Fysisk funktionsförmåga, aktivitetsförmåga och fysisk aktivitet
Den motoriska funktionen hos barn som genomgår cancerbehandling påverkas negativt. Flera studier visar att både fin och grovmotrisk funktion försämras signifikant under cancerbehandling och att svårigheterna kan vara övergående eller bestående i någon utsträckning 155156.
Barn och ungdomar som inte når upp till rekommendationerna, t.ex. på grund av långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning, bör få stöd att kunna vara så aktiva som möjligt för att främja fysisk och mental hälsa. Se sidan För barn och ungdomar – fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling på fyss.se 157.
Vid diagnos, under och efter avslutad cancerbehandling hos barn är den kardiorespiratoriska uthålligheten och funktionen lägre än hos jämnåriga. Detta sker på grund av behandlingens biverkningar som till exempel trötthet och muskelsvaghet, men även på grund av fysisk inaktivitet under sjukdomsperioden. Det finns evidens att individualiserad handledd fysisk träning under cancerbehandlingen kan genomföras utan risk, och ger hälsofördelar för personen 158.
Barncanceröverlevare löper risk att utveckla fetma, hypertoni, förhöjda blodfetter och diabetes till följd av sin cancerbehandling. Patienter och vårdnadshavare bör på ett tidigt stadie få saklig information om dessa risker samt att fysisk aktivitet och en hälsosam livsstil kan förebygga dessa seneffekter, både under och efter genomgången behandling 159.
I en vetenskaplig översiktsartikel påvisades effekt av fysisk aktivitet och träning vid barncancer. Resultaten visar på en gynnsam inverkan på
- trötthet/fatigue
- muskelstyrka
- aerob kapacitet/syreupptagningsförmåga
- funktion på aktivitets- och delaktighetsnivå
- psykosocial hälsa
- kardiovaskulär/kardiorespiratorisk kondition
- fysisk funktion
- benmineraltäthet
- hjärnvolym och -struktur.
Fysisk aktivitet och träning visades vara säkert att utföra, med endast ett fåtal och ofarliga negativa biverkningar. Resultaten visade på att träningsinterventioner hade en positiv effekt på många fysiologiska och psykologiska hälsoutfall hos barncanceröverlevare 157158159160.
Figur 10 Modell för förebyggande och behandling av fysisk funktionsförmåga, aktivitetsförmåga och fysisk aktivitet inom cancerrehabilitering för barn och ungdomar
Generella insatser
Rekommendationer
Barn eller ungdomen och vårdnadshavare bör få information om att rörelse och fysisk aktivitet kan minska biverkningar vid barncancer.
På generell nivå bör alla barn och ungdomar med cancer, i samband med diagnossamtal och behandlingsstart, få kontakt med fysioterapeut för att få individualiserad information om vikten av rörelse och fysisk aktivitet för långsiktigt välmående. Arbetsterapeuten informerar om fortsatt åldersadekvat självständighet i ADL och vikten av att stödja barnet i att vara aktiv i för barnet och ungdomen meningsfulla aktiviteter.
Barnen och ungdomarna bör uppmuntras och stödjas i att vara fortsatt fysiskt aktiva genom åldersadekvat ADL, lek och/eller fysisk aktivitet/träning utifrån intresse och allmäntillstånd.
I avsnitt 16.2 beskrivs ett urval av särskilda rehabiliterande insatser som kan vara aktuella för barn och ungdomar med olika cancerdiagnoser.
Särskilda insatser
Rekommendationer
Individuella bedömningar och behandlingsinsatser för fysisk funktionsförmåga och aktivitetsförmåga samt anpassningar bör erbjudas för barn och ungdomar vars förmåga påverkas av cancerbehandlingen.
Fysioterapeut och arbetsterapeut undersöker och bedömer barnets eller ungdomens fysiska förutsättningar, förmåga att röra sig, delta i fysisk aktivitet och kartlägger behov av individuella behandlingsinsatser. Behandlingsinsatser genomförs i samverkan med närstående och sjukvårdspersonal.
Rehabilitering av rörelseförmåga kan erbjudas individuellt, i grupp eller som egenträning. Fysisk aktivitet på recept (FaR) kan vara ett bra alternativ för att öka aktivitetsgraden.
Inaktivitet
Rekommendationer
För barn och ungdomar som inte rör sig bör man genomföra lägesändringar, aktiva och passiva rörelseuttag och andningsoptimerande metoder.
Barn och ungdomar som p.g.a. nedsatt allmäntillstånd är inaktiva behöver få stöd med att genomföra regelbundna lägesändringar, aktivt och passivt rörelseuttag samt åldersanpassade tekniker för djupandning. Vid sekretproblematik i luftvägarna motståndsandning för att öka funktionell respiratorisk kapacitet och underlätta hosta och sekretevakuering för att förebygga pneumoni.
Arbetsterapeut stöttar barnet att vara delaktig i vardagsaktiviteter som en del av ett rehabiliterande synsätt. Trycksårsprofylaktiska insatser genomförs i samråd med vårdpersonal.
CNS-tumörer
Rekommendationer
- Barn och ungdomar som opererats för CNS-tumörer bör erbjudas kontakt med fysioterapeut och arbetsterapeut för motorik- och förflyttningsbedömning i tidigt skede.
- Barn och ungdomar bör erbjudas anpassningar, motorisk rehabilitering och hjälpmedel för att optimera förutsättningarna för förflyttning och motorisk återhämtning.
Fysioterapeut och arbetsterapeut deltar i tidig mobilisering efter CNS-tumöroperationen. Mobilisering och träningsinsatser genomförs i samarbete med vårdnadshavare och personal för att barnet eller ungdomen ska optimera åldersadekvat funktionsförmåga i fysisk aktivitet och främja delaktighet i vardagsfunktioner.
Specifika träningsinsatser planeras utifrån barnens och vårdnadshavares mål, med hänsyn taget till allmäntillstånd, se Bilaga 1 Riktlinjer för att utreda och rehabilitera barn med tumör i centrala nervsystemet. Bedömning av behov av olika hjälpmedel och ordination samt anpassningar av dessa genomförs löpande. Arbetsterapeut initierar och stöttar i anpassningar av hemmiljö, skolmiljö och andra miljöer där barnet vistas.
Fatigue är mycket vanligt förekommande efter hjärntumöroperation och kan försvåra rehabilitering och fysisk aktivitet, se även Kapitel 17 Fatigue. En arbetsterapeut kan hjälpa barn och närstående att hitta balans mellan aktivitet och återhämtning i vardagen.
Cytostatikainducerad neuropati
Rekommendationer
Barn, ungdomar och vårdnadshavare bör vid behandlingsstart informeras om risk för neuropati och behandlande personal bör vara vaksam på ändringar i barnets motoriska förmåga, främst svårigheter att stå eller gå.
Viss typ av cytostatika kan öka risken för distala neuropatier med smärta och känsel- och funktionsnedsättning i nedre extremiteten. En fysioterapeut och/eller arbetsterapeut bör kontaktas i ett tidigt skede om distala neuropatier konstateras, för att erbjuda symtomlindrande och kompenserande behandling 161.
Symtomlindrande behandling erbjuds vid neuropati, t.ex. träning av försvagad muskulatur, gångträning, stretching/töjning av stram muskulatur, desensitisering (minska överkänslighet i huden), ortos och smärtlindring.
Strålningsrelaterad stramhet
Rekommendationer
Inför strålbehandling bör barn och ungdomar informeras om förebyggande rörlighetsträning för att motverka strålningsrelaterad stramhet.
Strålning försämrar elasticiteten i kringliggande strukturer så som hud och muskler. Rörelseomfånget i området som strålas kan försämras och den processen pågår långt efter avslutad behandling. Det finns stöd för att rörelseträning kan förebygga uttalad stramhet 162.
Infektioner
Rekommendationer
Pågående infektion är en kontraindikation för fysisk aktivitet, barn och ungdomar kan vara aktiva i vardagsaktiviteter så som t.ex. förflyttningar och ADL.
Vid infektion ska barn och ungdomar inte utföra fysisk träning som belastar andning och cirkulation. Barn och ungdomar bör dock uppmuntras att ägna sig åt lugnare aktiviteter i sittande och stående ställning, med hänsyn till andningsfunktion, cirkulation samt bibehålla muskelstyrka. Träning av lugnare vardagsaktiviteter som påklädning och toalettbesök för att öka/bibehålla självständigheten kan vanligen genomföras utan risk.
Barn och ungdomar som genomgår stamcellstransplantation är ytterst infektionskänsliga. Träningen bör därför ske på platser med där smittorisken är låg samt undvika kontakt med infekterade personer. Främjandet av god hygien är också av stor vikt.
Rehabilitering vid Graft versus Host Disease (GvHD)
Tidiga rehabiliteringsinsatser såsom fysisk aktivitet och kontraktursprofylax kan minska effekterna av GvHD på rörelseorganet genom bedömning och behandling av fysioterapeut och/eller arbetsterapeut.
GvHD är vanligt förekommande efter allogen stamcellstransplantation, och kan bland annat orsaka inflammation och fibrotisering av leder och fascia. Detta kan i sin tur leda till ledkontrakturer och smärta samt inverka på barnets förmåga att klara aktiviteter i det dagliga livet. Tidiga rehabiliteringsinsatser såsom fysisk aktivitet och kontraktursprofylax kan minska effekterna av GvHD på rörelseorganet. Fysioterapeut och arbetsterapeut bör involveras i tidigt skede 163164.
Benskörhet
Långvariga behandlingsperioder mot cancersjukdom med t.ex. cytostatika och steroider kan öka risken för benskörhet. De barn och ungdomar som har en konstaterad osteoporos bör initialt vara försiktiga att utöva idrotter och aktiviteter med hög risk för frakturtrauma så som vid styrketräning, utövning av någon typ av kontaktsport eller annan aktivitet som innebär hög belastning på skelettet. Individuellt anpassad rådgivning om fysisk aktivitet kan erbjudas av fysioterapeut 165.
Avancerade insatser
Rekommendationer
Efter avslutad cancerbehandling bör barn och ungdomar med kvarstående påverkan av funktionsförmåga, i samråd med barnets fysioterapeut, remitteras från onkologisk enhet till instans med adekvat kompetens för fortsatta behandlingsinsatser och uppföljning.
Fysioterapeuter och arbetsterapeuter på de olika vårdenheter där barnen vårdas bör kommunicera och informera om pågående behandlingsinsatser och vad som ska följas upp av kollegor på t.ex. hemortssjukhus, avancerad sjukvård i hemmet (ASIH) eller palliativ enhet.