Uppföljning
Rekommendation
- Alla patienter som har behandlats för basalcellscancer (BCC) bör få information om sjukdomen samt instrueras i egenkontroller och prevention. (+)
- Det är inte nödvändigt att följa upp patienter som behandlats för lågrisktumörer (se avsnitt 8.5 Definitioner av högrisk- och lågrisktumör). (+)
- För patienter med högrisktumörer (se avsnitt 8.5 Definitioner av högrisk- och lågrisktumör) och patienter som löper hög risk för återkommande BCC kan uppföljning efter 2 år övervägas. (+)
- Vid lokalt avancerad eller metastaserad BCC bör uppföljningsfrekvensen diskuteras på MDK för varje enskilt fall. (+)
- Patienter med Gorlins syndrom bör få individuella uppföljningsrutiner med kontroller 1–4 gånger per år. (+)
Möjligheten att utveckla ytterligare basalcellscancer (BCC) efter en första tumör har studerats av flera författare. Det finns en översyn och metaanalys av sju studier som bedömde risken för att utveckla en andra BCC, och i den rapporterades den 3-åriga kumulativa risken vara 33–70 % (medelvärde 44 %), vilket motsvarar en ungefär tiofaldig ökning jämfört med förväntad frekvens i en kontrollpopulation. De högsta frekvenserna (60–70 %) kom från studier som inkluderade stora populationer av patienter med minst två (ibland fler) tidigare BCC, vilket tyder på att risken för att utveckla fler tumörer ökar med antalet BCC 202.
Alla patienter som har behandlats för BCC bör få information om sjukdomen samt instrueras i egenkontroller och prevention. Syftet med egenkontroller är att patienten ska upptäcka nya primära tumörer medan de fortfarande är små och lättare att behandla. Familjemedlemmar kan hjälpa patienten att kontrollera hudområden som inte kan bedömas, t.ex. ryggen 106.
Regelbunden uppföljning av patienter som behandlats för lågrisktumörer (se avsnitt 8.5 Definitioner av högrisk- och lågrisktumör) anses inte vara nödvändig 29.
Uppföljning efter 2 år kan övervägas för patienter med högrisktumörer (se 8.5 Definitioner av högrisk- och lågrisktumör), patienter som löper hög risk för återkommande BCC (t.ex. de som redan har behandlats för återfall i BCC och patienter som haft multipla BCC) samt patienter med högrisk-BCC som exciderats med snäv histopatologisk marginal.
Vid lokalt avancerad eller metastaserad BCC bör uppföljningsfrekvensen diskuteras på MDK för varje enskilt fall 29203.
Individuella uppföljningsrutiner bör skapas för patienter med Gorlins syndrom (basalcellsnevussyndrom), och ett multidisciplinärt omhändertagande rekommenderas. Årlig undersökning av hudkostym av barnspecialist och lågtröskel för remiss till dermatolog vid misstänkta förändringar, sedan start av regelbundna dermatologiska kontroller efter första BCC.
Uppföljningsbesök för BCC bör innefatta anamnes, inspektion och palpation av tidigare tumörområde. Vid uppföljningsbesök rekommenderas även inspektion av övriga hudkostymen. Vid klinisk uppenbart eller PAD-verifierat återfall av BCC bör tumören i första hand excideras eller behandlas med Mohs kirurgi om indikation finns (se avsnitt 11.4.2 Indikationer för Mohs kirurgi). Undantag kan göras vid återfall av BCC IB.
Det kan bli aktuellt med avsteg från ovanstående rekommendationer eftersom man i varje fall måste ta hänsyn till typ av given behandling och patientens övriga hälsotillstånd och eventuella önskemål.
Mål med uppföljningen
Uppföljningens huvudsakliga syften är att tidigt upptäcka återfall, nya primärtumörer och eventuell metastasering samt att följa patientens behov av rehabilitering. Utöver detta kan uppföljningen användas för att samla underlag för forskning och förbättringsarbete.
Vid lokalt avancerad eller metastaserad BCC ska övergången från aktiv behandling till uppföljning vara väl definierad och markeras med ett eller flera samtal där patienten får en individuellt anpassad uppföljningsplan. Uppföljningsplanen bör dokumenteras i journalen samt i Min vårdplan och består av flera delar:
- en uppdaterad behovsbedömning gällande cancerrehabilitering och vid rehabiliteringsbehov även en plan för rehabilitering
- en uppdaterad behovsbedömning för stöd vid ohälsosamma levnadsvanor
- en översikt över de kommande årens återfallskontroller inklusive datum för den första kontrollen alternativt ett tydliggörande av när och hur patienten kommer att få tid till den
- en tydlig ansvarsfördelning där det framgår vem som ansvarar för t.ex. sjukskrivning, förskrivning av hjälpmedel och liknande och där även patientens eget ansvar framgår.
Ny behovsbedömning för rehabilitering och levnadsvanor
Patienter med lokalt avancerad eller metastaserad BCC ska få en ny bedömning av rehabiliteringsbehov vid övergången från behandling till uppföljning. Bedömningen ska göras enligt det nationella vårdprogrammet för cancerrehabilitering, vilket bland annat innebär att man använder validerade bedömningsinstrument som underlag och vid behov av insatser gör en dokumenterad rehabiliteringsplan. Planen ska klargöra:
- målet med rehabiliteringen
- planerade insatser och vem som är ansvarig för att insatserna genomförs
- patientens eget ansvar för rehabiliteringen, inklusive egenvårdsråd
- kontaktperson om patienten har frågor eller nya behov
- nästa avstämning.
Patienten lokalt avancerad eller metastaserad BCC ska även få en ny bedömning av sina levnadsvanor (se avsnitt 13.3 Levnadsvanor) och eventuellt behov av fortsatt stöd. Bedömningen ska klargöra:
- om patienten har några ohälsosamma levnadsvanor
- om patienten riskerar undernäring eller nedsatt fysisk förmåga
- hur motiverad patienten är till att förändra sina vanor, och vilken förmåga patienten har.
I det fall patienten har några ohälsosamma levnadsvanor ska patienten erbjudas stöd enligt lokala rutiner. Patienten ska också få information om vart man kan vända sig vid frågor.
Självrapportering av symtom
Patienter med lokalt avancerad eller metastaserad BCC bör uppmanas att vara uppmärksamma på följande symtom:
- tillväxt av tumören
- misstanke om återfall
- avstannad effekt av behandlingen
Om något av detta uppstår ska patienten höra av sig till kontaktsjuksköterskan.
Ansvar
Det ska vara fastställt vem som ansvarar för sjukskrivning och receptförskrivning, och patienten ska informeras om vem som har ansvaret för detta.
Avslut av uppföljning
När uppföljningen avslutas för en patient med lokalt avancerad eller metastaserad BCC ska den behandlande enheten ha ett avslutande samtal med patienten. Samtalet bör följa det Nationella vårdprogrammet för cancerrehabilitering och dokumenteras i Min vårdplan samt i patientens journal. Patienten bör också få en skriftlig sammanfattning av sin diagnos och behandling, inklusive livslånga behov, risker och egenvårdsråd. I denna sammanfattning bör eventuella råd till primärvården framgå. Det bör också framgå vart patienten ska vända sig med nya behov.