Tjock- och ändtarmscancer/MG

I Min vårdplan får du information om din sjukdom, behandling och rehabilitering och dina rättigheter. Du får också individuellt anpassade råd om egenvård, alltså vad du kan göra själv för att må bättre och sådant som sjukvården överlåter åt dig att göra. Råden du får i Min vårdplan ska vara kopplade till den planering du och vårdpersonalen gör tillsammans, så att du själv kan medverka på bästa sätt i din rehabilitering. Det ska vara tydligt för dig vilken planering som gäller.

Min vårdplan ska bidra till att du

• känner dig trygg, informerad och delaktig
• har inflytande över det som är viktigt för dig
• förstår vad som händer i din vård och behandling
• vet hur du kan stärka din hälsa före, under, mellan och efter behandlingsperioderna.

Du och kontaktsjuksköterskan, eller annan vårdpersonal, uppdaterar Min vårdplan tillsammans när vården och behandlingen ändras på ett sätt som har betydelse för dig.

Du aktiverar innehåll till Min vårdplan och planerar vården tillsammans med din kontaktsjuksköterska eller annan vårdpersonal.

Vad innehåller Min vårdplan?

Innehållet i Min vårdplan anpassas efter dina behov och önskemål. Det betyder att alla patienter har olika Min vårdplan. Du kan också bidra själv genom att skatta hur du mår, kommunicera med vårdpersonalen och vara delaktig i planeringen. Viss information är dock alltid med, eftersom den gäller alla som behandlas för din typ av cancer.

Informationen i Min vårdplan går att läsa som en bok från början till slut. Men den är mer tänkt som ett uppslagsverk som du kan komma tillbaka till när planeringen eller förutsättningarna ändras, eller när du vill läsa på om någon del.

Vem tar fram Min vårdplan?

Min vårdplan tas fram av Regionala cancercentrum i samverkan, RCC. Innehållet kvalitetsgranskas och uppdateras regelbundet.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller annan vårdpersonal om du undrar över något i Min vårdplan.

Så kan du förbereda dig

Inför ditt besök kan du förbereda dig genom att skriva ner vad du vill berätta och fråga om. Du kan få fylla i ett formulär med frågor om hur du mår inför ditt besök.

Tänk igenom detta före besöket:

• Vilka är dina förväntningar på besöket?
• Är det något särskilt som besvärar dig?
• Vad är viktigt för dig just nu?
• Vilka frågor vill du ha svar på?

Du har rätt att förstå

När du besöker vården är det viktigt att du förstår vad som sägs och vad det innebär. Du har rätt att få information som är anpassad till dig. Du kan till exempel få hjälp av en tolk om du har nedsatt syn eller hörsel, eller om du har svårt att tala eller förstå svenska. Kontakta mottagningen före besöket och säg att du behöver en tolk. Om du har svårt att förstå information på grund av en funktionsnedsättning kan du ibland få hjälp av en arbetsterapeut.

Ha gärna med dig en närstående, som kan vara ett stöd och hjälpa till att komma ihåg vad som sägs. Det är alltid du som bestämmer om dina närstående ska få ta del av informationen. Personalen kommer att fråga vem de får lämna uppgifter till. Avsluta gärna mötet med att repetera vad du har uppfattat och stäm av att du har förstått rätt.

Om du har svårt att förstå informationen i Min vårdplan eller på andra webbsidor kan du använda ett verktyg i webbläsaren för att översätta det du ser på skärmen till ditt språk. Fråga vårdpersonalen hur du kan göra.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Tolkning till mitt språk eller Tolktjänster för dig som har en funktionsnedsättning.

Du kan erbjudas ett digitalt vårdmöte

Vissa mottagningar erbjuder digitala vårdmöten. Då kopplar du upp dig via telefon, surfplatta eller dator till ett videosamtal med vården. Ett digitalt vårdmöte fungerar som ett vanligt besök, men du behöver inte åka till sjukhuset för att träffa till exempel din kontaktsjuksköterska, läkare eller fysioterapeut.

Du kan behöva gå igenom undersökningar och provtagningar i anslutning till digitala vårdmöten. I så fall får du veta hur du ska göra.

Du har rätt att vara delaktig

Du har rätt att vara delaktig i din vård och få information om

• ditt hälsotillstånd
• vilka alternativ du har för undersökningar, vård och behandlingar
• vilka för- och nackdelar som finns med olika undersökningar och behandlingar
• när och hur du ska få svar på dina undersökningar och provtagningar
• när och hur du kan förvänta dig att få vård och hjälp vid biverkningar och symtom
• vart du ska vända dig om du blir sämre
• vilken vård du kan behöva efter behandlingen och hur uppföljningen ser ut
• vad du kan göra själv eller med hjälp av en närstående eller personlig assistent.

Genom att vara delaktig ökar du möjligheten att påverka och få det stöd du behöver.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Tips inför ditt besök i vården och Videosamtal med vården.

Var källkritisk

Det forskas mycket om cancer. Kunskapen om olika typer av cancer ökar därför snabbt, liksom tillgången på nya effektiva behandlingar. Men det krävs mycket kunskap för att tolka forskningsresultat. Därför återges slutsatserna från forskningen inte alltid helt korrekt i medierna. Ovetenskapliga och rent felaktiga uppgifter om cancer och cancerbehandlingar kan också få stor spridning i till exempel sociala medier. Det är därför viktigt att du tar ställning till om källan till informationen verkar trovärdig och pålitlig. Utvecklingen går också så snabbt att det är viktigt att ta reda på när informationen eller forskningen de hänvisar till publicerades.

Vilka informationskällor finns?

Vården i Sverige utgår från vårdprogram och nationella riktlinjer där aktuell och bästa tillgängliga kunskap finns samlad. Det du läser i Min vårdplan stämmer överens med vad som står i de nationella vårdprogrammen för cancersjukdomar och ska spegla den vård som ges vid svenska sjukhus. Dessutom är innehållet utvalt så att du bara får den information som är aktuell för dig.

Min vårdplan innehåller även länkar till andra webbplatser med innehåll som är kontrollerat och faktagranskat, till exempel 1177 och Livsmedelsverket.

Ibland vill du kanske läsa mer om sjukdomen. En del läser då direkt i vårdprogrammen eller i nationella kvalitetsregister. Det är viktigt att tänka på att informationen som står där är avsedd för vårdpersonal och beskriver hur det ser ut på gruppnivå. Information från register kan också behöva tolkas i ett sammanhang, till exempel när data samlades in.

Patientföreningarna kan vara en bra källa till information. Ibland kan man via deras webbplatser ställa frågor till en expert eller en chattbot, eller prata med andra som har samma sjukdom som du. Tänk på att den som svarar på frågorna inte har all information om just dig och din sjukdom och sällan kan ge exakta svar om din situation.

Fråga vårdpersonalen om du är osäker

Fråga gärna vårdpersonalen om du känner dig osäker på något du har läst om cancer, till exempel på internet.

Du och dina närstående kan även kontakta Cancerlinjen eller Cancerrådgivningen, där erfaren vårdpersonal svarar på allmänna frågor om cancer.

Cancerlinjen, Cancerfonden

> Webbplats: cancerfonden.se. Sök på Cancerlinjen.
> Telefon: 010-199 10 10

Cancerrådgivningen

> Webbplats med chatt: cancercentrum.se. Sök på Cancerrådgivningen.
> Telefon: 08-123 138 00

När du är inloggad på 1177 har du tillgång till tjänster som kompletterar informationen i Min vårdplan. Du kan till exempel

• se dina bokade tider, på de mottagningar som använder denna tjänst och som du eller vården lägger till under rubriken Mottagningar
• hantera dina läkarintyg och läkarutlåtanden 
• se och förnya dina recept om mottagningen är ansluten
• se hur långt du har kvar till frikort genom högkostnadsskyddet för läkemedel
• läsa delar av din journal.

Du väljer vilket innehåll du vill se

Du kommer aldrig direkt in i något av dessa system när du loggar in på 1177. Innehållet ligger dolt under olika ikoner eller flikar och du väljer aktivt vad du vill se.

Det varierar mellan olika regioner hur mycket och vilken information man kan se inloggad på 1177. Fråga vårdpersonalen om du undrar vilka tjänster som erbjuds. Vissa regioner använder andra appar och system som kan vara kopplade till 1177 eller användas fristående.

Viktigt att veta när du läser din journal

När du söker och får vård dokumenteras det i en journal. Syftet är att vårdpersonalen ska få tillräckligt med information om dig och din vård, så att vården blir så bra och säker som möjligt. Journalen är ett arbetsredskap för vårdpersonalen och kan därför vara svår att förstå.

När du öppnar Journalen i 1177 kan du välja att se även det nyaste innehållet som kanske inte har hunnit vidimeras, alltså kontrolleras, av den ansvariga vårdpersonalen. Den kan också innehålla ny information som du ännu inte har hunnit få höra av vårdpersonalen.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har frågor eller tankar om något du har läst i din journal.   

Som vårdnadshavare kan du vara ombud och läsa barnets journal tills barnet har fyllt 13 år. Därefter kan du få förlängd tillgång i samråd med vården. Ungdomar kan själva läsa sin journal från 16 års ålder.

> Läs mer på 1177.se. Sök på När du loggar in på 1177
> Läs mer på 1177.se. Sök på Så gör du för att boka, omboka eller avboka en tid och Läs din journal på 1177.

Allmänläkaren är specialist i allmänmedicin och arbetar på vårdcentralen. När du inte behöver specialiserad cancervård ska du få en remiss till din läkare på vårdcentralen. Allmänläkaren har det medicinska huvudansvaret för allt som inte rör cancersjukdomen eller annan specialiserad vård. Allmänläkaren kallas även distriktsläkare eller husläkare.

Arbetsterapeuten kan stödja dig i att hitta nya sätt att utföra aktiviteter i vardagen som du kan uppleva utmanade eller som du inte kan utföra. Det kan till exempel handla om anpassningar i hemmet, hjälpmedel för att underlätta eller strategier för att fördela din energi under dygnet.

AT-läkaren är en grundutbildad läkare som arbetar under handledning för att få sin läkarlegitimation.

BT-läkaren är en legitimerad läkare som är i början av sin specialistutbildning.

Dietisten är specialiserad på att ge råd och stöd om mat och näring. Dietisten kan även skriva ut kosttillägg när den vanliga maten inte räcker till.

Distriktssköterskan är en specialistsjuksköterska som du träffar på vårdcentralen, hälsocentralen eller hemma. Du kan få hjälp med bland annat sprutor, omläggning och provtagning. Distriktssköterskan kan även stödja dig att leva hälsosamt under och efter behandlingen.

Fysioterapeuten, även kallad sjukgymnasten, ger råd och stöd om fysisk aktivitet, balans, smärta och andningsbesvär. Fysioterapeuten kan också skapa träningsprogram som är anpassade till dig. Fysioterapeuter kan ha olika specialiteter, till exempel bäckenbottenbesvär. Vissa är även lymfterapeuter.

Kirurgen är en läkare som är specialiserad på operation och ansvarar för vården före och efter en operation. 

Klinisk apotekare eller klinisk farmaceut ger råd om ordinationer och hantering av läkemedel.

Kontaktsjuksköterskan har specialistkunskaper om cancervård. Hen stöttar dig och dina närstående med information, råd och samtal om din diagnos, behandling, rehabilitering och uppföljning. Du och din kontaktsjuksköterska går tillsammans igenom planeringen av din vård. Kontaktsjuksköterskan förmedlar kontakt med andra yrkesgrupper inom vården när det behövs, informerar om nästa steg och ansvarar för att lämna över information till andra vårdgivare du träffar, till exempel andra sjukhus, vårdcentraler eller hemtjänsten.

Du kan ha fler än en kontaktsjuksköterska om du får flera behandlingar för din sjukdom. Du kan även ha kontakt med behandlingsansvarig sjuksköterska, behandlingssjuksköterska och omvårdnadsansvarig sjuksköterska.

Kuratorn ger samtalsstöd och kan hjälpa dig och dina närstående att hantera situationen känslomässigt. Kuratorn kan även vägleda dig vidare om du behöver hjälp med ekonomin eller behöver komma i kontakt med myndigheter.

Lymfterapeuten (medicinsk lymfterapeut) ger råd om och behandlar lymfödem.

Läkaren är ytterst ansvarig för att planera utredningen, ställa diagnos och behandla sjukdomen och ska informera dig om varje steg. Läkaren kallas ibland för fast vårdkontakt eller PAL, patientansvarig läkare.

Narkosläkaren, även kallad anestesiologen, är specialiserad på att söva och övervaka dig under och efter en operation eller undersökning i narkos.

Onkologen är en läkare specialiserad på cancersjukdomar och arbetar med medicinsk behandling och strålbehandling.

Psykologen och psykoterapeuten kan ge samtalsstöd och hjälper dig och dina närstående att hantera situationen känslomässigt.

Patologen är en specialistutbildad läkare som studerar och analyserar förändringar i kroppens vävnader, celler och vätskor för att diagnosticera sjukdomar.

Rehabiliteringskoordinatorn ger stöd för att du ska kunna återgå till eller påbörja arbete och studier.

Röntgenläkaren eller radiologen är specialiserad på att tolka röntgenbilder.

Sexologen eller sexualrådgivaren kan ge råd om sex och stödja sexuell rehabilitering.

Sjuksköterskan har specialistkompetens inom omvårdnad och arbetar med att förbättra, återställa och bevara god hälsa.

Specialistsjuksköterskan är en sjuksköterska med specialistkompetens inom ytterligare område(n) utöver omvårdnad, till exempel onkologi eller kirurgi.

ST-läkaren gör sin specialisttjänstgöring, till exempel inom kirurgi eller onkologi.

Stomiterapeuten är en sjuksköterska specialiserad inom stomivård som kan ge dig information och praktiskt stöd i att hantera en stomi.

Undersköterskan och vårdbiträdet ansvarar för praktisk omvårdnad, till exempel personlig hygien.

Uroterapeuten ger råd och stöd om bäckenbottenträning, samt utreder och behandlar personer med urin- och avföringsläckage.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Kontaktsjuksköterskan – ditt stöd i vården vid cancer.

OBS! Lägg till länk till film.

Adjuvant behandling

Tilläggsbehandling, till exempel cytostatika under en viss tid efter en operation. Syftet är att minska risken för återfall och öka möjligheten att bota sjukdomen.

Adenocarcinom

En typ av cancerceller som kan uppstå i körtlar och körtelceller.

Agraff

Klämma av metall för att stänga ett operationssår.

Anamnes

Sjukdomshistoria.

Anastomos

Att koppla ihop två tarmändar.

Anestesi

Att inte känna. Ofta i betydelsen narkos, sövning.

Antikroppsbehandling

En grupp målriktade läkemedel som påverkar särskilda ämnen i blodet eller på cellernas yta och därmed hindrar cancerns tillväxt.

Benign

Godartad, alltså inte cancer.

Biopsi

Prov från organ eller vävnad som undersöks i mikroskop av en läkare som kallas patolog.

Brytpunktssamtal

Samtal mellan patient, närstående och läkare vid olika vägskäl för vårdens inriktning, exempelvis när man övergår från behandling med botande syfte till livsförlängande palliativ vård eller i övergång till vård i livets slutskede.

Central venkateter, CVK

Tunn slang i ett av kroppens större blodkärl på halsen eller under nyckelbenet. Används bland annat för att kunna ge läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller ta blodprover.

Cytostatika, cellgifter eller kemoterapi

En grupp läkemedel som dödar cancerceller genom att hindra dem från att dela sig. Cytostatika kan på så vis minska cancerns tillväxt.

Differentieringsgrad

Anger hur mycket en tumör skiljer sig från den friska vävnaden. En låg differentieringsgrad betyder att tumören skiljer sig mycket från den friska vävnaden, medan en hög betyder att den skiljer sig lite.

Dränage

Tunn slang som leder bort vätska från till exempel ett operationsområde.

Datortomografi, DT, CT eller skiktröntgen

Röntgenundersökning som skapar detaljerade bilder av kroppens organ.

Egenvård

Sådant du kan göra själv eller med hjälp av en närstående eller personlig assistent. Det kan vara saker du själv kan göra för att må så bra som möjligt, till exempel att pröva avslappningsövningar mot sömnbesvär. Det kan också vara uppgifter som sjukvården överlåter åt dig, till exempel ta blodförtunnande sprutor.

Endoskop

Ett slangformat instrument med en kamera och lampa i ena änden.

Fatigue

En särskild trötthet som du inte kan vila bort. Kan uppstå i samband med sjukdom och behandling.

Fertilitet

Förmågan att få biologiska barn.

Gray, Gy

Enhet för att mäta strålningsdos.

Hereditet

Ärftlighet.

Ileostomi

Öppning på magen där en del av tunntarmen är uttagen och leder tarminnehåll ut ur kroppen.

Immunterapi

Läkemedel som aktiverar kroppens eget immunförsvar så att det angriper cancercellerna och hindrar cancerns tillväxt.

Intravenös

När till exempel läkemedel, näring eller annan vätska ges i ett blodkärl.

Komplementär och integrativ medicin, KIM

Ett samlingsnamn för många olika metoder som oftast inte används inom den vanliga hälso- och sjukvården men som kan komplettera den, till exempel yoga, akupunktur, naturläkemedel och vitaminer. Kallades tidigare alternativ medicin.

Kirurgi

Operation.

Kolostomi

Öppning på magen där en del av tjocktarmen är uttagen och leder avföring ut ur kroppen.

Koloskopi

Kameraundersökning av tjocktarmens insida.

Lambå

Hud eller muskel som flyttas för att täcka ett operationsområde.

Lilla bäckenet

Det skålformiga utrymmet längst ner i magen där urinblåsan, livmodern, slidan, prostatan och ändtarmen finns.

Lymfkörtlar

Körtlar anslutna till lymfbanor längs blodkärlen och som är en del av kroppens immunförsvar.

Lymfödem

Lymfvätska som har samlats i en kroppsdel så att den svullnar.

Malign

Elakartad. Maligna tumörer är det som i dagligt tal kallas cancer.

Malignitetsgrad, tumörgrad

Anger hur aggressiv en cancer är.

Multidisciplinär konferens, MDK

Ett möte där läkare och andra professioner med olika medicinska specialiteter diskuterar och tar fram förslag på bästa utredning, behandling och uppföljning.

Metastas, dottertumör

Tumör som har bildats efter spridning från den första tumören.

Magnetkameraundersökning eller magnetresonanstomografi, MRT

Undersökning som ger detaljerade bilder av kroppens organ. Utförs med hjälp av ett magnetfält och radiovågor.

Målriktad behandling, målsökande behandling

Läkemedel som söker upp och förstör vissa molekyler eller ämnen i blodet eller signalvägar i cancercellerna. Målriktade läkemedel är till exempel av typen antikroppar eller proteinkinashämmare.

Neoadjuvant behandling

Förberedande behandling som ges före annan behandling, oftast före en operation. Syftet är att minska risken för återfall eller krympa tumören inför operationen.

Ny medicinsk bedömning, second opinion

Sjukdomen bedöms av en annan specialist än den som har gjort den första bedömningen.

Opioider

Samlingsnamn för receptbelagda läkemedel som bland annat används för att behandla svår smärta. Opioider innehåller morfin eller morfinliknande ämnen. Vissa opioider kallades förr opiater.

Patologisk anatomisk diagnos, PAD

Sammanfattande iakttagelser utifrån en mikroskopisk undersökning av ett vävnadsprov.

Palliativ onkologisk behandling

Cancerbehandling som ges för att förlänga livet, bromsa sjukdomen, lindra symtom och besvär och förbättra livskvaliteten när sjukdomen inte går att bota. 

Palliativ vård

Vård som ges för att lindra symtom och främja livskvaliteten vid livshotande sjukdom. Vården ska ta hänsyn till fysiska, psykiska, sociala och existentiella behov och erbjuda stöd till närstående.

Palpabel

Som går att känna med händer och fingrar.

Perifer neuropati

Känselbortfall eller stickningar i händer och fötter som beror på påverkan på små nerver. Kan även ge smärta och svårigheter med balans och finmotorik. Cancerläkemedel kan utlösa perifer neuropati, men det kan också ha andra orsaker.

PET-kameraundersökning, PET-DT eller PET-CT

En undersökning som med ett radioaktivt ämne gör att cancerceller och inflammatoriska celler syns tydligare.

Perifert inlagd central venkateter, PICC-line

En tunn slang som förs in i ett av kroppens större blodkärl genom ett mindre kärl på överarmen. Används bland annat för att kunna ge läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller ta blodprover.

Postoperativ

Efter operation.

Prehabilitering

Förebyggande insatser kring fysisk förmåga, näring, levnadsvanor och psykosocial situation.

Preoperativ

Före operation.

Primärtumör

Den ursprungliga tumören, där cancercellerna först uppstod.

Perifer venkateter, PVK

En tunn slang som läggs in i ett ytligt blodkärl. Används bland annat för att kunna ge läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller ta blodprover.

Recidiv

Återfall.

Rehabilitering

Insatser som ska förebygga och minska biverkningar av sjukdom och behandling. Insatserna ska ge dig och dina närstående stöd och förutsättningar att leva ett så bra liv som möjligt.

Rektoskopi

En undersökning av ändtarmens insida.

Retrograd ejakulation

Sperman kommer inte ut vid utlösning, utan hamnar i urinblåsan.

Strålbehandling, radioterapi – yttre

Joniserande strålning som ges via en apparat som riktar strålning mot tumören.

Subkutan venport, SVP

Liten dosa med en slang som opereras in under huden under nyckelbenet, och som har förbindelse med ett av kroppens större blodkärl. Används för att kunna ge bland annat läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller ta blodprover. Kallas ibland port-a-cath.

TNM, tumör, nod (lymfkörtel), metastas

Ett internationellt klassificeringssystem som sammanfattar tumörers utbredning och om cancern har spridit sig till lymfkörtlar eller andra organ.

T anger primärtumörens lokala utbredning och storlek.

N anger om det finns cancerceller i lymfkörtlarna närmast primärtumören.

M anger om det finns metastaser längre bort från primärtumören, så kallade fjärrmetastaser.

Ultraljud

Undersökning med ljudvågor som ger en bild av inre organ och vävnader.

Urostomi

Urinen leds ut genom ett hål på magen.

Vårdprogram

Nationella riktlinjer som anger hur patienter med en viss sjukdom ska vårdas på bästa sätt. Riktlinjerna bygger på forskning, kunskap och samsyn inom hälso- och sjukvården.

Vävnad

Celler med liknande utseende och samma egenskaper som tillsammans bygger upp kroppens olika delar.

I IPÖ finns information om bland annat

• vårdkontakter, exempelvis besök och telefonsamtal
• undersökningar, exempelvis olika röntgenundersökningar
• behandlingar, exempelvis läkemedel, strålbehandling och operation
• analysresultat, exempelvis blodprover

ifyllda enkäter, exempelvis svar på frågor om hur du mår.

Din läkare eller sjuksköterska kan skicka en kopia av din IPÖ till dig via 1177. Det du ser i 1177 uppdateras inte automatiskt när din IPÖ ändras. För att se nya uppgifter behöver du få en ny kopia.

Utredningen syftar till att fastställa

• var och hur tumören sitter i tarmen och om den har vuxit fast i något omgivande organ
• om det finns tecken på att tumören har spridit sig till andra organ.

Vanliga undersökningar och provtagningar

• Koloskopi – en undersökning av tjocktarmen, ändtarmen och ibland nedre delen av tunntarmen med ett så kallat koloskop som förs in genom ändtarmsöppningen. Koloskopet är en mjuk slang med en kamera i ena änden, som överför bilder av tarmens insida till en bildskärm.
• Rektoskopi – en undersökning av ändtarmen och dess slemhinna med ett så kallat rektoskop, ett rör som förs in genom ändtarmsöppningen.
• Datortomografi (DT) – en röntgenundersökning som skapar detaljerade bilder av kroppens organ. DT av magen och bröstkorgen görs för att utreda tjock- och ändtarmscancer.
• Magnetkameraundersökning (MR) – en undersökning som ger detaljerade bilder av kroppens organ, och som utförs med hjälp av ett magnetfält och radiovågor. MR görs för att utreda ändtarmscancer, men inte rutinmässigt vid tjocktarmscancer. Ibland görs även MR som kompletterande utredning av levern utöver DT.
• Eventuellt PET-DT – en röntgenundersökning där en radioaktiv substans ges i blodet och fäster på tumören, vilket sedan syns på bilderna.
• Vävnadsprover – provbitar från en misstänkt tumör i tarmen, som analyseras i mikroskop för att ställa rätt diagnos.
• Blodprover – för att analysera blodvärden och så kallade cancermarkörer.

Du kan behöva göra ytterligare undersökningar och provtagningar. Det beror på vilka symtom du har och resultatet av de undersökningar som har gjorts. Du kan bli kallad till undersökningar och besök med kort varsel. Det är därför viktigt att du meddelar vården dina aktuella kontaktuppgifter.

Specialister diskuterar resultatet vid en konferens

När alla svar på dina undersökningar och provtagningar är klara, håller man en multidisciplinär konferens, MDK. Där deltar flera olika specialister som kirurg, röntgenläkare, onkolog, patolog och kontaktsjuksköterska. De bedömer gemensamt resultatet av din utredning och diskuterar fram en rekommendation till nästa steg.

När får jag resultatet?

När utredningen börjar ska du få veta ungefär när du får resultatet av utredningen och den multidisciplinära konferensen. Resultatet får du vid ett läkarbesök eller telefonsamtal beroende på vad ni har kommit överens om. Du och läkaren diskuterar då gemensamt nästa steg.

Utredningen följer oftast ett standardiserat vårdförlopp

Utredningen av de flesta cancerdiagnoser ska följa ett standardiserat vårdförlopp, SVF. Det innebär att alla ska utredas och bedömas så lika som möjligt och utan onödig väntan. Vårdförloppet talar om vilka undersökningar som ingår i utredningen av en viss cancerdiagnos och hur lång tid utredningen bör ta.

Ett standardiserat vårdförlopp startar om det finns ett eller flera symtom och provsvar som klassas som välgrundad misstanke om någon cancerdiagnos. Vilka dessa symtom och provsvar är varierar mellan olika typer av cancer. Vårdförloppet avslutas när den första behandlingen startar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Att få vård enligt ett vårdförlopp.  

En del personer har en ärftligt ökad risk att få cancer. Det beror på en medfödd genförändring. Gener är samma sak som arvsanlag. Alla har gener. Du har ärvt dina gener från de två personer som bidrog med ägget och spermien när du bildades. De är dina genetiska föräldrar.

Även om man har en ärftligt ökad risk är det inte säkert att man får cancer.

När görs en ärftlighetsutredning?

För att ta reda på om din cancer har en ärftlig orsak behövs en utredning. Det är frivilligt att delta i utredningen och att lämna blodprov, om du erbjuds att göra det.

Vid vissa cancerformer är det vanligare att det finns en ärftlig orsak.

Det är vårdpersonalen som bedömer om en ärftlighetsutredning behövs. Bedömningen kan gå till på olika sätt. Du kan få svara på frågor eller fylla i ett formulär, till exempel om vilka släktingar som har haft cancer. Ibland kan utredaren behöva ta del av dina släktingars journaler.

Så går det till

Utredningen görs på den klinik där du får behandling mot cancer, eller vid en cancergenetisk mottagning. Du får lämna ett särskilt blodprov som kallas anlagsbärartest. Blodprovet kan visa om det finns en ärftlig orsak till cancern.

Om man inte hittar någon genförändring

Det är ganska vanligt att det inte går att hitta någon genförändring. Det innebär oftast att du inte har någon ärftligt ökad risk för cancer.

Vad händer om jag har en ärftligt ökad risk för cancer?

Om du har en medfödd genförändring kan det påverka vilken cancerbehandling du får.

En del genförändringar ökar risken för mer än en sorts cancer. Beroende på vilken gen förändringen sitter i kommer du att få ett individuellt anpassat kontrollprogram.

En genförändring kan ha funnits i en släkt i flera generationer. Förändringen kan också uppstå hos en person som blir den första i sin släkt att kunna föra den vidare. Genförändringar kan föras vidare från föräldrar till barn. Men det är inte säkert att förändringen förs vidare till ett barn som ärver gener från dig.

En ärftligt ökad risk för cancer kan alltså ha betydelse inte bara för dig, utan även för dina genetiska släktingar. Du kommer att få hjälp av en cancergenetisk mottagning med hur du ska informera dina släktingar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Ärftligt ökad risk för cancer.

Det kan behövas många undersökningar för att ställa diagnos

För att kunna ge bästa behandling är det viktigt med en korrekt diagnos. Ibland är det svårt att hitta rätt diagnos och man behöver göra flera undersökningar. Det kan också ta olika lång tid innan svaren på undersökningarna kommer. Vissa prover eller undersökningar kan även behöva kompletteras eller göras om för att få ett tydligt svar. Hur många undersökningar du behöver genomgå och hur lång tid utredningen tar säger ingenting om hur sjuk du är eller hur allvarlig cancerformen som misstänks är.

Om undersökningarna visar andra sjukdomar än cancer kommer vården att följa upp det också.

Vårdförloppet anger vad du kan förvänta dig av vården

Utredningen följer ett standardiserat vårdförlopp. Syftet med vårdförloppet är att det ska bli tydligt för dig vad du kan förvänta dig av vården i olika steg av utredningen.

Det standardiserade vårdförloppet anger också hur lång tid du som mest ska behöva vänta på diagnos och behandling. Tiden är olika beroende på vilken diagnos det är som misstänks.

När diagnosen är fastställd planerar och beslutar du tillsammans med din läkare när behandlingen ska påbörjas. Hur länge du får vänta på behandling ska avgöras av sjukdomen och vad som är den bästa behandlingen av den.

Om det tar längre tid eller om dina symtom blir värre

Om du har symtom som ändras eller blir värre eller om du får nya symtom, hör av dig till din kontaktsjuksköterska eller annan fast vårdkontakt.

Om behandlingen inte startar inom utlovad tid eller om du upplever att det tar för lång tid, vänd dig i första hand till din kontaktsjuksköterska. Läs mer om hur du gör när du inte är nöjd med vården i kapitlet Mina rättigheter som patient.

Utredningen kan väcka oro

När du utreds för en allvarlig sjukdom är det normalt att känna oro och få tankar och känslor kring liv och död. Det kan vara många funderingar som väcks. Det kan också vara praktiska saker som oroar, som ekonomin eller vem som tar hand om det du brukar göra om du inte orkar. En del känner också oro kring att behöva gå igenom olika undersökningar och behandlingar. Oron kan göra att du sover sämre eller får svårare att koncentrera dig eller minnas saker. Aptiten kan också bli annorlunda.

Detta brukar kallas en krisreaktion. Den kan ge olika symtom och vara olika svår att ta sig igenom. En kris går alltid över, även om det kan ta olika lång tid. Under tiden finns det saker du kan göra för att må bättre.

Vad kan jag göra själv?

• Fortsätt med dina vanliga rutiner och aktiviteter så mycket du kan och orkar.
• Fysisk aktivitet, att vara utomhus och att äta bra mat kan göra dig lugnare och ge bättre sömn. Det är dessutom bra förberedelser för en eventuell kommande behandling.
• Fundera på vad som är viktigt för dig och ger dig lugn och kraft, och försök att göra mer av det.
• Om du oroar dig mycket, gör något för att bryta oron. Du kan till exempel läsa en bok, ringa en vän eller gå en promenad.
• Prata med någon du känner som du har förtroende för. Om du hellre vill prata med någon utomstående, fråga din kontaktsjuksköterska som kan hjälpa dig att få samtalsstöd.
• Om dina närstående får veta att du utreds för en allvarlig sjukdom kan de stödja dig bättre. Om du är osäker på vad du ska berätta, fråga vårdpersonalen om råd. De kan också prata med och ge stöd till dina närstående.
• Tänk på att vården ofta ringer från dolt nummer och att du kan bli kallad till undersökningar och provtagningar med kort varsel. Se därför till att du har lämnat aktuella kontaktuppgifter och att du har aktiverat aviseringar i 1177 eller andra digitala tjänster som vården använder.

Skaffa dig den kunskap du behöver

Det finns mycket information om cancer och andra sjukdomar på internet. Pålitlig information finns bland annat här i Min vårdplan och på 1177. Fråga gärna vårdpersonalen om du har frågor om sådant du läser på nätet. Läs mer i modulen Mötet med vården under rubriken Källkritik.

Om du har frågor om cancer, prata gärna med till exempel Cancerrådgivningen eller Cancerlinjen. Hit kan både du som är patient och dina närstående ringa för information och stöd från legitimerad personal med lång erfarenhet.

Fundera på om du vill läsa på mer om sjukdomen som du kanske har, eller om du mår bättre av att låta bli. Är du en person som blir lugnare eller mer orolig av information?

> Läs mer på 1177.se. Sök på Att känna oro inför ett vårdbesök. 
> Läs mer på 1177.se  Sök på Att vara orolig och Att hamna i kris.

Stödlinjer

> Webbplats: cancerfonden.se. Sök på Cancerlinjen.
> Telefon: 010-199 10 10
> Webbplats med chatt: cancercentrum.se. Sök på Cancerrådgivningen.
> Telefon: 08-123 138 00

Vad bör jag vara försiktig med?

• Om du funderar på att pröva alternativa behandlingar, berätta alltid detta för din kontaktsjuksköterska eller annan vårdkontakt. Vissa naturläkemedel kan påverka både sjukdomen, resultatet av prover och undersökningar, och effekten av behandlingen. Läs mer om alternativa metoder i modulen Behandling, under rubriken Komplementär, alternativ och integrativ medicin.
• Använd inte nikotin, tobak, alkohol eller andra droger för att lindra oro. Detta påverkar din hälsa negativt och kan på sikt öka oro och ångest istället för att lindra.

Cancersjukdomar har olika symtom och behandlas på olika sätt

Cancer uppstår på grund av en skada eller förändring i en eller flera celler. Cellen börjar sedan fungera allt mer annorlunda för varje celldelning och kan utvecklas till cancer. Cancer kan uppstå på olika ställen i kroppen och olika cancersjukdomar har olika symtom och behandlas på olika sätt. Chanserna att bli av med cancern varierar också mellan olika cancersjukdomar.   

Oftast går det inte att säga varför någon får cancer

Flera saker har betydelse för att cancer ska utvecklas. Många cancerformer är vanligare vid högre ålder. Det tar också olika lång tid för cancer att utvecklas. För det mesta är det omöjligt att säga varför en enskild person får cancer.

Cancer är vanligt

Mer än 60 000 svenskar får någon form av cancer varje år. Av dessa är cirka 40 procent under 65 år. I dag finns det runt 500 000 människor i Sverige som antingen har eller tidigare har haft cancer. Att fler och fler personer får en cancerdiagnos nu beror dels på att befolkningen blir äldre och dels på att sjukvården har blivit bättre på att hitta cancer.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Vad är cancer?

I Sverige är cancer i tjocktarmen eller ändtarmen den vanligaste cancerformen efter prostatacancer, bröstcancer och hudcancer. Sjukdomen kallas också kolorektalcancer.

Både tjocktarmscancer och ändtarmscancer uppstår från slemhinnan på tarmens insida.

OBS! Lägg till två bilder här.

I tjocktarmen sugs vatten upp och avföringen formas, innan den töms ut genom ändtarmen.

Tjocktarmen tar upp vatten från tarminnehållet

Tjocktarmens uppgift i kroppen är huvudsakligen att ta upp vatten från tarminnehållet. Det flytande tarminnehållet som kommer från tunntarmen omvandlas då till fast avföring som kommer ut som korvar.

Ändtarmen samlar avföringen och tömmer ut den

Ändtarmen är de nedersta 15 centimetrarna av tarmen, närmast ändtarmsöppningen. Ändtarmens uppgift är att samla avföringen från tjocktarmen och tömma ut den under kontrollerade former när du går på toaletten. Ändtarmen kan också skilja avföring från gas, så att du kan släppa ut gas utan att det kommer ut avföring.

OBS! Lägg till en bild här.

Kvinnans bäckenbotten i genomskärning.

OBS! Lägg till en bild här.

Mannens bäckenbotten i genomskärning.

Orsaken är ofta oklar men riskfaktorer finns

Det finns ingen enskild faktor som förklarar varför sjukdomen uppstår. Vissa studier talar för att vad du äter kan påverka om du drabbas av tarmcancer. Personer som äter mycket rött kött och lite grönsaker och som motionerar lite, har högre risk att få tarmcancer. Men sjukdomen kan även drabba dig som lever hälsosamt.

Risken för tarmcancer kan också öka om du har en inflammatorisk tarmsjukdom, som ulcerös kolit eller Crohns sjukdom.

Det finns också viss ärftlighet. Lite förenklat kan man säga att om två nära släktingar har haft tarmcancer, framför allt före 50 års ålder, kan det motivera en ärftlighetsutredning. Det motiveras också av om du är yngre än 50 år.

Vanliga symtom

Tumörer i tjocktarmens första, högra del kan orsaka lågt blodvärde och trötthet. Tumörer i tarmens vänstra del, närmare ändtarmen, ger oftare ändrad avföring, som förstoppning eller diarré, och ibland synligt blod. Oavsett var tumören sitter kan du ha ont i magen och gå ner i vikt.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Tjock- och ändtarmscancer.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Vad är cancer?

Faktorer som påverkar behandlingsförslaget

Hur tumören växer och vad den har för biologiska egenskaper påverkar vilken behandling som är lämplig. Din ålder, eventuella andra sjukdomar och dina specifika förutsättningar att tåla olika behandlingar har också betydelse för vilken behandling som rekommenderas. Vad du själv vill och behöver är också viktigt.

Du diskuterar förslaget med din läkare

Du diskuterar behandlingsförslaget tillsammans med din läkare, och ni kommer överens om vilken behandling du ska få. Du har alltid rätt att tacka nej till behandling.

Behandlingen kan ändras med tiden

Din behandling kan komma att ändras allteftersom den följs upp, när man ser hur sjukdomen svarar på behandlingen och hur du mår.

Operation

Vid operationen tar man bort den del av tarmen där tumören sitter. De delar som är kvar kopplas därefter ihop igen.

Oftast behöver du ingen stomi, men det förekommer ibland. Stomi är en öppning på magen där tarminnehållet leds ut till en påse.

Onkologisk läkemedelsbehandling

Onkologisk läkemedelsbehandling är ett samlingsnamn för en grupp läkemedel som är vanliga för att behandla cancer.

Cytostatika

Cytostatika kan krympa tumören så att den blir lättare att operera bort.

När man har opererat bort tumören undersöks den borttagna tarmdelen i mikroskop. Om man då ser att tumören har vuxit på ett sätt som gör att den kan ha spridit sig, kan du rekommenderas tilläggsbehandling med cytostatika. Cytostatikan avser att minska risken för att sjukdomen kommer tillbaka.

Om tumören inte går att operera bort, kan du få cytostatika som enda behandling för att lindra symtomen och bromsa tillväxten av cancercellerna.

Cytostatika får du som dropp direkt i blodet eller som tabletter.

Immunterapi

Immunterapi fungerar genom att aktivera kroppens eget immunförsvar mot cancern. Det är bara en liten andel av tjocktarmscancer som har de genetiska förutsättningarna att svara på immunterapi. Immunterapi är i dagsläget bara godkänt om du har en sjukdom som är obotlig med traditionell behandling.

Antikroppsbehandling

Antikroppsbehandling är en målriktad metod där antikroppar binds till cancerceller och blockerar deras tillväxt. Behandlingen är bara verksam mot tumörer med vissa genetiska egenskaper.  

Strålbehandling

Vid ändtarmscancer får du ibland strålbehandling mot tumören före operationen. Strålbehandlingen krymper tumören och minskar risken för återfall. Strålningen ges mot ett begränsat område på kroppen, precis där tumören finns.

Strålbehandlingen anpassas efter tumörens sätt att växa och hur avancerad tumören är.

Ibland ser man vid röntgenkontroll efter strålbehandlingen att tumören har försvunnit. I vissa fall kan man då avvakta med operation. I stället ingår du i ett noggrant övervakningsprogram.

Kontaktradioterapi är en typ av strålbehandling som i vissa fall kan ges mot små tumörer i ändtarmen för att få en mycket hög stråldos lokalt mot tumören.

Operation

Oftast opererar man endast bort den del av ändtarmen där tumören sitter. Därefter kopplar man ihop tjocktarmen och ändtarmen igen, i en så kallad skarv eller anastomos.

Du får oftast en avlastande stomi medan anastomosen läker. Stomi är en öppning på magen där tarminnehållet leds ut till en påse.

I vissa fall sitter tumören så nära ändtarmsöppningen att hela ändtarmen och ändtarmsöppningen måste opereras bort. Du får då en permanent stomi.

Du får mer information om stomi om det är aktuellt för dig.

Onkologisk läkemedelsbehandling

Cytostatika

I vissa fall av tarmcancer kan du behöva behandling med cytostatika. Cytostatika är ett samlingsnamn för en grupp läkemedel som är vanliga för att behandla cancer. Om du redan från början har en avancerad cancer börjar man ibland med cytostatikabehandling.

När man har opererat bort tumören undersöks den borttagna tarmdelen i mikroskop. Om man då ser att tumören har vuxit på ett sätt som gör att den kan ha spridit sig, kan du i vissa fall rekommenderas tilläggsbehandling med cytostatika. Cytostatika avser att minska risken för att sjukdomen kommer tillbaka.

Om tumören inte går att operera bort, kan du få cytostatika för att lindra symtomen och bromsa tillväxten av cancercellerna.

Cytostatika får du som dropp direkt i blodet eller som tabletter.

Immunterapi

Immunterapi fungerar genom att aktivera kroppens eget immunförsvar mot cancern. Det är bara en liten andel av tjocktarmscancer som har de genetiska förutsättningarna att svara på immunterapi. Immunterapi är i dagsläget bara godkänt om du har en sjukdom som är obotlig med traditionell behandling eller om det inte går att operera bort med nuvarande utbredning.

Antikroppsbehandling

Antikroppsbehandling är en målriktad metod där antikroppar binds till cancerceller och blockerar deras tillväxt. Behandlingen är bara verksam mot tumörer med vissa genetiska egenskaper.  

Det är vanligt att man ger cytostatika före eller efter operation, ibland både och. Det beror på att levermetastaser innebär att du har en spridd tarmcancer och därmed vill man oftast ge behandling till hela kroppen förutom att ta bort tumörerna lokalt.

Beroende på hur dina metastaser sitter i levern och din allmänna hälsa kan det vara aktuellt med ablation, alltså lokal värmebehandling av metastaserna i stället för operation. Ibland behöver operation kombineras med ablation.

Din läkare diskuterar behandlingsalternativen med dig

Efter att specialister har bedömt tumörens egenskaper och din situation, tar de fram ett behandlingsförslag. Du och din läkare går igenom alternativen så att du förstår vad som föreslås och varför. Du har alltid rätt att ställa frågor och att tacka nej till behandlingar.

Uppföljning kan leda till att behandlingen justeras

Din behandling kommer att följas upp efter att den inleds. Om din sjukdom skulle förändras eller om du får biverkningar kan behandlingen komma att justeras. Regelbundna kontroller görs för att se hur du mår och hur väl behandlingen fungerar.

Operation

Så går det till

Operation av levermetastaser kan göras med öppen teknik, när man gör ett större snitt i magen, eller med titthålsteknik, när man gör 5–6 små snitt som används för att föra in de kirurgiska instrumenten.

Du opereras i narkos, vilket innebär att du sover. Kirurgen tar bort tumören med god marginal. De delar som har opererats bort skickas på mikroskopisk undersökning där man bedömer tumörens typ och utbredning. Snittet stängs med metallklämmor, så kallade agraffer, eller med stygn. Operationen kan ta olika lång tid. Du får veta mer av den ansvariga kirurgen.

Du kommer att få flera tunna slangar i kroppen:

• Eventuellt en central venkateter (CVK), en slang som sitter i halsen och går in i ett blodkärl för att ge läkemedel, dropp och ta blodprover.
• Perifer venkateter (PVK), en slang som sitter i armen och går in i ett blodkärl för att ge läkemedel och dropp.
• Syrgas, en slang i näsborren som syresätter blodet. Ibland ges syrgas i stället genom en mask över näsan och munnen.
• Urinkateter (KAD), en slang som leder urin från urinblåsan ut genom urinröret.

Du kan även få dessa slangar:

• Ryggbedövning (EDA), en slang som går in i ryggen för att ge smärtlindring.
• Sårdränage, en slang som leder bort vätska från operationsområdet.

Hur mår jag efteråt?

Efter operationen flyttas du till uppvakningsavdelningen för övervakning och fortsatt vård. Där ligger du några timmar eller till dagen efter för att sedan komma till vårdavdelningen. Du stannar oftast på sjukhuset 4–7 dygn, beroende på hur stor operationen var.

Du får börja äta och dricka igen när du vaknar upp och mår tillräckligt bra.

Vårdpersonalen hjälper dig att komma upp ur sängen så att du kan börja röra på dig så snart som möjligt efter operationen.

Du ska andningsträna för att minska komplikationer från lungorna. Vårdpersonalen visar hur du ska göra.

Du får smärtstillande läkemedel.

Urinkatetern tas bort dagen efter operationen. Om du har ryggbedövning behöver urinkatetern sitta kvar längre och tas då bort när ryggbedövningen tas bort.

Sårdränaget tas oftast bort efter ett par dagar.

Du ska ta blodförtunnande läkemedel i en månad efter operationen. Du får lära dig hur du gör innan du lämnar sjukhuset.

Utskrivning och stöd efteråt

Innan du åker hem får du veta hur operationen har gått. Du får också veta när och var agrafferna eller stygnen ska tas bort.

När du skrivs ut får du kontaktuppgifter till avdelningen och kontaktsjuksköterskan, och får veta vart du ska vända dig med frågor. Kontaktsjuksköterskan kan ge stöd efter utskrivningen och det är viktigt att du hör av dig om du har frågor eller problem med något.

Sjukskrivning

Hur länge du behöver vara sjukskriven beror på vad du arbetar med, hur stor operationen var och hur du mår. Det är vanligt att vara sjukskriven 6–8 veckor.

Återbesök

Du kommer att kallas till ett återbesök cirka 4 veckor efter operationen. Återbesöket kan vara på sjukhuset eller via telefon eller videosamtal. Ni pratar om hur du mår och diskuterar nästa steg.

Ablation

Ablation innebär att en tumör i levern förstörs på plats utan att tas ur levern.

När används ablation?

Ablation används när tumörerna är små och ligger så att de går att komma åt för behandlingen, eller om ditt allmäntillstånd eller din allmänna sjukdom gör att man vill undvika en större operation. Ablation kan även användas i kombination med operation.

Så går det till

Ablationen görs i narkos, vilket innebär att du sover. Man för in en tunn nål i tumören genom huden med stöd av röntgen eller ultraljud. Mikrovågorna värmer tumören till över kokpunkten för att förstöra cancercellerna och man strävar efter att få minst en halv centimeters marginal in i den friska levervävnaden.

Behandlingen brukar ta cirka 10 minuter men hela narkosen brukar vara i cirka en timme.

Ibland kan ablationen behöva göras med titthålsoperation.

Hur mår jag efteråt?

Efter behandlingen kan du behöva stanna kvar på sjukhuset för observation ett par timmar eller till dagen efter.

Du kan känna smärta eller obehag vid stickstället. Du får smärtstillande tabletter om du behöver.

Det är vanligt att känna sig trött under de första dagarna. Du behöver inte begränsa dina aktiviteter eller äta annorlunda efter behandlingen.

Uppföljning

Du kommer att följas upp genom kontroller, oftast med magnetkamera. Syftet är att se om behandlingen har haft önskad effekt och övervaka att inga nya tumörer utvecklas. Vid behov kan ablationen behöva upprepas.

Din läkare diskuterar behandlingsalternativen med dig

Efter att specialister har bedömt tumörens egenskaper och din situation, tar de fram ett behandlingsförslag. Du och din läkare går igenom alternativen så att du förstår vad som föreslås och varför. Du har alltid rätt att ställa frågor och att tacka nej till behandlingar.

Operation

Operationen utförs oftast med titthålsteknik, med ett eller flera små snitt i bröstkorgsväggen där kirurgiska instrument förs in. Men den kan också göras med öppen teknik, där man gör ett större snitt mellan revbenen.

Vid operationen är du sövd och får ibland även ryggbedövning eller lokalbedövning i såret med en tunn slang.

Du ligger med sidan som ska opereras uppåt. Armen läggs lite uppåt för att kirurgen ska komma åt. Därför kan du få ont i axeln efteråt. Kirurgen tar bort tumören med marginal runtom. De delar som har opererats bort skickas på mikroskopisk undersökning där man bedömer tumörens typ och utbredning. Snittet stängs med metallklamrar, så kallade agraffer, eller stygn. Operationen tar vanligen 1–2 timmar.

Du får en kateter som samlar upp urinen i en påse. Du får också en slang i lungsäcken, ett så kallat dränage. Dessa tas oftast bort dagen efter operationen.

Hur mår jag efteråt?

Du stannar oftast på sjukhuset 1–2 dygn.

Du får börja äta och dricka igen när du vaknar upp och mår tillräckligt bra.

Vårdpersonalen hjälper dig att komma upp ur sängen så att du kan börja röra på dig så snart som möjligt efter operationen.

Om du har ont får du smärtstillande medicin.

Katetern tas bort när du kan gå på toaletten själv, vanligen inom ett dygn. Dränaget tas oftast bort innan du åker hem.

Du ska ta blodförtunnande medicin i en månad efter operationen. Du får lära dig hur du gör innan du lämnar sjukhuset.

Innan du åker hem får du veta hur operationen har gått. Du får också veta när och var stygnen eller agrafferna ska tas bort.

Sjukskrivning

Hur länge du behöver vara sjukskriven beror på vad du jobbar med och hur du mår. Det är vanligt att vara sjukskriven 4–6 veckor.

Återbesök

Du kallas till ett återbesök 4–6 veckor efter operationen. Återbesöket kan vara på sjukhuset, eller via telefon eller videosamtal. Ni pratar om hur du mår och diskuterar nästa steg.

Du strålbehandlas på ett begränsat område i lungan, precis där tumören finns. Strålbehandlingen skadar cancercellerna så att de har svårt att reparera sig. Även de friska cellerna skadas, men de har lättare att reparera sig.

Strålbehandling gör inte ont, men du kan få biverkningar. Vilka biverkningar du får beror bland annat på var tumörerna sitter och hur mycket strålbehandling du får. Prata med din behandlingsansvariga sjuksköterska eller läkare för att få behandling och råd om vad du kan göra själv för att må bra.

Det är viktigt att du inte röker under behandlingstiden. Det ökar chansen att behandlingen får avsedd effekt och minskar risken för biverkningar.

Så går det till

Behandlingen sker i öppenvård, det vill säga att du kommer till sjukhuset vid varje behandlingstillfälle och du stannar inte kvar på sjukhuset mellan behandlingarna.

Vid behandlingen ligger du på en brits i ett behandlingsrum. Sjuksköterskorna ställer in apparaten så att strålningen riktas mot rätt område på kroppen. Vart strålningen ska riktas bestäms av din behandlande läkare. Du får veta hur du ska signalera om något känns konstigt. Sjuksköterskorna kan då avbryta behandlingen. Sedan går de till ett rum bredvid där de övervakar behandlingen via en tv-skärm. Oftast tar de först kontrollbilder och eventuellt justerar de britsen.

Britsen hissas upp och apparaten rör sig runt britsen.

Själva behandlingen tar bara ett par minuter. Totalt blir tiden i behandlingsrummet cirka 10–20 minuter.

Strålbehandlingen ges vanligen 3–5 gånger, med ett par dagar emellan, så den totala behandlingstiden blir 1–2 veckor.

Hur mår jag efteråt?

Du mår oftast bra efteråt. Vanliga biverkningar är viss trötthet och besvär från huden där strålningen har givits.

Sexualiteten är ett grundläggande behov och innefattar många olika dimensioner, såsom smekningar, närhet, samlag, onani och fertilitet. Dessa funktioner är en viktig del av livet oavsett om du har en partner eller inte. Om du har en partner är det bra om ni kan prata med varandra om den förändring som sker. Även din partner kan ha nytta av att läsa denna information.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du får problem med sexlivet under och efter din behandling, så att du kan få stöd.

Varför påverkas sexlivet av behandlingen?

Det kan finnas flera orsaker till att du kan uppleva hinder vid sex efter cancer. Behandlingen kan påverka kroppen både fysiskt och känslomässigt. Du kan till exempel få mindre lust, sämre känsel, svårare att få orgasm, och uppleva obehag och smärta.

Vid operation

I samband med operationen kan nerver och blodkärl skadas. Detta gör att känseln i underlivet förändras. Det kan betyda att den sexuella stimuleringen tar längre tid och att vissa områden blir känsligare för beröring.

För läkningens skull bör du inte ha vaginalt samlag de första 3 veckorna efter operationen, men du får gärna onanera. Om din livmoder har opererats bort rekommenderas du att avstå från vaginalt samlag i 6–8 veckor efter operationen. Om du har opererats i tarmen bör du vara rädd om din slutmuskel i ändtarmsöppningen, så att den inte tänjs ut och förslappas. Därför avråds du från anal penetration för att inte riskera att du får svårt att hålla tätt för avföring.

Om ändtarmen har tagits bort kan livmodern tippa bakåt, eftersom ändtarmen inte längre fyller upp bakom slidan. Råd om detta hittar du i avsnittet om egenvård. Slidans bakre vägg kan även växa fast bakåt och bilda ärr, vilket kan göra slidan mindre elastisk och torrare. Det kan även göra att sekret och slem samlas i slidan, och större mängder sekret kan rinna ut vid till exempel motion eller när du reser dig.

Vid strålbehandling

Om du har fått strålbehandling kan det bildas ärr i slidan, så att den blir kortare och snävare. Strålbehandling gör också att östrogenproduktionen från dina äggstockar upphör, så att du kommer i klimakteriet om du inte redan har passerat det. Det gör också att du kan få torra slemhinnor.

Förändringarna i underlivet kan göra att du känner smärta vid samlag. Det kan bli både ett fysiskt och psykiskt problem. Om du är orolig för smärta kan det minska lusten och spontaniteten i samlivet.

Vid stomi

Om du får en stomi kan den påverka kroppsuppfattningen, vilket kan påverka samlivet.

> Läs mer på eftercancern.se. Sök på symtom-påverkan på sexualitet. (Sajten låg tillfälligt nere när den här sidan byggdes/MG)

Sexualiteten är ett grundläggande behov och innefattar många olika dimensioner, såsom smekningar, närhet, samlag, onani och fertilitet. Dessa funktioner är en viktig del av livet oavsett om du har en partner eller inte. Om du har en partner är det bra om ni kan prata med varandra om den förändring som sker. Även din partner kan ha nytta av att läsa denna information.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du får problem med sexlivet under och efter din behandling, så att du kan få stöd.

Varför påverkas sexlivet av behandlingen?

Det kan finnas flera orsaker till att du kan uppleva hinder vid sex efter cancer. Behandlingen kan påverka kroppen både fysiskt och känslomässigt. Du kan till exempel få mindre lust och svårare att få erektion (stånd).

För att din förmåga att få erektion ska återhämta sig, är det bra att tidigt återgå till sexuell aktivitet. Svällkropparna behöver fyllas med blod då och då för att behålla sin funktion. Detta behöver inte innebära sexuell aktivitet tillsammans med en partner; att själv onanera går också bra.

Vid operation

Om du har opererats i tarmen bör du vara rädd om din slutmuskel i ändtarmsöppningen, så att den inte tänjs ut och förslappas. Därför avråds du från att bli penetrerad analt för att inte riskera att du får svårt att hålla tätt för avföring. Det gäller framför allt om du har opererats i ändtarmen.

Det är vanligt med så kallad retrograd ejakulation, vilket innebär att det inte kommer ut vätska vid utlösning, utan sperman hamnar uppe i urinblåsan. Det är helt ofarligt.

Vid strålbehandling

Efter strålbehandling mot bäckenet kan du få sämre förmåga att producera testosteron. Detta kan ge mindre sexuellt intresse, svårare att få stånd, svårare att få orgasm, mindre kroppsbehåring, mindre muskelmassa och mer trötthet.

Om du upplever symtom på testosteronbrist efter cancerbehandling, kan man mäta mängden testosteron i blodet. Ta kontakt med din läkare eller kontaktsjuksköterska om du upplever sådana symtom.

Vid stomi

Om du får en stomi kan den påverka kroppsuppfattningen, vilket kan påverka samlivet.

> Läs mer på eftercancern.se. Sök på symtom-påverkan på sexualitet. (Sajten låg tillfälligt nere när den här sidan byggdes/MG)

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har frågor om dina möjligheter att få barn. Innan behandlingen börjar ska de berätta hur fertiliteten kan påverkas, och fungera som stöd om du behöver prata mer om detta. 

Fertilitet under och efter cytostatikabehandling och hormonell behandling

Både cytostatikabehandling och behandling som påverkar kroppens hormoner kan minska din produktion av könshormoner. Det kan leda till att menstruationen eller spermieproduktionen upphör. Både kvinnor och män kan få liknande symtom som vid klimakteriet.

Det är svårt att säga i förväg om du kommer att bli infertil av behandlingen, men ju högre doser och ju äldre du är, desto större är risken. 

Fertilitet efter målriktad behandling

Det är ännu osäkert om och i så fall hur målriktade läkemedel påverkar din förmåga att få barn, på liknande sätt som cytostatika och hormonell behandling kan göra.

Fertilitet efter strålbehandling

Strålbehandling påverkar fertiliteten om strålarna riktas direkt mot könsorganen eller mot hjärnan, som styr produktionen av hormoner.

Om du är kvinna som får strålning mot lilla bäckenet kommer produktionen av östrogen från dina äggstockar att upphöra och de kommer inte att kunna producera ägg. Om du är man som får strålning mot lilla bäckenet kan spermieproduktionen påverkas tillfälligt, men det är osannolikt att den upphör.

Fertilitet efter operation

En operation kan påverka fertiliteten beroende på vilket område som opereras och hur stor ärrbildningen blir. Om livmodern, äggstockarna eller testiklarna tas bort blir du infertil.

Om du är i fertil ålder väljs operationstekniker som försöker bevara fertiliteten så långt det är möjligt.

Det finns hjälp att få

Det går att frysa ner spermier, ägg, befruktade ägg och i vissa fall äggstocksvävnad, som senare kan användas till konstgjord befruktning. Detta kallas fertilitetsbevarande eller fertilitetsfrämjande åtgärder.

Regionerna har olika regler för vilken hjälp man kan få med konstgjord befruktning efter en cancerbehandling. Bland annat finns det åldersgränser och regler kring kostnader. Din läkare kan berätta vad som gäller i din region. Läkaren kan också skriva remiss till en reproduktionsmedicinsk mottagning om du behöver det. 

Att ha fått tillgång till fertilitetsbevarande åtgärder är ingen garanti för att kunna bli förälder.

Om du är eller blir infertil kan du få stöd för att hantera det känslomässigt. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare för att få hjälp.

Använd preventivmedel under och en tid efter behandlingen

Alla cancerläkemedel och även strålbehandling kan skada spermierna, eller fostret i magen om du blir gravid. Risken för graviditet finns även om du får behandling som kan påverka fertiliteten. Använd därför preventivmedel så länge cancerbehandlingen pågår och en tid efteråt. Ibland behövs dubbelt skydd, eftersom biverkningar som diarré eller direkt påverkan av cancerläkemedel kan göra att p-piller inte räcker som ensamt skydd. Ibland är p-piller inte heller lämpligt. Kondom kan rekommenderas både som preventivmedel och för att skydda sköra slemhinnor.

Prata med din läkare om vilket preventivmedel som blir bäst för dig. Läkaren kan också svara på hur länge efter behandlingen du bör vänta med att försöka få barn.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Fertiliteten efter cancerbehandlingen.

Behandling med botande syfte kallas också kurativ behandling.

Du kan få flera behandlingar

Du kan rekommenderas flera olika behandlingar. Till exempel kan man ge strålbehandling eller cytostatika inför en operation och ibland ges cytostatika efter en operation. Behandlingen utformas för att ge största möjliga chans till att du ska bli botad och inte få återfall av tumören.

Målet med behandlingen kan ändras

Målet med behandlingen kan ändras efter att den har startat. En behandling med botande syfte som inte har botande effekt kan ändras till att ha som mål att lindra symtom och bromsa sjukdomen.

Målet med din behandling är att krympa tumören eller tumörerna, för att sedan göra en ny bedömning av om din tumör är möjlig att bota.

Specialister diskuterar ditt fall vid en konferens

En ny röntgen kommer att utföras om några månader för att se om tumören eller tumörerna svarar på behandlingen. Därefter diskuteras ditt fall åter på en multidisciplinär konferens (MDK), för att man ska bedöma om det går att operera bort tumören eller tumörerna eller ge annan botande behandling.

Du diskuterar förslaget med din läkare

Du diskuterar behandlingsförslaget med din läkare, och ni kommer överens om vilken behandling du ska få. Du har alltid rätt att tacka nej till behandling. Dina närstående har rätt att vara med på besöket om du vill, men det är du som bestämmer över din vård och behandling.

Du kan få palliativ vård under lång tid, samtidigt som du får behandling som bromsar sjukdomen. Flera olika behandlingar riktade mot tumören kan vara aktuella, såsom cytostatika, strålbehandling och ibland operation.

Genom att tidigt uppmärksamma dina behov av palliativ vård ökar möjligheten till god livskvalitet. Målet med din vård och behandling ska vara tydligt för både dig, dina närstående och vårdpersonalen, och det är viktigt att lägga upp en plan för den fortsatta vården. Du kan till exempel få lindring av symtom som smärta, och stöd genom att prata om det som är viktigt för dig.

Vad är viktigt för mig?

Det är bra om du funderar över vad som är viktigt för dig och vilket stöd du behöver. Om du vill kan du göra det tillsammans med någon som står dig nära.

Du har rätt till samtal om din situation. Närstående kan vara med om du vill. Samtalen kan till exempel handla om följande:

• dina tidigare erfarenheter
• vad du vill och kan göra själv
• dina önskemål och prioriteringar
• din sjukdom och behandling.

Prata med din läkare, kontaktsjuksköterska och kurator om vad som är viktigt för dig. Tillsammans kan ni planera vården så att du känner dig trygg och får det stöd du behöver.

Vilken hjälp kan jag få?

Här är några exempel på hjälp och stöd:

• Du kan få lindring eller förebyggande hjälp mot till exempel smärta, illamående och trötthet.
• Du kan få stöd att hantera känslor som oro eller ångest, eller hantera tankar om livet och döden.
• Du kan få praktisk hjälp, till exempel med intyg eller ekonomisk vägledning så att du kan ordna vardagen på bästa sätt.
• Du kan få hjälpmedel som kan underlätta vardagen.

Tillsammans med vårdpersonalen får du regelbundet uppdatera din plan för vård och behandling utifrån dina behov.

Om det är något du funderar på, tveka inte att fråga din kontaktsjuksköterska eller annan vårdpersonal.

Var kan jag få palliativ vård?

Beroende på vilka behov du har, vad du vill och vad som är möjligt, kan du få palliativ vård till exempel hemma, på ett vård- och omsorgsboende eller på sjukhus. Dina behov och vad du vill kan också ändras när sjukdomen förändras. Till exempel kan du behöva vara en kortare tid på sjukhuset för att sedan vårdas hemma. Ibland kan du behöva få hjälp av flera olika vårdenheter.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Palliativ vård och Planerad vård hemma.

OBS! Lägg till länk till film.

Cancerbehandling med bromsande och lindrande effekt

När det inte går att bli av med sjukdomen kan du få cancerbehandling med syfte att bromsa sjukdomen, förlänga livet och ge dig en så god livskvalitet som möjligt. Bromsande och symtomlindrande behandling har ofta god effekt på hur du mår och på sjukdomens utveckling och kan pågå så länge som den har önskad effekt. Om en bromsande behandling inte har önskad effekt kan man i många fall byta till en annan.

Med tiden kan effekten bli sämre

Med tiden är det vanligt att cancersjukdomen påverkar dig allt mer. Samtidigt kan cancerbehandlingen med tiden få sämre effekt och i stället ge fler och mer påtagliga biverkningar. Det kan nå en punkt där du inte längre har nytta av den. Tillsammans med din läkare behöver du då överväga om det är lämpligt att avbryta behandlingen.

I sådana situationer kommer du fortfarande att få palliativ vård, som syftar till att förebygga och lindra symtom som sjukdomen orsakar. Målet är att ge dig den bästa möjliga livskvaliteten och hjälpa dig att hantera sjukdomens påverkan på bästa sätt.

Vid palliativ vård i livets slutskede bedöms du ha kort tid kvar att leva, dagar eller veckor.

Det här kan vara tecken på att döden närmar sig:

• Du kan vara mer sängliggande.
• Du kan ha svårt att svälja.
• Du kan bara dricka små mängder vätska.
• Du kan ha sämre cirkulation och andning.
• Du kan ha sänkt medvetande eller vara förvirrad i perioder.

Vårdpersonalen tar hänsyn till vad du vill och behöver

Din läkare samtalar med dig och dina närstående om situationen. Ibland är även en sjuksköterska eller undersköterska med under samtalet. Även vårdteamet runt dig informeras om att du är döende.

Vårdpersonalen ska ta hänsyn till dina önskemål om vården i livets slut, och respektera dina andliga och existentiella behov.

Du ska få de läkemedel du behöver för att lindra besvärliga symtom.

Vårdpersonalen kommer att ta reda på hur du mår med jämna mellanrum. Om du inte kan berätta själv tittar man efter vissa tecken, till exempel ditt ansiktsuttryck, hur du andas och hur ditt hjärta slår. Vårdpersonalen kommer också att prata med dina närstående om hur du mår. 

Om du har särskilda behov kontaktar vårdteamet personal med rätt kompetens. Det kan vara till exempel ett smärtteam, en andlig företrädare eller en annan enhet på sjukhuset.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Palliativ vård och Vård i slutet av livet.
> Dina närstående kan läsa mer på narstaende.se.

I din kallelse får du detaljerad information om hur du ska förbereda dig. Här får du allmän information.

Inskrivning

Inför din operation har du ett inskrivningssamtal. Samtalet genomförs via telefon, video eller som ett besök på sjukhuset. Förbered dig genom att skriva ner dina frågor och ha gärna med en närstående till samtalet. Ibland sker samtalet när du kommer till sjukhuset för operationen.

Om du ska till sjukhuset på ett besök, ta med legitimation och eventuella läkemedel du behöver under dagen. Ta också med din läkemedelslista och eventuellt behandlingskort för blodförtunnande läkemedel. Om du tar naturläkemedel är det viktigt att du berättar det.

Provtagning

Du kan behöva lämna blodprover inför operationen. Antingen gör du det vid inskrivningen eller så får du en remiss för att lämna proverna på en vårdcentral eller ett laboratorium. Du får veta var du kan lämna proverna.

Stomi

Om du behöver en stomi kommer du att få träffa en stomiterapeut. Stomin kan vara tillfällig eller permanent.

Läkemedel

Inför operationen kan du behöva göra uppehåll med de eventuella läkemedel och naturläkemedel du tar, eller ändra dosen. Du kan också behöva ta nya läkemedel inför operationen. Din läkare berättar vad som gäller för dig.

EKG – mätning av hjärtats aktivitet

Du kan behöva undersökas med EKG, som mäter hjärtats elektriska aktivitet. Det är läkaren som avgör om det behövs.

Narkos

Du ska opereras i narkos. Det betyder att du är sövd. I din kallelse får du detaljerad information om hur du ska förbereda dig.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Narkos.

Fasta

Det är viktigt att du fastar före operationen, annars kan du kräkas och få ner maginnehåll i lungorna. Du får alltså inte äta eller dricka ett antal timmar innan du ska sövas. Följ instruktionerna du får.

Duscha

Du ska duscha och tvätta kroppen inför operationen. Efter att du har duschat är det viktigt att du tar på dig rena kläder.

Tarmförberedelser

Vid vissa operationer behöver tarmen vara ren. Därför kan du få laxerande dryck som ska tömma hela tjocktarmen dagen före operationen. Ibland räcker det med ett minilavemang på operationsdagens morgon. I vissa fall behövs ingen tarmrengöring alls. Du får mer information i din kallelse eller vid inskrivningsbesöket.

Ta alltid med dig:

• legitimation
• telefonnummer till närstående
• läkemedel och läkemedelslista
• tidsfördriv, till exempel böcker
• egna anteckningar och frågor
• mobiltelefon, laddare med lång sladd och hörlurar
• sköna kläder som är enkla att ta på.

Ta med dig om du ska stanna över natten:

• inneskor som är stabila och lätta att ta av och på
• extra kläder
• hygienartiklar, till exempel tandborste, tandkräm och hudkräm.

Ta inte med dig:

• värdesaker
• stora summor pengar.

> Läs mer på se. Sök på Narkos, EKG och Att lämna blodprov.

I din kallelse får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå. Här får du allmän information.

Innan du ska sövas

På sjukhuset får du byta om till särskilda kläder och låsa in dina saker i ett skåp. Du får lägga dig i en säng eller sitta i en fåtölj när du väntar på din tur.

Du får en perifer venkateter, PVK, i ett blodkärl i handen eller armen. Venkatetern är en tunn plastslang som gör att du kan få läkemedel och dropp direkt i blodet.

Personalen följer dig till operationsavdelningen när det är dags för din undersökning eller operation.

Så går det till att sövas

När det är dags att sövas får du sömnmedel i venkatetern. Du får andas extra syrgas i en mask framför munnen och näsan.

När du är sövd övervakar narkospersonalen dig och ditt hjärtas och dina lungors funktion.

När du vaknar

När du vaknar har du redan förts till en uppvakningsavdelning. Personalen där tar hand om dig tills du kan komma till en vårdavdelning eller gå hem.

I samband med en operation i narkos kan du få dropp och ibland urinkateter.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Narkos – att bli sövd och Venkateter i armen eller handen

Titthålsoperation

Om det är möjligt opererar man tarmtumörer med titthålsteknik. Då gör kirurgen flera små hål i magen i stället för ett stort. Efter en titthålsoperation återhämtar du dig något snabbare och har mindre ont än om du har gjort en öppen operation. Kirurgen avgör om det går att operera med titthålsteknik.

Så går det till

Du blir sövd. Ibland får du även en tillfällig ryggbedövning som håller i sig under operationsdagen. Men du får ingen kvarvarande slang i ryggen, utan får i stället tabletter mot smärtan. Under operationen läggs en kateter in genom urinröret till urinblåsan. Katetern har du kvar tills dagen efter operationen.

Risken finns alltid att operationen inte kan slutföras via titthålsteknik. Då görs en öppen operation med ett vanligt snitt.

OBS! Lägg in en bild här.

Vid en robotassisterad titthålsoperation styr kirurgen instrumenten med hjälp av en robot.

Robotassisterad operation

Vid titthålsoperation av tarmcancer används ibland en så kallad operationsrobot. Den kontrolleras av kirurgen. Roboten överför kirurgens handrörelser till operationsinstrumenten. Roboten kan inte göra något själv, utan operationen utförs helt av kirurgen.

Öppen operation

Om tumören är stor eller komplicerad eller om du är opererad i magen tidigare, opereras du med öppen teknik. Det innebär att man öppnar magen med ett längre lodrätt snitt.

Så går det till

Du får du oftast en ryggbedövning, så kallad epiduralbedövning. Innan du sövs får du då en tunn plastslang in i ryggen. Genom slangen får du bedövningsmedel som minskar smärtan över magen. Detta är för att du ska slippa stora doser av andra smärtstillande medel som kan ge biverkningar såsom illamående, trötthet och förstoppning. Ryggbedövningen har du kvar 2–4 dagar efter operationen.

Under operationen är du sövd, och den del av tarmen där tumören sitter tas bort. Medan du är sövd lägger man dessutom en kateter in i urinblåsan genom magen eller urinröret. Katetern tas antingen bort dagen efter operationen eller sitter kvar så länge du har ryggbedövningen.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Laparoskopi, Ryggbedövning och Kvarliggande kateter i urinblåsan.

Det finns två metoder för ryggbedövning: epiduralbedövning och spinalbedövning. Det som skiljer dem är hur långt in i ryggraden bedövningsmedlet sprutas.

Hur ska jag förbereda mig?

I kallelsen får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå.

Så går det till

Du får antingen sitta eller ligga ner när du ska få ryggbedövningen.

Innan du får själva ryggbedövningen kan du få lokalbedövning i huden.

Du kan få ryggbedövningen med en spruta som en engångsdos.

Om du behöver en bedövning som man kan fylla på, lägger man in en kateter som man antingen kan ge flera doser i, eller koppla till en läkemedelspump. Katetern är en tunn plastslang som inte brukar kännas. Denna typ av bedövning kan också användas som smärtlindring efter operationen.

Vid ryggbedövning bedövas nerverna som styr urinblåsan. Därför kan du få en urinkateter som du har kvar tills bedövningen har släppt.

Ryggbedövning kan ges genom en kateter, en tunn slang i ryggen

Hur mår jag efteråt?

• Blodtrycket kan sjunka när bedövningen verkar, därför kontrolleras det regelbundet.
• Du kan vara öm i ryggen, ha klåda och få ett blåmärke vid stickstället. Det brukar gå över inom några dagar.
• Om du har varit helt bedövad är det vanligt att skaka och huttra en stund efter operationen.
• Om du har svårt att kissa efter att bedövningen har släppt, kontakta vården.
• Det kan hända att du får huvudvärk efter en ryggbedövning, även om det är ovanligt. Då är det bra att dricka mycket och ta värktabletter. Om det inte går över efter 1–3 dygn kan du få annan behandling.
• Allvarliga och bestående nervskador efter en ryggbedövning är mycket ovanligt.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Ryggbedövning vid operation.

Mat och näring

Du får äta och dricka som vanligt ungefär 4 timmar efter operationen. Det är viktigt att du får i dig näring och vätska och att tarmen kommer i gång. Du får mer information av sjuksköterskorna på avdelningen.

Dagarna efter operationen ska du fortsätta äta vanlig mat och dricka minst 2 liter vätska, inklusive 3 förpackningar näringsdryck per dygn. Om du behöver, får du kostråd och näringsdrycker av en dietist innan du åker hem.

Smärtlindring

Smärtlindring är viktigt för att du så snabbt som möjligt ska kunna vara uppe och röra på dig på avdelningen och kunna äta.

Stomi

Om du har fått en stomi kommer du att få träna på att sköta den med personal på vårdavdelningen och en stomiterapeut. Du får mer information om stomi om det är aktuellt för dig.

Fysisk aktivitet

Fysisk aktivitet efter en operation förbättrar sårläkningen och minskar tröttheten och risken för komplikationer såsom blodpropp i benen. Det är också ett sätt att få i gång tarmarna, vilket minskar risken för förstoppning och illamående. Rörelse gör även att lungorna fungerar bättre, vilket minskar risken för lunginflammation och att slem bildas i lungorna. Att röra på sig minskar också risken för stela leder och svagare muskler.

Såret efter en operation läker på cirka 6–8 veckor. Musklerna läker ihop snabbt, medan bindväven läker långsammare. Att röra på sig gör att såret läker snabbare, samtidigt som det är viktigt att inte ta i för hårt.

Om du har opererats med titthålsteknik är snitten mindre. Då kommer du sannolikt att återhämta dig snabbare. 

OBS! Lägg in bild här.

Trampa med fötterna för att öka blodcirkulationen.

Råd för att komma igång och röra på dig

När du ligger i sängen kan du själv hålla i gång musklerna och blodcirkulationen genom att regelbundet till exempel

• lyfta armarna ovanför huvudet
• trampa med fötterna
• pressa ner knävecken mot sängen.

Träna gärna på att gå i samband med att du hjälps upp till stående. Det gör att tarmarna arbetar bättre, vilket minskar risken för illamående och förstoppning. Andra fördelar med att gå är att lungorna vidgas, blodcirkulationen ökar och musklerna och lederna blir mer rörliga.

Det är bra att vara uppe så mycket du orkar och att sitta upp när du äter.

Efter operationen, på sjukhuset

Du bör ligga i sängen så lite som möjligt och vara fysiskt aktiv så snart du kan. Efter större operationer är det vanligt att behöva vila i sängen en del. Men du återhämtar dig snabbare och får färre komplikationer om denna period blir så kort som möjligt. Att sitta upp i sängen eller på en stol, stå och gå förbättrar många av kroppens funktioner. All rörelse är betydelsefull.

Andningsträning

Att sitta upp och vara fysiskt aktiv minskar risken för komplikationer som lunginflammation, men ibland behövs också andningsträning. I så fall kan du rekommenderas olika andningsövningar med eller utan hjälpmedel. Du bör träna ofta eftersom effekten är kort. Rekommendationen är varje vaken timme under den första tiden efter operationen. Träna enligt de instruktioner du får av vårdpersonalen.

Efter utskrivning

Målet är att du ska återgå till din vanliga eller en högre funktionsnivå än före operationen. Under tiden såret läker, vanligtvis 6–8 veckor, kan du behöva undvika tyngre belastning som styrketräning och tunga lyft, men oftast går det bra med lättare fysisk aktivitet. Fysisk aktivitet kan leda till snabbare återhämtning och läkning.

Starta med lugnare aktiviteter som promenader, cykling eller lättare övningar och öka på belastningen allteftersom. Det är vanligt att vara trött, men försök ändå att vara så aktiv du kan.

Råd om fysisk aktivitet kan du få från en fysioterapeut och annan vårdpersonal. Du kan också få fysisk aktivitet på recept, FaR.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Fysisk aktivitet på recept.

Gör så här:

1. Böj benen.

OBS! Lägg in bild här.

2. Lägg dig på sidan. 

OBS! Lägg in bild här.

3. För ut benen över sängkanten. Tryck dig upp till sittande med hjälp av dina armar.

OBS! Lägg in två bilder här.

4. För att lägga dig ner, följ bilderna i omvänd ordning.

Biverkningar

Trötthet

Det är vanligt att du känner dig trött och seg när du vaknar upp efter att ha varit sövd. Det kan ta alltifrån 0,5 till 12 timmar för narkosmedlen att lämna kroppen. Du kan vara trött i flera veckor och ibland månader efter en operation, eftersom kroppens återhämtning tar mycket energi.

Illamående

Du kan må illa efter att ha varit sövd. Det går oftast över inom några timmar. Du kan få läkemedel om det är besvärligt.

Smärta

Att ha ont efter en operation är vanligt. Smärtan behandlas med smärtlindrande läkemedel antingen som tabletter eller direkt i blodet eller med ryggbedövning. Det är viktigt att du är väl smärtlindrad för att kunna återhämta dig snabbt efter operationen.

Svårt att kissa

Det kan vara svårt att kissa efter operationen. Bedövningsmedel och smärtstillande kan göra så att musklerna i urinblåsan och kring urinrörsmynningen inte fungerar.

Efter operationen kommer man att kontrollera med en ultraljudsapparat (blåsscanner) att du kan tömma blåsan.

Störd tarmfunktion

Tarmfunktionen blir ofta störd efter en operation. Dels orsakas det av att tarmarnas naturliga rytm kan störas av narkosen och operationen, dels är det en biverkan av vissa smärtstillande läkemedel. Detta kan leda till illamående, magknip och spänd mage. Besvären brukar försvinna av sig själva när tarmarna kommer i gång igen efter några dagar.

Besvär i halsen

Om du har haft en slang i halsen kan det skava i halsen efteråt. Det går oftast över inom några dagar.

Normalt bildas slem i luftrören. När du har varit sövd är det vanligt att slemmet blir segt och svårare att få upp. Att ligga eller sitta mycket kan förvärra besvären. Sövning ökar också risken för komplikationer i lungorna, till exempel lunginflammation.

För att minska risken för komplikationer bör du göra andningsövningar. Genom att ta djupa andetag kan du vidga lungorna och göra det lättare att hosta upp slemmet. Du ska därför andas 10 djupa andetag i följd varje vaken timme under dagen. Att dricka mycket gör också att slemmet blir lättare att hosta upp.

OBS! Lägg in bild här.

Du kan behöva andningsträna med en PEP-pipa.

I vissa fall kan andningsövningarna göras i en så kallad PEP-pipa, som skapar ett motstånd i andningen och gör övningen mer effektiv. Om det blir aktuellt för dig kommer du att få mer information.

Komplikationer

Cirka en tredjedel får komplikationer efter en tarmcanceroperation.

Infektion i såret

Efter en operation finns risk för infektion i såret. Följ de råd du får om sårvård och hygien. Tecken på infektion är feber och rodnad runt såret. En liten rodnad runt såret är normalt.

Infektion inne i magen

En allvarligare komplikation är att tarmen inte läker (anastomiläckage), utan att du får en infektion inne i magen. Då behandlas du med antibiotika. Infektionen kan också innebära att du behöver opereras igen.

Urinvägsinfektion

Symtom vid urinvägsinfektion kan vara att du behöver kissa ofta och att det svider. Du kan ha ont i nedre delen av magen över urinblåsan. Infektionen behandlas med antibiotika om det behövs.

Blodpropp

Det finns risk för blodpropp efter en operation, och du kommer därför att behandlas med blodförtunnande läkemedel efter operationen. Du kan också rekommenderas att använda stödstrumpor.

Blodproppar uppstår ofta i benet och kallas då djup ventrombos. En blodpropp i benet kan vandra till lungorna och kallas då lungemboli. Blodproppar i lungorna kan i enstaka fall vara livshotande och måste därför alltid behandlas så fort som möjligt.

Tecken på blodpropp i benet kan vara att benet är ömt, svullet, rött och varmt. Tecken på blodpropp i lungan kan vara andnöd, hosta, håll i sidan som gör ont när du andas in, plötslig smärta i bröstet eller ryggen, trötthet, dålig ork och feber.

Fysisk aktivitet

När du kommer hem från sjukhuset är det viktigt att fortsätta vara fysiskt aktiv. Promenader och enklare sysslor i hemmet är lämpligt att börja med. Att gå i trappor är till exempel bra.

Det är individuellt hur mycket du orkar efter en operation. Anpassa aktiviteterna efter dina symtom, såsom trötthet, yrsel, smärta eller annat obehag. En stor del av din energi går åt till läkningen, så din uthållighet är begränsad under en period. Du kan därför behöva ta fler pauser än vad du är van vid. Din styrka och kondition kommer stegvis att förbättras.

Att ta i för kraftigt innebär en viss risk för att bukväggen i ärret försvagas, så kallat ärrbråck. Därför bör du under den första tiden undvika följande:

• Tyngre lyft, till exempel bära tunga väskor.
• Hård träning som löpning, styrketräning eller gympa. Tänk på att även tyngre arm- och benträning påverkar bukväggen.
• Ansträngande arbete, till exempel klippa gräs, tvätta fönster och skotta snö.

Om du har opererats med titthålsteknik kommer du att återhämta dig snabbare och kunna röra dig lättare. Risken för bråck är då liten.

Om du är rökare, tänk på att fortsätta att avstå rökning för att såret ska läka bättre.

Diskutera gärna vad som gäller för just dig med din läkare och kontaktsjuksköterska vid ditt återbesök efter operationen.

Kostråd

Efter en tarmoperation får du oftast äta och dricka som vanligt. Det är vanligt att matlusten minskar en period. Då kan det vara lättare att äta flera, mindre måltider utspritt över dagen. Du kan få kontakt med en dietist även efter att du har kommit hem.

Besvär från tarmen

Du kan uppleva besvär från tarmen under en längre tid. Beroende på vilken del av tarmen man har opererat kan du få olika besvär. Det kan påverkas av vad du äter och dina läkemedel. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har besvär.

Smärta

Du behöver troligen ta värktabletter även efter att du har kommit hem. Du avgör själv när du kan sluta ta värktabletterna. När värken minskar räcker det att ta läkemedel som innehåller paracetamol regelbundet, tills du inte behöver något smärtlindrande alls.

Dusch och omläggning

Du kan duscha som vanligt. Det räcker oftast att ha kirurgtejp över såret. Kirurgtejp och förbandsmaterial finns att köpa på apotek om du behöver.

Ibland används häftklamrar, så kallade agraffer, för att hålla ihop såret. Dessa tas bort cirka 10–14 dagar efter operationen, oftast av distriktssköterskan. Information om detta får du när du åker hem. Ibland sys såren med tråd som löses upp av sig själv och då behöver man inte ta bort stygnen.

Blodförtunnande spruta

Efter operationen behöver du en blodförtunnande spruta varje dag i en tid från och med operationsdagen. Antingen tar du den själv eller så kan du få hjälp av din distriktssköterska.

Sjukskrivning

Det är en relativt stor operation, och du blir sjukskriven minst fram till återbesöket på kirurgmottagningen 3–6 veckor efter operationen. Därefter beslutas om du behöver fortsatt sjukskrivning. Det är väldigt olika från person till person hur lång tid det tar att återhämta sig. Hur lång sjukskrivning du behöver beror också på vad du arbetar med.

Efterbehandling

Efter operationen undersöks den borttagna tarmen i mikroskop, bland annat för att se om det finns cancer i närliggande lymfkörtlar eller om tumören uppvisar andra riskfaktorer för att kunna återkomma. Om sådana riskfaktorer finns kan du behöva tilläggsbehandling med cytostatika. Detta bestäms i så fall av dig och din läkare, efter rekommendation från den multidisciplinära konferensen.

Sexuell aktivitet

Prata med din läkare eller kontaktsjuksköterska om vad som gäller för just dig.

Den nedre vänstra delen av tjocktarmen kallas kolon sigmoideum. Det är den del av tjocktarmen som ligger närmast ändtarmen.

OBS! Lägg in bild här.

Kirurgen tar bort nedre vänstra delen av tjocktarmen. De delar som är kvar kopplas ihop.

Förberedelser

Du kommer att få veta hur du ska förbereda dig inför operationen.

En stomiterapeut kommer eventuellt att göra en markering på din mage, om det skulle bli aktuellt att göra en stomi under operationen.

Så går det till

Kirurgen kommer att via titthålsoperation eller öppen operation ta bort den del av tarmen där tumören sitter. Cirka 10 centimeter av tarmen på båda sidor om tumören tas bort för att få en bra marginal till tumören. Den tarm som är kvar kopplas ihop genom att ändarna sys ihop med tråd eller häftas ihop med en sorts häftapparat.

OBS! Lägg in bild här.

Kirurgen tar bort högra delen av tjocktarmen och en kort bit av tunntarmen. De delar som är kvar kopplas ihop.

Förberedelser

Du kommer att få veta hur du ska förbereda dig inför operationen.

Det är ovanligt med stomi vid högersidig hemikolektomi. Om det är aktuellt för dig kommer du att få träffa en stomiterapeut.

Så går det till

Kirurgen kommer att via titthålsoperation eller öppen operation ta bort den högra delen av tjocktarmen och en kort bit av tunntarmen. Därefter kopplas tunntarmen ihop med tjocktarmen igen. Detta gör man genom att antingen sy ihop ändarna med tråd eller häfta ihop dem med en sorts häftapparat.

OBS! Lägg in bild här.

Kirurgen tar bort övre vänstra delen av tjocktarmen. De delar som är kvar kopplas ihop.

Förberedelser

Du kommer att få veta hur du ska förbereda dig inför operationen.

En stomiterapeut kommer eventuellt att markera med tuschpenna på din mage, om det skulle bli aktuellt att göra en stomi under operationen.

Så går det till

Kirurgen kommer att via titthålsoperation eller öppen operation ta bort övre vänstra delen av tarmen tillsammans med tumören. Cirka 10 centimeter av tarmen på båda sidor om tumören tas bort för att få en bra marginal till tumören. Den tarm som är kvar kopplas ihop genom att ändarna sys ihop med tråd eller häftas ihop med en sorts häftapparat.

Metoden är lämplig om du har andra sjukdomar som gör det för riskabelt att koppla ihop tarmen, eller om du har en svag slutmuskel i ändtarmsöppningen.

OBS! Lägg in bild.

Kirurgen tar bort den del av tarmen där tumören sitter. En del av tjocktarmen leds ut på magen och bildar en stomi.

Förberedelser

Du kommer att få veta hur du ska förbereda dig inför operationen.

En stomiterapeut kommer att markera var stomin bör sitta.

Så går det till

Kirurgen tar via titthålsoperation eller öppen operation bort den del av tarmen där tumören sitter, men kopplar inte ihop tarmen igen. Tjocktarmen läggs i stället upp på magen och du får en stomi. Den sista delen av ändtarmen lämnas kvar.

Stomin kan vara permanent eller tillfällig.

Efteråt

Eftersom du har kvar en del av din ändtarm, fortsätter den att producera sekret och slem även efter operationen. Det kan tömmas ut genom att du krystar på toaletten. De första veckorna kan det även komma lite blod. Om du behöver kan du använda en tunn binda som skydd. Vanligtvis minskar sekretet och slemmet med tiden.

Operationen är aktuell till exempel om du har flera tumörer på olika ställen i tarmen, eller om du tidigare har opererats för tjock- eller ändtarmscancer. En annan orsak kan vara att risken för nya tumörer i tjocktarmen eller ändtarmen bedöms vara stor på grund av ärftlighet, eller att du har en inflammatorisk tarmsjukdom.

OBS! Lägg in bild här.

Efter operationen leds tunntarmen ut på magen och du får en stomi (ileostomi), eller så kopplas tunntarmen ihop med ändtarmen (ileorektal anastomos).

Förberedelser

Du kommer att få veta hur du ska förbereda dig inför operationen.

En stomiterapeut kommer att markera var den eventuella stomin ska sitta.

Så går det till

Kirurgen kommer att via titthålsoperation eller öppen operation ta bort hela tjocktarmen. Ändtarmen lämnas ofta kvar, men ibland tas även den bort. Tunntarmen kopplas antingen ihop med ändtarmen (ileorektalanastomos) eller så läggs slutet på tunntarmen upp på magen och du får en stomi (ileostomi).

Efteråt

Om du har kvar en del av din ändtarm, fortsätter den att producera sekret och slem en tid efter operationen. Det kan tömmas ut genom att du krystar på toaletten. De första veckorna efter operationen kan det även komma lite blod. Om du behöver kan du använda en tunn binda som skydd. Vanligtvis minskar sekretet och slemmet med tiden.

OBS! Lägg in bild här.

Kirurgen tar bort ändtarmen utom liten bit som kopplas ihop med tjocktarmen. För att skarven ska kunna läka gör man ofta en stomi på tunntarmen.

Förberedelser

Vid operationen behöver hela tjocktarmen vara tömd. Därför kommer du att få dricka ett laxeringsmedel dagen före operationen.

Ofta planerar man för en avlastande tunntarmsstomi (loopileostomi) i samband med operationen. En stomiterapeut kommer därför att markera var stomin ska sitta före operationen.

Så går det till

Kirurgen kommer att via titthålsoperation eller öppen operation ta bort ändtarmen tillsammans med tumören, men spara en liten bit av nedersta ändtarmen.

Tjocktarmen kopplas sedan ihop med den sparade biten av ändtarmen. Eftersom risken för läkningsproblem i ändtarmen är ganska stor, gör man ofta en stomi för att avlasta skarven medan den läker.

Efteråt

Stomin tas oftast bort vid en operation efter cirka 3–12 månader. Läkningen kontrolleras oftast med antingen röntgen med kontrast eller koloskop före stominedläggningen. Om du rekommenderas cytostatika låter man oftast stomin vara kvar tills den behandlingen är avslutad.

Operationen görs när tumören sitter långt ner i ändtarmen eller växer över på slutmuskeln, eller om man bedömer det som olämpligt att spara ändtarmsöppningen av andra skäl.

OBS! Lägg in bild här.

Kirurgen tar bort ändtarmen och ändtarmsöppningen. En del av tjocktarmen leds ut på magen och bildar en stomi.

Förberedelser

Inför operationen får du tömma ändtarmen med ett minilavemang.

Stomiterapeuten kommer att markera var stomin bör sitta.

Så går det till

Kirurgen kommer att via titthålsoperation eller öppen operation ta bort hela ändtarmen och ändtarmsöppningen. Det blir då en öppning genom bäckenbotten. Denna kan ibland slutas genom att bäckenbotten sys ihop.

Om tumören växer i bäckenbotten behöver hela eller delar av muskulaturen tas bort. Bäckenbotten ersätts i så fall på något av dessa sätt:

• Ett nät sys fast.
• En så kallad lambå täcker öppningen. Lambån är en del av hud, underhudsfett och ibland en muskel från skinkan eller bukväggen.

Under operationen ligger du på rygg. Om bäckenbotten ska tas bort delas operationen oftast upp i två faser, där du först ligger på rygg när man opererar i magen och sedan på mage när man opererar kring anus. Du vänds tillbaka till ryggläge medan du fortfarande är sövd.

Du kommer eventuellt att få dränage, det vill säga en eller två tunna plastslangar som leder vätska och blod från operationsområdet. Du kommer att ha kvar dem några dagar efter operationen och de tas oftast bort när du är på sjukhuset.

Efteråt

Om din egen bäckenbotten är ihop sydd eller om du har fått ett nät, får du sitta upp direkt efter operationen. Du får röra dig fritt, men bör undvika att böja höfterna mer än 90 grader (till exempel sitta på huk) 2 veckor efter operationen.

Om du har fått en lambå får du särskild information om hur du får röra dig efter operationen.

Såret kan göra ont den första tiden. Oftast läker såret i baken långsammare än såret på magen och det är helt normalt. Stygnen tas bort efter cirka 2 veckor. Duscha såret där bak varje dag för att undvika infektion. Du kan behöva en tunn binda eller trosskydd för sekretet som kan komma från såret.

Många tycker att det är svårt att sitta längre stunder under den första tiden. Det kan kännas bättre om du sitter på mjukare underlag som en mjuk kudde eller avlastande sittdyna. Din kontaktsjuksköterska eller en arbetsterapeut kan ge råd om hjälpmedel.

Vissa upplever fantomfenomen i området. Du kan till exempel uppleva en känsla av att behöva tömma tarmen eller få en tyngdkänsla där ändtarmen har suttit. Detta avtar oftast med tiden.

När man tar bort ändtarmen och ändtarmsöppningen blir det ett sår där ändtarmsöppningen har suttit. Om man också tar bort en del av eller hela bäckenbottenmuskulaturen blir såret för stort för att enkelt sy ihop. Då kan man ta en del av ena skinkan, ibland också en del av stora sätesmuskeln, och vrida in den över såret för att täcka det. Den här tekniken kallas för en lambå. Ibland behöver man använda båda sätesmusklerna för att täcka hela såret.

Du måste följa ett schema för rörelse i 2 veckor

De första 2 veckorna får du inte böja höfterna som vanligt. Därmed får du inte heller sitta. Syftet är att lambån och såren ska läka bra. Du måste därför följa ett schema för rörelse (mobilisering) som personalen hjälper dig med.

Schemat är olika beroende på operationsmetoden. Det här är de vanligaste metoderna:

• V-Y-lambå där man bara använder hud och underhudsfett för att täcka såret.
• Gluteallambå där man använder en del av stora sätesmuskeln för att täcka såret. Då får du röra dig något mindre för att minska risken för drag i muskeln.

Du får veta vad som gäller för dig. Detta är en allmän information.

Rörelse efter V-Y-lambå

Samma dag som operationen

Du får böja max 60 grader i höfterna i max 60 minuter i sträck. Därefter behöver du ligga med raka höfter i 15 minuter.

Du får ligga på ryggen och på sidan. När du ligger på rygg får du böja höften genom att du antingen drar benen upp mot magen eller höjer huvudändan på sängen. Se bilderna nedan.

Dagen efter operationen och 13 dagar framåt

Du får böja max 60 grader i höfterna i max 60 minuter i sträck. Därefter behöver du ligga med raka höfter i 15 minuter.

Du får röra dig via sidoliggande på den sida som inte är opererad, till halvsittande, med hjälp av 2–3 personer. Därefter till stående och gående med stöd av ett gåbord. Du rör dig tillbaka till liggande via sidoliggande på den sida som inte är opererad, med hjälp av 2–3 personer.

Rörelse efter gluteallambå

Samma dag som operationen

Du får böja max 45 grader i höfterna.

Du får ligga på ryggen och på sidan. När du ligger på rygg får du böja höften genom att du antingen drar benen upp mot magen eller höjer huvudändan på sängen. Se bilderna nedan.

OBS! Lägg in bilder här.

Du får böja höfterna genom att antingen dra benen upp mot magen eller höja huvudändan på sängen. Bilden visar höftvinkel i 45 grader.

Det är väldigt viktigt att du kommer upp till stående och gående, även om du inte mår helt bra. Du kommer att vara helt sängliggande förutom när personalen hjälper dig upp. Du kommer att behöva hjälp av en fysioterapeut och övrig personal vid alla förflyttningar åtminstone den första veckan.

För att du ska kunna stå upp kommer du att i liggande hjälpas till en speciell brits, en tippbräda. Där spänns en rem över dina knän, så att du kan stå stadigt även om du känner dig svag. Därefter tippas brädan successivt upp till ett upprätt läge. På bilden ser du en person på en tippbräda.

När du klarar att stå utan att bli yr får du kliva av tippbrädan och träna på att gå med stöd av ett gåbord. Därefter börjar personalen träna på att hjälpa dig upp till stående utan tippbrädan.

OBS! Lägg in bild här.

I början får du stå upp med hjälp av en tippbräda.

Tre dagar efter operationen

Du får böja max 45 grader i höfterna.

Oftast är det nu som du får börja träna på att ställa dig upp utan tippbräda. Detta sker genom att du rullar över på sidan nära sängkanten och tar ner fötterna mot golvet. En person stabiliserar dina ben medan du, med hjälp, trycker upp överkroppen med hjälp av dina armar. Du reser dig alltså direkt upp till stående utan att sätta dig eller böja höfterna mer än 45 grader.

Sex dagar efter operationen

Du får böja max 60 grader i höfterna.

Du får inte höja huvudändan på sängen mer än 45 grader. När du sitter i sängen ökar trycket mot skinkorna, vilket inte är bra för lambån den första tiden efter operationen.

Ät och drick så upprätt som möjligt

Försök att äta och dricka i ett så upprätt läge som möjligt. Det är viktigt att du får i dig mycket energi, och det kan vara svårt när du ligger ner. Att dricka näringsdrycker i stället för vatten är ett bra sätt att få i dig energi.

Det är bra att du rör på dig

Träna gärna på att gå när du hjälps upp till stående. Det gör att tarmarna arbetar bättre, vilket minskar risken för illamående och förstoppning. Andra fördelar är att lungorna vidgas, blodcirkulationen ökar och musklerna och lederna blir mer rörliga.

När du ligger i sängen kan du själv hålla i gång musklerna och blodcirkulationen genom att regelbundet till exempel

• lyfta armarna ovanför huvudet
• pressa ner knävecken mot sängen.

Att träna lungorna är också mycket viktigt när du är nyopererad och sängliggande. Du kommer att få en så kallad PEP-pipa som du ska blåsa i varje vaken timme.

När får jag sitta?

Först dag 15 efter operationen får du börja sitta utifrån ett schema. Det styr hur ofta och hur länge du får sitta, så att lambån fortsätter att läka bra. Schemat börjar med att du får sitta 30 minuter vid 3 tillfällen per dag.

När man tar bort ändtarmen och ändtarmsöppningen blir det ett sår där ändtarmsöppningen har suttit. Om man också tar bort en del av eller hela bäckenbottenmuskulaturen blir såret för stort för att enkelt sy ihop. Då kan man ta en bit hud och muskel från en annan plats och svänga in över bäckenbotten för att täcka såret.

VRAM-lambå

Vid VRAM-lambå tar man en bit hud och muskel från din bukvägg och svänger ner inuti din mage mot bäckenbotten.

Gracilis-lambå

Vid gracilis-lambå tar man en muskel från lårets insida och svänger upp mot bäckenbotten för att täcka såret.

Du måste följa ett schema för rörelse i 2 veckor

För att lambån och såren ska läka bra får du inte böja höfterna som vanligt, och därmed inte heller sitta, de första 2 veckorna. Du måste följa ett schema för rörelse (mobilisering) som personalen hjälper dig med.

Det är väldigt viktigt att du kommer upp till stående och gående även om du inte mår helt bra, eftersom du kommer att vara sängliggande förutom när personalen hjälper dig upp. Du kan behöva hjälp av en fysioterapeut och övrig personal vid förflyttningar åtminstone den första veckan.

Du bör stå eller gå minst 4 gånger per dygn redan från dag 1 efter operationen. Träna gärna på att gå så mycket du kan dessa gånger. Det gör att tarmarna arbetar bättre, vilket minskar risken för illamående och förstoppning. Andra fördelar med att gå är att lungorna vidgas, blodcirkulationen ökar och musklerna och lederna blir mer rörliga.

När får jag sitta?

Du får börja sitta från dag 15 efter operationen, enligt ett schema med gradvis ökande tid:

• Första dagen får du sitta i 5 minuter vid 4 tillfällen.
• Dagen därpå får du sitta i 10 minuter vid 4 tillfällen.
• Dagen därpå får du sitta i 15 minuter vid 4 tillfällen.
• Sedan kan du öka tiden med 5–15 minuter per dag så länge såret inte spricker upp.

Lambån och såret inspekteras efter varje tillfälle så länge du ligger på sjukhus. Om såret spricker upp ska du inte träna på att sitta förrän läkaren har sagt att det går bra. Du ska sitta på mjukt underlag, antingen en vanlig huvudkudde eller avlastande dyna.

Du får inte använda sitt-ring och inte sitta på toalettstolen under de första 6 veckorna efter operationen, om inget annat sägs. Detta ökar risken för att såret spricker upp.

Det är bra att du rör på dig

När du ligger i sängen kan du själv hålla i gång musklerna och blodcirkulationen genom att regelbundet till exempel

• lyfta armarna ovanför huvudet
• trampa med fötterna
• pressa ner knävecken mot sängen.

Att träna lungorna är också mycket viktigt när du är nyopererad och sängliggande. Du kommer att få en så kallad PEP-pipa som du ska blåsa i varje vaken timme, så att dina lungor ventileras bättre.

Stent är ett självexpanderande metallrör som placeras i tarmen, genom tumören. Röret trycker på tumören så att avföringen i tarmen kan ta sig förbi.

Hur ska jag förbereda mig?

Du kan behöva ta laxeringsmedel inför behandlingen. Du får veta mer om det är aktuellt för dig.

Så går det till

Stenten kan ofta sättas in utan att du behöver sövas. Den förs in genom ändtarmen med hjälp av ett endoskop, en slang med en kamera. Många gånger använder man samtidigt röntgenutrustning.

I vissa fall kan behandlingen upprepas och då kan en ny stent läggas igenom den befintliga stenten.

Biverkningar och komplikationer

Biverkningar är ovanliga.

En allvarlig komplikation är perforation, det vill säga att det går hål på tarmen. Det behöver vanligtvis behandlas med operation.

OBS! Lägg in bild här.

Ett stent är ett rör som utvidgas inuti tarmen.  

HIPEC-behandling ges vid bukhinnecancer med ursprung från tjocktarmen, ändtarmen, blindtarmen, tunntarmen eller bukhinnan (mesoteliom).

Behandlingen kan ges på fyra ställen i Sverige: Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm, Akademiska sjukhuset i Uppsala, Skånes Universitetssjukhus i Malmö och Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.

Vad är HIPEC-behandling?

HIPEC står för Hypertermisk IntraPEritoneal Cytostatika. HIPEC-behandling är en operation där man tar bort alla tumörer som syns och sedan sköljer bukhålan med varm cytostatika.

Vad händer på HIPEC-enheten?

På HIPEC-enheten bedömer man om behandlingen är lämplig för dig. Den slutliga bedömningen av om alla tumörer går att ta bort fattas vid själva HIPEC-operationen. Du kommer att få detaljerad information på HIPEC-enheten.  

HIPEC-behandling ges vid bukhinnecancer med ursprung från tjocktarmen, ändtarmen, blindtarmen, tunntarmen eller bukhinnan (mesoteliom).

Behandlingen ges på Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm, Akademiska sjukhuset i Uppsala, Skånes Universitetssjukhus i Malmö och Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.

Vad är HIPEC-behandling?

HIPEC står för Hypertermisk IntraPEritoneal Cytostatika. HIPEC-behandling är en operation där man tar bort alla tumörer som syns och sedan sköljer bukhålan med varm cytostatika.

Beroende på vilka organ som är berörda kan operationstiden vara olika lång. Räkna med att behandlingen tar hela dagen och ibland även kvällen.

Du får veta vad som gäller för dig. Detta är en allmän information.

Ta med dig

• Legitimation
• Mediciner, eventuell medicinlista
• Telefonnummer till närstående
• Stadiga inneskor och eventuellt en morgonrock
• Hygienartiklar
• Tidsfördriv, till exempel böcker och tidningar
• Egna anteckningar och frågor

Ta inte med dig

• Värdesaker (smycken med mera)
• Stora summor pengar

Operationsdagen

På morgonen får du läkemedel och näringsdrycker. Du får även duscha igen. Du ska klä på dig en operationsrock, strumpor och kalsonger eller trosor, och sängen kommer att bäddas ren. Därefter körs du till operationsavdelningen. Hela operationen tar vanligen cirka 8–10 timmar.

Så här går operationen till

Operationen börjar med att kirurgen gör ett snitt i magen från nederkanten av bröstbenet till blygdbenet för att kunna inspektera hela bukhålan. All synlig cancer tas bort. Beroende på var tumörerna sitter kan det bli aktuellt att ta bort andra organ eller delar av andra organ. Exempel på organ som kan tas bort är mjälten, gallblåsan, äggstockarna, livmodern och delar av tarmarna.

I vissa fall är tumörerna så spridda i bukhålan eller växer på en så stor del av tunntarmen att det inte går att genomföra behandlingen. Operationen avbryts då och magen sys ihop igen. Du kommer sannolikt i stället att behandlas med cytostatika i blodet.

Så här går cytostatikabehandlingen till

Efter att man har tagit bort all synlig cancer sköljs bukhålan med cytostatikavätska. Den är uppvärmd till 40–42 grader för att få bort cancerceller som kan vara kvar. Cytostatikan värms eftersom cancercellerna då blir mer känsliga. Cytostatikabehandlingen sker med hjälp av ett pumpsystem som pumpar runt den varma cytostatikavätskan under 30–90 minuter. Hur lång tid behandlingen tar beror på vilken typ av cytostatika du får.

Efter behandlingen får du oftast en eller flera slangar, så kallade dränage, som sitter kvar för att få ut kvarvarande vätska.

Möjliga komplikationer efter operationen

Operationer innebär alltid risk för komplikationer. HIPEC-behandlingen är en stor operation som pågår under många timmar, inklusive behandling med cytostatika under operationen. Detta ger större risk för komplikationer än andra operationer.

Det finns risk för till exempel blodproppar, lunginflammation, blödning och infektion. Det finns även risk att tarminnehåll läcker ut, vilket kan leda till att du behöver opereras flera gånger.

Före, under och efter operationen får du behandling för att minska riskerna, men det går inte att helt undvika dem. Du kan själv minska riskerna genom att inte röka.

Ett annat besvär är den långsamma återhämtningen av magsäcken och tarmarnas normala funktion. Det kan ta flera veckor innan du kan äta mat i vanliga portioner igen. Det är också vanligt att må illa de första veckorna efter operationen.

Möjliga komplikationer av cytostatikan

En del av cytostatikan kan tas upp i blodet. Det kan göra att ditt immunförsvar tillfälligt blir sämre under ett par veckor efter behandlingen.

En annan komplikation kan vara håravfall så att håret blir tunnare. Det kommer att växa ut igen.

På sjukhuset

Efter operationen kommer du att vara på en intensivvårdsavdelning eller postoperativ avdelning i 1–2 dygn. Där övervakas du mer intensivt än på den vanliga vårdavdelningen. Om du vill ta emot besök bedömer personalen om det är möjligt.

När ditt allmäntillstånd bedöms som stabilt får du komma tillbaka till vårdavdelningen.

Slangar

Efter operationen kommer du att ha flera slangar kopplade till dig:

• Epiduralkateter (ryggbedövning, så kallad EDA) som går in i ryggen och är till för smärtlindring. Den ska sitta 5–7 dagar, ibland kortare och ibland längre beroende på hur bra smärtlindringen fungerar.
• Urinkateter som sitter kvar några dagar.
• Central venkateter (en tunn slang vid halsen) för dropp. Den sitter kvar tills du kan äta och dricka helt själv, oftast efter 1–2 veckor.
• Dränage, alltså slangar för att leda bort vätska ur magen. Dessa tas bort när det inte längre kommer så mycket vätska, oftast inom en vecka.
• I vissa fall har du en slang från näsan ner i magsäcken. Slangen leder bort vätska som samlas i magsäcken, eftersom mag-tarmkanalen inte fungerar normalt direkt efter operationen. Denna slang kallas ventrikelsond.
• Ibland får du en stomi, en öppning på magen där tarminnehållet samlas i en påse.

Mat

Du kan börja äta mer varierat när du har återhämtat dig och tarmarna börjar fungera igen. Du kan då uppleva kramp i magen när du äter.

Smärtlindring

Som smärtlindring kommer du att ha en ryggbedövning, EDA. Den brukar fungera bra, men kan som alla läkemedel ha olika effekt på olika personer. Personalen kan behöva justera dosen så att det blir bra för just dig. Därför är det viktigt att du berättar om du får ont.

Fysisk aktivitet

Fysisk aktivitet är viktigt under sårläkningen. På vårdavdelningen kommer du därför att träffa en fysioterapeut. Du får också hjälp att komma upp ur sängen och börja röra på dig.

Stödstrumpor

Du kommer att ha stödstrumpor för att minska svullnaden i benen. Du ska ha dem i 6 veckor dygnet runt, följt av 6 veckor dagtid. Stödstrumporna minskar risken för blodproppar.

Stygn

Stygnen kommer att tas bort efter cirka 14 dagar. Om du har åkt hem innan dess tas de bort på din vårdcentral.

När kan jag åka hem?

Du stannar oftast på vårdavdelningen 1–2 veckor. Om du bor i en annan region än den du opereras i, kan du ofta få vård på ditt hemsjukhus en del av tiden.

Ibland behövs ytterligare några dagars återhämtning på en rehabiliteringsenhet innan du åker hem. Du och vårdpersonalen kommer överens om den bästa lösningen för dig.

Hemma igen

Du kommer att bli kallad till ett återbesök efter cirka 4 veckor. Innan det kommer din kontaktsjuksköterska att ringa dig. Eventuellt får du fortsatt behandling med cytostatika. Den startar i så fall inom 8 veckor efter operationen.

Det finns vissa regler för hur du får lyfta och röra dig efter att du har kommit hem. Fysioterapeuten på vårdavdelningen kommer att berätta för dig vad du bör tänka på.

Använd stödstrumpor dygnet runt de första 6 veckorna, och sedan dagtid i 6 veckor eller efter läkarens rekommendation.

Sex

Det finns inga medicinska hinder för att ha sex. Det är dock vanligt att den sexuella lusten inte är som den var före behandlingen.

Kvinnor som har fått sin livmoder borttagen under HIPEC-operationen bör inte ha vaginalt samlag under de första 6–8 veckorna.

Mat

Du får äta vad du vill när du kommer hem, om ni inte har kommit överens om något annat. Det är vanligt att din smak och lukt förändras efter behandlingen, men det brukar gå över efter ett tag. Det är oftast svårt att äta större måltider de första veckorna. Ät i stället små portioner och mycket oftare än vanligt.

Ofta går du ner några kilo de första veckorna, men därefter brukar vikten bli stabil. Det är viktigt att du inte fortsätter att gå ner i vikt många veckor efter operationen.

Sår

Du behöver inte vara extra rädd om ditt sår. Duscha och tvätta dig som vanligt. Om såret fortfarande är öppet kommer personalen att visa hur du bäst ska ta hand om det. I vissa fall kan du behöva få hjälp av en distriktssköterska på vårdcentralen för att lägga om såret.

Trötthet

Ofta känner du dig mycket trött efter en stor operation och annan cancerbehandling. Det kan hålla i sig under flera månader, men går så småningom över. Försök att motionera så gott du kan för att rehabiliteringen ska gå bra och du ska få tillbaka dina krafter.

Din ändtarmscancer har svarat mycket bra på strålbehandlingen och du remitteras nu till en Watch and Wait-enhet för bedömning. Där kommer man att titta på dina magnetkamerabilder och undersöka ändtarmens insida. Om tumören ser ut att vara borta kan du erbjudas att följas enligt Watch and Wait. Du kommer då att kontrolleras med magnetkameraundersökning och kontroll av tarmen var tredje månad under en period.

Om du inkluderas i Watch and Wait kommer du att få veta mer om vad det innebär för dig.

Om man i stället bedömer att tumören inte är helt borta, kommer du att remitteras tillbaka till hemsjukhuset för en operation.

Så går det till

Du är sövd under operationen.

Stomin tas loss från huden, tarmändarna sys ihop och öppningen i magen stängs. En mindre öppning kan vara kvar.

I undantagsfall behöver man göra ett större snitt i magen för att lägga ned stomin.

Hur mår jag efteråt?

Du stannar oftast på sjukhuset någon dag.

De första veckorna efteråt kommer tarmfunktionen i många fall vara dålig. Det kan bero på att tarmen som har varit bortkopplad inte fungerar normalt direkt efter operationen. Det kan också bero på den behandling du har fått för din tarmcancer. Innan du går hem ska du få recept på stoppande läkemedel som du kan ta om du har diarré eller täta trängningar till avföring. Ta gärna också tarmreglerade fiberpreparat, till exempel preparat gjorda av psylliumfröskal (husk) som du köper i en vanlig mataffär eller på apotek. Det suger upp vätska ur tarminnehållet så att avföringen stabiliseras. Följ de instruktioner du får när du skrivs ut från sjukhuset. Du får också veta hur du ska sköta såret.

Efter några veckor fungerar tarmen bättre, men det är sannolikt att din tarmfunktion har påverkats av din behandling och vissa besvär kan kvarstå livslångt. Om du fortfarande har dålig tarmfunktion 3–4 veckor efter stominedläggningen, fråga din kontaktsjuksköterska eller läkare om råd, för det finns mycket hjälp att få. Det finns också separat skriftlig information om hur man hanterar dålig tarmfunktion efter tarmcancerbehandling.

För att skydda huden runt ändtarmen kan du använda hudskyddande salva (barriärsalva) och bomullskompresser. Använd mjukt toalettpapper när du torkar dig, och använd gärna oljebaserad tvål som inte torkar ut huden.

Ha gärna inkontinensskydd, hudskyddande salva och läkemedel mot diarré hemma.

Vänd dig till din kontaktsjuksköterska om du behöver fler råd.

Uppföljning

Efter operationen följs du upp. Du kommer att få mer information om uppföljningen av din kirurg eller kontaktsjuksköterska.

Fysisk aktivitet efter en operation bidrar till att

• få i gång blodcirkulationen, vilket förbättrar sårläkningen och minskar risken för lunginflammation och blodpropp i benen
• få i gång tarmarna och minska risken för förstoppning och illamående
• förbättra lungfunktionen, vilket minskar risken för lunginflammation och slem i lungorna
• minska risken för stela leder och svaga muskler.

Du bör komma igång och röra på dig så snart som möjligt efter operationen. Personalen visar dig hur du bäst tar dig upp och rör dig utan att belasta operationssåret. Det är oftast bra att vara uppe så mycket du orkar och att sitta upp när du äter.

Om du ligger ner mycket bör du röra på fötterna fram och tillbaka. Det ökar blodcirkulationen och minskar risken för till exempel blodpropp.

Trampa med fötterna om du ligger mycket i sängen.

Efter operationen, på sjukhuset

Efter operationen bör du ligga i sängen så lite som möjligt och vara fysiskt aktiv så snart du kan. Efter större operationer är det vanligt att behöva ligga i sängen en kortare eller längre period. Men du återhämtar dig snabbare och får färre komplikationer om denna period blir så kort som möjligt. Att sitta upp i sängen eller på en stol, stå och gå förbättrar många av kroppens funktioner. All rörelse är betydelsefull.

Andningsträning

Att sitta upp och vara fysiskt aktiv minskar risken för komplikationer som lunginflammation, men ibland behövs också andningsträning. I så fall kan du rekommenderas olika andningsövningar med eller utan hjälpmedel. Du bör träna ofta eftersom effekten är kort. Rekommendationen är varje vaken timme under den första tiden efter operationen. Träna enligt de instruktioner du får av vårdpersonalen.

Efter utskrivning

Målet är att du ska återgå till din vanliga eller en högre funktionsnivå än före operationen. Under tiden såret läker, vanligtvis 6–8 veckor, kan du behöva undvika tyngre belastning som styrketräning och tunga lyft, men oftast går det bra med lättare fysisk aktivitet. Fysisk aktivitet kan leda till snabbare återhämtning och läkning. Hur lång tid det tar innan operationssåret är läkt beror bland annat på vilken operationsteknik som använts.

Starta med lugnare aktiviteter som promenader, cykling eller lättare övningar och öka på belastningen allteftersom. Det är vanligt att vara trött, men försök ändå att vara så aktiv du kan.

Råd om fysisk aktivitet kan du få från en fysioterapeut och annan vårdpersonal. Du kan också få fysisk aktivitet på recept, FaR.

> Läs mer på 1177.se. Sök på FaR - fysisk aktivitet på recept

En stomiterapeut informerar om stomin

Det är oftast en stomiterapeut som informerar om stomin. En stomiterapeut är en specialistutbildad sjuksköterska. Stomiterapeuten arbetar tillsammans med kirurgen som opererar dig. Stomiterapeuten kommer bland annat att berätta och visa följande:

• Vad en stomi är.
• Hur stomin ska skötas.
• Hur tarmarna eller urinvägarna kommer att fungera efter operationen.
• Vad som kommer att hända efter operationen.
• Hur det är att ha en stomi och hur det kan påverka det dagliga livet.

Du kommer även få möjlighet att stomiträna innan operationen. Det finns ett träningspaket som du kan prova i lugn och ro hemma.

Stomins placering anpassas efter din kropp

Du får en markering på din mage innan operationen som visar var stomin kommer att placeras.

När du får markeringen får du ligga på rygg, sitta och stå upp, så att stomin placeras på ett ställe som känns bra. Det viktigaste är att den sitter så att du ser den. Placeringen ska även anpassas efter magens utseende.

Placeringen görs oftast tillsammans med en stomiterapeut. Ibland är kirurgen som ska operera dig med.

OBS! Lägg in bild här.

Stomin placeras oftast på höger sida av din mage.

En ileostomi görs av tunntarmen. Stomin placeras oftast på höger sida av din mage.

Tarminnehåll som kommer från tunntarmen har en lös konsistens. Tunntarmsinnehåll luktar annorlunda än avföring som har transporterats genom tjocktarmen.

Töm påsens innehåll i toaletten

Byt påsen en gång per dygn och töm innehållet i toaletten 4–7 gånger per dygn. Många tömmer påsen samtidigt som de kissar.

Mängden som behöver tömmas under ett dygn brukar vara 0,5–1 liter. Det varierar från person till person och beror på vad du har ätit och druckit.

Avlastande stomi

Ibland görs en så kallad avlastande stomi på tunntarmen och ibland även på tjocktarmen. Den tillfälliga stomin har oftast två öppningar. Genom den tillförande öppningen kommer avföringen ut. Den andra avförande öppningen har kvar en förbindelse med den urkopplade tarmen. Den tillfälliga stomin görs för att skydda den skarv som har gjorts på tarmen, så att den får läka i lugn och ro.

Kostråd om du har en ileostomi

Den första tiden efter operationen kan du vara känslig för trådig och svårsmält mat. Exempel på sådan mat är svamp, majs och broccolistjälkar. Det kan därför vara bra att inte äta dessa livsmedel ungefär 4–6 veckor efter operationen.

Kroppen förlorar mer vätska och salt via tarmen genom en stomi på tunntarmen. Det beror på att tarminnehållet inte passerar genom tjocktarmen, där vätska och salt annars sugs upp. Tänk därför på att dricka mer vätska och att salta extra på maten. Detta är särskilt viktigt under varma dagar och om du anstränger kroppen mycket.

• Ät långsamt och tugga maten väl.
• Tugga med stängd mun och försök att inte svälja luft (det kan orsaka gaser).
• Ät gärna fler mindre måltider i stället för få och stora måltider.
• Försök äta på regelbundna tider varje dag.
• Försök äta allsidigt och varierat.
• Salta extra på maten.
• Undvik att dricka vid måltiderna, eftersom det kan öka stomiflödet. Drick i stället mellan måltiderna.
• Drick cirka 2 liter per dygn. Vid höga stomiflöden gäller dock speciella regler för vad du bör dricka – se avsnittet om vanliga komplikationer vid ileostomi.

  Du kan få fler kostråd av din stomiterapeut eller en dietist.

Efter operationen kommer avföring och gas ut genom stomin. Det går inte att knipa och hålla emot eller krysta och ta i för att tömma stomin. Det finns inte heller något i en stomi som stoppar upp flödet. Efter operationen måste du därför alltid ha en påse fäst över stomin. Påsen kallas för ett stomibandage.

OBS! Lägg in bild här.

Tarmen tas ut på magen och blir en stomi. Du måste alltid ha en påse fäst över stomin. Stomin placeras oftast till vänster på magen. 

Du behöver byta påse

Den vanligaste påsen som används vid kolostomi är en så kallad sluten modell. Det betyder att påsen inte går att tömma. Du byter i stället hela påsen när det behövs.

Oftast byter du påsen 1–3 gånger per dygn, men det varierar från person till person.

Stomi vid tjocktarmscancer

Vid tjocktarmscancer behövs oftast inte en stomi. Men om du har andra sjukdomar som kan försvåra läkningen eller om du har en svag slutmuskel i ändtarmsöppningen, kan stomi ändå bli aktuellt.

Stomi vid ändtarmscancer

Vid ändtarmscancer kan du behöva en stomi. Om man kopplar ihop tjocktarmen ner mot ändtarmen, får du ibland en avlastande stomi medan skarven läker. Det är då en så kallad ileostomi, vilket innebär att det är tunntarmen som är uttagen på magen. Stomin brukar tas bort vid en operation efter några månader.

Om tumören sitter mycket nära ändtarmsöppningen så att även den måste tas bort, får du en permanent stomi. Det är då en så kallad kolostomi, vilket innebär att tjocktarmen är uttagen på magen.

Du får mer information om stomi om det är aktuellt för dig.

Kostråd

Du kan uppleva besvär med ljudet från gaser om du har en stomi på tjocktarmen. Du kan då försöka att äta mindre av mat som är gasbildande. Exempel på sådan mat är lök, ägg, bönor och mat som innehåller sötningsmedlet sorbitol.

Prata med din stomiterapeut eller en dietist för att få fler kostråd.

Stopp i tarmen – tarmvred

Med tarmvred menas att det har blivit stopp i tarmen, på grund av ett hinder eller att tarmrörelserna tillfälligt har stannat av. Det är ett allvarligt tillstånd som kan kräva sjukhusvård.

Vanliga symtom på tarmvred:

• kraftig magsmärta som ofta kommer och går
• illamående med eller utan kräkningar
• att det varken kommer avföring eller gaser
• att magen blir uppspänd.

Om du är förstoppad

• Drick mycket.
• Motionera regelbundet.
• Ät lösande mat, till exempel mat med mycket fibrer, grönsaker, frukt och katrinplommon.
• Använd eventuellt tarmreglerande läkemedel som du har blivit rekommenderad.

Bråck

Ibland kan det uppstå ett bråck vid stomin. Då buktar huden ut runt stomin och det kan bli svårt att fästa stomibandaget. Det kan göra ont och kännas tungt runt utbuktningen.

Kontakta en läkare eller en stomiterapeut om du misstänker att du har bråck. Ibland kan du behöva använda en speciell gördel som stomiterapeuten kan hjälpa dig att prova ut. Ibland behöver bråcket opereras.

När du är hemma igen kan du ofta sköta stomin helt själv. Hemtjänsten eller hemsjukvården kan hjälpa dig när du är hemma, om du har svårt att lära dig på sjukhuset.

Du ska få information om hjälpmedel som du behöver

Innan du lämnar sjukhuset ska stomiterapeuten berätta hur du får de hjälpmedel som behövs för att sköta stomin. Stomiterapeuten eller distriktssköterska förskriver de hjälpmedel som du behöver.

I de flesta regioner hämtar du ut hjälpmedlen på ett apotek. De ingår i högkostnadsskyddet precis som läkemedel.

I några regioner är hjälpmedel till stomier kostnadsfria. Du kan få dem levererade till din bostad eller till ett utlämningsställe.

Återbesök på en stomimottagning

Du träffar din stomiterapeut regelbundet det första året efter operationen. Då får du råd och får lära dig mer om hur du ska ta hand om din stomi. Du får också prova ut vilken modell av stomipåse som passar dig bäst. Det kan ibland ta tid att hitta en påse som du trivs med.

Hur mycket hjälpmedel du behöver till stomin kan variera över tid. Du kan också komma på frågor när du har haft stomin ett tag. Därför är det viktigt att du håller kontakten med stomimottagningen så länge du har en stomi.

Att leva med stomi

Det är olika från person till person hur man anpassar sig till att leva med en stomi. De flesta anpassar sig till den nya situationen och fortsätter att leva som tidigare.

På stomimottagningen kan du prata med en stomiterapeut om det som känns svårt.

Att vara närstående till någon med stomi

Prata med dina närstående om vad det innebär att leva med stomi, för att underlätta för dem att ge dig stöd. Berätta gärna om hur stomin fungerar och hur den ska skötas. Om du vill kan en närstående vara med när du ska träffa stomiterapeuten.

Komplikationer

Den vanligaste komplikationen är hudproblem runt stomin, under påsens häftplatta. Det kan gå över, men ibland kan du behöva få hjälp på en stomimottagning. Kontakta din stomiterapeut om dina hudbesvär inte läker efter några dagar. Då kan stomibandaget behöva kompletteras eller bytas ut.

Andra komplikationer kan vara förstoppning, bråck runt stomin eller höga flöden i stomin.

> Läs mer på1177.se. Sök på Stomi.
> Läs mer på ILCO.nu. Sök på Diagnoser och behandling/Stomier & stomiprodukter.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Vad kostar läkemedel på recept?

Cytostatika kallas ibland för cellgifter eller kemoterapi. Läkemedlen är effektiva mot cancerceller men påverkar även friska celler i kroppen, till exempel hårceller och könsceller.

Nyare läkemedel kan vara en kombination av målriktade läkemedel och cytostatika. Dessa riktar in sig mer specifikt mot cancercellerna.

En cytostatikabehandling kan bestå av flera olika läkemedel. Du kan få cytostatika som enda behandling eller i kombination med andra behandlingar, till exempel före eller efter en operation.

Behandlingen ges ofta i omgångar, så kallade kurer, med viss tid emellan. Hur många kurer och hur höga doser du får anpassas efter dig.

Så går det till

Cytostatika får du direkt i blodet genom dropp, pump eller spruta, eller tar som tabletter eller kapslar.

Om du ska få cytostatika genom dropp, får du ofta en tunn slang i ett blodkärl som kan sitta kvar så länge du behöver den. Det kan vara till exempel en subkutan venport eller PICC-line.

Tabletter och kapslar med cytostatika tar du själv hemma.

Så hanterar du läkemedlet

• Förvara läkemedlet skyddat för barn och obehöriga.
• Tabletter får inte delas eller krossas. Kapslar får inte öppnas. Prata med din behandlingssjuksköterska, kontaktsjuksköterska eller apoteket om du har svårt att svälja tabletterna eller kapslarna.
• Använd sked eller handskar när du tar i tabletterna eller kapslarna. Diska skeden, släng handskarna och tvätta händerna direkt efteråt. Detta ska du göra för att skydda andra som kanske rör vid samma ytor som du. Det påverkar inte dig själv om du tar i tabletterna eller kapslarna.
• Tabletter och kapslar som du inte har använt ska du lämna tillbaka till ett apotek.

Vanligt att lämna blodprov

Behandlingen med cytostatika kan göra att du får sämre blodvärden. Det är därför vanligt att lämna blodprov i samband med behandlingen. Vilka prover och hur ofta de kontrolleras beror på vilken typ av behandling du får och hur du reagerar på den.

Du får veta om något behöver ändras

Om något behöver ändras kontaktas du. Om du inte hör något fortsätter du din behandling som planerat och lämnar blodprover enligt remissen.

I vissa regioner kan du se dina provsvar om du loggar in på 1177. Det är då viktigt att veta att dina värden kan avvika från normalvärdena för personer som inte behandlas mot cancer. Du behöver inte bli orolig om dina värden avviker, utan lita på att läkaren hör av sig om något behöver ändras.

Du kan få biverkningar

Cytostatika påverkar även friska celler, vilket kan ge olika biverkningar. Exempel på biverkningar av cytostatika är illamående, håravfall och ökad infektionskänslighet.

Vi människor reagerar olika på läkemedel. Därför går det inte alltid att säga vilka biverkningar du kommer att få. I beskrivningen av läkemedlet ser du vilka biverkningar din behandling kan ge. Det är olika hur länge man har biverkningar. För en del kan det ta flera år efter avslutad behandling innan biverkningarna försvinner helt.

Vissa biverkningar går att förebygga. Du kan därför ordineras ytterligare läkemedel mot till exempel illamående eller allergiska reaktioner.

Hantera kroppsvätskor säkert för att skydda andra

Kroppen gör sig av med resterna av cytostatikan genom olika kroppsvätskor, till exempel urin och avföring. Mängden cytostatika i kroppsvätskorna är störst direkt efter en kur. Olika läkemedel tar olika lång tid att få ur kroppen.

Generellt gäller att du bör vara försiktig med dina kroppsvätskor under behandlingen och de 7 första dygnen efter att behandlingen är slut, för att skydda personer i din omgivning. Du kan få andra råd från vårdpersonalen.

Tvätt och hygien

• Om någon annan hanterar dina kroppsvätskor ska hen alltid använda engångshandskar.
• Om du svettas så att kläder och lakan blir blöta bör du duscha och byta kläder och sängkläder.
• Tvätta kläder och tyger som har fått spill av kroppsvätskor direkt om det går, helst separat. Använd vanligt tvättmedel. Om du inte kan tvätta direkt, förvara dem i en sluten plastpåse så länge.
• Sitt ner på toaletten för att undvika att stänka urin. Fäll ner locket innan du spolar, och spola två gånger. Om du använder mulltoalett, utedass eller torrtoalett, strö kalk eller toalettströ efter besöket.
• Cytostatika kan även finnas i sperma, men man vet inte exakt hur länge det finns kvar. Rekommendationen är att du som är man använder kondom vid sex inom 72 timmar, alltså cirka 3 dygn, efter att du har fått behandling för att skydda din partner. Kondom ger också ett bra skydd mot infektioner.

Slänga avfall

• Torka upp spill av kroppsvätskor med papper eller en trasa som du kan kasta. Lägg avfallet i en plastpåse, knyt ihop den och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall. Tvätta ytan med rengöringsmedel och vatten.
• Lägg inkontinensskydd, blöjor och stomipåsar i en plastpåse och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall.
• Om du har urinkateter, byt påse istället för att tömma den. När du har kopplat bort den använda påsen, gör en knut på kopplingsslangen. Lägg kateterpåsen med slang i en plastpåse och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall.

Undvik graviditet och amning

Cytostatikan kan skada spermierna, eller fostret i magen om du blir gravid. Risken för graviditet finns även om du får behandling som kan påverka fertiliteten. Använd därför preventivmedel så länge cancerbehandlingen pågår och en tid efteråt. Ibland behövs dubbelt skydd, eftersom biverkningar som diarré eller direkt påverkan av cytostatikan kan göra att p-piller inte räcker som ensamt skydd. Ibland är p-piller inte heller lämpligt. Kondom kan rekommenderas både som preventivmedel och för att skydda sköra slemhinnor.

Prata med din läkare om vilket preventivmedel som blir bäst för dig. Läkaren kan också svara på hur länge efter behandlingen du bör vänta med att försöka få barn.

Cytostatikan kan gå över i bröstmjölk. Därför ska du inte amma under behandlingen och en tid efteråt. Hur lång tid beror på vilka läkemedel du får.

Andra läkemedel, naturläkemedel och kosttillskott

Du kan behöva göra uppehåll med dina vanliga läkemedel under cytostatikabehandlingen, eller ändra dosen. Du och din läkare pratar om det innan behandlingen startar. Din läkare behöver också veta om du ändrar något i din vanliga medicinering medan du får behandling mot cancer.

Viktigt att berätta vad du använder

Berätta om du tar naturläkemedel eller kosttillskott. Effekten av vissa cytostatika kan påverkas av vissa livsmedel och preparat, till exempel grapefrukt, grapefruktjuice, johannesört och granatäpplen. Effekten kan bli både förstärkt och försvagad och din läkare behöver därför veta vad du använder.

Sköt om din munhälsa

Det är viktigt att sköta om din munhälsa under tiden du behandlas med cytostatika. Använd en mjuk tandborste och mild tandkräm för att förebygga besvär.

Att gå till tandläkaren

Oftast går det bra att gå till tandläkaren för en vanlig kontroll under cytostatikabehandlingen. Men prata med din läkare före större ingrepp som att göra en rotfyllning eller dra ut en tand. Undvik att gå till tandhygienisten när du är som mest infektionskänslig. 

Prata med din läkare innan du går till tandläkaren och berätta för din tandläkare att du behandlas med cytostatika.

Övrigt att tänka på

• Om du behöver vaccinera dig, fråga din läkare om det går bra och i så fall när.
• Behandlingen är inget hinder för att få massage, men din sjukdom kan vara det. Prata med din läkare. Beröring och taktil massage går alltid bra.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Behandling med cytostatika vid cancer och Att lämna blodprov.

Hur ska jag förbereda mig?

Ta gärna med något att läsa eller lyssna på, till exempel böcker, musik eller radioprogram.

Vanligtvis får närstående följa med, men tänk på att visa hänsyn till andra patienter. Närstående som känner sig sjuka ska stanna hemma. Ibland gäller särskilda restriktioner.

Både patienter och personal kan vara känsliga mot lukter. Ta därför inte med kryddstark mat eller doftande blommor och ha inte på dig parfym.

Prata med kontaktsjuksköterskan eller den behandlingsansvariga sjuksköterskan om du har frågor om vad som gäller där du ska få behandling. 

Så går det till

Du kommer till sjukhuset samma dag som du ska få behandlingen.

Behandlingen ges på en avdelning där patienter med olika typer av cancer behandlas. En sjuksköterska ansvarar för dig och din behandling.

Läkemedlet ges som antingen spruta eller dropp. Droppet ges genom en slang eller dosa kopplad till ett blodkärl. Slangen eller dosan kallas infart.

Om du får dropp tar det allt mellan 10 minuter och några timmar, beroende på vilken behandling du får. Då får du en plats i en säng eller en bekväm stol. Det är bra att dricka extra vätska i samband med behandlingen.

Ibland behöver du få cytostatika under en längre tid och kan då få gå hem med dropp via en bärbar infusionspump, även kallad infusor. När pumpen ska tas bort får du hjälp av hemsjukvården eller på sjukhuset. Ibland kan du även få lära dig att koppla bort pumpen själv.

Så här kan en bärbar cytostatikapump se ut.

Hur mår jag efteråt?

De flesta som får behandling kan gå hem samma dag.

Efter vissa behandlingar är det viktigt med övervakning. Då kan du behöva stanna kvar på sjukhuset i något eller några dygn.

Du får inte gå från avdelningen förrän behandlingen och efterkontrollerna är klara.

Bra att veta

Vårdpersonalen följer skyddsföreskrifter under behandlingen. Till exempel använder de speciella skyddskläder när de hanterar cytostatika.

Gör så här:

1. Tvätta händerna.
2. Ta ut sprutan ur förpackningen. Böj bort eventuellt stickskydd och ta bort nålskyddet.
3. Nyp om huden du ska sticka i så att du får ett hudveck mellan fingrarna. Stick in hela nålen i 45–90 graders vinkel i mitten av hudvecket.
4. Håll kvar greppet om huden och spruta långsamt in allt läkemedel som finns i sprutan.
5. Dra ut nålen till hälften och räkna till fem. Dra sedan ut sprutan helt.

Du kan få ett blåmärke efter att du har tagit sprutan. Det är normalt och ofarligt.

Det vanligaste och enklaste stället att ta sprutor själv är magen. Stick minst 5 centimeter från naveln. Du kan också ta sprutan i lårens ovansida eller höftens eller skinkornas utsida, så länge nålen inte hamnar för djupt.

Ta ett ordentligt tag i huden innan du sticker, så att du är säker på att nålen hamnar i underhuden.

> Se en film om att ta sprutor själv på medicininstruktioner.se. Sök på namnet på det läkemedel du har blivit ordinerad.

Film: Tips och råd hur du injicerar dig själv

Kortison är vanligt som en del av behandlingen mot cancer. Det används också för att lindra biverkningar av annan behandling, till exempel illamående. Kortison kan också vara smärtstillande genom att minska svullnaden omkring en tumör så att den trycker mindre på vävnaden och nerverna intill.

Det är vanligt att få större aptit och känna sig piggare när man får kortison.

Tabletter eller direkt i blodet

Ofta ges kortisonet som tabletter eller direkt i blodet.

Kortisondosen behöver ökas och minskas i lagom takt så att kroppen vänjer sig. Om du tar tabletter är det därför viktigt att du följer schemat du får.

Biverkningar

Det är individuellt vilka biverkningar du får av behandlingen. Kortare behandlingar på några dagar upp till ett par veckor ger ofta färre och mindre allvarliga biverkningar än längre behandlingar. Kortison kan ge magbesvär och öka risken för magsår. Du kan därför behöva läkemedel för att skydda magslemhinnan under hela tiden som du tar kortison.

Tillsammans med din läkare väger du risken för biverkningar mot fördelarna med behandlingen.

Vanliga biverkningar på kort sikt

Dessa biverkningar kan komma ganska snabbt:

• Du kan få svårt att sova.
• Du kan känna dig rastlös och ”uppvarvad”.
• Du kan få högre blodsocker.
• Du kan få högre blodtryck.

Vanliga biverkningar vid längre användning

Dessa biverkningar kan komma lite senare:

• Du kan bli svullen i ansiktet och på bålen.
• Huden kan bli tunnare och rödare.
• Du kan få benskörhet.
• Musklerna kan bli svagare.
• Sår kan läka sämre.
• Du kan få sämre försvar mot infektioner.

Bra smärtlindring påverkar dig positivt både fysiskt och psykiskt. Det gör det lättare för dig att vara aktiv, vilket är viktigt för både cancerbehandlingen och livskvaliteten. Det kan också göra att du sover bättre och känner dig gladare. 

Att hitta rätt behandling

Smärtstillande läkemedel är en viktig del av behandlingen mot smärta. För att kunna ge bäst behandling behöver vårdpersonalen veta var och när du har ont, hur stark smärtan är och hur du upplever den. De behöver också veta hur mycket du blir hjälpt av de läkemedel du eventuellt redan tar. Det finns olika typer av smärta, och beroende på typen fungerar olika behandlingar olika bra. 

Om din smärta är svårbehandlad kan du få en remiss till en smärtklinik eller smärtspecialist. 

Råd vid regelbunden smärtstillande behandling

Ta dina läkemedel enligt ordination, för att hålla en jämn nivå och undvika plötslig smärta. Målet är att förebygga smärta.

När du börjar med ett nytt läkemedel eller ändrar dosen kan du behöva vara i kontakt med vården flera gånger för att hitta rätt dos. Berätta om du får biverkningar, så att du kan få hjälp att hantera dem. 

I början av en regelbunden smärtstillande behandling kan du känna dig tröttare än vanligt. Det går oftast över och beror på att kroppen slappnar av efter att ha varit spänd av smärtan.

Olika sorters läkemedel kan minska smärtan på olika sätt. Du kan behöva kombinera olika sorter för att få kontroll på smärtan. Här kan du läsa om de vanligaste sorterna. 

Paracetamol

Ofta får du börja med läkemedel som innehåller det verksamma ämnet paracetamol. Det kan räcka som behandling.

Biverkningar

Biverkningar är ovanliga om du använder paracetamol på rätt sätt och i rätt dos. 

Antiinflammatoriska läkemedel 

Antiinflammatoriska läkemedel innehåller verksamma ämnen som ibuprofen eller acetylsalicylsyra. De kallas också NSAID eller coxhämmare. De minskar smärta genom att dämpa inflammation i kroppen. 

Antiinflammatoriska läkemedel är i vissa fall inte bra att ta samtidigt som du behandlas med cytostatika. Prata därför med din läkare eller kontaktsjuksköterska innan du använder receptfria antiinflammatoriska läkemedel. 

Biverkningar

Antiinflammatoriska läkemedel kan ge magbesvär som illamående, ont i magen och diarré. De kan också öka risken för magsår. Du kan därför behöva läkemedel för att skydda magslemhinnan.

Andra biverkningar kan vara huvudvärk, utslag och yrsel. Läkemedlen kan även öka risken för hjärt- och kärlsjukdomar, som hjärtinfarkt och stroke.

En del biverkningar är gemensamma för alla antiinflammatoriska läkemedel, men risken för biverkningar kan vara olika stor.

Antiinflammatoriska läkemedel kan ha blodförtunnande effekt. Därför bör du diskutera med din läkare om du kan kombinera läkemedel mot smärta med eventuella blodförtunnande läkemedel som du också behöver ta. Din läkare bedömer vilket läkemedel som är bäst för dig.

Kortison 

Kortison kan ges för att minska smärta som orsakas av inflammation eller tryck från tumörer på nerver eller andra organ. Oftast ges kortisonet under en begränsad tid, som en kur.

När du ska sluta med läkemedlet behöver det minskas gradvis så att kroppen vänjer sig. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska göra. 

Biverkningar

Biverkningar du kan få är högt blodsocker, större aptit och svårt att sova. Vid längre tids användning kan du få tunnare hud och sämre sårläkning. Om du får höga doser kan kroppsfettet fördelas om så att du blir rundare i ansiktet och på bålen.

Kortison kan ge magbesvär och öka risken för magsår. Du kan därför behöva läkemedel för att skydda magslemhinnan.

En del biverkningar är gemensamma för alla antiinflammatoriska läkemedel, men risken för biverkningar kan vara olika stor. Din läkare bedömer vilket läkemedel som är bäst för dig.

Opioider

Opioider kan ges vid både plötslig och mer långvarig smärta. Läkemedlen kan ha olika namn och finns som till exempel tabletter, plåster och sprutor. Det verksamma ämnet kan vara till exempel oxikodon, fentanyl eller morfin. En del opioider är långtidsverkande, och tas regelbundet för att förebygga och minska smärta. Dessa kombineras ofta med snabbverkande opioider som du kan ta om du ändå får ont. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska ta läkemedlen.

Vissa är rädda för att bli beroende av opioider. Risken är liten om du håller dig inom den rekommenderade dosen. Det är smärtan som avgör vilken dos du behöver.

När du ska minska dosen eller sluta med läkemedlet behöver det ibland göras gradvis. Annars kan du få symtom på abstinens, till exempel rastlöshet, illamående och svettningar. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska göra. 

Biverkningar

Alla opioider har liknande biverkningar. Illamående och dåsighet är vanligt i början av behandlingen, men försvinner oftast efter någon vecka. Förstoppning eller problem med magen är också vanligt och brukar vara kvar under hela behandlingen. När du får opioider ska du därför också ta laxerande läkemedel. Andra vanliga biverkningar är muntorrhet, yrsel, förvirring, ont i magen och problem med att kissa.

Opioider kan påverka din reaktionsförmåga och vakenhet. Därför bör du vara försiktig i trafiken. Det är inte förbjudet att köra bil när du tar läkemedlen enligt ordination. Men du ska inte köra bil om du känner dig dåsig eller påverkad och inte heller om det gör ont att bromsa eller hantera bilen i de akuta situationer som kan uppstå i trafiken. Du är själv ansvarig för att bedöma om du kan köra bil eller inte.

> Läs mer om läkemedel och bilkörning på transportstyrelsen.se. Sök på Trafikfarliga läkemedel.

Antiepileptiska och antidepressiva läkemedel

Antiepileptiska och vissa antidepressiva läkemedel kan minska smärta som orsakas av skador på eller tryck mot nerverna. Det verksamma ämnet kan vara till exempel gabapentin, pregabalin eller amitriptylin. Du kan få bara detta läkemedel, eller så får du kombinera det med andra läkemedel. 

Först får du en låg dos, som sedan ökas gradvis. Det kan ta upp till några veckor.

När du ska minska dosen eller sluta med läkemedlet behöver det göras gradvis. Annars kan du få symtom på abstinens. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska göra.

Biverkningar

Om du får biverkningar är det vanligast i början eller när du ändrar dosen.

Vanliga biverkningar är yrsel, dåsighet, utmattning, feber och huvudvärk. Vissa biverkningar kan gå över när du har tagit läkemedlet ett tag, till exempel trötthet och illamående.

Alla celler är inte strålkänsliga samtidigt, därför får du strålbehandling flera gånger.

Du ska få strålbehandling en gång om dagen under 5 dagar. Varje behandling tar totalt cirka 15 minuter, men själva strålningen tar bara några minuter.

Förberedelser

Innan behandlingen kommer du att träffa läkare och sjuksköterska för att bland annat prata om vilken nytta strålbehandlingen kan göra och vilka biverkningar den kan leda till.

Du får prova ut en personlig utrustning som kallas fixationsutrustning. Den är till för att du ska kunna ligga så stilla och bekvämt som möjligt under behandlingen.

Du kommer att få göra en datortomografi (skiktröntgen) och eventuellt en magnetkameraundersökning över behandlingsområdet. Vid dessa undersökningar ligger du i den utprovade fixationsutrustningen. Bilderna som tas används för att planera din behandling.

Förberedelserna kan variera mellan olika kliniker. Du får mer information på din klinik.

Så går det till

Sjuksköterskor ser till att du ligger rätt på britsen och därefter går de till ett angränsande rum. Därifrån sköter de strålbehandlingen och har hela tiden uppsikt över dig via kameror. Innan de går får du veta hur du ska signalera till dem under behandlingen om du skulle behöva det.

Utformningen av rummet och apparaterna är öppen och ljus.

Att tänka på

Kroppens läge på britsen ska vara lika varje dag. Försök att ligga så avslappnat som möjligt.

Närkontakt med barn, partner och vänner går bra efter varje behandling. De utsätts inte för någon skada av strålbehandlingen.

Viktigt att inte röka

Rökning under strålbehandlingsperioden kan öka risken för biverkningar och ge sämre behandlingsresultat. Det finns olika nikotinersättningspreparat. Prata med din kontaktsjuksköterska om du behöver hjälp att sluta röka. Flera av sjukhusen och vårdcentralerna erbjuder stöd vid rökstopp.

/ Bild: Vid yttre strålbehandling ligger du på en brits som hissas upp. Strålapparaten rör sig sedan runt britsen. /

> Läs mer på 1177.se. Sök på Strålbehandling.
> Läs mer på slutarokalinjen.se. Sluta röka-linjen telefon: 020-84 00 00.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Hjälp att sluta röka eller Rökfri.
> Se en film om yttre strålbehandling på youtube.com. Sök på Extern strålbehandling.

Alla celler är inte strålkänsliga samtidigt, därför får du strålbehandling flera gånger.

Du ska få strålbehandling under 25–28 dagar. Strålbehandlingen ges varje vardag, en gång om dagen under drygt 5 veckor. Varje behandling tar totalt cirka 15 minuter, men själva strålningen tar bara några minuter.

Förberedelser

Innan behandlingen kommer du att träffa läkare och sjuksköterska för att bland annat prata om vilken nytta strålbehandlingen kan göra och vilka biverkningar den kan leda till.

Du får prova ut en personlig utrustning som kallas fixationsutrustning. Den är till för att du ska kunna ligga så stilla och bekvämt som möjligt under behandlingen.

Du kommer att få göra en datortomografi (skiktröntgen) och eventuellt en magnetkameraundersökning över behandlingsområdet. Vid dessa undersökningar ligger du i den utprovade fixationsutrustningen. Bilderna som tas används för att planera din behandling.

Förberedelserna kan variera mellan olika kliniker. Du får mer information på din klinik.

Så går det till

Sjuksköterskor ser till att du ligger rätt på britsen och därefter går de till ett angränsande rum. Därifrån sköter de strålbehandlingen och har hela tiden uppsikt över dig via kameror. Innan de går får du veta hur du ska signalera till dem under behandlingen om du skulle behöva det.

Utformningen av rummet och apparaterna är öppen och ljus.

/ Bild: Vid yttre strålbehandling ligger du på en brits som hissas upp. Strålapparaten rör sig sedan runt britsen. /

Att tänka på

Kroppens läge på britsen ska vara lika varje dag. Försök att ligga så avslappnat som möjligt.

Närkontakt med barn, partner och vänner går bra efter varje behandling. De utsätts inte för någon skada av strålbehandlingen.

Viktigt att inte röka

Rökning under strålbehandlingsperioden kan öka risken för biverkningar och ge sämre behandlingsresultat. Det finns olika nikotinersättningspreparat. Prata med din kontaktsjuksköterska om du behöver hjälp att sluta röka. Flera av sjukhusen och vårdcentralerna erbjuder stöd vid rökstopp.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Strålbehandling.
> Läs mer på slutarokalinjen.se. Sluta röka-linjen telefon: 020-84 00 00.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Hjälp att sluta röka eller Rökfri.
> Se en film om yttre strålbehandling på youtube.com. Sök på Extern strålbehandling.

Oftast märker du biverkningarna efter 1–2 veckors behandling. Som mest känns de ofta 1–2 veckor efter att behandlingen är slut.

Du får veta vem du ska vända dig till om du får biverkningar. Rutinen kan variera mellan olika kliniker. Prata med din kontaktsjuksköterska om du har frågor.

Tarmbesvär

Det är vanligt att uppleva besvär med bullrig och gasig mage. Du kan även ha lös och slemmig avföring. Strålbehandlingen påverkar slemhinnan i tarmen. Därför kan du ha slem som kommer ut den vanliga vägen, även om du har stomi.

Du får recept på läkemedel som innehåller loperamid. Det lindrar diarré.

Kontakta en sjuksköterska eller läkare på strålavdelningen om du har fortsatt besvär med diarré, trots att du tar tabletterna.

Besvär med hud och slemhinnor

Huden i det strålade området kan bli irriterad av behandlingen. Det kommer gradvis.

Strålbehandling gör att det bildas ärr i den strålade vävnaden. För kvinnor kan slemhinnan i underlivet bli torrare och mindre tänjbar. För att motverka att slidan blir trång kan du göra övningar med en vaginalstav. Du kan börja använda vaginalstaven 2–3 veckor efter avslutad strålbehandling.

Urinträngningar

Slemhinnan i urinröret kan irriteras av strålbehandlingen, vilket kan leda till trängningar och sveda när du kissar. Du kan behöva lämna urinprov för att man ska kunna utesluta bakterier i urinen.

Illamående

Om du mår illa finns det effektiva läkemedel och kostråd som kan hjälpa dig. Tveka aldrig att redan på ett tidigt stadium säga till din sjuksköterska på behandlingsrummet att du mår illa eller är orolig över att göra det.

Trötthet

Du kan uppleva en viss allmän trötthet. Försök att röra på dig, eftersom fysisk aktivitet har visat sig minska tröttheten. Ta gärna en daglig promenad, men unna dig också en vilopaus vid behov.

Håravfall

Strålningen kan påverka hårtillväxten, men bara i det området som strålas. Oftast är håravfallet tillfälligt och håret kommer då tillbaka efter att behandlingen är slut.

Nervpåverkan

Strålbehandlingen kan ge smärtor i nedre delen av ryggen och ner i benen. Det beror på att nerverna i området påverkas. Symtomen går över, men kan vara obehagliga. Om du känner domningar, stickningar eller smärta i benen under strålbehandlingsperioden, är det viktigt att du säger till personalen innan du får nästa behandling.

Hur gör jag?

Lokalt östrogen är ett läkemedel som förs in i slidan i form av kräm, gel eller vagitorier. Kräm och gel för du in i slidan med en applikator eller med fingret.

Du bör använda lokalt östrogen invändigt i slidan samt på de yttre könsdelarna.

Invändigt för du upp krämen eller vagitoriet i slidan. Därefter tar du kräm på fingret och smörjer från klitoris, samt de yttre blygdläpparna och hela vägen bak till mellangården. Sära på de yttre blygdläpparna och smörj de inre samt applicera försiktigt lite kräm vid urinrörets öppning.

Hur ofta och hur länge?

Inledningsvis använder du krämen och/eller vagitorierna varje kväll innan du går och lägger dig i 14 dagar. Därefter går du över till 2 gånger per vecka som en underhållsbehandling. Om du inte tycker att det ger effekt kan du öka till varannan dag. Underhållsbehandlingen bör du använda livslångt.

Under de 2 första veckorna kan du uppleva klåda, sveda och obehag, men det går över.

Preparat och alternativ

Det finns flera olika preparat med lokalt östrogen. Flera är receptfria, medan andra är receptbelagda och ingår i högkostnadsskyddet.

Om du har haft bröstcancer eller livmoderkroppscancer, diskutera med din läkare om du bör undvika att använda lokalt östrogen. Det finns alternativ som inte innehåller östrogen.

Läs mer på janusinfo.se. Sök på Lokalt östrogen.
Läs mer på 1177.se. Sök på Läkemedel som du för in i slidan.

När du behandlas för cancer ställs du och dina närmaste inför många frågor och val. Kanske funderar ni över vad ni själva kan göra som komplement till de behandlingar som planeras. Vissa prövar komplementära metoder för att hantera situationen och må så bra som möjligt.

Komplementär, alternativ och integrativ medicin är ett aktivt forskningsfält och det kommer hela tiden ny kunskap. En del av dessa metoder används inom hälso- och sjukvården, medan de flesta används utanför.

Möjligheter och risker

Att lägga till preparat eller behandlingar kan innebära både möjligheter och risker. Oftast får du betala en extra kostnad själv och den som erbjuder ett preparat eller behandling kan tjäna pengar på det.

Det är naturligt att du och dina närstående vill försöka klara av situationen med alla medel. Det är svårt att ge generella råd – oftast behöver de anpassas till vad som kan fungera i din situation.

Diskutera med vårdpersonalen

Börja gärna med att skaffa dig mer kunskap. Nedan finns förslag på webbsidor där du både kan hitta svar på många frågor och skriva ut vetenskapliga sammanfattningar att ta med till mötet med vården.

Prata sedan med din läkare eller annan legitimerad vårdpersonal om du har frågor eller vill pröva en komplementär metod.

Kropp-själ-metoder

Exempel på kropp-själ-metoder är meditation, mindfulness, akupunktur, avslappning och yoga. Dessa kan enligt aktuell forskning ge bättre livskvalitet och ha bra effekt vid stress, smärta, ångest, oro, depressiva symtom, cancerrelaterad trötthet, illamående och sömnbesvär. I källorna nedan kan du få reda på vilka metoder som i studier har visat sig effektiva för olika symtom.

Bara legitimerad vårdpersonal får behandla cancern

Det är bra att välja terapeut med omsorg, eftersom hälso- och sjukvårdslagen inte gäller när du söker vård hos någon som saknar yrkeslegitimation. Till exempel bör terapeuten berätta om mål, innehåll och förväntad behandlingstid. Kontrollera också gärna om terapeuten tillhör något yrkesförbund som har formulerat etiska riktlinjer och kvalitetskrav för sina medlemmar.

Inga andra än legitimerad personal får behandla själva cancersjukdomen, enligt patientsäkerhetslagen. Om någon lovar att kunna bota cancer bör du därför vara försiktig.

Naturpreparat

Naturpreparat är ett samlingsnamn för växtbaserade läkemedel, naturläkemedel, kosttillskott, vitaminer och mineraler. De innehåller ofta ämnen som både kan ha farmakologiska effekter och orsaka biverkningar. De kan innehålla ämnen i högkoncentrerad form och ska inte förväxlas med samma ämnen i maten.

Kontrollen av naturpreparat beror på hur de regleras. Växtbaserade läkemedel och naturläkemedel kontrolleras enligt lag avseende kvalitet och säkerhet, som övriga läkemedel. De behöver vara godkända av Läkemedelsverket innan de får säljas. Växtbaserade läkemedel kan till exempel vara johannesört och echinacea. Naturläkemedel kan vara till exempel mjölksyrabakterier och samarin.

För kosttillskott finns ingen motsvarande obligatorisk kontroll utan de får säljas fritt. Kosttillskott kan till exempel vara multivitamintabletter, omega-3, proteinpulver och antioxidanter.

Berätta för vårdpersonalen om du tar naturpreparat

Det är mycket viktigt att du talar om för vårdpersonalen om du använder naturpreparat av något slag, eftersom vissa naturpreparat kan förstärka eller försvaga effekterna av en cancerbehandling.

Läs mer

På följande webbsidor hittar du forskningsbaserad information om effekt och säkerhet för specifika metoder, preparat och symtom:

> Läs mer på cancercentrum.se. Sök på Komplementär och alternativ medicin.
> Läs mer på mpa.se. Sök på Växtbaserade läkemedel och naturläkemedel. 

Utländska webbsidor med information på engelska:

> Läs mer på cam-cancer.org. 
> Läs mer på mskcc.org. Sök på Search About herbs, Botanicals & other products eller About Mind-Body Therapies.
> Läs mer på cancer.gov. Sök på PDQ Integrative Therapies Summaries.

Central venkateter kallas också CVK.

En CVK används ibland för korttidsbehandling i högst två månader och sys då fast vid stickstället för att inte åka ut ur blodkärlet. Om CVK:n ska användas under längre tid opereras den fast under huden och leds ut en bit ifrån blodkärlet. Det kallas en tunnelerad CVK och den kan användas ett år eller längre.

En korttids-CVK sticks ofta in i ett blodkärl på halsen.

En tunnelerad CVK leds en bit under huden från blodkärlet.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får en kallelse med information om hur du ska förbereda dig.

Så går det till

Du får lokalbedövning i huden. Det kan göra att det svider i huden en stund.

Slangen förs in i ett blodkärl, antingen på halsen eller under nyckelbenet. Ibland används andra blodkärl.

Ingreppet gör inte ont, men du kan känna att någon rör det bedövade området.

Ingreppet tar oftast mindre än en timme.

Hur mår jag efteråt?

Efteråt får du stanna en stund på uppvakningsavdelningen. Där kontrolleras din puls, andning och ditt blodtryck regelbundet. Ditt sår kontrolleras också, eftersom det kan börja blöda de första timmarna efter operationen.

Bedövningen släpper efter cirka 3–4 timmar. Då kan det kännas ömt och göra ont i det opererade området. Du kan få smärtlindring om du har ont.

Innan du kommer till vårdavdelningen eller går hem gör man en kontrollröntgen.

Du kan oftast åka hem samma dag. Du kan äta och dricka som vanligt. De första dagarna efter operationen kan du känna ett visst obehag från CVK:n, men det brukar försvinna.

Att ha en CVK

Byt förband en gång i veckan

Förbandet ska bytas en gång i veckan. Om det kommer in fukt under förbandet eller om det börjar lossna, ska det bytas direkt. Du får hjälp av en distriktssköterska eller sjuksköterska från sjukhuset eller hemsjukvården.

Du kan duscha som vanligt med en CVK men du ska inte bada.

Om du har en långtids-CVK behövs inget förband när CVK:n har läkt fast i huden och stygnen har försvunnit.

Titta efter tecken på infektion

Det är bra om du regelbundet tittar på din CVK och huden runt omkring. Titta efter tecken på infektion, till exempel rodnad hud.

Förbandet ska bytas en gång i veckan eller om det börjar lossna.

Sjuksköterskan kontrollerar CVK:n noga

Varje gång du ska få dropp eller lämna blodprov kontrollerar sjuksköterskan att CVK:n fungerar som den ska och att inte luft kommer in i slangen.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Central venkateter.

Perifert inlagd central venkateter kallas oftast PICC-line.

En PICC-line kan användas under lång tid, upp till flera månader.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får en kallelse med information om hur du ska förbereda dig.

Oftast kan du ta läkemedel och äta som vanligt.

Så går det till

PICC-line läggs oftast in av en sjuksköterska, ibland av en läkare, som använder ultraljud som stöd.

Du får först ett litet nålstick genom huden i överarmen. Det känns ungefär som att ta blodprov. Nålsticket görs för att placera en ledare som gör det möjligt att föra in slangen. Innan slangen sedan förs in i blodkärlet får du lokalbedövning.

Ingreppet tar mindre än en timme.

Ibland görs en röntgen efteråt för att kontrollera att din PICC-line ligger rätt och kan användas.

PICC-line är en lång tunn slang som sätts in i armen och går till ett blodkärl nära hjärtat. När du har en PICC-line fästs den med ett särskilt förband och täcks med plastfilm.

Hur mår jag efteråt?

Det kan blöda lite från stickstället första dygnet. Du behöver ett nytt förband om det blöder mycket. Kontakta då en vårdcentral, hemsjukvården eller den som har lagt in din PICC-line.

Undvik tunga lyft och tungt arbete med armen ovanför huvudet första dygnet efter inläggningen. Efter det kan du använda armen som vanligt, vara fysiskt aktiv och träna som du brukar.

Att ha en PICC-line

Vårdpersonal byter förband och spolar katetern

En gång i veckan behöver förbandet bytas och venkatetern spolas. Det görs antingen i samband med en behandling, på vårdcentralen eller av hemsjukvården.

Skydda förbandet när du duschar

Du kan duscha som vanligt, men undvik att bada och basta. När du duschar behöver du skydda förbandet så att det inte lossnar från huden. Om förbandet lossnar ökar risken för infektion. Duschskydd finns att köpa på apotek eller på nätet.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Perifert inlagd central venkateter - PICC-line.

Subkutan venport kallas också SVP.

Dosan under huden är cirka 2–3 centimeter i diameter.

En venport kan användas under lång tid, från några månader till flera år.

En venport är en liten dosa som sitter under huden med en slang som leder in i ett blodkärl nära hjärtat.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får en kallelse med information om hur du ska förbereda dig. 

Så går det till

Du får lokalbedövning.

Dosan opereras in under huden på bröstkorgen. Slangen läggs oftast in i något av de större blodkärlen.

Hur mår jag efteråt?

Bedövningen släpper efter cirka 3–4 timmar. Då kan det kännas ömt och göra ont i det opererade området. Du kan ta smärtstillande läkemedel.

Förbandet och eventuella stygn tas bort efter drygt en vecka. Du får hjälp med det av en sjuksköterska där du får behandling, eller på vårdcentralen eller i hemsjukvården.

Att ha en venport

Ha alltid med dig kortet med nummer och datum

Du får ett kort med venportens nummer och operationsdatum som du alltid ska ha med dig.

Dusch och skötsel

Du kan duscha som vanligt, men du ska inte bada eller basta innan såret är läkt eller när du har en nål i venporten.

När venporten inte används behöver du inte sköta om den på något särskilt sätt.

Skydda mot sol och skav

Skydda ärret mot solen det första året.

Om du åker bil kan bilbältet skava där venporten sitter. Du kan lägga en hopvikt handduk eller en liten kudde mellan bröstkorgen och bältet.

Du får en nål i venporten när den används

När du ska få behandling sätter en sjuksköterska en nål in i venporten. Nålen kan sitta i 5–7 dagar täckt av ett förband. Därefter byts nålen eller tas bort.

En venport som inte används syns bara som en utbuktning under nyckelbenet och behöver inte skötas om på något särskilt sätt.

När venporten ska användas sticks en nål genom huden och genom membranet till dosan. Ovansidan av portnålen och slangen syns på utsidan av kroppen.

Sjuksköterskan kontrollerar venporten noga

Varje gång du ska få dropp eller lämna blodprov kontrollerar sjuksköterskan att venporten fungerar som den ska och att inte luft kommer in i slangen. 

Hur länge är venporten kvar?

Du och din läkare bestämmer tillsammans hur länge venporten ska sitta kvar. Den tas bort genom en liknande operation som när den sattes in.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Subkutan venport.