par minuter.

När får jag svaret?

Du får svaret direkt.

PET är en förkortning av positronemissionstomografi. PET-kameraundersökning görs oftast tillsammans med datortomografi och kallas då PET-DT eller PET-CT.

Om du har frågor, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

Innan undersökningen får du en biologisk substans, exempelvis glukos, direkt i blodet. Substansen är bunden till ett radioaktivt ämne som gör att cancerceller och inflammatoriska celler syns tydligare på bilderna. Det radioaktiva ämnet ger en dos som motsvarar några års bakgrundsstrålning från naturliga källor som luft och mark.

Under undersökningen får du ligga på en brits som åker in i en kamera. Kameran har formen av en stor ring. Ringen är öppen på bägge sidorna.

Bildtagningen tar cirka 20–30 minuter. Det är viktigt att du ligger stilla så att bilderna blir skarpa. Du kan hela tiden kommunicera med en sjuksköterska.

Totalt tar undersökningen cirka 2 timmar eftersom du behöver vila både före och efter bildtagningen.

Hur mår jag efteråt?

Du mår som vanligt efter undersökningen. Det är bra att dricka mycket under det första dygnet, eftersom det radioaktiva ämnet lämnar kroppen genom urinen.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Undersökning med PET-kamera.

Om du har frågor, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

Inför undersökningen får du ett radioaktivt läkemedel direkt i blodet. Läkemedlet ger en dos som motsvarar några års bakgrundsstrålning från naturliga källor som luft och mark.

Det behöver gå 2–4 timmar från att du får läkemedlet i blodet till dess att bilderna tas. Då hinner läkemedlet spridas till hela skelettet. Under tiden ska du dricka ungefär en halv liter.

Bilderna tas sedan med en gammakamera som visar hur läkemedlet har fördelats i kroppen.

Bildtagningen tar 30–60 minuter.

Skelettskintigrafin kombineras ofta med en datortomografi.

Hur mår jag efteråt?

Du mår som vanligt efter undersökningen.

Det är bra att dricka mycket under det första dygnet, eftersom det radioaktiva ämnet lämnar kroppen genom urinen.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

Om du har frågor, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

Ultraljud görs med hjälp av en givare som skickar in svaga ljudvågor i kroppen. Ljudvågorna reflekteras tillbaka och omvandlas till rörliga bilder som kan sparas. Under undersökningen kan läkaren ta prover av vävnader, om det behövs.

En ultraljudsundersökning kan göras utanpå eller inuti kroppen, beroende på vilken del av kroppen som ska undersökas.

Ultraljud utanpå kroppen

Du får gel på huden ovanför det område som ska undersökas. Gelen gör att bilden blir skarpare. Gelen torkas bort direkt efter undersökningen.

Ultraljud inuti kroppen

Man använder givare som är utformade på olika sätt beroende på vad som ska undersökas. Undersökningar av matstrupen görs genom munnen, av prostatan genom ändtarmen och av livmodern eller äggstockarna genom slidan.

En del upplever det som obehagligt, men det brukar inte göra ont. Om det behövs kan du få lugnande eller smärtstillande läkemedel.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Undersökning med ultraljud

Undersökningen utförs antingen på en urologisk mottagning eller en mottagning som kallas klinisk fysiologi, där undersökningar av kroppens funktioner görs.

Hur ska jag förbereda mig?

Förberedelserna inför undersökningen kan skilja sig åt. Läs därför kallelsen noga.

Så går det till

Först får du kissa som vanligt ner i en urinflödesmätare som registrerar hur mycket du kissar och hur snabbt urinblåsan tömmer sig. Detta kallas för en urinflödesmätning eller miktogram.

Du får sedan lägga dig på en brits. Urinrörsöppningen tvättas och sedan förs en tunn kateter in genom urinröret upp till urinblåsan. Det ska inte göra ont men kan kännas obehagligt. Katetern fixeras mot din penis med tejp.

Därefter sätts en tunn kateter på plats cirka 12 cm upp i tarmen genom ändtarmsöppningen. Även denna kateter fixeras.

Katetrarna är avsedda för att mäta trycket inne i kroppen och dessa kopplas till ett undersökningssystem.

Du får sedan resa dig till sittande eller stående. Den kateter som sitter i urinblåsan har en kanal så att vi långsamt kan fylla blåsan med steril koksaltlösning. Under tiden som urinblåsan fylls får du berätta när du får signaler från urinblåsan och säga till när du blir kissnödig. Då stoppas fyllnaden. Därefter får du kissa, med katetern på plats, ner i urinflödesmätaren. Katetern är tunn och det kommer att rinna ut vid sidan av.

Hur mår jag efteråt?

De första gångerna du kissar efter undersökningen kan det svida lite i urinröret. Det ska snabbt gå över.

I enstaka fall kan du få en infektion. För att förebygga infektion är det viktigt att du dricker 1,5–2 liter det första dygnet efter undersökningen.

När får jag svaret?

Svaret skickas till den läkare som har remitterat dig.

PSA är en förkortning av prostataspecifikt antigen.

PSA är ett protein som produceras i prostatan. PSA är viktigt för fortplantningen, eftersom det löser upp den gel som omsluter spermierna så att de kan nå ägget.

PSA läcker normalt ut i blodet. Mängden PSA i blodet kan mätas med ett blodprov och kallas PSA-värde. PSA-värdet ökar vid urinvägsinfektion, inflammation i prostatan och prostatacancer. Det är också vanligt att PSA-värdet ökar när prostatan förstoras, vilket den ofta gör när män blir äldre.

PSA-prov vid misstänkt prostatacancer

Om du har symtom som skulle kunna bero på prostatacancer, är PSA-prov en viktig del av utredningen.

Om du har ett förhöjt PSA-värde gör man ofta ett ultraljud och tar vävnadsprov från prostatan. Det ger svar på om du har cancer eller någon annan sjukdom i prostatan.

PSA-prov vid konstaterad prostatacancer

Om du har cancer används PSA-värdet för att bedöma vilken behandling du ska rekommenderas. PSA-värdet ger också vägledning till om sjukdomen är spridd eller begränsad till prostatan. Ett mycket högt PSA-värde kan tyda på att cancern har spridit sig. Ett lägre värde tyder på att cancern är begränsad till prostatan.

Efter en botande behandling av prostatacancer används PSA-värdet för att bedöma behandlingens effekt och om du behöver någon mer behandling.

Under en bromsande och lindrande behandling följs PSA-värdet för att bedöma om behandlingen är effektiv eller om du behöver byta behandling.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Blodprov: PSA.

Vävnadsbitarna skickas till ett laboratorium för analys av en patolog. Analysen ger svar på om du har prostatacancer och hur allvarlig din cancer är. 

Vävnadsprovet kallas även prostatabiopsi.

Hur ska jag förbereda mig?

Om du tar blodförtunnande medicin kan dosen behöva ändras inför provtagningen. Ofta får du antibiotika i samband med provtagningen. Följ instruktionerna du får i din kallelse.

Så går det till

Läkaren för in en ultraljudsstav i ändtarmen. Du får lokalbedövning runt prostatan. Läkaren tar proverna med en nål som förs in genom ultraljudsstaven eller genom huden mellan pungen och ändtarmen.

Det kan kännas obehagligt när ultraljudsstaven trycks mot prostatan. Du kan också känna dig kissnödig.

Undersökningen tar 15–30 minuter.

Hur mår jag efteråt?

Du kan känna dig kissnödig direkt efter provtagningen. För att undvika en urinvägsinfektion är det bra att dricka extra så att blåsan sköljs ren.

Det är vanligt att få blod i urinen, avföringen och sädesvätskan efteråt. Det är ofarligt. Blod i urinen och avföringen brukar försvinna efter några dagar, och i sädesvätskan efter några veckor.

Ta smärtstillande medicin vid behov.

Du bör inte planera in några fysiska aktiviteter resten av dagen efter ingreppet.

Om du får hög feber och känner dig sjuk efter provtagningen, sök dig direkt till en akutmottagning. Du kan behöva antibiotika.

När får jag svaret?

Det kan ta olika lång tid från det att du har gjort provtagningen till det att du får svar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Ultraljudsundersökning och Vävnadsprov av prostata.

Hur ska jag förbereda mig?

Det behövs oftast inga förberedelser inför undersökningen. Om du ska förbereda dig på något sätt får du information om det i din kallelse.

Så går det till

Du får stå upp eller ligga ner på en brits med benen uppdragna.

Läkaren eller sjuksköterskan sätter på sig en handske insmord med gel och för försiktigt in ett finger i ändtarmen.Undersökningen kan kännas lite obehaglig, men gör inte ont och tar bara några minuter.

Hur mår jag efteråt?

Oftast mår du som vanligt efter undersökningen.

När får jag svaret?

Du får svaret direkt efter undersökningen.

Palliativ vård ges när sjukdomen inte längre går att bota. Vården består då av behandlingar och stöd för att du ska kunna ha ett så aktivt, meningsfullt och bra liv som möjligt. Alla delar av livet och tillvaron räknas.

Du kan få palliativ vård under lång tid och samtidigt som du får behandling som bromsar sjukdomen och förlänger livet. Ju tidigare palliativ vård sätts in, desto större chans att du får god livskvalitet trots svår sjukdom.

Vad är viktigt för mig?

Det är bra om du, gärna tillsammans med dina närstående, funderar över vad som är viktigt för dig och er och vilket stöd ni behöver.

Du bör erbjudas ett samtal om dina resurser, erfarenheter och behov utifrån att du ska ha det så bra som möjligt. Samtalet bör också handla om dina önskemål, prioriteringar och information om förväntat sjukdomsförlopp samt målet med din behandling

Prata med din läkare och kontaktsjuksköterska, så att ni tillsammans kan planera vården så att du känner dig trygg och får det stöd du behöver.

Vilken hjälp kan jag få?

Här är några exempel på hjälp och stöd:

• Du kan få lindring eller förebyggande hjälp mot till exempel smärta, illamående och trötthet.
• Du kan få stöd att hantera känslor som oro eller ångest, eller hantera tankar om livet och döden.
• Du kan få vägledning så att du kan ordna tillvaron med ekonomin eller dina närstående.
• Du kan få hjälpmedel som kan underlätta vardagen.
• I samråd med vårdpersonalen får du fylla i och regelbundet uppdatera vårdplanen för omvårdnad, medicinska behov och rehabiliteringsbehov.
• Du får veta vart du och dina närstående kan vända er för rätt kompetens.

Var kan jag få palliativ vård?

Var du kan få den palliativa vården beror på hur du mår, vad du vill och vad som är möjligt. Dina behov kan också förändras när sjukdomen utvecklas. Ibland kan du behöva få hjälp av flera olika vårdenheter.

Du och dina närstående kommer regelbundet att prata med vårdteamet om hur behoven ser ut och hur den palliativa vården fungerar för dig.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Palliativ vård - att förlänga livet eller lindra symtom och Planerad vård hemma.

Cancerbehandling med bromsande och lindrande effekt

När det inte går att bli av med sjukdomen kan du få cancerbehandling med syfte att bromsa sjukdomen, förlänga livet och ge dig en så god livskvalitet som möjligt. Bromsande och symtomlindrande behandling har ofta god effekt på hur du mår och på sjukdomens utveckling och kan pågå så länge som den har önskad effekt. Om en bromsande behandling inte har önskad effekt kan man i många fall byta till en annan.

Med tiden kan effekten bli sämre

Med tiden är det vanligt att cancersjukdomen påverkar dig allt mer. Samtidigt kan cancerbehandlingen med tiden få sämre effekt och i stället ge fler och mer påtagliga biverkningar. Det kan nå en punkt där du inte längre har nytta av den. Tillsammans med din läkare behöver du då överväga om det är lämpligt att avbryta behandlingen.

I sådana situationer kommer du fortfarande att få palliativ vård, som syftar till att förebygga och lindra symtom som sjukdomen orsakar. Målet är att ge dig den bästa möjliga livskvaliteten och hjälpa dig att hantera sjukdomens påverkan på bästa sätt.

Behandling med botande syfte kallas också kurativ behandling.

Behandlingen följs upp och kan behöva bytas

Behandlingen följer nationella riktlinjer. Den följs upp med regelbundna kontroller med till exempel datortomografi, blodprov eller läkarundersökningar. Utifrån kontrollerna planeras behandlingen vidare och du kan behöva byta behandling. Du får information av din läkare eller kontaktsjuksköterska via besök, telefon, brev eller digitala möten.

Du kan få flera behandlingar

Du kan rekommenderas flera olika behandlingar. De kan pågå samtidigt eller efter varandra.

Om du får en behandling inför en annan kallas det neoadjuvant behandling. Till exempel kan du behandlas med hormonell behandling inför strålbehandling.

Du kan också få en behandling efter en annan, till exempel cytostatika efter en operation. Det kallas tilläggsbehandling eller adjuvant behandling.

Neoadjuvant och adjuvant behandling kan också vara annan behandling, till exempel målriktad behandling, hormonell behandling och strålbehandling.

Målet med behandlingen kan ändras

Målet med behandlingen kan ändras efter att den har startat. En behandling med botande syfte som inte har botande effekt kan ändras till att ha som mål att lindra symtom och bromsa sjukdomen.  

Vid palliativ vård i livets slutskede bedöms du ha kort tid kvar att leva, dagar eller veckor.

Det här kan vara tecken på att döden närmar sig:

• Du kan vara mer sängliggande.
• Du kan ha svårt att svälja.
• Du kan bara dricka små mängder vätska.
• Du kan ha sämre cirkulation och andning.
• Du kan ha sänkt medvetande eller vara förvirrad i perioder.

Vårdpersonalen tar hänsyn till vad du vill och behöver

Din läkare samtalar med dig och dina närstående om situationen. Ibland är även en sjuksköterska eller undersköterska med under samtalet. Även vårdteamet runt dig informeras om att du är döende.

Vårdpersonalen ska ta hänsyn till dina önskemål om vården i livets slut, och respektera dina andliga och existentiella behov.

Du ska få de läkemedel du behöver för att lindra besvärliga symtom.

Vårdpersonalen kommer att ta reda på hur du mår med jämna mellanrum. Om du inte kan berätta själv tittar man efter vissa tecken, till exempel ditt ansiktsuttryck, hur du andas och hur ditt hjärta slår. Vårdpersonalen kommer också att prata med dina närstående om hur du mår. 

Om du har särskilda behov kontaktar vårdteamet personal med rätt kompetens. Det kan vara till exempel ett smärtteam, en andlig företrädare eller en annan enhet på sjukhuset.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Vård i slutet av livet.
> Dina närstående kan läsa mer på narstaende.se.

Specialister ger förslag på en lämplig behandling

När utredningen är klar diskuteras ditt fall på en multidisciplinär konferens där olika specialister deltar. De kommer överens om ett förslag på lämplig behandling, enligt riktlinjerna i det nationella vårdprogrammet för prostatacancer. Vårdprogrammet innehåller rekommendationer för sjukvården om hur cancern ska behandlas enligt bästa medicinska kunskap.

Samma cancerdiagnos kan behandlas olika beroende på att sjukdomens egenskaper varierar. Behandlingsförslaget ska ta hänsyn till just din situation och dina förutsättningar, men ska inte påverkas av var i landet du får vård.

Tumörer är känsliga för olika typer av behandling

Tumörer har olika egenskaper som bland annat påverkar hur snabbt de växer och vilken typ av behandling de är känsliga för. En tumör kan till exempel vara beroende av hormoner för att växa och då kan hormonell behandling ha effekt.

Annat som påverkar förslaget

Andra faktorer som kan påverka behandlingsförslaget är om cancercellerna har spridit sig till lymfkörtlarna, skelettet, levern eller andra delar av kroppen. Storleken på tumören kan också ha betydelse, liksom hur du mår och dina andra sjukdomar och läkemedel. Vad du själv vill och behöver vägs också in.

Ofta kombineras olika behandlingar

Cancer kan behandlas med operation, strålbehandling eller olika typer av läkemedel, till exempel cytostatika, målriktad behandling eller hormonell behandling. Det är vanligt att få en kombination av dessa behandlingar.

Du diskuterar förslaget med din läkare

Du diskuterar behandlingsförslaget tillsammans med din läkare, och ni kommer överens om vilken behandling du ska få. Om du inte vill eller orkar vara med och bestämma kan du låta vårdpersonalen bestämma. Du har alltid rätt att tacka nej till behandling. Närstående har inte rätt att bestämma.

Om du inte är nöjd med behandlingsförslaget har du rätt till en ny medicinsk bedömning av en annan specialist.

Behandlingen kan ändras med tiden

Din behandling kan komma att ändras allteftersom den följs upp, och man ser hur sjukdomen svarar på behandlingen och hur du mår.  

Val av behandling

Efter utredningen tas det fram ett behandlingsförslag baserat på riktlinjerna i det nationella vårdprogrammet för prostatacancer. Det nationella vårdprogrammet innehåller rekommendationer för sjukvården om hur cancer ska behandlas enligt bästa medicinska kunskap.

Samma cancerdiagnos kan behandlas olika beroende på att sjukdomens egenskaper varierar. Behandlingsförslaget ska ta hänsyn till just din situation och dina förutsättningar, men ska inte påverkas av var i landet du får vård. Vilken eller vilka behandlingar som rekommenderas för just dig diskuteras oftast på en multidisciplinär konferens, MDK. 

Faktorer som kan påverka behandlingsförslaget

Vilken behandling du rekommenderas kan påverkas av följande:

• PSA-värdet
• magnetkameraundersökning av prostatan
• storleken på din prostata och hur den kändes vid undersökningen
• Gleasonsumman, alltså i vilken grad tumörens vävnad liknar den normala vävnaden eller om cancercellerna har spridit sig till andra delar av kroppen
• ditt hälsotillstånd, dina andra sjukdomar och mediciner
• vad du själv vill och behöver

Flera av faktorerna används också för att bedöma cancerns risk för spridning. Utifrån det delas cancern in i olika grupper: mycket låg risk, övrig lågrisk, gynnsam mellanrisk, ogynnsam mellanrisk, högrisk och mycket hög risk. Detta påverkar din rekommenderade behandling.

Olika metoder att behandla prostatacancer

Vid behandling av prostatacancer kan olika metoder användas.

De vanligaste behandlingarna är

• operation
• strålbehandling
• läkemedelsbehandling
• aktiv monitorering
• exspektans
• kombination av flera behandlingar.

Ibland kan man vänta med behandling. I stället följs sjukdomen upp regelbundet med blodprover och undersökningar. Det kallas för aktiv monitorering om det går att ge botande behandling i ett senare skede. Vid exspektans kan bromsande behandling ges om sjukdomen blir mer allvarlig eller ger symtom. Ibland behövs det ingen behandling alls.

Om prostatacancern sprider sig till andra delar av kroppen rekommenderas behandling som bromsar sjukdomen och lindrar symtomen.

Du diskuterar behandlingsförslaget tillsammans med din läkare, och ni kommer överens om vilken behandling du ska få. Om du inte är nöjd med förslaget har du rätt till en ny medicinsk bedömning. Du har alltid rätt att tacka nej till behandling. Närstående har inte rätt att bestämma. 

Din behandling kan komma att ändras allteftersom den följs upp och man ser hur sjukdomen svarar på behandlingen och hur du mår.

Din kontaktsjuksköterska kan ge dig råd om var du kan få mer utförlig information. Även patientföreningen kan ge stöd.

De första åren behövs ofta ingen behandling

Tidigt upptäckt prostatacancer växer i allmänhet mycket långsamt. Därför behövs det ofta ingen behandling alls, åtminstone inte de första åren. Att avvakta med behandling kallas aktiv monitorering.

När risken är större för att cancern ska utvecklas till en allvarlig sjukdom rekommenderas operation eller strålbehandling. Vanligen ger de lika goda chanser till bot, men biverkningarna skiljer sig åt. Valet av behandling styrs av hur utbredd och allvarlig cancern är, men också av din ålder, dina övriga sjukdomar och dina egna önskemål. Riskerna för olika typer av biverkningar är ofta avgörande.

Du bör få diskutera din behandling med både en urolog och en onkolog. När valet av behandling är särskilt svårt kommer din läkare att diskutera med andra specialister.

Aktiv monitorering

Aktiv monitorering är en metod för att följa utvecklingen när botande behandling inte behövs direkt. Så kallad lågriskcancer utvecklas sällan till en allvarlig sjukdom. De allra flesta män med en lågriskcancer rekommenderas därför aktiv monitorering. En del behöver genomgå en operation eller strålbehandling efter några år, men många slipper behandling livet ut. Möjligheten att bli av med sjukdomen är ofta lika stor om operationen eller strålbehandlingen genomförs efter några års aktiv monitorering. Men behandlingen kan då bli mer omfattande än om du hade fått den tidigare.

Inför aktiv monitorering bör prostatan ha undersökts med magnetkamera. Ibland behöver man ta nya vävnadsprover för att utesluta allvarlig cancer.

Uppföljningen görs enligt fastställda riktlinjer med PSA-prov, undersökning av prostatan med palpation, magnetkameraundersökning och ytterligare vävnadsprov.

Operation

Operation av prostatacancer kallas radikal prostatektomi. Du är sövd under operationen. Hela prostatan och sädesblåsorna tas bort. Slutligen sys urinblåsan ihop med urinröret. Ibland opereras också lymfkörtlar i bäckenet bort. Efter operationen stannar du på sjukhuset i 1–2 dagar. En urinkateter ligger kvar i urinblåsan i 1–2 veckor efter operationen. Du är ofta sjukskriven i 3–6 veckor.

Operationen görs vanligen med robotassisterad titthålsteknik, genom sex små snitt i magen. Den kan också göras med öppen teknik, genom ett snitt ovanför blygdbenet. Båda metoderna ger samma möjligheter till bot och har samma risker för bestående biverkningar. Med öppen teknik blir blödningen oftast större, vilket gör att du stannar på sjukhuset någon dag längre. Katetern behöver oftast vara kvar några dagar längre efter en öppen operation.

Strålbehandling

Strålbehandling kan ges med olika tekniker. Om cancern är lokalt utbredd eller av en mer allvarlig typ får du hormonell behandling någon månad före strålbehandlingen. Det gör att cancercellerna blir känsligare för strålningen. Ibland får du det också under 2–3 år efteråt.

Yttre strålbehandling kan ges med olika scheman, bland annat beroende på cancerns typ. Behandlingen ges varannan eller varje vardag under 2,5–8 veckor. Varje behandling tar omkring 10–20 minuter. Behandlingen är helt smärtfri.

Före strålbehandlingen för man vanligen in guldmarkörer i prostatan med en nål, för att öka träffsäkerheten under strålningen. Någon vecka senare tas bilder med skiktröntgen, magnetkamera eller båda, för att planera strålbehandlingen. Behandlingen startar omkring 1–2 veckor efter bildtagningen.

En kombination av yttre och inre strålbehandling (brachyterapi) används när cancern är av en mer allvarlig typ. För det mesta får du även hormonell behandling. Yttre strålbehandling ges varje vardag under 2,5–5 veckor. Den kombineras med en eller två inre behandlingar med radioaktivt iridium. Iridium förs kortvarigt in i prostatan med nålar genom huden bakom pungen under ryggbedövning eller sövning. Om du får två inre behandlingar, brukar det vara 2 veckor mellan dem. 

Uppföljning och kompletterande behandling

De flesta som behandlas för tidigt upptäckt prostatacancer blir av med sjukdomen, men alla följs ändå upp med PSA-prov i cirka 10 år. PSA-värdet ska efter en botande behandling vara mycket lågt. Om det finns cancer kvar efter en operation eller strålbehandling ökar PSA-värdet långt innan du kan känna av återfallet.

Om PSA-värdet ökar efter en operation får du ofta strålbehandling eller hormonell behandling. Men om ökningen är långsam behövs ofta ingen behandling alls, åtminstone inte under de första åren. Efter en strålbehandling innebär ett stigande PSA-värde på låga nivåer inte alltid återfall i cancern. Om PSA-värdet fortsätter att stiga får du ofta hormonell behandling, antingen direkt eller efter några år.

En kompletterande operation, inre strålbehandling eller frysbehandling kan ibland övervägas. Risken för biverkningar är dock ganska stor, eftersom läkningsförmågan är dålig i strålade områden.

> Läs mer på prostatacancerforbundet.se  

Sexuella förändringar

Både operation och strålbehandling påverkar sexlivet. Sädesvätskan försvinner alltid efter en operation och oftast efter en strålbehandling. Du kan fortfarande få orgasm, men kan uppleva orgasmen annorlunda.

Direkt efter en operation behöver nästan alla använda läkemedel för att få erektion. Förmågan kan återhämta sig under ett par år, ibland så mycket att du inte längre behöver läkemedel. Det beror på hur utbredd cancern är, förmågan före operationen, din ålder och andra sjukdomar, samt urologens skicklighet. Fråga din urolog hur stor chansen är för dig. Penisen upplevs oftast något kortare efter operationen, men för de flesta återfår den samma storlek som tidigare inom ett år beroende på nervfunktion och potensfunktion.

Strålbehandling utan samtidig hormonell behandling försämrar sällan erektionsförmågan direkt, men efter några år behöver omkring hälften använda läkemedel för att få god erektion. Om du även får hormonell behandling försvinner ofta sexlusten och förmågan att få erektion. Lusten och förmågan kan återkomma efter avslutad behandling, men det kan ta flera månader. Återhämtningen beror bland annat på hur god erektionen var före behandlingen.

Behandling av prostatacancer kan göra att du inte kan bli biologisk förälder. Du kan välja att lämna spermier för nedfrysning. Beroende på din ålder kan du själv behöva betala nedfrysningen. Din kontaktsjuksköterska kan ge dig information.

Biverkningar från urinblåsan och urinröret

Efter en operation får de flesta ett litet eller måttligt urinläckage. Det minskar under några månader medan du tränar upp musklerna i bäckenbotten. Några får större urinläckage. Omkring en av tio har kvar ett besvärande urinläckage, medan en femtedel har ett litet läckage vid vissa tillfällen. Risken för urinläckage är högre om du har hög ålder, om tumören är stor och om urinblåsans funktion är rubbad. Risken påverkas också av urologens skicklighet. Om läckaget är besvärande kan det minskas med ett kirurgiskt ingrepp.

Strålbehandling ger sällan urinläckage. De flesta behöver däremot kissa oftare under några månader i slutet av och efter strålbehandlingen. Upp till en femtedel får bestående behov av att kissa oftare. I enstaka fall går det inte att kissa under eller strax efter strålbehandlingen. Om du redan före behandlingen behöver kissa ofta eller har svårt att tömma blåsan, kan en operation vara bättre än strålbehandling. Efter en strålbehandling kan det komma blod i urinen, eftersom blodkärlen i urinblåsan kan bli sköra av strålningen.

Biverkningar från tarmen

Operation av prostatacancer ger sällan biverkningar från tarmen.

En yttre strålbehandling ger oftast behov av att tömma tarmen oftare, lösare avföring med slem och gaser mot slutet av behandlingen. Besvären brukar försvinna efter några månader, men en femtedel får bestående behov av att tömma tarmen oftare. Det kan vara svårt att skilja på gas och annat innehåll i tarmen, och då kan det läcka slem och ibland även avföring. Det kan också blöda från tarmen.

Hormonella biverkningar

Hormonell behandling med sprutor och tabletter ges ofta tillsammans med strålbehandling under 6 månader upp till 3 år.

Sprutorna ger svettningar och värmevallningar. De minskar också sexlusten och kan bidra till att du går upp i vikt. En del upplever att orken och energin påverkas.

Tabletterna ger sällan sådana biverkningar. De gör däremot att brösten blir ömma. För att motverka att brösten blir större får du en dos strålning mot bröstkörtlarna.

Övriga biverkningar

Alla operationer ger en liten risk för blödning och infektion i operationsområdet. På sikt efter operation ökar risken för bråck något.

Om lymfkörtlar tas bort vid operationen kan du få problem med svullna ben (lymfödem). Även penisen och pungen kan bli svullna.

Efter både en operation och en strålbehandling kan det bli en förträngning i urinröret. Detta är ganska sällsynt. Efter en operation kan förträngningen åtgärdas med ett ingrepp. Efter en strålbehandling är förträngningen svårare att behandla.

Prata med din läkare eller kontaktsjuksköterska för att få behandling och råd om egenvård.

Många sjukhus har en särskild sexualrådgivare eller sexolog som kan ge mer stöd och behandling i din sexuella rehabilitering. Om det saknas vid ditt sjukhus, prata med din kontaktsjuksköterska om hur stödet ser ut där du får vård.

Påverkan på sexlivet efter en operation

Nästan alla förlorar förmågan att få erektion direkt efter en operation av prostatan. Det beror på att nerverna som styr erektionen finns precis utanpå prostatan. I samband med operationen skadas nervtrådarna alltid mer eller mindre. Nervfunktionen återhämtar sig mycket långsamt. Det kan ta månader för erektionsförmågan att återhämta sig, ibland upp till 3 år. Ibland är skadorna för stora för att nerverna ska kunna läka och förmågan att få erektion kommer då inte tillbaka. Chansen att få tillbaka erektionen beror på hur stor tumören är, vilken operationsteknik som har använts, hur god erektionen var före operationen, vad du har för andra sjukdomar och hur gammal du är. Äldre män har svårare att få tillbaka erektionen.

Det är bra för återhämtningen att tidigt börja med sexuell rehabilitering. Svällkropparna behöver fyllas med blod då och då för att behålla sin funktion. Detta behöver inte innebära sex tillsammans med en partner – att stimulera penis på egen hand är också bra. Du bör inte ha samlag de första 3 veckorna efter operationen.

Förmågan till orgasm finns kvar, men den kan kännas annorlunda, särskilt den första tiden efter operationen. Däremot kommer det ingen sädesvätska vid orgasm. Det kan istället komma en liten mängd urin. Detta är ofarligt och läckaget brukar minska eller försvinna med tiden.

Efter operationen blir penisen vanligen något kortare i slakt tillstånd än den var tidigare. Längden brukar återgå till tidigare storlek igen under det första året.

Påverkan på sexlivet av strålbehandling

Strålbehandling av prostatan leder sällan till minskad erektionsförmåga under behandlingen. Men efter några år behöver cirka hälften använda läkemedel för att få god erektion. Hur mycket förmågan minskar beror på din ålder och hur bra erektionen var före strålbehandlingen.

Förmågan till orgasm finns kvar och oftast är känslan oförändrad. Vissa kan känna smärta vid orgasm, men det brukar gå över med tiden. Det kommer mindre sädesvätska vid orgasm och ofta försvinner den helt.

I slutet av perioden med strålbehandling kan du få besvär från urinblåsan och tarmen. Du kan få täta trängningar och ibland läckage från blåsan. Vissa får läckage från tarmen. Detta kan göra det svårare att stimuleras analt.

Påverkan på sexlivet av hormonell behandling

Om du får hormonell behandling med sprutor brukar sexlusten och erektionsförmågan minska kraftigt eller försvinna helt. Om du får hormonell behandling med tabletter brukar den sexuella lusten och funktionen inte påverkas lika mycket. 

Effekterna beror på att produktionen av det manliga könshormonet testosteron blockeras. Produktionen av testosteron (och därmed sexlusten) kan återkomma upp till 12 månader efter avslutad behandling. Nivån på testosteron kan mätas med ett blodprov.

Det kan vara svårt känna njutning vid sexuell stimulering under hormonell behandling, men en del kan göra det, med eller utan erektion.

Fertiliteten är kroppens förmåga att få biologiska barn.

Prata med din läkare eller kontaktsjuksköterska om du planerar att skaffa barn. Innan behandlingen börjar kan de berätta hur fertiliteten kan påverkas, och fungera som stöd om du behöver prata mer om detta.

Fertilitet under och efter cytostatikabehandling och hormonell behandling

Både cytostatikabehandling och hormonell behandling kan minska din produktion av könshormoner. Det kan leda till att din kropp inte längre producerar spermier.

Det är svårt att säga i förväg om du kommer att bli infertil av behandlingen. Men ju högre doser och ju äldre du är, desto större är risken.

Cytostatika kan finnas i sädesvätskan upp till 5 dygn efter en cytostatikabehandling. Därför bör du använda kondom vid sex under cytostatikabehandlingen.

Fertilitet efter strålbehandling

Strålbehandling mot könsorganen påverkar bildandet av könshormoner. Spermierna är också känsliga för strålning. Det gör att mängden sädesvätska minskar och ibland kan den försvinna helt. Strålbehandlingen kan därför göra att du blir infertil.

Förhållandet mellan dos och biverkning är tydligare vid strålbehandling än vid cytostatikabehandling. Därför går det oftast att säga vilka doser som kan göra dig infertil.

Fertilitet efter operation

Efter en operation av prostatacancer kommer det ingen sädesvätska när du får orgasm. Därför kan du inte befrukta en partner genom samlag.

Det finns hjälp att få

Du kan erbjudas att frysa ner spermier innan behandlingen börjar. Spermierna kan senare användas till konstgjord befruktning. Om du är över en viss ålder behöver du dock betala detta själv. Åldersgränsen är olika i olika regioner.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Fertiliteten efter cancerbehandlingen.

En del behöver genomgå en operation eller strålbehandling efter några år, men många slipper få behandling och undviker då också risken att få biverkningar och skador av behandlingen. Möjligheten att bli av med sjukdomen är ofta lika stor om operationen eller strålbehandlingen genomförs efter några års aktiv monitorering. Men behandlingen kan då bli mer omfattande än om du hade fått den tidigare. 

Undersökningar och blodprov

Inför aktiv monitorering bör prostatan ha undersökts med magnetkamera. Ibland behövs nya vävnadsprover för att utesluta allvarlig cancer. 

Uppföljningen görs enligt fastställda riktlinjer och omfattar PSA-prov, undersökning av prostatan med palpation, magnetkameraundersökning och ytterligare vävnadsprov.

Kontakta vården

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har frågor, nya symtom eller känner oro.

Undersökningar och blodprov

Uppföljningen innebär att du 1–2 gånger om året får lämna blodprov för att mäta olika värden, bland annat PSA. Du kan också bli kallad till ett besök där läkaren undersöker prostatan med ett finger, så kallad prostatapalpation. 

Målet är att upptäcka om sjukdomen behöver behandlas innan den ger symtom, så att tidig hormonell behandling då kan påbörjas. 

Om du får symtom eller PSA-värdet stiger snabbt kan du antingen rekommenderas behandling direkt eller kallas till ytterligare undersökningar eller provtagningar.

Då rekommenderas symtomstyrd behandling

Symtomstyrd behandling rekommenderas i följande fall:

• när botande behandling inte bedöms vara aktuell för dig om sjukdomen skulle förvärras
• om du inte tidigare har fått behandling för prostatacancer
• om din sjukdom inte bedöms vara så allvarlig att den behöver behandlas direkt.

En del män väljer symtomstyrd behandling för att slippa biverkningar av en behandling som kanske ändå inte skulle förlänga deras liv.

Kontakta vården

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har frågor eller nya symtom. Du kan ringa eller skicka meddelanden via 1177.

Hälsosamma vanor kan göra stor skillnad på både kort och lite längre sikt. Om du opereras akut kan du ändå påverka resultatet genom att leva hälsosamt efter operationen.

Tobak och nikotin

Den som använder tobak får syrebrist i kroppens vävnader, och det är den vanligaste orsaken till komplikationer efter en operation. En annan effekt är att kroppen får sämre förmåga att bilda bindväv, vilket gör att sår läker sämre. Om du slutar att använda tobak minskar risken att få blodpropp, lunginflammation och sårinfektion efter operationen. Såret kommer också att läka bättre.

Tobak och nikotin finns i cigaretter, e-cigaretter, snus och upphettade tobaksprodukter. Du bör därför undvika alla produkter med tobak eller nikotin före och efter operationen.

Råd till dig som använder tobak och nikotin

Avstå från tobak och nikotin så långt före operationen som möjligt, minst 4 och gärna 8 veckor. Prata med vårdpersonalen för att få råd om hur du ska göra. Du kan också få hjälp och stöd av vårdcentralen.

Alkohol

Att dricka alkohol tiden före en operation ökar risken för sårinfektion, urinvägsinfektion och lunginflammation. Alkohol höjer även blodtrycket och ökar risken för blödning och hjärt- och kärlpåverkan. Genom att undvika alkohol så långt före operationen som möjligt kan din kropp återhämta sig från alkoholens negativa effekter.

Du kan få hjälp och stöd av vården med att sluta dricka alkohol.

Narkotika och andra droger

Berätta för din läkare om du använder narkotika eller andra droger innan du ska opereras. Det är säkrast för dig och du kan få hjälp att sluta. Läkaren har tystnadsplikt.

Fysisk aktivitet

Olika former av fysisk aktivitet och träning underlättar en snabb återhämtning och minskar risken för komplikationer efter operationen. En operation försämrar tillfälligt din fysiska förmåga. Om du tränar eller rör på dig extra mycket före operationen ökar blodets förmåga att ta upp syre och blodtrycket sänks. Genom att vara fysiskt aktiv innan du opereras kan du alltså ge hjärtat, kärlen och lungorna ett så bra utgångsläge som möjligt.

Råd om fysisk aktivitet

Hur mycket och hur intensiv fysisk aktivitet du klarar är individuellt, men all rörelse är bättre än ingen rörelse. Den allmänna rekommendationen är att röra på sig så att pulsen ökar och man blir varm och lätt andfådd 150–300 minuter i veckan, eller på en mer ansträngande nivå 75–150 minuter i veckan. Aktiviteten bör spridas över veckan. All rörelse räknas och det behöver inte vara organiserad träning. Om du kan får du gärna röra dig mer än rekommendationen.

Du kan behöva förebyggande andningsträning, om du har en lungsjukdom eller nedsatt fysisk funktion sedan tidigare. Den kan innebära träning av andningsmusklerna eller olika tekniker för att rensa uftvägarna från slem.

Kontakta en fysioterapeut om du behöver råd om fysisk aktivitet och träning inför operationen.

Matvanor

Hälsosamma matvanor och en normal vikt minskar risken för komplikationer såsom trycksår, infektion, dålig sårläkning, hjärtinfarkt och hjärtsvikt. Den stress som kroppen utsätts för under en operation gör att behovet av protein och energi ökar. Se till att få i dig tillräckligt med näring både före och efter operationen, så att du kan återhämta dig bättre.

Om du håller vikten och kan äta som vanligt, kan du följa de kostråd som rekommenderas för allmänheten. Det är bra om du även får i dig extra protein. Bra proteinrika livsmedel är till exempel fisk, kyckling, ägg, nötter, fröer, bönor, ärtor och linser, ost och andra mejeriprodukter.  

Om du har minskat i vikt eller har svårt att äta, kan du behöva kontakt med en dietist. Du kan då få kostråd och eventuellt särskilda kosttillägg.

Allmänna råd för hälsosamma matvanor

• Ät regelbundet och tillräckligt.
• Ät mycket grönsaker, frukt och bär.
• Ät mycket fullkorn.
• Ät fisk, bönor, ärtor och linser ofta, och kött ibland.
• Välj nyckelhålsmärkta mejeriprodukter och matfetter.
• Håll igen på det söta, salta och feta – läsk, sötsaker och snacks.

> Läs mer på livsmedelsverket.se. Sök på Kostråd för vuxna.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Levnadsvanor i samband med en operation.

I din kallelse får du detaljerad information om hur du ska förbereda dig. Här får du allmän information.

Inskrivning

Inför din operation har du ett inskrivningssamtal. Samtalet genomförs via telefon, video eller som ett besök på sjukhuset. Förbered dig genom att skriva ner dina frågor och ha gärna med en närstående till samtalet. Ibland sker samtalet när du kommer till sjukhuset för operationen.

Om du ska till sjukhuset på ett besök, ta med legitimation och eventuella läkemedel du behöver under dagen. Ta också med din läkemedelslista och eventuellt behandlingskort för blodförtunnande läkemedel. Om du tar naturläkemedel är det viktigt att du berättar det.

Provtagning

Du kan behöva lämna blodprover inför operationen. Antingen gör du det vid inskrivningen eller så får du en remiss för att lämna proverna på en vårdcentral eller ett laboratorium. Du får veta var du kan lämna proverna.

Läkemedel

Inför operationen kan du behöva göra uppehåll med de eventuella läkemedel och naturläkemedel du tar, eller ändra dosen. Du kan också behöva ta nya läkemedel inför operationen. Din läkare berättar vad som gäller för dig.

EKG – mätning av hjärtats aktivitet

Du kan behöva undersökas med EKG, som mäter hjärtats elektriska aktivitet. Det är läkaren som avgör om det behövs.

Duscha

Du ska duscha och tvätta kroppen inför operationen. Efter att du har duschat är det viktigt att du tar på dig rena kläder.

Fasta

Det är viktigt att du fastar före operationen, annars kan du kräkas och få ner maginnehåll i lungorna. Du får alltså inte äta eller dricka ett antal timmar innan du ska sövas. Följ instruktionerna du får.

Ta alltid med dig:

• legitimation
• telefonnummer till närstående
• läkemedel och läkemedelslista
• tidsfördriv, till exempel böcker
• egna anteckningar och frågor
• mobiltelefon, laddare med lång sladd och hörlurar
• sköna kläder som är enkla att ta på.

Ta med dig om du ska stanna över natten:

• inneskor som är stabila och lätta att ta av och på
• extra kläder
• hygienartiklar, till exempel tandborste, tandkräm och hudkräm.

Ta inte med dig:

• värdesaker
• stora summor pengar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Narkos – att bli sövd, EKG och Att lämna blodprov

I din kallelse får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå. Här får du allmän information.

Innan du ska sövas

På sjukhuset får du byta om till särskilda kläder och låsa in dina saker i ett skåp. Du får lägga dig i en säng eller sitta i en fåtölj när du väntar på din tur.

Du får en perifer venkateter, PVK, i ett blodkärl i handen eller armen. Venkatetern är en tunn plastslang som gör att du kan få läkemedel och dropp direkt i blodet.

Personalen följer dig till operationsavdelningen när det är dags för din undersökning eller operation.

Så går det till att sövas

När det är dags att sövas får du sömnmedel i venkatetern. Du får andas extra syrgas i en mask framför munnen och näsan.

När du är sövd övervakar narkospersonalen dig och ditt hjärtas och dina lungors funktion.

När du vaknar

När du vaknar har du redan förts till en uppvakningsavdelning. Personalen där tar hand om dig tills du kan komma till en vårdavdelning eller gå hem.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Narkos och Venkateter i armen eller handen.

Det finns två metoder för ryggbedövning: epiduralbedövning och spinalbedövning. Det som skiljer dem är hur långt in i ryggraden bedövningsmedlet sprutas.

Hur ska jag förbereda mig?

I kallelsen får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå.

Så går det till

Du får antingen sitta eller ligga ner när du ska få ryggbedövningen.

Innan du får själva ryggbedövningen kan du få lokalbedövning i huden.

Du kan få ryggbedövningen med en spruta som en engångsdos.

Om du behöver en bedövning som man kan fylla på, lägger man in en kateter som man antingen kan ge flera doser i, eller koppla till en läkemedelspump. Katetern är en tunn plastslang som inte brukar kännas. Denna typ av bedövning kan också användas som smärtlindring efter operationen.

Vid ryggbedövning bedövas nerverna som styr urinblåsan. Därför kan du få en urinkateter som du har kvar tills bedövningen har släppt.

Hur mår jag efteråt?

• Blodtrycket kan sjunka när bedövningen verkar, därför kontrolleras det regelbundet.
• Du kan vara öm i ryggen, ha klåda och få ett blåmärke vid stickstället. Det brukar gå över inom några dagar.
• Om du har varit helt bedövad är det vanligt att skaka och huttra en stund efter operationen.
• Om du har svårt att kissa efter att bedövningen har släppt, kontakta vården.
• Det kan hända att du får huvudvärk efter en ryggbedövning, även om det är ovanligt. Då är det bra att dricka mycket och ta värktabletter. Om det inte går över efter 1–3 dygn kan du få annan behandling.
• Allvarliga och bestående nervskador efter en ryggbedövning är mycket ovanligt.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Ryggbedövning vid operation.

Titthålsteknik eller öppen teknik

Operationen kan oftast göras med robotassisterad titthålsteknik (laparoskopi). Det betyder att urologen styr en robot som i sin tur styr instrumenten.

Ibland kan operationen inte göras med titthålsteknik, till exempel om du tidigare har gjort stora operationer i magen. I så fall görs den i stället genom ett snitt från strax under naveln ner till blygdbenet. Det kallas öppen teknik. Metoderna är likvärdiga för att behandla sjukdomen.

Hur ska jag förbereda mig?

I kallelsen får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå.  

Inför operationen kommer du att få veta hur du bör träna din bäckenbotten för att minska risken för framtida urinläckage. Du bör börja med träningen så tidigt som möjligt inför operationen.

Så går det till

När du är bedövad eller sövd tvättas operationsområdet och kläs med sterila dukar.

Urologen för in instrument genom 5–6 små snitt på magen, så kallade portar. Snitten är omkring en centimeter långa. Ett snitt är några centimeter längre för att kunna ta ut prostatan. Ett av instrumenten är en kamera som gör att kirurgen kan se ingreppet på en bildskärm och kan förstora bilden. Det gör det lättare att se små och viktiga vävnadsstrukturer. Tekniken gör det även möjligt att se området tredimensionellt, vilket också underlättar urologens arbete.

Operationen tar cirka 1–3 timmar.

När prostatan och sädesblåsorna tas bort blir det ett mellanrum mellan urinblåsan och urinröret. Urinblåsan förs därför neråt mot urinröret och de sys ihop. Skarven kallas anastomos.

För att skarven ska kunna läka och du ska kunna tömma urinblåsan, får du en urinkateter. Katetern samlar upp din urin i en påse.

Om urologen bedömer att cancern riskerar att spridas till lymfkörtlar i bäckenet, tas de bort. Ingreppet kallas lymfkörtelutrymning. Då kan du få ett dränage, en tunn slang som leder bort vätska från såret. Dränaget tas oftast bort innan du skrivs ut från sjukhuset.

Snitten på magen stängs med metallklamrar, så kallade agraffer.

Hur mår jag efteråt?

Du stannar några timmar på uppvakningsavdelningen innan du får komma till vårdavdelningen.

Innan du vaknar får du lokalbedövning runt snitten för att du ska ha mindre ont. Smärtan avtar gradvis, men det kan göra ont en tid efter operationen. När du har vaknat kontrolleras hur du mår och hur smärtlindringen fungerar. Det är vanligt att känna kraftiga, delvis smärtsamma urinträngningar direkt efter operationen.

Du får börja äta och dricka igen när du vaknar upp och mår tillräckligt bra.

Du får hjälp av personalen att komma upp ur sängen och röra på dig så snart som möjligt efter operationen.

Du kan få ont i axlarna efter en operation med robotassisterad titthålsteknik. Det beror på två saker: dels lutas operationsbordet med huvudändan neråt under operationen, dels fylls magen med gas för att kirurgen ska se och komma åt att operera.

Efter en operation med titthålsteknik stannar du oftast på sjukhuset 1–3 dygn. Vid en operation med öppen teknik stannar du 3–4 dygn.

Du ska ha kvar urinkatetern i minst 1–2 veckor och får veta hur du sköter den innan du lämnar sjukhuset. Katetern får spolas av vårdpersonal, men endast bytas av en urolog. När urinkatetern är borta kan du börja träna din bäckenbotten igen.

För att minska risken för blodproppar kan du behöva ta blodförtunnande medicin. I så fall får du veta hur länge du ska ta den.

Det är vanligt att vara sjukskriven i ungefär 2–6 veckor och du får ett sjukintyg. Hur länge du behöver vara sjukskriven beror bland annat på hur du mår och vad du arbetar med.

Påverkan på erektion och urinläckage

Nerverna som stimulerar till erektion löper precis på prostatan och påverkas därför alltid när prostatan tas bort. Urologen försöker skydda nerverna så mycket som möjligt under operationen, men det viktigaste är att få bort all cancervävnad med marginal.

Urinrörets slutmuskler kan skadas i samband med operationen. Därför är det vanligt med urinläckage en tid efter att katetern har tagits bort. En vältränad bäckenbotten brukar kunna kompensera detta, men det kan ta flera månader att träna upp bäckenbottenmusklerna efter att katetern har tagits bort.

Uppföljning

Du kommer att få en tid för att ta bort katetern och agrafferna 7–14 dagar efter operationen.

Återbesök till läkare planeras cirka 6–8 veckor efter operationen. Vid besöket får du svar på undersökningen som har gjorts av din prostata (och lymfkörtlarna, om några sådana togs bort). Det ger information om huruvida all cancer är borta och om risken för ett senare återfall. Inför besöket kommer du att få lämna blodprovet PSA. Om du har besvär med erektion och urinläckage diskuterar ni det. Du får också möjlighet att beskriva hur du mår.

Biverkningar

Trötthet

Det är vanligt att du känner dig trött efter en operation. Om du har varit sövd eller fått lugnande läkemedel ska du inte köra bil eller något annat fordon det första dygnet.

Du kan vara trött i flera veckor och ibland månader efter en operation, eftersom kroppens återhämtning tar mycket energi.

Illamående

Du kan må illa efter att ha varit sövd. Det går oftast över inom några timmar. Du kan få medicin om det är besvärligt.

Smärta

Det är vanligt att ha ont efter en operation. Smärtan behandlas med medicin, antingen som tabletter eller sprutor. Det är viktigt att du är väl smärtlindrad för att kunna återhämta dig snabbt.

Förstoppning

Förstoppning kan orsakas av att tarmarnas naturliga rytm störs av operationen och av vissa smärtstillande mediciner. Förstoppning kan leda till illamående, magknip och spänd mage. Besvären brukar försvinna när tarmarna kommer igång igen efter några dagar. Du kan få medicin om du har stora besvär. Du bör undvika att krysta ut avföringen när du är nyopererad för att undvika påfrestning på operationsområdet.

Besvär i halsen

Om du var sövd under operationen och har haft en slang i halsen kan det skava i halsen efteråt. Det går oftast över inom några dagar.

Slemmet i halsen kan bli segt och vara svårt att få upp. Att vara fysiskt aktiv kan lindra besvären.

För att göra det lättare att hosta upp slemmet, gör andningsövningar som vidgar lungorna. Andas 10 djupa andetag i följd en gång i timmen under dagen.

Att dricka mycket gör också att slemmet blir lättare att hosta upp.

Komplikationer

Komplikationer efter en operation är ovanliga, men de kan vara allvarliga. Det är därför viktigt att du är uppmärksam på symtom och följer de råd du får om sårvård, hygien och fysisk aktivitet.

Exempel på komplikationer:

• infektion i såret
• blodpropp
• lunginflammation.

Biverkningar

Påverkan på den sexuella förmågan

Förmågan att få erektion försämras. Det beror på att de tunna nervtrådarna som går ner till svällkropparna skadas. Direkt efter operationen behöver nästan alla använda läkemedel för att få en god erektion. Förmågan kan återhämta sig under några år efter operationen, ibland så mycket att du inte längre behöver läkemedel. Det beror på hur utbredd cancern är, förmågan före operationen, din ålder och andra sjukdomar samt urologens skicklighet. Fråga din urolog hur stor chansen är för dig.  

Penisen upplevs oftast något kortare efter operationen, men efter ett år är den oftast lika lång som tidigare. 

Efter behandlingen är det vanligt att sexlusten blir påverkad och det i sig påverkar också möjligheten att få erektion.

Sädesvätskan försvinner alltid efter en operation och du blir infertil. Förmågan att få orgasm finns kvar, men du kan uppleva orgasmen annorlunda.

Lymfödem

Om lymfkörtlarna har tagits bort eller skadats under operationen kan du få besvär med svullnader, till exempel i pungen, ljumskarna och benen. Det kallas lymfödem.  

Det finns egenvård för att minska risken att få lymfödem, och olika sorters hjälp och behandlingar om du får det. Det är dock viktigt att du får en tidig bedömning och diagnos, eftersom det är enklare att behandla lymfödem om man sätter in åtgärder och behandlar tidigt. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare. 

Urinläckage

Efter att urinkatetern har tagits bort får de flesta ett litet eller måttligt urinläckage. Det minskar under några månader medan du tränar upp musklerna i bäckenbotten. Några får större läckage. Det kan även läcka urin vid orgasm. En femtedel har ett litet läckage vid vissa tillfällen, och omkring en av tio har kvar ett besvärande urinläckage. Ju äldre du är, desto större är risken för urinläckage. Det beror på att musklerna blir svagare och stelare. För att minska besvären är det viktigt att du gör övningar för att stärka musklerna i bäckenbotten.  

Om du har besvär som inte förbättras med tiden eller inte går över på ett år, kan du behöva läkemedel eller en operation. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare. 

Urinvägsinfektion

En urinkateter i urinblåsan ökar risken för urinvägsinfektion. Tecken på urinvägsinfektion är att du behöver kissa ofta, att det svider eller gör ont när du kissar eller att du får feber.  

Om du har svårt att tömma urinblåsan helt efter att katetern har tagits bort, ökar det också risken för urinvägsinfektion.  

Komplikationer

Blod i buken – hematom

Det är vanligt med större blåmärken som visar sig på huden runt pungen, penisen och magen, så kallade hematom. De orsakas av en tillfällig blödning inuti kroppen. Det kan spänna och ömma i flera veckor, men försvinner normalt av sig självt. När ett blåmärke är på väg att försvinna blir det ofta gult.  

Blod i urinen – hematuri

Det är vanligt med blod i urinen när du har en urinkateter. Det krävs inte så mycket blod för att färga urinen. Vanliga aktiviteter som orsakar detta är promenader och när du ska tömma tarmen. Ibland har blodet hunnit stelna (levrat sig) och bildat blodkoagel som syns i urinpåsen.

Urinläckage i buken

Det är viktigt att skarven mellan urinblåsan och urinröret läker ihop. Annars läcker det urin inne i buken. Symtomet är en plötslig smärta i nedre delen av magen. Detta åtgärdas genom att du får en ny urinkateter som du får ha längre tid, eller att man byter ut den kateter du har.

Infektion i buken

En sällsynt men allvarlig komplikation är att det bildas en varböld – infektion i buken. Kontakta vården om du får symtom som ihållande feber som går upp och ner, nedsatt allmäntillstånd och obehag eller smärtor i magen. Varbölden behandlas med antibiotika och ibland även genom att den töms eller opereras bort.

När du lämnar sjukhuset får du veta hur du hanterar katetern, och var och när den tas bort. Det är ofta cirka 7–14 dagar efter operationen.

När katetern är borta kan du börja att träna din bäckenbotten igen.

Så fungerar katetern

En kvarliggande kateter, KAD, är en mjuk slang som förs in genom urinröret. Katetern tömmer ut urin från urinblåsan. För att katetern inte ska glida ut har spetsen en liten ballong som fylls med vätska efter att katetern har förts in. Ofta fixeras katetern med tejp för att minska friktion i urinröret.

Lägg gärna penisen uppåt mot magen så att urinröret rätas ut. Det är också bra att använda åtsittande kalsonger eftersom det gör att katetern fixeras bättre och då skaver mindre.

Urinen samlas i en påse

Katetern kopplas ihop med en tömbar påse som du fäster på benet. Du tömmer urinen i toaletten när påsen börjar bli full. Det finns flera typer av påsar i olika storlekar och utformningar. Det finns även flera olika fästanordningar.

Slangen till påsen bör inte böjas eller klämmas så att urinen inte kan rinna ner i påsen. Töm påsen genom att öppna kranen i påsens botten och låt innehållet rinna ut i toaletten. Stäng sedan kranen.

Inför natten kan du koppla en engångspåse till den påse du redan har, så att du inte behöver stiga upp på natten för att tömma ut urin. Kom ihåg att urinen inte kan rinna uppåt och att påsen därför alltid måste vara placerad nedanför urinblåsan.

På morgonen kopplar du bort och klipper upp engångspåsen och tömmer urinen i toaletten. Påsen kastar du i soporna.

Byt påsen på benet var 5–7:e dag eller oftare om den blir smutsig eller börjar lukta illa.

Råd om hygien

God hygien är viktigt för att undvika besvär. Tvätta penisen, även under förhuden. Att duscha går bra, men undvik att bada tills katetern är borttagen.

Börja tvätta runt det ställe där katetern går in i urinröret. Tvätta därefter katetern med mild tvål och varmt vatten varje dag. Avsluta med att tvätta noggrant runt ändtarmsöppningen så att tarmbakterier nära katetern tas bort.

Besvär du kan uppleva

När du har en kateter kan du uppleva följande besvär:

• Du kan få kramper eller trängningar i urinblåsan. Det beror ofta på att blåsan är irriterad.
• Det kan läcka urin runt katetern. Om det också rinner urin i katetern är det inget akut problem och du kan rådfråga urologmottagningen på dagtid.
• Det rinner inte urin i katetern. Kontrollera att katetern inte har böjts eller klämts samman och att påsen är placerad nedanför urinblåsan.
• Det kan bildas slem från urinröret. Tvätta då med tvål och vatten.
• Katetern kan skava och ge obehag. Det beror på att du är nyopererad och att slemhinnan i urinröret därför är känslig och irriterad. Om du upplever mycket obehag kan du kontakta din urologmottagning för råd.

Tänk på

• Kontrollera dagligen att katetern fungerar och att påsen fylls med urin. Det är viktigt att det inte blir stopp i katetern. Då samlas urinen i urinblåsan som tyngs ner. Det gör att skarven mellan urinblåsan och urinröret läker sämre och sömmen kan spricka upp.
• Det är bra att dricka mycket för att spola igenom urinsystemet. Drick minst 1,5–2 liter varje dag när du har katetern. Detta gäller inte om du har hjärtsvikt eller njursvikt som innebär att du får dricka en begränsad mängd per dygn. Fråga vad som gäller för dig innan du åker hem från sjukhuset.
• Töm ut urinen via påsens kran. Du bör tömma påsen innan den blir full, ofta flera gånger per dygn. Byt hela påsen ungefär 1 gång per vecka.
• Om du känner dig kissnödig, kontrollera att det inte är stopp i katetern och att påsen inte är fylld med urin.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Kateter i urinblåsan och Så fungerar njurar och urinvägar.

Gör så här:

1. Böj benen.

2. Lägg dig på sidan.

3. För ut benen över sängkanten. Tryck dig upp till sittande med hjälp av dina armar.

4. För att lägga dig ner, följ bilderna i omvänd ordning.

Fysisk aktivitet efter en operation bidrar till att

• få i gång blodcirkulationen, vilket förbättrar sårläkningen och minskar risken för lunginflammation och blodpropp i benen
• få igång tarmarna och minska risken för förstoppning och illamående
• förbättra lungfunktionen, vilket minskar risken för lunginflammation och slem i lungorna
• minska risken för stela leder och svaga muskler.

Efter operationen, på sjukhuset

Du bör komma igång och röra på dig så snart som möjligt efter operationen. Personalen visar dig hur du bäst tar dig upp och rör dig utan att belasta operationssåret. Det är oftast bra att vara uppe så mycket du orkar och att sitta upp när du äter. All rörelse är betydelsefull.

Om du ligger ner mycket bör du röra på fötterna fram och tillbaka. Det ökar blodcirkulationen och minskar risken för till exempel blodpropp.

Andningsträning

Att sitta upp och vara fysiskt aktiv minskar risken för komplikationer som lunginflammation, men ibland behövs också andningsträning. I så fall kan du rekommenderas olika andningsövningar med eller utan hjälpmedel. Eftersom effekten är kort bör du träna ofta. Rekommendationen är varje vaken timme under den första tiden efter operationen. Träna enligt de instruktioner du får av vårdpersonalen.

Efter utskrivning

Tänk på detta när urinkatetern är borta:

• Undvik kraftiga ansträngningar de första 4 veckorna efter operationen, till exempel tunga lyft och hård träning.
• Börja med bäckenbottenträning enligt instruktionerna. Var noga med att lägga in någon dag utan träning, eftersom överträning kan leda till urinläckage.
• Magmusklerna behöver tränas upp igen. Börja försiktigt och öka successivt. Känn efter din kropps signaler så att du inte övertränar.
• Kom ihåg att all träning är färskvara – det kräver tid och tålamod. Glöm heller inte att du även behöver vilodagar.
• Du bör inte cykla under de 3 första månaderna efter operationen. Prata med din läkare om vad som gäller för dig. När du börjar cykla kan du prova dig fram. Om du är besvärsfri kan du prova längre turer. Det finns särskilda breda sadlar eller sadelöverdrag att köpa. De kan vara bra att använda när du ska börja cykla igen.

Du får svar på analysen vid ditt läkarbesök efter operationen.

Vad är lymfsystemet?

Lymfsystemet ingår i kroppens immunförsvar. Det samarbetar med blodsystemet genom att rena kroppen från främmande ämnen.

När lymfkörtlar har tagits bort försämras lymfsystemets förmåga att transportera lymfvätska. Kroppen kan delvis kompensera för skadorna genom att bilda nya förgreningar och vägar till andra lymfkärl.

Ibland samlas i stället lymfvätska i vävnaden så att kroppsdelen blir svullen. Det kallas lymfödem. Om det upptäcks och behandlas tidigt behöver det inte alltid bli ett kroniskt tillstånd.

Hur mår jag efteråt?

De första veckorna är det normalt med en svullnad i nedre delen av magen, penisen, pungen och benen. Oftast går detta över.

Lymfvätska kan ibland söka sig ut genom operationssåren på magen. Lymfvätskan är genomskinlig eller svagt gul.

Symtom på lymfödem

Tidiga symtom är att huden blir tjockare och känns stram och spänd när lymfödemet håller på att bildas. Därefter är det vanligt att det syns en svullnad i området.

Dessa kroppsdelar kan bli svullna och kännas tunga, trötta och spända:

• ett eller båda benen
• penisen och pungen
• nedre delen av magen och skinkorna.

När kan lymfödem uppstå?

Lymfödem uppstår oftast under första året efter operationen. Därför är det viktigt att du tidigt uppmärksammar om du får symtom i dessa kroppsdelar.

Lymfödem kan även uppstå flera år senare. Det kan bero på att lymfsystemet har överbelastats av till exempel övervikt eller infektion. Det kan vara svårare att behandla och kan bli kroniska svullnader.

Råd 

• Fysisk aktivitet är viktigt för din hälsa och för att förebygga lymfödem. Mycket stillasittande ökar risken för lymfödem, men det gör inte träning. Om du är otränad bör du börja träna försiktigt och öka långsamt.
• Övervikt kan öka risken för lymfödem. Försök därför att ha en hälsosam vikt.
• Om en kroppsdel blir röd, varm och svullen, och om du får hög feber, kan du ha fått rosfeber. Då är det viktigt att du söker hjälp snabbt och får antibiotika.
• Håll huden ren och mjuk, så att du inte får sprickor och infektioner. Använd en mjukgörande kräm.

Utredning och behandling

Det kan vara svårt att se eller känna en svullnad. Det finns också andra sjukdomar som kan ge liknande symtom. Därför är det viktigt att du får rätt diagnos och tidig behandling. Vanligtvis görs en utredning för att konstatera lymfödem.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om en kroppsdel svullnar, för att få råd och behandling.

Lymfterapi

Det finns olika metoder för att behandla lymfödem. Massage och kompressionsplagg är två vanliga behandlingsformer som kan ges av en specialistutbildad lymfterapeut. Det finns även en del du kan göra själv i form av egenvård.

Berätta för din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har ont, så att du kan få behandling och råd om egenvård.

Sårvård

Förband

Ofta täcks såret av ett förband. Om såret fuktar igenom förbandet under det första dygnet, kan du förstärka det med en torr kompress. Om såret vätskar så att förbandet är helt genomblött, bör du byta det. Det är viktigt att vara noga med hygienen när du byter förband. Tvätta händerna med tvål och vatten innan. Du behöver inte använda handskar.

Dusch och bad

Något eller några dygn efter operationen kan du duscha med ljummet vatten och eventuellt oparfymerad tvål på såret. Det gäller även om såret skulle vara infekterat. Sårtejp och sårlim tål vatten och ska sitta kvar. Om du har ett större förband ska du ta bort det innan du duschar. Sätt sedan på ett nytt förband om det behövs.

Undvik att bada och basta tills huden är hel.

Du får veta vad som gäller för dig.

Stygn och agraffer

Stygnen eller agrafferna tas oftast bort 7–14 dagar efter operationen, om såret inte har sytts med stygn som löser upp sig själva eller limmats med sårlim. När du skrivs ut från sjukhuset kommer du att få veta vad som gäller för dig.

Infektion i såret

Det händer att såret blir infekterat. En infektion uppstår vanligtvis tidigast 3 dagar efter operationen. Tecken på infektion är feber, ökande smärta och växande svullnad och rodnad kring såret. Om det händer ska du kontakta mottagningen där du opererades. Några millimeters rodnad kring såret och stygnen är normalt.

Ärr

När stygnen eller agrafferna är borta har huden läkt ihop så att den håller för påfrestningar, men det tar många månader innan ärret får sitt slutliga utseende. Ärr kan bli röda, hårda, upphöjda och klia, men med tiden bleknar de, sjunker ihop och blir mjuka.

Massera gärna huden kring ärret så länge det är rött, så kommer ärret att synas mindre. Det finns också salvor och plåster med silikon som kan vara effektiva för läkningen av ärr.

Sämre känsel

Det är normalt att ha sämre känsel kring ärret. Känseln kommer oftast tillbaka, men det kan ta flera månader.

Skydda ärret mot sol

Skydda ärret mot sol under minst ett år. Då undviker du att få pigmentförändringar som inte försvinner. För att skydda ärret kan du behöva använda hudvänlig tejp. Du får veta vad som gäller för dig.

> Läs mer på 1177.se Sök på Sår efter operation.

Operationen är en kirurgisk kastration och kallas ablation testis eller orkidektomi.

Hur ska jag förbereda mig?

Hur du ska förbereda dig beror på om operationen ska göras med lokalbedövning, ryggbedövning eller narkos, vilket kan variera. Du får veta vad som gäller för dig före operationen.

Så går det till

Operationen är ett litet ingrepp och tar ungefär 30 minuter att genomföra.

Ibland tas hela testiklarna bort, men ibland tas bara det hormonproducerande innehållet i testiklarna bort. Fråga din läkare vad som planeras för dig.

Hur mår jag efteråt?

Du får lämna sjukhuset samma dag eller dagen efter operationen.

Hur länge du behöver vara sjukskriven beror på hur du mår och vad du arbetar med. Vissa behöver inte vara sjukskrivna alls, andra upp till 2 veckor.

Du kan duscha och tvätta operationsområdet från och med dagen efter operationen. Var noga med att torka och lufta området efteråt. För att undvika infektion i såret ska du inte bada eller basta innan såret har läkt och huden är hel.

Huden sys oftast ihop med tråd som försvinner av sig själv.

Biverkningar och komplikationer

Berätta för din kontaktsjuksköterska hur du mår, så att du kan få behandling och råd om egenvård.

Vanliga biverkningar

• Värmevallningar och svettningar.
• Sexlusten och erektionsförmågan minskar eller upphör ofta, eftersom den är beroende av testosteron. Möjligenheten att bli biologisk förälder upphör, om du inte tidigare fryst ner spermier för detta ändamål
• Muskelmassan och orken kan minska. Det är därför viktigt att du är fysiskt aktiv.
• Nedstämdhet, trötthet, minskad initiativförmåga och sämre minne. Var uppmärksam på om nedstämdheten övergår i en depression. I så fall kan du behöva behandling. Även dessa symtom kan minska om du är fysiskt aktiv.

Komplikationer som kan uppstå

• Blödning i operationsområdet. Den går tillbaka av sig själv inom ett par veckor.
• Infektion i operationssåret.

Operationen kallas även transuretral resektion av prostata eller TUR-P.

Hur ska jag förbereda mig?

Inför operationen får du lämna blodprov och urinprov. Ibland behöver du ta antibiotika före och efter operationen.

Du får mer information om hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

Under operationen är du antingen bedövad med ryggbedövning eller blir sövd. När du är bedövad eller sövd tvättas operationsområdet och kläs med sterila dukar.

Operationen börjar med att urologen för in ett instrument genom urinröret till prostatan och urinblåsan. Via en kamera på instrumentet kan urologen se och styra ingreppet. Prostatan och urinblåsan undersöks innan hyvlingen börjar.

Den vävnad som tas bort under operationen skickas ibland på analys. Det kan ta upp till 6–8 veckor att få svar på analysen.

Hur mår jag efteråt?

När bedövningen har släppt och du mår bra får du komma till en vårdavdelning.

Efter ingreppet blöder du från operationsområdet i prostatan. För att man ska kunna kontrollera och behandla blödningen från urinvägarna har du fått en kateter. Till den kopplas ett så kallat spoldropp. Via droppet spolas urinblåsan kontinuerligt för att skölja bort blodet innan det stelnar och bildar klumpar. Vid kraftigare blödningar kan vårdpersonalen även behöva spola igenom katetern med koksalt via en spruta. Spoldroppet saktas ner efterhand som blödningen stillas, och natten efter din operation kan det oftast stängas av.

Katetern tas bort på morgonen efter operationen, om spoldroppet har kunnat tas bort och du är feberfri. När du kan tömma urinblåsan får du åka hem.

Dina första försök att kissa kan vara besvärliga. Du kan känna trängningar även när blåsan är tom. Det är vanligt att ha blod i urinen av och till de närmaste veckorna efter operationen. Blödningen beror på att sårskorporna i operationsområdet lossnar. Blod i urinen kan också återkomma efter en tids klar urin. Det är normalt.

Undvik tunga lyft de närmaste 2 veckorna efter operationen för att minska risken för blödningar.

För att minska risken för infektion, trängningar och urinstopp är det bra att dricka mycket under tiden du har kateter eller blod i urinen. Drick 1,5–2 liter per dygn.

Biverkningar

Den vanligaste biverkningen är så kallad retrograd ejakulation. Det innebär att det inte kommer ut någon eller bara lite sädesvätska vid utlösning. Sädesvätskan hamnar istället i urinblåsan. Detta påverkar i sin tur din fertilitet.

Risken för att erektionen påverkas är mycket liten, eftersom de nervområden som styr erektionen ligger utanför operationsområdet.

Du kan få urinläckage. Eftersom prostatakörteln har klämt åt urinröret, har urinblåsan behövt arbeta med högt tryck för att pressa ut urinen. Efter operationen arbetar urinblåsan fortfarande en tid på samma sätt. Därför kan du ha svårt att hålla tätt och du kan besväras av trängningar.

Det kan hända att du fortsatt har problem att tömma urinblåsan trots operationen. Detta kan bero på att urinblåsan är utsatt för åldersförändringar eller att den har blivit överansträngd i samband med prostataförstoringen. Vissa kvarstående besvär kan behandlas på olika sätt.

Olika läkemedel verkar på olika sätt

Det finns flera olika typer av läkemedel för att behandla cancer och de fungerar på olika sätt:

• Cytostatika, eller cellgifter som det ibland kallas, är ett samlingsnamn för många olika läkemedel som hämmar celler på olika sätt.
• Målriktade läkemedel riktas mot specifika ämnen i cancercellerna.
• Immunterapi är olika läkemedel som stärker immunförsvaret så att det blir verksamt mot cancern.
• Läkemedel som påverkar kroppens hormoner används vid en del cancersjukdomar. Det kallas även för endokrin terapi, hormonell behandling eller antihormonell behandling, beroende på hur läkemedlet verkar i kroppen.

Ofta kombineras läkemedel som verkar på olika sätt. De kan ges samtidigt eller efter varandra.

Syftet kan variera

Behandlingen kan ha olika syften:

• bli av med sjukdomen
• hindra återfall, alltså att sjukdomen kommer tillbaka
• förlänga livet
• lindra symtom.

Du kan få läkemedlen på olika sätt

Läkemedlen kan ges som dropp eller spruta på sjukhuset, eller kapslar eller tabletter som du tar hemma.

Ibland ges läkemedlen kontinuerligt varje dag, och ibland i form av kurer som du får i omgångar.

Cytostatika kallas ibland för cellgifter eller kemoterapi. Läkemedlen är effektiva mot cancerceller men påverkar även friska celler i kroppen, till exempel hårceller och könsceller.

Nyare läkemedel kan vara en kombination av målriktade läkemedel och cytostatika. Dessa riktar in sig mer specifikt mot cancercellerna.

En cytostatikabehandling kan bestå av flera olika läkemedel. Du kan få cytostatika som enda behandling eller i kombination med andra behandlingar, till exempel före eller efter en operation.

Behandlingen ges ofta i omgångar, så kallade kurer, med viss tid emellan. Hur många kurer och hur höga doser du får anpassas efter dig.

Så går det till

Cytostatika får du direkt i blodet genom dropp, pump eller spruta, eller tar som tabletter eller kapslar.

Om du ska få cytostatika genom dropp, får du ofta en tunn slang i ett blodkärl som kan sitta kvar så länge du behöver den. Det kan vara till exempel en subkutan venport eller PICC-line.

Tabletter och kapslar med cytostatika tar du själv hemma.

Så hanterar du läkemedlet

• Förvara läkemedlet skyddat för barn och obehöriga.
• Tabletter får inte delas eller krossas. Kapslar får inte öppnas. Prata med din behandlingssjuksköterska, kontaktsjuksköterska eller apoteket om du har svårt att svälja tabletterna eller kapslarna.
• Använd sked eller handskar när du tar i tabletterna eller kapslarna. Diska skeden, släng handskarna och tvätta händerna direkt efteråt. Detta ska du göra för att skydda andra som kanske rör vid samma ytor som du. Det påverkar inte dig själv om du tar i tabletterna eller kapslarna.
• Tabletter och kapslar som du inte har använt ska du lämna tillbaka till ett apotek.

Vanligt att lämna blodprov

Behandlingen med cytostatika kan göra att du får sämre blodvärden. Det är därför vanligt att lämna blodprov i samband med behandlingen. Vilka prover och hur ofta de kontrolleras beror på vilken typ av behandling du får och hur du reagerar på den.

Du får veta om något behöver ändras

Om något behöver ändras kontaktas du. Om du inte hör något fortsätter du din behandling som planerat och lämnar blodprover enligt remissen.

I vissa regioner kan du se dina provsvar om du loggar in på 1177. Det är då viktigt att veta att dina värden kan avvika från normalvärdena för personer som inte behandlas mot cancer. Du behöver inte bli orolig om dina värden avviker, utan lita på att läkaren hör av sig om något behöver ändras.

Du kan få biverkningar

Cytostatika påverkar även friska celler, vilket kan ge olika biverkningar. Exempel på biverkningar av cytostatika är illamående, håravfall och ökad infektionskänslighet.

Vi människor reagerar olika på läkemedel. Därför går det inte alltid att säga vilka biverkningar du kommer att få. I beskrivningen av läkemedlet ser du vilka biverkningar din behandling kan ge. Det är olika hur länge man har biverkningar. För en del kan det ta flera år efter avslutad behandling innan biverkningarna försvinner helt.

Vissa biverkningar går att förebygga. Du kan därför ordineras ytterligare läkemedel mot till exempel illamående eller allergiska reaktioner.

Hantera kroppsvätskor säkert för att skydda andra

Kroppen gör sig av med resterna av cytostatikan genom olika kroppsvätskor, till exempel urin och avföring. Mängden cytostatika i kroppsvätskorna är störst direkt efter en kur. Olika läkemedel tar olika lång tid att få ur kroppen.

Generellt gäller att du bör vara försiktig med dina kroppsvätskor under behandlingen och de 7 första dygnen efter att behandlingen är slut, för att skydda personer i din omgivning. Du kan få andra råd från vårdpersonalen.

Tvätt och hygien

• Om någon annan hanterar dina kroppsvätskor ska hen alltid använda engångshandskar.
• Om du svettas så att kläder och lakan blir blöta bör du duscha och byta kläder och sängkläder.
• Tvätta kläder och tyger som har fått spill av kroppsvätskor direkt om det går, helst separat. Använd vanligt tvättmedel. Om du inte kan tvätta direkt, förvara dem i en sluten plastpåse så länge.
• Sitt ner på toaletten för att undvika att stänka urin. Fäll ner locket innan du spolar, och spola två gånger. Om du använder mulltoalett, utedass eller torrtoalett, strö kalk eller toalettströ efter besöket.
• Cytostatika kan även finnas i sperma, men man vet inte exakt hur länge det finns kvar. Rekommendationen är att du som är man använder kondom vid sex inom 72 timmar, alltså cirka 3 dygn, efter att du har fått behandling för att skydda din partner. Kondom ger också ett bra skydd mot infektioner.

Slänga avfall

• Torka upp spill av kroppsvätskor med papper eller en trasa som du kan kasta. Lägg avfallet i en plastpåse, knyt ihop den och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall. Tvätta ytan med rengöringsmedel och vatten.
• Lägg inkontinensskydd, blöjor och stomipåsar i en plastpåse och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall.
• Om du har urinkateter, byt påse istället för att tömma den. När du har kopplat bort den använda påsen, gör en knut på kopplingsslangen. Lägg kateterpåsen med slang i en plastpåse och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall.

Undvik graviditet och amning

Cytostatikan kan skada spermierna, eller fostret i magen om du blir gravid. Risken för graviditet finns även om du får behandling som kan påverka fertiliteten. Använd därför preventivmedel så länge cancerbehandlingen pågår och en tid efteråt. Ibland behövs dubbelt skydd, eftersom biverkningar som diarré eller direkt påverkan av cytostatikan kan göra att p-piller inte räcker som ensamt skydd. Ibland är p-piller inte heller lämpligt. Kondom kan rekommenderas både som preventivmedel och för att skydda sköra slemhinnor.

Prata med din läkare om vilket preventivmedel som blir bäst för dig. Läkaren kan också svara på hur länge efter behandlingen du bör vänta med att försöka få barn.

Cytostatikan kan gå över i bröstmjölk. Därför ska du inte amma under behandlingen och en tid efteråt. Hur lång tid beror på vilka läkemedel du får.

Andra läkemedel, naturläkemedel och kosttillskott

Du kan behöva göra uppehåll med dina vanliga läkemedel under cytostatikabehandlingen, eller ändra dosen. Du och din läkare pratar om det innan behandlingen startar. Din läkare behöver också veta om du ändrar något i din vanliga medicinering medan du får behandling mot cancer.

Viktigt att berätta vad du använder

Berätta om du tar naturläkemedel eller kosttillskott. Effekten av vissa cytostatika kan påverkas av vissa livsmedel och preparat, till exempel grapefrukt, grapefruktjuice, johannesört och granatäpplen. Effekten kan bli både förstärkt och försvagad och din läkare behöver därför veta vad du använder.

Sköt om din munhälsa

Det är viktigt att sköta om din munhälsa under tiden du behandlas med cytostatika. Använd en mjuk tandborste och mild tandkräm för att förebygga besvär.

Att gå till tandläkaren

Oftast går det bra att gå till tandläkaren för en vanlig kontroll under cytostatikabehandlingen. Men prata med din läkare före större ingrepp som att göra en rotfyllning eller dra ut en tand. Undvik att gå till tandhygienisten när du är som mest infektionskänslig. 

Prata med din läkare innan du går till tandläkaren och berätta för din tandläkare att du behandlas med cytostatika.

Övrigt att tänka på

• Om du behöver vaccinera dig, fråga din läkare om det går bra och i så fall när.
• Behandlingen är inget hinder för att få massage, men din sjukdom kan vara det. Prata med din läkare. Beröring och taktil massage går alltid bra.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Behandling med cytostatika vid cancer och Att lämna blodprov.

Om du är orolig för att må illa eller har besvärats av illamående tidigare, berätta det för din kontaktsjuksköterska så att din förebyggande behandling kan anpassas.

Det finns effektiva läkemedel

Följ den ordination av läkemedel som du får inför cytostatikabehandlingen, särskilt vid första behandlingstillfället.

Utöver förebyggande kan du också få extra läkemedel som du kan ta vid behov upp till en viss maxdos. Om ditt illamående förvärras av mat kan du få läkemedel att ta 20–30 minuter före huvudmåltiderna.

Berätta för din kontaktsjuksköterska om du inte kan ta läkemedlen eller om du mår illa trots att du har tagit dina ordinerade läkemedel.

Registrera hur du mår

Det är lätt att glömma hur man har mått om det har gått en tid mellan cytostatikabehandlingarna. Det kan då vara till hjälp att fylla i en illamåendedagbok. I samband med nästa behandling kan du tillsammans med vårdpersonalen utvärdera din behandling mot illamående. Om kontaktsjuksköterskan vet hur du har mått är det lättare att ge personliga råd eller justera behandlingen mot illamående. Dagboken går att få digitalt i Min vårdplan eller på papper.

Du kan också svara på frågor i Min vårdplan för att ta reda på om det finns något annat än cytostatikan som utlöser eller förvärrar ditt illamående och som du kan försöka undvika. Frågorna kan hjälpa dig att förstå vad som kan förebygga och lindra illamåendet.

Vad kan jag göra själv?

Du kan göra mycket själv för att förebygga eller lindra illamående. Det finns inte alltid tydliga bevis i forskningen för vad som hjälper, men metoderna som nämns här är ofarliga och kan göra att du mår bättre. Pröva dig fram för att se vad som passar dig.

Allmänna råd

• Fysisk aktivitet – ta till exempel en promenad.
• Frisk luft – var utomhus om du kan. Inför måltiderna kan det kännas skönt att vädra rummet.
• Avspänning – det finns olika program och tekniker du kan testa.
• Vila efter måltiderna, gärna med några extra kuddar under huvudet eller höjd huvudända.

Råd om mat och dryck

Även om läkemedlen är effektiva mot illamående kan du fortfarande ha nedsatt matlust på grund av smakförändringar och vara känsligare än vanligt för matens konsistens. Om du har svårt att äta kan du behöva anpassa maten efter dina egna förutsättningar och kan behöva hjälp av en dietist. Här är några allmänna råd som kan förebygga och lindra illamående:

Ät och drick ofta och i små mängder

• Drick klunkvis och ät små mängder vid många tillfällen under dagen.
• Vänta inte mer än två timmar mellan måltiderna.
• Vänta inte tills du blir hungrig, det kan förvärra illamående.

Se till att få i dig tillräckligt med vätska

• Det är viktigt att du får i dig tillräckligt med vätska, särskilt om du kräks eller är förstoppad. Annars kan du bli uttorkad och må dåligt av det.
• Klara drycker som vatten, mineralvatten, te, örtte, buljong och juice kan vara lättare att dricka.
• Det kan kännas bra att suga på isbitar.

Anpassa vad du äter

Många upplever att vissa typer av mat fungerar bättre när man mår illa. Pröva gärna

• kall mat, till exempel nyponsoppa, saftsoppa, kräm med mjölk, smoothies eller kalla kokta ägg
• salt mat, till exempel sill, ansjovis, oliver, kaviar, salta kex, popcorn, salta pinnar eller salta nötter
• lättare maträtter, till exempel soppa och smörgås, avokado med keso, kalla grönsaker eller fil eller yoghurt med flingor.

Anpassa dina vanor efter vad som känns bäst

• Om du mår illa när du vaknar, pröva att äta eller dricka något litet innan du stiger upp.
• Stekt mat ger matos som kan upplevas som obehagligt. Välj hellre kokt, ugnsstekt eller kall mat.
• Om det är möjligt, undvik att laga mat själv. Ha matlådor i frysen.
• Ät inte din favoritmat när du mår illa för att undvika att koppla ihop den med illamående i framtiden.

Alternativa behandlingsmetoder

Många undrar om alternativa behandlingsmetoder kan hjälpa dem. Den forskning som finns idag kan inte tydligt visa att dessa är effektiva mot illamående.

Kropp- och själmetoder som yoga och mindfulness och alternativa behandlingar som akupressur (åksjukeband) och akupunktur är inte skadliga och kan göra att du mår bättre, även om de inte har en bevisad effekt på illamående vid cytostatikabehandling.

Metoder som innehåller naturläkemedel, kosttillskott eller andra alternativa behandlingar ska du alltid diskutera med din läkare eftersom det kan påverka din behandling mot cancern.  

Hur ska jag förbereda mig?

Ta gärna med något att läsa eller lyssna på, till exempel böcker, musik eller radioprogram.

Vanligtvis får närstående följa med, men tänk på att visa hänsyn till andra patienter. Närstående som känner sig sjuka ska stanna hemma. Ibland gäller särskilda restriktioner.

Både patienter och personal kan vara känsliga mot lukter. Ta därför inte med kryddstark mat eller doftande blommor och ha inte på dig parfym.

Prata med kontaktsjuksköterskan eller den behandlingsansvariga

sjuksköterskan om du har frågor om vad som gäller där du ska få behandling. 

Så går det till

Du kommer till sjukhuset samma dag som du ska få behandlingen.

Behandlingen ges på en avdelning där patienter med olika typer av cancer behandlas. En sjuksköterska ansvarar för dig och din behandling.

Läkemedlet ges som antingen spruta eller dropp. Droppet ges genom en slang eller dosa kopplad till ett blodkärl. Slangen eller dosan kallas infart.

Om du får dropp tar det allt mellan 10 minuter och några timmar, beroende på vilken behandling du får. Då får du en plats i en säng eller en bekväm stol. Det är bra att dricka extra vätska i samband med behandlingen.

Ibland behöver du få cytostatika under en längre tid och kan då få gå hem med dropp via en bärbar infusionspump, även kallad infusor. När pumpen ska tas bort får du hjälp av hemsjukvården eller på sjukhuset. Ibland kan du även få lära dig att koppla bort pumpen själv.

Hur mår jag efteråt?

De flesta som får behandling kan gå hem samma dag.

Efter vissa behandlingar är det viktigt med övervakning. Då kan du behöva stanna kvar på sjukhuset i något eller några dygn.

Du får inte gå från avdelningen förrän behandlingen och efterkontrollerna är klara.

Bra att veta

Vårdpersonalen följer skyddsföreskrifter under behandlingen. Till exempel använder de speciella skyddskläder när de hanterar cytostatika.

När används hormonell behandling?

Hormonell behandling rekommenderas i dessa fall:

• I kombination med strålbehandling. Prostatacancerceller blir mer känsliga för strålning om de inte får tillgång till testosteron. Strålbehandling mot prostatan kombineras därför ofta med hormonell behandling under 6 månader upp till 3 år.
• För att minska risken för återfall.
• Om prostatacancern har spridit sig, eller om du har andra sjukdomar som gör att operation eller strålbehandling inte är lämpliga.

Olika typer av hormonell behandling vid prostatacancer

Tablettbehandling

Det finns flera olika tablettbehandlingar som påverkar testosteronet.

Bikalutamid är ett läkemedel som blockerar testosteronets effekt på cancercellerna. Testosteronnivåerna i blodet sjunker inte. Sexlusten och förmågan att få erektion brukar därför inte påverkas så mycket.

Den vanligaste biverkningen är att bröstkörtlarna blir större och ömmar. Detta kan lindras med en dos strålbehandling mot bröstkörtlarna innan du börjar med tabletterna. Ibland används bikalutamid tillsammans med hormonsprutor. Då påverkas inte bröstkörtlarna.

Abirateronacetat är ett läkemedel som hämmar produktionen av testosteron. Tabletterna tas tillsammans med prednisolon, som är ett kortisonpreparat. Kortison minskar risken för vissa biverkningar.

Enzalutamid, apalutamid och darolutamid är läkemedel som blockerar testosteronets effekt på cancercellerna med betydligt kraftigare effekt än bikalutamid.

Injektionsbehandling

Medicinsk kastration med hormonsprutor (GnRH-agonist eller GnRH-antagonist) hämmar testiklarnas produktion av testosteron. Det finns flera olika läkemedel som alla har samma effekt.

Hormonerna ges med en spruta av vårdpersonal. Du får sprutorna i magen eller sätesmuskeln med 1, 3 eller 6 månaders mellanrum.

När du startar behandlingen ökar först testosteronhalten i blodet, innan produktionen av testosteron slutar. Behandlingen börjar därför med en tablett bikalutamid om dagen. Det motverkar ökningen av testosteron, som kan påverka cancern negativt. Efter att du har tagit tabletten i minst 1 vecka får du hormonsprutan. Sedan fortsätter du med tabletterna under sammanlagt 4 veckor. Inför nästa spruta behövs inga tabletter.

Kirurgisk behandling

Kirurgisk kastration innebär att man opererar bort testiklarna eller innehållet i testiklarna. Det gör att produktionen av testosteron upphör helt. Effekten och biverkningarna är samma som vid medicinsk kastration med hormonsprutor.

Kompletterande behandling

Många män med spridd prostatacancer får även tillägg av cytostatika eller någon annan typ av hormonell behandling. Om någon tilläggsbehandling är aktuell för dig får du särskild information om den.

Biverkningar av medicinsk och kirurgisk kastration

Om du upplever biverkningar, berätta det för din läkare eller kontaktsjuksköterska. Det kan finnas läkemedel som lindrar besvären. Ibland kan det gå att byta behandling.

Dessa är de vanligaste biverkningarna:

• Värmevallningar och svettningar, oftast på natten eller i vila. Det finns läkemedel som kan minska besvären. Akupunktur och motion kan också hjälpa.
• Sexlusten upphör oftast, eftersom den är beroende av testosteron. Oftast får du även svårare att få erektion. Det kan då vara svårt att känna njutning vid sexuell stimulering, men en del kan njuta av sex med eller utan hjälp för att få erektion. Många känner att det ändå är viktigt att bevara den fysiska närheten, och att få prata om de känslor som uppstår i samband med bristen på lust och erektionsförmåga.
• Minskad kroppsbehåring och minskad storlek på penis och testiklar.
• Muskelmassan och orken kan minska. Genom regelbunden motion och styrketräning kan du minska de besvären.
• Vissa upplever nedstämdhet, trötthet, minskad initiativförmåga och sämre minne. En del kan behöva behandling för depression.
• Skelettet kan bli urkalkat och skörare efter några års behandling. Det ökar risken för benbrott. Senast efter 3 års behandling bör bentätheten mätas. Om du får benskörhet bör du få skelettstärkande medicin. Fysisk aktivitet stärker skelettet och minskar risken för benbrott. Om du röker kan du minska risken för benskörhet genom att sluta röka.

Hormonell behandling i kombination med strålbehandling

Om cancern är utbredd eller av en allvarlig typ har strålbehandlingen bättre effekt om den kombineras med hormonell behandling som blockerar testosteronet. Ofta får du både tabletter med bikalutamid och en eller flera hormonsprutor under 6–9 månader. Ibland fortsätter tablettbehandlingen 2–3 år efter avslutad strålbehandling. Din läkare rekommenderar hur din behandling bör planeras.

När den hormonella behandlingen är slut minskar biverkningarna av den successivt, men det kan ta lång tid innan de är helt borta och ibland kan de även bli kroniska. Om sexlusten inte har återvänt inom ett år efter den sista sprutan, kan man kontrollera testosteronvärdet med ett blodprov.

Du kan behöva stöd

Prata med dina närstående om hur du mår och vilka biverkningar du har. Då är det lättare för dem att hjälpa dig. Berätta även för din kontaktsjuksköterska och din läkare för att få råd, stöd och eventuell justering av behandlingen.

Behovet av att prata med någon kan öka när man får en allvarlig sjukdom, men alla har inte någon att prata med. Du kan få stöd av andra i liknande situation genom att ta kontakt med en patientförening eller en stödperson. Din kontaktsjuksköterska kan hjälpa dig med detta.

Vad kan jag göra själv?

Regelbunden fysisk aktivitet motverkar många av biverkningarna. Tänk på att lite aktivitet är bättre än ingen.

Om du röker är det bra om du kan sluta eller åtminstone minska.

Ät gärna mycket frukt, grönsaker, fisk och fiberrikt bröd. Undvik sötade livsmedel och drycker.

Senare tillägg av annan behandling

Med tiden kan cancercellerna bli mindre känsliga för den hormonella behandlingen. Då kan du behöva tillägg av andra läkemedel som kan bromsa sjukdomen. Behandlingen med hormonsprutor fortsätter vanligen livet ut.

Läkemedlet gör ofta att tumören blir inaktiv och krymper, utan att minska kroppens produktion av testosteron. Sexlusten och förmågan att få erektion brukar därför inte påverkas så mycket.

Om prostatacancern gör att du har svårt att kissa, kan du bli hjälpt av behandlingen.

Behandlingen rekommenderas ibland när operation och strålbehandling antingen inte behövs eller är olämpligt. Den kan också rekommenderas i kombination med operation eller strålbehandling om PSA-värdet stiger.

> Läs mer om behandlingen på regimbiblioteket.se.

Förberedelser

Hormonell behandling kan göra att brösten växer och blir ömma, så kallad gynekomasti. För att förebygga detta får du en dos strålbehandling mot bröstkörtlarna innan du börjar med tabletterna. Du kan börja ta tabletterna samma dag som du får strålbehandlingen.

Så går det till

Du tar tabletten bikalutamid (150 mg) en gång om dagen. Ta den vid ungefär samma tid varje dag.

Behandlingen pågår så länge den har effekt, ibland livet ut. Om effekten minskar brukar man i första hand byta till hormonell behandling med spruta.

Biverkningar

Strålbehandlingen du får innan behandlingen startar gör huden på bröstet känslig för sol. Du bör därför skydda bröstet från sol året efter att du har fått strålbehandling. Du kan bada utomhus, men använd solkräm med hög solskyddsfaktor och ta på dig en tröja när du kommer upp ur vattnet.

Trots strålbehandlingen kan bröstkörtlarna ömma och växa av behandlingen.

Andra ganska vanliga biverkningar är yrsel, illamående, trötthet, hudutslag och ibland påverkan på levern. Läs mer på tabletternas bipacksedel.

Om du tar warfarin (Waran) kan effekten av den påverkas av behandlingen med bikalutamid. Meddela den som skriver ut warfarin att du får denna behandling.

Berätta för din kontaktsjuksköterska hur du mår, så att du kan få behandling och råd om egenvård.

Uppföljning

Behandlingens effekt utvärderas med blodprover och ibland även röntgenundersökningar.

Med tiden kan cancercellerna bli mindre känsliga för behandlingen. Då kan man behöva byta till ett annat läkemedel som kan bromsa sjukdomen.

Andra läkemedel, naturläkemedel och kosttillskott

Oftast kan du ta dina vanliga läkemedel under behandlingen, men du kan behöva göra uppehåll eller ändra dosen. Du och din läkare går igenom dina läkemedel innan behandlingen startar. Det är viktigt att du även berättar om du tar naturläkemedel, hälsokostpreparat eller vitaminer.

Arbete

Många kan arbeta som vanligt samtidigt om de får hormonell behandling. Dina möjligheter att arbeta beror bland annat på hur sjukdomen påverkar din arbetsförmåga, dina biverkningar, dina arbetsuppgifter och de krav som finns i ditt arbete. Arbetsgivaren är skyldig att se över vilka anpassningar som kan göras för att du ska kunna arbeta. Det finns fördelar med att arbeta, även om det bara är några timmar i veckan. Det kan hjälpa dig att ha rutiner i vardagen och att hålla kontakten med kollegorna.

Om du inte kan arbeta är det viktigt att du inte känner skuld över det.

Övrigt att tänka på

Fråga din läkare om det är lämpligt att du vaccinerar dig före eller under din behandling.

Behandlingen är inget hinder för att få massage, men din sjukdom kan vara det. Prata med din läkare. Beröring och taktil massage går alltid bra.

Behandlingen rekommenderas när cancern har spridit sig utanför prostatan, och när man vill ha en snabb effekt av behandlingen.

> Läs mer om behandlingen på regimbiblioteket.se.

Så går det till

Hormonerna ges som en spruta av vårdpersonal. Du får sprutan i magen.

Vid det första tillfället får du ofta 2 sprutor. En månad senare får du en spruta till. Då är det vanligt att byta behandling till en annan hormonspruta, en så kallad GnRH-agonist. Den ges var 3:e eller 6:e månad.

Biverkningar

• Rodnad och smärta vid stickstället.
• Värmevallningar och svettningar. De kommer oftast på natten eller i vila. Det finns läkemedel och egenvård, till exempel fysisk aktivitet, som kan minska besvären.
• Sexlusten upphör oftast, eftersom den är beroende av testosteron. Oftast får du även svårare att få erektion.
• Muskelmassan och orken kan minska. Det kan motverkas av fysisk aktivitet.
• Nedstämdhet, trötthet, minskad initiativförmåga och sämre minne. Dessa besvär kan motverkas av fysisk aktivitet. Du behöva behandling om besvären blir allvarliga.
• Efter några år ökar behandlingen risken för benskörhet och därmed benbrott. Bentätheten bör därför mätas senast efter 3 år. Om du får benskörhet bör du få skelettstärkande medicin. Fysisk aktivitet är viktigt för att förebygga benskörhet.
• Hormonell behandling med spruta kan göra att du går upp i vikt. Fysisk aktivitet och hälsosam kost är viktigt för att förebygga det.

Berätta för din kontaktsjuksköterska hur du mår, så att du kan få behandling och råd om egenvård.

Uppföljning

Behandlingens effekt utvärderas med blodprover och ibland även röntgenundersökningar. Med tiden kan cancercellerna bli mindre känsliga för behandlingen. Då kan man behöva lägga till andra läkemedel som kan bromsa sjukdomen.

Behandlingen kallas total androgen blockad, TAB, eller kombinerad androgen blockad, KAB.

Ibland ges behandlingen i samband med strålbehandling.

Behandlingen kan också rekommenderas när cancern har spridit sig utanför prostatan, och när den hormonella behandlingen inte har tillräcklig effekt.

Så går det till

Sprutan ges av vårdpersonal. Du får sprutan i magen eller sätet med 1, 3 eller 6 månaders intervall.

Tabletten tar du en gång om dagen. Ta den vid ungefär samma tid varje dag.

Behandlingen pågår så länge den har effekt.

Biverkningar

• Rodnad och smärta vid stickstället.
• Värmevallningar och svettningar. De kommer oftast på natten eller i vila. Det finns läkemedel och egenvård, till exempel fysisk aktivitet, som kan minska besvären.
• Sexlusten upphör oftast, eftersom den är beroende av testosteron. Oftast får du även svårare att få erektion.
• Muskelmassan och orken kan minska. Det kan motverkas av fysisk aktivitet.
• Nedstämdhet, trötthet, minskad initiativförmåga och sämre minne. Dessa besvär kan motverkas av fysisk aktivitet. Du behöva behandling om besvären blir allvarliga.
• Efter några år ökar behandlingen risken för benskörhet och därmed benbrott. Bentätheten bör därför mätas senast efter 3 år. Om du får benskörhet bör du få skelettstärkande medicin. Fysisk aktivitet är viktigt för att förebygga benskörhet.
• Hormonell behandling med spruta kan göra att du går upp i vikt. Brösten blir ofta lite större, eftersom det bildas mer fett i dem. Denna form av bröstförstoring kan inte förebyggas med strålbehandling, så som bröstförstoring av hormonell behandling med tabletter. Fysisk aktivitet och hälsosam kost är viktigt för att förebygga att du går upp i vikt.

Om du tar warfarin (Waran) kan effekten av den påverkas av behandlingen med bikalutamid. Meddela den som skriver ut warfarin att du får denna behandling.

Berätta för din kontaktsjuksköterska hur du mår, så att du kan få behandling och råd om egenvård.

Uppföljning

Behandlingens effekt utvärderas med blodprover och ibland även röntgenundersökningar. Med tiden kan cancercellerna bli mindre känsliga för behandlingen. Då kan man behöva lägga till andra läkemedel som kan bromsa sjukdomen.

Behandlingen kan ges i samband med strålbehandling. 

Behandlingen kan också rekommenderas när cancern har spridit sig utanför prostatan, och när den hormonella behandlingen inte har tillräcklig effekt.  

Så går det till

När du startar behandlingen ökar först testosteronhalten i blodet, och sedan slutar produktionen av testosteron helt. Behandlingen börjar därför med en tablett bikalutamid om dagen. Det motverkar ökningen av testosteron, som kan påverka cancern negativt. Efter att du har tagit tabletten i minst 1 vecka får du hormonsprutan. Sedan fortsätter du med tabletterna under sammanlagt 4 veckor. Inför nästa spruta behövs inga tabletter.

Sprutan ges av vårdpersonal. Du får sprutan i magen eller sätet med 1, 3 eller 6 månaders intervall. Behandlingen pågår vanligtvis livet ut.

Om du tar warfarin (Waran) kan effekten av den påverkas av behandlingen med bikalutamid. Meddela den som skriver ut warfarin att du får denna behandling.

Biverkningar

• Rodnad och smärta vid stickstället.
• Värmevallningar och svettningar. De kommer oftast på natten eller i vila. Det finns läkemedel och egenvård, till exempel fysisk aktivitet, som kan minska besvären.
• Sexlusten upphör oftast, eftersom den är beroende av testosteron. Oftast får du även svårare att få erektion.
• Muskelmassan och orken kan minska. Det kan motverkas av fysisk aktivitet.
• Nedstämdhet, trötthet, minskad initiativförmåga och sämre minne. Dessa besvär kan motverkas av fysisk aktivitet. Du behöva behandling om besvären blir allvarliga.
• Efter några år ökar behandlingen risken för benskörhet och därmed benbrott. Bentätheten bör därför mätas senast efter 3 år. Om du får benskörhet bör du få skelettstärkande medicin. Fysisk aktivitet är viktigt för att förebygga benskörhet.
• Hormonell behandling med spruta kan göra att du går upp i vikt. Brösten blir ofta lite större, eftersom det bildas mer fett i dem. Denna form av bröstförstoring kan inte förebyggas med strålbehandling, så som bröstförstoring av hormonell behandling med tabletter. Fysisk aktivitet och hälsosam kost är viktigt för att förebygga att du går upp i vikt.

Berätta för din kontaktsjuksköterska hur du mår, så att du kan få behandling och råd om egenvård. Ibland kan man prova att byta behandling för att se om biverkningarna blir färre.

Uppföljning

Behandlingens effekt utvärderas med blodprover och ibland även röntgenundersökningar. Med tiden kan cancercellerna bli mindre känsliga för behandlingen. Då kan man behöva lägga till andra läkemedel som kan bromsa sjukdomen.

Så går det till

Du kommer till sjukhuset samma dag som du ska få behandlingen.

Behandlingen ges på en avdelning där patienter med olika typer av cancer behandlas. En sjuksköterska ger dig behandlingen och ser till att du har det bra.

Du får behandlingen som dropp direkt i blodet.

De flesta som får immunterapi kan gå hem samma dag.

Du får lämna prover under och efter behandlingen

Efter immunterapin blir immunförsvaret mer aktivt under en längre tid. Det kan påverka kroppen på flera sätt och bland annat ge inflammationer i exempelvis lungorna, tarmarna, huden och musklerna och påverka hormonerna. Dessa biverkningar kan bli allvarliga och kan även komma flera månader efter att behandlingen är slut. Därför kommer dina symtom att följas upp och du får även lämna blodprover regelbundet i minst sex månader efter behandlingen.

Du får veta om något behöver ändras

Om något behöver ändras kontaktas du. Om du inte hör något fortsätter du din behandling som planerat och lämnar blodprover enligt remissen.

I vissa regioner kan du se dina provsvar om du loggar in på 1177. Det är då viktigt att veta att dina värden kan avvika från normalvärdena för personer som inte behandlas mot cancer. Du behöver inte bli orolig om dina värden avviker, utan lita på att läkaren hör av sig om något behöver ändras.

Informera nya vårdkontakter om immunterapin

Det är viktigt att du informerar nya vårdkontakter om att du har fått immunterapi, även efter att behandlingen är slut.

Risken för att få blodpropp kan öka vid operationer, men även av cancersjukdomen i sig. Du kan få blodförtunnande läkemedel som förebyggande behandling om du har ökad risk för blodpropp. Blodförtunnande läkemedel används också som behandling om du redan har fått en blodpropp.

Du kan även behöva ta blodförtunnande läkemedel om du tidigare har haft förmaksflimmer, hjärtsvikt, högt blodtryck eller diabetes.

Olika typer av blodförtunnande läkemedel

Det finns olika typer av blodförtunnande läkemedel. Vilket du rekommenderas beror på vilken sjukdom du har och om du tar andra läkemedel. Du kan behöva använda flera blodförtunnande läkemedel samtidigt, eller olika läkemedel under olika faser av behandlingen.

Blodförtunnande läkemedel finns som sprutor, tabletter eller kapslar.

Berätta om du tar andra läkemedel och naturläkemedel

Vissa läkemedel som är avsedda för andra saker kan också ha en blodförtunnande effekt. Det gäller även receptfria läkemedel som vissa värktabletter. Därför ska du alltid berätta för läkaren om alla läkemedel och naturläkemedel du tar.

Vanliga biverkningar

Blodet koagulerar inte lika snabbt när du tar blodförtunnande läkemedel. Därför blöder du lättare om du till exempel får ett sår eller en skada. Här är exempel på vanliga biverkningar:

• näsblod
• blod i urinen
• blod i avföringen som gör den svart
• många eller stora blåmärken i huden.

Risken för allvarlig blödning minskar om du har ett normalt blodtryck.

Du kan tillfälligt behöva sluta ta det blodförtunnande läkemedlet eller ändra dosen, om du ska opereras, gå igenom olika undersökningar eller behandlas hos tandläkare.

Gör så här:

1. Tvätta händerna.
2. Ta ut sprutan ur förpackningen. Böj bort eventuellt stickskydd och ta bort nålskyddet.
3. Nyp om huden du ska sticka i så att du får ett hudveck mellan fingrarna. Stick in hela nålen i 45–90 graders vinkel i mitten av hudvecket.
4. Håll kvar greppet om huden och spruta långsamt in allt läkemedel som finns i sprutan.
5. Dra ut nålen till hälften och räkna till fem. Dra sedan ut sprutan helt.

Du kan få ett blåmärke efter att du har tagit sprutan. Det är normalt och ofarligt.

Det vanligaste och enklaste stället att ta sprutor själv är magen. Stick minst 5 centimeter från naveln. Du kan också ta sprutan i lårens ovansida eller höftens eller skinkornas utsida, så länge nålen inte hamnar för djupt.

Ta ett ordentligt tag i huden innan du sticker, så att du är säker på att nålen hamnar i underhuden.

> Se en film om att ta sprutor själv på medicininstruktioner.se. Sök på namnet på det läkemedel du har blivit ordinerad.

Film: Tips och råd hur du injicerar dig själv

Kortison är vanligt som en del av behandlingen mot cancer. Det används också för att lindra biverkningar av annan behandling, till exempel illamående. Kortison kan också vara smärtstillande genom att minska svullnaden omkring en tumör så att den trycker mindre på vävnaden och nerverna intill.

Det är vanligt att få större aptit och känna sig piggare när man får kortison.

Tabletter eller direkt i blodet

Ofta ges kortisonet som tabletter eller direkt i blodet.

Kortisondosen behöver ökas och minskas i lagom takt så att kroppen vänjer sig. Om du tar tabletter är det därför viktigt att du följer schemat du får.

Biverkningar

Det är individuellt vilka biverkningar du får av behandlingen. Kortare behandlingar på några dagar upp till ett par veckor ger ofta färre och mindre allvarliga biverkningar än längre behandlingar. Kortison kan ge magbesvär och öka risken för magsår. Du kan därför behöva läkemedel för att skydda magslemhinnan under hela tiden som du tar kortison.

Tillsammans med din läkare väger du risken för biverkningar mot fördelarna med behandlingen.

Vanliga biverkningar på kort sikt

Dessa biverkningar kan komma ganska snabbt:

• Du kan få svårt att sova.
• Du kan känna dig rastlös och ”uppvarvad”.
• Du kan få högre blodsocker.
• Du kan få högre blodtryck.

Vanliga biverkningar vid längre användning

Dessa biverkningar kan komma lite senare:

• Du kan bli svullen i ansiktet och på bålen.
• Huden kan bli tunnare och rödare.
• Du kan få benskörhet.
• Musklerna kan bli svagare.
• Sår kan läka sämre.
• Du kan få sämre försvar mot infektioner.

Bra smärtlindring påverkar dig positivt både fysiskt och psykiskt. Det gör det lättare för dig att vara aktiv, vilket är viktigt för både cancerbehandlingen och livskvaliteten. Det kan också göra att du sover bättre och känner dig gladare. 

Att hitta rätt behandling

Smärtstillande läkemedel är en viktig del av behandlingen mot smärta. För att kunna ge bäst behandling behöver vårdpersonalen veta var och när du har ont, hur stark smärtan är och hur du upplever den. De behöver också veta hur mycket du blir hjälpt av de läkemedel du eventuellt redan tar. Det finns olika typer av smärta, och beroende på typen fungerar olika behandlingar olika bra. 

Om din smärta är svårbehandlad kan du få en remiss till en smärtklinik eller smärtspecialist. 

Råd vid regelbunden smärtstillande behandling

Ta dina läkemedel enligt ordination, för att hålla en jämn nivå och undvika plötslig smärta. Målet är att förebygga smärta.

När du börjar med ett nytt läkemedel eller ändrar dosen kan du behöva vara i kontakt med vården flera gånger för att hitta rätt dos. Berätta om du får biverkningar, så att du kan få hjälp att hantera dem. 

I början av en regelbunden smärtstillande behandling kan du känna dig tröttare än vanligt. Det går oftast över och beror på att kroppen slappnar av efter att ha varit spänd av smärtan.

Olika sorters läkemedel kan minska smärtan på olika sätt. Du kan behöva kombinera olika sorter för att få kontroll på smärtan. Här kan du läsa om de vanligaste sorterna. 

Paracetamol

Ofta får du börja med läkemedel som innehåller det verksamma ämnet paracetamol. Det kan räcka som behandling.

Biverkningar

Biverkningar är ovanliga om du använder paracetamol på rätt sätt och i rätt dos. 

Antiinflammatoriska läkemedel 

Antiinflammatoriska läkemedel innehåller verksamma ämnen som ibuprofen eller acetylsalicylsyra. De kallas också NSAID eller coxhämmare. De minskar smärta genom att dämpa inflammation i kroppen. 

Antiinflammatoriska läkemedel är i vissa fall inte bra att ta samtidigt som du behandlas med cytostatika. Prata därför med din läkare eller kontaktsjuksköterska innan du använder receptfria antiinflammatoriska läkemedel. 

Biverkningar

Antiinflammatoriska läkemedel kan ge magbesvär som illamående, ont i magen och diarré. De kan också öka risken för magsår. Du kan därför behöva läkemedel för att skydda magslemhinnan.

Andra biverkningar kan vara huvudvärk, utslag och yrsel. Läkemedlen kan även öka risken för hjärt- och kärlsjukdomar, som hjärtinfarkt och stroke.

En del biverkningar är gemensamma för alla antiinflammatoriska läkemedel, men risken för biverkningar kan vara olika stor.

Antiinflammatoriska läkemedel kan ha blodförtunnande effekt. Därför bör du diskutera med din läkare om du kan kombinera läkemedel mot smärta med eventuella blodförtunnande läkemedel som du också behöver ta. Din läkare bedömer vilket läkemedel som är bäst för dig.

Kortison 

Kortison kan ges för att minska smärta som orsakas av inflammation eller tryck från tumörer på nerver eller andra organ. Oftast ges kortisonet under en begränsad tid, som en kur.

När du ska sluta med läkemedlet behöver det minskas gradvis så att kroppen vänjer sig. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska göra. 

Biverkningar

Biverkningar du kan få är högt blodsocker, större aptit och svårt att sova. Vid längre tids användning kan du få tunnare hud och sämre sårläkning. Om du får höga doser kan kroppsfettet fördelas om så att du blir rundare i ansiktet och på bålen.

Kortison kan ge magbesvär och öka risken för magsår. Du kan därför behöva läkemedel för att skydda magslemhinnan.

En del biverkningar är gemensamma för alla antiinflammatoriska läkemedel, men risken för biverkningar kan vara olika stor. Din läkare bedömer vilket läkemedel som är bäst för dig.

Opioider

Opioider kan ges vid både plötslig och mer långvarig smärta. Läkemedlen kan ha olika namn och finns som till exempel tabletter, plåster och sprutor. Det verksamma ämnet kan vara till exempel oxikodon, fentanyl eller morfin. En del opioider är långtidsverkande, och tas regelbundet för att förebygga och minska smärta. Dessa kombineras ofta med snabbverkande opioider som du kan ta om du ändå får ont. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska ta läkemedlen.

Vissa är rädda för att bli beroende av opioider. Risken är liten om du håller dig inom den rekommenderade dosen. Det är smärtan som avgör vilken dos du behöver.

När du ska minska dosen eller sluta med läkemedlet behöver det ibland göras gradvis. Annars kan du få symtom på abstinens, till exempel rastlöshet, illamående och svettningar. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska göra. 

Biverkningar

Alla opioider har liknande biverkningar. Illamående och dåsighet är vanligt i början av behandlingen, men försvinner oftast efter någon vecka. Förstoppning eller problem med magen är också vanligt och brukar vara kvar under hela behandlingen. När du får opioider ska du därför också ta laxerande läkemedel. Andra vanliga biverkningar är muntorrhet, yrsel, förvirring, ont i magen och problem med att kissa.

Opioider kan påverka din reaktionsförmåga och vakenhet. Därför bör du vara försiktig i trafiken. Det är inte förbjudet att köra bil när du tar läkemedlen enligt ordination. Men du ska inte köra bil om du känner dig dåsig eller påverkad och inte heller om det gör ont att bromsa eller hantera bilen i de akuta situationer som kan uppstå i trafiken. Du är själv ansvarig för att bedöma om du kan köra bil eller inte.

> Läs mer om läkemedel och bilkörning på transportstyrelsen.se. Sök på Trafikfarliga läkemedel.

Antiepileptiska och antidepressiva läkemedel

Antiepileptiska och vissa antidepressiva läkemedel kan minska smärta som orsakas av skador på eller tryck mot nerverna. Det verksamma ämnet kan vara till exempel gabapentin, pregabalin eller amitriptylin. Du kan få bara detta läkemedel, eller så får du kombinera det med andra läkemedel. 

Först får du en låg dos, som sedan ökas gradvis. Det kan ta upp till några veckor.

När du ska minska dosen eller sluta med läkemedlet behöver det göras gradvis. Annars kan du få symtom på abstinens. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska göra.

Biverkningar

Om du får biverkningar är det vanligast i början eller när du ändrar dosen.

Vanliga biverkningar är yrsel, dåsighet, utmattning, feber och huvudvärk. Vissa biverkningar kan gå över när du har tagit läkemedlet ett tag, till exempel trötthet och illamående.

Behandling med denosumab kan förhindra eller försena komplikationer som benbrott och tryck på ryggmärgen. Behandlingen kan även göra att behovet av strålbehandling eller operation minskar eller försvinner.

Denosumab finns i läkemedlen Xgeva och Prolia.

Hur ska jag förbereda mig?

Innan du startar behandlingen kan du behöva beställa tid hos tandläkaren eller remitteras av din läkare till medicinsk tandvård. Orsaken är att det finns en liten risk för sämre blodförsörjning i käkbenet vid behandling med denosumab. Om du har en infektion eller tandlossning behöver man därför åtgärda det.

Före varje behandling kan du behöva lämna blodprover. Du får information om det av din kontaktsjuksköterska.

Så går det till

Du får denosumab som en spruta. Hur ofta du ska få sprutan beslutas av din läkare.

Biverkningar

När skelettet bryts ner släpper det ifrån sig kalcium till blodet. Eftersom denosumab minskar nedbrytning av skelettet, kan behandlingen göra att du får ett lågt kalciumvärde. Det kan göra att du får domningar eller stickningar i fingrar, tår eller runt munnen. Du kan även få ryckningar i musklerna. Det är därför viktigt att du tar tillskott av kalcium och D-vitamin under din behandling.

Tänk på

Berätta för din tandläkare inför tandbehandlingar att du behandlas med denosumab.

Bisfosfonater är skelettstärkande läkemedel som används för att behandla benskörhet. Vanliga läkemedel med bisfosfonater är aledronsyra (Alendronat, tablett) och zoledronsyra (dropp). Ibland går det att själv välja vilken form av läkemedel som ges. Prata med din kontaktsköterska om detta.

Behandling med aledronsyra (Alendronat)

Så går det till

Följ de anvisningar som finns i på bipacksedeln. Vanligtvis ges aledronsyra som en veckotablett. Ta då alltid tabletten på samma veckodag. Gör så här:

1. Ta tabletten på fastande mage: Ta tabletten direkt när du stiger upp på morgonen, innan du äter eller dricker något.
2. Svälj tabletten hel: Svälj tabletten i upprätt läge (sittande, stående eller gående) med ett helt glas (minst 2 dl) vanligt kranvatten.
3. Undvik vissa drycker: Ta inte tabletten med mineralvatten (stilla eller bubblande), kaffe, te, juice eller mjölk.
4. Krossa eller tugga inte tabletten: Krossa eller tugga inte tabletten och låt den inte heller lösas upp i munnen.
5. Vänta innan du äter eller dricker: Vänta minst 30 minuter efter att du har tagit tabletten innan du äter, dricker eller tar någon annan medicin.
6. Ta inte tabletten vid sängdags: Du ska inte lägga dig ner direkt efter att du tagit tabletten. Om du vill lägga dig ner efter att du har tagit tabletten, ska du först efter 30 minuter ta någonting att äta, och sedan lägga dig ner.

Biverkningar

Var observant på om du upplever något av följande:

• Svårigheter att svälja.
• Smärta i mitten av bröstet.
• Halsbränna som antingen är ny eller värre än normalt. 
• Sår i munnen eller halsen.

Meddela din kontaktsköterska eller läkare om du får besvär efter att ha börjat med aledronsyra.

Tandvård

Berätta för din tandläkare inför tandbehandlingar att du behandlas med bisfosfonater.

> Läs mer om behandlingen på fass.se.

Behandling med zolendronsyra

Hur ska jag förbereda mig?

Innan du startar behandlingen kan du behöva beställa tid hos tandläkaren eller remitteras av din läkare till medicinsk tandvård. Orsaken är att det finns en liten risk för sämre blodförsörjning i käkbenet vid behandling med bisfosfonater. Om du har en infektion eller tandlossning ska det åtgärdas.

Cirka en vecka före varje behandling ska du lämna blodprover för att kontrollera njurfunktionen och kalkhalten i blodet. Remiss för proverna ordnar din kontaktsjuksköterska. Det är viktigt att du dricker ordentligt före och efter behandlingen, så att du inte blir uttorkad.

Zoledronsyra kan sänka halten av kalk och D-vitamin i blodet. Din läkare skriver därför ut recept på kalcium och D-vitamin.

Så går det till

Zoledronsyra ges som dropp direkt in i blodet och varje behandling tar cirka 30 minuter. Du kan gå hem efter behandlingen.

Biverkningar

Zoledronsyra kan orsaka biverkningar, men alla behöver inte få dem. Du kan få huvudvärk, feber och värk i leder, skelett och muskler.

Var även uppmärksam på krypningar, stickningar och domningar kring munnen, i tungan, fingrar och fötter och ryckningar i ansiktsmusklerna.

Oftast är biverkningarna lindriga och försvinner efter några dagar. Du kan lindra dem genom att ta paracetamol en stund före behandlingen. Du kan sedan fortsätta att ta paracetamol enligt anvisningarna på förpackningen så länge du behöver.

Tandvård

Tänk på att hålla en god tandhygien och meddela din kontaktsjuksköterska och tandläkare om du har besvär. Berätta för din tandläkare inför tandbehandlingar att du behandlas med bisfosfonater.

Tobak och nikotin

Tobak och nikotin finns i cigaretter, e-cigaretter, snus och upphettade tobaksprodukter. Du bör undvika alla produkter med tobak eller nikotin i samband med strålbehandlingen för din prostatacancer. Tobak och nikotin i samband med strålbehandlingen är negativt och kan leda till sämre behandlingsresultat och ökad risk för biverkningar.

I tobaksrök finns kolmonoxid som tar syrets plats i cellerna. Detta innebär att rökare har sämre syresättning. Rökning sänker tumörernas syrehalt, vilket kan göra cancercellerna mindre känsliga för strålbehandling och därmed ge sämre behandlingsresultat. Kolmonoxid finns kvar i kroppen 24 timmar efter att du har rökt. Därför hjälper det inte att bara röka färre cigaretter utan du rekommenderas att sluta helt.

Rökare upplever också ofta kraftigare biverkningar från strålbehandling, exempelvis diarré, ofrivillig tarmtömning och sämre sårläkning.

Även du som redan har cancer får stora hälsovinster av att sluta röka, bland annat att din kondition förbättras.

Risken minskar att få återfall i cancern, utveckla ny cancer och få sjukdomar som KOL och hjärt-kärlsjukdom.

Råd till dig som använder tobak och nikotin

Avstå från tobak och nikotin så långt före strålbehandlingen som möjligt, minst 4 och gärna 8 veckor. Prata med vårdpersonalen för att få råd om hur du ska göra. Du kan också få hjälp och stöd av vårdcentralen. 

Alkohol

Vid strålbehandling av prostatacancer rekommenderas du att undvika alkohol, både under behandlingen och en viss tid efter. Alkohol kan försämra effekten av strålbehandlingen och öka risken för biverkningar.

Alkohol kan påverka hur kroppen reagerar på strålbehandlingen och potentiellt göra behandlingen mindre effektiv.

Alkohol kan även öka risken för biverkningar som hudreaktioner, inflammation i slemhinnor och sämre läkning. Alkohol kan också förvärra inflammation i prostatan och öka urinvägsproblem.

Narkotika och andra droger

Berätta för din läkare om du använder narkotika eller andra droger innan du ska opereras. Det är säkrast för dig och du kan få hjälp att sluta. Läkaren har tystnadsplikt.

Fysisk aktivitet

Biverkningar av cancerbehandling inklusive trötthet, sömnlöshet och stress kan minskas med hjälp av fysisk aktivitet. Även värmevallningar och svettningar till följd av hormonell behandling kan minska. Fysisk aktivitet sänker också stresshormonerna i kroppen och ökar endorfinnivån vilket kan leda till ökat välbefinnande.

Hur mycket och hur intensiv fysisk aktivitet du klarar är individuellt, men all rörelse är bättre än ingen rörelse. Den allmänna rekommendationen är att röra på sig så att pulsen ökar och man blir varm och lätt andfådd 150–300 minuter i veckan, eller på en mer ansträngande nivå 75–150 minuter i veckan. Aktiviteten bör spridas över veckan. All rörelse räknas och det behöver inte vara organiserad träning. Om du kan får du gärna röra dig mer än rekommendationen. En kombination av styrketräning och konditionsträning är bäst.

Kontakta en fysioterapeut om du behöver råd om fysisk aktivitet och träning inför strålbehandling.

Matvanor

Vid strålbehandling för prostatacancer är det viktigt att äta hälsosamt för att stödja kroppen under behandlingen och minska biverkningar. Det betyder att du bör äta en varierad kost rik på näringsämnen, och undvika livsmedel som kan förvärra biverkningar.

Generella råd för kost under strålbehandling:

• Ät regelbundet: Små, frekventa måltider och mellanmål kan vara lättare för magen och hjälper till att hålla blodsockret stabilt.
• Ät proteinrik kost: Protein är viktigt för att reparera vävnad och bibehålla muskelmassa. 
• Ät hälsosamma fetter: Fet fisk, nötter och frön kan bidra till att minska inflammation. 
• Ät mycket grönsaker, frukt och bär: Dessa ger dig viktiga vitaminer, mineraler och antioxidanter. 
• Undvik livsmedel som kan vara irriterande för blåsan: Koffein, alkohol, läsk och starka kryddor kan förvärra urinbesvär. 
• Ät lättsmält mat: Mild kost kan vara lättare att tolerera när du har biverkningar. 
• Drick tillräckligt: Vatten är viktigt för att undvika uttorkning och förstoppning. 
• Var uppmärksam på dina behov: Om du upplever biverkningar som illamående, diarré eller förstoppning, kan du behöva justera kosten i samråd med en dietist. 

Undvik eller begränsa dessa livsmedel:

• Rött kött och charkprodukter: Kan bidra till inflammation.
• För mycket socker och sötsaker: Kan försämra kroppens eget immunförsvar.
• Fiberrika livsmedel: Kan vara gasbildande och förvärra magbesvär.
• Alkohol och koffein: Irriterar blåsan och kan förvärra urinbesvär.

Det är vanligt att få en hög dos strålning vid enstaka tillfällen.

Hur länge effekten varar är olika och kan variera från månader till flera år.

Förberedelser

Ofta gör man först en röntgenundersökning för att strålbehandlingen ska kunna göras så exakt och säkert som möjligt.

Vid undersökningen gör vårdpersonalen ibland markeringar på din hud. Markeringarna används för att du ska kunna ligga på samma sätt på britsen under varje behandlingstillfälle. Då kan strålarna riktas mot samma ställe varje gång.

Efter undersökningen planeras strålbehandlingen. Det tar oftast några dagar.

Ta smärtstillande inför röntgenundersökningen och strålbehandlingen, om du har svårt att ligga stilla för att du har ont.

Så går det till

Du får ligga på en brits i ett behandlingsrum. Sjuksköterskorna ställer in apparaten så att strålningen riktas rätt. Du får veta hur du ska signalera om något känns konstigt. Sjuksköterskorna kan då avbryta behandlingen. Sedan går de till ett rum bredvid där de övervakar behandlingen via en tv-skärm. Oftast tar de först kontrollbilder och eventuellt justerar de britsen.

Det gör inte ont att få strålbehandling och själva behandlingen tar bara ett par minuter. Totalt blir tiden i behandlingsrummet cirka 10 minuter.

Biverkningar

Vilka biverkningar du får beror på vilket område som strålbehandlas.

Här är exempel på vanliga biverkningar:

• Trötthet.
• Om du strålbehandlas mot smärta, kan den förvärras de första dygnen efter behandlingen för att sedan minska.
• Om du strålas mot bäckenet, kan du behöva tömma urinblåsan och tarmen oftare.

Det finns goda möjligheter att förebygga och lindra biverkningar. Berätta för din behandlingssjuksköterska hur du mår, så att du kan få behandling och råd om vad du kan göra själv för att må bättre.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Strålbehandling.

Film: Ska du genomgå strålbehandling?

Film: Ska du genomgå andningsstyrd strålbehandling?

Du strålbehandlas på ett begränsat område på kroppen, precis där tumören finns. Den strålning som vanligen används är av samma typ som vid röntgenundersökningar, men med mycket högre energiinnehåll.

Strålbehandling ges som antingen inre eller yttre strålbehandling, och ibland båda. Den kan även kombineras med andra behandlingar, till exempel hormonell behandling.

Inre strålbehandling – brachyterapi

Inre strålbehandling, brachyterapi, innebär att en strålkälla placeras inuti kroppen via nålar, i eller nära det område som ska behandlas. Nålarna tas ut omedelbart efter behandlingen. Med denna metod kan man ge en mycket hög och avgränsad dos riktad direkt mot tumören, med så lite påverkan som möjligt på den friska vävnaden intill. Behandlingen ges under 2–5 veckor.

Strålkällan placeras oftast när du är lokalbedövad eller ryggbedövad. Ibland används även narkos, alltså att du är sövd.

Yttre strålbehandling

Yttre strålbehandling innebär att strålningen kommer från en apparat placerad en bit från kroppen. Behandlingen ges varannan eller varje vardag under 2–8 veckor.

Så går det till

Du får ligga på en brits i ett behandlingsrum. Sjuksköterskorna ställer in apparaten så att strålningen riktas mot rätt område på kroppen. Du får veta hur du ska signalera om något känns konstigt. Sjuksköterskorna kan då avbryta behandlingen. Under behandlingen går de till ett rum bredvid där de övervakar behandlingen via en tv-skärm.

Ofta tas röntgenbilder inför varje behandling.

Själva behandlingen tar bara ett par minuter. Med förberedelserna tar det cirka 10–20 minuter.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Strålbehandling.  

Markörer i prostatan

Innan strålbehandlingen börjar för man ofta in guldmarkörer i prostatan. Markörerna är lättare att se på röntgen än prostatan, vilket gör strålbehandlingen mer träffsäker.

Markörerna läggs in i prostatan med hjälp av en ultraljudsstav som förs in i ändtarmen. De sätts in med hjälp av tunna nålar. Det kan kännas obehagligt när staven trycks mot prostatan. Du kan också känna dig kissnödig. 

För att minska risken för infektion kan du behöva ta antibiotika efter ingreppet. Det är då viktigt att du tar de tabletter du har ordinerats. 

Om du får strålbehandling efter en operation av prostatacancer behövs inga markörer.

Förberedande undersökningar 

Du får strålningen på ett begränsat område på kroppen, precis där tumören finns. För att strålbehandlingen ska bli så exakt och säker som möjligt, behöver du göra en datortomografi (DT eller CT) och en magnetkameraundersökning (MR). Undersökningarna tar cirka 30 minuter vardera.  

Vid undersökningarna görs små markeringar på huden. De används för att kunna placera dig på samma sätt varje gång så att strålbehandlingen träffar rätt. 

Planeringen efter undersökningarna tar cirka en vecka.

Om du har svårt att ligga stilla på grund av smärta, bör du ta smärtstillande medicin inför undersökningarna och strålbehandlingen.

Varför ska jag förbereda mig?

Urinblåsan och tarmen ligger nära prostatan och får en liten stråldos under strålbehandlingen. Prostatan är rörlig i förhållande till vävnaden intill, på så sätt att den flyttar sig beroende på hur full urinblåsan och tarmen är.

För att prostatan vid varje behandlingstillfälle ska ligga i samma position är det viktigt att urinblåsan är bekvämt fylld och att tarmen är tömd när du gör din förberedande DT och MR, och inför varje strålbehandlingstillfälle. Då minskar man onödig stråldos till urinblåsan och tarmen och därmed också risken för biverkningar från dessa organ.

Bekvämt fylld blåsa innebär att inte nyligen ha kissat och att inte vara kissnödig.

Hur förbereder jag mig?

För att få de bästa förhållandena för undersökningar och strålbehandling är det bra att du har en god vätskebalans och en välfungerande tarm.

Urinblåsan

• Veckan innan din DT och MR, drick cirka 1,5 liter varje dag fram tills strålbehandlingen är färdig. Då upprätthåller du vätskebalansen i kroppen och det är lättare för dig att få en bekvämt fylld blåsa.
• Du bör ha en bekvämt fylld blåsa inför samtliga undersökningar och strålbehandlingar.

Tarmen

• 1–2 veckor före din DT och MR rekommenderas du att börja ta kostfiber i form av bulkmedel såsom Vi-Siblin, psylliumfröskal (Husk) eller Inolaxol. Detta för att få en jämnare konsistens på avföringen och därmed minska besvär från tarmen. Bulkmedel kan även användas om du har besvär med diarré eller förstoppning, eftersom de jämnar ut konsistensen på avföringen. Om avföringen är hård så mjukas den upp, och om den är lös så blir den fastare.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Strålbehandling.

Tidiga biverkningar uppstår ofta mot slutet av behandlingen och brukar vara upp till några månader innan de klingar av. Sena biverkningar kan uppstå efter flera månader, eller till och med efter år utan symtom. Sena biverkningar kan också vara biverkningar som kommer tidigt men som inte går över.

Besvär från urinvägarna och tarmen

Under strålbehandlingen uppstår en inflammation i urinrörets och urinblåsans slemhinnor som kan ge följande besvär:

• behov av att tömma urinblåsan ofta, urinträngningar
• urinläckage
• smärta vid urinering
• sveda vid urinering

Även tarmens slemhinna påverkas av strålbehandlingen, vilket kan ge följande besvär:

• gaser
• diarré
• blod i avföringen
• behov av att tömma tarmen ofta, avföringsträngningar
• smärta och obehag vid tarmtömning
• slem från tarmen
• förstoppning

Vad kan jag göra själv?

• För att minska behovet att kissa på natten, drick mindre på kvällen. För att minska urinträngningar och läckage, träna bäckenbotten. Försök också att inte kissa vid första signalen, utan träna blåsan genom att hålla dig en stund.
• Gaser lindras ofta om du äter och dricker mindre av gasbildande livsmedel. Uteslut eller ät mindre av gasbildande grönsaker som ärtor, bönor, linser och kål. Undvik starka kryddor. Även kolsyrade drycker, tuggummi, godis och halstabletter sötat med sockeralkoholer (sorbitol etcetera) kan ge gaser.
• För att minska förstoppning, prova till exempel katrinplommon, aprikoser, päron eller messmör.
• För att få en jämnare konsistens på avföringen och därmed minska besvär från tarmen, prova med bulkmedel som psylliumfröskal (Husk), Vi-Siblin eller Inolaxol.

Det finns hjälp att få

Det finns också olika läkemedel som kan hjälpa dig. Vissa är receptfria och vissa behöver du få utskrivna på recept. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare så att du kan få behandling och råd om egenvård.

Trötthet – fatigue

En del upplever trötthet under och efter strålbehandlingen. Om du samtidigt har hormonell behandling kan även detta ge trötthet. Tröttheten är naturlig, och det kan ta tid innan energin kommer tillbaka.

Fysisk aktivitet kan minska trötthet. Det sänker också stresshormonerna i kroppen och ökar endorfinnivån, vilket kan leda till ökat välbefinnande.

Strålbehandlingens påverkan på den sexuella funktionen

Strålbehandling av prostatan leder sällan till minskad erektionsförmåga under behandlingen. Men efter några år behöver cirka hälften använda läkemedel för att få god erektion. Hur mycket förmågan minskar beror på din ålder och hur bra erektionen var före strålbehandlingen.

Förmågan till orgasm finns kvar och oftast är känslan oförändrad. Vissa kan känna smärta vid orgasm, men det brukar gå över med tiden. Det kommer ofta mindre sädesvätska vid orgasm eller så försvinner den helt.

Vissa får läckage från tarmen. Detta kan göra det svårare att stimuleras analt.

Det finns hjälp att få

Det finns flera olika läkemedel och hjälpmedel som kan förbättra erektionen: tabletter, läkemedel som sprutas in i penis svällkroppar eller förs in i urinröret, vakuumpump och penisring. Det tar oftast lång tid innan du hittar en metod som fungerar. För ett bra resultat på längre sikt behöver du tålamod, motivation och engagemang.

Fertilitet efter strålbehandling

Mängden sädesvätska minskar och kan ibland försvinna helt. Strålbehandling kan därför göra dig infertil. Strålbehandlingen kan också leda till mindre testosteron, vilket påverkar fortplantningsförmågan.

Det finns hjälp att få

Du kan erbjudas att frysa ner spermier innan behandlingen börjar. Spermierna kan senare användas till konstgjord befruktning. Du får själv betala detta om du är över en viss ålder. Åldersgränsen är olika i olika regioner.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Fertiliteten efter cancerbehandlingen.

Förberedelser

Markörer i prostatan

Innan strålbehandlingen börjar för man ofta in guldmarkörer i prostatan. Markörerna är lättare att se på röntgen än prostatan, vilket gör strålbehandlingen mer träffsäker.

Om du tar blodförtunnande medicin kan dosen behöva ändras innan markörerna förs in. Din vårdgivare berättar i så fall hur du ska göra.

Markörerna läggs in i prostatan med hjälp av en ultraljudsstav som förs in i ändtarmen. Det kan kännas obehagligt när staven trycks mot prostatan. Du kan också känna dig kissnödig.

För att minska risken för infektion kan du behöva ta antibiotika efter ingreppet. Det är då viktigt att du tar de tabletter du har ordinerats.

Förberedande undersökningar

Du får strålningen på ett begränsat område på kroppen, precis där tumören finns. För att strålbehandlingen ska bli så exakt och säker som möjligt, behöver du göra en datortomografi och en magnetkameraundersökning. Undersökningarna tar cirka 30 minuter vardera.

Vid undersökningarna görs små markeringar på huden. De används för att kunna placera dig på samma sätt varje gång så att strålbehandlingen träffar rätt.

Planeringen efter undersökningarna tar cirka en vecka.

Om du har svårt att ligga stilla på grund av smärta, bör du ta smärtstillande medicin inför undersökningarna och strålbehandlingen.

Så går det till

Strålbehandlingen ges enligt olika scheman, beroende på just din tumörtyp. Det kan vara varannan dag i 2,5 vecka eller varje dag i upp till 8 veckor.

Du får ligga på en brits i ett behandlingsrum. Sjuksköterskorna ställer in behandlingsapparaten så att strålningen riktas mot rätt område på kroppen. Du får veta hur du ska signalera om något känns konstigt. Sjuksköterskorna kan då avbryta behandlingen. Sedan går de till ett rum bredvid där de övervakar behandlingen via en tv-skärm.

Oftast tas röntgenbilder inför varje behandling.

Själva behandlingen tar bara ett par minuter. Med förberedelserna tar det cirka 10–20 minuter.

Tidiga och sena biverkningar

Tidiga biverkningar uppstår ofta mot slutet av behandlingsperioden. Oftast börjar du känna av biverkningarna 1–2 veckor efter att behandlingen har börjat. De brukar vara besvärligast de första veckorna efter att behandlingen är slut och sedan klinga av allt eftersom.

Sena biverkningar kan uppstå efter flera månader, eller till och med efter flera år utan symtom. Sena biverkningar kan också vara biverkningar som kom tidigt i samband med strålbehandlingen men som inte går över.

Vanliga biverkningar är dessa:

• Trötthet.
• Besvär med urinvägarna, exempelvis sveda och lite blod i urinen. Det kan hjälpa att dricka mycket, upp till 1,5 liter per dygn
• Att du behöver tömma urinblåsan och tarmen oftare.
• Blod eller slem i avföringen.

Det går att förebygga och lindra biverkningarna. Berätta för din kontaktsjuksköterska hur du mår, så att du kan få behandling och råd om egenvård.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Strålbehandling.
> Se film om Yttre strålning av prostatacancer.

Strålbehandling är en vanlig form av behandling vid cancer. Strålbehandlingen skadar cancercellerna så att de har svårt att reparera sig. Även de friska cellerna skadas, men de har lättare att reparera sig.

Den hormonella behandlingen gör tumören känsligare för strålbehandlingen. Den minskar också produktionen av testosteron, vilket oftast gör att tumören blir inaktiv och krymper. Den hormonella behandlingen kan ges som både spruta och tabletter.

Vilken hormonell behandling du får beror på hur allvarlig din cancer är.

Förberedelser

Markörer i prostatan

Innan strålbehandlingen börjar för man ofta in guldmarkörer i prostatan. Markörerna är lättare att se på röntgen än prostatan, vilket gör strålbehandlingen mer träffsäker.

Om du tar blodförtunnande medicin kan dosen behöva ändras innan markörerna förs in. Din vårdgivare berättar i så fall hur du ska göra.

Markörerna läggs in i prostatan med hjälp av en ultraljudsstav som förs in i ändtarmen. Det kan kännas obehagligt när staven trycks mot prostatan. Du kan också känna dig kissnödig.

För att minska risken för infektion kan du behöva ta antibiotika efter ingreppet. Det är då viktigt att du tar de tabletter du har ordinerats.

Förberedande undersökningar

Du får strålningen på ett begränsat område på kroppen, precis där tumören finns. För att strålbehandlingen ska bli så exakt och säker som möjligt, behöver du göra en datortomografi och en magnetkameraundersökning. Undersökningarna tar cirka 30 minuter vardera.

Vid undersökningarna görs små markeringar på huden. De används för att kunna placera dig på samma sätt varje gång så att strålbehandlingen träffar rätt.

Planeringen efter undersökningarna tar cirka en vecka.

Om du har svårt att ligga stilla på grund av smärta, bör du ta smärtstillande medicin inför undersökningarna och strålbehandlingen.

Så går det till

Strålbehandling

Strålbehandlingen ges varje vardag i 3–8 veckor.

Du får ligga på en brits i ett behandlingsrum. Sjuksköterskorna ställer in apparaten så att strålningen riktas mot rätt område på kroppen. Du får veta hur du ska signalera om något känns konstigt. Sjuksköterskorna kan då avbryta behandlingen. Sedan går de till ett rum bredvid där de övervakar behandlingen via en tv-skärm.

Oftast tas röntgenbilder inför varje behandling.

Själva behandlingen tar bara ett par minuter. Med förberedelserna tar det cirka 10–20 minuter.

Strålbehandling mot brösten

Du får oftast även strålbehandling mot brösten en gång. Det minskar risken för att de växer och ömmar av den hormonella behandlingen.

Biverkningar

Det går att förebygga och lindra biverkningar. Berätta för din kontaktsjuksköterska hur du mår, så att du kan få behandling och råd om egenvård.

Strålbehandling

• Trötthet.
• Besvär med urinvägarna, exempelvis sveda och lite blod i urinen.
• Att du behöver tömma urinblåsan och tarmen oftare.
• Blod eller slem i avföringen.

Oftast börjar du känna av biverkningarna 1–2 veckor efter att strålbehandlingen har börjat. De brukar kännas som mest mot slutet av behandlingsperioden.

Hormonell behandling

• Rodnad och smärta vid stickstället.
• Värmevallningar och svettningar. De kommer oftast på natten eller i vila. Det finns läkemedel och egenvård, till exempel fysisk aktivitet, som kan minska besvären.
• Sexlusten upphör oftast, eftersom den är beroende av testosteron. Oftast får du även svårare att få erektion.
• Muskelmassan och orken kan minska. Det kan motverkas av fysisk aktivitet.
• Nedstämdhet, trötthet, minskad initiativförmåga och sämre minne. Dessa besvär kan motverkas av fysisk aktivitet. Du behöva behandling om besvären blir allvarliga.
• Efter några år ökar behandlingen risken för benskörhet och därmed benbrott. Bentätheten bör därför mätas senast efter 3 år. Om du får benskörhet bör du få skelettstärkande medicin. Fysisk aktivitet är viktigt för att förebygga benskörhet.
• Hormonell behandling med spruta kan göra att du går upp i vikt. Brösten blir ofta lite större, eftersom det bildas mer fett i dem. Denna form av bröstförstoring kan inte förebyggas med strålbehandling, så som bröstförstoring av hormonell behandling med tabletter. Fysisk aktivitet och hälsosam kost är viktigt för att förebygga att du går upp i vikt.

Om du tar warfarin (Waran) kan effekten av den påverkas av den hormonella behandlingen. Meddela den som skriver ut warfarin att du får denna behandling.

Uppföljning

Du får tid för återbesök cirka 3–4 månader efter att strålbehandlingen är slut. Inför återbesöket ska du ta blodprover, inklusive PSA. Utifrån din upplevda effekt av behandlingen och svaren på blodproverna bestäms din fortsatta uppföljning.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Strålbehandling.
> Se film om Yttre strålbehandling mot prostatacancer.
> Se film om Hormonbehandling för prostatacancer.

Strålbehandling är en vanlig form av behandling vid cancer. Strålbehandlingen skadar cancercellerna så att de har svårt att reparera sig. Även de friska cellerna skadas, men de har lättare att reparera sig.

Förberedelser

Du får strålningen på ett begränsat område på kroppen, precis där prostatan har suttit. För att strålbehandlingen ska bli så exakt och säker som möjligt, behöver du göra en datortomografi och ibland en magnetkameraundersökning. Undersökningarna tar cirka 30 minuter vardera.

Vid undersökningarna görs små markeringar på huden. De används för att kunna placera dig på samma sätt varje gång så att strålbehandlingen träffar rätt.

Planeringen efter undersökningarna tar cirka en vecka.

Om du har svårt att ligga stilla på grund av smärta, bör du ta smärtstillande medicin inför undersökningarna och strålbehandlingen.

Ibland får du även hormonell behandling. Du får veta vad som gäller för dig.

Så går det till

Strålbehandlingen ges oftast varje vardag i cirka 7 veckor.

Du får ligga på en brits i ett behandlingsrum. Sjuksköterskorna ställer in apparaten så att strålningen riktas mot rätt område på kroppen. Du får veta hur du ska signalera om något känns konstigt. Sjuksköterskorna kan då avbryta behandlingen. Sedan går de till ett rum bredvid där de övervakar behandlingen via en tv-skärm.

Oftast tas röntgenbilder inför varje behandling.

Själva behandlingen tar bara ett par minuter. Med förberedelserna tar det cirka 10–20 minuter.

Biverkningar

Oftast börjar du känna av biverkningarna 1–2 veckor efter att strålbehandlingen har börjat. De brukar kännas som mest mot slutet av behandlingsperioden.

Vanliga biverkningar är dessa:

• Trötthet.
• Besvär med urinvägarna, exempelvis sveda och lite blod i urinen. Det kan hjälpa att dricka mycket, upp till 1,5 liter per dygn.
• Att du behöver tömma urinblåsan och tarmen oftare.
• Blod eller slem i avföringen.

Det går att förebygga och lindra biverkningarna. Berätta för din kontaktsjuksköterska hur du mår, så att du kan få behandling och råd om egenvård.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Strålbehandling.

Brachyterapi innebär att en strålkälla placeras inuti eller nära det område som ska behandlas. Då kan man ge en avgränsad dos strålning riktad direkt mot tumören, med så lite påverkan som möjligt på den friska vävnaden intill.

Högdosrat innebär att strålningen ges med hög dos under en kort tid, cirka 20 minuter. Högdosrat förkortas HDR.

Så går det till

Yttre strålbehandling ges varje vardag i 2,5–5 veckor. Den kombineras med en eller två inre behandlingar med radioaktivt iridium.

Strålkällan sätts oftast in när du är lokalbedövad eller ryggbedövad. Ibland kan det även göras när du är sövd.

Iridium förs kortvarigt in i prostatan med nålar via huden bakom pungen. Nålarna placeras med hjälp av ultraljud inför varje behandlingstillfälle.

När behandlingen är klar tas nålarna ut och ingen radioaktivitet finns kvar.

Om du får två inre behandlingar, brukar det vara 2 veckor mellan dem.

Biverkningar

Oftast börjar du känna av biverkningarna 1–2 veckor efter att behandlingen har börjat. De brukar kännas som mest mot slutet av behandlingsperioden.

Vanliga biverkningar är dessa:

• försvagad urinstråle
• att du behöver tömma urinblåsan och tarmen oftare
• ökad smärta och svullnad vid det behandlade området.

Det går att förebygga och lindra biverkningar. Berätta för din kontaktsjuksköterska hur du mår, så att du kan få behandling och råd om egenvård.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Strålbehandling.
> Se film om Inre och yttre strålbehandling mot prostatacancer.

Det radioaktiva ämnet är alfaradin eller radium RA-223-diklorid. Ämnet söker sig till benvävnaden omkring de metastaser som finns i skelettet och sänder ut alfastrålar. Alfastrålarna är mycket korta och behandlingen begränsas därför till cancercellerna utan att skada vävnaden intill. Strålningen är inte skadlig för människor i din omgivning.

Hur ska jag förbereda mig?

Inför varje behandlingstillfälle ska du lämna blodprover, väga dig och ha en avstämning med din kontaktsjuksköterska.

Så går det till

Behandlingen ges på en särskild mottagning där man hanterar radioaktiva läkemedel, så kallad nuklearmedicin.

Du får Xofigo som en spruta i ett blodkärl var 4:e vecka vid totalt 6 tillfällen. En behandlingsomgång tar alltså ungefär 6 månader. Själva behandlingen tar bara någon minut.

Biverkningar

Vanliga biverkningar är diarré, illamående, kräkningar och låga värden av röda blodkroppar. Låga värden av vita blodkroppar är ovanligt men förekommer.

Uppföljning

Under behandlingen har du återkommande kontakt med läkare och sjuksköterska.

När du behandlas för cancer ställs du och dina närmaste inför många frågor och val. Kanske funderar ni över vad ni själva kan göra som komplement till de behandlingar som planeras. Vissa prövar komplementära metoder för att hantera situationen och må så bra som möjligt.

Komplementär, alternativ och integrativ medicin är ett aktivt forskningsfält och det kommer hela tiden ny kunskap. En del av dessa metoder används inom hälso- och sjukvården, medan de flesta används utanför.

Möjligheter och risker

Att lägga till preparat eller behandlingar kan innebära både möjligheter och risker. Oftast får du betala en extra kostnad själv och den som erbjuder ett preparat eller behandling kan tjäna pengar på det.

Det är naturligt att du och dina närstående vill försöka klara av situationen med alla medel. Det är svårt att ge generella råd – oftast behöver de anpassas till vad som kan fungera i din situation.

Diskutera med vårdpersonalen

Börja gärna med att skaffa dig mer kunskap. Nedan finns förslag på webbsidor där du både kan hitta svar på många frågor och skriva ut vetenskapliga sammanfattningar att ta med till mötet med vården.

Prata sedan med din läkare eller annan legitimerad vårdpersonal om du har frågor eller vill pröva en komplementär metod.

Kropp-själ-metoder

Exempel på kropp-själ-metoder är meditation, mindfulness, akupunktur, avslappning och yoga. Dessa kan enligt aktuell forskning ge bättre livskvalitet och ha bra effekt vid stress, smärta, ångest, oro, depressiva symtom, cancerrelaterad trötthet, illamående och sömnbesvär. I källorna nedan kan du få reda på vilka metoder som i studier har visat sig effektiva för olika symtom.

Bara legitimerad vårdpersonal får behandla cancern

Det är bra att välja terapeut med omsorg, eftersom hälso- och sjukvårdslagen inte gäller när du söker vård hos någon som saknar yrkeslegitimation. Till exempel bör terapeuten berätta om mål, innehåll och förväntad behandlingstid. Kontrollera också gärna om terapeuten tillhör något yrkesförbund som har formulerat etiska riktlinjer och kvalitetskrav för sina medlemmar.

Inga andra än legitimerad personal får behandla själva cancersjukdomen, enligt patientsäkerhetslagen. Om någon lovar att kunna bota cancer bör du därför vara försiktig.

Naturpreparat

Naturpreparat är ett samlingsnamn för växtbaserade läkemedel, naturläkemedel, kosttillskott, vitaminer och mineraler. De innehåller ofta ämnen som både kan ha farmakologiska effekter och orsaka biverkningar. De kan innehålla ämnen i högkoncentrerad form och ska inte förväxlas med samma ämnen i maten.

Kontrollen av naturpreparat beror på hur de regleras. Växtbaserade läkemedel och naturläkemedel kontrolleras enligt lag avseende kvalitet och säkerhet, som övriga läkemedel. De behöver vara godkända av Läkemedelsverket innan de får säljas. Växtbaserade läkemedel kan till exempel vara johannesört och echinacea. Naturläkemedel kan vara till exempel mjölksyrabakterier och samarin.

För kosttillskott finns ingen motsvarande obligatorisk kontroll utan de får säljas fritt. Kosttillskott kan till exempel vara multivitamintabletter, omega-3, proteinpulver och antioxidanter.

Berätta för vårdpersonalen om du tar naturpreparat

Det är mycket viktigt att du talar om för vårdpersonalen om du använder naturpreparat av något slag, eftersom vissa naturpreparat kan förstärka eller försvaga effekterna av en cancerbehandling.

Läs mer

På följande webbsidor hittar du forskningsbaserad information om effekt och säkerhet för specifika metoder, preparat och symtom:

> Läs mer på cancercentrum.se. Sök på Komplementär och alternativ medicin.
> Läs mer på mpa.se. Sök på Växtbaserade läkemedel och naturläkemedel. 

Utländska webbsidor med information på engelska:

> Läs mer på cam-cancer.org. 
> Läs mer på mskcc.org. Sök på Search About herbs, Botanicals & other products eller About Mind-Body Therapies.
> Läs mer på cancer.gov. Sök på PDQ Integrative Therapies Summaries.

Perifert inlagd central venkateter kallas oftast PICC-line.

En PICC-line kan användas under lång tid, upp till flera månader.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får en kallelse med information om hur du ska förbereda dig.

Oftast kan du ta läkemedel och äta som vanligt.

Så går det till

PICC-line läggs oftast in av en sjuksköterska, ibland av en läkare, som använder ultraljud som stöd.

Du får först ett litet nålstick genom huden i överarmen. Det känns ungefär som att ta blodprov. Nålsticket görs för att placera en ledare som gör det möjligt att föra in slangen. Innan slangen sedan förs in i blodkärlet får du lokalbedövning.

Ingreppet tar mindre än en timme.

Ibland görs en röntgen efteråt för att kontrollera att din PICC-line ligger rätt och kan användas.

PICC-line är en lång tunn slang som sätts in i armen och går till ett blodkärl nära hjärtat. När du har en PICC-line fästs den med ett särskilt förband och täcks med plastfilm.

Hur mår jag efteråt?

Det kan blöda lite från stickstället första dygnet. Du behöver ett nytt förband om det blöder mycket. Kontakta då en vårdcentral, hemsjukvården eller den som har lagt in din PICC-line.

Undvik tunga lyft och tungt arbete med armen ovanför huvudet första dygnet efter inläggningen. Efter det kan du använda armen som vanligt, vara fysiskt aktiv och träna som du brukar.

Att ha en PICC-line

Vårdpersonal byter förband och spolar katetern

En gång i veckan behöver förbandet bytas och venkatetern spolas. Det görs antingen i samband med en behandling, på vårdcentralen eller av hemsjukvården.

Skydda förbandet när du duschar

Du kan duscha som vanligt, men undvik att bada och basta. När du duschar behöver du skydda förbandet så att det inte lossnar från huden. Om förbandet lossnar ökar risken för infektion. Duschskydd finns att köpa på apotek eller på nätet.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Perifert inlagd central venkateter - PICC-line.

Subkutan venport kallas också SVP.

Dosan under huden är cirka 2–3 centimeter i diameter.

En venport kan användas under lång tid, från några månader till flera år.

En venport är en liten dosa som sitter under huden med en slang som leder in i ett blodkärl nära hjärtat.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får en kallelse med information om hur du ska förbereda dig. 

Så går det till

Du får lokalbedövning.

Dosan opereras in under huden på bröstkorgen. Slangen läggs oftast in i något av de större blodkärlen.

Hur mår jag efteråt?

Bedövningen släpper efter cirka 3–4 timmar. Då kan det kännas ömt och göra ont i det opererade området. Du kan ta smärtstillande läkemedel.

Förbandet och eventuella stygn tas bort efter drygt en vecka. Du får hjälp med det av en sjuksköterska där du får behandling, eller på vårdcentralen eller i hemsjukvården.

Att ha en venport

Ha alltid med dig kortet med nummer och datum

Du får ett kort med venportens nummer och operationsdatum som du alltid ska ha med dig.

Dusch och skötsel

Du kan duscha som vanligt, men du ska inte bada eller basta innan såret är läkt eller när du har en nål i venporten.

När venporten inte används behöver du inte sköta om den på något särskilt sätt.

Skydda mot sol och skav

Skydda ärret mot solen det första året.

Om du åker bil kan bilbältet skava där venporten sitter. Du kan lägga en hopvikt handduk eller en liten kudde mellan bröstkorgen och bältet.

Du får en nål i venporten när den används

När du ska få behandling sätter en sjuksköterska en nål in i venporten. Nålen kan sitta i 5–7 dagar täckt av ett förband. Därefter byts nålen eller tas bort.

En venport som inte används syns bara som en utbuktning under nyckelbenet och behöver inte skötas om på något särskilt sätt.

När venporten ska användas sticks en nål genom huden och genom membranet till dosan. Ovansidan av portnålen och slangen syns på utsidan av kroppen.

Sjuksköterskan kontrollerar venporten noga

Varje gång du ska få dropp eller lämna blodprov kontrollerar sjuksköterskan att venporten fungerar som den ska och att inte luft kommer in i slangen. 

Hur länge är venporten kvar?

Du och din läkare bestämmer tillsammans hur länge venporten ska sitta kvar. Den tas bort genom en liknande operation som när den sattes in.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Subkutan venport.

Central venkateter kallas också CVK.

En CVK används ibland för korttidsbehandling i högst två månader och sys då fast vid stickstället för att inte åka ut ur blodkärlet. Om CVK:n ska användas under längre tid opereras den fast under huden och leds ut en bit ifrån blodkärlet. Det kallas en tunnelerad CVK och den kan användas ett år eller längre.

En korttids-CVK sticks ofta in i ett blodkärl på halsen.

En tunnelerad CVK leds en bit under huden från blodkärlet.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får en kallelse med information om hur du ska förbereda dig.

Så går det till

Du får lokalbedövning i huden. Det kan göra att det svider i huden en stund.

Slangen förs in i ett blodkärl, antingen på halsen eller under nyckelbenet. Ibland används andra blodkärl.

Ingreppet gör inte ont, men du kan känna att någon rör det bedövade området.

Ingreppet tar oftast mindre än en timme.

Hur mår jag efteråt?

Efteråt får du stanna en stund på uppvakningsavdelningen. Där kontrolleras din puls, andning och ditt blodtryck regelbundet. Ditt sår kontrolleras också, eftersom det kan börja blöda de första timmarna efter operationen.

Bedövningen släpper efter cirka 3–4 timmar. Då kan det kännas ömt och göra ont i det opererade området. Du kan få smärtlindring om du har ont.

Innan du kommer till vårdavdelningen eller går hem gör man en kontrollröntgen.

Du kan oftast åka hem samma dag. Du kan äta och dricka som vanligt. De första dagarna efter operationen kan du känna ett visst obehag från CVK:n, men det brukar försvinna.

Att ha en CVK

Byt förband en gång i veckan

Förbandet ska bytas en gång i veckan. Om det kommer in fukt under förbandet eller om det börjar lossna, ska det bytas direkt. Du får hjälp av en distriktssköterska eller sjuksköterska från sjukhuset eller hemsjukvården.

Du kan duscha som vanligt med en CVK men du ska inte bada.

Om du har en långtids-CVK behövs inget förband när CVK:n har läkt fast i huden och stygnen har försvunnit.

Titta efter tecken på infektion

Det är bra om du regelbundet tittar på din CVK och huden runt omkring. Titta efter tecken på infektion, till exempel rodnad hud.

Förbandet ska bytas en gång i veckan eller om det börjar lossna.

Sjuksköterskan kontrollerar CVK:n noga

Varje gång du ska få dropp eller lämna blodprov kontrollerar sjuksköterskan att CVK:n fungerar som den ska och att inte luft kommer in i slangen.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Central venkateter.

Hur ska jag förbereda mig?

Du ska tvätta eller duscha underlivet med tvål och vatten. Det går också bra att använda ett bakteriedödande medel.

Så går det till

Katetern sätts ofta in av en sjuksköterska eller undersköterska.

Du får ta av kläderna på underkroppen. Du får oftast ligga ner.

Du får bedövning med en gel som sprutas in i urinröret. Det kan kännas lite kallt, men det gör inte ont. Bedövningen verkar efter 2–3 minuter.

Slangen förs in genom urinröret. Du kan känna ett lätt obehag, men det brukar inte göra ont. Slangen hålls på plats av en liten ballong, en kuff, som blåses upp efter att katetern är på rätt plats i urinblåsan.

Hur mår jag efteråt?

Bedövningen verkar i ungefär en timme.

Innan du åker hem ska vårdpersonalen se till att allt fungerar och att du har det material som behövs. Du får veta hur du sköter katetern, när du ska besöka vården nästa gång och vem du ska kontakta om du får problem med katetern.

En kvarliggande kateter är antingen stängd med en propp eller ventil som du öppnar när du ska tömma blåsan, eller så rinner urinen ut i en påse som du byter eller tömmer vid behov.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Kateter i urinblåsan.
> Läs mer på kateterfakta.nu.

Stängd kateter

Om du har en stängd kateter tömmer du urinblåsan när du är kissnödig, eller minst var 4:e timme. Töm katetern genom att öppna ventilen och tömma ut urinen i toaletten.

Påse som samlar upp urinen

Tömbar påse

Om du använder en påse som går att tömma, tömmer du urinen i toaletten när påsen börjar bli full. Byt påse var 5–7:e dag eller oftare om den blir smutsig eller luktar illa.

Inför natten kan du koppla en påse för engångsbruk till den påse du redan har. Då behöver du inte gå upp på natten för att tömma påsen. På morgonen klipper du upp engångspåsen och tömmer urinen i toaletten. Kasta påsen i soporna.

Engångspåse

Om du använder en påse för engångsbruk, klipper du upp påsen när den är nästan full och tömmer urinen i toaletten. Kasta påsen i soporna. Sätt en ny påse på plats.

Vänta inte för länge med att tömma en engångspåse. Det kan stänka urin när du klipper upp en full påse.

Att tänka på när du har en kateter

Katetern behöver bytas varannan till var tredje månad

Om du ska ha katetern under en längre tid, behöver den bytas av vårdpersonal varannan till var tredje månad.

Drick mycket

• Att dricka ordentligt sänker halten av bakterier i urinen. Drick gärna 1,5–2 liter per dygn. Detta gäller inte om du har hjärtsvikt eller njursvikt som innebär att du får dricka en begränsad mängd per dygn.
• Om urinen i påsen blir något blodig ska du dricka mer.

Ha en god hygien

• Duscha och tvätta regelbundet med en tvål för intimhygien. Dra tillbaka förhuden, tvätta ollonet och torka torrt. För sedan fram förhuden.
• Tvätta även katetern varje dag med tvål och vatten. Den sitter stadigt fäst i urinblåsan, så du behöver inte vara orolig för att den ska åka ut.

Sexliv med kateter

• Om du vill och har lust kan du ha sex när du har en kateter. Katetern kan dock göra det svårt att känna njutning vid samlag och göra det svårare att få erektion.
• Du kan tejpa fast kateterslangen och använda en kondom över.
• Utforska gärna andra sätt att ha sex, utöver samlag. Prata med din kontaktsjuksköterska, behandlingssjuksköterska eller läkare om hur det kan fungera bäst för dig.

Biverkningar och komplikationer

Katetern kan ge irritation i urinröret och urinblåsan, och orsaka sveda och trängningar. Lägg gärna penisen upp mot magen för att räta ut vinkeln på urinröret och minska skav. Åtsittande kalsonger kan också göra att det sitter bättre och skaver mindre.

Det är vanligt att det rinner lite vätska vid sidan om katetern. Det kan även komma lite blod och urin, framför allt om du krystar när du tömmer tarmen. Så länge det rör sig om små mängder behöver du inte vara orolig.

Det kan vara stopp i katetern, om det inte kommer någon urin i påsen eller om det läcker stora mängder urin bredvid katetern. Kontrollera att slangen inte är vikt på något ställe. Kontakta din vårdcentral om det är stopp i katetern. Den kan behöva spolas igenom eller bytas. Om du har din kateter efter operation för prostatacancer får den bara bytas av en urolog.

När katetern har tagits bort

Den första tiden kan det svida i urinröret och du kan behöva gå på toaletten ofta. Det beror på att urinblåsan fortfarande är irriterad. Det är också vanligt att urinstrålen har varierad styrka och du kan ha svårt att hålla tätt. Du kan också ha ont mellan pungen och ändtarmen.

Du bör träna upp musklerna i din bäckenbotten för att minska besvären med läckage. Du får veta hur du ska göra.

Blåsträning

Det är viktigt att blåsan kommer igång efter att du har haft en kateter. Samma dag som katetern har tagits bort ska du kissa när du känner dig kissnödig, inte skjuta upp toalettbesöket. Men efter hand är det bra att träna blåsan genom att försöka skjuta upp toalettbesöket. Det är normalt att det går 3–4 timmar mellan toalettbesöken. Om blåsan vänjs vid att tömmas på små volymer protesterar den kraftigt när volymen ökar. Gå därför inte på toaletten i förebyggande syfte.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Kateter i urinblåsan.
> Läs mer på kateterfakta.nu.

Metoden kallas också RIK som står för ren intermittent kateterisering.

Genom att bara använda katetern när urinblåsan behöver tömmas, kan den behålla sin förmåga att lagra urin mellan tömningarna och behålla sin elasticitet. Tappningen påverkar inte förmågan till erektion eller genomföra penetrerande samlag.

Tappningskatetrar skrivs ut på en typ av recept för hjälpmedel av din vårdgivare. Det är oftast kostnadsfritt eller ingår i högkostnadsskyddet och levereras hem till dig. Tappningskatetrarna är engångsprodukter, det vill säga att du tar en ny vida varje urintappning.

Hur ska jag förbereda mig?

Tvätta händerna med tvål och vatten innan du ska hantera katetern. Tvätta underlivet en gång per dag eller vid synlig smuts.

Så går det till

Tappning brukar behövas 4–5 gånger per dygn om du inte kan kissa alls.

Vårdpersonalen visar dig hur du använder katetern och provar ut en katetersort som fungerar för dig. Du får också råd om vad som är bäst för just dig.

Generella råd:

• Om du har en förfylld kateter är den klar att använda direkt när du öppnar förpackningen eller så behöver du aktivera den genom att trycka hål på en vattenbehållare i förpackningen.
• Vissa katetrar behöver du själv aktivera med vatten från kranen. Katetern är behandlad med en yta som blir hal i kontakt med vatten. En del katetrar kan doppas i glidmedel.
• Håll i penisen, dra tillbaka förhuden och böj upp penisen mot magen. Sätt in katetern försiktigt genom urinröret. Det ska gå lätt att föra in den. Det ska inte göra ont. Om det går trögt ska du inte trycka, utan ta det försiktigt.
• Töm urinblåsan genom katetern i toaletten.
• Släng katetern i soporna. Om du behandlas med cytostatika ska den inte slängas i soporna, utan hanteras som riskavfall.

Tips!

• Du kan använda en förlängningsslang som kopplas till katetern om du har svårt att tömma direkt i toaletten, till exempel om du sitter i rullstol.
• Det finns hjälpmedel för att föra in katetern om du har svårt att hålla i den, till exempel om du har reumatism.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Kateter i urinblåsan och Så fungerar njurar och urinvägar.
> Läs mer på nikola.nu. Välj Hjälpmedel och katetrar.
> Läs mer på kateterfakta.nu. Välj RIK.

Njurarna har två huvuduppgifter: ta bort slaggprodukter ur blodet och reglera balansen av salt och vatten i kroppen. Det som inte går tillbaka till blodet utsöndrar njurarna i form av urin. Urinen leds genom urinledarna ner till urinblåsan. Det går en urinledare från varje njure.

En nefrostomi används när urinavledningen från njurarna inte fungerar som den ska. Det är en tunn mjuk slang som leder ut urinen från njuren genom huden. Urinen samlas upp i en påse. Nefrostomi kallas ibland för pyelostomi.

Nefrostomin tas bort när den inte längre behövs, men i vissa fall är behovet permanent.

Hur ska jag förbereda mig?

Innan du ska få en nefrostomi behöver du fasta i 4 timmar. Det innebär att du inte får äta eller dricka något under den tiden.

Om du tar till exempel blodförtunnande medicin kan dosen behöva ändras tillfälligt. Din vårdgivare berättar i så fall hur du ska göra.

Du kommer även att få lämna blodprover och eventuellt ett urinprov.

Så går det till

Du får lokalbedövning eller ryggbedövning, eller så är du sövd.

Nefrostomin läggs in av en röntgenläkare som med hjälp av röntgen, ultraljud och en nål placerar in den tunna slangen i njuren. Slangen förs oftast in i sidan bak mot ryggen, nedanför revbenen. Slangen kopplas sedan till en tömbar påse där urinen samlas.

Hur mår jag efteråt?

Du bör ligga ner i cirka 2 timmar efter ingreppet för att minska risken för blödning.

Det är vanligt att urinen innehåller blod de första dygnen. Det är därför viktigt att du dricker mycket för att öka urinflödet och minska risken för stopp i nefrostomin.

Så sköter du nefrostomin

Du kan leva som vanligt med en nefrostomi. För att undvika infektion ska du dock inte bada eller basta.

Var noga med att ha slangen och påsen fixerad vid huden för att undvika att slangen dras ut eller byter läge. Kontrollera förbandet vid stickstället varje dag.

När du duschar bör du vara försiktig med förbandet.

Töm påsen när den börjar bli full.

Byt påsen en gång per vecka eller oftare vid behov. Till natten kan du koppla på en extra påse som du sedan tar bort på morgonen.

Byte av förbandet och nefrostomin

Förbandet ska bytas olika ofta beroende på vilken typ det är. Innan du lämnar sjukhuset får du veta hur din nefrostomi ska läggas om. Oftast görs det på vårdcentralen.

Nefrostomin byts på röntgenavdelningen, vanligen var tredje månad.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Så fungerar njurar och urinvägar.

En kvarliggande kateter genom huden, så kallad suprapubisk kateter, går från urinblåsan ut genom huden på magen. Katetern kan användas om du ska ha en kateter en längre tid eller om du har fått skador på bäckenet eller urinröret.

Hur ska jag förbereda mig?

Du behöver inte förbereda någonting själv.

Det är bra om urinblåsan är fylld vid insättningen. Då går slangen lättare in.

Så går det till

Katetern sätts in av en läkare på urologmottagningen, operationsavdelningen eller via ultraljud på röntgenavdelningen. Ofta är en sjuksköterska eller undersköterska med.

Du får ligga ner. Huden på magen tvättas med ett bakteriedödande medel och en steril duk läggs på magen för att hålla rent vid insticket.

Du får ett bedövningsmedel en bit nedanför naveln. Det kan svida lite när bedövningen sprutas in. Bedövningen verkar efter ett par minuter.

Läkaren gör ett litet snitt i huden där slangen förs in. Slangen är oftast 4 millimeter i diameter. Det kan svida när slangen förs genom huden in i urinblåsan, men det brukar snabbt gå över.

Den ände av katetern som förs in i urinblåsan har en uppblåsbar ballong, en kuff. Ballongen fylls med sterilt vatten när den är på plats. När ballongen vidgas hindrar den katetern från att glida ut.

Ibland kan läkaren sy fast katetern med en eller ett par stygn i huden i det bedövade området, så att den sitter fast.

Katetern kopplas ihop med en påse.

Insättningen tar oftast 5–10 minuter.

Hur mår jag efteråt?

Det kan svida och ibland blöda lite i såret på huden. Det brukar sluta blöda av sig självt inom några minuter efter att slangen har förts in. Om du får en längre eller kraftigare blödning, behöver en läkare undersöka dig för att ta reda på vad det beror på. Det görs medan du är kvar på sjukhuset.

Innan du åker hem ser personalen till att allt fungerar, och att du har det material som behövs och vet hur du beställer nytt material.

Påsen ska sitta på ett sätt som passar dig och är bekvämt. Till exempel kan den sitta fast på låret i en benficka.

Du får också veta när du ska komma tillbaka för att byta katetern, och vem som är din kontaktperson om du får problem med den.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Kateter i urinblåsan.
> Läs mer på nikola.nu. Välj Hjälpmedel och katetrar.
> Läs mer på kateterfakta.nu. Välj Suprapubis.

Vad är cancerrehabilitering?

Cancerrehabilitering är sådant du kan göra själv och stöd du kan få för att må så bra som möjligt och minska besvär av biverkningar eller andra problem som sjukdomen kan orsaka.

Rehabilitering kan också göra att behandlingen mot sjukdomen blir effektivare och att du hanterar biverkningarna bättre. Det är viktigt att du själv är engagerad och deltar aktivt för att rehabiliteringen ska ge resultat.

Försök att leva så hälsosamt du kan

Genom att ta hand om din fysiska och psykiska hälsa ökar du möjligheten att behandlingen får bästa möjliga resultat och att du mår bättre under behandlingen och efteråt. Använd därför tiden inför din behandling till att förbereda dig. Det gör skillnad att börja leva hälsosamt så snart som möjligt, även om du har kort tid på dig innan behandlingen ska starta. Ibland behöver behandlingen skjutas upp tills du har bättre förutsättningar att klara den.

Dina behov formar rehabiliteringen

Rehabiliteringen utformas utifrån dina aktuella behov. Det innebär att din rehabilitering kan vara annorlunda än någon annans. Vården ansvarar för att regelbundet bedöma dina behov och samordna det stöd du får. Prata med kontaktsjuksköterskan eller läkaren om du har egna förslag och tankar kring din rehabilitering.

Dina behov kan ändras över tid, beroende på vad som händer med sjukdomen och behandlingen. En del behöver rehabilitering en kort tid i samband med behandlingen. Andra behöver rehabilitering långt efter att behandlingen är slut.

Besvär som kommer efter lång tid kallas ibland sena effekter eller sena biverkningar. En del sena effekter kan förebyggas och de flesta går att lindra. 

Exempel på behov du kan ha

Hantera känslor och tankar

Att bli sjuk och behandlas för cancer kan leda till många känslor och tankar som du och dina närstående kan behöva stöd i att hantera.

Ta hand om kroppsliga symtom

Sjukdomen och behandlingen kan påverka kroppen på olika sätt. Rehabilitering kan förebygga eller lindra många besvär.

Förändra livsstilen

Levnadsvanor och egenvård är viktiga delar som kompletterar vårdens insatser och som du själv ansvarar för. Du kan få stöd av vårdpersonal om du behöver.

Så uppmärksammas dina behov

Kontaktsjuksköterskan eller annan vårdpersonal ger dig råd och stöd i din rehabilitering. Du kan få fylla i ett formulär som kartlägger vad du kan göra själv för att må bättre, och vad du behöver hjälp med. Kontaktsjuksköterskan eller annan vårdpersonal går igenom formuläret tillsammans med dig och planerar nästa steg. Ibland kan det räcka att få råd och stöd av kontaktsjuksköterskan. Det kan till exempel vara att komma igång med träning eller sova bättre.

Om du behöver mer specialiserat stöd, tar du och vården tillsammans fram en skriftlig rehabiliteringsplan. Där står vad vården ska göra, vad du ska göra själv och hur det ska följas upp. Ofta behöver du då hjälp av någon annan än kontaktsjuksköterskan, till exempel en fysioterapeut eller dietist. Rehabiliteringsplanen ska finnas i din journal och du ska få veta hur du hittar den.

Exempel på stöd du kan få

Vården ska erbjuda rehabilitering om du behöver. Rehabiliteringen kan erbjudas på olika sätt.

Viss rehabilitering ansvarar du för själv, till exempel att vara fysiskt aktiv. Ibland kan du behöva stöd av cancervården i din rehabilitering. Ibland kan primärvården ansvara för hela eller delar av rehabiliteringen.

Prata med kontaktsjuksköterskan eller läkaren om vad som kan vara lämpligt för dig och vilka möjligheter som finns för dina behov.

Om du har något specifikt behov kan du bli hänvisad till någon annan yrkesgrupp eller ett specialiserat team. Här är exempel på yrkesgrupper du kan träffa:

• en kurator för samtal eller råd om hur du ska hantera arbete och ekonomi under din sjukdom
• en psykolog för att hantera känslomässiga reaktioner
• en fysioterapeut för att få hjälp med fysisk aktivitet, träning och råd för att förbereda dig inför eller återhämta dig efter en operation eller annan behandling
• en dietist för att få anpassade råd om mat och näring
• en logoped för hjälp vid tal- och sväljsvårigheter
• en arbetsterapeut för att få stöd och råd kring att klara vardagen
• en uroterapeut eller sexolog för att få hjälp med sexuell rehabilitering.

Rehabilitering i grupp

Du kan bli erbjuden rehabilitering i grupp, fysiskt eller digitalt. Det kan innebära föreläsningar, samtal och praktiska övningar. Du kan också få stöd av att dela upplevelser med de andra i gruppen. Grupprehabiliteringen kan handla om olika saker. Här är några exempel:

• biverkningar av behandlingen och hur du kan lindra dem
• känslomässiga reaktioner
• träning
• mat
• vilket stöd du kan få av samhället i övrigt.

Grupperna leds av till exempel sjuksköterskor, kuratorer, fysioterapeuter eller arbetsterapeuter.

Rehabilitering utanför vården

Det finns stöd även utanför vården. Fritidsintressen och sociala aktiviteter både på arbetet och privat är ofta en viktig del av din rehabilitering. Det kan vara lika viktigt att stärka sådant du mår bra av som att förebygga och behandla besvär.

Patientföreningar ordnar både informella träffar, gruppaktiviteter och ibland kurser för att underlätta att leva ett så bra liv som möjligt under och efter behandlingen. Det kan vara till exempel samtalsgrupper, kurser i matlagning, yoga, stresshantering eller trädgårdsterapi.

I en del regioner finns mötesplatser där personer med cancer och deras närstående kan träffa andra personer med liknade erfarenheter. Det kan vara platser där olika aktiviteter och föreläsningar, stöd och information erbjuds parallellt med, stöd och information. Dessa mötesplatser kan vara samarbeten mellan regioner och ideella föreningar, eller drivas helt av en ideell förening.

Det finns också rehabiliteringsvistelser för personer med cancer och ibland för närstående. En vistelse är ofta 1–3 veckor. Då kan du erbjudas ett program med till exempel fysisk träning, utbildning och samtal. En del regioner betalar hela eller delar av vistelsen.

Fråga din kontaktsjuksköterska vilket rehabiliteringsutbud som finns tillgängligt för dig.

Du kan söka bidrag till rehabilitering

Det finns bidrag från olika fonder, stiftelser och patientföreningar som du kan söka för att kunna åka på en rehabiliteringsvistelse. Kuratorn kan berätta mer om var du kan söka bidragen.

Vill du ha en sammanfattning av budskapen i denna text?

> Se en film på Youtube.com. Sök på Viktigt att veta om cancerrehabilitering

Det finns starkt vetenskapligt stöd för vikten av fysisk aktivitet vid cancer. Fysisk aktivitet har positiva effekter på ditt mående, minskar allvarliga biverkningar och kan minska risken för återfall. Din muskelmassa och din fysiska förmåga kan minska på grund av din sjukdom och behandlingen du får. Dessa biverkningar kan motverkas av regelbunden fysisk aktivitet. 

Rekommendationer om fysisk aktivitet

Rekommendationerna för hur mycket du som har cancer bör vara fysiskt aktiv, skiljer sig inte från de allmänna rekommendationerna för befolkningen. Det är dock extra viktigt för dig för att du ska klara din behandling väl och få så god livskvalitet som möjligt. Du får också samma positiva effekter i kroppen av fysisk aktivitet och träning som någon som inte har cancer, till exempel bättre sömn, lättare att hålla vikten och ökad muskelstyrka.

Rekommendationerna är 150 minuter konditionsträning med måttlig intensitet eller 75 minuter intensiv konditionsträning per vecka. Detta bör kombineras med 2 styrketräningspass per vecka. Om du har fyllt 65 år bör du även träna balans.

> Se en film på 1177.se. Sök på Fysisk aktivitet och träning vid cancer.

Stöd att komma igång

Det kan vara svårt att komma igång med fysisk aktivitet, speciellt om du tidigare inte har varit fysiskt aktiv. Kom ihåg att den bästa träningen är den som blir av!

> Läs mer på 1177.se. Sök på Börja träna.
> Se filmer om hur du kan träna hemma på 1177.se. Sök på Träna hemma.

Om du behöver mer stöd kan du prata med din kontaktsjuksköterska om hur möjligheterna ser ut där du får vård. Du kan få råd och stöd kring hur du kommer igång och hittar träning som fungerar för dig. Du kan även få fysisk aktivitet på recept.

> Läs mer på 1177.se. Sök på FaR – fysisk aktivitet på recept.

Det kan vara lättare att komma igång med fysisk aktivitet och träning tillsammans med andra. Den träning som sker i grupp har visat sig ge bäst effekt. Det är också bra om aktiviteten är övervakad av tränare och kombinerar kondition och styrka.

Viktigt att träna bäckenbotten

Kombinera gärna din fysiska aktivitet med att träna bäckenbotten. Efter en operation eller strålbehandling av prostatan är det vanligt med urinläckage. Bäckenbottenträning är viktigt för att stärka musklerna som gör att du kan hålla urinen i urinblåsan. Då minskar du risken för läckage efter behandlingen och påskyndar återhämtningen. Möjligheten att kunna hålla urinen kan ha stor betydelse för ditt självförtroende, sociala liv och psykiska välbefinnande. Träningen kan minska oron för läckage och göra det lättare att återgå till vardagsaktiviteter.

> Se film om Fysisk aktivitet vid cancer.  

Det finns starkt vetenskapligt stöd för vikten av fysisk aktivitet vid cancer. Exempel på positiva effekter:

• mindre trötthet
• bättre funktionsförmåga
• högre livskvalitet
• bättre kondition och muskelstyrka
• lägre risk för återfall och längre livslängd
• starkare skelett
• mindre värmevallningar.

Rekommendationer om fysisk aktivitet

Rekommendationerna för hur mycket du som har cancer bör vara fysiskt aktiv, skiljer sig inte från de allmänna rekommendationerna för befolkningen. Det är dock extra viktigt för dig för att du ska klara din behandling väl och få så god livskvalitet som möjligt. Du får också samma positiva effekter i kroppen av fysisk aktivitet och träning som någon som inte har cancer, till exempel bättre sömn, lättare att hålla vikten och ökad muskelstyrka.

Rekommendationerna är 150 minuter konditionsträning med måttlig intensitet eller 75 minuter intensiv konditionsträning per vecka. Detta bör kombineras med 2 styrketräningspass per vecka. Om du har fyllt 65 år bör du även träna balans.

> Se en film på 1177.se. Sök på Fysisk aktivitet och träning vid cancer.

Stöd att komma igång

Det kan vara svårt att komma igång med fysisk aktivitet, speciellt om du tidigare inte har varit fysiskt aktiv. Behandlingen du får innebär också en ökad risk för nedstämdhet, vilket kan göra det ännu svårare att komma igång och fortsätta vara fysiskt aktiv. Samtidigt är fysisk aktivitet det som har stor chans att göra att du mår bättre. Kom ihåg att den bästa träningen är den som blir av!

> Läs mer på 1177.se. Sök på Börja träna.
> Se filmer om hur du kan träna hemma på 1177.se. Sök på Träna hemma.

Om du behöver mer stöd kan du prata med din kontaktsjuksköterska om hur möjligheterna ser ut där du får vård. Du kan få råd och stöd kring hur du kommer igång och hittar träning som fungerar för dig. Du kan även få fysisk aktivitet på recept.

> Läs mer på 1177.se. Sök på FaR – fysisk aktivitet på recept.

Det kan vara lättare att komma igång med fysisk aktivitet och träning tillsammans med andra. Den träning som sker i grupp har visat sig ge bäst effekt. Det är också bra om den är övervakad av tränare och kombinerar kondition och styrka.

Viktigt att träna bäckenbotten

Kombinera gärna din fysiska aktivitet med att träna bäckenbotten. Efter en operation eller strålbehandling av prostatan är det vanligt med urinläckage. Bäckenbottenträning är viktig för att stärka musklerna som gör att du kan hålla urinen i urinblåsan. Då minskar du risken för läckage efter behandlingen och påskyndar återhämtningen. Möjligheten att kunna hålla urinen kan ha stor betydelse för självförtroende, socialt liv och psykiskt välbefinnande. Träningen kan minska oron för läckage och göra det lättare att återgå till vardagsaktiviteter.

Läs mer i avsnittet Rehabilitering och egenvård - Rehabilitering- Träna musklerna i bäckenbotten inför och efter operation eller strålbehandling av prostatacancer.  

Den här texten handlar om behandling med tabletter. I texten anges namn på läkemedlens substans. En del läkemedel har även ett annat namn, ett produktnamn.

Lust och stimulering behövs för effekt

Läkemedel i form av tabletter kallas PDE5-hämmare. Alla fungerar på samma sätt. De förstärker nervsignalerna när erektionen har börjat. Att bara ta en tablett ger därför i sig ingen erektion. Lust och sexuell stimulering behövs för effekt. Erektionen avtar efter avslutad sexuell stimulering. Effekten förbättras ofta efter att du har provat behandlingen några gånger.

För att tabletterna ska kunna ha effekt behövs en viss bevarad nervfunktion. Om penisen inte blir lite större vid stimulering är chansen mycket liten att tabletterna ska fungera bra. Direkt efter en operation har de flesta för dålig nervfunktion. Om nervtrådarna har kunnat bevaras under en operation, kan funktionen ofta återhämta sig med tiden så att tabletterna kan fungera. Återhämtningen kan pågå under flera år.

Tablettbehandling kan tas vid behov eller som en daglig behandling. Återhämtningen av den spontana erektionsförmågan påverkas inte av vilken version du använder.

Effekten kan variera mellan olika personer

Det finns fyra läkemedel i form av tabletter: sildenafil, vardenafil, avanafil och tadalafil. De ger samma chans till effekt och har samma risk för biverkningar, men de kan fungera olika bra för olika personer. Du kan få recept på förpackningar om fyra tabletter vardera av olika läkemedel, så att du kan prova dem och sedan välja den som fungerar bäst för dig. Därefter kan du hämta ut större förpackningar. Läkemedlen ingår inte i läkemedelsförmånen och priset varierar mellan olika sorter och apotek.

Om du tar sildenafil, vardenafil eller avanafil vid behov varar effekten i några timmar. Det betyder inte att du får konstant erektion, utan att erektionen kan förstärkas inom den tiden. För tadalafil varar effekten i 1,5 dygn.

Ett alternativ till att ta något av läkemedlen vid behov är att ta en daglig lägre dos av tadalafil som ger möjlighet till stärkt erektionsförmåga när som helst under dygnet. Daglig dosering ger för många män lite bättre effekt än dosering vid behov.

Biverkningar och risker

Vissa får biverkningar av tabletterna. De går över och är ofarliga. De vanligaste biverkningarna är huvudvärk, ansiktsrodnad, illamående, och för tadalafil muskelvärk. Tabletterna får INTE tas tillsammans medicinering med nitroglycerin (se nedan) eller av dig som har den sällsynta ärftliga ögonsjukdomen retinitis pigmentosa. Detta kan innebära allvarliga biverkningar.

Det säljs många falska varianter av dessa läkemedel på internet. Köp aldrig läkemedel på annat sätt än från apotek, eftersom du annars inte kan vara säker på vad de innehåller.

Läkemedel i urinröret

Läkemedlet alprostadil kan föras in i den yttre delen av urinröret med ett tunt plaströr eller droppas in i urinrörsöppningen. Båda varianterna ingår i läkemedelsförmånen.

Effekten av alprostadil i urinröret blir bättre om man masserar penisen när läkemedlet har förts in, eftersom det då kan verka på en större yta. Effekten är mindre förutsägbar än med en spruta.

Det är viktigt att följa användarinstruktionerna för att få bästa möjliga resultat och att prova behandlingen upprepade gånger. Det finns också en bra instruktionsfilm på www.medicininstruktioner.se.

Biverkningar

De vanligaste biverkningarna är sveda och ömhet i penis.

Sprutor i penis

Att ge sig själv en spruta i penisens svällkroppar kan först verka främmande. Många undrar om det gör ont. Men du är inte särskilt känslig i huden på penisens sidor, där sprutan ges. Efter en träningsperiod är många mycket nöjda med behandlingen.

Det har funnits två läkemedel i form av sprutor. Den ena sprutan har dock varit restnoterad på svenska marknaden under en lång period. Den spruta som finns tillgänglig på den svenska marknaden finns i en standarddos.

Du får en noggrann instruktion på mottagningen om hur du ska göra i ordning och ge dig själv sprutan. Du får också en broschyr med dig hem. Det finns också en bra instruktionsfilm på www.medicininstruktioner.se.

Det är bra om du ger dig själv en provspruta på mottagningen (med läkemedel eller vatten), så att du känner dig trygg och säker på tekniken när du ger dig sprutan hemma. Det kan också vara bra för att komma förbi spärren mot att sticka sig i penis.

Du bör se de första sprutorna som ett sätt att träna in tekniken. Förvänta dig därför inte god erektion redan efter den första sprutan.

Biverkningar

Den vanligaste biverkningen är värmekänsla och rodnad i ansiktet direkt efter att du har tagit sprutan. Det går snabbt över. Läkemedlet ger sällan någon ömhet i penis.

Behandlingen kan i enstaka fall orsaka en förlängd erektion. Om erektionen inte minskar inom 1–2 timmar ska du lägga något kallt mellan låren och under pungen, exempelvis isbitar i en påse. Du kan även aktivera stora muskelgrupper för att omfördela blodet i kroppen, till exempel springa i trappor. Om erektionen trots detta inte minskar kraftigt inom 4 timmar ska du söka akutmottagning för behandling, annars kan svällkropparna skadas permanent.

Mer information och boktips

> Läs mer på medicininstruktioner.se. Sök under rubriken Potensproblem.
> Sex, samliv & prostatacancer. En fördjupning av Carina Danemalm Jägervall och Ola Bratt. Boken delas ut vid många urologimottagningar och kan beställas från Prostatacancerförbundet. Den finns också tillgänglig på nätet.
> Du, jag & sex. Om lust och närhet i parrelationer av Ida Flink & Steven James Linton.
> Kärlek på allvar. Att välja och behålla en relation av Daniella Gordon.
> Lust & Olust. Om sex, närhet och anknytning av Malin Drevstam.

Vakuumpump

En vakuumpump består av ett plaströr som du trär över penis. Pumpen är antingen handdriven eller har en motor som suger ut luften ur plaströret. När tillräckligt med blod har fyllt svällkropparna trär du ner en gummiring (penisring) över penisbasen, som gör att erektionen håller i sig.

Eftersom en vakuumpump inte blodfyller de inre delarna av svällkropparna kan erektionen som uppnås med hjälp av en vakuumpump upplevas ”svajig”.

Penisring

Om din erektion inte håller i sig tillräckligt länge, kan du prova att använda en penisring. Den blockerar återflödet av blod från penis och gör därför att erektionen kan behållas längre. Vid erektion träs ringen ner över penis, mot penisroten.

Penisringar finns i olika storlekar. Välj gärna en som är justerbar.

Penisstöd

För en del män med svag erektion kan ett penisstöd (Elator) hjälpa vid samlag och onani. Penisstödet kan användas tillsammans med erektionsstimulerande läkemedel. Stödet kan beställas på internet.

Vibrator

En vibrator kan underlätta orgasm, erektion och anal stimulering.  

Om ingen medicinsk behandling fungerar kan man överväga att operera in konstgjorda svällkroppar. Detta görs på ett fåtal kliniker i Sverige. När man har opererat in sådana fungerar inga andra erektionsbehandlingar.

Vid en sådan operation läggs proteser in där de tidigare svällkropparna har suttit.

Omkring en tredjedel kan få komplikationer eller fel på implantatet som gör att det får tas bort eller bytas ut.

Det brukar ta ett par månader med bäckenbottenträning innan du märker effekt och urinläckaget minskar. Omkring en femtedel av de som har opererats har kvar ett litet läckage vid vissa tillfällen, och en av tio har kvar ett besvärande urinläckage. Ju äldre du är, desto större är risken för urinläckage. Det beror på att åldrandet försämrar funktionen i musklerna.

För att lindra besvären bör du börja träna din bäckenbotten före en operation eller strålbehandling. Fortsätt sedan med träningen efter strålbehandlingen eller när katetern har tagits bort efter operationen. Prata med din kontaktsjuksköterska om du behöver hjälp av en fysioterapeut eller uroterapeut.

Vad är bäckenbotten?

Bäckenbotten är den platta av muskler som sträcker sig från svanskotan till blygdbenet och ligger som ett golv i kroppen. Bäckenbottenmusklerna är viljestyrda och används för att kontrollera när och var du tömmer blåsan och tarmen. När du kniper av strålen på toaletten är det bäckenbotten som du använder.

Du kan få inkontinensskydd förskrivet av din behandlande klinik eller en distriktsköterska på vårdcentralen. Skydden finns i olika storlekar och förskrivs för 3 månader. De ingår i högkostnadsskyddet och levereras hem till dig. Du kan även köpa dem receptfritt på apoteket.

Råd vid urinläckage

• Ta det lugnt när du ska kissa, och försök att tömma blåsan ordentligt. Att sitta ner på toaletten kan göra det lättare.
• När urinen har slutat rinna, luta dig framåt, res dig upp och sätt dig ner igen. Om inte blåsan är helt tömd, kommer det oftast lite mer.
• För att undvika dropp efter att du har kissat, kan du med ett lätt tryck föra två fingrar framför ändtarmsöppningen och framåt för att helt tömma urinröret.
• Knip när du nyser, hostar, reser dig upp eller lyfter tungt.
• Ta god tid på dig när du ska tömma tarmen, och undvik att krysta. Att höja fötterna genom att använda en pall kan göra det lättare.
• Be om hjälp för att hitta inkontinensskydd som fungerar för dig, så att du kan fortsätta att leva ett så aktivt och socialt liv som du önskar.
• Träna på att vara utan inkontinensskydd i en miljö där du känner dig trygg. Våga testa att vara utan skydd när skydden för det mesta är torra.
• Undvik att dricka mycket kaffe och te på kvällen för att minska risken för läckage på natten.

Tänk på att det kan ta tid att återhämta sig från urinläckage. Det är inte ovanligt att du kan kontrollera ditt läckage under förmiddagen, men börja läcka urin framåt eftermiddagen. Detta beror på att musklerna i bäckenet inte orkar hela dagen utan blir trötta. Det kan också vara svårare att hålla emot ett läckage om du är överviktig, eftersom magen då skapar ett högre tryck mot urinblåsan. Fortsätt att vara fysiskt aktiv även om urinläckaget ökar när du rör dig.

Om besvären inte minskar med egenvård och bäckenbottenträning, kan du få stöd av en uroterapeut.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Urininkontinens.
> Läs mer på nikola.nu.  

Du bör följa de rekommendationer som gäller för befolkningen i stort. Under behandlingen kan du behöva anpassa dina matvanor och din fysiska aktivitet efter sjukdomen och eventuella biverkningar. Vad som fungerar bra för dig kan också förändras under behandlingens gång.

Din kontaktsjuksköterska eller läkare berättar om det är något särskilt du bör tänka på, och hjälper dig att få det stöd du behöver.

Matvanor

Att bli sjuk och få behandling kan göra dig osäker på vilken mat du kan äta. Det finns i dag inga belägg för att en viss diet eller vissa livsmedel kan bota cancer eller minska tumörens tillväxt. Men vi vet att hälsosamma matvanor, där du får i dig tillräckligt med energi och näring, ger kroppen bättre förutsättningar att klara av behandlingen och förbättrar sårläkningen.

Viss behandling vid cancer och sjukdomen i sig kan ge biverkningar som påverkar din aptit och förmåga att äta. Samtidigt behöver kroppen mer protein för att kunna reparera celler och behålla muskelmassa. Inför och under behandlingen kan du därför behöva ändra dina matvanor för att få tillräckligt med energi och näring och hålla en stabil vikt.

 Allmänna rekommendationer

• Ät regelbundet och tillräckligt.
• Ät mycket grönsaker, frukt och bär.
• Ät mycket fullkorn.
• Ät fisk, bönor, ärtor och linser ofta, och kött ibland.
• Välj nyckelhålsmärkta mejeriprodukter och matfetter.
• Håll igen på det söta, salta och feta – läsk, sötsaker och snacks.

Rekommendationer om du har svårt att äta eller går ner i vikt

• Välj mat som innehåller mycket energi (kalorier) och protein.
  • Energirika livsmedel är till exempel nötter, fröer och oljor.
  • Proteinrika livsmedel är till exempel fisk, kyckling, ägg, nötter, fröer, baljväxter, ost och andra mejeriprodukter.
• Du kan få hjälp av en dietist om du behöver. Om du inte kan få i dig tillräckligt med näring från vanlig mat kan dietisten skriva ut kosttillägg, till exempel näringsdrycker.

> Läs mer och se en film på 1177.se. Sök på Mat vid cancer.
> Läs mer på livsmedelsverket.se. Sök på Kostråd för vuxna.

Fysisk aktivitet

Fysisk aktivitet ger kroppen bättre förutsättningar att klara av behandlingen. Inför och under en cancerbehandling kan du följa de rekommendationer som gäller för befolkningen i stort, om det fungerar för dig. Du kan behöva anpassa hur du rör dig och tränar, utifrån vissa cancersjukdomar, biverkningar och andra samtidiga sjukdomar. Då kan du få hjälp av en fysioterapeut.

Det finns många fördelar med fysisk aktivitet:

• Blodets förmåga att ta upp syre blir bättre och blodtrycket sänks, vilket är bra för din återhämtning.
• Oro och nedstämdhet minskar.
• Smärta kan minska och sömnen bli bättre.
• Biverkningar som trötthet, fatigue, ledsmärta och illamående kan lindras och din livskvalitet förbättras.
• Risken för benskörhet minskar av styrketräning och fysisk aktivitet där du belastar skelettet med din egen vikt, till exempel att springa, hoppa eller dansa. Benskörhet är en vanlig biverkning av vissa behandlingar.
• Styrketräning förebygger att du tappar muskelmassa inför, under och efter behandlingen.
• Att regelbundet röra på sig förebygger hjärt- och kärlsjukdomar och många andra vanliga hälsoproblem som kan hända oavsett cancern.

Allmänna rekommendationer 

• All rörelse räknas: promenader, trädgårdsarbete och att ta trapporna i stället för hissen. Välj en aktivitet som du gillar och som känns meningsfull.
• Undvik att sitta stilla länge. Rör på dig regelbundet under dagen.
• Rör på dig så att pulsen ökar och du blir varm och lätt andfådd 150–300 minuter i veckan, eller på en mer ansträngande nivå 75–150 minuter i veckan. Sprid gärna ut aktiviteten över veckan. Om du kan får du gärna röra dig mer än rekommendationen.
• Träna de stora muskelgrupperna, till exempel ben, rumpa och axlar, minst två gånger i veckan.
• Om du är över 65 år bör du även träna balansen, till exempel i samband med styrkeövningar.

Att tänka på vid cancer

• Om du är van att träna kan du fortsätta med dina vanliga aktiviteter om det känns bra.
• Om du inte har tränat tidigare, börja försiktigt och öka gradvis. Du kan till exempel börja med 10–15 minuter per dag.
• Om du har skelettmetastaser eller benskörhet, kan du behöva anpassa din träning. Du kan få stöd av en fysioterapeut.
• Om du har en infektion, är mycket infektionskänslig eller har kraftig påverkan på dina blodvärden, undvik högintensiv fysisk aktivitet. Träna aldrig om du har feber.
• Om du har fått cytostatika i blodet bör du inte anstränga dig kraftigt de närmsta 24 timmarna. Lättare aktivitet som promenader går bra.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Fysisk aktivitet och träning eller FaR – fysisk aktivitet på recept.
> Läs mer på fyss.se. Sök på För vuxna, äldre och gravida.
> Se en film på 1177.se. Sök på Fysisk aktivitet och fysioterapi vid cancer.

Hälsosam vikt

Det är vanligt att antingen gå upp eller ner i vikt under en behandling. Det är bra att ha en hälsosam vikt, det vill säga varken väga för mycket eller för lite. Om du håller en stabil, hälsosam vikt vet du att du får i dig lagom med energi.

Rekommendationer

• Följ råden om hälsosamma matvanor och fysisk aktivitet.
• Väg dig regelbundet så att du tidigt kan upptäcka om du går upp eller ner i vikt.
• Undvik snabb viktminskning under eller strax efter behandling, då det kan minska kroppens reserver och försvåra återhämtning.
• Prata med din kontaktsjuksköterska om din vikt ändras.

Solvanor

Strålbehandling och vissa läkemedel gör huden känslig för solen, på både kort och lång sikt.

Rekommendationer

• Skydda huden mot solen under behandling.
• Skydda huden med kläder och hatt, och vistas i skuggan.
• Du kan använda solskyddsmedel som komplement, men inte som enda solskydd. Använd solskyddsmedel med hög solskyddsfaktor, minst SPF30. Välj en sort som skyddar mot både UVA- och UVB-strålning.
• Undvik solen när den är starkast, klockan 11–15 under vår och sommar i Sverige.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Så skyddar du dig mot solen.
> Läs mer på stralsakerhetsmyndigheten.se. Sök på Min soltid.

Alkohol

Genom att inte dricka alkohol ger du kroppen bättre förutsättningar att hantera sjukdomen och behandlingen, och minskar risken för biverkningar. Exempel vid olika slags behandlingar:

• Att inte dricka alkohol före och efter en operation minskar risken för sårinfektion, urinvägsinfektion och lunginflammation.
• Att inte dricka alkohol i samband med strålbehandling minskar risken för kraftiga biverkningar på slemhinnor i munnen och tarmarna.
• Att inte dricka alkohol under cytostatikabehandling minskar risken för infektioner och belastning på levern. Det tar också bort risken att alkoholen påverkar effekten av behandlingen.

Rekommendationer

• Avstå alkohol under cytostatika- och strålbehandling. Om du väljer att dricka alkohol, drick mer sällan och mindre per gång.
• Avstå alkohol minst 4 veckor innan en operation och en tid efter operationen, tills såret är läkt och du har återhämtat dig.

Prata med vårdpersonalen om du vill veta hur alkohol fungerar ihop med de läkemedel du tar eller om du behöver stöd att minska din alkoholkonsumtion.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Så kan du ändra dina alkoholvanor.
> Läs mer på alkoholhjalpen.se.

Tobak och nikotin

Genom att inte använda tobak och snus eller e-cigaretter med nikotin, ger du kroppen bättre förutsättningar att hantera sjukdomen och behandlingen. Rökstopp minskar risken för

• komplikationer efter en operation, till exempel lunginflammation, sårinfektion och blodpropp
• biverkningar av strålbehandling och läkemedelsbehandling, till exempel benskörhet, och förbättrar immunförsvaret
• biverkningar från hud och slemhinnor vid strålbehandling.

Forskning visar att rökning minskar effekten av både strålbehandling och läkemedelsbehandling mot cancer. Det finns också studier som tyder på att det även gäller andra former av nikotin, till exempel snus, e-cigaretter och nikotintuggummin. Det säkraste rådet är därför att undvika tobak och andra produkter med nikotin helt, men viktigast är att du inte röker.

Det är aldrig för sent att sluta. Även om du slutar röka under eller efter behandlingen ökar du dina chanser till en effektiv cancerbehandling.

Rekommendationer

• Sluta helt med tobak och nikotin om du kan.
• Rök inte under minst 4 veckor, helst 8 veckor, före och efter en operation.
• Rök inte under strålbehandling och cytostatikabehandling.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Hjälp att sluta röka eller Hjälp att sluta snusa.
> Läs mer på slutarokalinjen.se.
> Läs mer på UMO.se. Sök på Om rökning. Sidan riktar sig till ungdomar. 

Narkotika och andra droger

Genom att inte ta narkotika eller andra droger ger du kroppen bättre förutsättningar att hantera sjukdomen och behandlingen. Att använda narkotika eller droger kan påverka din hälsa, behandlingens effekt och förvärra biverkningar.

Det finns läkemedel som räknas som narkotika. Dessa ska du bara använda om du får dem utskrivna av en läkare. Annars är det olagligt och kan vara skadligt.

Berätta för din läkare om du använder narkotika eller andra droger innan din behandling startar. Det är säkrast för dig och du kan få hjälp att sluta. Läkaren har tystnadsplikt.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Beroende av droger eller läkemedel.
> Läs mer på droghjalpen.se, umo.se, drugsmart.se och nasverige.org

Film: Matvanor vid cancer

Film: Fysisk aktivitet

Risken för biverkningar och ny cancer minskar

Risken för besvärliga biverkningar minskar om du slutar röka inför, under eller efter din behandling. Du får också ett bättre resultat av behandlingen. Dessutom får du en rad andra hälsofördelar som bättre syresättning, lägre blodtryck, bättre kondition och bättre smak- och luktsinne. Risken att få ny cancer minskar också.

Det finns hjälp att få

Alla kan sluta röka. För vissa är det lätt, för andra är det svårare.

Det finns nikotinersättning om du har svårt att sluta röka. Det finns i olika former, exempelvis plåster, sprej och tuggummi. Apoteket kan ge råd om vilken dos du bör ta och vilken form som passar bäst. 

Vänd dig till din vårdcentral eller Sluta röka-linjen om du behöver hjälp.

Tips när du ska sluta röka

• Bestäm ett datum när du ska sluta röka. Sedan kan du förbereda dig i olika steg.
• Berätta för familj och vänner att du ska sluta. De kan då visa hänsyn genom att till exempel inte röka nära dig.
• Stärk din motivation att sluta röka. Samla ihop material och gör en lista över skäl för att sluta.
• Testa ditt röksug. Skriv ner varje cigarett du röker, vad du gör just då och betygsätt sedan hur viktig just den cigaretten är. Var det en nödvändig cigarett, en utsökt god cigarett eller en slentrianrökt, onödig cigarett? Håll gärna på minst en vecka. Då kan du se om du har rökt extra mycket vissa dagar och fundera över orsaken.
• Skapa rökfria zoner. Sluta röka helt och hållet på de ställen där du tillbringar din mesta tid.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Hjälp att sluta röka.
> Läs mer på slutarokalinjen.se.
> Läs mer på UMO.se. Sök på Om rökning. Sidan riktar sig till ungdomar. 

Medveten närvaro är en metod för att aktivera dina sinnen

Medveten närvaro kallas också mindfulness. Det går ut på att du fokuserar på nuet med hjälp av dina sinnen och din andning. Medveten närvaro är inte en avslappningsteknik utan en metod som syftar till att aktivera dina sinnen. Det går att träna upp förmågan till medveten närvaro.

Du övar dig på att vara medvetet närvarande, utan att värdera. Det som händer när du stannar upp och riktar uppmärksamheten inåt är att du kan bli medveten om sådant du annars missar. Du kan till exempel lägga märke till att du känner dig glad eller har ont i kroppen utan att samtidigt bedöma om det är bra eller dåligt.

Övningar i medveten närvaro kan användas i sjukvården som en del av en psykologisk behandling, men du kan också öva på metoden själv i din vardag för att minska stress. Avbryt övningarna om det inte känns bra.

Mediyoga är en forskningsbaserad yogaform som alla kan utöva

Mediyoga är en standardiserad variant av medicinsk yoga, en mjuk terapeutisk yogaform som har utvärderats vetenskapligt. Mediyoga är ett verktyg för att träna medveten närvaro. Metoden består av dessa delar:

• andningsövningar
• koncentrationstekniker
• djupavslappning
• meditation
• kroppsövningar som anpassas efter din förmåga.

Forskningen visar att mediyoga i samband med cancersjukdom kan förbättra livskvaliteten och hjälpa mot dessa besvär:

• fatigue, alltså cancerrelaterad trötthet
• oro, ångest och nedstämdhet
• sömnbesvär.

Mediyoga kan erbjudas som gruppträning inom vården i vissa regioner och leds då av legitimerad personal på plats eller digitalt. Mediyoga finns även i friskvården på olika träningsanläggningar. Du kan också utöva mediyoga ensam.

Du kan göra mediyoga sittande på en matta eller på en stol om du inte kan sitta på golvet. Lyssna på kroppen och avbryt om något gör ont eller känns obehagligt.

> Läs mer om medveten närvaro och få tips på övningar på 1177.se. Sök på Mindfulness – medveten närvaro.
> Läs mer om mediyoga på simy.se. Under fliken Övningar hittar du några prova-på-övningar.

Introduktion av Mediyogapasset

Hitta in i Mediandetaget 

Suficirklar Uppmjukande övning för bålen i sittande

Ryggflex Uppmjukande övning för ryggen

 Ryggvridning Uppmjukande övning för bröstryggen i sittande

Vad är Livsstilsverktyget?

Livsstilsverktyget är ett digitalt verktyg som kan ge stöd att hantera stress och ensamhet, relationer och konflikter, mat och motion, och att se hälsan i ett större sammanhang.

Att använda Livsstilsverktyget kan förbättra hälsan och ge nya sätt att

• må bättre
• hantera livets upp- och nedgångar
• förebygga eller hantera livsstilssjukdomar.

I en utvärdering vid svenska universitet fick de som använder verktyget bland annat lägre blodtryck, vikt och blodsocker och mådde allmänt bättre.

Hur fungerar det?

Du använder Livsstilsverktyget på egen hand för att få stöd och inspiration till att må bra och påbörja och behålla hälsosamma vanor. 

Livsstilsverktyget innehåller texter, aktiviteter och frågor för att motivera dig att använda den senaste kunskapen och prioritera hälsa i din vardag.

Du väljer själv vilka delar du använder.

Vad innebär det för mig att använda verktyget?

Livsstilsverktyget är tillgängligt via en forskningsstudie. Läs mer om de olika studiegrupperna och anmäl intresse via länken nedan.

> På livsstilsverktyget.se finns information om studien och hur du kan få tillgång till verktyget. 

Behovet av sjukskrivning varierar

En del kan arbeta eller studera som vanligt i samband med sin cancersjukdom. Andra kan arbeta eller studera vissa perioder eller enstaka dagar. En del kan inte göra det alls.  

Dina möjligheter att arbeta beror på flera saker:

• hur sjukdomen och behandlingen påverkar dig 
• hur du kan genomföra dina arbetsuppgifter 
• de krav som finns i ditt arbete.  

Fördelar med att arbeta eller studera

Det finns fördelar med att arbeta eller studera, även om det bara är några timmar om dagen. Det kan hjälpa dig att ha rutiner i vardagen, vara aktiv och hålla kontakten med arbetskamrater eller studiekamrater. En längre tids sjukskrivning kan leda till att du blir isolerad. Du kan också oroa dig för hur det ska gå att komma tillbaka till jobbet eller studierna.

Ersättning från Försäkringskassan

Om du är sjukskriven kan du få ersättning från Försäkringskassan. Det finns olika ersättningar som kan passa just dig beroende på din situation.

Om du planerar att arbeta till viss del när du är sjukskriven tar du först upp den frågan med din arbetsgivare. Om du börjar arbeta ska du meddela Försäkringskassan eftersom det kan påverka din ersättning därifrån. 

> Läs mer på forsakringskassan.se. Sök på Sjukpenning, Förebyggande sjukpenning och Särskilt högriskskydd.

Tips för bättre återhämtning när du är sjukskriven

• Försök att komma upp i tid på morgonen.
• Ät frukost, lunch och middag på vanliga tider.  
• Försök att komma ut en stund varje dag.   
• Ta hand om dig och gör sådant du tycker om och mår bra av. Det kan vara din hobby eller att prata med någon som är viktig för dig.   
• Var fysiskt aktiv i den mån du kan. Det hjälper mot stress, sömnproblem och nedstämdhet.  
• Håll kontakten med nära vänner och arbetskamrater eller studiekamrater. Om det är svårt i kontakten med arbetsplatsen, be vården, facket, skyddsombudet eller närstående om hjälp.
• Jämför dig inte med andra. Ta hänsyn till vad du orkar.  

Plan för att gå tillbaka till arbetet eller studierna

Du som är anställd

Din arbetsgivare är skyldig att ta fram en plan för att du ska börja arbeta igen, när du har varit sjukskriven 60 dagar eller mer eller ska gå upp i arbetstid. Detta gäller även om du har tidsbegränsad anställning eller arbetar deltid. Arbetsgivaren ska bland annat se över hur arbetstid och arbetsuppgifter kan anpassas.

Du som är student

Det är utbildningssamordnaren vid ditt lärosäte som ansvarar för att planera för hur du ska komma tillbaka till studierna.

Vårdens ansvar

Vården är skyldig att vid behov erbjuda koordineringsinsatser för att du ska kunna börja arbeta eller studera. Prata med din kontaktsjuksköterska om du behöver stöd. Du kan då få kontakt med till exempel en arbetsterapeut eller rehabiliteringskoordinator. De kan till exempel hjälpa till med följande:

• tillsammans med dig planera för hur du ska kunna börja arbeta eller studera
• kartlägga ditt rehabiliteringsbehov och samordna insatser inom vården
• vara ett stöd i kontakten med exempelvis Försäkringskassan, arbetsgivaren eller lärosätet och Arbetsförmedlingen.

Du har rätt att ha med en stödperson på möten

Vid avstämningsmöten och rehabmöten har du rätt att ta med dig en stödperson. Det kan vara ditt skyddsombud, en facklig företrädare eller en närstående.

Om du är anställd kan du också ta hjälp av ditt skyddsombud i dialogen med din chef om arbetsanpassning. 

Försäkringskassan har samordningsansvar

Om du är sjukskriven och upplever svårigheter i samordningen mellan olika aktörer eller brister i arbetsanpassning hos din arbetsgivare kan du vända dig till Försäkringskassan. Försäkringskassan har ett samordningsansvar som exempelvis kan innebära att de informerar din arbetsgivare om hens ansvar att utreda behovet av arbetsanpassningar.

Be vården kontakta din handläggare om du har försörjningsstöd

Om du har försörjningsstöd är det bättre att sjukvården har direktkontakt med din handläggare hos kommunen, än att du blir sjukskriven. Det beror på att kommunen ofta erbjuder aktiviteter för dig som har försörjningsstöd som du kan bli utan om du är sjukskriven.

Många känslor kan komma upp vid ett cancerbesked, till exempel oro och känsla av overklighet. Oron kan vara allt från mild och hanterbar till stark och svår att stå ut med. Hur man upplever det kan vara väldigt olika. Det finns inget rätt eller fel, det viktiga är hur du upplever din situation.

Det finns hjälp att få

När du har fått en cancerdiagnos ska en kontaktsjuksköterska höra av sig till dig. Du och dina närstående har enligt lagen rätt till psykosocialt stöd utifrån era behov. Det kan vara att få information och råd, hjälp med att ansöka om färdtjänst, god man eller omvårdnadsbidrag eller söka pengar ur fonder. En annan viktig del är stödjande samtal.

Stödjande samtal kan hjälpa dig och dina närstående att sätta ord på tankar och känslor. Kontaktsjuksköterskan kan ge er information, råd och stöd och förmedla kontakt med en kurator. Kuratorn kan erbjuda samtal för att hjälpa er att hantera en förändrad livssituation. Många kuratorer har utbildning i psykoterapi. Kuratorn kan också ge råd om andra resurser, till exempel patientföreningar och anhörigkonsulenter.

Olika sätt att hantera cancerbeskedet

Vissa känner sig hjälpta av mindfulness och meditation. Andra behöver dela sina upplevelser med någon i en liknande situation. För de flesta cancerdiagnoser finns det patientföreningar. Dit kan du vända dig och få stöd från andra med liknande erfarenheter.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Att få ett cancerbesked, Att hamna i kris, Hjälp med tankar och känslor vid cancer och Mindfulness – medveten närvaro.

Det kan vara svårt att stötta den som är sjuk när den närstående själv känner en stark oro. Det kan också kännas svårt att veta på vilket sätt man bäst stöttar. Närstående kan behöva visa förståelse och omtanke, men också ställa krav och kanske uppmuntra den som är sjuk att söka hjälp. Att stå bredvid och inte veta vad man ska göra kan ge en känsla av maktlöshet.

Prata med dina närstående

Du som är sjuk kan underlätta för dina närstående att ge dig stöd genom att prata med dem om hur du känner. Du kan också låta dem följa med på besök till psykolog, kurator, kontaktsjuksköterska eller läkare, om det känns bra för dig och för dina närstående.

Det kan vara komplicerat

Du som är sjuk kan känna oro för dina närstående och vilja ta hand om och skydda dem, men det är viktigt att du inte lägger det ansvaret på dig. Det kan även hända att relationen till dina närstående och era roller förändras och blir mer komplicerade av det ni går igenom. Personer i din närhet kan också reagera på olika sätt.

Om du tycker att det är svårt att samtala med en närstående om din sjukdom eller behandling kan du eller ni få stöd i detta av exempelvis en kurator.

Det finns hjälp att få

Det finns patient- och närståendeföreningar där närstående kan söka stöd och prata med andra som har liknande erfarenheter. Närstående kan också träffa en kurator själv via sin vårdcentral eller söka anhörigstöd i sin kommun. På vissa ställen erbjuder vården stödgrupper eller enskilda kuratorssamtal till närstående.

Anhörigstöd i kommunen

När en person är långvarigt sjuk står närstående ofta för en stor del av vården och omsorgen. De närstående hjälper säkert gärna den som är sjuk och ser det kanske som självklart. Men de kan även behöva stöd för egen del. De flesta kommuner erbjuder anhörigstöd som närstående kan söka. En biståndshandläggare kan berätta hur närstående söker stöd och om kommunen behöver göra en utredning.

Det varierar vilket stöd som finns att få, till exempel:

• Samtalsstöd. Det kan ske individuellt eller i grupp med andra närstående.
• Avlösning. Den som är sjuk bor under en period i särskilt boende eller äldreboende.
• Växelvård. Den som är sjuk växlar regelbundet mellan att bo hemma och i särskilt boende.
• Hemtjänsten tar över vården en del av dygnet.
• Dagverksamheter av olika slag.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Du som är närstående i vården eller Anhörigstöd – för dig som vårdar eller stödjer en närstående.
> Se en film på 1177.se. Sök på Vara nära någon som är cancersjuk.
> Läs mer på anhorigasriksforbund.se.

Cancerkompisar

Organisation som ger närstående från 13 år möjlighet att få kontakt med andra i samma situation. 

> Webbplats: cancerkompisar.se

Cancerlinjen, Cancerfonden

Cancerlinjen finns för dig som är berörd av cancer, oavsett var du bor och vem du är. De som svarar på dina frågor är legitimerade sjuksköterskor med lång erfarenhet av cancervård. Hos Cancerlinjen får du stöd och vägledning i din situation.

> Webbplats med chatt: cancerfonden.se. Sök på Cancerlinjen.
> Telefon: 010-199 10 10, eller boka telefontid på webbplatsen.
> E-post: cancerlinjen@cancerfonden.se

Cancerrådgivningen

Erbjuder stöd av specialistsjuksköterskor inom onkologi utbildade i samtalsstöd. De kan svara på frågor om bland annat symtom, behandlingar och biverkningar.

> Webbplats med chatt: cancercentrum.se. Sök på Cancerrådgivningen.
> Telefon: 08-123 138 00

Kurator eller psykolog

Prata med din kontaktsjuksköterska eller kontakta din vårdcentral för att få stöd, vägledning och remiss till kurator eller psykolog.

Nära Cancer

Webbplats för dig som är ung och står nära någon som har cancer. Här möter du andra unga i samma situation och kan få svar på dina frågor av sjukvårdspersonal.

> Webbplats: naracancer.se
> E-post: kontakt@naracancer.se

Sjukhuskyrkan

Finns på nästan alla sjukhus och ger stöd på olika sätt. Flera församlingar inom Svenska kyrkan har samtalskontakter. De kan även förmedla kontakt med andra samfund. Du behöver inte vara kristen eller troende för att söka stöd genom sjukhuskyrkan.

Ung Cancer

Ideell organisation för cancerberörda och närstående unga vuxna i åldern 16–35 år. Ung Cancer erbjuder kontakt med andra unga vuxna i samma situation, både digitalt och genom fysiska mötesplatser runt om i landet, rehabiliteringsinsatser och digitala kurser.

> Webbplats: ungcancer.se
> E-post: info@ungcancer.se

> Läs mer på 1177.se. Sök på Råd och stöd vid cancer.

Prostatacancerförbundet

> Webbplats: prostatacancerforbundet.se
> Telefon: 08-655 44 30
> E-post: kansli@prostatacancerforbundet.se
> AI-chattbot: prostatacancer.se

Svenska ödemförbundet

För personer med lymfödem, lipödem och lymfatiska sjukdomar och komplikationer.

> Webbplats: svenskaodemforbundet.se
> E-post: info@svenskaodemforbundet.se

> Läs mer på 1177.se. Sök på Råd och stöd vid cancer.

Verksamheten är ett resultat av ett samarbete mellan cancerberörda och olika samhällsaktörer. Den startade i Borås 2018 och finns idag även i Stockholm, Göteborg, på Gotland och i Jämtland-Härjedalen. Sedan februari 2026 finns Kraftens hus digitalt som erbjuder stöd cancerberörda oavsett var i landet man befinner sig.

Möjlighet att träffa andra och delta i aktiviteter

Kraftens hus är en mötesplats för gemenskap, lärande och stöd för cancerberörda. Cancerberörda är de som har fått en cancerdiagnos eller lever med en cancersjukdom, och de som är närstående eller har förlorat någon i cancer, i alla åldrar.

Kraftens hus erbjuder stöd, kunskap och gemenskap till cancerberörda. Här kan man träffa andra i liknande situation och med liknande erfarenheter och få möjlighet att utbyta tankar och känslor. På Kraftens hus kan man delta i samtalsgrupper, kreativa och fysiska aktiviteter och ta del av föreläsningar. Aktiviteterna är framtagna i samarbete med cancerberörda och utgår från deras behov och önskemål. Kraftens hus digitalt erbjuder aktiviteter som man kan delta i online men även annat digitalt material finns att ta del av.

Ett stöd utanför vården

Kraftens hus kompletterar vårdens cancerrehabilitering i syfte att hitta och stärka friskfaktorer.

Verksamheten drivs som ideella föreningar med en riksförening, Kraftens hus Sverige. Basfinansieringen kommer från regionerna och Regionala cancercentrum. Även näringslivet kan bidra med resurser.

> Läs mer på kraftenshus.se.

Barnens rätt i samhället, BRIS

Barn och ungdomar under 18 år kan vända sig till BRIS för att få stöd av kuratorer via telefon, chatt eller mejl. I Umeå, Stockholm, Linköping, Göteborg och Malmö finns det Brismottagningar. Där kan du som är under 18 år träffa en kurator för att prata om det som är viktigt för dig.

> Webbplats: bris.se
> Telefon: 116 111

Cancerkompisar

Ger närstående från 13 år möjlighet att få kontakt med andra i samma situation. 

> Webbplats: cancerkompisar.se

Jourhavande kompis, Röda korset

Barn, ungdomar och unga vuxna under 25 år kan chatta anonymt med Jourhavande kompis, Röda Korsets Ungdomsförbund.

> Webbplats: jourhavandekompis.se

Nationellt kompetenscentrum anhöriga

Här finns information om stöd till barn och unga vars föräldrar eller andra närstående har fysisk eller psykisk sjukdom eller funktionsnedsättning, skadligt bruk av till exempel alkohol eller droger, eller avlider.

> Webbplats: anhoriga.se. Välj Barn som anhöriga.

Nära Cancer

Webbplats för dig som är ung och står nära någon som har cancer. Här möter du andra unga i samma situation och kan få svar på dina frågor av sjukvårdspersonal.

> Webbplats: naracancer.se
> E-post: kontakt@naracancer.se

Skolsköterska eller skolans kurator eller psykolog

Om du går i skolan kan du prata med skolsköterskan eller be att få kontakt med skolans kurator eller psykolog.

Ung Cancer

Ideell organisation för cancerberörda och närstående unga vuxna i åldern 16–35 år. Genom Ung Cancer kan du få kontakt med andra i samma situation, både digitalt och genom fysiska mötesplatser runt om i landet, ta del av rehabiliteringsinsatser och digitala kurser.

> Webbplats: ungcancer.se
> E-post: info@ungcancer.se

UMO

Webbplats för alla som är 13–25 år. På UMO kan du hitta svar på frågor om sex, hälsa och relationer. Där finns också en sökmotor där du kan hitta din närmaste ungdomsmottagning. Tonåringar kan söka samtalsstöd på ungdomsmottagningen. Samtalen på ungdomsmottagningen kan handla om andra saker än kärlek och sex, till exempel psykisk hälsa, sorg, oro och nedstämdhet.

> Webbplats: umo.se

Barn behöver vara delaktiga

Barn märker att något inte är som det brukar vara, och om de inte får tydlig information kan fantasin ta över. Fantasierna är ofta värre än verkligheten. Barn och unga mår bättre om det som händer omkring dem känns begripligt. Genom att prata öppet om din sjukdom och det som händer blir barnen delaktiga och kan förstå varför det inte är som vanligt. Det visar också att du litar på barnet och barnet känner sig tryggt och får en stärkt självkänsla. Då får de lättare att hantera situationen. 

Var noga med att låta barn och unga ta del av både positiva och negativa besked. Om de känner sig trygga i att få veta när något händer, kan oron för dig som är sjuk minska.

Barn har rätt till information, råd och stöd

Barnkonventionen och flera andra svenska lagar säger att barn har rätt att bli informerade, och få råd och stöd när en närstående person har en allvarlig sjukdom. Vårdpersonalen ska informera om detta och vart barnet och föräldrarna kan vända sig för att få stöd. 

Fråga kontaktsjuksköterskan eller kuratorn om tips på böcker om cancer att läsa tillsammans med barn.

Råd för att prata med barn

• Börja gärna med att fråga vad barnet redan vet om det som har hänt.
• För ett litet barn kan det räcka att du berättar att du är sjuk och ska få behandling.
• Tala om för barnet att sjukdomen heter cancer och vad som nu kommer att hända, både för dig som är sjuk och hur det kommer att påverka barnets vardag.
• Berätta att cancer inte smittar och att det inte är barnets fel att du är sjuk.
• Berätta lite i taget. Se till att barnet har förstått genom att fråga.
• Berätta om något ändras.
• Svara ärligt på barnets frågor när de kommer. Om du inte vet, säg det. Barn frågar om sådant som de klarar av att få veta.
• Undvik omskrivningar. Säg till exempel ”dö” i stället för ”somna in” eller ”gå bort”. Barn kan annars bli rädda när de ska sova eller om någon ska gå iväg.
• Prata om hur vardagen kommer att bli framöver, till exempel vem som ska skjutsa till träningar. Förklara att mycket fortfarande kommer att vara som vanligt.
• Prata om dina känslor och bekräfta barnets känslor. Fråga barnet hur hen känner och hjälp gärna till att sätta ord på känslorna.
• Var uppmärksam på om barnet vill prata om något annat. Ta då en paus och fortsätt senare.

Barn kan reagera olika beroende på ålder

Barnet reagerar kanske inte som du förväntar dig. En del barn kan verka oberörda till en början och behöver tid för att förstå. Särskilt mindre barn kan ha svårt att förstå allvaret. Kanske vågar barnet inte visa sina känslor eller så är hen ledsen en stund för att sedan återgå till lek. Barn går lättare in och ut ur känslorna.

Tonåringar har lärt sig att hålla ihop sig på ett annat sätt än vad yngre barn har. Därför visar de ofta inte för sina föräldrar hur de påverkas av situationen.

Råd för att stötta barn

• Se till att du som vuxen får stöd för att må så bra som möjligt. Skaffa gärna någon att prata med om det som känns svårt. Ta gärna hjälp med till exempel städning och handling.
• Se till att barnet får stöd genom att få träffa en annan stödjande vuxen utöver föräldrarna, eller få träffa andra barn i samma situation. Kontakta de stödorganisationer som finns.
• Behåll rutiner hemma, och med skola och fritid i den mån det går. Gör det möjligt för barnet att leka med kompisar.
• Avlasta barnet från ansvar och låt barnet vara barn. Undvik att föra över din egen oro för behandlingar, ekonomi och vuxenproblem på barnet.
• Försök att fira födelsedagar och andra händelser, även om det är svårt med tid och ork.
• Låt ditt barn följa med till sjukhuset ibland.
• Prata med förskola, skola och fritids om att du är sjuk.

Barn och vuxna kan prata med BRIS

Om barnet eller ungdomen vill prata med någon vuxen utanför familjen kan hen kontakta Barnens rätt i samhället, BRIS. Alla som arbetar på BRIS är utbildade kuratorer med stor erfarenhet av samtal med barn.

Vuxna kan vända sig till BRIS vuxentelefon – om barn. Där kan du få råd och stöd i hur du pratar med barn om en cancerdiagnos. Bris vuxenstöd utgår alltid från barnets perspektiv och rättigheter.

• Läs mer på bris.se. Sök på För vuxna.
• Telefonnumret till BRIS stödtelefon för barn är 116 111.
• Telefonnumret till BRIS vuxentelefon – om barn är 077-150 50 50

> Läs mer på cancerfonden.se. Sök på Prata med barn om cancer.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Att prata med barn när en förälder är allvarligt sjuk. 
> Läs mer på naracancer.se. Sök på Stötta unga närstående.

Sena biverkningar kan komma efter alla typer av behandlingar. Det går inte att säga i förväg om du kommer att få sena biverkningar eller vilka biverkningar du kommer att få. Du kan också uppleva andra biverkningar än någon annan med samma diagnos som har fått samma behandling som du. Biverkningarna kan också förändras över tid.

Detta påverkar vilka biverkningar du kan få

De långvariga eller sena biverkningar du kan få beror på typen av cancer, behandlingen och individuella faktorer.

Vilka biverkningar behandlingen kan ge påverkas av följande:  

• vilken behandling du har fått
• om du har fått en behandling eller flera i kombination
• hur ofta du har fått behandling
• hur länge du har fått behandling
• vilka doser du har fått av behandlingen.

Individuella faktorer är sådant som har med dig själv att göra. Följande kan påverka vilka biverkningar du får:

• ålder
• andra sjukdomar
• övervikt eller undervikt
• levnadsvanor
• gener.

Exempel på långvariga och sena biverkningar

Olika behandlingar ger olika biverkningar. Vid operation och strålbehandling är det i området som har behandlats som biverkningarna uppstår.

Här är exempel på långvariga och sena biverkningar som kan komma efter olika typer av behandling:

• ärrbildning om du har opererats
• hudförändringar med oelastisk hud och synliga blodkärl om du har strålbehandlats
• hjärt- och kärlsjukdom
• hår som inte växer tillbaka
• sämre funktion hos organ som njurar, lungor och lever
• benskörhet
• lymfödem eller svullnad
• smärta
• känselrubbningar i händer och fötter
• för tidigt klimakterium
• sexuella besvär, till exempel nedsatt lust, orgasmsvårigheter, erektionsproblem och torra slemhinnor
• nedsatt fertilitet
• kognitiva besvär, till exempel svårt att minnas eller hålla tråden i ett samtal
• sömnsvårigheter
• trötthet eller fatigue
• psykosociala besvär, till exempel ändrad självbild, nedstämdhet, depression, oro och ångest.

Fråga din läkare vilka sena biverkningar som är vanliga efter din behandling, vad du kan göra själv för att förebygga eller lindra symtomen och vilken hjälp som finns att få.

Berätta för vårdpersonalen att du tidigare har behandlats för cancer varje gång du söker vård utanför cancervården.

Vanligt att känna oro och vara trött

När behandlingen är slut är det många som känner rädsla och oro snarare än lättnad och glädje – trots att behandlingen har varit framgångsrik. Vissa upplever tiden efter behandlingen som en krisperiod. Många lever med en oro för återfall och för att det kan finnas cancerceller kvar. Oron kanske aldrig försvinner helt, men brukar minska med tiden. Dessa känslor kan påverka ditt välbefinnande långt efter att behandlingen är slut.

Även fysiska biverkningar kan påverka dina känslor. En vanlig biverkning är extrem trötthet, så kallad fatigue. Du kan känna att aktiviteter kräver mer energi av dig än tidigare. Kanske har din sexuella lust minskat eller försvunnit, samtidigt som ditt behov av närhet har ökat. Kanske har din kropp förändrats och det tar tid för dig att känna dig bekväm med den igen.

Det finns hjälp att få

Prata med din kontaktsjuksköterska om hur du mår. Du kan få råd och stöd och vid behov hjälp att få kontakt med en kurator.

Råd för att må bra

• Fysisk aktivitet kan göra att du blir piggare och mår bättre. Du kan exempelvis promenera eller göra något mer ansträngande.
• Pröva mindfulness, meditation, yoga, massage eller qigong. Det kan minska stress och obehag.
• Ta en dag i taget.
• Planera vardagen och håll dig till fasta rutiner.
• Försök att hitta saker att göra som känns roliga.
• Träffa personer du tycker om.
• Prata med närstående om hur du känner och vad du behöver.
• Hitta någon att prata med. Du kan till exempel kontakta patientföreningar eller självhjälpsgrupper om du vill prata med någon som har varit i samma situation. Du kan också få samtalsstöd av till exempel en kurator.

> Se en film om livet efter behandlingen på 1177.se. Sök på Film: Efter cancerbehandlingen - och sen då?

De flesta kan följa rekommendationerna som gäller för befolkningen i stort. Din kontaktsjuksköterska, läkare eller vårdcentral kan hjälpa dig att få det stöd du behöver.

Matvanor

Under behandlingen kan du ha behövt ändra dina matvanor för få tillräckligt med energi och näring. Efter behandlingen minskar eller försvinner ofta de symtom och biverkningar som har påverkat ätandet. Det kan därför bli lättare att äta mer hälsosamt.

När du känner att du kan äta som vanligt kan du följa samma råd om fysisk aktivitet som befolkningen i stort. Attäta varierat och hälsosamt gör det lättare att få i dig tillräckligt av de näringsämnen som kroppen behöver för att må bra. Det hjälper dig att hålla en hälsosam vikt och minskar risken för hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes typ 2 och flera cancersjukdomar. Det är inte enskilda livsmedel, utan matvanorna i stort som har störst betydelse för hälsan.

Allmänna råd för hälsosamma matvanor

• Ät regelbundet och tillräckligt.
• Ät mycket grönsaker, frukt och bär.
• Ät mycket fullkorn.
• Ät fisk, bönor, ärtor och linser ofta, och kött ibland.
• Välj nyckelhålsmärkta mejeriprodukter och matfetter.
• Håll igen på det söta, salta och feta – läsk, sötsaker och snacks.

Om du har fortsatta besvär med att äta efter behandlingen, be din läkare eller kontaktsjuksköterska om en remiss till en dietist. Det gäller till exempel om du har besvär från munnen, magen eller tarmarna, eller om du går ner mycket i vikt.

> Läs mer på livsmedelsverket.se. Sök på Kostråd för vuxna.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Så äter du hälsosamt.

Fysisk aktivitet

Efter behandlingen minskar ofta de symtom och biverkningar som kan ha påverkat din ork och möjlighet till fysisk aktivitet. Det kan därför bli lättare att vara fysiskt aktiv.

Att vara fysiskt aktiv efter behandlingen är bra på både kort och lång sikt. Det ger bland annat ökad styrka och kondition, mindre ångest och trötthet, högre självkänsla och bättre sömn. Det minskar också risken för hjärt- och kärlsjukdomar, demens, depression och flera cancersjukdomar. Fysisk aktivitet kan också minska risken för återfall i vissa sorters cancer.

När du känner att du orkar mer kan du följa samma råd om fysisk aktivitet som befolkningen i stort. Vilken form av fysisk aktivitet du väljer spelar inte så stor roll. Det viktiga är att den blir regelbunden, helst några gånger i veckan. Hitta ett sätt att vara fysiskt aktiv som fungerar för dig.

Prata med din kontaktsjuksköterska, läkare eller vårdcentral om du är osäker. Du kan be att få fysisk aktivitet på recept, FaR. Då får du personligt anpassade rekommendationer. Vissa träningsanläggningar och idrottsföreningar ger rabatter eller har särskilda upplägg för personer med FaR.

Allmänna rekommendationer

• All rörelse räknas: promenader, trädgårdsarbete och att ta trapporna i stället för hissen.
• Undvik att sitta stilla länge. Rör på dig regelbundet under dagen.
• Rör på dig så att pulsen ökar och du blir varm och lätt andfådd 150–300 minuter i veckan, eller på en mer ansträngande nivå 75–150 minuter i veckan. Sprid gärna ut aktiviteten över veckan. Om du kan får du gärna röra dig mer än rekommendationen.
• Träna de stora muskelgrupperna, till exempel ben, rumpa och axlar, minst två gånger i veckan.
• Är du över 65 år bör du träna balansen, till exempel i samband med styrketräning.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Fysisk aktivitet och träning och Fysisk aktivitet på recept.

Hälsosam vikt

Det är bra för din hälsa att ha en hälsosam vikt, det vill säga varken vara underviktig eller överviktig. Därför är det viktigt att äta hälsosamt och vara fysiskt aktiv.

Det är vanligt att gå ner eller upp i vikt under en behandling. En del behöver också ta läkemedel som påverkar aptiten under lång tid. Var uppmärksam på om du ofrivilligt går ner eller upp i vikt. Om du håller en stabil, hälsosam vikt vet du att du får i dig lagom med energi.

Om du har svårt att hålla en hälsosam vikt, ta kontakt med din läkare, kontaktsjuksköterska eller vårdcentral för att få stöd och råd.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Så bedömer du din vikt eller Obesitas – fetma och övervikt hos vuxna.
> Läs mer på livsmedelsverket.se. Sök på Dieter och viktnedgång.

Solvanor

Vissa behandlingar gör huden extra känslig för solen, på både kort och lång sikt. Hälsosamma solvanor minskar risken att få hudcancer.

Vårdpersonalen kan berätta om det är något särskilt du behöver tänka på.

Rekommendationer

• Skydda din hud med kläder och hatt, och vistas i skuggan.
• Du kan använda solskyddsmedel som komplement till kläder och skugga, men inte som enda solskydd. Använd solskyddsmedel med hög solskyddsfaktor, minst 30SPF. Välj en sort som skyddar mot både UVA- och UVB-strålning.
• Det är viktigast att skydda huden när solen är som starkast, klockan 11–15 under vår och sommar i Sverige.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Så skyddar du dig mot solen.
> Läs mer på stralsakerhetsmyndigheten.se. Sök på Min soltid.
> Läs mer på cancerfonden.se. Välj Minska risken – Solning.

Alkohol

All konsumtion av alkohol innebär en hälsorisk. Genom att inte dricka alkohol, eller dricka mindre, minskar du risken för flera sjukdomar, exempelvis vissa sorters cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes typ 2 och leversjukdomar. Risken ökar ju oftare du dricker och ju mer du dricker per gång.

Att dricka mindre alkohol kan också förbättra sömnen och minnet, och minska risken att råka ut för en olycka. Alkohol innehåller dessutom mycket energi, alltså kalorier. Att dricka mycket alkohol kan därför bidra till övervikt, vilket ökar risken för många sjukdomar.

Rekommendationer

• Drick mindre alkohol, oavsett typ. För att förebygga en ny cancer är det säkrast att inte dricka alkohol alls.
• Om du väljer att dricka alkohol, drick mer sällan och mindre per gång. Du kan också välja drycker med lägre alkoholhalt.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Så kan du ändra dina alkoholvanor. 
> Ladda ner Systembolagets app Måttfull. 
> Läs mer på alkoholhjalpen.se eller alkoholprofilen.se.

Tobak och andra nikotinprodukter

För flera cancersjukdomar minskar rökstopp risken att sjukdomen kommer tillbaka. Det minskar också risken för många andra sjukdomar, bland annat KOL, impotens, hjärt- och kärlsjukdomar och flera sorters cancer. Alla som röker förbättrar sin hälsa genom att sluta, oavsett ålder, tidigare sjukdomar och hur länge eller hur mycket de har rökt. Det är också bra för din ekonomi, för miljön och för att inte utsätta andra för passiv rökning.

Även att snusa är skadligt för hälsan, eftersom det ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Hälsoeffekterna av andra nikotinprodukter som ecigaretter och vitt snus vet vi inte så mycket om än. Men de innehåller nikotin, som man vet har flera negativa effekter.

Rekommendationer

• Rök inte. Undvik även andra former av tobak och nikotin.

Alla kan sluta med tobak och nikotin. För en del är det lätt, för andra svårare. Prata med din kontaktsjuksköterska, läkare eller vårdcentral för stöd. Du kan också kontakta Sluta röka-linjen.

> Läs mer på slutarokalinjen.se. 
> Läs mer på 1177.se. Sök på Hjälp att sluta röka eller Rökning och snusning. 
> Läs mer på umo.se. Sök Rökning.

Att sluta röka är bra för din hälsa.

Narkotika och andra droger

Att använda narkotika eller andra droger kan påverka din hälsa negativt, och ger ofta andra problem i livet. Ingen tror att hen ska få problem med droger i början, men efter ett tag brukar det bli svårare att ha kontroll. Drogerna blir allt viktigare och påverkar livet mer och mer.

Om du behöver stöd för att kunna sluta ta droger, berätta det för en sjuksköterska eller läkare som kan hänvisa dig till rätt hjälp.

All vårdpersonal har tystnadsplikt. Men om de bedömer att ett närstående barn far illa ska de göra en orosanmälan till socialtjänsten.    

> Läs mer på 1177.se. Sök på Beroende av droger eller läkemedel.
> Läs mer på droghjalpen.se, drugsmart.se och nasverige.org.
> Läs mer på umo.se. Välj Tobak, alkohol och droger.

Exempel på sena biverkningar

• Lös avföring och urinträngningar.
• Inflammation i urinblåsan, cystit. Inflammationen orsakas av att vävnad i urinblåsan har skadats av strålbehandlingen. Inflammationen gör att vävnaden blir mindre elastisk och att blodflödet försämras. Detta kan ge täta urinträngningar, alltså att du kan hålla mindre urin i urinblåsan och att du måste kissa ofta. Du kan också få blod i urinen.
• En förträngning i urinröret, vilken gör det svårt att kissa. Detta är ganska ovanligt.
• Inflammation i ändtarmen, proktit. Inflammationen orsakas av att slemhinnan i ändtarmen har skadats av strålbehandlingen. Detta kan leda till besvär som trängningar och blödning från ändtarmen. Du kan också få smärta eller stickningar nära det strålade området som beror på att nerver har påverkats. Mer ovanligt är avföringsläckage.
• En gång (fistel) kan bildas mellan tarmen och omgivande organ. Det kan yttra sig på olika sätt, till exempel som smärta i magen. Detta är mycket ovanligt.
• Svårare att få erektion.

Du kan få mer information om biverkningar, hur de kan lindras och råd om vart du ska vända dig av din läkare och kontaktsjuksköterska.

Förträngning i urinröret

En sen biverkning efter operation av prostatacancer är uretrastriktur. Det är en förträngning i skarven mellan urinblåsan och urinröret.

Orsaken kan vara att slemhinnorna i skarven inte har läkt ihop ordentligt. Detta kan ge urinläckage eller svårigheter att tömma urinblåsan.

Förträngningen kan behandlas med operation eller regelbunden självvidgning med engångskateter.

Bråck

En annan sen biverkning efter operation av prostatacancer är bukväggsbråck. Det innebär att bukväggen försvagas och buktar ut på huden. Detta är vanligare efter en öppen operation.

Sjuklön och sjukpenning

I Sverige finns en lag om allmän sjukförsäkring som är till för att ge trygghet för personer som blir sjuka och behöver sjukskrivas. Vissa ersättningar kräver att du har jobbat och betalat skatt, medan andra går att söka bara du bor i Sverige. Om du får ersättning från din arbetsgivare kallas det sjuklön. Om du får ersättning från Försäkringskassan kallas det sjukpenning.

Om du är anställd med rätt till sjuklön ska du sjukanmäla dig den första sjukdagen till din arbetsgivare. Arbetsgivaren betalar sjuklön för de första 2 veckorna du är sjukskriven. Därefter behöver du ansöka om sjukpenning från Försäkringskassan för att få fortsatt ekonomisk ersättning. Det är bra att ansöka om sjukpenning så snart som möjligt.

Sjukpenning är den vanligaste ersättningen, och summan varierar beroende på vilken inkomst du har. Men det finns ett tak, alltså ett maxbelopp som Försäkringskassan får betala ut. Du kan räkna ut ungefär hur mycket du kan få i sjukpenning genom Ersättningskollen.

Om du är anställd utan rätt till sjuklön eller är studerande, föräldraledig, arbetssökande eller egenföretagare, ska du sjukanmäla dig första sjukdagen till Försäkringskassan. Då kan du ansöka om sjukpenning för utebliven inkomst eller behålla ditt studiestöd.

Studiestöd och sjukpenning

Om du arbetar vid sidan av dina studier kan du få behålla ditt studiestöd och även ansöka om sjukpenning under din sjukskrivning. För att få sjukpenning måste du tjäna ett minimibelopp per år.

Om du bara studerar kan du få behålla ditt studiestöd under din sjukskrivning.

Det är Centrala studiestödsnämnden, CSN, som avgör om du får behålla ditt studiestöd när du är sjukskriven.

Vem har rätt till sjukpenning?

Försäkringskassan bedömer om du har rätt till sjukpenning efter att de har fått in sjukanmälan, ansökan om sjukpenning och ett läkarintyg. För att du ska ha rätt till sjukpenning behöver du uppfylla två kriterier:

• Du ska ha en sjukdom eller skada.
• Sjukdomen ska sätta ner din arbetsförmåga med minst en fjärdedel.

Försäkringskassans bedömning handlar om din arbetsförmåga, inte din sjukdom i sig eller hur du mår.

> Läs mer på forsakringskassan.se. Sök på Sjukpenning, Försäkrad i Sverige och Ersättningskollen.
> Telefonnummer till Försäkringskassan: 0771-524 524.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Ekonomiskt stöd när du är sjuk.
> Läs mer om vad som gäller för studerande på CSN.se. Sök på Sjuk.
> Läs mer om vad som gäller för arbetssökande på arbetsformedlingen.se. Sök på Om du blir sjuk eller vårdar sjukt barn.

Kan jag både jobba och få ersättning samtidigt?

Många klarar av att jobba trots svår sjukdom, men kanske inte på heltid. Det är fullt möjligt att jobba deltid och ansöka om ersättning från sjukförsäkringen för tiden du inte jobbar. Men det finns regler som säger hur mycket tid du kan jobba och hur mycket tid du får ersättning för.

> Läs mer på forsakringskassan.se. Sök på Sjukpenning när du är anställd eller Sjukpenning för dig med enskild firma.

Försörjningsstöd

Du kan ansöka om försörjningsstöd hos socialtjänsten i din kommun, om du har svårt att försörja dig själv och din familj. Försörjningsstödet ska tillgodose hushållets regelbundna utgifter per månad.

> Läs mer på socialstyrelsen.se. Sök på Ekonomiskt bistånd – för privatpersoner.

Avskrivning av studielån

I vissa fall kan ditt studielån skrivas av helt eller delvis om du är sjuk och har svårt att betala av ditt lån. Olika regler gäller för olika lån.

> Läs mer på CSN.se. Sök på Avskrivning av studielån.

Aktivitetsersättning

Du kan söka aktivitetsersättning om du är 19–29 år och har en sjukdom eller funktionsnedsättning som gör att du inte kan arbeta under minst ett år. För att ha rätt till ersättning måste du vara försäkrad i Sverige.

> Läs mer på forsakringskassan.se. Sök på Aktivitetsersättning för unga vuxna.

Försäkringar

Det finns försäkringar som kan ge ersättning i samband med sjukdom och sjukskrivning, till exempel sjukförsäkring. 

Fonder, stiftelser och föreningar

Om du har en sjukdom finns det fonder, stiftelser och föreningar som ger stöd till vård, alternativ vård, rehabilitering, läger, vårdresor, hjälpmedel, fritidshjälpmedel med mera.

Ensamstående, föräldrar och familjer med låg inkomst kan söka ekonomiskt stöd till kläder, hyra, heminredning, hushållsmaskiner, ombyggnad, resor med mera.

Närståendepenning

Närståendepenning är till för att göra det ekonomiskt möjligt att inte arbeta och i stället stödja en närstående som är svårt sjuk. Närstående är den som har en nära relation till den som är sjuk och behöver inte vara släkt eller familj. Flera personer kan dela på ersättningen, men inte ta ut dagar samtidigt. Med svårt sjuk menas att sjukdomen innebär en påtaglig fara för livet för den som är sjuk. Med att stödja menas till exempel att uträtta ärenden eller följa med på läkarbesök. Du kan få närståendepenning även om den som är sjuk vistas på sjukhus. Närståendepenning kan beviljas för max 100 dagar totalt. Rådgör gärna med läkaren, kontaktsjuksköterskan och kuratorn om när det är klokt att ansöka om och ta ut närståendepenning.

> Läs mer och ansök på forsakringskassan.se. Sök på Stödja en svårt sjuk närstående.
> Telefonnummer till Försäkringskassan: 0771-524 524.

Fonder

Om du har en närstående som är sjuk finns det fonder och stiftelser som ger stöd till vård, alternativ vård, rehabilitering, läger, vårdresor, hjälpmedel, fritidshjälpmedel med mera.

Ensamstående, föräldrar och familjer med låg inkomst kan söka ekonomiskt stöd till kläder, hyra, heminredning, hushållsmaskiner, ombyggnad, resor med mera.

Försäkringar

Ibland ingår ekonomiskt stöd i försäkringar, till exempel en barnförsäkring eller en vårdnadshavares personförsäkring. 

Försörjningsstöd

Du kan ansöka om försörjningsstöd hos socialtjänsten i din kommun, om du har svårt att försörja dig själv och din familj. Försörjningsstödet ska tillgodose hushållets regelbundna utgifter per månad.

> Läs mer på socialstyrelsen.se. Sök på Ekonomiskt bistånd – för privatpersoner.

Ekonomiskt stöd och bidrag för föräldrar

> Läs mer på forsakringskassan.se. Sök på Vård av barn (vab), Omvårdnadsbidrag och Merkostnadsersättning för barn

När du söker vård, får hjälpmedel och använder sjukresor betalar du en patientavgift. Varje region bestämmer vilken avgift som ska gälla för de olika tjänsterna.

Det finns olika högkostnadsskydd för öppen sjukvård, sjukresor och hjälpmedel. Dygnsavgiften för att vara inlagd på sjukhus omfattas inte.

Det finns även ett högkostnadsskydd för läkemedel som du hämtar ut på recept.

Det är regeringen som beslutar om vilken som ska vara den högsta nivån för högkostnadsskydden. Regioner kan besluta att ha en lägre nivå.

Om du når upp till högkostnadsbeloppet för någon av tjänsterna inom ett år får du ett frikort. Frikortet kan utfärdas elektroniskt eller i pappersformat. Kortet gäller ett år från det datum då den första kostnaden registrerades.

Högkostnadsskyddet och frikortet gäller även i andra regioner

Om du har ett elektroniskt frikort kan du behöva ta med dig en papperskopia av kortet om du ska få vård i en annan region. Ta kontakt med din region för att få en papperskopia.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Patientavgifter och högkostnadsskydd.
> För att få information om ditt högkostnadsskydd för läkemedel, Logga in på 1177.se och välj Läkemedelstjänster.

Dietisten ordinerar och förskriver kosttillägg utifrån en bedömning av dina behov. Kosttilläggen är subventionerade och det finns högkostnadsskydd. Det innebär att du bara betalar en del av vad det egentligen kostar. Hur mycket kan variera mellan olika regioner. Kosttillägg kan även köpas på apotek eller direkt från tillverkaren, men då får du betala hela kostnaden själv. 

Prata med din kontaktsjuksköterska eller dietist för att få veta vad som gäller i din region.

Ett patienthotell brukar ligga nära sjukhuset där du får vård. Det är inte alla sjukhus som har ett patienthotell. Ibland kan det vara ett vanligt hotell.

På patienthotellet har du eget rum eller ett rum som du delar med närstående. På vissa patienthotell finns det vårdpersonal tillgänglig som kan hjälpa dig om du undrar något eller får besvär. Oftast är det sjuksköterskor eller undersköterskor.

Det varierar mellan regionerna hur mycket du får betala för att bo på ett patienthotell. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läs på 1177 för att få veta vad som gäller i din region.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Patientboende – patienthotell.

När kan jag ha rätt till sjukresor?

Alla sjukresor grundar sig på en medicinsk bedömning av dina förutsättningar och behov.

I vissa regioner har du automatiskt rätt till sjukresor om du har färdtjänst. 

Om du kallas till ett annat sjukhus för vård får du ett sjukreseintyg.

Du kan även få ersättning för kostnader du har för att resa på egen hand till en vårdgivare. Spara alla kvitton för att få ersättning från din region.

Du betalar alltid en egenavgift

Det finns en avgift du alltid betalar själv, den så kallade egenavgiften. Hur hög den är, bestämmer varje region och beror på vilket färdsätt du väljer.

När har jag inte rätt till sjukresor?

Du har inte rätt till en sjukresa på grund av att du har långt till sjukhuset eller för att det är besvärligt med till exempel tågtider som inte passar.

Om du själv väljer att vända dig till en annan region har du inte rätt till ersättning.

> Läs mer om vad som gäller i din region på 1177.se. Sök på Sjukresor.

Särskilt tandvårdsbidrag

Om du har en sjukdom eller funktionsnedsättning som påverkar tänderna kan du behöva förebyggande tandvård. Du kan då ha rätt till särskilt tandvårdsbidrag. Bidraget gäller endast undersökning och förebyggande tandvård. Det är tandläkaren eller tandhygienisten som avgör om du har rätt till bidraget. Oftast krävs ett läkarintyg från din behandlande läkare för att styrka din sjukdom eller funktionsnedsättning.

> Läs mer på forsakringskassan.se. Sök på Tandvårdsstöd.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Särskilt tandvårdsbidrag

Hjälp och stöd hemma

Din kommun kan erbjuda olika insatser om du behöver hjälp och stöd i ditt vardagliga liv hemma. Behovet kan vara tillfälligt, under behandling och rehabilitering, eller permanent. Insatserna utförs av personal från hemtjänsten eller boendestöd, eller av ledsagare. Exempel på hjälp och stöd du kan få:

• trygghetslarm, om du till exempel har lätt för att ramla och snabbt behöver kontakta hemtjänsten
• tillsyn och allmän skötsel av hem och hushåll, till exempel städning, tvätt och handling
• personlig omvårdnad
• ledsagning, där en person som stöd kan följa med till aktiviteter eller besök.

Det är en handläggare i kommunen som bedömer om du ska få stödinsatser hemma, och vilken typ av insatser. Insatserna regleras av socialtjänstlagen. Bedömningen görs tillsammans med dig och gärna dina närstående.

Bostadsanpassning

Du kan ansöka om bidrag från kommunen för att din bostad ska anpassas, om du har en sjukdom som leder till en funktionsnedsättning.

Prata med din kontaktsjuksköterska, din arbetsterapeut eller vårdcentral för att få hjälp med en bedömning av vilka anpassningar du kan behöva.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Bostadsanpassning.

Hjälpmedel

Du kan behöva hjälpmedel för att du ska ha en så god funktion och livskvalitet som möjligt. Det finns många olika sorters hjälpmedel. Det kan vara till exempel olika hjälpmedel om du har svårt att gå som rullstol och rullator, eller en duschbräda att sätta över badkaret. Hjälpmedel bedöms utifrån dina behov och skrivs ut av en arbetsterapeut eller fysioterapeut.

Om du till exempel har en stomi, ett svårläkt sår eller diabetes behöver du använda hjälpmedel som skrivs ut på samma sätt som läkemedel och ingår i högkostnadsskyddet för läkemedel. Oftast får du hämta ut hjälpmedlen på apotek. I vissa regioner är det kostnadsfritt och levereras hem till dig på samma sätt som till exempel inkontinenshjälpmedel.

Prata med din kontaktsjuksköterska om du behöver hjälpmedel.

> Läs mer om vad som gäller i din region på 1177.se. Sök på Hjälpmedel.

Planerad vård hemma

Viss vård kan du få hemma i stället för att åka till vårdcentralen eller vårdas på sjukhus. Vårdpersonalen utgår från dina behov i bedömningen av om du behöver vård hemma.

Exempel på vård du kan få hemma är såromläggning, insulin eller andra injektioner, provtagningar och dropp med till exempel näring eller antibiotika, i vissa fall även behandling med cancerläkemedel. Du kan också få rehabiliterande insatser i hemmet. Du kan vårdas hemma av läkare, sjuksköterska, fysioterapeut, arbetsterapeut, kurator eller annan personal, beroende på dina behov. Det varierar mellan olika regioner vilken vård som kan ges i hemmet och vem som utför vården. Ibland är det regionen som ansvarar för hemsjukvården, ibland kommunen. Utförare kan vara offentligt ägda eller privata. Du har alltid rätt till vård som är anpassad efter dina behov, oavsett hur vården är organiserad.

Viss vård kan du ibland utföra själv, med eller utan stöd av någon annan som inte är hälso- och sjukvårdspersonal, till exempel en närstående, en personlig assistent eller personal på ett boende. Det kallas då egenvårdsåtgärder och är reglerat i lagen om egenvård. Vad som är en egenvårdsåtgärd bedöms från fall till fall. Det kan till exempel handla om att

• ge eller ge sig själv injektioner i underhuden
• mäta blodtrycket
• ta på eller av stödstrumpor
• hantera infarter.

Bedömningen att du eller den som ska hjälpa dig klarar att genomföra egenvårdsåtgärderna på ett säkert sätt ska göras av legitimerad vårdpersonal och dokumenteras i ett intyg som blir ett slags överenskommelse mellan dig och vården. Du eller en närstående kan aldrig tvingas till att utföra egenvård.

> Läs mer om vad som gäller i din region på 1177.se. Sök på Planerad vård hemma.
> Läs mer på socialstyrelsen.se. Sök på Egenvård.

Om du behöver hjälp från flera håll görs en samordnad individuell plan

Om du har behov av insatser från både socialtjänsten och hälso- och sjukvården, till exempel både hemtjänst och hemsjukvård ska det göras en Samordnad individuell planering, SIP. SIP finns för att du som patient inte ska behöva sköta kommunikationen mellan socialtjänsten, sjukhuset, vårdcentralen och den kommunala hemsjukvården. Planeringen görs vid ett möte där representanter för de olika vårdgivarna och du själv eller någon som företräder dig deltar. Tillsammans gör ni en plan för hur dina behov ska tillgodoses och hur de olika aktörerna ska samarbeta.

Du har rätt att medverka så mycket du kan och vill i planeringen, eller att företrädas av en närstående eller god man.

> Läs mer om SIP på 1177.se. Sök på Samordnad individuell plan - SIP.