Palliativ vård

Palliativ vård innefattar insatser som syftar till att förbättra livskvaliteten för patienter (och deras anhöriga) som drabbas av livshotande (icke-botbar) sjukdom genom att förebygga och lindra lidandet genom tidig upptäckt, noggrann analys och behandling av smärta och andra fysiska, psykosociala och existentiella symtom. Det är viktigt att komma i gång och tidigt planera palliativa insatser som kan behöva ökas smygande eller abrupt med tiden. Det är också viktigt att tidigt diskutera vad patienten vill och hur hen vill ha det. Många insatser inom palliativ vård är gemensamma för olika cancersjukdomar, se t ex. Nationellt vårdprogram för palliativ vård, Nationellt kunskapsstöd för god palliativ vård i livets slutskede (Socialstyrelsen), och SOSFS 2011:7 Livsuppehållande behandling.   

Patienter med myelom som inte tål eller vill ha remissionssyftande behandling bör erbjudas palliativ vård. I den ingår bromsande antitumoral behandling, steroider, bisfosfonater och/eller strålbehandling för att lindra sjukdomssymtom, samt antibiotika, blodprodukter och psykosocialt stöd för att främja livskvaliten. Behandling och uppföljning skräddarsys och dokumenteras i journalen i samarbete mellan patientens ansvariga läkare och kontaktsjuksköterska, inklusive Min vårdplan i samråd med patienten, och beaktar patientens egna önskemål. Palliativa enheter utanför sjukhus (ASIH eller SAH och liknande) bör om möjligt kopplas in redan i ett tidigt skede. Palliativa konsultteam ska finnas tillgängliga på alla sjukhus (Nationella vårdprogrammet för palliativ vård).

När den diagnosspecifika behandlingen sviktar och döden anses vara oundviklig inom nära framtid ska patienten ges möjlighet att få information om sin situation för att kunna påverka och planera för den sista tiden i livet. Detta kallas brytpunktssamtal, och ska dokumenteras i patientens journal. Brytpunktssamtalet bör planeras utifrån patientens behov och involvera patientens närstående, läkare och kontaktsjuksköterska. Vid samtalet diskuteras och planeras innehållet i vården utifrån patientens tillstånd, behov och önskemål (Nationella vårdprogrammet för palliativ vård avsnitt 7.2.3).

Lokal strålbehandling kan ofta ge effektiv smärtlindring vid skelettdestruktioner och kan vara frakturförebyggande. Även sjukdom i mjukdelar kan lindras. Hänsyn bör tas till potentiella strålbiverkningar med avseende på strålfält. Det finns variationer mellan sjukhus i användningen av strålbehandling, beroende på lokala behandlingstraditioner.

Efter ortopedisk stabilisering av patologiska frakturer är det viktigt med god sjukdomskontroll, och myelombehandling bör ges systemiskt och/eller med strålning. Inga randomiserade jämförande studier eller andra studier finns som talar för att strålning är att föredra om systembehandlingen har god effekt. Förutom traditionella cytostatika kan som regel systemisk myelombehandling ges samtidigt som pågående strålning.