Till sidinnehåll
Kunskapsbank för cancervården Till cancercentrum.se

Standardiserat vårdförlopp prostatacancer

Introduktion

Syfte med standardiserade vårdförlopp

Syftet med standardiserade vårdförlopp är att alla som utreds för cancermisstanke ska uppleva en välorganiserad, helhetsorienterad professionell vård utan onödig väntetid oavsett var i landet patienten söker vård. Det innebär att samtliga steg i processen och samtliga ledtider är beräknade utifrån vad som är värdeskapande tid ur patientens perspektiv, alltså hur många dagar som krävs för att genomföra optimal handläggning och medicinsk behandling, men utan hänsyn till nuvarande organisation och arbetssätt. Vid implementering ansvarar respektive landsting för att skapa en organisation och resurser som möjliggör genomförande.

Förändringar jämfört med tidigare version

Detta standardiserade vårdförlopp togs fram som en av fem pilotdiagnoser under 2014. Inför årsskiftet 2015/2016 infördes mindre revideringar. Denna mer omfattade revidering innebär att strukturen följer de nyare vårdförloppen samt att följande har ändrats:

Avsnitt

Ändring

Om prostatacancer

Statistik över antal cancerfall är uppdaterad.

Misstanke

Under misstanke har ärftlighet lagts till, hematospermi tagits bort och kriterierna för vattenkastningsbesvär förenklats.

Undersökning av män utan symtom

Initial handläggning av män utan symtom kvarstår, men beskrivningen är ersatt av en hänvisning till vårdprogrammet. Ett förhöjt PSA enligt tabell innebär välgrundad misstanke efter första provet och ska inte som tidigare leda till omprov.

Välgrundad misstanke – kriterier för start av utredning enligt standardiserat vårdförlopp

Välgrundad misstanke: Gränsvärdena för PSA gäller nu samtliga män och inte bara män med symtom.

Utredningsförlopp

Utredningen inleds rutinmässigt med förnyat PSA-prov.

Blocken är omfördelade för att bättre spegla patientens process.

Multidisciplinär mottagning är infört som ett alternativ till MDK.

Beskrivningen av vilka patienter som ska genomgå bilddiagnostik har förenklats.

Multidisciplinär konferens (MDK)

Beskrivningen av MDK hänvisar till vårdprogrammet.

Klassifikation och beslut om behandling

Beskrivningen av beslut om behandling vid låg- och mellanriskcancer är ändrad.

Behandling

Text om behandling är struken eftersom behandlingen inte ingår i det standardiserade vårdförloppet.

Uppföljning

Text om uppföljning är struken eftersom uppföljningen inte ingår i det standardiserade vårdförloppet.

Ledtider för nationell uppföljning

Ledtiderna för nationell uppföljning är uppdelade på behandlingsmetod och inte patientgrupp. Fler tidsintervall är införda. Tiderna gäller alltså vid såväl högrisk som låg- och mellanrisk.

Ingående ledtider

De ingående ledtiderna är omräknade och uppdelade på intervall som beskriver hela processen.

Arbetsgruppens sammansättning

Arbetsgruppen omfattar de personer som arbetat med revideringen.

Om prostatacancer

Det standardiserade vårdförloppet gäller prostatacancer, C61.9.

Prostatacancer är den vanligaste cancersjukdomen i Sverige och den vanligaste cancerrelaterade dödsorsaken bland män. Omkring 93 000 svenska män lever med diagnosen. Varje år diagnostiseras cirka 11 000 män i Sverige med prostatacancer och cirka 2 400 dör av sjukdomen. Förekomsten ökar kraftigt med stigande ålder. Mer än var femte svensk man som når 80 års ålder får diagnosen, medan sjukdomen är sällsynt före 50 års ålder. De flesta män som får diagnosen prostatacancer har inga symtom av cancern. De har fått sin diagnos på grund av ett förhöjt PSA-värde (blodprov som visar förhöjda värden vid alla prostatasjukdomar) i samband med utredning för godartad prostataförstoring eller vid hälsokontroll. En mindre andel diagnostiseras hos män med vattenkastningsbesvär, skelettsmärtor eller andra symtom orsakade av cancern.

Det pågår inte någon organiserad screening för prostatacancer i Sverige. Trots detta har över hälften av de svenska männen över 50 års ålder tagit ett eller flera PSA-prov. Socialstyrelsen rekommenderar därför att landstingen utvärderar modeller för systematisk information om PSA-prov för män mellan 50 och 70 års ålder, med efterföljande organiserad testning för de män som önskar regelbundna prov. Eftersom denna verksamhet endast är på planeringsstadiet omfattas den inte av det standardiserade vårdförloppet.

En mycket stor andel av den prostatacancer som diagnostiseras efter PSA-testning är så kallad lågrisk eller mellanrisk, med god prognos på många års sikt även utan behandling. Många män med lågrisk- eller mellanriskprostatacancer ska inte behandlas, utan bara följas upp. Det finns vanligen flera olika behandlingar att välja mellan: operation, yttre strålbehandling eller inre strålbehandling. Det är från medicinsk synvinkel ingen brådska med behandlingsbeslutet. Utredning för stadieindelning är sällan motiverad. För vissa män är en lång tid för behandlingsdiskussioner värdeskapande.

Högriskprostatacancer medför däremot en betydande dödlighet inom 5–10 år från diagnos. Många patienter har spridd sjukdom redan vid diagnos, vilket ställer krav på bilddiagnostik för stadieutredning. De flesta som inte har spridd sjukdom kan behandlas med antingen operation, strålbehandling eller hormonell behandling. Detta ställer höga krav på multidisciplinärt omhändertagande. Handläggningen ska därför diskuteras vid en multidisciplinär konferens (MDK). Många av dessa män behöver diskutera sin behandling med både en urologisk kirurg och en onkolog.

Prostatacancer med konstaterad spridning behandlas medicinskt med hormonellt verkande läkemedel eller kirurgisk kastration. 

Flödesschema för vårdförloppet

Ingång till standardiserat vårdförlopp

Misstanke

Hos män över 40 år ska följande föranleda misstanke om prostatacancer:

  • ärftlighet enligt nationellt vårdprogram
  • tilltagande skelettsmärtor
  • skelettmetastaser utan känd primärtumör
  • behandlingskrävande vattenkastningsbesvär hos män med förväntad överlevnad > 10 år
  • observera att malignitetsmisstänkt palpationsfynd i prostatakörteln alltid innebär välgrundad misstanke.

Vid misstanke ska följande utföras:

  • riktad anamnes avseende ärftlighet, vattenkastningsbesvär och skelettsymtom
  • prostatapalpation
  • PSA-prov.

Undersökning av män utan symtom

Symtomfria män som själva efterfrågar en prostatakontroll eller ett PSA-test ska få ta del av Socialstyrelsens PSA-broschyr och därefter handläggas enligt nationellt vårdprogram.

Om undersökningen ger välgrundad misstanke om prostatacancer ska patienten remitteras till utredning enligt det standardiserade vårdförloppet. 

Välgrundad misstanke – kriterier för start av utredning enligt standardiserat vårdförlopp

Välgrundad misstanke föreligger vid ett eller flera av följande:

  • PSA över gränsvärdet (se tabell)
  • malignitetsmisstänkt palpationsfynd (förhårdnad i prostatakörteln)
  • urolog bedömer att det finns indikation för prostatabiopsi (ej vid ombiopsi av patienter med känd prostatacancer).

Ålder

Gränsvärden för PSA

< 70 år

≥ 3 µg/l

70–80 år

≥ 5 µg/l

> 80 år

≥ 7 µg/l

Remiss till utredning vid välgrundad misstanke

Remissen ska innehålla

  • anamnes, ange särskilt
    • symtom eller fynd som ligger till grund för välgrundad misstanke
    • företagen utredning
    • allmäntillstånd och samsjuklighet
    • tidigare sjukdomar och behandlingar
    • läkemedel (särskilt trombocythämmare eller antikoagulantia)
    • social situation, eventuella språkhinder eller funktionsnedsättningar
  • kontaktuppgifter för patienten inklusive aktuella telefonnummer
  • uppgifter för direktkontakt med inremitterande (direktnummer).

Kommunikation och delaktighet

Den som remitterar till utredning (vid välgrundad misstanke) ska informera patienten om

  • att det finns anledning att göra fler undersökningar för att ta reda på om patienten har eller inte har cancer
  • vad ett standardiserat vårdförlopp innebär och vad som händer i den inledande fasen
  • att patienten kan komma att kallas till utredning snabbt och därför bör vara tillgänglig på telefon
  • att sjukvården ofta ringer från dolt nummer. 

Den som ger informationen ska så långt som möjligt försäkra sig om att patienten har förstått innehållet i och betydelsen av informationen. Informationen ska ges vid ett fysiskt möte om man inte kommit överens om annat.

Utredning och beslut om behandling

Utredningsförlopp

Block A

Block B
(första besök i specialiserad vård)

Förnyat PSA-prov med svar tillgängligt vid block B

Anamnes och klinisk undersökning inkl. palpation samt värdering av allmäntillstånd och samsjuklighet

TRUL med beräkning av prostata­volym och PSA-densitet

Värdering av residualurin, IPSS, tarmfunktion, erektionsfunktion

Block C

Block D

Biopsi för histopatologisk bedömning

Besked om PAD-svar till patienten

Block E

Block F

Bilddiagnostik för stadieutredning enligt nationellt vårdprogram

MDK eller multidisciplinär mottagning

 

Resultat av block A och B

Åtgärd

Cancermisstanken kvarstår

Block C utförs vid samma besök. Block D bokas, ev. även E.

Cancermisstanken kan avskrivas

Det standardiserade vårdförloppet avslutas

Resultat av A, B och C

Åtgärd

Högriskcancer konstateras eller misstänks

E och F utförs

Låg- eller mellanriskcancer konstateras

Behandlingsdiskussion inleds utan vidare undersökningar

Ingen cancer påvisas

Det standardiserade vårdförloppet avslutas och ev. uppföljning planeras

Multidisciplinär konferens (MDK)

MDK ska genomföras i de situationer och med de deltagare som anges i det nationella vårdprogrammet. 

Klassifikation och beslut om behandling

Konstaterad prostatacancer ska klassificeras (stadieindelas) enligt TNM-systemet och riskgrupperas enligt det nationella vårdprogrammet.

Beslut om behandlingsrekommendation ska fattas vid MDK eller vid en multidisciplinär mottagning i de fall som anges i det nationella vårdprogrammet. I övriga fall fattas beslutet av behandlande läkare.

Beslutet om behandling ska fattas tillsammans med patienten och med de närstående om patienten önskar det.

Beslutet om behandling vid låg- och mellanriskcancer kan kräva upprepade behandlingsdiskussioner och även en ny medicinsk bedömning (second opinion). Processen som leder fram till behandlingsbeslutet ska anpassas efter den enskilde patientens behov och önskemål. Patienten ska erbjudas stöd i att fatta beslutet, t.ex. genom samtal med en kurator och kontaktsjuksköterska. Beslutet bör dock inte fattas redan i samband med diagnosbeskedet.

Om en patient med låg- eller mellanriskcancer vill skjuta på sitt behandlingsbeslut längre än 21 dagar från PAD-beskedet ska detta märkas som patientvald väntan. 

Omvårdnad, rehabilitering och understödjande vård

Patienten ska tilldelas och sammanföras med en namngiven kontaktsjuksköterska i samband med diagnosbeskedet. Kontaktsjuksköterskan ska arbeta enligt nationell arbetsbeskrivning.

Rehabilitering och palliativa insatser bör övervägas tidigt i sjukdomsprocessen, se det nationella vårdprogrammet för rehabilitering och det nationella vårdprogrammet för palliativ vård.

Patienter ska uppmanas att avstå från rökning samt vara måttfulla i sin alkoholkonsumtion före kurativt syftande behandling, och erbjudas professionell hjälp att klara detta. 

Kommunikation och delaktighet

Alla beslut om utredning och behandling ska ske i samråd med patienten, och även med de närstående om patienten önskar. Patienten ska vid behov erbjudas professionell tolk.

Diskussionen om behandling bör ske vid upprepade tillfällen om det finns flera behandlingsalternativ.

Patienterna ska informeras i enlighet med patientlagen (kapitel 3) och få muntlig och skriftlig information om

  • resultatet av biopsin (de ska erbjudas att få svar vid ett mottagningsbesök)
  • vad diagnosen innebär
  • vilka behandlingsstrategier som kan vara aktuella, inklusive behandlingarnas syfte och biverkningar; patientinformation i det nationella vårdprogrammet bör delas ut om kurativt syftande behandling kan vara aktuell
  • att de har rätt till en ny medicinsk bedömning (”second opinion”)
  • vad som är nästa steg i det standardiserade vårdförloppet
  • hur de kan kontakta sjukvården vid frågor
  • var de kan få ytterligare information och stöd, t.ex. genom patientföreningar.


Den som ger informationen ska så långt som möjligt försäkra sig om att mottagaren har förstått innehållet i och betydelsen av informationen.

Behandling

Se nationellt vårdprogram.

Uppföljning

Se nationellt vårdprogram.

Indikatorer för uppföljning

Ledtider för nationell uppföljning

Följande ledtider används för nationell uppföljning av det standardiserade vårdförloppet:

Från

Till

Tid  

Beslut välgrundad misstanke

Start av första behandling, kirurgi

61 kalenderdagar

Beslut välgrundad misstanke

Start av första behandling, strålbehandling

68 kalenderdagar

Beslut välgrundad misstanke

Start av första behandling, läkemedel

50 kalenderdagar

Beslut välgrundad misstanke

Start av första behandling, kombinerad läkemedels- och strålbehandling

50 kalenderdagar

Beslut välgrundad misstanke

Start av första behandling, aktiv monitorering

47 kalenderdagar

Beslut välgrundad misstanke

Start av första behandling, expektans

47 kalenderdagar

Ingående ledtider

Ledtiderna för nationell uppföljning bedöms förutsätta följande ingående ledtider. Syftet med sammanställningen är att göra processen överskådlig, men landstingen har endast i uppgift att följa den ledtid som anges under Ledtider för nationell uppföljning.

Grupp

Från

Till

Tid  

Alla

 

Beslut välgrundad misstanke

Välgrundad misstanke – remiss mottagen

1 kalenderdag

Välgrundad misstanke – remiss mottagen

Block B

14 kalenderdagar

Block B

Block D (möte med patienten för PAD-besked)

11 kalenderdagar

Högrisk

 

Block D

Block F (MDK) (inkl. utförande av block E)

14 kalenderdagar

Block F (MDK)

Behandlingsbeslut med patienten

7 kalenderdagar

Låg- och mellanrisk

Block D

Behandlingsbeslut med patienten

21 kalenderdagar

Alla

Behandlingsbeslut med patienten

Start av första behandling, kirurgi

14 kalenderdagar

Behandlingsbeslut med patienten

Start av första behandling, strålbehandling

21 kalenderdagar

Behandlingsbeslut med patienten

Start av första behandling, läkemedel

3 kalenderdagar

Behandlingsbeslut med patienten

Start av första behandling, kombinerad läkemedels- och strålbehandling

3 kalenderdagar

Behandlingsbeslut med patienten

Start av första behandling, aktiv monitorering

0 kalenderdagar (sammanfaller med behandlingsbeslutet)

Behandlingsbeslut med patienten

Start av första behandling, expektans

0 kalenderdagar (sammanfaller med behandlingsbeslutet)

Om patienten önskar en ny medicinsk bedömning (second opinion) ska denna erbjudas inom 14 kalenderdagar. Detta kan registreras som patientvald väntan.

Som datum för behandlingsbeslut räknas den dag då man i samråd med patienten sätter upp denne för behandling.

Indikatorer för nationell uppföljning

Följande indikatorer används för uppföljningen av det standardiserade vårdförloppet:

Indikator

Antal remisser (vårdbegäran) från primärvård respektive specialiserad vård som märkts med ”standardiserat vårdförlopp för prostatacancer”

Andel patienter av de som anmälts till standardiserat vårdförlopp som fått diagnosen prostatacancer

Andel patienter av de som fått diagnosen prostatacancer som anmälts till standardiserat vårdförlopp

Indikatorer för kvalitet

Patienternas upplevelse av att utredas enligt standardiserat vårdförlopp kommer att följas och utvärderas genom PREM-enkäter.

Följande indikatorer används för uppföljningen av vårdkvaliteten:

Indikator

Målvärde

Rapporterad till NPCR (kirurgi och onkologi)

 

Kontaktsjuksköterska (kirurgi och onkologi)

 

Skelettundersökning högriskcancer (kirurgi)

 

Aktiv monitorering av cancer med mycket låg risk (kirurgi)

 

Multidisciplinär konferens vid högriskcancer (kirurgi och onkologi)

 

Kurativ behandling vid lokaliserad högriskcancer (kirurgi och onkologi)

 

Nervsparande resektion (kirurgi)

 

Negativa resektionsränder (kirurgi)

 

Kurativ behandling vid lokalt avancerad högriskcancer (onkologi)

 

Adjuvant hormonbehandling av strålbehandlade män med lokaliserad högrisk samt lokalt avancerad cancer (onkologi)

 

Användning av magnetresonanstomografi (MR) som stöd vid definition av target (onkologi)

 

Generellt om standardiserat vårdförlopp

Nationellt vårdprogram

Det standardiserade vårdförloppet gäller för vuxna patienter. Det bygger på det nationella vårdprogrammet som fastställts av Regionala cancercentrum i samverkan. I vårdprogrammet finns beskrivningar av och rekommendationer för vårdförloppets delprocesser samt hänvisningar till vetenskapligt underlag. Det finns ingen konflikt mellan innehållet i vårdprogrammet och det standardiserade vårdförloppet.

Se även de nationella vårdprogrammen för rehabilitering respektive palliativ vård, för underlag till rekommendationer på dessa områden.

Inklusion i standardiserat vårdförlopp

Välgrundad misstanke ska i detta sammanhang tolkas som kriterier för utredning enligt standardiserat vårdförlopp. Vid välgrundad misstanke ska patienten remitteras till en utredning enligt det standardiserade vårdförloppet. Varje landsting ansvarar för att tydliggöra hur remissgången ska gå till.

Det kan finnas tillfällen då man trots att kriterierna är uppfyllda inte bör remittera patienten, om patienten inte önskar att bli utredd i standardiserat vårdförlopp eller om patienten inte bedöms klara av utredningen. 

Även när kriterierna för välgrundad misstanke inte är uppfyllda kan diagnosen misstänkas. Patienten ska då remitteras till utredning enligt ordinarie remissrutiner.

Målet är att så många som möjligt av de patienter som har fått diagnos ska ha utretts enligt det standardiserade vårdförloppet. Framtida utvärderingar av välgrundad misstanke kommer att kunna leda till en justering av definitionen för att inkludera så många som möjligt utan att utreda patienter i onödan.

Av de utredningar som startas vid välgrundad misstanke kommer många att resultera i att cancermisstanken avskrivs och vårdförloppet avslutas. De patienter som har fortsatt behov av utredning ska tas om hand av den enhet som inlett utredningen eller remitteras till en annan enhet som är bättre lämpad.  

Utredningsförloppet

I vissa fall kommer patienter att ha genomgått vissa undersökningar när utredningsförloppet inleds. Det innebär att man i de fallen inte behöver upprepa en adekvat genomförd undersökning. 

Inklusion i kliniska studier

Patienter bör erbjudas plats i kliniska studier när sådana finns. Om studierna påverkar ledtiderna finns möjlighet att markera detta som en avvikelse i samband med att ledtiderna rapporteras.

Ledtider

Hos vissa av patienterna finns samsjuklighet eller andra faktorer som kräver stabiliserande åtgärder eller individualiserad utredning inför behandlingsbeslut, vilket kan innebära längre tid till start av första behandling. Det är överordnat att patienterna får en god vård även om det innebär längre ledtider.

Den enskilda patienten kan också tacka nej till ett erbjudet utrednings- eller behandlingsdatum av personliga skäl, vilket leder till längre ledtider.

När särskilda skäl finns bör detta noteras i journalen.

Koordinatorsfunktion

Syftet med koordinatorsfunktionen är att säkra kontinuitet i vårdförloppet och undvika onödig väntetid. Hur funktionen ska bemannas och organiseras beslutar och utvecklar man lokalt, anpassat till de lokala förhållandena. Koordinatorsfunktionen behöver inte bemannas av samma person under hela förloppet.

Det ska finnas förbokade tider för undersökningar och behandlingar som koordinatorsfunktionen använder för att boka in patienten i hela vårdförloppet.

Samarbete över landstingsgränser

För att vården ska vara sammanhållen och utan onödiga väntetider för patienten kommer införandet av standardiserade vårdförlopp att ställa stora krav på samarbete mellan landsting. Vid införandet bör man tidigt identifiera de delar av vårdförloppet som kräver samverkan med andra landsting. Angående kvalitetskrav och behov av kringresurser, se aktuellt vårdprogram under rubriken Underlag för nivåstrukturering.

Enligt patientlagen som gäller från januari 2015 har patienten rätt att få öppenvård i valfritt landsting.

Uppdatering

Arbetsgruppen kommer att se över det standardiserade vårdförloppet årligen och uppdatera det vid behov. 

Arbetsgruppens sammansättning

  • Ove Andrén, ordförande, professor, urolog, Universitetssjukhuset Örebro, RCC Uppsala-Örebro
  • Göran Ahlgren, med.dr, urolog, Skånes universitetssjukhus, Lund, RCC Syd
  • Gustaf Allerstrand, allmänläkare, Täby Centrum Doktorn
  • Anna-Carin Börjedahl, urologisjuksköterska, Helsingborgs lasarett
  • Stefan Carlsson, docent, urolog, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna,
  • RCC Stockholm-Gotland
  • Lars Egevad, professor, patolog, Karolinska institutet, Stockholm
  • Marie Hjälm-Eriksson, onkolog, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna, RCC Stockholm-Gotland
  • Per Fransson, docent, onkologisjuksköterska, Norrlands universitetssjukhus
  • Viktoria Gaspar, patolog, Helsingborgs lasarett
  • Fredrik Jäderling, röntgenläkare, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm
  • Kent Lewén, patientrepresentant, Prostatacancerförbundet
  • Ingela Franck Lissbrant, med.dr, onkolog, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg
  • David Robinson, med.dr, urolog, Urologkliniken Region Jönköpings län, RCC Sydöst
  • Marianne Sanderoth, urologisjuksköterska, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg
  • Johan Stranne, docent, urolog, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, RCC Väst
  • Camilla Thellenberg Carlsson, med.dr, onkolog, Norrlands universitetssjukhus, RCC Norr
  • Calle Waller, patientrepresentant, vice ordförande i Prostatacancerförbundet

Riskgruppskalkylator