Omvårdnad och rehabilitering

Fatigue är benämningen på den kraftlöshet och orkeslöshet som många patienter drabbas av under cancersjukdom och behandling. Det är viktigt att informera patienten om detta. Det är även viktigt att utesluta andra symtom som kan påverka graden av fatigue, t.ex. smärta, malnutrition, sömnlöshet, anemi och nedstämdhet. 

För bedömning och råd hänvisas till de nationella vårdprogrammen för cancerrehabilitering och palliativ vård.

Minskat födointag och nedsatt aptit är vanligt förekommande bland patienter med spridd cancer. Vid symtomanalys är det viktigt att upptäcka åtgärdbara tillstånd (t.ex. munsvamp, dåligt tandstatus, obstipation, hyperkalcemi, depression, infektion, refluxesofagit och mekaniskt hinder i mag-tarmkanalen) samt att bedöma patientens allmäntillstånd (ECOG/WHO PS, se avsnitt 6.3.1). Därefter är det viktigt att bilda sig en uppfattning om var i sjukdomsförloppet patienten befinner sig. Gäller det ett tidigt palliativt skede där patienten med adekvata palliativa insatser kan förväntas leva i 3–6 månader eller mer? Eller är patienten i livets slutskede med kort förväntad överlevnad (dagar, veckor eller ett par månader) och där antitumoral systemisk behandling inte bedöms indicerad? För mer information kring nutrition se vårdprogrammet för cancerrehabilitering. 

Är patienten i ett tidigt palliativt skede är nutritionell rådgivning viktig för att förebygga ytterligare funktionsförlust och optimera möjligheterna att klara av ett medicinskt indicerat försök med sjukdomsinriktad behandling. För att förebygga ytterligare viktnedgång rekommenderas många små måltider med energirik mat. Detta innebär fetare livsmedel såsom standardmjölk, matfett med 80 % fett, flytande margarin, helfeta ostar, vispgrädde, creme fraiche, gräddglass och mat som är berikad med fett eller socker. Vid speciella behov bör dietist kopplas in för ytterligare rådgivning och eventuell förskrivning av komplementära produkter (näringsdrycker, energiberikning och förtjockningsmedel). I många landsting kan dietisten förskriva näringsdrycker med kostnadsnedsättning.

Om patienten blir allt tröttare (ECOG/WHO PS 3–4) utan att man kan påvisa en reversibel orsak och patienten därmed bedöms vara i livets slutskede är tillståndet sannolikt uttryck för en refraktär kakexi (Fearon et al., 2011). Det är ett tillstånd av katabolism som inte kan påverkas av nutritionstillförsel (varken per os eller parenteralt). I denna situation är följsamhet och information om tillståndet de viktigaste åtgärderna, så att patienten själv kan styra mängd och sort av föda och vätska. Det är normal och förväntat att successivt minska volymen mat och vätska som intas i livets slutskede. Det är en konsekvens av att döden närmar sig, inte en orsak. Fortsatt intravenös tillförsel av dropp kan i vissa fall ge ökade symtom, t.ex. andnöd (Fritzson et al., 2015).

Det är viktigt att patienten är så fysiskt aktiv som han eller hon klarar av. Lite aktivitet är bättre än ingen. Att vara fysiskt aktiv kan minska besvär såsom depression och fatigue och därmed öka välbefinnandet (Furmaniak et al., 2016; Kim et al., 2016).

Kontaktsjuksköterskan har en central roll i omhändertagandet av patienter med misstänkt eller säkerställd CUP.

Kontaktsjuksköterskan ska under utredningsfasen samordna utredningsinsatser, och senare kan kontaktsjuksköterskan vara den som ger behandlingen. Under en rent palliativ fas ska kontaktsjuksköterskan hålla kontakten med patienten för att efterhöra vilka palliativa behov hen har, och planera för eventuella åtgärder.

Den nationella cancerstrategin styrker att varje patient ska erbjudas en kontaktperson på den cancervårdande kliniken, med syfte att förbättra informationen och kommunikationen mellan patienten och vårdenheten och stärka patientens möjligheter till delaktighet i vården (SOU 2009:11). Sedan 2010 finns rätten till fast vårdkontakt inskriven i patientlagen (2014:821).

Staten och Sveriges Kommuner och Landsting har enats om en gemensam generell beskrivning av kontaktsjuksköterskans roll och funktion. Den finns att läsa på Cancercentrums webbplats.  

Att patienten har erbjudits en namngiven kontaktsjuksköterska ska dokumenteras i patientens journal och om möjligt registreras i kvalitetsregister.

En individuell skriftlig vårdplan, Min vårdplan, ska tas fram för varje patient med cancer. Det framgår i den nationella cancerstrategin för framtiden (SOU 2009:11) och i de patientcentrerade kriterierna som ska utmärka ett regionalt cancercentrum (Socialdepartementet: 2011). Läs mer på Cancercentrums webbplats. 

Under patientens tid i cancervården förekommer ofta överlämningar mellan olika vårdgivare. Alla sådana överlämningar ska vara ”aktiva” för att skapa en sammanhållen vårdkedja för patienten och de närstående.

Aktiv överlämning innebär att den som har ansvaret för patienten tar kontakt, muntligt och skriftligt, med nästa instans. Den som aktivt överlämnat har fortsatt ansvar till dess att den mottagande instansen bekräftat att de tagit kontakt med patienten. Uppstartade åtgärder och insatser inom omvårdnad, palliation och cancerrehabilitering ska följas upp, utvärderas och dokumenteras i Min vårdplan.

Cancerrehabilitering syftar till att förebygga och minska de fysiska, psykiska, sociala och existentiella följderna av en cancersjukdom och dess behandling. Insatserna ska ge patienten och de närstående stöd och förutsättningar för att leva ett så bra liv som möjligt. Mer information finns i det nationella vårdprogrammet för cancerrehabilitering.