Prostatacancer/MG

I Min vårdplan får du information om din sjukdom, behandling och rehabilitering och dina rättigheter. Du får också individuellt anpassade råd om egenvård, alltså vad du kan göra själv för att må bättre och sådant som sjukvården överlåter åt dig att göra. Råden du får i Min vårdplan ska vara kopplade till den planering du och vårdpersonalen gör tillsammans, så att du själv kan medverka på bästa sätt i din rehabilitering. Det ska vara tydligt för dig vilken planering som gäller.

Min vårdplan ska bidra till att du

• känner dig trygg, informerad och delaktig
• har inflytande över det som är viktigt för dig
• förstår vad som händer i din vård och behandling
• vet hur du kan stärka din hälsa före, under, mellan och efter behandlingsperioderna.

Du och kontaktsjuksköterskan, eller annan vårdpersonal, uppdaterar Min vårdplan tillsammans när vården och behandlingen ändras på ett sätt som har betydelse för dig.

Vad innehåller Min vårdplan?

Innehållet i Min vårdplan anpassas efter dina behov och önskemål. Det betyder att alla patienter har olika Min vårdplan. Du kan också bidra själv genom att skatta hur du mår, kommunicera med vårdpersonalen och vara delaktig i planeringen. Viss information är dock alltid med, eftersom den gäller alla som behandlas för din typ av cancer.

Informationen i Min vårdplan går att läsa som en bok från början till slut. Men den är mer tänkt som ett uppslagsverk som du kan komma tillbaka till när planeringen eller förutsättningarna ändras, eller när du vill läsa på om någon del.

Vem tar fram Min vårdplan?

Min vårdplan tas fram av Regionala cancercentrum i samverkan, RCC. Innehållet kvalitetsgranskas och uppdateras regelbundet.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller annan vårdpersonal om du undrar över något i Min vårdplan.

Så kan du förbereda dig

Inför ditt besök kan du förbereda dig genom att skriva ner vad du vill berätta och fråga om. Du kan få fylla i ett formulär med frågor om hur du mår inför ditt besök.

Tänk igenom detta före besöket:

• Vilka är dina förväntningar på besöket?
• Är det något särskilt som besvärar dig?
• Vad är viktigt för dig just nu?
• Vilka frågor vill du ha svar på?

Du har rätt att förstå

När du besöker vården är det viktigt att du förstår vad som sägs och vad det innebär. Du har rätt att få information som är anpassad till dig. Du kan till exempel få hjälp av en tolk om du har nedsatt syn eller hörsel, eller om du har svårt att tala eller förstå svenska. Kontakta mottagningen före besöket och säg att du behöver en tolk. Om du har svårt att förstå information på grund av en funktionsnedsättning kan du ibland få hjälp av en arbetsterapeut.

Ha gärna med dig en närstående, som kan vara ett stöd och hjälpa till att komma ihåg vad som sägs. Det är alltid du som bestämmer om dina närstående ska få ta del av informationen. Personalen kommer att fråga vem de får lämna uppgifter till. Avsluta gärna mötet med att repetera vad du har uppfattat och stäm av att du har förstått rätt.

Om du har svårt att förstå informationen i Min vårdplan eller på andra webbsidor kan du använda ett verktyg i webbläsaren för att översätta det du ser på skärmen till ditt språk. Fråga vårdpersonalen hur du kan göra.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Tolkning till mitt språk eller Tolktjänster för dig som har en funktionsnedsättning.

Du kan erbjudas ett digitalt vårdmöte

Vissa mottagningar erbjuder digitala vårdmöten. Då kopplar du upp dig via telefon, surfplatta eller dator till ett videosamtal med vården. Ett digitalt vårdmöte fungerar som ett vanligt besök, men du behöver inte åka till sjukhuset för att träffa till exempel din kontaktsjuksköterska, läkare eller fysioterapeut.

Du kan behöva gå igenom undersökningar och provtagningar i anslutning till digitala vårdmöten. I så fall får du veta hur du ska göra.

Du har rätt att vara delaktig

Du har rätt att vara delaktig i din vård och få information om

• ditt hälsotillstånd
• vilka alternativ du har för undersökningar, vård och behandlingar
• vilka för- och nackdelar som finns med olika undersökningar och behandlingar
• när och hur du ska få svar på dina undersökningar och provtagningar
• när och hur du kan förvänta dig att få vård och hjälp vid biverkningar och symtom
• vart du ska vända dig om du blir sämre
• vilken vård du kan behöva efter behandlingen och hur uppföljningen ser ut
• vad du kan göra själv eller med hjälp av en närstående eller personlig assistent.

Genom att vara delaktig ökar du möjligheten att påverka och få det stöd du behöver.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Tips inför ditt besök i vården och Videosamtal med vården.

Var källkritisk

Det forskas mycket om cancer. Kunskapen om olika typer av cancer ökar därför snabbt, liksom tillgången på nya effektiva behandlingar. Men det krävs mycket kunskap för att tolka forskningsresultat. Därför återges slutsatserna från forskningen inte alltid helt korrekt i medierna. Ovetenskapliga och rent felaktiga uppgifter om cancer och cancerbehandlingar kan också få stor spridning i till exempel sociala medier. Det är därför viktigt att du tar ställning till om källan till informationen verkar trovärdig och pålitlig. Utvecklingen går också så snabbt att det är viktigt att ta reda på när informationen eller forskningen de hänvisar till publicerades.

Vilka informationskällor finns?

Vården i Sverige utgår från vårdprogram och nationella riktlinjer där aktuell och bästa tillgängliga kunskap finns samlad. Det du läser i Min vårdplan stämmer överens med vad som står i de nationella vårdprogrammen för cancersjukdomar och ska spegla den vård som ges vid svenska sjukhus. Dessutom är innehållet utvalt så att du bara får den information som är aktuell för dig.

Min vårdplan innehåller även länkar till andra webbplatser med innehåll som är kontrollerat och faktagranskat, till exempel 1177 och Livsmedelsverket.

Ibland vill du kanske läsa mer om sjukdomen. En del läser då direkt i vårdprogrammen eller i nationella kvalitetsregister. Det är viktigt att tänka på att informationen som står där är avsedd för vårdpersonal och beskriver hur det ser ut på gruppnivå. Information från register kan också behöva tolkas i ett sammanhang, till exempel när data samlades in.

Patientföreningarna kan vara en bra källa till information. Ibland kan man via deras webbplatser ställa frågor till en expert eller en chattbot, eller prata med andra som har samma sjukdom som du. Tänk på att den som svarar på frågorna inte har all information om just dig och din sjukdom och sällan kan ge exakta svar om din situation.

Fråga vårdpersonalen om du är osäker

Fråga gärna vårdpersonalen om du känner dig osäker på något du har läst om cancer, till exempel på internet.

Du och dina närstående kan även kontakta Cancerlinjen eller Cancerrådgivningen, där erfaren vårdpersonal svarar på allmänna frågor om cancer.

Cancerlinjen, Cancerfonden

> Webbplats: cancerfonden.se. Sök på Cancerlinjen.
> Telefon: 010-199 10 10

Cancerrådgivningen

> Webbplats med chatt: cancercentrum.se. Sök på Cancerrådgivningen.
> Telefon: 08-123 138 00

När du är inloggad på 1177 har du tillgång till tjänster som kompletterar informationen i Min vårdplan. Du kan till exempel

• se dina bokade tider, på de mottagningar som använder denna tjänst och som du eller vården lägger till under rubriken Mottagningar
• hantera dina läkarintyg och läkarutlåtanden 
• se och förnya dina recept om mottagningen är ansluten
• se hur långt du har kvar till frikort genom högkostnadsskyddet för läkemedel
• läsa delar av din journal.

Du väljer vilket innehåll du vill se

Du kommer aldrig direkt in i något av dessa system när du loggar in på 1177. Innehållet ligger dolt under olika ikoner eller flikar och du väljer aktivt vad du vill se.

Det varierar mellan olika regioner hur mycket och vilken information man kan se inloggad på 1177. Fråga vårdpersonalen om du undrar vilka tjänster som erbjuds. Vissa regioner använder andra appar och system som kan vara kopplade till 1177 eller användas fristående.

Viktigt att veta när du läser din journal

När du söker och får vård dokumenteras det i en journal. Syftet är att vårdpersonalen ska få tillräckligt med information om dig och din vård, så att vården blir så bra och säker som möjligt. Journalen är ett arbetsredskap för vårdpersonalen och kan därför vara svår att förstå.

När du öppnar Journalen i 1177 kan du välja att se även det nyaste innehållet som kanske inte har hunnit vidimeras, alltså kontrolleras, av den ansvariga vårdpersonalen. Den kan också innehålla ny information som du ännu inte har hunnit få höra av vårdpersonalen.

Prata med din kontaktsjuksköterska eller läkare om du har frågor eller tankar om något du har läst i din journal.   

Som vårdnadshavare kan du vara ombud och läsa barnets journal tills barnet har fyllt 13 år. Därefter kan du få förlängd tillgång i samråd med vården. Ungdomar kan själva läsa sin journal från 16 års ålder.

> Läs mer på 1177.se. Sök på När du loggar in på 1177
> Läs mer på 1177.se. Sök på Så gör du för att boka, omboka eller avboka en tid och Läs din journal på 1177.

Allmänläkaren arbetar på vårdcentralen. När du inte längre behöver specialiserad cancervård remitteras du åter till din läkare på vårdcentralen.

Arbetsterapeuten kan stödja dig i att hitta nya sätt att utföra aktiviteter i vardagen som du kan uppleva utmanade eller som du inte kan utföra. Det kan till exempel handla om anpassningar i hemmet, hjälpmedel för att underlätta eller strategier för att fördela din energi under dygnet.

AT-läkaren är en grundutbildad läkare som arbetar under handledning för att få sin läkarlegitimation.

BT-läkaren är en legitimerad läkare som är i början av sin specialistutbildning.

Dietisten är specialiserad på att ge råd och stöd om mat och näring. Dietisten kan även skriva ut kosttillägg när den vanliga maten inte räcker till.

Distriktssköterskan är en specialistsjuksköterska som du träffar på vårdcentralen, hälsocentralen eller hemma. Du kan få hjälp med bland annat sprutor, omläggning och provtagning. Distriktssköterskan kan även stödja dig att leva hälsosamt under och efter behandlingen.

Fysioterapeuten, även kallad sjukgymnasten, ger råd och stöd om fysisk aktivitet, balans, smärta och andningsbesvär. Fysioterapeuten kan också skapa träningsprogram som är anpassade till dig. Fysioterapeuter kan ha olika specialiteter, till exempel bäckenbottenbesvär. Vissa är även lymfterapeuter.

Kirurgen är en läkare som är specialiserad på operation och ansvarar för vården före och efter en operation. 

Klinisk apotekare eller klinisk farmaceut ger råd om ordinationer och hantering av läkemedel.

Kontaktsjuksköterskan har specialistkunskaper om cancervård. Hen stöttar dig och dina närstående med information, råd och samtal om din diagnos, behandling, rehabilitering och uppföljning. Du och din kontaktsjuksköterska går tillsammans igenom planeringen av din vård. Kontaktsjuksköterskan förmedlar kontakt med andra yrkesgrupper inom vården när det behövs, informerar om nästa steg och ansvarar för att lämna över information till andra vårdgivare du träffar, till exempel andra sjukhus, vårdcentraler eller hemtjänsten.

Du kan ha fler än en kontaktsjuksköterska om du får flera behandlingar för din sjukdom. Du kan även ha kontakt med behandlingsansvarig sjuksköterska, behandlingssjuksköterska och omvårdnadsansvarig sjuksköterska.

Kuratorn ger samtalsstöd och kan hjälpa dig och dina närstående att hantera situationen känslomässigt. Kuratorn kan även vägleda dig vidare om du behöver hjälp med ekonomin eller behöver komma i kontakt med myndigheter.

Lymfterapeuten ger råd om och behandlar lymfödem.

Läkaren är ytterst ansvarig för att planera utredningen, ställa diagnos och behandla sjukdomen och ska informera dig om varje steg. Läkaren kallas ibland för fast vårdkontakt eller PAL, patientansvarig läkare.

Narkosläkaren, även kallad anestesiologen, är specialiserad på att söva och övervaka dig under och efter en operation eller undersökning i narkos.

Onkologen är en läkare specialiserad på cancersjukdomar och arbetar med medicinsk cancerbehandling samt strålbehandling.

Patologen är en läkare som är specialiserad på att analysera vävnadsprover.

Psykologen och psykoterapeuten kan ge samtalsstöd och hjälper dig och dina närstående att hantera situationen känslomässigt.

Rehabiliteringskoordinatorn ger stöd för att du ska kunna återgå till eller påbörja arbete och studier.

Röntgenläkaren eller radiologen är specialiserad på att tolka röntgenbilder.

Sexologen eller sexualrådgivaren kan ge samtalsstöd och råd om sex och samlevnad och stödja sexuell rehabilitering.

Sjuksköterskan har specialistkompetens inom omvårdnad och arbetar med att förbättra, återställa och bevara god hälsa.

Specialistsjuksköterskan är en sjuksköterska med specialistkompetens inom ett område, till exempel onkologi eller kirurgi.

ST-läkaren gör sin specialisttjänstgöring, till exempel inom kirurgi eller onkologi.

Undersköterskan och vårdbiträdet ansvarar för praktisk omvårdnad, till exempel personlig hygien.

Urologen är specialiserad på sjukdomar i urinvägarna och är ansvarig för att utreda, diagnostisera och operera dessa sjukdomar.

Uroterapeuten är ofta legitimerad sjuksköterska med specialistkompetens inom urinblåsa och tarm. Hen utreder och behandlar besvär från bäckenområdet och är ofta ansvarig för området sexuell hälsa. 

> Läs mer på 1177.se. Sök på Kontaktsjuksköterskan – ditt stöd i vården vid cancer.

I IPÖ finns information om bland annat

• vårdkontakter, exempelvis besök och telefonsamtal
• undersökningar, exempelvis olika röntgenundersökningar
• behandlingar, exempelvis läkemedel, strålbehandling och operation
• analysresultat, exempelvis blodprover

ifyllda enkäter, exempelvis svar på frågor om hur du mår.

Din läkare eller sjuksköterska kan skicka en kopia av din IPÖ till dig via 1177. Det du ser i 1177 uppdateras inte automatiskt när din IPÖ ändras. För att se nya uppgifter behöver du få en ny kopia.

PROM står för ”Patient Reported Outcome Measures” och är ett mått på hur du som patient upplever din sjukdom och hälsa innan och efter behandling. PREM står för ”Patient Reported Experience Measures” och mäter din upplevelse av vården.

Svaren går in i det nationella kvalitetsregistret för prostatacancer. Hur du har svarat kan bli ett underlag för ditt samtal med vårdpersonalen.

> Läs mer om PROM och PREM på NPCR.se. Sök på Patientinformation.

En del personer har en ärftligt ökad risk att få cancer. Det beror på en medfödd genförändring. Gener är samma sak som arvsanlag. Alla har gener. Du har ärvt dina gener från de två personer som bidrog med ägget och spermien när du bildades. De är dina genetiska föräldrar.

Även om man har en ärftligt ökad risk för cancer är det inte säkert att man får cancer.

När görs en ärftlighetsutredning?

För att ta reda på om din cancer har en ärftlig orsak behövs en utredning. Det är frivilligt att delta i utredningen och att lämna blodprov, om du erbjuds att göra det.

Vid vissa cancerformer är det vanligare att det finns en ärftlig orsak.

Det är vårdpersonalen som bedömer om en ärftlighetsutredning behövs. Bedömningen kan gå till på olika sätt. Du kan få svara på frågor eller fylla i ett formulär, till exempel om vilka biologiska släktingar som har haft cancer. Om du har två nära släktingar (bror, far eller farbror) som har prostatacancer eller om du har mutationer i genen BRCA2 eller HOXB13, rekommenderas dina söner och bröder att gå på kontroller från 40 års ålder. Alla med mutationer i dessa gener får inte prostatacancer.

Så går det till

Utredningen görs på den klinik där du får behandling mot cancer, eller vid en cancergenetisk mottagning. Du får lämna ett särskilt blodprov som kallas anlagsbärartest. Blodprovet kan visa om det finns en ärftlig orsak till cancern.

Om man inte hittar någon genförändring

Det är ganska vanligt att det inte går att hitta någon genförändring. Det innebär oftast att du inte har någon ärftligt ökad risk för cancer.

Vad händer om jag har en ärftligt ökad risk för cancer?

Om du har en medfödd genförändring kan det påverka vilken cancerbehandling du får.

En del genförändringar ökar risken för mer än en sorts cancer. Beroende på vilken gen förändringen sitter i kommer du att få ett individuellt anpassat kontrollprogram.

En genförändring kan ha funnits i en släkt i flera generationer. Förändringen kan också uppstå hos en person som blir den första i sin släkt att kunna föra den vidare. Genförändringar kan föras vidare från föräldrar till barn. Men det är inte säkert att förändringen förs vidare till ett barn som ärver gener från dig.

En ärftligt ökad risk för cancer kan alltså ha betydelse inte bara för dig, utan även för dina genetiska släktingar. Du kommer att få hjälp av en cancergenetisk mottagning med hur du ska informera dina släktingar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Ärftligt ökad risk för cancer.

Utredningen syftar till att fastställa

• hur utbredd och allvarlig din prostatacancer är
• om det finns tecken på att cancern har spridit sig till andra organ.
• Under utredningen undersöks också hur du mår. Man kan sätta in olika insatser för att du ska må så bra som möjligt före och under den planerade behandlingen.

Detta kan ingå i utredningen

Vid utredning av prostatacancer ingår ofta några av följande undersökningar och provtagningar:

• blodprov som mäter PSA
• prostatapalpation: prostatan undersöks med fingret genom ändtarmen
• bilddiagnostiska metoder, till exempel magnetkameraundersökning, datortomografi, skelettskintigrafi eller PSMA-PET-kameraundersökning
• transrektalt ultraljud (TRUL): ultraljud av prostatan genom ändtarmen
• vävnadsprover från prostatan
• bedömning av om prostatacancern har spridit sig till exempelvis skelettet eller andra organ.

I utredningen ingår även att ta reda på om du har besvär med att tömma urinblåsan. Du kan få fylla i ett formulär och man kan kontrollera om du har urin kvar i blåsan efter du har kissat. Du får också svara på frågor om din sexuella funktion och om du har nya smärtor från skelettet.

Du kan behöva genomgå fler undersökningar och provtagningar. Till exempel kan du behöva undersökas med cystoskopi, där en kateter med en kamera förs in genom urinröret för att undersöka urinblåsan. Det beror på vilka symtom du har och resultatet av de undersökningar som har gjorts.

Specialister diskuterar resultatet vid en konferens

När alla svar på dina undersökningar och provtagningar är klara, genomförs ofta en så kallad multidisciplinär konferens, MDK. Där deltar flera olika specialister som urolog, röntgenläkare, onkolog, patolog och kontaktsjuksköterska. De bedömer gemensamt resultatet av din utredning och tar fram behandlingsförslag.

När sjukdomsbilden är okomplicerad och det finns flera likartade behandlingar att välja mellan, kan konferensen vägleda valet av behandling. Du får information om de olika behandlingarna och deras fördelar och nackdelar. Du får också möjlighet att diskutera och värdera vilken behandling som passar dig bäst.

När får jag resultatet av utredningen?

När utredningen börjar ska du få veta ungefär när du får resultatet av den. Resultatet får du vid ett läkarbesök, och du och läkaren diskuterar då gemensamt nästa steg.

Utredningen följer ett standardiserat vårdförlopp

Utredningen av de flesta cancerdiagnoser ska följa ett standardiserat vårdförlopp, SVF. Det innebär att alla ska utredas och bedömas så lika som möjligt och utan onödig väntan. Vårdförloppet slår fast vilka undersökningar som ingår i utredningen av en viss cancerdiagnos och hur lång tid utredningen bör ta.

Det standardiserade vårdförloppet startar vid en välgrundad misstanke om cancer. Vilka symtom och provsvar som klassas som välgrundad misstanke är fastställt för varje cancerdiagnos. Vårdförloppet avslutas när den första behandlingen startar. 

> Läs mer på 1177.se. Sök på Prostatacancer, Vävnadsprov från prostatan, Blodprov: PSA, Ärftlig cancer.
> Läs mer på cancerfonden.se. Sök på Prostatacancer.
> Läs mer på prostatacancerförbundet.se. Sök på Prostatacancer.
> Läs mer på 1177.se. Sök på Att få vård enligt ett vårdförlopp.

Cancersjukdomar har olika symtom och behandlas på olika sätt

Cancer uppstår på grund av en skada eller förändring i en eller flera celler. Cellen börjar sedan fungera allt mer annorlunda för varje celldelning och kan utvecklas till cancer. Cancer kan uppstå på olika ställen i kroppen och olika cancersjukdomar har olika symtom och behandlas på olika sätt. Chanserna att bli av med cancern varierar också mellan olika cancersjukdomar.   

Oftast går det inte att säga varför någon får cancer

Flera saker har betydelse för att cancer ska utvecklas. Många cancerformer är vanligare vid högre ålder. Det tar också olika lång tid för cancer att utvecklas. För det mesta är det omöjligt att säga varför en enskild person får cancer.

Cancer är vanligt

Mer än 60 000 svenskar får någon form av cancer varje år. Av dessa är cirka 40 procent under 65 år. I dag finns det runt 500 000 människor i Sverige som antingen har eller tidigare har haft cancer. Att fler och fler personer får en cancerdiagnos nu beror dels på att befolkningen blir äldre och dels på att sjukvården har blivit bättre på att hitta cancer.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Vad är cancer?

Varje år upptäcks omkring 11 000 nya fall av prostatacancer i Sverige.

Det är framför allt medelålders och äldre män som får prostatacancer. Hälften är mellan 50 och 70 år när de får diagnosen. Sjukdomen är ovanlig före 50 års ålder och förekommer nästan aldrig före 40 års ålder. Risken för att utveckla prostatacancer ökar med åldern.

Det kan dröja innan du får symtom

Cancerceller kan växa samtidigt på olika ställen i prostatan. Först växer cancern bara inuti prostatan, ofta i de delar som ligger längst från urinröret. Då märker du inte av sjukdomen. Det kan ta 10 till 15 år innan cancertumören sprider sig eller ger symtom. Du kan exempelvis få svårt att kissa.

Ibland sprider cancern sig utanför prostatan. Om prostatacancer sprider sig är det oftast till lymfkörtlarna eller skelettet.

Prostatans funktion

Prostatan är en valnötsstor körtel och kallas även blåshalskörteln. Den finns runt övre delen av urinröret, alldeles nedanför urinblåsan. Prostatan hjälper till att bilda sädesvätska, en transportvätska för spermierna vid en utlösning. Om prostatan opereras bort försvinner sädesvätskan, men förmågan att uppleva orgasm finns kvar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Prostatacancer.
> Läs mer på cancerfonden.se. Sök på Prostatacancer.
> Läs mer på prostatacancerförbundet.se. Sök på Prostatacancer.

Hur utbredd och allvarlig en prostatacancer är beskrivs med hjälp av följande:

• riskgruppsindelning
• Gleasonbedömning – hur den ser ut i mikroskop
• PSA-värde
• TNM-stadium.

Riskgruppsindelning

Riskgruppsindelningen för prostatacancer är: mycket låg risk, övrig lågrisk, gynnsam mellanrisk, ogynnsam mellanrisk, högrisk och mycket hög risk.

Riskgruppsindelningen ligger till grund för vilken behandling du rekommenderas.

Gleasonbedömning

Gleasongrad är en internationell standard för att gradera prostatacancers utseende. Syftet är att uppskatta hur snabbt den kommer att växa och om det finns risk att den sprider sig. Därför behövs vävnadsprover från prostatan för mikroskopisk analys.

Graderingen går från 3 till 5, där 3 innebär att cancern liknar normal prostatavävnad, växer långsamt och inte sprider sig. Grad 5 innebär att prostatacancern är olik den normala vävnaden, växer snabbare och sprider sig.

En prostatacancer har ofta flera olika Gleasongrader eftersom varje vävnadsprov får sin egen grad.

Den vanligaste och den högsta Gleasongraden av alla vävnadsprover sammanställs till en Gleasonsumma. Summa 6 är en cancer som växer mycket långsamt utan att sprida sig. Summa 10 är den allvarligaste formen av prostatacancer.

När prostatan opereras bort analyseras och graderas prostatacancern igen. Då kan både Gleasongrad och Gleasonsumma ändras.

PSA-värde

PSA är ett protein som produceras i prostatan. PSA är viktigt för fortplantningen, eftersom det löser upp den gel som omsluter spermierna så att de kan nå ägget.

PSA är en förkortning av prostataspecifikt antigen.

PSA läcker normalt ut i blodet. Mängden PSA i blodet kan mätas med ett blodprov och kallas PSA-värde. PSA-värdet ökar vid urinvägsinfektion, inflammation i prostatan och prostatacancer. Det är också vanligt att PSA-värdet ökar när prostatan förstoras, vilket den ofta gör när män blir äldre.

TNM-stadium

TNM är ett internationellt klassificeringssystem som sammanfattar tumörers storlek och om den har spridit sig till lymfkörtlarna eller andra organ.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Prostatacancer.

Mätningen hjälper läkaren att bedöma om du har ett svagare skelett, vilket ökar risken för benbrott.

En bentäthetsmätning bör göras inom 3 år efter påbörjad kastrationsbehandling.

Mätningen görs som antingen en röntgen- eller ultraljudsundersökning. Röntgenundersökningar är vanligast och görs då med en så kallad DXA-apparat. DXA står för dual energy X-ray absorptiometry.

Hur förbereder jag mig?

Om du ska göra en röntgenundersökning behöver du ta av dig smycken och kläder med metallknappar nära stället på kroppen som ska mätas, eftersom de kan påverka mätningen.

Om du ska göra en ultraljudsundersökning räcker det att du tar av dig strumpan på ena foten.

Så går det till

Vid en röntgenundersökning får du ligga eller sitta ner. En svag röntgenstråle skickas genom det ben som ska undersökas, till exempel ryggen eller höften. Undersökningen känns inte och tar cirka 20 minuter.

Vid en ultraljudsundersökning mäts bentätheten i hälbenet. Du får då sätta hälen i en ultraljudsapparat. Undersökningen känns inte och tar bara någon minut.

Hur mår jag efteråt?

Du mår som vanligt efteråt.

När får jag svaret?

Du kommer överens med den som beställer undersökningen om hur och när du får svaret. När du får svaret kommer ni också att diskutera nästa steg. 

Om mätningen visar att du har benskörhet, kommer du att rekommenderas behandling med läkemedel som stärker skelettet.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Bentäthetsmätning.

Så går det till

Först tvättas urinrörsmynningen. Därefter bedövas urinröret med bedövningsgel.

Ett smalt instrument (så kallat cystoskop) förs in genom urinröret, in i urinblåsan. En svag saltlösning spolas in genom cystoskopet och vätskan spänner ut urinblåsan, så att det blir lättare att se eventuella förändringar.

Undersökningen brukar inte göra ont, men kan upplevas som lite obehaglig.

Själva undersökningen tar cirka 5 minuter.

Hur mår jag efteråt?

Det kan svida lite i urinröret under något dygn efter undersökningen. Du kan också få en liten blödning från urinröret, men den brukar gå över snabbt.

I enstaka fall kan du få en infektion. För att förebygga infektion är det viktigt att du dricker 1,5–2 liter det första dygnet efter undersökningen.

När får jag svaret?

Direkt efter undersökningen får du veta vad den visat. Om prover har tagits vid undersökningen får du svar på dem efter några veckor, när analyserna är klara.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Cystoskopi.

Datortomografi kallas också för DT, skiktröntgen eller CT, från engelskans computed tomography.

Om du har frågor, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

Du får ligga på en brits som åker in i en röntgenapparat.

Ofta används kontrastmedel som du dricker eller får direkt i blodet. Det ger ännu tydligare bilder.

Undersökningen går mycket snabbt. Själva bildtagningen tar inte mer än högst 15–20 sekunder.

För att bilderna ska bli skarpa är det viktigt att du ligger helt stilla under bildtagningen.

Vid en undersökning med datortomografi ligger du på en brits som åker in i en cirkelformad röntgenapparat.

Hur mår jag efteråt?

Oftast mår du som vanligt efter undersökningen. Om du har druckit kontrastmedel kan du bli lite orolig i magen. Om du har fått kontrastmedel i blodet är det bra att dricka mycket under det första dygnet, för att få ut kontrastmedlet ur kroppen genom urinen.

Om du har fått lugnande eller läkemedel som påverkar ögonen, får du inte köra bil efteråt.

Om du får utslag eller andra tecken på allergisk reaktion, hör av dig till röntgenavdelningen eller ring telefonnummer 1177 för att få råd.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Datortomografi.

Den första undersökningen med magnetkamera är för att finna eventuella förändringar som urologen kan ta vävnadsprover av. Alla förändringar som kan ses vid undersökningen är inte cancer. Det finns förändringar som kan likna utseendet hos cancer, exempelvis inflammation i prostatan.

Hur ska jag förbereda mig?

Du kommer att få information om hur du ska förbereda dig från den röntgenavdelning där du ska göra undersökningen.

Du kommer även att få svara på frågor om du till exempel har inopererad metall i kroppen, som proteser eller pacemaker.

Så går det till

Du får ligga på en brits i en så kallad magnettunnel.

Ibland används kontrastmedel som du dricker eller får direkt i blodet. Det ger ännu tydligare bilder.

Undersökningen tar 20–45 minuter och du måste ligga helt stilla. Du kan hela tiden kommunicera med en röntgensköterska.

Det hörs ett ganska kraftigt knackande och surrande ljud när magnetkameran tar bilderna. Därför får du ha hörselskydd eller hörlurar.

Hur mår jag efteråt?

Oftast mår du som vanligt efter undersökningen. Om du har druckit kontrastmedel kan du bli lite orolig i magen.

Om du har fått kontrastmedel i blodet är det bra att dricka mycket första dygnet, för att få ut kontrastmedlet via urinen.

Om du har fått lugnande eller läkemedel som påverkar ögonen, får du inte köra bil efteråt.

Om du får utslag eller andra tecken på allergisk reaktion, hör av dig till röntgenavdelningen eller ring telefonnummer 1177 för att få råd.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Magnetkamera.

Hur ska jag förbereda mig?

Före mätningen går du på toaletten och kissar.

Så går det till

Under mätningen ligger du ner på rygg och slappnar av. Du får ultraljudsgel på nedre delen av magen. Vårdpersonalen håller sedan ultraljudsstaven mot huden på samma ställe som du har gel.

Med hjälp av ultraljudsvågorna mäter man hur mycket urin som finns kvar i blåsan. Mätningen tar bara ett par minuter.

När får jag svaret?

Du får svaret direkt.

PET är en förkortning av positronemissionstomografi. PET-kameraundersökning görs oftast tillsammans med datortomografi och kallas då PET-DT eller PET-CT.

Om du har frågor, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

Innan undersökningen får du en biologisk substans, exempelvis glukos, direkt i blodet. Substansen är bunden till ett radioaktivt ämne som gör att cancerceller och inflammatoriska celler syns tydligare på bilderna. Det radioaktiva ämnet ger en dos som motsvarar några års bakgrundsstrålning från naturliga källor som luft och mark.

Under undersökningen får du ligga på en brits som åker in i en kamera. Kameran har formen av en stor ring. Ringen är öppen på bägge sidorna.

Bildtagningen tar cirka 20–30 minuter. Det är viktigt att du ligger stilla så att bilderna blir skarpa. Du kan hela tiden kommunicera med en sjuksköterska.

Totalt tar undersökningen cirka 2 timmar eftersom du behöver vila både före och efter bildtagningen.

Hur mår jag efteråt?

Du mår som vanligt efter undersökningen. Det är bra att dricka mycket under det första dygnet, eftersom det radioaktiva ämnet lämnar kroppen genom urinen.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Undersökning med PET-kamera.

Om du har frågor, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

Inför undersökningen får du ett radioaktivt läkemedel direkt i blodet. Läkemedlet ger en dos som motsvarar några års bakgrundsstrålning från naturliga källor som luft och mark.

Det behöver gå 2–4 timmar från att du får läkemedlet i blodet till dess att bilderna tas. Då hinner läkemedlet spridas till hela skelettet. Under tiden ska du dricka ungefär en halv liter.

Bilderna tas sedan med en gammakamera som visar hur läkemedlet har fördelats i kroppen.

Bildtagningen tar 30–60 minuter.

Skelettskintigrafin kombineras ofta med en datortomografi.

Hur mår jag efteråt?

Du mår som vanligt efter undersökningen.

Det är bra att dricka mycket under det första dygnet, eftersom det radioaktiva ämnet lämnar kroppen genom urinen.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

Om du har frågor, prata med din läkare eller personalen där du ska undersökas.

Hur ska jag förbereda mig?

Du får veta hur du ska förbereda dig i din kallelse.

Så går det till

Ultraljud görs med hjälp av en givare som skickar in svaga ljudvågor i kroppen. Ljudvågorna reflekteras tillbaka och omvandlas till rörliga bilder som kan sparas. Under undersökningen kan läkaren ta prover av vävnader, om det behövs.

En ultraljudsundersökning kan göras utanpå eller inuti kroppen, beroende på vilken del av kroppen som ska undersökas.

Ultraljud utanpå kroppen

Du får gel på huden ovanför det område som ska undersökas. Gelen gör att bilden blir skarpare. Gelen torkas bort direkt efter undersökningen.

Ultraljud inuti kroppen

Man använder givare som är utformade på olika sätt beroende på vad som ska undersökas. Undersökningar av matstrupen görs genom munnen, av prostatan genom ändtarmen och av livmodern eller äggstockarna genom slidan.

En del upplever det som obehagligt, men det brukar inte göra ont. Om det behövs kan du få lugnande eller smärtstillande läkemedel.

När får jag svaret?

Du kommer överens med din läkare om hur du får svaret. Du får även veta ungefär hur lång tid det tar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Undersökning med ultraljud

Undersökningen utförs antingen på en urologisk mottagning eller en mottagning som kallas klinisk fysiologi, där undersökningar av kroppens funktioner görs.

Hur ska jag förbereda mig?

Förberedelserna inför undersökningen kan skilja sig åt. Läs därför kallelsen noga.

Så går det till

Först får du kissa som vanligt ner i en urinflödesmätare som registrerar hur mycket du kissar och hur snabbt urinblåsan tömmer sig. Detta kallas för en urinflödesmätning eller miktogram.

Du får sedan lägga dig på en brits. Urinrörsöppningen tvättas och sedan förs en tunn kateter in genom urinröret upp till urinblåsan. Det ska inte göra ont men kan kännas obehagligt. Katetern fixeras mot din penis med tejp.

Därefter sätts en tunn kateter på plats cirka 12 cm upp i tarmen genom ändtarmsöppningen. Även denna kateter fixeras.

Katetrarna är avsedda för att mäta trycket inne i kroppen och dessa kopplas till ett undersökningssystem.

Du får sedan resa dig till sittande eller stående. Den kateter som sitter i urinblåsan har en kanal så att vi långsamt kan fylla blåsan med steril koksaltlösning. Under tiden som urinblåsan fylls får du berätta när du får signaler från urinblåsan och säga till när du blir kissnödig. Då stoppas fyllnaden. Därefter får du kissa, med katetern på plats, ner i urinflödesmätaren. Katetern är tunn och det kommer att rinna ut vid sidan av.

Hur mår jag efteråt?

De första gångerna du kissar efter undersökningen kan det svida lite i urinröret. Det ska snabbt gå över.

I enstaka fall kan du få en infektion. För att förebygga infektion är det viktigt att du dricker 1,5–2 liter det första dygnet efter undersökningen.

När får jag svaret?

Svaret skickas till den läkare som har remitterat dig.

PSA är en förkortning av prostataspecifikt antigen.

PSA är ett protein som produceras i prostatan. PSA är viktigt för fortplantningen, eftersom det löser upp den gel som omsluter spermierna så att de kan nå ägget.

PSA läcker normalt ut i blodet. Mängden PSA i blodet kan mätas med ett blodprov och kallas PSA-värde. PSA-värdet ökar vid urinvägsinfektion, inflammation i prostatan och prostatacancer. Det är också vanligt att PSA-värdet ökar när prostatan förstoras, vilket den ofta gör när män blir äldre.

PSA-prov vid misstänkt prostatacancer

Om du har symtom som skulle kunna bero på prostatacancer, är PSA-prov en viktig del av utredningen.

Om du har ett förhöjt PSA-värde gör man ofta ett ultraljud och tar vävnadsprov från prostatan. Det ger svar på om du har cancer eller någon annan sjukdom i prostatan.

PSA-prov vid konstaterad prostatacancer

Om du har cancer används PSA-värdet för att bedöma vilken behandling du ska rekommenderas. PSA-värdet ger också vägledning till om sjukdomen är spridd eller begränsad till prostatan. Ett mycket högt PSA-värde kan tyda på att cancern har spridit sig. Ett lägre värde tyder på att cancern är begränsad till prostatan.

Efter en botande behandling av prostatacancer används PSA-värdet för att bedöma behandlingens effekt och om du behöver någon mer behandling.

Under en bromsande och lindrande behandling följs PSA-värdet för att bedöma om behandlingen är effektiv eller om du behöver byta behandling.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Blodprov: PSA.

Vävnadsbitarna skickas till ett laboratorium för analys av en patolog. Analysen ger svar på om du har prostatacancer och hur allvarlig din cancer är. 

Vävnadsprovet kallas även prostatabiopsi.

Hur ska jag förbereda mig?

Om du tar blodförtunnande medicin kan dosen behöva ändras inför provtagningen. Ofta får du antibiotika i samband med provtagningen. Följ instruktionerna du får i din kallelse.

Så går det till

Läkaren för in en ultraljudsstav i ändtarmen. Du får lokalbedövning runt prostatan. Läkaren tar proverna med en nål som förs in genom ultraljudsstaven eller genom huden mellan pungen och ändtarmen.

Det kan kännas obehagligt när ultraljudsstaven trycks mot prostatan. Du kan också känna dig kissnödig.

Undersökningen tar 15–30 minuter.

Hur mår jag efteråt?

Du kan känna dig kissnödig direkt efter provtagningen. För att undvika en urinvägsinfektion är det bra att dricka extra så att blåsan sköljs ren.

Det är vanligt att få blod i urinen, avföringen och sädesvätskan efteråt. Det är ofarligt. Blod i urinen och avföringen brukar försvinna efter några dagar, och i sädesvätskan efter några veckor.

Ta smärtstillande medicin vid behov.

Du bör inte planera in några fysiska aktiviteter resten av dagen efter ingreppet.

Om du får hög feber och känner dig sjuk efter provtagningen, sök dig direkt till en akutmottagning. Du kan behöva antibiotika.

När får jag svaret?

Det kan ta olika lång tid från det att du har gjort provtagningen till det att du får svar.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Ultraljudsundersökning och Vävnadsprov av prostata.

Hur ska jag förbereda mig?

Det behövs oftast inga förberedelser inför undersökningen. Om du ska förbereda dig på något sätt får du information om det i din kallelse.

Så går det till

Du får stå upp eller ligga ner på en brits med benen uppdragna.

Läkaren eller sjuksköterskan sätter på sig en handske insmord med gel och för försiktigt in ett finger i ändtarmen.Undersökningen kan kännas lite obehaglig, men gör inte ont och tar bara några minuter.

Hur mår jag efteråt?

Oftast mår du som vanligt efter undersökningen.

När får jag svaret?

Du får svaret direkt efter undersökningen.

Palliativ vård ges när sjukdomen inte längre går att bota. Vården består då av behandlingar och stöd för att du ska kunna ha ett så aktivt, meningsfullt och bra liv som möjligt. Alla delar av livet och tillvaron räknas.

Du kan få palliativ vård under lång tid och samtidigt som du får behandling som bromsar sjukdomen och förlänger livet. Ju tidigare palliativ vård sätts in, desto större chans att du får god livskvalitet trots svår sjukdom.

Vad är viktigt för mig?

Det är bra om du, gärna tillsammans med dina närstående, funderar över vad som är viktigt för dig och er och vilket stöd ni behöver.

Du bör erbjudas ett samtal om dina resurser, erfarenheter och behov utifrån att du ska ha det så bra som möjligt. Samtalet bör också handla om dina önskemål, prioriteringar och information om förväntat sjukdomsförlopp samt målet med din behandling

Prata med din läkare och kontaktsjuksköterska, så att ni tillsammans kan planera vården så att du känner dig trygg och får det stöd du behöver.

Vilken hjälp kan jag få?

Här är några exempel på hjälp och stöd:

• Du kan få lindring eller förebyggande hjälp mot till exempel smärta, illamående och trötthet.
• Du kan få stöd att hantera känslor som oro eller ångest, eller hantera tankar om livet och döden.
• Du kan få vägledning så att du kan ordna tillvaron med ekonomin eller dina närstående.
• Du kan få hjälpmedel som kan underlätta vardagen.
• I samråd med vårdpersonalen får du fylla i och regelbundet uppdatera vårdplanen för omvårdnad, medicinska behov och rehabiliteringsbehov.
• Du får veta vart du och dina närstående kan vända er för rätt kompetens.

Var kan jag få palliativ vård?

Var du kan få den palliativa vården beror på hur du mår, vad du vill och vad som är möjligt. Dina behov kan också förändras när sjukdomen utvecklas. Ibland kan du behöva få hjälp av flera olika vårdenheter.

Du och dina närstående kommer regelbundet att prata med vårdteamet om hur behoven ser ut och hur den palliativa vården fungerar för dig.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Palliativ vård - att förlänga livet eller lindra symtom och Planerad vård hemma.

Cancerbehandling med bromsande och lindrande effekt

När det inte går att bli av med sjukdomen kan du få cancerbehandling med syfte att bromsa sjukdomen, förlänga livet och ge dig en så god livskvalitet som möjligt. Bromsande och symtomlindrande behandling har ofta god effekt på hur du mår och på sjukdomens utveckling och kan pågå så länge som den har önskad effekt. Om en bromsande behandling inte har önskad effekt kan man i många fall byta till en annan.

Med tiden kan effekten bli sämre

Med tiden är det vanligt att cancersjukdomen påverkar dig allt mer. Samtidigt kan cancerbehandlingen med tiden få sämre effekt och i stället ge fler och mer påtagliga biverkningar. Det kan nå en punkt där du inte längre har nytta av den. Tillsammans med din läkare behöver du då överväga om det är lämpligt att avbryta behandlingen.

I sådana situationer kommer du fortfarande att få palliativ vård, som syftar till att förebygga och lindra symtom som sjukdomen orsakar. Målet är att ge dig den bästa möjliga livskvaliteten och hjälpa dig att hantera sjukdomens påverkan på bästa sätt.

Vid palliativ vård i livets slutskede bedöms du ha kort tid kvar att leva, dagar eller veckor.

Det här kan vara tecken på att döden närmar sig:

• Du kan vara mer sängliggande.
• Du kan ha svårt att svälja.
• Du kan bara dricka små mängder vätska.
• Du kan ha sämre cirkulation och andning.
• Du kan ha sänkt medvetande eller vara förvirrad i perioder.

Vårdpersonalen tar hänsyn till vad du vill och behöver

Din läkare samtalar med dig och dina närstående om situationen. Ibland är även en sjuksköterska eller undersköterska med under samtalet. Även vårdteamet runt dig informeras om att du är döende.

Vårdpersonalen ska ta hänsyn till dina önskemål om vården i livets slut, och respektera dina andliga och existentiella behov.

Du ska få de läkemedel du behöver för att lindra besvärliga symtom.

Vårdpersonalen kommer att ta reda på hur du mår med jämna mellanrum. Om du inte kan berätta själv tittar man efter vissa tecken, till exempel ditt ansiktsuttryck, hur du andas och hur ditt hjärta slår. Vårdpersonalen kommer också att prata med dina närstående om hur du mår. 

Om du har särskilda behov kontaktar vårdteamet personal med rätt kompetens. Det kan vara till exempel ett smärtteam, en andlig företrädare eller en annan enhet på sjukhuset.

> Läs mer på 1177.se. Sök på Palliativ vård och Vård i slutet av livet.
> Dina närstående kan läsa mer på narstaende.se.

Specialister ger förslag på en lämplig behandling

När utredningen är klar diskuteras ditt fall på en multidisciplinär konferens där olika specialister deltar. De kommer överens om ett förslag på lämplig behandling, enligt riktlinjerna i det nationella vårdprogrammet för prostatacancer. Vårdprogrammet innehåller rekommendationer för sjukvården om hur cancern ska behandlas enligt bästa medicinska kunskap.

Samma cancerdiagnos kan behandlas olika beroende på att sjukdomens egenskaper varierar. Behandlingsförslaget ska ta hänsyn till just din situation och dina förutsättningar, men ska inte påverkas av var i landet du får vård.

Tumörer är känsliga för olika typer av behandling

Tumörer har olika egenskaper som bland annat påverkar hur snabbt de växer och vilken typ av behandling de är känsliga för. En tumör kan till exempel vara beroende av hormoner för att växa och då kan hormonell behandling ha effekt.

Annat som påverkar förslaget

Andra faktorer som kan påverka behandlingsförslaget är om cancercellerna har spridit sig till lymfkörtlarna, skelettet, levern eller andra delar av kroppen. Storleken på tumören kan också ha betydelse, liksom hur du mår och dina andra sjukdomar och läkemedel. Vad du själv vill och behöver vägs också in.

Ofta kombineras olika behandlingar

Cancer kan behandlas med operation, strålbehandling eller olika typer av läkemedel, till exempel cytostatika, målriktad behandling eller hormonell behandling. Det är vanligt att få en kombination av dessa behandlingar.

Du diskuterar förslaget med din läkare

Du diskuterar behandlingsförslaget tillsammans med din läkare, och ni kommer överens om vilken behandling du ska få. Om du inte vill eller orkar vara med och bestämma kan du låta vårdpersonalen bestämma. Du har alltid rätt att tacka nej till behandling. Närstående har inte rätt att bestämma.

Om du inte är nöjd med behandlingsförslaget har du rätt till en ny medicinsk bedömning av en annan specialist.

Behandlingen kan ändras med tiden

Din behandling kan komma att ändras allteftersom den följs upp, och man ser hur sjukdomen svarar på behandlingen och hur du mår.  

Val av behandling

Efter utredningen tas det fram ett behandlingsförslag baserat på riktlinjerna i det nationella vårdprogrammet för prostatacancer. Det nationella vårdprogrammet innehåller rekommendationer för sjukvården om hur cancer ska behandlas enligt bästa medicinska kunskap.

Samma cancerdiagnos kan behandlas olika beroende på att sjukdomens egenskaper varierar. Behandlingsförslaget ska ta hänsyn till just din situation och dina förutsättningar, men ska inte påverkas av var i landet du får vård. Vilken eller vilka behandlingar som rekommenderas för just dig diskuteras oftast på en multidisciplinär konferens, MDK. 

Faktorer som kan påverka behandlingsförslaget

Vilken behandling du rekommenderas kan påverkas av följande:

• PSA-värdet
• magnetkameraundersökning av prostatan
• storleken på din prostata och hur den kändes vid undersökningen
• Gleasonsumman, alltså i vilken grad tumörens vävnad liknar den normala vävnaden eller om cancercellerna har spridit sig till andra delar av kroppen
• ditt hälsotillstånd, dina andra sjukdomar och mediciner
• vad du själv vill och behöver

Flera av faktorerna används också för att bedöma cancerns risk för spridning. Utifrån det delas cancern in i olika grupper: mycket låg risk, övrig lågrisk, gynnsam mellanrisk, ogynnsam mellanrisk, högrisk och mycket hög risk. Detta påverkar din rekommenderade behandling.

Olika metoder att behandla prostatacancer

Vid behandling av prostatacancer kan olika metoder användas.

De vanligaste behandlingarna är

• operation
• strålbehandling
• läkemedelsbehandling
• aktiv monitorering
• exspektans
• kombination av flera behandlingar.

Ibland kan man vänta med behandling. I stället följs sjukdomen upp regelbundet med blodprover och undersökningar. Det kallas för aktiv monitorering om det går att ge botande behandling i ett senare skede. Vid exspektans kan bromsande behandling ges om sjukdomen blir mer allvarlig eller ger symtom. Ibland behövs det ingen behandling alls.

Om prostatacancern sprider sig till andra delar av kroppen rekommenderas behandling som bromsar sjukdomen och lindrar symtomen.

Du diskuterar behandlingsförslaget tillsammans med din läkare, och ni kommer överens om vilken behandling du ska få. Om du inte är nöjd med förslaget har du rätt till en ny medicinsk bedömning. Du har alltid rätt att tacka nej till behandling. Närstående har inte rätt att bestämma. 

Din behandling kan komma att ändras allteftersom den följs upp och man ser hur sjukdomen svarar på behandlingen och hur du mår.

Din kontaktsjuksköterska kan ge dig råd om var du kan få mer utförlig information. Även patientföreningen kan ge stöd.

De första åren behövs ofta ingen behandling

Tidigt upptäckt prostatacancer växer i allmänhet mycket långsamt. Därför behövs det ofta ingen behandling alls, åtminstone inte de första åren. Att avvakta med behandling kallas aktiv monitorering.

När risken är större för att cancern ska utvecklas till en allvarlig sjukdom rekommenderas operation eller strålbehandling. Vanligen ger de lika goda chanser till bot, men biverkningarna skiljer sig åt. Valet av behandling styrs av hur utbredd och allvarlig cancern är, men också av din ålder, dina övriga sjukdomar och dina egna önskemål. Riskerna för olika typer av biverkningar är ofta avgörande.

Du bör få diskutera din behandling med både en urolog och en onkolog. När valet av behandling är särskilt svårt kommer din läkare att diskutera med andra specialister.

Aktiv monitorering

Aktiv monitorering är en metod för att följa utvecklingen när botande behandling inte behövs direkt. Så kallad lågriskcancer utvecklas sällan till en allvarlig sjukdom. De allra flesta män med en lågriskcancer rekommenderas därför aktiv monitorering. En del behöver genomgå en operation eller strålbehandling efter några år, men många slipper behandling livet ut. Möjligheten att bli av med sjukdomen är ofta lika stor om operationen eller strålbehandlingen genomförs efter några års aktiv monitorering. Men behandlingen kan då bli mer omfattande än om du hade fått den tidigare.

Inför aktiv monitorering bör prostatan ha undersökts med magnetkamera. Ibland behöver man ta nya vävnadsprover för att utesluta allvarlig cancer.

Uppföljningen görs enligt fastställda riktlinjer med PSA-prov, undersökning av prostatan med palpation, magnetkameraundersökning och ytterligare vävnadsprov.

Operation

Operation av prostatacancer kallas radikal prostatektomi. Du är sövd under operationen. Hela prostatan och sädesblåsorna tas bort. Slutligen sys urinblåsan ihop med urinröret. Ibland opereras också lymfkörtlar i bäckenet bort. Efter operationen stannar du på sjukhuset i 1–2 dagar. En urinkateter ligger kvar i urinblåsan i 1–2 veckor efter operationen. Du är ofta sjukskriven i 3–6 veckor.

Operationen görs vanligen med robotassisterad titthålsteknik, genom sex små snitt i magen. Den kan också göras med öppen teknik, genom ett snitt ovanför blygdbenet. Båda metoderna ger samma möjligheter till bot och har samma risker för bestående biverkningar. Med öppen teknik blir blödningen oftast större, vilket gör att du stannar på sjukhuset någon dag längre. Katetern behöver oftast vara kvar några dagar längre efter en öppen operation.

Strålbehandling

Strålbehandling kan ges med olika tekniker. Om cancern är lokalt utbredd eller av en mer allvarlig typ får du hormonell behandling någon månad före strålbehandlingen. Det gör att cancercellerna blir känsligare för strålningen. Ibland får du det också under 2–3 år efteråt.

Yttre strålbehandling kan ges med olika scheman, bland annat beroende på cancerns typ. Behandlingen ges varannan eller varje vardag under 2,5–8 veckor. Varje behandling tar omkring 10–20 minuter. Behandlingen är helt smärtfri.

Före strålbehandlingen för man vanligen in guldmarkörer i prostatan med en nål, för att öka träffsäkerheten under strålningen. Någon vecka senare tas bilder med skiktröntgen, magnetkamera eller båda, för att planera strålbehandlingen. Behandlingen startar omkring 1–2 veckor efter bildtagningen.

En kombination av yttre och inre strålbehandling (brachyterapi) används när cancern är av en mer allvarlig typ. För det mesta får du även hormonell behandling. Yttre strålbehandling ges varje vardag under 2,5–5 veckor. Den kombineras med en eller två inre behandlingar med radioaktivt iridium. Iridium förs kortvarigt in i prostatan med nålar genom huden bakom pungen under ryggbedövning eller sövning. Om du får två inre behandlingar, brukar det vara 2 veckor mellan dem. 

Uppföljning och kompletterande behandling

De flesta som behandlas för tidigt upptäckt prostatacancer blir av med sjukdomen, men alla följs ändå upp med PSA-prov i cirka 10 år. PSA-värdet ska efter en botande behandling vara mycket lågt. Om det finns cancer kvar efter en operation eller strålbehandling ökar PSA-värdet långt innan du kan känna av återfallet.

Om PSA-värdet ökar efter en operation får du ofta strålbehandling eller hormonell behandling. Men om ökningen är långsam behövs ofta ingen behandling alls, åtminstone inte under de första åren. Efter en strålbehandling innebär ett stigande PSA-värde på låga nivåer inte alltid återfall i cancern. Om PSA-värdet fortsätter att stiga får du ofta hormonell behandling, antingen direkt eller efter några år.

En kompletterande operation, inre strålbehandling eller frysbehandling kan ibland övervägas. Risken för biverkningar är dock ganska stor, eftersom läkningsförmågan är dålig i strålade områden.

> Läs mer på prostatacancerforbundet.se  

Sexuella förändringar

Både operation och strålbehandling påverkar sexlivet. Sädesvätskan försvinner alltid efter en operation och oftast efter en strålbehandling. Du kan fortfarande få orgasm, men kan uppleva orgasmen annorlunda.

Direkt efter en operation behöver nästan alla använda läkemedel för att få erektion. Förmågan kan återhämta sig under ett par år, ibland så mycket att du inte längre behöver läkemedel. Det beror på hur utbredd cancern är, förmågan före operationen, din ålder och andra sjukdomar, samt urologens skicklighet. Fråga din urolog hur stor chansen är för dig. Penisen upplevs oftast något kortare efter operationen, men för de flesta återfår den samma storlek som tidigare inom ett år beroende på nervfunktion och potensfunktion.

Strålbehandling utan samtidig hormonell behandling försämrar sällan erektionsförmågan direkt, men efter några år behöver omkring hälften använda läkemedel för att få god erektion. Om du även får hormonell behandling försvinner ofta sexlusten och förmågan att få erektion. Lusten och förmågan kan återkomma efter avslutad behandling, men det kan ta flera månader. Återhämtningen beror bland annat på hur god erektionen var före behandlingen.

Behandling av prostatacancer kan göra att du inte kan bli biologisk förälder. Du kan välja att lämna spermier för nedfrysning. Beroende på din ålder kan du själv behöva betala nedfrysningen. Din kontaktsjuksköterska kan ge dig information.

Biverkningar från urinblåsan och urinröret

Efter en operation får de flesta ett litet eller måttligt urinläckage. Det minskar under några månader medan du tränar upp musklerna i bäckenbotten. Några får större urinläckage. Omkring en av tio har kvar ett besvärande urinläckage, medan en femtedel har ett litet läckage vid vissa tillfällen. Risken för urinläckage är högre om du har hög ålder, om tumören är stor och om urinblåsans funktion är rubbad. Risken påverkas också av urologens skicklighet. Om läckaget är besvärande kan det minskas med ett kirurgiskt ingrepp.

Strålbehandling ger sällan urinläckage. De flesta behöver däremot kissa oftare under några månader i slutet av och efter strålbehandlingen. Upp till en femtedel får bestående behov av att kissa oftare. I enstaka fall går det inte att kissa under eller strax efter strålbehandlingen. Om du redan före behandlingen behöver kissa ofta eller har svårt att tömma blåsan, kan en operation vara bättre än strålbehandling. Efter en strålbehandling kan det komma blod i urinen, eftersom blodkärlen i urinblåsan kan bli sköra av strålningen.

Biverkningar från tarmen

Operation av prostatacancer ger sällan biverkningar från tarmen.

En yttre strålbehandling ger oftast behov av att tömma tarmen oftare, lösare avföring med slem och gaser mot slutet av behandlingen. Besvären brukar försvinna efter några månader, men en femtedel får bestående behov av att tömma tarmen oftare. Det kan vara svårt att skilja på gas och annat innehåll i tarmen, och då kan det läcka slem och ibland även avföring. Det kan också blöda från tarmen.

Hormonella biverkningar

Hormonell behandling med sprutor och tabletter ges ofta tillsammans med strålbehandling under 6 månader upp till 3 år.

Sprutorna ger svettningar och värmevallningar. De minskar också sexlusten och kan bidra till att du går upp i vikt. En del upplever att orken och energin påverkas.

Tabletterna ger sällan sådana biverkningar. De gör däremot att brösten blir ömma. För att motverka att brösten blir större får du en dos strålning mot bröstkörtlarna.

Övriga biverkningar

Alla operationer ger en liten risk för blödning och infektion i operationsområdet. På sikt efter operation ökar risken för bråck något.

Om lymfkörtlar tas bort vid operationen kan du få problem med svullna ben (lymfödem). Även penisen och pungen kan bli svullna.

Efter både en operation och en strålbehandling kan det bli en förträngning i urinröret. Detta är ganska sällsynt. Efter en operation kan förträngningen åtgärdas med ett ingrepp. Efter en strålbehandling är förträngningen svårare att behandla.

Prata med din läkare eller kontaktsjuksköterska för att få behandling och råd om egenvård.

Många sjukhus har en särskild sexualrådgivare eller sexolog som kan ge mer stöd och behandling i din sexuella rehabilitering. Om det saknas vid ditt sjukhus, prata med din kontaktsjuksköterska om hur stödet ser ut där du får vård.

Påverkan på sexlivet efter en operation

Nästan alla förlorar förmågan att få erektion direkt efter en operation av prostatan. Det beror på att nerverna som styr erektionen finns precis utanpå prostatan. I samband med operationen skadas nervtrådarna alltid mer eller mindre. Nervfunktionen återhämtar sig mycket långsamt. Det kan ta månader för erektionsförmågan att återhämta sig, ibland upp till 3 år. Ibland är skadorna för stora för att nerverna ska kunna läka och förmågan att få erektion kommer då inte tillbaka. Chansen att få tillbaka erektionen beror på hur stor tumören är, vilken operationsteknik som har använts, hur god erektionen var före operationen, vad du har för andra sjukdomar och hur gammal du är. Äldre män har svårare att få tillbaka erektionen.

Det är bra för återhämtningen att tidigt börja med sexuell rehabilitering. Svällkropparna behöver fyllas med blod då och då för att behålla sin funktion. Detta behöver inte innebära sex tillsammans med en partner – att stimulera penis på egen hand är också bra. Du bör inte ha samlag de första 3 veckorna efter operationen.

Förmågan till orgasm finns kvar, men den kan kännas annorlunda, särskilt den första tiden efter operationen. Däremot kommer det ingen sädesvätska vid orgasm. Det kan istället komma en liten mängd urin. Detta är ofarligt och läckaget brukar minska eller försvinna med tiden.

Efter operationen blir penisen vanligen något kortare i slakt tillstånd än den var tidigare. Längden brukar återgå till tidigare storlek igen under det första året.

Påverkan på sexlivet av strålbehandling

Strålbehandling av prostatan leder sällan till minskad erektionsförmåga under behandlingen. Men efter några år behöver cirka hälften använda läkemedel för att få god erektion. Hur mycket förmågan minskar beror på din ålder och hur bra erektionen var före strålbehandlingen.

Förmågan till orgasm finns kvar och oftast är känslan oförändrad. Vissa kan känna smärta vid orgasm, men det brukar gå över med tiden. Det kommer mindre sädesvätska vid orgasm och ofta försvinner den helt.

I slutet av perioden med strålbehandling kan du få besvär från urinblåsan och tarmen. Du kan få täta trängningar och ibland läckage från blåsan. Vissa får läckage från tarmen. Detta kan göra det svårare att stimuleras analt.

Påverkan på sexlivet av hormonell behandling

Om du får hormonell behandling med sprutor brukar sexlusten och erektionsförmågan minska kraftigt eller försvinna helt. Om du får hormonell behandling med tabletter brukar den sexuella lusten och funktionen inte påverkas lika mycket. 

Effekterna beror på att produktionen av det manliga könshormonet testosteron blockeras. Produktionen av testosteron (och därmed sexlusten) kan återkomma upp till 12 månader efter avslutad behandling. Nivån på testosteron kan mätas med ett blodprov.

Det kan vara svårt känna njutning vid sexuell stimulering under hormonell behandling, men en del kan göra det, med eller utan erektion.