Cancer i urinblåsa, njurbäcken, urinledare eller urinrör /WF

I Min vårdplan får du information om din sjukdom, behandling och rehabilitering och dina rättigheter. Du får också individuellt anpassade råd om egenvård, alltså vad du kan göra själv för att må bättre och sådant som sjukvården överlåter åt dig att göra. Råden du får i Min vårdplan ska vara kopplade till den planering du och vårdpersonalen gör tillsammans, så att du själv kan medverka på bästa sätt i din rehabilitering. Det ska vara tydligt för dig vilken planering som gäller.

Min vårdplan ska bidra till att du

• känner dig trygg, informerad och delaktig
• har inflytande över det som är viktigt för dig
• förstår vad som händer i din vård och behandling
• vet hur du kan stärka din hälsa före, under, mellan och efter behandlingsperioderna.

Du och kontaktsjuksköterskan, eller annan vårdpersonal, uppdaterar Min vårdplan tillsammans när vården och behandlingen ändras på ett sätt som har betydelse för dig.

Vad innehåller Min vårdplan?

Innehållet i Min vårdplan anpassas efter dina behov och önskemål. Det betyder att alla patienter har olika Min vårdplan. Du kan också bidra själv genom att skatta hur du mår, kommunicera med vårdpersonalen och vara delaktig i planeringen. Viss information är dock alltid med, eftersom den gäller alla som behandlas för din typ av cancer.

Informationen i Min vårdplan går att läsa som en bok från början till slut. Men den är mer tänkt som ett uppslagsverk som du kan komma tillbaka till när planeringen eller förutsättningarna ändras, eller när du vill läsa på om någon del.

Vem tar fram Min vårdplan?

Min vårdplan tas fram av Regionala cancercentrum i samverkan, RCC. Innehållet kvalitetsgranskas och uppdateras regelbundet.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller annan vårdpersonal om du undrar över något i Min vårdplan.

Så kan du förbereda dig

Inför ditt besök kan du förbereda dig genom att skriva ner vad du vill berätta och fråga om. Du kan få fylla i ett formulär med frågor om hur du mår inför ditt besök.

Tänk igenom detta före besöket:

• Vilka är dina förväntningar på besöket?
• Är det något särskilt som besvärar dig?
• Vad är viktigt för dig just nu?
• Vilka frågor vill du ha svar på?

Du har rätt att förstå

När du besöker vården är det viktigt att du förstår vad som sägs och vad det innebär. Du har rätt att få information som är anpassad till dig. Du kan till exempel få hjälp av en tolk om du har nedsatt syn eller hörsel, eller om du har svårt att tala eller förstå svenska. Kontakta mottagningen före besöket och säg att du behöver en tolk. Om du har svårt att förstå information på grund av en funktionsnedsättning kan du ibland få hjälp av en arbetsterapeut.

Ha gärna med dig en närstående, som kan vara ett stöd och hjälpa till att komma ihåg vad som sägs. Det är alltid du som bestämmer om dina närstående ska få ta del av informationen. Personalen kommer att fråga vem de får lämna uppgifter till. Avsluta gärna mötet med att repetera vad du har uppfattat och stäm av att du har förstått rätt.

Om du har svårt att förstå informationen i Min vårdplan eller på andra webbsidor kan du använda ett verktyg i webbläsaren för att översätta det du ser på skärmen till ditt språk. Fråga vårdpersonalen hur du kan göra.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Tolkning till mitt språk eller Tolktjänster för dig som har en funktionsnedsättning.

Du kan erbjudas ett digitalt vårdmöte

Vissa mottagningar erbjuder digitala vårdmöten. Då kopplar du upp dig via telefon, surfplatta eller dator till ett videosamtal med vården. Ett digitalt vårdmöte fungerar som ett vanligt besök, men du behöver inte åka till sjukhuset för att träffa till exempel din kontaktsjuksköterska, läkare eller fysioterapeut.

Du kan behöva gå igenom undersökningar och provtagningar i anslutning till digitala vårdmöten. I så fall får du veta hur du ska göra.

Du har rätt att vara delaktig

Du har rätt att vara delaktig i din vård och få information om

• ditt hälsotillstånd
• vilka alternativ du har för undersökningar, vård och behandlingar
• vilka för- och nackdelar som finns med olika undersökningar och behandlingar
• när och hur du ska få svar på dina undersökningar och provtagningar
• när och hur du kan förvänta dig att få vård och hjälp vid biverkningar och symtom
• vart du ska vända dig om du blir sämre
• vilken vård du kan behöva efter behandlingen och hur uppföljningen ser ut
• vad du kan göra själv eller med hjälp av en närstående eller personlig assistent.

Genom att vara delaktig ökar du möjligheten att påverka och få det stöd du behöver.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Tips inför ditt besök i vården och Videosamtal med vården.

Var källkritisk

Det forskas mycket om cancer. Kunskapen om olika typer av cancer ökar därför snabbt, liksom tillgången på nya effektiva behandlingar. Men det krävs mycket kunskap för att tolka forskningsresultat. Därför återges slutsatserna från forskningen inte alltid helt korrekt i medierna. Ovetenskapliga och rent felaktiga uppgifter om cancer och cancerbehandlingar kan också få stor spridning i till exempel sociala medier. Det är därför viktigt att du tar ställning till om källan till informationen verkar trovärdig och pålitlig. Utvecklingen går också så snabbt att det är viktigt att ta reda på när informationen eller forskningen de hänvisar till publicerades.

Vilka informationskällor finns?

Vården i Sverige utgår från vårdprogram och nationella riktlinjer där aktuell och bästa tillgängliga kunskap finns samlad. Det du läser i Min vårdplan stämmer överens med vad som står i de nationella vårdprogrammen för cancersjukdomar och ska spegla den vård som ges vid svenska sjukhus. Dessutom är innehållet utvalt så att du bara får den information som är aktuell för dig.

Min vårdplan innehåller även länkar till andra webbplatser med innehåll som är kontrollerat och faktagranskat, till exempel 1177 och Livsmedelsverket.

Ibland vill du kanske läsa mer om sjukdomen. En del läser då direkt i vårdprogrammen eller i nationella kvalitetsregister. Det är viktigt att tänka på att informationen som står där är avsedd för vårdpersonal och beskriver hur det ser ut på gruppnivå. Information från register kan också behöva tolkas i ett sammanhang, till exempel när data samlades in.

Patientföreningarna kan vara en bra källa till information. Ibland kan man via deras webbplatser ställa frågor till en expert eller en chattbot, eller prata med andra som har samma sjukdom som du. Tänk på att den som svarar på frågorna inte har all information om just dig och din sjukdom och sällan kan ge exakta svar om din situation.

Fråga vårdpersonalen om du är osäker

Fråga gärna vårdpersonalen om du känner dig osäker på något du har läst om cancer, till exempel på internet.

Du och dina närstående kan även kontakta Cancerlinjen eller Cancerrådgivningen, där erfaren vårdpersonal svarar på allmänna frågor om cancer.

Cancerlinjen, Cancerfonden

> Webbplats: cancerfonden.se. Sök på Cancerlinjen.
> Telefon: 010-199 10 10

Cancerrådgivningen

> Webbplats med chatt: cancercentrum.se. Sök på Cancerrådgivningen.
> Telefon: 08-123 138 00

När du är inloggad på 1177 har du tillgång till tjänster som kompletterar informationen i Min vårdplan. Du kan till exempel

• se dina bokade tider, på de mottagningar som använder denna tjänst och som du eller vården lägger till under rubriken Mottagningar
• hantera dina läkarintyg och läkarutlåtanden 
• se och förnya dina recept om mottagningen är ansluten
• se hur långt du har kvar till frikort genom högkostnadsskyddet för läkemedel
• läsa delar av din journal.

Du väljer vilket innehåll du vill se

Du kommer aldrig direkt in i något av dessa system när du loggar in på 1177. Innehållet ligger dolt under olika ikoner eller flikar och du väljer aktivt vad du vill se.

Det varierar mellan olika regioner hur mycket och vilken information man kan se inloggad på 1177. Fråga vårdpersonalen om du undrar vilka tjänster som erbjuds. Vissa regioner använder andra appar och system som kan vara kopplade till 1177 eller användas fristående.

Viktigt att veta när du läser din journal

När du söker och får vård dokumenteras det i en journal. Syftet är att vårdpersonalen ska få tillräckligt med information om dig och din vård, så att vården blir så bra och säker som möjligt. Journalen är ett arbetsredskap för vårdpersonalen och kan därför vara svår att förstå.

När du öppnar Journalen i 1177 kan du välja att se även det nyaste innehållet som kanske inte har hunnit vidimeras, alltså kontrolleras, av den ansvariga vårdpersonalen. Den kan också innehålla ny information som du ännu inte har hunnit få höra av vårdpersonalen.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har frågor eller tankar om något du har läst i din journal.   

Som vårdnadshavare kan du vara ombud och läsa barnets journal tills barnet har fyllt 13 år. Därefter kan du få förlängd tillgång i samråd med vården. Ungdomar kan själva läsa sin journal från 16 års ålder.

> Läs mer på 1177.se. Sök på När du loggar in på 1177
> Läs mer på 1177.se. Sök på Så gör du för att boka, omboka eller avboka en tid och Läs din journal på 1177.

Allmänläkaren arbetar på vårdcentralen. När du inte längre behöver specialiserad cancervård remitteras du åter till din läkare på vårdcentralen.

Arbetsterapeuten kan stödja dig i att hitta nya sätt att göra saker i vardagen som du kan uppleva utmanande eller inte kan göra. Det kan till exempel handla om anpassningar hemma, hjälpmedel för att underlätta eller strategier för att fördela din energi under dygnet.

AT-läkaren är en grundutbildad läkare som arbetar under handledning för att få sin läkarlegitimation.

BT-läkaren är en legitimerad läkare som är i början av sin specialistutbildning.

Dietisten är specialiserad på att ge råd och stöd om mat och näring. Hen kan även skriva ut näringstillskott när den vanliga maten inte räcker till.

Distriktssköterskan är en specialistsjuksköterska som du träffar på vårdcentralen, hälsocentralen eller hemma. Du kan få hjälp med bland annat sprutor, omläggningar och provtagning. Distriktssköterskan kan även stödja dig att leva hälsosamt under och efter behandlingen.

Fysioterapeuten, även kallad sjukgymnasten, ger råd och stöd om fysisk aktivitet, balans, smärta och andningsbesvär. Hen kan också skapa träningsprogram som är anpassade till dig. Fysioterapeuter kan ha olika specialiteter, till exempel bäckenbottenbesvär. Vissa är även lymfterapeuter.

Kirurgen är en läkare som är specialiserad på operation och ansvarar för vården före och efter en operation. 

Klinisk apotekare eller klinisk farmaceut ger råd om ordinationer och hantering av läkemedel.

Kontaktsjuksköterskan har specialistkunskaper om cancervård. Hen stöttar dig och dina närstående med information, råd och samtal om din diagnos, behandling, rehabilitering och uppföljning. Du och din kontaktsjuksköterska går tillsammans igenom planeringen av din vård. Kontaktsjuksköterskan förmedlar kontakt med andra yrkesgrupper inom vården när det behövs, informerar om nästa steg och ansvarar för att lämna över information till andra vårdgivare du träffar, till exempel andra sjukhus, vårdcentraler eller hemtjänsten.

Du kan ha fler än en kontaktsjuksköterska om du får flera behandlingar för din sjukdom. Du kan även ha kontakt med behandlingsansvarig sjuksköterska, behandlingssjuksköterska och omvårdnadsansvarig sjuksköterska.

Kuratorn ger samtalsstöd och kan hjälpa dig och dina närstående att hantera situationen känslomässigt. Hen kan även vägleda dig vidare om du behöver hjälp med ekonomin eller behöver komma i kontakt med myndigheter.

Lymfterapeuten (medicinsk lymfterapeut) ger råd om och behandlar lymfödem.

Läkaren är ytterst ansvarig för att planera utredningen, ställa diagnos och behandla sjukdomen och ska informera dig om varje steg. Läkaren kallas ibland för PAL (patientansvarig läkare) eller fast vårdkontakt.

Narkosläkaren, även kallad anestesiologen, är specialiserad på att söva och övervaka dig under och efter en operation eller undersökning i narkos.

Onkologen är en läkare specialiserad på cancersjukdomar och arbetar med medicinsk behandling och strålbehandling.

Patologen är en specialistutbildad läkare som studerar och analyserar förändringar i kroppens vävnader, celler och vätskor för att diagnostisera sjukdomar.

Psykologen och psykoterapeuten kan ge samtalsstöd och hjälper dig och dina närstående att hantera situationen känslomässigt.

Rehabiliteringskoordinatorn ger stöd för att du ska kunna återgå till eller påbörja arbete eller studier.

Röntgenläkaren eller radiologen är specialiserad på att tolka röntgenbilder.

Sexologen eller sexualrådgivaren kan ge samtalsstöd och råd om sex och samlevnad och stödja sexuell rehabilitering.

Sjuksköterskan har specialistkompetens inom omvårdnad och arbetar med att förbättra, återställa och bevara god hälsa.

Specialistsjuksköterskan är en sjuksköterska med specialistkompetens inom ett område, till exempel onkologi eller kirurgi.

ST-läkaren gör sin specialisttjänstgöring, till exempel inom kirurgi eller onkologi.

Stomiterapeuten är en sjuksköterska med specialistkompetens inom stomivård.

Undersköterskan och vårdbiträdet ansvarar för praktisk omvårdnad, till exempel personlig hygien.

Urologen är en kirurg som är specialiserad på sjukdomar i urinvägarna.

Uroterapeuten utreder och behandlar besvär från urinblåsan och tarmarna, och ibland även problem med sexualitet.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Kontaktsjuksköterskan – ditt stöd i vården vid cancer - 1177 

Ord	Förklaring
Adjuvant behandling	Tilläggsbehandling, till exempel cytostatika under en viss tid efter en operation. Syftet är att minska risken för återfall och öka möjligheten att bota sjukdomen.
Agraff	Klämma av metall för att stänga ett operationssår.
Anamnes	Sjukdomshistoria.
Anestesi	Att inte känna. Ofta i betydelsen narkos, sövning.
Antikroppsbehandling	Samlingsnamn för en grupp läkemedel som kan blockera tillväxt hos vissa typer av cancerceller.
Benign	Godartad, alltså inte cancer.
Biopsi	Prov från organ eller vävnad som undersöks i mikroskop av en läkare som kallas patolog.
Brytpunktsamtal	Samtal mellan patient, närstående och läkare vid olika vägskäl för vårdens inriktning, exempelvis när man övergår från behandling med botande syfte till livsförlängande palliativ vård eller i övergång till vård i livets slutskede.
Brickeravledning	En urostomi, alltså att urinen leds ut på magen genom en stomi.
Central venkateter, CVK	Tunn slang i ett av kroppens större blodkärl på halsen eller under nyckelbenet. Används bland annat för att kunna ge läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller ta blodprover.
CIS	Cancer in situ (på plats). Växer platt i slemhinnan och inte in i andra vävnader eller organ. Kallas även TIS.
Cancer in situ (på plats). Växer platt i slemhinnan och inte in i andra vävnader eller organ. Kallas även TIS.	Operation där urinblåsan tas bort.
Cytologi	Analys av celler.
Cytostatika, cellgifter eller kemoterapi	En grupp läkemedel som dödar cancerceller genom att hindra dem från att dela sig. Cytostatika kan på så vis minska cancerns tillväxt.
Cystoskopi	Undersökning av urinblåsan med ett smalt och mjukt instrument med en kamera, så kallat cystoskop, som förs in genom urinröret.
Diatermi	Behandling som delar eller bränner vävnad med elström.
Datortomografi, skiktröntgen, DT eller CT	Röntgenundersökning som skapar mycket detaljerade bilder av kroppens organ.
Dränage	Tunn slang som leder bort vätska från till exempel ett operationsområde.
Egenvård	Sådant du kan göra själv eller med hjälp av en närstående eller personlig assistent. Det kan vara saker du själv kan göra för att må så bra som möjligt, till exempel pröva avslappningsövningar mot sömnbesvär. Det kan också vara specifika uppgifter som sjukvården överlåter åt dig att göra, till exempel ta blodförtunnande sprutor.
Endoskopisk behandling	Mindre operation med ett instrument genom urinröret.
Fatigue	En särskild trötthet som du inte kan vila bort. Kan uppstå i samband med sjukdom och behandling.
Fertilitet	Förmågan att få biologiska barn.
Framfall	Slidväggen och/eller livmodern buktar ner mot eller ut genom slidöppningen.
Gray, Gy	Enhet för att mäta strålningsdos.
Hereditet	Ärftlighet.
Ileus	Stopp i tarmen på grund av ett hinder eller att tarmrörelserna har stannat av. Kallas även tarmvred.
Immunterapi	Läkemedel som aktiverar kroppens immunförsvar så att det angriper cancercellerna och gör så att de slutar växa.
Instillation	Du får läkemedel i urinblåsan genom en urinkateter.
Individuell patientöversikt, IPÖ	IPÖ är ett komplement till din journal som visar ditt sjukdomsförlopp och dina behandlingar grafiskt på en tidslinje. Är under utveckling och finns i dag för vissa diagnoser i vissa verksamheter.
Intravenös	När till exempel läkemedel, näring eller annan vätska ges i ett blodkärl.
Isotopinjektion	Spruta med radioaktivt ämne som kan ges vid till exempel en skintigrafi eller operation för att kunna se eventuella metastaser.
KAD	Kvarliggande kateter genom urinröret till urinblåsan.
Kirurgi	Operation.
Koch	Kontinent kutan urinavledning, där urinen samlas i en reservoar gjord av tarm.
Komplementär och integrativ medicin, KIM	Ett samlingsnamn för många olika metoder som oftast inte används inom den vanliga hälso- och sjukvården.
Kontinent kutan urinavledning	En bit av tjocktarmen och tunntarmen kopplas ur tarmkanalen och bildar en reservoar för att samla urin. Urinen tappas ur med en urinkateter.
Lilla bäckenet	Utrymmet längst ner i buken där urinblåsan, ändtarmen och könsorganen finns.
Lymfkörtlar	Körtlar anslutna till lymfbanor längs blodkärlen och som är en del av kroppens immunförsvar.
Lymfödem	Lymfvätska som har samlats i en kroppsdel så att kroppsdelen svullnar.
Magnetkameraundersökning, MR	Undersökning som ger detaljerade bilder av kroppens organ. Görs med hjälp av ett magnetfält och radiovågor.
Malign	Elakartad. Maligna tumörer är det som i dagligt tal kallas cancer.
Malignitetsgrad, tumörgrad	Anger hur aggressiv en cancer är.
Metastas, dottertumör	Tumör som har bildats efter spridning från den första tumören.
Multidisciplinär konferens, MDK	En konferens där olika professioner träffas, diskuterar och tar fram förslag på bästa behandling.
Målriktad behandling, målstyrd behandling	Läkemedel som söker upp och förstör vissa molekyler eller ämnen i blodet eller signalvägar i cancercellerna. Målriktade läkemedel är till exempel av typen antikroppar eller proteinkinashämmare.
Nefrostomi	En tunn kateter genom huden in i njuren. En nefrostomi avlastar njuren när urinen inte kan rinna ner till urinblåsan.
Neoadjuvant behandling	Förberedande behandling som ges före annan behandling, oftast före en operation. Syftet är att minska risken för återfall eller krympa tumören inför operationen.
Non-steroidal anti-inflammatory drugs, NSAID	Läkemedel som används för att behandla bland annat smärta, inflammationer och feber. Kan innehålla verksamma ämnen som ibuprofen, naproxen, nabumeton och acetylsalicylsyra.
Ny medicinsk bedömning, second opinion	Sjukdomen bedöms av en annan specialist än den som har gjort den första bedömningen.
Närstående	Person som du anser dig ha en nära relation till.
Opioider	Samlingsnamn för receptbelagda läkemedel som bland annat används för att behandla svår smärta. Opioider innehåller morfin eller morfinliknande ämnen. Vissa opioider kallades förr opiater.
Ortotopt blåssubstitut	Konstgjord urinblåsa som är tillverkad av tunntarmen.
Palliativ onkologisk behandling	Cancerbehandling som ges för att förlänga livet, bromsa sjukdomen, lindra symtom och besvär och förbättra livskvaliteten när sjukdomen inte går att bota.
Palliativ vård	Vård som ges för att lindra symtom och förbättralivskvaliteten vid livshotande sjukdom. Vården ska ta hänsyn till fysiska, psykiska, sociala och existentiella behov och erbjuda stöd till närstående.
Palpabel	Som går att känna med händer och fingrar.
Parastomalt bråck	Utbuktning på magen runt stomin.
Patologisk anatomisk diagnos, PAD	Sammanfattande iakttagelser utifrån en mikroskopisk undersökning av ett vävnadsprov.
Perifer neuropati	Känselbortfall eller stickningar i händerna och fötterna som beror på påverkan på små nerver. Kan även ge smärta och svårigheter med balans och finmotorik.
Perifert inlagd central venkateter, PICC-line	En tunn slang som förs in i ett av kroppens större blodkärl genom ett mindre kärl på överarmen. Används bland annat för att kunna ge läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller ta blodprover.
Perifer venkateter, PVK	En tunn slang som läggs in i ett ytligt blodkärl. Används bland annat för att kunna ge läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller ta blodprover.
Perkutan endoskopisk gastrostomi, PEG	En tunn slang som sitter genom huden på magen in i magsäcken. Används bland annat för att ge näring och läkemedel.
PET-kameraundersökning, PET-DT eller PET-CT	En röntgenundersökning som med ett radioaktivt ämne gör att cancerceller och inflammatoriska celler syns tydligare.
Postoperativ	Efter operation.
Prehabilitering	Förebyggande insatser kring fysisk förmåga, näring, levnadsvanor och psykosocial situation (till exempel hur du mår psykiskt och vilket socialt stöd du har).
Preoperativ	Före operation.
Primärtumör	Den ursprungliga tumören, där cancercellerna först uppstod.
Progress	Att cancern har ökat, till exempel att tumören blir större, att det finns fler cancerceller i blodet eller att cancern sprider sig.
Recidiv	Återfall.
Remisson	Att cancern har minskat.
Rehabilitering	Insatser som ska förebygga och minska biverkningar av sjukdom och behandling. Insatserna ska ge dig och dina närstående stöd och förutsättningar att leva ett så bra liv som möjligt.
Renogram, njurscint, isotopröntgen av njurarna	Röntgen med ett radioaktivt ämne för att undersöka njurarnas funktion.
RIK	Ren intermittent kateterisering. Metod för att tömma urinblåsan med en tunn slang som förs in i urinröret.
Strålbehandling, radioterapi – yttre	Joniserande strålning som ges via en apparat som riktar strålning mot tumören från kroppens utsida.
Strålcystit	Irritation och inflammation i urinblåsan som kan uppstå efter strålbehandling och ge besvär som sveda och täta trängningar.
Strålproktit	Irritation och inflammation i ändtarmen som kan uppstå efter strålbehandling och ge besvär som slem, smärta, diarré och blödning.
Subkutan venport, SVP	Liten dosa med en slang som opereras in under huden, nedanför nyckelbenet och som har förbindelse med ett av kroppens större blodkärl. Används för att kunna ge bland annat läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller ta blodprover. Kallas ibland port-a-cath.
TIS	Cancer in situ (på plats). Växer platt i slemhinnan och inte in i andra vävnader eller organ. Kallas även CIS.
Tumör	En knöl som beror på att celler har börjat föröka sig. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna).
TNM	Ett internationellt klassificeringssystem som sammanfattar tumörers storlek och om de har spridit sig till lymfkörtlar eller andra organ. TNM står för tumör, nod (lymfkörtel) och metastas. T anger primärtumörens utbredning och storlek. N anger om det finns cancerceller i lymfkörtlarna. M anger om det finns metastaser.
Torr utlösning	I samband med orgasm kommer ingen vätska.
Transuretral resektion, TUR-B	En operation som innebär att läkaren för in ett instrument i urinblåsan genom urinröret och tar bort hela eller delar av tumören i blåsan.
Ultraljud	Undersökning med ljudvågor som ger en bild av inre organ och vävnader.
Uretroskopi	Undersökning av urinröret med ett smalt och mjukt instrument med en kamera, ett så kallat cystoskop.
Urotel	Innersta lagret i urinblåsan och urinvägarna.
Uretäroskopi	Undersökning av urinledaren med ett smalt och mjukt instrument med en kamera, ett så kallat uretäroskop.
Urostomi	Urinen leds ut på magen genom en stomi.
Vårdcentral, hälsocentral, husläkarmottagning eller distriktsläkarmottagning	Mottagning inom primärvården.
Vårdprogram	Nationella riktlinjer som anger hur patienter med en viss sjukdom ska vårdas på bästa sätt. Riktlinjerna bygger på forskning, kunskap och samsyn inom hälso- och sjukvården.
Vävnad	Celler med liknande utseende och samma egenskaper som tillsammans bygger upp kroppens olika delar.

I IPÖ finns information om bland annat

• vårdkontakter, exempelvis besök och telefonsamtal
• undersökningar, exempelvis olika röntgenundersökningar
• behandlingar, exempelvis läkemedel, strålbehandling och operation
• analysresultat, exempelvis blodprover
• ifyllda enkäter, exempelvis svar på frågor om hur du mår.

Din läkare eller sjuksköterska kan skicka en kopia av din IPÖ till dig via 1177. Det du ser i 1177 uppdateras inte automatiskt när din IPÖ ändras. För att se nya uppgifter behöver du få en ny kopia.

En utredning av urinblåsecancer eller cancer i övriga urinvägar kan startas om du har haft ett eller flera av följande symtom:

• Du har blod i urinen.
• Det svider när du kissar.
• Du känner dig kissnödig fast du precis har kissat.
• Du får återkommande urinvägsinfektioner.

Under utredningen undersöks om besvären kommer från urinblåsan eller urinvägarna.

Vanliga undersökningar och provtagningar

• Datortomografi – röntgenundersökning som tar mycket detaljerade bilder av njurarna, urinledarna och urinblåsan. Undersökningen kallas också DT-urografi.
• Cystoskopi – undersökning av urinblåsan med ett smalt och mjukt instrument med en kamera, ett så kallat cystoskop, som förs in genom urinröret. Ibland tar man cellprov i urinblåsan genom att skölja ut celler med koksaltlösning. Man kan även ta ett vävnadsprov från slemhinnan i urinblåsan.
• Om man fortsatt misstänker urinblåsecancer kommer du att genomgå en operation, transuretral resektion, även kallad TUR-B. Det innebär att läkaren för in ett instrument i urinblåsan genom urinröret och tar bort hela eller delar av tumören.

Du kan behöva göra ytterligare undersökningar och provtagningar. Vilka du behöver göra beror på dina symtom och resultatet av de undersökningar du redan har gjort.

Specialister kan diskutera resultatet vid en konferens

När alla svar på dina undersökningar och provtagningar är klara, genomförs ofta en multidisciplinär konferens, MDK. Där deltar flera olika specialister som urolog, röntgenläkare, onkolog, patolog och kontaktsjuksköterska. De bedömer gemensamt resultatet av din utredning och diskuterar fram en rekommendation för nästa steg.

När får jag resultatet av utredningen?

När utredningen börjar ska du få veta ungefär när du får resultatet av den. Resultatet får du vid ett läkarbesök eller ett telefonsamtal, och du och läkaren diskuterar då gemensamt nästa steg.

Utredningen följer oftast ett standardiserat vårdförlopp

Utredningen av de flesta cancerdiagnoser ska följa ett standardiserat vårdförlopp, SVF. Det innebär att alla ska utredas och bedömas så lika som möjligt och utan onödig väntan. Vårdförloppet slår fast vilka undersökningar som ingår i utredningen av en viss cancerdiagnos och hur lång tid utredningen bör ta.

Det standardiserade vårdförloppet startar vid en välgrundad misstanke om cancer. Vilka symtom och provsvar som klassas som välgrundad misstanke är fastställt för varje cancerdiagnos.

Du har rätt att tacka nej till en undersökning. Då avslutas det standardiserade vårdförloppet.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Att få vård enligt ett vårdförlopp
> Läs mer på 1177.se. Sök på Datortomografi
> Läs mer på 1177.se. Sök på Cystoskopi
> Läs mer på 1177.se. Sök på Att lämna blodprov

 

En del personer har en ärftligt ökad risk att få cancer. Det beror på en medfödd genförändring. Gener är samma sak som arvsanlag. Alla har gener. Du har ärvt dina gener från de två personer som bidrog med ägget och spermien när du bildades. De är dina genetiska föräldrar.

Även om man har en ärftligt ökad risk är det inte säkert att man får cancer.

När görs en ärftlighetsutredning?

För att ta reda på om din cancer har en ärftlig orsak behövs en utredning. Det är frivilligt att delta i utredningen och att lämna blodprov, om du erbjuds att göra det.

Vid vissa cancerformer är det vanligare att det finns en ärftlig orsak.

Det är vårdpersonalen som bedömer om en ärftlighetsutredning behövs. Bedömningen kan gå till på olika sätt. Du kan få svara på frågor eller fylla i ett formulär, till exempel om vilka släktingar som har haft cancer. Ibland kan utredaren behöva ta del av dina släktingars journaler.

Så går det till

Utredningen görs på den klinik där du får behandling mot cancer, eller vid en cancergenetisk mottagning. Du får lämna ett särskilt blodprov som kallas anlagsbärartest. Blodprovet kan visa om det finns en ärftlig orsak till cancern.

Om man inte hittar någon genförändring

Det är ganska vanligt att det inte går att hitta någon genförändring. Det innebär oftast att du inte har någon ärftligt ökad risk för cancer.

Vad händer om jag har en ärftligt ökad risk för cancer?

Om du har en medfödd genförändring kan det påverka vilken cancerbehandling du får.

En del genförändringar ökar risken för mer än en sorts cancer. Beroende på vilken gen förändringen sitter i kommer du att få ett individuellt anpassat kontrollprogram.

En genförändring kan ha funnits i en släkt i flera generationer. Förändringen kan också uppstå hos en person som blir den första i sin släkt att kunna föra den vidare. Genförändringar kan föras vidare från föräldrar till barn. Men det är inte säkert att förändringen förs vidare till ett barn som ärver gener från dig.

En ärftligt ökad risk för cancer kan alltså ha betydelse inte bara för dig, utan även för dina genetiska släktingar. Du kommer att få hjälp av en cancergenetisk mottagning med hur du ska informera dina släktingar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Ärftligt ökad risk för cancer.

Tiden säger inget om hur allvarlig sjukdomen är

Under en cancerutredning kan det ta tid innan du får svar. Det är vanligt att känna oro, oavsett vad utredningen visar. Ibland behövs flera undersökningar för att ställa rätt diagnos. Hur lång tid det tar säger inte hur allvarlig sjukdomen är. Utredningen följer ett standardiserat vårdförlopp, vilket innebär att du ska få en strukturerad och så snabb utredning som möjligt. När diagnosen är klar planerar du och din läkare behandlingen tillsammans.

Om dina symtom blir värre eller om det tar för lång tid

Om du har symtom som ändras eller blir värre eller om du får nya symtom, hör av dig till din kontaktsjuksköterska eller annan fast vårdkontakt.

Om du upplever att utredningen tar för lång tid eller behandlingen inte startar inom utlovad tid, vänd dig i första hand till din kontaktsjuksköterska. Läs mer om hur du gör när du inte är nöjd med vården i modulen Mina rättigheter som patient, under rubriken Rättigheter.

Utredningen kan väcka oro

Att utredas för en allvarlig sjukdom kan väcka många tankar och känslor. Du kan till exempel

• känna oro eller nedstämdhet
• sova sämre
• ha svårt att koncentrera dig
• få tankar och känslor kring liv och död.

Detta är normala reaktioner som brukar gå över med tiden.

Vad kan jag göra själv?

• Fortsätt med dina vanliga rutiner och aktiviteter så mycket du kan och orkar.
• Fysisk aktivitet, att vara utomhus och äta bra mat kan göra dig lugnare och ge bättre sömn. Det är dessutom bra förberedelser för en eventuell kommande behandling.
• Fundera på vad som är viktigt för dig och ger dig lugn och kraft, och försök att göra mer av det.
• Om du oroar dig mycket, gör något för att bryta oron. Du kan till exempel läsa en bok, ringa en vän eller gå en promenad.
• Prata med någon du känner som du har förtroende för. Om du hellre vill prata med någon utomstående, fråga din kontaktsjuksköterska som kan hjälpa dig att få samtalsstöd.
• Om dina närstående får veta att du utreds för en allvarlig sjukdom kan de stödja dig bättre. Om du är osäker på vad du ska berätta, fråga vårdpersonalen om råd. De kan också prata med och ge stöd till dina närstående.
• Tänk på att vården ofta ringer från dolt nummer och att du kan bli kallad till undersökningar och provtagningar med kort varsel. Se därför till att du har lämnat aktuella kontaktuppgifter och har aktiverat aviseringar i 1177 eller andra digitala tjänster som vården använder.

Skaffa dig den kunskap du behöver

Det finns mycket information om cancer och andra sjukdomar på internet. Pålitlig information finns bland annat här i Min vårdplan och på 1177. Fråga gärna vårdpersonalen om du har frågor om sådant du läser på nätet. Läs mer i modulen Mötet med vården, under rubriken Källkritik.

Om du har frågor om cancer, prata gärna med till exempel Cancerrådgivningen eller Cancerlinjen. Hit kan både du som är patient och dina närstående ringa för information och stöd från legitimerad personal med lång erfarenhet.

Fundera på om du vill läsa på mer om sjukdomen som du kanske har, eller om du mår bättre av att låta bli. Är du en person som blir lugnare eller mer orolig av information?

> Läs mer på 1177.se. Sök på Att känna oro inför ett vårdbesök.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Att vara orolig och Att hamna i kris.

Stödlinjer

> Webbplats: cancerfonden.se. Sök på Cancerlinjen. Telefon: 010-199 10 10.
> Cancerrådgivningen. Webbplats med chatt: cancercentrum.se. Sök på Cancerrådgivningen. Telefon: 08-123 138 00.

Vad bör jag vara försiktig med?

• Om du funderar på att pröva alternativa behandlingar, berätta alltid detta för din kontaktsjuksköterska eller annan vårdkontakt. Vissa naturläkemedel kan påverka både sjukdomen, resultatet av prover och undersökningar, och effekten av behandlingen. Läs mer om alternativa metoder i modulen Behandling, under rubriken Komplementär, alternativ och integrativ medicin.
• Använd inte nikotin, tobak, alkohol eller andra droger för att lindra oro. Detta påverkar din hälsa negativt och kan på sikt öka oro och ångest istället för att lindra.

När ska jag kontakta vården?

• Om du känner stark oro som du inte kan hantera själv.
• Om du har symtom som ändras eller blir värre, eller om du får nya symtom.

 

Undersökningen innebär att ett smalt instrument med en kamera, ett så kallat cystoskop, förs in genom urinröret till urinblåsan. På så sätt kan man undersöka urinröret och urinblåsans insida.

Undersökningen görs med lokalbedövning, men kan ibland även göras i narkos.

Hur ska jag förbereda mig? 

Du får information i kallelsen om du ska förbereda dig på något sätt. 

Så går det till

Du får ligga på rygg. Ibland kan du behöva ligga med benen i benstöd som vid en gynekologisk undersökning.  

Underlivet tvättas. Därefter får du en bedövningsgel i urinröret som får verka en stund.

Ett smalt instrument (cystoskop) förs in genom urinröret, in i urinblåsan. En svag saltlösning, så kallad koksaltlösning, spolas in genom cystoskopet. Vätskan spänner ut urinblåsan, så att det blir lättare att se eventuella förändringar.

Ibland tar man cellprov i urinblåsan genom att skölja ut celler med koksaltlösning eller från urin som du kissar ut efter undersökningen. Man kan även ta ett vävnadsprov från slemhinnan i urinblåsan eller urinröret.

Undersökningen brukar inte göra ont, men kan upplevas som obehaglig.

Själva undersökningen tar bara ett par minuter. Hela besöket med förberedelser och samtal efter undersökningen tar ungefär en halvtimme.  

Hur mår jag efteråt? 

Du kan gå hem direkt efter undersökningen.  

Precis efter cystoskopin kan du uppleva urinträngningar och sveda. Ibland kan urinen ha lite blod i sig och du kan känna obehag över urinblåsan. Symtomen försvinner oftast inom några dagar.  

Drick gärna extra mycket, cirka 1,5–2 liter det första dygnet efter undersökningen, för att skölja igenom urinblåsan.

Vid smärta eller obehag kan du ta smärtstillande läkemedel, till exempel paracetamol. 

När får jag svaret?

Direkt efter undersökningen får du veta vad den har visat. Om prover har tagits vid undersökningen får du svar på dem efter några veckor, när analyserna är klara.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Cystoskopi

 

 

Datortomografi kallas också för DT, skiktröntgen eller CT, från engelskans computed tomography.

Om du har frågor, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

Du får ligga på en brits som åker in i en röntgenapparat.

Ofta används kontrastmedel som du dricker eller får direkt i blodet. Det ger ännu tydligare bilder.

Undersökningen går mycket snabbt. Själva bildtagningen tar inte mer än högst 15–20 sekunder.

För att bilderna ska bli skarpa är det viktigt att du ligger helt stilla under bildtagningen.

Hur mår jag efteråt?

Oftast mår du som vanligt efter undersökningen. Om du har druckit kontrastmedel kan du bli lite orolig i magen. Om du har fått kontrastmedel i blodet är det bra att dricka mycket under det första dygnet, för att få ut kontrastmedlet ur kroppen genom urinen.

Om du har fått lugnande eller läkemedel som påverkar ögonen, får du inte köra bil efteråt.

Om du får utslag eller andra tecken på allergisk reaktion, hör av dig till röntgenavdelningen eller ring telefonnummer 1177 för att få råd.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Datortomografi.

Om du har frågor eller känner dig orolig inför att ligga länge i apparaten, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Du får inte ha några metallföremål på dig när undersökningen görs.

Innan undersökningen görs får du svara på frågor om ifall du har opererats i hjärtat eller huvudet. Om du till exempel har en pacemaker inopererad får du särskild information om vad som gäller.

Så går det till

Du får ligga på en brits som åker in i en så kallad magnettunnel.

Ibland används kontrastmedel som du dricker eller får direkt i blodet. Det ger ännu tydligare bilder.

Undersökningen tar 20–45 minuter och du måste ligga helt stilla. Du kan hela tiden kommunicera med en sjuksköterska.

Det hörs ett ganska kraftigt knackande och surrande ljud när magnetkameran tar bilderna. Därför får du ha hörselskydd eller hörlurar på.

Hur mår jag efteråt?

Oftast mår du som vanligt efter undersökningen. Om du har druckit kontrastmedel kan du bli lite orolig i magen. Om du har fått kontrastmedel i blodet är det bra att dricka mycket under det första dygnet, för att få ut kontrastmedlet ur kroppen genom urinen.

Om du har fått lugnande eller läkemedel som påverkar ögonen, får du inte köra bil efteråt.

Om du får utslag eller andra tecken på allergisk reaktion, hör av dig till röntgenavdelningen eller ring telefonnummer 1177 för att få råd.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Undersökning med magnetkamera.

PET är en förkortning av positronemissionstomografi. PET-kameraundersökning görs oftast tillsammans med datortomografi och kallas då PET-DT eller PET-CT.

Om du har frågor, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

Innan undersökningen får du en biologisk substans, exempelvis glukos, direkt i blodet. Substansen är bunden till ett radioaktivt ämne som gör att cancerceller och inflammatoriska celler syns tydligare på bilderna. Det radioaktiva ämnet ger en dos som motsvarar några års bakgrundsstrålning från naturliga källor som luft och mark.

Under undersökningen får du ligga på en brits som åker in i en kamera. Kameran har formen av en stor ring. Ringen är öppen på bägge sidorna.

Bildtagningen tar cirka 20–30 minuter. Det är viktigt att du ligger stilla så att bilderna blir skarpa. Du kan hela tiden kommunicera med en sjuksköterska.

Totalt tar undersökningen cirka 2 timmar eftersom du behöver vila både före och efter bildtagningen.

Hur mår jag efteråt?

Du mår som vanligt efter undersökningen. Det är bra att dricka mycket under det första dygnet, eftersom det radioaktiva ämnet lämnar kroppen genom urinen.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Undersökning med PET-kamera.

Hur ska jag förbereda mig?

Det är bra att se till att öronen är fria från vax inför undersökningen. Lite vax kan du ofta själv åtgärda med hjälp av vaxlösande droppar eller sprej. Om du misstänker att du har en vaxpropp bör du kontakta din vårdcentral.

Använd aldrig bomullspinnar (tops). Det finns risk att skada örat och att vaxet trycks längre in.

Så går det till

Hörselundersökningen görs av en audionom eller läkare. En audionom är specialist på utredning av hörseln.

Undersökningen görs oftast i ett ljudisolerat rum. Där finns en mikrofon så att du vid behov kan prata med den som sitter utanför rummet och utför undersökningen.

Ofta börjar undersökningen med att öronen undersöks med en stämgaffel. Därefter får du sätta på dig hörlurar och lyssna med ett öra åt gången på en serie rena toner. När du hör en ton ska du trycka på en knapp.

Ibland görs också en benledningsmätning. Då sätts ett slags vibrator, en så kallad benledningstelefon, mot skallbenet bakom örat. Ljudet hörs då direkt i hörselsnäckan i innerörat, i stället för att passera hörselgången, trumhinnan och hörselbenen.

Hur mår jag efteråt?

En hörselundersökning gör inte ont och du kan åka hem direkt efteråt.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

Hur ska jag förbereda mig?

Inga speciella förberedelser behövs före undersökningen. Du får dock inte ha gjort en röntgenundersökning med kontrastmedel de senaste 4 dygnen.

Om du tar diabetesmediciner som innehåller metformin, ska du pausa den behandlingen 2 dagar före och 2 dagar efter undersökningen. Du får mer information av din läkare.

Så går det till

Du får en spruta med ett spårämne. Efter cirka 2–4 timmar mäts hur mycket av spårämnet som finns kvar i blodet med ett blodprov. Ju snabbare ämnet försvinner från blodet, desto bättre fungerar njurarna.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

Njurarna renar blodet

Normalt har man två njurar. De har bland annat till uppgift att ta bort slaggprodukter ur blodet och reglera balansen mellan salt och vätska i kroppen. Njurarna tar bort slaggprodukter ur blodet genom att filtrera det. Den vätska som inte går tillbaka till blodet utsöndras i form av urin.

Urinen rinner ner till urinblåsan

Urinen samlas i njurbäckenet och rinner genom urinledarna ner till urinblåsan. Urinblåsan ligger bakom blygdbenet och dess vägg är uppbyggd av muskler. Urinblåsan fungerar som en tillfällig behållare för urinen och rymmer normalt 3–6 deciliter. Då känner man att man behöver kissa. Behovet kan undertryckas och mängden urin i blåsan öka ytterligare.

I botten på urinblåsan sitter urinrörets inre öppning. Hos mannen är urinröret cirka 20 centimeter långt och hos kvinnan 3–5 centimeter. Urinröret omsluts av en slutmuskel som hindrar urinen från att läcka.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Så fungerar njurar och urinvägar

 

Varje år får cirka 3 000 personer i Sverige diagnosen urinblåsecancer. Sjukdomen är tre gånger vanligare hos män än hos kvinnor. Urinblåsecancer kan förekomma i alla åldrar men är ovanlig före 50 års ålder.

Det är mindre vanligt med cancer i övriga urinvägar, det vill säga njurbäcken, urinledare och urinrör.

Cancern uppstår i slemhinnan som täcker urinblåsan, urinröret, urinledarna och njurbäckenet. Det är vanligast att cancern uppstår i urinblåsan, men den kan även uppstå i första delen av urinröret, urinledarna och njurbäckenet.

Hur cancern utvecklas beror till stor del på följande:

• vilken typ av celler den består av
• om den har vuxit in i urinblåsans vägg
• om den har spridit sig till andra delar av kroppen.

Tidiga symtom

Exempel på tidiga symtom:

• Du har blod i urinen.
• Det svider när du kissar.
• Du känner dig kissnödig fast du precis har kissat.
• Du får återkommande urinvägsinfektioner.

Orsaker till urinblåsecancer och cancer i övriga urinvägar

Man tror att urinblåsecancer och cancer i övriga urinvägar uppstår genom att cancerframkallande restprodukter i urinen skadar blåsans slemhinna så att cancer utvecklas. Sådana restprodukter kallas också cancerogener. De bildas till exempel av rökning. Rökning beräknas vara orsaken till hälften av alla fall av urinblåsecancer. Att sluta röka minskar också risken för återfall.

Vissa miljöer kan också öka risken för urinblåsecancer och cancer i övriga urinvägar. Det är framför allt miljöer där man utsätts för kemikalier eller förbränningsgaser.

Tumörstadium beskriver hur cancern växer

Tumörstadiet beskriver om tumören är på en plats eller om den har vuxit in i andra vävnader och organ.

Ta: Tumören är på en plats (likt in situ) och är liten men inte helt platt.

TIS eller CIS: Cancer in situ. Tumören är på en plats, liten och platt. Vid cancer in situ begränsas sjukdomen till slemhinnan. Det finns ingen synlig tumör men ibland finns jämna, rodnande delar i slemhinnan. Cancer in situ i urinblåsan är inget förstadium till cancer, utan en form av urinblåsecancer som obehandlad kan utvecklas till muskelinvasiv urinblåsecancer.

T1: Tumören har vuxit in i urinblåsans bindväv.

T2: Tumören har vuxit in i urinblåsans muskel.

T3: Tumören har vuxit genom hela urinblåsans muskel.

T4: Tumören har vuxit in i organ intill, som prostatan eller livmodern.

Tumörstadiet kan användas tillsammans med malignitetsgraden för att visa storleken och hur allvarlig tumören är, till exempel TaG1.

Tumörstadium beskriver om tumören är på en plats eller har vuxit in i andra vävnader och organ.

Malignitetsgrad beskriver risken för spridning

Malignitetsgraden beskriver hur stor risken är att tumören bildar metastaser, alltså sprider sig i kroppen. Oftast används en 3-gradig skala.

G1: Ytlig tumör som har mycket liten risk att växa på djupet och bilda metastaser.

G2: Tumör som har medellåg till medelhög risk att växa på djupet och bilda metastaser.

G3: Aggressiv tumör som har större risk att växa på djupet och bilda metastaser.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Urinblåsecancer

 

När muskeln i urinblåsans vägg inte är påverkad kallas diagnosen icke-muskelinvasiv urinblåsecancer. 3 av 4 av de som får urinblåsecancer har icke-muskelinvasiv urinblåsecancer.

Behandlingsförslaget utgår från nationella riktlinjer och din situation

Vilken eller vilka behandlingar som du rekommenderas utgår från riktlinjerna i det nationella vårdprogrammet. Ibland behöver man diskutera behandlingsförslaget med flera experter. Det görs på en multidisciplinär konferens, MDK.

Annat som kan påverka behandlingsförslaget är hur du mår och om du har andra sjukdomar och läkemedel. Vad du själv vill och behöver vägs också in.

Du diskuterar behandlingsförslaget med din läkare, och ni kommer överens om vilken behandling du ska få. Du har alltid rätt att tacka nej till behandling. Närstående har inte rätt att bestämma.

Operationen TUR-B är den vanligaste behandlingen

Den vanligaste behandlingen vid icke-muskelinvasiv urinblåsecancer är en operation som kallas TUR-B. Ibland kombinerar man operationen med att ge ett läkemedel i urinblåsan. Det kallas instillation.

I vissa fall görs ytterligare en TUR-B, även kallad second look. Det kan bero på olika saker:

• Tumören kommer tillbaka.
• Man kunde inte ta bort allt på en gång vid första operationen. Det är vanligt vid stora eller flera tumörer.
• Man behöver säkerställa att all tumör är borta.
• Man behöver säkerställa diagnosen.

Uppföljning avgör fortsatt behandling

Behandlingen följer nationella riktlinjer och följs upp med regelbundna kontroller och besök hos en läkare eller kontaktsjuksköterska. Utifrån kontrollerna planeras behandlingen vidare och du kan behöva byta behandling.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Urinblåsecancer

 

Hos 1 av 4 av de som får urinblåsecancer växer cancern in i urinblåsans muskel eller genom muskeln ut i vävnader eller andra organ runt urinblåsan. Diagnosen kallas muskelinvasiv urinblåsecancer.

Vid muskelinvasiv urinblåsecancer finns en ökad risk för att cancern sprider sig till andra delar av kroppen.

Behandlingsförslaget utgår från nationella riktlinjer och din situation

Vilken eller vilka behandlingar som ska rekommenderas för just dig diskuteras på en multidisciplinär konferens, MDK. Behandlingsförslaget tas fram utifrån sjukdomens egenskaper, dina förutsättningar och riktlinjerna i det nationella vårdprogrammet.

Behandlingsförslaget påverkas också av om cancerceller har spridit sig till lymfkörtlarna, lungorna, skelettet, levern eller andra delar av kroppen. Annat som kan påverka behandlingsförslaget är hur du mår och om du har andra sjukdomar och läkemedel. Vad du själv vill och behöver vägs också in.

Du diskuterar behandlingsförslaget med din läkare, och ni kommer överens om vilken behandling du ska få. Du har alltid rätt att tacka nej till behandling. Närstående har inte rätt att bestämma.

I första hand rekommenderas operation

De behandlingar som kan bli aktuella om cancern inte har spridit sig är operation, strålbehandling och cytostatikabehandling. Operation rekommenderas oftast i första hand. Cytostatika kan du få som förberedande behandling före operation, så kallad neoadjuvant behandling. Om du i stället rekommenderas strålbehandling kan du få det med eller utan samtidig cytostatikabehandling.

Mer än hälften av de som har muskelinvasiv urinblåsecancer blir botade.

Uppföljning avgör fortsatt behandling

Behandlingen följer nationella riktlinjer och följs upp med regelbundna kontroller och besök hos en läkare eller kontaktsjuksköterska. Utifrån kontrollerna planeras behandlingen vidare och du kan behöva byta behandling.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Urinblåsecancer

 

Cancer i njurbäckenet eller urinledarna

Cancer i njurbäckenet eller urinledarna är ovanligt. Det är vanligast hos personer över 60 år men kan ibland förekomma tidigare.

Symtom

Sjukdomen ger ofta inga symtom i ett tidigt stadium. Senare kan du ha dessa symtom:

• Du kan ha blod i urinen.
• Du kan ha en krampande smärta som strålar ut mot sidan av ryggen. Det orsakas av att urinledaren täpps till av antingen en tumör eller levrat blod.

Behandling

Den vanligaste behandlingen är operation där man tar bort njuren och urinledaren. Du klarar dig bra med bara en njure och urinledare.

I vissa fall får du cytostatika före operationen.

I enklare fall kan tumören ibland brännas bort. Det görs vid en mindre operation genom urinröret.

Cancer i urinröret

Cancer i urinröret är den mest ovanliga cancerformen i urinvägarna.

Symtom

Sjukdomen ger ofta inga symtom i ett tidigt stadium. Senare kan du ha dessa symtom:

• Om tumören har växt kan du känna en knöl vid urinrörsöppningen.
• Du kan ha blod i urinen.
• Det kan göra ont när du kissar.

Behandling

Den vanligaste behandlingen är operation där tumören hyvlas bort om den är ytlig.

Om tumören har växt genom slemhinnan kan man behöva ta bort urinröret.

I vissa fall får du strålbehandling eller cytostatika.

Urinblåsecancer och cancer i övriga urinvägar kan sprida sig genom lymfsystemet vidare till andra lymfkörtlar. Cancern kan också sprida sig genom att växa direkt in i andra organ eller genom blodet och bilda metastaser i andra delar av kroppen, till exempel lungorna, levern eller skelettet.

När cancern har spridit sig kan du få behandling för att bromsa sjukdomen och lindra besvär av den. Bromsande och symtomlindrande behandling har ofta god effekt på hur du mår. Behandlingen kan pågå så länge som den har önskad effekt.

Behandlingsförslaget utgår från nationella riktlinjer och din situation

Efter utredningen tar vården fram ett behandlingsförslag utifrån sjukdomens egenskaper, dina förutsättningar och de nationella riktlinjerna. Vilken eller vilka behandlingar som rekommenderas för just dig diskuteras på en multidisciplinär konferens, MDK.

Tumörer har olika egenskaper som till exempel påverkar hur snabbt de växer och vilken typ av behandling de är känsliga för. Annat som kan påverka behandlingsförslaget är hur du mår och om du har andra sjukdomar och läkemedel. Vad du själv vill och behöver vägs också in.

Du diskuterar behandlingsförslaget med din läkare, och ni kommer överens om vilken behandling du ska få. Du har alltid rätt att tacka nej till behandling. Närstående har inte rätt att bestämma.

Cytostatika är den vanligaste behandlingen

Den vanligaste behandlingen vid spridd cancer är cytostatika. Det kan även bli aktuellt med strålbehandling eller läkemedel som aktiverar kroppens eget immunförsvar, så kallad immunterapi.

Uppföljning avgör fortsatt behandling

Uppföljningen följer nationella riktlinjer och består av regelbundna kontroller och besök hos en läkare eller kontaktsjuksköterska. Utifrån kontrollerna planeras behandlingen vidare och du kan behöva byta behandling.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Urinblåsecancer

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har frågor om dina möjligheter att få barn. Innan behandlingen börjar ska de berätta hur fertiliteten kan påverkas, och fungera som stöd om du behöver prata mer om detta. 

Fertilitet under och efter cytostatikabehandling och hormonell behandling

Både cytostatikabehandling och behandling som påverkar kroppens hormoner kan minska din produktion av könshormoner. Det kan leda till att menstruationen eller spermieproduktionen upphör. Både kvinnor och män kan få liknande symtom som vid klimakteriet.

Det är svårt att säga i förväg om du kommer att bli infertil av behandlingen, men ju högre doser och ju äldre du är, desto större är risken. 

Fertilitet efter målriktad behandling

Det är ännu osäkert om och i så fall hur målriktade läkemedel påverkar din förmåga att få barn, på liknande sätt som cytostatika och hormonell behandling kan göra.

Fertilitet efter strålbehandling

Strålbehandling kan påverka fertiliteten om strålarna riktas direkt mot könsorganen eller mot hjärnan, som styr produktionen av hormoner.

Vid strålbehandling är förhållandet mellan dos och biverkning tydligare än vid cytostatikabehandling. Därför går det oftast att säga vilka doser som kan göra dig infertil.

Fertilitet efter operation

En operation kan påverka fertiliteten beroende på vilket område som opereras och hur stor ärrbildningen blir. Om livmodern, äggstockarna eller testiklarna tas bort blir du infertil. Det gäller också operationer som gör livmodertappen för kort för att livmodern ska kunna bära ett foster. Om du är i fertil ålder väljs operationstekniker som försöker bevara fertiliteten så långt det är möjligt.

Det finns hjälp att få

Det går att frysa ner spermier, ägg, befruktade ägg och i vissa fall äggstocksvävnad, som senare kan användas till konstgjord befruktning. Detta kallas fertilitetsbevarande eller fertilitetsfrämjande åtgärder.

Regionerna har olika regler för vilken hjälp man kan få med konstgjord befruktning efter en cancerbehandling. Bland annat finns det åldersgränser och regler kring kostnader. Din läkare kan berätta vad som gäller i din region. Läkaren kan också skriva remiss till en reproduktionsmedicinsk mottagning om du behöver det. 

Att ha fått tillgång till fertilitetsbevarande åtgärder är ingen garanti för att kunna bli förälder. Men de flesta som vill få barn efter en cancerbehandling lyckas med det, ofta på naturlig väg.

Om du är eller blir infertil kan du få stöd för att hantera det känslomässigt. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare för att få hjälp.

Använd preventivmedel under och en tid efter behandlingen

Alla cancerläkemedel och även strålbehandling kan skada spermierna, eller fostret i magen om du blir gravid. Risken för graviditet finns även om du får behandling som kan påverka fertiliteten. Använd därför preventivmedel så länge cancerbehandlingen pågår och en tid efteråt. Ibland behövs dubbelt skydd, eftersom biverkningar som diarré eller direkt påverkan av cancerläkemedel kan göra att p-piller inte räcker som ensamt skydd. Ibland är p-piller inte heller lämpligt. Kondom kan rekommenderas både som preventivmedel och för att skydda sköra slemhinnor.

Prata med din läkare om vilket preventivmedel som blir bäst för dig. Läkaren kan också svara på hur länge efter behandlingen du bör vänta med att försöka få barn.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Fertiliteten och cancerbehandlingen.

Målet med din behandling är att du ska bli fri från cancern. Beslut om vilken behandling som är aktuell för just dig beror på vilken typ av tumör du har och var den sitter.

Behandlingen och uppföljningen följer nationella riktlinjer.

Aktuella behandlingar

Behandlingar som kan vara aktuella är antikroppsbehandling, cytostatikabehandling, immunterapi och strålbehandling.

Behandlingen följer nationella riktlinjer.

Uppföljning avgör fortsatt behandling

Du kommer att fortsätta följas upp med regelbundna kontroller. Utifrån kontrollerna planeras behandlingen vidare och du kan behöva byta behandling.

Med tiden kan behandlingen få allt mindre bromsande effekt. Du och din läkare behöver då diskutera om behandlingen ska fortsätta eller övergå till palliativ vård, som är inriktad på att lindra symtom och ge god livskvalitet. 

Du kan få palliativ vård under lång tid, samtidigt som du får behandling som bromsar sjukdomen. Genom att tidigt uppmärksamma dina behov av palliativ vård ökar möjligheten till god livskvalitet. Målet med din vård och behandling ska vara tydligt för både dig, dina närstående och vårdpersonalen, och det är viktigt att lägga upp en plan för den fortsatta vården. Du kan till exempel få lindring av symtom som smärta, och stöd genom att prata om det som är viktigt för dig.

Vad är viktigt för mig?

Det är bra om du funderar över vad som är viktigt för dig och vilket stöd du behöver. Om du vill kan du göra det tillsammans med någon som står dig nära.

Du har rätt till samtal om din situation. Närstående kan vara med om du vill. Samtalen kan till exempel handla om följande:

• dina tidigare erfarenheter
• vad du vill och kan göra själv
• dina önskemål och prioriteringar
• din sjukdom och behandling.

Prata med din läkare, kontaktsjuksköterska och kurator om vad som är viktigt för dig. Tillsammans kan ni planera vården så att du känner dig trygg och får det stöd du behöver.

Vilken hjälp kan jag få?

Här är några exempel på hjälp och stöd:

• Du kan få lindring eller förebyggande hjälp mot till exempel smärta, illamående och trötthet.
• Du kan få stöd att hantera känslor som oro eller ångest, eller hantera tankar om livet och döden.
• Du kan få praktisk hjälp, till exempel med intyg eller ekonomisk vägledning så att du kan ordna vardagen på bästa sätt.
• Du kan få hjälpmedel som kan underlätta vardagen.

Tillsammans med vårdpersonalen får du regelbundet uppdatera din plan för vård och behandling utifrån dina behov.

Om det är något du funderar på, tveka inte att fråga din kontaktsjuksköterska eller annan vårdpersonal.

Var kan jag få palliativ vård?

Beroende på vilka behov du har, vad du vill och vad som är möjligt, kan du få palliativ vård till exempel hemma, på ett vård- och omsorgsboende eller på sjukhus. Dina behov och vad du vill kan också ändras när sjukdomen förändras. Till exempel kan du behöva vara en kortare tid på sjukhuset för att sedan vårdas hemma. Ibland kan du behöva få hjälp av flera olika vårdenheter.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Planerad vård hemma.

Film: Palliativ vård hjälper dig att leva så bra som möjligt med cancer

Vid palliativ vård i livets slutskede bedöms du ha kort tid kvar att leva, dagar eller veckor.

Det här kan vara tecken på att döden närmar sig:

• Du kan vara mer sängliggande.
• Du kan ha svårt att svälja.
• Du kan bara dricka små mängder vätska.
• Du kan ha sämre cirkulation och andning.
• Du kan ha sänkt medvetande eller vara förvirrad i perioder.

Vårdpersonalen tar hänsyn till vad du vill och behöver

Din läkare samtalar med dig och dina närstående om situationen. Ibland är även en sjuksköterska eller undersköterska med under samtalet. Även vårdteamet runt dig informeras om att du är döende.

Vårdpersonalen ska ta hänsyn till dina önskemål om vården i livets slut, och respektera dina andliga och existentiella behov.

Du ska få de läkemedel du behöver för att lindra besvärliga symtom.

Vårdpersonalen kommer att ta reda på hur du mår med jämna mellanrum. Om du inte kan berätta själv tittar man efter vissa tecken, till exempel ditt ansiktsuttryck, hur du andas och hur ditt hjärta slår. Vårdpersonalen kommer också att prata med dina närstående om hur du mår. 

Om du har särskilda behov kontaktar vårdteamet personal med rätt kompetens. Det kan vara till exempel ett smärtteam, en andlig företrädare eller en annan enhet på sjukhuset.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Vård i slutet av livet.
> Dina närstående kan läsa mer på narstaende.se.

Hälsosamma vanor kan göra stor skillnad på både kort och lite längre sikt. Om du opereras akut kan du ändå påverka resultatet genom att leva hälsosamt efter operationen.

Tobak och nikotin

Den som använder tobak får syrebrist i kroppens vävnader, och det är den vanligaste orsaken till komplikationer efter en operation. En annan effekt är att kroppen får sämre förmåga att bilda bindväv, vilket gör att sår läker sämre. Om du slutar att använda tobak minskar risken att få blodpropp, lunginflammation och sårinfektion efter operationen. Såret kommer också att läka bättre.

Tobak och nikotin finns i cigaretter, e-cigaretter, snus och upphettade tobaksprodukter. Du bör därför undvika alla produkter med tobak eller nikotin före och efter operationen.

Råd till dig som använder tobak och nikotin

Avstå från tobak och nikotin så långt före operationen som möjligt, minst 4 och gärna 8 veckor. Prata med vårdpersonalen för att få råd om hur du ska göra. Du kan också få hjälp och stöd av vårdcentralen.

Alkohol

Att dricka alkohol tiden före en operation ökar risken för sårinfektion, urinvägsinfektion och lunginflammation. Alkohol höjer även blodtrycket och ökar risken för blödning och hjärt- och kärlpåverkan. Genom att undvika alkohol så långt före operationen som möjligt kan din kropp återhämta sig från alkoholens negativa effekter.

Du kan få hjälp och stöd av vården med att sluta dricka alkohol.

Narkotika och andra droger

Berätta för din läkare om du använder narkotika eller andra droger innan du ska opereras. Det är säkrast för dig och du kan få hjälp att sluta. Läkaren har tystnadsplikt.

Fysisk aktivitet

Olika former av fysisk aktivitet och träning underlättar en snabb återhämtning och minskar risken för komplikationer efter operationen. En operation försämrar tillfälligt din fysiska förmåga. Om du tränar eller rör på dig extra mycket före operationen ökar blodets förmåga att ta upp syre och blodtrycket sänks. Genom att vara fysiskt aktiv innan du opereras kan du alltså ge hjärtat, kärlen och lungorna ett så bra utgångsläge som möjligt.

Råd om fysisk aktivitet

Hur mycket och hur intensiv fysisk aktivitet du klarar är individuellt, men all rörelse är bättre än ingen rörelse. Den allmänna rekommendationen är att röra på sig så att pulsen ökar och man blir varm och lätt andfådd 150–300 minuter i veckan, eller på en mer ansträngande nivå 75–150 minuter i veckan. Aktiviteten bör spridas över veckan. All rörelse räknas och det behöver inte vara organiserad träning. Om du kan får du gärna röra dig mer än rekommendationen.

Du kan behöva förebyggande andningsträning, om du har en lungsjukdom eller nedsatt fysisk funktion sedan tidigare. Den kan innebära träning av andningsmusklerna eller olika tekniker för att rensa uftvägarna från slem.

Kontakta en fysioterapeut om du behöver råd om fysisk aktivitet och träning inför operationen.

Matvanor

Hälsosamma matvanor och en normal vikt minskar risken för komplikationer såsom trycksår, infektion, dålig sårläkning, hjärtinfarkt och hjärtsvikt. Den stress som kroppen utsätts för under en operation gör att behovet av protein och energi ökar. Se till att få i dig tillräckligt med näring både före och efter operationen, så att du kan återhämta dig bättre.

Om du håller vikten och kan äta som vanligt, kan du följa de kostråd som rekommenderas för allmänheten. Det är bra om du även får i dig extra protein. Bra proteinrika livsmedel är till exempel fisk, kyckling, ägg, nötter, fröer, bönor, ärtor och linser, ost och andra mejeriprodukter.  

Om du har minskat i vikt eller har svårt att äta, kan du behöva kontakt med en dietist. Du kan då få kostråd och eventuellt särskilda kosttillägg.

Allmänna råd för hälsosamma matvanor

• Ät regelbundet och tillräckligt.
• Ät mycket grönsaker, frukt och bär.
• Ät mycket fullkorn.
• Ät fisk, bönor, ärtor och linser ofta, och kött ibland.
• Välj nyckelhålsmärkta mejeriprodukter och matfetter.
• Håll igen på det söta, salta och feta – läsk, sötsaker och snacks.

> Läs mer på livsmedelsverket.se. Sök på Kostråd för vuxna.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Levnadsvanor i samband med en operation.

För att du ska tas om hand så bra så möjligt i samband med din operation arbetar vårdpersonalen enligt ett standardiserat och vetenskapligt utvecklat vårdprogram. Programmet kallas ERAS som står för enhanced recovery after surgery (ungefär förbättrad återhämtning efter operation). Syftet är att minska den stress på kroppen en operation innebär och öka förutsättningarna att du återhämtar dig snabbt.

ERAS tillämpas under hela vårdförloppet, från inför operationen till efter utskrivningen. Programmet innebär ett multidisciplinärt arbetssätt där du får vård och stöd av personal med olika specialistkompetenser. Detta minskar risken för komplikationer och förlängd vårdtid efter din operation. Vidare ger ERAS dig möjlighet att aktivt delta under vårdförloppets delar.

Inför operationen

• Du får tydlig information för att förbereda dig inför operationen och den efterföljande vårdtiden.
• Du får möjlighet att i lugn och ro ställa frågor samt uttrycka dina behov och önskemål.
• Du erbjuds vid behov hjälp med rökavvänjning, minskad alkoholkonsumtion, dietistkontakt och fysisk aktivitet.

Under operationen

• ERAS förespråkar minimalinvasiv kirurgi, vilket innebär en operation med så lite onödig påverkan på kroppen som möjligt. Ofta används robotassisterad titthålsteknik.
• Under sövningen säkerställs bland annat att du har en god vätskebalans i kroppen.

Efter operationen

• Vårdpersonalen säkerställer i samråd med dig att du är tillräckligt smärtlindrad. Det är en förutsättning för att du tidigt efter operationen ska komma upp och röra på dig.
• Du uppmuntras att vara så aktiv som möjligt, eftersom forskning visar att tidig och tillräcklig aktivitet minskar risken för komplikationer.
• Vårdpersonalen säkerställer att du får i dig tillräckligt med näring och energi för att förbättra läkning och återhämtning.
• Du får kontinuerlig information utifrån dina behov och önskemål i syfte att öka din delaktighet under vårdtiden.

Efter utskrivningen

• För att du ska känna dig trygg ingår uppföljning och återbesök inom 30 dagar efter utskrivning från vårdavdelningen.
• Under uppföljningen säkerställs att din återhämtning sker som den ska. Du kan också ställa frågor och få hjälp med eventuella nya behov som har tillkommit efter utskrivningen.

I din kallelse får du detaljerad information om hur du ska förbereda dig. Här får du allmän information.

Inskrivning

Inför din operation har du ett inskrivningssamtal. Samtalet genomförs via telefon, video eller som ett besök på sjukhuset. Förbered dig genom att skriva ner dina frågor och ha gärna med en närstående till samtalet. Ibland sker samtalet när du kommer till sjukhuset för operationen.

Om du ska till sjukhuset på ett besök, ta med legitimation och eventuella läkemedel du behöver under dagen. Ta också med din läkemedelslista och eventuellt behandlingskort för blodförtunnande läkemedel. Om du tar naturläkemedel är det viktigt att du berättar det.

Provtagning

Du kan behöva lämna blodprover inför operationen. Antingen gör du det vid inskrivningen eller så får du en remiss för att lämna proverna på en vårdcentral eller ett laboratorium. Du får veta var du kan lämna proverna.

Läkemedel

Inför operationen kan du behöva göra uppehåll med de eventuella läkemedel och naturläkemedel du tar, eller ändra dosen. Du kan också behöva ta nya läkemedel inför operationen. Din läkare berättar vad som gäller för dig.

EKG – mätning av hjärtats aktivitet

Du kan behöva undersökas med EKG, som mäter hjärtats elektriska aktivitet. Det är läkaren som avgör om det behövs.

Duscha

Du ska duscha och tvätta kroppen inför operationen. Efter att du har duschat är det viktigt att du tar på dig rena kläder.

Fasta

Det är viktigt att du fastar före operationen, annars kan du kräkas och få ner maginnehåll i lungorna. Du får alltså inte äta eller dricka ett antal timmar innan du ska sövas. Följ instruktionerna du får.

Ta alltid med dig:

• legitimation
• telefonnummer till närstående
• läkemedel och läkemedelslista
• tidsfördriv, till exempel böcker
• egna anteckningar och frågor
• mobiltelefon, laddare med lång sladd och hörlurar
• sköna kläder som är enkla att ta på.

Ta med dig om du ska stanna över natten:

• inneskor som är stabila och lätta att ta av och på
• extra kläder
• hygienartiklar, till exempel tandborste, tandkräm och hudkräm.

Ta inte med dig:

• värdesaker
• stora summor pengar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Narkos – att bli sövd, EKG och Att lämna blodprov.

I din kallelse får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå. Här får du allmän information.

Innan du ska sövas

På sjukhuset får du byta om till särskilda kläder och låsa in dina saker i ett skåp. Du får lägga dig i en säng eller sitta i en fåtölj när du väntar på din tur.

Du får en perifer venkateter, PVK, i ett blodkärl i handen eller armen. Venkatetern är en tunn plastslang som gör att du kan få läkemedel och dropp direkt i blodet.

Personalen följer dig till operationsavdelningen när det är dags för din undersökning eller operation.

Så går det till att sövas

När det är dags att sövas får du sömnmedel i venkatetern. Du får andas extra syrgas i en mask framför munnen och näsan.

När du är sövd övervakar narkospersonalen dig och ditt hjärtas och dina lungors funktion.

När du vaknar

När du vaknar har du redan förts till en uppvakningsavdelning. Personalen där tar hand om dig tills du kan komma till en vårdavdelning eller gå hem.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Narkos – att bli sövd och Venkateter i armen eller handen

Det finns två metoder för ryggbedövning: epiduralbedövning och spinalbedövning. Det som skiljer dem är hur långt in i ryggraden bedövningsmedlet sprutas.

Hur ska jag förbereda mig?

I kallelsen får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå.

Så går det till

Du får antingen sitta eller ligga ner när du ska få ryggbedövningen.

Innan du får själva ryggbedövningen kan du få lokalbedövning i huden.

Du kan få ryggbedövningen med en spruta som en engångsdos.

Om du behöver en bedövning som man kan fylla på, lägger man in en kateter som man antingen kan ge flera doser i, eller koppla till en läkemedelspump. Katetern är en tunn plastslang som inte brukar kännas. Denna typ av bedövning kan också användas som smärtlindring efter operationen.

Vid ryggbedövning bedövas nerverna som styr urinblåsan. Därför kan du få en urinkateter som du har kvar tills bedövningen har släppt.

Hur mår jag efteråt?

• Blodtrycket kan sjunka när bedövningen verkar, därför kontrolleras det regelbundet.
• Du kan vara öm i ryggen, ha klåda och få ett blåmärke vid stickstället. Det brukar gå över inom några dagar.
• Om du har varit helt bedövad är det vanligt att skaka och huttra en stund efter operationen.
• Om du har svårt att kissa efter att bedövningen har släppt, kontakta vården.
• Det kan hända att du får huvudvärk efter en ryggbedövning, även om det är ovanligt. Då är det bra att dricka mycket och ta värktabletter. Om det inte går över efter 1–3 dygn kan du få annan behandling.
• Allvarliga och bestående nervskador efter en ryggbedövning är mycket ovanligt.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Ryggbedövning vid operation.

TUR-B är en förkortning av transuretral resektion av blåstumör. Operationen är en del i din utredning, men kan även räcka som behandling om du har icke-muskelinvasiv urinblåsecancer.

Hur ska jag förbereda mig?

Inför operationen får du lämna blodprov och urinprov. De flesta behöver även göra ett EKG före operationen. Vissa behöver ta antibiotika före och efter operationen.

Du får mer information om hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

Under operationen är du oftast sövd eller så får du ryggbedövning.

När du är bedövad tvättas operationsområdet och kläs med sterila dukar. En läkare för in ett instrument i urinblåsan genom urinröret och tar bort hela eller delar av den misstänkta tumören.

Operationen tar ungefär 30–90 minuter.

Efter operationen kan du få en kateter som oftast tas bort innan du åker hem.

Den vävnad som läkaren tar bort skickas på analys.

 

Hur mår jag efteråt?

Hur länge du behöver stanna på sjukhuset beror på hur du mår och de rutiner som gäller där. Det är vanligt att stanna tills katetern har tagits bort och du kan kissa själv igen. Vissa kan lämna sjukhuset redan samma dag.

Efter en större operation kan katetern behöva sitta kvar i upp till en vecka. Du får då lämna sjukhuset med katetern och får veta hur du ska sköta den.

Du behöver ta det lite försiktigt 2–3 veckor efter operationen. Annars kan såret i urinblåsan börja blöda. Du kan till exempel behöva vara sjukskriven eller få lättare arbetsuppgifter om du har ett arbete som är fysiskt tungt. Såret har läkt ganska bra efter cirka 4 veckor.

De 3 första veckorna efter operationen bör du inte

• springa, cykla eller anstränga kroppen hårt på något annat sätt
• krysta kraftigt när du bajsar
• ha samlag.

Biverkningar

Det kan svida i urinröret när katetern har tagits bort. Det kan också läcka lite urin om du blir mycket kissnödig. Besvären brukar försvinna efter 1–2 veckor.

Det kan vara svårt att hinna fram till toaletten när du blir kissnödig. Det går oftast över efter de första dagarna.

Urinen kan bli lite blodfärgad då och då under de första veckorna. Det beror på att det sipprar blod från såret inne i urinblåsan. Då är det bra att dricka mycket så att urinen klarnar igen. Drick ungefär 2 liter om dagen.

Du kan få en urinvägsinfektion efter operationen.

Symtom på urinvägsinfektion:

• kraftig sveda
• täta trängningar

Hos äldre personer kan även förvirring vara tecken på urinvägsinfektion.

Uppföljning och nästa steg

Svaret på vävnadsanalysen visar vilken typ av urinblåsecancer du har, om tumören växer ytligt eller ner i urinblåsans muskel och hur avvikande cancercellerna är jämfört med friska celler. Utifrån detta bedömer man om du behöver någon mer behandling.

I vissa fall görs ytterligare en TUR-B, även kallad second look. Syftet är att kontrollera att all tumörvävnad togs bort vid den första operationen eller få mer vävnad för analys.

När ska jag kontakta vården?

• Om du misstänker att du har fått en urinvägsinfektion.
• Om du har svårt att kissa.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Urinblåsecancer

Operationen rekommenderas ofta vid muskelinvasiv urinblåsecancer.

Det kan ibland rekommenderas även vid icke-muskelinvasiv urinblåsecancer, om risken är stor för att utveckla en mer allvarlig cancer.

Operationen kan göras med öppen teknik eller titthålsteknik

Operationen kan utföras genom ett snitt mellan naveln och blygdbenet, så kallad öppen teknik, eller flera mindre snitt för titthålsinstrument, så kallad robotassisterad titthålsteknik.

Det finns särskilda operationstekniker som är nervsparande. Det kan vara värdefullt om du före operationen är sexuellt aktiv, och vill fortsätta vara det. Man försöker då spara de nervbuntar som går runt blåshalsen och nedåt. Metoderna är lite olika för män och kvinnor. Förutsättningen är att det går utan att påverka sjukdomsprognosen.

Urinavledning behövs

När urinblåsan tas bort måste urinen samlas upp och tömmas på ett annat sätt. Det vanligaste alternativet är urostomi, även kallad Bricker. Det finns även andra alternativ, till exempel ortotopt blåssubstitut och kontinent kutan urinavledning, även kallad Koch. I sällsynta fall leds urinen genom en nefrostomi direkt från njuren.

Vilket alternativ du ska ha diskuterar du med din urolog och kontaktsjuksköterska före operationen. Beslutet tas utifrån dina önskemål, ditt sjukdomsläge, din ålder och ditt allmäntillstånd.

Hur ska jag förbereda mig?

En vecka före operationen ska du inte äta följande:

• svårsmälta grönsaker och frukt som majs, ärtor, grovt rivna rotfrukter, rå vitkål, frukthinnor från citrusfrukter, skal och kärnor
• trådiga livsmedel som sparris, svamp och broccolistjälkar
• torkad frukt som fikon och aprikoser.

Så går det till

Under operationen är du sövd. Ibland får du även en ryggbedövning.

Urinblåsan, lymfkörtlar och andra organ opereras bort.

Sedan skapas din urinavledning. Du får också två tunna slangar mellan njurarna och urinavledningen för att underlätta läkningen. De kallas uretärstentar eller uretärkatetrar.

Ibland lägger man även in en tunn slang för att sårvätska ska kunna rinna ut från operationsområdet. Det kallas dränage.

Metallklamrar, så kallade agraffer, används för att stänga snitten i huden så att de kan läka. Du får även ett förband.

Hur lång tid operationen tar är individuellt. Det beror bland annat på vilken typ av urinavledning som du ska få. Fråga din läkare eller kontaktsjuksköterska om ungefärlig tid.

Hur mår jag efteråt?

Efter operationen övervakas du på en uppvakningsavdelning.

Därefter förs du till en vårdavdelning. När du kommer dit får du börja äta och dricka försiktigt.

Du bör röra på dig så snart som möjligt och får därför lära dig rätt teknik för att komma i och ur sängen. Målet är att du ska komma upp och sitta på sängkanten och kanske stå bredvid sängen med hjälp av personal redan på operationsdagens kväll.

Du kommer också att få lära dig att hantera din urinavledning och kateter, om du har en sådan.

Om du har fått ett dränage tas det bort efter cirka ett dygn.

Agrafferna tas oftast bort efter 7–14 dagar. När du skrivs ut från sjukhuset kommer du att få veta vad som gäller för dig.

Du kommer att behöva ta ett blodförtunnande läkemedel under en period för att förhindra blodproppar. Om du får stödstrumpor ska du använda dessa dagtid de första 2 månaderna efter operationen.

Det är vanligt med svullnad och blåmärken, så kallade hematom, i nedre delen av magen och i underlivet de första dagarna.

Skarven i mag-tarmkanalen, som har skapats för att göra din urinavledning, är svullen och ännu inte läkt. Därför bör du i upp till 6 veckor undvika mat som är svårsmält och trådig. Se kostråden under rubriken Hur ska jag förbereda mig?

Utskrivning

Du stannar oftast på sjukhuset cirka 7–14 dagar.

Du blir utskriven när allt ser bra ut och du har lärt dig att hantera din urinavledning och kateter, om du har en sådan.

Innan du går hem får du hjälp med att beställa de hjälpmedel du behöver, till exempel stomimaterial och inkontinensskydd. Du får också en lista över de mediciner du ska ta och recept på de mediciner du behöver hämta ut själv.

Sjukskrivning

Efter operationen behöver du vara sjukskriven. Längden på sjukskrivningen brukar vara 6–8 veckor beroende på vad du arbetar med. Därefter kan det vara bra att börja arbeta halvtid och gå upp i tid efter hand.

Uppföljning

Du kommer att följas upp med röntgen och blodprover regelbundet enligt nationella riktlinjer. I början är kontrollerna tätare för att senare glesas ut till en gång om året.

Om din livmoder har opererats bort är det inte längre aktuellt med cellprovtagning från livmoderhalsen.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Urinblåsecancer

Återhämtning

Operationsområdet läker inom cirka 3 månader, men återhämtningen kan ta upp till 6 månader. Efter en cystektomi är din kropp förändrad, vilket kan påverka dig fysiskt och psykiskt. Det kan ta tid att acceptera och anpassa sig till den nya situationen. Det är normalt att du känner dig trött och har humörsvängningar efter ingreppet.

Svullnad och blåmärken

Det är vanligt med svullnad och blåmärken, så kallade hematom, i nedre delen av magen, ljumskarna, låren och underlivet efter operationen. Svullnaden kan vara kvar i några dagar upp till flera veckor.

Infektion i såret

Det händer att såret blir infekterat. En infektion uppstår vanligen tidigast 3 dagar efter operationen. Tecken på infektion är feber och att det gör ont och är svullet och rött kring såret. Några millimeters svullnad och rodnad kring sårkanter och stygn är normalt.

Problem med magen och tarmarna

Problem med magen och tarmarna är vanligt efter en cystektomi. Ofta går besvären över, men ibland kan de bli kvar. Vanliga problem är att du har svårt att bajsa, läcker gaser och avföring och har förstoppning eller diarré.

Det är viktigt att du dricker mycket, äter fiberrik mat och rör på dig så att tarmen kommer igång. Första tiden efter operationen bör du inte krysta, alltså trycka ut avföringen när du går på toaletten. Det kan göra att såret läker sämre. Om du behöver kan du få läkemedel mot illamående och förstoppning.

Tarmvred – stopp i tarmen

Med tarmvred menas att det har blivit stopp i tarmen. Det kan bero på ett hinder eller att tarmrörelserna har stannat av. Det är ett allvarligt tillstånd som kräver sjukhusvård. Tecken på tarmvred är kraftig magsmärta som kommer och går, illamående med eller utan kräkningar, och utspänd mage.

Tarmvred kallas också ileus.

Viktnedgång

Det är vanligt att gå ner i vikt efter operationen. Det är viktigt att stoppa viktnedgången i tid eftersom du behöver energi för att återhämta dig. Allsidig kost och proteindrycker gör att såret läker bättre och ger mer energi.

Om du har dålig aptit eller går ner i vikt, prata med din kontaktsjuksköterska. Hen kan hjälpa dig att komma i kontakt med en dietist. Dietisten kan skriva ut kosttillskott och näringsdrycker på recept.

Blod och tarmludd i urinen

Första dagarna efter operationen kan du ha blod i urinen, vilket minskar gradvis.

När du har fått en urinavledning gjord av tarm kommer det även att finnas så kallat tarmludd i urinen. Tarmluddet syns som en tjockare ofärgad substans. Tarmludd i urinen är normalt.

Det är viktigt att du dricker mycket om urinen är blodblandad, mörk, grumlig eller innehåller mycket tarmludd. Vätska ökar genomströmningen av urin och minskar risken för komplikationer. Du behöver dricka 2 liter per dygn eller så att urinen blir ljust klargul.

Om du har mycket blod i urinen, illaluktande urin eller små urinmängder, prata med din kontaktsjuksköterska.

Urinvägsinfektion

Det är vanligt att få urinvägsinfektion efter en cystektomi. Du kan då ha grumlig och kraftigt illaluktande urin, feber över 38,5 grader eller frossa, och ont i sidan, magen eller ryggen.

Risk för sämre njurfunktion

Det är viktigt att säkerställa att dina njurar fungerar normalt efter operationen. Blodprover tas den första tiden för att kontrollera njurfunktionen, som sedan följs upp enligt ett schema. En tid efter operationen gör man en undersökning för att bedöma njurarnas funktion.

Lymfvätska och lymfödem

När lymfkörtlarna i bäckenet har tagits bort kan det uppstå en svullnad i nedre delen av magen, underlivet och benen de första veckorna efter operationen. Svullnaden orsakas av lymfvätska. Det är också normalt att lymfvätska läcker ut genom urinröret genom penis eller slidan och även från såret på magen. Lymfvätska är gul eller ljusröd och liknar urin. Du kan behöva använda inkontinensskydd en tid efter operationen.

Lymfödem kan uppstå någon månad upp till ett år efter en operation eller strålbehandling. Det kan vara svårt att se eller känna en svullnad. Du bör därför följas upp under den tiden för att man tidigt ska upptäcka om du får ett lymfödem. Behandlingen får bäst effekt om den sätts in tidigt. Det minskar också risken för att du ska få ett kroniskt lymfödem.

Den viktigaste behandlingen av lymfödem är kompressionsplagg. De provas ut av vårdpersonal med kunskap om lymfödembehandling.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om en kroppsdel svullnar. Du kan då få råd, behandling och eventuellt kontakt med en lymfterapeut.

Rubbning av syra–bas-balansen

Rubbning av syra–bas-balansen är vanligt efter att ha fått en urinavledning när tarmen används för att transportera och lagra urin. Tecken på en sådan rubbning kan vara aptitlöshet, illamående och trötthet.

Vid uppföljningen tas därför blodprover för att bland annat mäta halten av bikarbonat. Det är vanligt att läkaren skriver ut tabletter med natriumbikarbonat som du ska ta för att återställa balansen.

B12-brist

En förkortad tunntarm kan leda till brist på vitamin B12. Det kan göra att du blir trött och går ner i vikt. Dina B12-värden kontrolleras genom ett blodprov vid dina uppföljande läkarbesök.

Framfall

När urinblåsan opereras bort kan det hos en kvinna leda till framfall av främre slidväggen. Det betyder att den främre slidväggen buktar ner mot eller ut genom slidöppningen. Ett framfall är oftast inte farligt men kan kännas obehagligt och kan därför påverka ditt dagliga liv.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare för råd om du får ett framfall.

Bråck

På sikt finns en liten ökning av risken för bråck i naveln och ljumsken. Risken är mindre efter en titthålsoperation än en öppen operation.

Det finns också en risk att det utvecklas ett bråck vid stomin, ett så kallat parastomalt bråck. Tecken på det är att det buktar ut runt stomin.

Om du får ett bråck som påverkar din livssituation mycket kan det opereras.

Fertiliteten påverkas

Operationen påverkar din fertilitet, så att du har svårare att få biologiska barn. Prata med din läkare innan behandlingen börjar om åtgärder som kan bevara din fertilitet.

Förändrad sexuell förmåga och känsel

Cystektomi påverkar nerverna till könsorganen, vilket påverkar den sexuella förmågan. Indirekt kan även lusten påverkas. Läkaren och kontaktsjuksköterskan kan ge råd och rekommendera behandling utifrån din situation och dina önskemål.

Efter operationen är det också viktigt med sexuell rehabilitering. För män kan det handla om olika sätt att stimulera erektion. För kvinnor kan det handla om att använda glidmedel eftersom slidan blir mindre fuktig än tidigare. Kvinnor kan också behöva använda en vaginalstav för att vidga slidan, eftersom den kan bli trängre av operationen.

När ska jag kontakta vården?

• Om du får hög feber eller frossa.
• Om du får blod i urinen.
• Om det inte kommer urin från din urinavledning.
• Om du får ont i sidan, magen eller ryggen.
• Om det gör ont och är svullet och rött kring såret.
• Om ett ben blir svullet, spänt, ömt och rött.
• Om du mår illa och kräks.
• Om du är trött och det inte går över.
• Om du går ner mycket i vikt.

Nefrouretärektomi är den vanligaste behandlingen vid cancer i njurbäckenet och urinledaren när cancern inte har spridit sig.

Vid ingreppet opereras njuren och urinledaren bort, liksom en liten bit av urinblåsan, där urinledaren mynnar ut i blåsan. Det kan även bli aktuellt att ta bort lymfkörtlar i området.

Ibland kan du få cytostatika efter operationen. Detta hindrar återfall i urinblåsan.

Operationen kan göras med olika tekniker

Operationen kan göras med tre olika tekniker: rak titthålsteknik, robotassisterad titthålsteknik eller öppen teknik. Beroende på teknik kan det bli olika placering på snitten. Vid titthålsteknik blir det mindre snitt, men ett lite större snitt där njuren ska tas ut.

Hur ska jag förbereda mig?

Före operationen får du träffa en narkosläkare. Du får också lämna blodprover och ta ett EKG.

Det är viktigt att det framkommer om du behandlas med något blodförtunnande läkemedel.

Du får mer information om hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

Under operationen är du sövd. Ibland får du även ryggbedövning.

Kirurgen tar bort njuren, urinledaren och en bit av urinblåsan, och ibland lymfkörtlar.

Du får oftast en dos cytostatika i urinblåsan genom en urinkateter.

Hur lång tid operationen tar är individuellt, men vanligtvis tar det 2–4 timmar. Fråga din läkare eller kontaktsjuksköterska om ungefärlig tid.

Hur mår jag efteråt?

Efter operationen övervakas du på en uppvakningsavdelning. Du kan behöva stanna där över natten.

Därefter förs du till en vårdavdelning. När du kommer dit får du börja äta och dricka.

Du bör röra på dig så snart som möjligt och får därför lära dig rätt teknik för att komma i och ur sängen. Målet är att du ska komma upp och sitta på sängkanten och kanske stå bredvid sängen med hjälp av personal redan på operationsdagens kväll.

Efter operationen bedömer man om du behöver ytterligare behandling med cytostatika.

När det finns en tumör i den nedersta delen av urinledaren (uretären) kan man göra en uretärresektion med reimplantation.

Vid ingreppet tar man bort den del av urinledaren där tumören sitter och den del av urinblåsan där urinledaren mynnar ut. Den resterande delen av urinledaren sys därefter in i urinblåsan genom ett nytt hål (reimplantation). Du får också en uretärstent, en tunn slang mellan njuren och urinblåsan som leder urinen förbi det opererade området och underlättar läkningen. Den tas bort efter några veckor.

Ibland kan du få cytostatika före eller efter operationen. Detta hindrar återfall i urinblåsan.

Hur ska jag förbereda mig?

Före operationen får du träffa en narkosläkare. Du får också lämna blodprover och ta ett EKG.

Det är viktigt att det framkommer om du behandlas med något blodförtunnande läkemedel.

Du får mer information om hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

Under operationen är du sövd.

Läkaren gör ett snitt i nedre delen av magen och tar bort delar av urinledaren och urinblåsan. Den resterande delen av urinledaren sys därefter in i urinblåsan.

Du får en dos cytostatika i urinblåsan genom en urinkateter.

Hur lång tid operationen tar är individuellt. Fråga din läkare eller kontaktsjuksköterska om ungefärlig tid.

Hur mår jag efteråt?

Efter operationen övervakas du på en uppvakningsavdelning. Du kan behöva stanna där över natten.

Därefter förs du till en vårdavdelning. När du kommer dit får du börja äta och dricka.

Du bör röra på dig så snart som möjligt och får därför lära dig rätt teknik för att komma i och ur sängen. Målet är att du ska komma upp och sitta på sängkanten och kanske stå bredvid sängen med hjälp av personal redan på operationsdagens kväll.

Vårdtiden varierar beroende på hur stor operationen var.

Efter operationen bedömer man om du behöver ytterligare behandling med cytostatika.

Fördelar och nackdelar

Fördelarna med denna metod är att du slipper gå igenom en större operation. Du får också behålla din njure, vilket kan vara bra om du till exempel redan har sämre njurfunktion.

Nackdelen är att du behöver göra återkommande endoskopiska kontroller, eftersom det finns en risk för att tumören kommer tillbaka.

Hur ska jag förbereda mig?

Före operationen bedöms din hälsostatus av en narkosläkare. Du får också lämna blodprover och ta ett EKG.

Det är viktigt att det framkommer om du behandlas med något blodförtunnande läkemedel.

Du får mer information om hur du ska förbereda dig i din kallelse.

 

Så går det till

Under operationen är du sövd.

Läkaren för in instrumentet genom urinröret och urinledaren till tumören, tar prover och eventuellt behandlar tumören.

Hur lång tid operationen tar är individuellt, men vanligtvis 1–1,5 timme.

Oftast får du en tunn plastslang, en så kallad stent, mellan njuren och urinblåsan. Den får du för att undvika att den tunna urinledaren svullnar igen efter operationen. Hur länge stenten behöver sitta är individuellt. I okomplicerade fall tar man bort den efter 5 dagar, men ibland behöver den sitta i flera veckor. Din läkare berättar vad som gäller för dig.

Hur mår jag efteråt?

Efter operationen övervakas du på en uppvakningsavdelning. Oftast får du stanna en natt på sjukhuset.

Det är vanligt att det kommer blod i urinen och svider när du kissar de första gångerna efter operationen. Detta brukar gå över på några dagar.

Du kan känna av stenten i form av obehag eller värk i sidan och nedre delen av magen. Undvik att krysta när du kissar, eftersom det kan öka besvären.

Du kan också känna trängningar och behöva kissa oftare än vanligt. Om det är besvärligt kan du få medicin som dämpar trängningarna, både på sjukhuset och när du går hem.

Vanligtvis gör du den första endoskopiska kontrollen av urinledaren och njurbäckenet efter 6–8 veckor. Därefter glesas kontrollerna successivt ut.

Biverkningar

Trötthet

Det är vanligt att känna sig trött efter en operation. Du kan vara trött i flera veckor, eftersom kroppens återhämtning tar mycket energi.

Försök att vara så fysiskt aktiv som du kan utifrån dina förutsättningar.

Du ska inte köra bil eller något annat fordon det första dygnet, om du har varit sövd eller fått lugnande läkemedel. 

Illamående

Du kan må illa efter att ha varit sövd. Illamåendet går oftast över inom några timmar. Tala om för vårdpersonalen om du mår illa så att du kan få behandling som hjälper mot illamåendet.

Smärta

Smärta efter en operation behandlas med läkemedel, antingen som tabletter eller direkt i blodet. Det är viktigt att du är väl smärtlindrad för att kunna återhämta dig snabbt.

Svårt att kissa

Det kan vara svårt att kissa efter operationen. Detta beror på de läkemedel du får under och efter operationen. Bedövningsmedel och smärtstillande kan göra så att musklerna i urinblåsan och kring urinrörsöppningen inte fungerar. Urinblåsan kan vara överfull och extra svår att tömma på grund av att du har fått dropp under operationen.

För att förebygga besvär får du gå på toaletten och försöka kissa så sent som möjligt före operationen.

Efter operationen kommer man att kontrollera med en ultraljudsapparat (blåsscanner) att du kan kissa ordentligt.

Det är viktigt att du sitter när du kissar så att du kan slappna av och tar god tid på dig. Om det behövs kan du få en engångskateter.

Förstoppning

Förstoppning kan orsakas av att tarmarnas naturliga rytm störs av operationen och av vissa smärtstillande läkemedel. Förstoppning kan leda till illamående, magknip och spänd mage. Besvären brukar försvinna när tarmarna kommer igång igen efter några dagar. Du kan få läkemedel om du har stora besvär.

Besvär i halsen

Det kan skava i halsen om du har haft en slang i den under operationen. Det går oftast över inom några dagar. Slemmet i halsen kan vara segt och svårt att få upp. Att ligga eller sitta mycket kan förvärra besvären.

För att göra det lättare att hosta upp slemmet ska du göra andningsövningar som vidgar lungorna. Andas 10 djupa andetag i följd en gång i timmen under dagen.

Att dricka mycket gör också att slemmet blir lättare att hosta upp.

Komplikationer

Komplikationer efter en operation är ovanliga, men de kan vara allvarliga. Det är därför viktigt att du är uppmärksam på symtom och följer de råd du får om sårvård, hygien och fysisk aktivitet.

Exempel på komplikationer är infektion i såret, blodpropp och lunginflammation.

När ska jag kontakta vården?

• Om du får feber över 38 grader, frossa eller sämre allmäntillstånd.
• Om du får andra tecken på infektion, som att såret blir ömt, svullet, rött och varmt.
• Om du får en stor blödning från såret.
• Om någon kroppsdel känns öm, svullen, röd och varm.
• Om du får andnöd, hosta eller håll i sidan som gör ont när du andas in.
• Om du får plötsligt ont i bröstet eller ryggen.

Fysisk aktivitet efter en operation bidrar till att

• få igång blodcirkulationen, vilket förbättrar sårläkningen och minskar risken för blodpropp i benen
• få igång tarmarna och minska risken för förstoppning och illamående
• förbättra lungfunktionen, vilket minskar risken för lunginflammation och slem i lungorna
• minska risken för stela leder och svaga muskler.

Efter operationen, på sjukhuset

Du bör komma igång och röra på dig så snart som möjligt efter operationen. Personalen visar hur du bäst tar dig upp och rör dig utan att belasta operationssåret. Det är oftast bra att vara uppe så mycket du orkar och att sitta upp när du äter.

Efter större operationer är det vanligt att behöva ligga i sängen en kortare eller längre period. Men du återhämtar dig snabbare och får färre komplikationer om denna period blir så kort som möjligt. Att sitta upp i sängen eller på en stol, stå och gå förbättrar många av kroppens funktioner. All rörelse är betydelsefull.

Om du ligger ner mycket bör du trampa kraftigt med fötterna. Det ökar blodcirkulationen och minskar risken för till exempel blodpropp.

Andningsträning

Att vara fysiskt aktiv och sitta upp minskar risken för komplikationer som lunginflammation, men ibland behövs också andningsträning. I så fall kan du rekommenderas olika andningsövningar med eller utan hjälpmedel. Eftersom effekten är kort bör du träna ofta. Rekommendationen är varje vaken timme under den första tiden efter operationen. Träna enligt de instruktioner du får av vårdpersonalen.

Efter utskrivning

Målet är att du ska återgå till minst den nivå av fysisk aktivitet som du hade före operationen. Under tiden såret läker kan du behöva undvika tyngre belastning som styrketräning och tunga lyft. Men det betyder inte att du inte kan träna. Träning kan tvärtom leda till snabbare läkning och återhämtning.

Starta med lugnare aktiviteter som promenader, cykling eller lättare övningar och öka på belastningen allt eftersom. Det är vanligt att vara trött, men försök ändå att vara så aktiv du kan.

Prata med din läkare eller kontaktsjuksköterska om när du kan börja träna igen och när du kan återuppta samlag eller annan sexuell aktivitet.

Råd om fysisk aktivitet kan du få från en fysioterapeut och annan vårdpersonal. Du kan också få fysisk aktivitet på recept (FaR).

> Läs mer på 1177.se. Sök på FaR – fysisk aktivitet på recept

 

 

Gör så här:

1. Böj benen.

2. Lägg dig på sidan.

3. För ut benen över sängkanten. Tryck dig upp till sittande med hjälp av dina armar.

4. För att lägga dig ner, följ bilderna i omvänd ordning.

Berätta för din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har ont, så att du kan få behandling och råd om egenvård.

Sårvård

Förband

Ofta täcks såret av ett förband. Om såret fuktar igenom förbandet under det första dygnet, kan du förstärka det med en torr kompress. Om såret vätskar så att förbandet är helt genomblött, bör du byta det. Det är viktigt att vara noga med hygienen när du byter förband. Tvätta händerna med tvål och vatten innan. Du behöver inte använda handskar.

Dusch och bad

Något eller några dygn efter operationen kan du duscha med ljummet vatten och eventuellt oparfymerad tvål på såret. Det gäller även om såret skulle vara infekterat. Sårtejp och sårlim tål vatten och ska sitta kvar. Om du har ett större förband ska du ta bort det innan du duschar. Sätt sedan på ett nytt förband om det behövs.

Undvik att bada och basta tills huden är hel.

Du får veta vad som gäller för dig.

Stygn och agraffer

Stygnen eller agrafferna tas oftast bort 7–14 dagar efter operationen, om såret inte har sytts med stygn som löser upp sig själva eller limmats med sårlim. När du skrivs ut från sjukhuset kommer du att få veta vad som gäller för dig.

Infektion i såret

Det händer att såret blir infekterat. En infektion uppstår vanligtvis tidigast 3 dagar efter operationen. Tecken på infektion är feber, ökande smärta och växande svullnad och rodnad kring såret. Om det händer ska du kontakta mottagningen där du opererades. Några millimeters rodnad kring såret och stygnen är normalt.

Ärr

När stygnen eller agrafferna är borta har huden läkt ihop så att den håller för påfrestningar, men det tar många månader innan ärret får sitt slutliga utseende. Ärr kan bli röda, hårda, upphöjda och klia, men med tiden bleknar de, sjunker ihop och blir mjuka.

Massera gärna huden kring ärret så länge det är rött, så kommer ärret att synas mindre. Det finns också salvor och plåster med silikon som kan vara effektiva för läkningen av ärr.

Sämre känsel

Det är normalt att ha sämre känsel kring ärret. Känseln kommer oftast tillbaka, men det kan ta flera månader.

Skydda ärret mot sol

Skydda ärret mot sol under minst ett år. Då undviker du att få pigmentförändringar som inte försvinner. För att skydda ärret kan du behöva använda hudvänlig tejp. Du får veta vad som gäller för dig.

> Läs mer på 1177.se Sök på Sår efter operation.

 

Inför operationen kommer du att få mer information om

• vad en stomi är
• hur stomin ska skötas
• hur tarmarna eller urinvägarna kommer att fungera efter operationen
• vad som kommer att hända efter operationen
• hur det är att ha en stomi och hur det kan påverka det dagliga livet.

Stomins placering anpassas efter din kropp

Du får en markering på din mage före operationen som visar var stomin kommer att placeras. När du får markeringen får du ligga på rygg, sitta och stå upp, så att stomin placeras på ett ställe som känns bra. Det viktigaste är att stomin sitter på ett ställe där du ser den. Placeringen ska även anpassas efter magens utseende.

Vad händer efter operationen?

Du får börja lära dig att sköta din stomi på sjukhuset efter operationen. Du kan få hjälp av hemsjukvården när du är hemma, om du inte hinner bli trygg med stomin på sjukhuset.

Du får information om hjälpmedel som du behöver

Innan du lämnar sjukhuset får du veta hur du får de hjälpmedel du behöver för att sköta stomin. En stomiterapeut skriver recept på de hjälpmedel som du behöver.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Läkemedel på recept – kostnader.

Återbesök på en stomimottagning

Du träffar din stomiterapeut eller annan lämplig vårdpersonal regelbundet det första året efter operationen. Då får du råd och får lära dig mer om hur du ska ta hand om din stomi. Du får också prova ut vilken modell av stomipåse som passar dig bäst. Det kan ibland ta tid att hitta en påse som du trivs med.

Hur mycket hjälpmedel du behöver till stomin kan variera över tid. Du kan också komma på frågor när du har haft stomin ett tag. Därför är det viktigt att du håller kontakten med stomimottagningen så länge som du har en stomi.

Att leva med stomi

Det är olika från person till person hur man anpassar sig till att leva med en stomi. De flesta anpassar sig till den nya situationen och fortsätter att leva som tidigare. Det är viktigt att komma ihåg att en magoperation kan ta många månader att hämta sig från. På stomimottagningen kan du prata med en stomiterapeut om det som känns svårt.

Att vara närstående till någon med stomi

Prata med dina närstående om vad det innebär att leva med stomi, för att underlätta för dem att ge dig stöd. Berätta gärna om hur stomin fungerar och hur den ska skötas. Om du vill kan en närstående vara med när du ska träffa stomiterapeuten.

Komplikationer

Den vanligaste komplikationen är hudproblem runt stomin, under påsens häftplatta. Det kan gå över, men ibland kan du behöva få hjälp på en stomimottagning. Kontakta din stomiterapeut om dina hudbesvär inte läker efter några dagar. Då kan stomibandagen behöva kompletteras eller bytas ut.

Andra komplikationer kan vara förstoppning, bråck runt stomin eller höga flöden i stomin.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Stomi.

> Läs mer på ILCO.nu.

> Läs mer på magotarm.se.

En urostomi görs när urinblåsan måste opereras bort. Urostomin leder ut urinen ur kroppen och samlar upp den i en påse. Urostomin placeras på höger sida av din mage.

Ibland kallas urostomi för Bricker.

Så går det till

Kirurgen använder en bit av tunntarmen och fäster urinledarna till den ena ändan av tarmbiten. På den andra ändan av tarmbiten görs en stomi, så att urinen kan ledas ut den vägen.

För att leda urinen förbi det opererade området och underlätta läkningen, får du två tunna katetrar, så kallade uretärstentar. De läggs genom urinledarna upp till njurbäckenet. Katetrarna mynnar ut genom stomin och tas oftast bort inom 10 dagar.

Funktion och skötsel

Eftersom stomin är gjord av en bit tunntarm kommer det att finnas tarmludd (tarmslem) i urinen. Det är normalt.

Tunntarmens funktion påverkas inte av att en bit tas bort.

Du får lära dig att sköta din stomi och dina uretärkatetrar på avdelningen med hjälp av vårdpersonalen och med stöd av din kontaktsjuksköterska och en stomiterapeut. Du får även veta hur du beställer material till stomin.

Töm påsens innehåll i toaletten

Stomipåsarna har en liten kran för tömning. De har också en backventil för att urinen inte ska kunna rinna upp mot stomin när du ligger ner. Byt påsen en gång per dygn, och töm innehållet i toaletten flera gånger om dagen.

Påsen kan kopplas till en större uppsamlingspåse när du ska sova. Den har en lång slang och kan läggas på golvet eller hängas på sängkanten. Då slipper du gå upp för att tömma påsen under natten.

Råd om mat och dryck

Du kan äta som vanligt. Drick gärna lite mer än vanligt, men max 3 liter per dag.

Risk för urinvägsinfektion

Om urinen är grumlig och du har feber eller frossa kan du ha fått en urinvägsinfektion. Du ska då kontakta vården.

Blodprover visar njurfunktion

Blodprover ska tas för att kontrollera din njurfunktion. Du får mer information om provtagningen av din läkare.

När ska jag kontakta vården?

• Om du får ont i sidan, magen eller ryggen.
• Om du får feber eller frossa.
• Om du får sår eller tecken på infektion, som att det är svullet eller rött på huden runt stomin.
• Om du får blod i urinen.
• Om det inte kommer urin från stomin.
• Om du har problem med läckage.

Metoden kallas ofta Koch.

Så går det till

Reservoaren skapas av en bit tunntarm och fästs på insidan av bukväggen. Till reservoaren kopplas urinledarna från njurarna och på så sätt samlas urinen upp i reservoaren. En backventil hindrar att urinen läcker ut.

Reservoaren mynnar ut på magen som en liten öppning som täcks med ett litet plåster mellan tömningarna. Genom öppningen tömmer du reservoaren med hjälp av en kateter som du för in på regelbundna tider.

För att leda urinen förbi det opererade området och underlätta läkningen, får du två tunna katetrar, så kallade uretärstentar. De läggs genom urinledarna upp till njurbäckenet. Katetrarna mynnar ut genom bukväggen. De tas oftast bort efter 14 dagar. Du kommer även få en tillfällig kateter i reservoaren. Katetern sitter kvar i cirka 4 veckor.

Så sköter du reservoaren

Reservoaren är skapad av tarm och producerar därför tarmludd. Så länge du har en kateter kopplad till reservoaren, ska du spola med koksalt 2–3 gånger om dagen för att hindra att tarmluddet orsakar stopp i katetern. Detta får du lära dig medan du är kvar på avdelningen. Du får även lära dig hur du tömmer reservoaren.

Innan du går hem får du också ett recept på material som du behöver för att kunna sköta din reservoar hemma. Materialet hämtar du ut på apoteket.

Töm oftare i början

Reservoaren rymmer från början inte så stora mängder urin. Därför behöver du i början tömma den varannan till var tredje timme dygnet runt. Efter cirka 1–2 månader räcker det att tömma den var fjärde timme, även på natten.

När ska jag kontakta vården?

• Om du får ont i sidan, magen eller ryggen.
• Om du får feber eller frossa.
• Om urinen blir blodig, grumlig eller luktar illa.
• Om det inte kommer urin från din urinavledning.

Så går det till

Den konstgjorda urinblåsan skapas av cirka 55 centimeter tunntarm som kopplas ur tarmkanalen med bibehållen blodcirkulation. En del av den bortkopplade tunntarmen behålls rörformad och till den sys urinledarna fast. Den resterande delen delas på längden, viks och sys ihop till en klotformad behållare, som blir den nya urinblåsan. Den sys sedan fast på urinröret.

För att leda urinen förbi operationsområdet och underlätta läkningen, får du två tunna katetrar, så kallade uretärstentar. De läggs in genom urinledarna upp till njurbäckenet. Uretärstentarna leds sedan ut genom väggen på den nya blåsan till huden på magen. De samlas oftast ihop i en stomipåse på nedre delen av magen. En platta fästs då på huden och på den fästs en tömbar stomipåse som samlar upp urinen. Uretärstentarna tas oftast bort efter cirka 10–14 dagar.

För att den nya urinblåsan ska kunna läka bättre får du även en tillfällig kateter genom urinröret till den nya urinblåsan. Katetern sitter kvar upp till cirka 3 veckor.

Så sköter du den nya blåsan

Den nya blåsan är skapad av tarm och producerar därför tarmludd. Så länge du har kateter ska du spola med koksalt 2–3 gånger om dagen för att hindra att tarmluddet orsakar stopp i katetern. Detta får du lära dig på avdelningen innan du går hem.

När katetern har tagits bort får du lära dig att tömma din nya urinblåsa via urinröret genom att krysta ut urinen. Att samtidigt trycka med handen på magen kan ibland hjälpa till.

Du behöver ta god tid på dig när du går och kissar. Du behöver också gå och kissa på regelbundna tider, eftersom känslan av kissnödighet är förändrad.

Den nya blåsan ska gradvis tränas upp till att rymma mer och mer urin, men får samtidigt inte bli för stor. Den ska max rymma ett par deciliter. 

Du kommer att ha regelbunden kontakt med en uroterapeut som lär dig hur du ska tömma din nya blåsa och träna din bäckenbotten. Uroterapeuten skriver även recept på inkontinensskydd.

Du kan behöva lära dig att tömma blåsan med en tappningskateter. Det behövs om du inte kan kissa, inte tömmer blåsan helt eller behöver spola ut tarmludd.

Risk att läcka urin

I början är urinläckage vanligt. Dagtid blir de flesta torra inom 6–9 månader, men vissa har läckage längre än så. Många har också fortsatt urinläckage på natten.

När ska jag kontakta vården?

• Om du får ont i sidan, magen eller ryggen.
• Om du får feber eller frossa.
• Om urinen blir blodig, grumlig eller luktar illa.
• Om det inte kommer urin från din urinavledning.

Inför operationen kommer du att få mer information om

• vad en stomi är
• hur stomin ska skötas
• hur tarmarna eller urinvägarna kommer att fungera efter operationen
• vad som kommer att hända efter operationen
• hur det är att ha en stomi och hur det kan påverka det dagliga livet.

Stomins placering anpassas efter din kropp

Du får en markering på din mage före operationen som visar var stomin kommer att placeras. När du får markeringen får du ligga på rygg, sitta och stå upp, så att stomin placeras på ett ställe som känns bra. Det viktigaste är att stomin sitter på ett ställe där du ser den. Placeringen ska även anpassas efter magens utseende.

Vad händer efter operationen?

Du får börja lära dig att sköta din stomi på sjukhuset efter operationen. Du kan få hjälp av hemsjukvården när du är hemma, om du inte hinner bli trygg med stomin på sjukhuset.

Du får information om hjälpmedel som du behöver

Innan du lämnar sjukhuset får du veta hur du får de hjälpmedel du behöver för att sköta stomin. En stomiterapeut skriver recept på de hjälpmedel som du behöver.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Läkemedel på recept – kostnader.

Återbesök på en stomimottagning

Du träffar din stomiterapeut eller annan lämplig vårdpersonal regelbundet det första året efter operationen. Då får du råd och får lära dig mer om hur du ska ta hand om din stomi. Du får också prova ut vilken modell av stomipåse som passar dig bäst. Det kan ibland ta tid att hitta en påse som du trivs med.

Hur mycket hjälpmedel du behöver till stomin kan variera över tid. Du kan också komma på frågor när du har haft stomin ett tag. Därför är det viktigt att du håller kontakten med stomimottagningen så länge som du har en stomi.

Att leva med stomi

Det är olika från person till person hur man anpassar sig till att leva med en stomi. De flesta anpassar sig till den nya situationen och fortsätter att leva som tidigare. Det är viktigt att komma ihåg att en magoperation kan ta många månader att hämta sig från. På stomimottagningen kan du prata med en stomiterapeut om det som känns svårt.

Att vara närstående till någon med stomi

Prata med dina närstående om vad det innebär att leva med stomi, för att underlätta för dem att ge dig stöd. Berätta gärna om hur stomin fungerar och hur den ska skötas. Om du vill kan en närstående vara med när du ska träffa stomiterapeuten.

Komplikationer

Den vanligaste komplikationen är hudproblem runt stomin, under påsens häftplatta. Det kan gå över, men ibland kan du behöva få hjälp på en stomimottagning. Kontakta din stomiterapeut om dina hudbesvär inte läker efter några dagar. Då kan stomibandagen behöva kompletteras eller bytas ut.

Andra komplikationer kan vara förstoppning, bråck runt stomin eller höga flöden i stomin.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Stomi.

> Läs mer på ILCO.nu.

> Läs mer på magotarm.se.

En tunntarmsstomi kallas även ileostomi eller loopileostomi.

Stomin placeras vanligen på höger sida av din mage.

Avföring som kommer från tunntarmen har en lösare konsistens och är inte finfördelad. Gaserna som kommer från tunntarmen luktar annorlunda än de som har transporterats genom hela mag-tarmkanalen.

Töm påsens innehåll i toaletten

Byt påsen en gång per dygn, och töm innehållet i toaletten 4–7 gånger per dygn. Många tömmer påsen samtidigt som de kissar.

Mängden som behöver tömmas under ett dygn brukar vara 0,5–1 liter. Det varierar från person till person och beror på vad du har ätit och druckit.

Uttorkning

Det är viktigt att du är uppmärksam på symtom som är vanliga vid uttorkning:

• yrsel
• muntorrhet
• ökad törst
• minskad svettning
• liten mängd urin
• mörk urin
• muskelkramper
• huvudvärk.

Höga stomiflöden

Tarminnehållet från en tunntarmsstomi är naturligt tunnflytande. Var uppmärksam på om mängden och konsistensen på tarminnehållet ändras, till exempel om du får tömma stomipåsen oftare eller om tarminnehållet blir tunt som vatten.

Försök att uppskatta hur mycket du har tömt ur stomipåsen under ett dygn. En halvfull stomipåse innehåller cirka 2 deciliter. Om du förlorar mer än 1,5 liter per dygn kan det snabbt leda till uttorkning om det inte behandlas.

Väg dig regelbundet och var uppmärksam på om du börjar gå ner i vikt. Det är vanligt vid höga stomiflöden.

Förhindra uttorkning

Du bör själv försöka kompensera förlusterna av vätska och salt samt minska stomiflödet, för att förhindra att situationen blir så allvarlig att du behöver sjukhusvård med dropp.

Om du blir törstig:

• Drick inte mer än 5 deciliter av drycker utan salt, eftersom det leder till högre flöden i stomin.
• Använd i stället vätskeersättning som du blandar själv eller köper på apoteket.
• Försök att dricka 1 liter vätskeersättning per dygn jämnt fördelat över dagen.
• Drick inte större mängder på en gång utan drick klunkvis.
• Undvik att dricka i samband med måltider, eftersom det kan öka stomiflödet.

Recept på vätskeersättning

• 1 liter vatten
• 6 teskedar strösocker
• 0,5 tesked salt

Blanda vatten, socker och salt tills allt har löst upp sig.

Vätskeersättningen kan förvaras högst ett dygn i kylskåp.

Du kan smaksätta vätskeersättningen med några droppar citron eller 2 teskedar koncentrerad fruktjuice.

Om egenvård inte hjälper, prata med din stomiterapeut, dietist eller kontaktsjuksköterska. Det finns till exempel receptbelagd vätskeersättning.

Läkemedel mot höga stomiflöden

Du kommer att få recept på tabletter mot diarré som du kan ta vid behov mot höga stomiflöden. Tabletterna kan ha olika namn men innehåller den aktiva substansen loperamid. De går också att köpa receptfritt. Ta tabletten 30–60 minuter före måltid för bästa effekt. Maxdosen är vanligen 2 tabletter 4 gånger dagligen (max 8 tabletter per dygn). När du har en tunntarmsstomi är det vanligt att behöva ta maxdosen.

• Även bulkmedel kan ge minskade stomiflöden genom att göra tarminnehållet mindre tunnflytande. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare för att få råd.

Använd eventuellt tarmreglerande läkemedel som du har blivit rekommenderad.

Använd inte laxerande läkemedel när du har en tunntarmsstomi. Det kan orsaka svår uttorkning.

Stomibandage

Om du har höga stomiflöden riskerar bandaget att läcka. Det finns flera olika lösningar vid läckage, till exempel tätningspasta eller hudskyddsringar som gör att förbandet sluter tätt mot huden. Det finns också stora stomipåsar som rymmer mer tarminnehåll, samt buktade stomiplattor som minskar läckagerisken genom att trycka ner huden runt stomin.

Ett annat tips är att byta stomibandaget före måltid, gärna på morgonen när tarmen är som minst aktiv. Var också noggrann med hudvården för att förebygga hudskador runt stomin. Glöm inte att tömma stomipåsen ofta.

Prata med din stomiterapeut om de alternativ som finns, så att stomibandaget anpassas efter dina behov.

Stopp i tarmen – tarmvred

Med tarmvred menas att det har blivit stopp i tarmen, på grund av ett hinder eller att tarmrörelserna tillfälligt har stannat av. Det är ett allvarligt tillstånd som kan kräva sjukhusvård.

Vanliga symtom på tarmvred:

• kraftig magsmärta som ofta kommer och går
• illamående med eller utan kräkningar
• att det inte kommer något i stomin
• att magen blir uppspänd.

Den första tiden efter operationen kan du vara känslig för trådig och svårsmält mat. Exempel på sådan mat är svamp, majs och broccolistjälkar. Det kan därför vara bra att inte äta sådan mat ungefär 4–6 veckor efter operationen.

Kroppen förlorar mer vätska och salt med avföringen genom en stomi på tunntarmen. Det beror på att avföringen inte passerar genom tjocktarmen, där vätska och salt annars sugs upp. Tänk därför på att dricka mer och att salta extra på maten. Detta är särskilt viktigt under varma dagar och om du anstränger kroppen mycket.

Följ dessa råd

• Ät långsamt och tugga maten väl.
• Tugga med stängd mun. Försök att inte svälja luft eftersom det kan orsaka gaser.
• Ät gärna fler mindre måltider i stället för få och stora måltider.
• Försök att äta på regelbundna tider varje dag.
• Försök att äta allsidigt och varierat.
• Salta extra på maten för att kompensera saltförluster.
• Undvik att dricka vid måltiderna eftersom det kan öka stomiflödet. Drick i stället mellan måltiderna.
• Drick cirka 2 liter per dygn. Vid höga stomiflöden gäller dock speciella regler för vad du bör dricka. Se avsnittet om vanliga komplikationer vid tunntarmsstomi.

Du kan få fler kostråd av din stomiterapeut eller en dietist.

Livsmedel du kan behöva undvika

Exempel på trådiga eller svårsmälta livsmedel:
·     Svamp ·     Sparris ·     Rabarber ·     Ananas ·     Stjälkar av broccoli ·     Vitkål och rödkål	·     Fruktkärnor ·     Nötter och mandlar (malda går bra) ·     Kokos ·     Frön, till exempel sesamfrön, linfrön och hela korn exempelvis i bröd ·     Torkad frukt ·     Popcorn

Exempel på livsmedel med skal och hinnor:

·     Skal på frukter och grönsaker, till exempel vindruvor, plommon och tomat ·     Ärter, majs och torkade baljväxter ·     Frukthinnor från citrusfrukter

Gaser i tarmen är inte farligt men kan vara obehagligt. Om du har besvär med gaser kan det vara bra att undvika gasbildande livsmedel.

Exempel på livsmedel som kan vara gasbildande:
·     Kål ·     Lök ·     Torkade ärter och bönor ·     Paprika	·     Bröd med hela korn ·     Sötningsmedel som slutar på -ol, till exempel sorbitol ·     Tuggummi ·     Kolsyrade drycker

Olika sorters mat kan påverka konsistensen på tarminnehållet.

Exempel på livsmedel som kan göra tarminnehållet lösare:	Exempel på livsmedel som kan göra tarminnehållet fastare:
·     Juice ·     Livsmedel med mycket socker ·     Alkoholhaltiga drycker	·     Vetemjölsprodukter, till exempel vitt bröd och pannkaka ·     Vitt ris och pasta ·     Blåbär och omogna bananer

 

 

 

Stomi på tjocktarmen kallas även kolostomi.

Kolostomin placeras på vänster sida av din mage.

Avföringens konsistens är som den var före operationen. Även gaser bildas som tidigare.

Du behöver byta påse

Den vanligaste påsen som används vid kolostomi är en så kallad sluten modell. Det betyder att påsen inte går att tömma. Du byter i stället hela påsen när det behövs.

Oftast byter du påsen 1–3 gånger per dygn, men det varierar från person till person.

Kostråd

Du kan uppleva besvär med ljudet från gaser om du har en stomi på tjocktarmen. Du kan då försöka att äta mindre av mat som är gasbildande. Exempel på sådan mat är lök, ägg, bönor och mat som innehåller sötningsmedlet sorbitol.

Prata med din stomiterapeut eller en dietist för att få fler kostråd.

Stopp i tarmen – tarmvred

Med tarmvred menas att det har blivit stopp i tarmen, på grund av ett hinder eller att tarmrörelserna tillfälligt har stannat av. Det är ett allvarligt tillstånd som kan kräva sjukhusvård.

Vanliga symtom på tarmvred:

• kraftig magsmärta som ofta kommer och går
• illamående med eller utan kräkningar
• att det varken kommer avföring eller gaser
• att magen blir uppspänd.

Om du är förstoppad

• Drick mycket.
• Motionera regelbundet.
• Ät lösande mat, till exempel mat med mycket fibrer, grönsaker, frukt och katrinplommon.
• Använd eventuellt tarmreglerande läkemedel som du har blivit rekommenderad.

Bråck

Ibland kan det uppstå ett bråck vid stomin. Då buktar huden ut runt stomin och det kan bli svårt att fästa stomibandaget. Det kan göra ont och kännas tungt runt utbuktningen.

Kontakta en läkare eller en stomiterapeut om du misstänker att du har bråck. Ibland kan du behöva använda en speciell gördel som stomiterapeuten kan hjälpa dig att prova ut. Ibland behöver bråcket opereras.

Olika läkemedel verkar på olika sätt

Det finns flera olika typer av läkemedel för att behandla cancer och de fungerar på olika sätt:

• Cytostatika, eller cellgifter som det ibland kallas, är ett samlingsnamn för många olika läkemedel som hämmar celler på olika sätt.
• Målriktade läkemedel riktas mot specifika ämnen i cancercellerna.
• Immunterapi är olika läkemedel som stärker immunförsvaret så att det blir verksamt mot cancern.
• Läkemedel som påverkar kroppens hormoner används vid en del cancersjukdomar. Det kallas även för endokrin terapi, hormonell behandling eller antihormonell behandling, beroende på hur läkemedlet verkar i kroppen.

Ofta kombineras läkemedel som verkar på olika sätt. De kan ges samtidigt eller efter varandra.

Syftet kan variera

Behandlingen kan ha olika syften:

• bli av med sjukdomen
• hindra återfall, alltså att sjukdomen kommer tillbaka
• förlänga livet
• lindra symtom.

Du kan få läkemedlen på olika sätt

Läkemedlen kan ges som dropp eller spruta på sjukhuset, eller kapslar eller tabletter som du tar hemma.

Ibland ges läkemedlen kontinuerligt varje dag, och ibland i form av kurer som du får i omgångar.

Cytostatika kallas ibland för cellgifter eller kemoterapi. Läkemedlen är effektiva mot cancerceller men påverkar även friska celler i kroppen, till exempel hårceller och könsceller.

Nyare läkemedel kan vara en kombination av målriktade läkemedel och cytostatika. Dessa riktar in sig mer specifikt mot cancercellerna.

En cytostatikabehandling kan bestå av flera olika läkemedel. Du kan få cytostatika som enda behandling eller i kombination med andra behandlingar, till exempel före eller efter en operation.

Behandlingen ges ofta i omgångar, så kallade kurer, med viss tid emellan. Hur många kurer och hur höga doser du får anpassas efter dig.

Så går det till

Cytostatika får du direkt i blodet genom dropp, pump eller spruta, eller tar som tabletter eller kapslar.

Om du ska få cytostatika genom dropp, får du ofta en tunn slang i ett blodkärl som kan sitta kvar så länge du behöver den. Det kan vara till exempel en subkutan venport eller PICC-line.

Tabletter och kapslar med cytostatika tar du själv hemma.

Så hanterar du läkemedlet

• Förvara läkemedlet skyddat för barn och obehöriga.
• Tabletter får inte delas eller krossas. Kapslar får inte öppnas. Prata med din behandlingssjuksköterska, kontaktsjuksköterska eller apoteket om du har svårt att svälja tabletterna eller kapslarna.
• Använd sked eller handskar när du tar i tabletterna eller kapslarna. Diska skeden, släng handskarna och tvätta händerna direkt efteråt. Detta ska du göra för att skydda andra som kanske rör vid samma ytor som du. Det påverkar inte dig själv om du tar i tabletterna eller kapslarna.
• Tabletter och kapslar som du inte har använt ska du lämna tillbaka till ett apotek.

Vanligt att lämna blodprov

Behandlingen med cytostatika kan göra att du får sämre blodvärden. Det är därför vanligt att lämna blodprov i samband med behandlingen. Vilka prover och hur ofta de kontrolleras beror på vilken typ av behandling du får och hur du reagerar på den.

Du får veta om något behöver ändras

Om något behöver ändras kontaktas du. Om du inte hör något fortsätter du din behandling som planerat och lämnar blodprover enligt remissen.

I vissa regioner kan du se dina provsvar om du loggar in på 1177. Det är då viktigt att veta att dina värden kan avvika från normalvärdena för personer som inte behandlas mot cancer. Du behöver inte bli orolig om dina värden avviker, utan lita på att läkaren hör av sig om något behöver ändras.

Du kan få biverkningar

Cytostatika påverkar även friska celler, vilket kan ge olika biverkningar. Exempel på biverkningar av cytostatika är illamående, håravfall och ökad infektionskänslighet.

Vi människor reagerar olika på läkemedel. Därför går det inte alltid att säga vilka biverkningar du kommer att få. I beskrivningen av läkemedlet ser du vilka biverkningar din behandling kan ge. Det är olika hur länge man har biverkningar. För en del kan det ta flera år efter avslutad behandling innan biverkningarna försvinner helt.

Vissa biverkningar går att förebygga. Du kan därför ordineras ytterligare läkemedel mot till exempel illamående eller allergiska reaktioner.

Hantera kroppsvätskor säkert för att skydda andra

Kroppen gör sig av med resterna av cytostatikan genom olika kroppsvätskor, till exempel urin och avföring. Mängden cytostatika i kroppsvätskorna är störst direkt efter en kur. Olika läkemedel tar olika lång tid att få ur kroppen.

Generellt gäller att du bör vara försiktig med dina kroppsvätskor under behandlingen och de 7 första dygnen efter att behandlingen är slut, för att skydda personer i din omgivning. Du kan få andra råd från vårdpersonalen.

Tvätt och hygien

• Om någon annan hanterar dina kroppsvätskor ska hen alltid använda engångshandskar.
• Om du svettas så att kläder och lakan blir blöta bör du duscha och byta kläder och sängkläder.
• Tvätta kläder och tyger som har fått spill av kroppsvätskor direkt om det går, helst separat. Använd vanligt tvättmedel. Om du inte kan tvätta direkt, förvara dem i en sluten plastpåse så länge.
• Sitt ner på toaletten för att undvika att stänka urin. Fäll ner locket innan du spolar, och spola två gånger. Om du använder mulltoalett, utedass eller torrtoalett, strö kalk eller toalettströ efter besöket.
• Cytostatika kan även finnas i sperma, men man vet inte exakt hur länge det finns kvar. Rekommendationen är att du som är man använder kondom vid sex inom 72 timmar, alltså cirka 3 dygn, efter att du har fått behandling för att skydda din partner. Kondom ger också ett bra skydd mot infektioner.

Slänga avfall

• Torka upp spill av kroppsvätskor med papper eller en trasa som du kan kasta. Lägg avfallet i en plastpåse, knyt ihop den och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall. Tvätta ytan med rengöringsmedel och vatten.
• Lägg inkontinensskydd, blöjor och stomipåsar i en plastpåse och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall.
• Om du har urinkateter, byt påse istället för att tömma den. När du har kopplat bort den använda påsen, gör en knut på kopplingsslangen. Lägg kateterpåsen med slang i en plastpåse och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall.

Undvik graviditet och amning

Cytostatikan kan skada spermierna, eller fostret i magen om du blir gravid. Risken för graviditet finns även om du får behandling som kan påverka fertiliteten. Använd därför preventivmedel så länge cancerbehandlingen pågår och en tid efteråt. Ibland behövs dubbelt skydd, eftersom biverkningar som diarré eller direkt påverkan av cytostatikan kan göra att p-piller inte räcker som ensamt skydd. Ibland är p-piller inte heller lämpligt. Kondom kan rekommenderas både som preventivmedel och för att skydda sköra slemhinnor.

Prata med din läkare om vilket preventivmedel som blir bäst för dig. Läkaren kan också svara på hur länge efter behandlingen du bör vänta med att försöka få barn.

Cytostatikan kan gå över i bröstmjölk. Därför ska du inte amma under behandlingen och en tid efteråt. Hur lång tid beror på vilka läkemedel du får.

Andra läkemedel, naturläkemedel och kosttillskott

Du kan behöva göra uppehåll med dina vanliga läkemedel under cytostatikabehandlingen, eller ändra dosen. Du och din läkare pratar om det innan behandlingen startar. Din läkare behöver också veta om du ändrar något i din vanliga medicinering medan du får behandling mot cancer.

Viktigt att berätta vad du använder

Berätta om du tar naturläkemedel eller kosttillskott. Effekten av vissa cytostatika kan påverkas av vissa livsmedel och preparat, till exempel grapefrukt, grapefruktjuice, johannesört och granatäpplen. Effekten kan bli både förstärkt och försvagad och din läkare behöver därför veta vad du använder.

Sköt om din munhälsa

Det är viktigt att sköta om din munhälsa under tiden du behandlas med cytostatika. Använd en mjuk tandborste och mild tandkräm för att förebygga besvär.

Att gå till tandläkaren

Oftast går det bra att gå till tandläkaren för en vanlig kontroll under cytostatikabehandlingen. Men prata med din läkare före större ingrepp som att göra en rotfyllning eller dra ut en tand. Undvik att gå till tandhygienisten när du är som mest infektionskänslig. 

Prata med din läkare innan du går till tandläkaren och berätta för din tandläkare att du behandlas med cytostatika.

Övrigt att tänka på

• Om du behöver vaccinera dig, fråga din läkare om det går bra och i så fall när.
• Behandlingen är inget hinder för att få massage, men din sjukdom kan vara det. Prata med din läkare. Beröring och taktil massage går alltid bra.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Behandling med cytostatika vid cancer och Att lämna blodprov.

Om du är orolig för att må illa eller har besvärats av illamående tidigare, berätta det för din kontaktsjuksköterska så att din förebyggande behandling kan anpassas.

Det finns effektiva läkemedel

Följ den ordination av läkemedel som du får inför cytostatikabehandlingen, särskilt vid första behandlingstillfället.

Utöver förebyggande kan du också få extra läkemedel som du kan ta vid behov upp till en viss maxdos. Om ditt illamående förvärras av mat kan du få läkemedel att ta 20–30 minuter före huvudmåltiderna.

Berätta för din kontaktsjuksköterska om du inte kan ta läkemedlen eller om du mår illa trots att du har tagit dina ordinerade läkemedel.

Registrera hur du mår

Det är lätt att glömma hur man har mått om det har gått en tid mellan cytostatikabehandlingarna. Det kan då vara till hjälp att fylla i en illamåendedagbok. I samband med nästa behandling kan du tillsammans med vårdpersonalen utvärdera din behandling mot illamående. Om kontaktsjuksköterskan vet hur du har mått är det lättare att ge personliga råd eller justera behandlingen mot illamående. Dagboken går att få digitalt i Min vårdplan eller på papper.

Du kan också svara på frågor i Min vårdplan för att ta reda på om det finns något annat än cytostatikan som utlöser eller förvärrar ditt illamående och som du kan försöka undvika. Frågorna kan hjälpa dig att förstå vad som kan förebygga och lindra illamåendet.

Vad kan jag göra själv?

Du kan göra mycket själv för att förebygga eller lindra illamående. Det finns inte alltid tydliga bevis i forskningen för vad som hjälper, men metoderna som nämns här är ofarliga och kan göra att du mår bättre. Pröva dig fram för att se vad som passar dig.

Allmänna råd

• Fysisk aktivitet – ta till exempel en promenad.
• Frisk luft – var utomhus om du kan. Inför måltiderna kan det kännas skönt att vädra rummet.
• Avspänning – det finns olika program och tekniker du kan testa.
• Vila efter måltiderna, gärna med några extra kuddar under huvudet eller höjd huvudända.

Råd om mat och dryck

Även om läkemedlen är effektiva mot illamående kan du fortfarande ha nedsatt matlust på grund av smakförändringar och vara känsligare än vanligt för matens konsistens. Om du har svårt att äta kan du behöva anpassa maten efter dina egna förutsättningar och kan behöva hjälp av en dietist. Här är några allmänna råd som kan förebygga och lindra illamående:

Ät och drick ofta och i små mängder

• Drick klunkvis och ät små mängder vid många tillfällen under dagen.
• Vänta inte mer än två timmar mellan måltiderna.
• Vänta inte tills du blir hungrig, det kan förvärra illamående.

Se till att få i dig tillräckligt med vätska

• Det är viktigt att du får i dig tillräckligt med vätska, särskilt om du kräks eller är förstoppad. Annars kan du bli uttorkad och må dåligt av det.
• Klara drycker som vatten, mineralvatten, te, örtte, buljong och juice kan vara lättare att dricka.
• Det kan kännas bra att suga på isbitar.

Anpassa vad du äter

Många upplever att vissa typer av mat fungerar bättre när man mår illa. Pröva gärna

• kall mat, till exempel nyponsoppa, saftsoppa, kräm med mjölk, smoothies eller kalla kokta ägg
• salt mat, till exempel sill, ansjovis, oliver, kaviar, salta kex, popcorn, salta pinnar eller salta nötter
• lättare maträtter, till exempel soppa och smörgås, avokado med keso, kalla grönsaker eller fil eller yoghurt med flingor.

Anpassa dina vanor efter vad som känns bäst

• Om du mår illa när du vaknar, pröva att äta eller dricka något litet innan du stiger upp.
• Stekt mat ger matos som kan upplevas som obehagligt. Välj hellre kokt, ugnsstekt eller kall mat.
• Om det är möjligt, undvik att laga mat själv. Ha matlådor i frysen.
• Ät inte din favoritmat när du mår illa för att undvika att koppla ihop den med illamående i framtiden.

Alternativa behandlingsmetoder

Många undrar om alternativa behandlingsmetoder kan hjälpa dem. Den forskning som finns idag kan inte tydligt visa att dessa är effektiva mot cancerrelaterat illamående.

Kropp- och själmetoder som yoga och mindfulness och alternativa behandlingar som akupressur (åksjukeband) och akupunktur är inte skadliga och kan göra att du mår bättre, även om de inte har en bevisad effekt på illamående vid cytostatikabehandling.

Metoder som innehåller naturläkemedel, kosttillskott eller andra alternativa behandlingar ska du alltid diskutera med din läkare eftersom det kan påverka din behandling mot cancern.

Hur ska jag förbereda mig?

Ta gärna med något att läsa eller lyssna på, till exempel böcker, musik eller radioprogram.

Vanligtvis får närstående följa med, men tänk på att visa hänsyn till andra patienter. Närstående som känner sig sjuka ska stanna hemma. Ibland gäller särskilda restriktioner.

Både patienter och personal kan vara känsliga mot lukter. Ta därför inte med kryddstark mat eller doftande blommor och ha inte på dig parfym.

Prata med kontaktsjuksköterskan eller den behandlingsansvariga

sjuksköterskan om du har frågor om vad som gäller där du ska få behandling. 

Så går det till

Du kommer till sjukhuset samma dag som du ska få behandlingen.

Behandlingen ges på en avdelning där patienter med olika typer av cancer behandlas. En sjuksköterska ansvarar för dig och din behandling.

Läkemedlet ges som antingen spruta eller dropp. Droppet ges genom en slang eller dosa kopplad till ett blodkärl. Slangen eller dosan kallas infart.

Om du får dropp tar det allt mellan 10 minuter och några timmar, beroende på vilken behandling du får. Då får du en plats i en säng eller en bekväm stol. Det är bra att dricka extra vätska i samband med behandlingen.

Ibland behöver du få cytostatika under en längre tid och kan då få gå hem med dropp via en bärbar infusionspump, även kallad infusor. När pumpen ska tas bort får du hjälp av hemsjukvården eller på sjukhuset. Ibland kan du även få lära dig att koppla bort pumpen själv.

Hur mår jag efteråt?

De flesta som får behandling kan gå hem samma dag.

Efter vissa behandlingar är det viktigt med övervakning. Då kan du behöva stanna kvar på sjukhuset i något eller några dygn.

Du får inte gå från avdelningen förrän behandlingen och efterkontrollerna är klara.

Bra att veta

Vårdpersonalen följer skyddsföreskrifter under behandlingen. Till exempel använder de speciella skyddskläder när de hanterar cytostatika.

Det finns många olika målriktade behandlingar. Vilken typ av målriktad behandling du får beror på egenskaper hos tumören. Din läkare berättar vad som gäller för dig.

Här är några exempel på vad målriktad behandling kan vara:

• Angiogeneshämmare: Påverkar cancertumörens blodkärl så att det blir svårare för cancercellerna att växa till och sprida sig.
• Parphämmare: Påverkar cancercellens förmåga att laga de DNA-skador som ofta uppstår i friska och sjuka celler. Det gör att cancercellerna till slut dör.
• Proteinkinashämmare: Blockerar ämnen som stimulerar cancercellens tillväxt och delning. Det leder till sämre tillväxt av tumören.
• Antikroppar: Kallas också biologiska läkemedel. De söker upp och hämmar en viss sorts proteiner i kroppen. Det försvårar cancerns tillväxt, eller stärker immunförsvaret mot cancern. 

Så går det till

Läkemedlet får du direkt i blodet som spruta eller dropp, eller tar som tabletter eller kapslar.

Tabletter och kapslar tar du själv hemma.

Så hanterar du läkemedlet

• Förvara läkemedlet skyddat för barn och obehöriga.
• Tabletterna får inte delas eller krossas. Kapslar får inte öppnas. Prata med din behandlingssjuksköterska, kontaktsjuksköterska eller apoteket om du har svårt att svälja dem.
• Använd sked eller handskar när du tar i tabletterna eller kapslarna. Diska skeden, släng handskarna och tvätta händerna direkt efteråt. Detta ska du göra för att skydda andra som kanske rör vid samma ytor som du. Det påverkar inte dig själv om du tar i tabletterna eller kapslarna.
• Tabletter och kapslar som du inte har använt ska hanteras som riskavfall. Fråga ditt apotek om de kan ta emot dem. Annars kan du lämna tillbaka dem till sjukhuset.

Vanligt att lämna blodprov

Behandlingen kan göra att du får sämre blodvärden. Det är därför vanligt att lämna blodprov i samband med behandlingen. Vilka prover och hur ofta de kontrolleras beror på vilken typ av behandling du får och hur du reagerar på den.

Du får veta om något behöver ändras

Om något behöver ändras kontaktas du. Om du inte hör något fortsätter du din behandling som planerat och lämnar blodprover enligt remissen.

I vissa regioner kan du se dina provsvar om du loggar in på 1177. Det är då viktigt att veta att dina värden kan avvika från normalvärdena för personer som inte behandlas mot cancer. Du behöver inte bli orolig om dina värden avviker, utan lita på att läkaren hör av sig om något behöver ändras.

Du kan få biverkningar

Vilka biverkningar du får beror på vilket läkemedel du får, hur stor dosen är och om du får annan behandling samtidigt. I beskrivningen av läkemedlet ser du vilka biverkningar din behandling kan ge. Biverkningar som kan förekomma är bland annat illamående och allergiska reaktioner.

Berätta hur du mår för din kontaktsjuksköterska eller läkare. Då kan du få behandling och råd om vad du kan göra själv för att må bättre.

Du kan ordineras ytterligare läkemedel för att förebygga biverkningar.

Hantera kroppsvätskor säkert för att skydda andra

Kroppen bryter ner målriktade läkemedel till vattenlösliga ämnen och gör sig av med dem genom olika kroppsvätskor, till exempel urin, avföring och kräkningar. Det kan därför finnas risker när du hanterar kroppsvätskor efter att ha tagit vissa målriktade läkemedel som tabletter och kapslar. Antikroppar kan hanteras som vanliga läkemedel och kräver inga särskilda skyddsåtgärder.

Om du har omsorgspersonal hemma, informera dem om att du behandlas med målriktade läkemedel mot cancer.

Följ dessa råd:

Tvätt och hygien

• Om någon annan hanterar dina kroppsvätskor bör hen alltid använda engångshandskar.
• Tvätta textilier som har fått spill av kroppsvätskor direkt om det går, helst skilt från annan tvätt. Använd vanligt tvättmedel. Om du inte kan tvätta direkt, förvara dem i en sluten plastpåse så länge.
• Sitt ner på toaletten för att undvika att stänka urin. Fäll ner locket innan du spolar, och spola två gånger. Om du använder mulltoalett, utedass eller torrtoalett, strö kalk eller toalettströ efter besöket.

Slänga avfall

• Torka upp spill av kroppsvätskor med papper eller en trasa som du kan kasta. Lägg avfallet i en plastpåse, knyt ihop den och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall. Tvätta ytan med rengöringsmedel och vatten.
• Lägg inkontinensskydd, blöjor och stomipåsar i en plastpåse och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall.
• Om du har urinkateter, töm påsen själv i toaletten om du kan. Om du behöver hjälp att tömma påsen, sätt på en knut på kopplingsslangen. Lägg engångspåsen med slang i en plastpåse och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall.

Undvik graviditet och amning

Målriktade läkemedel kan påverka spermierna, eller fostret i magen om du blir gravid. Man vet ännu för lite om riskerna för att kunna ge exakta råd. Risken för graviditet finns även om du får behandling som kan påverka fertiliteten. Använd därför preventivmedel så länge cancerbehandlingen pågår och en tid efteråt. Ibland behövs dubbelt skydd, eftersom biverkningar som diarré eller direkt påverkan av läkemedlet kan göra att p-piller inte räcker som ensamt skydd. Ibland är p-piller inte heller lämpligt. Kondom kan rekommenderas både som preventivmedel och för att skydda sköra slemhinnor.

Prata med din läkare om vilket preventivmedel som blir bäst för dig. Din läkare kan också svara på hur länge efter behandlingen du bör vänta med att försöka få barn.

De flesta målriktade läkemedel går över i bröstmjölk, och man vet för lite om riskerna för barnet vid amning. Därför bör du inte amma i samband med behandlingen.

Andra läkemedel, naturläkemedel och kosttillskott

Du kan behöva göra uppehåll med dina vanliga läkemedel under behandlingen, eller ändra dosen. Du och din läkare pratar om det innan behandlingen startar. Din läkare behöver också veta om du ändrar något i din vanliga medicinering under tiden du får behandling mot cancer.

Viktigt att berätta vad du använder

Berätta om du tar naturläkemedel eller kosttillskott. Effekten av vissa målriktade läkemedel kan påverkas av vissa livsmedel och preparat, till exempel grapefrukt, grapefruktjuice, johannesört och granatäpplen. Effekten kan bli både förstärkt och försvagad och din läkare behöver därför veta vad du använder.

Övrigt att tänka på

• Om du behöver vaccinera dig, fråga din läkare om det går bra och i så fall när.
• Behandlingen är inget hinder för att få massage, men din sjukdom kan vara det. Prata med din läkare. Beröring och taktil massage går alltid bra.

Så går det till

Du kommer till sjukhuset samma dag som du ska få behandlingen.

Behandlingen ges på en avdelning där patienter med olika typer av cancer behandlas. En sjuksköterska ger dig behandlingen och ser till att du har det bra.

Du får behandlingen som dropp direkt i blodet eller som en spruta under huden.

De flesta som får immunterapi kan gå hem samma dag.

Du får lämna prover under och efter behandlingen

Efter immunterapin blir immunförsvaret mer aktivt under en längre tid. Det kan påverka kroppen på flera sätt och bland annat ge inflammationer i exempelvis lungorna, tarmarna, huden och musklerna och påverka hormonerna. Dessa biverkningar kan bli allvarliga och kan även komma flera månader efter att behandlingen är slut. Därför kommer du att följas upp regelbundet.

Du får veta om något behöver ändras

Om något behöver ändras kontaktas du. Om du inte hör något fortsätter du din behandling som planerat och lämnar blodprover enligt remissen.

I vissa regioner kan du se dina provsvar om du loggar in på 1177. Det är då viktigt att veta att dina värden kan avvika från normalvärdena för personer som inte behandlas mot cancer. Du behöver inte bli orolig om dina värden avviker, utan lita på att läkaren hör av sig om något behöver ändras.

Informera nya vårdkontakter om immunterapin

Det är viktigt att du informerar nya vårdkontakter om att du har fått immunterapi, även efter att behandlingen är slut. 

Risken för att få blodpropp kan öka vid operationer, men även av cancersjukdomen i sig. Du kan få blodförtunnande läkemedel som förebyggande behandling om du har ökad risk för blodpropp. Blodförtunnande läkemedel används också som behandling om du redan har fått en blodpropp.

Du kan även behöva ta blodförtunnande läkemedel om du tidigare har haft förmaksflimmer, hjärtsvikt, högt blodtryck eller diabetes.

Olika typer av blodförtunnande läkemedel

Det finns olika typer av blodförtunnande läkemedel. Vilket du rekommenderas beror på vilken sjukdom du har och om du tar andra läkemedel. Du kan behöva använda flera blodförtunnande läkemedel samtidigt, eller olika läkemedel under olika faser av behandlingen.

Blodförtunnande läkemedel finns som sprutor, tabletter eller kapslar.

Berätta om du tar andra läkemedel och naturläkemedel

Vissa läkemedel som är avsedda för andra saker kan också ha en blodförtunnande effekt. Det gäller även receptfria läkemedel som vissa värktabletter. Därför ska du alltid berätta för läkaren om alla läkemedel och naturläkemedel du tar.

Vanliga biverkningar

Blodet koagulerar inte lika snabbt när du tar blodförtunnande läkemedel. Därför blöder du lättare om du till exempel får ett sår eller en skada. Här är exempel på vanliga biverkningar:

• näsblod
• blod i urinen
• blod i avföringen som gör den svart
• många eller stora blåmärken i huden.

Risken för allvarlig blödning minskar om du har ett normalt blodtryck.

Du kan tillfälligt behöva sluta ta det blodförtunnande läkemedlet eller ändra dosen, om du ska opereras, gå igenom olika undersökningar eller behandlas hos tandläkare.

Gör så här:

1. Tvätta händerna.
2. Ta ut sprutan ur förpackningen. Böj bort eventuellt stickskydd och ta bort nålskyddet.
3. Nyp om huden du ska sticka i så att du får ett hudveck mellan fingrarna. Stick in hela nålen i 45–90 graders vinkel i mitten av hudvecket.
4. Håll kvar greppet om huden och spruta långsamt in allt läkemedel som finns i sprutan.
5. Dra ut nålen till hälften och räkna till fem. Dra sedan ut sprutan helt.

Du kan få ett blåmärke efter att du har tagit sprutan. Det är normalt och ofarligt.

> Se en film om att ta sprutor själv på medicininstruktioner.se. Sök på namnet på det läkemedel du har blivit ordinerad.

Film: Tips och råd hur du injicerar dig själv

Kortison är vanligt som en del av behandlingen mot cancer. Det används också för att lindra biverkningar av annan behandling, till exempel illamående. Kortison kan också vara smärtstillande genom att minska svullnaden omkring en tumör så att den trycker mindre på vävnaden och nerverna intill.

Det är vanligt att få större aptit och känna sig piggare när man får kortison.

Tabletter eller direkt i blodet

Ofta ges kortisonet som tabletter eller direkt i blodet.

Kortisondosen behöver ökas och minskas i lagom takt så att kroppen vänjer sig. Om du tar tabletter är det därför viktigt att du följer schemat du får.

Biverkningar

Det är individuellt vilka biverkningar du får av behandlingen. Kortare behandlingar på några dagar upp till ett par veckor ger ofta färre och mindre allvarliga biverkningar än längre behandlingar. Kortison kan ge magbesvär och öka risken för magsår. Du kan därför behöva läkemedel för att skydda magslemhinnan under hela tiden som du tar kortison.

Tillsammans med din läkare väger du risken för biverkningar mot fördelarna med behandlingen.

Vanliga biverkningar på kort sikt

Dessa biverkningar kan komma ganska snabbt:

• Du kan få svårt att sova.
• Du kan känna dig rastlös och ”uppvarvad”.
• Du kan få högre blodsocker.
• Du kan få högre blodtryck.

Vanliga biverkningar vid längre användning

Dessa biverkningar kan komma lite senare:

• Du kan bli svullen i ansiktet och på bålen.
• Huden kan bli tunnare och rödare.
• Du kan få benskörhet.
• Musklerna kan bli svagare.
• Sår kan läka sämre.
• Du kan få sämre försvar mot infektioner.

Bra smärtlindring påverkar dig positivt både fysiskt och psykiskt. Det gör det lättare för dig att vara aktiv, vilket är viktigt för både cancerbehandlingen och livskvaliteten. Det kan också göra att du sover bättre och känner dig gladare. 

Att hitta rätt behandling

Smärtstillande läkemedel är en viktig del av behandlingen mot smärta. För att kunna ge bäst behandling behöver vårdpersonalen veta var och när du har ont, hur stark smärtan är och hur du upplever den. De behöver också veta hur mycket du blir hjälpt av de läkemedel du eventuellt redan tar. Det finns olika typer av smärta, och beroende på typen fungerar olika behandlingar olika bra. 

Om din smärta är svårbehandlad kan du få en remiss till en smärtklinik eller smärtspecialist. 

Råd vid regelbunden smärtstillande behandling

Ta dina läkemedel enligt ordination, för att hålla en jämn nivå och undvika plötslig smärta. Målet är att förebygga smärta.

När du börjar med ett nytt läkemedel eller ändrar dosen kan du behöva vara i kontakt med vården flera gånger för att hitta rätt dos. Berätta om du får biverkningar, så att du kan få hjälp att hantera dem. 

I början av en regelbunden smärtstillande behandling kan du känna dig tröttare än vanligt. Det går oftast över och beror på att kroppen slappnar av efter att ha varit spänd av smärtan.

Olika sorters läkemedel kan minska smärtan på olika sätt. Du kan behöva kombinera olika sorter för att få kontroll på smärtan. Här kan du läsa om de vanligaste sorterna. 

Paracetamol

Ofta får du börja med läkemedel som innehåller det verksamma ämnet paracetamol. Det kan räcka som behandling.

Biverkningar

Biverkningar är ovanliga om du använder paracetamol på rätt sätt och i rätt dos. 

Antiinflammatoriska läkemedel 

Antiinflammatoriska läkemedel innehåller verksamma ämnen som ibuprofen eller acetylsalicylsyra. De kallas också NSAID eller coxhämmare. De minskar smärta genom att dämpa inflammation i kroppen. 

Antiinflammatoriska läkemedel är i vissa fall inte bra att ta samtidigt som du behandlas med cytostatika. Prata därför med din läkare eller kontaktsjuksköterska innan du använder receptfria antiinflammatoriska läkemedel. 

Biverkningar

Antiinflammatoriska läkemedel kan ge magbesvär som illamående, ont i magen och diarré. De kan också öka risken för magsår. Du kan därför behöva läkemedel för att skydda magslemhinnan.

Andra biverkningar kan vara huvudvärk, utslag och yrsel. Läkemedlen kan även öka risken för hjärt- och kärlsjukdomar, som hjärtinfarkt och stroke.

En del biverkningar är gemensamma för alla antiinflammatoriska läkemedel, men risken för biverkningar kan vara olika stor.

Antiinflammatoriska läkemedel kan ha blodförtunnande effekt. Därför bör du diskutera med din läkare om du kan kombinera läkemedel mot smärta med eventuella blodförtunnande läkemedel som du också behöver ta. Din läkare bedömer vilket läkemedel som är bäst för dig.

Kortison 

Kortison kan ges för att minska smärta som orsakas av inflammation eller tryck från tumörer på nerver eller andra organ. Oftast ges kortisonet under en begränsad tid, som en kur.

När du ska sluta med läkemedlet behöver det minskas gradvis så att kroppen vänjer sig. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska göra. 

Biverkningar

Biverkningar du kan få är högt blodsocker, större aptit och svårt att sova. Vid längre tids användning kan du få tunnare hud och sämre sårläkning. Om du får höga doser kan kroppsfettet fördelas om så att du blir rundare i ansiktet och på bålen.

Kortison kan ge magbesvär och öka risken för magsår. Du kan därför behöva läkemedel för att skydda magslemhinnan.

En del biverkningar är gemensamma för alla antiinflammatoriska läkemedel, men risken för biverkningar kan vara olika stor. Din läkare bedömer vilket läkemedel som är bäst för dig.

Opioider

Opioider kan ges vid både plötslig och mer långvarig smärta. Läkemedlen kan ha olika namn och finns som till exempel tabletter, plåster och sprutor. Det verksamma ämnet kan vara till exempel oxikodon, fentanyl eller morfin. En del opioider är långtidsverkande, och tas regelbundet för att förebygga och minska smärta. Dessa kombineras ofta med snabbverkande opioider som du kan ta om du ändå får ont. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska ta läkemedlen.

Vissa är rädda för att bli beroende av opioider. Risken är liten om du håller dig inom den rekommenderade dosen. Det är smärtan som avgör vilken dos du behöver.

När du ska minska dosen eller sluta med läkemedlet behöver det ibland göras gradvis. Annars kan du få symtom på abstinens, till exempel rastlöshet, illamående och svettningar. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska göra. 

Biverkningar

Alla opioider har liknande biverkningar. Illamående och dåsighet är vanligt i början av behandlingen, men försvinner oftast efter någon vecka. Förstoppning eller problem med magen är också vanligt och brukar vara kvar under hela behandlingen. När du får opioider ska du därför också ta laxerande läkemedel. Andra vanliga biverkningar är muntorrhet, yrsel, förvirring, ont i magen och problem med att kissa.

Opioider kan påverka din reaktionsförmåga och vakenhet. Därför bör du vara försiktig i trafiken. Det är inte förbjudet att köra bil när du tar läkemedlen enligt ordination. Men du ska inte köra bil om du känner dig dåsig eller påverkad och inte heller om det gör ont att bromsa eller hantera bilen i de akuta situationer som kan uppstå i trafiken. Du är själv ansvarig för att bedöma om du kan köra bil eller inte.

> Läs mer om läkemedel och bilkörning på transportstyrelsen.se. Sök på Trafikfarliga läkemedel.

Antiepileptiska och antidepressiva läkemedel

Antiepileptiska och vissa antidepressiva läkemedel kan minska smärta som orsakas av skador på eller tryck mot nerverna. Det verksamma ämnet kan vara till exempel gabapentin, pregabalin eller amitriptylin. Du kan få bara detta läkemedel, eller så får du kombinera det med andra läkemedel. 

Först får du en låg dos, som sedan ökas gradvis. Det kan ta upp till några veckor.

När du ska minska dosen eller sluta med läkemedlet behöver det göras gradvis. Annars kan du få symtom på abstinens. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska göra.

Biverkningar

Om du får biverkningar är det vanligast i början eller när du ändrar dosen.

Vanliga biverkningar är yrsel, dåsighet, utmattning, feber och huvudvärk. Vissa biverkningar kan gå över när du har tagit läkemedlet ett tag, till exempel trötthet och illamående.

Strålbehandlingen skadar cancercellerna så att de har svårt att reparera sig. Även de friska cellerna skadas, men de har lättare att reparera sig.

Du strålbehandlas på ett begränsat område på kroppen, precis där tumören finns.

Strålbehandling ges som antingen inre eller yttre strålbehandling, ibland båda. Strålbehandling kan även kombineras med andra behandlingar, till exempel hormonell behandling.

Den strålning som vanligen används vid strålbehandling är samma typ som vid röntgenundersökningar, men den har mycket högre energiinnehåll.

Det är viktigt att du inte röker under behandlingstiden. Det ökar chansen att behandlingen får avsedd effekt och minskar risken för biverkningar.

Inre strålbehandling – brachyterapi

Inre strålbehandling innebär att en strålkälla placeras inuti kroppen, i eller nära det område som ska behandlas. Då kan man ge en mycket hög och avgränsad dos riktad direkt mot tumören, med så lite påverkan som möjligt på den friska vävnaden intill.

Inre strålbehandling kallas även brachyterapi.

Strålkällan placeras oftast när du är sövd, men det kan också göras när du är lokalbedövad eller ryggbedövad.

Yttre strålbehandling

Yttre strålbehandling innebär att strålningen kommer från en apparat placerad en bit från kroppen. Behandlingen ges ofta 5 dagar i veckan under någon vecka eller några veckor.

Förberedelser

Ofta gör man först en röntgenundersökning för att strålbehandlingen ska kunna göras så exakt och säkert som möjligt.

Vid undersökningen gör vårdpersonalen ibland markeringar på din hud. Markeringarna används för att du ska kunna ligga på samma sätt på britsen under varje behandlingstillfälle. Då kan strålarna riktas mot samma ställe varje gång.

Efter undersökningen planeras strålbehandlingen. Det tar oftast några dagar.

Ta smärtstillande inför röntgenundersökningen och strålbehandlingen, om du har svårt att ligga stilla för att du har ont.  

Så går det till

Du får ligga på en brits i ett behandlingsrum. Sjuksköterskorna ställer in apparaten så att strålningen riktas mot rätt område på kroppen. Vart strålningen ska riktas bestäms av din behandlande läkare.

Du får veta hur du ska signalera om något känns konstigt. Sjuksköterskorna kan då avbryta behandlingen. Sedan går de till ett rum bredvid där de övervakar behandlingen via en tv-skärm. Oftast tar de först kontrollbilder och eventuellt justerar de britsen.

Själva behandlingen tar bara ett par minuter. Britsen hissas upp och apparaten rör sig runt britsen. Totalt blir tiden i behandlingsrummet cirka 10–20 minuter.

Biverkningar

Strålbehandling gör inte ont, men du kan få biverkningar. Vilka biverk­ningar du får beror bland annat på var tumören sitter och hur mycket strålbehandling du får.

Prata med din behandlingsansvariga sjuksköterska eller läkare för att få behandling och råd om vad du kan göra själv för att må bättre.

Tidiga biverkningar

Vanliga tidiga biverkningar är trötthet och besvär från hud och slemhinnor i det område där du har strålbehandlats.

Oftast börjar du känna av de tidiga biverkningarna 1–2 veckor efter att strålbehandlingen har börjat. De brukar kännas som mest 1–2 veckor efter att hela behandlingsperioden är slut.

Sena biverkningar

Sena biverkningar kan komma flera månader eller år efteråt. Många får inga sena biverkningar alls. Vilka sena biverkningar du kan få beror på vilket område av kroppen som har strålats. Sena biverkningar efter strålbehandling kan till exempel vara

• hudförändringar
• urinvägsbesvär och torra slemhinnor i underlivet
• förändrad tarmfunktion
• smärta och nervpåverkan.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Strålbehandling.

Film: Ska du genomgå strålbehandling?

Film: Ska du genomgå andningsstyrd strålbehandling?

Du kan få strålbehandling om du inte vill operera bort urinblåsan eller om du har svårt att klara av en stor operation. Fördelen med strålbehandling jämfört med en operation är att du har kvar urinblåsan.

Med modern teknik kan man idag ge höga doser strålning mot urinblåsan med lite påverkan på andra organ och vävnader. När cancercellerna utsätts för strålningen kan de inte längre dela sig och då dör de.

Inför strålbehandlingen måste du ha genomgått en TUR-B.

Så går det till

Strålbehandling

Du får ligga på en brits i ett behandlingsrum. Sjuksköterskorna ställer in strålapparaten så att behandlingen riktas mot rätt område på kroppen. Du får veta hur du ska signalera om något känns konstigt. Sjuksköterskorna kan då avbryta behandlingen.

Sjuksköterskorna går sedan till ett rum bredvid. Där startar de behandlingen och övervakar den på en bildskärm. Oftast tar de först kontrollbilder och ibland justerar de britsen något.

Det gör inte ont att få strålbehandlingen, och själva behandlingen tar bara ett par minuter. Tillsammans med förberedelserna blir tiden i behandlingsrummet cirka 10–20 minuter.

Cytostatikabehandling

Cytostatikan får du intravenöst, det vill säga som dropp direkt i blodet.

Du får mer information om läkemedlen och behandlingen av din läkare och kontaktsjuksköterska.

Exempel på schema för behandlingen

Det är vanligt att få strålbehandling varje vardag i cirka 6 veckor. Under samma period får du cytostatikabehandling, vanligtvis vid 2 tillfällen med några veckors mellanrum.

Biverkningar

Vilka biverkningar du får och hur du upplever dem är individuellt.

Strålbehandling

Strålbehandlingen påverkar också friska celler nära tumören, vilket kan ge biverkningar.

Du kan bli trött, få diarré, behöva kissa ofta och det kan svida när du kissar.

Biverkningarna brukar ofta komma efter ett par veckor och bli värre under behandlingen. De brukar bli som värst några veckor efter att behandlingen är slut. Därefter minskar de gradvis.

Tarmen och urinblåsan brukar fungera bra igen några månader efter att strålbehandlingen är slut. Ibland kan det ta längre tid.

Cytostatikabehandling

Biverkningar av cytostatika beror på vilka läkemedel du har fått. Du får mer information av din kontaktsjuksköterska om vad som gäller för dig.

Berätta om du får biverkningar

Berätta för din behandlande sjuksköterska eller kontaktsjuksköterska om du får biverkningar. Då kan du få stöd och råd.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Strålbehandling
> Se en film om Strålbehandling:

Det är vanligt att få en hög dos strålning vid enstaka tillfällen.

Hur länge effekten varar är olika och kan variera från månader till flera år.

Förberedelser

Ofta gör man först en röntgenundersökning för att strålbehandlingen ska kunna göras så exakt och säkert som möjligt.

Vid undersökningen gör vårdpersonalen ibland markeringar på din hud. Markeringarna används för att du ska kunna ligga på samma sätt på britsen under varje behandlingstillfälle. Då kan strålarna riktas mot samma ställe varje gång.

Efter undersökningen planeras strålbehandlingen. Det tar oftast några dagar.

Ta smärtstillande inför röntgenundersökningen och strålbehandlingen, om du har svårt att ligga stilla för att du har ont.

Så går det till

Du får ligga på en brits i ett behandlingsrum. Sjuksköterskorna ställer in apparaten så att strålningen riktas rätt. Du får veta hur du ska signalera om något känns konstigt. Sjuksköterskorna kan då avbryta behandlingen. Sedan går de till ett rum bredvid där de övervakar behandlingen via en tv-skärm. Oftast tar de först kontrollbilder och eventuellt justerar de britsen.

Det gör inte ont att få strålbehandling och själva behandlingen tar bara ett par minuter. Totalt blir tiden i behandlingsrummet cirka 10 minuter.

Biverkningar

Vilka biverkningar du får beror på vilket område som strålbehandlas.

Här är exempel på vanliga biverkningar:

• Trötthet.
• Om du strålbehandlas mot smärta, kan den förvärras de första dygnen efter behandlingen för att sedan minska.
• Om du strålas mot bäckenet, kan du behöva tömma urinblåsan och tarmen oftare.

Det finns goda möjligheter att förebygga och lindra biverkningar. Berätta för din behandlingssjuksköterska hur du mår, så att du kan få behandling och råd om vad du kan göra själv för att må bättre.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Strålbehandling.

Film: Ska du genomgå strålbehandling?

Film: Ska du genomgå andningsstyrd strålbehandling?

Instillationsbehandling kan bli aktuellt om

• du har nedsatt njurfunktion
• din ålder och andra sjukdomar gör att du bör undvika en större operation på grund av ökad risk för komplikationer.

Om du tar läkemedel som hämmar immunförsvaret eller har tuberkulos är behandlingen inte lämplig.

Instillationen kan ges på olika sätt

Du får instillationen på något av dessa tre sätt:

• Genom en nefrostomi, en tunn kateter som sätts in genom huden till njurbäckenet.
• Genom en uretärkateter, en tunn kateter som går in via urinröret, genom urinblåsan upp till njurbäckenet.
• Genom en urinkateter via en stent. Stenten är en tunn kateter som sätts in mellan urinblåsan och njurbäckenet. Du kommer att ligga med sängens huvudända tippad nedåt. Det är för att läkemedlet ska nå de övre urinvägarna.

Din läkare väljer vad som blir lämpligast för dig.

Hur ska jag förbereda mig?

Nefrostomin, uretärkatetern eller stenten sätts in med lokalbedövning vid ett förberedande besök innan behandlingen startar.

Du behöver också lämna urinprov innan behandlingen börjar.

Så går det till

En gång i veckan i 6 veckor får du komma till din kontaktsjuksköterska som ger instillationen som dropp in i nefrostomin, uretärkatetern eller in i urinblåsan genom en urinkateter om du har fått en stent.

Innan behandlingen börjar får du en dos förebyggande antibiotika.

Efteråt stannar du ett par timmar på sjukhuset för observation innan du går hem.

Hur mår jag efteråt?

När behandlingsserien är avslutad tar man ut nefrostomin, eller stenten. Det är ett litet ingrepp med lokalbedövning och du kan gå hem efteråt.

Cytostatika i urinblåsan leder inte till typiska biverkningar

Vid icke-muskelinvasiv urinblåsecancer är det vanligt att behandla genom instillationer med cytostatika. Urinblåsans slemhinna kan inte suga upp ämnen i läkemedlen och föra dem vidare ut i kroppen. Det gör att behandlingen inte leder till typiska biverkningar av cytostatika.

Så går det till

Instillationsbehandlingen startar cirka 3–4 veckor efter operationen. Behandlingen utförs av en sjuksköterska.

BCG aktiverar kroppens immunförsvar

Vid icke-muskelinvasiv urinblåsecancer är det vanligt att behandla med BCG-instillationer. BCG är försvagade tuberkulosbakterier och har sedan länge använts som ett vaccin mot tuberkulos. Men det har även visat sig att vaccinet aktiverar kroppens eget immunförsvar och bekämpar vissa typer av cancerceller.

Så går det till

Instillationsbehandlingen startar cirka 3–4 veckor efter operationen. Behandlingen utförs av en sjuksköterska.

Så går det till 

Innan du får en blodtransfusion får du lämna ett blodprov för att ta reda på din blodgrupp. Då kontrolleras även att din och blodgivarens blodgrupp passar ihop. Blodet består av flera delar, bland annat röda blodkroppar, blodplättar och blodplasma. Vid en blodtransfusion kan du få en eller flera av dessa. Vilka du får beror på anledningen till att du behöver en blodtransfusion. 

Blodet leds in i kroppen genom ett blodkärl via en venkateter. Hur lång tid en blodtransfusion tar beror på vilka delar av blodet som du får. 

Hur mår jag efteråt?

Efter en blodtransfusion är det vanligt att du känner dig piggare och har mer ork. 

Komplikationer 

Det är ovanligt med komplikationer efter en blodtransfusion. 

Den vanligaste komplikationen är en överkänslighetsreaktion. Det innebär att du kan få lindriga symtom som lindriga hudutslag eller illamående, eller svårare reaktioner som andningsbesvär. Reaktionen kommer oftast under transfusionen eller minuterna efter. 

> Läs mer på 1177.se. Sök på Blodtransfusion.

När du behandlas för cancer ställs du och dina närmaste inför många frågor och val. Kanske funderar ni över vad ni själva kan göra som komplement till de behandlingar som planeras. Vissa prövar komplementära metoder för att hantera situationen och må så bra som möjligt.

Komplementär, alternativ och integrativ medicin är ett aktivt forskningsfält och det kommer hela tiden ny kunskap. En del av dessa metoder används inom hälso- och sjukvården, medan de flesta används utanför.

Möjligheter och risker

Att lägga till preparat eller behandlingar kan innebära både möjligheter och risker. Oftast får du betala en extra kostnad själv och den som erbjuder ett preparat eller behandling kan tjäna pengar på det.

Det är naturligt att du och dina närstående vill försöka klara av situationen med alla medel. Det är svårt att ge generella råd – oftast behöver de anpassas till vad som kan fungera i din situation.

Diskutera med vårdpersonalen

Börja gärna med att skaffa dig mer kunskap. Nedan finns förslag på webbsidor där du både kan hitta svar på många frågor och skriva ut vetenskapliga sammanfattningar att ta med till mötet med vården.

Prata sedan med din läkare eller annan legitimerad vårdpersonal om du har frågor eller vill pröva en komplementär metod.

Kropp-själ-metoder

Exempel på kropp-själ-metoder är meditation, mindfulness, akupunktur, avslappning och yoga. Dessa kan enligt aktuell forskning ge bättre livskvalitet och ha bra effekt vid stress, smärta, ångest, oro, depressiva symtom, cancerrelaterad trötthet, illamående och sömnbesvär. I källorna nedan kan du få reda på vilka metoder som i studier har visat sig effektiva för olika symtom.

Bara legitimerad vårdpersonal får behandla cancern

Det är bra att välja terapeut med omsorg, eftersom hälso- och sjukvårdslagen inte gäller när du söker vård hos någon som saknar yrkeslegitimation. Till exempel bör terapeuten berätta om mål, innehåll och förväntad behandlingstid. Kontrollera också gärna om terapeuten tillhör något yrkesförbund som har formulerat etiska riktlinjer och kvalitetskrav för sina medlemmar.

Inga andra än legitimerad personal får behandla själva cancersjukdomen, enligt patientsäkerhetslagen. Om någon lovar att kunna bota cancer bör du därför vara försiktig.

Naturpreparat

Naturpreparat är ett samlingsnamn för växtbaserade läkemedel, naturläkemedel, kosttillskott, vitaminer och mineraler. De innehåller ofta ämnen som både kan ha farmakologiska effekter och orsaka biverkningar. De kan innehålla ämnen i högkoncentrerad form och ska inte förväxlas med samma ämnen i maten.

Kontrollen av naturpreparat beror på hur de regleras. Växtbaserade läkemedel och naturläkemedel kontrolleras enligt lag avseende kvalitet och säkerhet, som övriga läkemedel. De behöver vara godkända av Läkemedelsverket innan de får säljas. Växtbaserade läkemedel kan till exempel vara johannesört och echinacea. Naturläkemedel kan vara till exempel mjölksyrabakterier och samarin.

För kosttillskott finns ingen motsvarande obligatorisk kontroll utan de får säljas fritt. Kosttillskott kan till exempel vara multivitamintabletter, omega-3, proteinpulver och antioxidanter.

Berätta för vårdpersonalen om du tar naturpreparat

Det är mycket viktigt att du talar om för vårdpersonalen om du använder naturpreparat av något slag, eftersom vissa naturpreparat kan förstärka eller försvaga effekterna av en cancerbehandling.

Läs mer

På följande webbsidor hittar du forskningsbaserad information om effekt och säkerhet för specifika metoder, preparat och symtom:

> Läs mer på cancercentrum.se. Sök på Komplementär och alternativ medicin.
> Läs mer på mpa.se. Sök på Växtbaserade läkemedel och naturläkemedel. 

Utländska webbsidor med information på engelska:

> Läs mer på cam-cancer.org. 
> Läs mer på mskcc.org. Sök på Search About herbs, Botanicals & other products eller About Mind-Body Therapies.
> Läs mer på cancer.gov. Sök på PDQ Integrative Therapies Summaries.

Central venkateter kallas också CVK.

En CVK används ibland för korttidsbehandling i högst två månader och sys då fast vid stickstället för att inte åka ut ur blodkärlet. Om CVK:n ska användas under längre tid opereras den fast under huden och leds ut en bit ifrån blodkärlet. Det kallas en tunnelerad CVK och den kan användas ett år eller längre.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får en kallelse med information om hur du ska förbereda dig.

Så går det till

Du får lokalbedövning i huden. Det kan göra att det svider i huden en stund.

Slangen förs in i ett blodkärl, antingen på halsen eller under nyckelbenet. Ibland används andra blodkärl.

Ingreppet gör inte ont, men du kan känna att någon rör det bedövade området.

Ingreppet tar oftast mindre än en timme.

Hur mår jag efteråt?

Efteråt får du stanna en stund på uppvakningsavdelningen. Där kontrolleras din puls, andning och ditt blodtryck regelbundet. Ditt sår kontrolleras också, eftersom det kan börja blöda de första timmarna efter operationen.

Bedövningen släpper efter cirka 3–4 timmar. Då kan det kännas ömt och göra ont i det opererade området. Du kan få smärtlindring om du har ont.

Innan du kommer till vårdavdelningen eller går hem gör man en kontrollröntgen.

Du kan oftast åka hem samma dag. Du kan äta och dricka som vanligt. De första dagarna efter operationen kan du känna ett visst obehag från CVK:n, men det brukar försvinna.

Att ha en CVK

Byt förband en gång i veckan

Förbandet ska bytas en gång i veckan. Om det kommer in fukt under förbandet eller om det börjar lossna, ska det bytas direkt. Du får hjälp av en distriktssköterska eller sjuksköterska från sjukhuset eller hemsjukvården.

Du kan duscha som vanligt med en CVK men du ska inte bada.

Om du har en långtids-CVK behövs inget förband när CVK:n har läkt fast i huden och stygnen har försvunnit.

Titta efter tecken på infektion

Det är bra om du regelbundet tittar på din CVK och huden runt omkring. Titta efter tecken på infektion, till exempel rodnad hud.

Sjuksköterskan kontrollerar CVK:n noga

Varje gång du ska få dropp eller lämna blodprov kontrollerar sjuksköterskan att CVK:n fungerar som den ska och att inte luft kommer in i slangen.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Central venkateter.

Perifert inlagd central venkateter kallas oftast PICC-line.

En PICC-line kan användas under lång tid, upp till flera månader.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får en kallelse med information om hur du ska förbereda dig.

Oftast kan du ta läkemedel och äta som vanligt.

Så går det till

PICC-line läggs oftast in av en sjuksköterska, ibland av en läkare, som använder ultraljud som stöd.

Du får först ett litet nålstick genom huden i överarmen. Det känns ungefär som att ta blodprov. Nålsticket görs för att placera en ledare som gör det möjligt att föra in slangen. Innan slangen sedan förs in i blodkärlet får du lokalbedövning.

Ingreppet tar mindre än en timme.

Ibland görs en röntgen efteråt för att kontrollera att din PICC-line ligger rätt och kan användas.

Hur mår jag efteråt?

Det kan blöda lite från stickstället första dygnet. Du behöver ett nytt förband om det blöder mycket. Kontakta då en vårdcentral, hemsjukvården eller den som har lagt in din PICC-line.

Undvik tunga lyft och tungt arbete med armen ovanför huvudet första dygnet efter inläggningen. Efter det kan du använda armen som vanligt, vara fysiskt aktiv och träna som du brukar.

Att ha en PICC-line

Vårdpersonal byter förband och spolar katetern

En gång i veckan behöver förbandet bytas och venkatetern spolas. Det görs antingen i samband med en behandling, på vårdcentralen eller av hemsjukvården.

Skydda förbandet när du duschar

Du kan duscha som vanligt, men undvik att bada och basta. När du duschar behöver du skydda förbandet så att det inte lossnar från huden. Om förbandet lossnar ökar risken för infektion. Duschskydd finns att köpa på apotek eller på nätet.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Perifert inlagd central venkateter - PICC-line.

Subkutan venport kallas också SVP.

Dosan under huden är cirka 2–3 centimeter i diameter.

En venport kan användas under lång tid, från några månader till flera år.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får en kallelse med information om hur du ska förbereda dig. 

Så går det till

Du får lokalbedövning.

Dosan opereras in under huden på bröstkorgen. Slangen läggs oftast in i något av de större blodkärlen.

Hur mår jag efteråt?

Bedövningen släpper efter cirka 3–4 timmar. Då kan det kännas ömt och göra ont i det opererade området. Du kan ta smärtstillande läkemedel.

Förbandet och eventuella stygn tas bort efter drygt en vecka. Du får hjälp med det av en sjuksköterska där du får behandling, eller på vårdcentralen eller i hemsjukvården.

Att ha en venport

Ha alltid med dig kortet med nummer och datum

Du får ett kort med venportens nummer och operationsdatum som du alltid ska ha med dig.

Dusch och skötsel

Du kan duscha som vanligt, men du ska inte bada eller basta innan såret är läkt eller när du har en nål i venporten.

När venporten inte används behöver du inte sköta om den på något särskilt sätt.

Skydda mot sol och skav

Skydda ärret mot solen det första året.

Om du åker bil kan bilbältet skava där venporten sitter. Du kan lägga en hopvikt handduk eller en liten kudde mellan bröstkorgen och bältet.

Du får en nål i venporten när den används

När du ska få behandling sätter en sjuksköterska en nål in i venporten. Nålen kan sitta i 5–7 dagar täckt av ett förband. Därefter byts nålen eller tas bort.

Sjuksköterskan kontrollerar venporten noga

Varje gång du ska få dropp eller lämna blodprov kontrollerar sjuksköterskan att venporten fungerar som den ska och att inte luft kommer in i slangen. 

Hur länge är venporten kvar?

Du och din läkare bestämmer tillsammans hur länge venporten ska sitta kvar. Den tas bort genom en liknande operation som när den sattes in.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Subkutan venport.

En kvarliggande kateter är antingen stängd med en propp eller klämma som du öppnar när du ska tömma blåsan, eller så rinner urinen ut i en påse som du byter eller tömmer vid behov.

Hur ska jag förbereda mig?

Du ska tvätta eller duscha underlivet med tvål och vatten. Det går också bra att använda ett bakteriedödande medel.

Så går det till

Katetern sätts ofta in av en sjuksköterska eller undersköterska.

Du får ta av kläderna på underkroppen. Du får oftast ligga ner.

Du får bedövning med en gel som sprutas in i urinröret. Det kan kännas lite kallt, men det gör inte ont. Bedövningen verkar efter 2–3 minuter.

Slangen förs in genom urinröret. Du kan känna ett lätt obehag, men det gör inte ont. Slangen hålls på plats av en liten ballong, en kuff.

Hur mår jag efteråt?

Bedövningen verkar i ungefär en timme.

Innan du åker hem ska vårdpersonalen se till att allt fungerar och att du har det material som behövs. Du får veta hur du sköter katetern, när du ska besöka vården nästa gång och vem du ska kontakta om du får problem med katetern.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Kvarliggande kateter i urinblåsan.  

> Läs mer på kateterfakta.nu.

Stängd kateter

Om du har en stängd kateter tömmer du urinblåsan när du är kissnödig, eller minst var 4:e timme. Töm katetern genom att öppna slangen och tömma ut urinen i toaletten.

Påse som samlar upp urinen

Tömbar påse

Om du använder en påse som går att tömma, tömmer du urinen i toaletten när påsen börjar bli full. Byt påse var 5–7:e dag eller oftare om den blir smutsig eller luktar illa.

Inför natten kan du koppla en påse för engångsbruk till den påse du redan har. Då behöver du inte gå upp på natten för att tömma påsen. På morgonen klipper du upp engångspåsen och tömmer urinen i toaletten. Kasta påsen i soporna.

Engångspåse

Om du använder en påse för engångsbruk, klipper du upp påsen när den är nästan full och tömmer urinen i toaletten. Kasta påsen i soporna. Sätt en ny påse på plats.

Vänta inte för länge med att tömma en engångspåse. Det kan stänka urin när du klipper upp en full påse.

Att tänka på när du har en kateter

Katetern behöver bytas varannan till var tredje månad

Om du ska ha katetern under en längre tid, behöver den bytas av vårdpersonal varannan till var tredje månad.

Drick mycket

• Att dricka mycket sänker halten av bakterier i urinen. Drick gärna 1,5–2 liter per dygn. Detta gäller inte om du har hjärtsvikt eller njursvikt som innebär att du får dricka en begränsad mängd per dygn.
• Om urinen i påsen blir något blodig ska du dricka mer.

Ha en god hygien

• Duscha och tvätta underlivet regelbundet med en tvål för intimhygien. Du som är man drar tillbaka förhuden, tvättar ollonet och torkar torrt. För sedan fram förhuden.
• Tvätta även katetern varje dag med tvål och vatten. Den sitter stadigt fäst i urinblåsan, så du behöver inte vara orolig för att den ska åka ut.

Sex

• Om du vill och har lust kan du ha sex när du har en kateter. Katetern kan dock göra det svårare att känna njutning vid samlag. För en kvinna med kateter kan samlag göra ont när penis trycker mot urinröret. 
• Du som är man kan tejpa fast kateterslangen längs sidan av penis och använda en kondom över.
• Utforska gärna andra sätt än samlag att ha sex. Prata med din kontaktsjuksköterska, behandlingssjuksköterska eller läkare om hur du kan göra.
• Det går bra att onanera när du har kateter, både för kvinnor och män. Sperman hittar ut även om katetern är lite i vägen.

Biverkningar och komplikationer

Katetern kan ge irritation i urinröret och urinblåsan, och orsaka sveda och trängningar.

Det är vanligt att det rinner lite vätska vid sidan om katetern. Det kan även komma lite blod och urin, framför allt om du krystar när du tömmer tarmen. Så länge det rör sig om små mängder behöver du inte vara orolig.

Det kan vara stopp i katetern, om det inte kommer någon urin i påsen eller om det läcker stora mängder urin bredvid katetern. Kontrollera att slangen inte är vikt på något ställe. Kontakta din distriktssköterska om det är stopp i katetern. Den kan behöva spolas igenom eller bytas.

När katetern har tagits bort

Den första tiden kan det svida i urinröret och du kan behöva gå på toaletten ofta. Det beror på att urinblåsan fortfarande är irriterad. Det är också vanligt att urinstrålen har varierad styrka och du kan ha svårt att hålla tätt. Du som är man kan också ha ont mellan pungen och ändtarmen.

Du bör träna upp musklerna i din bäckenbotten för att minska besvären med läckage. Du får veta hur du ska göra.

Blåsträning

Det är viktigt att blåsan kommer igång efter att du har haft en kateter. Samma dag som katetern har tagits bort ska du kissa när du känner dig kissnödig, inte skjuta upp toalettbesöket. Men efter hand är det bra att träna blåsan genom att försöka skjuta upp toalettbesöket. Det är normalt att det går 3–4 timmar mellan toalettbesöken. Om blåsan vänjs vid att tömmas på små volymer protesterar den kraftigt när volymen ökar. Gå därför inte på toaletten i förebyggande syfte.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Kvarliggande kateter i urinblåsan.  

> Läs mer på kateterfakta.nu.

Njurarna har två huvuduppgifter: avlägsna slaggprodukter ur blodet och reglera balansen mellan salt och vatten i kroppen. Det som inte går tillbaka till blodet utsöndrar njurarna i form av urin. Urinen leds normalt genom urinledarna, de så kallade uretärerna. Det går en från varje njure ner till urinblåsan.

En nefrostomi används när urinavledningen från njurarna inte fungerar som den ska. Det är en tunn mjuk slang som leder ut urinen från njuren genom huden. Urinen samlas upp i en påse. Nefrostomi kallas ibland också för pyelostomi.

Nefrostomin tas bort när den inte längre behövs, men i vissa fall är behovet permanent.

Hur ska jag förbereda mig?

Innan du ska få en nefrostomi behöver du fasta i 4 timmar. Det innebär att du inte får äta eller dricka något under den tiden.

Om du tar till exempel blodförtunnande läkemedel kan dosen tillfälligt behöva ändras. Din läkare berättar i så fall hur du ska göra.

Du kommer även att få lämna blodprover och eventuellt ett urinprov.

Så går det till

Du får lokalbedövning. Du kan även få smärtlindrande eller lugnande läkemedel om du behöver.

Nefrostomin läggs in av en röntgenläkare som med hjälp av röntgen, ultraljud och en nål placerar in slangen i njuren. Slangen förs oftast in i sidan bak mot ryggen, nedanför revbenen. Slangen kopplas sedan till en tömbar påse där urinen samlas.

Hur mår jag efteråt?

Du bör ligga ner i cirka 2 timmar efter ingreppet för att minska risken för blödning.

Det är vanligt att urinen innehåller blod de första dygnen. Det är därför viktigt att du dricker mycket, för att öka urinflödet och minska risken för stopp i nefrostomin.

Så sköter du nefrostomin

Du kan leva som vanligt med en nefrostomi. Du bör dock undvika att bada för att inte riskera att få en infektion. När du duschar bör du vara försiktig med förbandet.

Var noga med att ha slangen och påsen fixerad vid huden, för att undvika att slangen dras ut eller byter läge. Kontrollera dagligen förbandet där slangen går in.

En nefrostomi är inget hinder för att ha sex, men det kan vara bra att fixera slangen och koppla loss påsen under tiden. Det är bara att prova sig fram.

Påsen byter du en gång per vecka eller oftare vid behov. Till natten kan du koppla på en extra påse som du sedan tar bort på morgonen.

Byte av förbandet och nefrostomin

Förbandet ska bytas olika ofta beroende på vilken typ det är. Innan du lämnar sjukhuset får du veta hur nefrostomin ska läggas om. Oftast görs detta på din vårdcentral.

Nefrostomin byts med jämna mellanrum, vanligen var tredje månad, ibland oftare.

> Läs mer på se. Sök på Så fungerar njurar och urinvägar.

 

 

En uretärkateter kan användas för att skydda urinledaren och njuren under och efter behandling.  

Uretärkateter kallas också uretärstent, uretärslang, splint, dubbel-J-kateter eller pigtailkateter.  

Katetern syns inte på utsidan av kroppen. Om du har fått en utdragningstråd kommer den att sticka ut ur urinröret.  

Hur ska jag förbereda mig?  

Om ingreppet ska göras i lokalbedövning behöver du inte förbereda dig på något särskilt sätt.  

Om ingreppet ska göras i narkos får du veta hur du ska förbereda dig i din kallelse. 

Så går det till  

Katetern sätts på plats i lokalbedövning eller narkos. 

Katetern förs in genom urinröret och urinblåsan, med hjälp av ett cystoskop. Det är ett smalt rör som fungerar ungefär som en kikare med belysning.  

När katetern är på plats i urinledaren får den en knorr i vardera änden så att den inte kan flytta sig. Det är väldigt ovanligt att katetern åker ut. 

Hur mår jag efteråt? 

Efter ingreppet är det viktigt att du har ett bra urinflöde genom urinvägarna. Därför ska du dricka minst 1,5 liter per dag. 

Oftast kan du arbeta som vanligt. Fråga din läkare om du är osäker. 

Biverkningar 

Det kan komma blod i urinen. Det är normalt och försvinner eller minskar om du dricker mer.  

Många känner inte alls av katetern, men det är vanligt att känna obehag när man kissar. Det brukar försvinna efter några dagar.  

Vissa är kissnödiga oftare än tidigare. Vissa känner också ett tryck mot underlivet, men det brukar minska efter en tid när kroppen har vant sig vid katetern.  

Fysisk aktivitet 

Det går bra med lugnare motionsträning. Du ska undvika sporter med kroppskontakt eller större kroppsrörelser eftersom katetern kan rubbas. Det är särskilt viktigt att tänka på om du har en synlig utdragningstråd. 

Sex 

Att ha en uretärkateter är inget hinder för att ha samlag. Om du har en synlig utdragningstråd är det viktigt att skydda tråden.  

När tas katetern bort?  

Innan du lämnar sjukhuset får du veta ungefär hur länge du ska ha kvar katetern. Tiden beror på orsaken till behandlingen. Många har katetern bara en kort tid, medan andra behöver den en längre tid. 

Hur länge du kan ha samma kateter beror på vilket material den är gjord av. Vissa katetertyper kan sitta kvar upp till 6 månader, vissa ännu längre. Om katetern behövs längre måste den bytas. Katetern byts på samma sätt som när du fick den första katetern. 

Oftast tas katetern bort med cystoskop. Ingreppet går fort och görs i lokalbedövning. Om du har en utdragningstråd kan katetern dras ut med hjälp av den. 

 

Katetern kan användas om du ska ha en kateter en längre tid eller om du har fått skador på bäckenet eller urinröret.

Hur ska jag förbereda mig?

Du behöver inte förbereda någonting själv. Det är bra om urinblåsan är fylld vid insättningen. Då går slangen lättare in.                                              

Så går det till

Katetern sätts in av en läkare. Ofta finns en sjuksköterska eller undersköterska med.

Du får ligga ner. Huden på magen tvättas med ett bakteriedödande medel, och en steril duk läggs på magen för att hålla rent vid insticket. Du får ett bedövningsmedel en bit nedanför naveln. Det kan svida lite när bedövningen sprutas in. Bedövningen verkar efter ett par minuter.

Läkaren gör ett litet snitt genom huden och för in slangen. Slangen är oftast 4 millimeter i diameter. Ibland kan slangen sättas på plats med hjälp av röntgen eller ultraljud. Det kan svida lite när katetern förs genom bukväggen in i urinblåsan, men det brukar snabbt gå över.

Den ände av katetern som förs in i urinblåsan har en uppblåsbar ballong som kallas kuff. Ballongen fylls med lite sterilt vatten när den är på plats. När ballongen vidgas hindrar den katetern från att glida ut.

Ibland kan läkaren kan sy fast katetern med ett eller ett par stygn i huden i det bedövade området, så att den sitter fast.

Insättningen tar oftast 5–10 minuter.

Hur mår jag efteråt?

Efter insättningen kan det svida och ibland blöda lite i såret på huden. Det brukar sluta blöda av sig självt inom några minuter efter att slangen har förts in. Om du får en kraftigare blödning eller om den pågår en längre tid, behöver en läkare undersöka dig för att ta reda på vad det beror på. Det görs medan du är kvar på sjukhuset.

Du får hjälp med hur kateterpåsen kan fästas. Den ska sitta på ett sätt som passar dig och är bekvämt. Till exempel kan den sitta fast på låret i en benficka.

Innan du åker hem ser personalen till att allt fungerar och att du har det material som behövs. Du får också veta hur du sköter katetern, till exempel hur du byter påse och hur du beställer material. Du får också veta när du ska komma tillbaka för att byta katetern och vem du ska kontakta om du får problem med katetern.

Katetern är inget hinder för att ha sex, men det kan vara bra att fixera slangen och koppla loss urinpåsen under tiden. Det är bara att prova sig fram.

Metoden kallas också RIK som står för ren intermittent kateterisering.

Genom att du bara använder katetern när urinblåsan behöver tömmas, kan blåsan behålla sin förmåga att lagra urin mellan tömningarna och behålla sin elasticitet. Det påverkar inte heller förmågan till erektion.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Kvarliggande kateter i urinblåsan och Så fungerar njurar och urinvägar
> Läs mer på kateterfakta.nu. Sök på RIK - Kateterfakta

 

Vad är cancerrehabilitering?

Cancerrehabilitering är sådant du kan göra själv och stöd du kan få för att må så bra som möjligt och minska besvär av biverkningar eller andra problem som sjukdomen kan orsaka.

Rehabilitering kan också göra att behandlingen mot sjukdomen blir effektivare och att du hanterar biverkningarna bättre. Det är viktigt att du själv är engagerad och deltar aktivt för att rehabiliteringen ska ge resultat.

Försök att leva så hälsosamt du kan

Genom att ta hand om din fysiska och psykiska hälsa ökar du möjligheten att behandlingen får bästa möjliga resultat och att du mår bättre under behandlingen och efteråt. Använd därför tiden inför din behandling till att förbereda dig. Det gör skillnad att börja leva hälsosamt så snart som möjligt, även om du har kort tid på dig innan behandlingen ska starta. Ibland behöver behandlingen skjutas upp tills du har bättre förutsättningar att klara den.

Dina behov formar rehabiliteringen

Rehabiliteringen utformas utifrån dina aktuella behov. Det innebär att din rehabilitering kan vara annorlunda än någon annans. Vården ansvarar för att regelbundet bedöma dina behov och samordna det stöd du får. Prata med kontaktsjuksköterskan eller läkaren om du har egna förslag och tankar kring din rehabilitering.

Dina behov kan ändras över tid, beroende på vad som händer med sjukdomen och behandlingen. En del behöver rehabilitering en kort tid i samband med behandlingen. Andra behöver rehabilitering långt efter att behandlingen är slut.

Besvär som kommer efter lång tid kallas ibland sena effekter eller sena biverkningar. En del sena effekter kan förebyggas och de flesta går att lindra. 

Exempel på behov du kan ha

Hantera känslor och tankar

Att bli sjuk och behandlas för cancer kan leda till många känslor och tankar som du och dina närstående kan behöva stöd i att hantera.

Ta hand om kroppsliga symtom

Sjukdomen och behandlingen kan påverka kroppen på olika sätt. Rehabilitering kan förebygga eller lindra många besvär.

Förändra livsstilen

Levnadsvanor och egenvård är viktiga delar som kompletterar vårdens insatser och som du själv ansvarar för. Du kan få stöd av vårdpersonal om du behöver.

Så uppmärksammas dina behov

Kontaktsjuksköterskan eller annan vårdpersonal ger dig råd och stöd i din rehabilitering. Du kan få fylla i ett formulär som kartlägger vad du kan göra själv för att må bättre, och vad du behöver hjälp med. Kontaktsjuksköterskan eller annan vårdpersonal går igenom formuläret tillsammans med dig och planerar nästa steg. Ibland kan det räcka att få råd och stöd av kontaktsjuksköterskan. Det kan till exempel vara att komma igång med träning eller sova bättre.

Om du behöver mer specialiserat stöd, tar du och vården tillsammans fram en skriftlig rehabiliteringsplan. Där står vad vården ska göra, vad du ska göra själv och hur det ska följas upp. Ofta behöver du då hjälp av någon annan än kontaktsjuksköterskan, till exempel en fysioterapeut eller dietist. Rehabiliteringsplanen ska finnas i din journal och du ska få veta hur du hittar den.

Exempel på stöd du kan få

Vården ska erbjuda rehabilitering om du behöver. Rehabiliteringen kan erbjudas på olika sätt.

Viss rehabilitering ansvarar du för själv, till exempel att vara fysiskt aktiv. Ibland kan du behöva stöd av cancervården i din rehabilitering. Ibland kan primärvården ansvara för hela eller delar av rehabiliteringen.

Prata med kontaktsjuksköterskan eller läkaren om vad som kan vara lämpligt för dig och vilka möjligheter som finns för dina behov.

Om du har något specifikt behov kan du bli hänvisad till någon annan yrkesgrupp eller ett specialiserat team. Här är exempel på yrkesgrupper du kan träffa:

• en kurator för samtal eller råd om hur du ska hantera arbete och ekonomi under din sjukdom
• en psykolog för att hantera känslomässiga reaktioner
• en fysioterapeut för att få hjälp med fysisk aktivitet, träning och råd för att förbereda dig inför eller återhämta dig efter en operation eller annan behandling
• en dietist för att få anpassade råd om mat och näring
• en logoped för hjälp vid tal- och sväljsvårigheter
• en arbetsterapeut för att få stöd och råd kring att klara vardagen
• en uroterapeut eller sexolog för att få hjälp med sexuell rehabilitering.

Rehabilitering i grupp

Du kan bli erbjuden rehabilitering i grupp, fysiskt eller digitalt. Det kan innebära föreläsningar, samtal och praktiska övningar. Du kan också få stöd av att dela upplevelser med de andra i gruppen. Grupprehabiliteringen kan handla om olika saker. Här är några exempel:

• biverkningar av behandlingen och hur du kan lindra dem
• känslomässiga reaktioner
• träning
• mat
• vilket stöd du kan få av samhället i övrigt.

Grupperna leds av till exempel sjuksköterskor, kuratorer, fysioterapeuter eller arbetsterapeuter.

Rehabilitering utanför vården

Det finns stöd även utanför vården. Fritidsintressen och sociala aktiviteter både på arbetet och privat är ofta en viktig del av din rehabilitering. Det kan vara lika viktigt att stärka sådant du mår bra av som att förebygga och behandla besvär.

Patientföreningar ordnar både informella träffar, gruppaktiviteter och ibland kurser för att underlätta att leva ett så bra liv som möjligt under och efter behandlingen. Det kan vara till exempel samtalsgrupper, kurser i matlagning, yoga, stresshantering eller trädgårdsterapi.

I en del regioner finns mötesplatser där personer med cancer och deras närstående kan träffa andra personer med liknade erfarenheter. Det kan vara platser där olika aktiviteter och föreläsningar, stöd och information erbjuds parallellt med, stöd och information. Dessa mötesplatser kan vara samarbeten mellan regioner och ideella föreningar, eller drivas helt av en ideell förening.

Det finns också rehabiliteringsvistelser för personer med cancer och ibland för närstående. En vistelse är ofta 1–3 veckor. Då kan du erbjudas ett program med till exempel fysisk träning, utbildning och samtal. En del regioner betalar hela eller delar av vistelsen.

Fråga din kontaktsjuksköterska vilket rehabiliteringsutbud som finns tillgängligt för dig.

Du kan söka bidrag till rehabilitering

Det finns bidrag från olika fonder, stiftelser och patientföreningar som du kan söka för att kunna åka på en rehabiliteringsvistelse. Kuratorn kan berätta mer om var du kan söka bidragen.

Vill du ha en sammanfattning av budskapen i denna text?

> Se en film på Youtube.com. Sök på Viktigt att veta om cancerrehabilitering

Du bör följa de rekommendationer som gäller för befolkningen i stort. Under behandlingen kan du behöva anpassa dina matvanor och din fysiska aktivitet efter sjukdomen och eventuella biverkningar. Vad som fungerar bra för dig kan också förändras under behandlingens gång.

Din kontaktsjuksköterska eller läkare berättar om det är något särskilt du bör tänka på, och hjälper dig att få det stöd du behöver.

Matvanor

Att bli sjuk och få behandling kan göra dig osäker på vilken mat du kan äta. Det finns i dag inga belägg för att en viss diet eller vissa livsmedel kan bota cancer eller minska tumörens tillväxt. Men vi vet att hälsosamma matvanor, där du får i dig tillräckligt med energi och näring, ger kroppen bättre förutsättningar att klara av behandlingen och förbättrar sårläkningen.

Viss behandling vid cancer och sjukdomen i sig kan ge biverkningar som påverkar din aptit och förmåga att äta. Samtidigt behöver kroppen mer protein för att kunna reparera celler och behålla muskelmassa. Inför och under behandlingen kan du därför behöva ändra dina matvanor för att få tillräckligt med energi och näring och hålla en stabil vikt.

 Allmänna rekommendationer

• Ät regelbundet och tillräckligt.
• Ät mycket grönsaker, frukt och bär.
• Ät mycket fullkorn.
• Ät fisk, bönor, ärtor och linser ofta, och kött ibland.
• Välj nyckelhålsmärkta mejeriprodukter och matfetter.
• Håll igen på det söta, salta och feta – läsk, sötsaker och snacks.

Rekommendationer om du har svårt att äta eller går ner i vikt

• Välj mat som innehåller mycket energi (kalorier) och protein.
  • Energirika livsmedel är till exempel nötter, fröer och oljor.
  • Proteinrika livsmedel är till exempel fisk, kyckling, ägg, nötter, fröer, baljväxter, ost och andra mejeriprodukter.
• Du kan få hjälp av en dietist om du behöver. Om du inte kan få i dig tillräckligt med näring från vanlig mat kan dietisten skriva ut kosttillägg, till exempel näringsdrycker.

> Läs mer och se en film på 1177.se. Sök på Mat vid cancer.
> Läs mer på livsmedelsverket.se. Sök på Kostråd för vuxna.

Fysisk aktivitet

Fysisk aktivitet ger kroppen bättre förutsättningar att klara av behandlingen. Inför och under en cancerbehandling kan du följa de rekommendationer som gäller för befolkningen i stort, om det fungerar för dig. Du kan behöva anpassa hur du rör dig och tränar, utifrån vissa cancersjukdomar, biverkningar och andra samtidiga sjukdomar. Då kan du få hjälp av en fysioterapeut.

Det finns många fördelar med fysisk aktivitet:

• Blodets förmåga att ta upp syre blir bättre och blodtrycket sänks, vilket är bra för din återhämtning.
• Oro och nedstämdhet minskar.
• Smärta kan minska och sömnen bli bättre.
• Biverkningar som trötthet, fatigue, ledsmärta och illamående kan lindras och din livskvalitet förbättras.
• Risken för benskörhet minskar av styrketräning och fysisk aktivitet där du belastar skelettet med din egen vikt, till exempel att springa, hoppa eller dansa. Benskörhet är en vanlig biverkning av vissa behandlingar.
• Styrketräning förebygger att du tappar muskelmassa inför, under och efter behandlingen.
• Att regelbundet röra på sig förebygger hjärt- och kärlsjukdomar och många andra vanliga hälsoproblem som kan hända oavsett cancern.

Allmänna rekommendationer 

• All rörelse räknas: promenader, trädgårdsarbete och att ta trapporna i stället för hissen. Välj en aktivitet som du gillar och som känns meningsfull.
• Undvik att sitta stilla länge. Rör på dig regelbundet under dagen.
• Rör på dig så att pulsen ökar och du blir varm och lätt andfådd 150–300 minuter i veckan, eller på en mer ansträngande nivå 75–150 minuter i veckan. Sprid gärna ut aktiviteten över veckan. Om du kan får du gärna röra dig mer än rekommendationen.
• Träna de stora muskelgrupperna, till exempel ben, rumpa och axlar, minst två gånger i veckan.
• Om du är över 65 år bör du även träna balansen, till exempel i samband med styrkeövningar.

Att tänka på vid cancer

• Om du är van att träna kan du fortsätta med dina vanliga aktiviteter om det känns bra.
• Om du inte har tränat tidigare, börja försiktigt och öka gradvis. Du kan till exempel börja med 10–15 minuter per dag.
• Om du har skelettmetastaser eller benskörhet, kan du behöva anpassa din träning. Du kan få stöd av en fysioterapeut.
• Om du har en infektion, är mycket infektionskänslig eller har kraftig påverkan på dina blodvärden, undvik högintensiv fysisk aktivitet. Träna aldrig om du har feber.
• Om du har fått cytostatika i blodet bör du inte anstränga dig kraftigt de närmsta 24 timmarna. Lättare aktivitet som promenader går bra.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Fysisk aktivitet och träning eller FaR – fysisk aktivitet på recept.
> Läs mer på fyss.se. Sök på För vuxna, äldre och gravida.
> Se en film på 1177.se. Sök på Fysisk aktivitet och fysioterapi vid cancer.

Hälsosam vikt

Det är vanligt att antingen gå upp eller ner i vikt under en behandling. Det är bra att ha en hälsosam vikt, det vill säga varken väga för mycket eller för lite. Om du håller en stabil, hälsosam vikt vet du att du får i dig lagom med energi.

Rekommendationer

• Följ råden om hälsosamma matvanor och fysisk aktivitet.
• Väg dig regelbundet så att du tidigt kan upptäcka om du går upp eller ner i vikt.
• Undvik snabb viktminskning under eller strax efter behandling, då det kan minska kroppens reserver och försvåra återhämtning.
• Prata med din kontaktsjuksköterska om din vikt ändras.

Solvanor

Strålbehandling och vissa läkemedel gör huden känslig för solen, på både kort och lång sikt.

Rekommendationer

• Skydda huden mot solen under behandling.
• Skydda huden med kläder och hatt, och vistas i skuggan.
• Du kan använda solskyddsmedel som komplement, men inte som enda solskydd. Använd solskyddsmedel med hög solskyddsfaktor, minst SPF30. Välj en sort som skyddar mot både UVA- och UVB-strålning.
• Undvik solen när den är starkast, klockan 11–15 under vår och sommar i Sverige.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Så skyddar du dig mot solen.
> Läs mer på stralsakerhetsmyndigheten.se. Sök på Min soltid.

Alkohol

Genom att inte dricka alkohol ger du kroppen bättre förutsättningar att hantera sjukdomen och behandlingen, och minskar risken för biverkningar. Exempel vid olika slags behandlingar:

• Att inte dricka alkohol före och efter en operation minskar risken för sårinfektion, urinvägsinfektion och lunginflammation.
• Att inte dricka alkohol i samband med strålbehandling minskar risken för kraftiga biverkningar på slemhinnor i munnen och tarmarna.
• Att inte dricka alkohol under cytostatikabehandling minskar risken för infektioner och belastning på levern. Det tar också bort risken att alkoholen påverkar effekten av behandlingen.

Rekommendationer

• Avstå alkohol under cytostatika- och strålbehandling. Om du väljer att dricka alkohol, drick mer sällan och mindre per gång.
• Avstå alkohol minst 4 veckor innan en operation och en tid efter operationen, tills såret är läkt och du har återhämtat dig.

Prata med vårdpersonalen om du vill veta hur alkohol fungerar ihop med de läkemedel du tar eller om du behöver stöd att minska din alkoholkonsumtion.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Så kan du ändra dina alkoholvanor.
> Läs mer på alkoholhjalpen.se.

Tobak och nikotin

Genom att inte använda tobak och snus eller e-cigaretter med nikotin, ger du kroppen bättre förutsättningar att hantera sjukdomen och behandlingen. Rökstopp minskar risken för

• komplikationer efter en operation, till exempel lunginflammation, sårinfektion och blodpropp
• biverkningar av strålbehandling och läkemedelsbehandling, till exempel benskörhet, och förbättrar immunförsvaret
• biverkningar från hud och slemhinnor vid strålbehandling.

Forskning visar att rökning minskar effekten av både strålbehandling och läkemedelsbehandling mot cancer. Det finns också studier som tyder på att det även gäller andra former av nikotin, till exempel snus, e-cigaretter och nikotintuggummin. Det säkraste rådet är därför att undvika tobak och andra produkter med nikotin helt, men viktigast är att du inte röker.

Det är aldrig för sent att sluta. Även om du slutar röka under eller efter behandlingen ökar du dina chanser till en effektiv cancerbehandling.

Rekommendationer

• Sluta helt med tobak och nikotin om du kan.
• Rök inte under minst 4 veckor, helst 8 veckor, före och efter en operation.
• Rök inte under strålbehandling och cytostatikabehandling.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Hjälp att sluta röka eller Hjälp att sluta snusa.
> Läs mer på slutarokalinjen.se.
> Läs mer på UMO.se. Sök på Om rökning. Sidan riktar sig till ungdomar. 

Narkotika och andra droger

Genom att inte ta narkotika eller andra droger ger du kroppen bättre förutsättningar att hantera sjukdomen och behandlingen. Att använda narkotika eller droger kan påverka din hälsa, behandlingens effekt och förvärra biverkningar.

Det finns läkemedel som räknas som narkotika. Dessa ska du bara använda om du får dem utskrivna av en läkare. Annars är det olagligt och kan vara skadligt.

Berätta för din läkare om du använder narkotika eller andra droger innan din behandling startar. Det är säkrast för dig och du kan få hjälp att sluta. Läkaren har tystnadsplikt.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Beroende av droger eller läkemedel.
> Läs mer på droghjalpen.se, umo.se, drugsmart.se och nasverige.org

Film: Matvanor vid cancer

Film: Fysisk aktivitet

 

Så påverkas sexlivet av operationen

En cystektomi skadar nerverna till könsorganen. Det kan göra att svällkropparna runt slidans yttre del inte blodfylls som tidigare och inte blir mjuka och ”kuddiga” när du blir sexuellt upphetsad. Förmågan att bli våt och halkig kan också bli sämre av nervskadorna. Du kan även ha svårare att få orgasm. Nerverna påverkas olika beroende på operationsteknik.

En del av främre slidväggen har opererats bort vilket gör slidan kortare. På grund av ärrvävnad blir slidan även mindre elastisk.

Allt detta sammantaget kan göra att du njuter mindre än tidigare av samlag.

Efter en cystektomi kan också vinkeln på slidan ändras. Det är ofarligt, men kan göra att vaginalt samlag känns annorlunda än före operationen.

När du åter kan ha vaginalt samlag är individuellt. Det beror till exempel på om såret i slidan är läkt och hur du mår generellt. Din läkare eller kontaktsjuksköterska kan berätta vad som är aktuellt för dig.

Råd om närhet och sexualitet

• Att träna musklerna i bäckenbotten är bra för din rehabilitering.
• Använd vaginal fuktkräm eller fuktgel om du är torr i slidan.
• Om äggstockarna har tagits bort kan du använda lokal hormonbehandling. Diskutera med din läkare om detta är lämpligt för dig.
• Töm din urinpåse eller reservoar eller ditt blåssubstitut inför sex för att minimera risken för läckage.
• Om du har en urostomi finns det anpassade förband med fixering som kan användas vid sex.
• Använd vid behov glidmedel när du har vaginalt samlag eller använder vaginalstav.
• Om du har en partner är det viktigt att du är tydlig med hur du känner och berättar hur du vill ha det. Berätta om dina känslor inför din kropp och dina funderingar kring närhet och sex. Lyssna även på din partners upplevelse.
• Cancer smittar inte, inte heller när man har sex.

För att hitta tillbaka till din lust:

• Försök minnas starkt positiva sexuella upplevelser du har haft. Gå igenom upplevelsen steg för steg och försök minnas hur det kändes att ha lust.
• Hitta dina erogena zoner, det vill säga de områden på kroppen som ger mest njutning när de smeks. Armveck, knäveck, insida lår och nacke kan vara sådana områden.
• Pröva dig och er fram och känn efter vad som kan väcka lusten. Tillåt dig och er att söka nya vägar till njutning. Var tydlig med hur du känner och visa hur du vill ha det.
• Tillåt dig själv att känna njutning och lust. Berör dig själv och unna dig till exempel massage. Tillfredsställ dig själv om det känns bra.
• Lusten till sex föds oftast ur den kroppsnära kontakten med en partner. Beröring utlöser produktion av hormonet oxytocin, som ger välbefinnande. Njut av närheten till din partner utan att känna att det måste leda till sex. Om din partner blir upphetsad, se det inte som ett krav på sex utan som ett tecken på att du är sexuellt attraktiv.
• Avstå från sex om det känns bäst för dig. Tvinga dig inte till något som gör ont. Lusten kan minska om du förknippar sex med smärta och obehag.

Om du har frågor, funderingar eller besvär, prata med din kontaktsjuksköterska, läkare eller annan vårdpersonal som du känner förtroende för. Då kan du få stöd, råd, eventuell behandling och vid behov kan du bli hänvisad vidare.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Cancer och sexualitet

 

Så påverkas sexlivet av operationen

En cystektomi skadar nerverna till könsorganen. Det försämrar den sexuella förmågan, inte minst erektionsförmågan. Nerverna påverkas olika beroende på operationsteknik. Känseln kan också påverkas vilket kan göra det svårare att få orgasm. Eftersom prostatan och sädesblåsorna opereras bort blir du steril och det kommer ingen sperma när du får orgasm. Det kallas torr utlösning.

Erektionsförmågan kan återhämta sig åtminstone delvis, om den var god före operationen och nerverna inte är alltför skadade. Men nervfunktioner återhämtar sig mycket långsamt, och det kan ofta ta 6–12 månader. Om nerverna är mycket skadade kommer den spontana erektionsförmågan inte att komma tillbaka. För att få erektion behövs då hjälpmedel.

Det kan vara positivt för återhämtningen av erektionsförmågan om du tidigt börjar använda tabletter eller sprutor som stimulerar erektion. Fråga din läkare eller kontaktsjuksköterska om sådan behandling kan vara aktuell för dig.

Det är också positivt att tidigt återgå till sexuell aktivitet. Det behöver inte innebära att ha sex med en partner – du kan också själv stimulera penis. Svällkropparna bör fyllas med blod då och då, annars kan funktionen försämras permanent. Du bör dock inte ha samlag den första tiden. Exakt hur länge du bör vänta är individuellt. Det beror till exempel på om eventuella sår i underlivet är läkta. Din läkare eller kontaktsjuksköterska kan berätta vad som är aktuellt för dig.

Råd om närhet och sexualitet

• Att träna musklerna i bäckenbotten är bra för din rehabilitering.
• Det finns olika typer av läkemedelsbehandling vid sviktande erektion. Ibland behandlas det också med läkemedel i kombination med egenvård och hjälpmedel, till exempel vakuumpump och penisring. Diskutera med din läkare eller kontaktsjuksköterska vad som kan vara lämpligt för dig.
• Sjukvården tillhandahåller inte pumpar eller penisringar, men de kan köpas på apotek eller i butiker som säljer sexhjälpmedel. Både apoteken och butikerna har också försäljning på internet.
• Vid sviktande erektion tar det oftast lång tid att hitta en metod som fungerar bra. Därför krävs både tålamod, motivation och engagemang.
• Töm din urinpåse eller reservoar eller ditt blåssubstitut inför sex för att minimera risken för läckage.
• Om du har en urostomi finns det anpassade förband med fixering som kan användas vid sex.
• Om du har en partner är det viktigt att du är tydlig med hur du känner och berättar hur du vill ha det. Berätta om dina känslor inför din kropp och dina funderingar kring närhet och sex. Lyssna även på din partners upplevelse.
• Cancer smittar inte, inte heller när man har sex.

För att hitta tillbaka till din lust:

• Försök minnas starkt positiva sexuella upplevelser du har haft. Gå igenom upplevelsen steg för steg och försök minnas hur det kändes att ha lust.
• Hitta dina erogena zoner, det vill säga de områden på kroppen som ger mest njutning när de smeks. Armveck, knäveck, insida lår och nacke kan vara sådana områden.
• Pröva dig och er fram och känn efter vad som kan väcka lusten. Tillåt dig och er att söka nya vägar till njutning. Var tydlig med hur du känner och visa hur du vill ha det.
• Tillåt dig själv att känna njutning och lust. Berör dig själv och unna dig till exempel massage. Tillfredsställ dig själv om det känns bra.
• Lusten till sex föds oftast ur den kroppsnära kontakten med en partner. Beröring utlöser produktion av hormonet oxytocin, som ger välbefinnande. Njut av närheten till din partner utan att känna att det måste leda till sex. Om din partner blir upphetsad, se det inte som ett krav på sex utan som ett tecken på att du är sexuellt attraktiv.
• Avstå från sex om det känns bäst för dig. Tvinga dig inte till något som gör ont. Lusten kan minska om du förknippar sex med smärta och obehag.

Om du har frågor, funderingar eller besvär, prata med din kontaktsjuksköterska, läkare eller annan vårdpersonal som du känner förtroende för. Då kan du få stöd, råd och eventuell behandling och vid behov kan du bli hänvisad vidare.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Cancer och sexualitet

Valet av behandling vid sviktande erektion beror på flera faktorer, till exempel om du tidigare har haft god erektionsförmåga och om du har genomgått en nervsparande operation eller inte. Vad som passar bäst för dig behöver du därför diskutera med din läkare eller kontaktsjuksköterska.

Det tar oftast lång tid att hitta en metod som fungerar. För ett bra resultat på längre sikt behöver du tålamod, motivation och engagemang.

Läkemedel i form av tabletter

Läkemedel i form av tabletter kallas PDE5-hämmare. Alla fungerar på samma sätt. De förstärker nervsignalerna när erektionen har börjat. Att bara ta en tablett ger därför i sig ingen erektion. Lust och sexuell stimulering behövs för effekt. Erektionen avtar efter avslutad sexuell stimulering. Effekten förbättras ofta efter att du har provat några gånger.

För att tabletterna ska ha effekt behöver du en viss bevarad nervfunktion.

Det finns ett par olika läkemedel i form av tabletter. De ger samma chans till effekt och har samma risk för biverkningar, men de kan fungera olika bra för olika personer.

Läkemedlen ingår inte i läkemedelsförmånen och priset varierar mellan olika sorter och apotek.

Biverkningar

Några får biverkningar av tabletterna. De går över och är ofarliga, med undantag för kombinationen med nitroglycerin och för dem som har en sällsynt, ärftlig ögonsjukdom, retinitis pigmentosa.

De vanligaste biverkningarna är att få ont i huvudet, bli röd i ansiktet och må illa.

Köp bara läkemedlen på apotek

Det säljs många falska varianter av dessa läkemedel på internet. Du kan aldrig vara säker på vad de innehåller. Därför avråder vi absolut från att du köper läkemedel på annat sätt än från apotek.

Läkemedel som du sprutar in i penis svällkroppar

Att ge sig själv en spruta i penis svällkroppar kan först verka främmande. Många undrar om det gör ont. Men du är inte särskilt känslig i huden på penisens sidor, där sprutan ges. Efter en träningsperiod är många mycket nöjda med behandlingen. Det krävs inte heller lust eller sexuell stimulering för att sprutorna ska ge erektion, till skillnad från om du tar tabletter. Sprutor kan också fungera bra även om dina nerver till penis är mycket skadade.

Det är bra om du ger dig själv en provspruta på mottagningen med läkemedel eller vatten. Då känner du dig mer trygg och säker på tekniken när du ger dig sprutan hemma. Det kan också vara bra för att komma förbi spärren mot att sticka dig i penis.

Du bör se de första sprutorna som ett sätt att träna in tekniken och prova ut rätt dos. Förvänta dig därför inte god erektion redan efter den första sprutan.

Biverkningar

Den vanligaste biverkningen är att bli varm och röd i ansiktet, direkt efter sprutan. Det går snabbt över.

Läkemedlet brukar inte göra att du blir öm i penis.

Läkemedlet kan i enstaka fall ge en förlängd erektion. Om erektionen inte minskar inom 1–2 timmar ska du lägga något kallt mellan låren och under pungen, exempelvis isbitar i en påse, eller springa i trappor eller liknande. Om erektionen ändå inte minskar kraftigt inom 4 timmar ska du söka akutmottagning för behandling. Annars kan svällkropparna skadas permanent.

> Se en instruktionsfilm om hur du ger dig själv läkemedlet. Läs mer på medicininstruktioner.se. Sök på Instruktionsfilmer inom Potensproblem

Läkemedel som du för in i urinröret eller droppar i urinrörsöppningen

Läkemedlet kan också föras in i den yttre delen av urinröret med ett tunt plaströr eller droppas in i urinrörsöppningen. Effekten är mindre förutsägbar än med en spruta.

Effekten blir bättre om du masserar penis när du har fört in läkemedlet i urinröret. Då kan det verka på en större yta.

Det är viktigt att du följer instruktionerna för att få bästa möjliga resultat.

Biverkningar

De vanligaste biverkningarna är att det svider och blir ömt i penis.

Sexhjälpmedel

Sjukvården tillhandahåller inga sexhjälpmedel. De kan köpas på apotek eller i butiker som säljer sexhjälpmedel. Både apoteken och butikerna har också försäljning på internet.

Vakuumpump

En vakuumpump består av ett plaströr som du trär över penis. Pumpen är antingen handdriven eller har en motor som suger ut luften ur plaströret. När tillräckligt med blod har fyllt svällkropparna trär du ner en gummiring (penisring) över penisroten, som gör att erektionen håller i sig.

Vakuumpumpen fyller inte de inre delarna av svällkropparna med blod. Därför kan du uppleva erektionen som ”svajig”.

Penisring

Om din erektion inte håller i sig tillräckligt länge, kan du prova att använda en penisring. Den blockerar återflödet av blod från penis och gör därför att du kan behålla erektionen längre. Vid erektion trär du ringen ner över penis, mot penisroten.

Penisstöd

Om du har svag erektion kan ett penisstöd hjälpa vid samlag och onani. Stödet används tillsammans med läkemedel som stimulerar erektion.

Vibrator

En vibrator kan underlätta erektion, orgasm och anal stimulering.

Om du har fått strålbehandling mot bäckenet kan det ha gjort att slemhinnan i slidan har blivit irriterad. Då finns en risk att slidväggarna, som ligger mot varandra, växer samman. I början går det lätt att lösa upp. Men om man inte behandlar det finns en risk för att slidan blir helt sammanväxt. Då är det svårt att genomföra en gynekologisk undersökning och att ha vaginalt samlag.

Efter en cystektomi opereras en del av främre slidväggen bort. Det gör slidan kortare och ärrvävnaden gör slidan mindre elastisk. Detta kan innebära att du kan få svårare att ha vaginalt samlag.

Vaginalstav hindrar att slidan växer samman

För att förhindra att slidan växer samman och blir kortare är det viktigt att tänja den med en vaginalstav. Det är en stav som du för in i slidan. Det finns olika varianter, en del är i plast och en del i silikon. Behandlingen gör att du kan behålla funktion som främjar sexuell hälsa och underlättar vid gynekologiska undersökningar.

Du kan även behöva lokalt östrogen för att förhindra torra och sköra slemhinnor. Diskutera detta med din läkare.

Du ska få en vaginalstav utprovad av din behandlande klinik. Du får veta när du kan börja använda den efter att din behandling är avslutad. Prova gärna vaginalstaven före behandlingen, så att du vet hur den känns att använda.

Så använder du vaginalstaven

När du använder vaginalstaven ska du också använda oparfymerat glidmedel eller olja.

Ligg på rygg eller stå med ett ben uppdraget. Försök att hitta en avslappnad ställning samt lugn och ro. För in staven långsamt i slidan, så långt in du kan komma utan att forcera. Det ska inte göra ont. Håll staven på plats med lätt till måttligt tryck under 5–10 minuter. Rör staven försiktigt uppåt, nedåt och åt sidorna. Om den skulle åka ut, tryck försiktigt in den igen.

Tvätta vaginalstaven med tvål och vatten efter användandet. Skölj noga och torka av den eller låt lufttorka.

Använd staven varje dag under första månaden. Sedan räcker det vanligtvis med 2–3 gånger per vecka. Du kan dock behöva fortsätta använda staven regelbundet i 2–3 år för bra effekt. Du kan ha vaginalt samlag eller använda vaginalstaven så ofta du vill.

Normalt med mindre blödningar

Det är vanligt med mindre blödningar eller blodblandade flytningar efter att du har använt vaginalstaven. Det beror på att du löser upp tunna sammanväxningar. Detta är helt normalt.

> Läs mer på rehabcancer.se. Sök på Så använder du en vaginalstav

Risken för biverkningar och ny cancer minskar

Risken för besvärliga biverkningar minskar om du slutar röka inför, under eller efter din behandling. Du får också ett bättre resultat av behandlingen. Dessutom får du en rad andra hälsofördelar som bättre syresättning, lägre blodtryck, bättre kondition och bättre smak- och luktsinne. Risken att få ny cancer minskar också.

Det finns hjälp att få

Alla kan sluta röka. För vissa är det lätt, för andra är det svårare.

Det finns nikotinersättning om du har svårt att sluta röka. Det finns i olika former, exempelvis plåster, sprej och tuggummi. Apoteket kan ge råd om vilken dos du bör ta och vilken form som passar bäst. 

Vänd dig till din vårdcentral eller Sluta röka-linjen om du behöver hjälp.

Tips när du ska sluta röka

• Bestäm ett datum när du ska sluta röka. Sedan kan du förbereda dig i olika steg.
• Berätta för familj och vänner att du ska sluta. De kan då visa hänsyn genom att till exempel inte röka nära dig.
• Stärk din motivation att sluta röka. Samla ihop material och gör en lista över skäl för att sluta.
• Testa ditt röksug. Skriv ner varje cigarett du röker, vad du gör just då och betygsätt sedan hur viktig just den cigaretten är. Var det en nödvändig cigarett, en utsökt god cigarett eller en slentrianrökt, onödig cigarett? Håll gärna på minst en vecka. Då kan du se om du har rökt extra mycket vissa dagar och fundera över orsaken.
• Skapa rökfria zoner. Sluta röka helt och hållet på de ställen där du tillbringar din mesta tid.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Hjälp att sluta röka.
> Läs mer på slutarokalinjen.se.
> Läs mer på UMO.se. Sök på Om rökning. Sidan riktar sig till ungdomar. 

Medveten närvaro är en metod för att aktivera dina sinnen

Medveten närvaro kallas också mindfulness. Det går ut på att du fokuserar på nuet med hjälp av dina sinnen och din andning. Medveten närvaro är inte en avslappningsteknik utan en metod som syftar till att aktivera dina sinnen. Det går att träna upp förmågan till medveten närvaro.

Du övar dig på att vara medvetet närvarande, utan att värdera. Det som händer när du stannar upp och riktar uppmärksamheten inåt är att du kan bli medveten om sådant du annars missar. Du kan till exempel lägga märke till att du känner dig glad eller har ont i kroppen utan att samtidigt bedöma om det är bra eller dåligt.

Övningar i medveten närvaro kan användas i sjukvården som en del av en psykologisk behandling, men du kan också öva på metoden själv i din vardag för att minska stress. Avbryt övningarna om det inte känns bra.

Mediyoga är en forskningsbaserad yogaform som alla kan utöva

Mediyoga är en standardiserad variant av medicinsk yoga, en mjuk terapeutisk yogaform som har utvärderats vetenskapligt. Mediyoga är ett verktyg för att träna medveten närvaro. Metoden består av dessa delar:

• andningsövningar
• koncentrationstekniker
• djupavslappning
• meditation
• kroppsövningar som anpassas efter din förmåga.

Forskningen visar att mediyoga i samband med cancersjukdom kan förbättra livskvaliteten och hjälpa mot dessa besvär:

• fatigue, alltså cancerrelaterad trötthet
• oro, ångest och nedstämdhet
• sömnbesvär.

Mediyoga kan erbjudas som gruppträning inom vården i vissa regioner och leds då av legitimerad personal på plats eller digitalt. Mediyoga finns även i friskvården på olika träningsanläggningar. Du kan också utöva mediyoga ensam.

Du kan göra mediyoga sittande på en matta eller på en stol om du inte kan sitta på golvet. Lyssna på kroppen och avbryt om något gör ont eller känns obehagligt.

> Läs mer om medveten närvaro och få tips på övningar på 1177.se. Sök på Mindfulness – medveten närvaro.
> Läs mer om mediyoga på simy.se. Under fliken Övningar hittar du några prova-på-övningar.

Introduktion av Mediyogapasset

Hitta in i Mediandetaget 

Suficirklar Uppmjukande övning för bålen i sittande

Ryggflex Uppmjukande övning för ryggen

 Ryggvridning Uppmjukande övning för bröstryggen i sittande

Vad är Livsstilsverktyget?

Livsstilsverktyget är ett digitalt verktyg som kan ge stöd att hantera stress och ensamhet, relationer och konflikter, mat och motion, och att se hälsan i ett större sammanhang.

Att använda Livsstilsverktyget kan förbättra hälsan och ge nya sätt att

• må bättre
• hantera livets upp- och nedgångar
• förebygga eller hantera livsstilssjukdomar.

I en utvärdering vid svenska universitet fick de som använder verktyget bland annat lägre blodtryck, vikt och blodsocker och mådde allmänt bättre.

Hur fungerar det?

Du använder Livsstilsverktyget på egen hand för att få stöd och inspiration till att må bra och påbörja och behålla hälsosamma vanor. 

Livsstilsverktyget innehåller texter, aktiviteter och frågor för att motivera dig att använda den senaste kunskapen och prioritera hälsa i din vardag.

Du väljer själv vilka delar du använder.

Vad innebär det för mig att delta i studien?

Livsstilsverktyget är tillgängligt via en forskningsstudie. Det innebär att vissa personer blir lottade till en kontrollgrupp och inte får tillgång till verktyget.

> På livsstilsverktyget.se finns information om studien och hur du kan få tillgång till verktyget. 

Behovet av sjukskrivning varierar

En del kan arbeta eller studera som vanligt i samband med sin cancersjukdom. Andra kan arbeta eller studera vissa perioder eller enstaka dagar. En del kan inte göra det alls.  

Dina möjligheter att arbeta beror på flera saker:

• hur sjukdomen och behandlingen påverkar dig 
• hur du kan genomföra dina arbetsuppgifter 
• de krav som finns i ditt arbete.  

Fördelar med att arbeta eller studera

Det finns fördelar med att arbeta eller studera, även om det bara är några timmar om dagen. Det kan hjälpa dig att ha rutiner i vardagen, vara aktiv och hålla kontakten med arbetskamrater eller studiekamrater. En längre tids sjukskrivning kan leda till att du blir isolerad. Du kan också oroa dig för hur det ska gå att komma tillbaka till jobbet eller studierna.

Ersättning från Försäkringskassan

Om du är sjukskriven kan du få ersättning från Försäkringskassan. Det finns olika ersättningar som kan passa just dig beroende på din situation.

Om du planerar att arbeta till viss del när du är sjukskriven tar du först upp den frågan med din arbetsgivare. Om du börjar arbeta ska du meddela Försäkringskassan eftersom det kan påverka din ersättning därifrån. 

> Läs mer på forsakringskassan.se. Sök på Sjukpenning, Förebyggande sjukpenning och Särskilt högriskskydd.

Tips för bättre återhämtning när du är sjukskriven

• Försök att komma upp i tid på morgonen.
• Ät frukost, lunch och middag på vanliga tider.  
• Försök att komma ut en stund varje dag.   
• Ta hand om dig och gör sådant du tycker om och mår bra av. Det kan vara din hobby eller att prata med någon som är viktig för dig.   
• Var fysiskt aktiv i den mån du kan. Det hjälper mot stress, sömnproblem och nedstämdhet.  
• Håll kontakten med nära vänner och arbetskamrater eller studiekamrater. Om det är svårt i kontakten med arbetsplatsen, be vården, facket, skyddsombudet eller närstående om hjälp.
• Jämför dig inte med andra. Ta hänsyn till vad du orkar.  

Plan för att gå tillbaka till arbetet eller studierna

Du som är anställd

Din arbetsgivare är skyldig att ta fram en plan för att du ska börja arbeta igen, när du har varit sjukskriven 60 dagar eller mer eller ska gå upp i arbetstid. Detta gäller även om du har tidsbegränsad anställning eller arbetar deltid. Arbetsgivaren ska bland annat se över hur arbetstid och arbetsuppgifter kan anpassas.

Du som är student

Det är utbildningssamordnaren vid ditt lärosäte som ansvarar för att planera för hur du ska komma tillbaka till studierna.

Vårdens ansvar

Vården är skyldig att vid behov erbjuda koordineringsinsatser för att du ska kunna börja arbeta eller studera. Prata med din kontaktsjuksköterska om du behöver stöd. Du kan då få kontakt med till exempel en arbetsterapeut eller rehabiliteringskoordinator. De kan till exempel hjälpa till med följande:

• tillsammans med dig planera för hur du ska kunna börja arbeta eller studera
• kartlägga ditt rehabiliteringsbehov och samordna insatser inom vården
• vara ett stöd i kontakten med exempelvis Försäkringskassan, arbetsgivaren eller lärosätet och Arbetsförmedlingen.

Du har rätt att ha med en stödperson på möten

Vid avstämningsmöten och rehabmöten har du rätt att ta med dig en stödperson. Det kan vara ditt skyddsombud, en facklig företrädare eller en närstående.

Om du är anställd kan du också ta hjälp av ditt skyddsombud i dialogen med din chef om arbetsanpassning. 

Försäkringskassan har samordningsansvar

Om du är sjukskriven och upplever svårigheter i samordningen mellan olika aktörer eller brister i arbetsanpassning hos din arbetsgivare kan du vända dig till Försäkringskassan. Försäkringskassan har ett samordningsansvar som exempelvis kan innebära att de informerar din arbetsgivare om hens ansvar att utreda behovet av arbetsanpassningar.

Be vården kontakta din handläggare om du har försörjningsstöd

Om du har försörjningsstöd är det bättre att sjukvården har direktkontakt med din handläggare hos kommunen, än att du blir sjukskriven. Det beror på att kommunen ofta erbjuder aktiviteter för dig som har försörjningsstöd som du kan bli utan om du är sjukskriven.

Många känslor kan komma upp vid ett cancerbesked, till exempel oro och känsla av overklighet. Oron kan vara allt från mild och hanterbar till stark och svår att stå ut med. Hur man upplever det kan vara väldigt olika. Det finns inget rätt eller fel, det viktiga är hur du upplever din situation.

Det finns hjälp att få

När du har fått en cancerdiagnos ska en kontaktsjuksköterska höra av sig till dig. Du och dina närstående har enligt lagen rätt till psykosocialt stöd utifrån era behov. Det kan vara att få information och råd, hjälp med att ansöka om färdtjänst, god man eller omvårdnadsbidrag eller söka pengar ur fonder. En annan viktig del är stödjande samtal.

Stödjande samtal kan hjälpa dig och dina närstående att sätta ord på tankar och känslor. Kontaktsjuksköterskan kan ge er information, råd och stöd och förmedla kontakt med en kurator. Kuratorn kan erbjuda samtal för att hjälpa er att hantera en förändrad livssituation. Många kuratorer har utbildning i psykoterapi. Kuratorn kan också ge råd om andra resurser, till exempel patientföreningar och anhörigkonsulenter.

Olika sätt att hantera cancerbeskedet

Vissa känner sig hjälpta av mindfulness och meditation. Andra behöver dela sina upplevelser med någon i en liknande situation. För de flesta cancerdiagnoser finns det patientföreningar. Dit kan du vända dig och få stöd från andra med liknande erfarenheter.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Att få ett cancerbesked, Att hamna i kris, Hjälp med tankar och känslor vid cancer och Mindfulness – medveten närvaro.

Cancerkompisar

Organisation som ger närstående från 13 år möjlighet att få kontakt med andra i samma situation. 

> Webbplats: cancerkompisar.se

Cancerlinjen, Cancerfonden

Cancerlinjen finns för dig som är berörd av cancer, oavsett var du bor och vem du är. De som svarar på dina frågor är legitimerade sjuksköterskor med lång erfarenhet av cancervård. Hos Cancerlinjen får du stöd och vägledning i din situation.

> Webbplats med chatt: cancerfonden.se. Sök på Cancerlinjen.
> Telefon: 010-199 10 10, eller boka telefontid på webbplatsen.
> E-post: cancerlinjen@cancerfonden.se

Cancerrådgivningen

Erbjuder stöd av specialistsjuksköterskor inom onkologi utbildade i samtalsstöd. De kan svara på frågor om bland annat symtom, behandlingar och biverkningar.

> Webbplats med chatt: cancercentrum.se. Sök på Cancerrådgivningen.
> Telefon: 08-123 138 00

Kurator eller psykolog

Prata med din kontaktsjuksköterska eller kontakta din vårdcentral för att få stöd, vägledning och remiss till kurator eller psykolog.

Nära Cancer

Webbplats för dig som är ung och står nära någon som har cancer. Här möter du andra unga i samma situation och kan få svar på dina frågor av sjukvårdspersonal.

> Webbplats: naracancer.se
> E-post: kontakt@naracancer.se

Sjukhuskyrkan

Finns på nästan alla sjukhus och ger stöd på olika sätt. Flera församlingar inom Svenska kyrkan har samtalskontakter. De kan även förmedla kontakt med andra samfund. Du behöver inte vara kristen eller troende för att söka stöd genom sjukhuskyrkan.

Ung Cancer

Ideell organisation för cancerberörda och närstående unga vuxna i åldern 16–35 år. Ung Cancer erbjuder kontakt med andra unga vuxna i samma situation, både digitalt och genom fysiska mötesplatser runt om i landet, rehabiliteringsinsatser och digitala kurser.

> Webbplats: ungcancer.se
> E-post: info@ungcancer.se

> Läs mer på 1177.se. Sök på Råd och stöd vid cancer.

Det kan vara svårt att stötta den som är sjuk när den närstående själv känner en stark oro. Det kan också kännas svårt att veta på vilket sätt man bäst stöttar. Närstående kan behöva visa förståelse och omtanke, men också ställa krav och kanske uppmuntra den som är sjuk att söka hjälp. Att stå bredvid och inte veta vad man ska göra kan ge en känsla av maktlöshet.

Prata med dina närstående

Du som är sjuk kan underlätta för dina närstående att ge dig stöd genom att prata med dem om hur du känner. Du kan också låta dem följa med på besök till psykolog, kurator, kontaktsjuksköterska eller läkare, om det känns bra för dig och för dina närstående.

Det kan vara komplicerat

Du som är sjuk kan känna oro för dina närstående och vilja ta hand om och skydda dem, men det är viktigt att du inte lägger det ansvaret på dig. Det kan även hända att relationen till dina närstående och era roller förändras och blir mer komplicerade av det ni går igenom. Personer i din närhet kan också reagera på olika sätt.

Om du tycker att det är svårt att samtala med en närstående om din sjukdom eller behandling kan du eller ni få stöd i detta av exempelvis en kurator.

Det finns hjälp att få

Det finns patient- och närståendeföreningar där närstående kan söka stöd och prata med andra som har liknande erfarenheter. Närstående kan också träffa en kurator själv via sin vårdcentral eller söka anhörigstöd i sin kommun. På vissa ställen erbjuder vården stödgrupper eller enskilda kuratorssamtal till närstående.

Anhörigstöd i kommunen

När en person är långvarigt sjuk står närstående ofta för en stor del av vården och omsorgen. De närstående hjälper säkert gärna den som är sjuk och ser det kanske som självklart. Men de kan även behöva stöd för egen del. De flesta kommuner erbjuder anhörigstöd som närstående kan söka. En biståndshandläggare kan berätta hur närstående söker stöd och om kommunen behöver göra en utredning.

Det varierar vilket stöd som finns att få, till exempel:

• Samtalsstöd. Det kan ske individuellt eller i grupp med andra närstående.
• Avlösning. Den som är sjuk bor under en period i särskilt boende eller äldreboende.
• Växelvård. Den som är sjuk växlar regelbundet mellan att bo hemma och i särskilt boende.
• Hemtjänsten tar över vården en del av dygnet.
• Dagverksamheter av olika slag.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Du som är närstående i vården eller Anhörigstöd – för dig som vårdar eller stödjer en närstående.
> Se en film på 1177.se. Sök på Vara nära någon som är cancersjuk.
> Läs mer på anhorigasriksforbund.se.

Blåscancerförbundet

• Webbplats: blascancerforbundet.se
• Telefon: 070-267 91 67
• E-post: info@blascancerforbundet.se

 

ILCO Tarm- uro- och stomiförbundet

ILCO Tarm- uro- och stomiförbundet är en ideell organisation för personer med funktionsförändringar i mage, tarm och urinvägar samt stomiopererade.

• Webbplats: ilco.nu
• Telefon: 08-546 405 20
• E-post: info@ilco.nu

Verksamheten är ett resultat av ett samarbete mellan cancerberörda och olika samhällsaktörer. Den startade i Borås 2018 och finns idag även i Stockholm, Göteborg, på Gotland och i Jämtland-Härjedalen. Sedan februari 2026 finns Kraftens hus digitalt som erbjuder stöd cancerberörda oavsett var i landet man befinner sig.

Möjlighet att träffa andra och delta i aktiviteter

Kraftens hus är en mötesplats för gemenskap, lärande och stöd för cancerberörda. Cancerberörda är de som har fått en cancerdiagnos eller lever med en cancersjukdom, och de som är närstående eller har förlorat någon i cancer, i alla åldrar.

Kraftens hus erbjuder stöd, kunskap och gemenskap till cancerberörda. Här kan man träffa andra i liknande situation och med liknande erfarenheter och få möjlighet att utbyta tankar och känslor. På Kraftens hus kan man delta i samtalsgrupper, kreativa och fysiska aktiviteter och ta del av föreläsningar. Aktiviteterna är framtagna i samarbete med cancerberörda och utgår från deras behov och önskemål. Kraftens hus digitalt erbjuder aktiviteter som man kan delta i online men även annat digitalt material finns att ta del av.

Ett stöd utanför vården

Kraftens hus kompletterar vårdens cancerrehabilitering i syfte att hitta och stärka friskfaktorer.

Verksamheten drivs som ideella föreningar med en riksförening, Kraftens hus Sverige. Basfinansieringen kommer från regionerna och Regionala cancercentrum. Även näringslivet kan bidra med resurser.

> Läs mer på kraftenshus.se.

Barn behöver vara delaktiga

Barn märker att något inte är som det brukar vara, och om de inte får tydlig information kan fantasin ta över. Fantasierna är ofta värre än verkligheten. Barn och unga mår bättre om det som händer omkring dem känns begripligt. Genom att prata öppet om din sjukdom och det som händer blir barnen delaktiga och kan förstå varför det inte är som vanligt. Det visar också att du litar på barnet och barnet känner sig tryggt och får en stärkt självkänsla. Då får de lättare att hantera situationen. 

Var noga med att låta barn och unga ta del av både positiva och negativa besked. Om de känner sig trygga i att få veta när något händer, kan oron för dig som är sjuk minska.

Barn har rätt till information, råd och stöd

Barnkonventionen och flera andra svenska lagar säger att barn har rätt att bli informerade, och få råd och stöd när en närstående person har en allvarlig sjukdom. Vårdpersonalen ska informera om detta och vart barnet och föräldrarna kan vända sig för att få stöd. 

Fråga kontaktsjuksköterskan eller kuratorn om tips på böcker om cancer att läsa tillsammans med barn.

Råd för att prata med barn

• Börja gärna med att fråga vad barnet redan vet om det som har hänt.
• För ett litet barn kan det räcka att du berättar att du är sjuk och ska få behandling.
• Tala om för barnet att sjukdomen heter cancer och vad som nu kommer att hända, både för dig som är sjuk och hur det kommer att påverka barnets vardag.
• Berätta att cancer inte smittar och att det inte är barnets fel att du är sjuk.
• Berätta lite i taget. Se till att barnet har förstått genom att fråga.
• Berätta om något ändras.
• Svara ärligt på barnets frågor när de kommer. Om du inte vet, säg det. Barn frågar om sådant som de klarar av att få veta.
• Undvik omskrivningar. Säg till exempel ”dö” i stället för ”somna in” eller ”gå bort”. Barn kan annars bli rädda när de ska sova eller om någon ska gå iväg.
• Prata om hur vardagen kommer att bli framöver, till exempel vem som ska skjutsa till träningar. Förklara att mycket fortfarande kommer att vara som vanligt.
• Prata om dina känslor och bekräfta barnets känslor. Fråga barnet hur hen känner och hjälp gärna till att sätta ord på känslorna.
• Var uppmärksam på om barnet vill prata om något annat. Ta då en paus och fortsätt senare.

Barn kan reagera olika beroende på ålder

Barnet reagerar kanske inte som du förväntar dig. En del barn kan verka oberörda till en början och behöver tid för att förstå. Särskilt mindre barn kan ha svårt att förstå allvaret. Kanske vågar barnet inte visa sina känslor eller så är hen ledsen en stund för att sedan återgå till lek. Barn går lättare in och ut ur känslorna.

Tonåringar har lärt sig att hålla ihop sig på ett annat sätt än vad yngre barn har. Därför visar de ofta inte för sina föräldrar hur de påverkas av situationen.

Råd för att stötta barn

• Se till att du som vuxen får stöd för att må så bra som möjligt. Skaffa gärna någon att prata med om det som känns svårt. Ta gärna hjälp med till exempel städning och handling.
• Se till att barnet får stöd genom att få träffa en annan stödjande vuxen utöver föräldrarna, eller få träffa andra barn i samma situation. Kontakta de stödorganisationer som finns.
• Behåll rutiner hemma, och med skola och fritid i den mån det går. Gör det möjligt för barnet att leka med kompisar.
• Avlasta barnet från ansvar och låt barnet vara barn. Undvik att föra över din egen oro för behandlingar, ekonomi och vuxenproblem på barnet.
• Försök att fira födelsedagar och andra händelser, även om det är svårt med tid och ork.
• Låt ditt barn följa med till sjukhuset ibland.
• Prata med förskola, skola och fritids om att du är sjuk.

Barn och vuxna kan prata med BRIS

Om barnet eller ungdomen vill prata med någon vuxen utanför familjen kan hen kontakta Barnens rätt i samhället, BRIS. Alla som arbetar på BRIS är utbildade kuratorer med stor erfarenhet av samtal med barn.

Vuxna kan vända sig till BRIS vuxentelefon – om barn. Där kan du få råd och stöd i hur du pratar med barn om en cancerdiagnos. Bris vuxenstöd utgår alltid från barnets perspektiv och rättigheter.

• Läs mer på bris.se. Sök på För vuxna.
• Telefonnumret till BRIS stödtelefon för barn är 116 111.
• Telefonnumret till BRIS vuxentelefon – om barn är 077-150 50 50

> Läs mer på cancerfonden.se. Sök på Prata med barn om cancer.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Att prata med barn när en förälder är allvarligt sjuk. 
> Läs mer på naracancer.se. Sök på Stötta unga närstående.

Barnens rätt i samhället, BRIS

Barn och ungdomar under 18 år kan vända sig till BRIS för att få stöd av kuratorer via telefon, chatt eller mejl. I Umeå, Stockholm, Linköping, Göteborg och Malmö finns det Brismottagningar. Där kan du som är under 18 år träffa en kurator för att prata om det som är viktigt för dig.

> Webbplats: bris.se
> Telefon: 116 111

Cancerkompisar

Ger närstående från 13 år möjlighet att få kontakt med andra i samma situation. 

> Webbplats: cancerkompisar.se

Jourhavande kompis, Röda korset

Barn, ungdomar och unga vuxna under 25 år kan chatta anonymt med Jourhavande kompis, Röda Korsets Ungdomsförbund.

> Webbplats: jourhavandekompis.se

Nationellt kompetenscentrum anhöriga

Här finns information om stöd till barn och unga vars föräldrar eller andra närstående har fysisk eller psykisk sjukdom eller funktionsnedsättning, skadligt bruk av till exempel alkohol eller droger, eller avlider.

> Webbplats: anhoriga.se. Välj Barn som anhöriga.

Nära Cancer

Webbplats för dig som är ung och står nära någon som har cancer. Här möter du andra unga i samma situation och kan få svar på dina frågor av sjukvårdspersonal.

> Webbplats: naracancer.se
> E-post: kontakt@naracancer.se

Skolsköterska eller skolans kurator eller psykolog

Om du går i skolan kan du prata med skolsköterskan eller be att få kontakt med skolans kurator eller psykolog.

Ung Cancer

Ideell organisation för cancerberörda och närstående unga vuxna i åldern 16–35 år. Genom Ung Cancer kan du få kontakt med andra i samma situation, både digitalt och genom fysiska mötesplatser runt om i landet, ta del av rehabiliteringsinsatser och digitala kurser.

> Webbplats: ungcancer.se
> E-post: info@ungcancer.se

UMO

Webbplats för alla som är 13–25 år. På UMO kan du hitta svar på frågor om sex, hälsa och relationer. Där finns också en sökmotor där du kan hitta din närmaste ungdomsmottagning. Tonåringar kan söka samtalsstöd på ungdomsmottagningen. Samtalen på ungdomsmottagningen kan handla om andra saker än kärlek och sex, till exempel psykisk hälsa, sorg, oro och nedstämdhet.

> Webbplats: umo.se

Efter en operation kan nerverna som styr urinblåsans funktion påverkas, så att du kan få svårt att känna när blåsan är full och tömma blåsan helt.

Strålbehandling kan påverka nerverna och göra att det bildas ärr i vävnader som påverkar urinblåsan och urinledarna. Urinblåsan kan bli stel och oelastisk, vilket gör det svårare att lagra urin. Därför kan du få besvär med täta toalettbesök och trängningar. För en del kan sämre känsel göra det svårt att känna när urinblåsan är full. Det kan ge besvär med läckage.

Om du har besvär från urinvägarna kan du kontakta din kontaktsjuksköterska för råd och hjälp.

Råd om du har besvär från urinvägarna

• Ta det lugnt när du ska kissa och försök att tömma blåsan ordentligt. Att sitta ner på toaletten kan göra det lättare.
• När urinen har slutat rinna, luta dig framåt, res dig upp och sätt dig igen. Om blåsan inte är helt tömd kommer det då ofta lite mer. Det kan också hjälpa att ändra lite på hur du sitter på toalettstolen.
• För att undvika dropp efter att du har kissat, kan du med ett lätt tryck föra två fingrar framför ändtarmsöppningen och framåt för att helt tömma urinröret.
• För att minska risken för urinläckage kan du knipa när du nyser, hostar, reser dig upp, lyfter något tungt eller gör något annat som ökar trycket i magen.
• Försök att träna på att inte gå på toaletten för ofta.
• Undvik att dricka mycket på kvällen för att minska besvären under natten.
• Be om hjälp att hitta inkontinensskydd som fungerar bra för dig, så att du kan fortsätta leva ett så aktivt och socialt liv som du önskar.
• Träna på att vara utan inkontinensskydd i en miljö där du känner dig trygg. Våga också prova att vara utan skydd när de oftast är torra.

Mer om urinläckage

Tänk på att det kan ta tid att återhämta sig från urinläckage.

Det är inte ovanligt att du kan kontrollera ditt läckage under förmiddagen, men börja läcka urin framåt eftermiddagen. Detta beror på att musklerna i bäckenet inte orkar hela dagen utan blir trötta.

Det kan också vara svårare att hålla emot ett läckage om du är överviktig, eftersom din mage trycker mer mot urinblåsan. Fortsätt att vara fysiskt aktiv även om du läcker mer när du rör dig.

Om besvären inte minskar med egenvård och bäckenbottenträning kan du få hjälp av en uroterapeut.

> Läs mer på nikola.nu. Gå in Patient & Anhörig • Nikola.nu
> Läs mer på 1177.se. Sök Urininkontinens

Flera faktorer kan öka risken för att få blodproppar:

• tumören i sig
• mindre fysisk aktivitet efter en operation
• infarter i centrala blodkärl, såsom PICC-line eller venport
• cytostatikabehandling och viss annan behandling
• tidigare blodproppar.

Olika typer av blodproppar

Blodpropp i armen eller benet – trombos

Blodproppar kan uppstå i armen eller benet. De kallas då trombos eller

djup ventrombos, DVT. Tecken på blodpropp kan vara att kroppsdelen blir öm, svullen, röd och varm. Om proppen sitter i armen kan även halsen bli påverkad.

Blodpropp i lungan – lungemboli

Blodproppar kan vandra i kroppen genom blodomloppet. Om de kommer till lungorna kallas det lungemboli. Blodproppar i lungorna kan i enstaka fall vara livshotande. De måste därför alltid behandlas så fort som möjligt. Tecken på blodpropp i lungorna kan vara andnöd, hosta, håll i sidan som gör ont när du andas in, plötslig smärta i bröstet eller ryggen, trötthet, dålig ork och feber.

En blodpropp kan i sällsynta fall också uppstå på andra ställen i kroppen.

Råd för att minska risken för blodproppar

• Rör på dig regelbundet utifrån din förmåga och undvik att sitta stilla länge.
• Om du ligger mycket i sängen kan du trampa med fötterna och röra benen regelbundet.
• Du kan bli rekommenderad att använda stödstrumpor eller få blodförtunnande läkemedel.
• Om du röker bör du sluta.

Berätta att du behandlas med cancerläkemedel när du söker vård eller går till tandläkaren.

Råd vid ökad blödningsrisk

• Var noga med munhygienen och använd en mjuk tandborste när du borstar tänderna.
• Om du har svårt att borsta tänderna noggrant, använd munvatten med fluorid som komplement.
• Var försiktig när du använder tandtråd och tandpetare.
• Var försiktig när du snyter dig.
• Om du får näsblod kan du stoppa blödningen genom att klämma runt näsans mjuka delar i 10 minuter och luta dig framåt.
• Vissa värktabletter innehåller ämnen som kan göra att du blöder mer. Prata med din läkare om du behöver ta värktabletter.
• Prata med din läkare om du tar naturläkemedel, eftersom de kan göra att du blöder mer. Exempel på sådana är omega-3, fiskolja, linfrön och linfröolja, jättenattljusolja, vitamin E, hajbroskpreparat och melatonin.
• Undvik att bli förstoppad eftersom det ökar risken för hemorrojder. Behandla hemorrojderna om de redan har uppstått. Prata med din läkare om receptfria läkemedel inte hjälper.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Blödningar.

Det finns många möjliga orsaker till diarré. Den kan till exempel orsakas av något du har ätit, vissa läkemedel och behandlingar eller att du är förstoppad.

Besvären kan lindras med egenvård och ibland behandling med läkemedel. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare för att få råd.

Råd vid diarré

• Drick mindre kaffe.
• Var noga med att du får i dig vätska. Om du har många eller stora diarréer behöver du dricka extra vatten för att ersätta förlorad vätska. Några glas mer än vanligt räcker oftast. 
• Var noga med att du får i dig salter. Använd vätskeersättning om du har upprepade diarréer, för att ersätta förlorade salter. Det finns att köpa receptfritt på apoteket.
• Om du har långvarig diarré kan tarmen få svårt att bryta ner laktos, alltså mjölksocker. Prova då att äta laktosfria mjölkprodukter.
• Ät långsamt och tugga maten noga, så att den är bearbetad när den når mag- och tarmkanalen.
• Ät mindre av svårsmälta livsmedel, till exempel baljväxter, fruktskal, frukthinnor och hela korn och frön. Ät i stället kokta grönsaker, skalad frukt eller fruktmos.
• Undvik fet och starkt kryddad mat.
• Undvik produkter som innehåller sötningsmedel, till exempel maltitol och xylitol som finns i sockerfria tuggummin och halstabletter.
• Välj vitt ris och mat gjord på vitt mjöl, som pasta och ljust bröd, i stället för fullkornsprodukter. 
• Det finns läkemedel för att stoppa diarrén tillfälligt, till exempel inför en flygresa. Prata med din läkare innan du tar ett sådant läkemedel.

Om det svider eller gör ont i ändtarmen kan du prova dessa råd:

• Använd mjukt toalettpapper eller duscha efter toalettbesök i stället för att torka med papper.
• Torka dig efter duschen genom att klappa med handduken i stället för att gnida.
• Smörj dig regelbundet runt ändtarmsöppningen med en fet kräm eller salva.

Hur ofta man har avföring är individuellt. En del har avföring ett par gånger i veckan, andra flera gånger per dag.

Med förstoppning menas att du har svårt att tömma tarmen trots att du vill och att avföringen är hård och trög. Du kan även ha ont och ibland blöda i ändtarmsöppningen när du tömmer tarmen. Det kan också kännas som om tarmen inte tömmer sig ordentligt fast du försöker. Du kan få lös avföring, ont i magen och magen kan kännas utspänd. Du kan också må illa och tappa aptiten.

Förstoppning kan ha olika orsaker

Det kan finnas flera orsaker till förstoppning. Ka

nske gör din sjukdom att du sitter mer stilla, äter annorlunda och dricker mindre, vil

ket kan bidra till förstoppning. Vissa cancersjukdomar och behandlingar påverkar också tarmarna så att de inte fungerar som vanligt. Även vissa läkemedel kan orsaka förstoppning. Exempel på sådana är opioider, läkemedel mot illamående och vissa blodtryckssänkande läkemedel. Du får veta vad som gäller dig.

Råd för att undvika och lindra förstoppning

• Drick mer, gärna vatten.
• Byt vitt ris och mat med mycket vitt mjöl, som pasta och ljust bröd, mot fullkornsprodukter.
• Rör på dig varje dag. Fysisk aktivitet hjälper tarmarna att arbeta.
• Hur du sitter på toaletten är viktigt. Prova att höja fötterna genom att använda en pall.

Ät gärna fiberrik mat. Det här är exempel på livsmedel som innehåller fibrer:

• grönsaker, till exempel morötter, broccoli, blomkål, bönor och ärtor
• frukt, till exempel kiwi och päron
• torkad frukt, till exempel katrinplommon, fikon och aprikoser 
• fullkornsprodukter, till exempel fullkornspasta, grovt bröd och grova gryner som havre och vetekli.

Om besvären inte minskar finns det läkemedel som kan hjälpa. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare för att få råd.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Förstoppning.

Råd vid gaser och bullrig mage

• Ät i lugn och ro. Tugga maten noga.
• Drick mindre av kolsyrade drycker.
• Ät mindre av gasbildande livsmedel, till exempel ärtor, bönor, linser, alla sorter av lök, kål och paprika, frukt med skal, grovt bröd med hela korn samt fiberrika flingor och müsli.
• Frukter och grönsaker kan ge mindre besvär om de är skalade, mixade eller tillagade. Det gäller också bröd bakat på finmalt fullkornsmjöl såsom knäckebröd, och flingor såsom havregryn.
• Undvik tuggummi, brustabletter, smågodis och halstabletter. De kan göra att du sväljer luft. Ofta innehåller de också en typ av sötningsmedel som kallas sockeralkoholer som kan ge gaser och diarré.
• Det finns receptfria läkemedel som kan hjälpa, främst om du får ont i magen av gaserna. Fråga din läkare, kontaktsjuksköterska eller personalen på ett apotek.

Din behandling kan påverka huden, framför allt på handflator och fotsulor, men hela kroppens hud kan påverkas. Detta kallas hand- och fotsyndrom, HFS, eller hand-foot-skin reaction, HFSR. En del behandlingar kan också ge besvär med naglarna, på både fingrar och tår. Symtomen kan se olika ut och vara lindriga till svåra.

Du kommer att ha regelbunden kontakt med din kontaktsjuksköterska för att följa upp symtomen. Du kan behöva göra ett kortare uppehåll eller minska dosen av läkemedlet för att symtomen ska minska.

Vad beror det på?

Orsaken till biverkningarna är inte helt klarlagd. Man tror att läckage av cancerläkemedel från kapillärer (kroppens minsta blodkärl) kan orsaka skador i vävnader och nervfibrer. Den snabba celldelningen på händer och fötter gör också att huden där blir extra känslig när rester av läkemedel samlas i huden.

Symtom du kan ha

Från huden kan du ha dessa symtom:

• torr, fjällig eller ”glasig” röd hud
• rodnad, svullnad
• hudsprickor, förhårdnader
• blåsor, utslag
• sår, infektioner
• brännande känsla eller smärta
• pigmentering
• ”svallkött”, alltså överskott av vävnad när ett sår läker.

Från naglarna kan du ha dessa symtom:

• sprödhet, naglar som skivar sig
• ändrad form, struktur och färg
• Beaus linjer (Beau’s lines), alltså tvärgående fördjupningar
• blödning undertill
• ömhet
• naglar som lossnar
• infektion i nagelbädd eller nagelband
• nageltrång som kan bli infekterat
• ökad hornbildning under nageln så att den ser tjock ut och lyfter sig
• vätska under nageln (oftast har en blåsa bildats som sedan går sönder).

Förebygg och lindra symtomen

För att klara av din behandling är det viktigt att du förebygger symtom på HFS och lindrar dem så gott det går om de uppstår. Du kan förebygga och delvis förhindra HFS genom att vara försiktig med tryck, friktion och värme i händer och fötter i upp till 3 dagar efter att du fått cytostatika i blodet.

Vad kan jag göra?

• Inspektera hud och naglar för att tidigt upptäcka symtom på HFS. Berätta för din sjuksköterska eller läkare om du får symtom.
• Tvätta huden varsamt med oparfymerad tvål eller babyolja. Undvik varmt vatten.
• Smörj in huden med mjukgörande kräm direkt efter dusch och innan du går till sängs, gärna med en kräm som innehåller karbamid. Karbamid binder fukt och kan hjälpa mot torr hud.
• Skydda händerna med gummihandskar vid allt smutsigt arbete och i kontakt med vatten. Använd bomullsvantar inuti gummihandskarna för att undvika att det blir varmt och fuktigt.
• Håll naglarna rena och kortklippta och fila bort ojämnheter. Använd gärna nagelolja närmast nagelbanden.
• Använd rymliga skor med mjuk sula för att minska trycket. Du kan också använda fotbäddar (individuella sulor) för att jämna ut trycket.
• Använd gärna strumpor av ylle eller bomull med lös resår och utan sömmar för att minska trycket. Tips: Dubbla strumpor minskar friktionen.

Vad ska jag undvika?

• Ökat tryck på händer och fötter, till exempel att använda redskap som skruvmejslar och annat där du får friktion mot huden. Även att knappa på tangentbord och mobil ger ett tryck som öppnar kärlen. Tips: Använd en mobilpenna i stället.
• Att vara i direkt solljus och stark värme.
• Hård fysisk aktivitet som långa promenader och löpning. Tårna och huden belastas då extra, vilket ökar läckaget av cytostatika genom tryck, friktion och höjd temperatur.

När går det över?

Efter behandlingen kan det ta upp till 5 veckor för symtomen att avta. Det kan dröja upp till 6 månader för fingernaglar och 1 år för tånaglar att bli återställda.

Vid varje ny kur kan det ta längre tid för symtomen att avta.

Vid målriktad behandling kan symtomen komma 2 veckor till 2 månader efter att behandlingen har startat.

Hur svåra biverkningar du får beror på hur många behandlingar du har fått och hur stor den totala dosen är. Ju fler behandlingar och högre dos, desto större är risken för svåra biverkningar.

Strålbehandling påverkar huden och slemhinnorna på den kroppsdel som strålbehandlas. Cytostatikabehandling kan påverka huden och slemhinnorna på hela kroppen. Även behandling som påverkar könshormonerna och långtidsbehandling med kortison kan ge torr hud och sköra slemhinnor.

Råd för att förebygga och lindra besvär

Huden

• Smörj huden ofta med mjukgörande kräm, vid behov flera gånger om dagen.
• Tvätta huden med ljummet vatten och tvättolja eller mild tvål. 
• Torka blöt hud genom att klappa den med en handduk. Gnugga inte.
• Använd rakapparat i stället för hyvel för att undvika skärsår.
• Bär gärna löst sittande kläder. 
• Använd handskar vid arbete som är smutsigt eller sliter på händerna.
• Vid strålbehandling, använd inte parfymerade produkter eller deodorant på området som strålbehandlas.

Skydda huden mot solen under och efter behandlingen, en vecka efter avslutad cytostatikabehandling, och ett år efter avslutad strålbehandling. Så här skyddar du dig mot solen:

• Använd heltäckande kläder och hatt, och vistas i skuggan. 
• Du kan använda solskyddsmedel som komplement till kläder och skugga, men inte som enda solskydd.
• Undvik solen när den är som starkast. Det är klockan 11–15 under vår och sommar i Sverige, och längre tid ju närmare ekvatorn du är.

Munnen

• Var noga med munhygienen och använd en mjuk tandborste och mild tandkräm.
• Var försiktig när du använder tandtråd och tandpetare.
  Så här kan du lindra muntorrhet och förebygga munsvamp:
• Använd salivstimulerande medel i form av exempelvis sugtabletter, tuggummi, munsprej och gel. Det kan köpas på apotek.
• Skölj munnen med mineralvatten som innehåller natriumbikarbonat, till exempel vichyvatten.

Näsan och ögonen

• Använd nässprej med olja eller koksaltlösning om du har torr näsa. Det kan köpas på apotek.
• Använd smörjande ögondroppar om du har torra ögon. Det kan köpas på apotek.
• Undvik kontaktlinser om du har besvär med ögonen.

Urinvägarna

Om det svider i urinröret kan det hjälpa att dricka upp till 1,5 liter vatten per dygn.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har besvär med urinvägarna. Du kan behöva lämna prov för urinvägsinfektion.

Vid strålbehandling tappar du håret på den kroppsdel som strålbehandlas. Vissa cytostatika och andra cancerläkemedel kan göra att håret tunnas ut eller faller av på hela kroppen.

Råd vid håravfall

• Tvätta håret med milt schampo och använd en mjuk hårborste.
• Undvik att permanenta, färga eller bleka håret eller tatuera ögonbrynen.
• Smörj huden på huvudet med mjukgörande kräm.
• Skydda huvudet mot sol och kyla.
• Ta smärtstillande, till exempel paracetamol, innan du ska ligga ner om du är mycket öm i hårbotten.
• Använd ett skydd i avloppet i duschen för att undvika stopp, till exempel en kompress.
• Använd tejp eller klädroller för att få upp hår från till exempel huvudkudden och möblerna.

Rätten till peruk

Om du tappar håret kan du få ersättning för att skaffa en peruk. Om du skaffar peruken innan du har tappat håret är det lättare för perukmakaren att efterlikna din vanliga frisyr.

Vissa regioner erbjuder även ersättning för tupé och möjlighet att lära sig olika sätt att knyta sjalar.

Din kontaktsjuksköterska berättar hur du skaffar peruk eller andra hårersättningar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Praktiskt stöd vid cancer.

Illamående är ett komplext symtom som kan ha både fysiska och psykiska orsaker. Det kan till exempel utlösas av läkemedel, mat, starka dofter, rörelse (åksjuka), kraftig ansträngning (fysisk eller psykisk), eller minnen av illamående. Illamående hänger också ihop med andra vanliga symtom som smärta, oro, trötthet och förstoppning.

Illamående är obehagligt och kan göra att du får i dig mindre mat och dryck än du behöver. Obehandlat illamående kan därför leda till att du blir tröttare, går ner i vikt eller blir uttorkad.

Om du har besvär kan du få svara på frågor i Min vårdplan. Att kartlägga och förstå mer om vad som utlöser eller påverkar illamåendet hjälper dig att tillsammans med vårdpersonalen förebygga och behandla det på bästa sätt.

Så behandlas illamående

Det finns många effektiva läkemedel som förebygger och lindrar illamående, oavsett om det är kortvarigt eller långvarigt. Vid långvarigt illamående kan man behöva ta läkemedel kontinuerligt.

Följ den ordination du får om läkemedel mot illamående. Fråga din kontaktsjuksköterska eller läkare om du undrar över något.

Vad kan jag göra själv?

Du kan göra mycket själv för att förebygga eller lindra illamående. Det finns inte alltid tydliga bevis i forskningen för vad som hjälper, men metoderna som nämns här är ofarliga och kan göra att du mår bättre. Pröva dig fram för att se vad som passar dig.

Allmänna råd

• Fysisk aktivitet – ta till exempel en promenad.
• Frisk luft – var utomhus om du kan. Inför måltiderna kan det kännas skönt att vädra rummet.
• Avspänning – det finns olika program och tekniker du kan testa.
• Vila efter måltiderna, gärna med några extra kuddar under huvudet eller höjd huvudända.
• Om det går, försök att undvika saker som du vet utlöser eller förvärrar ditt illamående.

Råd om mat och dryck

Även om läkemedlen är effektiva mot illamående kan du fortfarande ha nedsatt matlust på grund av smakförändringar och vara känsligare än vanligt för matens konsistens. Om du har svårt att äta kan du behöva anpassa maten efter dina egna förutsättningar och kan behöva hjälp av en dietist. Här är några allmänna råd som kan förebygga och lindra illamående:

Ät och drick ofta och i små mängder

• Drick klunkvis och ät små mängder vid många tillfällen under dagen.
• Vänta inte mer än två timmar mellan måltiderna.
• Vänta inte tills du blir hungrig, det kan förvärra illamående.

Se till att få i dig tillräckligt med vätska

• Det är viktigt att du får i dig tillräckligt med vätska, särskilt om du kräks eller är förstoppad. Annars kan du bli uttorkad och må dåligt av det.
• Klara drycker som vatten, mineralvatten, te, örtte, buljong och juice kan vara lättare att dricka.
• Det kan kännas bra att suga på isbitar.

Anpassa vad du äter

Många upplever att vissa typer av mat fungerar bättre när man mår illa. Pröva gärna

• kall mat, till exempel nyponsoppa, saftsoppa, kräm med mjölk, smoothies eller kalla kokta ägg
• salt mat, till exempel sill, ansjovis, oliver, kaviar, salta kex, popcorn, salta pinnar eller salta nötter
• lättare maträtter, till exempel soppa och smörgås, avokado med keso, kalla grönsaker eller fil eller yoghurt med flingor.

Anpassa dina vanor efter vad som känns bäst

• Om du mår illa när du vaknar, pröva att äta eller dricka något litet innan du stiger upp.
• Stekt mat ger matos som kan upplevas som obehagligt. Välj hellre kokt, ugnsstekt eller kall mat.
• Om det är möjligt, undvik att laga mat själv. Ha matlådor i frysen.
• Ät inte din favoritmat när du mår illa för att undvika att koppla ihop den med illamående i framtiden.

Alternativa behandlingsmetoder

Många undrar om alternativa behandlingsmetoder kan hjälpa dem. Den forskning som finns idag kan inte tydligt visa att dessa är effektiva mot cancerrelaterat illamående.

Kropp- och själmetoder som yoga och mindfulness och alternativa behandlingar som akupressur (åksjukeband) och akupunktur är inte skadliga och kan göra att du mår bättre, även om de inte har en bevisad effekt på illamående vid cancersjukdom och cancerbehandling.

Metoder som innehåller naturläkemedel, kosttillskott eller andra alternativa behandlingar ska du alltid diskutera med din läkare eftersom det kan påverka din behandling mot cancern.

Mer om vad illamående är

Illamående uppstår i det autonoma (icke viljestyrda) nervsystemet som en del av kroppens inbyggda försvarssystem mot gifter och andra faror. När vi möts av något som hjärnan tolkar som giftigt eller farligt reagerar nervsystemet med en känsla av obehag, olust eller äckel. Ibland får man även blodtrycksfall och svimningskänsla. Det är vanligt att mag-tarmkanalen reagerar med att vilja göra sig av med det farliga innehållet genom kräkningar eller diarré.

Illamående kommer ofta plötsligt, men i samband med cancersjukdom kan man ibland ha ett mer långvarigt och lågintensivt illamående utan att kräkas. Om du får cytostatika eller andra läkemedel som ger illamående får du information om hur detta kan förebyggas och behandlas, i behandlingskapitlet här i Min vårdplan. 

> Läs mer om cancerrelaterat illamående på cancerfonden.se. Sök på Illamående.

> Läs mer om olika sorters illamående på ki.se. Sök på Illamående.

Vissa läkemedel påverkar de vita blodkropparna, alltså de celler i benmärgen som försvarar kroppen mot infektioner. Det kan innebära att antalet celler sjunker men också att deras funktion påverkas. Då försvagas ditt immunförsvar. Detta påverkar kroppens förmåga att hantera bakterier och virus, men inte förmågan att bekämpa cancerceller. Olika behandlingar påverkar immunförsvaret olika mycket.

Immunförsvaret återhämtar sig oftast mellan kurerna. Oftast är du som mest infektionskänslig 7–14 dagar efter en kur. Fråga din läkare om vad som gäller för dig.

Lev så vanligt som möjligt

Även om du har något större risk att få en infektion, ska du leva så vanligt som möjligt. Om du skulle smittas är det oftast av en bakterie som du själv har i munnen, på huden eller i tarmen. Dessa bakterier finns alltid där. Du behöver inte isolera dig eller undvika att till exempel åka buss, gå till affären eller vara ute. Däremot kan det vara bra att inte träffa någon som är sjuk.

Du kan vara extra känslig för vissa bakterier 

Under en cancerbehandling kan immunförsvaret påverkas så att du blir sjuk av smittoämnen som i sällsynta fall finns i vår omgivning och som kroppen normalt klarar av. Det gäller till exempel bakterierna legionella som kan finnas i vattenledningar och listeria och salmonella som kan finnas i mat. 

Dina värden följs

Dina värden kontrolleras regelbundet. Om något värde är för lågt kan behandlingen behöva skjutas upp allt från någon dag till några veckor, eller så kan du få en lägre dos. Om du har mycket låga värden kommer vårdpersonalen att kontakta dig med särskilda råd. Här får du allmänna råd. Fråga din läkare om vad som gäller för dig.

Råd vid infektionskänslighet

• Var uppmärksam på hur du mår. Se till att du har en fungerande febertermometer hemma.
• Tvätta händerna ofta med tvål och vatten, framför allt före måltider, efter toalettbesök, när du har varit utomhus och när du har tagit andra i hand.
• Använd gärna handsprit.
• Undvik att bita på naglarna.
• Ha en god munhygien.
• I duschen hemma: Byt duschslang och duschmunstycke regelbundet. Spola igenom duschen med hett vatten om den har stått oanvänd en tid. Se till att varmvattenberedaren värmer vattnet till minst 60 grader i tanken och minst 50 grader i kranen.
• Om du badar i pool, bubbelpool eller badtunna, kontrollera att den är noggrant rengjord. Pool innebär mindre infektionsrisk än bubbelpool och badtunna. 
• Undvik att vara nära personer som är förkylda eller magsjuka.
• Undvik folksamlingar inomhus under de dagar du är som mest infektionskänslig.
• Använd handskar när du arbetar i trädgården eller hanterar jord, för att undvika små sår och stick. Det finns mycket bakterier i jord som kan orsaka infektioner i småsår i huden. Undvik även att andas in damm från påsar med jord när du öppnar dem. Tvätta händerna efter trädgårdsarbete.
• Tvätta händerna efter kontakt med husdjur. Hantera inte djuravföring. Du kan behöva undvika närkontakt med husdjur om det finns risk att bli slickad, klöst eller biten eller om djuret har fästingar.  
• Rådfråga din läkare om vaccinationer. 

Råd om livsmedel och mat 

• Du eller den som lagar mat åt dig ska ha en god hygien i köket. Tvätta händerna innan du   hanterar mat och diska skärbrädor och redskap i hett vatten.   
• Ät helst mat som är nylagad och ordentligt varm. Undvik mat som har stått framme. 
• Tvätta frukt och grönsaker noga.  
• För att minska risken för listeriainfektion bör du följa samma kostråd som gravida och undvika livsmedel som gravade och rökta fiskprodukter och charkuterier nära utgångsdatum, liksom vissa ostar och produkter gjorda på opastöriserad mjölk. Undvik även färdigförpackade sallader, smörgåsar och röror. 

> Läs mer på livsmedelsverket.se. Sök på Salmonella och Listeria.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Legionella.

Kognition handlar om hjärnans förmåga att hantera information och kunskap. Kognitiva förändringar kan till exempel göra att du får svårt med dessa saker:

• Fokusera din uppmärksamhet och följa en instruktion för hur något ska utföras.
• Organisera, planera och genomföra aktiviteter.
• Komma ihåg vad som är planerat.
• Hitta till platser och saker.
• Lösa problem som plötsligt uppstår och bestämma dig för vad som bör göras och hur.

Kognitiva förändringar är naturligt när du lever med en sjukdom. Det är en normal reaktion på oro och kris, men det kan även vara en biverkning av behandlingen.

Förändringarna kan påverka din vardag och förmåga att arbeta, studera och vara social. Besvären minskar eller försvinner ofta en tid efter att behandlingen är slut, men en del har kvar besvären en längre tid.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare

Kognitiva förändringar kan vara psykiskt påfrestande. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du eller dina närstående märker att det påverkar din vardag eller din arbetsförmåga. En arbetsterapeut eller en rehabiliteringskoordinator kan ge dig råd för att hantera vardagen och hitta en bra balans mellan aktivitet och vila.

Råd vid kognitiva förändringar

• Var så fysiskt aktiv som du orkar. Det förbättrar minnet och din kognitiva förmåga.
• Prioritera det som är viktigast för dig. Gör en sak i taget.
• Planera veckan så att du inte bokar in för mycket åt gången.
• Planera in vilopauser och undvik att ta ut dig. Ta paus innan du blir för trött, med mikropauser eller en vilostund.
• Testa olika andningstekniker och avslappningsövningar.
• Undvik stressande situationer och miljöer.
• Räkna med att saker tar längre tid att göra än tidigare.
• Undvik sådant som kan distrahera dig, till exempel att ha radion på samtidigt som du läser.
• Använd gärna hörselskydd på platser med höga ljud.
• Upprepa och skriv ner information du får.
• Be vårdpersonalen att sammanfatta information skriftligt och använda funktionerna i Min vårdplan eller 1177 som komplement till samtal när de kommunicerar med dig.
• Skriv minneslistor och använd en kalender.
• Använd påminnelse-appar i telefonen.
• Lägg dina saker på bestämda platser, så att du lättare kommer ihåg var de finns.
• Förenkla vardagsarbetet. Till exempel kan du köpa färdiga matkassar med recept, göra matlådor som du kan värma när du är trött och sortera bort en del ”måsten”.
• Berätta för dina närstående, vänner och arbetskamrater om dina svårigheter, så att de förstår dig bättre.

Känselrubbningar är symtom från de långa nervbanorna som styr nervfunktionen i händerna och fötterna, samt munnen och svalget. Du kan få stickningar, domningar och känselbortfall i händerna, fingrarna, fötterna, tårna och munnen, så kallad perifer neuropati. Händerna och fötterna kan också kännas svaga eller göra ont. Besvären kan leda till problem med att röra dig och hålla i saker. Kyla och kontakt med kalla föremål samt lätt beröring kan ibland utlösa känselrubbningar såsom brännande eller stickande smärta.

Om känselrubbningar uppstår på flera ställen i kroppen kallas det polyneuropati.

När kan det komma och när går det över?

Ibland kan du känna känselrubbningar redan inom några timmar efter första behandlingstillfället.

Symtomen går ofta över men för vissa kan det ta lång tid, månader till år, och hos vissa kvarstår symtomen livet ut.

Berätta så fort du får besvär

Berätta för din kontaktsjuksköterska eller läkare så fort du får någon form av känselrubbning under pågående behandling. De kan då bedöma om behandlingen behöver ändras.

Fysisk aktivitet kan lindra

Försök att vara fysiskt aktiv. Fysisk aktivitet ökar blodcirkulationen och förbättrar styrka och balans, vilket kan lindra symtomen.

Försök att hitta den träning som passar dig. För att minska besvären är det bra att kombinera pulshöjande träning med styrketräning och balansträning, gärna med kropp-själmetoder som till exempel yoga eller tai-chi. Träning i bassäng kan göra att det gör mindre ont. Använd gärna gåstavar om du promenerar utomhus för en säkrare balans.

Om du känner dig osäker, ta kontakt med en fysioterapeut för att få hjälp med träningsprogram.

Råd vid känselrubbningar

• Håll fötterna varma om du upplever en känsla av kyla.
• Du kan ha svårt att känna om vattnet är för varmt eller kallt, så var försiktig och använd gärna gummihandskar vid hushållsarbete.
• Ha vantar på dig när det är kallt ute eller om du ska hålla i något kallt eller varmt.
• Använd halkmatta i dusch och badkar om balansen är påverkad.
• Ta det lugnt när du ställer dig upp. Ta bort mattor du kan snubbla på.
• Använd bekväma skor som inte klämmer åt eller ger skoskav, gärna med en formad innersula som ger en jämn belastning för foten.
• Använd stödstrumpor om fötterna känns svullna. 
• Kontrollera dagligen händerna och fötterna för att upptäcka om det finns skador på huden eller naglarna, eftersom du kanske inte känner att du har en skada. Smörj gärna in huden med mjukgörande kräm för att minska risken för hudsprickor och småsår.
• Olika typer av stimulering mot huden kan lindra, till exempel mjuk massage eller ”taggbollar”.

Om du har mycket besvär

Om du har följt råden och ändå har mycket besvär kan du få hjälp av en fysioterapeut med träning för att förebygga och lindra symtom. Om din balans är mycket påverkad kan du få prova ut gånghjälpmedel. Fysioterapeuten kan också ge behandlingar som TENS och akupunktur, som kan ha viss effekt.

En arbetsterapeut kan ge råd och stöd i vardagen, till exempel hjälpmedel med bra handgrepp och hur du kan träna finmotoriken och styrkan i händerna.

Remiss till fotsjukvård kan behövas om du har både nedsatt känsel i fötterna och påverkan på hud och naglar där.

Du kan behöva prata med en kurator om du är mycket påverkad av känselrubbningarna och blir nedstämd eller oroar dig för att inte kunna arbeta eller sköta dina dagliga sysslor.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Fysisk aktivitet och fysioterapi vid cancer

Välj en sko som passar formen på dina fötter och känns bekväm.

• Skon ska vara ungefär 1 centimeter längre än din längsta tå.
• Se till att det finns gott om utrymme för dina tår att röra sig fritt inuti skon.
• Känn på insidan av skon med handen så att den inte har några vassa sömmar eller kanter.

Håll koll på hur skon slits och hur den fungerar efter ett tag

• Skon bör ha en löstagbar innersula så att du kan ersätta den med en annan innersula om du behöver.
• När du har använt skorna en stund, titta på dina fötter. Om huden är irriterad och du får röda märken kan det vara tydliga tecken på att skon inte passar.
• Tänk på att skor slits över tid och behöver bytas ut när de blir för slitna.

För bra funktion och komfort rekommenderas en promenadsko (”walkingsko”)

• Skon ska ha snörning eller kardborreband så att du lätt kan anpassa den efter foten.
• Lång snörning gör det lättare att komma i och ur skon.
• Skon bör ha yttersulor som är rundade vid hälen och tårna. Det gör att hälen sätts i på ett skonsamt sätt och skapar en rullande rörelse för foten när du går.

Skon ska ha en stabil hälkappa för att ge en bra stabilitet i foten och vristen

• Kläm på hälkappans sida för att känna om skon är stabil.
• För att ge bra balans, välj en sko med bredare yttersula.

En vridstyv sula ger också bättre stabilitet

• Vrid på sulan för att bedöma hur styv den är. 
• Böj på skon för att se att skon böjs vid tålederna, se streckad markering. Det ger bättre komfort när du går.

Vid lymfkörtelutrymning, både vid öppen operation och med titthålsteknik, finns en risk att lymfödem utvecklas. Det beror på att lymfsystemet påverkas av att lymfkörtlar i magen tas bort. Lymfödem kan uppstå någon månad upp till flera år efter en operation eller strålbehandling. Det kan vara svårt att se eller känna en svullnad. Tidiga symtom kan vara en tyngd- eller spänningskänsla i kroppsdelen. Du bör därför följas upp för att man tidigt ska upptäcka om du utvecklar ett lymfödem. Behandlingen får bäst effekt om den sätts in tidigt. Det minskar också risken för att få ett kroniskt lymfödem.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om en kroppsdel svullnar. Du kan då få råd, behandling och, om du har lymfödem, hänvisning till en medicinsk lymfterapeut.

Råd till dig som har risk att utveckla lymfödem

• Fysisk aktivitet är viktigt för din hälsa och för att förebygga lymfödem. Mycket stillasittande ökar risken för lymfödem, men det gör inte träning. Om du är otränad bör du börja träna försiktigt och öka långsamt. All rörelse räknas.
• Övervikt och obesitas kan öka risken för lymfödem. Under cancerbehandlingen bör du ha en stabil kroppsvikt. Om du efter behandlingen vill ha stöd för att uppnå en mer hälsosam vikt kan du få remiss till en dietist.
• Håll huden ren och mjuk, så att du inte får sprickor, sår och infektioner. Använd en mjukgörande kräm.

Behandling med kompressionsplagg

Den viktigaste behandlingen när du har fått ett lymfödem är kompressionsplagg som provas ut av vårdpersonal med kunskap om lymfödembehandling, vanligen en medicinsk lymfterapeut Kompressionen minskar svullnaden genom att höja trycket i vävnaden. Då minskar flödet av vätska ut i vävnaden och belastningen på lymfsystemet.

Kompressionsplaggen töjs ut när de används och effekten minskar. Du bör därför tvätta dem varje dag, enligt tvättråden från fabrikanten, för att de ska få tillbaka sitt tryck. Kompressionsplaggen behöver också bytas ut regelbundet. Hur ofta beror på hur mycket de slits och vilken typ av lymfödem du har.

Det är viktigt att du går på uppföljningsbesök där lymfödemet undersöks och mäts, eftersom förutsättningarna kan förändras över tid. Du kan till exempel behöva en annan storlek på kompressionsplaggen. Du får också råd om fysisk aktivitet och vad du kan göra själv.

Råd till dig som har ett lymfödem

• Använd kompressionen enligt ordination. Om den inte fungerar är det viktigt att du går tillbaka till din lymfterapeut för en ny bedömning.
• Om du sitter stilla mycket bör du ta regelbundna pauser och röra på den svullna kroppsdelen. Träna gärna stora muskelgrupper.
• Vila den svullna kroppsdelen i ett högt läge när du har möjlighet. Du kan exempelvis lägga upp armen på en kudde eller benet på en pall. Högt läge är även bra på natten, men ska inte störa sömnen.
• Ha kläder och skor som inte stramar åt och gör det svårare för lymfvätskan att flöda.
• Håll huden ren och mjuk, så att du inte får sprickor, sår och infektioner. Använd en mjukgörande kräm.
• Om du jobbar i trädgården, använd trädgårdshandskar om du har lymfödem i armen/handen.
• Lymfödem ökar risken för rosfeber som är en allvarlig hudinfektion. Du bör därför vara observant på infektionssymtom, alltså om den svullna kroppsdelen blir röd och varm och du får feber. Rosfeber behandlas med antibiotika.
• När cancerbehandlingen är avslutad bör du försöka hålla en hälsosam kroppsvikt.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Lymfödem.

Råd vid muntorrhet och ont i munnen

• Var noga med munhygienen. Borsta tänderna två gånger per dag. Använd en extra mjuk tandborste med litet huvud så att du lätt kommer åt överallt.
• Använd en mild fluoridtandkräm som inte irriterar slemhinnan.
• Använd gärna extra fluorid för att skydda tändernas emalj och undvika hål i tänderna. Du kan till exempel skölja munnen med fluorid en gång per dag i någon minut och sedan spotta ut. Du kan också använda fluoridtuggummin eller fluoridtabletter som säljs receptfritt på apotek. Det finns även fluoridpreparat som skrivs ut på recept.
• Om det gör för ont att skölja med fluor, skölj med vatten eller koksaltlösning. Upprepa vid behov. Skölj gärna efter måltiderna.
• För att förebygga och lindra svamp i munnen kan du skölja munnen med mineralvatten som innehåller natriumkarbonat, till exempel vichyvatten.
• Använd salivstimulerande medel i form av exempelvis sugtabletter, tuggummi, munsprej och gel. Det kan köpas på apotek.
• Om du besväras av torr mun på natten, kan du smörja i munnen med lite munolja, mungel eller matolja med neutral smak innan du går och lägger dig.
• Var försiktig när du använder tandtråd och tandpetare.
• Att suga på en isbit kan lindra smärta i munnen.
• Det finns läkemedel som kan lindra smärta i munnen.

Recept på koksaltlösning för att lindra besvär från munnen

• Koka en halv liter vatten med en halv tesked salt.
• Blanda i 5 teskedar matolja, gärna med neutral smak, i saltlösningen.

Saltlösningen kan förvaras en vecka i kylskåpet.

Skölj munnen med lösningen och spotta ut. Upprepa vid behov eller var 30:e minut.

Kostråd om du har ont i munnen

• Undvik starka kryddor, syrliga frukter och juicer.
• Välj mjuk och mild mat, till exempel gröt, soppa eller mat som går att mosa.
• Använd mycket sås till maten eller en klick matfett. Det gör maten halare och lättare att äta.
• Undvik att äta för varm eller kall mat.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Muntorrhet.

Det är vanligt att ha funderingar kring sexualitet när man är sjuk. Oavsett var du befinner dig i livet och dina erfarenheter har du rätt till stöd. Du kan ha en partner eller leva ensam, vara sexuellt erfaren eller oerfaren. Om du inte tidigare har erfarenhet av sexuella relationer kan det kännas svårt att inleda en sådan när du är sjuk.

Förmågan och lusten kan ändras

Det finns oftast inga medicinska hinder för att ha sex med sig själv (onani) eller med andra, men många upplever ett sämre sexliv under och efter en cancerbehandling.

Behandlingen kan påverka nerverna till och från könsorganen. Det kan påverka förmågan att ha sex och att njuta av det. Vissa cancerbehandlingar kan minska känsligheten för smekningar och beröring, eller göra att det svider och gör ont vid beröring och samlag.

Att vara sjuk och få behandling kan också ge oro och ängslan, kroppsliga förändringar, ändrad självbild, sämre ork, biverkningar av behandlingen eller allmänt sämre välbefinnande.

Allt detta kan påverka lusten och förmågan att ha sex. Periodvis kan du känna mindre lust, men lusten kan också öka. 

Prata med din partner

Om du har en partner, prata om hur ni ska vårda och hantera sexualiteten. Berätta om dina känslor inför din kropp och dina funderingar kring närhet och sex. Lyssna även på din partners upplevelse. Tillåt er att känna sorg över att det kanske inte fungerar som ni är vana vid, men se det inte som att samlivet är skadat för all framtid.

Det finns hjälp att få

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har funderingar eller besvär. Då kan du få stöd, råd och eventuell behandling, till exempel mot orgasmsvårigheter, torra slemhinnor, och erektionsproblem. Du kan också få hjälp att komma i kontakt med en sexolog eller kurator.

Råd om närhet och sexualitet

• Avstå från sex om det känns bäst för dig. Njut av närheten till varandra utan att det måste leda till sex. Om din partner blir upphetsad, se det inte som ett krav på sex utan som ett tecken på att du är sexuellt attraktiv.
• Tvinga dig inte till något som gör ont. Lusten kan minska om sex förknippas med smärta och obehag. Glidmedel och alternativa samlagsställningar kan hjälpa.
• Om du har nedsatt känsel och svårt att få orgasm kan en vibrator med frekvens 80–120 Hz vara till hjälp. 
• Cancer smittar inte, inte heller när man har sex. Däremot är det viktigt att använda säkra preventivmedel för att undvika graviditet. Kondom är ett bra alternativ eftersom den dessutom skyddar mot infektion och mot att spår av läkemedel förs över genom kroppsvätskor.

Så här kan du hitta tillbaka till din lust:

• Försök att minnas positiva sexuella upplevelser du har haft. Gå igenom upplevelsen steg för steg och försök att minnas hur det kändes att ha lust.
• Hitta dina erogena zoner, det vill säga områden som ger njutning när de smeks. Armvecken, knävecken, insidan av låret och nacken kan vara sådana områden. 
• Lusten till sex väcks oftast av att vara fysiskt nära en partner. Beröring utlöser hormonet oxytocin, som ger välbefinnande. 
• Pröva dig eller er fram och känn efter vad som kan väcka lusten. Tillåt dig eller er att söka nya vägar till njutning. Var tydlig med hur du känner och visa hur du vill ha det.
• Tillåt dig själv att känna lust och njutning. Berör dig själv och unna dig till exempel massage. Tillfredsställ dig själv om det känns bra. 

> Läs mer på 1177.se. Sök på Cancer och sexualitet.
> Läs mer på Cancerfonden.se. Sök på Sex och cancer.
> Läs mer på Ungcancer.se. Sök på Sex. Sidan vänder sig till dig som är ung och har erfarenhet av cancer.
> Läs mer på UMO.se. Sidan vänder sig till dig som är ung och innehåller information om sex i allmänhet. 

Berätta för din kontaktsjuksköterska, läkare eller en annan vårdkontakt om du känner oro eller ångest. Berätta också om du tidigare har haft problem med ångest.

Det finns inget rätt eller fel i hur du känner, det viktiga är hur du upplever din situation.

Så kan ångest kännas

Stark oro kan leda till ångest, med en intensiv känsla av obehag. Du kan känna ett tryck över bröstet eller att hjärtat slår snabbt eller hårt. Du kan också bli torr i munnen, få en klump i magen eller känna dig yr eller svag.

Ångest beror på att kroppen reagerar på att något verkar hotfullt. Kroppen gör sig då redo att hantera situationen genom att öka mängden adrenalin och andra stresshormoner i blodet. Musklerna spänns, hjärtat börjar slå snabbare och andningen blir intensivare.

Ångesten går oftast över efter en stund.

Du kan känna oro och ångest lång tid efter behandlingen

Under tiden behandlingen pågår är du ofta upptagen av praktiska saker. Då kanske inte ångesten är så tydlig. Det är viktigt att både du och dina närstående vet att det är vanligt och normalt att oro och ångest ökar när det mest akuta skedet är över. Du kan känna oro och ångest även lång tid efter behandlingen, till exempel medan du väntar på ett röntgensvar vid ett uppföljningsbesök.

Råd vid oro och ångest

• Försök att andas lugnt. Sätt dig ner, lägg en hand på magen och känn andningen. Det finns också andningsövningar som kan hjälpa.
• Tillåt dig att känna det du känner. Försök att beskriva känslan för dig själv.
• Rör på dig, gärna så att din puls ökar så att du blir lite varm och svettig. Du kan till exempel träna, promenera eller dansa. Träning gör det lättare att slappna av och sova bra.
• Gör något för att byta sinnesstämning. Ta till exempel en promenad, läs en bok, se på tv, lyssna på musik eller en podd, lös korsord eller prata med någon som får dig att tänka på något annat.
• Försök att vila och få tillräckligt med sömn. Om du har svårt att sova är det bra om du ändå kan vila ibland.
• Testa avslappningsövningar. En del tycker att mindfulness hjälper.
• Undvik alkohol, kaffe, energidrycker och tobak.
• Försök att äta varierat så att du får den näring du behöver.

Behandling kan vara samtal, läkemedel eller båda

Oro och ångest kan behandlas med stödjande samtal, läkemedel eller både och.

I ett stödjande samtal kan du få hjälp att sätta ord på och bearbeta dina tankar och känslor, vilket kan vara bra. Du kan också få hjälp att hitta strategier för att hantera din oro och ångest.

Det finns också flera appar som kan få dig att både lindra och förstå din ångest.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Ångest, Hjälp med tankar och känslor vid cancer och Mindfulness – medveten närvaro.

Råd vid smärta

• Ta läkemedlen regelbundet enligt din läkares ordination. Vänta inte tills du får för ont. Då kan smärtan bli svårare att behandla.
• Kombinera inte läkemedel på egen hand. Det kan vara farligt.
• Om du håller dig inom den rekommenderade dosen av läkemedlet, är det inte farligt och du blir inte beroende. Det är smärtan som styr vilken dos du behöver.
• Viss smärtbehandling behöver avslutas stegvis, enligt läkarens ordination.
• Skriv gärna dagbok där du noterar när, var och hur smärtan känns. Det kan hjälpa din läkare att anpassa behandlingen efter dina behov. Det kan också göra vardagen mer förutsägbar för dig.
• Fysisk aktivitet kan lindra smärta. När du rör dig frigörs många hormoner och andra ämnen som har en smärtlindrande effekt. Du kan öka dessa ämnen i din kropp genom att anstränga dig så att du blir andfådd och svettig.
• Rörlighetsträning och stretch kan minska smärta genom att spända muskler slappnar av.
• En värmekudde kan vara skönt.
• Andra behandlingar som kan hjälpa är akupunktur, TENS (transkutan elektrisk nervstimulering), akupressur, andningsövningar, avspänning och meditation.

Att hantera smärta

Vid långvarig smärta och när läkemedel inte räcker kan du behöva lära dig mer om att hantera smärta, till exempel genom kognitiv beteendeterapi, KBT. Att hantera smärtan handlar om att ta kontrollen och hitta sätt att leva ditt liv, trots smärtan.

Nedstämdhet, oro och stress kan göra att smärtan blir svårare att hantera. Lyssna på din kropp och anpassa ditt liv efter hur du mår. Försök att minska stressen i ditt liv och gör sådant du mår bra av. Du kan få samtalsstöd av din kontaktsjuksköterska eller en kurator.

> Läs mer på cancerfonden.se. Sök på Smärtbehandling vid cancer.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Långvarig smärta.

Det här är exempel på vanliga sömnsvårigheter:

• ha svårt att somna
• vakna efter att ha somnat och ha svårt att somna om
• vakna för tidigt på morgonen.

Vad beror det på?

Sömnsvårigheterna kan bero på oro och ångest över att du har fått en sjukdom, och funderingar över hur behandlingen ska gå och hur din framtid kommer att se ut. Kanske oroar du dig för sjukhusvistelsen, ekonomin eller familjen.

Sömnen kan även störas av biverkningar av din sjukdom och behandling, till exempel smärta, illamående, trötthet, ändrad hormonbalans, täta toalettbesök eller inkontinens. Sömnen kan också påverkas av vad du äter och dricker, balansen mellan vila och aktivitet, nikotin, alkohol och läkemedel.

Berätta om besvären för din kontaktsjuksköterska

God sömn är viktigt för din hälsa, livskvalitet och förmåga att prestera och fungera.

Om sömnbesvären påverkar din vardag är det viktigt att du berättar det för din kontaktsjuksköterska, så att du kan få hjälp. I första hand behandlas sömnsvårigheter med egenvård.

Råd vid sömnsvårigheter

• Regelbunden fysisk aktivitet kan göra att du sover bättre.
• Försök att varva ner en stund innan du ska gå och lägga dig.
• Försök att ha regelbundna vanor.
• Se till att ha det lugnt, mörkt och svalt i sovrummet.
• Undvik ljus sent på kvällen. Även ljuset från en mobilskärm, datorskärm eller liknande kan motverka sömnen. 
• Hitta en balans mellan aktivitet, vila och sömn som fungerar för dig.
• Drick inte kaffe sent på dagen.
• Om du behöver vila, undvik att sova middag för sent på dagen och helst inte längre än 30 minuter.
• Pröva avslappningsövningar, lugn musik, meditation och mindfulness. Ett tyngdtäcke kan också hjälpa dig att slappna av i sängen.
• Vissa kan få hjälp genom att gå sömnskola eller få behandling med kognitiv beteendeterapi, KBT. Fråga din läkare eller kontakta din vårdcentral om du vill veta mer.

Behandling med läkemedel

Om du har problem med sömnen kan du behandlas med insomningstabletter eller sömntabletter. Läkemedlen är ofta receptbelagda. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har besvär.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Sömnsvårigheter och Mindfulness – medveten närvaro.

Bäckenbotten består av muskler och bindväv som utgör ”golvet” i bukhålan. Den sträcker sig från blygdbenet till svanskotan och fäster även på sittbensknölarna. Bäckenbotten omsluter ändtarmsöppningen och urinröret, och hos kvinnan även slidan. Musklernas funktion är bland annat att reglera gaser, avföring och urin.

Efter behandlingen finns bland annat risk för läckage, och därför är det viktigt att du tränar musklerna i bäckenbotten. Det är också bra för din sexuella rehabilitering.

Träningsprogram

Övning 1: Hitta rätt muskler

• Ligg bekvämt, till exempel på rygg med böjda ben. Ha gärna en kudde under knäna.
• Andas lugnt. Lägg gärna en hand på magen och känn att magmusklerna är avslappnade.
• Knip med musklerna i bäckenbotten som om du vill hindra att du släpper gaser eller som när du håller dig då du är kissnödig.
• Knip med lätt till måttlig kraft i 3 sekunder och vila i 3 sekunder.
• Upprepa övningen 10–15 gånger.
• Träna 2–3 gånger per dag, till exempel efter att du har gått på toaletten, för att få in träningen som en vardagsrutin. När du är säker på att du spänner rätt muskler går det även bra att göra övningarna när du sitter eller står.

Övning 2: Styrketräning

• Knip på samma sätt som i övning 1, men knip nu så hårt du kan.
• Håll knipet i 5–6 sekunder. Slappna av i 10 sekunder.
• Upprepa övningen 5–10 gånger.

Övning 3: Uthållighetsträning

• Knip på samma sätt som i övning 1, men knip hårt så länge du kan.
• Gör övningen en gång per träningstillfälle.

Gör träningsprogrammet under cirka 3 månader.

Kom ihåg att alltid knipa bäckenbottenmusklerna när trycket mot dem ökar, till exempel när du nyser, hostar eller lyfter tungt.

Appar för knipträning

Det finns många appar att ladda ner för hjälp och träningsprogram för knipträning.

> Läs mer på nikola.nu. Gå in Patient & Anhörig • Nikola.nu och Bäckenbottenträning
> Läs mer på Tät.nu

Fatigue är en psykisk, fysisk och social trötthet. Den liknar inte vanlig trötthet och går inte att vila eller sova bort. Många upplever fatigue som total energilöshet, och den kan komma även om du inte anstränger dig. Din förmåga att minnas, koncentrera dig och lösa problem kan bli sämre. Tröttheten kan också leda till uppgivenhet, stress, oro och depression.

Det är individuellt hur svåra besvär du upplever och hur länge det håller i sig. Du kan vara trött lång tid efter att en behandling har avslutats.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har besvär.

Orsaker till fatigue

• Sjukdomen påverkar din ämnesomsättning. Det gör att energin i maten förbränns snabbare eller inte kan tas upp helt av kroppen.
• Sjukdomen och behandlingen kan ge biverkningar och oro som påverkar din sömn och hur du äter. Svårigheterna att sova och äta kan göra dig kraftlös.
• Du rör på dig mindre än du brukar på grund av sjukdomen och behandlingen.
• Cancercellerna skapar en obalans i kroppens immunförsvar.
• Sjukdomen och behandlingen kan orsaka blodbrist som gör dig tröttare.
• Olika former av psykisk påverkan.

Råd vid fatigue

• Rör gärna på dig. Fysisk aktivitet hjälper mot fatigue.
• Uppmärksamma vilken tid på dygnet du är som piggast, så att du kan planera in aktiviteter när du har som mest energi. Prioritera det som du tycker är roligt och viktigt.
• Försök att göra saker du tycker om och som ger energi och avkoppling. Försök att ha ett socialt liv och träffa människor du tycker om.
• Berätta om din sjukdom och fatigue. Ökad förståelse från andra kan leda till ett ökat stöd och en större flexibilitet. Det kan minska stressen för dig och därmed ge dig mer ork.
• En fysioterapeut kan ta fram ett träningsprogram för dig.
• En arbetsterapeut kan ge dig fler råd och strategier för att hantera fatigue i vardagen, på arbetet och på fritiden.

> Läs mer på cancerfonden.se. Sök på Fatigue.
> Läs mer på eftercancern.se. Se Symtom – Fatigue
> Se en film om Trötthet vid cancersjukdom

Film: Fysisk aktivitet vid cancer

 

 

Näring och energi från mat och dryck hjälper din kropp att orka med behandlingar, förbättrar sårläkning, bidrar till snabbare återhämtning och motverkar förlust av muskelmassa.

Om du går ner i vikt betyder det att du får i dig för lite energi. Ju tidigare du märker att du går ner i vikt, desto lättare är det att motverka det. Du kan behöva äta annorlunda för att inte gå ner för mycket i vikt. Om du skulle äta lite mindre nyttigt under en kortare period, har det ingen betydelse för hälsan under resten av livet.

Berätta om du går ner i vikt eller får en vit beläggning i munnen

Berätta för din kontaktsjuksköterska eller läkare om du går ner i vikt eller om du får i dig för lite mat och vätska. Du kan få råd av en dietist som även kan skriva ut kosttillägg.

Berätta även om du får en vit beläggning på tungan eller i gommen. Det kan vara munsvamp som kan påverka aptiten. Det behöver ofta behandlas med receptbelagda läkemedel.

Råd vid dålig aptit och ändrad smak

• Ät små mål ofta. Du kan behöva äta 6–8 gånger per dag. Försök att äta något litet även om du inte känner dig hungrig. Det ökar aptiten.
• Ät det du tycker om. Prova att tillsätta kryddor och smakförhöjare, till exempel sky, soja eller sylt. Om du föredrar mat som inte smakar så mycket, välj mild mat som potatis, pasta eller gröt.
• Se till att du får i dig tillräckligt med vätska, särskilt om du mår illa och kräks. Drick ofta och lite per gång. Prova att suga på isbitar. Drick klara drycker som vatten, te eller buljong.
• Var ute i friska luften och rör på dig för att öka aptiten.
• Försök att göra det trivsamt när du ska äta. Du kan till exempel duka fint.

Om du har besvär med dålig aptit kan du prova följande:

• Ät kall mat, eller låt maten svalna innan du äter.
• Ät mjuk mat som är lätt att tugga.
• Ta färdiglagad mat om du besväras av os.
• Ät kokt eller ugnsbakad mat i stället för stekt mat.

Om du har besvär med dålig smak i munnen kan du prova följande:

• Borsta tänderna innan du äter.
• Sug på sockerfria tabletter (men tänk på att sötningsmedel kan ge diarré).
• Drick mer vatten till måltiderna.

Tips på hur du kan få i dig mer energi och protein

• Välj livsmedel med hög fetthalt eller tillsätt extra fett i maten, till exempel olja, grädde eller kokosmjölk.
• Ät något proteinrikt varje måltid, som fisk, kött, ägg, ost, kvarg, quorn, sojaprodukter, bönor eller linser.
• Lägg gärna till en förrätt eller efterrätt till din måltid.
• Drick drycker som innehåller energi, till exempel fruktsoppa eller smoothies, både till och mellan måltiderna.
• Ät gärna energirika mellanmål, till exempel ägg eller smörgås med ost, nötsmör, avokado eller makrill. Ät gärna snacks som nötter, oliver och grönsaker med dip-såser.

Det kan finnas flera orsaker till viktuppgång under cancerbehandling. Till exempel påverkar hormonbehandling och kortison ämnesomsättningen så att du lättare går upp i vikt. Trötthet kan också göra att du inte orkar röra på dig som vanligt. Kostråden kan därför behöva anpassas till dina förutsättningar.

Berätta om du går upp i vikt

Väg dig gärna en gång i veckan. Berätta för din kontaktsjuksköterska eller läkare om du går upp i vikt. Om du plötsligt går upp i vikt behöver orsaken utredas och behandlas. Det kan till exempel vara så att vätska samlas i kroppen.

Du ska aldrig försöka gå ner i vikt snabbt under behandlingen eller den närmsta tiden efter. Det gör att du förlorar viktiga reserver för att orka med behandlingen.

Om du går upp i vikt kan du få råd av en dietist eller annat stöd utifrån dina behov och förutsättningar.

Råd om du går upp i vikt

• Följ Livsmedelsverkets råd om hälsosamma matvanor.
• Se över hur stora portioner du äter, och hur och när du äter. Var extra försiktig med snacks och sötade drycker med mycket energi.
• Välj vatten när du är törstig och till maten.
• Ät minst 500 gram grönsaker, frukt eller bär per dag. Det innehåller mycket vitaminer, mineraler och fibrer, men lite energi. Välj gärna grönsaker som rotfrukter, vitkål, blomkål, broccoli, bönor och lök.
• Om du vill äta något mellan måltiderna, välj frukt, 2–3 gånger per dag.
• Försök att följa råden om fysisk aktivitet.

> Läs mer på Livsmedelsverket.se. Sök på Kostråd för vuxna

Kontroller med cystoskopi behövs

Om cancern vid utredning och diagnos endast sitter i slemhinnan i urinblåsans vägg, är risken liten att den senare kommer att växa in i muskeln. Däremot är det relativt vanligt med återfall. Alla patienter behöver därför gå på regelbundna kontroller med cystoskopi.

Hur ofta du behöver gå på kontroll beror på din tumörs stadium och grad.

Kontrollerna pågår i minst 5 år.

Om cancern kommer tillbaka kan du behöva göra en ny TUR-B och ett nytt beslut tas om din fortsatta behandling.

Var uppmärksam på nya symtom

Prata med din kontaktsjuksköterska om du får några nya symtom, och om du är osäker på om de kan höra samman med din cancerbehandling. Var uppmärksam på symtomen nedan.

När ska jag kontakta vården?

• Om du har blod i urinen mellan kontrollerna.
• Om du har feber och urinträngningar efter cystoskopi, TUR-B eller instillationsbehandling.
• Om du har ont i sidan, magen eller ryggen.

Under de första åren är syftet med uppföljningen att tidigt upptäcka återfall eller spridning av cancern och kontrollera din nya urinavledning. Detta görs bland annat genom regelbundna röntgenundersökningar och blodprov, som du kommer att kallas till. Ditt behov av rehabilitering kommer också att följas.

Senare sker uppföljningen oftast genom telefonkontakt med din läkare eller kontaktsjuksköterska, om inte ditt urinrör ska undersökas eller om det finns andra medicinska skäl att träffas.

Undersökningar du kan behöva göra

Eftersom din nya urinavledning är gjord av tarm kan upptaget av salter och mineraler förändras. Det kan leda till B12-brist eller att pH-värdet i blodet förändras. Du kommer därför att få lämna blodprover regelbundet för att kontrollera njurfunktionen och blodvärdet. Utifrån vad blodproverna visar kan du behöva nya mediciner.

Om du har behandlats med cisplatin kan du behöva göra hörselundersökningar.

Första året efter operationen får du göra en datortomografi och lämna blodprover var fjärde månad. Om du har kvar ditt urinrör kan du även bli kallad till en uretroskopi efter 12 månader.

År 2–4 fortsätter kontrollerna enligt schemat nedan.

Efter 5 år och framåt fortsätter kontrollerna enligt nationella riktlinjer.

När ska jag kontakta vården?

• Om du har blod i urinen mellan kontrollerna.
• Om du har ont i sidan, magen eller ryggen.
• Om du är svullen i benen eller underlivet.

Du behöver gå på uppföljande kontroller oavsett vilken behandling du har fått för din cancer. Detta för att det finns en risk för att cancern kommer tillbaka. Det vanligaste är att den i så fall kommer tillbaka i urinblåsan, vilket oftast kan behandlas med en mindre operation.

Datortomografi och cystoskopi i minst 5 år

Uppföljningen blir i form av datortomografi och cystoskopi där läkaren även tar ett cellprov.

Undersökningarna görs i minst 5 år. Hur ofta de görs beror på vilken typ av cancer du har haft och vilken behandling du har fått.

Endoskopiska kontroller efter endoskopisk behandling

Om du har fått endoskopisk behandling gör du vanligtvis endoskopiska kontroller av den drabbade njuren och urinledaren. Detta går till på samma sätt som när cancern behandlades. Om läkaren hittar ett återfall kan detta behandlas samtidigt.

Uppföljningen sker oftast via telefonkontakt med din läkare eller kontaktsjuksköterska. Som en del av uppföljningen kommer du att kallas till röntgen, blodprov och cystoskopi.

Uppföljningen pågår i 5 år, sedan bedömer man om den behöver fortsätta.

Undersökningar du behöver göra

Du kontrolleras med röntgen, blodprov och cystoskopi.

De första 2 åren efter strålbehandlingen får du göra en röntgen och cystoskopi och lämna blodprover var fjärde månad. Sedan sker kontrollerna varje halvår eller år.

 

Detta kan vara tecken på att sjukdomen har kommit tillbaka eller på annan sjukdom:

• en knöl
• ny smärta som antingen förvärras eller inte går över av sig själv
• ny långvarig hosta
• ändrade avföringsvanor
• blod i avföring, urin eller slem
• sår som inte läker
• hudförändringar
• ökande trötthet
• kraftig viktnedgång.

Kontakta vården om du får några av dessa symtom, eller om du har andra symtom som du känner dig orolig över. Om du söker sjukvård utanför cancervården, berätta alltid för vårdpersonalen att du har behandlats för cancer.

Besvär med njurarna och hörseln

Om du har fått cytostatikabehandling med cisplatin kan den ha gett biverkningar i form av nedsatt njurfunktion, nedsatt hörsel eller tinnitus.

Om du har nedsatt hörsel eller tinnitus kan du få remiss till hörselvården för hjälpmedel och eventuellt behandling av tinnitus.

Nedsatt känsel och nervsmärta

I mer ovanliga fall kan nerverna påverkas. Det kan ge besvär i form av nedsatt känsel och nervsmärta. Känselnedsättningen kan bli bättre med tiden, men ofta blir den kvar.

Fysisk aktivitet kan göra besvären lättare att hantera. Om du har besvärlig nervsmärta kan du prova medicin som kan lindra.

Kontakta din läkare eller kontaktsjuksköterska om du får besvär

Du kan få mer information och råd om vart du ska vända dig av din läkare och kontaktsjuksköterska.

Immunterapi kan ge autoimmuna reaktioner, vilket innebär att immunförsvaret angriper friska organ.

Besvär du kan få

Symtomen kan komma och gå under en längre period. Alla kroppens organ kan påverkas och ibland flera organ samtidigt.

De vanligaste biverkningarna är

• utslag och klåda på huden
• diarré
• torrhosta och andfåddhet
• smärta i muskler och leder
• hormonförändringar som kan ge huvudvärk, nedstämdhet, hjärtklappning och värmekänsla.

Kontakta mottagningen om du får besvär

Kontakta din mottagning om du får besvär, även om det har gått lång tid sedan du avslutade immunterapin.

Om du söker till andra delar av vården är det viktigt att du berättar att du har fått immunterapi.

Besvär du kan få

Strålcystit – besvär med urinvägarna

Den vanligaste sena biverkningen är sen strålcystit som förekommer hos 5–10 procent av dem som har fått strålbehandling mot bäckenet. Det kan komma så sent som 20 år efter strålbehandlingen.

Exempel på symtom:

• Du kan ha täta trängningar och behöva kissa ofta.
• Det kan göra ont och svida när du kissar.
• Du kan ha blod i urinen.

Strålproktit – besvär med tarmarna

Strålproktit finns i en akut form som kommer inom 3 månader efter att behandlingen har startat, och en kronisk form som kan komma upp till 30 år efter strålbehandlingen. Akut strålproktit är vanligt och drabbar 50–100 procent av dem som har fått strålbehandling mot bäckenet. Kronisk strålproktit är mindre vanligt än akut.

Exempel på symtom:

• Du kan ha diarré.
• Du kan ha trängningar och behöva bajsa ofta.
• Det kan blöda från ändtarmen.
• Det kan göra ont i ändtarmen.

Sexuella besvär

Strålbehandling påverkar nerverna till och från könsorganen vilket kan ge nedsatt sexuell funktion. Det är framför allt blodfyllnaden av könsorganens svällkroppar som påverkas. Det leder till att en man kan få svårt att få erektion. Hos kvinnor leder det till att de svällkroppar som omger slidans yttre del inte blir lika välfyllda och ”kuddiga” vid sexuell upphetsning som tidigare. Även förmågan att bli halkig och våt kan försämras. Både män och kvinnor kan också ha svårare att få orgasm eller att orgasmen känns svagare eller på annat sätt annorlunda.

Strålskador av nerverna kan förvärras lång tid efter att strålningen har getts.

Hör av dig till kontaktsjuksköterskan om du får besvär

Hör av dig till din kontaktsjuksköterska om du får nya eller mer besvär och om du är osäker på om de kan höra samman med din strålbehandling, även om det har gått flera år. Det finns lindrande behandling. Du kan också höra av dig för att få stöd och råd om egenvård för att lindra dina besvär.

Vanligt att känna oro och vara trött

När behandlingen är slut är det många som känner rädsla och oro snarare än lättnad och glädje – trots att behandlingen har varit framgångsrik. Vissa upplever tiden efter behandlingen som en krisperiod. Många lever med en oro för återfall och för att det kan finnas cancerceller kvar. Oron kanske aldrig försvinner helt, men brukar minska med tiden. Dessa känslor kan påverka ditt välbefinnande långt efter att behandlingen är slut.

Även fysiska biverkningar kan påverka dina känslor. En vanlig biverkning är extrem trötthet, så kallad fatigue. Du kan känna att aktiviteter kräver mer energi av dig än tidigare. Kanske har din sexuella lust minskat eller försvunnit, samtidigt som ditt behov av närhet har ökat. Kanske har din kropp förändrats och det tar tid för dig att känna dig bekväm med den igen.

Det finns hjälp att få

Prata med din kontaktsjuksköterska om hur du mår. Du kan få råd och stöd och vid behov hjälp att få kontakt med en kurator.

Råd för att må bra

• Fysisk aktivitet kan göra att du blir piggare och mår bättre. Du kan exempelvis promenera eller göra något mer ansträngande.
• Pröva mindfulness, meditation, yoga, massage eller qigong. Det kan minska stress och obehag.
• Ta en dag i taget.
• Planera vardagen och håll dig till fasta rutiner.
• Försök att hitta saker att göra som känns roliga.
• Träffa personer du tycker om.
• Prata med närstående om hur du känner och vad du behöver.
• Hitta någon att prata med. Du kan till exempel kontakta patientföreningar eller självhjälpsgrupper om du vill prata med någon som har varit i samma situation. Du kan också få samtalsstöd av till exempel en kurator.

> Se en film om livet efter behandlingen på 1177.se. Sök på Film: Efter cancerbehandlingen - och sen då?

De flesta kan följa rekommendationerna som gäller för befolkningen i stort. Din kontaktsjuksköterska, läkare eller vårdcentral kan hjälpa dig att få det stöd du behöver.

Matvanor

Under behandlingen kan du ha behövt ändra dina matvanor för få tillräckligt med energi och näring. Efter behandlingen minskar eller försvinner ofta de symtom och biverkningar som har påverkat ätandet. Det kan därför bli lättare att äta mer hälsosamt.

När du känner att du kan äta som vanligt kan du följa samma råd om fysisk aktivitet som befolkningen i stort. Attäta varierat och hälsosamt gör det lättare att få i dig tillräckligt av de näringsämnen som kroppen behöver för att må bra. Det hjälper dig att hålla en hälsosam vikt och minskar risken för hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes typ 2 och flera cancersjukdomar. Det är inte enskilda livsmedel, utan matvanorna i stort som har störst betydelse för hälsan.

Allmänna råd för hälsosamma matvanor

• Ät regelbundet och tillräckligt.
• Ät mycket grönsaker, frukt och bär.
• Ät mycket fullkorn.
• Ät fisk, bönor, ärtor och linser ofta, och kött ibland.
• Välj nyckelhålsmärkta mejeriprodukter och matfetter.
• Håll igen på det söta, salta och feta – läsk, sötsaker och snacks.

Om du har fortsatta besvär med att äta efter behandlingen, be din läkare eller kontaktsjuksköterska om en remiss till en dietist. Det gäller till exempel om du har besvär från munnen, magen eller tarmarna, eller om du går ner mycket i vikt.

> Läs mer på livsmedelsverket.se. Sök på Kostråd för vuxna.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Så äter du hälsosamt.

Fysisk aktivitet

Efter behandlingen minskar ofta de symtom och biverkningar som kan ha påverkat din ork och möjlighet till fysisk aktivitet. Det kan därför bli lättare att vara fysiskt aktiv.

Att vara fysiskt aktiv efter behandlingen är bra på både kort och lång sikt. Det ger bland annat ökad styrka och kondition, mindre ångest och trötthet, högre självkänsla och bättre sömn. Det minskar också risken för hjärt- och kärlsjukdomar, demens, depression och flera cancersjukdomar. Fysisk aktivitet kan också minska risken för återfall i vissa sorters cancer.

När du känner att du orkar mer kan du följa samma råd om fysisk aktivitet som befolkningen i stort. Vilken form av fysisk aktivitet du väljer spelar inte så stor roll. Det viktiga är att den blir regelbunden, helst några gånger i veckan. Hitta ett sätt att vara fysiskt aktiv som fungerar för dig.

Prata med din kontaktsjuksköterska, läkare eller vårdcentral om du är osäker. Du kan be att få fysisk aktivitet på recept, FaR. Då får du personligt anpassade rekommendationer. Vissa träningsanläggningar och idrottsföreningar ger rabatter eller har särskilda upplägg för personer med FaR.

Allmänna rekommendationer

• All rörelse räknas: promenader, trädgårdsarbete och att ta trapporna i stället för hissen.
• Undvik att sitta stilla länge. Rör på dig regelbundet under dagen.
• Rör på dig så att pulsen ökar och du blir varm och lätt andfådd 150–300 minuter i veckan, eller på en mer ansträngande nivå 75–150 minuter i veckan. Sprid gärna ut aktiviteten över veckan. Om du kan får du gärna röra dig mer än rekommendationen.
• Träna de stora muskelgrupperna, till exempel ben, rumpa och axlar, minst två gånger i veckan.
• Är du över 65 år bör du träna balansen, till exempel i samband med styrketräning.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Fysisk aktivitet och träning och Fysisk aktivitet på recept.

Hälsosam vikt

Det är bra för din hälsa att ha en hälsosam vikt, det vill säga varken vara underviktig eller överviktig. Därför är det viktigt att äta hälsosamt och vara fysiskt aktiv.

Det är vanligt att gå ner eller upp i vikt under en behandling. En del behöver också ta läkemedel som påverkar aptiten under lång tid. Var uppmärksam på om du ofrivilligt går ner eller upp i vikt. Om du håller en stabil, hälsosam vikt vet du att du får i dig lagom med energi.

Om du har svårt att hålla en hälsosam vikt, ta kontakt med din läkare, kontaktsjuksköterska eller vårdcentral för att få stöd och råd.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Så bedömer du din vikt eller Obesitas – fetma och övervikt hos vuxna.
> Läs mer på livsmedelsverket.se. Sök på Dieter och viktnedgång.

Solvanor

Vissa behandlingar gör huden extra känslig för solen, på både kort och lång sikt. Hälsosamma solvanor minskar risken att få hudcancer.

Vårdpersonalen kan berätta om det är något särskilt du behöver tänka på.

Rekommendationer

• Skydda din hud med kläder och hatt, och vistas i skuggan.
• Du kan använda solskyddsmedel som komplement till kläder och skugga, men inte som enda solskydd. Använd solskyddsmedel med hög solskyddsfaktor, minst 30SPF. Välj en sort som skyddar mot både UVA- och UVB-strålning.
• Det är viktigast att skydda huden när solen är som starkast, klockan 11–15 under vår och sommar i Sverige.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Så skyddar du dig mot solen.
> Läs mer på stralsakerhetsmyndigheten.se. Sök på Min soltid.
> Läs mer på cancerfonden.se. Välj Minska risken – Solning.

Alkohol

All konsumtion av alkohol innebär en hälsorisk. Genom att inte dricka alkohol, eller dricka mindre, minskar du risken för flera sjukdomar, exempelvis vissa sorters cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes typ 2 och leversjukdomar. Risken ökar ju oftare du dricker och ju mer du dricker per gång.

Att dricka mindre alkohol kan också förbättra sömnen och minnet, och minska risken att råka ut för en olycka. Alkohol innehåller dessutom mycket energi, alltså kalorier. Att dricka mycket alkohol kan därför bidra till övervikt, vilket ökar risken för många sjukdomar.

Rekommendationer

• Drick mindre alkohol, oavsett typ. För att förebygga en ny cancer är det säkrast att inte dricka alkohol alls.
• Om du väljer att dricka alkohol, drick mer sällan och mindre per gång. Du kan också välja drycker med lägre alkoholhalt.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Så kan du ändra dina alkoholvanor. 
> Ladda ner Systembolagets app Måttfull. 
> Läs mer på alkoholhjalpen.se eller alkoholprofilen.se.

Tobak och andra nikotinprodukter

För flera cancersjukdomar minskar rökstopp risken att sjukdomen kommer tillbaka. Det minskar också risken för många andra sjukdomar, bland annat KOL, impotens, hjärt- och kärlsjukdomar och flera sorters cancer. Alla som röker förbättrar sin hälsa genom att sluta, oavsett ålder, tidigare sjukdomar och hur länge eller hur mycket de har rökt. Det är också bra för din ekonomi, för miljön och för att inte utsätta andra för passiv rökning.

Även att snusa är skadligt för hälsan, eftersom det ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Hälsoeffekterna av andra nikotinprodukter som ecigaretter och vitt snus vet vi inte så mycket om än. Men de innehåller nikotin, som man vet har flera negativa effekter.

Rekommendationer

• Rök inte. Undvik även andra former av tobak och nikotin.

Alla kan sluta med tobak och nikotin. För en del är det lätt, för andra svårare. Prata med din kontaktsjuksköterska, läkare eller vårdcentral för stöd. Du kan också kontakta Sluta röka-linjen.

> Läs mer på slutarokalinjen.se. 
> Läs mer på 1177.se. Sök på Hjälp att sluta röka eller Rökning och snusning. 
> Läs mer på umo.se. Sök Rökning.

Narkotika och andra droger

Att använda narkotika eller andra droger kan påverka din hälsa negativt, och ger ofta andra problem i livet. Ingen tror att hen ska få problem med droger i början, men efter ett tag brukar det bli svårare att ha kontroll. Drogerna blir allt viktigare och påverkar livet mer och mer.

Om du behöver stöd för att kunna sluta ta droger, berätta det för en sjuksköterska eller läkare som kan hänvisa dig till rätt hjälp.

All vårdpersonal har tystnadsplikt. Men om de bedömer att ett närstående barn far illa ska de göra en orosanmälan till socialtjänsten.    

> Läs mer på 1177.se. Sök på Beroende av droger eller läkemedel.
> Läs mer på droghjalpen.se, drugsmart.se och nasverige.org.
> Läs mer på umo.se. Välj Tobak, alkohol och droger.

Sjuklön och sjukpenning

I Sverige finns en lag om allmän sjukförsäkring som är till för att ge trygghet för personer som blir sjuka och behöver sjukskrivas. Vissa ersättningar kräver att du har jobbat och betalat skatt, medan andra går att söka bara du bor i Sverige. Om du får ersättning från din arbetsgivare kallas det sjuklön. Om du får ersättning från Försäkringskassan kallas det sjukpenning.

Om du är anställd med rätt till sjuklön ska du sjukanmäla dig den första sjukdagen till din arbetsgivare. Arbetsgivaren betalar sjuklön för de första 2 veckorna du är sjukskriven. Därefter behöver du ansöka om sjukpenning från Försäkringskassan för att få fortsatt ekonomisk ersättning. Det är bra att ansöka om sjukpenning så snart som möjligt.

Sjukpenning är den vanligaste ersättningen, och summan varierar beroende på vilken inkomst du har. Men det finns ett tak, alltså ett maxbelopp som Försäkringskassan får betala ut. Du kan räkna ut ungefär hur mycket du kan få i sjukpenning genom Ersättningskollen.

Om du är anställd utan rätt till sjuklön eller är studerande, föräldraledig, arbetssökande eller egenföretagare, ska du sjukanmäla dig första sjukdagen till Försäkringskassan. Då kan du ansöka om sjukpenning för utebliven inkomst eller behålla ditt studiestöd.

Studiestöd och sjukpenning

Om du arbetar vid sidan av dina studier kan du få behålla ditt studiestöd och även ansöka om sjukpenning under din sjukskrivning. För att få sjukpenning måste du tjäna ett minimibelopp per år.

Om du bara studerar kan du få behålla ditt studiestöd under din sjukskrivning.

Det är Centrala studiestödsnämnden, CSN, som avgör om du får behålla ditt studiestöd när du är sjukskriven.

Vem har rätt till sjukpenning?

Försäkringskassan bedömer om du har rätt till sjukpenning efter att de har fått in sjukanmälan, ansökan om sjukpenning och ett läkarintyg. För att du ska ha rätt till sjukpenning behöver du uppfylla två kriterier:

• Du ska ha en sjukdom eller skada.
• Sjukdomen ska sätta ner din arbetsförmåga med minst en fjärdedel.

Försäkringskassans bedömning handlar om din arbetsförmåga, inte din sjukdom i sig eller hur du mår.

> Läs mer på forsakringskassan.se. Sök på Sjukpenning, Försäkrad i Sverige och Ersättningskollen.
> Telefonnummer till Försäkringskassan: 0771-524 524.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Ekonomiskt stöd när du är sjuk.
> Läs mer om vad som gäller för studerande på CSN.se. Sök på Sjuk.
> Läs mer om vad som gäller för arbetssökande på arbetsformedlingen.se. Sök på Om du blir sjuk eller vårdar sjukt barn.

Kan jag både jobba och få ersättning samtidigt?

Många klarar av att jobba trots svår sjukdom, men kanske inte på heltid. Det är fullt möjligt att jobba deltid och ansöka om ersättning från sjukförsäkringen för tiden du inte jobbar. Men det finns regler som säger hur mycket tid du kan jobba och hur mycket tid du får ersättning för.

> Läs mer på forsakringskassan.se. Sök på Sjukpenning när du är anställd eller Sjukpenning för dig med enskild firma.

Försörjningsstöd

Du kan ansöka om försörjningsstöd hos socialtjänsten i din kommun, om du har svårt att försörja dig själv och din familj. Försörjningsstödet ska tillgodose hushållets regelbundna utgifter per månad.

> Läs mer på socialstyrelsen.se. Sök på Ekonomiskt bistånd – för privatpersoner.

Avskrivning av studielån

I vissa fall kan ditt studielån skrivas av helt eller delvis om du är sjuk och har svårt att betala av ditt lån. Olika regler gäller för olika lån.

> Läs mer på CSN.se. Sök på Avskrivning av studielån.

Aktivitetsersättning

Du kan söka aktivitetsersättning om du är 19–29 år och har en sjukdom eller funktionsnedsättning som gör att du inte kan arbeta under minst ett år. För att ha rätt till ersättning måste du vara försäkrad i Sverige.

> Läs mer på forsakringskassan.se. Sök på Aktivitetsersättning för unga vuxna.

Försäkringar

Det finns försäkringar som kan ge ersättning i samband med sjukdom och sjukskrivning, till exempel sjukförsäkring. 

Fonder, stiftelser och föreningar

Om du har en sjukdom finns det fonder, stiftelser och föreningar som ger stöd till vård, alternativ vård, rehabilitering, läger, vårdresor, hjälpmedel, fritidshjälpmedel med mera.

Ensamstående, föräldrar och familjer med låg inkomst kan söka ekonomiskt stöd till kläder, hyra, heminredning, hushållsmaskiner, ombyggnad, resor med mera.

Närståendepenning

Närståendepenning är till för att göra det ekonomiskt möjligt att inte arbeta och i stället stödja en närstående som är svårt sjuk. Närstående är den som har en nära relation till den som är sjuk och behöver inte vara släkt eller familj. Flera personer kan dela på ersättningen, men inte ta ut dagar samtidigt. Med svårt sjuk menas att sjukdomen innebär en påtaglig fara för livet för den som är sjuk. Med att stödja menas till exempel att uträtta ärenden eller följa med på läkarbesök. Du kan få närståendepenning även om den som är sjuk vistas på sjukhus. Närståendepenning kan beviljas för max 100 dagar totalt. Rådgör gärna med läkaren, kontaktsjuksköterskan och kuratorn om när det är klokt att ansöka om och ta ut närståendepenning.

> Läs mer och ansök på forsakringskassan.se. Sök på Stödja en svårt sjuk närstående.
> Telefonnummer till Försäkringskassan: 0771-524 524.

Fonder

Om du har en närstående som är sjuk finns det fonder och stiftelser som ger stöd till vård, alternativ vård, rehabilitering, läger, vårdresor, hjälpmedel, fritidshjälpmedel med mera.

Ensamstående, föräldrar och familjer med låg inkomst kan söka ekonomiskt stöd till kläder, hyra, heminredning, hushållsmaskiner, ombyggnad, resor med mera.

Försäkringar

Ibland ingår ekonomiskt stöd i försäkringar, till exempel en barnförsäkring eller en vårdnadshavares personförsäkring. 

Försörjningsstöd

Du kan ansöka om försörjningsstöd hos socialtjänsten i din kommun, om du har svårt att försörja dig själv och din familj. Försörjningsstödet ska tillgodose hushållets regelbundna utgifter per månad.

> Läs mer på socialstyrelsen.se. Sök på Ekonomiskt bistånd – för privatpersoner.

Ekonomiskt stöd och bidrag för föräldrar

> Läs mer på forsakringskassan.se. Sök på Vård av barn (vab), Omvårdnadsbidrag och Merkostnadsersättning för barn

Du betalar patientavgift upp till en viss nivå

När du söker vård, får hjälpmedel och använder sjukresor betalar du en patientavgift. Varje region bestämmer vilken avgift som ska gälla för de olika tjänsterna.

Det finns olika högkostnadsskydd för öppen sjukvård, sjukresor och hjälpmedel. Dygnsavgiften för att vara inlagd på sjukhus omfattas inte.

Det finns även ett högkostnadsskydd för läkemedel som du hämtar ut på recept.

Det är regeringen som beslutar om vilken som ska vara den högsta nivån för högkostnadsskydden. Regioner kan besluta att ha en lägre nivå.

Om du når upp till högkostnadsbeloppet för någon av tjänsterna inom ett år får du ett frikort. Frikortet kan utfärdas elektroniskt eller i pappersformat. Kortet gäller ett år från det datum då den första kostnaden registrerades.

Högkostnadsskyddet och frikortet gäller även i andra regioner

Om du har ett elektroniskt frikort kan du behöva ta med dig en papperskopia av kortet om du ska få vård i en annan region. Ta kontakt med din region för att få en papperskopia.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Patientavgifter och högkostnadsskydd.
> För att få information om ditt högkostnadsskydd för läkemedel, Logga in på 1177.se och välj Läkemedelstjänster.

Dietisten ordinerar och förskriver kosttillägg utifrån en bedömning av dina behov. Kosttilläggen är subventionerade och det finns högkostnadsskydd. Det innebär att du bara betalar en del av vad det egentligen kostar. Hur mycket kan variera mellan olika regioner. Kosttillägg kan även köpas på apotek eller direkt från tillverkaren, men då får du betala hela kostnaden själv. 

Prata med din kontaktsjuksköterska eller dietist för att få veta vad som gäller i din region.

Ett patienthotell brukar ligga nära sjukhuset där du får vård. Det är inte alla sjukhus som har ett patienthotell. Ibland kan det vara ett vanligt hotell.

På patienthotellet har du eget rum eller ett rum som du delar med närstående. På vissa patienthotell finns det vårdpersonal tillgänglig som kan hjälpa dig om du undrar något eller får besvär. Oftast är det sjuksköterskor eller undersköterskor.

Det varierar mellan regionerna hur mycket du får betala för att bo på ett patienthotell. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läs på 1177 för att få veta vad som gäller i din region.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Patientboende – patienthotell.

När kan jag ha rätt till sjukresor?

Alla sjukresor grundar sig på en medicinsk bedömning av dina förutsättningar och behov.

I vissa regioner har du automatiskt rätt till sjukresor om du har färdtjänst. 

Om du kallas till ett annat sjukhus för vård får du ett sjukreseintyg.

Du kan även få ersättning för kostnader du har för att resa på egen hand till en vårdgivare. Spara alla kvitton för att få ersättning från din region.

Du betalar alltid en egenavgift

Det finns en avgift du alltid betalar själv, den så kallade egenavgiften. Hur hög den är, bestämmer varje region och beror på vilket färdsätt du väljer.

När har jag inte rätt till sjukresor?

Du har inte rätt till en sjukresa på grund av att du har långt till sjukhuset eller för att det är besvärligt med till exempel tågtider som inte passar.

Om du själv väljer att vända dig till en annan region har du inte rätt till ersättning.

> Läs mer om vad som gäller i din region på 1177.se. Sök på Sjukresor.

Särskilt tandvårdsbidrag

Om du har en sjukdom eller funktionsnedsättning som påverkar tänderna kan du behöva förebyggande tandvård. Du kan då ha rätt till särskilt tandvårdsbidrag. Bidraget gäller endast undersökning och förebyggande tandvård. Det är tandläkaren eller tandhygienisten som avgör om du har rätt till bidraget. Oftast krävs ett läkarintyg från din behandlande läkare för att styrka din sjukdom eller funktionsnedsättning.

> Läs mer på forsakringskassan.se. Sök på Tandvårdsstöd.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Särskilt tandvårdsbidrag

Hjälp och stöd hemma

Din kommun kan erbjuda olika insatser om du behöver hjälp och stöd i ditt vardagliga liv hemma. Behovet kan vara tillfälligt, under behandling och rehabilitering, eller permanent. Insatserna utförs av personal från hemtjänsten eller boendestöd, eller av ledsagare. Exempel på hjälp och stöd du kan få:

• trygghetslarm, om du till exempel har lätt för att ramla och snabbt behöver kontakta hemtjänsten
• tillsyn och allmän skötsel av hem och hushåll, till exempel städning, tvätt och handling
• personlig omvårdnad
• ledsagning, där en person som stöd kan följa med till aktiviteter eller besök.

Det är en handläggare i kommunen som bedömer om du ska få stödinsatser hemma, och vilken typ av insatser. Insatserna regleras av socialtjänstlagen. Bedömningen görs tillsammans med dig och gärna dina närstående.

Bostadsanpassning

Du kan ansöka om bidrag från kommunen för att din bostad ska anpassas, om du har en sjukdom som leder till en funktionsnedsättning.

Prata med din kontaktsjuksköterska, din arbetsterapeut eller vårdcentral för att få hjälp med en bedömning av vilka anpassningar du kan behöva.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Bostadsanpassning.

Hjälpmedel

Du kan behöva hjälpmedel för att du ska ha en så god funktion och livskvalitet som möjligt. Det finns många olika sorters hjälpmedel. Det kan vara till exempel olika hjälpmedel om du har svårt att gå som rullstol och rullator, eller en duschbräda att sätta över badkaret. Hjälpmedel bedöms utifrån dina behov och skrivs ut av en arbetsterapeut eller fysioterapeut.

Om du till exempel har en stomi, ett svårläkt sår eller diabetes behöver du använda hjälpmedel som skrivs ut på samma sätt som läkemedel och ingår i högkostnadsskyddet för läkemedel. Oftast får du hämta ut hjälpmedlen på apotek. I vissa regioner är det kostnadsfritt och levereras hem till dig på samma sätt som till exempel inkontinenshjälpmedel.

Prata med din kontaktsjuksköterska om du behöver hjälpmedel.

> Läs mer om vad som gäller i din region på 1177.se. Sök på Hjälpmedel.

Planerad vård hemma

Viss vård kan du få hemma i stället för att åka till vårdcentralen eller vårdas på sjukhus. Vårdpersonalen utgår från dina behov i bedömningen av om du behöver vård hemma.

Exempel på vård du kan få hemma är såromläggning, insulin eller andra injektioner, provtagningar och dropp med till exempel näring eller antibiotika, i vissa fall även behandling med cancerläkemedel. Du kan också få rehabiliterande insatser i hemmet. Du kan vårdas hemma av läkare, sjuksköterska, fysioterapeut, arbetsterapeut, kurator eller annan personal, beroende på dina behov. Det varierar mellan olika regioner vilken vård som kan ges i hemmet och vem som utför vården. Ibland är det regionen som ansvarar för hemsjukvården, ibland kommunen. Utförare kan vara offentligt ägda eller privata. Du har alltid rätt till vård som är anpassad efter dina behov, oavsett hur vården är organiserad.

Viss vård kan du ibland utföra själv, med eller utan stöd av någon annan som inte är hälso- och sjukvårdspersonal, till exempel en närstående, en personlig assistent eller personal på ett boende. Det kallas då egenvårdsåtgärder och är reglerat i lagen om egenvård. Vad som är en egenvårdsåtgärd bedöms från fall till fall. Det kan till exempel handla om att

• ge eller ge sig själv injektioner i underhuden
• mäta blodtrycket
• ta på eller av stödstrumpor
• hantera infarter.

Bedömningen att du eller den som ska hjälpa dig klarar att genomföra egenvårdsåtgärderna på ett säkert sätt ska göras av legitimerad vårdpersonal och dokumenteras i ett intyg som blir ett slags överenskommelse mellan dig och vården. Du eller en närstående kan aldrig tvingas till att utföra egenvård.

> Läs mer om vad som gäller i din region på 1177.se. Sök på Planerad vård hemma.
> Läs mer på socialstyrelsen.se. Sök på Egenvård.

Om du behöver hjälp från flera håll görs en samordnad individuell plan

Om du har behov av insatser från både socialtjänsten och hälso- och sjukvården, till exempel både hemtjänst och hemsjukvård ska det göras en Samordnad individuell planering, SIP. SIP finns för att du som patient inte ska behöva sköta kommunikationen mellan socialtjänsten, sjukhuset, vårdcentralen och den kommunala hemsjukvården. Planeringen görs vid ett möte där representanter för de olika vårdgivarna och du själv eller någon som företräder dig deltar. Tillsammans gör ni en plan för hur dina behov ska tillgodoses och hur de olika aktörerna ska samarbeta.

Du har rätt att medverka så mycket du kan och vill i planeringen, eller att företrädas av en närstående eller god man.

> Läs mer om SIP på 1177.se. Sök på Samordnad individuell plan - SIP.