Inledning

Vårdprogrammets huvudsakliga målgrupp är professionen, men många läsare är också patienter, närstående, politiker och andra som är berörda av svensk cancervård. Kapitlen Sammanfattning och Bakgrund och orsaker är skrivna med denna bredare målgrupp i åtanke, medan övriga kapitel i första hand är skrivna för professionen.

Vårdprogrammet beskriver intrahepatisk och perihilär gallgångscancer samt gallblåsecancer, för patienter över 18 år (barn handläggs via barnklinik/barncancercentrum). Distal gallvägscancer beskrivs och handläggs i vårdprogram för bukspottkörtelcancer.

Vårdprogrammet är utarbetat av den nationella arbetsgruppen och version 2.0 är fastställd av Regionala cancercentrum i samverkan 2025-09-30. Beslut om implementering tas i respektive region i enlighet med överenskomna rutiner. Stödjande regionalt cancercentrum är Regionalt cancercentrum Väst.

Tabell 1. Tidigare versioner av vårdprogrammet

Tidigare vårdprogram publiceras inte men kan begäras ut från Regionala cancercentrum, info@cancercentrum.se.

Det har tillkommit en nationell nivåstrukturering för att bedöma intervention och utreda PSC med strikturer, vilket ger ökat behov av att gastroenterologer och leverkirurgiska enheter med ansvar för SVF-processen samverkar med regionala MDK för patienter med cancermisstanke.

Socialstyrelsen har helt tagit över ansvar för uppdraget att nominera och utse center för nationell högspecialiserad vård (tidigare hade SKR, Sveriges kommuner och regioner en samordningsfunktion inom cancer). Förutom för levertransplantation så är ingen del av kirurgisk gallvägscancervård betecknad som nationell högspecialiserad vård. Under 2024 upphörde nationell konferens för perihilär gallgångscancer som syftade till att kurativt behandlingsbara patienter skulle diskuteras nationellt. Det finns nu inte längre någon konferens i den ordinarie vårdkedjan.  Socialstyrelsen planerar att under 2025/2026 år värdera om NHV är aktuellt, och efter det kommer det att bli aktuellt att värdera målgrupp för en nationell konferens, samt dess former.

I denna version rekommenderas en mer individualiserad strategi för kirurgi och uppföljning av koledokuscystor.

Möjligheten och tekniken att abladera (termiskt behandla) levertumörer har utvecklats. Det saknas evidens för behandling av intrahepatiska kolangiokarcinom men vi bedömer att det sannolikt finns en indikation.

Inför revideringen av vårdprogrammet har en nationell samordning genomförts som möjliggjort nationella rekommendationer om kombinerad cytostatika- och strålbehandling inför levertransplantation.

Sedan föregående version har alternativen för cytostatikabehandlingarna blivit flera. Det finns indikation för att utvidga analyser av vävnadsprov inför andra linjens behandling som numera inkluderar immunterapi och andra målriktade behandlingar. Det är tyvärr fortfarande små målgrupper som blir aktuella för sådan behandling.

Uppföljning av gallvägscancer bör individualiseras och värdet av rutinmässiga kontroller tonas ner.

För gallvägscancer finns ett standardiserat vårdförlopp, med en sista uppdatering som gäller från och med 2024. 

Det finns ingen konflikt mellan innehållet i vårdprogrammet och det standardiserade vårdförloppet. Vårdförloppet beskriver vad som ska göras medan vårdprogrammet utvecklar hur, samt vilken evidensgrund som finns för åtgärderna i det standardiserade vårdförloppet.

Det standardiserade vårdförloppet är delvis integrerat med texten i detta vårdprogram men kan också läsas i sin helhet i Kunskapsbanken: Standardiserat vårdförlopp cancer i gallblåsa och perihilär gallgång.

Vårdens skyldigheter regleras bland annat i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30). Den anger att målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen samt att hälso- och sjukvårdsverksamhet ska bedrivas så att kraven på en god vård uppfylls. Vårdprogrammet ger rekommendationer för hur vården ska utföras för att uppfylla det. Dessa rekommendationer bör därför i väsentliga delar följas för att man ska kunna anse att sjukvården lever upp till hälso- och sjukvårdslagen.

Primärvården har enligt hälso- och sjukvårdslagen ett särskilt ansvar för att tillhandahålla förebyggande insatser utifrån både befolkningens behov och patientens individuella behov och förutsättningar (13 kap.). I lagen anges också att hälso- och sjukvården har särskilda skyldigheter att beakta barn som närstående och ge dem information, råd och stöd (5 kap. 7 §).

Enligt vårdgarantin (9 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen) är vårdgivaren skyldig att erbjuda patienter kontakt och åtgärder inom vissa tider. De standardiserade vårdförlopp som RCC har tagit fram och som regionerna har beslutat att följa anger kortare väntetider som dock inte är en del av vårdgarantin.

Annan lagstiftning som berör cancervården är patientlagen och patientrörlighetsdirektivet.

Patientlagen (2014:821) anger att vårdgivaren ska erbjuda patienten anpassad information om bland annat möjliga alternativ för vård, förväntade väntetider, risk för biverkningar och metoder för att förebygga sjukdom eller skada. Patienten har också rätt att få information om att hen har möjlighet att själv välja mellan likvärdiga behandlingar, att få en ny medicinsk bedömning och att få en fast vårdkontakt (3 kap. 1–2 §).

Enligt det så kallade patientrörlighetsdirektivet ska vårdgivaren också informera patienten om rätten att inom hela EU/EES välja och få ersättning för sådan vård som motsvarar vad som skulle kunna erbjudas i Sverige. Praktisk information om detta, till exempel hur och när ersättning betalas ut, finns på sidorna om planerad vård utomlands hos Försäkringskassan.

Arbetet har utgått från internationella och nationella kunskapsstöd och systematiska översikter inom området. ESMO:s riktlinjer har huvudsakligen legat till grund för riktlinjer om onkologisk behandling, men följer inte ESMOs rekommendationer där det bedöms att det behövs mer evidens eller då det saknas rekommendation (NT-rådet) eller läkemedelssubvention (TLV) f846fd26-877c-4ac3-98ce-0087b89c74e118285074811. Om GRADE:s klassificering har använts för något av underlagen har de lyfts in i vårdprogrammet. Vårdprogramsgruppen har inte själv genomfört en komplett GRADE-klassificering, men principerna för den har använts i diskussionerna av det vetenskapliga underlaget.

I vissa fall har originalstudier använts som underlag. När vetenskapliga underlag saknas, eller när vetenskapliga studier håller låg kvalitet, bygger underlaget på gruppens beprövade erfarenhet.

GRADE klassificering rör de sammanvägda resultatens tillförlitlighet och klassificeras i fyra nivåer:

• Det sammanvägda resultatet har hög tillförlitlighet (++++).
• Det sammanvägda resultatet har måttlig tillförlitlighet (+++).
• Det sammanvägda resultatet har låg tillförlitlighet (++).
• Det sammanvägda resultatet har mycket låg tillförlitlighet (det innebär att det inte går att bedöma om resultatet stämmer) (+).

Läs mer om systemet i SBU:s metodbok.

Enstaka vårdprogramdeltagare har deltagit i rådgivande aktivitet gentemot några läkemedelsbolag. Detta har beaktats och har inte tillåtits påverka rekommendationerna i detta vårdprogram. Se även avsnitt 22.4 Jäv och andra bindningar.