Antiemetika vuxen

Ett av målen med denna sammanställning av antiemetikariktlinjer är att alla patienter med cancersjukdom inom hematologi och onkologi som får intravenös eller peroral antitumoral behandling oavsett sjukdomsfas och målsättning, ska få en evidensbaserad antiemetikabehandling för att förebygga och behandla illamående och kräkning. Arbetet för nationell samordning av antiemetika sker nu i en öppen nationell arbetsgrupp i mycket nära samarbete med Nationella Regimbiblioteket under RCC i samverkan. Syftet är att förbättra livskvalitet och ge en mer jämlik vård till patienter som får antitumoral behandling oavsett var i landetbehandlingen ges. Effektiv profylax mot illamående och kräkning är det viktigaste sättet att förebygga fördröjt och betingat illamående.

Sammanställningarna av rekommenderad antiemetika utgår från ASCO (American Society of Clinical Oncology) guidelines 2020, Antiemetics: ASCO Guideline Update d3a92df7-a9da-4bc3-b154-0701778747861156174. Den omfattar riktlinjer (guidelines) för behandling av akut och fördröjt illamående, beroende på vilken emetogen grad/risk som just den antitumorala regimen har. Denna risk för läkemedelutlöst illamående har graderats till hög, medel, låg eller minimal. Antracykliner (doxorubicin, epirubicin, daunorubicin och idarubicin) graderas som högemetogen cytostatika om de kombineras med cyklofosfamid d3a92df7-a9da-4bc3-b154-0701778747861156174. ASCO rekommenderar också rutinmässigt tillägg av olanzapin vid högemetogen cytostatikabehandling. Olanzapin är ett mycket effektivt antiemetikum men i högre dos kan sedering och muntorrhet bli uttalad 975395fa-906f-4e69-8cd4-aab97d16c8352156174c79fe587-9ee6-4c87-85bb-79a9432cfe473156174. I Europa finns god erfarenhet av att ge lägre dos än i ASCO guidelines med bibehållen antiemetisk effekt. Vi har medvetet valt ta bort de 5-HT3-blockerare som inte används i Sverige. Man bör, där så är möjligt, ge perorala antiemetika.

Sammanställningen av ASCO guidelines stämmer inte helt överens med de riktlinjer som är praxis i Sverige men kan ses som ett stöd i den kliniska vardagen och kan ligga till grund för vidareutveckling av nationella riktlinjer.

Vi har valt att inte beskriva alternativa behandlingsmetoder såsom akupunktur, akupressur, ingefära, cannabis och andra komplementära eller alternativa metoder i samband med antitumoral behandling. Detta på grund av att det saknas publicerade artiklar med tillräckliga evidens och att de därför inte kan rekommenderas som behandlingsmetoder mot illamående vid antitumoral behandling.

Denna version av stöddokumentet, version 3.0, fastställdes i Regionala cancercentrum i samverkan 2026-04-07.

Tabell 1.Tidigare versioner av stöddokumentet

Tidigare stöddokument publiceras inte men kan begäras ut från Regionala cancercentrum, info@cancercentrum.se.

Förändringar i version 3.0 av stöddokumentet:

• Ändrad disposition. Bilaga 4 har lyfts in som eget kapitel 3.
• Bilaga 1 om riskbedömning och andra orsaker till illamående har lyfts in till eget kapitel 4 och kapitel 5.
• Uppdatering av kapitel 1 Bakgrund. Mindre revidering av text samt nya underrubriker. Nytt avsnitt Särskilda överväganden vid graviditet.
• Nytt avsnitt i kapitel 3 om extra fördröjt illamående.

Vi utgår från och rekommenderar det arbetssätt som de flesta praktiserar: Antiemetika ordineras primärt med ledning av planerad behandling, se sammanställning nedan i Kapitel 6. Man utgår primärt från antal dagar i en kur med den antitumorala behandling som är mest emetogen. På flera enheter kopplas antiemetikaförslagen direkt till den antitumorala behandlingen i ordinationssystemen, t.ex. cytobase eller cytodos. Sedan görs en riskbedömning som inkluderar eventuellt tidigare illamående (se Kapitel 3) och med ledning av den kan det bli aktuellt att modifiera antiemetikaordinationen. Detta kan en sjuksköterska göra om antiemetika finns som generell ordination eller det finns en personlig delegation. Detta avgörs av vederbörande verksamhetschef. Graden av ev. illamående dokumenterar patienten i en Illamåendedagbok inte minst för att illamående under aktuell kur ingår i riskbedömningen inför nästa. Om inte given antiemetika hjälper, se Kapitel 8. På sikt kan given antitumoral och antiemetisk behandling, samt data från illamåendedagboken (PROM = Patient Related Outcome Measure) matas in i de olika kvalitetsregistren för framtida nationell verksamhetsutveckling.

Vid behandling över flera dagar och om högemetogena antitumorala läkemedel endast ingår dag 1, ges antiemetika enligt ett lägre steg utifrån vilken emetogena grad den antitumorala behandlingen har resterande dagar.

Dexametason, som används mer internationellt, har bytts ut mot betametason som i större utsträckning används i Sverige. Det är notabelt att man i framför allt USA använder betydligt högre kortisondoser än vi av tradition gör i Sverige. Eftersom kortison ger ett flertal besvärliga och allvarliga biverkningar både akut och på sikt bör man sträva efter att ge lägsta möjliga effektiva dos mot illamående. Detta är för flertalet regimer i dagsläget 8 mg betametason po eller per iv dag 1, eventuellt följt av nedtrappning. Detta gäller dock inte regimer där högdos kortison ingår i själva regimen (t.ex. CHOP) eller när man behöver förebygga allergiska reaktioner, exempelvis vid behandling med taxaner eller karboplatin, då kortisondosen kan behöva vara högre.

Varför kortison har antiemetisk effekt är okänt. En teori är att den antiemetiska effekten medieras via kortisonets antiinflammatoriska mekanismer ded990de-4d3c-4658-8b58-72e718db58134132390. Senare data tyder på att kortison kan tas bort då nyare läkemedel har tillräcklig effekt som profylax mot fördröjt illamående. Mer evidens behövs.

Man bör vara uppmärksam på interaktioner mellan antiemetika och andra läkemedel. Men när det gäller interaktioner mellan antiemetika och antitumoral behandling bör man vara mer tillåtande då det kan vara av värde att patienten klarar av att genomföra sin antitumorala behandling med önskad respons.

Kortison har befarats kunna dämpa den immunstimulerande antitumorala effekten hos immuncheckpointhämmare (ICI) när kortison ges som antiemetika i samband med kemoimmunoterapi. Interaktionen är inte helt klarlagd, och detta kräver särskild risk-nytta värdering vid antiemetikabehandling när kemoterapi och checkpointhämmare kombineras i samma regim.

Den emetogena effekten vid kemoimmunoterapi relateras framför allt till kemoterapin. Hantering av biverkningar vid behandling med ICI beskrivs i RCC stöddokumentet Bedömning och hantering av biverkningar vid behandling med checkpointhämmare, samt i nationellt vårdprogram för akut onkologi. Kemoimmunoterapi används vid många olika cancerformer och en majoritet av regimerna är högemetogena. I flertalet studieprotokoll som ligger till grund för regimerna har kortisonprofylax enligt lokal standard för kemoterapin använts, och i klinisk praxis ses varierande rutiner af09aebe-5d0b-4ffd-a3b9-c58931763cfa5132391.

ASCO guidelines 2020 d3a92df7-a9da-4bc3-b154-0701778747861132391 rekommenderar att kortison kan användas som antiemetika vid kemoimmunoterapi då profylaktisk antiemetika som innehåller rekommenderade kortisondoser inte tycks medföra sämre effekt av kemoimmunoterapi. Det behövs dock bättre vetenskapligt underlag för att besvara frågor om synergieffekter och dosering.

Efter genomgång av aktuellt kunskapsläge kan följande rekommendationer ges vid kemoimmunoterapi:

• Kortisondoserna bör, enligt övriga råd i detta dokument, hållas så låga som möjligt, samtidigt som det är viktigt att patienten kan fullfölja sin antitumorala behandling.
• Antiemetikasteg som innehåller kortison under max 3 dagar behöver inte ändras, men överväg om möjligt användning av ”antiemetikaregim 1 dag, steg 6” för medel/högemetogen regim.
• Antiemetikasteg med kortisondos i ≥ 4 dagar; Följ standardschema t.o.m. dag 3. Fr.o.m. dag 4 sätt ut kortison, och ge i stället regelbundet Olanzapin 2,5 mg x 2–3, plus eventuellt 2,5 mg till natten, inte bara vid behov ee55d6b8-ee63-40e1-a2e2-bd0207edd8f66132391.
• När kortison ges av andra skäl än som antiemetika, exempelvis vid behandling med docetaxel, eller som allergiprofylax vid risk för infusionsrelaterad reaktion, bör kortisondosen inte justeras.

Det finns inget aktuellt stöd i litteraturen för att göra skillnad mellan de olika ICI-läkemedlen eller mellan tumörgrupper vad gäller dessa rekommendationer.

Metoklopramid kan ha en additiv effekt till neuroleptika med avseende på extrapyramidala störningar. Var uppmärksam på extrapyramidala biverkningar av metoklopramid vid samtidig behandling med olanzapin (skakningar, svårigheter med att hålla bestick, mugg osv., ökad tonus i muskler, rörelsestörningar).

Det finns stor erfarenhet av behandling med de vanligaste antiemetikapreparaten (ondansetron, kortison och olanzapin) vid graviditet. Riskerna för fosterpåverkan av antiemetikabehandling ska bedömas i relation till graviditetsförlopp och eventuell antitumoral behandling. Information om eventuell fosterpåverkan av antiemetika redovisas på hemsidor, t.ex. Janusinfo. Se även RCC:s stöddokument Cancer under graviditet.

Uppkommer inom 24 timmar efter given cytostatika. Det orsakas huvudsakligen av en cytostatika-betingad serotoninfrisättning från celler i tarmslemhinnan vilken i sin tur leder till en stimulering av 5-HT3-receptorer. Via vagusnerven sker därefter en aktivering av kräkcentrum i hjärnstammen a7e61375-5af0-4461-9072-fb2888f2ea247156185ee25a378-576d-429a-94a6-d6adc7d295068156185dfb22cc7-857c-4375-8e10-3232a467fd24915618522a43da8-a1e2-4227-8bf5-6487651a8a5110156185.

Uppträder > 24 h och varar upp till en vecka efter given cytostatika och varierar med olika typer av cytostatika. Detta illamående är ofta underrapporterat men kan enkelt klarläggas med Illamåendedagbok. Fördröjt illamående ska undvikas då det kan leda till betingat illamående.

Antikropps-läkemedels-konjugat (ADC) består av en antikropp mot cancercellen konjugerad med cytostatika. Behandlingen blir då mer specifikt riktad mot cancercellerna.  Denna typ av läkemedel kan, om den är medel eller högemetogen, orsaka ett förlängt fördröjt illamående, 5–21 dagar och kan då överlappa till nästa behandlingscykel.

Orsaken är inte klarlagd och mer forskning om detta behövs. Olanzapin har visat sig vara effektivt mot detta illamående 3c686c30-f34a-4837-ada8-d89dcb8b746a11156497.

Betingat illamående uppstår inte i direkt anslutning till antitumoral behandling utan beror på inlärning/betingning. Det utlöses av yttre faktorer som förknippas med cytostatikabehandlingen, till exempel resan till sjukhuset, byggnader, sjukhuspersonal, lukter och mat 4aa724dc-6838-47f8-b85f-99c320aafede12167638. I studier publicerade 2015 och 2016 förekom betingat illamående hos cirka 14 % 8c8ab8e7-13b5-49d1-88a5-2d62c56e637813167638, kräkning hos 1,2–2,3 % fcba504c-abea-438f-860d-b58f20206cf414167638. Betingat illamående och kräkning sänker livskvalitén oberoende av ålder, kön, allmäntillstånd och psykisk stress 2a86cbb0-bfad-4e90-87b4-a15629e4628c15167638.

Figur 1. Betingat illamående

Källa: Bilden är framtagen för stöddokumentet.

Avgörande risk för betingat illamående och kräkning är tidigare otillräcklig antiemetisk behandling och risken ökar med antalet cytostatikakurer. Senare studier poängterar vikten av att patienten redan från början får så effektiv förebyggande antiemetisk behandling som möjligt av både akut och fördröjt illamående 4aa724dc-6838-47f8-b85f-99c320aafede121676413997f607-fc48-4a21-bd48-a04557b5916916167641. Oro för, eller förväntan om, att må illa är också en riskfaktor för betingat illamående 47025a2b-7379-428b-98b9-a1cd907b7b9a17167641336c417b-7cb5-48ce-bfa9-957ec9f56e2818167641. Bra information till patienten om att vi effektivt kan förebygga illamående (att 70–75 % av patienterna har komplett respons på antiemetika-behandlingen) minskar risken avsevärt och bidrar även till att patienten följer antiemetika ordinationen i högre utsträckning. Det är viktigt att patienten dokumenterar (i t.ex. illamåendedagbok på papper eller digitalt via 1177/Min vårdplan) vilka antiemetika som tagits samt eventuellt illamående eller kräkning. Vid genombrottsillamående trots optimal antiemetika enligt stöddokumentet görs en grundlig bedömning av andra tänkbara orsaker till illamåendet än den antitumorala behandlingen. Antiemetikabehandlingen kan då behöva kompletteras. Utöver kemoterapi är krisreaktion, sänkt stämningsläge, stress och nedsatt förmåga att hantera situationen, kända riskfaktorer för illamående f83cb746-901b-4e22-bc51-93723d9bf3cf19167641.

Psykologiska behandlingsmetoder 57bafbb7-7fa0-4851-9fd4-a79019b7999d201676422be115d4-551d-49c6-b931-6ba89a7367a4211676426fb15b7d-93c2-48f8-8f8e-19c3521ff46722167642, hypnos c420f69d-0649-4dfd-af88-ac72f78f760123167642, kryobehandling av munhålan 6954e844-9d73-4947-b5ac-a9ba4039376a24167642 har haft god effekt mot betingat illamående, liksom lorazepam afe94ace-3823-486a-8e51-3c67dda793342516764227d29f3f-2076-4084-8957-8f65b9f203e7261676423c90dce9-b4c0-463e-ae42-9f568574c55627167642. Bensodiazepin är starkt beroendeframkallande, varför det skall ges under så kort och definierad period som möjligt. Bensodiazepin är helt olämplig till patienter med missbruksproblematik (alkohol, droger). Data saknas f.n. avseende effekten av olanzapin vid etablerat betingat illamående.

Använd tabell 2 nedan inför den första behandlingen med cytostatika, för att få ett underlag för en första bedömning om patientens behov av antiemetika. En patient som fått för lite antiemetika och mått illa efter första behandlingen har mycket stor risk att drabbas av betingat illamående, och därför är det viktigt att redan från start ge så god/optimal antiemetisk behandling som möjligt.

Kom ihåg! Det kan finnas flera orsaker till att vald antiemetikabehandling inte har effekt mot illamåendet, flera faktorer som man behöver ta hänsyn till i en sammanfattande bedömning. De kan också behöva utredas och behandlas. Se Kapitel 5.

OBS! Anamnes på högt alkoholintag minskar risken för illamående vilket gör att man kan minska antiemetikanivån med 1–2 steg.

Tabell 2.Individuella riskfaktorer för illamående

Det kan finnas flera orsaker till att vald antiemetikabehandling inte hjälper mot illamåendet. Dessa behöver utredas och behandlas och tas hänsyn till i en sammanfattande bedömning.

Tabell 3.Orsaker till att antiemetikabehandling inte hjälper

Se behandlingsförslag i Bilaga 1 Förslag antiemetikaregim.

Tabell 4. Behandling av akut och fördröjt illamående vid hög emetogen risk (> 90 %)

* Vid antracyklin + cyklofosfamid ges ej kortison dag 2 och framåt.

Se behandlingsförslag i Bilaga 1 Förslag antiemetikaregim.

Tabell 5. Behandling av akut och fördröjt illamående vid medelemetogen risk (> 30–90 % risk)

Se behandlingsförslag i Bilaga 1 Förslag antiemetikaregim

Tabell 6. Behandling av akut och fördröjt illamående vid låg risk (< 30 % risk)

Tabell 7. Behandling av akut och fördröjt illamående vid minimal risk (< 10 % risk)

Oral antitumoral behandling kan ges i samma kur som intravenös behandling men kan också ges som singelbehandling. Emetogen risk enligt nedan baseras på singelbehandling. Den primära ordinationen av antiemetika skall alltid baseras på de dagar de mest emetogena substanserna ges, oavsett om de ges intravenöst eller peroralt.

Se behandlingsförslag i Bilaga 1 Förslag antiemetikaregim.

Tabell 8. Vid peroral antitumoralbehandling. Illamående vid medel/hög emetogen risk (> 30 % risk)

Se behandlingsförslag i Bilaga 1 Förslag antiemetikaregim.

Tabell 9. Vid peroral antitumoralbehandling. Illamående vid minimal/låg emetogen risk (< 30 % risk)

Tabell 10. Läkemedel utan emetogen enligt gradering i ASCO

Nedanstående åtgärder kan vidtas användas då patienten mått illa vid tidigare behandling trots en adekvat antiemetikaprofylax enligt föreslagna antiemetikaregimer.

• Gör en riskbedömning, se Kapitel 5 Andra möjliga orsaker till illamående för andra orsaker till illamående, och behandla dessa.
• Om olanzapin enligt den valda antiemetikaregimen ska tas vid behov, kan denna i stället tas regelbundet i förebyggande syfte.
• Olanzapindosen kan höjas till max 10 mg/dygn.
• Vid lättare akut och fördröjt illamående där ondansetron ingår i antiemetikaregimen, byt till palonosetron som binder något snabbare och längre till serotoninreceptorerna.
• Vid svårare akut och/eller fördröjt illamående, välj minst ett högre antiemetikasteg.
• När det akuta illamåendet vid föregående behandling har börjat redan behandlingsdagen; överväg att ge T olanzapin kvällen före behandling då den har lång halveringstid. Rekommenderas att tas till kvällen på grund av risken för trötthet.
• Vid långdraget fördröjt illamående kan olanzapin ges i flera dagar.
• Då olanzapin inte hjälper vid långdraget fördröjt illamående kan kortison ges i förlängd nedtrappning.
• Vid akut/fördröjt illamående då inga av ovanstående alternativ hjälper, överväg att höja kortisondosen.
• När inget av ovan hjälper och vid misstanke om betingat illamående, svår ångest och/eller oro, som en absolut sista utväg, överväg att ge en bensodiazepin som tillägg till övrig antiemetika. Bensodiazepiner har ingen antiemetisk effekt men ger amnesi/minnesluckor. Bensodiazepiner bör användas med mycket stor försiktighet.

1. Celio L, Cortinovis D, Cogoni AA, Cavanna L, Martelli O, Carnio S, et al. Dexamethasone-Sparing Regimens with Oral Netupitant and Palonosetron for the Prevention of Emesis Caused by High-Dose Cisplatin: A Randomized Noninferiority Study. Oncologist. 2021;26(10):e1854-e61.
2. Di Renzo N, Musso M, Scime R, Cupri A, Perrone T, De Risi C, et al. Efficacy and safety of netupitant/palonosetron combination (NEPA) in preventing nausea and vomiting in non-Hodgkin's lymphoma patients undergoing to chemomobilization before autologous stem cell transplantation. Support Care Cancer. 2022;30(2):1521-7.
3. Grant RC, Rotstein C, Liu G, Forbes L, Vu K, Lee R, et al. Reducing dexamethasone antiemetic prophylaxis during the COVID-19 pandemic: recommendations from Ontario, Canada. Support Care Cancer. 2020;28(10):5031-6.
4. Pan EY, Merl MY, Lin K. The impact of corticosteroid use during anti-PD1 treatment. J Oncol Pharm Pract. 2020;26(4):814-22.
5. Yamamoto S, Iihara H, Uozumi R, Kawazoe H, Tanaka K, Fujita Y, et al. Efficacy and safety of 5 mg olanzapine for nausea and vomiting management in cancer patients receiving carboplatin: integrated study of three prospective multicenter phase II trials. BMC Cancer. 2021;21(1):832.

Maria Karlman*, sjuksköterska onkologi, Skaraborgs sjukhus, Lidköping

Herman Nilsson-Ehle, överläkare hematologi, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg

Ielaf Alwan, apotekare, hematologi, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg

Lena Solitander, sjuksköterska onkologi, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg

Maarit Anttila Eriksson**, sjuksköterska onkologi, Akademiska sjukhuset, Uppsala

Ulrika Landin, receptarie, Regionalt cancercentrum Syd

Åsa Edlund, sjuksköterska onkologi, Norrlands universitetssjukhus, Umeå

* Arbetsgruppens sammankallande.

** Författare bilaga 3.

Anne Hiselius, apotekare, Länssjukhuset Ryhov, Jönköping

Annika Backström, sjuksköterska hematologi, Akademiska sjukhuset, Uppsala

Annika Backström, sjuksköterska hematologi, Akademiska sjukhuset, Uppsala

Britt Andersson, sjuksköterska onkologi, Linköping

Carina Jakobsson, sjuksköterska onkologi, Varbergs sjukhus

Cecilia Chen Hallberg, sjuksköterska onkologi, Karolinska universitetssjukhuset, Stockholm

Hans Hagberg, läkare onkologi, Akademiska sjukhuset, Uppsala

Helga Hagman, läkare onkologi, Skånes universitetssjukhus, Lund

Josefin Emanuelsson, sjuksköterska onkologi, Länssjukhuset Kalmar

Lina Holmberg, sjuksköterska onkologi, Linköpings universitetssjukhus

Louise Häger Tibell, läkare onkologi, Karolinska universitetssjukhuset, Stockholm

Maria Petersson, sjuksköterska onkologi, Länssjukhuset, Kalmar

Ronny Öhman, läkare lungmedicin, Skånes universitetssjukhus, Lund

Sölvi Vejby, sjuksköterska hematologi, Akademiska sjukhuset, Uppsala

Tomas Kjällman, sjuksköterska onkologi, Länssjukhuset, Kalmar

Ulrika Sidorson, sjuksköterska onkologi, Linköpings universitetssjukhus

Åsa Jonforsen, läkare onkologi, Västmanlands sjukhus

Följande personer medverkade till den föregående versionen av stöddokumentet:

Ann-Catrin Hultman, sjuksköterska onkologi, Länssjukhuset Ryhov, Jönköping

Ann-Sofie Fyhr, apotekare, Regionalt cancercentrum syd

Emma Larsson, sjuksköterska onkologi, Länssjukhuset Kalmar

Gustav Ullenhag, läkare onkologi, Akademiska sjukhuset, Uppsala

Martin Erlanson, läkare onkologi, Norrlands universitetssjukhus, Umeå

Sofia Hornegård, sjuksköterska onkologi, Gävle sjukhus

Stina Söderlund, läkare hematologi, Akademiska sjukhuset, Uppsala

Medlemmar i arbetsgruppen som leder arbetet och skriver texter till stöddokumentet har inga pågående uppdrag som skulle kunna innebära jäv. Kopior av gruppens jävsdeklarationer går att få från Regionalt cancercentrum Syd.

Version 1.0 av stöddokumentet förankrades och fastställdes i Nationella regimbibliotekets referensgrupp. Därefter har mindre ändringar och rättningar gjorts för att uppdatera bl.a. läkemedelslistor i version 1.1 och 1.2.

Version 2.0 och 2.1 remissbehandlades i den större arbetsgruppen och fastställts i RCC i samverkan.

Remissversionen av version 3.0 har publicerats öppet på cancercentrum.se. Remissversionen har gått till regionernas linjeorganisationer för kommentarer om organisatoriska och ekonomiska konsekvenser av dokumentet samt till specialist-, professions- och patientföreningar för övriga synpunkter på innehållet. Under remissrundan har nedan listade organisationer lämnat synpunkter på dokumentets innehåll. Utöver dessa har svar inkommit från enskilda företrädare för professionen.

• Nationella primärvårdsrådet
• Norra sjukvårdsregionen, samlat svar
• Närhälsan och primärvårdsrådet, Västra Götalandsregionen
• Patient- och närståenderådet, RCC Väst
• Region Halland
• Region Stockholm
• Region Uppsala
• Region Värmland
• Region Västerbotten
• Region Västmanland
• Region Örebro län
• Svensk sjuksköterskeförening

Efter sammanställning av de inkomna synpunkterna, och revidering som följd av den, har stöddokumentet bearbetats och godkänts av arbetsgruppen och fastställts av RCC i samverkan.

En antitumoral behandling kan löpa över flera dagar men endast vara högemetogen dag 1 och låg/minimalt emetogen resterande dagar. Då ska en endagars antiemetikaregim väljas utifrån emetogen grad dag 1.

Om antiemetikaregim inte sträcker sig över alla behandlingsgdagarna i den antitumorala regimen kan man behöva komplettera med ett lägre antiemetika steg dessa dagar.

Den emetogena graden kan variera under olika dagar i antitumorala behandlingar som sträcker sig över flera dagar. Det kan innebära att antiemetika regimen inte börjar dag 1 utan på den dag som den antitumorala behandlingen är som mest emetogen.

Obs! Undvik dubbel dos kortison. Om flera kortisondoser ingår (som premedicinering, antiemetikaregim eller ingående i regimen på annat sätt, t.ex. CHOP) välj den högsta av de olika doserna.

Kommentar

Om möjligt avsluta betametason tidigare i de förslag där Betametason ges dagarna efter behandling.
*Olanzapin – kan bytas ut mot metoklopramid 10 mg x 1–3 på steg 1–4.
**Netupitant/palonosetron ersätts med: fosaprepitant +palonosetron om det skall ges intravenöst.
***Palonosetron ges 250 mikrogram om det ska ges iv.
****Aprepitant ersätts med fosaprepitant om det skall ges intravenöst. Undvik om möjligt aprepitant vid irinotekan-behandling p.g.a. interaktion.

Kommentar

Om möjligt avsluta betametason tidigare i de förslag där betametason ges dagarna efter behandling.

*Olanzapin – kan bytas ut mot metoklopramid 10 mg x 1–3 på steg 1–4.
**Netupitant/palonosetron ersätts med: fosaprepitant +palonosetron om det skall ges intravenöst.
***Palonosetron ges 250 mikrogram om det ska ges iv.
****Aprepitant ersätts med fosaprepitant om det skall ges intravenöst. Undvik om möjligt aprepitant vid irinotekan-behandling p.g.a. interaktion.

Kommentar

Om möjligt avsluta betametason tidigare i de förslag där Betametason ges dagarna efter behandling.

* Olanzapin – kan bytas ut mot metoklopramid 10 mg x1–3 på steg 1–4.
** Netupitant/palonosetron ersätts med: fosaprepitant + palonosetron om det skall ges intravenöst.
*** Palonosetron ges 250 mikrogram om det ska ges iv.
**** Aprepitant ersätts med fosaprepitant om det skall ges intravenöst. Undvik om möjligt aprepitant vid irinotekan-behandling p.g.a. interaktion.

Kommentar

Om möjligt avsluta betametason tidigare i de förslag där Betametason ges dagarna efter behandling.

*Olanzapin – kan bytas ut mot metoklopramid 10 mg x 1–3 på steg 1–4.
**Netupitant/palonosetron ersätts med: fosaprepitant +palonosetron om det skall ges intravenöst.
***Palonosetron ges 250 mikrogram om det ska ges iv.
****Aprepitant ersätts med fosaprepitant om det skall ges intravenöst. Undvik om möjligt aprepitant vid irinotekan-behandling p.g.a. interaktion.

Kommentar

Om möjligt avsluta betametason tidigare i de förslag där betametason ges dagarna efter behandling

*Olanzapin – kan bytas ut mot metoklopramid 10 mg x 1–3 på steg 1–4.
**Netupitant/palonosetron ersätts med: fosaprepitant +palonosetron om det skall ges intravenöst
***Palonosetron ges 250 mikrogram om det ska ges iv.
****Aprepitant ersätts med fosaprepitant om det skall ges intravenöst. Undvik om möjligt aprepitant vid irinotekan-behandling p.g.a. interaktion.

Bilaga 2 Illamåendedagbok_Stöddokument Antiemetika vuxen.pdf

För flerdagsbehandling kan flera blad användas för att fånga fördröjt illamående efter dag 10.

Ge i första hand peroral antiemetika 1 timma före behandling.
Om iv, ge ca 30 minuter före behandling.
*Stor risk för förstoppning. Ordinera laxantia!

Akut illamående: Illamående/kräkning som uppstår 0–24 tim efter given cytostatika, kan pågå 1–2 dygn. Förebygg med ondansetron, palonosetron (5HT-3), netupitant/palonosetron (NK1 +5HT-3).

Fördröjt illamående: Illamående/kräkning som uppstår >24 tim efter given cytostatika. Fördröjt illamående kan förebyggas/behandlas med, aprepitant (NK-1), netupitant/palonosetron (NK1 + 5HT-3), kortison och neuroleptika. Om netupitant/palonosetron + neuroleptika används kan man minska eller ta bort kortisonsvansen.

Betingat illamående: Kan uppstå efter första behandlingen och kan utlösas av olika stimuli, t.ex. lukter, färger och sjukhusmiljö. Risken att utveckla ett betingat illamående ökar med antalet cytostatikakurer och förebyggs bäst genom optimal behandling av akut och fördröjt illamående vid de första behandlingarna, se stöddokument antiemetika.

Se även Kunskapsbanken, cancercentrum.se: Stöddokument Antiemetika - vuxen

Kortikosteroider för systemiskt bruk har delvis olika verkningsmekanismer, varför nedanstående tabell över ekvipotenta doser får användas med viss försiktighet.

Källa: E-ped, Jämförelse mellan olika kortikosteroider, version 1.0 (pdf)

* Den mineralkortikoida effekten är mer framträdande vid högre doser.

Källa: E-ped, Jämförelse mellan olika kortikosteroider, version 1.0 (pdf).