Uppföljning och responsvärdering
Förslagen till uppföljningsrutiner under och efter myelombehandling får ses som rekommendationer som bör anpassas utifrån den enskilda patientens behov. De gäller inte allogentransplanterade patienter. Patienter med multipelt myelom ska i regel följas vid en behandlande medicinsk eller hematologisk enhet under hela sjukdomens förlopp. Undantag kan vara överföring till en enhet för palliativ vård när den aktiva behandlingen är avslutad.
MGUS
Uppföljning av MGUS beskrivs i avsnitt 7.4 Uppföljning av personer med MGUS.
Asymtomatiska myelom
Blodprover inklusive kontroll av blodstatus, kreatinin, kalcium, serum- och urin-elektrofores (det som är avvikande från start) bör följas var 3:e månad första året, senare ev. med utglesning. Klinisk undersökning kan ske 1–2 gånger per år om proverna är stabila. Patienter med 10–60 % plasmaceller i benmärgsprov + M-komponent över 30 g/l eller snabbt stigande M-komponent har högre risk för tidig progress (inom 2 år) och bör följas mer rigoröst.
Uppföljning under pågående behandling
Kontroll bör göras inför varje kur. Kontrollen bör omfatta klinisk bedömning av sjukdomsrelaterade symtom och biverkningar samt relevanta laboratoriedata, vanligen blodstatus, kalcium, kreatinin. Kvantifiering av M-komponent med S- och U-elfores eller FLC.
Vid en första kontroll där M-protein inte längre är detekterbart i serum eller urin vid sedvanlig elektrofores bör man göra immunfixation för att bedöma om CR föreligger. S-FLC följs på patienter med oligosekretoriskt myelom, som har en patologisk kappa/lambdakvot. S-FLC kan även ge tilläggsinformation hos patienter med Bence Jones myelom och njursvikt. Benmärgsprov och PET-CT (under förutsättning den även är gjord vid diagnos) kan vid icke-sekretoriskt myelom utan patologisk FLC-kvot utgöra den enda tillgängliga parametern för responsutvärdering. Hos övriga patienter behöver man göra benmärgsprov för att bekräfta komplett remission vid negativ immunfixation.
Uppföljning under behandlingsuppehåll
Under behandlingsuppehåll bör patienten kontrolleras med 1–3 månaders intervall med prover enligt avsnitt 11.3 Uppföljning under pågående behandling. Benmärgsprov och DT myelomskelett behöver inte utföras rutinmässigt utan endast vid klinisk indikation. Vid icke-sekretorisk myelom kan man även överväga uppföljning med PET-CT och/eller benmärgsundersökning var 6:e–12:e månad för att upptäcka progress 58. Patienten bör vara välinformerad om vilka symtom som kan ge misstanke om sjukdomsprogress och uppmanas att söka om sådana symtom uppstår.
Myelom efter högdosbehandling (utan behandling)
Under första månaden efter utskrivning kan patienter som har haft problem med mukosit och dålig viktuppgång, infektion eller cytopenier följas med täta kontroller på hemorten. Utvärdering sker senast 3 månader efter högdosbehandling och CR ska bekräftas med benmärgsundersökning.
Uppföljning av solitärt plasmocytom
Responsutvärdering med PET-CT rekommenderas 3 månader efter avslutad behandling. Därefter rekommenderas uppföljning med prover enligt avsnitt 11.3 Uppföljning under pågående behandling var 3:e månad och PET-CT månad 6, 12 och 24 efter avslutad behandling och vid klinisk indikation.
Kriterier för respons och progress
Följande kriterier är utarbetade för användning i kliniska studier men är även användbara i klinisk praxis.
- sCR = CR som nedan + normal FLC och inga klonala plasmaceller i benmärg mätt med immunhistokemi eller immunflourescens.
- CR = Komplett respons: Ingen påvisbar M-komponent + negativ immunfixation i serum och urin och < 5 % plasmaceller i benmärg.
- VGPR = Mycket god partiell respons: Minskning av S-M-komponent med ≥ 90 % och U- monoklonala lätta kedjor till < 100 mg/24 tim. + regress av ROTI.
- PR = Partiell respons: Minskning av S-M-komponent med ≥ 50 % och U-monoklonala lätta kedjor med ≥ 90 % eller till < 200 mg/24 tim. + regress av ROTI. Om FLC används för evaluering krävs ≥ 50 % minskning av skillnaden mellan involverad och icke involverad FLC.
- SD = Stabil sjukdom, inga kriterier för respons eller progress är uppföljda.
- PD = Progressiv sjukdom: Något av följande kriterier:
- ≥ 25 % ökning av M-komponent i serum (dock minst 5 g/l absolut ökning) och/eller av monoklonala lätta kedjor i urin (dock minst 200 mg/24 tim. absolut ökning), alternativt en ökning av differensen mellan FLC kappa och lambda som överstiger 100 mg/l (gäller endast patienter utan mätbar M-komponent i serum eller monoklonala lätta kedjor i urin).
- Ökning av andelen plasmaceller i benmärg med ≥ 25 % (dock minst 10 % absolut ökning).
- Tillkomst av nya eller säkerställd tillväxt av kända bendestruktioner eller mjukdelsplasmocytom.
- Nytillkommen hyperkalcemi.