Livmoderhals- och vaginalcancer
Version:
I detta vårdförlopp kan inte välgrundad misstanke fastställas i primärvården.
Följande ska föranleda misstanke:
- upprepade kontaktblödningar där annan orsak uteslutits (t.ex. mellanblödning vid preventivmedel eller infektion)
- postmenopausal blödning
- upprepade blödningar under graviditet utan obstetrisk orsak
- ihållande, vattniga flytningar
- uni- eller bilateral hydronefros utan annan rimlig förklaring
- bilddiagnostiskt fynd talande för livmoderhalscancer
- synliga förändringar på livmoderhalsen som föranleder misstanke om cancer.
Vid misstanke ska patienten remitteras till gynekologisk undersökning (filterfunktion).
Detta händer i filterfunktionen
Filterfunktionen utförs av gynekolog och omfattar gynekologisk undersökning, ev. kolposkopi, vaginalt ultraljud, cellprov med dubbelanalys samt biopsi vid synlig förändring.
Handläggning utanför standardiserat vårdförlopp
Vid misstanke om malignitet hos barn och ungdomar under 18 år ska inte ett SVF startas. Kontakta i stället närmaste barnklinik och/eller barnonkologiska klinik redan samma dag för skyndsam vidare utredning.
Patienter som behandlats för livmoderhalscancer och får återfall (recidiv) under pågående uppföljning ska utredas utanför SVF. Däremot ska ett nytt SVF startas för de patienter som får återfall efter avslutad uppföljning.
Välgrundad misstanke föreligger vid ett eller flera av följande:
- stark klinisk misstanke om livmoderhalscancer vid gynekologisk undersökning, t.ex. synlig tumör på livmoderhalsen
- histopatologiskt fynd av livmoderhalscancer.
Om välgrundad misstanke föreligger ska gynekologen omedelbart remittera patienten till utredning enligt standardiserat vårdförlopp.
Remiss för utredning
Innan remiss skickas till gynekolog för utredning, beakta att patienten önskar, har nytta av och klarar av utredningen. Beslutet ska fattas i samråd med patienten och eventuellt närstående om patienten önskar det.
Remissen ska innehålla screeninghistorik (om tillgängligt).
Remissen ska även innehålla kontaktuppgifter (telefonnummer) till patienten och inremitterande för att möjliggöra snabb kontakt.
Den som remitterar till utredning ska informera patienten om att det finns anledning att göra fler undersökningar för att ta reda på om patienten har eller inte har cancer.