Bakgrund och orsaker
Sammanfattning
NET har en låg men stigande incidens. (++++)
Prevalensen är hög eftersom patienterna lever länge med sin sjukdom (++++)
Påverkbara faktorer för att minska risken
Den europeiska kodexen mot cancer lyfter fram tolv råd som kan minska risken att drabbas av cancer.
Hälsosamma levnadsvanor och sunda solvanor och utgör några av de viktigaste påverkbara åtgärderna för att minska insjuknandet i flera olika cancersjukdomar.
Incidens och prevalens
Låg årlig incidens av GEP-NET och lång överlevnad leder till relativt hög prevalens. Enligt internationell datainsamling från amerikanska National Cancer Institute Surveillance Epidemiology and End Results (US SEER) låg incidensen 2004 på 5,25 fall per 100 000 invånare 1. Man noterar att incidensen och prevalensen ökar, sannolikt i första hand tack vare förbättrad diagnostik och ökad kunskap inom området. I Sverige insjuknar 400–500 personer per år.
Neuroendokrina tumörer är oftast maligna men växer vanligen långsamt. Diagnosen är i många fall försenad med mer än 3 år eftersom tumörerna inte ger några särskilda symtom förrän sjukdomen är spridd. Förändrade avföringsvanor, viktminskning, blödningar och smärtor förekommer nästan uteslutande vid avancerad sjukdom. Neuroendokrina tumörer är lika vanliga hos män och kvinnor. Medianåldern vid insjuknande är cirka 60 år, trots att sjukdomen kan förekomma i alla åldrar.
Neuroendokrina tumörer kan uppstå i de flesta organ men vanliga lokaler är mag-tarmkanalen inklusive pankreas (61 %) och lungor (20 %), följt av mindre vanliga lokaler såsom äggstockar, njurar och testiklar.
Inom gruppen av gastroenteropankreatiska tumörer fördelar sig ursprunget av tumören enligt följande: tunntarm (31 %), rektum (26 %), pankreas (19 %), ventrikel (10 %), appendix (7 %), och kolon (7 %).
Vid diagnos är cirka 50 % av tumörerna lokaliserade, 25 % av patienterna uppvisar lokoregional spridning och cirka 25 % av patienter har fjärrmetastaser.
Ventrikel-NET
De flesta NET i ventrikeln utgår från enterokromaffin-lika celler (ECL-celler) och upptäcks i samband med gastroskopi. De indelas i ECLom av tre typer varav typ 1 är vanligast. Den uppstår hos patienter med kronisk atrofisk gastrit där utebliven saltsyrasekretion leder till förhöjda gastrinnivåer och en hypertrofi av ECL-cellerna. ECLom typ 2 uppstår hos patienter med gastrinproducerande tumörer (gastrinom) medan ECLom typ 3 inte är gastrinberoende och orsaken till att den uppstår är okänd. Enstaka patienter med tumörer av typ 1, 2 eller 3 kan uppvisa ett så kallat atypiskt karcinoidsyndrom med attacker av slemhinnesvullnad, mest märkbart i luftvägarna, urtikaria och astmaliknande symtom, vilket förorsakas av histaminutsöndring (se avsnitt 6.2.2 Atypiskt karcinoidsyndrom). De mer sällsynta typ 3-tumörerna och NEC i ventrikeln kan ge symtom i form av blödning eller, vid mer avancerad tumörsjukdom, symtom i analogi med andra maligna tumörer i magsäcken. De flesta ECLom är sporadiska, men cirka 5 % av ECLom typ 2 uppstår till följd av ett gastrinom som är kopplat till MEN1 (multipel endokrin neoplasi typ 1), se avsnitt 5.2 Multipel endokrin neoplasi typ 1 (MEN1).
Endokrina pankreas-NET
NET i pankreas förekommer med en årlig incidens av 0,5–1 fall per 100 000 invånare.
Den övervägande majoriteten är sporadiska tumörer, men pankreas-NET kan också förekomma vid olika ärftliga tumörsyndrom, se avsnitt 5.2 Multipel endokrin neoplasi typ 1 (MEN1).
Multipel endokrin neoplasi typ 1 (MEN1)). Pankreas-NET upptäcks antingen på grund av att patienten utreds för specifika hormonrelaterade symtom (se kapitel 6 Symtom och tidig utredning) som kan hänföras till en endokrin tumör utgående från pankreas, eller för att man hittar en förändring i pankreas som ett led i en utredning av bukbesvär (trycksymtom, ikterus eller buksmärta) eller som ett bifynd vid en DT-undersökning som utförs av någon annan orsak (incidentalom i pankreas). De indelas i funktionella tumörer, som har symtom relaterade till det hormon som produceras, och icke-funktionella tumörer, dvs. tumörer som inte ger hormonrelaterade symtom.
Duodenum-NET
Duodenala NET kan vara funktionella eller icke-funktionella. De är sällsynta, utgör cirka 1–3 % av alla NET och likaledes 1–3 % av alla duodenala tumörer. Vanligast är duodenala gastrinom, och i 90 % av fallen uppkommer de i första delen av duodenum, medan majoriteten av de resterande är lokaliserade periampullärt. Duodenala NET är små, >75 % är <2 cm, och de utgår oftast från submukosan. Spridning till regionala lymfkörtlar sker i cirka 50 % av fallen, medan levermetastasering är ovanligt. Påvisas multipla tumörer ska MEN1 misstänkas (se avsnitt 5.2 Multipel endokrin neoplasi typ 1 (MEN1)) vilket gäller för 6–10 % av alla fall med duodenala NET. Vid Zollinger-Ellisons syndrom är risken för MEN1 högre, upp till cirka 30 %.
Tunntarm-NET
NET i tunntarmen utgör cirka en tredjedel av alla GEP-NET och knappt hälften av alla maligna tunntarmstumörer. Övriga tunntarmstumörer utgörs till stor del av GIST (gastrointestinal stromatumör). Den årliga incidensen är 1–2 fall per 100 000 invånare. Den övervägande majoriteten är sporadiska tumörer, men det finns en familjär variant av sjukdomen (se kapitel 5 nedan). Den genetiska bakgrunden till denna är ännu inte kartlagd.
Appendix-NET
NET i appendix förekommer i cirka 1 av 300 appendektomier. De flesta appendix-NET återfinns i appendixspetsen och utgör cirka hälften av alla appendixtumörer. Majoriteten av alla appendix-NET utspringer från EC-celler, är kliniskt benigna, färgar positivt för kromogranin A och serotonin och hittas av en slump i samband med kirurgi. De är nästan alltid sporadiska.
Bägarcellscancer (även kallad gobletcellscancer) som förekommer i appendix behandlas inte i detta vårdprogram.
Kolon-NET
Kolon-NET är mycket ovanliga. Ungefär hälften uppkommer i cecum (hög andel EC-celler) och ska betraktas och behandlas som NET i tunntarmen (se avsnitt 10.6 Tunntarms-NET). NET i kolon distalt om cecum uppstår vanligen inte från EC-celler och bör betraktas som en egen tumörentitet. Kolon-NET är sporadiska.
Rektum-NET
Rektum-NET utgör cirka 20 % av alla NET.
De flesta rektum-NET uppkommer i mellersta rektum (5–10 cm från linea dentata) och är < 1 cm. Lymfkörtelmetastaser och fjärrmetastaser ses hos < 10 % av alla patienter med rektum-NET. Rektum-NET är sporadiska.
Neuroendokrin cancer (NEC)
Neuroendokrin cancer (NEC) är högproliferativ med Ki67-index > 20 % och med en lågt differentierad morfologi. Den kan förekomma var som helst inom gastrointestinalkanalen, men med en övervikt inom esofagus och kolon.
I den senaste WHO-klassifikationen infördes begreppet NET G3 vilket omfattar högt differentierade NET med en proliferation på > 20 % men i regel < 55 %. Dessa tumörer klassificerades tidigare som NEC, men har en bättre överlevnad än övriga NEC och ska troligen behandlas på annat vis.