Urinvägsbesvär

Kirurgi kan orsaka nedsatt förmåga att tömma urinblåsan, på grund av skador på de nerver som styr urinblåsan. Detta ger en hypoton urinblåsa, vilket kan vara tillfälligt eller permanent. Det är relativt vanligt efter både rektalcancerkirurgi och radikal hysterektomi c11278c1-df0b-42e8-b0a9-441d0129f10276125809125806a26cb442-dfd0-4a40-9366-7361f2e836db7712580912580669e89e7d-73da-479e-b163-ff540723564a78125809125806f7e4fe31-5a58-4f76-9969-ad7c9bbfe5277912580912580641f3e687-87dd-4b1f-87a1-8fad6a78f17680125809125806. Vid en hypoton blåsa finns risk för ofullständig blåstömning och överfyllnadsinkontinens. Om det inte uppmärksammas finns risk för skador på urinblåsa och njurar.

Kirurgi och annan instrumentering kan leda till uretrastrikturer, som försvårar urinavflödet. Ibland kan det leda till ofullständig blåstömning och därmed risk för överfylld urinblåsa samt påverkan på de övre urinvägarna med hydronefros och njurpåverkan som följd.

Strikturer efter radikal prostatektomi uppstår hos några procent av patienterna, vanligtvis i anastomosen och diagnostiseras oftast inom 6 månader. Risken ökar vid efterföljande strålbehandling 0321d752-f766-4c7a-97cc-cae80efd8ab581125810125806840990ee-8dff-489b-b015-87bc9208c97f82125810125806.

Urininkontinens vid ansträngning är vanligt efter prostatektomi. Direkt efter operationen upplever de allra flesta ett urinläckage som brukar minska gradvis under det första året. Cirka 6–8 % av dem som genomgår en radikal prostatektomi drabbas av en kvarstående inkontinens som påtagligt minskar livskvaliteten ett år efter behandling 31fbe5ad-2fea-485b-bbc2-1ee73927a7cf83125811125806.

Även annan kirurgi och strålbehandling kan hos kvinnor och män leda till ansträngningsinkontinens. För kvinnor kan tidigare förlossning och östrogenbrist bidra.

Efter cystektomi där uretärerna sytts in i ett tarmavsnitt (Bricker-deviation eller ortotopt blåssubstitut) förekommer uretärstrikturer hos upp till 20 % av patienterna daad834e-33c2-48ad-8e13-947c30fb9e8684125812125806. Även efter annan kirurgi kan uretärstrikturer uppstå. Strikturerna utvecklas ofta över en längre tid och är ofta asymptomatiska, men kan leda till njursvikt. De upptäcks många gånger av en händelse i samband med provtagning för njurfunktion eller en planerad kontrollröntgen.

Fistelbildning kan uppstå som en konsekvens av defekt läkning efter kirurgi.

Funktionsbesvär efter cystektomi utgörs främst av urinläckage, tarmtömningssvårigheter och sexuell dysfunktion. Vid majoriteten av urinavledningar används en del av distala ileum, som bland annat absorberar vitamin B12. Urinavledning kan således leda till B12-brist, vilket i sin tur kan ge anemi och nervpåverkan. Eftersom urin avleds via tarmen sker ett utbyte av joner över tarmväggen vilket kan resultera i metabol acidos. Symptomen på det kan vara diffusa med trötthet och illamående. På lång sikt kan metabol acidos bidra till osteoporos. Blodprovskontroll av vitamin B12 och standardbikarbonat bör därför ske i samband med den övriga uppföljningen hos urolog och när denna avslutas remitteras patienten till husläkare för fortsatta kontroller. Acidos behandlas med natriumbikarbonat och B12-brist med B12-substitution.

Patienter med ortotopt blåssubstitut kan ha svårt att tömma sin blåsa och behöva använda ren intermittent kateterisering (RIK). De kan även besväras av urininkontinens. Eftersom den ortotopa blåsan utgörs av tarm bildas tarmludd, vilket brukar behöva spolas ut regelbundet. Detta gör patienten själv eller får hjälp med av en distriktsköterska.

Patienter med någon form av urinavledning löper större risk att drabbas av återkommande urinvägsinfektioner samt njursten.

Under och den närmaste tiden efter strålbehandling mot bäckenområdet är det vanligt med täta urinträngningar och trängningsinkontinens samt sveda vid miktion på grund av en inflammation i urinvägarna, så kallad akut strålcystit, eller avflödeshinder på grund av svullnad kring prostata och uretra med försvagad urinstråle och ibland residualurin som konsekvens. Dessa symptom brukar minska eller upphöra efter några veckor till månader.

Liknande symptom kan återkomma eller uppstå senare, månader till år efter strålbehandlingen. Utöver urinträngningar och svårigheter att tömma blåsan kan fibrosomvandling leda till att urinblåsans vägg blir mindre eftergivlig. Det kan ge minskad blåskapacitet med täta trängningar och frekventa toalettbesök som följd. En stel blåsvägg kan också leda till förträngning av uretärernas förlopp genom urinblåsans vägg med hydronefros och njursvikt som följd. Fibros kan även drabba uretrasfinktern vilket ger urininkontinens, även på natten. Om ytliga patologiska blodkärl (telangiektasier) bildas i urinblåsan kan patienten få blod i urinen som ibland kan vara svårbehandlat.

Hos patienter som fått primär strålbehandling för prostatacancer förekommer uretrastrikturer hos 1–5 % beroende på typen av strålbehandling 7f81d4c7-12b8-4051-9735-6aa3fe6c003b85125816125806. Även strålbehandling för andra maligniteter i bäckenregionen, som rektal- och cervixcancer, kan ge uretrastrikturer. De uppträder ofta flera år efter avslutad behandling och kan leda till svagare urinstråle, att det tar lång tid att tömma blåsan samt orsaka residualurin och överfyllnadsinkontinens.

Den vanligaste sena effekten av strålbehandling är sen strålcystit som förekommer hos 5–10 % efter strålbehandling i bäckenregionen. Sannolikt finns ett stort mörkertal p.g.a. långsam progress och att det därmed kan uppträda så sent som 20 år efter strålbehandling 70fa9a4f-13fa-46c8-9101-5ac38cc53702861258171258064891a117-8982-4aa1-92e2-24c279eac53e87125817125806.  Precis som vid den akuta strålcystiten upplever patienten trängningar, små och täta urinvolymer, smärta, sveda vid miktion samt hematuri, vilket kan påverka livskvaliteten påtagligt. Den sena strålcystiten är inte en typisk inflammation utan vid cystoskopi kan man se telangiektasier och urotelial atrofi. I svåra fall ses även ulcerationer i urinblåsan. Om uttalad fibros utvecklas i blåsväggen kan den bli stel och oeftergivlig vilket leder till små volymer. Hematurin är ofta diskret, men kan ibland bli så allvarlig att den är livshotande.

Hos patienter som strålbehandlats för cervixcancer förekommer uretärstrikturer hos 3,3 % 9bb96534-34dd-4ae2-88ff-4241850a738f881258181258062b0719b1-bd2a-4012-8d7e-effc207439fa89125818125806. Hos patienter som strålbehandlats för prostatacancer är det mindre vanligt med siffror på 1–2,7 % ec889b12-efea-4db8-803a-b7a322e2d53e901258181258060cca5833-f903-4ff7-92bb-d764a9393db2911258181258060c4af326-89c8-449a-9425-bf7f6df9e2a092125818125806. De kan uppkomma flera år efter behandling. De är ofta asymptomatiska, och upptäcks vid röntgenkontroll eller blodprovstagning som påvisar nedsatt njurfunktion.

En mycket ovanlig, men allvarlig effekt av strålbehandling är fistelbildning mellan urinvägarna och omgivande organ, såsom tarm, vagina, perineum och mot symfysen. Fistlar mellan tarm och urinblåsa ger ofta symptom i form av återkommande urinvägsinfektioner och luft i urinen, men kan även ge avföring i urinen samt urin via ändtarmen. Hos kvinnor kan fistlar uppstå mellan urinvägarna och vagina 649f9ec2-3ab3-4b37-b644-d659080d3f3f931258191258063198cbdb-af70-461a-b6f6-24769c91536294125819125806f77832cf-1995-442d-b311-c3cdffb3c31895125819125806e2eb825e-cc61-4904-a413-fcac79286b3c961258191258067632c2b5-2a21-497c-a123-a2e360298bf797125819125806d65bb560-00f8-47c0-9467-546545600bdb98125819125806cfcca053-a939-4f1e-9c7d-a7ea16d120b39912581912580678c68078-48a3-482d-af85-50f89dcfd9f710012581912580610fe95cb-35a0-4752-a48e-cc06df6a7987101125819125806.

Hos män med strålningsorsakade uretrastrikturer bör man vara extra försiktig vid behandling av dessa, eftersom fistelbildningen vanligtvis uppstår efter instrumentering av uretra 2226e54b-a553-401c-a626-fa5c87c04fce102125819125806. Dessa fistlar kan ge inflammation i symfysen (symfysit) och skelettet (osteomyelit och osteonekros) 389bf11a-855f-496f-ba48-58a041547feb1031258191258067e62e5fd-2f83-4cad-968e-07d01dae7303104125819125806. Det kan orsaka svåra smärtor som förvärras vid belastning samt infektionssymptom från urinvägarna 2226e54b-a553-401c-a626-fa5c87c04fce102125819125806.

Riktad anamnes är ofta det viktigaste.

• Noggrann symptombeskrivning
• Samsjuklighet – finns andra sjukdomar som kan ge urinvägsbesvär eller påverka val av behandling (hjärtsvikt, diabetes mellitus, hypertoni, ortostatism etc.)?
• Läkemedelsanamnes – läkemedel som kan bidra till symptom eller påverka behandling?

Förekomst av residualurin ingår som del i utredningen av alla patienter med symptom från de nedre urinvägarna och inte enbart vid svårigheter att tömma urinblåsan. Residualurin mäts enklast med hjälp av blåsscanning efter att patienten kissat.

• Miktionslista ger information om total dygnsurinvolym, antal miktioner, förekomst av nattliga trängningar, min-, max- och medelurinvolym, samt eventuell förekomst av nattlig polyuri.
• Läckagemätning, ett formulär där patienten får väga sina skydd under 1–2 dygn för att mäta läckaget i gram. Ska alltid kombineras med en miktionslista.
• Olika validerade symptomformulär såsom I-PSS, ICIQ-SF, ICIQ-FLUTS med flera, se bilaga 1 Länkbibliotek.

• Urinsticka (blod, leukocyter, nitrit, glukos, protein) och urinodling.
• Blodprover tas efter behov. S-kreatinin tas vid misstanke om avflödeshinder och påverkan på de övre urinvägarna. B-Hb vid hematuri. P-CRP vid misstanke om allvarlig urinvägsinfektion. P-PSA hos män som del i uppföljning eller vid oklara besvär som skulle kunna bero på prostatacancer. B-glukos vid misstanke om diabetes mellitus eller dåligt reglerad diabetes som orsak till patientens symptom. S-kobalamin (B12) samt B-standardbikarbonat bör kontrolleras regelbundet efter cystektomi med urinavledning, se avsnitt 8.1.1.6.

Uretrocystoskopi genomförs för att utesluta cancer samt upptäcka uretrastrikturer, strålcystit, fistlar eller stenbildning i urinblåsan.

Urodynamisk undersökning genomförs i utvalda fall, framför allt när det är indicerat med någon form av kirurgisk intervention för urinvägsbesvären, exempelvis vid kirurgi för urininkontinens efter prostatektomi.

Bilddiagnostik kan vara av värde för att kartlägga svåra symptom, där man är osäker på orsaken till besvären. Magnetresonanstomografi (MRT) ingår i utredning vid misstanke om fistelbildning. DT-urografi ingår i utredningen av oklar hematuri. Ultraljud av njurar kan användas vid misstanke om hydronefros.

Vid misstanke om fistelbildning bör utredningen innefatta cystoskopi, gynekologisk undersökning, rektalundersökning och rektoskopi samt bilddiagnostik med MRT bäcken.

Oftast behövs någon form av kateter för att tömma urinblåsan. Bäst är det om patienten kan lära sig självtappning; ren intermittent kateterisering (RIK). Suprapubisk kateter (SPK) eller kateter via urinröret (KAD) kan vara alternativ. KAD rekommenderas sällan för behandling mer än 4 veckor. RIK hos patienter med tidigare strålbehandling i området ska genomföras med försiktighet, eftersom det kan finnas risk för fistelbildning i bestrålad vävnad. Patienterna ska informeras om att uppmärksamma exempelvis svårigheter att föra in katetern samt sveda eller smärta i samband med tappningarna.

Det är viktigt att patienter som ska genomgå radikal hysterektomi samt kirurgi för rektalcancer informeras om att det finns risk för ofullständig blåstömning, så att de kan vara uppmärksamma på symptom.

Vid kvarstående blåstömningsproblem efter kirurgi eller strålbehandling bör patienten remitteras till urolog alternativt uroterapeut med kunskap inom området.

Patienten bör få information om alternativa signaler till blåsfyllnad, som resistens- eller tyngdkänsla, att ”gå efter klockan” eller palpationskontroll. ”Aktiv miktionsteknik” och ”double voiding” kan läras ut av en uroterapeut eller annan initierad vårdgivare.

Efter kirurgi räcker det ibland att dilatera med hydrofila katetrar, men ofta krävs en transuretral incision i anastomosen. Recidiv inom några månader är inte ovanligt och vid upprepade recidiv kan ren intermittent dilatation (RID) eller RIK vara aktuellt. Eventuell strålbehandling bör helst skjutas upp tills strikturen är permanent åtgärdad.

Efter strålbehandling är strikturer svåra att behandla på grund av risk för allvarliga biverkningar och recidiv av strikturen. De bör därför handläggas vid en urologisk enhet med stor erfarenhet av uretrastrikturer och fistlar. Förstahandsvalet bör vara dilatationer, eftersom incision kan leda till problem med läkning med fara för inkontinens och fistelbildning i efterförloppet.

• Alfa-1 adrenoreceptorantagonist (alfuzocin, tamsulocin eller terazocin) kan vara av värde under och efter strålbehandling mot prostatacancer. Terazocin har visats minska urinvägssymptom med cirka 66 % vid strålbehandling mot prostatacancer fb372436-a277-402a-8cd6-91804c3f112c105125842125806. Det är speciellt av värde vid svagare urinstråle och tömningssvårigheter.
• Vid residualurin kan någon form av kateter vara nödvändig under en period.
• Om de basala åtgärderna inte hjälper bör patienten remitteras till en erfaren urolog för uretrocystoskopi och ställningstagande till specialiserad behandling.

• Informera om inkontinensskydd och se till att patienten får dessa förevisade och förskrivna.
• Bäckenbottenträning – muntlig och skriftlig information och/eller remiss till uroterapeut eller fysioterapeut.
• Lokalt östrogen till postmenopausala kvinnor , se avsnitt 7.1.4.3 Lokalt verkande östrogen.
• Planera in uppföljning för att fråga hur det går.

Om ovanstående inte är tillräckligt, utför kompletterande utredning:

• Vägning av inkontinensskydd under minst 2 dygn med olika grader av fysisk aktivitet.
• Miktionslista under dessa dygn.
• Residualurinmätning.

Remittera därefter till en specialiserad urologmottagning, gynekologmottagning eller bäckenbottenmottagning som utför inkontinensoperationer. Det är viktigt att patienten remitteras till en mottagning med specifik kompetens kring cancerbehandlade patienter, eftersom kirurgi i tidigare strålat område kan leda till svåra komplikationer på både kort och lång sikt. 

• Medicinsk behandling av ansträngningsinkontinens
  Hos en del patienter kan behandling med duloxetin (Yentreve) ha en gynnsam effekt på ansträngningsinkontinens 8513dc57-0af9-42b3-93ac-dbff475255c8106125845125806.
• Kirurgisk behandling av ansträngningsinkontinens
  Kirurgi med slyngplastik eller artificiell sfinkter är endast aktuell efter en optimal konservativ behandling. De som ett år efter sin cancerbehandling fortfarande har en inkontinens som minskar livskvaliteten påtagligt ska erbjudas kontakt med en urolog eller gynekolog med erfarenhet av att behandla patienter med urininkontinens efter bäckencancerbehandling. Operatören beslutar om operation, val av teknik och hur själva ingreppet ska ske. Kontakten bör initieras redan 6 månader efter operation om inkontinensen fortfarande är mycket stor och någon förbättring inte skett den senaste månaden.
  
  Samtidiga besvär med urinträngningar, med eller utan inkontinens, är ingen absolut kontraindikation för kirurgi. Patienten bör dock informeras om att trängningskomponenten troligen inte kommer att förbättras av ingreppet.
  
  Målet med kirurgi är inte komplett kontinens (även om sådan uppnås för en del patienter), utan en socialt acceptabel kontinens. Patienter med verifierad urininkontinens under 20 g per dygn är därför sällan aktuella för kirurgisk behandling, eftersom vinsterna inte överstiger riskerna.
  
  I vissa svåra fall med samtidiga komplicerande faktorer såsom strålcystit eller uretrastriktur efter strålbehandling, kan det bli aktuellt med urinavledande kirurgi såsom Bricker-deviation.
• Periuretrala injektioner
  Det finns begränsade, icke-randomiserade data på att bulkmedel i form av periuretrala injektioner med till exempel hyaluronsyra eller polyakrylamid kan vara av värde för kvinnor som utvecklar ansträngningsinkontinens eller lågtrycksuretra efter strålning c9a37eae-d1d1-4923-b794-4f41ed36365210712584512580669147a28-5184-4bbf-bbb7-2d2d0f5e9c68108125845125806f115e696-5faa-4d05-90c5-851f9d846168109125845125806.
  
  Observera att eventuell kirurgi i tidigare strålbehandlat område endast ska göras på specialiserade enheter med god kunskap om strålskador.

• Rekommendera patienten att inte dricka överdrivet mycket, framför allt kvällstid. Det räcker oftast med 1,5–2 liter vätska per dygn.
• Informera om inkontinensskydd och se till att patienten får dessa förevisade och förskrivna.
• Blåsträning och bäckenbottenträning (se Nikola.nu)– muntlig och skriftlig information och/eller remiss till uroterapeut eller fysioterapeut 79a5b0ea-b455-480c-9099-21ee09e4436b110125847125806.
• Lokalt östrogen till postmenopausala kvinnor b635d1f8-7450-49d4-98b7-202b447e4e64111125847125806.
• Justera om möjligt eventuella diuretika.
• Behandla samtidig förstoppning, som annars kan förvärra besvären.
• Läkemedelsbehandlingar:
  • Antikolinergika är förstahandsval vid trängningar och trängningsinkontinens:
    • Tolterodin (2–)4 mg x 1
    • Solifenacin 5–10 mg x 1
    • Fesoteridon 4–8 mg x 1

Antikolinergika minskar sensorisk input från blåsan vilket gör att man kan lagra mer urin i blåsan innan man får trängningar. Samtidigt minskar de kraften i urinblåsans kontraktion vilket minskar urinläckaget. Detta kan dock göra att patienten får en mindre effektiv blåstömning med residualurin som följd. Obs! Försiktighet ska iakttas hos äldre och sköra patienter med tanke på risk för kognitiv påverkan av antikolinergika.

• Beta-3-adrenoreceptoragonist:
  • Mirabegron (Betmiga) 50 mg x 1

Beta-3-adrenoreceptoragonist har en muskelavslappnande effekt på urinblåsan och ökar därmed blåsvolymen. Det är andrahandspreparat där antikolinergika inte har haft tillräckligt bra effekt eller gett intolerabla biverkningar. Man ska iaktta försiktighet vid grav njursjukdom eller högt blodtryck. Kombination av antikolinergika och beta-3-adrenoreceptoragonist kan erbjudas om effekten inte är tillräcklig vid singelbehandling daccecda-d739-4d84-9b28-8417da2d8632112125847125806.

• Planera in uppföljning efter påbörjad insats, för att vid behov gå vidare till nästa steg. Om ovanstående inte hjälper, remittera patienten till en urolog eller gynekolog med kompetens inom området för vidare utredning och specialiserad behandling.

• Patienter som inte svarat på peroral läkemedelsbehandling kan få botulinumtoxin-injektioner (Botox) 100 U i urinblåsans detrusormuskel. Det är en mycket effektiv behandling, men är associerad med ökad residualurin vilket kan leda till temporärt behov av RIK. Effekten varar i medeltal i 9 månader och behandlingen behöver därefter upprepas. Hos patienter som utvecklar trängningsinkontinens efter strålbehandling finns enbart begränsade data för behandling med botulinumtoxin, varför det inte rekommenderas till denna patientgrupp 98ef574b-f4bf-42d4-8bc8-8c18e193a8b9113125848125806.
• Perkutan tibialisnervstimulering (PTNS) ges av uroterapeut genom stimulering av den posteriora tibialisnerven via en nål- eller ytelektrod. Det finns studier som visar att PTNS har jämförbar effekt med antikolinerg medicinering och att PTNS kan vara effektivt hos patienter som inte svarar på antikolinerg medicinering 33684ecc-21c7-4d37-95c1-a4d29dc84c2f114125848125806a1fb72c7-f627-4f9c-ad5d-c453cb6c8ff1115125848125806.
• Sakral nervmodulering (SNM) kan övervägas i utvalda fall och innebär att man opererar in elektroder till sakrala nerver. Elektroderna ansluts till en neurostimulator som kontinuerligt skickar signaler till blåsan, uretrasfinktern och bäckenbotten. Litteraturen talar för att SNM kan vara mer effektivt än PTNS, men det kan vara värt att prova PTNS först, eftersom det är en enklare och icke-invasiv metod.
• Kirurgisk behandling med artificiell sfinkter kan vara indicerat även vid trängningsinkontinens. Dessa patienter bör därmed remitteras till en specialiserad urologmottagning för utredning och behandling av uttalade besvär som inte svarat på mer konservativ behandling.
• I vissa svåra fall med samtidiga komplicerande faktorer såsom strålcystit eller uretrastriktur efter strålbehandling, kan det bli aktuellt med urinavledande kirurgi.

Se avsnitt 8.4.5 Trängningsinkontinens och täta urinträngningar.

• Se specialiserad behandling i avsnitt 8.4.5 Trängningsinkontinens och täta urinträngningar.
• Instillationsbehandling:
  Föreligger tecken på sen strålcystit så kan man överväga behandling med instillationer med kondroitinsulfat eller hyaluronsyra eller en kombination av båda.
  • Kondroitinsulfat stärker lagret av glykosaminoglykaner (GAG) i blåsan. GAG sitter på blåsepitelet och skyddar urinblåsan mot toxiska ämnen som kan skada epitelet 04cca7cf-a668-4466-836c-0472805aac87116125852125806.
  • Hyaluronsyra som finns naturligt i blåsslemhinnan stärker epitelet och skyddar mot toxisk påverkan av slemhinnan.

Instillationsbehandling ges normalt 1 gång per vecka i 6 veckor och glesas sedan ut till 1 gång per månad. Behandlingarna har visats lindra symptomen i små observationsstudier. Ges via urolog eller uroterapeut.

• Botulinumtoxin:
  Injektioner med botulinumtoxin i trigonum eller urinblåsebotten under lokalanestesi rekommenderas normalt inte vid strålcystit, eftersom data för denna patientgrupp är bristfällig. Dock har små fallserier visat en viss förbättring av blåskapaciteten med minskat antal miktionstillfällen per dygn 98ef574b-f4bf-42d4-8bc8-8c18e193a8b9113125852125806.
• Kraftig hematuri behöver behandlas akut, vilket ofta kräver inläggning på sjukhus med urologkompetens 9208c31e-e63c-4ad9-ab88-95f6e61a6758117125852125806. Vid behov tas kontakt med urologisk enhet med vana att behandla dessa komplikationer då det är viktigt med rätt handläggning. De behandlingsalternativ som finns är blåssköljning med spoldropp, elektrokoagulering transuretralt på operation, instillation med aluminiumsalt, tamponering av urinblåsan, akut cystektomi med Brickeravledning, artärembolisering. Flera av åtgärderna bör utföras på enhet med stor erfarenhet då det förekommer allvarliga följdeffekter.

Hyperbar oxygenbehandling (HBO)

HBO kan övervägas vid uttalad strålcystit där inget av ovanstående hjälper och patientens livskvalitet är påverkad, speciellt vid svår smärta, hematuri eller samtidig förekomst av besvärlig strålpåverkan på tarmen. Patienten får 100 % oxygen i en tryckkammare i 1–2 timmar per gång vid 30–40 behandlingstillfällen. Behandlingens syfte är att förändra genuttryck i urotel och endotelceller, dämpa oxidativ stress och därmed reducera de kroniska förändringarna 18d7d975-237e-46f7-aa5f-31392d54a9c0118125853125806. Behandlingarna är tids- och resurskrävande för både patienten och sjukvården. Evidensen är begränsad, men det finns små studier som talar för att det kan vara av värde i utvalda fall c541dbe9-72b0-4802-bebd-d72a7442f8cf41125853125806c108bf10-dd27-4893-ab1f-41e6e234c6a7119125853125806175217cc-8a0c-420c-90ae-8608f9d485ad1201258531258061725a5ad-5433-4515-9d22-5bb4df0645c8121125853125806820978d7-cffc-4b9f-bdd8-bddc9d20f0c112212585312580696de0ff6-f3fe-4378-b381-c823783a7c5d123125853125806. Kontraindikationer är allvarlig hjärt- eller lungsjukdom, graviditet, förvirring eller andra orsaker som gör att man inte kan följa uppmaningar. Patienten ska helst inte vara rökare. Behandlingen kan leda till närsynthet och övergående smärta från öronen. Inga allvarliga komplikationer har rapporterats.

Behandlingen ges på Karolinska Universitetssjukhuset i Solna, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Östra sjukhuset i Göteborg, Helsingborgs lasarett och Blekingesjukhuset i Karlskrona.

Exempel på bedömningsmall för hyperbar syrgasbehandling finns i Nationellt vårdprogram prostatacancer.

Urostomi eller annan kirurgisk avledning

Vid behandlingsresistent strålcystit bör man överväga remiss till urologisk klinik med erfarenhet av strålbehandling för diskussion om anläggande av urostomi (Brickerdeviation) med eller utan samtidig cystektomi.

Vid uretärstrikturer behöver man ofta avlasta med nefrostomi eller en inre stent mellan urinblåsan och njuren. Behandlingsalternativ är endoluminal behandling med ballongvidgning och olika rekonstruktiva ingrepp.

Fistlar som uppstår efter strålbehandling är ett mycket allvarligt tillstånd och bör behandlas av ett team med erfarna läkare med kompetens inom urologi, kolorektalkirurgi, gynekologi, ortopedi och ibland plastikkirurgi och/eller infektionsmedicin, beroende på vilka organ som är engagerade 10fe95cb-35a0-4752-a48e-cc06df6a79871011258571258062226e54b-a553-401c-a626-fa5c87c04fce102125857125806389bf11a-855f-496f-ba48-58a041547feb10383876efa-8fd1-4905-80e6-885853d2f004124125857125806933afdbb-1c19-42a7-8f1b-e6f2f9e220db125125857125806b6ebf6ac-0040-4411-8b10-7d1fc167efb9126125857125806125857125806. Fistlar efter kirurgi kan behandlas med hjälp av kateteravlastning, eventuellt i kombination med nefrostomier, och kan ibland läka om de är små. Om fisteln inte sluter sig med avlastande kateterbehandling utförs operation där fisteln avlägsnas och vävnaderna repareras.