Tarmobstruktion

Cancerrelaterad obstruktion beror på tumörväxt i bukhålan, endera en strikturerande tumör i magtarmkanalen eller peritonealkarcinos. Gastrointestinal cancer debuterar ibland med obstruktion som kräver akut kirurgisk åtgärd. I många palliativa fall utan obstruktionsbesvär lämnas primärtumören utan kirurgisk åtgärd till förmån för systemisk antitumoral behandling och den kan då senare tillväxa och leda till obstruktion. Peritonealkarcinos är vanligt vid äggstockscancer, gastrointestinal cancer och bröstcancer. Det är inte ovanligt att melanom metastaserar till bukhålan eller magtarmkanalen.

Symtom på tarmobstruktion är:

• buksmärta, ibland av intervallkaraktär
• upphävd gas- och faecesavgång (tämligen uttalat subileus kan dock föreligga trots att patienten fortsatt har avföring)
• kräkningar och illamående
• smärta vid sväljning
• uppspänd buk (vid proximalt hinder behöver det inte vara fallet)
• dehydrering.

Följande bör ingå i den inledande handläggningen:

• Status: Ofta uppspänd, ömmande, tympanistisk buk, ibland klingande eller stegrade tarmljud.
• Laboratorieanalyser: Hb, LPK, elstatus, CRP.
• Kirurgkontakt etableras för vidare handläggning före eller efter DT.
• DT buk: Ventrikelretention, dilaterad tarm med gas-/vätskenivåer, ibland kaliberväxling med sammanfallen tarm distalt.
• Fasta och intravenös vätska, korrektion av elektrolyter.

Vid uttalad karcinos är det ofta omöjligt att kirurgiskt åtgärda obstruktionen. Kraftigt utspänd caekum vid kolonileus innebär hög risk för tarmperforation. Beakta att obstruktionen också kan bero på sammanväxningar efter tidigare kirurgi.

Obstruktiva symtom utan egentligt hinder (paralys) är också vanligt hos patienter med cancer, t.ex. vid ascites. Behandla om möjligt bakomliggande orsak eller ge symtomatisk behandling.

Besluta om vårdnivå och vidare åtgärder utifrån patientens prognos och allmäntillstånd. Följande är möjliga åtgärder:

• Observation/exspektans med initial fasta. Substituera vätske- och elektrolytförluster och överväg stöttning med parenteral nutrition. Om hindret släpper och ingen annan åtgärd är aktuell bör man överväga flytande eller finfördelad föda för att förebygga återfall av obstruktion.
• Temporär ventrikelsond vid utspänd ventrikel eller uttalad tunntarmsvidgning.
• Vidare utredning (tunntarmspassage, koloskopi).
• Kirurgi (resektion, avlastande stomi, bypass eller gastrostomi (kirurgisk eller perkutant endoskopiskt, PEG).
• Stentning av obstruerande tjocktarmstumör eller tumörer i övre mag-tarmkanalen.
• Konservativ behandling (t.ex. vid uttalad karcinos). Kortison (avsvällande). Antiemetika, protonpumpshämmare, antikolinergika, antitumoral behandling. Överväg partiell eller total parenteral nutrition. Det finns ingen tydlig evidens för nyttan av oktreotid.

Nationellt vårdprogram tjock- och ändtarmscancer

Nationellt vårdprogram äggstockscancer

UpToDate: Palliative care of bowel obstruction in cancer patients (kräver abonnemang)

Gastro-Intestinal Symptoms in Palliative Care Patients (Tradounsky, G.E. Curr. Oncol. 2024, 31, 2341-2352