Palliativ vård och insatser
Rekommendationer
- När det är tydligt att livsförlängande åtgärder inte är möjligt görs en brytpunktsbedömning av ansvarig läkare. Patienten ska erbjudas samtal med information om sjukdomens allvar och prognos, på en nivå som är anpassad till individens tillstånd, behov och önskemål om information (brytpunktssamtal).
Detta kapitel ger en översikt över palliativ vård och palliativa insatser. Mer information finns i Nationellt vårdprogram palliativ vård.
En stor andel av patienterna med gallvägscancer kan inte botas på grund av avancerad tumörsjukdom eller ett allmäntillstånd som inte medger kurativt syftande behandling. Ett brytpunktsamtal ska genomföras när patienten går in i en palliativ fas men kan ofta behöva upprepas. Allmän information om brytpunktssamtal finns i Nationellt vårdprogram palliativ vård. På RCC:s webbplats finns också en bra introduktionsfilm, se Implementeringsstöd till Nationellt vårdprogram palliativ vård.
Symtomlindrande potentiellt livsförlängande behandling kan vara aktuell i vissa perioder. Ett palliativt förhållningssätt ska tillämpas när beslut om palliation fattats. Det innebär att patienten bedöms utifrån ett helhetsperspektiv som omfattar fysiska, psykiska, sociala och existentiella aspekter. Hela vårdteamet runt patienten bör aktiveras i vården. Den palliativmedicinska behandlingen syftar till att patienten ska få leva så bra som möjligt under den tid som återstår. Behandlingen kan genomföras självständigt eller parallellt med annan tumörinriktad behandling. Det är viktigt att den palliativa vården är integrerad med övrig vård genom hela vårdförloppet. Symtomatisk behandling mot smärta, illamående och oro och ångest prioriteras, liksom samtal. Patienten bör erbjudas att vara delaktig i att planera och genomföra behandlingar. Centrala frågor är: ”Vad är viktigt för dig? Vilka är dina önskemål?”.
För närstående är sjukdomstiden ofta påfrestande på grund av rollförändringar och svårigheter att stödja den sjuka. Stödet till de närstående kan innebära både information om vad som händer och emotionellt stöd i form av samtal. De närstående kan behöva prata med någon om sin egen sorg, men också om hur de kan samtala med patienten. Barn som är närstående ska alltid uppmärksammas. För ytterligare information, se Nationellt vårdprogram cancerrehabilitering.
Den palliativa vården behöver planeras, och flera vårdgivare såsom primärvård, kommunal sjukvård eller ett specialiserat palliativt team kan kopplas in. Komplexiteten i patientens och de närståendes behov styr om teamen runt patienten behöver kompletteras med specialiserad palliativmedicinsk kompetens. Det kan handla om punktinsatser av ett palliativt konsult- eller rådgivningsteam eller remittering till specialiserad hemsjukvård, hospice eller specialiserad palliativ slutenvårdsenhet. Under hela denna tid ska alla insatser utvärderas och följas upp på ett planerat sätt. Se vidare Personcentrerat och sammanhållet vårdförlopp Palliativ vård.
Vid gallvägscancer behövs särskilda överväganden när det gäller att planera och genomföra symtomlindrande behandling, se Kapitel 16 Omvårdnad och rehabilitering och Kapitel 14 Understödjande vård. Leverfunktionen kan vara nedsatt på grund av tumörsjukdomen och eventuell leversjukdom, vilket man måste ta hänsyn till vid val och dosering av läkemedel.
Nutritionsbehandling vid palliativ vård
Nutritionsbehandling kan innefatta insatser för att minska ätsvårigheter och stress som är relaterad till ätande och för att tillgodose patientens energi- och näringsbehov (se avsnitt 14.4 Nutrition). I ett palliativt skede behöver beslut om nutritionsbehandling beakta sjukdomsfasen, förberedelser för livets slut och existentiella aspekter. Dessa överväganden bör diskuteras av ett multiprofessionellt team inom nutrition, onkologi och palliativ vård.
Kortison kan stimulera aptiten, möjligen ge lite mer ork och öka välbefinnandet. Det kan ges i kortare kurer eller i en låg underhållsdos efter en kortare högdosbehandling. Beakta dock kortisonets biverkningar och anpassa dosen efter den förväntade överlevnaden 343.
I sen palliativ fas minskar betydelsen av nutritionsbehandling eftersom kroppen inte kan tillgodogöra sig mat och vätska på samma sätt, och det är förväntat att patienten kommer att äta mindre. Behandling med intravenös näring och sondmat bör då avslutas.
Symtom i sen palliativ fas
För generell symtomlindring, se Nationellt vårdprogram palliativ vård.
Vid gallvägscancer förekommer även ett antal symtom som är mer kopplade till cirros, se Kapitel 14 Understödjande vård.
Cancerpatienter i sen palliativ fas är som regel märkta av sjukdomen med mer eller mindre uttalad avmagring, svullnad av armar och ben och nedsatt muskelkraft. I detta skede av sjukdomen är det viktigaste att lindra symtomen, ge god omvårdnad och stödja de närstående. Patienten är till största delen sängliggande, har begränsad ork och är kanske inte helt orienterad. Vid vård i livets slut behövs samtal för att patienten, de närstående och vårdpersonalen ska vara överens om vad som kan förväntas och var vården ska beredas. Samtalet ska ske med patient och närstående samt journaldokumenteras.
Vid behov saneras läkemedelslistor, och kontroller som inte behövs för symtomlindring tas bort. Smärtlindring och annan symtomlindring kan behöva ges som subkutana injektioner och ska vara ordinerad för att ges vid behov. Parenteral tillförsel av läkemedel behövs ofta tidigare i förloppet, och inte bara under den absolut sista tiden.