Till sidinnehåll

Sexuell och hormonell dysfunktion

Sexuell dysfunktion kan vara primär eller sekundär till sjukdom, operation eller trauma. Därför är det viktigt att behandlingssamtal om sexuell hälsa alltid innefattar anamnes om fysiska, psykiska, existentiella, kulturella och sociala faktorer som kan påverka lust och förmåga, men även frågor om sexuella övergrepp och familjevåld. Patientens läkare och kontaktsjuksköterska bör under hela cancervårdförloppet informera om sjukdomens och behandlingens potentiella påverkan på den sexuella och reproduktiva funktionen. Enheter som behandlar patienter med cancer i lilla bäckenet bör antingen själva ha eller kunna hänvisa till vårdpersonal med sexologisk kompetens. Det är angeläget att den sexuella rehabiliteringen påbörjas så snart som möjligt, både av psykosociala skäl och för att eventuellt kunna minska risken för irreversibla skador. Om den fysiska funktionen inte tillåter ett sexuellt samliv likt det patienten haft tidigare är grundtanken i den sexuella rehabiliteringen att det ändå alltid går att ha ett sexuellt samliv på något sätt.

Generellt är normaliserande samtal en väsentlig del i den initiala kontakten med patienten om sexuell hälsa.

PLISSIT-modellen kan ses som ett hjälpmedel för vårdpersonal vid samtal med patienten om sexualitet 47.

Permission - lyssnande/tillåtande hållning.

Limited Information - begränsad information. Till exempel ”Det är vanligt med orgasmpåverkan efter strålbehandling mot bäckenet”

Specific Suggestions – Specifika förslag. Till exempel ”om du har svårt att få orgasm kan en vibrator med hög frekvens underlätta. Du kan testa.”

Intensive Therapy - intensiv terapi, sexologisk eller parrelations-behandling (utförs av personer med adekvat sexologisk kompetens).

Mindfulness och kognitiv beteendeterapi kan också vara effektivt för att behandla sexuella problem 48.

7.1

Sexuell och hormonell dysfunktion hos kvinnor

Rekommendationer

  • Vid nytillkomna symptom ska recidiv eller annan sjukdom vara uteslutet.
  • Anamnes om sexuell funktion bör tas före behandlingsstart.
  • Ta reda på om patienten upplever sexuell dysfunktion som ett problem och önskar rådgivning och åtgärder.
  • Visa öppenhet för en bred variation mellan olika individer när det gäller sexuell identitet och dess betydelse för livssituationen.
  • PLISSIT-modellen rekommenderas.
  • Samtliga patienter, oavsett ålder eller om de har en partner eller inte, ska informeras om hur behandlingen kan påverka deras sexuella funktion.
  • Patienten bör undervisas om eventuell förändrad anatomi efter kirurgi.
  • Patienten bör få instruktioner om bäckenbottenträning.
  • Checklista för sexuell hälsa vid cancersjukdom rekommenderas för att kartlägga besvär, se Checklista för sexuell hälsa (cancercentrum.se).
7.1.1

Bakgrund och orsaker

Kvinnlig sexuell dysfunktion delas upp i olika störningar: Störning i sexuell lust eller upphetsning; orgasmisk störning; penetrationsstörning eller genital smärta 49.

I en svensk studie rapporterar 47 % av friska kvinnor någon form av sexuell störning. Bland dem är minskad sexuell lust vanligast 5051.

Sexuell dysfunktion är vanligt efter behandling av cancer i lilla bäckenet, efter såväl strålbehandling som cytostatika och kirurgi. Hos långtidsöverlevande patienter efter gynekologisk cancer är de vanligaste kvarstående symptomen vaginal torrhet, stenos och dyspareuni 52. Förlust av fertiliteten kan påverka identiteten och självbilden, även hos personer som inte planerat (fler) barn, och därmed påverka den sexuella funktionen negativt.

Vid kartläggning av sexuell dysfunktion rekommenderas användande av strukturerade bedömningsinstrument, t.ex. FSFI-6 och IIEF-5, se bilaga 1 Länkbibliotek.

7.1.1.1

Efter strålbehandling eller cytostatika

Patienter som fått strålbehandling (med eller utan samtidig cytostatika) mot bäckenet kan få en störning av mikrocirkulationen i vagina, som en följd av nervpåverkan som reglerar blodflödet till vaginalslemhinnan och de genitala svällkropparna. Detta leder till att sexuell tändning inte ger den volymökning och lubrikation i underlivet som normalt sker vid upphetsning. Strålskadade nerver ger inte bara nedsatt genital aktivering utan också nedsatt känsel och därmed sänkt eller bortfallen orgasmförmåga. Strålbehandlingen kan också minska mängden hormonreceptorer i vaginas slemhinna, vilket kan ge sköra slemhinnor och smärta vid vaginal penetration.

Äggstockarnas funktion upphör efter några fraktioner strålbehandling. Det försätter den premenopausala kvinnan i ett plötsligt påkommet klimakterium, med symptom som värmevallningar, svettningar och humörpåverkan, vilket också kan påverka sexualfunktionen negativt. Östrogenbrist leder också till atrofi av vaginala slemhinnor vilket kan ge smärta och ytliga vaginala blödningar vid t.ex. samlag.

7.1.1.2

Efter kirurgi

Kirurgi i bäckenet kan leda till anatomiförändring och ärrbildning 53.

Efter rektumamputation kan vaginas vinkel ändras, eftersom avsaknad av rektum och dess omkringliggande stödjevävnad gör att vagina kan bli brant bakåtriktad. Detta kan även försvåra en gynekologisk undersökning. När vagina tippat bakåt kan sekret och slem samlas i slidan och större mängder sekret kan rinna ut vid fysisk aktivitet. Med tanke på vaginas ändrade vinkel kan man rekommendera en samlagsställning som ger kvinnan möjlighet att ändra bäckenets position om partnern kommer för djupt in eller stöter emot ett ömt område, till exempel sidoläge eller den behandlade kvinnan ovanpå.

Om äggstockarna opereras bort upphör deras östrogenproduktion. Det leder hos den premenopausala kvinnan till ett plötsligt påkommet klimakterium med övergångssymptom. Östrogenbrist leder också till atrofiska sköra slemhinnor vilket kan ge smärta och ytliga vaginala blödningar vid t.ex. samlag. Det bidrar också till minskad lubrikation i vagina vilket påverkar både den sexuella lusten och orgasmförmågan. Sexlusten kan även påverkas negativt av andra klimakteriesymptom 5455.

Kirurgi i samband med vulvacancer ger ofta stor påverkan. Framför allt påverkas känseln och därmed orgasmförmågan, oavsett utsträckningen av ingreppet 5657.

7.1.2

Symptom

7.1.2.1

Bristande sexuell lust och orgasmstörning

Sexuell lust är ett komplext samspel mellan olika faktorer och det finns både fysiska och psykiska orsaker till att man kan uppleva minskad sexuell lust efter cancerbehandling. Orgasmstörning definieras som avsaknad av orgasm eller märkbart minskad intensitet trots självrapporterad hög sexuell upphetsning. Bidragande orsaker kan vara påverkan på nerver med nedsatt känsel, obehag och smärta.

Den sexuella funktionen kan också påverkas av en förändrad självbild på grund av exempelvis inkontinensproblem, stomi, viktuppgång eller oro.

7.1.2.2

Genital smärta

Ytlig eller djup smärta vid vaginal penetration kan orsakas av stramhet, torrhet eller sammanväxningar i förgården eller slidan efter kirurgi eller strålbehandling. Ökad tonus i bäckenbottenmuskulaturen kan bidra till dyspareuni. Stress, ångest, smärta eller rädsla för smärta kan öka tonus i bäckenbotten och i värsta fall leda till att kvinnan utvecklar slidkramp, en betingad reflex med ett kramptillstånd i bäckenbottenmuskulaturen. Förebyggande information och rådgivning är viktigt för att slidkramp inte ska utvecklas.

Vid tecken till slidkramp bör patienten remitteras till gynekolog, barnmorska, fysioterapeut eller sexolog med kompetens inom området.

7.1.3

Utredning

7.1.3.1

Bristande sexuell lust

Vid minskad sexuell lust kontrollera att patienten har en tillfredsställande generell hormonsubstitution när detta är möjligt. Tänk även på att viss medicinering, till exempel antidepressiva läkemedel, kan ha en negativ effekt på sexuell lust och förmåga som biverkan. Om en person upplever nedsatt sexuell lust är det viktigt att ta reda på om lusten till annat i livet också är påverkad. I så fall kan det vara fråga om en depression.

7.1.3.2

Genital smärta

En gynekologisk undersökning rekommenderas. Yttre och inre genitalia bör undersökas för att hitta tecken på ödem, ärrbildning, slemhinneatrofi, stenos, infektion eller annan orsak till smärtan.

7.1.4

Behandling och åtgärder

Vården bör ta reda på om patienten upplever sexuell dysfunktion som ett problem och önskar rådgivning och åtgärder. Basal kroppskännedom och kunskap om den egna anatomin är viktig.

7.1.4.1

Samtal

Rådgivning som integrerar medicinska, psykosociala och sexologiska aspekter är det bästa sättet att hjälpa kvinnan 58. Samverkan kan se olika ut beroende på lokala förhållanden och tillgång till profession med sexologisk kompetens.

Använd gärna PLISSIT modellen för samtalet (se ovan).

7.1.4.2

Östrogensubstitution

Till preklimakteriella kvinnor som genomgått strålbehandling mot lilla bäckenet eller bilateral ooforektomi bör man överväga menopausal hormonbehandling (MHT) mot klimakteriella symptom och andra risker för sena effekter, bland annat i form av ökad risk för hjärt-kärlsjukdom och osteoporos. Dock måste kontraindikationer uteslutas, såsom tidigare bröstcancer, tromboembolisk sjukdom, arteriell hjärt-kärlsjukdom som angina pectoris, stroke eller hjärtinfarkt samt allvarlig gall- eller leversjukdom.

Transdermala östrogenpreparat (plåster, gel, sprej) är att föredra, speciellt vid ökad risk för kardiovaskulär sjukdom, metabol sjukdom och lever- eller gallsjukdom. Om patientens livmoder är kvar ska eventuell systemisk östrogenbehandling ges i kombination med gestagen för att förebygga tillväxt av livmoderslemhinnan. Vid höga stråldoser mot bäckenet förstörs oftast hormonreceptorerna i livmoderslemhinnan, men hos en del kvinnor kan det finnas en liten del aktiv livmoderslemhinna kvar som kan växa till av det östrogen som tillförs systemiskt. En gynekolog med kompetens på området eller gynonkolog bör ta ställning till långtids-MHT avseende val av metod och preparat samt bedöma indikation och riskfaktorer.

Även om kvinnan får systemisk östrogensubstitution (MHT) är det viktigt att hon också får behandling med lokalt verkande östrogen framför allt om kvinnan fått strålbehandling mot vagina. MHT rekommenderas fortgå till förväntad menopaus, det vill säga cirka 52 års ålder. För aktuella registrerade preparat för MHT i Sverige, se bilaga 2 Aktuella registrerade preparat för MHT i Sverige.

7.1.4.3

Lokalt verkande östrogen

Lokalt verkande östrogenbehandling i form av vagitorier eller vaginalkräm (Ovesterin, Blissel, Estrokad, Intrarosa), vaginalring (Oestring) eller vaginaltabletter (Vagifem) är behandlingsalternativ. För många kvinnor kan det vara svårt att använda vaginalring efter hysterektomi eller strålbehandling. Vagifem innehåller låg östrogendos varför den rekommenderade dosen kan behöva ökas. Notera också att Vagifem inte ingår i högkostnadsskyddet.

Efter strålbehandling behövs oftast både vagitorier och kräm för applikation på yttre genitalia. Lokalt verkande östrogenbehandling rekommenderas livslångt.

Tidigare har lokalt östrogen varit kontraindicerat till bröstcancerpatienter som får adjuvant behandling med aromatashämmare. Detta har nu ändrats med nya publicerade data som visar god effekt vid vulvovaginal atrofi hos denna patientgrupp utan systemisk påverkan på FSH-nivåer med lågdos estriol (Blissel 50 µg per dos). Det Nationella vårdprogrammet för bröstcancer anger nu att man kan ge lokala östriolpreparat (i första hand Blissel) vid utebliven effekt av östrogenfria behandlingar till bröstcancerpatienter med symptom på vulvovaginal atrofi.

När en kvinna med atrofiska slemhinnor börjar med lokalt östrogen kan sveda och smärta i slemhinnan förekomma initialt. Detta brukar gå över efter någon veckas användande. Om smärtan är oacceptabel eller inte går över, prova med ett annat preparat.

Om man vill undvika lokalt verkande östrogen kan hormon-, parfym- och parabenfria vaginala fuktgivare användas. Idag finns det flera olika preparat att välja mellan, men endast Replens kan förskrivas på recept.

7.1.4.4

Testosteronbehandling

Det är inte fastställt vilken betydelse en sänkt androgennivå har för den sexuella lusten och funktionen hos kvinnor efter cancerbehandling. Om andra åtgärder inte hjälpt föreslås remiss till gynekolog med god kunskap inom detta område för diskussion och ställningstagande till eventuell testosteronbehandling 596061.

7.1.4.5

Bäckenbottenträning

Bäckenbottenträning bidrar till förbättrad funktion av bäckenstrukturerna, relaterad till dess effekt på muskelstyrkan och det ökade blodflödet, med en positiv påverkan på kvinnors livskvalitet 6263.

Övningar för att kontrahera och slappna av bäckenmuskulatur, perineal massage och andningstekniker har visats vara till hjälp för att minska spänningen, lindra smärta, förbättra sexuell funktion och förebygga sekundärt inducerad slidkramp 556465. Patienten bör få muntlig och skriftlig information om bäckenbottenträning, i samråd med fysioterapeut eller annan vårdpersonal med kunskap inom området, se Nikola.nu.

7.1.4.6

Hjälpmedel

Glidmedel

Kvinnan kan behöva prova olika glidmedel för att hitta det som fungerar bäst. Om viss egen lubrikationsförmåga finns bevarad fungerar ofta vattenbaserade glidmedel väl, men om ingen egen lubrikationsförmåga finns kvar brukar silikonbaserade glidmedel fungera bättre. Hon kan även prova barnolja eller intimolja som mjukgörande i vulva och runt slidmynningen. Observera att vid kondom som preventivmedel eller infektionsskydd bör man inte använda oljebaserade glidmedel, eftersom de kan lösa upp kondomen.

Stötdämpare

En stötdämpare (mjuka silikonringar placerade vid skaftet på penis) kan anpassa längden på penis vid smärtsamma penetrerande samlag, för att förebygga smärta. Ohnut Soft består av fyra mjuka munkliknande ringar. Ringarna kan användas en och en eller tillsammans. De placeras runt penisroten som en klassisk penisring och kan enkelt justeras för att hitta ett djup som fungerar.

Vaginalstav

Det är visat att regelbunden och långvarig vaginal dilatation efter strålbehandling kan förhindra eller fördröja utvecklingen av vaginal stenos 6667. Det saknas säker evidens för att den strålbehandling som ges vid rektalcancer orsakar vaginal stenos, men enligt klinisk erfarenhet ses det hos vissa kvinnor och det är vanligt med dyspareuni efter kolorektalcancerbehanding 1.

Vaginalstav bör erbjudas till alla kvinnor som fått eller ska få strålbehandling mot bäckenet och även till vissa patienter som genomgått kirurgi 68.

Det är en fördel om man kan prova vaginalstaven redan före behandlingen för att patienten ska vänja sig vid tekniken. Användning av vaginalstav kan påbörjas, alternativt återupptas, 2 veckor efter strålslut eller 6 veckor efter vaginalkirurgi. Vid dilatation efter strålning kan det blöda något och det är ofarligt. Instruktion om användande av vaginalstav finns på Användning av vaginalstav - Efter cancern.

Om det inte går att få in vaginalstaven, prova en mindre storlek. Om mindre storlek inte fungerar, remittera till en gynekologisk undersökning. Det är viktigt att vända sig till en gynekolog som förstår den givna cancerbehandlingen. Vid tecken till slidkramp, remittera till gynekolog alternativt fysioterapeut, barnmorska eller sexolog med kompetens inom området.

Efter kirurgi utan strålbehandling kan man sluta ett par månader postoperativt om ingen striktur har uppkommit 69.

Efter strålbehandling bör vaginal dilatation med viss regelbundenhet fortsätta livslångt, antingen med vaginalstav eller genom vaginala samlag.

Vibrator

Vid svårighet att få orgasm kan patienten behöva betydligt kraftigare stimulering än vad hand eller mun kan åstadkomma, och definitivt kraftigare än vad samlag ger. Vibrationsbehandling, företrädesvis med en vibrator med frekvens runt 80–120 Hz ökar möjligheten att nå orgasm. Även de nyare ”sexleksakerna” ”Womanizer” och ”Satisfyer”, där stimuleringen huvudsakligen består av varierat lufttryck, kan öka möjligheten att nå orgasm.

7.2

Sexuell och hormonell dysfunktion hos män

Rekommendationer

  • Vid nytillkomna symptom ska recidiv eller annan sjukdom vara uteslutet.
  • Anamnes om sexuell funktion bör tas före behandlingsstart.
  • Visa öppenhet för en bred variation mellan olika individer när det gäller sexuell identitet och dess betydelse för livssituationen.
  • PLISSIT-modellen rekommenderas.
  • Samtliga patienter, oavsett ålder eller om de har en partner eller inte, ska informeras om hur behandlingen kan påverka deras sexuella hälsa, till exempel risken för erektil dysfunktion (ED) och retrograd ejakulation.
  • Informera patienten om sexuell rehabilitering, se t.ex. Patientinformation: Prostatacancer och sexualitet - RCC Kunskapsbanken (cancercentrum.se).
  • Förskriv PDE5-hämmare vid ED om patienten så önskar och erektionsnerver finns kvar.
  • Checklista för sexuell hälsa vid cancersjukdom rekommenderas för att kartlägga besvär, se Checklista för sexuell hälsa (cancercentrum.se).
7.2.1

Bakgrund och orsaker

Sexuell dysfunktion efter cancerbehandling är ofta resultatet av skador på kavernösa eller sympatiska nerver till genitalia eller gonadtoxicitet och kan resultera i olika symptom såsom erektil dysfunktion (ED) och orgasmstörning. Det kan i sin tur påverka livskvaliteten och relationen till en eventuell partner 7071.

Även andra faktorer såsom förändrad kropp, sorg över förlust av erektionsförmåga och Behandling med GnRH-analog (kastrationsbehandling) vid prostatacancer ger en betydande nedsättning av den sexuella funktionen.  Om strålbehandlingen kombineras med GnRH-analog försvinner ofta sexlusten och erektionsförmågan under den tid som testosteronnivåerna är låga  7273. Vid en längre tids kastrationsbehandling finns det risk att testiklarnas testosteronproducerande funktion upphör och erektionsfunktionen återkommer därmed inte.

Erektionsförmågan kan återhämta sig successivt under åtminstone 3 år efter en operation, om de erektila nerverna har kunnat bevaras vid operationen (vilket beror på diagnosen, tumörens läge och storlek samt operatörens vana), och om patienten är relativt ung och hade god preoperativ erektionsförmåga. Chansen är dock obefintlig om bred resektion av båda nervbuntarna gjordes eller om patienten hade erektionssvikt redan preoperativt.

Nervskador efter strålning eller kirurgi kan orsaka minskad volym av sperman eller retrograd ejakulation, där ejakulatet hamnar i urinblåsan i stället för att komma ut, medan borttagande av prostata medför avsaknad av ejakulat. Blodblandat ejakulat kan också förekomma. Detta föranleder ingen utredning eller åtgärd, men är viktigt att informera patienten om eftersom det kan leda till oro.

7.2.2

Erektil dysfunktion

7.2.2.1

Utredning

Patientens beskrivning av erektionsproblemen ligger till grund för bedömning av ED. Enkäten IIEF-5 (International Index of Erectile Function) kan användas som stöd, se bilaga 1 Länkbibliotek.

Tänk på att viss medicinering, till exempel antidepressiva läkemedel, kan ha negativ effekt på sexuell lust och förmåga som biverkan.

7.2.3

Behandling och åtgärder

Icke-farmakologisk behandling och hjälpmedel

Förutom farmakologisk behandling finns vakuumpump, penisring och pubisband. Dessa kan användas var för sig eller som komplement till medicinsk behandling. Män vars erektion inte kvarstår tillräckligt länge för penetration kan använda penisring eller pubisband för att förhindra att erektionen lägger sig för snabbt. Detta eller kondom kan också rekommenderas till män med urininkontinens i samband med sex.

Det finns viss evidens för bäckenbottenträning som en del av penil rehabilitering efter nervsparande radikal prostatektomi.

Läkemedel mot ED

Patienter som upplever problem av ED bör erbjudas behandling med PDE5-hämmare som första behandlingsalternativ 74.

Det är viktigt att informera patienten om att det krävs sexuell stimulering och lust i samband med intag av PDE5-hämmare för att få erektion. Läkemedlet behöver provas upprepade gånger innan effekten utvärderas. Effekt av PDE5-hämmare förutsätter att viss nervfunktion finns kvar och därmed krävs insikt om hur patienten är opererad för att bedöma möjligheten till effekt.

Kontraindikationer för PDE5-hämmare:

  • Intag av nitrater, kväveoxiddonatorer eller guanylatcyklas-stimulerare.
  • Svår hjärtsjukdom. Patienten kan behöva genomgå arbetsprov eller kardiologbedömning för individuell rådgivning.
  • Ögonsjukdom som ischemisk optikusneuropati eller retinitis pigmentosa.

Det finns 4 olika PDE5-hämmare med samma mekanism men olika halveringstider:

  • Sildenafil (många generika, se FASS): effektiv upp till 4 timmar.
  • Tadalafil (många generika, se FASS): effektiv upp till 36 timmar.
  • Vardenafil (flera generika, se FASS): effektiv upp till 5 timmar.
  • Avanafil (Spedra): effektiv upp till 12 timmar.

Samtliga PDE5-hämmare ges vid behov inför sexuell aktivitet, förutom tadalafil 5 mg som kan ges som daglig medicinering, beroende på patientens önskemål. Preparaten har likvärdig effekt men individuella skillnader finns och därför föreslås att patienten får prova flera preparat. Observera att inget av läkemedlen ingår i högkostnadsskyddet.

Starta med högsta dos och låt patienten titrera nedåt om möjligt. Vid biverkningar kan preparatbyte vara aktuellt. De vanligaste biverkningarna är huvudvärk, ansiktsrodnad, reflux och för tadalafil muskelvärk. Biverkningarna avtar oftast med tiden.

Högsta dagliga dos (reduceras vid svår njursvikt eller leversvikt):

  • Sildenafil: 100 mg
  • Tadalafil: 20 mg
  • Vardenafil: 20 mg
  • Avanafil: 200 mg

Hypogonadism (testosteronbrist) kan påverka ED samt minska effekten av PDE5-hämmare och ska övervägas vid bristande effekt, se avsnitt 7.2.4 Testosteronbrist nedan.

Om tablettbehandling inte ger tillräcklig effekt finns det lokala uretrala behandlingar: Bondil och Vitaros. Bondil är ett risgrynsstort stift som förs in i uretramynningen med en medföljande applikator. Man masserar därefter penis, och substansen absorberas av uretraslemhinnan. Vitaros är en gel som appliceras i uretramynningen. Båda preparaten innehåller prostaglandinet Alprostadil, vilket ger vasodilatation av blodkärlen i de erektila vävnaderna.

Specialiserad behandling

När basal behandling med tabletter eller uretrala behandlingar inte fungerar kan patienten remitteras till andrologmottagning, urologmottagning eller sexologmottagning för instruktion om intrakavernösa injektioner (i svällkropparna) med alprostadil (Caverject) eller aviptadil/fentolamin (Invicorp). Det är viktigt att patienten undervisas om rätt injektionsteknik. Instruktionsfilmer för patienten finns på medicininstruktioner.se.

Högspecialiserad behandling

Om ingen av de ovanstående behandlingarna fungerar och patienten är mycket angelägen om att återfå erektionsförmåga, kan det i vissa fall vara aktuellt med erektionsprotes. Remittera i så fall till urologisk enhet med denna kompetens.

7.2.4

Testosteronbrist

7.2.4.1

Bakgrund och orsaker

Strålbehandling mot bäckenet kan i vissa fall ge testosteronbrist. Ofta normaliseras testosteronproduktionen, men hos vissa kan låg testosteronnivå kvarstå 75.

7.2.4.2

Symptom

Diagnosen testosteronbrist (hypogonadism) kan inte ställas enbart laborativt utan det måste finnas symptom som är förenliga med detta tillstånd:

  • minskad förekomst av spontana erektioner (t.ex. morgonerektioner)
  • erektil dysfunktion
  • minskad sekundärbehåring och minskat behov av rakning
  • minskad muskelmassa och muskelstyrka
  • ökat subkutant och intraabdominellt fett
  • osteopeni och osteoporos
  • blodvallningar och svettningar
  • minskad energi och motivation (trötthet, orkeslöshet)
  • koncentrationssvårigheter
  • dystymi och depression
  • ökad aggressivitet.
7.2.4.3

Utredning

Om patienten upplever symptom på hypogonadism är mätning av S-testosteron, S-LH och S-SHBG motiverat, utom i fall av kastrationsbehandlad prostatacancer där lågt testosteronvärde är förväntat och önskvärt.

Provet tas fastande kl. 8–10:

  • S-testosteron
  • S-LH (luteiniserande hormon)
  • S-SHBG (sexual hormone binding globuline)

Resultat:

  • S-testosteron > 12 nmol/l = sannolikt normalt
  • S-testosteron 8–12 nmol/l = gråzon
  • S-testosteron < 8 nmol/l = sannolikt brist
7.2.4.4

Behandling och åtgärder

Vid mycket lågt testosteron (< 8) finns oftast skäl att substituera, med undantag för män med prostatacancer. Substitutionsbehandling är även aktuellt i vissa fall av s-testosteron 8–12 nmol/l. Behandling ska enbart ges av en specialist inom området.

Vid S-testosteron < 12 nmol/l och symptom på testosteronbrist bör patienten remitteras till en androlog eller urolog.

7.3

Uppföljning

All behandling måste följas upp avseende effekt och eventuellt behov av dosjustering eller ändring av behandlingsstrategi. En grundregel kan vara att ha telefonuppföljning 2–3 månader efter att behandlingen satts in. Uppföljningen får sedan individualiseras beroende på patientens behov.