MÖTET MED VÅRDEN - INFORMATION TILL ALLA
Mötet med vården
Min vårdplan gör att du kan vara delaktig i din vård så mycket du vill och kan. Innehållet ska alltid utgå från dina behov och aktiveras tillsammans med dig. Syftet är att ge tydlig information och stöd till dig och dina närstående.
I Min vårdplan får du information om din utredning, dina symtom, din rehabilitering och dina rättigheter. Du får också individuellt anpassade råd om egenvård, alltså vad du kan göra själv för att må bättre och sådant som sjukvården överlåter åt dig att göra. Om du får en cancerdiagnos startas oftast en ny Min vårdplan där du får information om din sjukdom och behandling.
Råden du får i Min vårdplan ska vara kopplade till den planering du och vårdpersonalen gör tillsammans, så att du själv kan medverka på bästa sätt i din rehabilitering. Det ska vara tydligt för dig vilken planering som gäller.
Min vårdplan ska bidra till att du
- känner dig trygg, informerad och delaktig
- har inflytande över det som är viktigt för dig
- förstår vad som händer i din vård och behandling
- vet hur du kan stärka din hälsa före, under, mellan och efter behandlingsperioderna.
Du och kontaktsjuksköterskan, eller annan vårdpersonal, uppdaterar Min vårdplan tillsammans när vården och behandlingen ändras på ett sätt som har betydelse för dig.
Vad innehåller Min vårdplan?
Innehållet i Min vårdplan anpassas efter dina behov och önskemål. Det betyder att alla patienter har olika Min vårdplan. Du kan också bidra själv genom att skatta hur du mår, kommunicera med vårdpersonalen och vara delaktig i planeringen.
Informationen i Min vårdplan går att läsa som en bok från början till slut. Men den är mer tänkt som ett uppslagsverk som du kan komma tillbaka till när planeringen eller förutsättningarna ändras, eller när du vill läsa på om någon del. All information som har aktiverats är tillgänglig tills Min vårdplan avslutas. Du får veta när det finns nytt innehåll du bör ta del av.
Vem tar fram Min vårdplan?
Min vårdplan tas fram av Regionala cancercentrum i samverkan, RCC. Innehållet kvalitetsgranskas och uppdateras regelbundet.
Prata med din kontaktsjuksköterska eller annan vårdpersonal om du undrar över något i Min vårdplan.
Du har rätt att förstå informationen du får och vara delaktig i din vård. Inför besöket kan du skriva ner vad du vill berätta och fråga om. Du kan få hjälp av en tolk om du behöver. Du kan också ta med en närstående som stöd.
Så kan du förbereda dig
Inför ditt besök kan du förbereda dig genom att skriva ner vad du vill berätta och fråga om. Du kan få fylla i ett formulär med frågor om hur du mår inför ditt besök.
Tänk igenom detta före besöket:
- Vilka är dina förväntningar på besöket?
- Är det något särskilt som besvärar dig?
- Vad är viktigt för dig just nu?
- Vilka frågor vill du ha svar på?
Du har rätt att förstå
När du besöker vården är det viktigt att du förstår vad som sägs och vad det innebär. Du har rätt att få information som är anpassad till dig. Du kan till exempel få hjälp av en tolk om du har nedsatt syn eller hörsel, eller om du har svårt att tala eller förstå svenska. Kontakta mottagningen före besöket och säg att du behöver en tolk. Om du har svårt att förstå information på grund av en funktionsnedsättning kan du ibland få hjälp av en arbetsterapeut.
Ha gärna med dig en närstående, som kan vara ett stöd och hjälpa till att komma ihåg vad som sägs. Det är alltid du som bestämmer om dina närstående ska få ta del av informationen. Personalen kommer att fråga vem de får lämna uppgifter till. Avsluta gärna mötet med att repetera vad du har uppfattat och stäm av att du har förstått rätt.
Om du har svårt att förstå informationen i Min vårdplan eller på andra webbsidor kan du använda ett verktyg i webbläsaren för att översätta det du ser på skärmen till ditt språk. Fråga vårdpersonalen hur du kan göra.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Tolkning till mitt språk eller Tolktjänster för dig som har en funktionsnedsättning.
Du kan erbjudas ett digitalt vårdmöte
Vissa mottagningar erbjuder digitala vårdmöten. Då kopplar du upp dig via telefon, surfplatta eller dator till ett videosamtal med vården. Ett digitalt vårdmöte fungerar som ett vanligt besök, men du behöver inte åka till sjukhuset för att träffa till exempel din kontaktsjuksköterska, läkare eller fysioterapeut.
Du kan behöva gå igenom undersökningar och provtagningar i anslutning till digitala vårdmöten. I så fall får du veta hur du ska göra.
Du har rätt att vara delaktig
Du har rätt att vara delaktig i din vård och få information om
- ditt hälsotillstånd
- vilka alternativ du har för undersökningar, vård och behandlingar
- vilka för- och nackdelar som finns med olika undersökningar och behandlingar
- när och hur du ska få svar på dina undersökningar och provtagningar
- när och hur du kan förvänta dig att få vård och hjälp vid biverkningar och symtom
- vart du ska vända dig om du blir sämre
- vilken vård du kan behöva efter behandlingen och hur uppföljningen ser ut
- vad du kan göra själv eller med hjälp av en närstående eller personlig assistent.
Genom att vara delaktig ökar du möjligheten att påverka och få det stöd du behöver.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Tips inför ditt besök i vården och Videosamtal med vården.
I medier och på internet finns mycket information om cancer men den är inte alltid korrekt. Om du undrar över något du har läst kan du fråga vårdpersonalen. Den information som finns här följer aktuella riktlinjer för svensk cancervård. En annan bra källa till information är patientföreningar.
Var källkritisk
Det forskas mycket om cancer. Kunskapen om olika typer av cancer ökar därför snabbt, liksom tillgången på nya effektiva behandlingar. Men det krävs mycket kunskap för att tolka forskningsresultat. Därför återges slutsatserna från forskningen inte alltid helt korrekt i medierna. Ovetenskapliga och rent felaktiga uppgifter om cancer och cancerbehandlingar kan också få stor spridning i till exempel sociala medier. Det är därför viktigt att du tar ställning till om källan till informationen verkar trovärdig och pålitlig. Utvecklingen går också så snabbt att det är viktigt att ta reda på när informationen eller forskningen de hänvisar till publicerades.
Vilka informationskällor finns?
Vården i Sverige utgår från vårdprogram och nationella riktlinjer där aktuell och bästa tillgängliga kunskap finns samlad. Det du läser i Min vårdplan stämmer överens med vad som står i de nationella vårdprogrammen för cancersjukdomar och ska spegla den vård som ges vid svenska sjukhus. Dessutom är innehållet utvalt så att du bara får den information som är aktuell för dig.
Min vårdplan innehåller även länkar till andra webbplatser med innehåll som är kontrollerat och faktagranskat, till exempel 1177 och Livsmedelsverket.
Ibland vill du kanske läsa mer om sjukdomen. En del läser då direkt i vårdprogrammen eller i nationella kvalitetsregister. Det är viktigt att tänka på att informationen som står där är avsedd för vårdpersonal och beskriver hur det ser ut på gruppnivå. Information från register kan också behöva tolkas i ett sammanhang, till exempel när data samlades in.
Patientföreningarna kan vara en bra källa till information. Ibland kan man via deras webbplatser ställa frågor till en expert eller en chattbot, eller prata med andra som har samma sjukdom som du. Tänk på att den som svarar på frågorna inte har all information om just dig och din sjukdom och sällan kan ge exakta svar om din situation.
Fråga vårdpersonalen om du är osäker
Fråga gärna vårdpersonalen om du känner dig osäker på något du har läst om cancer, till exempel på internet.
Du och dina närstående kan även kontakta Cancerlinjen eller Cancerrådgivningen, där erfaren vårdpersonal svarar på allmänna frågor om cancer.
Cancerlinjen, Cancerfonden
> Webbplats: cancerfonden.se. Sök på Cancerlinjen.
> Telefon: 010-199 10 10
Cancerrådgivningen
> Webbplats med chatt: cancercentrum.se. Sök på Cancerrådgivningen.
> Telefon: 08-123 138 00
Min vårdplan är en del av e-tjänsterna på 1177. Där kan du också till exempel se dina bokade tider och läsa din journal. Du väljer själv vilket innehåll du vill se när du är inloggad. Innehållet kan också variera mellan olika regioner och mottagningar.
När du är inloggad på 1177 har du tillgång till tjänster som kompletterar informationen i Min vårdplan. Du kan till exempel
- se dina bokade tider, på de mottagningar som använder denna tjänst och som du eller vården lägger till under rubriken Mottagningar
- hantera dina läkarintyg och läkarutlåtanden
- se och förnya dina recept om mottagningen är ansluten
- se hur långt du har kvar till frikort genom högkostnadsskyddet för läkemedel
- läsa delar av din journal.
Du väljer vilket innehåll du vill se
Du kommer aldrig direkt in i något av dessa system när du loggar in på 1177. Innehållet ligger dolt under olika ikoner eller flikar och du väljer aktivt vad du vill se.
Det varierar mellan olika regioner hur mycket och vilken information man kan se inloggad på 1177. Fråga vårdpersonalen om du undrar vilka tjänster som erbjuds. Vissa regioner använder andra appar och system som kan vara kopplade till 1177 eller användas fristående.
Viktigt att veta när du läser din journal
När du söker och får vård dokumenteras det i en journal. Syftet är att vårdpersonalen ska få tillräckligt med information om dig och din vård, så att vården blir så bra och säker som möjligt. Journalen är ett arbetsredskap för vårdpersonalen och kan därför vara svår att förstå.
När du öppnar Journalen i 1177 kan du välja att se även det nyaste innehållet som kanske inte har hunnit vidimeras, alltså kontrolleras, av den ansvariga vårdpersonalen. Den kan också innehålla ny information som du ännu inte har hunnit få höra av vårdpersonalen.
Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har frågor eller tankar om något du har läst i din journal.
Som vårdnadshavare kan du vara ombud och läsa barnets journal tills barnet har fyllt 13 år. Därefter kan du få förlängd tillgång i samråd med vården. Ungdomar kan själva läsa sin journal från 16 års ålder.
> Läs mer på 1177.se. Sök på När du loggar in på 1177
> Läs mer på 1177.se. Sök på Så gör du för att boka, omboka eller avboka en tid och Läs din journal på 1177.
Allmänläkaren är specialist i allmänmedicin och arbetar på vårdcentralen. När du inte behöver specialiserad cancervård ska du få en remiss till din läkare på vårdcentralen. Allmänläkaren har det medicinska huvudansvaret för allt som inte rör cancersjukdomen eller annan specialiserad vård. Allmänläkaren kallas även distriktsläkare eller husläkare.
Arbetsterapeuten kan stödja dig i att hitta nya sätt att utföra aktiviteter i vardagen som du kan uppleva utmanade eller som du inte kan utföra. Det kan till exempel handla om anpassningar i hemmet, hjälpmedel för att underlätta eller strategier för att fördela din energi under dygnet.
AT-läkaren är en grundutbildad läkare som arbetar under handledning för att få sin läkarlegitimation.
BT-läkaren är en legitimerad läkare som är i början av sin specialistutbildning.
Dietisten är specialiserad på att ge råd och stöd om mat och näring. Dietisten kan även skriva ut kosttillägg när den vanliga maten inte räcker till.
Distriktssköterskan är en specialistsjuksköterska som du träffar på vårdcentralen, hälsocentralen eller hemma. Du kan få hjälp med bland annat sprutor, omläggning och provtagning. Distriktssköterskan kan även stödja dig att leva hälsosamt under och efter behandlingen.
Fysioterapeuten, även kallad sjukgymnasten, ger råd och stöd om fysisk aktivitet, balans, smärta och andningsbesvär. Fysioterapeuten kan också skapa träningsprogram som är anpassade till dig. Fysioterapeuter kan ha olika specialiteter, till exempel bäckenbottenbesvär. Vissa är även lymfterapeuter.
Gastroenterologen är en läkare med särskild kunskap om sjukdomar i matsmältningssystemet. Hen utför ofta diagnostik, endoskopiska ingrepp och ger medicinska behandlingar.
Hepatologen är en läkare som är specialiserad på leverns sjukdomar.
Kirurgen är en läkare som är specialiserad på operation och ansvarar för vården före och efter en operation.
Klinisk apotekare eller klinisk farmaceut ger råd om ordinationer och hantering av läkemedel.
Kontaktsjuksköterskan har specialistkunskaper om cancervård. Hen stöttar dig och dina närstående med information, råd och samtal om din diagnos, behandling, rehabilitering och uppföljning. Du och din kontaktsjuksköterska går tillsammans igenom planeringen av din vård. Kontaktsjuksköterskan förmedlar kontakt med andra yrkesgrupper inom vården när det behövs, informerar om nästa steg och ansvarar för att lämna över information till andra vårdgivare du träffar, till exempel andra sjukhus, vårdcentraler eller hemtjänsten.
Du kan ha fler än en kontaktsjuksköterska om du får flera behandlingar för din sjukdom. Du kan även ha kontakt med behandlingsansvarig sjuksköterska, behandlingssjuksköterska och omvårdnadsansvarig sjuksköterska.
Kuratorn ger samtalsstöd och kan hjälpa dig och dina närstående att hantera situationen känslomässigt. Kuratorn kan även vägleda dig vidare om du behöver hjälp med ekonomin eller behöver komma i kontakt med myndigheter.
Lymfterapeuten (medicinsk lymfterapeut) ger råd om och behandlar lymfödem.
Läkaren är ytterst ansvarig för att planera utredningen, ställa diagnos och behandla sjukdomen och ska informera dig om varje steg. Läkaren kallas ibland för fast vårdkontakt eller PAL, patientansvarig läkare.
Narkosläkaren, även kallad anestesiologen, är specialiserad på att söva och övervaka dig under och efter en operation eller undersökning i narkos.
Onkologen är en läkare specialiserad på cancersjukdomar och arbetar med medicinsk behandling och strålbehandling.
Patologen är en specialistutbildad läkare som studerar och analyserar förändringar i kroppens vävnader, celler och vätskor för att diagnostisera sjukdomar.
Psykologen och psykoterapeuten kan ge samtalsstöd och hjälper dig och dina närstående att hantera situationen känslomässigt.
Rehabiliteringskoordinatorn ger stöd för att du ska kunna återgå till eller påbörja arbete och studier.
Reumatologen är en läkare som är specialiserad på inflammatoriska sjukdomar.
Röntgenläkaren eller radiologen är specialiserad på att tolka röntgenbilder.
Sexologen eller sexualrådgivaren kan ge samtalsstöd och råd om sex och samlevnad och stödja sexuell rehabilitering.
Sjuksköterskan har specialistkompetens inom omvårdnad och arbetar med att förbättra, återställa och bevara god hälsa.
Specialistsjuksköterskan är en sjuksköterska med specialistkompetens inom ytterligare område(n) utöver omvårdnad, till exempel onkologi eller kirurgi.
ST-läkaren gör sin specialisttjänstgöring, till exempel inom kirurgi eller onkologi.
Undersköterskan och vårdbiträdet ansvarar för praktisk omvårdnad, till exempel personlig hygien.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Kontaktsjuksköterskan – ditt stöd i vården vid cancer.
|
Ord |
Förklaring |
|
Adjuvant behandling |
Tilläggsbehandling, t.ex. cytostatika efter operation. |
|
Agraff |
Klämma av metall för att stänga ett operationssår. |
|
AOS |
Allvarliga ospecifika symptom. |
|
Anamnes |
Sjukdomshistoria. |
|
Anestesi |
Att inte känna. Ofta i betydelsen narkos, sövning. |
|
Antikroppsbehandling |
Samlingsnamn för en grupp läkemedel som kan blockera tillväxt hos vissa typer av cancerceller. |
|
Benign |
Godartad, d.v.s. inte cancer. |
|
Benmärgsprov |
Benmärgen finns inuti vissa delar av skelettet och där bildas blodet. Ett benmärgsprov kan visa om du har blodbrist eller någon annan blodsjukdom. Ibland görs ett vävnadsprov samtidigt. |
|
Biopsi |
Prov från organ eller vävnad som undersöks i mikroskop av en patolog. |
|
Bronkoskopi |
Undersökning av luftrören och lungorna med en tunn, mjuk slang med en kamera. Slangen förs ner genom näsan eller munnen. |
|
Brytpunktssamtal |
Samtal mellan patient, närstående och läkare när man övergår från botande och bromsande vård till palliativ vård i livets slutskede. |
|
Central venkateter, CVK |
Tunn slang i ett av kroppens större blodkärl på halsen eller under nyckelbenet. Används bl.a. för att kunna ge läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller ta blodprover. |
|
CUP |
Cancer utan känd primärtumör. |
|
Cytologi |
Analys av celler. |
|
Cytostatika, cellgifter eller kemoterapi |
En grupp läkemedel som dödar cancerceller eller gör så att de slutar växa. |
|
Datortomografi, skiktröntgen, DT eller CT |
Röntgenundersökning som skapar mycket detaljerade bilder av kroppens organ. |
|
Differentieringsgrad
|
Anger hur mycket en tumör skiljer sig från den friska vävnaden. En låg differentieringsgrad betyder att tumören skiljer sig mycket från den friska vävnaden, medan en hög betyder att den skiljer sig lite. |
|
Dränage |
Tunn slang som leder bort vätska från t.ex. ett operationsområde. |
|
Dysplasi |
En förändring i en vävnad där cellerna har ett förändrat utseende och växtsätt, som kan vara ett förstadium till cancer. |
|
Egenvård |
Sådant du kan göra själv eller med hjälp av en närstående eller personlig assistent. Det kan vara både saker du själv kan göra för att må så bra som möjligt, t.ex. att pröva avslappningsövningar mot sömnbesvär, och specifika uppgifter som sjukvården överlåter åt dig att göra, t.ex. ta blodförtunnande sprutor. |
|
Fatigue |
En särskild trötthet som du inte kan vila bort. Kan uppstå i samband med sjukdom och behandling. |
|
Fertilitet |
Förmågan att få biologiska barn. |
|
Gray, Gy |
Enhet för att mäta strålningsdos. |
|
Hematologi |
Läran om blodet och dess sjukdomar. |
|
Hereditet |
Ärftlighet. |
|
Hormonell behandling, endokrin behandling eller antihormonbehandling |
Läkemedel som påverkar könshormonerna. Rekommenderas vid vissa typer av cancer, t.ex. bröst- och prostatacancer. |
|
Hyperplasi |
Cellerna ökar i antal men beter sig fortfarande som vanligt. Det kan vara ett förstadium till cancer, men behöver inte vara det. |
|
Hypokalcemi |
När blodets kalciumkoncentration är låg. |
|
Immunterapi |
Läkemedel som aktiverar kroppens immunförsvar så att det angriper cancercellerna och gör så att de slutar växa. |
|
Individuell patientöversikt, IPÖ |
IPÖ är ett komplement till din journal. IPÖ ger en grafisk sammanställning av ditt sjukdomsförlopp och dina behandlingar på en tidslinje. Är under utveckling och finns i dag för vissa diagnoser i vissa verksamheter. |
|
In situ |
”På plats”, förstadium till cancer som växer på en plats och inte sprider sig till andra delar av kroppen. |
|
Internmedicin |
Läran om kroppens inre sjukdomar. |
|
Intravenös |
När till exempel läkemedel, näring eller annan vätska ges i ett blodkärl. |
|
Invasiv cancer |
Cancercellerna växer in i vävnad omkring och kan därmed sprida sig vidare. |
|
Isotopinjektion |
Spruta med radioaktivt ämne som kan ges vid t.ex. en skintigrafi eller operation för att kunna se eventuella metastaser. |
|
Kakexi |
Svår, ofrivillig viktnedgång, förlust av muskelmassa och trötthet som ofta förekommer vid cancer. |
|
Kirurgi |
Operation. |
|
Komplementär och integrativ medicin, KIM |
Ett samlingsnamn för många olika metoder som oftast inte används inom den vanliga hälso- och sjukvården. |
|
Laparoskopi |
Titthålsoperation där en kirurg undersöker eller opererar i bukhålan (magen) genom små hål i bukväggen. |
|
Leverbiopsi |
Provtagning från levervävnaden. Utförs för att diagnostisera cancer. |
|
Levermetastaser |
Cancerceller som har spridits från en primärtumör till levern. |
|
Lumbalpunktion |
Prov av ryggmärgsvätska (likvor) som tas genom ett nålstick i ryggens nedre del. |
|
Lymfkörtlar |
Körtlar anslutna till lymfbanor längs blodkärlen och som är en del av kroppens immunförsvar. |
|
Lymfödem |
Lymfvätska som har samlats i en kroppsdel så att kroppsdelen svullnar. |
|
Magnetkameraundersökning, MR |
Undersökning som ger detaljerade bilder av kroppens organ. Utförs med hjälp av ett magnetfält och radiovågor. |
|
Malign |
Elakartad. Maligna tumörer är det som i dagligt tal kallas cancer. |
|
Malignitetsgrad, tumörgrad |
Anger hur aggressiv en cancer är. |
|
Mediastinoskopi |
Undersökning där ett instrument med kamera förs in genom ett snitt i halsgropen till övre delen av bröstkorgen, där vävnadsprov kan tas. |
|
Mediastinum |
Utrymmet mellan lungorna. |
|
Metastas, dottertumör |
Tumör som bildats efter spridning från den första tumören. |
|
Metastaserande cancer |
Cancercellerna har tagit sig ut i blodkärlen och lymfsystemet. På så sätt sprider de sig till andra delar av kroppen. Kallas även spridd cancer. |
|
Multidisciplinär konferens, MDK |
En konferens där olika professioner träffas, diskuterar och tar fram förslag på bästa behandling. |
|
Målinriktad behandling, målstyrd behandling |
Läkemedelsbehandling riktad direkt mot cancercellerna. Man utnyttjar till exempel antikroppars funktion att identifiera och koppla till antigener på cancercellen, eller proteinkinashämmare som kan påverka processer som är unika för en viss sorts cancerceller. |
|
Neoadjuvant behandling |
Förberedande behandling som ges före annan behandling. Det kan t.ex. vara cytostatikabehandling med målet att krympa tumören innan en operation. |
|
Non-steroidal anti-inflammatory drugs, NSAID |
Läkemedel som används för att behandla bl.a. smärta, inflammationer och feber. Kan innehålla verksamma ämnen som ibuprofen, naproxen, nabumeton och acetylsalicylsyra. |
|
Ny medicinsk bedömning, second opinion |
Sjukdomen bedöms av en annan specialist än den som gjort den första bedömningen. |
|
Närstående |
Person som du anser dig ha en nära relation till. |
|
Onkologi |
Läran om tumörsjukdomar. |
|
Opioider |
Receptbelagt läkemedel som bl.a. används för att behandla svår smärta. |
|
Palliativ onkologisk behandling |
Cancerbehandling som ges för att förlänga livet, bromsa sjukdomen, lindra symtom och besvär och förbättra livskvaliteten när sjukdomen inte går att bota. |
|
Palliativ vård |
Vård som ges för att lindra symtom och främja livskvaliteten vid livshotande sjukdom. Vården ska ta hänsyn till fysiska, psykiska, sociala och existentiella behov och erbjuda stöd till närstående. |
|
Palpabel |
Som går att känna med händer och fingrar. |
|
Patologisk anatomisk diagnos, PAD |
Sammanfattande iakttagelser utifrån en mikroskopisk undersökning av ett vävnadsprov. |
|
Perifer neuropati |
Känselbortfall och stickningar i händer och fötter. Kan göra att du får svårare att röra händer och fötter. |
|
Perifert inlagd central venkateter, PICC-line |
En tunn slang som förs in i ett av kroppens större blodkärl via ett mindre kärl på överarmen. Används bl.a. för att kunna ge läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller ta blodprover. |
|
Perifer venkateter, PVK |
En tunn slang som läggs in i ett ytligt blodkärl. Används bl.a. för att kunna ge läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller ta blodprover. |
|
Perkutan endoskopisk gastrostomi, PEG |
En tunn slang som sitter genom huden på magen in i magsäcken. Används bl.a. för att ge näring och läkemedel. |
|
PET-kameraundersökning, PET-DT eller PET-CT |
En röntgenundersökning som med ett radioaktivt ämne gör att cancerceller och inflammatoriska celler syns tydligare. |
|
Portvaktskörtel |
Den lymfkörtel som cancerceller från tumören sprider sig till först, om sjukdomen sprider sig till lymfkörtlarna. |
|
Postoperativ |
Efter operation. |
|
Prehabilitering |
Förebyggande insatser kring fysisk förmåga, näring, levnadsvanor och psykosocial situation. |
|
Preoperativ |
Före operation. |
|
Primärtumör |
Den ursprungliga tumören, där cancercellerna först uppstod. |
|
Progress |
Att cancern har ökat, till exempel att tumören blir större, att det finns fler cancerceller i blodet eller att cancern sprider sig. |
|
Radiologi |
Användning av olika former av röntgen för att diagnostisera och behandla sjukdomar. |
|
Recidiv |
Återfall. |
|
Remission |
Att cancern har minskat. |
|
Rehabilitering |
Insatser som ska förebygga och minska biverkningar av sjukdom och behandling. Insatserna ska ge dig och dina närstående stöd och förutsättningar att leva ett så bra liv som möjligt. |
|
Reumatologi |
Läran om inflammatoriska sjukdomar. |
|
Strålbehandling, radioterapi – yttre |
Joniserande stålning som ges via en accelerator som riktar strålning mot tumören. |
|
Subkutan venport, SVP |
Liten dosa med en slang som opereras in under huden, under nyckelbenet och som har förbindelse med ett av kroppens större blodkärl. Används för att kunna ge bl.a. läkemedel, blod eller näring direkt i blodet eller ta blodprover. Kallas ibland port-a-cath. |
|
Tumör |
En knöl som beror på att celler börjat föröka sig. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). |
|
Tumör nod (lymfkörtel) metastas, TNM |
Ett internationellt klassificeringssystem som sammanfattar tumörers storlek och om de har spridit sig till lymfkörtlar eller andra organ. T anger primärtumörens utbredning och storlek. N anger om det finns cancerceller i lymfkörtlarna. M anger om det finns metastaser. |
|
Ultraljud |
Undersökning med ljudvågor som ger en bild av inre organ och vävnader. |
|
VATS |
Video assisted thoracoscopic surgery. En minimalt invasiv teknik där man opererar inne i bröstkorgen utan att sära på revbenen. |
|
Vårdcentral, hälsocentral, husläkarmottagning eller distriktsläkarmottagning |
Mottagning inom primärvården. |
|
Vårdprogram |
Nationella riktlinjer som anger hur patienter med en viss sjukdom ska vårdas på bästa sätt. Riktlinjerna bygger på forskning, kunskap och samsyn inom hälso- och sjukvården. |
|
Vävnad |
Celler med liknande utseende och samma egenskaper som tillsammans bygger upp kroppens olika delar. |
|
Vävnadsprov |
Vävnadsprover från tumörmaterial analyseras med molekylärpatologiska metoder för att identifiera genetiska förändringar i tumören. Analyserna kan ta tid om de är omfattande men bidrar till både diagnos, prognosbedömning och val av målriktad behandling. |
IPÖ står för individuell patientöversikt och är ett komplement till din journal. Översikten visar ditt sjukdomsförlopp och dina behandlingar på en tidslinje.
I IPÖ finns information om bland annat
- vårdkontakter, exempelvis besök och telefonsamtal
- undersökningar, exempelvis olika röntgenundersökningar
- behandlingar, exempelvis läkemedel, strålbehandling och operation
- analysresultat, exempelvis blodprover
- ifyllda enkäter, exempelvis svar på frågor om hur du mår.
Din läkare eller sjuksköterska kan skicka en kopia av din IPÖ till dig via 1177. Det du ser i 1177 uppdateras inte automatiskt när din IPÖ ändras. För att se nya uppgifter behöver du få en ny kopia.
Forskning och register
Under behandlingstiden kan du få frågan om du vill delta i en forskningsstudie som kan öka kunskapen om cancer. Det kan till exempel innebära att lämna blodprov eller prova nya läkemedel. Du väljer själv om du vill vara med, och du kan när som helst ångra dig.
Syftet är att förbättra cancervården
Forskningen förbättrar vården av cancer i framtiden och är därför mycket viktig. Den leder till bättre och säkrare metoder för att ställa diagnos. Nya läkemedel och behandlingar utvecklas, så att varje patient kan få just den behandling som hen behöver. Cancervården kan bara utvecklas om patienter som behandlas för cancer vill delta i forskningsstudier och utvecklingsarbete.
Studierna godkänns av en myndighet
Innan en forskningsstudie får genomföras måste forskarna beskriva för Etikprövningsmyndigheten vilka möjliga risker eller problem som kan finnas för deltagarna. Det är bara om myndigheten bedömer att nyttan överväger riskerna som studien får påbörjas.
Vad kan det innebära för mig?
Om du deltar i en studie kan det innebära att du lämnar blodprov och provar nya läkemedel eller nya metoder för diagnos, rehabilitering eller omvårdnad. Dessutom sparas eventuellt en bit av din tumör i en biobank.
Bra att veta
- Man vet mindre om biverkningar av nya metoder än metoder som har använts under lång tid. Därför följs deltagare i studier mycket noggrant, så att eventuella biverkningar kan åtgärdas snabbt.
- Alla forskningsresultat avidentifieras för att skydda deltagarnas integritet.
- Du kan när som helst lämna studien.
- Du kan inte kräva att få vara med i en studie. Faktorer som avgör om du är en lämplig deltagare är typ av cancer, sjukdomsfas, ålder, kön och andra sjukdomar.
- När du deltar i en studie har du samma juridiska skydd och rätt till ersättning för skador som andra patienter.
- Verksamhetschefen har ett övergripande ansvar för den forskning som sker på kliniken. Varje läkare har också ett etiskt och medicinskt ansvar att endast erbjuda dig att delta i en studie om hen bedömer att det kan vara positivt för dig.
Om det är aktuellt för dig att delta i en studie kommer du att få mer information av din läkare eller kontaktsjuksköterska. Ibland finns speciella forskningssjuksköterskor.
> Läs mer på cancerfonden.se. Sök på Delta i en forskningsstudie.
> Läs mer om aktuella cancerstudier i Sverige på cancercentrum.se. Sök på Cancerstudier i Sverige.
Biobankslagen
Du behöver ibland lämna prover. Vissa prover sparas i en biobank. Det främsta skälet till att prover sparas är att du som patient ska få en säkrare vård och behandling.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Prover i vården sparas.
> Läs mer och se en film på biobanksverige.se. Sök på Biobankslagen. Se filmen här.
I nationella kvalitetsregister samlas information från hela landet om en viss sjukdom eller behandling. Syftet är att utvärdera vården och göra den bättre. Det är den vårdgivare du besöker som lämnar uppgifterna till kvalitetsregistret.
Vad är ett kvalitetsregister?
Det finns drygt 100 nationella kvalitetsregister i Sverige. Vilka uppgifter som registreras varierar mellan olika register. Varje register har valt ut vilka frågor som är viktiga att få svar på vid just den sjukdomen eller behandlingen.
Här är några exempel på uppgifter som kan samlas in:
- resultat av prover och undersökningar
- vilken behandling som har valts och vad resultatet blev
- vilka läkemedel eller produkter som har använts
- information om hur du som patient uppfattar din situation och hur den påverkas av sjukdomen eller behandlingen.
Varför ska uppgifterna lämnas till ett kvalitetsregister?
Kvalitetsregister ger sjukvården en möjlighet att utvärdera vården och göra den bättre, till exempel vilka metoder eller läkemedel som ger bra resultat vid en särskild sjukdom eller behandling. Informationen kan också visa vilka metoder som inte bör användas. Ju fler som är med i registret, desto säkrare blir resultaten.
Vilka rättigheter har jag som patient?
- Som patient ska du alltid bli informerad innan dina uppgifter registreras i ett kvalitetsregister. Du kan bli informerad på olika sätt, till exempel i kallelsen eller av den vårdpersonal du träffar.
- Det är frivilligt att delta i kvalitetsregister. Du kan tacka nej genom att meddela personalen på din mottagning eller avdelning. Du har också rätt att när som helst få uppgifter om dig raderade ur kvalitetsregistret eller begära att hanteringen av dina uppgifter begränsas.
- Du har rätt att få veta vilka uppgifter om dig som finns i kvalitetsregistret och du kan begära ett gratis registerutdrag. Du har också rätt att få veta vilka som har sett uppgifter om dig i kvalitetsregistret och du kan begära ett loggutdrag.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Nationella kvalitetsregister.
> Om du är intresserad av att se statistiken för din diagnos, läs mer på cancercentrum.se. Sök på Kvalitetsregister.
Cancerregistret är ett nationellt hälsodataregister hos Socialstyrelsen. Syftet är att kartlägga cancersjukdomars förekomst och förändringar över tid. Det är läkaren som rapporterar in till registret när en cancersjukdom är upptäckt.
Cancerregistret är en viktig källa för statistik och planering och gör internationella jämförelser möjliga. Informationen används också för forskning.
Den ansvariga läkaren är skyldig att rapportera in till cancerregistret när en cancersjukdom är upptäckt. Registreringen i cancerregistret är inte frivillig.
Socialstyrelsen publicerar regelbundet rapporter baserade på cancerregistret. Det går också att själv söka information i deras statistikdatabas.
> Läs mer på socialstyrelsen.se. Sök på Cancerregistret eller Statistik om cancer
Rättigheter
Hälso- och sjukvården i Sverige styrs av ett stort antal lagar. Lagarna finns till för att vården ska vara god, säker och jämlik för alla. Som patient har du en rad rättigheter. Du ska känna dig trygg, bli lyssnad på och få den vård du behöver. Om något går fel ska det utredas och du har möjlighet till ersättning.
Hälso- och sjukvårdslagen
Vården i Sverige styrs övergripande av hälso- och sjukvårdslagen, HSL, som är en så kallad ramlag. Det betyder att den anger krav, mål och riktlinjer för vården och styr ansvarsfördelningen mellan regioner, kommuner och andra vårdgivare. Lagen syftar till att säkerställa att alla får god och jämlik vård och att vården systematiskt förbättras. Detaljerna kring patienters rättigheter regleras i andra lagar.
> Läs mer på socialstyrelsen.se Sök på Hälso- och sjukvårdslagen.
Behandling av personuppgifter
Varje gång du är i kontakt med vården registreras uppgifter om dig. Det kan vara till exempel personnummer, kontaktuppgifter och naturligtvis information om din hälsa. Uppgifterna sparas och används för att du ska kunna få så bra vård som möjligt.
Vilka uppgifter som får sparas, hur länge och vem som har tillgång till dem är noga bestämt och reglerat i lag. Det är bara de personer som deltar i din vård eller som behöver det i sitt arbete som får tillgång till dina uppgifter.
Det är din vårdgivare som har ansvar för att personuppgifterna hanteras på ett korrekt och lagligt sätt. Vårdgivaren har rutiner för att upptäcka och utreda om något felaktigt har hänt med personuppgifterna. Med vårdgivare menas till exempel ett sjukhus eller en vårdcentral.
Personuppgifter hanteras enligt patientdatalagen och EU:s dataskyddsförordning.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Personuppgifter i vården.
Tystnadsplikt och sekretess
Alla som arbetar i vården har tystnadsplikt. Det innebär att de inte får berätta för någon vad de vet om dig, din sjukdom eller din behandling. I princip får de bara berätta det du själv har godkänt.
Alla uppgifter i journalen omfattas av tystnadsplikt och sekretess. Journalen får bara läsas av den personal som behöver uppgifterna för att kunna ge dig en bra och säker vård. Tystnadsplikten och sekretessen gäller även mellan personalen.
För att du ska få god och säker vård när du kommer till ett nytt ställe behöver vårdpersonalen ofta få tillgång till dina journaler från tidigare vårdgivare. Du bestämmer dock själv om du samtycker till att informationen delas. Om det är fara för ditt liv kommer vårdpersonalen inte att vänta på ditt samtycke.
Patientlagen
Patientlagen stärker patientens ställning, integritet, självbestämmande och delaktighet. Den tydliggör också kommuners och regioners ansvarsområden.
Exempel på dina rättigheter:
- Du ska få framföra egna önskemål om behandling eller vård och planera din vård tillsammans med din läkare och kontaktsjuksköterska.
- Du ska få begriplig information om din sjukdom och den behandling du erbjuds.
- Du ska få informationen skriftligt om du vill det.
- Du ska få information om möjligheten att välja olika behandlingar, om det finns möjlighet att välja. Läkaren är den som slutligt bedömer om den vård du önskar är motiverad medicinskt och enligt vetenskap och beprövad erfarenhet.
- Du ska få en fast vårdkontakt som kan samordna olika insatser och förmedla kontakter inom vården. Inom cancervården är det oftast kontaktsjuksköterskan som är den fasta vårdkontakten.
- Du ska få möjlighet att se din journal. Journalen tillhör vården, men du kan begära att få en kopia på de handlingar du vill. Du kan också läsa din journal om du är inloggad på 1177.
- Du ska få möjlighet till en ny medicinsk bedömning vid allvarlig eller livshotande sjukdom. Det kallas också second opinion.
- Du har alltid rätt att säga nej till vård och behandling. Du kan också avbryta pågående behandling och lämna sjukhuset eller mottagningen när du vill. I så fall kan din läkare inte ansvara för följderna, utan ansvaret blir ditt eget.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Patientlagen.
Vårdgarantin
Vårdgarantin innehåller bestämmelser om hur många dagar du längst ska behöva vänta.
Kontakt med primärvården samma dag
Samma dag som du söker hjälp för ett hälsoproblem ska du få kontakt med primärvården, till exempel vårdcentralen eller sjukvårdsrådgivningen. Det kan ske via telefon eller ett besök.
Medicinsk bedömning i primärvården inom 3 dagar
Du ska få en medicinsk bedömning av legitimerad personal i primärvården inom 3 dagar.
Besök i specialistvården inom 90 dagar
Du ska få en tid för besök hos den specialiserade vården inom 90 dagar. Det gäller både med och utan remiss.
Behandling påbörjad inom 90 dagar
Efter beslut om behandling, till exempel en operation, ska du få en tid för det inom 90 dagar.
Vårdgarantin gäller bara inom din region
Vårdgarantin gäller bara i den region där du är folkbokförd. Om du väljer att söka vård i en annan region, är du inte garanterad att få vård inom någon bestämd tid.
Akut vård ska du få så fort som möjligt
Akut vård berörs inte av vårdgarantin. Om du blir akut sjuk eller skadad ska du få vård så fort som möjligt, var du än är. Det är en sjuksköterska eller läkare som bedömer hur snabbt du behöver vård.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Vårdgaranti.
Ny medicinsk bedömning – second opinion
Du som har fått diagnosen cancer ska få möjlighet till en ny medicinsk bedömning, även kallad second opinion. Det innebär att din cancersjukdom bedöms av en specialist på en annan specialistvårdsmottagning inom eller utanför din region. Syftet är att du ska känna dig trygg med att du har fått en korrekt diagnos och att den föreslagna behandlingen är lämplig för dig utifrån vetenskap, beprövad erfarenhet och dina förutsättningar.
För att få en ny medicinsk bedömning ska du prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare. De ordnar med remiss till en annan mottagning. När bedömningen där är klar kommer du och din behandlande läkare tillsammans att diskutera svaret och vilket behandlingsalternativ som passar dig bäst.
Den nya medicinska bedömningen betalas av den region där du är folkbokförd.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Ny medicinsk bedömning.
Patientsynpunkter
Det är viktigt att säga till om du har varit med om någonting i vården som gjort dig ledsen, arg, besviken eller upprörd, eller om du tycker att du har fått fel vård eller behandling. Kontakta i första hand den mottagning eller avdelning där du har blivit behandlad. Du kan även vända dig till patientnämnden eller Inspektionen för vård och omsorg.
Patientnämnden
Patientnämnden är en fristående och opartisk instans som finns i alla regioner. Till patientnämnden kan du vända dig med frågor som rör all offentligt finansierad vård:
- regionens hälso- och sjukvård
- kommunernas hälso- och sjukvård
- privata vårdgivare som har avtal med regionen eller kommunen
Ditt ärende kan leda till att kvaliteten förbättras så att inte samma sak händer igen.
För att få kontakt med patientnämnden kan du fråga vårdpersonalen där du har fått vård. Det finns också information på regionens webbplats. Du kan ringa eller skriva till patientnämnden.
Inspektionen för vård och omsorg
Inspektionen för vård och omsorg, IVO, är en statlig myndighet som utreder händelser i vården. IVO tar reda på om något blev fel och varför. IVO bedömer också vad som är viktigt att åtgärda för att inte samma sak ska hända igen.
Innan du anmäler ett klagomål till IVO bör du ha framfört klagomålet till vårdgivaren, alltså den verksamhet där du har fått vård, eller till patientnämnden i din region. Vårdgivaren har en skyldighet att ta emot och svara på dina klagomål och synpunkter. IVO utreder i huvudsak ett klagomål först när vårdgivaren har fått möjlighet att besvara klagomålet.
Exempel på vad en anmälan kan handla om:
- utebliven, försenad eller fel diagnos eller behandling
- brister i remisshantering
- fel vid läkemedelsbehandling
- felaktigt utförd behandling
- vårdrelaterade infektioner
- fallskador i samband med vård.
> Läs mer på ivo.se.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Om du inte är nöjd med vården.
Ersättning vid inställd operation
Du kan ha rätt till ersättning om en planerad operation ställs in. Olika regioner har olika regler. Ofta är förutsättningen att du har fått beskedet mindre än 48 timmar före, och att operationen inte genomförs inom 24 timmar efter den ursprungliga tiden för operationen.
Du har inte rätt till ersättning om operationen ställs in på grund av ditt hälsotillstånd eller av dina personliga skäl.
Du kan få mer information och du söker ersättning från den vårdenhet som skulle ha gjort operationen.
Ersättning vid skada
Patientförsäkringen, Landstingens ömsesidiga försäkringsbolag, Löf
Du kan ha rätt till ersättning enligt patientskadelagen, om du får en skada i samband med vård. Du söker ersättning från Landstingens ömsesidiga försäkringsbolag, Löf, på deras webbplats eller via en blankett. Löf finns för patienter inom offentligt finansierad vård.
Exempel på vad en ansökan till Löf kan handla om:
- Du har smittats vid en behandling.
- Det är fel på den utrustning som har använts eller den har använts fel.
- Du har fått en felaktig eller försenad diagnos.
- Du har fått en felaktig ordination av läkemedel.
- Du har skadats i ett olycksfall i samband med vård.
> Läs mer på lof.se.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Ersättning vid patientskada.
Patientförsäkringsföreningen, PFF
Patientförsäkringen gäller inte om vårdgivaren inte är försäkrad. Då kan du vända dig till Patientförsäkringsföreningen, PFF, som hanterar skador som har uppstått hos oförsäkrade vårdgivare.
> Läs mer på pff.se.
Läkemedelsförsäkringen, LFF
Du kan vända dig till Läkemedelsförsäkringen och ansöka om ersättning, om du anser dig ha blivit skadad av ett läkemedel. Du anmäler skadan genom att fylla i en särskild blankett som du kan ladda ner på lff.se. Du kan också hitta blanketten på apotek och vårdmottagningar.
> Läs mer på lff.se.
Tolk
Du har rätt till en tolk i mötet med vården, om du inte talar svenska eller om du har en funktionsnedsättning som påverkar din förmåga att kommunicera. Prata med din kontaktsjuksköterska om du behöver tolk.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Tolkning till ditt språk och Tolktjänster för dig som har en funktionsnedsättning.
Vård i en annan region eller ett annat land
Vård i en annan region
Du kan söka öppenvård i hela landet, men varje region har sina egna bestämmelser för exempelvis om du behöver remiss eller inte.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Vård i en annan region.
Vård i ett annat land
Du kan ha rätt att få planerad vård i ett annat EU-land, EES-land eller Schweiz, om du är försäkrad för vårdförmåner i Sverige.
> Läs mer på forsakringskassan.se. Sök på Patient som ska söka vård utomlands.
Ekonomisk ersättning och bidrag
Din ekonomi kan påverkas när du är sjuk och inte kan arbeta eller studera som vanligt. Det finns ekonomiskt stöd du kan söka. Kuratorn på sjukhuset kan berätta vilka möjligheter som finns. Kuratorn kan också hjälpa dig att göra ansökningar om det behövs.
Sjuklön och sjukpenning
I Sverige finns en lag om allmän sjukförsäkring som är till för att ge trygghet för personer som blir sjuka och behöver sjukskrivas. Vissa ersättningar kräver att du har jobbat och betalat skatt, medan andra går att söka bara du bor i Sverige. Om du får ersättning från din arbetsgivare kallas det sjuklön. Om du får ersättning från Försäkringskassan kallas det sjukpenning.
Om du är anställd med rätt till sjuklön ska du sjukanmäla dig den första sjukdagen till din arbetsgivare. Arbetsgivaren betalar sjuklön för de första 2 veckorna du är sjukskriven. Därefter behöver du ansöka om sjukpenning från Försäkringskassan för att få fortsatt ekonomisk ersättning. Det är bra att ansöka om sjukpenning så snart som möjligt.
Sjukpenning är den vanligaste ersättningen, och summan varierar beroende på vilken inkomst du har. Men det finns ett tak, alltså ett maxbelopp som Försäkringskassan får betala ut. Du kan räkna ut ungefär hur mycket du kan få i sjukpenning genom Ersättningskollen.
Om du är anställd utan rätt till sjuklön eller är studerande, föräldraledig, arbetssökande eller egenföretagare, ska du sjukanmäla dig första sjukdagen till Försäkringskassan. Då kan du ansöka om sjukpenning för utebliven inkomst eller behålla ditt studiestöd.
Studiestöd och sjukpenning
Om du arbetar vid sidan av dina studier kan du få behålla ditt studiestöd och även ansöka om sjukpenning under din sjukskrivning. För att få sjukpenning måste du tjäna ett minimibelopp per år.
Om du bara studerar kan du få behålla ditt studiestöd under din sjukskrivning.
Det är Centrala studiestödsnämnden, CSN, som avgör om du får behålla ditt studiestöd när du är sjukskriven.
Vem har rätt till sjukpenning?
Försäkringskassan bedömer om du har rätt till sjukpenning efter att de har fått in sjukanmälan, ansökan om sjukpenning och ett läkarintyg. För att du ska ha rätt till sjukpenning behöver du uppfylla två kriterier:
- Du ska ha en sjukdom eller skada.
- Sjukdomen ska sätta ner din arbetsförmåga med minst en fjärdedel.
Försäkringskassans bedömning handlar om din arbetsförmåga, inte din sjukdom i sig eller hur du mår.
> Läs mer på forsakringskassan.se. Sök på Sjukpenning och Försäkrad i Sverige.
> Telefonnummer till Försäkringskassan: 0771-524 524.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Ekonomiskt stöd när du är sjuk.
> Läs mer om vad som gäller för studerande på CSN.se. Sök på Sjuk.
> Läs mer om vad som gäller för arbetssökande på arbetsformedlingen.se. Sök på Om du blir sjuk eller vårdar sjukt barn.
Kan jag både jobba och få ersättning samtidigt?
Många klarar av att jobba trots svår sjukdom, men kanske inte på heltid. Det är fullt möjligt att jobba deltid och ansöka om ersättning från sjukförsäkringen för tiden du inte jobbar. Men det finns regler som säger hur mycket tid du kan jobba och hur mycket tid du får ersättning för.
> Läs mer på forsakringskassan.se. Sök på Sjukpenning när du är anställd eller Sjukpenning för dig med enskild firma.
Försörjningsstöd
Du kan ansöka om försörjningsstöd hos socialtjänsten i din kommun, om du har svårt att försörja dig själv och din familj. Försörjningsstödet ska tillgodose hushållets regelbundna utgifter per månad.
> Läs mer på socialstyrelsen.se. Sök på Ekonomiskt bistånd – för privatpersoner.
Avskrivning av studielån
I vissa fall kan ditt studielån skrivas av helt eller delvis om du är sjuk och har svårt att betala av ditt lån. Olika regler gäller för olika lån.
> Läs mer på CSN.se. Sök på Avskrivning av studielån.
Aktivitetsersättning
Du kan söka aktivitetsersättning om du är 19–29 år och har en sjukdom eller funktionsnedsättning som gör att du inte kan arbeta under minst ett år. För att ha rätt till ersättning måste du vara försäkrad i Sverige.
> Läs mer på forsakringskassan.se. Sök på Aktivitetsersättning för unga vuxna.
Försäkringar
Det finns försäkringar som kan ge ersättning i samband med sjukdom och sjukskrivning, till exempel sjukförsäkring.
Fonder, stiftelser och föreningar
Om du har en sjukdom finns det fonder, stiftelser och föreningar som ger stöd till vård, alternativ vård, rehabilitering, läger, vårdresor, hjälpmedel, fritidshjälpmedel med mera.
Ensamstående, föräldrar och familjer med låg inkomst kan söka ekonomiskt stöd till kläder, hyra, heminredning, hushållsmaskiner, ombyggnad, resor med mera.
När en närstående till dig är sjuk kan du ha möjlighet att få ekonomiskt stöd. En kurator kan berätta vilka möjligheter som finns och hjälpa dig att göra en ansökan.
Närståendepenning
Närståendepenning är till för att göra det ekonomiskt möjligt att inte arbeta och i stället stödja en närstående som är svårt sjuk. Närstående är den som har en nära relation till den som är sjuk och behöver inte vara släkt eller familj. Flera personer kan dela på ersättningen, men inte ta ut dagar samtidigt. Med svårt sjuk menas att sjukdomen innebär en påtaglig fara för livet för den som är sjuk. Med att stödja menas till exempel att uträtta ärenden eller följa med på läkarbesök. Du kan få närståendepenning även om den som är sjuk vistas på sjukhus. Närståendepenning kan beviljas för max 100 dagar totalt. Rådgör gärna med läkaren, kontaktsjuksköterskan och kuratorn om när det är klokt att ansöka om och ta ut närståendepenning.
> Läs mer och ansök på forsakringskassan.se. Sök på Stödja en svårt sjuk närstående.
> Telefonnummer till Försäkringskassan: 0771-524 524.
Fonder
Om du har en närstående som är sjuk finns det fonder och stiftelser som ger stöd till vård, alternativ vård, rehabilitering, läger, vårdresor, hjälpmedel, fritidshjälpmedel med mera.
Ensamstående, föräldrar och familjer med låg inkomst kan söka ekonomiskt stöd till kläder, hyra, heminredning, hushållsmaskiner, ombyggnad, resor med mera.
Försäkringar
Ibland ingår ekonomiskt stöd i försäkringar, till exempel en barnförsäkring eller en vårdnadshavares personförsäkring.
Försörjningsstöd
Du kan ansöka om försörjningsstöd hos socialtjänsten i din kommun, om du har svårt att försörja dig själv och din familj. Försörjningsstödet ska tillgodose hushållets regelbundna utgifter per månad.
> Läs mer på socialstyrelsen.se. Sök på Ekonomiskt bistånd – för privatpersoner.
Ekonomiskt stöd och bidrag för föräldrar
> Läs mer på forsakringskassan.se. Sök på Vård av barn (vab), Omvårdnadsbidrag och Merkostnadsersättning för barn
Högkostnadsskydd innebär att du inom ett år inte behöver betala mer än ett visst belopp för vård i din region. Sedan får du ett frikort som gäller ett år från datumet för den första kostnaden.
Du betalar patientavgift upp till en viss nivå
När du söker vård, får hjälpmedel och använder sjukresor betalar du en patientavgift. Varje region bestämmer vilken avgift som ska gälla för de olika tjänsterna.
Det finns olika högkostnadsskydd för öppen sjukvård, sjukresor och hjälpmedel. Dygnsavgiften för att vara inlagd på sjukhus omfattas inte.
Det finns även ett högkostnadsskydd för läkemedel som du hämtar ut på recept.
Det är regeringen som beslutar om vilken som ska vara den högsta nivån för högkostnadsskydden. Regioner kan besluta att ha en lägre nivå.
Om du når upp till högkostnadsbeloppet för någon av tjänsterna inom ett år får du ett frikort. Frikortet kan utfärdas elektroniskt eller i pappersformat. Kortet gäller ett år från det datum då den första kostnaden registrerades.
Högkostnadsskyddet och frikortet gäller även i andra regioner
Om du har ett elektroniskt frikort kan du behöva ta med dig en papperskopia av kortet om du ska få vård i en annan region. Ta kontakt med din region för att få en papperskopia.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Patientavgifter och högkostnadsskydd.
> För att få information om ditt högkostnadsskydd för läkemedel, Logga in på 1177.se och välj Läkemedelstjänster.
Kosttillägg är olika näringsprodukter, till exempel drycker eller pulver. Det används när du inte kan få tillräckligt med näring och energi från vanlig mat.
Dietisten ordinerar och förskriver kosttillägg utifrån en bedömning av dina behov. Kosttilläggen är subventionerade och det finns högkostnadsskydd. Det innebär att du bara betalar en del av vad det egentligen kostar. Hur mycket kan variera mellan olika regioner. Kosttillägg kan även köpas på apotek eller direkt från tillverkaren, men då får du betala hela kostnaden själv.
Prata med din kontaktsjuksköterska eller dietist för att få veta vad som gäller i din region.
Om du bor långt ifrån sjukhuset kan du få bo på ett patienthotell under en period. Då behöver du inte åka hem mellan de tillfällen du får vård. Det är vårdpersonal som beslutar om du kan bo på patienthotell.
Ett patienthotell brukar ligga nära sjukhuset där du får vård. Det är inte alla sjukhus som har ett patienthotell. Ibland kan det vara ett vanligt hotell.
På patienthotellet har du eget rum eller ett rum som du delar med närstående. På vissa patienthotell finns det vårdpersonal tillgänglig som kan hjälpa dig om du undrar något eller får besvär. Oftast är det sjuksköterskor eller undersköterskor.
Det varierar mellan regionerna hur mycket du får betala för att bo på ett patienthotell. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läs på 1177 för att få veta vad som gäller i din region.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Patientboende – patienthotell.
Du kan ha rätt att beställa sjukresor som betalas av din region. Du betalar alltid en viss avgift själv.
När kan jag ha rätt till sjukresor?
Alla sjukresor grundar sig på en medicinsk bedömning av dina förutsättningar och behov.
I vissa regioner har du automatiskt rätt till sjukresor om du har färdtjänst.
Om du kallas till ett annat sjukhus för vård får du ett sjukreseintyg.
Du kan även få ersättning för kostnader du har för att resa på egen hand till en vårdgivare. Spara alla kvitton för att få ersättning från din region.
Du betalar alltid en egenavgift
Det finns en avgift du alltid betalar själv, den så kallade egenavgiften. Hur hög den är, bestämmer varje region och beror på vilket färdsätt du väljer.
När har jag inte rätt till sjukresor?
Du har inte rätt till en sjukresa på grund av att du har långt till sjukhuset eller för att det är besvärligt med till exempel tågtider som inte passar.
Om du själv väljer att vända dig till en annan region har du inte rätt till ersättning.
> Läs mer om vad som gäller i din region på 1177.se. Sök på Sjukresor.
Till och med 19 års ålder har du som är försäkrad i Sverige rätt till gratis tandvård. Från och med 20 års ålder betalar du själv för din tandvård, men med ett allmänt tandvårdsbidrag. Du kan också ha rätt till ett särskilt tandvårdsbidrag.
Särskilt tandvårdsbidrag
Om du har en sjukdom eller funktionsnedsättning som påverkar tänderna kan du behöva förebyggande tandvård. Du kan då ha rätt till särskilt tandvårdsbidrag. Bidraget gäller endast undersökning och förebyggande tandvård. Du behöver ett läkarintyg som styrker att du har rätt till bidraget.
> Läs mer på forsakringskassan.se. Sök på Tandvårdsstöd.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Särskilt tandvårdsbidrag
Vård och stöd i hemmet
Du kan ha rätt till hemtjänst, hemsjukvård, bidrag för bostadsanpassning och olika hjälpmedel.
Hjälp och stöd hemma
Din kommun kan erbjuda olika insatser om du behöver hjälp och stöd i ditt vardagliga liv hemma. Behovet kan vara tillfälligt, under behandling och rehabilitering, eller permanent. Insatserna utförs av personal från hemtjänsten eller boendestöd, eller av ledsagare. Exempel på hjälp och stöd du kan få:
- trygghetslarm, om du till exempel har lätt för att ramla och snabbt behöver kontakta hemtjänsten
- tillsyn och allmän skötsel av hem och hushåll, till exempel städning, tvätt och handling
- personlig omvårdnad
- ledsagning, där en person som stöd kan följa med till aktiviteter eller besök.
Det är en handläggare i kommunen som bedömer om du ska få stödinsatser hemma, och vilken typ av insatser. Insatserna regleras av socialtjänstlagen. Bedömningen görs tillsammans med dig och gärna dina närstående.
Bostadsanpassning
Du kan ansöka om bidrag från kommunen för att din bostad ska anpassas, om du har en sjukdom som leder till en funktionsnedsättning.
Prata med din kontaktsjuksköterska, din arbetsterapeut eller vårdcentral för att få hjälp med en bedömning av vilka anpassningar du kan behöva.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Bostadsanpassning.
Hjälpmedel
Du kan behöva hjälpmedel för att du ska ha en så god funktion och livskvalitet som möjligt. Det finns många olika sorters hjälpmedel. Det kan vara till exempel olika hjälpmedel om du har svårt att gå som rullstol och rullator, eller en duschbräda att sätta över badkaret. Hjälpmedel bedöms utifrån dina behov och skrivs ut av en arbetsterapeut eller fysioterapeut.
Om du till exempel har en stomi, ett svårläkt sår eller diabetes behöver du använda hjälpmedel som skrivs ut på samma sätt som läkemedel och ingår i högkostnadsskyddet för läkemedel. Oftast får du hämta ut hjälpmedlen på apotek. I vissa regioner är det kostnadsfritt och levereras hem till dig på samma sätt som till exempel inkontinenshjälpmedel.
Prata med din kontaktsjuksköterska om du behöver hjälpmedel.
> Läs mer om vad som gäller i din region på 1177.se. Sök på Hjälpmedel.
Planerad vård hemma
Viss vård kan du få hemma i stället för att åka till vårdcentralen eller vårdas på sjukhus. Vårdpersonalen utgår från dina behov i bedömningen av om du behöver vård hemma.
Exempel på vård du kan få hemma är såromläggning, insulin eller andra injektioner, provtagningar och dropp med till exempel näring eller antibiotika, i vissa fall även behandling med cancerläkemedel. Du kan också få rehabiliterande insatser i hemmet. Du kan vårdas hemma av läkare, sjuksköterska, fysioterapeut, arbetsterapeut, kurator eller annan personal, beroende på dina behov. Det varierar mellan olika regioner vilken vård som kan ges i hemmet och vem som utför vården. Ibland är det regionen som ansvarar för hemsjukvården, ibland kommunen. Utförare kan vara offentligt ägda eller privata. Du har alltid rätt till vård som är anpassad efter dina behov, oavsett hur vården är organiserad.
Viss vård kan du ibland utföra själv, med eller utan stöd av någon annan som inte är hälso- och sjukvårdspersonal, till exempel en närstående, en personlig assistent eller personal på ett boende. Det kallas då egenvårdsåtgärder och är reglerat i lagen om egenvård. Vad som är en egenvårdsåtgärd bedöms från fall till fall. Det kan till exempel handla om att
- ge eller ge sig själv injektioner i underhuden
- mäta blodtrycket
- ta på eller av stödstrumpor
- hantera infarter.
Bedömningen att du eller den som ska hjälpa dig klarar att genomföra egenvårdsåtgärderna på ett säkert sätt ska göras av legitimerad vårdpersonal och dokumenteras i ett intyg som blir ett slags överenskommelse mellan dig och vården. Du eller en närstående kan aldrig tvingas till att utföra egenvård.
> Läs mer om vad som gäller i din region på 1177.se. Sök på Planerad vård hemma.
> Läs mer på socialstyrelsen.se. Sök på Egenvård.
Om du behöver hjälp från flera håll görs en samordnad individuell plan
Om du har behov av insatser från både socialtjänsten och hälso- och sjukvården, till exempel både hemtjänst och hemsjukvård ska det göras en Samordnad individuell planering, SIP. SIP finns för att du som patient inte ska behöva sköta kommunikationen mellan socialtjänsten, sjukhuset, vårdcentralen och den kommunala hemsjukvården. Planeringen görs vid ett möte där representanter för de olika vårdgivarna och du själv eller någon som företräder dig deltar. Tillsammans gör ni en plan för hur dina behov ska tillgodoses och hur de olika aktörerna ska samarbeta.
Du har rätt att medverka så mycket du kan och vill i planeringen, eller att företrädas av en närstående eller god man.
> Läs mer om SIP på 1177.se. Sök på Samordnad individuell plan - SIP.
Psykosocialt stöd
Cancer kan vara en omtumlande upplevelse, för både dig som är sjuk och dina närstående. Ni har rätt att få stöd av vården för att hantera situationen känslomässigt och praktiskt. Även patientföreningar kan erbjuda stöd.
Många känslor kan komma upp vid ett cancerbesked, till exempel oro och känsla av overklighet. Oron kan vara allt från mild och hanterbar till stark och svår att stå ut med. Hur man upplever det kan vara väldigt olika. Det finns inget rätt eller fel, det viktiga är hur du upplever din situation.
Det finns hjälp att få
När du har fått en cancerdiagnos ska en kontaktsjuksköterska höra av sig till dig. Du och dina närstående har enligt lagen rätt till psykosocialt stöd utifrån era behov. Det kan vara att få information och råd, hjälp med att ansöka om färdtjänst, god man eller omvårdnadsbidrag eller söka pengar ur fonder. En annan viktig del är stödjande samtal.
Stödjande samtal kan hjälpa dig och dina närstående att sätta ord på tankar och känslor. Kontaktsjuksköterskan kan ge er information, råd och stöd och förmedla kontakt med en kurator. Kuratorn kan erbjuda samtal för att hjälpa er att hantera en förändrad livssituation. Många kuratorer har utbildning i psykoterapi. Kuratorn kan också ge råd om andra resurser, till exempel patientföreningar och anhörigkonsulenter.
Olika sätt att hantera cancerbeskedet
Vissa känner sig hjälpta av mindfulness och meditation. Andra behöver dela sina upplevelser med någon i en liknande situation. För de flesta cancerdiagnoser finns det patientföreningar. Dit kan du vända dig och få stöd från andra med liknande erfarenheter.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Att få ett cancerbesked, Att hamna i kris, Hjälp med tankar och känslor vid cancer och Mindfulness – medveten närvaro.
Att vara närstående till någon som är sjuk kan vara mycket omtumlande. Det är vanligt att må dåligt och känna oro. Närstående kan få stöd av exempelvis föreningar, kommunen eller vårdcentralen.
Det kan vara svårt att stötta den som är sjuk när den närstående själv känner en stark oro. Det kan också kännas svårt att veta på vilket sätt man bäst stöttar. Närstående kan behöva visa förståelse och omtanke, men också ställa krav och kanske uppmuntra den som är sjuk att söka hjälp. Att stå bredvid och inte veta vad man ska göra kan ge en känsla av maktlöshet.
Prata med dina närstående
Du som är sjuk kan underlätta för dina närstående att ge dig stöd genom att prata med dem om hur du känner. Du kan också låta dem följa med på besök till psykolog, kurator, kontaktsjuksköterska eller läkare, om det känns bra för dig och för dina närstående.
Det kan vara komplicerat
Du som är sjuk kan känna oro för dina närstående och vilja ta hand om och skydda dem, men det är viktigt att du inte lägger det ansvaret på dig. Det kan även hända att relationen till dina närstående och era roller förändras och blir mer komplicerade av det ni går igenom. Personer i din närhet kan också reagera på olika sätt. Det är frivilligt för närstående att delta i en vårdsituation och ibland kanske den närstående inte vill eller orkar vara delaktig.
Om du tycker att det är svårt att samtala med en närstående om din sjukdom eller behandling kan du eller ni få stöd i detta av exempelvis en kurator.
Det finns hjälp att få
Det finns patient- och närståendeföreningar där närstående kan söka stöd och prata med andra som har liknande erfarenheter. Närstående kan också träffa en kurator själv via sin vårdcentral eller söka anhörigstöd i sin kommun. På vissa ställen erbjuder vården stödgrupper eller enskilda kuratorssamtal till närstående.
Anhörigstöd i kommunen
När en person är långvarigt sjuk står närstående ofta för en stor del av vården och omsorgen. De närstående hjälper säkert gärna den som är sjuk och ser det kanske som självklart. Men de kan även behöva stöd för egen del. De flesta kommuner erbjuder anhörigstöd som närstående kan söka. En biståndshandläggare kan berätta hur närstående söker stöd och om kommunen behöver göra en utredning.
Det varierar vilket stöd som finns att få, till exempel:
- Samtalsstöd. Det kan ske individuellt eller i grupp med andra närstående.
- Avlösning. Den som är sjuk bor under en period i särskilt boende eller äldreboende.
- Växelvård. Den som är sjuk växlar regelbundet mellan att bo hemma och i särskilt boende.
- Hemtjänsten tar över vården en del av dygnet.
- Dagverksamheter av olika slag.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Du som är närstående i vården eller Anhörigstöd – för dig som vårdar eller stödjer en närstående.
> Se en film på 1177.se. Sök på Vara nära någon som är cancersjuk.
> Läs mer på anhorigasriksforbund.se.
Cancerkompisar
Organisation som ger närstående från 13 år möjlighet att få kontakt med andra i samma situation.
> Webbplats: cancerkompisar.se
Cancerlinjen, Cancerfonden
Cancerlinjen finns för dig som är berörd av cancer, oavsett var du bor och vem du är. De som svarar på dina frågor är legitimerade sjuksköterskor med lång erfarenhet av cancervård. Hos Cancerlinjen får du stöd och vägledning i din situation.
> Webbplats med chatt: cancerfonden.se. Sök på Cancerlinjen.
> Telefon: 010-199 10 10, eller boka telefontid på webbplatsen.
> E-post: cancerlinjen@cancerfonden.se
Cancerrådgivningen
Erbjuder stöd av specialistsjuksköterskor inom onkologi utbildade i samtalsstöd. De kan svara på frågor om bland annat symtom, behandlingar och biverkningar.
> Webbplats med chatt: cancercentrum.se. Sök på Cancerrådgivningen.
> Telefon: 08-123 138 00
Kurator eller psykolog
Prata med din kontaktsjuksköterska eller kontakta din vårdcentral för att få stöd, vägledning och remiss till kurator eller psykolog.
Nära Cancer
Webbplats för dig som är ung och står nära någon som har cancer. Här möter du andra unga i samma situation och kan få svar på dina frågor av sjukvårdspersonal.
> Webbplats: naracancer.se
> E-post: kontakt@naracancer.se
Sjukhuskyrkan
Finns på nästan alla sjukhus och ger stöd på olika sätt. Flera församlingar inom Svenska kyrkan har samtalskontakter. De kan även förmedla kontakt med andra samfund. Du behöver inte vara kristen eller troende för att söka stöd genom sjukhuskyrkan.
Ung Cancer
Ideell organisation för cancerberörda och närstående unga vuxna i åldern 16–35 år. Ung Cancer erbjuder kontakt med andra unga vuxna i samma situation, både digitalt och genom fysiska mötesplatser runt om i landet, rehabiliteringsinsatser och digitala kurser.
> Webbplats: ungcancer.se
> E-post: info@ungcancer.se
> Läs mer på 1177.se. Sök på Råd och stöd vid cancer.
Patientföreningar arbetar ideellt och erbjuder information, stöd, fysiska träffar och andra aktiviteter. De flesta ger också stöd via slutna Facebook-grupper. Du behöver inte vara medlem för att kontakta föreningarna. De kan även erbjuda stöd till närstående.
Det kan underlätta att få prata med någon annan som behandlas eller har behandlats för liknande cancer. Din kontaktsjuksköterska kan ofta hjälpa dig att få kontakt med andra i samma situation.
I nuläget finns ingen patientförening för patienter med cancer utan primärtumör, men förhoppningsvis kan en sådan bildas i framtiden. Är du intresserad av att starta en patientförening kan du läsa mer på Bolagsverket och Skatteverket.
> Läs mer på bolagsverket.se. Sök på Ideell förening.
> Läs mer på skatteverket.se. Sök på Starta en ideell förening.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Råd och stöd vid cancer.
Läs mer om patientföreningar som finns för olika cancerformer
Blodcancerförbundet
> Webbplats: se
> Telefon: 08-546 405 40
> E-post: info@blodcancerforbundet.se
Blåscancerförbundet
> Webbplats: se
> Telefon: 070-267 91 67
> E-post: info@blascancerforbundet.se
Bröstcancerförbundet
> Webbplats: se
> Telefon: 08-546 405 30
> E-post: info@brostcancerforbundet.se
CARPA – Patientförening för personer med hormonproducerande tumörer
> Webbplats: se
> E-post: info@carpanet.se
Gyncancerförbundet
> Webbplats: se
> E-post: info@gyncancerforbundet.se
ILCO Tarm- uro- och stomiförbundet
Även för personer med tjock- och ändtarmscancer.
> Webbplats: nu
> Telefon: 08-546 405 20
> E-post: info@ilco.nu
Lungcancerföreningen
> Webbplats: se
> Telefon: 020-88 55 33
> E-post: info@lungcancerforeningen.se
Mag- och tarmförbundet
> Webbplats: se
> Telefon: 08-642 42 00
> E-post: kansliet@magotarm.se
Melanomföreningen
> Webbplats: se
> E-post: info@melanomforeningen.se
Mun- & Halscancerförbundet
> Webbplats: se
> Telefon: 08-655 83 10
> E-post: info@mhcforbundet.se
Njurcancerföreningen
> Webbplats: se
> E-post: info@njurcancerforeningen.se
Nätverket mot gynekologisk cancer
> Webbplats: se
> E-post: info@gyncancer.se
PALEMA – Cancer i pankreas (bukspottkörteln), levern, gallvägarna, magsäcken eller matstrupen
> Webbplats: org
> E-post: info@palema.org
Prostatacancerförbundet
> Webbplats: se
> Telefon: 08-655 44 30
> E-post: kansli@prostatacancerforbundet.se
Sarkomföreningen
> Webbplats: se
> Telefon: 070-603 22 02
> E-post: info@sarkom.se
Svenska hjärntumörföreningen
> Webbplats: se
> E-post: info@hjarntumorforeningen.se
Svenska ödemförbundet
För personer med lymfödem, lipödem och lymfatiska sjukdomar och komplikationer.
> Webbplats: se
> E-post: info@svenskaodemforbundet.se
Ung cancer
> Webbplats:se
> E-post: info@ungcancer.se
Det kan kännas svårt att veta hur man ska berätta för barn att en förälder eller annan närstående är sjuk. Men barn behöver få veta vad som händer. I texten finns råd om hur du kan prata med barn om sjukdomen. Du kan också få stöd av psykolog eller kurator.
Barn behöver vara delaktiga
Barn märker att något inte är som det brukar vara, och om de inte får tydlig information kan fantasin ta över. Fantasierna är ofta värre än verkligheten. Barn och unga mår bättre om det som händer omkring dem känns begripligt. Genom att prata öppet om din sjukdom och det som händer blir barnen delaktiga och kan förstå varför det inte är som vanligt. Det visar också att du litar på barnet och barnet känner sig tryggt och får en stärkt självkänsla. Då får de lättare att hantera situationen.
Var noga med att låta barn och unga ta del av både positiva och negativa besked. Om de känner sig trygga i att få veta när något händer, kan oron för dig som är sjuk minska.
Barn har rätt till information, råd och stöd
Barnkonventionen och flera andra svenska lagar säger att barn har rätt att bli informerade, och få råd och stöd när en närstående person har en allvarlig sjukdom. Vårdpersonalen ska informera om detta och vart barnet och föräldrarna kan vända sig för att få stöd.
Fråga kontaktsjuksköterskan eller kuratorn om tips på böcker om cancer att läsa tillsammans med barn.
Råd för att prata med barn
- Börja gärna med att fråga vad barnet redan vet om det som har hänt.
- För ett litet barn kan det räcka att du berättar att du är sjuk och ska få behandling.
- Tala om för barnet att sjukdomen heter cancer och vad som nu kommer att hända, både för dig som är sjuk och hur det kommer att påverka barnets vardag.
- Berätta att cancer inte smittar och att det inte är barnets fel att du är sjuk.
- Berätta lite i taget. Se till att barnet har förstått genom att fråga.
- Berätta om något ändras.
- Svara ärligt på barnets frågor när de kommer. Om du inte vet, säg det. Barn frågar om sådant som de klarar av att få veta.
- Undvik omskrivningar. Säg till exempel ”dö” i stället för ”somna in” eller ”gå bort”. Barn kan annars bli rädda när de ska sova eller om någon ska gå iväg.
- Prata om hur vardagen kommer att bli framöver, till exempel vem som ska skjutsa till träningar. Förklara att mycket fortfarande kommer att vara som vanligt.
- Prata om dina känslor och bekräfta barnets känslor. Fråga barnet hur hen känner och hjälp gärna till att sätta ord på känslorna.
- Var uppmärksam på om barnet vill prata om något annat. Ta då en paus och fortsätt senare.
Barn kan reagera olika beroende på ålder
Barnet reagerar kanske inte som du förväntar dig. En del barn kan verka oberörda till en början och behöver tid för att förstå. Särskilt mindre barn kan ha svårt att förstå allvaret. Kanske vågar barnet inte visa sina känslor eller så är hen ledsen en stund för att sedan återgå till lek. Barn går lättare in och ut ur känslorna.
Tonåringar har lärt sig att hålla ihop sig på ett annat sätt än vad yngre barn har. Därför visar de ofta inte för sina föräldrar hur de påverkas av situationen.
Råd för att stötta barn
- Se till att du som vuxen får stöd för att må så bra som möjligt. Skaffa gärna någon att prata med om det som känns svårt. Ta gärna hjälp med till exempel städning och handling.
- Se till att barnet får stöd genom att få träffa en annan stödjande vuxen utöver föräldrarna, eller få träffa andra barn i samma situation. Kontakta de stödorganisationer som finns.
- Behåll rutiner hemma, och med skola och fritid i den mån det går. Gör det möjligt för barnet att leka med kompisar.
- Avlasta barnet från ansvar och låt barnet vara barn. Undvik att föra över din egen oro för behandlingar, ekonomi och vuxenproblem på barnet.
- Försök att fira födelsedagar och andra händelser, även om det är svårt med tid och ork.
- Låt ditt barn följa med till sjukhuset ibland.
- Prata med förskola, skola och fritids om att du är sjuk.
Barn och vuxna kan prata med BRIS
Om barnet eller ungdomen vill prata med någon vuxen utanför familjen kan hen kontakta Barnens rätt i samhället, BRIS. Alla som arbetar på BRIS är utbildade kuratorer med stor erfarenhet av samtal med barn.
Vuxna kan vända sig till BRIS vuxentelefon – om barn. Där kan du få råd och stöd i hur du pratar med barn om en cancerdiagnos. Bris vuxenstöd utgår alltid från barnets perspektiv och rättigheter.
- Läs mer på bris.se. Sök på För vuxna.
- Telefonnumret till BRIS stödtelefon för barn är 116 111.
- Telefonnumret till BRIS vuxentelefon – om barn är 077-150 50 50
> Läs mer på cancerfonden.se. Sök på Prata med barn om cancer.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Att prata med barn när en förälder är allvarligt sjuk.
> Läs mer på naracancer.se. Sök på Stötta unga närstående.
Barnens rätt i samhället, BRIS
Barn och ungdomar under 18 år kan vända sig till BRIS för att få stöd av kuratorer via telefon, chatt eller mejl. I Umeå, Stockholm, Linköping, Göteborg och Malmö finns det Brismottagningar. Där kan du som är under 18 år träffa en kurator för att prata om det som är viktigt för dig.
> Webbplats: bris.se
> Telefon: 116 111
Cancerkompisar
Ger närstående från 13 år möjlighet att få kontakt med andra i samma situation.
> Webbplats: cancerkompisar.se
Jourhavande kompis, Röda korset
Barn, ungdomar och unga vuxna under 25 år kan chatta anonymt med Jourhavande kompis, Röda Korsets Ungdomsförbund.
> Webbplats: jourhavandekompis.se
MIND
Mind är en ideell organisation som arbetar med psykisk hälsa, för dig mellan 16-25 år.
> Webbplats: mind.se
Nationellt kompetenscentrum anhöriga
Här finns information om stöd till barn och unga vars föräldrar eller andra närstående har fysisk eller psykisk sjukdom eller funktionsnedsättning, skadligt bruk av till exempel alkohol eller droger, eller avlider.
> Webbplats: anhoriga.se. Välj Barn som anhöriga.
Nära Cancer
Webbplats för dig som är ung och står nära någon som har cancer. Här möter du andra unga i samma situation och kan få svar på dina frågor av sjukvårdspersonal.
> Webbplats: naracancer.se
> E-post: kontakt@naracancer.se
Skolsköterska eller skolans kurator eller psykolog
Om du går i skolan kan du prata med skolsköterskan eller be att få kontakt med skolans kurator eller psykolog.
Ung Cancer
Ideell organisation för cancerberörda och närstående unga vuxna i åldern 16–35 år. Genom Ung Cancer kan du få kontakt med andra i samma situation, både digitalt och genom fysiska mötesplatser runt om i landet, ta del av rehabiliteringsinsatser och digitala kurser.
> Webbplats: ungcancer.se
> E-post: info@ungcancer.se
UMO
Webbplats för alla som är 13–25 år. På UMO kan du hitta svar på frågor om sex, hälsa och relationer. Där finns också en sökmotor där du kan hitta din närmaste ungdomsmottagning. Tonåringar kan söka samtalsstöd på ungdomsmottagningen. Samtalen på ungdomsmottagningen kan handla om andra saker än kärlek och sex, till exempel psykisk hälsa, sorg, oro och nedstämdhet.
> Webbplats: umo.se
Cancer och cancerbehandlingar
Cancer är ett samlingsnamn för många olika sjukdomar. Alla cancersjukdomar beror på att celler förändras och börjar fungera annorlunda. Att allt fler får en cancerdiagnos beror på att vi blir äldre och att vården blir bättre på att hitta cancer.
Cancersjukdomar har olika symtom och behandlas på olika sätt
Cancer uppstår på grund av en skada eller förändring i en eller flera celler. Cellen börjar sedan fungera alltmer annorlunda för varje celldelning och kan utvecklas till cancer. Cancer kan uppstå på olika ställen i kroppen och olika cancersjukdomar har olika symtom och behandlas på olika sätt. Chanserna att bli av med cancern varierar också mellan olika cancersjukdomar.
Oftast går det inte att säga varför någon får cancer
Flera saker har betydelse för att cancer ska utvecklas. Många cancerformer är vanligare vid högre ålder. Det tar också olika lång tid för cancer att utvecklas. För det mesta är det omöjligt att säga varför en enskild person får cancer.
Cancer är vanligt
Mer än 60 000 svenskar får någon form av cancer varje år. Av dessa är cirka 40 procent under 65 år. I dag finns det runt 500 000 människor i Sverige som antingen har eller tidigare har haft cancer. Att fler och fler personer får en cancerdiagnos nu beror dels på att befolkningen blir äldre och dels på att sjukvården har blivit bättre på att hitta cancer.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Vad är cancer?
Det finns flera olika sätt att behandla cancer. Målet med behandlingen och vårdens inriktning kan variera. Oftast ges en kombination av flera behandlingar.
Olika sorters cancerbehandlingar
Operation
Innebär att man tar bort tumören och vävnad runt omkring. Ibland tar man även bort organ omkring tumören.
Strålbehandling
Innebär att du får strålning som skadar cancercellerna så att de har svårt att reparera sig.
Cytostatikabehandling
Innebär att du får läkemedel som verkar genom att skada cancerceller som delar sig.
Målriktad behandling
Innebär att du får läkemedel som riktar sig mot specifika ämnen i cancercellen, blodet eller cancervävnaden.
Immunterapi
Innebär att du får läkemedel som stärker kroppens egna förmåga att angripa cancercellerna.
Antihormonellbehandling
Innebär att du får läkemedel som påverkar hormonerna så att cancercellerna slutar växa.
Vilka behandlingar som är aktuella för dig beror bland annat på tumörens egenskaper, sjukdomsstadium och vilka förutsättningar du har för att få effekt av behandlingen. Behandlingen anpassas alltid efter dig som individ, därför kan den allmänna beskrivningen av olika behandlingar skilja sig från vad som rekommenderas för just dig.
Du har rätt att få information som du förstår om vilka behandlingar som du rekommenderas och varför.
Vårdens inriktning
Målet med cancerbehandlingen kan vara att bota cancern, bromsa sjukdomen eller lindra symtom. Om målet är att få bort cancern helt så kallas det botande eller kurativt syftande vård. När cancern inte går att bota och vårdens inriktning är att bromsa sjukdomen eller lindra symtom kallas det palliativ vård.
Under behandlingstiden kan målet komma att ändras, ibland flera gånger.
Du diskuterar alltid målet med din behandling med vårdpersonalen. Inför förändringar av vårdens inriktning har du rätt att ha ett särskilt samtal om det.
Komplementär, alternativ och integrativ medicin är metoder som oftast inte används inom vården. Det kan vara alltifrån meditation till kosttillskott. Vissa metoder är baserade på vetenskap, medan andra kan vara verkningslösa eller rentav farliga. Det är viktigt att du pratar med vårdpersonalen om metoder du kanske vill pröva. Börja gärna med att läsa på. I texten finns länkar till webbsidor där du kan läsa om effekt och säkerhet för olika metoder.
När du behandlas för cancer ställs du och dina närmaste inför många frågor och val. Kanske funderar ni över vad ni själva kan göra som komplement till de behandlingar som planeras. Vissa prövar komplementära metoder för att hantera situationen och må så bra som möjligt.
Komplementär, alternativ och integrativ medicin är ett aktivt forskningsfält och det kommer hela tiden ny kunskap. En del av dessa metoder används inom hälso- och sjukvården, medan de flesta används utanför.
Möjligheter och risker
Att lägga till preparat eller behandlingar kan innebära både möjligheter och risker. Oftast får du betala en extra kostnad själv och den som erbjuder ett preparat eller behandling kan tjäna pengar på det.
Det är naturligt att du och dina närstående vill försöka klara av situationen med alla medel. Det är svårt att ge generella råd – oftast behöver de anpassas till vad som kan fungera i din situation.
Diskutera med vårdpersonalen
Börja gärna med att skaffa dig mer kunskap. Nedan finns förslag på webbsidor där du både kan hitta svar på många frågor och skriva ut vetenskapliga sammanfattningar att ta med till mötet med vården.
Prata sedan med din läkare eller annan legitimerad vårdpersonal om du har frågor eller vill pröva en komplementär metod.
Kropp-själ-metoder
Exempel på kropp-själ-metoder är meditation, mindfulness, akupunktur, avslappning och yoga. Dessa kan enligt aktuell forskning ge bättre livskvalitet och ha bra effekt vid stress, smärta, ångest, oro, depressiva symtom, cancerrelaterad trötthet, illamående och sömnbesvär. I källorna nedan kan du få reda på vilka metoder som i studier har visat sig effektiva för olika symtom.
Bara legitimerad vårdpersonal får behandla cancern
Det är bra att välja terapeut med omsorg, eftersom hälso- och sjukvårdslagen inte gäller när du söker vård hos någon som saknar yrkeslegitimation. Till exempel bör terapeuten berätta om mål, innehåll och förväntad behandlingstid. Kontrollera också gärna om terapeuten tillhör något yrkesförbund som har formulerat etiska riktlinjer och kvalitetskrav för sina medlemmar.
Inga andra än legitimerad personal får behandla själva cancersjukdomen, enligt patientsäkerhetslagen. Om någon lovar att kunna bota cancer bör du därför vara försiktig.
UTREDNING OCH DIAGNOS
Utredning
Utredningen görs för att så snabbt och säkert som möjligt klarlägga om det finns en spridd cancersjukdom och var den i så fall har startat. Målet är att göra rätt undersökningar och vägleda dig genom hela processen.
Utredningen av cancer utan känd primärtumör syftar i första hand till att bekräfta eller utesluta misstanken om en spridd (metastaserad) elakartad sjukdom. Under utredningen försöker man hitta primärtumören. Om det behövs sätter man in insatser för att du ska må så bra som möjligt.
Vanliga undersökningar och provtagningar
Vid en utredning av misstänkt cancer utan känd primärtumör ingår följande:
Ett möte där du får träffa ett team av olika professioner och lämna din sjukdomshistoria. Vid mötet får du berätta om symtom, levnadsvanor, ärftlighet, tidigare sjukdomar och operationer.- Klinisk undersökning, till exempel att läkaren lyssnar på hjärta och lungor, tittar på huden och känner på kroppen.
- Datortomografi av bröstkorgen och bukhålan (magen).
- Vävnadsprov från tumörmisstänkta förändringar.
Du kan behöva gå igenom fler undersökningar och provtagningar. Vilka som blir aktuella för dig beror på vilka symtom du har och resultatet av de undersökningar som har gjorts.
Du kan bli kallad med kort varsel. Det är därför viktigt att du meddelar vården dina aktuella kontaktuppgifter.
Utredningen av misstänkt cancer utan känd primärtumör är omfattande, och involverar många olika specialister och professioner. Utredningen kan därför ta lång tid och innebära stora påfrestningar för dig som är sjuk.
Multidisciplinär konferens, MDK
Resultaten från dina undersökningar och provtagningar diskuteras ofta vid en multidisciplinär konferens, MDK. Vid en MDK deltar flera olika specialister, som kirurg, röntgenläkare, onkolog, patolog och kontaktsjuksköterska. De bedömer gemensamt resultatet av din utredning och diskuterar fram en rekommendation till nästa steg.
När får jag reda på resultatet av utredningen?
När utredningen är klar kallas du på ett återbesök, för att få reda på resultatet av utredningen. Nästa steg beror på vad utredningen visar:
- Om du har cancer, remitteras du till rätt vårdenhet enligt vårdförloppet för den cancerdiagnosen.
- Om du har en annan allvarlig sjukdom, remitteras du till rätt vårdenhet för den sjukdomen.
- Om du inte har en allvarlig sjukdom, får din läkare besluta nästa steg.
Standardiserade vårdförlopp
Utredningen av de flesta misstänkta cancerdiagnoser ska följa ett standardiserat vårdförlopp, SVF. Det innebär att alla patienter som utreds i Sverige ska bedömas så lika som möjligt. Vårdförloppet slår fast vilka undersökningar som ingår i utredningen av en viss cancerdiagnos och hur lång tid utredningen bör ta.
Det standardiserade vårdförloppet startas vid en välgrundad misstanke om cancer. Vilka symtom och provsvar som klassas som välgrundad misstanke är fastställt för varje cancerdiagnos. Vårdförloppet avslutas när en annan verksamhet tar över ansvaret för utredningen eller när den första behandlingen startar. Vårdförloppet kan också avslutas om man inte längre misstänker cancer.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Att få vård enligt ett vårdförlopp.
Utredningen görs för att snabbt klarlägga om dina besvär kan bero på cancer eller någon annan allvarlig sjukdom. Målet är att göra rätt undersökningar och vägleda dig genom hela processen, även när symtomen är diffusa och svårtolkade.
Allvarliga, icke-akuta sjukdomar börjar ofta med få eller ospecifika symtom som trötthet, viktnedgång eller smärtor. Samma symtom är oftast godartade och försvinner utan behandling. Ibland leder symtomen till läkarbesök. För läkaren kan det vara en stor utmaning att identifiera den person som är allvarligt sjuk bland de många som inte är det.
Du som har allvarliga ospecifika symtom utreds enligt ett standardiserat vårdförlopp. Syftet är att säkra att du utreds så snabbt som möjligt.
När man inte misstänker en viss cancerdiagnos inleds ingen målinriktad utredning, till exempel ett vårdförlopp för den diagnosen. Därför är du remitterad till en enhet som kan göra en snabb utredning, och bekräfta eller utesluta att det är cancer eller en annan allvarlig sjukdom som orsakar dina symtom. Av alla de som utreds är det få som diagnostiseras med cancer.
Vanliga undersökningar och provtagningar
Vid en utredning av allvarliga ospecifika symtom ingår följande:
Ett möte där du får träffa ett team av olika professioner och lämna din sjukdomshistoria. Vid mötet får du berätta om symtom, levnadsvanor, ärftlighet, tidigare sjukdomar och operationer.- Klinisk undersökning, till exempel att läkaren lyssnar på hjärta och lungor, tittar på huden och känner på kroppen.
- Datortomografi av bröstkorgen och bukhålan (magen).
- Ibland tas vävnadsprov från tumörmisstänkta förändringar.
Du kan behöva gå igenom fler undersökningar och provtagningar. Vilka som blir aktuella för dig beror på vilka symtom du har och resultatet av de undersökningar som har gjorts.
Du kan bli kallad till undersökningar och besök med kort varsel. Det är därför viktigt att du meddelar vården dina aktuella kontaktuppgifter.
Utredningen av allvarliga ospecifika symtom är omfattande, och involverar många olika specialister och professioner.
När får jag reda på resultatet av utredningen?
När utredningen är klar kallas du på ett återbesök, för att få reda på resultatet av utredningen. Nästa steg beror på vad utredningen visar:
- Om du har cancer, remitteras du till rätt vårdenhet enligt vårdförloppet för den cancerdiagnosen.
- Om du har en annan allvarlig sjukdom, remitteras du till rätt vårdenhet för den sjukdomen.
- Om du inte har en allvarlig sjukdom, får din läkare besluta nästa steg.
Standardiserade vårdförlopp
Utredningen av de flesta misstänkta cancerdiagnoser ska följa ett standardiserat vårdförlopp, SVF. Det innebär att alla patienter som utreds i Sverige ska bedömas så lika som möjligt. Vårdförloppet slår fast vilka undersökningar som ingår i utredningen av en viss cancerdiagnos och hur lång tid utredningen bör ta.
Det standardiserade vårdförloppet startar vid en välgrundad misstanke om cancer. Vilka symtom och provsvar som klassas som välgrundad misstanke är fastställt för varje cancerdiagnos. Vårdförloppet avslutas när en annan verksamhet tar över ansvaret för utredningen eller när den första behandlingen startar. Vårdförloppet kan också avslutas om man inte längre misstänker cancer.
Det standardiserade vårdförloppet startar vid en välgrundad misstanke om cancer. Vilka symtom och provsvar som klassas som välgrundad misstanke är fastställt för varje cancerdiagnos. Vårdförloppet avslutas när en annan verksamhet tar över ansvaret för utredningen eller när den första behandlingen startar.
Ibland har cancer en ärftlig orsak. För att ta reda på det behövs en utredning som innebär att du får lämna ett blodprov. Du får göra utredningen om vårdpersonalen bedömer att det behövs och du själv vill. Om din cancer har en ärftlig orsak kan det påverka vilken behandling du får.
En del personer har en ärftligt ökad risk att få cancer. Det beror på en medfödd genförändring. Gener är samma sak som arvsanlag. Alla har gener. Du har ärvt dina gener från de två personer som bidrog med ägget och spermien när du bildades. De är dina genetiska föräldrar.
Även om man har en ärftligt ökad risk är det inte säkert att man får cancer.
När görs en ärftlighetsutredning?
För att ta reda på om din cancer har en ärftlig orsak behövs en utredning. Det är frivilligt att delta i utredningen och att lämna blodprov, om du erbjuds att göra det.
Vid vissa cancerformer är det vanligare att det finns en ärftlig orsak.
Det är vårdpersonalen som bedömer om en ärftlighetsutredning behövs. Bedömningen kan gå till på olika sätt. Du kan få svara på frågor eller fylla i ett formulär, till exempel om vilka släktingar som har haft cancer. Ibland kan utredaren behöva ta del av dina släktingars journaler.
Så går det till
Utredningen görs på den klinik där du får behandling mot cancer, eller vid en cancergenetisk mottagning. Du får lämna ett särskilt blodprov som kallas anlagsbärartest. Blodprovet kan visa om det finns en ärftlig orsak till cancern.
Om man inte hittar någon genförändring
Det är ganska vanligt att det inte går att hitta någon genförändring. Det innebär oftast att du inte har någon ärftligt ökad risk för cancer.
Vad händer om jag har en ärftligt ökad risk för cancer?
Om du har en medfödd genförändring kan det påverka vilken cancerbehandling du får.
En del genförändringar ökar risken för mer än en sorts cancer. Beroende på vilken gen förändringen sitter i kommer du att få ett individuellt anpassat kontrollprogram.
En genförändring kan ha funnits i en släkt i flera generationer. Förändringen kan också uppstå hos en person som blir den första i sin släkt att kunna föra den vidare. Genförändringar kan föras vidare från föräldrar till barn. Men det är inte säkert att förändringen förs vidare till ett barn som ärver gener från dig.
En ärftligt ökad risk för cancer kan alltså ha betydelse inte bara för dig, utan även för dina genetiska släktingar. Du kommer att få hjälp av en cancergenetisk mottagning med hur du ska informera dina släktingar.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Ärftligt ökad risk för cancer.
Under en cancerutredning kan du få vänta en tid på besked om vilken sjukdom det är och vilken behandling du ska få. Det kan vara jobbigt även om utredningen går helt enligt plan, och oavsett om sjukdomen är allvarlig eller inte. Det finns saker du kan göra själv för att hantera oro under väntetiden.
Det kan behövas många undersökningar för att ställa diagnos
För att kunna ge bästa behandling är det viktigt med en korrekt diagnos. Ibland är det svårt att hitta rätt diagnos och man behöver göra flera undersökningar. Det kan också ta olika lång tid innan svaren på undersökningarna kommer. Vissa prover eller undersökningar kan även behöva kompletteras eller göras om för att få ett tydligt svar. Hur många undersökningar du behöver genomgå och hur lång tid utredningen tar säger ingenting om hur sjuk du är eller hur allvarlig cancerformen som misstänks är.
Om undersökningarna visar andra sjukdomar än cancer kommer vården att följa upp det också.
Vårdförloppet anger vad du kan förvänta dig av vården
Utredningen följer ett standardiserat vårdförlopp. Syftet med vårdförloppet är att det ska bli tydligt för dig vad du kan förvänta dig av vården i olika steg av utredningen.
Det standardiserade vårdförloppet anger också hur lång tid du som mest ska behöva vänta på diagnos och behandling. Tiden är olika beroende på vilken diagnos det är som misstänks.
När diagnosen är fastställd planerar din läkare tillsammans med dig när behandlingen ska börja. Hur länge du får vänta på behandling beror på sjukdomen och vad som är den bästa behandlingen av den.
Om det tar längre tid eller om dina symtom blir värre
Om du har symtom som ändras eller blir värre eller om du får nya symtom, hör av dig till din kontaktsjuksköterska eller annan fast vårdkontakt.
Om behandlingen inte startar inom utlovad tid eller om du upplever att det tar för lång tid, vänd dig i första hand till din kontaktsjuksköterska. Läs mer om hur du gör när du inte är nöjd med vården i kapitlet Mina rättigheter som patient.
Utredningen kan väcka oro
När du utreds för en allvarlig sjukdom är det normalt att känna oro och få tankar och känslor kring liv och död. Det kan vara många funderingar som väcks. Det kan också vara praktiska saker som oroar, som ekonomin eller vem som tar hand om det du brukar göra om du inte orkar. En del känner också oro kring att behöva gå igenom olika undersökningar och behandlingar. Oron kan göra att du sover sämre eller får svårare att koncentrera dig eller minnas saker. Aptiten kan också bli annorlunda.
Detta brukar kallas en krisreaktion. Den kan ge olika symtom och vara olika svår att ta sig igenom. En kris går alltid över, även om det kan ta olika lång tid. Under tiden finns det saker du kan göra för att må bättre.
Vad kan jag göra själv?
- Fortsätt med dina vanliga rutiner och aktiviteter så mycket du kan och orkar.
- Fysisk aktivitet, att vara utomhus och att äta bra mat kan göra dig lugnare och ge bättre sömn. Det är dessutom bra förberedelser för en eventuell kommande behandling.
- Fundera på vad som är viktigt för dig och ger dig lugn och kraft, och försök att göra mer av det.
- Om du oroar dig mycket, gör något för att bryta oron. Du kan till exempel läsa en bok, ringa en vän eller gå en promenad.
- Prata med någon du känner som du har förtroende för. Om du hellre vill prata med någon utomstående, fråga din kontaktsjuksköterska som kan hjälpa dig att få samtalsstöd.
- Om dina närstående får veta att du utreds för en allvarlig sjukdom kan de stödja dig bättre. Om du är osäker på vad du ska berätta, fråga vårdpersonalen om råd. De kan också prata med och ge stöd till dina närstående.
- Tänk på att vården ofta ringer från dolt nummer och att du kan bli kallad till undersökningar och provtagningar med kort varsel. Se därför till att du har lämnat aktuella kontaktuppgifter och att du har aktiverat aviseringar i 1177 eller andra digitala tjänster som vården använder.
Skaffa dig den kunskap du behöver
Det finns mycket information om cancer och andra sjukdomar på internet. Pålitlig information finns bland annat här i Min vårdplan och på 1177. Fråga gärna vårdpersonalen om du har frågor om sådant du läser på nätet. Läs mer i modulen Mötet med vården under rubriken Källkritik.
Om du har frågor om cancer, prata gärna med till exempel Cancerrådgivningen eller Cancerlinjen. Hit kan både du som är patient och dina närstående ringa för information och stöd från legitimerad personal med lång erfarenhet.
Fundera på om du vill läsa på mer om sjukdomen som du kanske har, eller om du mår bättre av att låta bli. Är du en person som blir lugnare eller mer orolig av information?
> Läs mer på 1177.se. Sök på Att känna oro inför ett vårdbesök.
> Läs mer på 1177.se Sök på Att vara orolig och Att hamna i kris.
Stödlinjer
> Webbplats: cancerfonden.se. Sök på Cancerlinjen.
> Telefon: 010-199 10 10
> Webbplats med chatt: cancercentrum.se. Sök på Cancerrådgivningen.
> Telefon: 08-123 138 00
Vad bör jag vara försiktig med?
- Om du funderar på att pröva alternativa behandlingar, berätta alltid detta för din kontaktsjuksköterska eller annan vårdkontakt. Vissa naturläkemedel kan påverka både sjukdomen, resultatet av prover och undersökningar, och effekten av behandlingen. Läs mer om alternativa metoder i modulen Behandling, under rubriken Komplementär, alternativ och integrativ medicin.
- Använd inte nikotin, tobak, alkohol eller andra droger för att lindra oro. Detta påverkar din hälsa negativt och kan på sikt öka oro och ångest istället för att lindra.
När ska jag kontakta vården?
- Om du känner stark oro som du inte kan hantera själv.
- Om du har symtom som ändras eller blir värre, eller om du får nya symtom.
Undersökningar
Datortomografi är en form av röntgen som ger detaljerade bilder av kroppens inre organ. Bilderna gör att din läkare kan bedöma sjukdomen och vilka behandlingar du bör erbjudas, och se hur en behandling har fungerat. De kan också hjälpa kirurgen eller onkologen att planera en operation eller strålbehandling.
Datortomografi kallas också för DT, skiktröntgen eller CT, från engelskans computed tomography.
Om du har frågor, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.
Hur ska jag förbereda mig?
Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.
Så går det till
Du får ligga på en brits som åker in i en röntgenapparat.
Ofta används kontrastmedel som du dricker eller får direkt i blodet. Det ger ännu tydligare bilder.
Undersökningen går mycket snabbt. Själva bildtagningen tar inte mer än högst 15–20 sekunder.
För att bilderna ska bli skarpa är det viktigt att du ligger helt stilla under bildtagningen.
Hur mår jag efteråt?
Oftast mår du som vanligt efter undersökningen. Om du har druckit kontrastmedel kan du bli lite orolig i magen. Om du har fått kontrastmedel i blodet är det bra att dricka mycket under det första dygnet, för att få ut kontrastmedlet ur kroppen genom urinen.
Om du har fått lugnande eller läkemedel som påverkar ögonen, får du inte köra bil efteråt.
Om du får utslag eller andra tecken på allergisk reaktion, hör av dig till röntgenavdelningen eller ring telefonnummer 1177 för att få råd.
När får jag svaret?
Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Datortomografi.
Bronkoskopi och EBUS (Endobronkiellt ultraljud) är undersökningar som gör det möjligt att se luftvägarna inifrån och samtidigt ta prover. De används när läkaren behöver utreda misstänkta förändringar i lungorna eller luftrören, som infektion, inflammation eller tumör.
Bronkoskopi och EBUS är undersökningar där man för ner en tunn mjuk slang genom näsan eller munnen och ser hur dina lungor och luftrör ser ut inuti. Samtidigt kan man också ta prover, som bakterieodlingar och cellprover.
Du får genomgå en bronkoskopi eller EBUS om läkaren misstänker att du har en allvarlig infektion, inflammation eller tumör i lungorna eller luftrören.
Vid undersökningarna använder lungläkaren ett bronkoskop, en tunn mjuk slang med en kamera i spetsen. Vid EBUS har bronkoskopet även en ultraljudskälla. Undersökningarna gör att man kan hitta förändringar i och kring luftvägarna och ta prover.
Hur ska jag förbereda mig?
Provtagning
Du ska lämna prover 1–2 dagar före undersökningen, om du inte har fått annan information. Du får veta vad som gäller för dig.
Läkemedel
Om du tar blodförtunnande läkemedel är det viktigt att du berättar det för din läkare i god tid före undersökningen. Du kan behöva minska dosen eller pausa behandlingen. Du får veta hur du ska göra.
Läkaren berättar också om det är några andra viktiga mediciner du ska ta samma morgon som undersökningen, till exempel vissa hjärtmediciner.
Kontakta din mottagning om du är osäker på vilka mediciner du ska ta eller inte ta.
Mat och dryck
Du får inte äta mat eller dricka före undersökningen. Du får veta vad som gäller för dig.
Resa till sjukhuset
Kör inte bil till sjukhuset på undersökningsdagen. Du kommer att få lugnande läkemedel före undersökningen som gör att du inte bör köra bil den dagen.
Så går det till
Du bedövas i svalget med sprej. Läkaren för sedan ner bronkoskopet genom näsan eller munnen, inspekterar och tar prover från dina lungor och luftrör.
Själva undersökningen tar 15–30 minuter.
Vårdpersonalen kommer att kontrollera syresättning, puls och blodtryck kontinuerligt under tiden.
Hur mår jag efteråt?
Bedövningen i halsen sitter kvar några timmar. Det kan göra att du sväljer fel och sätter i halsen.
Därför fortsätter du att fasta 1–2 timmar efter undersökningen. Under tiden ligger du kvar i sängen.
Efter undersökningen är det vanligt att hosta upp blodblandat slem, men det går över av sig självt. Kontakta vården om det inte går över efter ett par dagar eller om det blir värre.
Du ska även kontakta vården om du efter några dagar får andningsbesvär eller hosta och feber. Däremot är det vanligt att få feber under eftermiddagen och kvällen samma dag som undersökningen.
Dagarna efter undersökningen kan du vara hes, trött och känna dig irriterad i halsen.
När får jag svaret?
Svaret går till den läkare som beställde undersökningen, och det är vanligtvis av den läkaren du får svaret. Det varierar hur lång tid det tar från undersökningen tills du får svar.
När ska jag kontakta vården?
- Om du har feber som inte går över efter ett dygn.
- Om du fortfarande hostar blodblandat slem efter ett par dagar eller om det blir värre.
- Om du får andningsbesvär eller ny tilltagande hosta.
Endoskopiskt ultraljud används för att undersöka gallvägarna, bukspottkörteln och närliggande områden med hög precision. Metoden gör det möjligt att både upptäcka förändringar och ta prover. Ibland ger man även behandling vid samma tillfälle.
Endoskopiskt ultraljud, EUS, är en form av röntgen med en mjuk slang, ett endoskop. Det gör det möjligt att undersöka både utsidan och insidan av gallvägarna. Med EUS kan läkaren se om du har en sjukdom i gallvägarna eller bukspottkörteln, och behandla den. Läkaren kan också undersöka närliggande lymfkörtlar, se om det finns levermetastaser och ta cellprov.
Hur ska jag förbereda mig?
Vid undersökningen kan dina kräkreflexer retas så att du kräks. Om du har mat i magen kan maginnehållet hamna i lungorna, vilket kan vara skadligt. Det är därför viktigt att du fastar före undersökningen. Det innebär att du inte ska äta eller dricka.
Om du använder blodförtunnande medicin eller diabetesmedicin kan du behöva ändra dosen inför undersökningen.
Du får mer information om hur du ska förbereda dig i din kallelse till undersökningen.
Så går det till
Före undersökningen får du en spruta med lugnande medicin eller så sövs du. En stund innan sprejas också din hals med en bedövningsvätska. Det minskar dina hostreflexer och kräkreflexer.
Du får ligga på sidan på en brits. Läkaren för ner endoskopet genom munnen ner till tolvfingertarmen, där öppningen till gallgången och bukspottkörtelgången finns. Du kan få mer lugnande medicin om du får starka kväljningar.
Genom endoskopet för läkaren sedan in en tunn slang i gallgången. Genom slangen sprutar läkaren in kontrastmedel. Endoskopet för över bilder på slemhinnan i tarmen till en bildskärm.
Undersökningen tar cirka 40 minuter.
Hur mår jag efteråt?
Du kan känna ett obehag i halsen och må illa i några timmar efter undersökningen.
Du kan dricka igen när bedövningen i halsen har släppt, men du bör vänta med att äta fast mat tills nästa dag. Klar buljongsoppa går bra att dricka. Bedövningen släpper efter cirka 4 timmar.
Om du bara har undersökts, kan du få åka hem samma dag. Om du har fått behandling i samband med undersökningen, kan du få stanna kvar på sjukhuset över natten.
Du behöver inte bli sjukskriven för undersökning och behandling med EUS.
När får jag svaret?
Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar innan svaret kommer.
När ska jag kontakta vården?
Om du får ont i magen, mår illa, kräks eller får feber.
En magnetkamera kan ta bilder av nästan alla inre organ i kroppen. Undersökningen görs för att upptäcka sjukdomar, kartlägga skador och följa upp behandlingar. Magnetkameran använder inte röntgenstrålar, utan tar bilder med hjälp av magnetfält och radiovågor.
Om du har frågor eller känner dig orolig inför att ligga länge i apparaten, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.
Hur ska jag förbereda mig?
Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.
Du får inte ha några metallföremål på dig när undersökningen görs.
Innan undersökningen görs får du svara på frågor om ifall du har opererats i hjärtat eller huvudet. Om du till exempel har en pacemaker inopererad får du särskild information om vad som gäller.
Så går det till
Du får ligga på en brits som åker in i en så kallad magnettunnel.
Ibland används kontrastmedel som du dricker eller får direkt i blodet. Det ger ännu tydligare bilder.
Undersökningen tar 20–45 minuter och du måste ligga helt stilla. Du kan hela tiden kommunicera med en sjuksköterska.
Det hörs ett ganska kraftigt knackande och surrande ljud när magnetkameran tar bilderna. Därför får du ha hörselskydd eller hörlurar på.
Hur mår jag efteråt?
Oftast mår du som vanligt efter undersökningen. Om du har druckit kontrastmedel kan du bli lite orolig i magen. Om du har fått kontrastmedel i blodet är det bra att dricka mycket under det första dygnet, för att få ut kontrastmedlet ur kroppen genom urinen.
Om du har fått lugnande eller läkemedel som påverkar ögonen, får du inte köra bil efteråt.
Om du får utslag eller andra tecken på allergisk reaktion, hör av dig till röntgenavdelningen eller ring telefonnummer 1177 för att få råd.
När får jag svaret?
Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Undersökning med magnetkamera.
Mammografi är en röntgenundersökning som gör det möjligt att upptäcka mycket små tumörer i brösten. Undersökningen kompletteras ibland med ultraljud eller provtagning om läkaren behöver titta närmare på en förändring.
Hur ska jag förbereda mig?
Du får information i din kallelse om du ska förbereda dig på något sätt.
Så går det till
Röntgensjuksköterskan börjar med att titta på och känna på brösten.
Därefter tas bilder med en speciell röntgenapparat. Du står eller sitter tätt intill röntgenapparaten. Röntgensjuksköterskan hjälper dig att lägga ena bröstet på en skiva. En annan skiva pressar sedan ner bröstet och håller fast det några sekunder medan röntgenbilderna tas. Samma sak upprepas sedan på andra bröstet.
Ibland behöver läkaren också undersöka dig med ultraljud, och ta ett cellprov eller vävnadsprov från ditt bröst med en nål. Alla undersökningar görs då vid samma tillfälle.
Hur mår jag efteråt?
Efter undersökningen mår du oftast som vanligt. Ibland kan det kännas lite ömt i brösten, men det brukar ganska snabbt gå över.
Om man har tagit vävnadsprov, kan det kännas lite ömt och blöda lite där provet togs. Du kan även få ett blåmärke.
När får jag svaret?
Du kommer överens med din läkare eller kontaktsjuksköterska om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar innan svaret kommer.
PET-kamera används för att undersöka inre organ i kroppen, bedöma sjukdomar och följa effekterna av en behandling. Du får ett radioaktivt ämne i blodet för att cancerceller och inflammatoriska celler ska synas tydligare.
PET är en förkortning av positronemissionstomografi. PET-kameraundersökning görs oftast tillsammans med datortomografi och kallas då PET-DT eller PET-CT.
Om du har frågor, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.
Hur ska jag förbereda mig?
Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.
Så går det till
Innan undersökningen får du en biologisk substans, exempelvis glukos, direkt i blodet. Substansen är bunden till ett radioaktivt ämne som gör att cancerceller och inflammatoriska celler syns tydligare på bilderna. Det radioaktiva ämnet ger en dos som motsvarar några års bakgrundsstrålning från naturliga källor som luft och mark.
Under undersökningen får du ligga på en brits som åker in i en kamera. Kameran har formen av en stor ring. Ringen är öppen på bägge sidorna.
Bildtagningen tar cirka 20–30 minuter. Det är viktigt att du ligger stilla så att bilderna blir skarpa. Du kan hela tiden kommunicera med en sjuksköterska.
Totalt tar undersökningen cirka 2 timmar eftersom du behöver vila både före och efter bildtagningen.
Hur mår jag efteråt?
Du mår som vanligt efter undersökningen. Det är bra att dricka mycket under det första dygnet, eftersom det radioaktiva ämnet lämnar kroppen genom urinen.
När får jag svaret?
Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Undersökning med PET-kamera.
Skelettskintigrafi är en metod för att ta bilder av skelettet med hjälp av radioaktiva läkemedel. Undersökningen kan användas för att söka efter inflammationer och frakturer eller för att utesluta eller hitta tumörer. Cancerceller tar upp mer av det radioaktiva ämnet än andra celler och syns därför på bilderna.
Om du har frågor, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.
Hur ska jag förbereda mig?
Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.
Så går det till
Inför undersökningen får du ett radioaktivt läkemedel direkt i blodet. Läkemedlet ger en dos som motsvarar några års bakgrundsstrålning från naturliga källor som luft och mark.
Det behöver gå 2–4 timmar från att du får läkemedlet i blodet till dess att bilderna tas. Då hinner läkemedlet spridas till hela skelettet. Under tiden ska du dricka ungefär en halv liter.
Bilderna tas sedan med en gammakamera som visar hur läkemedlet har fördelats i kroppen.
Bildtagningen tar 30–60 minuter.
Skelettskintigrafin kombineras ofta med en datortomografi.
Hur mår jag efteråt?
Du mår som vanligt efter undersökningen.
Det är bra att dricka mycket under det första dygnet, eftersom det radioaktiva ämnet lämnar kroppen genom urinen.
När får jag svaret?
Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.
Med ultraljud går det att undersöka många vävnader och organ, till exempel hud, muskler, leder, senor, blodkärl och alla organ i magen. Ultraljud kan till exempel användas för att ta reda på vilken sjukdom du har, se hur en behandling har fungerat eller hjälpa kirurgen under en operation.
Om du har frågor, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.
Hur ska jag förbereda mig?
Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.
Så går det till
Ultraljud görs med hjälp av en givare som skickar in svaga ljudvågor i kroppen. Ljudvågorna reflekteras tillbaka och omvandlas till rörliga bilder som kan sparas. Under undersökningen kan läkaren ta prover av vävnader, om det behövs.
En ultraljudsundersökning kan göras utanpå eller inuti kroppen, beroende på vilken del av kroppen som ska undersökas.
Ultraljud utanpå kroppen
Du får gel på huden ovanför det område som ska undersökas. Gelen gör att bilden blir skarpare. Gelen torkas bort direkt efter undersökningen.
Ultraljud inuti kroppen
Man använder givare som är utformade på olika sätt beroende på vad som ska undersökas. Undersökningar av matstrupen görs genom munnen, av prostatan genom ändtarmen och av livmodern eller äggstockarna genom slidan.
En del upplever det som obehagligt, men det brukar inte göra ont. Om det behövs kan du få lugnande eller smärtstillande läkemedel.
När får jag svaret?
Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Undersökning med ultraljud
En gastroskopi gör det möjligt att undersöka matstrupen, magsäcken och övre tunntarmen med hjälp av en mjuk slang med kamera. Ibland tar man prover samtidigt. Undersökningen används för att upptäcka orsaker till olika symtom.
En gastroskopi är en undersökning av matstrupen, magsäcken och den övre delen av tunntarmen som kallas tolvfingertarmen. Undersökningen görs med en mjuk slang med en kamera på, ett gastroskop. Gastroskopet förs in genom munnen.
Undersökningen görs av en läkare eller specialistsjuksköterska.
Hur ska jag förbereda mig?
Vid undersökningen kan dina kräkreflexer retas så att du kräks. Om du har mat i magen kan maginnehållet hamna i lungorna, vilket kan vara skadligt. Det är därför viktigt att du fastar före undersökningen. Det innebär att du inte ska äta eller dricka. Du ska heller inte röka, snusa eller tugga tuggummi före undersökningen.
Om du använder blodförtunnande medicin eller diabetesmedicin kan du behöva ändra dosen inför undersökningen.
I din kallelse får du mer information om hur du ska förbereda dig.
Så går det till
För att minska obehaget vid undersökningen kan du få lokalbedövning i halsen. Lokalbedövningen är en sprej som sprutas ner i halsen. Den kan smaka lite beskt. När bedövningen börjar verka kan det kännas som om svalget svullnar upp. Om det behövs kan du få lugnande medicin.
Du kan även behöva dricka en medicin som motverkar skumbildning.
Läkaren eller specialistsjuksköterskan för ner gastroskopet genom munnen till magsäcken. Det gastroskopet filmar syns på en bildskärm.
När undersökningen pågår får du ligga på din vänstra sida. Du får bita om ett munstycke där gastroskopet förs ner.
För att få ner gastroskopet i matstrupen behöver du svälja. När gastroskopet är nere är det bra om du inte sväljer den saliv som bildas i munnen. Låt istället saliven rinna ut på ett underlägg som har lagts under kinden.
Läkaren eller specialistsjuksköterskan kan behöva blåsa in luft eller spruta in sköljvatten genom gastroskopet, för att slemhinnan ska synas tydligare på bildskärmen. I så fall kan det spänna lite i magen i några minuter. Det är också vanligt att rapa under och efter undersökningen.
Undersökningen tar ungefär 10 minuter.
Hur mår jag efteråt?
Om du har fått lugnande eller avslappnande medicin, får du stanna kvar på mottagningen i ungefär en timme. Du bör inte köra bil eller cykla förrän nästa dag, eftersom du kan ha sämre reaktionsförmåga.
Om svalget har varit bedövat under undersökningen, får du vänta en timme innan du äter eller dricker. Det finns annars en risk att mat eller dryck kommer ner i luftstrupen.
Du kan känna ett obehag i svalget i något dygn efter undersökningen.
När ska jag kontakta vården?
- Om du har ihållande smärtor bakom bröstbenet eller i magen, eller blod i avföringen.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Gastroskopi.
En koloskopi gör det möjligt att undersöka insidan av tjocktarmen och ändtarmen med en mjuk slang med kamera. Ibland tar man prover samtidigt. Undersökningen används för att upptäcka orsaker till tarmbesvär.
Vid en koloskopi undersöks tjocktarmen, ändtarmen och ibland den nedre delen av tunntarmen med ett koloskop. Koloskopet är en mjuk slang som förs in genom ändtarmen. På slangen finns en kamera så att man kan se tarmens insida.
Undersökningen görs av en läkare eller specialistsjuksköterska.
Hur ska jag förbereda mig?
För att koloskopin ska kunna genomföras behöver tarmarna vara tomma, och därför behöver du dricka laxerande medel. Du får information från mottagningen före undersökningen. Där står det hur och när du ska ta det laxerande medlet, vad du kan äta och dricka och vad du ska undvika före undersökningen.
Så går det till
Före undersökningen smörjs ändtarmsöppningen med en bedövande salva eller glidslem. Ibland får du också en venkateter i armen för att kunna få smärtstillande och lugnande medicin.
När koloskopet förs in i ändtarmen får du ligga på vänster sida. Du kan behöva flytta dig lite för att koloskopet ska kunna föras fram i tarmen lättare.
Vid undersökningen blåser man in luft och ibland vatten eller färgämne in i tarmen, för att slemhinnan ska synas tydligt. Det kan göra att det spänner i magen.
Koloskopet överför bilder av tarmarnas insida till en bildskärm och man kan ta bilder. Ibland tar man även vävnadsprover som skickas för analys. Provtagningen gör inte ont, eftersom slemhinnan saknar smärtnerver.
Undersökningen kan ta en kvart till en timme. Hur lång tid det tar beror på vad som görs vid undersökningen, och hur tarmen är veckad.
Hur mår jag efteråt?
Din mage kan kännas spänd efter undersökningen. Obehaget försvinner allteftersom gasen försvinner från tarmen. Det kan ta några timmar.
Du får äta och dricka som vanligt efter undersökningen.
Om du har fått lugnande eller smärtstillande medicin, får du stanna på mottagningen i 1–2 timmar. Du kan då inte heller köra bil eller cykla förrän nästa dag. Din reaktionsförmåga kan vara sämre, även om du känner dig pigg.
När får jag svaret?
Du kommer överens med den som beställer undersökningen om hur och när du får svaret. När du får svaret kommer ni också att diskutera nästa steg.
När ska jag kontakta vården?
Om du har ihållande smärtor i magen, feber och blödning.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Koloskopi.
Laparoskopi är en undersökning där läkaren tittar in i bukhålan med hjälp av ett smalt, böjligt instrument som förs in genom små snitt i magen. Läkaren kan då se organen och ta prov på förändringar. Undersökningen görs till exempel för att utreda var cancer kan ha börjat eller spridit sig.
Undersökningen kallas ibland för titthålsoperation.
Hur ska jag förbereda mig?
Du kommer att vara sövd under ingreppet och därför måste du fasta. Det innebär att du inte får äta eller dricka under ett visst antal timmar före operationen. Du ska också duscha med en särskild tvål både kvällen före och på morgonen samma dag som ingreppet ska göras.
Du behöver ordna med någon som kan hämta dig när det är dags att lämna sjukhuset. I vissa fall kan du ha rätt till sjukresa.
Så går det till
Under hela ingreppet kommer du att vara sövd, vilket innebär att du inte känner något av det som händer.
En laparoskopi börjar med att läkaren gör ett litet snitt i huden på magen, ungefär en centimeter brett. Därefter förs ett smalt instrument in genom snittet – ett laparoskop – som har en liten kamera längst fram. Om man behöver ta prover eller göra en operation, görs ytterligare små snitt där andra instrument förs in.
Snitten sys ihop eller stängs med små metallclips.
Hur mår jag efteråt?
Efter ingreppet vaknar du på uppvakningsavdelningen. Om du har gjort en mindre undersökning kan du oftast åka hem samma dag.
Innan du lämnar sjukhuset får du information om hur du kan må och vad du kan göra för att återhämta dig. Du får också veta hur du kontaktar vården vid frågor.
Det är vanligt att ha ont i axlarna eller nacken efteråt. Det är ofarligt och går över inom några timmar. Operationssåren kan också göra ont, men du får smärtlindring vid behov. Mindre blödningar och blåmärken är vanliga och försvinner av sig själva.
När ska jag kontakta vården?
- Om du får feber som ökar, och du känner dig sjuk.
- Om såren gör mer ont, och de smärtstillande läkemedel du har fått inte hjälper.
- Om såren svullnar eller känns varma.
- Om det börjar blöda mer.
> Läs mer på 1177.se. Sök på laparoskopi.
En cystoskopi gör det möjligt att undersöka urinröret och urinblåsan med ett smalt rör med en kamera. Ibland tar man prover samtidigt. Undersökningen används för att hitta förändringar eller orsaker till besvär i urinvägarna.
Vid en cystoskopi undersöks urinröret och urinblåsan med ett särskilt instrument, ett cystoskop. Cystoskopet är ett smalt rör med en kamera på. Man kan även föra in olika instrument genom det smala röret. Genom cystoskopet kan läkaren se hur ditt urinrör och din urinblåsa ser ut. Ibland tas också prover i samband med undersökningen.
Hur ska jag förbereda mig?
Det är vanligt att få lämna ett urinprov strax före undersökningen. Du kan behöva få antibiotika före undersökningen och några dagar efteråt om du har en infektion eller ökad risk för att få en infektion.
Du får mer information om hur du ska förbereda dig i din kallelse till undersökningen.
Så går det till
Du får ligga på rygg med benen i benstöd som vid en gynekologisk undersökning eller på rygg på en brits. Du får underlivet tvättat med en bakteriedödande lösning och magen täcks med ett sterilt papper. Sedan får du en bedövningsgel som får verka en stund i urinröret.
Läkaren för sakta in cystoskopet genom urinröret upp till urinblåsan. En koksaltlösning spolas in för att spänna ut urinröret och urinblåsan så att läkaren kan se bättre. Det cystoskopet filmar syns på en bildskärm och läkaren kan se om du har tumörer eller andra förändringar i urinröret eller urinblåsan.
Undersökningen gör inte ont eftersom du har fått bedövningsgel. Men det kan kännas lite obehagligt när röret förs in. Det gäller särskilt om du är man och därför har ett betydligt längre urinrör. Du känner dig kissnödig när blåsan fylls med koksaltlösning.
Hur mår jag efteråt?
Första timmen efter undersökningen kan lite bedövningsgel rinna ut ur urinröret. Därför får du ett trosskydd eller droppskydd för att skydda kläderna.
Efter undersökningen kan det svida i urinröret när du kissar. Svedan minskar om du dricker extra mycket vatten. Att dricka mycket minskar också risken för urinvägsinfektion. Svedan brukar försvinna efter ett par dagar.
Du kan också få en mindre blödning, men det brukar snabbt gå över.
Det finns ingen risk för att undersökningen tar bort den sexuella förmågan.
När får jag svaret?
Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det kan ta innan svaret kommer.
När ska jag kontakta vården?
- Om du några dagar efter undersökningen har problem med sveda när du kissar, täta trängningar och misstänker urinvägsinfektion.
- Om du får en kraftig blödning som inte minskar.
> Läs mer på se. Sök på Cystoskopi.
För att ställa rätt diagnos tas oftast ett cell- eller vävnadsprov, eller båda.
Cellprov
Cellprov tar man för att analysera cellernas uppbyggnad och innehåll. Det tas med hjälp av en nål, plastspatel eller borste beroende på vilka celler som ska undersökas. Provtagningen tar ett par minuter. Ibland kan man få lokalbedövning innan. Provet analyseras därefter i mikroskop.
Vävnadsprov – biopsi
Vävnadsprov, även kallat biopsi, innebär att man tar en bit av en vävnad för att analysera den. Större bitar kan tas i samband med en operation, och för mindre prov används ofta nål- eller stansbiopsi. Ibland kan man få lokalbedövning inför provtagningen. Provet analyseras därefter i mikroskop.
När får jag provsvaret?
Du kommer överens med din läkare/sjuksköterska om hur du får svaret och du får även veta ungefär hur lång tid det kan ta innan svaret kommer.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Vävnadsprov och cellprov.
Ett benmärgsprov innebär att läkaren tar lite vätska eller benmärg från ditt höftben. Det kan göra ont men du får bedövning och smärtan går oftast fort över.
I benmärgsprovet ser man bland annat hur den normala produktionen av blodkroppar ser ut, och om du har en stor mängd avvikande cancerceller. Ofta undersöker man också om benmärgsprovet har kromosomavvikelser som är vanliga vid lymfom, alltså lymfkörtelcancer. Det är inte avgörande för att ställa diagnosen, men kan påverka vilken behandling man väljer.
Hur ska jag förbereda mig?
Du kan ta smärtstillande tabletter före provtagningen för att lindra eventuell smärta.
Så går det till
Provet tas oftast från höftbenet på ryggsidan. Du får ligga ner på en brits. Läkaren rengör och bedövar stället där provet ska tas. Först får du bedövning i huden, sedan i benhinnan. Det kan svida en stund.
Läkaren suger sedan ut lite benmärgsvätska (aspirat) eller tar en bit benmärg (biopsi), eller båda. Detta kan kännas obehagligt eller göra ont, men går oftast över fort. Du kan ta smärtstillande tabletter före provtagningen för att lindra eventuell smärta.
Vad händer efteråt?
Du kan vara öm i området i ett par dagar.
När får jag svaret?
Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Benmärgsprov.
En skelettbiopsi innebär att läkaren tar ett vävnadsprov från skelettet med hjälp av röntgen. Undersökningen görs för att utreda förändringar i skelettet. Det ger viktig information inför din fortsatta utredning och behandling.
Hur ska jag förbereda mig?
Förberedelserna inför undersökningen kan skilja sig mellan olika sjukhus. Du kommer att få veta vad som gäller för just dig. Du kan behöva lämna blodprover före undersökningsdagen.
Om du tar blodförtunnande läkemedel behöver du pausa behandlingen tillfälligt. Kontakta din mottagning för att fråga vad som gäller för dig.
Undersökningsdagen
Du kan äta frukost och ta dina vanliga mediciner, men inte blodförtunnande.
Duscha och ta på dig rena kläder. Lämna smycken hemma.
Ta med din medicin som du behöver ta under dagen till sjukhuset.
Undvik att köra bil till och från sjukhuset eftersom du kan få lugnande i samband med undersökningen.
På sjukhuset får du en säng och får klä om inför undersökningen.
Så går det till
Undersökningen görs på röntgenavdelningen med skiktröntgen, även kallad datortomografi.
Läkaren markerar ut stickstället på huden. Röntgenundersökningen genomförs. Efter att bilderna har granskats, gör läkaren en markering där skelettförändringarna syns. Efter tvätt och bedövning sätter läkaren en tunn nål vid markeringen. Sedan genomförs en ny röntgenundersökning för att kontrollera att nålen är på rätt plats.
Därefter tas vävnadsprovet genom nålen och skickas på analys.
Hur mår jag efteråt?
Du får ett förband som kan sitta kvar upp till en vecka. Det går bra att duscha.
Du stannar kvar på sjukhuset för observation, där du får ligga i en säng. Efter några timmar kan du gå hem.
När bedövningen släpper kan du vara öm över stickstället. Detta kan vara kvar upp till en vecka.
När får jag svaret?
Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det kan ta innan svaret kommer.
När ska jag kontakta vården?
- Om du får feber.
- Om du blir röd eller svullen där provet togs.
> Läs mer på se. Sök på Datortomografi.
En leverbiopsi innebär att läkaren tar ett vävnadsprov från levern med hjälp av ultraljud. Undersökningen görs för att utreda förändringar i levern. Det ger viktig information inför din fortsatta utredning och behandling.
Hur ska jag förbereda mig?
Du kan inte bli undersökt med leverbiopsi om du har en hög blödningsrisk. Om du använder blodförtunnande medicin kan den behöva pausas. Därför är det viktigt att du talar om för din läkare vilka läkemedel och naturläkemedel du använder.
Om du använder diabetesmedicin kan du behöva ändra dosen inför undersökningen.
Du kommer också att få lämna blodprover.
Veckan före biopsin ska du inte använda smärtstillande läkemedel av typen NSAID eller coxhämmare om du har tillfälligt ont. Använd istället läkemedel som innehåller det verksamma ämnet paracetamol om du har ont och om din läkare har sagt att det går bra.
Du får mer information om hur du ska förbereda dig i din kallelse till undersökningen.
Så går det till
Du får ligga ner under provtagningen.
Läkaren undersöker först din mage med ultraljud, för att veta i vilken del av levern som provet ska tas. Därefter tvättar läkaren huden och du får en spruta med bedövningsmedel i huden där provet ska tas.
Själva provtagningen tar bara några sekunder. Hela undersökningen är klar efter ungefär fem minuter.
Hur mår jag efteråt?
Du får vara kvar på sjukhuset under dagen. Du bör ligga ner omkring fyra timmar efter leverbiopsin. De första timmarna får du oftast ligga på höger sida. Då blir det ett tryck mot levern så att den inte börjar blöda. Vårdpersonalen övervakar dig och kontrollerar hur du mår.
Undvik att lyfta tungt de första dagarna efter undersökningen.
När får jag svaret?
Du kommer överens med din läkare eller kontaktsjuksköterska om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det kan ta innan svaret kommer.
När ska jag kontakta vården?
Kontakta genast mottagningen där leverbiopsin gjordes om du får ett eller flera av följande besvär:
- Du får ont i området där provet togs och det går inte över.
- Du får ont i höger skuldra.
- Du får yrsel och känner dig svimfärdig när du reser dig upp.
Sök vård på en akutmottagning om mottagningen är stängd.
> Läs mer på se. Sök på Ultraljudsundersökning.
Vid en lungpunktion tar läkaren prover från lungan med en nål, oftast med hjälp av ultraljud eller datortomografi. Du är lokalbedövad under undersökningen. Oftast kan du gå hem några timmar efteråt.
Vävnaden i lungan kan undersökas genom en så kallad lungpunktion. Det innebär att en läkare vägledd av ultraljud eller datortomografi för in en nål genom bröstväggen i förändringen och tar ut celler eller vävnad för analys.
Hur ska jag förbereda mig?
Före undersökningen får du lämna blodprov.
Om du använder blodförtunnande medicin eller diabetesmedicin kan du behöva ändra dosen. Prata med läkaren om det i god tid före undersökningen.
Det framgår i kallelsen om du ska fasta. Eventuella mediciner kan du ta med lite vatten.
Så går det till
Före undersökningen får du en venkateter i armen. Genom den kan du få medicin direkt i blodet om det behövs.
Du får lokalbedövning.
Läkaren för in en nål genom bröstväggen och tar ut celler eller vävnad från förändringen i lungan.
Undersökningen görs på en röntgenavdelning och tar cirka 20–60 minuter.
Hur mår jag efteråt?
Efteråt får du ligga i sängen och vila. Innan du får lämna sjukhuset kontrolleras att allt ser bra ut. Ibland görs en kontrollröntgen.
Det kan läcka ut lite luft i lungsäcken genom det lilla hål som gjordes i lungan. Då brukar en kontrollröntgen göras. Oftast försvinner luften inom några dygn. I undantagsfall måste luften sugas ut.
Undvik lyft och häftiga rörelser samma dag som du har gjort undersökningen.
Det kan hända att du hostar upp lite blod i 1–2 dagar efter undersökningen. Det kan vara obehagligt men är ofarligt.
Kontakta lungmottagningen om du får svårare att andas dagarna efter undersökningen.
När får jag svaret?
När svaret är klart kontaktar läkaren dig via telefon eller brev, eller så blir du kallad till ett besök. Ibland väntar läkaren in svar från andra undersökningar.
När ska jag kontakta vården?
- Om du får svårare att andas dagarna efter undersökningen.
- Om du får ökande smärta.
En lymfkörtelbiopsi innebär att läkaren tar ett vävnadsprov från lymfkörteln, antingen med nål eller genom en mindre operation. Undersökningen görs för att utreda förändringar i en lymfkörtel. Det ger viktig information inför din fortsatta utredning och behandling.
För att få ett vävnadsprov från en lymfkörtel tar man ofta bort hela lymfkörteln genom en mindre operation. Om lymfkörtlarna sitter mer svåråtkomligt gör man en nålbiopsi. Då tas vävnadsprovet genom en nål med hjälp av ultraljud.
Hur ska jag förbereda mig?
Veckan före biopsin ska du inte använda smärtstillande läkemedel av typen NSAID eller coxhämmare om du har tillfälligt ont. Använd istället läkemedel som innehåller det verksamma ämnet paracetamol om du har ont och om din läkare har sagt att det går bra.
Om du använder blodförtunnande medicin kan den behöva pausas. Därför är det viktigt att du talar om för din läkare vilka läkemedel och naturläkemedel du använder.
Om du använder diabetesmedicin kan du behöva ändra dosen inför undersökningen.
Vid operation krävs lite mer förberedelser än vid nålbiopsi. Vilka förberedelser som blir aktuella för dig får du veta av din mottagning.
Du behöver oftast fasta före och efter undersökningen.
Du får mer information om hur du ska förbereda dig i din kallelse till undersökningen.
Så går det till
När provet tas med nålbiopsi används ultraljud för att lokalisera lymfkörteln. Huden bedövas med lokalbedövning innan provet tas. Du kan få lugnande medicin om du känner obehag.
Operation av en lymfkörtel görs ofta som en dagoperation och du får komma hem samma dag. Den görs i lokalbedövning eller narkos.
Hur mår jag efteråt?
Efter provtagningen får du vara kvar på sjukhuset i några timmar för observation. Du ska då vara sängliggande.
Det kan kännas ömt i området där provet togs. Om du har fått lugnande medicin får du inte köra bil efteråt.
Undvik tunga lyft de första dagarna efter provtagningen.
När får jag svaret?
Du kommer överens med din läkare eller kontaktsjuksköterska om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det kan ta innan svaret kommer.
När ska jag kontakta vården?
- Om du får feber efter undersökningen.
- Om det gör mer ont eller blir rött, svullet och varmt där provet togs.
Diagnos
Cancer utan känd primärtumör är spridd cancer där ursprungstumören inte går att hitta. Diagnosen är ovanlig och komplex och behandlingen anpassas individuellt för att ge bästa möjliga resultat.
Cancer utan känd primärtumör, CUP, är ett samlingsnamn för cancer som startar med metastaser, och där man trots omfattande utredning inte hittar tumören som cancern kommer ifrån (primärtumören). Det betyder att du har en eller flera metastaser i din kropp och att man inte har kunnat hitta var cancern började. Du kan få behandling ändå.
CUP är en ovanlig diagnos. De flesta som får den är över 50 år.
Orsaken är okänd
Man vet inte hur cancer utan känd primärtumör uppkommer. Det kan bero på något av detta:
- Primärtumören är så liten att den är omöjlig att upptäcka med vanliga undersökningsmetoder.
- Din kropp kan ha övervunnit primärtumören, men den hade redan hunnit sprida sig.
- Primärtumören har redan opererats bort utan att ha misstänkts som elakartad, till exempel som ett födelsemärke eller en polyp i tarmen.
Symtomen beror på var tumörerna finns
Symtomen beror på var i kroppen metastaserna sitter. Du kan till exempel vara ovanligt trött, vara andfådd, ha dålig aptit, minska i vikt utan att veta varför, eller ha ont någonstans utan att du har skadat dig. Du kan också ha en hård svullnad någonstans på kroppen eller vara svullen i magen. Eller så kan läkaren upptäcka att du har cancer när du undersöks av någon annan anledning.
Behandling och prognos varierar
Behandlingen och prognosen vid CUP varierar mycket från person till person. Man försöker med hjälp av vävnadsprov från en metastas identifiera den möjliga ursprungsvävnaden. Prognosen kan vara bättre om primärtumören hittas.
Man kan behandla som vid en specifik cancersjukdom, till exempel bröstcancer eller prostatacancer, trots att man inte har kunnat hitta primärtumören. Prognosen kan då vara bättre.
En cancersjukdom som är spridd till flera platser eller organ är ofta svår att bota. Att inte hitta ursprunget till metastaserad sjukdom är frustrerande både för dig som patient och för vården, och kan leda till ett långdraget och påfrestande sökande efter en möjlig primärtumör.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Cancer utan känd primärtumör, CUP.
BEHANDLING
Behandling
Utredningen visar bland annat vilken sorts tumör du har och om cancern har spridit sig. Med den informationen kan din läkare prata med sina kollegor om vad som är en lämplig behandling, och sedan diskutera förslaget med dig. Om du inte är nöjd med förslaget har du rätt till en ny medicinsk bedömning.
Specialister ger förslag på en lämplig behandling
När utredningen är klar diskuteras ditt fall på en multidisciplinär konferens där olika specialister deltar. De kommer överens om ett förslag på lämplig behandling, enligt riktlinjerna i det nationella vårdprogrammet för din diagnos. Vårdprogrammet innehåller rekommendationer för sjukvården om hur cancern ska behandlas enligt bästa medicinska kunskap.
Samma cancerdiagnos kan behandlas olika beroende på att sjukdomens egenskaper varierar. Behandlingsförslaget ska ta hänsyn till just din situation och dina förutsättningar, men ska inte påverkas av var i landet du får vård.
Tumörer är känsliga för olika typer av behandling
Tumörer har olika egenskaper som bland annat påverkar hur snabbt de växer och vilken typ av behandling de är känsliga för. En tumör kan till exempel vara beroende av hormoner för att växa och då kan hormonell behandling ha effekt.
Annat som påverkar förslaget
Andra faktorer som kan påverka behandlingsförslaget är om cancercellerna har spridit sig till lymfkörtlarna, skelettet, levern eller andra delar av kroppen. Storleken på tumören kan också ha betydelse, liksom hur du mår och dina andra sjukdomar och läkemedel. Likaså om du är gravid eller ammar. Vad du själv vill och behöver vägs också in.
Ofta kombineras olika behandlingar
Cancer kan behandlas med operation, strålbehandling eller olika typer av läkemedel, till exempel cytostatika, målriktad behandling eller hormoner. Det är vanligt att få en kombination av dessa behandlingar.
Du diskuterar förslaget med din läkare
Du diskuterar behandlingsförslaget tillsammans med din läkare, och ni kommer överens om vilken behandling du ska få. Om du inte vill eller orkar vara med och bestämma kan du låta vårdpersonalen bestämma. Du har alltid rätt att tacka nej till behandling. Närstående har inte rätt att bestämma.
Om du inte är nöjd med behandlingsförslaget har du rätt till en ny medicinsk bedömning av en annan specialist.
Behandlingen kan ändras med tiden
Din behandling kan komma att ändras allteftersom den följs upp, och man ser hur sjukdomen svarar på behandlingen och hur du mår.
Behandlingen vid cancer utan känd primärtumör utformas utifrån dina symtom och tumörernas egenskaper. Målet är att bromsa sjukdomen och lindra besvär med stöd och uppföljning genom hela processen.
Behandlingen vid cancer utan känd primärtumör varierar mycket. Den anpassas efter tumörernas typ, var i kroppen de finns och vad du som är sjuk själv vill och orkar med.
Vården tar fram ett behandlingsförslag utifrån dina förutsättningar som du diskuterar med din läkare. Ni kommer tillsammans överens om vilken behandling du ska få. Du har alltid rätt att tacka nej till behandling. Närstående har inte rätt att bestämma.
Din behandling ändras allteftersom den följs upp, och man ser hur du mår och hur effekten av behandlingen blir.
Målet med behandlingen
Målet med behandlingen är oftast att bromsa sjukdomen och lindra symtomen. Det är viktigt att hitta en behandling som inriktar sig på att du ska må så bra som möjligt.
Exempel på olika typer av behandlingar
Om man misstänker en speciell ursprungstumör, får du oftast den behandling som används för den cancertypen.
Cytostatika ges i bromsande och lindrande syfte. Detta kallas palliativ cytostatikabehandling. För att kunna behandlas med cytostatika behöver kroppen orka med biverkningarna av behandlingen. Därför spelar den allmänna orken och allmäntillståndet roll. Det finns ingen övre åldersgräns för palliativ cytostatikabehandling, utan behandlingen avgörs från fall till fall.
Strålbehandling kan användas mot en specifik metastas som ger mycket symtom, eller om sjukdomen är begränsad till enstaka ställen.
Operation är sällan aktuellt, eftersom en spridd cancer inte kan opereras bort i sin helhet.
Övrigt stöd och behandling
Du får även behandling mot symtomen, som varierar beroende på person och var metastaserna sitter.
Du ska erbjudas psykologiskt stöd, insatser av en dietist och mediciner mot smärta och illamående tidigt under utredningen.
Precisionsmedicin betyder att cancerbehandlingen anpassas efter just din tumör. Målet är att behandlingen ska fungera bättre och ge färre biverkningar. Det är inte säkert att precisionsmedicin leder till någon ny behandling, det beror på tumörens egenskaper. Sjukvården undersöker om precisionsmedicin är aktuellt för dig – du behöver inte be om det.
Vad är precisionsmedicin?
Precisionsmedicin är ett modernt sätt att behandla cancer där sjukvården bland annat använder fördjupad information om din tumörs genetiska och biologiska egenskaper för att välja den behandling som passar just dig bäst. De läkemedel som används är ofta inriktade på specifika proteiner i cancercellen, vilket ibland kallas målriktad behandling. Till skillnad från traditionell behandling, där många patienter får samma läkemedel, försöker man här matcha rätt läkemedel till rätt patient.
Vad är målet och när är det aktuellt?
Målet är att nå bästa möjliga behandlingseffekt med så få biverkningar som möjligt.
Precisionsmedicin kan påverka behandlingen både när tumörens egenskaper visar att en behandling kan vara särskilt effektiv, och när den visar att en behandling inte har förutsättningar att fungera. Ofta är behandlingen förknippad med att DNA i tumören har specifika förändringar (ofta mutationer). Därför är det viktigt att cancercellerna analyseras för att ta reda på om den tänkta behandlingen har effekt för just dig. Om tumören inte har rätt förändringar är den tänkta målriktade behandlingen verkningslös och du erbjuds då en mer traditionell cancerbehandling.
Så går det till
Innan behandlingen inleds genomförs ofta en genetisk undersökning av cancercellens DNA. Den kan göras på en vävnadsbit från operation, men man kan även använda material från provtagningen som gjordes för att sätta diagnosen eller ibland till och med från ett blodprov.
Analysen kan visa förändringar som gör det möjligt att välja specifika målriktade läkemedel. Resultaten diskuteras av ett specialistteam innan din läkare går igenom behandlingsalternativen med dig. Analysen görs av sjukvården utan att du som patient behöver efterfråga den.
Ibland kan man behöva ta ett nytt vävnadsprov för att göra en ny analys när man till exempel märker att en behandling slutar att fungera. Syftet är då att söka efter nya genetiska förändringar i cancercellen för att eventuellt kunna anpassa behandlingen.
Biverkningar varierar
Biverkningarna varierar beroende på vilket läkemedel du får. Många upplever färre eller mildare biverkningar än vid traditionell cytostatikabehandling, men olika behandlingar kan ge olika typer av biverkningar.
Du får alltid information om vad du kan förvänta dig av din behandling och vilka symtom du bör vara uppmärksam på.
Behandlingen följs upp
Under behandlingen följer man noggrant både hur du mår och hur tumören svarar på behandlingen. Uppföljningen kan bestå av samtal med vårdpersonal, blodprover, röntgenundersökningar och ibland nya vävnadsprover. Resultaten hjälper läkaren att bedöma hur behandlingen fungerar och om den behöver justeras.
När ska jag kontakta vården?
När behandlingen startar får du veta vilka symtom du ska vara uppmärksam på och när du bör kontakta vården. Informationen anpassas efter den behandling du får.
Både cancersjukdomen och behandlingen kan ge sämre fertilitet, alltså göra det svårare att få biologiska barn. Ibland kommer fertiliteten tillbaka när behandlingen är avslutad. Du kan också få hjälp med konstgjord befruktning.
Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har frågor om dina möjligheter att få barn. Innan behandlingen börjar ska de berätta hur fertiliteten kan påverkas, och fungera som stöd om du behöver prata mer om detta.
Fertilitet under och efter cytostatikabehandling och hormonell behandling
Både cytostatikabehandling och behandling som påverkar kroppens hormoner kan minska din produktion av könshormoner. Det kan leda till att menstruationen eller spermieproduktionen upphör. Både kvinnor och män kan få liknande symtom som vid klimakteriet.
Det är svårt att säga i förväg om du kommer att bli infertil av behandlingen, men ju högre doser och ju äldre du är, desto större är risken.
Fertilitet efter målriktad behandling
Det är ännu osäkert om och i så fall hur målriktade läkemedel påverkar din förmåga att få barn, på liknande sätt som cytostatika och hormonell behandling kan göra.
Fertilitet efter strålbehandling
Strålbehandling kan påverka fertiliteten om strålarna riktas direkt mot könsorganen eller mot hjärnan, som styr produktionen av hormoner.
Vid strålbehandling är förhållandet mellan dos och biverkning tydligare än vid cytostatikabehandling. Därför går det oftast att säga vilka doser som kan göra dig infertil.
Fertilitet efter operation
En operation kan påverka fertiliteten beroende på vilket område som opereras och hur stor ärrbildningen blir. Om livmodern, äggstockarna eller testiklarna tas bort blir du infertil. Det gäller också operationer som gör livmodertappen för kort för att livmodern ska kunna bära ett foster. Om du är i fertil ålder väljs operationstekniker som försöker bevara fertiliteten så långt det är möjligt.
Det finns hjälp att få
Det går att frysa ner spermier, ägg, befruktade ägg och i vissa fall äggstocksvävnad, som senare kan användas till konstgjord befruktning. Detta kallas fertilitetsbevarande eller fertilitetsfrämjande åtgärder.
Regionerna har olika regler för vilken hjälp man kan få med konstgjord befruktning efter en cancerbehandling. Bland annat finns det åldersgränser och regler kring kostnader. Din läkare kan berätta vad som gäller i din region. Läkaren kan också skriva remiss till en reproduktionsmedicinsk mottagning om du behöver det.
Att ha fått tillgång till fertilitetsbevarande åtgärder är ingen garanti för att kunna bli förälder. Men de flesta som vill få barn efter en cancerbehandling lyckas med det, ofta på naturlig väg.
Om du är eller blir infertil kan du få stöd för att hantera det känslomässigt. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare för att få hjälp.
Använd preventivmedel under och en tid efter behandlingen
Alla cancerläkemedel och även strålbehandling kan skada spermierna, eller fostret i magen om du blir gravid. Risken för graviditet finns även om du får behandling som kan påverka fertiliteten. Använd därför preventivmedel så länge cancerbehandlingen pågår och en tid efteråt. Ibland behövs dubbelt skydd, eftersom biverkningar som diarré eller direkt påverkan av cancerläkemedel kan göra att p-piller inte räcker som ensamt skydd. Ibland är p-piller inte heller lämpligt. Kondom kan rekommenderas både som preventivmedel och för att skydda sköra slemhinnor.
Prata med din läkare om vilket preventivmedel som blir bäst för dig. Läkaren kan också svara på hur länge efter behandlingen du bör vänta med att försöka få barn.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Fertiliteten och cancerbehandlingen.
Målet med min behandling
Målet med din behandling är att du ska bli frisk från cancern. Botande behandling kallas också kurativ behandling.
Behandlingen följer nationella riktlinjer och följs upp med regelbundna kontroller med till exempel datortomografi, blodprov eller läkarundersökningar. Utifrån kontrollerna planeras behandlingen vidare, och du kan behöva byta behandling. Behandlingen kommer att följas upp av din läkare eller kontaktsjuksköterska via besök, telefon eller brev.
Ibland får du behandling med målet att krympa tumören inför en operation, så att så mycket av tumören som möjligt kan tas bort, för att öka chansen att du blir botad. Det kallas neoadjuvant eller preoperativ behandling.
Målet med behandlingen kan ändras efter att behandlingen har startat.
I livets slut är vården inriktad på att du ska ha det så bra som möjligt trots att döden närmar sig. Du och dina närstående pratar med läkaren om vad du vill och behöver. Vårdpersonalen tar också regelbundet reda på hur du mår för att kunna ta hand om dig på bästa sätt.
Vid palliativ vård i livets slutskede bedöms du ha kort tid kvar att leva, dagar eller veckor.
Det här kan vara tecken på att döden närmar sig:
- Du kan vara mer sängliggande.
- Du kan ha svårt att svälja.
- Du kan bara dricka små mängder vätska.
- Du kan ha sämre cirkulation och andning.
- Du kan ha sänkt medvetande eller vara förvirrad i perioder.
Vårdpersonalen tar hänsyn till vad du vill och behöver
Din läkare samtalar med dig och dina närstående om situationen. Ibland är även en sjuksköterska eller undersköterska med under samtalet. Även vårdteamet runt dig informeras om att du är döende.
Vårdpersonalen ska ta hänsyn till dina önskemål om vården i livets slut, och respektera dina andliga och existentiella behov.
Du ska få de läkemedel du behöver för att lindra besvärliga symtom.
Vårdpersonalen kommer att ta reda på hur du mår med jämna mellanrum. Om du inte kan berätta själv tittar man efter vissa tecken, till exempel ditt ansiktsuttryck, hur du andas och hur ditt hjärta slår. Vårdpersonalen kommer också att prata med dina närstående om hur du mår.
Om du har särskilda behov kontaktar vårdteamet personal med rätt kompetens. Det kan vara till exempel ett smärtteam, en andlig företrädare eller en annan enhet på sjukhuset.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Vård i slutet av livet.
> Dina närstående kan läsa mer på narstaende.se.
Du kan få behandling för att bromsa sjukdomen och lindra symtom även om det inte går att bli av med cancern. Du och din läkare beslutar hur länge behandlingen ska fortsätta. Du kommer fortsatt att få palliativ vård för att du ska må så bra som möjligt.
Cancerbehandling med bromsande och lindrande effekt
När det inte går att bli av med sjukdomen kan du få cancerbehandling med syfte att bromsa sjukdomen, förlänga livet och ge dig en så god livskvalitet som möjligt. Bromsande och symtomlindrande behandling har ofta god effekt på hur du mår och på sjukdomens utveckling och kan pågå så länge som den har önskad effekt. Om en bromsande behandling inte har önskad effekt kan man i många fall byta till en annan.
Med tiden kan effekten bli sämre
Med tiden är det vanligt att cancersjukdomen påverkar dig allt mer. Samtidigt kan cancerbehandlingen med tiden få sämre effekt och i stället ge fler och mer påtagliga biverkningar. Det kan nå en punkt där du inte längre har nytta av den. Tillsammans med din läkare behöver du då överväga om det är lämpligt att avbryta behandlingen.
I sådana situationer kommer du fortfarande att få palliativ vård, som syftar till att förebygga och lindra symtom som sjukdomen orsakar. Målet är att ge dig den bästa möjliga livskvaliteten och hjälpa dig att hantera sjukdomens påverkan på bästa sätt.
I livets slut är vården inriktad på att du ska ha det så bra som möjligt trots att döden närmar sig. Du och dina närstående pratar med läkaren om vad du vill och behöver. Vårdpersonalen tar också regelbundet reda på hur du mår för att kunna ta hand om dig på bästa sätt.
Vid palliativ vård i livets slutskede bedöms du ha kort tid kvar att leva, dagar eller veckor.
Det här kan vara tecken på att döden närmar sig:
- Du kan vara mer sängliggande.
- Du kan ha svårt att svälja.
- Du kan bara dricka små mängder vätska.
- Du kan ha sämre cirkulation och andning.
- Du kan ha sänkt medvetande eller vara förvirrad i perioder.
Vårdpersonalen tar hänsyn till vad du vill och behöver
Din läkare samtalar med dig och dina närstående om situationen. Ibland är även en sjuksköterska eller undersköterska med under samtalet. Även vårdteamet runt dig informeras om att du är döende.
Vårdpersonalen ska ta hänsyn till dina önskemål om vården i livets slut, och respektera dina andliga och existentiella behov.
Du ska få de läkemedel du behöver för att lindra besvärliga symtom.
Vårdpersonalen kommer att ta reda på hur du mår med jämna mellanrum. Om du inte kan berätta själv tittar man efter vissa tecken, till exempel ditt ansiktsuttryck, hur du andas och hur ditt hjärta slår. Vårdpersonalen kommer också att prata med dina närstående om hur du mår.
Om du har särskilda behov kontaktar vårdteamet personal med rätt kompetens. Det kan vara till exempel ett smärtteam, en andlig företrädare eller en annan enhet på sjukhuset.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Vård i slutet av livet.
> Dina närstående kan läsa mer på narstaende.se.
Operation
Genom att leva hälsosamt ökar du möjligheterna att operationen går bra och att du mår bättre efteråt. Använd därför tiden före operationen till att förbereda dig. Ibland behöver operationen skjutas upp tills du har bättre förutsättningar att klara den.
Hälsosamma vanor kan göra stor skillnad på både kort och lite längre sikt. Om du opereras akut kan du ändå påverka resultatet genom att leva hälsosamt efter operationen.
Tobak och nikotin
Den som använder tobak får syrebrist i kroppens vävnader, och det är den vanligaste orsaken till komplikationer efter en operation. En annan effekt är att kroppen får sämre förmåga att bilda bindväv, vilket gör att sår läker sämre. Om du slutar att använda tobak minskar risken att få blodpropp, lunginflammation och sårinfektion efter operationen. Såret kommer också att läka bättre.
Tobak och nikotin finns i cigaretter, e-cigaretter, snus och upphettade tobaksprodukter. Du bör därför undvika alla produkter med tobak eller nikotin före och efter operationen.
Råd till dig som använder tobak och nikotin
Avstå från tobak och nikotin så långt före operationen som möjligt, minst 4 och gärna 8 veckor. Prata med vårdpersonalen för att få råd om hur du ska göra. Du kan också få hjälp och stöd av vårdcentralen.
Alkohol
Att dricka alkohol tiden före en operation ökar risken för sårinfektion, urinvägsinfektion och lunginflammation. Alkohol höjer även blodtrycket och ökar risken för blödning och hjärt- och kärlpåverkan. Genom att undvika alkohol så långt före operationen som möjligt kan din kropp återhämta sig från alkoholens negativa effekter.
Du kan få hjälp och stöd av vården med att sluta dricka alkohol.
Narkotika och andra droger
Berätta för din läkare om du använder narkotika eller andra droger innan du ska opereras. Det är säkrast för dig och du kan få hjälp att sluta. Läkaren har tystnadsplikt.
Fysisk aktivitet
Olika former av fysisk aktivitet och träning underlättar en snabb återhämtning och minskar risken för komplikationer efter operationen. En operation försämrar tillfälligt din fysiska förmåga. Om du tränar eller rör på dig extra mycket före operationen ökar blodets förmåga att ta upp syre och blodtrycket sänks. Genom att vara fysiskt aktiv innan du opereras kan du alltså ge hjärtat, kärlen och lungorna ett så bra utgångsläge som möjligt.
Råd om fysisk aktivitet
Hur mycket och hur intensiv fysisk aktivitet du klarar är individuellt, men all rörelse är bättre än ingen rörelse. Den allmänna rekommendationen är att röra på sig så att pulsen ökar och man blir varm och lätt andfådd 150–300 minuter i veckan, eller på en mer ansträngande nivå 75–150 minuter i veckan. Aktiviteten bör spridas över veckan. All rörelse räknas och det behöver inte vara organiserad träning. Om du kan får du gärna röra dig mer än rekommendationen.
Du kan behöva förebyggande andningsträning, om du har en lungsjukdom eller nedsatt fysisk funktion sedan tidigare. Den kan innebära träning av andningsmusklerna eller olika tekniker för att rensa uftvägarna från slem.
Kontakta en fysioterapeut om du behöver råd om fysisk aktivitet och träning inför operationen.
Matvanor
Hälsosamma matvanor och en normal vikt minskar risken för komplikationer såsom trycksår, infektion, dålig sårläkning, hjärtinfarkt och hjärtsvikt. Den stress som kroppen utsätts för under en operation gör att behovet av protein och energi ökar. Se till att få i dig tillräckligt med näring både före och efter operationen, så att du kan återhämta dig bättre.
Om du håller vikten och kan äta som vanligt, kan du följa de kostråd som rekommenderas för allmänheten. Det är bra om du även får i dig extra protein. Bra proteinrika livsmedel är till exempel fisk, kyckling, ägg, nötter, fröer, bönor, ärtor och linser, ost och andra mejeriprodukter.
Om du har minskat i vikt eller har svårt att äta, kan du behöva kontakt med en dietist. Du kan då få kostråd och eventuellt särskilda kosttillägg.
Allmänna råd för hälsosamma matvanor
- Ät regelbundet och tillräckligt.
- Ät mycket grönsaker, frukt och bär.
- Ät mycket fullkorn.
- Ät fisk, bönor, ärtor och linser ofta, och kött ibland.
- Välj nyckelhålsmärkta mejeriprodukter och matfetter.
- Håll igen på det söta, salta och feta – läsk, sötsaker och snacks.
När ska jag kontakta vården?
- Om du har en planerad operation och har svårt att sluta med tobak eller alkohol.
- Om du använder narkotika eller andra droger.
- Om du har svårt att äta och inte får i dig tillräckligt med mat och vätska.
- Om du går ner i vikt.
> Läs mer på livsmedelsverket.se. Sök på Kostråd för vuxna.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Levnadsvanor i samband med en operation.
Du ska opereras i narkos, vilket innebär att du är sövd under operationen. Inför narkosen behöver du duscha och tvätta dig noga, och du får inte äta eller dricka något i ett antal timmar före.
I din kallelse får du detaljerad information om hur du ska förbereda dig. Här får du allmän information.
Inskrivning
Inför din operation har du ett inskrivningssamtal. Samtalet genomförs via telefon, video eller som ett besök på sjukhuset. Förbered dig genom att skriva ner dina frågor och ha gärna med en närstående till samtalet. Ibland sker samtalet när du kommer till sjukhuset för operationen.
Om du ska till sjukhuset på ett besök, ta med legitimation och eventuella läkemedel du behöver under dagen. Ta också med din läkemedelslista och eventuellt behandlingskort för blodförtunnande läkemedel. Om du tar naturläkemedel är det viktigt att du berättar det.
Provtagning
Du kan behöva lämna blodprover inför operationen. Antingen gör du det vid inskrivningen eller så får du en remiss för att lämna proverna på en vårdcentral eller ett laboratorium. Du får veta var du kan lämna proverna.
Läkemedel
Inför operationen kan du behöva göra uppehåll med de eventuella läkemedel och naturläkemedel du tar, eller ändra dosen. Du kan också behöva ta nya läkemedel inför operationen. Din läkare berättar vad som gäller för dig.
EKG – mätning av hjärtats aktivitet
Du kan behöva undersökas med EKG, som mäter hjärtats elektriska aktivitet. Det är läkaren som avgör om det behövs.
Duscha
Du ska duscha och tvätta kroppen inför operationen. Efter att du har duschat är det viktigt att du tar på dig rena kläder.
Fasta
Det är viktigt att du fastar före operationen, annars kan du kräkas och få ner maginnehåll i lungorna. Du får alltså inte äta eller dricka ett antal timmar innan du ska sövas. Följ instruktionerna du får.
Ta alltid med dig:
- legitimation
- telefonnummer till närstående
- läkemedel och läkemedelslista
- tidsfördriv, till exempel böcker
- egna anteckningar och frågor
- mobiltelefon, laddare med lång sladd och hörlurar
- sköna kläder som är enkla att ta på.
Ta med dig om du ska stanna över natten:
- inneskor som är stabila och lätta att ta av och på
- extra kläder
- hygienartiklar, till exempel tandborste, tandkräm och hudkräm.
Ta inte med dig:
- värdesaker
- stora summor pengar.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Narkos – att bli sövd, EKG och Att lämna blodprov
Du ska gå igenom en undersökning eller operation där du ska vara sövd. Du får sömnmedel genom en tunn slang i ett blodkärl och får andas syrgas i en mask. När du vaknar är du på en uppvakningsavdelning.
I din kallelse får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå. Här får du allmän information.
Innan du ska sövas
På sjukhuset får du byta om till särskilda kläder och låsa in dina saker i ett skåp. Du får lägga dig i en säng eller sitta i en fåtölj när du väntar på din tur.
Du får en perifer venkateter, PVK, i ett blodkärl i handen eller armen. Venkatetern är en tunn plastslang som gör att du kan få läkemedel och dropp direkt i blodet.
Personalen följer dig till operationsavdelningen när det är dags för din undersökning eller operation.
Så går det till att sövas
När det är dags att sövas får du sömnmedel i venkatetern. Du får andas extra syrgas i en mask framför munnen och näsan.
När du är sövd övervakar narkospersonalen dig och ditt hjärtas och dina lungors funktion.
När du vaknar
När du vaknar har du redan förts till en uppvakningsavdelning. Personalen där tar hand om dig tills du kan komma till en vårdavdelning eller gå hem.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Narkos – att bli sövd och Venkateter i armen eller handen
Ryggbedövning används för att smärtlindra eller helt bedöva underkroppen. Du får bedövningsmedlet i ryggen genom en spruta eller en tunn slang. Du kan behöva en urinkateter tills bedövningen har släppt.
Det finns två metoder för ryggbedövning: epiduralbedövning och spinalbedövning. Det som skiljer dem är hur långt in i ryggraden bedövningsmedlet sprutas.
Hur ska jag förbereda mig?
I kallelsen får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå.
Så går det till
Du får antingen sitta eller ligga ner när du ska få ryggbedövningen.
Innan du får själva ryggbedövningen kan du få lokalbedövning i huden.
Du kan få ryggbedövningen med en spruta som en engångsdos.
Om du behöver en bedövning som man kan fylla på, lägger man in en kateter som man antingen kan ge flera doser i, eller koppla till en läkemedelspump. Katetern är en tunn plastslang som inte brukar kännas. Denna typ av bedövning kan också användas som smärtlindring efter operationen.
Vid ryggbedövning bedövas nerverna som styr urinblåsan. Därför kan du få en urinkateter som du har kvar tills bedövningen har släppt.
Hur mår jag efteråt?
- Blodtrycket kan sjunka när bedövningen verkar, därför kontrolleras det regelbundet.
- Du kan vara öm i ryggen, ha klåda och få ett blåmärke vid stickstället. Det brukar gå över inom några dagar.
- Om du har varit helt bedövad är det vanligt att skaka och huttra en stund efter operationen.
- Om du har svårt att kissa efter att bedövningen har släppt, kontakta vården.
- Det kan hända att du får huvudvärk efter en ryggbedövning, även om det är ovanligt. Då är det bra att dricka mycket och ta värktabletter. Om det inte går över efter 1–3 dygn kan du få annan behandling.
- Allvarliga och bestående nervskador efter en ryggbedövning är mycket ovanligt.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Ryggbedövning vid operation.
Du har rekommenderats en operation för att behandla din cancer. Operationen syftar till att ta bort tumören med god marginal. Ibland tar man även bort organ omkring tumören.
Hur ska jag förbereda mig?
I kallelsen får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå.
Så går det till
Under operationen är du sövd eller bedövad med ryggbedövning. Ibland både och.
Du får ligga ner på en brits.
Kirurgen gör ett snitt och tar ut tumören och ibland även vävnad och organ omkring.
Ibland tas vävnadsprover från tumören eller organ omkring. Proverna skickas till ett laboratorium för analys.
Snittet stängs med metallklämmor, så kallade agraffer, eller med stygn.
Du får en kateter i urinblåsan som samlar upp din urin.
Eventuellt får du en slang i sårområdet för att leda bort sårvätska. Det kallas dränage.
Operationen kan ta olika lång tid. Du får veta vad som gäller för dig.
Hur mår jag efteråt?
Du får börja äta och dricka igen när du vaknar upp och mår tillräckligt bra.
Du får hjälp av vårdpersonalen att komma upp ur sängen och röra på dig så snart som möjligt efter operationen.
Du får smärtstillande läkemedel om du har ont.
Katetern tas bort när du kan gå på toaletten själv, oftast inom ett dygn. Om du har katetern kvar när du lämnar sjukhuset, får du veta hur du sköter den.
Dränaget tas oftast bort innan du lämnar sjukhuset. Annars får du veta hur du sköter det.
Du kan behöva ta blodförtunnande läkemedel efter operationen. Då får du lära dig hur du gör innan du lämnar sjukhuset.
Du stannar oftast på sjukhuset 1–3 dygn, beroende på hur stor operationen var. Innan du lämnar sjukhuset får du veta hur operationen har gått. Du får också veta när och var agrafferna eller stygnen ska tas bort.
Sjukskrivning
Hur länge du behöver vara sjukskriven beror på vilken operation man har gjort, vad du arbetar med och hur du mår. Det är vanligt att vara sjukskriven 1–2 veckor.
Återbesök
Du kommer att kallas till ett återbesök 2–6 veckor efter operationen. Återbesöket kan vara på sjukhuset eller via telefon eller videosamtal. Du får då veta resultatet av eventuella vävnadsprover. Läkaren följer också upp hur du mår och ni diskuterar nästa steg.
Du har rekommenderats en operation för att behandla din cancer. Operationen syftar till att ta bort tumören med god marginal. Ibland tar man även bort organ omkring tumören.
Hur ska jag förbereda mig?
I kallelsen får du veta hur du ska förbereda dig, när du ska komma till sjukhuset och vart du ska gå.
Så går det till
Du får ligga ner på en brits.
Under operationen är du sövd. Ibland får du även ryggbedövning för smärtlindring efter operationen.
Britsen kan tippas åt olika håll beroende på vilken del av magen man ska operera i. Magen fylls med gas så att kirurgen kan se och komma åt att operera.
Kirurgen gör 5–6 små snitt i magen, och sätter in så kallade portar. Portarna används för att föra in de kirurgiska instrumenten. Instrumenten styrs av en kirurg, eller så styr kirurgen en robot som styr instrumenten, en så kallad robotassisterad titthålsoperation. Ett av instrumenten är en kamera som gör att kirurgen kan se ingreppet på en bildskärm och förstora bilden och se små vävnadsstrukturer.
Med hjälp av instrumenten tar kirurgen ut tumören och ibland även organ omkring.
Ibland tas vävnadsprover från tumören eller organ omkring under operationen. Proverna skickas till ett laboratorium för analys.
Snitten stängs med metallklämmor, så kallade agraffer, eller stygn.
Du får en kateter i urinblåsan som samlar upp din urin.
Eventuellt får du en slang i sårområdet för att leda bort sårvätska. Det kallas dränage.
Operationen kan ta olika lång tid. Du får veta vad som gäller för dig.
Hur mår jag efteråt?
Du får börja äta och dricka igen när du vaknar upp och mår tillräckligt bra.
Du får hjälp av personalen att komma upp ur sängen och röra på dig så snart som möjligt efter operationen.
Det är vanligt att ha ont i axlarna eller över bröstet. Det beror på att din kropp har legat lutad med huvudet nedåt och magen har varit fylld med gas under operationen. Smärtan behandlas med smärtstillande läkemedel.
Katetern tas bort när du kan gå på toaletten själv, oftast inom ett dygn. Om du har katetern kvar när du lämnar sjukhuset, får du veta hur du sköter den.
Dränaget tas oftast bort innan du lämnar sjukhuset. Annars får du veta hur du sköter det.
Du kan behöva ta blodförtunnande läkemedel efter operationen. Då får du lära dig hur du gör innan du lämnar sjukhuset.
Du stannar oftast på sjukhuset 1–3 dygn, beroende på hur stor operationen var. Innan du lämnar sjukhuset får du veta hur operationen har gått. Du får också veta när och var agrafferna eller stygnen ska tas bort.
Sjukskrivning
Hur länge du behöver vara sjukskriven beror på vad du arbetar med och hur du mår. Det är vanligt att vara sjukskriven 1–2 veckor.
Återbesök
Du kommer att kallas till ett återbesök 2–6 veckor efter operationen. Återbesöket kan vara på sjukhuset, eller via telefon eller videosamtal. Du får då veta resultatet av eventuella vävnadsprover. Läkaren följer också upp hur du mår och ni diskuterar nästa steg.
Att opereras innebär en risk för biverkningar och komplikationer. Det är viktigt att du följer de råd du får om vad du kan göra själv för att minska risken och lindra besvären.
Biverkningar
Trötthet
Det är vanligt att känna sig trött efter en operation. Du kan vara trött i flera veckor, eftersom kroppens återhämtning tar mycket energi.
Försök att vara så fysiskt aktiv som du kan utifrån dina förutsättningar.
Du ska inte köra bil eller något annat fordon det första dygnet, om du har varit sövd eller fått lugnande läkemedel.
Illamående
Du kan må illa efter att ha varit sövd. Illamåendet går oftast över inom några timmar. Tala om för vårdpersonalen om du mår illa så att du kan få behandling som hjälper mot illamåendet.
Smärta
Smärta efter en operation behandlas med läkemedel, antingen som tabletter eller direkt i blodet. Det är viktigt att du är väl smärtlindrad för att kunna återhämta dig snabbt.
Svårt att kissa
Det kan vara svårt att kissa efter operationen. Detta beror på de läkemedel du får under och efter operationen. Bedövningsmedel och smärtstillande kan göra så att musklerna i urinblåsan och kring urinrörsöppningen inte fungerar. Urinblåsan kan vara överfull och extra svår att tömma på grund av att du har fått dropp under operationen.
För att förebygga besvär får du gå på toaletten och försöka kissa så sent som möjligt före operationen.
Efter operationen kommer man att kontrollera med en ultraljudsapparat (blåsscanner) att du kan kissa ordentligt.
Det är viktigt att du sitter när du kissar så att du kan slappna av och tar god tid på dig. Om det behövs kan du få en engångskateter.
Förstoppning
Förstoppning kan orsakas av att tarmarnas naturliga rytm störs av operationen och av vissa smärtstillande läkemedel. Förstoppning kan leda till illamående, magknip och spänd mage. Besvären brukar försvinna när tarmarna kommer igång igen efter några dagar. Du kan få läkemedel om du har stora besvär.
Besvär i halsen
Det kan skava i halsen om du har haft en slang i den under operationen. Det går oftast över inom några dagar. Slemmet i halsen kan vara segt och svårt att få upp. Att ligga eller sitta mycket kan förvärra besvären.
För att göra det lättare att hosta upp slemmet ska du göra andningsövningar som vidgar lungorna. Andas 10 djupa andetag i följd en gång i timmen under dagen.
Att dricka mycket gör också att slemmet blir lättare att hosta upp.
Komplikationer
Komplikationer efter en operation är ovanliga, men de kan vara allvarliga. Det är därför viktigt att du är uppmärksam på symtom och följer de råd du får om sårvård, hygien och fysisk aktivitet.
Exempel på komplikationer är infektion i såret, blodpropp och lunginflammation.
När ska jag kontakta vården?
- Om du får feber över 38 grader, frossa eller sämre allmäntillstånd.
- Om du får andra tecken på infektion, som att såret blir ömt, svullet, rött och varmt.
- Om du får en stor blödning från såret.
- Om någon kroppsdel känns öm, svullen, röd och varm.
- Om du får andnöd, hosta eller håll i sidan som gör ont när du andas in.
- Om du får plötsligt ont i bröstet eller ryggen.
Att vara fysiskt aktiv förbättrar många av kroppens funktioner. Därför är det viktigt att du rör på dig efter operationen, både på sjukhuset och när du har kommit hem. Du kan få råd om fysisk aktivitet av vårdpersonalen eller en fysioterapeut.
Fysisk aktivitet efter en operation bidrar till att
- få i gång blodcirkulationen, vilket förbättrar sårläkningen och minskar risken för lunginflammation och blodpropp i benen
- få i gång tarmarna och minska risken för förstoppning och illamående
- förbättra lungfunktionen, vilket minskar risken för lunginflammation och slem i lungorna
- minska risken för stela leder och svaga muskler.
Du bör komma igång och röra på dig så snart som möjligt efter operationen. Personalen visar dig hur du bäst tar dig upp och rör dig utan att belasta operationssåret. Det är oftast bra att vara uppe så mycket du orkar och att sitta upp när du äter.
Om du ligger ner mycket bör du röra på fötterna fram och tillbaka. Det ökar blodcirkulationen och minskar risken för till exempel blodpropp.
Efter operationen, på sjukhuset
Efter operationen bör du ligga i sängen så lite som möjligt och vara fysiskt aktiv så snart du kan. Efter större operationer är det vanligt att behöva ligga i sängen en kortare eller längre period. Men du återhämtar dig snabbare och får färre komplikationer om denna period blir så kort som möjligt. Att sitta upp i sängen eller på en stol, stå och gå förbättrar många av kroppens funktioner. All rörelse är betydelsefull.
Andningsträning
Att sitta upp och vara fysiskt aktiv minskar risken för komplikationer som lunginflammation, men ibland behövs också andningsträning. I så fall kan du rekommenderas olika andningsövningar med eller utan hjälpmedel. Du bör träna ofta eftersom effekten är kort. Rekommendationen är varje vaken timme under den första tiden efter operationen. Träna enligt de instruktioner du får av vårdpersonalen.
Efter utskrivning
Målet är att du ska återgå till din vanliga eller en högre funktionsnivå än före operationen. Under tiden såret läker, vanligtvis 6–8 veckor, kan du behöva undvika tyngre belastning som styrketräning och tunga lyft, men oftast går det bra med lättare fysisk aktivitet. Fysisk aktivitet kan leda till snabbare återhämtning och läkning. Hur lång tid det tar innan operationssåret är läkt beror bland annat på vilken operationsteknik som använts.
Starta med lugnare aktiviteter som promenader, cykling eller lättare övningar och öka på belastningen allteftersom. Det är vanligt att vara trött, men försök ändå att vara så aktiv du kan.
Råd om fysisk aktivitet kan du få från en fysioterapeut och annan vårdpersonal. Du kan också få fysisk aktivitet på recept, FaR.
> Läs mer på 1177.se. Sök på FaR - fysisk aktivitet på recept
För att skydda såret bör du sätta dig genom att först lägga dig på sidan. Då använder du inte magmusklerna lika mycket.
Gör så här:
1. Böj benen.
2. Lägg dig på sidan.
3. För ut benen över sängkanten. Tryck dig upp till sittande med hjälp av dina armar.
4. För att lägga dig ner, följ bilderna i omvänd ordning.
Det är viktigt att följa de råd du får om hur du ska sköta såret. Då läker det bättre och risken för infektioner minskar. Det är också viktigt att du får behandling om du har ont, att du rör på dig och att du sover bra.
Berätta för din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har ont, så att du kan få behandling och råd om egenvård.
Sårvård
Förband
Ofta täcks såret av ett förband. Om såret fuktar igenom förbandet under det första dygnet, kan du förstärka det med en torr kompress. Om såret vätskar så att förbandet är helt genomblött, bör du byta det. Det är viktigt att vara noga med hygienen när du byter förband. Tvätta händerna med tvål och vatten innan. Du behöver inte använda handskar.
Dusch och bad
Något eller några dygn efter operationen kan du duscha med ljummet vatten och eventuellt oparfymerad tvål på såret. Det gäller även om såret skulle vara infekterat. Sårtejp och sårlim tål vatten och ska sitta kvar. Om du har ett större förband ska du ta bort det innan du duschar. Sätt sedan på ett nytt förband om det behövs.
Undvik att bada och basta tills huden är hel.
Du får veta vad som gäller för dig.
Stygn och agraffer
Stygnen eller agrafferna tas oftast bort 7–14 dagar efter operationen, om såret inte har sytts med stygn som löser upp sig själva eller limmats med sårlim. När du skrivs ut från sjukhuset kommer du att få veta vad som gäller för dig.
Infektion i såret
Det händer att såret blir infekterat. En infektion uppstår vanligtvis tidigast 3 dagar efter operationen. Tecken på infektion är feber, ökande smärta och växande svullnad och rodnad kring såret. Om det händer ska du kontakta mottagningen där du opererades. Några millimeters rodnad kring såret och stygnen är normalt.
Ärr
När stygnen eller agrafferna är borta har huden läkt ihop så att den håller för påfrestningar, men det tar många månader innan ärret får sitt slutliga utseende. Ärr kan bli röda, hårda, upphöjda och klia, men med tiden bleknar de, sjunker ihop och blir mjuka.
Massera gärna huden kring ärret så länge det är rött, så kommer ärret att synas mindre. Det finns också salvor och plåster med silikon som kan vara effektiva för läkningen av ärr.
Sämre känsel
Det är normalt att ha sämre känsel kring ärret. Känseln kommer oftast tillbaka, men det kan ta flera månader.
Skydda ärret mot sol
Skydda ärret mot sol under minst ett år. Då undviker du att få pigmentförändringar som inte försvinner. För att skydda ärret kan du behöva använda hudvänlig tejp. Du får veta vad som gäller för dig.
När ska jag kontakta vården?
- Om du får feber över 38 grader, frossa eller sämre allmäntillstånd.
- Om du har en ökande smärta och en växande svullnad och rodnad kring såret.
> Läs mer på 1177.se Sök på Sår efter operation.
Läkemedelsbehandling
Läkemedel vid cancer fungerar på olika sätt och kan användas i olika syften. Ofta kombineras olika typer av läkemedel. Vissa läkemedel får du på sjukhuset och andra kan du ta hemma.
Olika läkemedel verkar på olika sätt
Det finns flera olika typer av läkemedel för att behandla cancer och de fungerar på olika sätt:
- Cytostatika, eller cellgifter som det ibland kallas, är ett samlingsnamn för många olika läkemedel som hämmar celler på olika sätt.
- Målriktade läkemedel riktas mot specifika ämnen i cancercellerna.
- Immunterapi är olika läkemedel som stärker immunförsvaret så att det blir verksamt mot cancern.
- Läkemedel som påverkar kroppens hormoner används vid en del cancersjukdomar. Det kallas även för endokrin terapi, hormonell behandling eller antihormonell behandling, beroende på hur läkemedlet verkar i kroppen.
Ofta kombineras läkemedel som verkar på olika sätt. De kan ges samtidigt eller efter varandra.
Syftet kan variera
Behandlingen kan ha olika syften:
- bli av med sjukdomen
- hindra återfall, alltså att sjukdomen kommer tillbaka
- förlänga livet
- lindra symtom.
Du kan få läkemedlen på olika sätt
Läkemedlen kan ges som dropp eller spruta på sjukhuset, eller kapslar eller tabletter som du tar hemma.
Ibland ges läkemedlen kontinuerligt varje dag, och ibland i form av kurer som du får i omgångar.
Cytostatika är läkemedel som verkar genom att skada cancerceller som delar sig. Du kan få en eller flera sorters cytostatika. Vissa sorter ges på sjukhuset och andra kan du ta själv hemma. Du behöver vara försiktig när du hanterar läkemedel och kroppsvätskor under behandlingen.
Cytostatika kallas ibland för cellgifter eller kemoterapi. Läkemedlen är effektiva mot cancerceller men påverkar även friska celler i kroppen, till exempel hårceller och könsceller.
Nyare läkemedel kan vara en kombination av målriktade läkemedel och cytostatika. Dessa riktar in sig mer specifikt mot cancercellerna.
En cytostatikabehandling kan bestå av flera olika läkemedel. Du kan få cytostatika som enda behandling eller i kombination med andra behandlingar, till exempel före eller efter en operation.
Behandlingen ges ofta i omgångar, så kallade kurer, med viss tid emellan. Hur många kurer och hur höga doser du får anpassas efter dig.
Så går det till
Cytostatika får du direkt i blodet genom dropp, pump eller spruta, eller tar som tabletter eller kapslar.
Om du ska få cytostatika genom dropp, får du ofta en tunn slang i ett blodkärl som kan sitta kvar så länge du behöver den. Det kan vara till exempel en subkutan venport eller PICC-line.
Tabletter och kapslar med cytostatika tar du själv hemma.
Så hanterar du läkemedlet
- Förvara läkemedlet skyddat för barn och obehöriga.
- Tabletter får inte delas eller krossas. Kapslar får inte öppnas. Prata med din behandlingssjuksköterska, kontaktsjuksköterska eller apoteket om du har svårt att svälja tabletterna eller kapslarna.
- Använd sked eller handskar när du tar i tabletterna eller kapslarna. Diska skeden, släng handskarna och tvätta händerna direkt efteråt. Detta ska du göra för att skydda andra som kanske rör vid samma ytor som du. Det påverkar inte dig själv om du tar i tabletterna eller kapslarna.
- Tabletter och kapslar som du inte har använt ska du lämna tillbaka till ett apotek.
Vanligt att lämna blodprov
Behandlingen med cytostatika kan göra att du får sämre blodvärden. Det är därför vanligt att lämna blodprov i samband med behandlingen. Vilka prover och hur ofta de kontrolleras beror på vilken typ av behandling du får och hur du reagerar på den.
Du får veta om något behöver ändras
Om något behöver ändras kontaktas du. Om du inte hör något fortsätter du din behandling som planerat och lämnar blodprover enligt remissen.
I vissa regioner kan du se dina provsvar om du loggar in på 1177. Det är då viktigt att veta att dina värden kan avvika från normalvärdena för personer som inte behandlas mot cancer. Du behöver inte bli orolig om dina värden avviker, utan lita på att läkaren hör av sig om något behöver ändras.
Du kan få biverkningar
Cytostatika påverkar även friska celler, vilket kan ge olika biverkningar. Exempel på biverkningar av cytostatika är illamående, håravfall och ökad infektionskänslighet.
Vi människor reagerar olika på läkemedel. Därför går det inte alltid att säga vilka biverkningar du kommer att få. I beskrivningen av läkemedlet ser du vilka biverkningar din behandling kan ge. Det är olika hur länge man har biverkningar. För en del kan det ta flera år efter avslutad behandling innan biverkningarna försvinner helt.
Vissa biverkningar går att förebygga. Du kan därför ordineras ytterligare läkemedel mot till exempel illamående eller allergiska reaktioner.
Hantera kroppsvätskor säkert för att skydda andra
Kroppen gör sig av med resterna av cytostatikan genom olika kroppsvätskor, till exempel urin och avföring. Mängden cytostatika i kroppsvätskorna är störst direkt efter en kur. Olika läkemedel tar olika lång tid att få ur kroppen.
Generellt gäller att du bör vara försiktig med dina kroppsvätskor under behandlingen och de 7 första dygnen efter att behandlingen är slut, för att skydda personer i din omgivning. Du kan få andra råd från vårdpersonalen.
Tvätt och hygien
- Om någon annan hanterar dina kroppsvätskor ska hen alltid använda engångshandskar.
- Om du svettas så att kläder och lakan blir blöta bör du duscha och byta kläder och sängkläder.
- Tvätta kläder och tyger som har fått spill av kroppsvätskor direkt om det går, helst separat. Använd vanligt tvättmedel. Om du inte kan tvätta direkt, förvara dem i en sluten plastpåse så länge.
- Sitt ner på toaletten för att undvika att stänka urin. Fäll ner locket innan du spolar, och spola två gånger. Om du använder mulltoalett, utedass eller torrtoalett, strö kalk eller toalettströ efter besöket.
- Cytostatika kan även finnas i sperma, men man vet inte exakt hur länge det finns kvar. Rekommendationen är att du som är man använder kondom vid sex inom 72 timmar, alltså cirka 3 dygn, efter att du har fått behandling för att skydda din partner. Kondom ger också ett bra skydd mot infektioner.
Slänga avfall
- Torka upp spill av kroppsvätskor med papper eller en trasa som du kan kasta. Lägg avfallet i en plastpåse, knyt ihop den och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall. Tvätta ytan med rengöringsmedel och vatten.
- Lägg inkontinensskydd, blöjor och stomipåsar i en plastpåse och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall.
- Om du har urinkateteter, töm påsen själv i toaletten om du kan. Om du behöver hjälp att tömma påsen, sätt på en extra engångspåse som byts när den är full. När engångspåsen har kopplats bort, gör en knut på kopplingsslangen. Lägg engångspåsen med slang i en plastpåse och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall.
Undvik graviditet och amning
Cytostatikan kan skada spermierna, eller fostret i magen om du blir gravid. Risken för graviditet finns även om du får behandling som kan påverka fertiliteten. Använd därför preventivmedel så länge cancerbehandlingen pågår och en tid efteråt. Ibland behövs dubbelt skydd, eftersom biverkningar som diarré eller direkt påverkan av cytostatikan kan göra att p-piller inte räcker som ensamt skydd. Ibland är p-piller inte heller lämpligt. Kondom kan rekommenderas både som preventivmedel och för att skydda sköra slemhinnor.
Prata med din läkare om vilket preventivmedel som blir bäst för dig. Läkaren kan också svara på hur länge efter behandlingen du bör vänta med att försöka få barn.
Cytostatikan kan gå över i bröstmjölk. Därför ska du inte amma under behandlingen och en tid efteråt. Hur lång tid beror på vilka läkemedel du får.
Andra läkemedel, naturläkemedel och kosttillskott
Du kan behöva göra uppehåll med dina vanliga läkemedel under cytostatikabehandlingen, eller ändra dosen. Du och din läkare pratar om det innan behandlingen startar. Din läkare behöver också veta om du ändrar något i din vanliga medicinering medan du får behandling mot cancer.
Viktigt att berätta vad du använder
Berätta om du tar naturläkemedel eller kosttillskott. Effekten av vissa cytostatika kan påverkas av vissa livsmedel och preparat, till exempel grapefrukt, grapefruktjuice, johannesört och granatäpplen. Effekten kan bli både förstärkt och försvagad och din läkare behöver därför veta vad du använder.
Sköt om din munhälsa
Det är viktigt att sköta om din munhälsa under tiden du behandlas med cytostatika. Använd en mjuk tandborste och mild tandkräm för att förebygga besvär.
Att gå till tandläkaren
På grund av ökad risk för infektioner och blödningar bör du inte gå till din vanliga tandläkare eller tandhygienist innan du har pratat med din läkare eller kontaktsjuksköterska. Vid behov kan du även få hjälp av specialisttandläkare som är knutna till sjukvården. Berätta då att du behandlas med cytostatika.
Övrigt att tänka på
- Om du behöver vaccinera dig, fråga din läkare om det går bra och i så fall när.
- Behandlingen är inget hinder för att få massage, men din sjukdom kan vara det. Prata med din läkare. Beröring och taktil massage går alltid bra.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Behandling med cytostatika vid cancer och Att lämna blodprov.
Vissa cytostatikabehandlingar kan orsaka illamående men med förebyggande läkemedel kan det minimeras eller undvikas. När det är aktuellt kommer du att få en individuellt anpassad behandling för att förebygga illamående.
Om du är orolig för att må illa eller har besvärats av illamående tidigare, berätta det för din kontaktsjuksköterska så att din förebyggande behandling kan anpassas.
Det finns effektiva läkemedel
Följ den ordination av läkemedel som du får inför cytostatikabehandlingen, särskilt vid första behandlingstillfället.
Utöver förebyggande kan du också få extra läkemedel som du kan ta vid behov upp till en viss maxdos. Om ditt illamående förvärras av mat kan du få läkemedel att ta 20–30 minuter före huvudmåltiderna.
Berätta för din kontaktsjuksköterska om du inte kan ta läkemedlen eller om du mår illa trots att du har tagit dina ordinerade läkemedel.
Registrera hur du mår
Det är lätt att glömma hur man har mått om det har gått en tid mellan cytostatikabehandlingarna. Det kan då vara till hjälp att fylla i en illamåendedagbok. I samband med nästa behandling kan du tillsammans med vårdpersonalen utvärdera din behandling mot illamående. Om kontaktsjuksköterskan vet hur du har mått är det lättare att ge personliga råd eller justera behandlingen mot illamående. Dagboken går att få digitalt i Min vårdplan eller på papper.
Du kan också svara på frågor i Min vårdplan för att ta reda på om det finns något annat än cytostatikan som utlöser eller förvärrar ditt illamående och som du kan försöka undvika. Frågorna kan hjälpa dig att förstå vad som kan förebygga och lindra illamåendet.
Vad kan jag göra själv?
Du kan göra mycket själv för att förebygga eller lindra illamående. Det finns inte alltid tydliga bevis i forskningen för vad som hjälper, men metoderna som nämns här är ofarliga och kan göra att du mår bättre. Pröva dig fram för att se vad som passar dig.
Allmänna råd
- Fysisk aktivitet – ta till exempel en promenad.
- Frisk luft – var utomhus om du kan. Inför måltiderna kan det kännas skönt att vädra rummet.
- Avspänning – det finns olika program och tekniker du kan testa.
- Vila efter måltiderna, gärna med några extra kuddar under huvudet eller höjd huvudända.
Råd om mat och dryck
Även om läkemedlen är effektiva mot illamående kan du fortfarande ha nedsatt matlust på grund av smakförändringar och vara känsligare än vanligt för matens konsistens. Om du har svårt att äta kan du behöva anpassa maten efter dina egna förutsättningar och kan behöva hjälp av en dietist. Här är några allmänna råd som kan förebygga och lindra illamående:
Ät och drick ofta och i små mängder
- Drick klunkvis och ät små mängder vid många tillfällen under dagen.
- Vänta inte mer än två timmar mellan måltiderna.
- Vänta inte tills du blir hungrig, det kan förvärra illamående.
Se till att få i dig tillräckligt med vätska
- Det är viktigt att du får i dig tillräckligt med vätska, särskilt om du kräks eller är förstoppad. Annars kan du bli uttorkad och må dåligt av det.
- Klara drycker som vatten, mineralvatten, te, örtte, buljong och juice kan vara lättare att dricka.
- Det kan kännas bra att suga på isbitar.
Anpassa vad du äter
Många upplever att vissa typer av mat fungerar bättre när man mår illa. Pröva gärna
- kall mat, till exempel nyponsoppa, saftsoppa, kräm med mjölk, smoothies eller kalla kokta ägg
- salt mat, till exempel sill, ansjovis, oliver, kaviar, salta kex, popcorn, salta pinnar eller salta nötter
- lättare maträtter, till exempel soppa och smörgås, avokado med keso, kalla grönsaker eller fil eller yoghurt med flingor.
Anpassa dina vanor efter vad som känns bäst
- Om du mår illa när du vaknar, pröva att äta eller dricka något litet innan du stiger upp.
- Stekt mat ger matos som kan upplevas som obehagligt. Välj hellre kokt, ugnsstekt eller kall mat.
- Om det är möjligt, undvik att laga mat själv. Ha matlådor i frysen.
- Ät inte din favoritmat när du mår illa för att undvika att koppla ihop den med illamående i framtiden.
Alternativa behandlingsmetoder
Många undrar om alternativa behandlingsmetoder kan hjälpa dem. Den forskning som finns idag kan inte tydligt visa att dessa är effektiva mot cancerrelaterat illamående.
Kropp- och själmetoder som yoga och mindfulness och alternativa behandlingar som akupressur (åksjukeband) och akupunktur är inte skadliga och kan göra att du mår bättre, även om de inte har en bevisad effekt på illamående vid cytostatikabehandling.
Metoder som innehåller naturläkemedel, kosttillskott eller andra alternativa behandlingar ska du alltid diskutera med din läkare eftersom det kan påverka din behandling mot cancern.
När ska jag kontakta vården?
- Om du mår illa eller kräks trots att du har tagit läkemedel mot illamående.
- Om du har svårt att äta och dricka tillräckligt.
- Om du går ner i vikt.
- Om du kräks och samtidigt har feber eller frossa.
- Om du kräks färskt blod eller om kräkningen är mörkbrun och liknar kaffesump.
En del behandlingar innebär att du behöver vara på sjukhuset för att få läkemedlet i en spruta eller som dropp. Om du får dropp kan det ta några minuter eller några timmar, beroende på vilken behandling du får. De flesta kan gå hem samma dag.
Hur ska jag förbereda mig?
Ta gärna med något att läsa eller lyssna på, till exempel böcker, musik eller radioprogram.
Vanligtvis får närstående följa med, men tänk på att visa hänsyn till andra patienter. Närstående som känner sig sjuka ska stanna hemma. Ibland gäller särskilda restriktioner.
Både patienter och personal kan vara känsliga mot lukter. Ta därför inte med kryddstark mat eller doftande blommor och ha inte på dig parfym.
Prata med kontaktsjuksköterskan eller den behandlingsansvariga sjuksköterskan om du har frågor om vad som gäller där du ska få behandling.
Så går det till
Du kommer till sjukhuset samma dag som du ska få behandlingen.
Behandlingen ges på en avdelning där patienter med olika typer av cancer behandlas. En sjuksköterska ansvarar för dig och din behandling.
Läkemedlet ges som antingen spruta eller dropp. Droppet ges genom en slang eller dosa kopplad till ett blodkärl. Slangen eller dosan kallas infart.
Om du får dropp tar det allt mellan 10 minuter och några timmar, beroende på vilken behandling du får. Då får du en plats i en säng eller en bekväm stol. Det är bra att dricka extra vätska i samband med behandlingen.
Ibland behöver du få cytostatika under en längre tid och kan då få gå hem med dropp via en bärbar infusionspump, även kallad infusor. När pumpen ska tas bort får du hjälp av hemsjukvården eller på sjukhuset. Ibland kan du även få lära dig att koppla bort pumpen själv.
Hur mår jag efteråt?
De flesta som får behandling kan gå hem samma dag.
Efter vissa behandlingar är det viktigt med övervakning. Då kan du behöva stanna kvar på sjukhuset i något eller några dygn.
Du får inte gå från avdelningen förrän behandlingen och efterkontrollerna är klara.
Bra att veta
Vårdpersonalen följer skyddsföreskrifter under behandlingen. Till exempel använder de speciella skyddskläder när de hanterar cytostatika.
Målriktade läkemedel riktar sig mot specifika ämnen i cancercellen, blodet eller cancervävnaden. Du kan få läkemedlet som sprutor eller dropp på sjukhuset, eller tabletter eller kapslar som du tar hemma. Du behöver vara försiktig när du hanterar läkemedel och kroppsvätskor under behandlingen.
Det finns många olika målriktade behandlingar. Vilken typ av målriktad behandling du får beror på egenskaper hos tumören. Din läkare berättar vad som gäller för dig.
Här är några exempel på vad målriktad behandling kan vara:
- Angiogeneshämmare: Påverkar cancertumörens blodkärl så att det blir svårare för cancercellerna att växa till och sprida sig.
- Parphämmare: Påverkar cancercellens förmåga att laga de DNA-skador som ofta uppstår i friska och sjuka celler. Det gör att cancercellerna till slut dör.
- Proteinkinashämmare: Blockerar ämnen som stimulerar cancercellens tillväxt och delning. Det leder till sämre tillväxt av tumören.
- Antikroppar: Kallas också biologiska läkemedel. De söker upp och hämmar en viss sorts proteiner i kroppen. Det försvårar cancerns tillväxt, eller stärker immunförsvaret mot cancern.
Så går det till
Läkemedlet får du direkt i blodet som spruta eller dropp, eller tar som tabletter eller kapslar.
Tabletter och kapslar tar du själv hemma.
Så hanterar du läkemedlet
- Förvara läkemedlet skyddat för barn och obehöriga.
- Tabletterna får inte delas eller krossas. Kapslar får inte öppnas. Prata med din behandlingssjuksköterska, kontaktsjuksköterska eller apoteket om du har svårt att svälja dem.
- Använd sked eller handskar när du tar i tabletterna eller kapslarna. Diska skeden, släng handskarna och tvätta händerna direkt efteråt. Detta ska du göra för att skydda andra som kanske rör vid samma ytor som du. Det påverkar inte dig själv om du tar i tabletterna eller kapslarna.
- Tabletter och kapslar som du inte har använt ska hanteras som riskavfall. Fråga ditt apotek om de kan ta emot dem. Annars kan du lämna tillbaka dem till sjukhuset.
Vanligt att lämna blodprov
Behandlingen kan göra att du får sämre blodvärden. Det är därför vanligt att lämna blodprov i samband med behandlingen. Vilka prover och hur ofta de kontrolleras beror på vilken typ av behandling du får och hur du reagerar på den.
Du får veta om något behöver ändras
Om något behöver ändras kontaktas du. Om du inte hör något fortsätter du din behandling som planerat och lämnar blodprover enligt remissen.
I vissa regioner kan du se dina provsvar om du loggar in på 1177. Det är då viktigt att veta att dina värden kan avvika från normalvärdena för personer som inte behandlas mot cancer. Du behöver inte bli orolig om dina värden avviker, utan lita på att läkaren hör av sig om något behöver ändras.
Du kan få biverkningar
Vilka biverkningar du får beror på vilket läkemedel du får, hur stor dosen är och om du får annan behandling samtidigt. I beskrivningen av läkemedlet ser du vilka biverkningar din behandling kan ge. Biverkningar som kan förekomma är bland annat illamående och allergiska reaktioner.
Berätta hur du mår för din kontaktsjuksköterska eller läkare. Då kan du få behandling och råd om vad du kan göra själv för att må bättre.
Du kan ordineras ytterligare läkemedel för att förebygga biverkningar.
Hantera kroppsvätskor säkert för att skydda andra
Kroppen bryter ner målriktade läkemedel till vattenlösliga ämnen och gör sig av med dem genom olika kroppsvätskor, till exempel urin, avföring och kräkningar. Det kan därför finnas risker när du hanterar kroppsvätskor efter att ha tagit vissa målriktade läkemedel som tabletter och kapslar. Antikroppar kan hanteras som vanliga läkemedel och kräver inga särskilda skyddsåtgärder.
Om du har omsorgspersonal hemma, informera dem om att du behandlas med målriktade läkemedel mot cancer.
Följ dessa råd:
Tvätt och hygien
- Om någon annan hanterar dina kroppsvätskor bör hen alltid använda engångshandskar.
- Tvätta textilier som har fått spill av kroppsvätskor direkt om det går, helst skilt från annan tvätt. Använd vanligt tvättmedel. Om du inte kan tvätta direkt, förvara dem i en sluten plastpåse så länge.
- Sitt ner på toaletten för att undvika att stänka urin. Fäll ner locket innan du spolar, och spola två gånger. Om du använder mulltoalett, utedass eller torrtoalett, strö kalk eller toalettströ efter besöket.
Slänga avfall
- Torka upp spill av kroppsvätskor med papper eller en trasa som du kan kasta. Lägg avfallet i en plastpåse, knyt ihop den och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall. Tvätta ytan med rengöringsmedel och vatten.
- Lägg inkontinensskydd, blöjor och stomipåsar i en plastpåse och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall.
- Om du har urinkateter, töm påsen själv i toaletten om du kan. Om du behöver hjälp att tömma påsen, sätt på en knut på kopplingsslangen. Lägg engångspåsen med slang i en plastpåse och släng direkt i soporna. Sortera som restavfall.
Undvik graviditet och amning
Målriktade läkemedel kan påverka spermierna, eller fostret i magen om du blir gravid. Man vet ännu för lite om riskerna för att kunna ge exakta råd. Risken för graviditet finns även om du får behandling som kan påverka fertiliteten. Använd därför preventivmedel så länge cancerbehandlingen pågår och en tid efteråt. Ibland behövs dubbelt skydd, eftersom biverkningar som diarré eller direkt påverkan av läkemedlet kan göra att p-piller inte räcker som ensamt skydd. Ibland är p-piller inte heller lämpligt. Kondom kan rekommenderas både som preventivmedel och för att skydda sköra slemhinnor.
Prata med din läkare om vilket preventivmedel som blir bäst för dig. Din läkare kan också svara på hur länge efter behandlingen du bör vänta med att försöka få barn.
De flesta målriktade läkemedel går över i bröstmjölk, och man vet för lite om riskerna för barnet vid amning. Därför bör du inte amma i samband med behandlingen.
Andra läkemedel, naturläkemedel och kosttillskott
Du kan behöva göra uppehåll med dina vanliga läkemedel under behandlingen, eller ändra dosen. Du och din läkare pratar om det innan behandlingen startar. Din läkare behöver också veta om du ändrar något i din vanliga medicinering under tiden du får behandling mot cancer.
Viktigt att berätta vad du använder
Berätta om du tar naturläkemedel eller kosttillskott. Effekten av vissa målriktade läkemedel kan påverkas av vissa livsmedel och preparat, till exempel grapefrukt, grapefruktjuice, johannesört och granatäpplen. Effekten kan bli både förstärkt och försvagad och din läkare behöver därför veta vad du använder.
Övrigt att tänka på
- Om du behöver vaccinera dig, fråga din läkare om det går bra och i så fall när.
- Behandlingen är inget hinder för att få massage, men din sjukdom kan vara det. Prata med din läkare. Beröring och taktil massage går alltid bra.
Immunterapi är behandling med läkemedel som stärker kroppens förmåga att angripa cancercellerna. Behandlingen aktiverar immunförsvaret vilket kan ge inflammationer. Du kommer därför att få lämna blodprover under och en tid efter behandlingen.
Så går det till
Du kommer till sjukhuset samma dag som du ska få behandlingen.
Behandlingen ges på en avdelning där patienter med olika typer av cancer behandlas. En sjuksköterska ger dig behandlingen och ser till att du har det bra.
Du får behandlingen som dropp direkt i blodet.
De flesta som får immunterapi kan gå hem samma dag.
Du får lämna prover under och efter behandlingen
Efter immunterapin blir immunförsvaret mer aktivt under en längre tid. Det kan påverka kroppen på flera sätt och bland annat ge inflammationer i exempelvis lungorna, tarmarna, huden och musklerna och påverka hormonerna. Dessa biverkningar kan bli allvarliga och kan även komma flera månader efter att behandlingen är slut. Därför kommer dina symtom att följas upp och du får även lämna blodprover regelbundet i minst sex månader efter behandlingen.
Du får veta om något behöver ändras
Om något behöver ändras kontaktas du. Om du inte hör något fortsätter du din behandling som planerat och lämnar blodprover enligt remissen.
I vissa regioner kan du se dina provsvar om du loggar in på 1177. Det är då viktigt att veta att dina värden kan avvika från normalvärdena för personer som inte behandlas mot cancer. Du behöver inte bli orolig om dina värden avviker, utan lita på att läkaren hör av sig om något behöver ändras.
Informera nya vårdkontakter om immunterapin
Det är viktigt att du informerar nya vårdkontakter om att du har fått immunterapi, även efter att behandlingen är slut.
Din sjukdom och behandling kan öka risken för blodproppar. Då kan du få blodförtunnande läkemedel som gör att blodet inte kan koagulera, alltså levra sig, lika snabbt. Läkemedlen kallas även antikoagulantia.
Risken för att få blodpropp kan öka vid operationer, men även av cancersjukdomen i sig. Du kan få blodförtunnande läkemedel som förebyggande behandling om du har ökad risk för blodpropp. Blodförtunnande läkemedel används också som behandling om du redan har fått en blodpropp.
Du kan även behöva ta blodförtunnande läkemedel om du tidigare har haft förmaksflimmer, hjärtsvikt, högt blodtryck eller diabetes.
Olika typer av blodförtunnande läkemedel
Det finns olika typer av blodförtunnande läkemedel. Vilket du rekommenderas beror på vilken sjukdom du har och om du tar andra läkemedel. Du kan behöva använda flera blodförtunnande läkemedel samtidigt, eller olika läkemedel under olika faser av behandlingen.
Blodförtunnande läkemedel finns som sprutor, tabletter eller kapslar.
Berätta om du tar andra läkemedel och naturläkemedel
Vissa läkemedel som är avsedda för andra saker kan också ha en blodförtunnande effekt. Det gäller även receptfria läkemedel som vissa värktabletter. Därför ska du alltid berätta för läkaren om alla läkemedel och naturläkemedel du tar.
Vanliga biverkningar
Blodet koagulerar inte lika snabbt när du tar blodförtunnande läkemedel. Därför blöder du lättare om du till exempel får ett sår eller en skada. Här är exempel på vanliga biverkningar:
- näsblod
- blod i urinen
- blod i avföringen som gör den svart
- många eller stora blåmärken i huden.
Risken för allvarlig blödning minskar om du har ett normalt blodtryck.
Du kan ibland tillfälligt behöva sluta ta det blodförtunnande läkemedlet eller ändra dosen, om du ska opereras eller gå igenom olika undersökningar. Om du går till tandläkaren, kom ihåg att tala om vilka läkemedel du tar.
När ska jag kontakta vården?
- Om du blöder mycket eller om blödningen inte slutar, kontakta din behandlande mottagning. Du kan behöva ändra din dos.
- Om du ska vaccinera dig, prata först med din läkare.
Du kan få lära dig att själv ta sprutor med läkemedel i underhudsfettet (subkutant). Sprutan kan tas omväxlande på magen, lårens framsida och utsida och skinkornas övre och yttre del.
Gör så här:
- Tvätta händerna.
- Ta ut sprutan ur förpackningen. Böj bort eventuellt stickskydd och ta bort nålskyddet.
- Nyp om huden du ska sticka i så att du får ett hudveck mellan fingrarna. Stick in hela nålen i 45–90 graders vinkel i mitten av hudvecket.
- Håll kvar greppet om huden och spruta långsamt in allt läkemedel som finns i sprutan.
- Dra ut nålen till hälften och räkna till fem. Dra sedan ut sprutan helt.
Du kan få ett blåmärke efter att du har tagit sprutan. Det är normalt och ofarligt.
> Se en film om att ta sprutor själv på medicininstruktioner.se. Sök på namnet på det läkemedel du har blivit ordinerad.
Film: Tips och råd hur du injicerar dig själv

Kortison används för att behandla cancer och lindra illamående och smärta. Du kan känna dig piggare men också få biverkningar av kortisonbehandlingen. Kontakta vården om du får stora besvär.
Kortison är vanligt som en del av behandlingen mot cancer. Det används också för att lindra biverkningar av annan behandling, till exempel illamående. Kortison kan också vara smärtstillande genom att minska svullnaden omkring en tumör så att den trycker mindre på vävnaden och nerverna intill.
Det är vanligt att få större aptit och känna sig piggare när man får kortison.
Tabletter eller direkt i blodet
Ofta ges kortisonet som tabletter eller direkt i blodet.
Kortisondosen behöver ökas och minskas i lagom takt så att kroppen vänjer sig. Om du tar tabletter är det därför viktigt att du följer schemat du får.
Biverkningar
Det är individuellt vilka biverkningar du får av behandlingen. Kortare behandlingar på några dagar upp till ett par veckor ger ofta färre och mindre allvarliga biverkningar än längre behandlingar. Kortison kan ge magbesvär och öka risken för magsår. Du kan därför behöva läkemedel för att skydda magslemhinnan under hela tiden som du tar kortison.
Tillsammans med din läkare väger du risken för biverkningar mot fördelarna med behandlingen.
Vanliga biverkningar på kort sikt
Dessa biverkningar kan komma ganska snabbt:
- Du kan få svårt att sova.
- Du kan känna dig rastlös och ”uppvarvad”.
- Du kan få högre blodsocker.
- Du kan få högre blodtryck.
Vanliga biverkningar vid längre användning
Dessa biverkningar kan komma lite senare:
- Du kan bli svullen i ansiktet och på bålen.
- Huden kan bli tunnare och rödare.
- Du kan få benskörhet.
- Musklerna kan bli svagare.
- Sår kan läka sämre.
- Du kan få sämre försvar mot infektioner.
När ska jag kontakta vården?
Om du får besvärliga biverkningar, kontakta din kontaktsjuksköterska eller läkare.
Cancer och cancerbehandling kan göra att du får ont. Det är viktigt att du får behandling mot smärtan, för att du ska må så bra som möjligt. Berätta för din läkare eller kontaktsjuksköterska om du har ont, så att du kan få hjälp.
Bra smärtlindring påverkar dig positivt både fysiskt och psykiskt. Det gör det lättare för dig att vara aktiv, vilket är viktigt för både cancerbehandlingen och livskvaliteten. Det kan också göra att du sover bättre och känner dig gladare.
Att hitta rätt behandling
Smärtstillande läkemedel är en viktig del av behandlingen mot smärta. För att kunna ge bäst behandling behöver vårdpersonalen veta var och när du har ont, hur stark smärtan är och hur du upplever den. De behöver också veta hur mycket du blir hjälpt av de läkemedel du eventuellt redan tar. Det finns olika typer av smärta, och beroende på typen fungerar olika behandlingar olika bra.
Om din smärta är svårbehandlad kan du få en remiss till en smärtklinik eller smärtspecialist.
Råd vid regelbunden smärtstillande behandling
Ta dina läkemedel enligt ordination, för att hålla en jämn nivå och undvika plötslig smärta. Målet är att förebygga smärta.
När du börjar med ett nytt läkemedel eller ändrar dosen kan du behöva vara i kontakt med vården flera gånger för att hitta rätt dos. Berätta om du får biverkningar, så att du kan få hjälp att hantera dem.
I början av en regelbunden smärtstillande behandling kan du känna dig tröttare än vanligt. Det går oftast över och beror på att kroppen slappnar av efter att ha varit spänd av smärtan.
Olika sorters läkemedel kan minska smärtan på olika sätt. Du kan behöva kombinera olika sorter för att få kontroll på smärtan. Här kan du läsa om de vanligaste sorterna.
Paracetamol
Ofta får du börja med läkemedel som innehåller det verksamma ämnet paracetamol. Det kan räcka som behandling.
Biverkningar
Biverkningar är ovanliga om du använder paracetamol på rätt sätt och i rätt dos.
Antiinflammatoriska läkemedel
Antiinflammatoriska läkemedel innehåller verksamma ämnen som ibuprofen eller acetylsalicylsyra. De kallas också NSAID eller coxhämmare. De minskar smärta genom att dämpa inflammation i kroppen.
Antiinflammatoriska läkemedel är i vissa fall inte bra att ta samtidigt som du behandlas med cytostatika. Prata därför med din läkare eller kontaktsjuksköterska innan du använder receptfria antiinflammatoriska läkemedel.
Biverkningar
Antiinflammatoriska läkemedel kan ge magbesvär som illamående, ont i magen och diarré. De kan också öka risken för magsår. Du kan därför behöva läkemedel för att skydda magslemhinnan.
Andra biverkningar kan vara huvudvärk, utslag och yrsel. Läkemedlen kan även öka risken för hjärt- och kärlsjukdomar, som hjärtinfarkt och stroke.
En del biverkningar är gemensamma för alla antiinflammatoriska läkemedel, men risken för biverkningar kan vara olika stor.
Antiinflammatoriska läkemedel kan ha blodförtunnande effekt. Därför bör du diskutera med din läkare om du kan kombinera läkemedel mot smärta med eventuella blodförtunnande läkemedel som du också behöver ta. Din läkare bedömer vilket läkemedel som är bäst för dig.
Kortison
Kortison kan ges för att minska smärta som orsakas av inflammation eller tryck från tumörer på nerver eller andra organ. Oftast ges kortisonet under en begränsad tid, som en kur.
När du ska sluta med läkemedlet behöver det minskas gradvis så att kroppen vänjer sig. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska göra.
Biverkningar
Biverkningar du kan få är högt blodsocker, större aptit och svårt att sova. Vid längre tids användning kan du få tunnare hud och sämre sårläkning. Om du får höga doser kan kroppsfettet fördelas om så att du blir rundare i ansiktet och på bålen.
Kortison kan ge magbesvär och öka risken för magsår. Du kan därför behöva läkemedel för att skydda magslemhinnan.
En del biverkningar är gemensamma för alla antiinflammatoriska läkemedel, men risken för biverkningar kan vara olika stor. Din läkare bedömer vilket läkemedel som är bäst för dig.
Opioider
Opioider kan ges vid både plötslig och mer långvarig smärta. Läkemedlen kan ha olika namn och finns som till exempel tabletter, plåster och sprutor. Det verksamma ämnet kan vara till exempel oxikodon, fentanyl eller morfin. En del opioider är långtidsverkande, och tas regelbundet för att förebygga och minska smärta. Dessa kombineras ofta med snabbverkande opioider som du kan ta om du ändå får ont. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska ta läkemedlen.
Vissa är rädda för att bli beroende av opioider. Risken är liten om du håller dig inom den rekommenderade dosen. Det är smärtan som avgör vilken dos du behöver.
När du ska minska dosen eller sluta med läkemedlet behöver det ibland göras gradvis. Annars kan du få symtom på abstinens, till exempel rastlöshet, illamående och svettningar. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska göra.
Biverkningar
Alla opioider har liknande biverkningar. Illamående och dåsighet är vanligt i början av behandlingen, men försvinner oftast efter någon vecka. Förstoppning eller problem med magen är också vanligt och brukar vara kvar under hela behandlingen. När du får opioider ska du därför också ta laxerande läkemedel. Andra vanliga biverkningar är muntorrhet, yrsel, förvirring, ont i magen och problem med att kissa.
Opioider kan påverka din reaktionsförmåga och vakenhet. Därför bör du vara försiktig i trafiken. Det är inte förbjudet att köra bil när du tar läkemedlen enligt ordination. Men du ska inte köra bil om du känner dig dåsig eller påverkad och inte heller om det gör ont att bromsa eller hantera bilen i de akuta situationer som kan uppstå i trafiken. Du är själv ansvarig för att bedöma om du kan köra bil eller inte.
> Läs mer om läkemedel och bilkörning på transportstyrelsen.se. Sök på Trafikfarliga läkemedel.
Antiepileptiska och antidepressiva läkemedel
Antiepileptiska och vissa antidepressiva läkemedel kan minska smärta som orsakas av skador på eller tryck mot nerverna. Det verksamma ämnet kan vara till exempel gabapentin, pregabalin eller amitriptylin. Du kan få bara detta läkemedel, eller så får du kombinera det med andra läkemedel.
Först får du en låg dos, som sedan ökas gradvis. Det kan ta upp till några veckor.
När du ska minska dosen eller sluta med läkemedlet behöver det göras gradvis. Annars kan du få symtom på abstinens. Din läkare eller kontaktsjuksköterska berättar hur du ska göra.
Biverkningar
Om du får biverkningar är det vanligast i början eller när du ändrar dosen.
Vanliga biverkningar är yrsel, dåsighet, utmattning, feber och huvudvärk. Vissa biverkningar kan gå över när du har tagit läkemedlet ett tag, till exempel trötthet och illamående.
När ska jag kontakta vården?
- Om du fortfarande har ont trots att du tar medicinen enligt ordination.
- Om du har magbesvär som illamående, ont i magen och diarré.
- Om du får andra besvärliga biverkningar.
- Om du känner dig osäker på hur du ska ta din medicin.
Strålbehandling
Strålbehandling är en vanlig form av behandling vid cancer. Den används för att bota eller bromsa sjukdomen, förebygga återfall och lindra symtom. Behandlingen gör inte ont men du kan få biverkningar.
Strålbehandlingen skadar cancercellerna så att de har svårt att reparera sig. Även de friska cellerna skadas, men de har lättare att reparera sig.
Du strålbehandlas på ett begränsat område på kroppen, precis där tumören finns.
Strålbehandling ges som antingen inre eller yttre strålbehandling, ibland båda. Strålbehandling kan även kombineras med andra behandlingar, till exempel hormonell behandling.
Den strålning som vanligen används vid strålbehandling är samma typ som vid röntgenundersökningar, men den har mycket högre energiinnehåll.
Det är viktigt att du inte röker under behandlingstiden. Det ökar chansen att behandlingen får avsedd effekt och minskar risken för biverkningar.
Inre strålbehandling – brachyterapi
Inre strålbehandling innebär att en strålkälla placeras inuti kroppen, i eller nära det område som ska behandlas. Då kan man ge en mycket hög och avgränsad dos riktad direkt mot tumören, med så lite påverkan som möjligt på den friska vävnaden intill.
Inre strålbehandling kallas även brachyterapi.
Strålkällan placeras oftast när du är sövd, men det kan också göras när du är lokalbedövad eller ryggbedövad.
Yttre strålbehandling
Yttre strålbehandling innebär att strålningen kommer från en apparat placerad en bit från kroppen. Behandlingen ges ofta 5 dagar i veckan under någon vecka eller några veckor.
Förberedelser
Ofta gör man först en datortomografi för att strålbehandlingen ska kunna göras så exakt och säkert som möjligt.
Vid datortomografin gör vårdpersonalen ibland markeringar på din hud. Markeringarna används för att du ska kunna ligga på samma sätt på britsen under varje behandlingstillfälle. Då kan strålarna riktas mot samma ställe varje gång.
Sedan planeras strålbehandlingen. Det tar oftast några dagar.
Ta smärtstillande inför datortomografin och strålbehandlingen, om du har svårt att ligga stilla för att du har ont.
Så går det till
Du får ligga på en brits i ett behandlingsrum. Sjuksköterskorna ställer in apparaten så att strålningen riktas mot rätt område på kroppen. Vart strålningen ska riktas bestäms av din behandlande läkare.
Du får veta hur du ska signalera om något känns konstigt. Sjuksköterskorna kan då avbryta behandlingen. Sedan går de till ett rum bredvid där de övervakar behandlingen via en tv-skärm. Oftast tar de först kontrollbilder och eventuellt justerar de britsen.
Själva behandlingen tar bara ett par minuter. Britsen hissas upp och apparaten rör sig runt britsen. Totalt blir tiden i behandlingsrummet cirka 10–20 minuter.
Biverkningar
Strålbehandling gör inte ont, men du kan få biverkningar. Vilka biverkningar du får beror bland annat på var tumören sitter och hur mycket strålbehandling du får.
Prata med din behandlingsansvariga sjuksköterska eller läkare för att få behandling och råd om vad du kan göra själv för att må bättre.
Tidiga biverkningar
Vanliga tidiga biverkningar är trötthet och besvär från hud och slemhinnor i det område där du har strålbehandlats.
Oftast börjar du känna av de tidiga biverkningarna 1–2 veckor efter att strålbehandlingen har börjat. De brukar kännas som mest 1–2 veckor efter att hela behandlingsperioden är slut.
Sena biverkningar
Sena biverkningar kan komma flera månader eller år efteråt. Många får inga sena biverkningar alls. Vilka sena biverkningar du kan få beror på vilket område av kroppen som har strålats. Sena biverkningar efter strålbehandling kan till exempel vara
- hudförändringar
- urinvägsbesvär och torra slemhinnor i underlivet
- förändrad tarmfunktion
- smärta och nervpåverkan.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Strålbehandling.
Film: Ska du genomgå strålbehandling?

Film: Ska du genomgå andningsstyrd strålbehandling?

Målet med strålbehandling kan vara att bromsa sjukdomens utveckling och lindra symtom som smärta. Du kan få biverkningar men de går ofta att förebygga och lindra. Berätta för din behandlingssjuksköterska hur du mår så att du kan få hjälp och råd.
Det är vanligt att få en hög dos strålning vid enstaka tillfällen.
Hur länge effekten varar är olika och kan variera från månader till flera år.
Förberedelser
Ofta gör man först en datortomografi för att strålbehandlingen ska kunna göras så exakt och säkert som möjligt.
Vid datortomografin gör vårdpersonalen ibland markeringar på din hud. Markeringarna används för att du ska kunna ligga på samma sätt på britsen under varje behandlingstillfälle. Då kan strålarna riktas mot samma ställe varje gång.
Sedan planeras strålbehandlingen. Det tar oftast några dagar.
Ta smärtstillande inför datortomografin och strålbehandlingen, om du har svårt att ligga stilla för att du har ont.
Så går det till
Du får ligga på en brits i ett behandlingsrum. Sjuksköterskorna ställer in apparaten så att strålningen riktas rätt. Du får veta hur du ska signalera om något känns konstigt. Sjuksköterskorna kan då avbryta behandlingen. Sedan går de till ett rum bredvid där de övervakar behandlingen via en tv-skärm. Oftast tar de först kontrollbilder och eventuellt justerar de britsen.
Det gör inte ont att få strålbehandling och själva behandlingen tar bara ett par minuter. Totalt blir tiden i behandlingsrummet cirka 10 minuter.
Biverkningar
Vilka biverkningar du får beror på vilket område som strålbehandlas.
Här är exempel på vanliga biverkningar:
- Trötthet.
- Om du strålbehandlas mot smärta, kan den förvärras de första dygnen efter behandlingen för att sedan minska.
- Om du strålas mot bäckenet, kan du behöva tömma urinblåsan och tarmen oftare.
Det finns goda möjligheter att förebygga och lindra biverkningar. Berätta för din behandlingssjuksköterska hur du mår, så att du kan få behandling och råd om vad du kan göra själv för att må bättre.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Strålbehandling.
Film: Ska du genomgå strålbehandling?

Film: Ska du genomgå andningsstyrd strålbehandling?

Annan behandling
Pleuratappning innebär att man tappar ut vätska ur lungsäcken. Syftet är att minska besvär som beror på att det finns för mycket vätska där. Ibland skickar man också prov från vätskan på analys.
Lungorna är omgivna av varsin lungsäck, som även kallas pleura. Lungsäcken består av två tunna hinnor. Mellan hinnorna finns det lite vätska som gör att hinnorna kan glida mot varandra när du andas. Om mängden vätska ökar kan du bli andfådd, få ont i bröstet eller hosta. Då kan vätska behöva tappas ut genom en tunn slang som förs in i lungsäcken. Det kallas ett dränage.
Besvären brukar minska efter tappningen.
Hur ska jag förbereda mig?
Om du tar blodförtunnande läkemedel kan du behöva ändra dosen eller tillfälligt göra uppehåll. Vårdpersonalen berättar vad som gäller för dig.
Så går det till
Du får lokalbedövning.
Läkaren använder röntgenbilder och knackar på ryggen för att hitta det bästa stället att sticka. Ibland används även ultraljud. Stickstället rengörs. Läkaren sticker mellan två revben. Nålen tas sedan ut och kvar i lungan sitter en tunn slang. Den kopplas till en behållare där vätskan kan rinna ut.
Tappningen tar cirka 20 minuter. Läkaren bestämmer hur länge du behöver stanna kvar efteråt. Ibland görs en lungröntgen innan du går hem.
Tappningen ska inte göra ont, men kan ibland reta till hosta.
Du får ett förband över stickstället.
Om du har mycket vätska
Om det är mycket vätska i lungsäcken kan slangen behöva sitta kvar några dagar, så att vätskan kan fortsätta rinna ut. Du ligger på sjukhus under tiden.
Om vätskan kommer tillbaka
Om du har återkommande besvär med vätska i lungsäcken kan du få ett kvarliggande dränage. Då kan du själv, dina närstående eller hemsjukvården tappa ut vätska vid behov.
Hur mår jag efteråt?
Du ska inte lyfta eller göra snabba rörelser samma dag som ingreppet.
Låt förbandet sitta kvar 2–3 dagar.
I sällsynta fall kan det läcka lite luft i lungsäcken genom det lilla hål som gjordes i lungan. Om man misstänker detta görs en lungröntgen för kontroll.
När får jag svaret?
Om man har tagit prover från vätskan berättar din läkare när du får svar på analysen.
När ska jag kontakta vården?
Om du får svårare att andas dagarna efter ingreppet.
Ascitestappning innebär att man tappar ut vätska ur buken. Syftet är att minska besvär som beror på att det finns för mycket vätska där. Ibland skickar man också prov från vätskan på analys.
Ascites är vätska som samlas runt organen i buken. Bukhinnan, peritoneum, är ett tunt membran som består av två blad, ett yttre som täcker bukväggens insida och ett inre som täcker en del organ. Det finns alltid lite vätska mellan bladen.
Vid din typ av cancer är det vanligt att det bildas mer vätska här. Då kan du få sämre aptit, större mage, må illa, känna smärta eller tryck i magen eller bli andfådd. I så fall kan vätskan behöva tappas ut genom att en slang sätts i magen.
Besvären brukar minska efter tappningen.
Hur ska jag förbereda mig?
Om du tar blodförtunnande läkemedel kan du behöva ändra dosen. Vårdpersonalen berättar vad som gäller för dig.
Så går det till
Du får lokalbedövning.
Läkaren känner på magen, tittar och tar ibland hjälp av ultraljud för att hitta det bästa stället att sticka. Stickstället rengörs. Läkaren sticker med en nål som sedan tas bort. Kvar sitter en tunn slang, ett dränage. Dränaget kopplas till en påse där vätskan samlas upp.
Tappningen tar oftast 15–20 minuter. Slangen kan sitta kvar alltifrån ett par timmar till längre perioder.
Ingreppet ska inte göra ont, men kan ibland upplevas som obehagligt.
Vätskan kan återkomma, och då kan tappningen behöva upprepas. Ett alternativ kan vara ett kvarliggande dränage. Med det kan du själv, dina närstående eller hemsjukvården tappa ut vätska vid behov.
Hur mår jag efteråt?
Efteråt kan du vara öm och ha ont i magen. Det går över.
Du ska inte lyfta eller göra snabba rörelser samma dag som ingreppet.
Ibland tar det tid för stickstället att läka, och det kan fortsätta att komma vätska när slangen är borta. Det är helt normalt. Om det kommer mycket vätska kan du behöva ha en stomipåse över stickstället. Annars räcker det med ett förband.
När får jag svaret?
Om det har tagits prover från vätskan berättar din läkare när du får svar på analysen.
När ska jag kontakta vården?
- Om slangen åker ut innan det var planerat.
- Om du får feber eller om det blir rött och börjar göra ont runt stickstället.
Infart
En central venkateter är en tunn slang som opereras in i ett stort blodkärl nära hjärtat. En bit av slangen hänger utanpå kroppen. I den kan du få läkemedel, blod, vätska eller näring direkt i blodet. Även blodprover kan tas från den.
Central venkateter kallas också CVK.
En CVK används ibland för korttidsbehandling i högst två månader och sys då fast vid stickstället för att inte åka ut ur blodkärlet. Om CVK:n ska användas under längre tid opereras den fast under huden och leds ut en bit ifrån blodkärlet. Det kallas en tunnelerad CVK och den kan användas ett år eller längre.
Hur ska jag förbereda mig?
Du får en kallelse med information om hur du ska förbereda dig.
Så går det till
Du får lokalbedövning i huden. Det kan göra att det svider i huden en stund.
Slangen förs in i ett blodkärl, antingen på halsen eller under nyckelbenet. Ibland används andra blodkärl.
Ingreppet gör inte ont, men du kan känna att någon rör det bedövade området.
Ingreppet tar oftast mindre än en timme.
Hur mår jag efteråt?
Efteråt får du stanna en stund på uppvakningsavdelningen. Där kontrolleras din puls, andning och ditt blodtryck regelbundet. Ditt sår kontrolleras också, eftersom det kan börja blöda de första timmarna efter operationen.
Bedövningen släpper efter cirka 3–4 timmar. Då kan det kännas ömt och göra ont i det opererade området. Du kan få smärtlindring om du har ont.
Innan du kommer till vårdavdelningen eller går hem gör man en kontrollröntgen.
Du kan oftast åka hem samma dag. Du kan äta och dricka som vanligt. De första dagarna efter operationen kan du känna ett visst obehag från CVK:n, men det brukar försvinna.
Att ha en CVK
Byt förband en gång i veckan
Förbandet ska bytas en gång i veckan. Om det kommer in fukt under förbandet eller om det börjar lossna, ska det bytas direkt. Du får hjälp av en distriktssköterska eller sjuksköterska från sjukhuset eller hemsjukvården.
Du kan duscha som vanligt med en CVK men du ska inte bada.
Om du har en långtids-CVK behövs inget förband när CVK:n har läkt fast i huden och stygnen har försvunnit.
Titta efter tecken på infektion
Det är bra om du regelbundet tittar på din CVK och huden runt omkring. Titta efter tecken på infektion, till exempel rodnad hud.
Sjuksköterskan kontrollerar CVK:n noga
Varje gång du ska få dropp eller lämna blodprov kontrollerar sjuksköterskan att CVK:n fungerar som den ska och att inte luft kommer in i slangen.
När ska jag kontakta vården?
- Om du har symtom på infektion, som feber, frossa eller svullnad runt CVK:n.
- Om det blöder från såret eller runt CVK:n.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Central venkateter.
En perifert inlagd central venkateter är en lång, tunn slang som läggs in i överarmen och leds till ett blodkärl nära hjärtat. En bit av slangen hänger utanpå kroppen. I den kan du få läkemedel, blod, vätska eller näring direkt i blodet. Även blodprover kan tas från den.
Perifert inlagd central venkateter kallas oftast PICC-line.
En PICC-line kan användas under lång tid, upp till flera månader.
Hur ska jag förbereda mig?
Du får en kallelse med information om hur du ska förbereda dig.
Oftast kan du ta läkemedel och äta som vanligt.
Så går det till
PICC-line läggs oftast in av en sjuksköterska, ibland av en läkare, som använder ultraljud som stöd.
Du får först ett litet nålstick genom huden i överarmen. Det känns ungefär som att ta blodprov. Nålsticket görs för att placera en ledare som gör det möjligt att föra in slangen. Innan slangen sedan förs in i blodkärlet får du lokalbedövning.
Ingreppet tar mindre än en timme.
Ibland görs en röntgen efteråt för att kontrollera att din PICC-line ligger rätt och kan användas.
Hur mår jag efteråt?
Det kan blöda lite från stickstället första dygnet. Du behöver ett nytt förband om det blöder mycket. Kontakta då en vårdcentral, hemsjukvården eller den som har lagt in din PICC-line.
Undvik tunga lyft och tungt arbete med armen ovanför huvudet första dygnet efter inläggningen. Efter det kan du använda armen som vanligt, vara fysiskt aktiv och träna som du brukar.
Att ha en PICC-line
Vårdpersonal byter förband och spolar katetern
En gång i veckan behöver förbandet bytas och venkatetern spolas. Det görs antingen i samband med en behandling, på vårdcentralen eller av hemsjukvården.
Skydda förbandet när du duschar
Du kan duscha som vanligt, men undvik att bada och basta. När du duschar behöver du skydda förbandet så att det inte lossnar från huden. Om förbandet lossnar ökar risken för infektion. Duschskydd finns att köpa på apotek eller på nätet.
När ska jag kontakta vården?
- Om du har symtom på infektion, som feber, frossa, svullnad eller rodnad vid stickstället.
- Om det blöder från stickstället.
- Om armen som PICC-linen sitter i gör ont, svullnar eller känns tung.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Perifert inlagd central venkateter - PICC-line.
En subkutan venport är en liten dosa med en tunn slang som opereras in under huden, oftast på bröstkorgen. I den kan du få läkemedel, blod, vätska eller näring direkt i blodet. Även blodprover kan tas från den.
Subkutan venport kallas också SVP.
Dosan under huden är cirka 2–3 centimeter i diameter.
En venport kan användas under lång tid, från några månader till flera år.
Hur ska jag förbereda mig?
Du får en kallelse med information om hur du ska förbereda dig.
Så går det till
Du får lokalbedövning.
Dosan opereras in under huden på bröstkorgen. Slangen läggs oftast in i något av de större blodkärlen.
Hur mår jag efteråt?
Bedövningen släpper efter cirka 3–4 timmar. Då kan det kännas ömt och göra ont i det opererade området. Du kan ta smärtstillande läkemedel.
Förbandet och eventuella stygn tas bort efter drygt en vecka. Du får hjälp med det av en sjuksköterska där du får behandling, eller på vårdcentralen eller i hemsjukvården.
Att ha en venport
Ha alltid med dig kortet med nummer och datum
Du får ett kort med venportens nummer och operationsdatum som du alltid ska ha med dig.
Dusch och skötsel
Du kan duscha som vanligt, men du ska inte bada eller basta innan såret är läkt eller när du har en nål i venporten.
När venporten inte används behöver du inte sköta om den på något särskilt sätt.
Skydda mot sol och skav
Skydda ärret mot solen det första året.
Om du åker bil kan bilbältet skava där venporten sitter. Du kan lägga en hopvikt handduk eller en liten kudde mellan bröstkorgen och bältet.
Du får en nål i venporten när den används
När du ska få behandling sätter en sjuksköterska en nål in i venporten. Nålen kan sitta i 5–7 dagar täckt av ett förband. Därefter byts nålen eller tas bort.
Sjuksköterskan kontrollerar venporten noga
Varje gång du ska få dropp eller lämna blodprov kontrollerar sjuksköterskan att venporten fungerar som den ska och att inte luft kommer in i slangen.
Hur länge är venporten kvar?
Du och din läkare bestämmer tillsammans hur länge venporten ska sitta kvar. Den tas bort genom en liknande operation som när den sattes in.
När ska jag kontakta vården?
- Om du har symtom på infektion, som feber, frossa eller svullnad vid venporten.
- Om det blöder från såret eller platsen för venporten.
- Om det gör ont eller känns tungt i armen på samma sida av kroppen som venporten sitter.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Subkutan venport.
Kateter
Om du inte kan kissa själv kan du behöva en kateter. Det är en tunn slang som förs in i urinblåsan och tömmer den på urin. Du får veta ungefär hur lång tid du kan behöva ha katetern innan den sätts in.
En kvarliggande kateter är antingen stängd med en propp eller klämma som du öppnar när du ska tömma blåsan, eller så rinner urinen ut i en påse som du byter eller tömmer vid behov.
Hur ska jag förbereda mig?
Du ska tvätta eller duscha underlivet med tvål och vatten. Det går också bra att använda ett bakteriedödande medel.
Så går det till
Katetern sätts ofta in av en sjuksköterska eller undersköterska.
Du får ta av kläderna på underkroppen. Du får oftast ligga ner.
Du får bedövning med en gel som sprutas in i urinröret. Det kan kännas lite kallt, men det gör inte ont. Bedövningen verkar efter 2–3 minuter.
Slangen förs in genom urinröret. Du kan känna ett lätt obehag, men det gör inte ont. Slangen hålls på plats av en liten ballong, en kuff.
Hur mår jag efteråt?
Bedövningen verkar i ungefär en timme.
Innan du åker hem ska vårdpersonalen se till att allt fungerar och att du har det material som behövs. Du får veta hur du sköter katetern, när du ska besöka vården nästa gång och vem du ska kontakta om du får problem med katetern.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Kvarliggande kateter i urinblåsan.
> Läs mer på kateterfakta.nu.
Det är vanligt att själv ta hand om tömningen när man har en kvarliggande kateter i urinblåsan. Antingen är katetern stängd med en propp eller klämma som du öppnar när du ska tömma blåsan, eller så rinner urinen ut i en påse som du tömmer eller byter vid behov.
Stängd kateter
Om du har en stängd kateter tömmer du urinblåsan när du är kissnödig, eller minst var 4:e timme. Töm katetern genom att öppna slangen och tömma ut urinen i toaletten.
Påse som samlar upp urinen
Tömbar påse
Om du använder en påse som går att tömma, tömmer du urinen i toaletten när påsen börjar bli full. Byt påse var 5–7:e dag eller oftare om den blir smutsig eller luktar illa.
Inför natten kan du koppla en påse för engångsbruk till den påse du redan har. Då behöver du inte gå upp på natten för att tömma påsen. På morgonen klipper du upp engångspåsen och tömmer urinen i toaletten. Kasta påsen i soporna.
Engångspåse
Om du använder en påse för engångsbruk, klipper du upp påsen när den är nästan full och tömmer urinen i toaletten. Kasta påsen i soporna. Sätt en ny påse på plats.
Vänta inte för länge med att tömma en engångspåse. Det kan stänka urin när du klipper upp en full påse.
Att tänka på när du har en kateter
Katetern behöver bytas varannan till var tredje månad
Om du ska ha katetern under en längre tid, behöver den bytas av vårdpersonal varannan till var tredje månad.
Drick mycket
- Att dricka mycket sänker halten av bakterier i urinen. Drick gärna 1,5–2 liter per dygn. Detta gäller inte om du har hjärtsvikt eller njursvikt som innebär att du får dricka en begränsad mängd per dygn.
- Om urinen i påsen blir något blodig ska du dricka mer.
Ha en god hygien
- Duscha och tvätta underlivet regelbundet med en tvål för intimhygien. Du som är man drar tillbaka förhuden, tvättar ollonet och torkar torrt. För sedan fram förhuden.
- Tvätta även katetern varje dag med tvål och vatten. Den sitter stadigt fäst i urinblåsan, så du behöver inte vara orolig för att den ska åka ut.
Sex
- Om du vill och har lust kan du ha sex när du har en kateter. Katetern kan dock göra det svårare att känna njutning vid samlag. För en kvinna med kateter kan samlag göra ont när penis trycker mot urinröret.
- Du som är man kan tejpa fast kateterslangen längs sidan av penis och använda en kondom över.
- Utforska gärna andra sätt än samlag att ha sex. Prata med din kontaktsjuksköterska, behandlingssjuksköterska eller läkare om hur du kan göra.
- Det går bra att onanera när du har kateter, både för kvinnor och män. Sperman hittar ut även om katetern är lite i vägen.
Biverkningar och komplikationer
Katetern kan ge irritation i urinröret och urinblåsan, och orsaka sveda och trängningar.
Det är vanligt att det rinner lite vätska vid sidan om katetern. Det kan även komma lite blod och urin, framför allt om du krystar när du tömmer tarmen. Så länge det rör sig om små mängder behöver du inte vara orolig.
Det kan vara stopp i katetern, om det inte kommer någon urin i påsen eller om det läcker stora mängder urin bredvid katetern. Kontrollera att slangen inte är vikt på något ställe. Kontakta din distriktssköterska om det är stopp i katetern. Den kan behöva spolas igenom eller bytas.
När katetern har tagits bort
Den första tiden kan det svida i urinröret och du kan behöva gå på toaletten ofta. Det beror på att urinblåsan fortfarande är irriterad. Det är också vanligt att urinstrålen har varierad styrka och du kan ha svårt att hålla tätt. Du som är man kan också ha ont mellan pungen och ändtarmen.
Du bör träna upp musklerna i din bäckenbotten för att minska besvären med läckage. Du får veta hur du ska göra.
Blåsträning
Det är viktigt att blåsan kommer igång efter att du har haft en kateter. Samma dag som katetern har tagits bort ska du kissa när du känner dig kissnödig, inte skjuta upp toalettbesöket. Men efter hand är det bra att träna blåsan genom att försöka skjuta upp toalettbesöket. Det är normalt att det går 3–4 timmar mellan toalettbesöken. Om blåsan vänjs vid att tömmas på små volymer protesterar den kraftigt när volymen ökar. Gå därför inte på toaletten i förebyggande syfte.
När ska jag kontakta vården?
- Om du har ont i magen, underlivet eller ryggen.
- Om du får feber över 38 grader, frossa eller sämre allmäntillstånd.
- Om du får mycket blod i urinen när katetern är ny.
- Om du får blod i urinen efter att katetern har suttit inne ett tag.
- Om det inte kommer urin genom katetern eller om katetern åker ut.
- Om du har täta trängningar, brännande känsla eller grumlig och illaluktande urin.
- Om du inte kan tömma blåsan efter att katetern har tagits bort.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Kvarliggande kateter i urinblåsan.
> Läs mer på kateterfakta.nu.
En nefrostomi är en tunn mjuk slang som leder ut urinen från njuren och samlar den i en påse. Nefrostomin används när urinen inte kan ledas ut från njurarna som den ska. Du kan leva som vanligt med en nefrostomi men du bör inte bada.
Njurarna har två huvuduppgifter: avlägsna slaggprodukter ur blodet och reglera balansen mellan salt och vatten i kroppen. Det som inte går tillbaka till blodet utsöndrar njurarna i form av urin. Urinen leds normalt genom urinledarna, de så kallade uretärerna. Det går en från varje njure ner till urinblåsan.
En nefrostomi används när urinavledningen från njurarna inte fungerar som den ska. Det är en tunn mjuk slang som leder ut urinen från njuren genom huden. Urinen samlas upp i en påse. Nefrostomi kallas ibland också för pyelostomi.
Nefrostomin tas bort när den inte längre behövs, men i vissa fall är behovet permanent.
Hur ska jag förbereda mig?
Innan du ska få en nefrostomi behöver du fasta i 4 timmar. Det innebär att du inte får äta eller dricka något under den tiden.
Om du tar till exempel blodförtunnande läkemedel kan dosen tillfälligt behöva ändras. Din läkare berättar i så fall hur du ska göra.
Du kommer även att få lämna blodprover och eventuellt ett urinprov.
Så går det till
Du får lokalbedövning. Du kan även få smärtlindrande eller lugnande läkemedel om du behöver.
Nefrostomin läggs in av en röntgenläkare som med hjälp av röntgen, ultraljud och en nål placerar in slangen i njuren. Slangen förs oftast in i sidan bak mot ryggen, nedanför revbenen. Slangen kopplas sedan till en tömbar påse där urinen samlas.
Hur mår jag efteråt?
Du bör ligga ner i cirka 2 timmar efter ingreppet för att minska risken för blödning.
Det är vanligt att urinen innehåller blod de första dygnen. Det är därför viktigt att du dricker mycket, för att öka urinflödet och minska risken för stopp i nefrostomin.
Så sköter du nefrostomin
Du kan leva som vanligt med en nefrostomi. Du bör dock undvika att bada för att inte riskera att få en infektion. När du duschar bör du vara försiktig med förbandet.
Var noga med att ha slangen och påsen fixerad vid huden, för att undvika att slangen dras ut eller byter läge. Kontrollera dagligen förbandet där slangen går in.
En nefrostomi är inget hinder för att ha sex, men det kan vara bra att fixera slangen och koppla loss påsen under tiden. Det är bara att prova sig fram.
Påsen byter du en gång per vecka eller oftare vid behov. Till natten kan du koppla på en extra påse som du sedan tar bort på morgonen.
Byte av förbandet och nefrostomin
Förbandet ska bytas olika ofta beroende på vilken typ det är. Innan du lämnar sjukhuset får du veta hur nefrostomin ska läggas om. Oftast görs detta på din vårdcentral.
Nefrostomin byts med jämna mellanrum, vanligen var tredje månad, ibland oftare.
När ska jag kontakta vården?
- Om du får feber över 38 grader, frossa eller sämre allmäntillstånd.
- Om urinen luktar illa eller är blodig.
- Om det läcker urin där slangen går in i huden.
- Om det är stopp i slangen.
- Om det är svullet, rött eller gör ont där slangen går in i huden.
- Om slangen åker ut ur kroppen.
> Läs mer på se. Sök på Så fungerar njurar och urinvägar.
En uretärkateter är en tunn mjuk slang som sitter i urinledaren mellan njuren och urinblåsan. Den syns inte från utsidan. När du har katetern bör du dricka mycket så att det blir ett bra flöde genom den.
En uretärkateter kan användas för att skydda urinledaren och njuren under och efter behandling.
Uretärkateter kallas också uretärstent, uretärslang, splint, dubbel-J-kateter eller pigtailkateter.
Katetern syns inte på utsidan av kroppen. Om du har fått en utdragningstråd kommer den att sticka ut ur urinröret.
Hur ska jag förbereda mig?
Om ingreppet ska göras i lokalbedövning behöver du inte förbereda dig på något särskilt sätt.
Om ingreppet ska göras i narkos får du veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.
Så går det till
Katetern sätts på plats i lokalbedövning eller narkos.
Katetern förs in genom urinröret och urinblåsan, med hjälp av ett cystoskop. Det är ett smalt rör som fungerar ungefär som en kikare med belysning.
När katetern är på plats i urinledaren får den en knorr i vardera änden så att den inte kan flytta sig. Det är väldigt ovanligt att katetern åker ut.
Hur mår jag efteråt?
Efter ingreppet är det viktigt att du har ett bra urinflöde genom urinvägarna. Därför ska du dricka minst 1,5 liter per dag.
Oftast kan du arbeta som vanligt. Fråga din läkare om du är osäker.
Biverkningar
Det kan komma blod i urinen. Det är normalt och försvinner eller minskar om du dricker mer.
Många känner inte alls av katetern, men det är vanligt att känna obehag när man kissar. Det brukar försvinna efter några dagar.
Vissa är kissnödiga oftare än tidigare. Vissa känner också ett tryck mot underlivet, men det brukar minska efter en tid när kroppen har vant sig vid katetern.
Fysisk aktivitet
Det går bra med lugnare motionsträning. Du ska undvika sporter med kroppskontakt eller större kroppsrörelser eftersom katetern kan rubbas. Det är särskilt viktigt att tänka på om du har en synlig utdragningstråd.
Sex
Att ha en uretärkateter är inget hinder för att ha samlag. Om du har en synlig utdragningstråd är det viktigt att skydda tråden.
När tas katetern bort?
Innan du lämnar sjukhuset får du veta ungefär hur länge du ska ha kvar katetern. Tiden beror på orsaken till behandlingen. Många har katetern bara en kort tid, medan andra behöver den en längre tid.
Hur länge du kan ha samma kateter beror på vilket material den är gjord av. Vissa katetertyper kan sitta kvar upp till 6 månader, vissa ännu längre. Om katetern behövs längre måste den bytas. Katetern byts på samma sätt som när du fick den första katetern.
Oftast tas katetern bort med cystoskop. Ingreppet går fort och görs i lokalbedövning. Om du har en utdragningstråd kan katetern dras ut med hjälp av den.
När ska jag kontakta vården?
- Om du får feber.
- Om du får blod i urinen.
- Om du får kraftig smärta eller om katetern faller ut, kontakta urologmottagningen.
Om du inte kan kissa själv kan du behöva en kateter. Det är en tunn mjuk slang som sitter fast i urinblåsan och tömmer den på urin. En suprapubisk kateter går från urinblåsan ut genom huden på magen.
Katetern kan användas om du ska ha en kateter en längre tid eller om du har fått skador på bäckenet eller urinröret.
Hur ska jag förbereda mig?
Du behöver inte förbereda någonting själv. Det är bra om urinblåsan är fylld vid insättningen. Då går slangen lättare in.
Så går det till
Katetern sätts in av en läkare. Ofta finns en sjuksköterska eller undersköterska med.
Du får ligga ner. Huden på magen tvättas med ett bakteriedödande medel, och en steril duk läggs på magen för att hålla rent vid insticket. Du får ett bedövningsmedel en bit nedanför naveln. Det kan svida lite när bedövningen sprutas in. Bedövningen verkar efter ett par minuter.
Läkaren gör ett litet snitt genom huden och för in slangen. Slangen är oftast 4 millimeter i diameter. Ibland kan slangen sättas på plats med hjälp av röntgen eller ultraljud. Det kan svida lite när katetern förs genom bukväggen in i urinblåsan, men det brukar snabbt gå över.
Den ände av katetern som förs in i urinblåsan har en uppblåsbar ballong som kallas kuff. Ballongen fylls med lite sterilt vatten när den är på plats. När ballongen vidgas hindrar den katetern från att glida ut.
Ibland kan läkaren kan sy fast katetern med ett eller ett par stygn i huden i det bedövade området, så att den sitter fast.
Insättningen tar oftast 5–10 minuter.
Hur mår jag efteråt?
Efter insättningen kan det svida och ibland blöda lite i såret på huden. Det brukar sluta blöda av sig självt inom några minuter efter att slangen har förts in. Om du får en kraftigare blödning eller om den pågår en längre tid, behöver en läkare undersöka dig för att ta reda på vad det beror på. Det görs medan du är kvar på sjukhuset.
Du får hjälp med hur kateterpåsen kan fästas. Den ska sitta på ett sätt som passar dig och är bekvämt. Till exempel kan den sitta fast på låret i en benficka.
Innan du åker hem ser personalen till att allt fungerar och att du har det material som behövs. Du får också veta hur du sköter katetern, till exempel hur du byter påse och hur du beställer material. Du får också veta när du ska komma tillbaka för att byta katetern och vem du ska kontakta om du får problem med katetern.
Katetern är inget hinder för att ha sex, men det kan vara bra att fixera slangen och koppla loss urinpåsen under tiden. Det är bara att prova sig fram.
När ska jag kontakta vården?
- Om du har ont i magen, underlivet eller ryggen.
- Om du får feber.
- Om du får blod i urinen efter att katetern har suttit inne ett tag.
- Om det blir stopp i katetern.
REHABILITERING OCH EGENVÅRD
Rehabilitering
Rehabilitering vid cancer är insatser och stöd för att livet ska vara så bra som möjligt. Det finns saker du själv kan göra utifrån din ork och dina förutsättningar, till exempel att röra på dig på ett sätt som fungerar för dig. Andra saker ansvarar vården för, som att erbjuda stöd av till exempel kurator eller fysioterapeut.
Vad är cancerrehabilitering?
Cancerrehabilitering är sådant du kan göra själv och stöd du kan få för att må så bra som möjligt och minska besvär av biverkningar eller andra problem som sjukdomen kan orsaka.
Rehabilitering kan också göra att behandlingen mot sjukdomen blir effektivare och att du hanterar biverkningar bättre.
Dina behov formar rehabiliteringen
Rehabiliteringen utformas utifrån dina aktuella behov. Det innebär att din rehabilitering kan vara annorlunda än någon annans. Vården ansvarar för att regelbundet bedöma dina behov och samordna det stöd du får. Prata med kontaktsjuksköterskan eller läkaren om du har egna förslag och tankar kring din rehabilitering.
Dina behov kan ändras, beroende på vad som händer med sjukdomen och behandlingen.
Exempel på behov du kan ha
Hantera känslor och tankar
Att bli sjuk och behandlas för allvarlig sjukdom kan leda till många känslor och tankar som du och dina närstående kan behöva stöd i att hantera.
Ta hand om kroppsliga symtom
Sjukdomen och behandlingen kan påverka kroppen på olika sätt. Rehabilitering kan förebygga eller lindra många besvär.
Behålla ork och välbefinnande
Att röra på dig utifrån din förmåga och äta och dricka det du tycker om kan bidra till att du mår så bra som möjligt. Du kan få stöd av vårdpersonal om du behöver.
Så uppmärksammas dina behov
Kontaktsjuksköterskan eller annan vårdpersonal ger dig råd och stöd i din rehabilitering. Du kan få fylla i ett formulär som kartlägger vad du kan göra själv för att må så bra som möjligt, och vad du behöver hjälp med. Kontaktsjuksköterskan eller annan vårdpersonal går igenom formuläret tillsammans med dig och planerar nästa steg. Ibland kan det räcka att få råd och stöd av kontaktsjuksköterskan. Det kan till exempel vara att fortsätta röra på dig eller sova bättre.
Om du behöver mer specialiserat stöd, tar du och vården tillsammans fram en skriftlig rehabiliteringsplan. Där står vad vården ska göra, vad du kan göra själv och hur det ska följas upp. Ofta behöver du då hjälp av någon annan än kontaktsjuksköterskan, till exempel en fysioterapeut eller dietist. Rehabiliteringsplanen ska finnas i din journal och du ska få veta hur du hittar den.
Exempel på stöd du kan få
Vården ska erbjuda rehabilitering om du behöver. Rehabiliteringen kan erbjudas på olika sätt.
Viss rehabilitering ansvarar du för själv, till exempel att göra saker du mår bra av. Ibland kan du behöva stöd av cancervården i din rehabilitering. Ibland kan primärvården ansvara för hela eller delar av rehabiliteringen.
Prata med kontaktsjuksköterskan eller läkaren om vad som kan vara lämpligt för dig och vilka möjligheter som finns för dina behov.
Om du har något specifikt behov kan du bli hänvisad till någon annan yrkesgrupp eller ett specialiserat team. Här är exempel på yrkesgrupper du kan träffa:
- en kurator för samtal eller råd om hur du ska hantera arbete och ekonomi under din sjukdom
- en psykolog för att hantera känslomässiga reaktioner
- en fysioterapeut för att få hjälp med fysisk aktivitet, träning och råd för att förbereda dig inför eller återhämta dig efter en operation eller annan behandling
- en dietist för att få anpassade råd om mat och näring
- en logoped för hjälp vid tal- och sväljsvårigheter
- en arbetsterapeut för att få stöd och råd kring att klara vardagen
- en uroterapeut eller sexolog för att få hjälp med sexuell rehabilitering.
Rehabilitering i grupp
Du kan bli erbjuden rehabilitering i grupp, fysiskt eller digitalt. Det kan innebära föreläsningar, samtal och praktiska övningar. Du kan också få stöd av att dela upplevelser med de andra i gruppen. Grupprehabiliteringen kan handla om olika saker. Här är några exempel:
- biverkningar av behandlingen och hur du kan lindra dem
- känslomässiga reaktioner
- träning
- mat
- vilket stöd du kan få av samhället i övrigt.
Grupperna leds av till exempel sjuksköterskor, kuratorer, fysioterapeuter eller arbetsterapeuter.
Rehabilitering utanför vården
Det finns stöd även utanför vården. Fritidsintressen och sociala aktiviteter är ofta en viktig del av din rehabilitering. Det kan vara lika viktigt att stärka sådant du mår bra av som att förebygga och behandla besvär.
Patientföreningar ordnar både informella träffar, gruppaktiviteter och ibland kurser för att underlätta att leva ett så bra liv som möjligt under och efter behandlingen. Det kan vara till exempel samtalsgrupper, kurser i matlagning, yoga, stresshantering eller trädgårdsterapi.
I en del regioner finns mötesplatser där personer med cancer och deras närstående kan träffa andra personer med liknade erfarenheter. Det kan vara platser där olika aktiviteter och föreläsningar, stöd och information erbjuds parallellt med, stöd och information. Dessa mötesplatser kan vara samarbeten mellan regioner och ideella föreningar, eller drivas helt av en ideell förening.
Fråga din kontaktsjuksköterska vilket rehabiliteringsutbud som finns tillgängligt för dig.
Att leva hälsosamt inför och under behandlingen ger kroppen bättre förutsättningar att hantera sjukdomen och behandlingen. Det minskar också risken för biverkningar och komplikationer.
Du bör följa de rekommendationer som gäller för befolkningen i stort. Under behandlingen kan du behöva anpassa dina matvanor och din fysiska aktivitet efter sjukdomen och eventuella biverkningar. Vad som fungerar bra för dig kan också förändras under behandlingens gång.
Din kontaktsjuksköterska eller läkare berättar om det är något särskilt du bör tänka på, och hjälper dig att få det stöd du behöver.
Matvanor
Att bli sjuk och få behandling kan göra dig osäker på vilken mat du kan äta. Det finns i dag inga belägg för att en viss diet eller vissa livsmedel kan bota cancer eller minska tumörens tillväxt. Men vi vet att hälsosamma matvanor, där du får i dig tillräckligt med energi och näring, ger kroppen bättre förutsättningar att klara av behandlingen och förbättrar sårläkningen.
Viss behandling vid cancer och sjukdomen i sig kan ge biverkningar som påverkar din aptit och förmåga att äta. Samtidigt behöver kroppen mer protein för att kunna reparera celler och behålla muskelmassa. Inför och under behandlingen kan du därför behöva ändra dina matvanor för att få tillräckligt med energi och näring och hålla en stabil vikt.
Allmänna rekommendationer
- Ät regelbundet och tillräckligt.
- Ät mycket grönsaker, frukt och bär.
- Ät mycket fullkorn.
- Ät fisk, bönor, ärtor och linser ofta, och kött ibland.
- Välj nyckelhålsmärkta mejeriprodukter och matfetter.
- Håll igen på det söta, salta och feta – läsk, sötsaker och snacks.
Rekommendationer om du har svårt att äta eller går ner i vikt
- Välj mat som innehåller mycket energi (kalorier) och protein.
- Energirika livsmedel är till exempel nötter, fröer och oljor.
- Proteinrika livsmedel är till exempel fisk, kyckling, ägg, nötter, fröer, baljväxter, ost och andra mejeriprodukter.
- Du kan få hjälp av en dietist om du behöver. Om du inte kan få i dig tillräckligt med näring från vanlig mat kan dietisten skriva ut kosttillägg, till exempel näringsdrycker.
> Läs mer och se en film på 1177.se. Sök på Mat vid cancer.
> Läs mer på livsmedelsverket.se. Sök på Kostråd för vuxna.
Fysisk aktivitet
Fysisk aktivitet ger kroppen bättre förutsättningar att klara av behandlingen. Inför och under en cancerbehandling kan du följa de rekommendationer som gäller för befolkningen i stort, om det fungerar för dig. Du kan behöva anpassa hur du rör dig och tränar, utifrån vissa cancersjukdomar, biverkningar och andra samtidiga sjukdomar. Då kan du få hjälp av en fysioterapeut.
Det finns många fördelar med fysisk aktivitet:
- Blodets förmåga att ta upp syre blir bättre och blodtrycket sänks, vilket är bra för din återhämtning.
- Oro och nedstämdhet minskar.
- Smärta kan minska och sömnen bli bättre.
- Biverkningar som trötthet, fatigue, ledsmärta och illamående kan lindras och din livskvalitet förbättras.
- Risken för benskörhet minskar av styrketräning och fysisk aktivitet där du belastar skelettet med din egen vikt, till exempel att springa, hoppa eller dansa. Benskörhet är en vanlig biverkning av vissa behandlingar.
- Styrketräning förebygger att du tappar muskelmassa inför, under och efter behandlingen.
- Att regelbundet röra på sig förebygger hjärt- och kärlsjukdomar och många andra vanliga hälsoproblem som kan hända oavsett cancern.
Allmänna rekommendationer
- All rörelse räknas: promenader, trädgårdsarbete och att ta trapporna i stället för hissen. Välj en aktivitet som du gillar och som känns meningsfull.
- Undvik att sitta stilla länge. Rör på dig regelbundet under dagen.
- Rör på dig så att pulsen ökar och du blir varm och lätt andfådd 150–300 minuter i veckan, eller på en mer ansträngande nivå 75–150 minuter i veckan. Sprid gärna ut aktiviteten över veckan. Om du kan får du gärna röra dig mer än rekommendationen.
- Träna de stora muskelgrupperna, till exempel ben, rumpa och axlar, minst två gånger i veckan.
- Om du är över 65 år bör du även träna balansen, till exempel i samband med styrkeövningar.
Att tänka på vid cancer
- Om du är van att träna kan du fortsätta med dina vanliga aktiviteter om det känns bra.
- Om du inte har tränat tidigare, börja försiktigt och öka gradvis. Du kan till exempel börja med 10–15 minuter per dag.
- Om du har skelettmetastaser eller benskörhet, kan du behöva anpassa din träning. Du kan få stöd av en fysioterapeut.
- Om du har en infektion, är mycket infektionskänslig eller har kraftig påverkan på dina blodvärden, undvik högintensiv fysisk aktivitet. Träna aldrig om du har feber.
- Om du har fått cytostatika i blodet bör du inte anstränga dig kraftigt de närmsta 24 timmarna. Lättare aktivitet som promenader går bra.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Fysisk aktivitet och träning eller FaR – fysisk aktivitet på recept.
> Läs mer på fyss.se. Sök på För vuxna, äldre och gravida.
> Se en film på 1177.se. Sök på Fysisk aktivitet och fysioterapi vid cancer.
Hälsosam vikt
Det är vanligt att antingen gå upp eller ner i vikt under en behandling. Det är bra att ha en hälsosam vikt, det vill säga varken väga för mycket eller för lite. Om du håller en stabil, hälsosam vikt vet du att du får i dig lagom med energi.
Rekommendationer
- Följ råden om hälsosamma matvanor och fysisk aktivitet.
- Väg dig regelbundet så att du tidigt kan upptäcka om du går upp eller ner i vikt.
- Undvik snabb viktminskning under eller strax efter behandling, då det kan minska kroppens reserver och försvåra återhämtning.
- Prata med din kontaktsjuksköterska om din vikt ändras.
Solvanor
Strålbehandling och vissa läkemedel gör huden känslig för solen, på både kort och lång sikt.
Rekommendationer
- Skydda huden mot solen under behandling.
- Skydda huden med kläder och hatt, och vistas i skuggan.
- Du kan använda solskyddsmedel som komplement, men inte som enda solskydd. Använd solskyddsmedel med hög solskyddsfaktor, minst SPF30. Välj en sort som skyddar mot både UVA- och UVB-strålning.
- Undvik solen när den är starkast, klockan 11–15 under vår och sommar i Sverige.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Så skyddar du dig mot solen.
> Läs mer på stralsakerhetsmyndigheten.se. Sök på Min soltid.
Alkohol
Genom att inte dricka alkohol ger du kroppen bättre förutsättningar att hantera sjukdomen och behandlingen, och minskar risken för biverkningar. Exempel vid olika slags behandlingar:
- Att inte dricka alkohol före och efter en operation minskar risken för sårinfektion, urinvägsinfektion och lunginflammation.
- Att inte dricka alkohol i samband med strålbehandling minskar risken för kraftiga biverkningar på slemhinnor i munnen och tarmarna.
- Att inte dricka alkohol under cytostatikabehandling minskar risken för infektioner och belastning på levern. Det tar också bort risken att alkoholen påverkar effekten av behandlingen.
Rekommendationer
- Avstå alkohol under cytostatika- och strålbehandling. Om du väljer att dricka alkohol, drick mer sällan och mindre per gång.
- Avstå alkohol minst 4 veckor innan en operation och en tid efter operationen, tills såret är läkt och du har återhämtat dig.
Prata med vårdpersonalen om du vill veta hur alkohol fungerar ihop med de läkemedel du tar eller om du behöver stöd att minska din alkoholkonsumtion.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Så kan du ändra dina alkoholvanor.
> Läs mer på alkoholhjalpen.se.
Tobak och nikotin
Genom att inte använda tobak och snus eller e-cigaretter med nikotin, ger du kroppen bättre förutsättningar att hantera sjukdomen och behandlingen. Rökstopp minskar risken för
- komplikationer efter en operation, till exempel lunginflammation, sårinfektion och blodpropp
- biverkningar av strålbehandling och läkemedelsbehandling, till exempel benskörhet, och förbättrar immunförsvaret
- biverkningar från hud och slemhinnor vid strålbehandling.
Forskning visar att rökning minskar effekten av både strålbehandling och läkemedelsbehandling mot cancer. Det finns också studier som tyder på att det även gäller andra former av nikotin, till exempel snus, e-cigaretter och nikotintuggummin. Det säkraste rådet är därför att undvika tobak och andra produkter med nikotin helt, men viktigast är att du inte röker.
Det är aldrig för sent att sluta. Även om du slutar röka under eller efter behandlingen ökar du dina chanser till en effektiv cancerbehandling.
Rekommendationer
- Sluta helt med tobak och nikotin om du kan.
- Rök inte under minst 4 veckor, helst 8 veckor, före och efter en operation.
- Rök inte under strålbehandling och cytostatikabehandling.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Hjälp att sluta röka eller Hjälp att sluta snusa.
> Läs mer på slutarokalinjen.se.
> Läs mer på UMO.se. Sök på Om rökning. Sidan riktar sig till ungdomar.
Narkotika och andra droger
Genom att inte ta narkotika eller andra droger ger du kroppen bättre förutsättningar att hantera sjukdomen och behandlingen. Att använda narkotika eller droger kan påverka din hälsa, behandlingens effekt och förvärra biverkningar.
Det finns läkemedel som räknas som narkotika. Dessa ska du bara använda om du får dem utskrivna av en läkare. Annars är det olagligt och kan vara skadligt.
Berätta för din läkare om du använder narkotika eller andra droger innan din behandling startar. Det är säkrast för dig och du kan få hjälp att sluta. Läkaren har tystnadsplikt.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Beroende av droger eller läkemedel.
> Läs mer på droghjalpen.se, umo.se, drugsmart.se och nasverige.org
Film: Matvanor vid cancer

Film: Fysisk aktivitet

När du behandlas för cancer rekommenderas du att helt sluta röka. Rökning innebär stora risker för hälsan, speciellt i samband med cancerbehandling. Du kan få hjälp om du behöver det.
Risken för biverkningar och ny cancer minskar
Risken för besvärliga biverkningar minskar om du slutar röka inför, under eller efter din behandling. Du får också ett bättre resultat av behandlingen. Dessutom får du en rad andra hälsofördelar som bättre syresättning, lägre blodtryck, bättre kondition och bättre smak- och luktsinne. Risken att få ny cancer minskar också.
Det finns hjälp att få
Alla kan sluta röka. För vissa är det lätt, för andra är det svårare.
Det finns nikotinersättning om du har svårt att sluta röka. Det finns i olika former, exempelvis plåster, sprej och tuggummi. Apoteket kan ge råd om vilken dos du bör ta och vilken form som passar bäst.
Vänd dig till din vårdcentral eller Sluta röka-linjen om du behöver hjälp.
Tips när du ska sluta röka
- Bestäm ett datum när du ska sluta röka. Sedan kan du förbereda dig i olika steg.
- Berätta för familj och vänner att du ska sluta. De kan då visa hänsyn genom att till exempel inte röka nära dig.
- Stärk din motivation att sluta röka. Samla ihop material och gör en lista över skäl för att sluta.
- Testa ditt röksug. Skriv ner varje cigarett du röker, vad du gör just då och betygsätt sedan hur viktig just den cigaretten är. Var det en nödvändig cigarett, en utsökt god cigarett eller en slentrianrökt, onödig cigarett? Håll gärna på minst en vecka. Då kan du se om du har rökt extra mycket vissa dagar och fundera över orsaken.
- Skapa rökfria zoner. Sluta röka helt och hållet på de ställen där du tillbringar din mesta tid.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Hjälp att sluta röka.
> Läs mer på slutarokalinjen.se.
> Läs mer på UMO.se. Sök på Om rökning. Sidan riktar sig till ungdomar.
Medveten närvaro och mediyoga är två metoder som du kan använda för att minska stress och oro både under och efter behandlingsperioder. Mediyoga kan också hjälpa mot fatigue, alltså cancerrelaterad trötthet.
Medveten närvaro är en metod för att aktivera dina sinnen
Medveten närvaro kallas också mindfulness. Det går ut på att du fokuserar på nuet med hjälp av dina sinnen och din andning. Medveten närvaro är inte en avslappningsteknik utan en metod som syftar till att aktivera dina sinnen. Det går att träna upp förmågan till medveten närvaro.
Du övar dig på att vara medvetet närvarande, utan att värdera. Det som händer när du stannar upp och riktar uppmärksamheten inåt är att du kan bli medveten om sådant du annars missar. Du kan till exempel lägga märke till att du känner dig glad eller har ont i kroppen utan att samtidigt bedöma om det är bra eller dåligt.
Övningar i medveten närvaro kan användas i sjukvården som en del av en psykologisk behandling, men du kan också öva på metoden själv i din vardag för att minska stress. Avbryt övningarna om det inte känns bra.
Mediyoga är en forskningsbaserad yogaform som alla kan utöva
Mediyoga är en standardiserad variant av medicinsk yoga, en mjuk terapeutisk yogaform som har utvärderats vetenskapligt. Mediyoga är ett verktyg för att träna medveten närvaro. Metoden består av dessa delar:
- andningsövningar
- koncentrationstekniker
- djupavslappning
- meditation
- kroppsövningar som anpassas efter din förmåga.
Forskningen visar att mediyoga i samband med cancersjukdom kan förbättra livskvaliteten och hjälpa mot dessa besvär:
- fatigue, alltså cancerrelaterad trötthet
- oro, ångest och nedstämdhet
- sömnbesvär.
Mediyoga kan erbjudas som gruppträning inom vården i vissa regioner och leds då av legitimerad personal på plats eller digitalt. Mediyoga finns även i friskvården på olika träningsanläggningar. Du kan också utöva mediyoga ensam.
Du kan göra mediyoga sittande på en matta eller på en stol om du inte kan sitta på golvet. Lyssna på kroppen och avbryt om något gör ont eller känns obehagligt.
> Läs mer om medveten närvaro och få tips på övningar på 1177.se. Sök på Mindfulness – medveten närvaro.
> Läs mer om mediyoga på mediyoga.se. På simy.se hittar du några prova-på övningar: Sök på Egenvård och stöd.
> På kraftenshus.se/digitalt kan du anmäla dig till kostnadsfria kurser i bland annat mindfulness och mediyoga.
Introduktion av Mediyogapasset

Hitta in i Mediandetaget

Suficirklar Uppmjukande övning för bålen i sittande

Ryggflex Uppmjukande övning för ryggen

Ryggvridning Uppmjukande övning för bröstryggen i sittande

Att utredas, behandlas eller rehabiliteras för cancer är påfrestande både fysiskt och psykiskt. Det är vanligt att vara sjukskriven, men hur mycket varierar från person till person. Efter en sjukskrivning ska arbetsgivaren eller lärosätet planera för hur du kan komma tillbaka. Även vården kan hjälpa till med detta.
Behovet av sjukskrivning varierar
En del kan arbeta eller studera som vanligt i samband med sin cancersjukdom. Andra kan arbeta eller studera vissa perioder eller enstaka dagar. En del kan inte göra det alls.
Dina möjligheter att arbeta beror på flera saker:
- hur sjukdomen och behandlingen påverkar dig
- hur du kan genomföra dina arbetsuppgifter
- de krav som finns i ditt arbete.
Fördelar med att arbeta eller studera
Det finns fördelar med att arbeta eller studera, även om det bara är några timmar om dagen. Det kan hjälpa dig att ha rutiner i vardagen, vara aktiv och hålla kontakten med arbetskamrater eller studiekamrater. En längre tids sjukskrivning kan leda till att du blir isolerad. Du kan också oroa dig för hur det ska gå att komma tillbaka till jobbet eller studierna.
Ersättning från Försäkringskassan
Om du är sjukskriven kan du få ersättning från Försäkringskassan. Det finns olika ersättningar som kan passa just dig beroende på din situation.
Om du planerar att arbeta till viss del när du är sjukskriven tar du först upp den frågan med din arbetsgivare. Om du börjar arbeta ska du meddela Försäkringskassan eftersom det kan påverka din ersättning därifrån.
> Läs mer på forsakringskassan.se. Sök på Sjukpenning, Förebyggande sjukpenning och Särskilt högriskskydd.
Tips för bättre återhämtning när du är sjukskriven
- Försök att komma upp i tid på morgonen.
- Ät frukost, lunch och middag på vanliga tider.
- Försök att komma ut en stund varje dag.
- Ta hand om dig och gör sådant du tycker om och mår bra av. Det kan vara din hobby eller att prata med någon som är viktig för dig.
- Var fysiskt aktiv i den mån du kan. Det hjälper mot stress, sömnproblem och nedstämdhet.
- Håll kontakten med nära vänner och arbetskamrater eller studiekamrater. Om det är svårt i kontakten med arbetsplatsen, be vården, facket, skyddsombudet eller närstående om hjälp.
- Jämför dig inte med andra. Ta hänsyn till vad du orkar.
Plan för att gå tillbaka till arbetet eller studierna
Du som är anställd
Din arbetsgivare är skyldig att ta fram en plan för att du ska börja arbeta igen, när du har varit sjukskriven 60 dagar eller mer eller ska gå upp i arbetstid. Detta gäller även om du har tidsbegränsad anställning eller arbetar deltid. Arbetsgivaren ska bland annat se över hur arbetstid och arbetsuppgifter kan anpassas.
Du som är student
Det är utbildningssamordnaren vid ditt lärosäte som ansvarar för att planera för hur du ska komma tillbaka till studierna.
Vårdens ansvar
Vården är skyldig att vid behov erbjuda koordineringsinsatser för att du ska kunna börja arbeta eller studera. Prata med din kontaktsjuksköterska om du behöver stöd. Du kan då få kontakt med till exempel en arbetsterapeut eller rehabiliteringskoordinator. De kan till exempel hjälpa till med följande:
- tillsammans med dig planera för hur du ska kunna börja arbeta eller studera
- kartlägga ditt rehabiliteringsbehov och samordna insatser inom vården
- vara ett stöd i kontakten med exempelvis Försäkringskassan, arbetsgivaren eller lärosätet och Arbetsförmedlingen.
Du har rätt att ha med en stödperson på möten
Vid avstämningsmöten och rehabmöten har du rätt att ta med dig en stödperson. Det kan vara ditt skyddsombud, en facklig företrädare eller en närstående.
Om du är anställd kan du också ta hjälp av ditt skyddsombud i dialogen med din chef om arbetsanpassning.
Försäkringskassan har samordningsansvar
Om du är sjukskriven och upplever svårigheter i samordningen mellan olika aktörer eller brister i arbetsanpassning hos din arbetsgivare kan du vända dig till Försäkringskassan. Försäkringskassan har ett samordningsansvar som exempelvis kan innebära att de informerar din arbetsgivare om hens ansvar att utreda behovet av arbetsanpassningar.
Be vården kontakta din handläggare om du har försörjningsstöd
Om du har försörjningsstöd är det bättre att sjukvården har direktkontakt med din handläggare hos kommunen, än att du blir sjukskriven. Det beror på att kommunen ofta erbjuder aktiviteter för dig som har försörjningsstöd som du kan bli utan om du är sjukskriven.
Egenvård vid biverkningar och symtom
Vissa läkemedel vid cancer kan orsaka benskörhet, även kallat osteoporos. Det innebär att skelettet blir skört och det är lättare att få benbrott. För att minska risken kan du bland annat röra på dig och äta mat som innehåller kalcium.
Benskörhet beror på att balansen rubbas mellan nedbrytning och uppbyggnad av ben, så att mer ben bryts ner än vad som bildas. Det är vanligast med benbrott i handlederna, höfterna, ryggkotorna och överarmarna.
Benskörhet kan behandlas med läkemedel. Det går också att minska risken för benskörhet med egenvård.
Råd vid risk för benskörhet
Rör på dig
Fysisk aktivitet förbättrar skelettet, muskelstyrkan, koordinationen och balansen. Det minskar även risken för att du ska ramla och bryta ben.
Du kan välja den aktivitet du trivs bäst med. Det är viktigt med träning som belastar skelettet, helst ett par gånger i veckan. Du kan gärna kombinera styrketräning med dans eller joggning. Även trädgårdsarbete och städning är bra.
Du kan få hjälp av en fysioterapeut om du behöver.
Mer kalcium och D-vitamin
Kalcium motverkar benskörhet. Ät en varierad kost som innehåller kalcium. Exempel på livsmedel med kalcium är mejeriprodukter (till exempel mjölk och ost), nötter, broccoli, ärtor, bönor, bladgrönsaker (till exempel grönkål och spenat) och berikade växtbaserade alternativ till mejeriprodukter (till exempel havremjölk och sojamjölk).
D-vitamin behövs bland annat för att skelettet ska kunna ta upp kalcium. Exempel på livsmedel som innehåller D-vitamin är fet fisk, ägg och berikad mjölk eller berikade växtbaserade drycker.
Du kan öka nivån av Dvitamin i blodet om du är ute i solen under sommarhalvåret. Det räcker med 15–30 minuter per dag ute i solen för maximal D-vitaminproduktion. Huden producerar D-vitamin även med solskyddskräm insmord.
Ibland kan du behöva äta kosttillskott. Du kan få råd av en dietist eller läkare om du behöver.
Sluta röka
Om du röker kan du minska risken för benskörhet genom att sluta röka. Prata med din kontaktsjuksköterska för att få stöd och råd.
Minska risken för benbrott
- Håll golvet fritt från lösa föremål och annat som kan göra att du snubblar.
- Använd skor inomhus i stället för sockor eller mjuka tofflor.
- Ta bort små mattor. Lägg halkskydd under större mattor.
- Se till att trappor har bra belysning och räcken, helst på båda sidor. Se också till att det finns bra belysning om du behöver gå upp på natten.
- Se till att det finns handtag vid toaletten, duschen och i badkaret, och gärna en halkmatta.
- Bär med dig din telefon, så att den är nära om det ringer eller om du ramlar.
- Be om hjälp när du ska byta glödlampor och städa högt uppe. Undvik att kliva upp på bord och stolar.
- När du styrketränar, träna i maskiner i stället för med fria vikter.
- Träna inte om du känner dig påverkad av opioider eller andra läkemedel.
Att ha och behandlas för cancer kan öka risken för blodproppar. Du kan minska risken genom att bland annat röra på dig regelbundet. Det finns också blodförtunnande läkemedel att få. Om du misstänker att du har fått en blodpropp ska du kontakta vården.
Flera faktorer kan öka risken för att få blodproppar:
- tumören i sig
- mindre fysisk aktivitet efter en operation
- infarter i centrala blodkärl, såsom PICC-line eller venport
- cytostatikabehandling och viss annan behandling
- tidigare blodproppar.
Olika typer av blodproppar
Blodpropp i armen eller benet – trombos
Blodproppar kan uppstå i armen eller benet. De kallas då trombos eller
djup ventrombos, DVT. Tecken på blodpropp kan vara att kroppsdelen blir öm, svullen, röd och varm. Om proppen sitter i armen kan även halsen bli påverkad.
Blodpropp i lungan – lungemboli
Blodproppar kan vandra i kroppen genom blodomloppet. Om de kommer till lungorna kallas det lungemboli. Blodproppar i lungorna kan i enstaka fall vara livshotande. De måste därför alltid behandlas så fort som möjligt. Tecken på blodpropp i lungorna kan vara andnöd, hosta, håll i sidan som gör ont när du andas in, plötslig smärta i bröstet eller ryggen, trötthet, dålig ork och feber.
En blodpropp kan i sällsynta fall också uppstå på andra ställen i kroppen.
Råd för att minska risken för blodproppar
- Rör på dig regelbundet utifrån din förmåga och undvik att sitta stilla länge.
- Om du ligger mycket i sängen kan du trampa med fötterna och röra benen regelbundet.
- Du kan bli rekommenderad att använda stödstrumpor eller få blodförtunnande läkemedel.
- Om du röker bör du sluta.
När ska jag kontakta vården?
- Om en arm eller ett ben plötsligt svullnar eller om det blir ömt, rött och varmt.
- Om du får svårt att andas även när du anstränger dig lätt.
- Om du får hosta, håll i sidan som gör ont när du andas in, plötslig smärta i bröstet eller ryggen, trötthet, dålig ork eller feber.
Blodplättarna gör så att blodet kan levra sig och att sår kan läka. Vid viss läkemedelsbehandling kan blodplättarna bli färre, vilket gör att du lättare får blåmärken och blödningar. Du kan till exempel lättare få näsblod och blödningar i tandköttet och från små sår. Om du har hemorrojder eller sprickor i ändtarmen kan det blöda när du går på toaletten.
Berätta att du behandlas med cancerläkemedel när du söker vård eller går till tandläkaren.
Råd vid ökad blödningsrisk
- Var noga med munhygienen och använd en mjuk tandborste när du borstar tänderna.
- Om du har svårt att borsta tänderna noggrant, använd munskölj med fluorid som komplement.
- Var försiktig när du använder tandtråd och tandpetare.
- Var försiktig när du snyter dig.
- Om du får näsblod kan du stoppa blödningen genom att klämma runt näsans mjuka delar i 10 minuter och luta dig framåt.
- Vissa värktabletter innehåller ämnen som kan göra att du blöder mer. Prata med din läkare om du behöver ta värktabletter.
- Prata med din läkare om du tar naturläkemedel, eftersom de kan göra att du blöder mer. Exempel på sådana är omega-3, fiskolja, linfrön och linfröolja, jättenattljusolja, vitamin E, hajbroskpreparat och melatonin.
- Undvik att bli förstoppad eftersom det ökar risken för hemorrojder. Behandla hemorrojderna om de redan har uppstått. Prata med din läkare om receptfria läkemedel inte hjälper.
När ska jag kontakta vården?
- Om blödningen inte går över.
- Om du blöder väldigt mycket.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Blödningar.
Med diarré menas att du har avföring oftare än vanligt och att avföringen är lös. Du kan även få ont i magen, blod i avföringen, gaser och feber. Diarré är oftast inte farligt. Det finns råd du kan följa för att lindra besvären men ibland behövs behandling.
Det finns många möjliga orsaker till diarré. Den kan till exempel orsakas av något du har ätit, vissa läkemedel och behandlingar eller att du är förstoppad.
Besvären kan lindras med egenvård och ibland behandling med läkemedel. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare för att få råd.
Råd vid diarré
- Drick mindre kaffe.
- Var noga med att du får i dig vätska. Om du har många eller stora diarréer behöver du dricka extra vatten för att ersätta förlorad vätska. Några glas mer än vanligt räcker oftast.
- Var noga med att du får i dig salter. Använd vätskeersättning om du har upprepade diarréer, för att ersätta förlorade salter. Det finns att köpa receptfritt på apoteket.
- Om du har långvarig diarré kan tarmen få svårt att bryta ner laktos, alltså mjölksocker. Prova då att äta laktosfria mjölkprodukter.
- Ät långsamt och tugga maten noga, så att den är bearbetad när den når mag- och tarmkanalen.
- Ät mindre av svårsmälta livsmedel, till exempel baljväxter, fruktskal, frukthinnor och hela korn och frön. Ät i stället kokta grönsaker, skalad frukt eller fruktmos.
- Undvik fet och starkt kryddad mat.
- Undvik produkter som innehåller sötningsmedel, till exempel maltitol och xylitol som finns i sockerfria tuggummin och halstabletter.
- Välj vitt ris och mat gjord på vitt mjöl, som pasta och ljust bröd, i stället för fullkornsprodukter.
- Det finns läkemedel för att stoppa diarrén tillfälligt, till exempel inför en flygresa. Prata med din läkare innan du tar ett sådant läkemedel.
Om det svider eller gör ont i ändtarmen kan du prova dessa råd:
- Använd mjukt toalettpapper eller duscha efter toalettbesök i stället för att torka med papper.
- Torka dig efter duschen genom att klappa med handduken i stället för att gnida.
- Smörj dig regelbundet runt ändtarmsöppningen med en fet kräm eller salva.
När ska jag kontakta vården?
- Om du har fler än fyra diarréer per dygn.
- Om du har blodiga diarréer.
- Om du har mörk och illaluktande diarré.
- Om du har diarré och samtidigt feber eller frossa.
- Om du har diarré och samtidigt ont i magen.
Vid vissa behandlingar får du särskilda instruktioner om när du behöver höra av dig till vården.
Du kan bli förstoppad av din sjukdom eller behandling. Det innebär att du har svårt att tömma tarmen och att avföringen är hård. Det kan hjälpa att dricka mycket, röra på dig och äta fiberrik mat.
Hur ofta man har avföring är individuellt. En del har avföring ett par gånger i veckan, andra flera gånger per dag.
Med förstoppning menas att du har svårt att tömma tarmen trots att du vill och att avföringen är hård och trög. Du kan även ha ont och ibland blöda i ändtarmsöppningen när du tömmer tarmen. Det kan också kännas som om tarmen inte tömmer sig ordentligt fast du försöker. Du kan få lös avföring, ont i magen och magen kan kännas utspänd. Du kan också må illa och tappa aptiten.
Förstoppning kan ha olika orsaker
Det kan finnas flera orsaker till förstoppning. Kanske gör din sjukdom att du sitter mer stilla, äter annorlunda och dricker mindre, vilket kan bidra till förstoppning. Vissa cancersjukdomar och behandlingar påverkar också tarmarna så att de inte fungerar som vanligt. Även vissa läkemedel kan orsaka förstoppning. Exempel på sådana är opioider, läkemedel mot illamående och vissa blodtryckssänkande läkemedel. Du får veta vad som gäller dig.
Råd för att undvika och lindra förstoppning
- Drick mer, gärna vatten.
- Byt vitt ris och mat med mycket vitt mjöl, som pasta och ljust bröd, mot fullkornsprodukter.
- Rör på dig varje dag. Fysisk aktivitet hjälper tarmarna att arbeta.
- Hur du sitter på toaletten är viktigt. Prova att höja fötterna genom att använda en pall.
Ät gärna fiberrik mat. Det här är exempel på livsmedel som innehåller fibrer:
- grönsaker, till exempel morötter, broccoli, blomkål, bönor och ärtor
- frukt, till exempel kiwi och päron
- torkad frukt, till exempel katrinplommon, fikon och aprikoser
- fullkornsprodukter, till exempel fullkornspasta, grovt bröd och grova gryner som havre och vetekli.
Om besvären inte minskar finns det läkemedel som kan hjälpa. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare för att få råd.
När ska jag kontakta vården?
- Om besvären inte går över trots att du har följt råden.
- Om du går ner i vikt.
- Om du har blod i avföringen.
- Om du har mycket ont i magen.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Förstoppning.
Din behandling kan göra att du får gaser och bullrig mage. Det kan bero på många olika saker. Råden kan därför behöva anpassas till dina förutsättningar. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare för att få råd.
Råd vid gaser och bullrig mage
- Ät i lugn och ro. Tugga maten noga.
- Drick mindre av kolsyrade drycker.
- Ät mindre av gasbildande livsmedel, till exempel ärtor, bönor, linser, alla sorter av lök, kål och paprika, frukt med skal, grovt bröd med hela korn samt fiberrika flingor och müsli.
- Frukter och grönsaker kan ge mindre besvär om de är skalade, mixade eller tillagade. Det gäller också bröd bakat på finmalt fullkornsmjöl såsom knäckebröd, och flingor såsom havregryn.
- Undvik tuggummi, brustabletter, smågodis och halstabletter. De kan göra att du sväljer luft. Ofta innehåller de också en typ av sötningsmedel som kallas sockeralkoholer som kan ge gaser och diarré.
- Det finns receptfria läkemedel som kan hjälpa, främst om du får ont i magen av gaserna. Fråga din läkare, kontaktsjuksköterska eller personalen på ett apotek.
Långt ifrån alla som har cancer besväras av illamående och ätsvårigheter, men om det händer finns hjälp att få. Besvären kan förebyggas och lindras på flera olika sätt. För att få effektiv behandling behöver du berätta för din kontaktsjuksköterska om dina besvär.
Illamående är ett komplext symtom som kan ha både fysiska och psykiska orsaker. Det kan till exempel utlösas av läkemedel, mat, starka dofter, rörelse (åksjuka), kraftig ansträngning (fysisk eller psykisk), eller minnen av illamående. Illamående hänger också ihop med andra vanliga symtom som smärta, oro, trötthet och förstoppning.
Illamående är obehagligt och kan göra att du får i dig mindre mat och dryck än du behöver. Obehandlat illamående kan därför leda till att du blir tröttare, går ner i vikt eller blir uttorkad.
Om du har besvär kan du få svara på frågor i Min vårdplan. Att kartlägga och förstå mer om vad som utlöser eller påverkar illamåendet hjälper dig att tillsammans med vårdpersonalen förebygga och behandla det på bästa sätt.
Så behandlas illamående
Det finns många effektiva läkemedel som förebygger och lindrar illamående, oavsett om det är kortvarigt eller långvarigt. Vid långvarigt illamående kan man behöva ta läkemedel kontinuerligt.
Följ den ordination du får om läkemedel mot illamående. Fråga din kontaktsjuksköterska eller läkare om du undrar över något.
Vad kan jag göra själv?
Du kan göra mycket själv för att förebygga eller lindra illamående. Det finns inte alltid tydliga bevis i forskningen för vad som hjälper, men metoderna som nämns här är ofarliga och kan göra att du mår bättre. Pröva dig fram för att se vad som passar dig.
Allmänna råd
- Fysisk aktivitet – ta till exempel en promenad.
- Frisk luft – var utomhus om du kan. Inför måltiderna kan det kännas skönt att vädra rummet.
- Avspänning – det finns olika program och tekniker du kan testa.
- Vila efter måltiderna, gärna med några extra kuddar under huvudet eller höjd huvudända.
- Om det går, försök att undvika saker som du vet utlöser eller förvärrar ditt illamående.
Råd om mat och dryck
Även om läkemedlen är effektiva mot illamående kan du fortfarande ha nedsatt matlust på grund av smakförändringar och vara känsligare än vanligt för matens konsistens. Om du har svårt att äta kan du behöva anpassa maten efter dina egna förutsättningar och kan behöva hjälp av en dietist. Här är några allmänna råd som kan förebygga och lindra illamående:
Ät och drick ofta och i små mängder
- Drick klunkvis och ät små mängder vid många tillfällen under dagen.
- Vänta inte mer än två timmar mellan måltiderna.
- Vänta inte tills du blir hungrig, det kan förvärra illamående.
Se till att få i dig tillräckligt med vätska
- Det är viktigt att du får i dig tillräckligt med vätska, särskilt om du kräks eller är förstoppad. Annars kan du bli uttorkad och må dåligt av det.
- Klara drycker som vatten, mineralvatten, te, örtte, buljong och juice kan vara lättare att dricka.
- Det kan kännas bra att suga på isbitar.
Anpassa vad du äter
Många upplever att vissa typer av mat fungerar bättre när man mår illa. Pröva gärna
- kall mat, till exempel nyponsoppa, saftsoppa, kräm med mjölk, smoothies eller kalla kokta ägg
- salt mat, till exempel sill, ansjovis, oliver, kaviar, salta kex, popcorn, salta pinnar eller salta nötter
- lättare maträtter, till exempel soppa och smörgås, avokado med keso, kalla grönsaker eller fil eller yoghurt med flingor.
Anpassa dina vanor efter vad som känns bäst
- Om du mår illa när du vaknar, pröva att äta eller dricka något litet innan du stiger upp.
- Stekt mat ger matos som kan upplevas som obehagligt. Välj hellre kokt, ugnsstekt eller kall mat.
- Om det är möjligt, undvik att laga mat själv. Ha matlådor i frysen.
- Ät inte din favoritmat när du mår illa för att undvika att koppla ihop den med illamående i framtiden.
Alternativa behandlingsmetoder
Många undrar om alternativa behandlingsmetoder kan hjälpa dem. Den forskning som finns idag kan inte tydligt visa att dessa är effektiva mot cancerrelaterat illamående.
Kropp- och själmetoder som yoga och mindfulness och alternativa behandlingar som akupressur (åksjukeband) och akupunktur är inte skadliga och kan göra att du mår bättre, även om de inte har en bevisad effekt på illamående vid cancersjukdom och cancerbehandling.
Metoder som innehåller naturläkemedel, kosttillskott eller andra alternativa behandlingar ska du alltid diskutera med din läkare eftersom det kan påverka din behandling mot cancern.
När ska jag kontakta vården?
- Om du mår illa eller kräks trots att du har tagit läkemedel mot illamående.
- Om du har svårt att äta och dricka tillräckligt.
- Om du går ner i vikt.
- Om du kräks och samtidigt har feber eller frossa.
- Om du kräks färskt blod eller om kräkningen är mörkbrun och liknar kaffesump.
Mer om vad illamående är
Illamående uppstår i det autonoma (icke viljestyrda) nervsystemet som en del av kroppens inbyggda försvarssystem mot gifter och andra faror. När vi möts av något som hjärnan tolkar som giftigt eller farligt reagerar nervsystemet med en känsla av obehag, olust eller äckel. Ibland får man även blodtrycksfall och svimningskänsla. Det är vanligt att mag-tarmkanalen reagerar med att vilja göra sig av med det farliga innehållet genom kräkningar eller diarré.
Illamående kommer ofta plötsligt, men i samband med cancersjukdom kan man ibland ha ett mer långvarigt och lågintensivt illamående utan att kräkas. Om du får cytostatika eller andra läkemedel som ger illamående får du information om hur detta kan förebyggas och behandlas, i behandlingskapitlet här i Min vårdplan.
> Läs mer om cancerrelaterat illamående på cancerfonden.se. Sök på Illamående.
> Läs mer om olika sorters illamående på ki.se. Sök på Illamående.
När du är sjuk och får behandling kan du få svårare att koncentrera dig och komma ihåg saker. Det kan också ta längre tid att göra saker än tidigare. Om besvären påverkar din vardag kan du få hjälp för att hantera den bättre.
Kognition handlar om hjärnans förmåga att hantera information och kunskap. Kognitiva förändringar kan till exempel göra att du får svårt med dessa saker:
- Fokusera din uppmärksamhet och följa en instruktion för hur något ska utföras.
- Organisera, planera och genomföra aktiviteter.
- Komma ihåg vad som är planerat.
- Hitta till platser och saker.
- Lösa problem som plötsligt uppstår och bestämma dig för vad som bör göras och hur.
Kognitiva förändringar är naturligt när du lever med en sjukdom. Det är en normal reaktion på oro och kris, men det kan även vara en biverkning av behandlingen.
Förändringarna kan påverka din vardag och förmåga att arbeta, studera och vara social. Besvären minskar eller försvinner ofta en tid efter att behandlingen är slut, men en del har kvar besvären en längre tid.
Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare
Kognitiva förändringar kan vara psykiskt påfrestande. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du eller dina närstående märker att det påverkar din vardag eller din arbetsförmåga. En arbetsterapeut eller en rehabiliteringskoordinator kan ge dig råd för att hantera vardagen och hitta en bra balans mellan aktivitet och vila.
Råd vid kognitiva förändringar
- Var så fysiskt aktiv som du orkar. Det förbättrar minnet och din kognitiva förmåga.
- Prioritera det som är viktigast för dig. Gör en sak i taget.
- Planera veckan så att du inte bokar in för mycket åt gången.
- Planera in vilopauser och undvik att ta ut dig. Ta paus innan du blir för trött, med mikropauser eller en vilostund.
- Testa olika andningstekniker och avslappningsövningar.
- Undvik stressande situationer och miljöer.
- Räkna med att saker tar längre tid att göra än tidigare.
- Undvik sådant som kan distrahera dig, till exempel att ha radion på samtidigt som du läser.
- Använd gärna hörselskydd på platser med höga ljud.
- Upprepa och skriv ner information du får.
- Be vårdpersonalen att sammanfatta information skriftligt och använda funktionerna i Min vårdplan eller 1177 som komplement till samtal när de kommunicerar med dig.
- Skriv minneslistor och använd en kalender.
- Använd påminnelse-appar i telefonen.
- Lägg dina saker på bestämda platser, så att du lättare kommer ihåg var de finns.
- Förenkla vardagsarbetet. Till exempel kan du köpa färdiga matkassar med recept, göra matlådor som du kan värma när du är trött och sortera bort en del ”måsten”.
- Berätta för dina närstående, vänner och arbetskamrater om dina svårigheter, så att de förstår dig bättre.
Du kan bli torr i munnen när du behandlas med till exempel cytostatika. Muntorrhet ökar risken för att få ont i munnen, hål i tänderna, sår, blödningar och infektioner. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har besvär.
Råd vid muntorrhet och ont i munnen
- Var noga med munhygienen. Borsta tänderna två gånger per dag. Använd en extra mjuk tandborste med litet huvud så att du lätt kommer åt överallt.
- Använd en mild fluoridtandkräm som inte irriterar slemhinnan.
- Använd gärna extra fluorid för att skydda tändernas emalj och undvika hål i tänderna. Du kan till exempel skölja munnen med fluorid en gång per dag i någon minut och sedan spotta ut. Du kan också använda fluoridtuggummin eller fluoridtabletter som säljs receptfritt på apotek. Det finns även fluoridpreparat som skrivs ut på recept.
- Om det gör för ont att skölja med fluorid, skölj med vatten eller koksaltlösning. Upprepa vid behov. Skölj gärna efter måltiderna.
- För att förebygga och lindra svamp i munnen kan du skölja munnen med mineralvatten som innehåller natriumkarbonat, till exempel vichyvatten.
- Använd salivstimulerande medel i form av exempelvis sugtabletter, tuggummi, munsprej och gel. Det kan köpas på apotek.
- Om du besväras av torr mun på natten, kan du smörja i munnen med lite munolja, mungel eller matolja med neutral smak innan du går och lägger dig.
- Var försiktig när du använder tandtråd och tandpetare.
- Att suga på en isbit kan lindra smärta i munnen.
- Det finns läkemedel som kan lindra smärta i munnen.
Recept på koksaltlösning för att lindra besvär från munnen
- Koka en halv liter vatten med en halv tesked salt.
- Blanda i 5 teskedar matolja, gärna med neutral smak, i saltlösningen.
Saltlösningen kan förvaras en vecka i kylskåpet.
Skölj munnen med lösningen och spotta ut. Upprepa vid behov eller var 30:e minut.
Kostråd om du har ont i munnen
- Undvik starka kryddor, syrliga frukter och juicer.
- Välj mjuk och mild mat, till exempel gröt, soppa eller mat som går att mosa.
- Använd mycket sås till maten eller en klick matfett. Det gör maten halare och lättare att äta.
- Undvik att äta för varm eller kall mat.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Muntorrhet.
Många upplever att sexlivet blir sämre i samband med en cancerbehandling. Om du har en partner, prata om hur du känner och hur ni kan njuta av varandra på andra sätt. Du kan också få råd och stöd av vårdpersonalen.
Det är vanligt att ha funderingar kring sexualitet när man är sjuk. Oavsett var du befinner dig i livet och dina erfarenheter har du rätt till stöd. Du kan ha en partner eller leva ensam, vara sexuellt erfaren eller oerfaren. Om du inte tidigare har erfarenhet av sexuella relationer kan det kännas svårt att inleda en sådan när du är sjuk.
Förmågan och lusten kan ändras
Det finns oftast inga medicinska hinder för att ha sex med sig själv (onani) eller med andra, men många upplever ett sämre sexliv under och efter en cancerbehandling.
Behandlingen kan påverka nerverna till och från könsorganen. Det kan påverka förmågan att ha sex och att njuta av det. Vissa cancerbehandlingar kan minska känsligheten för smekningar och beröring, eller göra att det svider och gör ont vid beröring och samlag.
Att vara sjuk och få behandling kan också ge oro och ängslan, kroppsliga förändringar, ändrad självbild, sämre ork, biverkningar av behandlingen eller allmänt sämre välbefinnande.
Allt detta kan påverka lusten och förmågan att ha sex. Periodvis kan du känna mindre lust, men lusten kan också öka.
Prata med din partner
Om du har en partner, prata om hur ni ska vårda och hantera sexualiteten. Berätta om dina känslor inför din kropp och dina funderingar kring närhet och sex. Lyssna även på din partners upplevelse. Tillåt er att känna sorg över att det kanske inte fungerar som ni är vana vid, men se det inte som att sexuallivet är skadat för all framtid.
Det finns hjälp att få
Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har funderingar eller besvär. Då kan du få stöd, råd och eventuell behandling, till exempel mot orgasmsvårigheter, torra slemhinnor och erektionsproblem. Du kan också få hjälp att komma i kontakt med en sexolog eller kurator.
Råd om närhet och sexualitet
- Avstå från sex om det känns bäst för dig. Njut av närheten till varandra utan att det måste leda till sex. Om din partner blir upphetsad, se det inte som ett krav på sex utan som ett tecken på att du är sexuellt attraktiv.
- Tvinga dig inte till något som gör ont. Lusten kan minska om sex förknippas med smärta och obehag. Glidmedel och alternativa samlagsställningar kan hjälpa.
- Om du har nedsatt känsel och svårt att få orgasm kan en vibrator med frekvens 80–120 Hz vara till hjälp. För kvinnor finns också lufttrycksvibratorer som hålls mot klitoris. De brukar också kunna vara effektiva vid nedsatt förmåga att få orgasm.
- Cancer smittar inte, inte heller när man har sex. Däremot är det viktigt att använda säkra preventivmedel för att undvika graviditet. Kondom är ett bra alternativ eftersom den dessutom skyddar mot infektion och mot att spår av läkemedel förs över genom kroppsvätskor.
Så här kan du hitta tillbaka till din lust:
- Försök att minnas positiva sexuella upplevelser du har haft. Gå igenom upplevelsen steg för steg och försök att minnas hur det kändes att ha lust.
- Hitta dina erogena zoner, det vill säga områden som ger njutning när de smeks. Armvecken, knävecken, insidan av låret och nacken kan vara sådana områden.
- Lusten till sex väcks oftast av att vara fysiskt nära en partner. Beröring utlöser hormonet oxytocin, som ger välbefinnande.
- Pröva dig eller er fram och känn efter vad som kan väcka lusten. Tillåt dig eller er att söka nya vägar till njutning. Var tydlig med hur du känner och visa hur du vill ha det.
- Tillåt dig själv att känna lust och njutning. Berör dig själv och unna dig till exempel massage. Tillfredsställ dig själv om det känns bra.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Cancer och sexualitet.
> Läs mer på Cancerfonden.se. Sök på Sex och cancer.
> Läs mer på Ungcancer.se. Sök på Sex. Sidan vänder sig till dig som är ung och har erfarenhet av cancer.
> Läs mer på UMO.se. Sök på Sex. Sidan vänder sig till dig som är ung och innehåller information om sex i allmänhet.
Att få en svår sjukdom kan vara omtumlande, för både dig som är sjuk och dina närstående. Det är normalt att känna oro, som kan vara allt från mild och hanterbar till stark och svår att stå ut med. Det finns mycket du kan göra själv för att hantera oro och ångest. Om du får stora besvär kan du få hjälp att få kontakt med rätt del av vården.
Berätta för din kontaktsjuksköterska, läkare eller en annan vårdkontakt om du känner oro eller ångest. Berätta också om du tidigare har haft problem med ångest.
Det finns inget rätt eller fel i hur du känner, det viktiga är hur du upplever din situation.
Så kan ångest kännas
Stark oro kan leda till ångest, med en intensiv känsla av obehag. Du kan känna ett tryck över bröstet eller att hjärtat slår snabbt eller hårt. Du kan också bli torr i munnen, få en klump i magen eller känna dig yr eller svag.
Ångest beror på att kroppen reagerar på att något verkar hotfullt. Kroppen gör sig då redo att hantera situationen genom att öka mängden adrenalin och andra stresshormoner i blodet. Musklerna spänns, hjärtat börjar slå snabbare och andningen blir intensivare.
Ångesten går oftast över efter en stund.
Du kan känna oro och ångest lång tid efter behandlingen
Under tiden behandlingen pågår är du ofta upptagen av praktiska saker. Då kanske inte ångesten är så tydlig. Det är viktigt att både du och dina närstående vet att det är vanligt och normalt att oro och ångest ökar när det mest akuta skedet är över. Du kan känna oro och ångest även lång tid efter behandlingen, till exempel medan du väntar på ett röntgensvar vid ett uppföljningsbesök.
Råd vid oro och ångest
- Försök att andas lugnt. Sätt dig ner, lägg en hand på magen och känn andningen. Det finns också andningsövningar som kan hjälpa.
- Tillåt dig att känna det du känner. Försök att beskriva känslan för dig själv.
- Rör på dig, gärna så att din puls ökar så att du blir lite varm och svettig. Du kan till exempel träna, promenera eller dansa. Träning gör det lättare att slappna av och sova bra.
- Gör något för att byta sinnesstämning. Ta till exempel en promenad, läs en bok, se på tv, lyssna på musik eller en podd, lös korsord eller prata med någon som får dig att tänka på något annat.
- Försök att vila och få tillräckligt med sömn. Om du har svårt att sova är det bra om du ändå kan vila ibland.
- Testa avslappningsövningar. En del tycker att mindfulness hjälper.
- Undvik alkohol, kaffe, energidrycker och tobak.
- Försök att äta varierat så att du får den näring du behöver.
Behandling kan vara samtal, läkemedel eller båda
Oro och ångest kan behandlas med stödjande samtal, läkemedel eller både och.
I ett stödjande samtal kan du få hjälp att sätta ord på och bearbeta dina tankar och känslor, vilket kan vara bra. Du kan också få hjälp att hitta strategier för att hantera din oro och ångest.
Det finns också flera appar som kan få dig att både lindra och förstå din ångest.
När ska jag kontakta vården
- Om du får svår ångest som du inte kan hantera själv.
- Om du har svårt att klara vardagen.
- Om du använder alkohol, narkotika eller andra droger för att lindra ångest.
- Om du skadar dig själv eller har tankar på att ta ditt eget liv.
- Om du har återkommande ångestattacker under minst en månad.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Ångest, Hjälp med tankar och känslor vid cancer och Mindfulness – medveten närvaro.
Att leva med smärta tar mycket energi och kan försämra din livskvalitet. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har ont, så att du kan få behandling mot smärtan. Det finns effektiv behandling som hjälper dig att må bättre.
Råd vid smärta
- Ta läkemedlen regelbundet enligt din läkares ordination. Vänta inte tills du får för ont. Då kan smärtan bli svårare att behandla.
- Kombinera inte läkemedel på egen hand. Det kan vara farligt.
- Om du håller dig inom den rekommenderade dosen av läkemedlet, är det inte farligt och du blir inte beroende. Det är smärtan som styr vilken dos du behöver.
- Viss smärtbehandling behöver avslutas stegvis, enligt läkarens ordination.
- Skriv gärna dagbok där du noterar när, var och hur smärtan känns. Det kan hjälpa din läkare att anpassa behandlingen efter dina behov. Det kan också göra vardagen mer förutsägbar för dig.
- Fysisk aktivitet kan lindra smärta. När du rör dig frigörs många hormoner och andra ämnen som har en smärtlindrande effekt. Du kan öka dessa ämnen i din kropp genom att anstränga dig så att du blir andfådd och svettig.
- Rörlighetsträning och stretch kan minska smärta genom att spända muskler slappnar av.
- En värmekudde kan vara skönt.
- Andra behandlingar som kan hjälpa är akupunktur, TENS (transkutan elektrisk nervstimulering), akupressur, andningsövningar, avspänning och meditation.
Att hantera smärta
Vid långvarig smärta och när läkemedel inte räcker kan du behöva lära dig mer om att hantera smärta, till exempel genom kognitiv beteendeterapi, KBT. Att hantera smärtan handlar om att ta kontrollen och hitta sätt att leva ditt liv, trots smärtan.
Nedstämdhet, oro och stress kan göra att smärtan blir svårare att hantera. Lyssna på din kropp och anpassa ditt liv efter hur du mår. Försök att minska stressen i ditt liv och gör sådant du mår bra av. Du kan få samtalsstöd av din kontaktsjuksköterska eller en kurator.
När ska jag kontakta vården?
- Om du har svår smärta som du inte kan lindra själv.
- Om smärtan påverkar dig så mycket att du inte kan göra sådant du vill eller behöver göra.
> Läs mer på cancerfonden.se. Sök på Smärtbehandling vid cancer.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Långvarig smärta.
Sömnsvårigheter är vanligt vid sjukdom och behandling. Det finns mycket du kan göra själv för att sova bättre. Om det inte hjälper kan du få läkemedel utskrivet.
Det här är exempel på vanliga sömnsvårigheter:
- ha svårt att somna
- vakna efter att ha somnat och ha svårt att somna om
- vakna för tidigt på morgonen.
Vad beror det på?
Sömnsvårigheterna kan bero på oro och ångest över att du har fått en sjukdom, och funderingar över hur behandlingen ska gå och hur din framtid kommer att se ut. Kanske oroar du dig för sjukhusvistelsen, ekonomin eller familjen.
Sömnen kan även störas av biverkningar av din sjukdom och behandling, till exempel smärta, illamående, trötthet, ändrad hormonbalans, täta toalettbesök eller inkontinens. Sömnen kan också påverkas av vad du äter och dricker, balansen mellan vila och aktivitet, nikotin, alkohol och läkemedel.
Berätta om besvären för din kontaktsjuksköterska
God sömn är viktigt för din hälsa, livskvalitet och förmåga att prestera och fungera.
Om sömnbesvären påverkar din vardag är det viktigt att du berättar det för din kontaktsjuksköterska, så att du kan få hjälp. I första hand behandlas sömnsvårigheter med egenvård.
Råd vid sömnsvårigheter
- Regelbunden fysisk aktivitet kan göra att du sover bättre.
- Försök att varva ner en stund innan du ska gå och lägga dig.
- Försök att ha regelbundna vanor.
- Se till att ha det lugnt, mörkt och svalt i sovrummet.
- Undvik ljus sent på kvällen. Även ljuset från en mobilskärm, datorskärm eller liknande kan motverka sömnen.
- Hitta en balans mellan aktivitet, vila och sömn som fungerar för dig.
- Drick inte kaffe sent på dagen.
- Om du behöver vila, undvik att sova middag för sent på dagen och helst inte längre än 30 minuter.
- Pröva avslappningsövningar, lugn musik, meditation och mindfulness. Ett tyngdtäcke kan också hjälpa dig att slappna av i sängen.
- Vissa kan få hjälp genom att gå sömnskola eller få behandling med kognitiv beteendeterapi, KBT. Fråga din läkare eller kontakta din vårdcentral om du vill veta mer.
Behandling med läkemedel
Om du har problem med sömnen kan du behandlas med insomningstabletter eller sömntabletter. Läkemedlen är ofta receptbelagda. Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har besvär.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Sömnsvårigheter och Mindfulness – medveten närvaro.
I samband med cancersjukdom och behandling är det vanligt att känna en särskild trötthet som kallas fatigue eller cancerrelaterad trötthet. Försök att röra på dig eftersom fysisk aktivitet hjälper mot tröttheten. Du kan få hjälp av en fysioterapeut eller arbetsterapeut om du behöver.
Fatigue är en psykisk, fysisk och social trötthet. Den liknar inte vanlig trötthet och går inte att vila eller sova bort. Många upplever fatigue som total energilöshet, och den kan komma även om du inte anstränger dig. Din förmåga att minnas, koncentrera dig och lösa problem kan bli sämre. Tröttheten kan också leda till uppgivenhet, stress, oro och depression.
Det är individuellt hur svåra besvär du upplever och hur länge det håller i sig. Du kan vara trött lång tid efter att en behandling har avslutats.
Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har besvär.
Orsaker till fatigue
- Sjukdomen påverkar din ämnesomsättning. Det gör att energin i maten förbränns snabbare eller inte kan tas upp helt av kroppen.
- Sjukdomen och behandlingen kan ge biverkningar och oro som påverkar din sömn och hur du äter. Svårigheterna att sova och äta kan göra dig kraftlös.
- Du rör på dig mindre än du brukar på grund av sjukdomen och behandlingen.
- Cancercellerna skapar en obalans i kroppens immunförsvar.
- Sjukdomen och behandlingen kan orsaka blodbrist som gör dig tröttare.
- Olika former av psykisk påverkan.
Råd vid fatigue
- Rör gärna på dig. Fysisk aktivitet hjälper mot fatigue.
- Uppmärksamma vilken tid på dygnet du är som piggast, så att du kan planera in aktiviteter när du har som mest energi. Prioritera det som du tycker är roligt och viktigt.
- Försök att göra saker du tycker om och som ger energi och avkoppling. Försök att ha ett socialt liv och träffa människor du tycker om.
- Berätta om din sjukdom och fatigue. Ökad förståelse från andra kan leda till ett ökat stöd och en större flexibilitet. Det kan minska stressen för dig och därmed ge dig mer ork.
- En fysioterapeut kan ta fram ett träningsprogram för dig.
- En arbetsterapeut kan ge dig fler råd och strategier för att hantera fatigue i vardagen, på arbetet och på fritiden.
> Läs mer på cancerfonden.se. Sök på Fatigue.
> Se en film om Trötthet vid cancersjukdom
Film: Fysisk aktivitet vid cancer

Det är viktigt att du får i dig tillräckligt med näring och energi under cancerbehandlingen. Om du har svårt att äta och går ner i vikt kan du behöva äta annorlunda. Om det inte räcker kan du behöva kosttillägg som skrivs ut av en dietist.
Näring och energi från mat och dryck hjälper din kropp att orka med behandlingar, förbättrar sårläkning, bidrar till snabbare återhämtning och motverkar förlust av muskelmassa.
Om du går ner i vikt betyder det att du får i dig för lite energi. Ju tidigare du märker att du går ner i vikt, desto lättare är det att motverka det. Du kan behöva äta annorlunda för att inte gå ner för mycket i vikt. Om du skulle äta lite mindre nyttigt under en kortare period, har det ingen betydelse för hälsan under resten av livet.
Berätta om du går ner i vikt eller får en vit beläggning i munnen
Berätta för din kontaktsjuksköterska eller läkare om du går ner i vikt eller om du får i dig för lite mat och vätska. Du kan få råd av en dietist som även kan skriva ut kosttillägg.
Berätta även om du får en vit beläggning på tungan eller i gommen. Det kan vara munsvamp som kan påverka aptiten. Det behöver ofta behandlas med receptbelagda läkemedel.
Råd vid dålig aptit och ändrad smak
- Ät små mål ofta. Du kan behöva äta 6–8 gånger per dag. Försök att äta något litet även om du inte känner dig hungrig. Det ökar aptiten.
- Ät det du tycker om. Prova att tillsätta kryddor och smakförhöjare, till exempel sky, soja eller sylt. Om du föredrar mat som inte smakar så mycket, välj mild mat som potatis, pasta eller gröt.
- Se till att du får i dig tillräckligt med vätska, särskilt om du mår illa och kräks. Drick ofta och lite per gång. Prova att suga på isbitar. Drick klara drycker som vatten, te eller buljong.
- Var ute i friska luften och rör på dig för att öka aptiten.
- Försök att göra det trivsamt när du ska äta. Du kan till exempel duka fint.
Om du har besvär med dålig aptit kan du prova följande:
- Ät kall mat, eller låt maten svalna innan du äter.
- Ät mjuk mat som är lätt att tugga.
- Ta färdiglagad mat om du besväras av os.
- Ät kokt eller ugnsbakad mat i stället för stekt mat.
Om du har besvär med dålig smak i munnen kan du prova följande:
- Borsta tänderna innan du äter.
- Sug på sockerfria tabletter (men tänk på att sötningsmedel kan ge diarré).
- Drick mer vatten till måltiderna.
Tips på hur du kan få i dig mer energi och protein
- Välj livsmedel med hög fetthalt eller tillsätt extra fett i maten, till exempel olja, grädde eller kokosmjölk.
- Ät något proteinrikt varje måltid, som fisk, kött, ägg, ost, kvarg, quorn, sojaprodukter, bönor eller linser.
- Lägg gärna till en förrätt eller efterrätt till din måltid.
- Drick drycker som innehåller energi, till exempel fruktsoppa eller smoothies, både till och mellan måltiderna.
- Ät gärna energirika mellanmål, till exempel ägg eller smörgås med ost, nötsmör, avokado eller makrill. Ät gärna snacks som nötter, oliver och grönsaker med dip-såser.
När ska jag kontakta vården?
- Om du går ner i vikt trots att du följer råden.
- Om du får en vit beläggning på tungan och i gommen.
När du får behandling mot cancer kan det vara svårt att hålla vikten. Du bör tänka på vad du äter och röra på dig men du ska inte snabbt försöka gå ner i vikt. Prata i stället med din kontaktsjuksköterska eller läkare för att få hjälp.
Det kan finnas flera orsaker till viktuppgång under cancerbehandling. Till exempel påverkar hormonbehandling och kortison ämnesomsättningen så att du lättare går upp i vikt. Trötthet kan också göra att du inte orkar röra på dig som vanligt. Kostråden kan därför behöva anpassas till dina förutsättningar.
Berätta om du går upp i vikt
Väg dig gärna en gång i veckan. Berätta för din kontaktsjuksköterska eller läkare om du går upp i vikt. Om du plötsligt går upp i vikt behöver orsaken utredas och behandlas. Det kan till exempel vara så att vätska samlas i kroppen.
Du ska aldrig försöka gå ner i vikt snabbt under behandlingen eller den närmsta tiden efter. Det gör att du förlorar viktiga reserver för att orka med behandlingen.
Om du går upp i vikt kan du få råd av en dietist eller annat stöd utifrån dina behov och förutsättningar.
Råd om du går upp i vikt
- Följ Livsmedelsverkets råd om hälsosamma matvanor.
- Se över hur stora portioner du äter, och hur och när du äter. Var extra försiktig med snacks och sötade drycker med mycket energi.
- Välj vatten när du är törstig och till maten.
- Ät minst 500 gram grönsaker, frukt eller bär per dag. Det innehåller mycket vitaminer, mineraler och fibrer, men lite energi. Välj gärna grönsaker som rotfrukter, vitkål, blomkål, broccoli, bönor och lök.
- Om du vill äta något mellan måltiderna, välj frukt, 2–3 gånger per dag.
- Försök att följa råden om fysisk aktivitet.
När ska jag kontakta vården?
- Om du har svårt att hålla vikten trots att du har följt råden.
- Om du plötsligt går upp i vikt.
> Läs mer på Livsmedelsverket.se. Sök på Kostråd för vuxna
Buksvullnad kan bero på att vätska samlas i buken, vilket kallas ascites. Du kan märka att magen känns spänd eller större än vanligt, och ibland kan det trycka på andra organ. Detta kan göra att du får tyngdkänsla i magen, blir mätt snabbare eller får svårt att andas om vätskan trycker mot lungorna.
Buksvullnad och ascites kan ha flera orsaker. Om du har besvär är det bra att prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare. De kan ge dig råd och hjälpa dig att hitta en lösning som passar dig. Du kan till exempel få hjälp med att avlägsna överskottsvätska eller få annan behandling.
Råd vid buksvullnad och ascites
- Prova att sitta eller ligga i halvliggande ställning om det känns svårt att andas när du ligger plant.
- Ät små portioner och oftare under dagen om du snabbt känner dig mätt.
- Håll koll på din vikt och om magen ändrar storlek snabbt. Detta kan vara tecken på att du samlar vätska.
- Be om hjälpmedel, till exempel stödstrumpor, om benen också svullnar.
- Berätta om du får ont eller känner dig orolig på grund av svullnaden. Du kan då få råd eller behandling för att lindra besvären.
När ska jag kontakta vården?
- Om magen blir snabbt större eller mycket spänd.
- Om du får svårt att andas.
- Om du får ont i magen eller feber samtidigt som magen är svullen.
- Om du kissar mindre än vanligt eller blir mycket trött.
Andfåddhet innebär att du upplever att det är tungt eller svårt att andas. Du kan känna att du inte får tillräckligt med luft, särskilt vid ansträngning. Det finns råd du kan prova och om det inte räcker kan du få hjälp av vården.
Besvären kan komma av flera olika orsaker, till exempel spridning av cancer, infektion, blodpropp i lungan eller påverkan från behandling. Även oro eller stress kan göra att andningen känns tyngre.
Om du har andningsbesvär är det bra att försöka vara så lugn som möjligt och andas långsamt. Du kan prova att sitta upp eller luta dig framåt över ett bord för att göra det lättare att andas. Ibland kan det hjälpa med frisk luft, till exempel genom att öppna ett fönster.
Vid långvariga eller ökande besvär kan du behöva råd och behandling från vården. I vissa fall kan behandling mot själva grundorsaken behövas.
Om du är orolig över dina andningsbesvär, kontakta din kontaktsjuksköterska eller vårdcentral för att få råd och hjälp.
Råd vid andfåddhet eller andningsbesvär
- Sitt eller halvsitt om du har svårt att andas, gärna med stöd under armarna.
- Försök andas lugnt och långsamt genom näsan och slappna av i axlar och nacke.
- Luta dig framåt över ett bord eller använd armstöd – det kan underlätta andningen.
- Prova att ha en fläkt eller öppet fönster så att du får kall luft mot ansiktet.
- Vila ofta, särskilt om du blir andfådd vid ansträngning. Dela upp aktiviteter i mindre delar med pauser.
- Ta hjälp med andningsövningar av en fysioterapeut om du behöver.
- Berätta för personer runt dig hur du vill ha det om du får andningsbesvär, så att du känner dig trygg.
När ska jag kontakta vården?
- Om du får akut eller ökande andfåddhet som inte går över vid vila eller om det känns som att du inte får luft.
- Om du får andningsbesvär tillsammans med bröstsmärta, hög feber, hosta med blod, yrsel eller om du svimmar.
- Om du får svullna ben, hosta eller håll i sidan som gör ont när du andas in.
Ryggmärgskompression betyder att ryggmärgen blir inklämd av en förändring i ryggraden. Det kan bero på att en tumör eller metastas växer i eller kring ryggraden. Tillståndet kan ge olika neurologiska symtom eftersom ryggmärgen är en del av det centrala nervsystemet.
Tillståndet kallas ibland också medullakompression.
Symtom du kan ha
Symtomen vid ryggmärgskompression kommer ofta smygande men kan ibland komma snabbt. Du kan märka av följande:
- nedsatt känsel i underlivet eller benen
- svårigheter att stå eller gå, eller att benen känns svaga
- problem med att tömma urinblåsan eller tarmen, till exempel svårigheter att kissa eller hålla tätt
- nya eller ökande ryggsmärtor, särskilt om de inte går över i vila eller är värst på natten
- smärta som strålar ut till armarna, bröstkorgen eller benen
- domningar eller stickningar i benen, armarna eller bålen.
Sök vård om du har besvär
Tidig upptäckt kan göra stor skillnad och minska risken för bestående besvär. Om du är osäker på om dina symtom är tecken på ryggmärgskompression, prata med din läkare eller kontaktsjuksköterska för att få råd. Under jourtid, sök akutmottagningen på närmaste sjukhus.
Det är viktigt att du själv är uppmärksam på nya symtom och förändringar av din kropp, och i så fall kontaktar vården. Då kan man tidigt upptäcka om sjukdomen kommer tillbaka eller om du får en ny sjukdom.
Symtom att vara vaksam på
Symtomen kan vara samma som tidigare, men du ska också vara vaksam på nya symtom till exempel
- en knöl
- ny smärta som antingen förvärras eller inte går över av sig själv
- ny långvarig hosta
- ändrade avföringsvanor
- blod i avföring, urin eller slem
- sår som inte läker
- hudförändringar
- ökande trötthet
- kraftig viktnedgång.
Kontakta vården om du får några av dessa symtom, eller om du har andra symtom som du känner dig orolig över.
Uppföljning av sjukdomen
Efter din behandling kommer du att följas upp av vården. Kontakterna med vården kan ske på olika sätt och anpassas efter dina behov och ditt hälsoläge.
Uppföljning efter behandling av cancer utan känd primärtumör syftar till att
- tidigt upptäcka om cancern kommer tillbaka
- följa upp dina behov av rehabilitering
- behandla eventuella biverkningar.
Uppföljningen görs via telefon, videosamtal, brev eller besök. Du kan bli ombedd att fylla i olika formulär och kallas till olika undersökningar och provtagningar.
Om sjukdomen förvärras eller kommer tillbaka, kan det bli aktuellt med uppföljande besök för undersökning och eventuellt röntgen. Då kommer du och läkaren överens om nästa steg.
IFYLLBARA DOKUMENT
Självskattningsformulär
Självskattningsformulär kan användas antingen av patienten själv, för eget lärande och som stöd i att hitta egenvårdsstrategier, eller som en del av en strukturerad bedömning som görs i vården. Syftet är att identifiera olika symtom och besvär så att patienten kan få stöd i att hantera eller begränsa dem.
Formuläret Hälsoskattning används för bedömning av patientens rehabiliteringsbehov och kan användas tillsammans med "Vad är viktigt för mig" som en utgångspunkt för samtal kring symtomhantering, rehabilitering och livskvalitet.
Klicka på dokumentet. Fyll i och spara för utskrift eller skriv ut direkt.
Ångest är en obehaglig upplevelse av mental, fysisk, social eller själslig karaktär. Den kan påverka hur personer tänker, känner eller agerar. Ångest kan göra det svårare att klara av cancer, dess symtom eller dess behandling. Formuläret Hantering av ångest hjälper patienten att sätta ord på vad som är jobbigt just nu. Det kan hjälpa patienten, närstående och vårdpersonal att få vardagen att fungera bättre.
Klicka på dokumentet. Fyll i och spara för utskrift eller skriv ut direkt.
Formuläret Beskrivning av min smärta är en hjälp för att göra en smärtanalys. I formuläret får patienten svara på olika frågor om sin smärta - var, när och hur den upplevs och vad som kan påverka den.
Klicka på dokumentet. Fyll i och spara för utskrift eller skriv ut direkt.
> Beskrivning av min smärta.pdf
Som hjälp att bedöma graden av smärta just nu, kan man använda Numerisk skala (NRS). I formuläret Min smärta just nu (NRS) får patienten skatta sin smärta från 0 till 10.
I formuläret Beskrivning av min sömn kan patienten svara på olika frågor om sin sömn och vad som kan påverka den.
Klicka på dokumentet. Fyll i och spara för utskrift eller skriv ut direkt.
I Formuläret Sömndagbok kan patienten bland annat registrera sin sömn och vakentid och följa sina sömnmönster över tid.
Klicka på dokumentet. Fyll i och spara för utskrift eller skriv ut direkt.
> Sömndagbok.pdf (fyll i sammanlagd tid under 7 dagar, utan diagram)
> Sömndagbok med diagram.pdf (med möjlighet att även fylla i diagram för en tydligare översikt, under 14 dagar)
I Formuläret illamåendedagbok får patienten svara på olika frågor om sitt illamående över dagen och faktorer som kan påverka. Formuläret fylls i en gång dagligen, gärna på kvällen.
Klicka på dokumentet. Fyll i och spara för utskrift eller skriv ut direkt.
Planeringsunderlag
Planeringsunderlag används för att göra vårdprocessen tydligare för patienten. De kan också användas för kommunikation mellan olika delar av vården. Observera att dessa dokument fylls i manuellt utan koppling till journalen och bokningssystem.
Dokumentet Mina bokade tider innehåller en tabell med plats för datum, tid och händelser.
Klicka på dokumentet. Fyll i och spara för utskrift eller skriv ut direkt.
Dokumentet Kontaktuppgifter innehåller en tabell med plats för datum, tid och händelser.
Klicka på dokumentet. Fyll i och spara för utskrift eller skriv ut direkt.
Dokumentet Min rehabiliteringsplanering kan fyllas i för att dokumentera vad patienten och vårdpersonalen kommer överens om vad vården kan göra och vad patenten själv kan göra. Planeringen görs om när förutsättningarna ändras.
Klicka på dokumentet. Fyll i och spara för utskrift eller skriv ut direkt.
> Min rehabiliteringsplanering.pdf
Dokumentet Sammanfattning av min vård kan användas flera gånger under vårdtiden.
Klicka på dokumentet. Fyll i och spara för utskrift eller skriv ut direkt.
> Sammanfattning av min vård.pdf
Att svara på frågan "Vad är viktigt för mig" flyttar fokus från diagnosen till vad som är viktigt i en människas liv. Formuläret används för att ta reda på patientens värderingar och preferenser och planera vårdens insatser därefter. Svaren kan utgöra underlag för en personcentrerad dialog om livskvalitet och vad som känns meningsfullt i den aktuella situationen.
Klicka på dokumentet. Fyll i och spara för utskrift eller skriv ut direkt.