Fatigue
Under prehabilitering och cancerbehandling
Generella insatser
Rekommendationer
- Alla barn och ungdomar bör kartläggas för sårbarhetsfaktorer för cancerrelaterad fatigue, både före och under behandling, så som premorbida problem med ångest, sömn och smärta.
- Före, under och omedelbart efter behandling bör alla barn eller ungdomar och vårdnadshavare erbjudas stöd för att hitta en balans i sin fysiska och kognitiva aktivitetsnivå.
- Förebyggande psykoeduktiva insatser bör erbjudas alla som behandlas för cancer, t.ex. råd om ambitionsnivå avseende skolgång och fysisk aktivitet.
Cancerrelaterad fatigue (CRF) definieras enligt National Comprehensive Cancer Network (NCCN) of the USA 166 som ”en besvärande, ihållande, subjektiv känsla av fysisk, känslomässig och/eller kognitiv trötthet eller utmattning i samband med cancer eller cancerbehandling som inte står i proportion till tidigare aktivitet och som är funktionsnedsättande i vardagen”.
Begrepp såsom hjärntrötthet, mental uttröttbarhet eller mental trötthet används synonymt med fatigue. CRF rekommenderas som det mest välavgränsade begreppet, men övriga kan vara mer begripliga för lekmän.
Fatigue under och direkt efter cancerbehandling är snarare regel än undantag 167168. Efter avslutad behandling förekommer fatigue i högre grad hos barncanceröverlevare än i normalpopulationen oavsett typ av barncancer (10–85 % drabbas)169. Tillståndet förekommer vid alla typer av barncancer oavsett behandling, men ses i något högre grad vid strålbehandling. Detta gäller oaktat vilken kroppsdel som bestrålats 169.
Särskilda insatser
Rekommendationer
Familjer med sårbarhetsfaktorer såsom nedstämdhet eller ångest, sömnsvårigheter, smärta och kognitiva svårigheter bör erbjudas särskilt stöd för att hitta balans i sin fysiska och kognitiva aktivitetsnivå. Man bör följa upp hur detta påverkar symtom på CRF.
Vid påtaglig CRF som orsakar funktionsnedsättning i vardagen ska en initial utredning göras för att utesluta medicinska orsaker och fastställa relaterade symtom såsom oro, depression, sömnsvårigheter, smärta och kognitiva svårigheter. Vid fastställda relaterade symtom bör behandling erbjudas.
Vid fastställd CRF kan barnet eller ungdomen och vårdnadshavare erbjudas klinisk expertis, t.ex. psykoedukativa insatser (+++-), fysisk aktivitet (+++-), avslappning och mindfulness (++--) och/eller kognitiv beteendeterapi (++--) 169.
Fatigue förekommer ofta, men inte alltid i ett symtomkluster med nedstämdhet eller ångest, sömnsvårigheter, kognitiva svårigheter och smärta 111170. Ett symtomkluster kännetecknas av cirkelsamband och att det ibland är omöjligt att skilja det ena från det andra, dvs. vart och ett av symtomen kan vara orsak till eller orsakas av de andra symtomen. Observera att evidensbaserade interventioner för relaterade problem i symtomklustret även kan lindra fatigue, se t.ex. kapitel om sömn, smärta och psykisk hälsa. Vid påtaglig CRF behöver man därför göra en noggrann utredning och avgöra vilka symtom behandlingen bör inriktas på, se t.ex. flödesschema för utredning och åtgärder från NCCN 166, eller European Society for Medical Oncology (ESMO) 171. Fatigue kan förvärras av sensoriska och motoriska funktionsnedsättningar (t.ex. hörselnedsättning eller ataxi) och rehabilitering av dessa kan ha positiv effekt även på graden av CRF.
Hög närvaro i förskola och skola är associerat med bättre livskvalitet 172. Orsakssambandet är oklart, men man strävar efter att barnet ska tillbringa så mycket tid som möjligt i sin vanliga miljö och att denna miljö anpassas efter barnets ork. Detta är också viktigt för att förebygga senare problematisk skolfrånvaro.
Exempel på insatser före och under behandling är kartläggning av aktiviteter, stöd av arbetsterapeut, fysioterapeut, kurator eller psykolog samt medicinsk utredning. Samarbete mellan vårdgivare, sjukhusskola och hemskola är en bra grund för att hitta en rimlig ambitionsnivå under behandlingstiden.
Efter avslutad behandling
Generella insatser
Särskilda och avancerade insatser
Rekommendationer
- Vid påtaglig fatigue som orsakar funktionsnedsättning i vardagen, bör utredning initieras och somatiska orsaker uteslutas.
- Remiss för vidare utredning och behandling bör skickas till arbetsterapeut, fysioterapeut, kurator eller neuropsykolog alternativt till multiprofessionellt rehabiliteringsteam för vidare utredning och förslag på åtgärder.
För utredning av CRF, se t.ex. det flödesschema som utarbetats av NCCN eller ESMO 166171.Om utredningen visar att barnet har associerade problem, t.ex. smärta, sömnproblem, ångest eller depression, bör dessa behandlas i första hand. Vid problem med CRF bör man främst erbjuda psykoedukativa insatser av t.ex. arbetsterapeut, fysioterapeut eller psykolog (t.ex. hjälp med att kartlägga aktivitet i vardagen, identifiera vad som ger återhämtning och ge förslag på strategier för energiplanering, hjälpmedel för tidshantering och planering).
Behandling och åtgärder med forskningsstöd är psykoedukativa insatser (+++), fysisk aktivitet (+++), avslappning 175 och mindfulness (++--) och kognitiv beteendeterapi (++--). När det gäller medicinsk behandling pekar dagens behandlingsriktlinjer åt olika håll. Enligt International Guideline Harmonization Group är forskningsunderlaget otillräckligt för att rekommendera medicinsk behandling. ESMO avråder från medicinsk behandling men ser visst forskningsstöd för centralstimulerande behandling 171. I riktlinjer från NCCN rekommenderas att överväga centralstimulerande behandling efter det att icke-medicinska åtgärder erbjudits med ingen eller otillräcklig effekt 166.