Psykisk hälsa
Trots ökad överlevnad kan cancer fortfarande vara en skrämmande sjukdom för barn och närstående 22, och att ett barn drabbas av cancer får betydande psykosociala konsekvenser för familjerna. Barn och ungdomar som har eller har haft cancer löper högre risk för problem med psykisk ohälsa än deras syskon och friska barn och ungdomar 2324. För de som överlever cancer kan sena komplikationer försvåra för aktivitet och delaktighet, och därigenom drabba den psykiska hälsan. Det gäller särskilt de som haft tumörer i och fått behandling riktad mot CNS 25, men märks även vid andra cancertyper såsom leukemi och Hodgkins lymfom 2627. Problem med psykisk hälsa påverkar samtidigt möjligheten att vara aktiv på olika sätt, exempelvis kan ångest begränsa koncentrationsförmågan vid studier och nedstämdhet kan medföra begränsad delaktighet om man undviker sociala kontakter.
Alla rekommendationer i kapitlet med referensen Marchak 23 kommer från en multidisciplinär, internationell arbetsgrupp som har gjort en systematisk genomgång av området psykisk hälsa för överlevare av cancer i barndom, ungdom och ung vuxen ålder. Arbetsgruppen bakom Marchak 23 omfattar expertis inom psykologi, psykiatri, barnonkologi, strålning, hälsovetenskaper och epidemiologi samt metodologi för att ta fram riktlinjer.
I Bilaga 2 beskrivs vilka roller som är involverade i det psykosociala stödet inom barncancervården.
Figur 7 Modell för förebyggande och behandlande av psykisk hälsa inom cancerrehabilitering för barn och familj
Källa: Figuren är framtagen av vårdprogramgruppen
Generella insatser
Bedömning
Rekommendationer
- Barnets eller ungdomens och familjens psykiska hälsa bör bedömas genom hela vårdförloppet, vid varje uppföljningstillfälle eller varje övergripande medicinska uppföljningstillfälle, även efter avslutad behandling.
- Även frisk- och riskfaktorer bör kartläggas.
Hälso- och sjukvårdspersonal bör vara medvetna om risken för psykisk ohälsa, från insjuknandet och genom all senare uppföljning för barncancer. Sjuksköterskan är central i det kontinuerliga stödet till familjen, under och efter cancerbehandling. De, tillsammans med läkare och kurator, gör den grundläggande bedömningen av barnets och familjens psykiska mående. Eftersom måendet kan förändras är det viktigt att kontinuerligt följa upp det psykiska måendet och att bedöma hur den psykiska hälsan påverkats sedan senaste uppföljningen. Rekommendationen om bedömning av barnets psykiska hälsa före, under och efter cancerrehabilitering är en stark rekommendation på svag evidens (+–++), Marchak 23.
Även familjens hälsa bör bedömas. Familjen utgör det primära stödet runt barnet. Familjens psykiska mående behöver därför beaktas då goda familjeförhållanden är en skyddande faktor för barnets psykiska mående. Studier visar att familjer med sammanhållning, effektiv kommunikation och god förmåga till konfliktlösning bidrar till starkare funktion hos barnet 11272829. Förmågan att svara an på barnets förändrade behov bör bedömas. Bedömningen bör omfatta information om hur barnet och familjen fungerade före insjuknandet. Familjer med ökad sårbarhet bör få psykosocialt stöd från början av kurator och/eller psykolog. Med ökad sårbarhet kan menas ekonomiska bekymmer, relationssvårigheter i familjen, bristande stöd från anhöriga, utvecklingsrelaterade svårigheter hos barnet, psykisk ohälsa hos barnet eller förälder, missbruk, våld, övergrepp eller brott i familjen 30. Lämpliga frågor för att undersöka psykosocial funktion kan t.ex. hämtas från The Psychosocial Assessment Tool 30.
Andra frågor kan handla om psykisk hälsa och frisk- och riskfaktorer hos barnet, syskon och vårdnadshavare, se Kapitel 24 Förslag på fördjupning och Bilaga 3 Förebyggande psykosociala insatser vid cancer. Frågorna bör anpassas efter barnets ålder och mognad. Det kan underlätta för barnet och familjen om de får skatta svaren på en skala 1–10 (känslotermometer).
Faktaruta 1. Frågor som vårdpersonal (kontaktsjuksköterska, läkare, kurator m.fl.) kan använda vid bedömning av psykisk hälsa och frisk och riskfaktorer
Till barnet/ungdomen:
- Hur har du mått sedan sist vi sågs?
- Är det något särskilt du funderat eller undrat över?
- Hur har det fungerat med… (skola, kompisar, sömn, aptit, aktiviteter etc.) sedan sist?
- Är det något annat som känts jobbigt och som du skulle vilja ha hjälp med?
Till vårdnadshavare:
- Hur har ni haft det sedan sist?
- Hur har det fungerat med… (skola, kompisar, sömn, aptit, aktiviteter etc.) för barnet/ungdomen sedan sist?
- Hur har barnets/ungdomens sinnesstämning varit? (t.ex. mer eller mindre arg, ledsen, stressad)
- Hur har ditt mående varit sedan sist?
- Hur har de andra i familjen mått sedan sist vi sågs?
När barnet/ungdomen eller vårdnadshavare beskriver problem kopplat till dåligt mående, ställ följdfrågor:
- Hur länge har det varit så? När märks det (i vilka situationer)? Hur märks det?
- Har ni hittat några egna strategier som varit till hjälp? Har ni fått någon hjälp kring detta tidigare? Hur har det varit till hjälp? Önskar ni mer hjälp? Vilken typ av hjälp skulle ni önska?
Om det finns tecken på psykisk ohälsa: se rekommendationer under Särskilda insatser. Vid tecken på allvarlig psykisk ohälsa, se Avancerade insatser.
Barn och ungdom som återgår i behandling efter återfall bör få en ny bedömning av behovet av psykologiskt stöd, liksom deras vårdnadshavare och eventuella syskon. Vårdnadshavare till barn och ungdom som fått återfall beskriver att de inom sjukvården ofta ses som erfarna, starka och trygga, och därför inte alltid tillfrågas om hur de faktiskt mår, hur vardagen ser ut för familjen eller om de behöver stödinsatser. Därför bör alla få samma grundfrågor om psykisk hälsa, oavsett om det gäller ny sjukdom eller återfall.
Insats
Rekommendationer
- All vårdpersonal bör eftersträva att stärka familjernas motståndskraft mot psykisk ohälsa då familjerna hanterar påfrestningar i form av cancerutredning, cancerbehandling och sena komplikationer 313233.
- Sjuksköterskan är central i att ge information och skapa goda relationer mellan sjukvårdspersonal och familjer 34. Barnen och familjerna bör få information om vanliga psykiska reaktioner samt erbjudas samtal för att främja friskfaktorer hos barnen och familjerna. Inom barnsjukvården bör psykosocialt stöd erbjudas kontinuerligt (++++) 35.
Barnet bör uppmuntras att ägna sig åt hälsofrämjande aktiviteter utanför sjukvården (fysiska, sociala, kreativa och kognitiva) så långt det är möjligt 36. Under sjukhusvistelser bör man uppmuntra kontakt med lekterapin, musik- och bildterapeut etc. för att främja psykisk hälsa och bearbeta jobbiga händelser.
Familjerna bör känna till att reaktioner ofta kommer efter en tid. Efter avslutad behandling kan behoven av stöd se olika ut inom familjerna 37. Många barn vill kunna leva som vanligt igen efter sin cancerbehandling, medan vårdnadshavare oftare är oroliga över sena komplikationer. Detta kan leda till konflikter eftersom vårdnadshavarna kan uppleva att barnet inte vill kännas vid sina svårigheter 6. Vid stöd till hela familjen kan till exempel familjeinterventionen BIFI (The Brain Injury Family Intervention) användas 38. BIFI riktar sig mot barn med förvärvad hjärnskada och kan passa för barn med kognitiv sen komplikation. Materialet är omfattande men specifika delar kan väljas.
Bilaga 3 Förebyggande psykosociala insatser vid cancer ger förslag på förebyggande insatser för ökad motståndskraft, eller resiliens, mot psykisk ohälsa.
Särskilda insatser
Bedömning
Rekommendationer
- Vid misstanke om psykisk ohälsa hos barnet bör en fördjupad bedömning göras av psykolog på barncancercentrum eller på hemsjukhuset, alternativt i ett rehabiliterings- eller habiliteringsteam.
- Vid misstanke om psykisk ohälsa hos vårdnadshavare eller syskon bör en bedömning göras av kurator och/eller psykolog kring behovet av vidare stöd.
- I de fall det finns en ärftlighet för cancer som orsakat barnets eller ungdomens sjukdom bör man bedöma hur detta påverkar barnets eller ungdomens och familjens psykiska hälsa.
Rekommendationen av en fördjupad bedömning av barnets psykiska hälsa om är baserad på Marchak 23. Vid bedömning av barnets psykiska hälsa kan formuläret Styrkor och svårigheter (SDQ), Becks ungdomsskalor eller liknande validerad metod kan användas. Bedömningen bör göras så snart den medicinska behandlingen möjliggör det och barnet inte bedöms vara i en akut krisreaktion.
Insats
Rekommendationer
Om bedömningen visar en lättare form av psykisk ohälsa hos barnet, vårdnadshavare eller eventuella syskon, bör behandlande insatser erbjudas av kurator, psykolog eller annan personal med relevant kompetens.
Behandlande insatser kan vara krisstöd, behandling för procedurrädsla eller målinriktad psykoterapeutisk behandling av psykolog eller kurator med psykoterapeutisk kompetens. Alternativt remiss till lämplig instans.
Behandlande insatser till barnet kan utformas på olika sätt, antingen direkt till barnet, via lekar eller samtal som är anpassade till barnets ålder, eller indirekt via vårdnadshavarna. Kognitiv beteendeterapi 23 och andra psykologiska behandlingsmetoder som familjeterapi kan användas utifrån barnets behov, men forskningsunderlaget för andra metoder än kognitiv beteendeterapi är begränsat. För att öka tillgängligheten till psykologiskt stöd bör digitala alternativ erbjudas, som ett komplement till fysiska samtal.
Psykosocial personal inom barnsjukvården bör även erbjuda stöd via uppsökande kontakt med familjerna. Ett exempel på strukturerat psykosocialt avstämningssamtal vid cancerbehandling av barn har tagits fram vid Barn och ungdomskliniken, Södra Älvsborgs sjukhus. Läs mer på sidan Lokala förbättringsprojekt inom barncancersatsningen i VGR+ på cancercentrum.se.
Avancerade insatser
Bedömning
Rekommendationer
- Vid tecken på svårare psykisk ohälsa hos barnet bör man genast ta kontakt eller remittera för specialiserad bedömning.
- Vid tecken på svårare psykisk ohälsa hos övriga familjemedlemmar bör de hänvisas till och få stöd för att kontakta annan vårdgivare för en specialiserad bedömning.
Med svårare psykisk ohälsa hos barnet eller ungdomen avses till exempel psykos, svår depression, självmordstankar eller självskadebeteende. Rekommendation är stark på svag evidens Marchak 23. Den är giltig genom hela vårdförloppet, både under och efter cancerbehandling.
Uppvisar barnet allvarligare psykisk ohälsa bör remiss till specialiserad verksamhet skrivas, exempelvis barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). Bedöms självmordsrisken som hög bör man ta direktkontakt med en akutenhet inom BUP. Ibland behövs en anmälan till socialtjänsten, se Kapitel 8 Sociala konsekvenser
Insats
Rekommendationer
- Om familjen har pågående kontakter med barn- eller vuxenpsykiatri, socialtjänst eller barnhabilitering bör det med barnets och/eller vårdnadshavares godkännande inledas ett samarbete för fortsatt koordinerade av insatser.
- Rekommendationen är aktuell före, under och efter cancerbehandling.
Det bör finnas en rutin för bemötande om samarbetet mellan vårdpersonal och familjemedlemmar inte riktigt fungerar. Svårigheterna kan handla om att rekommendationer inte följs eller att närstående är missnöjda med vården, men också om verbal eller fysisk aggression 28.
Frekventa teammöten med stöd och vägledning för bemötande är till hjälp för vårdpersonal 28. Personalen behöver också vara medveten om att familjens agerande kan bero på psykisk kris som uppstår när ett barn har ett livshotande tillstånd.